I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag
(proposition 1993/94:100) till anslag för budgetåret 1994/95
till Marknadsdomstolen (bilaga 13) samt till Konsumentverket,
Allmänna reklamationsnämnden, stöd till konsumentorganisationer,
konsumentforskning och stöd till miljömärkning av produkter
(bilaga 14).
Vidare behandlas -- helt eller delvis -- 17 motioner som
väckts under den allmänna motionstiden år 1994.
Motionsspörsmålen gäller anslaget till Konsumentverket, stöd
till konsumentorganisationer, konsumentforskning, miljömärkning
av produkter, samarbete mellan EG och EFTA, diskriminerande
reklam, prisinformation och annan konsumentinformation, skydd
för konsumenter vid säljares konkurs samt konsumentskydd vid
offentliga tjänster.
Utskottet tillstyrker bifall till propositionen i förevarande
delar. Samtliga motionsyrkanden avstyrks.
Till betänkandet har fogats sex reservationer.
TOLFTE HUVUDTITELN
Propositionen
I proposition 1993/94:100 bilaga 13 (Näringsdepartementet)
föreslår regeringen under punkt D 1 (s. 82) att riksdagen till
Marknadsdomstolen för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 6 175 000 kr.
TRETTONDE HUVUDTITELN
Propositionen
I propositionen bilaga 14 (Civildepartementet) föreslår
regeringen vidare
dels under punkt C 1 (s. 56) att riksdagen till
Konsumentverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag
på 80 284 000 kr,
dels under punkt C 2 (s. 58) att riksdagen till Allmänna
reklamationsnämnden för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 13 437 000 kr,
dels under punkt C 3 (s. 59) att riksdagen till Stöd
till konsumentorganisationer för budgetåret 1994/95 anvisar
ett reservationsanslag på 2 100 000 kr,
dels under punkt C 4 (s. 60) att riksdagen till
Konsumentforskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett
reservationsanslag på 2 100 000 kr,
dels under punkt C 5 (s. 63) att riksdagen till Stöd
till miljömärkning av produkter för budgetåret 1994/95 anvisar
ett anslag på 5 000 000 kr.
Motioner
1993/94:L608 av Mats Hellström m.fl. (s) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär att förslag om formellt
samarbete mellan EU:s och EFTA:s respektive konsumentkommittéer
läggs fram av Sverige i EES-kommittén.
1993/94:L701 av Ingbritt Irhammar och Karin Starrin (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om diskriminerande reklam.
1993/94:L702 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till ett utökat konsumentskydd.
1993/94:L704 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit anvisar 2
885 000 kr till anslag C 1 Konsumentverket,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om prisinformation.
1993/94:L705 av Knut Wachtmeister och Inga Berggren (m) vari
yrkas att riksdagen beslutar att 11 § prisinformationslagen
upphävs.
1993/94:L707 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om konsumentens rättigheter i offentligt producerad
tjänstesektor.
1993/94:L708 av Magnus Persson (s) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en översyn av avtalslagen i syfte att få
till stånd bättre information för kund och köpare om
köpeavtalets innebörd.
1993/94:L710 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att 3 000 000 kr anvisas till
programmet "Service på lika villkor" enligt vad i motionen
anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att återkomma med förslag om finansiering
av resterande 12 000 000 kr.
1993/94:L711 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att resurser för hushållsekonomiskt
inriktad forskning avsätts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ett ramprogram "Hushållen och
ekonomin" initieras.
1993/94:L712 av Eva Zetterberg (v) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att Naturvårdsverket får i uppdrag att
komma med förslag om hur miljömärkning av produkter skall bli
enhetligare och mer överskådlig.
1993/94:L713 av Eva Zetterberg (v) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att samla leksaksbranschen till överläggningar med syfte att
få fram miljövänliga och miljömärkta leksaker.
1993/94:L714 av Ian Wachtmeister och Bo G Jenevall (nyd) vari
yrkas att riksdagen sänker av regeringen föreslaget anslag till
Konsumentverket för budgetåret 1994/95 med 1 600 000 kr och
således anvisar 78 684 000 kr.
1993/94:L715 av Johnny Ahlqvist och Maja Bäckström (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett utökat konsumentskydd.
1993/94:So492 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär att den ser över ERK:s
organisation enligt vad i motionen anförts,
3. att riksdagen hos regeringen begär att den utarbetar
lagförslag om förbud mot könsdiskriminerande reklam och reklam
som direkt eller indirekt uppmuntrar till hälsofarligt
ätbeteende enligt vad i motionen anförts.
1993/94:Jo233 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett nytt anslag på 5 000 000 kr för
konsumentupplysning.
1993/94:Jo659 av Magnus Persson (s) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om miljömärkning,
1993/94:Jo694 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om miljömärkning.
Utskottet
1 Inledning
Nuvarande mål för den statliga konsumentpolitiken lades fast
av riksdagen år 1986 (prop. 1985/86:121, LU34, rskr. 292).
Enligt riksdagsbeslutet är målet för konsumentpolitiken att
stödja hushållen i deras strävan att effektivt utnyttja sina
resurser och att stärka konsumenternas ställning på marknaden.
Detta innebär att de hushållsekonomiska frågorna står i
förgrunden. För att nå målen har arbetet bedrivits enligt tre
utvecklingslinjer, nämligen utvecklingen av den lokala
konsumentverksamheten, stöd till utsatta grupper och ett ökat
engagemang hos flera grupper i samhället. De konsumentpolitiska
åtagandena omfattar åtgärder inom en rad områden. De statliga
insatserna manifesteras främst genom lagstiftning, genom
myndighetsverksamhet och genom statsbidragsgivning.
Lagstiftningen till skydd för konsumenterna har efter hand
byggts ut. Som exempel på sådan lagstiftning kan nämnas
produktsäkerhetslagen (1988:1604) och den nya konsumentköplagen
(1990:932).
I maj 1992 tillkallade regeringen en kommitté med uppgift att
se över den statliga konsumentverksamheten och den
organisatoriska strukturen på området samt bedöma arten,
omfattningen och inriktningen på det statliga engagemanget (dir.
1992:63). Kommittén, som antog namnet Konsumentpolitiska
kommittén, överlämnade i januari 1994 betänkandet (SOU 1994:14)
Konsumentpolitik i en ny tid.
Konsumentpolitiska kommitténs förslag innebär att de nuvarande
målsättningarna för konsumentpolitiken kompletteras med ett
miljömål. Förslagen till organisatoriska förändringar innebär
bl.a. att Konsumentverket delas upp i två nya organisationer.
Myndighetsutövningen skall handhas av Nya Konsumentverket och
övriga åtaganden av en uppdragsfinansierad myndighet. Enligt
utredningens mening kan man därigenom få till stånd ett ökat
medansvar från andra aktörer och därmed bredda
finansieringsunderlaget. För Allmänna reklamationsnämndens del
syftar förslagen till en minskad ärendetillströmning till följd
av bl.a. en utveckling av lokala reklamationsråd. Kommittén vill
i framtiden också lägga mer av ansvaret för det
konsumentpolitiska arbetet på frivilliga och lokala
organisationer. Dessa föreslås få statligt stöd för att bredda
och utveckla sin verksamhet till att omfatta t.ex. ekonomisk
rådgivning, konsumentinformation och opinionsbildning. Den
kommunala konsumentverksamheten förutsätts också i framtiden
vara ett frivilligt åtagande från kommunernas sida. Kommittén
anser att sådan verksamhet är viktig och skall stödjas.
Kommunerna skall dock helt eller delvis kunna uppdra åt andra
att ha hand om lokal konsumentverksamhet.
Betänkandet Konsumentpolitik i en ny tid är nu föremål för
remissbehandling. Av budgetpropositionen (bil. 14 s. 15) framgår
att kommitténs förslag kommer att utgöra grund för de
överväganden om den framtida konsumentpolitiken som regeringen
kommer att göra under innevarande budgetår. Avsikten är att en
proposition skall lämnas till riksdagen under första halvåret
1994.
