I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition
1993/94:122 vari läggs fram förslag till lagändringar på
immaterialrättens område som innebär skärpta åtgärder mot
intrång i de immateriella ensamrätterna. I propositionen
föreslås att lagändringarna skall träda i kraft den 1 april
1994.
Någon motion har inte väckts med anledning av propositionen.
I ärendet har inkommit en skrivelse från Claes Uggla,
Västerhaninge.
Utskottet tillstyrker de föreslagna skärpta åtgärderna mot
immaterialrättsliga intrång. Utskottet förordar dock att
tidpunkten för de nya reglernas ikraftträdande flyttas fram till
den 1 juli 1994.
Propositionen
I proposition 1993/94:122 föreslår regeringen
(Justitiedepartementet) -- efter hörande av Lagrådet -- att
riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till
1. lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644),
2. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk,
3. lag om ändring i patentlagen (1967:837),
4. lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485),
5. lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392),
6. lag om ändring i firmalagen (1974:156),
7. lag om ändring i lagen (1986:1425) om skydd för
kretsmönster i halvledarprodukter,
8. lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för
kretsmönster i halvledarprodukter.
Lagförslagen har intagits i bilaga till betänkandet.
Utskottet
Immaterialrätt är en sammanhållande beteckning för det
rättsområde inom civilrätten som behandlar skyddet för
intellektuella prestationer och kännetecken. Den
immaterialrättsliga lagstiftningen är uppdelad på två
huvudområden nämligen upphovsrätt och industriellt rättsskydd.
Lagregleringen på det upphovsrättsliga området utgörs främst av
lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk. Vissa med upphovsrätten närbesläktade ensamrätter regleras
i separat lagstiftning såsom lagen (1960:730) om fotografisk
bild och lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster i
halvledarprodukter. Lagstiftningen rörande
det industriella rättsskyddet återfinns i varumärkeslagen
(1960:644), patentlagen ((1967:837), mönsterskyddslagen
(1970:485), växtförädlarrättslagen (1971:392) och firmalagen
(1974:156). Gemensamt för samtliga lagar är
ensamrättskonstruktionen, som innebär att en närmare angiven
person, exempelvis en författare eller en uppfinnare, har en
viss bestämd ensamrätt till verket eller uppfinningen.
Ensamrätten kan avse bl.a. tillverkning, import, försäljning
eller uthyrning. Rätten till en immateriell ensamrätt skyddas
genom ett system av olika sanktioner av såväl straff- som
civilrättslig karaktär. Den som begår intrång i ensamrätten
exempelvis genom att utan rättighetshavarens samtycke tillverka
eller försälja en vara kan därför drabbas av påföljder i form av
straff och skadestånd. Vidare kan en domstol förordna om vissa
åtgärder för att förebygga fortsatt intrång.
I propositionen föreslås skärpta åtgärder mot intrång i de
immateriella ensamrätterna. Förslagen har till syfte att ge ett
förbättrat skydd inom hela det immaterialrättsliga området.
Propositionen bygger på de överväganden och förslag som gjorts i
den remissbehandlade departementspromemorian Skärpta åtgärder
mot immaterialrättsliga intrång (Ds 1993:24).
Propositionens förslag innebär i huvudsak följande.
Domstolarna skall få möjlighet att vid vite förbjuda fortsatt
intrång inom hela det immaterialrättsliga området och inte bara
som för närvarande på patent- och firmarättens områden. Ett
vitesförbud skall kunna meddelas interimistiskt. Beträffande
skadeståndsbestämmelserna på det industriella rättsskyddets
område föreslås åtgärder som stärker rättighetshavarnas
ställning vid intrång. Genomgående föreslås att ersättning skall
betalas för utnyttjandet av ensamrätten och för den ytterligare
skada som intrånget kan ha medfört. Skadeståndets storlek skall
kunna bestämmas även med hänsyn till omständigheter av annan än
rent ekonomisk betydelse. Nuvarande möjlighet till jämkning vid
intrång som skett på grund av ringa oaktsamhet skall inte finnas
kvar. När det gäller straffbestämmelserna föreslås att intrång
som begåtts av grov oaktsamhet skall vara straffbara även på det
industriella rättsskyddets område. Också maximistraffet för
intrång i de industriella ensamrätterna föreslås bli höjt från
fängelse i sex månader till fängelse i två år. Vidare föreslås
regler om straff för försök och förberedelse till intrång i de
nämnda rättigheterna. Slutligen föreslås att de privaträttsliga
säkerhetsåtgärderna på varumärkes-, växtförädlar- och
firmarättens områden förstärks i så måtto att också apparater,
redskap m.m. som använts vid olovlig tillverkning utan att
själva vara föremål för rättsskyddet skall kunna bli föremål för
säkerhetsåtgärd.
I propositionen finns en utförlig redovisning av skälen till
de framlagda lagändringarna. Sålunda anförs att möjligheterna
att på ett effektivt sätt skydda och hävda immateriella
rättigheter mot intrång under senare tid kommit att diskuteras
alltmer i berörda kretsar. Bakgrunden är det ökande olovliga
kommersiella utnyttjandet av andras verk, produkter och
varumärken, som benämns piratverksamhet eller
"counterfeit"-verksamhet. Av propositionen framgår att det i dag
förekommer en massiv professionell kopieringsverksamhet som helt
baserar sig på affärsmässiga överväganden. Enligt vissa källor
anses pirathandeln omfatta 3--5 % av världshandeln, andra källor
uppger omfattningen till så mycket som 10 % av världshandeln. En
av huvudorsakerna till denna ökande kopieringsverksamhet anges
vara den utveckling som skett inom teknologin för reproducering.
