Lagutskottets betänkande
1993/94:LU22

Livsmedelskontroll m.m.


Innehåll

1993/94
LU22

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag
(proposition 1993/94:100 bilaga 10) till anslag för budgetåret
1994/95 till Statens livsmedelsverk och till täckande av vissa
kostnader för köttbesiktning m.m. Vidare behandlas -- helt eller
delvis -- sex motioner, som väckts under den allmänna
motionstiden i januari 1994. En motion gäller anslaget till
Livsmedelsverket. De fem övriga tar upp olika frågor som berör
livsmedelspolitiken.
Utskottet tillstyrker bifall till propositionens förslag i
förevarande delar och avstyrker bifall till samtliga
motionsyrkanden.
Till betänkandet har fogats tre reservationer.
NIONDE HUVUDTITELN

Propositionen

I proposition 1993/94:100 föreslår regeringen
(Jordbruksdepartementet) under punkterna H 1 och H 2 (s. 90)
dels att riksdagen till Statens livsmedelsverk för
budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 91 420 000  kr,
dels att riksdagen till Täckande av vissa kostnader för
köttbesiktning m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag
på 1 000  kr.

Motionerna

1993/94:L608 av Mats Hellström m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om
livsmedelskvalitet och märkning skall tas upp i EES-kommittén i
syfte att skärpa bestämmelserna.
1993/94:L706 av Viola Furubjelke m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av innehållsdeklaration resp.
information om ursprungsland för beredda livsmedel.
1993/94:L709 av Märtha Gårdestig (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att slakt- och styckningsvolymerna för
gårdsslakteri bör höjas för att möjliggöra en obruten
kötthantering på gården.
1993/94:Jo232 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
26. att riksdagen till Statens livsmedelsverk anvisar 1 828
000 kr lägre belopp för budgetåret 1994/95 än vad regeringen
föreslagit eller således 89 592 000 kr (H 1).
1993/94:Jo509 av Stina Gustavsson och Rosa Östh (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om importkontroll av livsmedel.
1993/94:A815 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om anpassning av livsmedelslagen till
småskalig och ekologisk livsmedelsproduktion.

Utskottet

Inledning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag till
anslag för budgetåret 1994/95 till Statens livsmedelsverk (SLV)
och täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. Vidare
behandlas -- helt eller delvis -- sex motioner som väckts under
den allmänna motionstiden i januari 1994. En motion rör anslaget
till SLV, två motioner frågor om småskalig livsmedelsproduktion
och tre motioner frågor som aktualiseras med anledning av
EES-avtalet.
Anslagen
SLV är den centrala förvaltningsmyndigheten för
livsmedelsfrågor samt chefsmyndighet för
besiktningsveterinärorganisationen. Verkets huvudsakliga
uppgifter är att bevaka konsumentintresset inom
livsmedelsområdet, utöva tillsyn enligt livsmedelslagen samt
leda och samordna livsmedelskontrollen, verkställa utredningar
och praktiskt vetenskapliga undersökningar om livsmedel och
kostvanor, medverka till att statsmakternas riktlinjer i fråga
om kost och hälsa fullföljs, informera om sådana förhållanden på
livsmedelsområdet som är viktiga för konsumenterna samt godkänna
laboratorier för livsmedelsundersökningar.
SLV:s inkomster består bl.a. av avgifter för köttbesiktning
m.m., kontroll av läkemedelsrester och bekämpningsmedelsrester i
animaliska och vegetabiliska livsmedel, avgiftsmedel för central
tillsyn som överförs till verket från kommunerna, avgifter för
provtagning och undersökning vid större livsmedelsanläggningar
samt avgifter för tillstånd m.m. Dessutom erhåller SLV inkomster
för uppdragsverksamhet, publikationer och kursverksamhet.
Inkomsterna utgör omkring 65 % av verkets finansiering.
Verksamhetens inriktning och verkets budgetram för budgetåren
1991/92--1993/94 fastställdes av riksdagen våren 1991 (prop.
1990/91:100 bil. 11, JoU22, rskr. 202). Beslutet innebar i
fråga om verksamhetsinriktningen att SLV ytterligare skall
stärka sin tillsynsroll samtidigt som livsmedelskontrollen i
övrigt skall bygga på företagens egentillsyn. Enligt beslutet
bör SLV ge ökad tyngd åt arbetet med att utveckla nya metoder
för analysverksamhet samt vara återhållsamt med normer.