Konsumentpolitiska kommitténs uppdrag har i huvudsak varit
inriktat på frågor som rör annat än lagstiftning. En del av
lagstiftningen på konsumenträttens område är emellertid föremål
för översyn i annat sammanhang. Marknadsföringsutredningen har i
augusti 1993 lagt fram betänkandet (SOU 1993:59) Ny
marknadsföringslag. Förslaget innebär att en ny lag skall
ersätta nuvarande marknadsföringslag från år 1975. Betänkandet
har remissbehandlats och övervägs för närvarande inom
Civildepartementet. Enligt vad som upplyses i
budgetpropositionen kan en ny marknadsföringslag träda i kraft
tidigast den 1 januari 1995.
Ett annat pågående arbete gäller produktsäkerhet. I enlighet
med ett riksdagsbeslut hösten 1988 (bet. 1988/89:LU13) har
Produktsäkerhetsutredningen till uppgift att pröva om
produktsäkerhetslagens tillämpningsområde bör utvidgas så att
lagen också skall gälla varor och tjänster på det offentliga
området (dir. 1993:46). Arbetet skall vara slutfört senast den 1
juni 1994.
Vidare tillkallade regeringen i augusti 1993 en särskild
utredare för att göra en utvärdering och översyn av vissa frågor
med ankytning till konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen.
Utredningsuppdraget omfattar preskriptionstiden för konsumenters
rätt att göra gällande fel i en vara eller en tjänst och
konsumentens rätt att avbeställa en köpt vara eller en avtalad
tjänst. Uppdraget rör också frågor om köparens skydd mot
säljarens borgenärer (dir. 1993:101). Arbetet skall redovisas
före den 31 december 1994.
Utskottet övergår nu till att behandla regeringens förslag
till anslag för budgetåret 1994/95 till Marknadsdomstolen samt
Konsumentverket, Allmänna reklamationsnämnden, stöd till
konsumentorganisationer, konsumentforskning och stöd till
miljömärkning av produkter jämte de motioner med konsumentfrågor
som väckts under den allmänna motionstiden år 1994.
Anslagsfrågorna behandlas i avsnitt 2 tillsammans med de
motioner som rör respektive anslagsområde. Därefter tar
utskottet i avsnitt 3 upp de motioner som gäller
konsumenträttslig lagstiftning.
Även om det i vissa sammanhang i betänkandet skulle vara
adekvat att använda beteckningen EU har utskottet valt att
genomgående använda beteckningen EG.
2 Anslagen och den anslagsfinansierade verksamheten
2.1 Marknadsdomstolen
Marknadsdomstolen (MD) handlägger ärenden som gäller marknads-
och konkurrensfrågor. De övergripande målen för MD:s verksamhet,
som faställdes av riksdagen våren 1993 (prop. 1992/93, bilaga
13, LU 32, rskr. 229), är att på ett rättssäkert sätt och inom
rimlig tid avgöra de mål som domstolen har att handlägga samt
att leda rättsutvecklingen och främja en enhetlig
rättstillämpning inom det marknadsrättsliga området. Samtidigt
beräknades en planeringsram för MD:s verksamhet under perioden
1993/94--1995/96 till 18 240 000 kr.
I budgetpropositionen anser regeringen att de riktlinjer som
lades fast år 1993 bör gälla även för budgetåret 1994/95. Vidare
föreslås att riksdagen till MD anvisar ett ramanslag på
6 175 000 kr.
Förslaget till medelsberäkning för det kommande budgetåret
föranleder inga erinringar från utskottets sida. Utskottet
tillstyrker bifall till regeringens förslag i denna del.
2.2 Konsumentverket
Konsumentverket (KOV) är den centrala förvaltningsmyndigheten
för konsumentfrågor med uppgift att stödja hushållen i deras
strävan att effektivt utnyttja sina resurser samt att stärka
konsumenternas ställning på marknaden. I anslutning till detta
fullgörs de uppgifter som ankommer på Konsumentombudsmannen (KO)
enligt lagen (1971:112) om avtalsvillkor i
konsumentförhållanden, marknadsföringslagen (1975:1418) och
produktsäkerhetslagen (1988:1604). KOV fullgör vidare
uppgifter enligt lagen (1971:1081) om bestämning av volym och
vikt, konsumentförsäkringslagen (1980:38), prisinformationslagen
(1991:601) och konsumentkreditlagen (1992:830).
I budgetpropositionen föreslår regeringen att riksdagen till
KOV för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 80 284 000
kr. I det beloppet ingår ett engångsanslag på 10 000 000 kr
för de arbetsinsatser från verkets sida som kommer att krävas
med anledning av förslaget till skuldsaneringslag (prop.
1993/94:123). Med anledning av den pågående översynen av
konsumentverksamheten förutsätts ingen ändring i de övergripande
målen för KOV:s verksamhet.
I motion L704 yrkar Maj-Lis Lööw m.fl. (s) att riksdagen
utöver vad regeringen föreslagit anvisar ytterligare 2 885 000
kr till KOV, vilket enligt motionärerna krävs för verkets
marknadskontroller med anledning av EES-avtalet (yrkande 1).
Vidare vill motionärerna ha till stånd ett tillkännagivande från
riksdagen om att ökade resurser skall tillföras KOV i syfte att
möjliggöra för verket att kontrollera prisinformationslagens
efterlevnad. Enligt motionärernas mening efterlevs inte
prisinformationslagen i erforderlig omfattning (yrkande 2).
I motion L714 av Ian Wachmeister och Bo G Jenevall yrkas att
riksdagen skall anvisa 1 600 000 kr mindre än vad regeringen
föreslagit.
Vad gäller motion L704 konstaterar utskottet att
Konsumentpolitiska kommittén bedömt att behovet av
marknadsbevakning enligt de s.k. icke varurelaterade direktiven
(vilseledande reklam, oskäliga avtalsvillkor, prismärkning m.m.)
kommer att öka dels med internationaliseringen, dels efter hand
som ny teknik och nya distributionsformer tillämpas. Kommittén
har därför lagt fram förslag som innebär att
konsumentmyndigheten, eller i förekommande fall annan ansvarig
myndighet, skall komma överens med berörda branschorganisationer
om hur näringslivets kontroll inom varje särskilt område skall
utföras. Vidare föreslår kommittén att konsumentmyndigheten
skall engagera den lokala konsumentverksamheten i arbetet med
marknadskontrollen. Staten skall i första hand finansiera
marknadskontrollen med hänsyn till kraven i EES-avtalet,
svårigheterna att finna alternativa finansieringslösningar och
behovet av högt ställda konsumentskyddskrav. Dessutom föreslås
att avgiftsfinansiering av marknadskontrollen på
konsumentområdet skall övervägas ytterligare.
I sammanhanget vill utskottet också upplysa om att KOV nyligen
genomfört en kartläggning av prisinformationslagens efterlevnad
inom 72 kommuner. Enligt uppgift kommer resultatet av
kartläggningen inom kort att presenteras i en särskild rapport.
Om undersökningsresultatet ger vid handen att särskilda åtgärder
är påkallade från KOV:s sida utgår utskottet från att frågan om
ökade resurser eller omdisponeringar av tillgängliga medel tas
upp av regeringen i annat sammanhang.
I avvaktan på regeringens ställningstaganden till
Konsumentpolitiska kommitténs förslag till organisatoriska
förändringar för KOV och en ny ordning för marknadskontrollen
anser utskottet att regeringens förslag till anslag bör godtas.
Utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag i denna
del och avstyrker bifall till motionerna L704 och L714.
Utskottets ställningstagande till anslaget görs under
förutsättningen att riksdagen senare i vår kommer att besluta om
införande av en skuldsaneringslag fr.o.m. den 1 juli 1994 med i
huvudsak den inriktning som föreslås i proposition 1993/94:123.
I annat fall får anslaget till KOV tas upp till förnyad
prövning.
