Lagutskottets betänkande
1993/94:LU16

Fotografirättens integration i upphovsrättslagen, m.m.


Innehåll

1993/94
LU16

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition
1993/94:109 om fotografirättens integration i upphovsrättslagen.
I propositionen föreslås att rätten till fotografier skall
regleras i upphovsrättslagen och att lagen om rätt till
fotografisk bild upphävs. Fotografiska verk skall i
fortsättningen få samma skyddstid som andra konstverk, vilket
för närvarande innebär att skyddet upphör 50 år efter det år
upphovsmannen avled. För fotografier som inte uppfyller kravet
på självständighet och originalitet, det s.k. verkshöjdskravet,
skall skyddet upphöra 50 år efter det år bilden togs. Innehållet
i skyddet för alla fotografier utformas i enlighet med vad som
gäller för konstverk. Detta innebär bl.a. att fotografen får
skydd mot att hans fotografi återges i ändrat skick. Det innebär
också att den s.k. beställarregeln, dvs. presumtionsregeln om
att rätten till ett beställt fotografi tillkommer beställaren,
avskaffas.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 april 1994.
I betänkandet behandlar utskottet vidare fyra motioner som
väckts med anledning av propositionen och nio motioner som
väckts under den allmänna motionstiden under innevarande
riksmöte. Behovet av en lagreglering av rätten till ett beställt
fotografi, upphovsmäns rätt att överlåta en beställd
porträttbild och fotografers rätt att göra avsättning till
upphovsmannakonto tas upp i vardera två motionsyrkanden. I
anlutning till propositionsförslaget tas därutöver i ett yrkande
upp frågan om uppdelningen av fotografier i skilda kategorier.
Tre motionsyrkanden rör frågan om rätt för konstnärer till
ersättning vid vidareförsäljning av konstverk (droit de suite)
och i två yrkanden tas upp de utövande konstnärernas rätt till
sina inspelade prestationer. Övriga motionsyrkanden gäller
rätten att fritt avbilda konst på offentlig plats utomhus,
rättighetsfrågor på musikområdet och en alternativ modell för
ersättning till upphovsmän.
Utskottet har inhämtat kulturutskottets yttrande över
propositionen och de med anledning av propositionen väckta
motionerna. Yttrandet är fogat som bilaga 2 till betänkandet.
Fackpressen, Förlags- och Medieförbundet, Svenska
Arbetsgivareföreningen, Svenska Bokförläggareföreningen, Svenska
Tidningsutgivareföreningen, Sveriges Radios
arbetsgivarorganisation och Teatrarnas Riksförbund har i ärendet
inkommit med en gemensam skrivelse och därtill har företrädare
för organisationerna inför utskottet framfört synpunkter på
propositionen. De har därvid särskilt riktat kritik mot att
fotografilagens s.k. beställarregel enligt förslaget inte kommer
att föras över till upphovsrättslagen. Representanter för
Svenska Fotografernas Förbund, Journalistförbundet och
Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS)
har inför utskottet framhållit att det är väsentligt för de
yrkesverksamma fotografernas villkor att beställarregeln
upphävs.
Länsmuseernas samarbetsråd och Önskefoto AB har i skrift
argumenterat för ett bibehållande av beställarregeln. Nordiska
museets fotosekreteriat har, på uppdrag av Fotorådet i en skrift
till utskottet framfört rådets stöd för propositionsförslaget. I
skrifter har vidare Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares
Samarbetsnämnd (KLYS), Svenska Fotografernas Upphovsrättsråd,
Sveriges Författarförbund, Grafisk Forbunds Ophavsretsfond i
Köpenhamn, Nordiska Fotografernas Upphovsrättsråd, Konstnärernas
Riksorganisation (KRO), Svenska Teaterförbundet, SIF-klubben vid
Sveriges Television, Norske Fotografers Opphavsrettsutvalg,
Dansk Journalistforbund och Le Groupe de la Pyramide Europe
uttalat sitt stöd för att fotografiska bilder ges samma skydd
som annan bildkonst och därvid särskilt framhållit vikten av att
beställarregeln för fotografier upphör att gälla. I ärendet har
också en skrivelse inkommit från Per Anders Thunqvist,
Hägersten.
Utskottet tillstyrker bifall till propositionen med den
ändringen att ikraftträdandet flyttas fram till den 1 juli 1994.
Utskottet avstyrker bifall till samtliga motionsyrkanden.
Till betänkandet har fogats två reservationer (s).

Propositionen

I proposition 1993/94:109 föreslår regeringen
(Justitiedepartementet) efter hörande av Lagrådet att riksdagen
antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk,
2. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
3. lag om ändring i lagen (1979:611) om upphovsmannakonto,
4. lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa
upphovsrättstvister.
Lagförslagen har tagits in i bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1993/94:109
1993/94:L6 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till prövningsförfarande för
fotografer att göra avsättningar till upphovsmannakonto för
arbeten som når verkshöjd.
1993/94:L7 av Berit Löfstedt och Berit Oscarsson (s) vari
yrkas att riksdagen beslutar om ett förtydligande av 27 §
upphovsrättslagen i enlighet med vad som anförts i motionen.
1993/94:L8 av Göthe Knutson m.fl. (m, fp, c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att skydd för fotografiska bilder
ges i 49 a § upphovsrättslagen,
2. att riksdagen beslutar att den s.k. beställarregeln i den
nuvarande 14 § fotografilagen införs i upphovsrättslagen, såvitt
avser rätten att förfoga över fotografier (den ekonomiska
rätten) framställda efter beställning.
1993/94:L9 av Peeter Luksep (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att den s.k. beställarregeln i den nuvarande 14 §
fotografilagen införs i upphovsrättslagen.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1993/94
1993/94:L801 av Ingegerd Sahlström (s) vari yrkas att
riksdagen beslutar införa följande ändringar i 24 § första
stycket lagen om upphovsrätt (1960:729): Konstverk får avbildas
om de stadigvarande är placerade på eller vid allmän plats
utomhus och inte utgör huvudmotivet på bilden.
1993/94:L802 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om upphovsrätten.
1993/94:L803 av Elisabeth Persson m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avgifter vid vidareförsäljning av konst.
1993/94:L804 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med
uppgift att se över de upphovsrättsliga aspekterna på
elektronisk kopiering.
1993/94:L805 av Ingela Mårtensson och Lennart Brunander (fp,
c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ersättning vid vidareförsäljning
av konst.
1993/94:L806 av Karl-Erik Svartberg och Hans Göran Franck (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att rätt till insättning på
upphovsmannakonto också skall avse intäkt av fotografiska verk.
1993/94:L807 av Karl-Erik Svartberg och Hans Göran Franck (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om beställd porträttbild.
1993/94:Kr241 av Per Olof Håkansson (s) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en utredning av
rättighetsfrågorna m.m. på musikområdet i syfte att undanröja
onödiga hinder m.m.,
5. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av på
musikområdet utövande konstnärers skydd för sina prestationer i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1993/94:Kr307 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
65. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om upphovsrättsliga frågor för musiker,
sångare, skådespelare, dansare och artister,
68. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ersättning vid vidareförsäljning av
konstverk.