Informationsinsatserna gentemot den lokala och regionala
livsmedelskontrollen, livsmedelsbranschen, konsumenter m.m.
skall förstärkas. För treårsperioden fastställde riksdagen en
budgetram för SLV på 257 243 000 kr.
I årets budgetproposition bedömer regeringen med utgångspunkt
i SLV:s årsredovisning att verksamheten bedrivs med en sådan
inriktning att de uppsatta målen kan nås. En förenkling av
reglerna på livsmedelsområdet har dock inte varit möjlig mot
bakgrund av Sveriges internationella åtaganden. Regeringen
anser, i enlighet med vad som förutskickades i förra årets
budgetproposition (se prop. 1992/93:100 bil. 10 s. 84), att de
riktlinjer som lades fast år 1991 bör gälla även för budgetåret
1994/95.
När det gäller anslaget till SLV föreslår regeringen att
riksdagen anvisar ett ramanslag på 91 420 000 kr.
Medelsbehovet har beräknas med utgångspunkt i en real minskning
av utgifterna om 1,9 %.
I motion Jo232 av Ian Wachtmeister m.fl. (m) yrkas att
riksdagen skall anvisa 1 828 000 kr mindre än vad regeringen
föreslagit (yrkande 26).
Utskottet erinrar om att regeringen den 1 juli 1993 beslutat
särskilda direktiv inför SLV:s fördjupade anslagsframställning
år 1994. Enligt direktiven skall SLV bl.a. i sin resultatanalys
särskilt belysa områdena med livsmedelstillsyn och kontroll samt
redovisa sina erfarenheter av samarbetet med andra myndigheter.
I direktiven anges att det är viktigt att den statliga
verksamheten på det konsumentpolitiska området bedrivs effektivt
och att berörda myndigheter inte utför något dubbelarbete. SLV
bör därför enligt direktiven samordna bevakningen av
konsumentfrågorna på livsmedelsområdet med andra myndigheter i
syfte att få till stånd effektiviseringsvinster. I en
omvärldsanalys skall SLV särskilt belysa arbetet med
harmoniseringen med EG:s regelverk på livsmedelsområdet samt
konsekvenserna av EES-avtalet och ett medlemskap i EU.
Utskottet anser att riksdagen i avvaktan på SLV:s fördjupade
anslagsframställning bör godta regeringens förslag till
medelsberäkning för SLV. Utskottet tillstyrker alltså
regeringens förslag i denna del och avstyrker bifall till motion
Jo232 yrkande 26.
Från anslaget Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning
m.m. avlönas personal som utför köttbesiktning vid
kontrollslakterierna m.m. Statens utgifter för ändamålet är
avsedda att täckas av bl.a. slakteriföretagen enligt en särskild
taxa. Under anslaget föreslås i budgetpropositionen ett formellt
belopp om 1 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag också i denna del.
Småskalig livsmedelsproduktion
Karin Starrin m.fl. (c) vill i motion A815 yrkande 38 ha till
stånd ett tillkännagivande från riksdagen om en översyn av
livsmedelslagen i syfte att få lagen anpassad till småskalig
och ekologisk livsmedelsproduktion.
Livsmedelslagen (1971:511) innehåller bestämmelser om
produktion och hantering av livsmedel och livsmedelskontroll
(beskaffenhet, hantering, märkning, saluhållande, personalhygien
och livsmedelslokaler). Livsmedelslagen är en s.k. ramlag och
kompletteras med en mängd myndighetsföreskrifter utfärdade av
SLV.
I juni 1991 gav regeringen SLV i uppdrag att under åren
1992--1994 redovisa förutsättningarna för småskalig
livsmedelsproduktion inom ramen för livsmedelslagstiftningen
samt hur ändringar i lagstiftningen och tillämpningen påverkar
dessa förutsättningar. På begäran av riksdagen (bet.
1991/92:JoU4) tillkallade regeringen den 13 februari 1992 en
särskild utredare med uppdrag att göra en förutsättningslös
översyn av de livsmedelshygieniska bestämmelser som kan ha
betydelse för den småskaliga livsmedelsproduktionen och
teknikutvecklingen på det området (dir. 1992:21).