2.3 Allmänna reklamationsnämnden
Allmänna reklamtionsnämnden (ARN) har till uppgift att pröva
tvister mellan konsumenter och näringsidkare rörande varor,
tjänster och andra nyttigheter som tillhandahålls huvudsakligen
för enskilt bruk (konsumenttvister) samt ge rekommendationer om
hur tvisterna bör lösas. Nämnden skall dessutom på begäran av
domstol yttra sig i konsumenttvister. Vidare skall nämnden
stödja kommunernas medling i sådana tvister genom bl.a.
utbildning och rådgivning till konsumentvägledare på lokal nivå.
ARN skall också informera konsumenterna och näringsidkare om
nämndens praxis.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till ARN för
budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 13 437 000 kr.
Någon ändring av de övergripande målen för verksamheten är inte
aktuell med hänvisning till det pågående översynsarbetet.
Förslaget till medelsberäkning för ARN föranleder ingen
erinran från utskottets sida. Regeringens förslag tillstyrks
således också i denna del.
2.4 Stöd till konsumentorganisationer
Genom riksdagens beslut om livsmedelspolitiken våren 1990
(prop. 1989/90:146, bet. JoU25, rskr. 327) infördes ett särskilt
stöd till ideella konsumentorganisationer. Syftet med stödets
införande var att stimulera och stärka konsumenternas inflytande
på livsmedelskedjans olika led i frågor som rör
livsmedelspolitiken. Riksdagen har därefter beslutat (prop.
1992/93:100 bil. 14, bet. LU32, rskr. 229) att stödet under
budgetåret 1993/94 inte längre skall vara begränsat till att
avse verksamhet inom livsmedelsområdet utan även användas inom
andra konsumentområden. Medlen skall också kunna användas till
att i ett initialskede stödja och stimulera uppbyggnaden av nya
organisationer. Anslaget, som innevarande budgetår uppgår till
2 100 000 kr, disponeras av KOV.
I budgetpropositionen föreslår regeringen ett oförändrat
anslagsbelopp på 2 100 000 kr i avvaktan på resultatet av den
konsumentpolitiska översynen.
I motion Jo233 föreslår Margareta Winberg m.fl. (s) ett nytt
anslag på 5 000 000 kr, vilket skall förvaltas av KOV och
kunna disponeras av t.ex. konsumentrörelser och
handikapporganisationer (yrkande 9).
Något behov av ytterligare ett anslag med samma syfte som det
år 1990 inrättade anslaget stöd till konsumentorganisationer kan
utskottet inte finna. I övrigt vill utskottet också i detta
sammanhang hänvisa till de bedömningar som gjorts av
Konsumentpolitiska kommittén. Enligt kommittén finns det ett
stort behov av ökade insatser från frivilligorganisationernas
sida när det gäller t.ex. ekonomisk rådgivning,
konsumentinformation och utbildning samt opinionsbildning.
Vidare ställer det europeiska samarbetet krav på medverkan från
de frivilliga organisationernas sida. Kommittén anser att den
samverkan som förekommer mellan staten, kommunerna och
frivilligorganisationerna bör utvecklas ytterligare. Offentliga
bidrag till studieförbundens verksamhet bör enligt kommittén i
ökad utsträckning kunna utnyttjas på konsumentområdet. Vidare är
en mobilisering på konsumentområdet önskvärd från de frivilliga
organisationernas sida, och staten bör stödja verksamheten. Om
de frivilliga organisationerna tar på sig uppgifter som stat och
kommun nu svarar för bör statligt bidrag utgå, anser kommittén.
Mot denna bakgrund utgår utskottet från att regeringen i den
kommande konsumentpolitiska propositionen kommer att behandla
frågan om eventuellt ytterligare stöd till de frivilliga
konsumentorganisationerna. I avvaktan härpå anser utskottet att
regeringens nu framlagda anslagsförslag bör godtas av riksdagen.
Utskottet tillstyrker således bifall till regeringens förslag
och avstyrker bifall till motion Jo233 yrkande 9.
2.5 Konsumentforskning
Genom riksdagens forskningspolitiska beslut våren 1993 (prop.
1992/93:170, bet. LU48, rskr. 392) anvisades 2 100 000 kr till
forskningen på konsumentområdet. Medlen disponeras av KOV.
I budgetpropositionen föreslår regeringen ett oförändrat
anslagsbelopp inför nästa budgetår i avvaktan på resultatet av
den konsumentpolitiska översynen.
Enligt den bedömning som Konsumentpolitiska kommittén har
gjort i sitt betänkande är forskningen på det konsumentpolitiska
området eftersatt. Detta gäller speciellt områdena konsumenträtt
och konsumentekonomi. Kommittén anser därför att den
konsumentpolitiska forskningen bör förstärkas inom universitet
och högskolor, särskilt inom de eftersatta områdena. Vidare
föreslår kommittén att regeringen skall ta fram ett särskilt
konsumentpolitiskt forskningsprogram. I avvaktan på ett sådant
program bör enligt kommittén de medel som i dag avsätts för
forskning som initieras av KOV kvarstå.
Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vill i motion L711 ha till
stånd ett tillkännagivande från riksdagens sida om att resurser
skall avsättas för hushållsekonomiskt inriktad forskning
(yrkande 1) och att ett särskilt ramprogram benämnt "Hushållen
och ekonomin" initieras (yrkande 2). Motionärerna anför att det
finns ett märkbart och snabbt växande behov av kunskaper om
hushållens ekonomi. Fasta resurser behövs för hushållsekonomiskt
inriktad forskning vid samhällsvetenskapliga fakulteter.
Forskningsanslag är nödvändiga för att detta hittills svagt
utvecklade kunskapsområde inom rimlig tid skall få tillgång till
aktuella forskningsresultat.
I samband med riksdagens forskningspolitiska beslut våren 1993
(bet. 1992/93:LU48) underströk utskottet behovet av forskning på
konsumentområdet. Enligt utskottets mening var det därför
värdefullt att KOV även fortsättningsvis har tillgång till ett
forskningsanslag. Utskottet hade ingen erinran mot att anslaget
-- i avvaktan på den konsumentpolitiska översynen -- i huvudsak
var oförändrat i förhållande till budgetåret 1992/93.
Utskottet gör nu samma bedömning beträffande anslaget för
budgetåret 1994/95. Enligt utskottets mening bör riksdagen
inte föregripa regeringens ställningstaganden till
Konsumentpolitiska kommitténs förslag när det gäller den
konsumentpolitiska forskningen. Ställningstagandena innebär att
utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag och
avstyrker bifall till motion L711.
Våren 1991 uppdrog regeringen åt KOV och Handikappinstitutet
att efter samråd med handikapporganisationerna utreda hur
handikappades och äldres ställning kan stärkas i samband med att
teknikstyrda serviceanläggningar införs och används
(C91/553/MA). KOV och Handikappinstitutet redovisade uppdraget
sommaren 1992 i rapporten Service på lika villkor --
Funktionshindrades och äldres användning av teknikstyrd service.
I rapporten föreslås ett program för anpassning av teknikstyrd
service till funktionshindrades och äldres behov. Programmet är
enligt rapporten tänkt att genomföras under en femårsperiod till
en total kostnad av 15 000 000 kr. Med anledning av rapporten
anordnade Civildepartementet en hearing i juni 1993.
I budgetpropositionen (bil. 14 s. 56) framförs att det av
rapporten och vid hearingen har framkommit att det är angeläget
att åtgärder vidtas så att teknikstyrd service bättre kan
utnyttjas av funktionshindrade och äldre. Regeringen avser
därför att uppdra åt KOV att i samverkan med berörda organ
överväga möjligheterna att genomföra programmet eller delar av
det.
I motion L710 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) yrkas att
riksdagen skall anvisa 3 000 000 kr till det ovan redovisade
programmet "Service på lika villkor" (yrkande 1) samt anmoda
regeringen att återkomma med förslag om finansiering av
resterande 12 000 000 kr (yrkande 2).
