I detta betänkande behandlas -- helt eller delvis -- fem
motioner med yrkanden om
hälsorisker vid kraftledningar,
jordfelsbrytare.
Sammanfattning
Utskottet anser att frågan om hälsorisker i samband med
elektriska och magnetiska fält, som tas upp i fyra motioner,
skall tas på stort allvar. Med hänvisning till att de synpunkter
som förs fram i motionerna är föremål för utredning och
beredning genom främst Elsäkerhetsverkets försorg avstyrks
motionerna. Utskottet avstyrker också en motion med förslag om
införande av krav på installation av jordfelsbrytare. Även här
hänvisas till Elsäkerhetsverkets arbete.
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1992/93:N402 av Rune Evensson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. hos regeringen begär att NUTEK får i uppdrag att införa
skyddsområde för bebyggelse längs kraftledningar i enlighet med
vad i motionen anförts,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskning om magnetiska fält.
1992/93:N403 av Ingbritt Irhammar och Gunhild Bolander (båda
c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om forskning och lagstiftning vad
gäller elektromagnetisk strålning.
1992/93:N406 av Christina Linderholm och Tage Påhlsson (båda
c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att berörd
myndighet får i uppdrag att fastställa gränsvärden för närhet
mellan bostäder/arbetsplatser och elektriska installationer
utifrån magnetfältens storlek.
1992/93:N411 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om krav på installation av jordfelsbrytare.
1992/93:N440 av Margareta Winberg (s) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krav på lågstrålande bildskärmar,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krav på information om riskerna med elektromagnetisk
strålning,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om normer för elektromagnetisk strålning från elektriska
apparater,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bostadsbebyggelse nära högspänningsledningar,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av information och utbildning om riskerna med
elektriska fält,
7. hos regeringen begär att en kommitté tillsätts för att se
över riskerna med elektromagnetiska fält.
Utskottet
Hälsorisker vid kraftledningar
Inledning
Elektriska och magnetiska fält -- ibland benämnda
elektromagnetiska fält -- förekommer normalt i naturen, t.ex.
uppkommer starka elektriska fält på jordytan i samband med åska.
De starkaste elektromagnetiska fälten som berör människor kommer
dock från olika elektriska utrustningar. Elektriska fält bildas
av olika elektriska spänningar. Fältets styrka, som mäts i
kilovolt per meter (kV/m), beror på hur hög spänningen är och
avtar snabbt med avståndet från ledningen eller apparaten.
Fälten kan avskärmas effektivt av t.ex. metallplåt samt i viss
mån av plank, väggar och andra husdelar samt träd och annan
vegetation. Magnetiska fält uppstår när elladdningar rör sig,
dvs. av elektrisk ström. Det magnetiska fältets styrka, som mäts
i enheten mikrotesla (µT), är beroende av strömstyrkan och avtar
snabbt med avståndet från källan. Ett magnetiskt fält är dock
betydligt svårare att avskärma än ett elektriskt fält.
Motionerna
Frågan om hälsorisker vid kraftledningar har tagits upp i fyra
motioner -- motionerna 1992/93:N402 (s), 1992/93:N440 (s),
1992/93:N403 (c) och 1992/93:N406 (c).
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) bör ges i uppdrag
att besluta om införande av ett skyddsområde längs befintliga
kraftledningar, anförs det i motion 1992/93:N402 (s). Inom ett
sådant skyddsområde, där risk för strålning från magnetiska fält
föreligger, borde inga nya bostäder, byggnader för utbildning
och för barnaktiviteter samt arbetsplatser få uppföras.
Motionärerna vill också att riksdagen skall uttala sig för att
det behövs ytterligare forskningsinsatser på området. I motionen
hänvisas till två svenska epidemiologiska studier avseende
samband mellan strålning från magnetiska fält och cancer som
presenterades hösten 1992 (se vidare i det följande).
I motion 1992/93:N440 (s) begärs att riksdagen skall göra
uttalanden i en rad frågor. De gäller införande av krav på
lågstrålande bildskärmar, utarbetande av normer för hur mycket
elektromagnetisk strålning som elektriska apparater får avge
samt uttalande om behovet av allmän information om riskerna med
elektromagnetisk strålning. Det borde vidare uppdras åt Boverket
att utarbeta normer för hur nära högspänningsledningar som hus
skall få byggas. Insatser bör också göras, anser motionären, för
att åstadkomma en reducering av de elektriska fälten från
kraftledningar, som ligger mycket nära befintlig bebyggelse. Det
är även angeläget att -- i förebyggande syfte -- öka
informationen till allmänheten och sjukvården om riskerna med
elektromagnetiska fält, anförs det i motionen. Slutligen
föreslår motionären att riksdagen skall begära att regeringen
tillsätter en kommitté med uppgift att se över riskerna med
elektromagnetiska fält och lämna förslag till erforderliga
åtgärder.