Uppdraget till SLV har hittills redovisats i verkets
anslagsframställningar för budgetåren 1993/94 och 1994/95. Av
redovisningarna framgår att SLV, med undantag för
myndighetsföreskrifterna beträffande småskalig slakt (se SLV
rapport nr 4 1992, Småskalig slakt) och äggpackerier, inte
funnit skäl till några särskilda åtgärder.
Livsmedelshygienutredningen redovisade sitt arbete i slutet av
år 1992 i betänkandet (SOU 1993:6) Livsmedelshygien och
småskalig livsmedelsproduktion. I betänkandet sägs att någon
speciell översyn med sikte på småskalig produktion knappast är
meningsfull vid sidan av det arbete som SLV genomför.
Betänkandet har remissbehandlats och övervägs för närvarande
inom regeringskansliet.
Utskottet anser att riksdagen för närvarande inte bör ta
initiativ till ytterligare utredningsarbete. Regeringens
ställningstaganden till SLV:s och Livsmedelshygienutredningens
arbete bör enligt utskottets mening avvaktas. Utskottet
avstyrker därför bifall till motion A815 yrkande 38.
En annan fråga som gäller småskalig livsmedelsproduktion,
nämligen slaktvolymen för gårdsslakterier, tas upp av Märtha
Gårdestig (kds) i motion L709. Motionären vill ha till stånd
regeländringar som innebär att slakt- och styckningsvolymerna
vid gårdsslakterierna kan höjas till vissa närmare angivna
nivåer. Härigenom skulle, anför motionären, gårdsbutikernas
behov av kött kunna tillgodoses och en obruten kötthantering på
gården kunna komma till stånd.
Utskottet erinrar om att SLV den 11 februari 1994 beslutat
höja slakt- och styckningsvolymerna vid småskalig slakt i
enlighet med vad motionären begär (se SLV FS 1994:1). Beslutet
innebär att det fr.o.m. den 1 juli 1994 blir möjligt för
gårdsslakterier som bedriver småskalig slakt att väsentligt
utöka verksamheten. Utskottet avstyrker därför bifall till
motion L709.
Åtgärder med anledning av EES-avtalet
EES-avtalet innebär bl.a. att EG:s principer för den fria
varurörligheten skall tillämpas inom EES-området. Den centrala
bestämmelsen finns i artikel 8, som föreskriver att det skall
råda fri rörlighet för varor mellan parterna i enlighet med
bestämmelserna i avtalet. Genom EES-avtalet har Sverige åtagit
sig att -- i den mån harmonisering inte redan kommit till stånd
-- anpassa det svenska regelverket till omkring 700 EG-direktiv
m.m. som rör tekniska föreskrifter samt standarder, provning och
certifiering. På livsmedelsområdet omfattar EES-avtalet
bestämmelser i EG:s omkring 100 rättsakter. Dessa gäller främst
livsmedelskontroll, livsmedelstillsatser, märkning, gränsvärden
för främmande ämnen, livsmedelsstandarder, specialdestinerade
livsmedel, material som kommer i kontakt med livsmedel och
metoder för analys av livsmedel. EG:s regler bygger i stora
delar på internationella rekommendationer från Codex
Alimentarius, som är ett samlingsnamn för FOA:s och WHO:s
gemensamma program, Food Standards Programme, för bl.a.
standarder, riktlinjer och råd.
Med stöd av bemyndiganden i livsmedelslagen (prop.
1992/93:119, bet. LU11) har SLV hittills utfärdat över trettio
nya kungörelser med föreskrifter föranledda av EES-avtalet (SLV
FS 1993:15--1993:44 samt SLV FS 1994:1 och 1994:2). Huvuddelen
av de nya kungörelserna trädde i kraft samtidigt med
EES-avtalet, dvs. den 1 januari 1994. I många av författningarna
finns särskilda övergångsbestämmelser som innebär att äldre
bestämmelser får tillämpas under en övergångsperiod. I vissa
fall kan dubbla regelsystem komma att gälla ända upp till tre
år. Syftet med dessa långa övergångstider är att underlätta
anpassningar för livsmedelsindustri och handel.