Enligt vad utskottet erfarit har regeringen ännu inte tagit
ställning till vilka delar av programmet som skall genomföras. I
avvaktan på regeringens beslut härom saknas underlag för
riksdagen att bedöma medelsbehovet för verksamheten. Utskottet
avstyrker därför bifall till motion L710.
2.6 Stöd till miljömärkning av produkter
Med anslaget Stöd till miljömärkning av produkter, tidigare
benämnt Bidrag till miljömärkning av produkter, finansieras
sedan hösten 1989 ett system för frivillig och enhetlig positiv
miljömärkning. Systemet har tillkommit i nordisk samverkan och
bygger på gemensamma nordiska kriterier, vilka fastställs av ett
särskilt samordningsorgan under Nordiska ministerrådet (prop.
1989/90:25, bet. LU13, rskr. 81).
Den frivilliga miljömärkningen i Sverige organiseras och
bedrivs -- inom ramen för detta system -- av
Standardiseringskommissionen i Sverige (SIS) och leds av
Miljömärkningsstyrelsen. Verksamheten avsågs i huvudsak bli
finansierad genom avgifter och ersättningar från de företag som
vill miljömärka sina produkter. Under uppbyggnadsskedet
förutsattes emellertid att medel skulle tillhandahållas över
statsbudgeten. Medlen avsågs bli återbetalade när systemet
ekonomiskt kunde bära detta. När anslaget inrättades beräknade
regeringen det totala behovet av medelstillskott under de fem
första åren till omkring 6 000 000 kr. Av årets
budgetproposition framgår att sammanlagt 13 600 000 kr
anslagits till verksamheten t.o.m. budgetåret 1993/94.
Regeringen föreslår ett anslag för det kommande budgetåret på
5 000 000 kr. Förslaget innebär att anslaget blir oförändrat i
förhållande till innevarande budgetår. Regeringen anser att
enhetlig officiell miljömärkning såsom det nordiska systemet är
av ett så stort allmänintresse att verksamheten tills vidare bör
få statligt stöd.
Utskottet har ingen annan uppfattning och tillstyrker bifall
till förslaget.
I motion Jo694 vill Ingvar Carlsson m.fl. (s) att verksamheten
med miljömärkningen skall utvärderas och att riksdagen som sin
mening skall ge regeringen detta till känna (yrkande 33). Ett
liknande yrkande framställs av Magnus Persson i motion Jo659
(yrkande 4).
Utskottet erinrar om att riksdagen våren 1993 avslog ett
motionsyrkande av samma innebörd som de nu aktuella (bet.
1992/93:LU32, res. 1, rskr. 229). Därvid anfördes att det är
viktigt -- särskilt mot bakgrund av de svårigheter som förelegat
och att de ursprungliga ekonomiska ramarna uppenbarligen inte
håller -- att regeringen noga följer verksamheten och med jämna
mellanrum gör erforderliga utvärderingar samt redovisar
resultaten till riksdagen i lämpligt sammanhang.
Inte heller nu finns det enligt utskottets mening skäl för
riksdagen att göra något särskilt tillkännagivande om en
utvärdering av miljömärkningen. Enligt vad utskottet erfarit
pågår för närvarande ett särskilt utvärderingsprojekt av det
nordiska miljömärkningssystemet vid Universitetet i Lund.
Initiativtagare till projektet är Nordiska ämbetsmannakommittén
för konsumentfrågor (NÄK), en kommitté under Nordiska
ministerrådet. Enligt projektbeskrivningen skall särskilt
belysas organisations-, arbets- och beslutsformernas inverkan på
effektiviteten och samstämmigheten med EG:s system för
miljömärkning. Utvärderingen skall vara åtgärdsinriktad och
utmynna i förslag som kan stärka det nordiska
miljömärkningssystemet. En slutlig rapport skall föreligga under
juni 1994.
Vidare vill utskottet erinra om att det inom EG sedan år 1992
gäller en förordning om miljömärkning. Denna återspeglar i stort
de principer som gäller för den nordiska miljömärkningen. Enligt
vad som anförs i budgetpropositionen (bil. 14 s. 62) kommer
Sverige med största sannolikhet, genom ett tillägg till
EES-avtalet, att förpliktas införa också EG:s
miljömärkningssystem. Inom regeringskansliet övervägs för
närvarande på vilket sätt EG:s system skall införas i Sverige.
Också frågan om de framtida formerna för handhavandet av den
nordiska miljömärkningen övervägs. Regeringens avtal med SIS har
sagts upp med verkan från den 1 juli 1994 för att möjliggöra
nödvändiga anpassningar till EG:s miljömärkningssystem.
Utskottet utgår från att någon form av utvärdering av
miljömärkningssystemet kommer till stånd inom ramen för detta
arbete och att regeringen i lämpligt sammanhang redovisar
resultaten till riksdagen.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna
Jo659 yrkande 4 och Jo694 yrkande 33.
Eva Zetterberg (v) framhåller i motion L712 att
Naturvårdsverket bör få i uppdrag att ge förslag till hur
miljömärkningen skall kunna göras enhetligare och mer
överskådlig. Enligt motionären är den uppsjö av olika
miljömärkningssystem som finns i dag förvirrande för
konsumenterna.
Den fråga som tas upp i motionen har varit föremål för
behandling av Konsumentpolitiska kommittén. I sitt betänkande
konstaterar kommittén att det i dag förekommer ett stort antal
miljösymboler på marknaden som i varierande grad beaktar
produkternas funktion och effekter på miljön. För att marknaden
skall fungera effektivt är det enligt kommittén viktigt att
konsumenterna har god kännedom om vad miljösymbolerna står för.
Efter hand som antalet symboler ökar finns det en risk för att
konsumenterna får allt svårare att överblicka marknaden.
Kommittén föreslår mot den bakgrunden att den nya
konsumentmyndigheten skall få i uppdrag att fortlöpande följa
utvecklingen på området genom bl.a. jämförande analyser av
miljömärkta produkter och bedömning av olika former av
miljömärkning. Vidare bör konsumentmyndigheten enligt kommittén
medverka till att förbättra informationen på området.
I sammanhanget vill utskottet också erinra om att
konsumentombudsmännen i de nordiska länderna nyligen utarbetat
kriterier för bedömningen av miljöargument i marknadsföringen.
I avvaktan på regeringens ställningstaganden till kommitténs
förslag avstyrker utskottet bifall till motion L712.
I motion L713 anför Eva Zetterberg (v) att det i dag är svårt
att hitta miljövänliga leksaker till barn. Många leksaker är
dessutom av undermålig kvalitet och måste kastas tämligen
omgående. Enligt motionärens mening bör regeringen se till att
lämplig statlig myndighet samlar leksaksbranschen till
överläggningar i syfte att få fram miljömärkta och miljövänliga
leksaker. I motionen yrkas att riksdagen skall ge regeringen
detta till känna.
I ärendet finns inte något närmare underlag för att utskottet
skall kunna bedöma behovet av sådana åtgärder som motionären
vill ha till stånd. Utskottet utgår från att KOV inom ramen för
verkets instruktion (1988:61) och tillgängliga resurser följer
utvecklingen på området och vidtar de åtgärder som kan befinnas
erforderliga. Något initiativ i saken från riksdagens sida kan
inte anses påkallat. Med det anförda avstyrker utskottet bifall
till motion L713.
2.7 Konsumentpolitiskt samarbete mellan EG och EFTA
Inom EG:s organisation utövas ett direkt konsumentinflytande
av ett särskilt rådgivande konsumentråd, the Consumer
Consultative Council. Konsumentrådet är en av flera hundra
kommittéer som är rådgivande till kommissionen. Rådet kan
konsulteras av kommissionen i alla frågor som rör skyddet av
konsumenternas intressen. I praktiken torde det fungera så att
rådet yttrar sig på kommissionens begäran. Konsumentrådet består
av 16 representanter från fyra europeiska
samarbetsorganisationer på konsumentområdet och 17 nationella
konsumentorganisationer, som bl.a. företräder handikappintressen
och regionala intressen, samt en expert på jämförande
provningar. Medlemmarna utses av kommissionen som också fungerar
som sammankallande. Också inom EFTA finns en rådgivande
konsumentkommitté, EFTA Consumer Consultative Committee.