Utskottet

Allmän bakgrund
Lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk ger ett tidsbegränsat skydd åt den som skapat
ett sådant verk. Skyddet innebär att den som skapat verket har
rätt att utnyttja detta ekonomiskt och har ett visst ideellt
betonat inflytande över hur och i vilka sammanhang det används.
Har flera medverkat vid tillkomsten av det skyddade verket har
var och en av dem upphovsrätt.
Begreppen litterärt och konstnärligt verk i lagen är mycket
vidsträckta. Till litterära verk räknas bl.a. skönlitteratur och
beskrivande framställningar i ord såsom vetenskapliga arbeten
och handböcker. Som konstnärliga verk räknas i princip alla
former, i vilka verk skapas i syfte att nå en konstnärlig
verkan, t.ex. i bild, rörelse eller toner. Till denna grupp hör
bl.a. målningar, alster av bildhuggarkonst, sceniska verk som
teaterpjäser och koreografiska verk, musikaliska kompositioner
både när de framförs och framträder i notskrift samt filmverk,
både spelfilmer och under vissa förutsättningar kortfilmer och
journalfilmer.
För att en produkt över huvud taget skall anses som ett verk
och därmed komma i åtnjutande av skydd enligt lagen måste den ha
vad man brukar kalla verkshöjd. Kravet på verkshöjd kan
uttryckas så, att en produkt är ett verk om den praktiskt sett
inte har kunnat framställas av två personer oberoende av
varandra. Utanför skyddet faller därför idéer och uppslag som
flera kan tänkas komma på, vanliga nyhetsmeddelanden, vardagliga
samtal, enklare nyttoföremål och andra prestationer av
rutinmässig eller alldaglig karaktär.
Ett verk kan framträda i många olika former. Det kan vara
fixerat på ett materiellt underlag, dvs. i ett exemplar.
Exemplar av verket är inte blott en bok eller en målning som kan
ge en omedelbar upplevelse av verket, utan också en
grammofonskiva, en filmremsa, en trycksats, en matris osv., som
endast medelbart kan ge en sådan upplevelse. Verket kan också
framträda i obeständig form, t.ex. i uppläsarens ord, i tonerna
av ett musikstycke, i bilden på filmduken eller
televisionsskärmen. Alla former vari verket framträder faller
inom dess skyddssfär, även bearbetningar.
Upphovsmannens rätt att ekonomiskt utnyttja sitt verk
innefattar en principiell ensamrätt att framställa exemplar av
verket och att göra verket tillgängligt för allmänheten, t.ex.
genom att framföra eller visa det offentligt och sprida exemplar
av verket. Som framställning av exemplar anses bl.a. inspelning
av verket på band eller annan anordning från vilken det kan
återges.
Ett verk framförs offentligt när det presenteras för
allmänheten i obeständig form, t.ex. när en dikt läses upp, ett
musikstycke spelas, en film visas eller ett verk sänds ut i
ljudradio eller television. Ett framförande är offentligt när
det sker på en plats dit allmänheten äger tillträde. Härmed
jämställs det fallet att framförandet anordnas i
förvärvsverksamhet inför en större sluten krets, framför allt på
en större arbetsplats (s.k. industrimusik).
Ett uttryckligt skydd för datorprogram infördes i
upphovsrättslagen först 1989. Innebörden av detta är att
datorprogram i princip åtnjuter samma upphovsrättsliga skydd som
andra litterära verk. Programmen skyddas inte bara mot direkt
kopiering utan också mot framställning av exemplar av programmet
i bearbetat skick utan rättighetshavarens tillstånd.
Det upphovsrättsliga skyddet gäller i 50 år, som regel räknat
från upphovsmannens död.
Upphovsrättslagen innehåller också regler om s.k. närstående
rättigheter. Dessa regler ger musiker, skådespelare och andra
utövande konstnärer ett rättsligt skydd då de framför litterära
eller konstnärliga verk. Sådana framföranden får inte utan
konstnärens samtycke spelas in på film, varmed jämställs
videogram, på fonogram (grammofonskivor, kassettband, m.m.)
eller på annan anordning genom vilken de kan återges. De får
inte heller utan rättighetshavarens samtycke sändas ut i bl.a.
radio eller TV. Inspelningar av framföranden får mångfaldigas
endast med konstnärens medgivande. Vidare gäller att utövande
konstnärer har rätt till ersättning då ljudinspelningar används
vid radio- eller TV-sändningar eller utnyttjas offentligt i
förvärvssyfte. Också för de utövande konstnärerna gäller en
50-årig skyddstid, räknad från framförandet.
Till de närstående rättigheterna räknas även det skydd som
fonogramproducenter samt radio- och TV-företag har enligt
upphovsrättslagen. Fonogram får inte utan producentens samtycke
eftergöras eller överföras till andra anordningar genom vilka de
kan återges. Vidare har fonogramproducenten rätt till ersättning
då ljudupptagningen används vid radio- eller TV-sändning eller
utnyttjas offentligt i förvärvssyfte. Beträffande radio- och
TV-sändningar gäller att de inte utan företagets medgivande får
återutsändas eller spelas in på en anordning genom vilken de kan
återges. Gjorda inspelningar får inte överföras till någon annan
sådan anordning såvida inte företaget samtycker.
Skyddet för upphovsmän, utövande konstnärer m.fl. är i vissa
avseenden inskränkt av hänsyn till allmänna eller enskilda
intressen.
Den som gör intrång i de rättigheter som lagen ger upphovsmän
och andra rättighetshavare kan dömas till straff och förpliktas
utge skadestånd.
Fotografers rättigheter till sina bilder regleras inte i
upphovsrättslagen utan i lagen (1960:730) om rätt till
fotografisk bild. Lagen gäller alla typer av fotografiska bilder
och således bl.a. bilderna i en film. Liksom upphovsrättslagen
har den nuvarande fotografilagen tillkommit i samarbete med
Danmark, Finland och Norge och bygger på
internationella konventioner.
Enligt huvudregeln i fotografilagen har den som framställt en
fotografisk bild uteslutande rätt att genom fotografi, tryck,
teckning eller annat förfarande framställa exemplar av bilden
liksom att visa den offentligt. Fotografen har således en
förfoganderätt till bilden, något som i huvudsak skyddar det
ekonomiska värdet av bilden. Fotografilagen innehåller också
regler om ett ideellt skydd av bilden.
För ett beställt fotografi gäller särskilda regler. Enligt
14 § fotografilagen tillkommer rätten till sådan bild
beställaren, om inte annat uttryckligen har avtalats. Fotografen
får dock på sedvanligt sätt ställa ut bilden i reklamsyfte, om
inte beställaren förbjuder det. När det gäller beställda
porträtt får beställaren ta in porträttet i en tidning eller
tidskrift eller i skrift med biografiskt innehåll, förutsatt att
fotografen inte har gjort särskilt förbehåll mot det. På denna
punkt skiljer sig fotografilagen från upphovsrättslagen. Enligt
upphovsrättslagen tillkommer nämligen upphovsrätten till
litterära och konstnärliga verk från början alltid den som har
skapat verket. Detta gäller såväl den ekonomiska rätten att
mångfaldiga verket m.m. som den ideella rätten. Den ekonomiska
rätten kan emellertid enligt 27 § upphovsrättslagen överlåtas
till annan. I fråga om beställd porträttbild gäller dock att
upphovsmannen inte får överlåta rätten till bilden utan
tillstånd av beställaren eller dennes arvingar. Att exemplar av
ett verk överlåts innebär inte att upphovsrätten överlåts.