Spörsmål som gäller innehållsdeklarationer och
ursprungsmärkning tas upp i motion L706 av Viola
Furubjelke m.fl. (s). Motionärerna pekar på att EES-avtalet och
ett eventuellt EU-medlemskap innebär att vi kan förvänta oss
fler importerade livsmedelsprodukter i affärerna, vilket innebär
att vissa allergiker kommer att drabbas hårt. För en gluten-
eller laktosallergiker är det absolut nödvändigt att kunna
kontrollera om varan är gluten- resp. mjölkfri. Det borde enligt
motionärernas mening vara en självklarhet att konsumenter skall
veta vad en vara innehåller liksom från vilket land råvaran till
ett förädlat livsmedel kommer. Eftersom det inte finns något
krav på att märka beredda livsmedel med ursprungsland är det
möjligt att importera billigt kött till Sverige, mala det till
köttfärs och sedan sälja det som "svensk köttfärs". Motionärerna
förklarar sig instämma i de krav som rests från kooperationen,
att regeringen bör driva frågan i EES-kommittén om en bindande
överenskommelse om innehålls- och ursprungsdeklaration av
livsmedel. I avvaktan på en sådan överenskommelse bör man,
enligt motionärernas mening, snarast försöka få till stånd
branschvisa frivilliga överenskommelser som omfattar alla
livsmedel. I motionen yrkas att riksdagen som sin mening skall
ge regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
innehållsdeklarationer resp. information om ursprungsland för
beredda livsmedel.
Utskottet erinrar om att huvudregeln för märkning, nu liksom
före EES-avtalets ikraftträdande, är att samtliga ingredienser i
ett livsmedel skall anges i fallande skala efter vikt. En
sammansatt ingrediens får i ingrediensförteckningen anges med
sin beteckning endast under förutsättning att beteckningen
föreskrivits eller är allmänt vedertagen bland svenska
konsumenter. De nya bestämmelserna som SLV utfärdat med
anledning av EES-avtalet innebär i enlighet med avtalet inte
något obligatoriskt krav på märkning av allergena beståndsdelar
i sammansatta ingredienser. Vidare behöver inte längre de
sammansatta ingredienserna anges såvida dessa inte överstiger 25
% av den färdiga varan. SLV har kompletterat de nya
bestämmelserna med allmänna råd. I dessa sägs att det är
önskvärt att ingredienser som är kända för att kunna orsaka
överkänslighetsreaktioner alltid anges (SLV FS 1993:19). SLV:s
föreskrifter och allmänna råd omfattar livsmedel som är avsedda
att som sådana saluhållas till enskilda konsumenter eller
storhushåll oavsett i vilket land livsmedlet är tillverkat.
Föreskrifterna gäller såväl inhemska som importerade livsmedel.
De nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 1994. Varor
som är märkta enligt äldre bestämmelser får säljas t.o.m.
utgången av år 1996.
Frågan om vad EES-avtalet innebär på livsmedelsområdet för
olika konsumentgrupper har varit föremål för olika
uppfattningar. När det gäller allergikerna har från SLV:s sida
bedömts att de nya reglerna i vissa fall blir något bättre och i
andra fall något sämre när EES-avtalet trätt i kraft (se SLV:s
tidskrift Vår Föda nr 1 1994 och SLV:s tidning för lokal
livsmedelskontroll, Livstecknet nr 1 1994). För att minska
riskerna för att allergiker och överkänsliga drabbas av
reaktioner på livsmedel har SLV förra året startat ett särskilt
projekt, Allergiprojektet. I projektet ingår att undersöka
EES-avtalets konsekvenser för allergiker och personer med annan
överkänslighet samt att lämna information om hur allergiker
skall kunna undvika vissa livsmedel. Övrigt arbete som SLV
bedriver inom Allergiprojektet syftar till att ytterligare
minska riskerna för allergiker. Arbetet kommer att redovisas i
en särskild rapport senare i vår.
I sammanhanget vill utskottet också upplysa om att de nordiska
länderna i Codex märkningskommitté (Codex Committee on Food
Labelling, CCFL) tagit upp frågan om hur personer med olika
typer av födoämnesöverkänslighet skall kunna få tillräcklig
information genom märkning. Enligt vad utskottet erfarit har ett
av Norge i samråd med Finland, Island och Sverige utarbetat
förslag till ändrade märkningsregler för förpackade livsmedel
överlämnats till kommittén i april 1993. Övriga medlemsländer
skall nu yttra sig över förslaget.