Kommittén började sitt arbete år 1992. I kommittén ingår tre
medlemmar och tre suppleanter från varje EFTA-land. Under år
1993 inleddes ett informellt samarbete mellan EG:s konsumentråd
och EFTA:s konsumentkommitté.
I motion L608 anför Mats Hellström m.fl. (s) att EES-avtalet
inte garanterar något direkt inflytande över den framtida
utvecklingen av EG:s konsumentpolitik som Sverige enligt avtalet
har förbundit sig att överföra till svensk lagstiftning.
Konsultationer med de EES-länders regeringar som inte är
medlemmar i EG förutses dock i avtalet. Motionärerna anser att
det är viktigt att det kommer till stånd ett formellt samarbete
mellan EG:s konsumentråd och EFTAS:s konsumentkommitté. Denna
möjlighet finns inte inskriven i EES-avtalet i dag varför det,
enligt motionärernas mening, behövs ett tillägg i avtalet. I
motionen yrkas att riksdagen skall begära att regeringen lägger
fram ett förslag därom i EES-kommittén (yrkande 3).
Utskottet konstaterar att också detta motionsspörsmål
behandlats av Konsumentpolitiska kommittén. I sitt betänkande
anför kommittén att följden av närmandet till EG blir att det
konsumentpolitiska arbetet delvis flyttas ut i Europa. Samråd
kommer att bli nödvändigt när det gäller marknadskontroll och
marknadsövervakning för att förverkliga det fria flödet av varor
och tjänster. Det internationella samarbetet vad avser
standardisering kommer fortsatt att spela en stor roll anser
kommittén. När det gäller samarbete om det gemensamma
regelsystemets utformning konstaterar kommittén att
samrådsformerna inom EES ännu inte tagit form. Det är därför
svårt att överblicka behovet av insatser inom detta område.
Kommittén påpekar emellertid, helt i linje med vad som
motionärerna är inne på, att EES-avtalet behöver kompletteras
för att garantera möjligheterna till kontakt och samarbete
mellan EFTA:s konsumentkommitté och EG:s konsumentråd. Kommittén
föreslår därför ett tillägg till EES-avtalet i enlighet härmed.
Enligt utskottets mening finns det mot denna bakgrund inte
anledning för riksdagen att ta något särskilt initiativ i
frågan. Utskottet utgår från att saken kommer att behandlas av
regeringen inom den pågående konsumentpolitiska översynen och
avstyrker därför bifall till motion L608 yrkande 3.
3 Lagstiftningsfrågor
3.1 Diskriminerande reklam
Ingbritt Irhammar och Karin Starrin (båda c) anför i motion
L701 att det behövs lagstiftning mot reklam som försätter
kvinnor i kränkande och nedvärderande situationer. Med en
lagstiftning skulle markeras att diskriminerande och kränkande
reklam är oacceptabelt. I motionen yrkas tillkännagivande om vad
sålunda anförts.
Också Gudrun Schyman m.fl. (v) anser att det är dags att i lag
förbjuda reklam som är könsdiskriminerande eller uppmuntrar till
hälsofarligt beteende. I motion So492 yrkas att riksdagen hos
regeringen skall begära ett lagförslag i enlighet med det
anförda (yrkande 3). Vidare vill motionärerna att riksdagen
skall begära att regeringen ger en lämplig myndighet i uppdrag
att genomföra en översyn av den verksamhet som bedrivs av
Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam (ERK) i
syfte att öka rådets effektivitet (yrkande 2).
Enligt vad som framgår av budgetpropositionen (bil. 14 s. 18)
utreds för närvarande inom Civildepartementet möjligheten och
lämpligheten av att införa lagstiftning mot marknadsföring som
är diskriminerande på grund av kön, ras, religion osv. Under
sommaren 1993 anordnade Civildepartementet en hearing för att få
en bredare belysning av frågan. Enligt utskottets mening bör
resultatet av det pågående arbetet avvaktas. Utskottet
förutsätter att den verksamhet som ERK sedan år 1989 bedriver i
syfte att motverka könsdiskriminerande reklam kommer att belysas
i det pågående utredningsarbetet.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna
L701 och So492 yrkandena 2 och 3.
3.2 Prisinformation m.m.
Enligt prisinformationslagen (1991:601), som trädde i kraft
den 1 april 1992, är näringsidkare i detaljistledet skyldiga att
lämna information om priset på de varor och tjänster som de
tillhandahåller konsumenterna. Prisinformationen skall i regel
lämnas när näringsidkare marknadsför bestämda varor och
tjänster. I 11 § prisinformationslagen föreskrivs att i butiker
som tillhandahåller dagligvaror genom självbetjäning priset i
regel skall anges på varan eller dess förpackning
(artikelprismärkning). Priset får dock anges på hyllkantsetikett
eller skylt om det finns praktiska hinder mot prismärkning på
varan eller dess förpackning. Prismärkning med hyllkantsetikett
eller med skylt är också tillåten om prissystemet i butiken gör
det möjligt för konsumenten att på ett enkelt sätt beräkna den
sammanlagda kostnaden för varorna före betalning och kontrollera
att det pris som betalas stämmer överens med prisangivelsen i
butiken, om inte detta redan är tekniskt säkerställt. Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter
om vad som skall anses utgöra praktiska hinder mot att priset
anges på varan eller dess förpackning och om kraven för kontroll
skall vara obehövliga. KOV har genom föreskrifter om
prisinformation (KOVFS 1992:1) föreskrivit att praktiska hinder
mot att lämna prisinformation på varan eller dess förpackning
finns för vissa närmare angivna varuslag.
I motion L705 av Knut Wachtmeister och Inga Berggren (båda m)
yrkas att riksdagen skall upphäva 11 § prisinformationslagen.
Motionärerna menar bl.a. att prisinformation, i likhet med
service, kvalitet och öppethållande, skall vara ett
konkurrensmedel.
Utskottet erinrar om att riksdagen hösten 1991 avslog ett
förslag från regeringen om att slopa den särskilda bestämmelsen
om artikelprismärkning av dagligvaror som tillhandahålls genom
självbetjäning (prop. 1991/92:55, LU15, rskr. 70). När utskottet
våren 1993 behandlade motioner med samma förslag ansåg utskottet
att ställningstagandet från hösten 1991 inte borde frångås. I
sitt av riksdagen godkända betänkande (bet. 1992/93:LU32) fann
utskottet att det fanns skäl att avvakta erfarenheterna av
tillämpningen av den då förhållandevis nya bestämmelsen under en
tid. Utskottet förutsatte att en utvärdering av bestämmelsens
för- och nackdelar från konsumentsynpunkt kommer till stånd när
man bättre kan överblicka dess konsekvenser. Med det anförda
avstyrkte utskottet de då aktuella motionerna.
Utskottet är inte heller nu berett att förorda att 11 §
prisinformationslagen, som varit i kraft knappt två år, upphävs.
Konsumentpolitiska kommittén har i sitt betänkande redovisat den
kritik som från näringslivshåll framförts mot
prisinformationslagen från konkurrenssynpunkt och föreslagit att
en utvärdering av lagens effekter initieras och att
konkurrensaspekterna därvid beaktas. Utskottet utgår därför från
att också frågan om en utvärdering av prisinformationslagen
kommer att behandlas av regeringen inom ramen för den
konsumentpolitiska översynen och avstyrker bifall till motion
L705.
