I proposition 1993/94:43 föreslår regeringen
(Justitiedepartementet) efter hörande av Lagrådet att riksdagen
antar i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i
aktiebolagslagen (1975:1385). Förslagets innebörd är att
handläggningen av vissa likvidationsärenden beträffande
aktiebolag flyttas från tingsrätterna till Patent- och
registreringsverket.
Lagförslaget återfinns i bilaga 1 till betänkandet.
Propositionen har inte föranlett någon motion.
Utskottet tillstyrker lagförslaget med vissa av utskottet
föreslagna mindre ändringar enligt vad som framgår av bilaga 2.
Utskottet
Ett aktiebolag skall enligt 2 kap. 9 § och 18 kap. 1 §
aktiebolagslagen (ABL) registreras hos registreringsmyndigheten
Patent- och registreringsverket (PRV). Verket för ett
aktiebolagsregister där man för in olika uppgifter om landets
aktiebolag.
Ett aktiebolag upphör i allmänhet genom likvidation, men kan
också upphöra genom konkurs (se 13 kap. 19 § första stycket ABL)
eller genom att aktiebolaget enligt 13 kap. 18 § ABL avförs ur
aktiebolagsregistret. Ytterligare ett sätt att upplösa ett
aktiebolag är genom fusion (se 14 kap. ABL).
Likvidation innebär att aktiebolagets rättsförhållanden skall
avvecklas. En likvidation av ett aktiebolag kan ske i form av en
frivillig likvidation eller som en tvångslikvidation. Den
frivilliga likvidationen, som regleras i 13 kap. 1 § ABL, sker
genom att bolagsstämman beslutar att aktiebolaget skall träda i
likvidation. Med tvångslikvidation menas att allmän domstol
beslutar att aktiebolaget skall träda i likvidation.
Förutsättningarna för att besluta om tvångslikvidation, de s.k.
likvidationsgrunderna, finns angivna i 13 kap. 2--4 §§ ABL.
Likvidationsgrunderna är att bolagets egna kapital understiger
det registrerade aktiekapitalet (2 §), att aktieägare missbrukat
sitt inflytande i bolaget (3 §) och att likvidationsskyldighet
föreligger enligt bolagsordningen (4 § första stycket 1).
De tre i föregående stycke nämnda likvidationsgrunderna kan
sägas vara utpräglat materiella till sin karaktär. Därutöver
finns i 13 kap. 4 § första stycket 2--4 ABL ytterligare tre
likvidationsgrunder, som är mer formella till sin natur. Dessa
är de vanligaste fallen av tvångslikvidation.
Det i praktiken vanligast förekommande fallet regleras i 13
kap. 4 § första stycket 4. Där föreskrivs att ett aktiebolag
skall likvideras om bolaget har försummat att till PRV sända in
årsredovisning för något av de två senaste räkenskapsåren.
Övriga formella likvidationsgrunder enligt 13 kap. 4 § första
stycket ABL är att bolaget är försatt i konkurs som har
avslutats med överskott och bolagsstämman inte inom föreskriven
tid har beslutat om likvidation (2 p) eller att bolaget saknar
till aktiebolagsregistret anmäld behörig styrelse eller
verkställande direktör som skall finnas (3 p).
Fråga om likvidation enligt 13 kap. 4 § ABL prövas av rätten
på anmälan av PRV eller på ansökan av styrelsen,
styrelseledamot, verkställande direktör eller aktieägare. I
vissa fall kan frågan prövas på ansökan även av borgenär eller
någon annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon
som kan företräda bolaget. Frågor om tvångslikvidation enligt 13
kap. 4 § ABL -- och även enligt 13 kap. 2 § ABL -- handläggs
som ett domstolsärende av tingsrätten, som förutom ABL tillämpar
lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden. Det
innebär bl.a. att rätten håller förhandling i frågan om bolagets
försättande i likvidation. Till skillnad från nu nämnda fall av
tvångslikvidation handläggs emellertid en fråga om likvidation
enligt 13 kap. 3 § ABL (maktmissbruk) av tingsrätten som ett
tvistemål.
När bolagsstämman har fattat beslut om likvidation, skall
detta anmälas till tingsrätten som har att utse en eller flera
likvidatorer. Om det är tingsrätten som har fattat beslut att
bolaget skall träda i likvidation, skall rätten samtidigt utse
en eller flera likvidatorer.