Skyddstiden är enligt fotografilagen i regel 25 år från det år
då bilden framställdes. Om fotografiet har ett konstnärligt
eller vetenskapligt värde gäller skyddet under samma tid som
enligt upphovsrättslagen, dvs. under fotografens livstid och 50
år därefter.
Den upphovsrättsliga lagstiftningen gäller främst svenska verk
och prestationer. Genom Sveriges anslutning till olika
internationella konventioner har Sverige förpliktat sig att ge
skydd också åt verk och prestationer med ursprung i ett stort
antal andra länder. Den svenska lagstiftningen bygger liksom
motsvarande lagar i andra nordiska länder på innehållet i dessa
konventioner. Bland sådana konventioner kan här nämnas särskilt
1886 års Bernkonvention för skydd av litterära och konstnärliga
verk, 1952 års världskonvention om upphovsrätt och 1961 års
internationella konvention om skydd för utövande konstnärer,
framställare av fonogram samt radioföretag (Romkonventionen).
Konventionerna bygger på i huvudsak två principer. Den ena är
att varje konventionsstat skall ge samma skydd åt verk och
prestationer från andra konventionsstater som staten i fråga ger
sina nationella verk och prestationer. Den andra är att en
konventionsstat är förpliktad att garantera de andra
konventionsstaternas verk och prestationer ett visst
minimiskydd.
Utskottet kommer nedan -- efter en redovisning av
propositionens huvudsakliga innehåll -- att under skilda
rubriker ta upp de frågor i propositionen som aktualiserats
genom motionerna eller som eljest har tilldragit sig utskottets
uppmärksamhet. Utskottet behandlar därefter fristående motioner
om olika upphovsrättsliga spörsmål.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Rätten till fotografier skall regleras i upphovsrättslagen och
fotografilagen skall upphävas. Fotografiska bilder skall, om de
uppfyller kravet på verkshöjd, skyddas enligt 1 kap.
upphovsrättslagen. De åtnjuter därigenom samma skydd och samma
skyddstid som andra konstverk, vilket bl.a. innebär att skyddet
upphör 50 år efter det år då upphovsmannen avled. Fotografier
som inte är verk skall skyddas enligt en ny bestämmelse i 5 kap.
upphovsrättslagen som en närstående rättighet. Skyddet för dessa
fotografier upphör 50 år efter det år då bilden framställdes. De
båda skyddsformerna ges ett likartat innehåll.
Den s.k. beställarregeln, dvs. fotografilagens bestämmelse om
att beställaren har rätten till ett fotografi som har utförts på
beställning, förs inte över till upphovsrättslagen. Fotografen
skall emellertid inte utan beställarens tillstånd få utöva sin
rätt till en beställd porträttbild.
Fotografilagens bestämmelse om rätten att använda fotografier
i rättsvårdens och den allmänna säkerhetens intresse förs över
till upphovsrättslagen.
Till grund för propositionen ligger det förslag till
fotografirättens integration i upphovsrättslagen som
Upphovsrättsutredningen presenterade i sitt slutbetänkande
(1990:30) Översyn av upphovsrättslagstiftningen. Utredningens
förslag i övrigt låg till grund för proposition 1992/93:214 om
ändringar i upphovsrättslagen, vilken antogs av riksdagen våren
1993 (se bet. 1992/93:LU44 och rskr. 413). -- Betänkandet  har
remissbehandlats.
Upphovsrättsligt skydd för fotografiska bilder
Upphovsrättsutredningen har i sitt förenämnda betänkande
ansett att rätten till fotografisk bild bör regleras i
upphovsrättslagen. Utredningen föreslog därför att
fotografilagen upphävs och att undantaget i 10 §
upphovsrättslagen för fotografisk bild tas bort. Därigenom blir
upphovsrättslagens regler tillämpliga på fotografiska bilder som
är verk i upphovsrättslig mening. Av praktiska skäl bör dock
enligt utredningens uppfattning alla fotografiska bilder åtnjuta
skydd enligt upphovsrättslagen, oberoende av om de är verk eller
inte. Den viktigaste följden av utredningens förslag skulle bli
att alla fotografiska bilder jämställs med konstverk, både vad
gäller skyddets omfattning och skyddstidens längd, dvs. 50 år
efter fotografens dödsår. Enligt fotografilagen gäller denna
skyddstid, som inledningsvis nämnts, endast för fotografier som
har konstnärligt eller vetenskapligt värde medan skyddstiden för
övriga fotografier är 25 år från framställningsåret.
I två avseenden ansåg utredningen att en integration av
fotografirätten i upphovsrättslagen kräver särregler för
fotografier. Sålunda föreslogs att vissa arkiv och museer genom
en avtalslicensordning skall få en begränsad rätt att framställa
exemplar av fotografier i sina samlingar. Vidare föreslogs att
fotografilagens bestämmelse om att en fotografisk bild fritt får
utnyttjas i rättsvårdens och den allmänna säkerhetens intresse
överförs till upphovsrättslagen.
Utskottet erinrar om att fotografirätten senast behandlades
av riksdagen med anledning av motioner, som väckts i anslutning
till proposition 1992/93:214 om ändringar i upphovsrättslagen
(se bet. 1992/93:LU44). I propositionen lades inte fram något
förslag om integrering av fotografirätten i upphovsrättslagen. I
den frågan hänvisades i propositionen till pågående arbete inom
EG. Ett av de pågående projekten inom EG när det gäller
harmoniseringen av medlemsstaternas upphovsrättslagar avsåg
nämligen ett förslag till direktiv om vilka skyddstider som
skall gälla för upphovsrätten, fotografirätten och de närstående
rättigheterna. Det kommande EG-direktivet om skyddstider, som
syftade till en total harmonisering och inte bara att lägga fast
vissa minimitider, förväntades komma att reglera vilken
skyddstid -- även övergångsvis -- som skulle komma att gälla för
bl.a. fotografier. Mot den bakgrunden framstod det enligt
föredragande statsrådet inte som lämpligt att vid den tidpunkten
lägga fram förslag innebärande bl.a. ändrad skyddstid för
fotografier. Föredraganden ställde sig emellertid positiv till
en integration av fotorätten i upphovsrättslagen, och hon
uteslöt inte att det kunde bli möjligt att, när klarhet hade
vunnits om innehållet i direktivet om skyddstider, återkomma
till riksdagen med ett förslag om integration på ett så tidigt
stadium att den kunde genomföras samtidigt med att den då
föreslagna lagstiftningen föreslogs träda i kraft.
Utskottet delade utredningens grundläggande uppfattning att
det nuvarande skyddet för fotografiska bilder är alltför snävt
och att fotograferna därför bör få ett mer omfattande skydd för
sina bilder. Däremot måste det, enligt vad utskottet särskilt
framhöll, sättas i fråga om det är lämpligt att, såsom
Upphovsrättsutredningen har föreslagit, ge fullt
upphovsrättsligt skydd under sedvanlig skyddstid -- också
retroaktivt -- åt alla bilder, oavsett om de är verk eller inte.