När det sedan gäller frågan om ursprungsmärkning vill
utskottet erinra om att SLV:s nya märkningsföreskrifter
innehåller en särskild bestämmelse som innebär att upplysning om
platsen för livsmedlets ursprung skall lämnas, om avsaknad av
denna uppgift kan vilseleda konsumenten. Enligt samma
bestämmelse får märkningen och dess utformning inte heller
vilseleda den till vilken livsmedlet är avsett att saluhållas,
vad gäller bl.a. livsmedlets ursprung. Utskottet konstaterar
således att det inte heller efter EES-avtalets ikraftträdande är
tillåtet att som "svensk köttfärs" sälja färs som består av
importerat kött som malts i Sverige.
Som både lagutskottet och EES-utskottet tidigare pekat på vid
behandlingen av liknande motioner (se yttr. 1992/93:LU1y och
bet. 1992/93:EU1) hindrar inte reglerna om märkning att
livsmedelsindustrin och handeln frivilligt lämnar ytterligare
information som är värdefull för olika konsumentgrupper. Med ett
ökat varuutbud kan konsumenterna i än högre grad än tidigare
komma att efterfråga uppgifter om t.ex. produktionsland.
Eftersom en tillfredsställande märkning -- i likhet med annan
varuinformation som konsumenterna önskar -- är ett
konkurrensmedel förutsätter utskottet att enskilda företag i
olika branscher utnyttjar denna möjlighet. Vid tre tillfällen
under år 1993 har man också inom Jordbruksdepartementet haft
sammankomster med företrädare för producenter, grossister,
detaljhandel och konsumenter om en frivillig märkning av
ursprungsland för kött- och charkprodukter. Enligt vad som
redovisats från dessa överläggningar råder det samförstånd om
att en tydlig ursprungsmärkning är ett berättigat krav. Vidare
har framgått att handeln i samband med dessa överläggningar
visat stor vilja att utan formella åtaganden fortsätta att verka
för att köttprodukter förses med uppgifter om råvarans
ursprungsland.
Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna om att
det är ett berättigat konsumentkrav att få veta vad ett
livsmedel innehåller och från vilket land det kommer. Mot
bakgrund av vad som ovan redovisats kan emellertid något
tillkännagivande från riksdagens sida i enlighet med vad som
begärs i motionen inte anses erforderligt. Utskottet avstyrker
därför bifall till motion L706.
Krav på internationellt agerande från svenskt håll
framställs i motion L608 av Mats Hellström m.fl. (s). I motionen
yrkas att riksdagen skall begära att regeringen tar upp frågan
om livsmedelskvalitet och märkning i EES-kommittén i syfte att
skärpa bestämmelserna (yrkande 2). Motionärerna anser att det
krävs en allmän översyn och en modernisering av EG-direktiven om
märkning bl.a. när det gäller allergiframkallande ämnen och
datummärkningen.
Utskottet erinrar om att EES-utskottet med anledning av ett
motionsyrkande hösten 1992 behandlat frågan om hur Sverige skall
kunna påverka utvecklingen inom EG i riktning mot en högre
skyddsnivå som tillgodoser konsumenternas intressen. I sitt av
riksdagen godkända betänkande (bet. 1992/93:EU1) framhöll
EES-utskottet att en anpassning till EG:s regelverk givetvis
inte bör föranleda att Sverige ger upp ambitionerna på
livsmedelsområdet. Enligt EES-utskottets mening är det angeläget
att vi med de resurser och kontaktvägar som står till buds
försöker påverka utvecklingen inom EG. Utskottet utgick från att
regeringen skulle beakta vad utskottet sålunda anfört utan något
tillkännagivande från riksdagens sida. Någon riksdagens vidare
åtgärd med anledning av den då aktuella motionen ansågs således
inte påkallad.
Hösten 1992 behandlade också lagutskottet motioner vari
yrkades att Sverige aktivt bör engagera sig för att påverka
behandlingen av frågor inom EG och EES när det gäller livsmedel.
I sitt av riksdagen godkända betänkande (bet. 1992/93:LU11)
anslöt sig lagutskottet till de bedömningar EES-utskottet då
nyligen hade gjort.