Det bör införas en lag som anger högsta tillåtna nivåer för
hur starka magnetfält får vara inomhus, sägs det i motion
1992/93:N403 (c). Eftersom någon sådan lag inte finns vidtas det
inte säkerhetsåtgärder mot strålningen i nödvändig omfattning,
menar motionärerna. De anser också att det behövs ytterligare
forskningsinsatser beträffande den elektromagnetiska strålningen
och att riksdagen genom ett uttalande bör fästa regeringens
uppmärksamhet härpå.
Den berörda myndigheten bör ges i uppdrag att fastställa
gränsvärden för avstånd mellan bostäder/arbetsplatser och
elektriska installationer med avseende på magnetfältens styrka,
anförs det på motsvarande sätt i motion 1992/93:N406 (c). Sådana
gränsvärden behövs såväl vid ny som befintlig bebyggelse, anser
motionärerna och hänvisar även de till de två nyssnämnda
epidemiologiska studierna.
Tidigare riksdagsbehandling
Riksdagen har upprepade gånger behandlat motioner om
riskerna med kraftledningars elektriska och magnetiska fält. Vid
det senaste tillfället (hösten 1992), då regeringens förslag om
inrättande av en ny elsäkerhetsmyndighet -- Elsäkerhetsverket --
behandlades, avslogs en motion (s) med krav på ett uttalande av
riksdagen om ansvarsfrågan avseende de hälsorisker som
kraftledningar medför. Utskottet konstaterade (bet. 1992/93:NU5)
att ansvaret för att följa de frågor som är förbundna med
hälsorisker från bl.a. magnetiska fält ligger på
Elsäkerhetsverket. Vidare noterade utskottet att det hade
framkommit underlag för en säkrare bedömning av hälsoriskerna i
samband med magnetiska fält, genom de två stora epidemiologiska
undersökningar som hade presenterats i september 1992. Erhållna
forskningsresultat påkallade, enligt utskottets mening,
intensifierade forskningsinsatser. Utskottet utgick från att
Elsäkerhetsverket skulle pröva alla tänkbara möjligheter att
minska eller eliminera riskerna med magnetiska fält, när det
gäller såväl befintliga som nya elektriska anläggningar.
Epidemiologiska undersökningar
I de två tidigare nämnda undersökningarna studerades
exponering dels av allmänheten i hemmen, dels av arbetare i
yrkeslivet.
Den första undersökningen har utförts vid Institutet för
miljömedicin. I undersökningsrapporten, Cancer och magnetfält
hos bosatta nära högspänningsledningar i Sverige (IMM-rapport
5/92), konstateras ett samband mellan leukemi (blodcancer) hos
barn och den uppskattade storleken på det magnetfält i bostaden
som högspänningsledningen givit upphov till. Även avståndet till
kraftledningen uppvisade ett samband med leukemi hos barn. För
andra cancersjukdomar hos barn förelåg inga samband med
förekomsten av magnetfält. Det fanns också en tendens till
samband mellan magnetfält och vissa typer av leukemi hos vuxna.
När resultaten i undersökningen hade vägts mot olika möjliga
felkällor och osäkra faktorer var slutsatsen att resultaten
stöder hypotesen att magnetiska fält kan ha betydelse för
uppkomsten av cancer. Vilken typ av magnetfält eller egenskap
hos magnetfält som skulle orsaka detta är ännu okänt och därmed
också vilken biologisk mekanism det skulle vara fråga om.
Den andra undersökningen har utförts vid Arbetsmiljöinstitutet
och redovisats i rapporten Occupational exposure to
electromagnetic fields in relation to leukemia and brain tumours
-- a case-control study (PM 2nd edition 1992). Enligt den
undersökningen finns ett samband mellan exponeringsnivån från
elektromagnetiska fält och en viss typ av leukemi men också
beträffande en viss typ av hjärntumör. Resultaten visade framför
allt på ett sådant samband hos yngre personer (personer under 40
år).
Elsäkerhetsmyndighetens arbete
Elsäkerhetsverket (tidigare NUTEK och dessförinnan Statens
energiverk) har regeringens uppdrag att följa
forskningsverksamheten rörande biologiska effekter från
elektriska och magnetiska fält vid kraftledningar och avlämna
rapport härför till regeringen. För att biträda myndigheten i
detta arbete finns -- sedan år 1975 -- en rådgivande
samrådsgrupp med representanter för berörda myndigheter,
forskningsinstitutioner, fackliga organisationer och
elkraftföretag.