En annan informationsfråga tas upp i motion L708 av Magnus
Persson (s). Motionären vill få till stånd en översyn av
avtalslagen i syfte att få till stånd bättre information till
konsumenterna om innebörden av ingångna avtal. Enligt
motionärens mening är i dag konsumenterna inte alltid medvetna
om vilka allvarliga konsekvenser som kan uppstå om ett avtal
inte fullföljs (inkassoförfarande, betalningsföreläggande,
exekutiva åtgärder av kronofogdemyndighet osv.).
Utskottet har ingen annan uppfattning än motionären om det
önskvärda i att konsumenterna informeras om konsekvenserna av
att ingångna avtal inte fullföljs. Sådan information torde också
vara värdefull på så sätt att den allmänt sett kan leda till
höjd betalningsmoral. Utskottet vill emellertid peka på att det
i många standardavtal finns angivet vilka påföljder som säljaren
kan göra gällande om köparen inte fullgör sin del av avtalet.
Vidare följer av inkassolagen (1974:182) att rättsliga åtgärder
med anledning av en fordran inte får vidtas förrän gäldenären
tillställts skriftligt krav med uppgift om borgenärens namn om
det förhållandet som fordringen grundar sig på. I samband med
krav skall också anges viss skälig tid inom vilken gäldenären
har att betala eller anmäla om han har någon invändning. Att
genom lagstiftning ålägga näringsidkare att i alla
avtalssituationer ge en uttömmande information om samtliga
tänkbara konsekvenser för en konsument som inte fullföljer sin
del av avtalet anser utskottet inte kan komma i fråga.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion L708.
3.3 Köparens skydd mot säljarens borgenärer
Vid försäljning av lösa saker gäller som huvudregel i Sverige
att köparen får skydd mot säljarens borgenärer först när varan
kommit i köparens besittning, den s.k. traditionsprincipen. Om
varan lämnas kvar hos säljaren kan den, trots att den är helt
eller delvis betald, genom utmätning eller konkurs tas i anspråk
för betalning av säljarens skulder. Köparens rätt inskränker sig
då till att han i konkurrens med övriga borgenärer kan göra
gällande en fordran mot gäldenären. Enligt en i vissa andra
länder tillämpad princip får köparen däremot skydd mot säljarens
borgenärer redan genom köpeavtalet, den s.k. avtalsprincipen.
Som skäl för traditionsprincipen brukar anges bl.a. att den
minskar risken för skenöverlåtelser och att det blir obehövligt
att skilja omsättningsöverlåtelser från säkerhetsöverlåtelser,
dvs. förtäckta pantavtal. Till förmån för avtalsprincipen har
anförts att den är en enkel och klar princip och att de flesta
människor utgår från att de får hämta en sak som de har köpt,
även om säljaren blir insolvent.
Vidare gäller enligt lösöresköpslagen (1845:50 s. 1) att
köparen kan freda lösöre som lämnas kvar hos säljaren från
utmätning eller konkurs, om egendomen förtecknats i en
skriftligt bevittnad handling med uppgift om köpeskillingen. Det
krävs vidare att försäljningen kungjorts och registrerats och
att 30 dagar förflutit därefter. Avhandling om köpet måste
dessutom ha visats upp för kronofogdemyndigheten i det län där
egendomen finns.
Konsumentskydd vid säljarens konkurs tas upp i två motioner. I
motion L715 anför Johnny Ahlqvist och Maja Bäckström (båda s)
att det är viktigt att se över gällande rätt så att en
konsument inte förlorar de pengar han betalt i förskott när
säljaren går i konkurs.
Liknande synpunkter framförs i motion L702 av Ylva Annerstedt
(fp). I motionen begärs att regeringen skall återkomma med
förslag som innebär ett bättre skydd för konsumenter i
näringsidkares konkurs.
Riksdagen har vid ett flertal tillfällen behandlat motioner
med liknande innehåll som de nu aktuella. När frågan behandlades
senast hösten 1992 uttalade lagutskottet i sitt av riksdagen
godkända betänkande (bet. 1992/93:LU2) att det på särskilda
rättsområden kan finnas anledning att överväga om kravet på
besittningsöverföring för skydd mot säljarens borgenärer
alltjämt bör upprätthållas. Utskottet förutsatte att frågan om
att ersätta den nuvarande lösöresköplagen med tidsenliga och för
köparen praktiskt hanterbara bestämmelser skulle komma att tas
upp till närmare överväganden.
Därefter har denna fråga, tillsammans med en del andra
konsumenträttsliga spörsmål, varit föremål för en hearing i
Justitiedepartementet med deltagande av företrädare för bl.a.
näringsliv och konsumenter. Enligt vad utskottet erfarit
framfördes därvid från många håll att traditionsprincipen
orsakar problem för konsumenterna. Problemens omfattning kunde
dock inte klarläggas. Från KOV och från konsumentvägledare
framfördes emellertid att det inom vissa branscher är ett
återkommande problem. Som redovisats inledningsvis tillkallade
regeringen i augusti 1993 en särskild utredare för att göra en
utvärdering och översyn av vissa frågor med anknytning till
konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen. Enligt direktiven
(dir. 1993:101) bör utredaren klarlägga i vilken omfattning och
i vilka branscher det förekommer att konsumenter åsamkas
förluster vid insolvens hos näringsidkare på grund av att köpta
varor lämnas kvar hos näringsidkaren och därvid tas i anspråk
för säljarens skulder. Utredaren bör i samband därmed redovisa
hur lösöresköplagen har tillämpats vid konsumentköp. Vidare bör
utredaren enligt direktiven överväga om skyddet för konsumenter
vid säljarens insolvens behöver förstärkas. I så fall skall
utredaren undersöka om det är möjligt att skapa ett bättre skydd
genom en modernisering av lösöresköplagen. Om det skulle visa
sig lämpligare att i stället genom särskilda bestämmelser skapa
ett avsteg från traditionsprincipen vid konsumentköp bör
utredaren lägga fram förslag till bestämmelser härom. Uppdraget
skall redovisas före den 31 december 1994.
Mot denna bakgrund finner utskottet inte skäl till några
ytterligare initiativ från riksdagens sida. Utskottet avstyrker
därför bifall till motion L702 och L715.
3.4 Konsumentskydd vid offentliga tjänster
Karin Pilsäter (fp) vill i motion L707 ha till stånd ett
tillkännagivande från riksdagen om en översyn av
konsumentskyddslagstiftningen så att den blir tillämplig också
på offentligt producerade tjänster, t.ex. barnomsorg, hemtjänst
och sjukvård.
Konsumentpolitiska kommittén har i sitt betänkande pekat på
den pågående avregleringens betydelse för lagtillämpningen.
Enligt 3 kap. 16 § kommunallagen (1991:900) får en kommun lämna
över vården av en kommunal angelägenhet för vars handhavande
inte särskild ordning föreskrivits till ett aktiebolag, ett
handelsbolag, en ekonomisk förening, en ideell organisation
eller en stiftelse. I och med att detta sker kommer den
konsumenträttsliga lagstiftningen att bli tillämplig på såväl
statliga som kommunala organ som i sådan form driver verksamhet
av ekonomisk natur. Också nya verksamhetsområden som tidigare
inte bedrivits på annat sätt än i myndighetsform kommer därmed
att omfattas av t.ex. marknadsföringslagen, avtalsvillkorslagen
och produktsäkerhetslagen. För övrigt har redan
marknadsföringspåståenden från en kommunal bostadsstiftelse
prövats av MD på talan av KO. När det gäller pris, kvalitet och
tillgänglighet är möjligheterna att åtgärda eventuella problem
genom lagstiftning begränsad anför kommittén vidare. På samma
sätt som när det gäller prissättning på varor, etablering av
butiker eller öppethållande har näringsidkaren frihet att själv
bestämma. Kommittén konstaterar att denna typ av problem som
konsumenterna möts av i samband med avregleringar eller när
offentliga tjänster erbjuds mot betalning måste hanteras på
annat sätt. Eftersom klagomål ofta synliggör brister i en
verksamhet och kan användas för att förbättra den är det enligt
kommittén viktigt att klagomålsprocedurer utformas för att
tillgodose konsumenternas behov. Konsumenterna måste veta att
det finns möjlighet att klaga och till vem klagomålen skall
ställas. KOV har hittills inte haft till uppgift att bevaka
kommunala eller andra offentliga tjänster. Enligt kommitténs
uppfattning bör den nya konsumentmyndigheten ha sådana uppgifter
och i samverkan med Konkurrensverket utveckla och främja
användningen av modeller för lokala prisundersökningar.