Enligt utskottets mening strider det nämligen mot hittills
tillämpade rättsprinciper inom upphovsrätten att ge ett så
omfattande skydd även till alster som inte uppfyller några som
helst kvalifikationskrav.
Enligt utskottet fanns det anledning att räkna med att en s.k.
common position beträffande EG-direktiv om de upphovsrättsliga
skyddstiderna skulle läggas fram inom kort. Utskottet noterade
också att man i Danmark avsåg att till hösten 1993 -- förutsatt
att EG-arbetet då hade fått en klar inriktning -- lägga fram
förslag om en integration i upphovsrättslagen av reglerna om
rätt till fotografier utan att invänta att det kommande
EG-direktivet blir bindande för medlemsstaterna.
Utskottet framhöll som sin uppfattning att det var synnerligen
angeläget att fotografier som kan anses vara verk i
upphovsrättslig mening snarast blir jämställda med annan
bildkonst. Enligt utskottet borde förslag till erforderlig
lagstiftning läggas fram så snart det blev möjligt att dra säkra
slutsatser om huvuddragen i det kommande EG-direktivet. Vad
utskottet sålunda anförde gav riksdagen som sin mening
regeringen till känna.
I förevarande proposition redovisas att EG:s råd i juli 1993
antog en gemensam ståndpunkt rörande direktivet om skyddstider
av det innehåll som -- enligt vad utskottet hade anfört -- det
fanns anledning att räkna med. Att behandlingen inom EG har
avancerat så långt att en gemensam ståndpunkt har nåtts innebär
enligt föredragande statsrådet att tillräckligt säkra slutsatser
om direktivets slutliga innehåll kan dras. Något hinder
föreligger därför inte längre mot att lägga förslag om
integration av fotografirätten i upphovsrättslagen.
I propositionen framhålls att det bör sakna betydelse huruvida
ett konstverk har framställts genom fotografisk teknik eller på
annat sätt när det gäller att bestämma vilka skyddsregler som
skall gälla för konstverket. Därtill anförs att såväl praktiska
som kulturpolitiska skäl talar för att fotografiska verk och
andra konstverk behandlas lika. Detta talar enligt föredragande
statsrådet för att fotografiska verk bör regleras i
upphovsrättslagen. Vidare framhålls att rättighetshavarna till
fotografier, även bilder som inte utgör verk, bör skyddas mot
att bilderna återges i ändrat skick. Sådant skydd har blivit
allt viktigare på senare tid med hänsyn till den tekniska
utvecklingen eftersom möjligheterna att förändra bilder med
hjälp av datateknik och elektronik har ökat kraftigt. Rättsläget
förändras enligt föredraganden på önskvärt sätt om rätten till
fotografier regleras i upphovsrättslagen, varvid fotografierna
ges det skydd mot återgivande i ändrat skick som följer av den
lagens regler.
I stället för den av Upphovsrättsutredningen föreslagna
ordningen att ge alla fotografier, oavsett om de uppfyller
verkshöjdskriteriet eller inte, fullt upphovsrättsligt skydd,
föreslås i propositionen att de fotografiska verken skyddas som
konstverk enligt 1 kap. upphovsrättslagen och att skyddet för
fotografier utan verkshöjd skall behandlas i en ny bestämmelse i
5 kap. upphovsrättslagen som en närstående rättighet.
Skyddstiden för de prestationer som regleras i 5 kap.
upphovsrättslagen är 50 år efter det år då prestationen tillkom.
Detta talar enligt föredraganden för att den nya kategori av
prestationer som nu tillkommer, fotografier som inte kan anses
som verk, ges samma skyddstid. För den ståndpunkten talar,
anförs det vidare, även det faktum att den nuvarande skyddstiden
på 25 år ofta löper ut redan under fotografens yrkesverksamma
liv. Han kan därför tvingas se att hans tidiga produktion
används fritt trots att han fortfarande är verksam. Vidare
framhålls att gränsdragningen mellan fotografiska verk och andra
fotografier inte så ofta blir aktuell om skyddstiden för de
senare förlängs.
I propositionen framhålls vidare att fotografier som saknar
verkshöjd visserligen inte får ett skydd som är lika starkt som
det skydd som tillkommer verksfotografier, men som ändå nära
ansluter till det upphovsrättsliga skyddet. Skillnaden består
huvudsakligen i att skyddstiderna beräknas på olika sätt och att
kretsen av rättighetshavare bestäms något olika. Att på detta
sätt utforma skyddet för fotografier som inte utgör verk så att
det i stor utsträckning nära ansluter till skyddet för
fotografiska verk innebär att de praktiska problemen med två
olika kategorier av fotografier i stor utsträckning begränsas. I
normalfallet torde det därför inte finnas skäl att ta ställning
till frågan huruvida ett fotografi utgör ett verk eller inte.
Först 50 år efter fotografiets framställningsår, dvs. sedan
skyddstiden för fotografier utan verkshöjd har löpt ut, kan det
emellertid i en del fall finnas anledning att ta ställning till
om ett fotografi skall anses som ett verk och därför åtnjuta det
upphovsrättsliga skyddet som omfattar 50 år efter upphovsmannens
dödsår.
I motion L8 av Göthe Knutson m.fl. (m, fp, c) begärs att
skyddet för alla fotografiska bilder skall regleras i 5 kap.
upphovsrättslagen, dvs. enligt den modell som i propositionen
föreslås gälla för sådana fotografier som saknar verkshöjd
(yrkande 1). Enligt motionärerna föranleder den föreslagna
uppdelningen av fotografier i olika kategorier praktiska
svårigheter och den är inte sakligt motiverad. Enligt
motionärerna skulle det upphovsrättsliga skyddet för fotografier
enligt 1 kap. upphovsrättslagen leda till praktiskt svåra
verksbestämningar.
Därtill kommer enligt motionärerna att det tilltänkta skyddet
leder till ett icke önskat skydd för motiv och arrangemang på
bilder. Det skapande som ingår i framställningen av ett verk kan
gälla just t.ex. motivval, arrangemang, kameravinkling,
ljussättning och bearbetning. Verksskyddet kan därför enligt
motionärerna sträcka sig betydligt längre än till ett skydd mot
kopiering av det enskilda fotografiet. Hinder skulle därmed
uppkomma mot att ta ett visst fotografi på nytt, och att detta
skulle leda till uppseendeväckande begränsningar av
yttrandefrihetsinskränkande slag är enligt motionärerna
uppenbart.
Vidare skulle enligt motionärerna den föreslagna regleringen
leda till svårigheter att avgöra vem som är att anse som
upphovsman. Till skillnad från det skydd som föreslås för övriga
fotografier kan för fotografier som definieras som verk även
annan än den som utlöst kameran bli att anse som upphovsman,
t.ex. den som arrangerat motivet, den som svarat för den
konstnärliga ljussättningen etc. Flera kan med andra ord komma
att gemensamt ha upphovsrätt till ett fotografi. Mot den angivna
bakgrunden bör enligt motionärerna den föreslagna uppdelningen
av fotografier i olika kategorier inte genomföras. Det skydd mot
efterbildning av fotografier som enligt förslaget ges i 5 kap.
upphovsrättslagen är enligt motionärerna fullgott och det bör
därför stanna därvid.