För starkströmsanläggningar finns föreskrifter om minsta
horisontella avstånd från en elledning till närmaste byggnad
(STEV-FS 1988:1 med ändringar, 99 §). Avståndet varierar
beroende på vilken spänning som tillämpas och på om området är
detaljplanerat eller inte. För ledningar över 55 kV krävs i
detaljplanerat område ett avstånd av 10 meter. Dessa
bestämmelser är betingade av risken för brand. För
transformatorer uppställs (80 b §) på liknande sätt avståndskrav
som är föranledda av brandrisken. För föreskrifterna ansvarar
numera Elsäkerhetsverket (tidigare NUTEK).
I samband med att resultaten från de två epidemiologiska
studierna presenterades hösten 1992 uttalade NUTEK att dessa
resultat motiverar en ändring av verkets tidigare bedömning av
hälsoriskerna vid magnetiska fält. I det forsatta arbetet med
föreskrifter för elanläggningar skulle NUTEK utgå från
förutsättningen att det finns ett samband mellan exponering för
kraftfrekventa magnetfält och barncancer.
Med anledning av den ändrade bedömningen inledde
Elsäkerhetsverket under våren 1993 utarbetandet av ett
åtgärdsprogram inom området. Verket skall under hösten 1993
avlämna en rapport till regeringen, som förutom den sedvanliga
genomgången av forskningsläget kommer att behandla
åtgärdsprogrammet. Detta program består av tre delar.
En första del av åtgärdsprogrammet gäller frågan om
gränsvärden skall föreskrivas eller rekommenderas avseende
nybyggnad av kraftledningar och transformatorstationer,
bostäder, skolor, daghem och eventuella andra lokaler intill
befintliga kraftledningar och transformatorstationer. Härvid
ingår i programmet att analysera och beskriva konsekvenserna av
införande av gränsvärden samt att beräkna värdeminskning och
kostnader för försvårad eller förändrad markanvändning om sådana
gränsvärden införs. Affärsverket Svenska kraftnät och Svenska
elverksföreningen skall, på hemställan av Elsäkerhetsverket,
utreda nya tekniska konstruktionslösningar som ger lägre
magnetfält kring kraftledningar. Vidare skall Boverket studera
effekten på fastighetsplanering vid ett införande av
gränsvärden. Ytterligare undersökningar avseende riskvärdering
och ekonomiska konsekvensanalyser skall påbörjas under hösten
1993.
En annan del av åtgärdsprogrammet avser en kartläggning av
antalet bostäder, skolor och daghem invid alla landets
högspänningsledningar. Härvid skall en uppskattning av
kostnaderna för att reducera magnetfälten göras. Landets
kommuner har erhållit en enkät där de ombeds att i samråd med
ledningsägarna i kommunen rapportera hur många skolor, daghem
etc. som finns nära kraftledningar. Denna del av
åtgärdsprogrammet skall leda fram till att ett
informationsmaterial till hushållen avseende magnetiska fält tas
fram.
Den tredje delen av åtgärdsprogrammet berör den fortsatta
forskningen på området. Elsäkerhetsverket anser att det är
angeläget att en fortsatt bearbetning av material från de båda
epidemiologiska undersökningarna kommer till stånd. Såväl
Institutet för miljömedicin som Arbetsmiljöinstitutet önskar
göra ytterligare bearbetningar av sina resp.
undersökningsmaterial. Diskussioner pågår mellan
Elsäkerhetsverket, Banverket, Statens strålskyddsinstitut och
forskningsinstitutet Elforsk AB om en samfinansiering av dessa
fortsatta forskningsinsatser.
Målsättningen är att delresultat från åtgärdsprogrammet skall
kunna redovisas före 1993 års utgång. Även informationsmaterial
till hushållen beräknas vara framtaget före denna tidpunkt.
Eventuella föreskrifter kommer sannolikt att antas tidigast
under år 1994. Vid elmässan i Stockholm den 4--8 oktober 1993
har Elsäkerhetsverket i en broschyr -- Elektriska och magnetiska
fält -- informerat om verkets arbete med avseende på hälsorisker
från elektriska och magnetiska fält.
Vidare har Forskningsrådsnämnden våren 1993 i en skrift,
Hälsoeffekter av el? -- Aktuell forskning om elöverkänslighet
och cancer (Källa 41), redovisat en översikt över det aktuella
forskningsläget.