EES-avtalet har nu varit i kraft i tre månader, och utskottet
utgår fortfarande från att den svenska regeringen på ett aktivt
sätt agerar internationellt för att påverka utvecklingen inom EG
i riktning mot högre skyddsnivåer på de områden där så behövs.
Något formellt tillkännagivande från riksdagens sida i enlighet
med vad som begärs i motionen anser utskottet inte erforderligt.
Om regeringen bedömer att det är en framkomlig väg och
ändamålsenligt att påverka EG:s regler om livsmedelskvalitet och
märkning genom att begära att dessa frågor tas upp i
EES-kommittén förutsätter utskottet att en sådan begäran ändå
kommer till stånd.
Utskottet avstyrker med det anförda bifall till motion L608
yrkande 2.
Importkontrollen av livsmedel tas upp i motion Jo509 av
Stina Gustavsson och Rosa Östh (båda c). Motionärerna anför att
samma krav måste ställas på importerade livsmedel som på
inhemskt producerade beträffande förekomsten av bl.a. kemiska
medel och medicinska preparat. Man måste se till att
importbestämmelserna är utformade i enlighet med dessa krav. I
motionen yrkas tillkännagivande i enlighet med det anförda
(yrkande 2).
Också denna fråga behandlades av EES-utskottet hösten 1992 med
anledning av en liknande motion (bet. 1992/93:EU1).
EES-utskottet pekade därvid på att det kontrollsystem som då
hade gällt i Sverige under några år i stort sett överensstämmer
med EG:s regler och att några anpassningsåtgärder inte var
nödvändiga. EES-avtalet ger oss också möjligheter, framhöll
utskottet, att själva bestämma hur kontrollen praktiskt skall
utformas liksom att avgöra vilka krav som bör ställas på dem som
utför kontrollerna. EES-utskottet underströk vidare att avtalet
inte innebär att gränskontrollerna avskaffas. Som också
lagutskottet framhöll i sitt yttrande till EES-utskottet (yttr.
1992/93:LU1y) fanns det därför ingen anledning att anta att
EES-avtalet skulle leda till en försämring av
livsmedelskontrollen här i landet. SLV kommer således, anförde
EES-utskottet vidare, också i framtiden att ha möjlighet att
kontrollera att den mat som importeras till Sverige inte
innehåller ämnen eller halter av ämnen som är skadliga för
konsumenterna.
Vad EES-utskottet sålunda anförde i sitt av riksdagen godkända
betänkande äger alltjämt giltighet. Kungörelsen (SLV FS 1990:10)
med föreskrifter och allmänna råd om livsmedelstillsyn m.m. (SLV
FS 1993:41) omfattar såväl inhemska som importerade livsmedel. I
de nya föreskrifterna har betonats att offentlig
livsmedelstillsyn skall bedrivas regelbundet och omfatta
samtliga led av hanteringen. Inspektion och provtagningar bör om
möjligt genomföras utan förvarning. Varje kommun skall upprätta
en särskild plan för sin tillsynsverksamhet.
Utskottet kan inte finna annat än att de svenska reglerna,
inom ramen för vad EES-avtalet möjliggör, är utformade på ett
sådant sätt att de krav som motionärerna framför är
tillgodosedda. Utskottet avstyrker därför bifall till motion
Jo509 yrkande 2.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande anslaget till Livsmedelsverket
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motion 1993/94:Jo232 yrkande 26 under nionde
huvudtiteln till Statens livsmedelsverk för budgetåret
1994/95 anvisar ett ramanslag på 91 420 000 kr,
res. 1 (nyd)
2. beträffande köttbesiktning
att riksdagen med bifall till regeringens förslag under nionde
huvudtiteln till Täckande av vissa kostnader för
köttbesiktning m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag
på 1 000 kr,
3. beträffande översyn av livsmedelslagen
att riksdagen avslår motion 1993/94:A815 yrkande 38,
4. beträffande slaktvolymer
att riksdagen avslår motion 1993/94:L709,
5. beträffande innehållsdeklarationer och
ursprungsmärkning
att riksdagen avslår motion 1993/94:L706,
res. 2 (s)
6. beträffande internationellt agerande
att riksdagen avslår motion 1993/94:L608 yrkande 2,
res. 3 (s)
7. beträffande importkontroll
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo509 yrkande 2.