År 1989 tillsattes Domstolsutredningen (Ju 1989:06) med
uppdrag att utreda domstolarnas framtida uppgifter, arbetssätt
och organisation. Resultatet av utredningsarbetet har redovisats
i betänkandet (SOU 1991:106) Domstolarna inför 2000-talet
Arbetsuppgifter och förfaranderegler. Förslagen i betänkandet
tar sikte på arbetsfördelningen mellan domstolar och förvaltning
och mellan de allmänna domstolarna och de allmänna
förvaltningsdomstolarna. En huvudfråga i sammanhanget är
spörsmålet om vilka instanser som skall handha de
arbetsuppgifter som ligger vid sidan av själva målhanteringen
vid domstolarna. I betänkandet talas här om tingsrätternas
sidofunktioner. Med denna samlingsbeteckning avses just olika
typer av ärenden m.m. som i dag handläggs vid tingsrätterna, men
som inte innefattar slitande av tvister i egentlig mening. Det
gäller i många fall att fatta ett beslut i ett ärende där det
inte finns någon motpart till sökanden och där tingsrättens
uppgift egentligen bara är att kontrollera att vissa
formaliteter har uppfyllts. Domstolsutredningen har bl.a.
undersökt om tingsrätternas sidofunktioner kan skötas av andra
myndigheter än domstol. Ett av de områden som sålunda behandlas
i betänkandet är frågor om tvångslikvidation av aktiebolag.
Utredningen tar också upp frågor om bl.a. överklagande och
instansordningen i likvidationsärenden.
Domstolsutredningens förslag i fråga om tvångslikvidation av
aktiebolag ligger till grund för regeringens förslag i
förevarande lagstiftningsärende.
Föredragande statsrådet anför i propositionen att två faktorer
bör vara utslagsgivande beträffande frågan om överflyttning av
likvidationsärenden från allmän domstol till myndighet. För det
första är det karaktären av det avgörande som skall beslutas. Om
det är fråga om att slita tvister mellan olika intressenter bör
i princip domstol avgöra saken. Om det å andra sidan närmast är
fråga om att konstatera förekomsten av vissa faktiska
förhållanden kan saken hellre handläggas av en annan myndighet.
För det andra inverkar enligt föredragande statsrådet behovet av
muntlig handläggning.
I propositionen konstateras att det i fråga om de formella
likvidationsärendena i dag i de allra flesta fall är PRV som tar
initiativ till handläggningen vid tingsrätt. Verket har
skyldighet att anmäla till domstolen när det finns grund för
likvidation enligt de aktuella bestämmelserna. Systemet med
handläggning av likvidationsfrågor både hos PRV och hos
tingsrätterna medför enligt föredragande statsrådet ett icke
ringa dubbelarbete. Det skulle enligt statsrådet vara en stor
och kostnadsbesparande rationalisering att låta PRV självt
besluta om likvidation i de här fallen. I stället för rättsliga
överväganden är det i dessa ärenden fråga om att kontrollera
förekomsten av vissa fakta. Det är inte heller nödvändigt med
inslag av muntlighet i förfarandet. Varken karaktären av de
överväganden som skall göras i ärendena, behovet av muntlighet
eller några andra omständigheter utgör enligt statsrådet hinder
mot att avlasta tingsrätterna dessa ärenden. Vad nu sagts gäller
också ärenden där någon annan än PRV, t.ex. en aktieägare eller
en borgenär, är initiativtagare.
Mot bakgrund av det anförda föreslås i propositionen att
likvidationsärenden som avser de formella likvidationsgrunderna
i fortsättningen skall handläggas av PRV. De ärenden som avses
är likvidation av ett aktiebolag på grund av att bolaget är
försatt i konkurs som har avslutats med överskott och
bolagsstämman inte har fattat beslut om likvidation, att bolaget
saknar behörig styrelse eller verkställande direktör eller att
bolaget inte har sänt in årsredovisning till PRV för något av de
två senaste räkenskapsåren (13 kap. 4 § första stycket 2--4
ABL).
I propositionen föreslås vidare att likvidationsärenden som
avser de materiella likvidationsgrunderna alltjämt skall
handläggas av allmän domstol. Föredragande statsrådet bedömer
nackdelen av att likvidationsfrågor, beroende på
likvidationsgrunden, kan handläggas endera av PRV eller av
allmän domstol som mycket liten. Även ärenden om likvidation
enligt andra lagar än aktiebolagslagen, t.ex. beträffande
bankaktiebolag, sparbanker, föreningsbanker och ekonomiska
föreningar, föreslås i propositionen tills vidare böra
handläggas av tingsrätt.
I propositionen föreslås också att de nuvarande reglerna i ABL
för rättens handläggning av likvidationsärenden skall -- med
undantag för bestämmelser om muntlig förhandling -- också i
huvudsak gälla för handläggningen hos PRV.