Utskottet har såsom ovan nämnts redan i tidigare sammanhang
som sin principiella uppfattning uttalat att det är angeläget
att fotografier som kan anses vara verk i upphovsrättslig mening
snarast blir jämställda med annan bildkonst. Som framhålls i
propositionen utgör inte heller direktivarbetet inom EG längre
något hinder mot en integrering av fotografirätten i
upphovsrättslagen. EG:s ministerråd har för övrigt den 29
oktober 1993 antagit direktivet om skyddstiderna (Council
directive 93/98/EEC).
Enligt utskottets mening innebär propositionens förslag en
lämplig lösning som i största möjliga utsträckning undanröjer
praktiska tillämpningsproblem. Utskottet delar föredragande
statsrådets kritik mot Upphovsrättsutredningens förslag att
skydda alla fotografier som om de vore verk i upphovsrättslig
mening. En sådan ordning skulle strida mot sedan länge hävdvunna
principer om upphovsrättsligt skydd. Med den utgångspunkten är
det alltså ofrånkomligt att dela upp fotografierna i två
kategorier genom att låta särskilda regler gälla för de
fotografier som inte kan betraktas som verk. Såsom framhålls i
propositionen är detta emellertid inget nytt problem.
Fotografier med vetenskapligt eller konstnärligt värde har redan
enligt gällande rätt en längre skyddstid än andra fotografier.
Dessa kvalitetskrav överensstämmer nära med kravet på verkshöjd.
Därtill kommer att man generellt vid handläggningen av
upphovsrättsliga frågor har att göra bedömningen huruvida det
alster saken gäller uppfyller kravet på verkshöjd. Det finns
ingen grund för antagandet att denna bedömning skulle vara
svårare att göra beträffande fotografier än i fråga om andra
alster av litterär eller konstnärlig verksamhet. Genom den
närmare utformningen av propositionsförslaget begränsas också
behovet av att för fotografiernas del i praktiken upprätthålla
åtskillnaden mellan fotografier som utgör verk och fotografier
utan verkshöjd. Propositionsförslaget är således ägnat att
minimera de problem som i och för sig ligger i en uppdelning av
fotografierna i två olika skyddskategorier. Det är utskottets
uppfattning att förslaget i så måtto är ändamålsenligt utformat
och att motionärernas farhågor om praktiska svårigheter är
betydligt överdrivna.
Vad motionärerna i övrigt har anfört mot den föreslagna
kategoriindelningen synes vara grundat på en missuppfattning om
upphovsrättens natur. Utskottet vill därför särskilt understryka
att ett upphovsrättsligt skydd för en bild aldrig kan ge
upphovsmannen någon ensamrätt till motivet för bilden. Vare sig
det är fråga om ett fotografi med verkshöjd eller ett annat
fotografi är det endast den individuella utformningen av bilden
som är föremål för skyddet.
Inte heller torde det faktum att flera upphovsmän samarbetar i
skapandet av ett verk utgöra något större problem. I den mån
olika delprestationer var för sig kan anses utgöra verk gäller
att deras upphovsmän åtnjuter upphovsrättsligt skydd, var och en
med avseende på sin prestation.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag i
denna del och avstyrker bifall till motion L8 yrkande 1.
Rätten till beställda fotografier
Som inledningsvis nämnts innehåller fotografilagen en särskild
regel som gäller rätten till beställda bilder (14 § första
stycket). Enligt den bestämmelsen tillkommer rätten till en
beställd bild beställaren, såvida inte annat uttryckligen har
avtalats. Regeln är inskränkt så till vida att fotografen har
rätt att på sedvanligt sätt ställa ut bilden i reklamsyfte, om
inte beställaren förbjuder det.
Propositionsförslaget innebär att beställarregeln inte förs
över till upphovsrättslagen.
I propositionen framhålls att det skäl som anfördes vid
införandet av fotografilagen, nämligen att beställaren hade ett
behov av skydd i förhållande till fotografen, inte längre har
giltighet. Vid den tiden hade man för ögonen en privatperson som
beställde porträttfotografering, medan beställarna numera främst
utgörs av tidningar, förläggare, reklambyråer och liknande.
Generellt sett har beställaren därför enligt föredragandens
mening inte längre behov av skydd i förhållande till fotografen.
När det däremot gäller porträttbilder som beställs av
privatpersoner finns det enligt propositionen fortfarande ett
skyddsbehov. Se vidare därom i följande avsnitt.
Enligt propositionen kan det visserligen medföra en viss
oklarhet rörande rättsförhållandet att låta resultatet av en
avtalstolkning vara avgörande för frågan om hur rättigheterna
fördelar sig mellan fotografen och beställaren. Samtidigt
påpekas det emellertid att om avseende i varje särskilt fall
fästs vid denna tolkning uppnås ett materiellt sett mer
tillfredsställande rättsläge i parternas förhållande än det som
blir följden om alla rättigheter enligt lag tillkommer
beställaren. I själva verket, understryker föredraganden, synes
det inte möjligt att åstadkomma en rättspolitiskt lämplig
avvägning mellan parternas intressen på annat sätt än att fästa
avseende vid avtalstolkningen, eftersom omständigheterna i
skilda fall är alltför olika.
I motion L8 av Göthe Knutson m.fl. (m, fp, c) krävs att
beställarregeln bibehålls för fotografier och förs över till
upphovsrättslagen (yrkande 2). Motionärerna anser att
propositionsförslaget innebär att en väl fungerande regel tas
bort och att det i stället skapas en oklarhet som i många fall
kan komma att leda till domstolsprövning. Avskaffandet av
beställarregeln sägs också skapa osäkerhet för beställaren om
vilken rätt denne egentligen har förvärvat till följd av ett
fotouppdrag.
Också i motion L9 av Peeter Luksep (m) begärs att
beställarregeln förs in i upphovsrättslagen. Motionären
framhåller att regeln har fungerat bra, att den har undanröjt de
orimliga effekter som kan uppstå av ett relativt långt gående
skydd av icke-konstnärliga fotografier och att regeln är väl
förankrad i det allmänna rättsmedvetandet. Det framhålls vidare
att det är många icke-professionella fotografiköpare som
knappast kan föreställa sig att rättigheterna för fotografier
utförda på beställning är vitt skilda från vad som gäller om man
t.ex. beställer en teckning, staty eller modell.
Icke-professionella köpare är privatpersoner, som kan tänkas
beställa fotografier av familjetilldragelser, eget hus eller
liknande, men också organisationer, som kanske beställer bilder
av ett årsmöte, institutioner, t.ex. skolor, som beställer
klassfoton eller liknande, samt åtskilliga företag och
myndigheter som kan beställa bilder för kommersiellt eller annat
ändamål men som gör det så pass sällan att de inte kan betraktas
som professionella köpare. Om beställarregeln avskaffas, hävdar
motionären, kommer fotografen att ha full förfoganderätt, och
beställaren ingen annan förfoganderätt än den som den
ursprungliga beställningen avsåg, om det inte särskilt avtalats.