Elöverkänslighet vid bildskärmar
Frågan om elöverkänslighet i samband med bildskärmar, som
berörs i motion 1992/93:N440 (s), har också tagits upp i en
annan motion från allmänna motionstiden -- motion 1992/93:A285
(kds, fp). I denna motion begärs ett uttalande av riksdagen om
behovet av en intensifierad forskning inom området
elöverkänslighet/bildskärmsöverkänslighet.
Arbetsmarknadsutskottet har i september 1993 (bet. 1993/94:AU2)
avstyrkt motionen och anfört att utskottet utgår från att
forskningsområdet, med hänsyn till dess betydelse och
aktualitet, ägnas fortsatt uppmärksamhet i regeringskansliet.
Arbetsmarknadsutskottet redovisar att Arbetarskyddsstyrelsen i
början av sommaren 1993 i samråd med Boverket har gjort en
framställan till regeringen (Arbetsmarknadsdepartementet) om
ytterligare finansiellt stöd för forskning rörande hälsoeffekter
av lågfrekventa elektromagnetiska fält. Denna framställan bereds
nu inom Arbetsmarknadsdepartementet.
Regeringsbeslut
Regeringen fattade i juni 1993 beslut i två bygglovsärenden i
Lerums kommun som har koppling till frågan om kraftledningars
hälsoeffekter. I båda fallen hade Byggnadsnämnden i Lerums
kommun avslagit begäran om bygglov för nybyggnad av
enbostadshus, med hänvisning till att det inom fastigheternas
närområde, 300 m, finns två stråk med 400 kV-ledningar och att
boendemiljön påverkas negativt därav. Byggnadsnämndens beslut
hade upphävts av Länsstyrelsen i Älvsborgs län, som menade att
boendemiljön inte skulle bli så negativt påverkad genom närvaron
av kraftledningarna att hinder på denna grund kunde anses
föreligga mot byggnadsföretaget. Byggnadsnämnden överklagade
Länsstyrelsens beslut till regeringen. I sitt yttrande till
regeringen ansåg Elsäkerhetsverket att regeringen antingen
skulle avvakta med beslut eller medge byggnation för att undvika
att ett regeringsbeslut skulle ses som ett "de facto infört
gränsvärde". De aktuella magnetfältens styrka var 2,0 resp. 0,5
mikrotesla. Regeringen fann vid en samlad bedömning av
omständigheterna i ärendena att ny bebyggelse för närvarande
inte bör tillåtas på de aktuella platserna och upphävde
Länsstyrelsens beslut. Enligt vad utskottet har erfarit skall
regeringsbeslutet dock inte ses som något ställningstagande till
frågan om eventuella gränsvärden. Regeringen avvaktar
Elsäkerhetsverkets utredning.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att frågan om hälsorisker i samband med
elektriska och magnetiska fält skall tas på stort allvar. De två
svenska epidemiologiska undersökningar som presenterades hösten
1992 visade på ett samband mellan exponering för kraftfrekventa
magnetfält och vissa typer av cancer. Detta är utgångspunkten
för det arbete som Elsäkerhetsverket bedriver inom ramen för det
tidigare redovisade åtgärdsprogrammet. Detta program innefattar
såväl fortsatta forskningsinsatser som frågan om införande av
gränsvärden.
De synpunkter som förs fram i de här aktuella motionerna är
sålunda föremål för utredning och beredning genom främst
Elsäkerhetsverkets försorg. Enligt utskottets mening skulle ett
uttalande från riksdagen inte innebära att frågan förs framåt
ytterligare. Beträffande yrkandet i motion 1992/93:N440 (s) om
elöverkänslighet i samband med bildskärmar hänvisas till
arbetsmarknadsutskottets behandling av ett liknande yrkande.
Motionerna 1992/93:N402 (s), 1992/93:N403 (c), 1992/93:N406 (c)
och 1992/93:N440 (s), den sistnämnda i här berörda delar,
avstyrks alltså.
Jordfelsbrytare
Det bör införas krav på installation av jordfelsbrytare,
anförs det i motion 1992/93:N411 (fp). Med en jordfelsbrytare
skulle många dödsfall och olycksfall samt egendomsskador kunna
förhindras, anser motionären. Han noterar med tillfredsställelse
att Svenska elverksföreningen i samarbete med NUTEK år 1992
utgav en handbok om elsäkerhet i hemmen, i vilken informeras om
bl.a. jordfelsbrytare. Det krav på ökad information som
motionären framförde i en motion under allmänna motionstiden
1992 anser han därmed i huvudsak har tillgodosetts. Däremot
kvarstår frågan om införande av krav på installation av
jordfelsbrytare. Motionären upprepar därför detta förslag i den
nu aktuella motionen. Till motionen är fogat ett videoband, som
belyser hur en jordfelsbrytare fungerar.