De föreslagna ändringarna bör enligt propositionen träda i
kraft den 1 april 1994. Tingsrätterna föreslås slutföra
handläggningen av de ärenden som har anhängiggjorts vid
tingsrätterna före detta datum.
Enligt utskottets mening innebär regeringens föreliggande
förslag en klar rationalisering och effektivisering av
handläggningen av likvidationsärenden. Inte minst undviks genom
förslaget det dubbelarbete som i dag förekommer i ett stort
antal likvidationsärenden. Utskottet kan inte se att
överflyttningen av ifrågavarande likvidationsärenden äventyrar
rättssäkerheten eller att risk föreligger för en försämrad
saklig prövning av ärendena. Som konstateras i propositionen är
det här inte fråga om några kvalificerade rättsliga överväganden
eller svårare bevisbedömningsproblem utan rättens handläggning
gäller snarare huruvida vissa formaliteter uppfyllts och om
vissa andra faktiska förhållanden föreligger. Genom förslaget
ändras inte heller i sak handläggningsreglerna med bortseende
från att förfarandet blir helt skriftligt. Nuvarande krav på
muntlig förhandling har emellertid uppenbarligen inte fyllt
någon funktion i praktiken och kan utan olägenhet avvaras. Med
hänsyn till det anförda och då enligt förslaget
likvidationsärendena ändå kan komma under domstols prövning
genom överklagande av PRV:s beslut, har utskottet inte någon
erinran i sak mot regeringens förslag.
Under utskottsbehandlingen har emellertid uppmärksammats en
felaktighet i den föreslagna nya lagtexten. Enligt regeringens
förslag har 13 kap. 7 § andra stycket ABL -- som avser vissa
fall då ett aktiebolag som trätt i likvidation kan komma att stå
utan likvidator -- fått en lydelse som inte står i
överensstämmelse med förslagets innebörd i övrigt. Någon saklig
ändring har uppenbarligen inte heller varit avsedd med undantag
för att det i fortsättningen skall ankomma på PRV att i stället
för domstol förordna likvidator när sådan saknas. Sådant
förordnande skall i dessa fall ske på myndighetens eget
initiativ, vilket givetvis inte hindrar att annan vars rätt
berörs anmäler behovet till PRV. Utskottet förordar också i
förtydligande syfte en smärre justering av tredje stycket i
förevarande paragraf. Med hänvisning till det anförda föreslår
utskottet den lydelse av ifrågavarande bestämmelse som framgår
av bilaga 2.
Utskottet tillstyrker sålunda -- med angivna ändringar av 13
kap. 7 § ABL -- regeringens proposition.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande överflyttning av vissa likvidationsärenden
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
aktiebolagslagen (1975:1385) med den ändringen att 13 kap. 7 §
erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade
lydelse.
Stockholm den 23 november 1993
På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger
Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe
Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s),
Bengt Kindbom (c), Gunnar Thollander (s), Lars Andersson (nyd),
Hans Stenberg (s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s),
Lennart Fridén (m) och Per Erik Granström (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Propositionens lagförslag
Bilaga 1
Av utskottet framlagt förslag till ändring i regeringens
förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)
Bilaga 2
När bolagsstämman har fattat beslut om likvidation skall
detta genom stämmans försorg genast anmälas till
registreringsmyndigheten och denna skall därefter genast utse en
eller flera likvidatorer. När en domstol eller
registreringsmyndigheten beslutar att bolaget skall träda i
likvidation, skall en eller flera likvidatorer samtidigt utses.
Likvidator träder i styrelsens och verkställande direktörs
ställe och har i uppgift att genomföra likvidationen.
Om ett aktiebolag, som har Saknar aktiebolag, som har
trätt i likvidation, inte trätt i likvidation, till
har anmält behörig registret anmäld behörig
likvidator till registret, likvidator, skall
skall registreringsmyndigheten registreringsmyndigheten
förordna en eller flera förordna en eller flera
likvidatorer. likvidatorer.
Beslut om likvidation och om Beslut om likvidation och om
förordnande av likvidator förordnande av likvidator
som har fattats av rätten skall registreras.
eller registreringsmyndigheten
skall registreras.
Bestämmelserna i denna lag om styrelse och styrelseledamöter
äger motsvarande tillämpning på likvidator, i den mån ej annat
följer av detta kapitel.
Uppdrag att vara revisor upphör icke genom att bolaget träder
i likvidation. Bestämmelserna i 10 kap. äger tillämpning under
likvidation. Revisionsberättelsen skall innehålla uttalande
huruvida enligt revisorernas mening likvidationen onödigt
fördröjes.