I de nyss nämnda situationerna måste man enligt motionären räkna
med att fotografen har ett stort kunskapsövertag över köparen,
dvs. fotografen har lätt att förlita sig på lagstiftningen
samtidigt som risken är stor att köparen inte känner till denna.
Detta skulle ge fotografen full rätt att sälja bilder t.ex. av
familjefesten till en tidning, likaså av föreningsårsmötet eller
av företagets nya produktionsanläggning, om inte köparen haft
tillräckliga kunskaper att avtala bort denna rättighet på
förhand. På samma sätt, menar motionären, riskerar en förening,
som beställer och betalar en fotograf för att ta en bild till en
tidning och som kanske många år efteråt använder bilden till en
utställning om föreningens historia, att bli stämd för brott mot
upphovsrätten.
Utskottet kan konstatera att beställarregeln skiljer sig från
vad som i övrigt gäller på upphovsrättens område, exempelvis när
det gäller texter och andra bilder än fotografiska. På hela det
upphovsrättsliga området gäller nämligen att rättigheterna
fördelar sig mellan upphovsmannen och beställaren på det sätt
som en rimlig tolkning av avtalet dem emellan ger vid handen.
Av propositionen framgår att en strävan har varit att uppnå en
enkel och överskådlig reglering och därför inte utan goda skäl
föreslå särregler för de fotografiska verken. Enligt förslaget
skall dessa verk behandlas som övriga konstverk, utan avseende
på framställningstekniken. Ambitionen har varit densamma även
beträffande fotografier som inte är verk i upphovsrättslagens
mening. En särskild anledning till detta har varit att det i
praktiken är vanskligt att avgöra om ett fotografi är ett verk
eller inte.
En annan betydelsefull omständighet är enligt utskottet att
beställarregeln, såvitt känt, inte finns i någon lagstiftning
utanför Norden. Därtill kommer att det vid det samråd som har
skett mellan Sverige, Norge, Danmark och Finland i
integrationsfrågan har rått enighet om att beställarregeln inte
bör bibehållas.
Att beställarregeln tas bort innebär att beställningsavtalet
får tolkas när det gäller att avgöra vilken rätt beställaren
respektive fotografen har. I den mån parterna inte närmare har
kommit överens om vad som skall gälla, får det, i enlighet med
vad som gäller generellt i avtalsförhållanden, med hjälp av
allmänna tolkningsprinciper avgöras vad som har varit
förutsebart för parterna när avtalet träffades. Beställaren
skall då tillerkännas rätt att använda bilden på de sätt som har
varit förutsebara för fotografen. Vad som i det enskilda fallet
kan anses förutsebart för fotografen blir beroende av bl.a. vem
beställaren är och -- enligt vad som är känt för fotografen -- i
vilka sammanhang beställaren typiskt sett kan ha behov av
bilden. En sådan tolkning av avtalet med utgångspunkt i ett
förutsebarhetsrekvisit ger således helt olika resultat i olika
beställningssituationer, beroende på att omständigheterna i
skilda fall är olika. Just därigenom åstadkoms emellertid en
anpassning till båda parternas intressen. Fotografen får för
egen del inte använda ett beställt fotografi så att hans
användning skulle konkurrera med beställarens avsedda användning
eller på annat sätt strida mot beställarens intressen. Det kan
aldrig bli fråga om att fotografen utan vidare, såsom en
motionär har befarat, får full förfoganderätt till bilden. Detta
förutsätter att en uttrycklig överenskommelse härom har träffats
med beställaren.
Om en beställning kommer från en privatperson och gäller en
bild av ett hus, är det förutsebart att beställaren kan vilja
använda bilden t.ex. när han någon gång i framtiden annonserar
ut huset till försäljning. Det är emellertid i den situationen
inte utan vidare förutsebart att bilden används t.ex. i en
reklamkampanj eller på något annat sätt i näringsverksamhet. En
sådan användning bör fotografen därför inte utan särskild
överenskommelse tåla, vilket han däremot är tvungen att göra om
beställarregeln gäller. Ett beställt porträtt kan beställaren
vilja ta in i en tidning eller någon publikation med biografiskt
innehåll. En sådan användning är klart förutsebar och det följer
alltså därmed av beställningsavtalet att han får göra det.
Att beställarregeln avskaffas får således främst betydelse för
beställarens rätt att använda fotografier i sådana sammanhang
som inte var förutsebara för fotografen när beställningsavtalet
ingicks. Beställaren har nämligen rätt att utan särskild
överenskommelse använda ett beställt fotografi för alla de
ändamål som, enligt vad en tolkning ger vid handen,  har varit
förutsebart för fotografen eller, med andra ord, som fotografen
haft anledning att räkna med. De praktiska effekterna av att
beställarregeln avskaffas blir därför enligt utskottets mening
begränsade.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att i fråga om
fotografier som har tillkommit i anställningsförhållanden är en
tolkning av anställningsavtalet även fortsättningsvis avgörande
för hur rättigheterna fördelas mellan arbetsgivaren och den
anställde fotografen.
Bland de skilda synpunkter på beställarregeln som har
framförts i skrivelser till utskottet har det bl.a. framhållits
att borttagandet av regeln kommer att göra det svårt för museer
och hembygdsföreningar att anlita fotografer för verksamheten.
Inte heller för museernas del bör enligt utskottets mening
avskaffandet av beställarregeln innebära någon större skillnad.
Den fotograf som har utfört ett arbete på uppdrag av ett museum
har -- om inget annat har överenskommits -- att räkna med att
museet kommer att använda bilderna i skilda sammanhang i den
ordinarie verksamheten. Detta bör också vara förutsebart för
fotografen. Utan något särskilt avtal har ett museum således
rätt att använda beställda bilder i utställningsverksamheten,
för arkivändamål, för publicering i årsböcker och i annan
dokumentation, för upptryckning av vykort som säljs i museet
m.m.
Trots att avskaffandet av beställarregeln enligt det sagda
torde vara av begränsad betydelse, är det dock enligt utskottets
mening angeläget att det skapas standardavtal som kan komma till
användning i alla de situationer som inte kräver särskilda
individuella avtalsvillkor. Därigenom kan skapas generella
villkor, utformade med hänsyn till de skilda förutsättningar som
råder i olika uppdragssituationer. Utskottet förutsätter att
sådana branschavtal kommer till stånd.
Med det anförda delar utskottet den i propositionen redovisade
ståndpunkten att beställarregeln inte bör föras över till
upphovsrättslagen. Utskottet avstyrker således bifall till
motionerna L8 och L9.
Beställda porträttbilder
Enligt 27 § andra stycket upphovsrättslagen får upphovsmannen,
i fråga om en beställd porträttbild, inte utöva sin rätt utan
tillstånd av beställaren eller, efter dennes död, av hans
efterlevande make eller arvingar.
Upphovsrättslagens regel om beställd porträttbild bör enligt
föredragande statsrådet göras tillämplig också på fotografiska
porträtt. Beställaren får därigenom skydd i förhållande till
fotografen när det gäller det slags bilder som beställaren ofta
har ett personligt intresse i.