Otillåten kopiering skadar självfallet producenten av den äkta
varan. Billigt producerade kopior orsakar förluster inte bara i
form av förlorade marknadsandelar utan skadar också den goodwill
som tillverkaren av den äkta varan har. Även för konsumenterna
kan olovlig kopieringsverksamhet vara till nackdel. Konsumenten
får många gånger en vara som i kvalitetshänseende understiger
den kvalitet som märkesprodukten har. Mot denna bakgrund finns
det
enligt propositionen anledning att med oro se på den omfattande
kopieringsverksamhet som förekommer beträffande vissa varor. Det
har från flera håll hävdats att de svenska
sanktionsbestämmelserna mot intrång i de immateriella
ensamrätterna har brister och inte ger det skydd som många andra
europeiska länders lagstiftningar ger. I olika sammanhang har
också önskemål framförts om förstärkningar av sanktionssystemet.
Propositionen har inte föranlett något motionsyrkande.
Utskottet delar regeringens bedömning av behovet av
skärpningar i det immaterialrättsliga sanktionssystemet, inte
minst för att uppnå det skydd för ensamrätterna som gäller i
många andra europeiska länder. Enligt utskottets mening är det
vidare angeläget att i så stor utsträckning som möjligt få till
stånd enhetliga sanktionsregler på hela det immaterialrättsliga
området. Med förslaget och i synnerhet de förbättringar som
föreslås på det industriella rättsskyddets område åstadkoms
också detta. Utskottet har således ingen erinran i sak mot
propositionens förslag.
Såvitt gäller sanktioner vid intrång i ensamrätten till
kretsmönster har i propositionen föreslagits ändringar såväl i
lagen (1986:1425) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter
som i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster i
halvledarprodukter. 1992 års lag var föranledd av avtalet om det
europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) och skulle
träda i kraft samtidigt med detta. Därvid skulle 1986 års lag om
skydd för kretsmönster i halvledarprodukter upphöra att gälla.
Vid propositionens avlämnande den 2 december 1993 hade
EES-avtalet ännu inte trätt i kraft och följaktligen inte heller
1992 års kretsmönsterlag. Regeringen har därför föreslagit
ändringar i båda lagarna om skydd för kretsmönster i
halvledarprodukter. Eftersom EES-avtalet trädde i kraft den 1
januari 1994 har också 1992 års kretsmönsterlag trätt i kraft,
och 1986 års kretsmönsterlag har därmed upphört att gälla.
Mot denna bakgrund bör regeringens förslag till ändring i 1986
års lag om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter avslås.
När det sedan gäller tidpunkten för ikraftträdandet av
lagändringarna vill utskottet anföra följande.
I en separat proposition (prop. 1993/94:109) har regeringen
föreslagit att fotografirätten skall integreras i
upphovsrättslagen och att lagen om rätt till fotografisk bild
därvid skall upphöra att gälla. De nya reglerna föreslås träda i
kraft den 1 april 1994. Detta lagstiftningsärende har emellertid
föranlett en mer krävande utskottsbehandling än vad som
förutsattes i propositionen, och ett riksdagsbeslut kan därför
förväntas först i mitten av april 1994. Med hänsyn härtill och
till vikten av att nya författningar kan komma ut i Svensk
författningssamling i god tid före ikraftträdandet har utskottet
förordat att ikraftträdandetidpunkten för fotografirättens
integrering i upphovsrättslagen bestäms till den 1 juli 1994.
I förevarande proposition om skärpta åtgärder mot
immaterialrättsligt intrång föreslås inte någon ändring i lagen
om rätt till fotografisk bild, eftersom de föreslagna
ändringarna i upphovsrättslagen kommer att gälla även
fotografirätten när denna integreras i upphovsrättslagen. I
propositionen föreslås att de nya reglerna träder i kraft den 1
april 1994. Ändringen i 1992 års kretsmönsterlag avses dock
träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
Sambandet mellan det nu aktuella lagstiftningsärendet och det
ovan nämnda om fotografirättens integrering är enligt utskottets
mening av sådan karaktär att lagändringarna bör träda i kraft
vid samma tidpunkt, nämligen den 1 juli 1994.
För 1992 års kretsmönsterlag innebär detta att bemyndigandet
till regeringen att bestämma ikraftträdandet bör ersättas med en
föreskrift om att lagändringen träder i kraft den 1 juli 1994.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644),
lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk,
lag om ändring i patentlagen (1967:837),
lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485),
lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392),
lag om ändring i firmalagen (1974:156) och
med den ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet av
lagarna bestäms till den 1 juli 1994,
dels antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster i
halvledarprodukter med den ändringen att bemyndigandet till
regeringen att förordna om ikraftträdandet ersätts med
föreskriften att lagen träder i kraft den 1 juli 1994,
dels ock avslår regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1986:1425) om skydd för kretsmönster i
halvledarprodukter.
Stockholm den 22 mars 1994
På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger
Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Bengt Harding Olson (fp),
Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Bengt Kronblad (s), Bertil
Persson (m), Gunnar Thollander (s), Lars Andersson (nyd), Hans
Stenberg (s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s), Lennart
Fridén (m) och Per Erik Granström (s).