Stockholm den 29 mars 1994
På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger
Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe
Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s),
Bengt Kindbom (c), Bengt Kronblad (s), Bertil Persson (m),
Gunnar Thollander (s), Lars Andersson (nyd), Hans Stenberg (s),
Stig Rindborg (m) och Per Erik Granström (s).

Reservationer

1. Anslaget till Livsmedelsverket (mom. 1)
Lars Andersson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar
med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 26" bort ha
följande lydelse:
Som yrkats i motion Jo232 bör anslaget till SLV bestämmas till
1 828 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit. Med hänsyn
till nuvarande samhällsekonomiska läge är det enligt utskottets
mening rimligt att SLV under det kommande budgetåret får
vidkännas en anslagsminskning på 2 % i förhållande till
regeringens förslag. En sådan måttlig anslagsminskning torde
inte nämnvärt påverka verksamhetens art eller omfattning.
Utskottet tillstyrker således bifall till motion Jo232 yrkande
26 och avstyrker bifall till regeringens förslag i denna del.
Till följd härav förordar utskottet att riksdagen bestämmer
anslaget till SLV för budgetåret 1994/95 till 89 592 000 kr.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande anslaget till Livsmedelsverket
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Jo232 yrkande 26
och med anledning av regeringens förslag under nionde
huvudtiteln till Statens livsmedelsverk för budgetåret
1994/95 anvisar ett ramanslag på 89 592 000 kr.
2. Innehållsdeklarationer och ursprungsmärkning (mom. 5)
Maj-Lis Lööw, Owe Andréasson, Inger Hestvik, Bengt Kronblad,
Gunnar Thollander, Hans Stenberg och Per Erik Granström (alla s)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar
med "Frågan om" och på s. 7 slutar med "motion L706" bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det även efter
EES-avtalets ikraftträdande måste vara en självklarhet att
konsumenter skall veta vad en vara innehåller och från vilket
land varan kommer. Vad som anförts i motion L706 är vad många
konsumenter, särskilt de som är allergiska mot vissa ämnen,
anser vara berättigade krav. Med en ökad mängd importerade
livsmedel i våra butiker ökar givetvis behovet av att
konsumenterna informeras om vad varorna innehåller och varifrån
de kommer. Den anpassning som har skett till EG:s regler på
livsmedelsområdet har otvivelaktigt inneburit en sänkning av de
märkningskrav som tidigare gällt. De farhågor som framfördes av
de socialdemokratiska ledamöterna hösten 1992 när normgivningen
på livsmedelsområdet delegerades har nu i viss mån besannats (se
bet. 1992/93:LU11 res. 1).
Enligt utskottets mening är det mot denna bakgrund angeläget
att regeringen på ett mer aktivt sätt än hittills agerar såväl
nationellt som internationellt i syfte att få till stånd bättre
innehållsdeklarationer och information om importerade livsmedels
ursprung. Sådana initiativ motiveras inte bara av EES-avtalet
utan också av den nyligen gjorda GATT-överenskommelsen, vilken
också kommer att leda till ett ökat varuutbud av importerade
livsmedel.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till
motion L706 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande innehållsdeklarationer och
ursprungsmärkning
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:L706 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Internationellt agerande (mom. 6)
Maj-Lis Lööw, Owe Andréasson, Inger Hestvik, Bengt Kronblad,
Gunnar Thollander, Hans Stenberg och Per Erik Granström (alla s)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar
med "Utskottet erinrar" och på s. 8 slutar med "yrkande 2" bort
ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförts i motion L608 bör Sverige så
snart som möjligt få till stånd en strategi för att utveckla
EES-avtalet på viktiga områden. Ett sådant område gäller
livsmedelskvalitet och produktinformation. På livsmedelsområdet
krävs nämligen en allmän  översyn och en modernisering av
EG-direktiven angående varumärkning för bl.a.
allergiframkallande ämnen och cancerogena effekter. Vidare
behöver reglerna om datummärkning skärpas. Inom EES-samarbetets
ram bör Sverige arbeta för att stärka konsumenternas ställning
på marknaden i dessa viktiga avseenden.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande internationellt agerande
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:L608 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.