I sammanhanget vill utskottet också erinra om att
Marknadsföringsutredningen i sitt betänkade (SOU 1993:59) Ny
marknadföringslag föreslagit en viss utvidgning av begreppet
näringsidkare. Enligt förslaget skall den nya lagen omfatta
statliga och kommunala organ till den del verksamheten inte
består i myndighetsutövning. Härigenom kommer
marknadsföringslagen att omfatta offentliga verksamheter som
bedrivs efter ekonomiska principer med eget resultatansvar vars
marknadsföring principiellt inte skiljer sig från privata
verksamheters. Betänkandet har såsom redovisats inledningsvis
remissbehandlats och övervägs nu inom Civildepartementet.
Vidare vill utskottet peka på det arbete som för närvarande
utförs av Produktsäkerhetsutredningen. Som inledningsvis
redovisats går utredningsarbetet ut på att överväga och föreslå
de lagstiftningsåtgärder som kan behövas till skydd mot skador
för enskilda personer som nyttjar varor och tjänster i offentlig
verksamhet (dir. 1993:46). Arbetet skall vara slutfört senast
den 1 juli 1994.
Utskottet ser mot denna bakgrund inte något närmare behov av
ett tillkännagivande från riksdagens sida. Till saken hör också
att vad som anförts i motionen även framförts i ett särskilt
yttrande i Konsumentpolitiska kommitténs betänkande. Utskottet
utgår därför från att de frågeställningar som tas upp i motionen
blir föremål för överväganden inom ramen för den
konsumentpolitiska översynen. Utskottet avstyrker med det
anförda bifall till motion L707.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande anslaget till Marknadsdomstolen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag under tolfte
huvudtiteln till Marknadsdomstolen för budgetåret 1994/95
anvisar ett ramanslag på 6 175 000 kr,
2. beträffande anslaget till Konsumentverket
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1993/94:L704 och 1993/94:L714 under
trettonde huvudtiteln till Konsumentverket för budgetåret
1994/95 anvisar ett ramanslag på 80 284 000 kr,
res. 1 (s)
res. 2 (nyd)
3. beträffande anslaget till Allmänna reklamationsnämnden
att riksdagen med bifall till regeringens förslag under
trettonde huvudtiteln till Allmänna reklamationsnämnden för
budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 13 437 000 kr,
4. beträffande stöd till konsumentorganisationer
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motion 1993/94:Jo233 yrkande 9 under trettonde
huvudtiteln till Stöd för konsumentorganisationer för
budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 2 100 000
kr,
res. 3 (s)
5. beträffande konsumentforskning
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motion 1993/94:L711 under trettonde huvudtiteln till
Konsumentforskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett
reservationsanslag på 2 100 000 kr,
res. 4 (s)
6. beträffande programmet Service på lika villkor
att riksdagen avslår motion 1993/94:L710,
7. beträffande stöd till miljömärkning av produkter
att riksdagen med bifall till regeringens förslag under
trettonde huvudtiteln till Stöd för miljömärkning av
produkter för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på
5 000 000 kr,
8. beträffande utvärdering av miljömärkningen
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo659 yrkande 4 och
1993/94:Jo694 yrkande 33,
res. 5 (s)
9. beträffande enhetligare miljömärkning
att riksdagen avslår motion 1993/94:L712,
10. beträffande miljömärkning av leksaker
att riksdagen avslår motion 1993/94:L713,
11. beträffande konsumentpolitiskt samarbete mellan EG och
EFTA
att riksdagen avslår motion 1993/94:L608 yrkande 3,
res. 6 (s)
12. beträffande diskriminerande reklam
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:L701 samt
1993/94:So492 yrkandena 2 och 3,
13. beträffande artikelprismärkning
att riksdagen avslår motion 1993/94:L705,
14. beträffande näringsidkares informationsskyldighet
att riksdagen avslår motion 1993/94:L708,
15. beträffande köparens skydd mot säljarens borgenärer
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:L702 och 1993/94:L715,
16. beträffande konsumentskydd vid offentliga tjänster
att riksdagen avslår motion 1993/94:L707.
Stockholm den 29 mars 1994
På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger
Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe
Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s),
Bengt Kindbom (c), Bengt Kronblad (s), Bertil Persson (m),
Gunnar Thollander (s), Lars Andersson (nyd), Hans Stenberg (s),
Stig Rindborg (m) och Per Erik Granström (s).
Reservationer
1. Anslaget till Konsumentverket (mom. 2)
Maj-Lis Lööw, Owe Andréasson, Inger Hestvik, Bengt Kronblad,
Gunnar Thollander, Hans Stenberg och Per Erik Granström (alla s)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar
med "Vad gäller" och på s. 7 slutar med "och L714" bort ha
följande lydelse:
När det gäller motion L704 vill utskottet peka på att också
regeringen i budgetpropositionen (bil. 14 s. 54) ansett att
EES-avtalet ställer krav på insatser från KOV:s sida i form av
bl.a. ökad marknadskontroll. Som framhålls i propositionen blir
KOV i och med EES-avtalets ikraftträdande tillsynsmyndighet
enligt flera nya lagar, som trätt i kraft samtidigt med
EES-avtalet. Nya insatser kommer att krävas med bl.a.
systematiska kontroller på produktsäkerhetsområdet. För
budgetåret 1994/95 kommer tillsynen framför allt att omfatta
hushållsapparater, maskiner för personligt bruk, textilier och
leksaker.
Enligt utskottets mening är det anmärkningsvärt att dessa
väsentligt utökade arbetsuppgifter inte föranlett något förslag
från regeringen om höjt anslag till KOV. I budgetpropositionen
görs endast ett påpekande från regeringens sida om att det är
viktigt att KOV avsätter tillräckliga resurser för verksamheten.
Som framhålls i motion L704 innebär regeringens förslag en
väsentlig anslagsminskning, om man tar hänsyn till
engångsanslaget på 10 000 000 kr för informations- och
utbildningsinsatser i samband med att skuldsaneringslagen träder
i kraft. De förslag som lagts fram av Konsumentpolitiska
kommittén om bl.a. finansieringen av marknadskontrollen kommer
under alla omständigheter inte att kunna påverka KOV:s
resursbehov under budgetåret 1994/95.
Med hänsyn till vikten av att Sverige redan nu följer sina
åtaganden enligt EES-avtalet och utför den marknadskontroll som
förutsatts anser utskottet att riksdagen utöver vad regeringen
föreslagit bör anvisa 2 885 000 kr till KOV, ett belopp som
överensstämmer med KOV:s kostnadsberäkningar för
marknadskontroller under det kommande budgetåret.
Inom begreppet marknadskontroll ryms också, såsom framhålls i
motion L704, frågan om prisinformation. Sådan information är
enligt utskottets mening viktig för att stärka
konsumentpolitiken och ge hushållen möjligheter att utnyttja
sina resurser på ett effektivt sätt. Genom prisinformationslagen
har tillskapats ett utomordentligt konsumentpolitiskt
instrument. Enligt utskottes mening är det därför allvarligt att
prisinformationslagen fortfarande, två år efter lagens
ikraftträdande, inte efterlevs i tillräcklig omfattning. Förutom
de brister som pekats på i motionen när det gäller lagens
efterlevnad inom livsmedelshandeln finns det också andra
branscher där näringsidkarna inte följer lagen. Enligt uppgift
visade bara var tredje bensinstation i Stockholm hösten 1993
bensinpriset så att det lätt kunde synas från vägen, trots att
det finns en särskild överenskommelse mellan Svenska Petroleum
Institutet (SPI) och KOV om prisskyltning (Konsumentnytt nr
10/93).