I två motioner tas frågan upp om innebörden av regleringen av
beställda porträttbilder. I motion L7 av Berit Löfstedt och
Berit Oscarsson (s) anförs att lagstiftaren i motiven till 27 §
upphovsrättslagen förutsatte att beställaren och den
avporträtterade i vissa situationer skulle kunna vara en och
samma person. När det gäller fotografier är det emellertid
numera ofta tidningar, förläggare, reklambyråer och liknande
juridiska personer som är beställare. Detta innebär enligt
motionärerna att beställaren inte längre har behov av skydd i
förhållande till fotografen. Om alla bilder som förekommer i
dags- och veckopressen på olika personer skall betraktas som
porträttbilder och då med rätt för beställaren att hindra
exemplarframställning, kommer detta att leda till en rad
konflikter. Enligt motionärerna bör det därför klargöras på
lämpligt sätt att skyldigheten att begära tillstånd av
beställaren eller dennes närstående endast gäller i de fall då
den avporträtterade själv är beställare.
Motion L807 av Karl-Erik Svartberg och Hans Göran Franck (s)
har samma inriktning som L7, och motionärerna föreslår att det i
27 § upphovsrättslagen förs in ett förtydligande av innebörd att
den är tillämplig endast i de fall den avporträtterade och
beställaren är samma person.
Utskottet kan konstatera att, såsom påpekas i motionerna,
lagstiftaren vid införandet av regeln i 27 § utgick från
situationen att beställaren var en privatperson. I det
utredningsförslag som föregick lagstiftningen avsågs med
begreppet beställd porträttbild endast sådana bilder som
avbildar beställaren eller någon närstående till honom.
Utredningsförslaget togs in i upphovsrättslagen utan någon
förändring. Därför är rättsläget det att regeln om de beställda
porträttbilderna är tillämplig endast i den utsträckning som
motiveras av dess syfte att tillgodose legitima personliga
intressen. Det är således en regel av denna innebörd som genom
integrationen av fotografirätten blir tillämplig även på de
fotografiska porträtten. Vid utövandet av den rätt till en
porträttbild som kan tillkomma en fotograf är det således endast
när det gäller fotografier som avbildar beställaren eller någon
närstående till beställaren som fotografen måste inhämta
medgivande från den avbildade.
Det rättsläge som enligt den lämnade redovisningen redan
gäller och som kommer att omfatta även fotografiska porträtt är
uppenbarligen i linje med vad motionärerna efterlyser. Någon
åtgärd med anledning av motionerna erfordras därför inte.
Utskottet avstyrker således bifall till motionerna L7 och L807.
Upphovsmannakonto
Enligt 1 § lagen (1979:611) om upphovsmannakonto kan en fysisk
person få uppskov med inkomstbeskattningen av sådana intäkter av
näringsverksamhet som har tillkommit honom i egenskap av
upphovsman enligt upphovsrättslagen. I propositionen föreslås nu
-- som en följdändring med anledning av integrationen av
fotografirätten i upphovsrättslagen -- att det i lagen om
upphovsmannakonto tas in ett undantag för intäkter som avser
fotografiska verk. Som skäl för detta anförs att förslaget
såvitt avser ändrade immaterialrättsliga regler är av rent
civilrättslig karaktär och inte bör medföra en förändring av
rättsläget när det gäller upphovsmannakonto.
Frågan om fotografers rätt att dra nytta av upphovsmannakonto
tas upp i två motioner. I motion L6 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s)
anförs att propositionsförslaget i denna del är märkligt,
eftersom konstnärliga verk i övrigt kommer att jämställas,
oavsett med vilken teknik de har framställts. Även upphovsmän
till fotografiska verk bör enligt motionärerna omfattas av lagen
om upphovsmannakonto. I motionen föreslås att ett
prövningsförfarande vid en myndighet bör införas för att
fastställa om en fotografs arbeten når verkshöjd och, om så är
fallet, medge avsättningar till upphovsmannakonto. En sådan
prövning bör, enligt vad som sägs i motionen, inte vara alltför
komplicerad, eftersom det är fråga om en begränsad grupp av
fotografer som arbetar med fotografi på sådant sätt att
resultaten når verkshöjd. Motionärerna yrkar att riksdagen hos
regeringen begär förslag om ett prövningsförfarande av det slag
som nämnts så att även fotografer kan få göra avsättning till
upphovsmannakonto.
I en motion med samma inriktning, L806 av Karl-Erik Svartberg
och Hans Göran Franck (s), begärs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att rätten
till insättning på upphovsmannakonto också skall avse intäkt av
fotografiska verk.
Skatteutskottet har beretts tillfälle att yttra sig över
propositionen i förevarande del och motionerna. Skatteutskottet
har emellertid inte funnit anledning att avge yttrande i frågan.
Lagutskottet kan ansluta sig till motionärernas uppfattning i
så måtto att det enligt utskottets mening generellt bör gälla
samma regler för verksfotografier som för annan bildkonst. Att
ge fotograferna rätt att göra avsättningar till
upphovsmannakonto skulle emellertid innebära att det blev
nödvändigt att skilja ut verksfotografierna -- och de inkomster
som dessa genererar -- från bilder och inkomster i fotografisk
näringsverksamhet i övrigt. Det bör i det sammanhanget erinras
om att skyddet enligt 5 kap. upphovsrättslagen för fotografierna
utan verkshöjd, som omnämnts i det föregående, har utformats i
nära anslutning till det upphovsrättsliga skyddet för
fotografiska verk just med avsikten att det i normalfallen inte
skall vara nödvändigt att ta ställning till frågan huruvida ett
fotografi utgör ett verk eller inte. Även om verksbedömningen
beträffande fotografier inte i och för sig torde bjuda större
svårigheter än bedömningen av annan bildkonst, skulle den dock
när det gäller fotografier utgöra ett ständigt återkommande
moment som inte utan vidare låter sig integreras i den praktiska
hanteringen av skattelagstiftningen.
Mot bakgrund av det anförda är utskottet inte nu berett att
jämställa upphovsmän till fotografiska verk med upphovsmän till
annan bildkonst när det gäller rätten att göra avsättning till
upphovsmannakonto. Utskottet utgår dock från att regeringen
följer frågan och vid behov vidtar erforderliga åtgärder.
Utskottet avstyrker därmed bifall till motionerna L6 och L806.
Utskottet har uppmärksammat att 1 § andra stycket lagen
(1979:611) om upphovsmannakonto har fått en ny lydelse
genom lagen (1993:1558) om ändring i förenämnda lag (prop.
1993/94:50, SkU15, rskr. 108). Med anledning härav bör
lagförslaget i den nu aktuella propositionen justeras.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser m.m.
I propositionen föreslås att den nya lagstiftningen skall
träda i kraft den 1 april 1994. Ett riksdagsbeslut i ärendet kan
emellertid inte förväntas förrän under april månad och
ikraftträdandetidpunkten bör därför flyttas fram till den
1 juli 1994.
Enligt propositionens förslag till övergångsbestämmelser skall
de nya reglerna i princip tillämpas också på fotografier som har
framställts före ikraftträdandet. Detta skall dock inte gälla i
fråga om åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har
förvärvats före den tidpunkten. De nya bestämmelserna om
skyddstid för fotografier skall tillämpas på redan framställda
fotografier under förutsättning att skyddstiden enligt äldre
regler inte har löpt ut när de nya reglerna träder i kraft. --
Upphovsrättsutredningens förslag innebar att de nya
skyddstiderna skulle tillämpas även på sådana fotografier, för
vilka skyddstiden vid de nya reglernas ikraftträdande redan hade
löpt ut. Skyddet för dessa fotografier skulle därigenom
återuppväckas. Flera remissinstanser pekade på att en sådan
ordning skulle medföra svåra problem för användningen av
fotografier på många områden.