I en jordfelsbrytare jämförs den ström som går in i en
elektrisk apparat med den som går ut. Om strömmen skulle gå fel
väg känner jordfelsbrytaren av detta och bryter strömmen. Enligt
uppgift från Elsäkerhetsverket kan kostnaden för installation av
jordfelsbrytare i ett småhus beräknas till ca 1 000 kr vid
nyproduktion och till i storleksordningen
1 500 kr vid befintlig bebyggelse.
Den tidigare nämnda motionen från samme motionär avslogs av
riksdagen våren 1992. Motionen innehöll, som redovisats,
yrkanden om dels information från ansvarig myndighet om
lämpligheten med att installera jordfelsbrytare i befintlig
bebyggelse, dels krav på installation av jordfelsbrytare vid
nybyggnation av bl.a. bostäder, daghem och servicehus. Utskottet
(bet. 1991/92:NU31) underströk vikten av information och
förutsatte att NUTEK i sitt fortsatta arbete för höjd elsäkerhet
skulle ta initiativ till ökad information om installation av
jordfelsbrytare i såväl ny som befintlig bebyggelse. Något
uttalande av riksdagen i den frågan eller i frågan om krav på
installation av jordfelsbrytare ansåg utskottet inte
erforderligt.
Svenska elverksföreningen har i samarbete med den tidigare
enheten för elsäkerhet vid NUTEK utarbetat två
informationsskrifter om jordfelsbrytare -- Ström som tar fel väg
är livsfarlig (trycksak) och Tryggare kan elen vara (handbok).
Dessa är avsedda som information till allmänheten. NUTEK har
också gett ut en skrift, Installation av jordfelsbrytare, främst
avsedd för installatörer.
I starkströmsföreskrifterna (NUTEK-FS 1992:3, Ändring 4) har i
oktober 1992 vissa krav och rekommendationer om jordfelsbrytare
införts. Enligt dessa gäller fr.o.m. den 1 januari 1994 krav på
jordfelsbrytare vid nyanläggning på uppställningsplatser för
husvagnar och i småbåtshamnar (§ 52 c). Vidare införs krav på
jordfelsbrytare vid s.k. tillfälliga anläggningar fr.o.m. den
1 januari 1995 (§ 109 g). Denna bestämmelse kommer även att
gälla fr.o.m. år 2000 för stickproppsanslutna uttag vid
byggarbetsplatser, som tagits i bruk före år 1995.
Elsäkerhetsmyndigheten sammanställer årlig
statistik över elektriskt orsakade olycksfall för att bevaka
elsäkerhetsnivån, ge underlag för det fortsatta
elsäkerhetsarbetet och sprida information om riskerna. Enligt
den senaste rapporten, Statistik över elolycksfall 1990 (NUTEK
R 1992:4), inträffade 229 elolycksfall, varav 12 med dödlig
utgång, under år 1990. Nästa rapport, som har blivit försenad på
grund av omorganisationen till Elsäkerhetsverket, beräknas komma
att publiceras i oktober 1993 och avse elolycksfall under år
1991. Enligt uppgift från Elsäkerhetsverket inträffade 12
elolycksfall med dödlig utgång under år 1991 och 9 under år
1992. Under år 1993 har fram till den 3 juni 3 elolycksfall med
dödlig utgång rapporterats.
Utskottet konstaterar att vissa krav på installation av
jordfelsbrytare för särskilda anläggningar har införts i
starkströmsföreskrifterna. Utskottet utgår från att
Elsäkerhetsverket noga följer utvecklingen och vidtar
ytterligare åtgärder om så erfordras. Informationsmaterial om
jordfelsbrytare, riktad till såväl allmänheten som
installatörer, har -- som framgått -- tagits fram av den
ansvariga myndigheten.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion
1992/93:N411 (fp).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande hälsorisker vid kraftledningar
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N402, 1992/93:N403,
1992/93:N406 och 1992/93:N440 yrkandena 1--4, 6 och 7,
2. beträffande jordfelsbrytare
att riksdagen avslår motion 1992/93:N411.
Stockholm den 12 oktober 1993
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s),
Per-Richard Molén (m), Gudrun Norberg (fp), Bo Finnkvist (s),
Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Göran Hägglund
(kds), Bengt Dalström (nyd), Leif Marklund (s), Olle Lindström
(m), Mats Lindberg (s), Jan Backman (m), Bo Bernhardsson (s),
Sylvia Lindgren (s) och Roland Lében (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.