Med utgångspunkt från rådande förhållanden på marknaden anser
utskottet att ökade insatser från KOV:s sida är oundgängligen
påkallade för att öka prisinformationslagens efterlevnad. Även
med det resurstillskott som utskottet ovan förordat för ökad
marknadskontroll krävs ytterligare medel till KOV. Vad utskottet
sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Utskottets ställningstaganden innebär att utskottet
tillstyrker bifall till motion L704 och avstyrker bifall till
motion L714.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande anslaget till Konsumentverket
att riksdagen
dels med bifall till motion 1993/94:L704 yrkande 1 och med
anledning av regeringens förslag samt med avslag på motion
1993/94:L714 under trettonde huvudtiteln till
Konsumentverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 83 169 000 kr,
dels med bifall till motion 1993/94:L704 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Anslaget till Konsumentverket (mom. 2)
Lars Andersson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar
med "I avvaktan" och slutar med "och L714" bort ha följande
lydelse:
Som yrkats i motion L714 bör anslaget till KOV bestämmas till
1 600 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit. Med hänsyn
till nuvarande statsfinansiella läge är det enligt utskottets
mening rimligt att KOV under det kommande budgetåret får
vidkännas en anslagsminskning på 2 % i förhållande till
regeringens förslag. En sådan anslagsminskning torde inte
nämnvärt påverka verksamhetens art och omfattning.
Utskottets ställningstagande innebär att utskottet tillstyrker
bifall till motion L714 och avstyrker bifall till motion L705.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande anslaget till Konsumentverket
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:L714 och med
anledning av regeringens förslag samt med avslag på motion
1993/94:L704 under trettonde huvudtiteln till
Konsumentverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 78 684 000 kr.
3. Konsumentorganisationer (mom. 4)
Maj-Lis Lööw, Owe Andréasson, Inger Hestvik, Bengt Kronblad,
Gunnar Thollander, Hans Stenberg och Per Erik Granström (alla s)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar
med "Något behov" och slutar med "yrkande 9" bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening är det mot bakgrund av vad som
anförts av Konsumentpolitiska kommittén uppenbart att det finns
ett stort och omedelbart behov av ökade insatser från olika
konsumentrörelser när det gäller t.ex. ekonomisk rådgivning,
konsumentinformation samt utbildning och opinionsbildning.
EES-avtalet innebär att behovet förstärkts ytterligare. Trots
att det ursprungliga stödet genom riksdagens beslut förra året
utvidgats till att användas på andra områden än inom
livsmedelpolitiken har anslaget i stort sett varit oförändrat
sedan det inrättades år 1990. Utskottet anser att tiden nu är
mogen för en förstärkning av anslaget, varvid det belopp som
föreslagits i motion Jo233 bör godtas. Något behov av
ytterligare ett anslag med samma syfte som det år 1990 inrättade
anslaget stöd till konsumentorganisationer kan utskottet inte
finna.
Utskottet förordar således med anledning av motion Jo233
yrkande 9 att riksdagen bestämmer anslaget Stöd till
konsumentorganisationer till 7 100 000 kr.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande konsumentorganisationer
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo233 yrkande 9
och regeringens förslag under trettonde huvudtiteln till Stöd
till konsumentorganisationer för budgetåret 1994/95 anvisar
ett reservationsanslag på 7 100 000 kr.
4. Konsumentforskning (mom. 5)
Maj-Lis Lööw, Owe Andréasson, Inger Hestvik, Bengt Kronblad,
Gunnar Thollander, Hans Stenberg och Per Erik Granström (alla s)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar
med "Utskottet gör" och slutar med "motion L711" bort ha
följande lydelse:
De farhågor som tidigare i olika sammanhang framförts
beträffande konsumentforskningen har nu genom Konsumentpolitiska
kommitténs betänkande bekräftats. Enligt utskottets mening krävs
inte några ytterligare överväganden för att få kommitténs
slutsatser vidimerade om att forskningen på det
konsumentpolitiska området är eftersatt. Som anförts i motion
L711 krävs att resurser mer eller mindre omgående avsätts för
hushållsekonomiskt inriktad forskning och dessutom att särskilda
program initieras. Fasta resurser krävs också för
hushållsekonomiskt inriktad forskning vid de
samhällsvetenskapliga fakulteterna.
Vad utskottet sålunda med bifall motion L711 anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande konsumentforskning
att riksdagen
dels med bifall till regeringens förslag under trettonde
huvudtiteln till Konsumentforskning för budgetåret 1994/95
anvisar ett reservationsanslag på 2 100 000 kr,
dels med bifall till motion 1993/94:L711 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Utvärdering av miljömärkningen (mom. 8)
Maj-Lis Lööw, Owe Andréasson, Inger Hestvik, Bengt Kronblad,
Gunnar Thollander, Hans Stenberg och Per Erik Granström (alla s)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som
börjar med "Utskottet erinrar" och på s. 11 slutar med "yrkande
33" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det anmärkningsvärt att regeringen
inte heller i årets budgetproposition närmare redovisat någon
utvärdering av det arbete som hittills bedrivits med
miljömärkningen. Som utskottet konstaterat flera gånger tidigare
(se bl.a. bet. 1992/93:LU32) har det uppenbarligen förelegat
betydande svårigheter att få i gång systemet med den frivilliga
mijömärkningen. Att arbetet försenats har lett till att
konkurrerande märkningssystem kommit till stånd på grund av att
vissa branscher inte ansett sig kunna invänta
Miljömärkningsstyrelsens beslut. Vidare är det nu helt uppenbart
att de ursprungligen fastställda ekonomiska ramarna för
verksamheten inte håller. Utgångspunkten för överenskommelsen
mellan staten och SIS var att miljömärkningen efter en
övergångsperiod om fem år och ett villkorligt
återbetalningsskyldigt statsbidrag skulle vara självbärande.
Enligt vad som redovisades redan i förra årets budgetproposition
anser Miljömärkningsstyrelsen att denna förutsättning visat sig
orealistisk. Enligt vad styrelsen numera framfört visar
erfarenheterna att miljömärkningen inte kan bli självfinansierad
och hänvisar i sammanhanget till erfarenheterna från de
nationella miljömärkningssystemen i Tyskland och Canada, där
verksamheterna till största delen finansieras genom statsanslag.
Redan mot denna bakgrund framstår det enligt utskottets mening
som motiverat att den i motionerna Jo659 och Jo694 förordade
utvärderingen kommer till stånd. Därtill kommer att Sverige
genom ett tillägg till EES-avtalet med största sannolikhet
kommer att förpliktas införa också EG:s miljömärkningssystem.
Innan riksdagen skall ta ställning till på vilket sätt detta
skall ske är det enligt utskottets mening angeläget att en
utvärdering av det nuvarande systemet görs av regeringen och
därefter redovisas till riksdagen i lämpligt sammanhang.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till
motionerna Jo659 yrkande 4 och Jo694 yrkande 33 som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottet hemställan under 8 bort ha följande
lydelse:
8. beträffande utvärdering av miljömärkningen
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Jo659 yrkande
4 och 1993/94:Jo694 yrkande 33 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
6. Konsumentpolitiskt samarbete mellan EG och EFTA (mom. 11)
Maj-Lis Lööw, Owe Andréasson, Inger Hestvik, Bengt Kronblad,
Gunnar Thollander, Hans Stenberg och Per Erik Granström (alla s)
anser
dels att den del av utskottet yttrande på s. 13 som börjar
med "Enligt utskottets" och slutar med "yrkande 3" bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas och kommitténs uppfattning och
förordar att regeringen omgående tar de initiativ som frågan
påkallar. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall
till motion L608 yrkande 3 som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande
lydelse:
11. beträffande konsumentpolitiskt samarbete mellan EG och
EFTA
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:L608 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.