Utskottet anser att det är positivt att regeringen har
anpassat sitt förslag till den kritik som har riktats mot
utredningsförslaget, och utskottet kan för sin del konstatera
att förslaget i denna del har utformats på ett lämpligt sätt.
Genom att de nya reglerna skall tillämpas på fotografier som har
tillkommit före lagens ikraftträdande endast i den mån skyddet
enligt äldre regler då inte redan har löpt ut blir det inte
fråga om något återuppväckande av rättigheter.
Av skrivelser till utskottet har framgått att innebörden
av de föreslagna övergångsbestämmelserna i flera fall har
missuppfattats. Utskottet vill därför särskilt fästa
uppmärksamheten på vad som gäller för sådana fotografier som
tillkommit före de nya reglernas ikraftträdande och vars
skyddstid enligt äldre bestämmelser då inte har löpt ut. För
dessa fotografier skall de nya reglerna inte tillämpas när det
är fråga om åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har
förvärvats redan före ikraftträdandet. När det gäller
beställarregeln innebär detta att den -- också under den
förlängda skyddstid som följer av de nya reglerna -- skall
tillämpas på fotografier som har tillkommit före
ikraftträdandet.
I propositionen framläggs förslag till lag om ändring i lagen
(1968:430) om mervärdeskatt. Denna lag ersätts med en ny
mervärdesskattelag den 1 juli 1994 (prop. 1993/94:99, SkU29,
rskr. 170). Den nya mervärdesskattelagen har utformats med
hänsynstagande till förslagen i den nu aktuella propositionen.
Eftersom utskottet ovan förordat att ikraftträdandet av den
nu föreslagna lagstiftningen skall flyttas fram till den 1 juli
1994 bör någon ändring inte vidtas i 1968 års mervärdeskattelag
utan lagförslaget bör avslås.
Mot de delar av propositionsförslaget som inte särskilt har
berörts, har utskottet ingen erinran.
Vissa närstående rättigheter
I två motionsyrkanden tas upp frågor om de utövande
konstnärernas rätt. I Kr241 av Per Olof Håkansson (s) begärs en
utredning med syfte att ge de utövande konstnärerna på
musikområdet samma skydd för deras inspelade prestationer som
ges åt upphovsmännen (yrkande 5). Motionären erinrar om att
skyddet för de utövande konstnärerna, musiker, sångare,
skådespelare, dansare och andra artister, är begränsat till
inspelningsskydd, utsändningsskydd och kopieringsskydd, vilka
rättigheter i sin tur begränsas genom vissa inskränkningar
liknande dem som gäller för upphovsmännen. Så snart en inspelad
prestation har offentliggjorts eller utgivits blir den
upphovsrättsliga situationen annorlunda. Vidarespridning liksom
allt offentligt framförande kan ske av sådana upptagningar utan
medgivande av de konstnärers prestationer som man utnyttjar.
Detta avviker från de regler som  gäller för upphovsmännen.
Motionären framhåller att den nuvarande lagstiftningen innebär
att utövare saknar spridningsrätt, rätt till offentligt
framförande av utgivna ljud- och/eller bildupptagningar,
vidaresändningsrättigheter för inköpta TV-produktioner och
heltäckande ersättningsrätt.
I motionen anförs att utövarna bör tillerkännas en
grundläggande ensamrätt att göra sina levande och inspelade
prestationer tillgängliga för allmänheten. Det finns enligt
motionären också anledning att säkerställa ett skydd mot
utnyttjande av inspelade prestationer som råmaterial för digital
eller elektronisk bearbetning, manipulation och framställning av
nya verk och produktioner.
Även i  motion Kr307 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) begärs en
utredning, syftande till ett utökat upphovsrättsligt skydd åt de
utövande konstnärerna (yrkande 65).
Utskottet behandlade våren 1993 i betänkandet 1992/93:LU44 en
motion med samma inriktning som de båda nu aktuella och pekade i
det sammanhanget på att EG i november 1992 antog ett
harmoniseringsdirektiv om uthyrning och utlåning av skyddade
verk och prestationer samt om närstående rättigheter. Inom ramen
för EES-avtalet pågick då förhandlingar mellan EG-kommissionen
och EFTA-staterna beträffande frågan hur EFTA-staterna skulle
anpassa sin lagstiftning till direktivet. Sedan dessa
förhandlingar avslutats, skulle frågan tas upp om vilka
lagändringar som med anledning av förhandlingsresultatet visade
sig vara nödvändiga. Utskottet förutsatte att regeringen i
samband med den anpassning av reglerna om de närstående
rättigheterna som blir nödvändig till följd av EES-avtalet även
skulle ta upp andra angelägna reformbehov på området.
Utskottet har nu inhämtat att ett förslag till implementering
av det nämnda EG-direktivet kommer att presenteras i en
departementspromemoria under våren. Förslaget, som har
tillkommit i nordiskt samarbete, kommer att sändas ut på remiss.
Utskottet utgår från att de frågor som har tagits upp i
motionerna kommer att aktualiseras i det fortsatta
beredningsarbetet. Något initiativ från riksdagens sida är
därför inte för närvarande påkallat i frågan. Utskottet
avstyrker således bifall till motion Kr 241 yrkande 5 samt
Kr 307 yrkande 65.
Överlåtelse av upphovsrätt
I motion L802 av Bertil Persson (m) tas upp frågan om formerna
för överlåtelse av upphovsrätt. Det hävdas att det i världen
finns två modeller för ersättning till upphovsmännen. Den ena är
den "anglo-amerikanska" modellen. Enligt denna behandlas
konstverket som vilken handelsvara som helst, och alla
rättigheter övergår till den nye ägaren, varvid priset i denna
modell blir högre. Den andra upplåtelsemodellen beskriver
motionären som den "skandinaviska" modellen. Köparen övertar
enligt denna en rätt att disponera konstverket under vissa
förutsättningar. Säljaren kan förbehålla sig rätten till
tillgång till konstverket, kopieringsrätten m.m., och priset
blir följaktligen enligt denna modell lägre.
Båda modellerna kan enligt motionären existera samtidigt och
parallellt. När de sammanblandas, eller när reglerna ändras så
att ett överlåtelseavtal exempelvis plötsligt blir ett
upplåtelseavtal, uppstår emellertid problem och rättsförluster.
Motionären framhåller att det är angeläget att det finns
stabilitet på avtalsområdet och att det är viktigt att undvika
glidningar i regler för träffade avtal. De båda modellerna bör
renodlas och en rent "anglo-amerikansk" och en rent
"skandinavisk" modell skapas, vilka sedan kan existera
parallellt, med möjlighet för köpare och säljare att välja. Med
hänvisning till det anförda begärs att riksdagen som sin mening
skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
upphovsrätten.
I den mån motionären menar att det inom Europa går en klar
skiljelinje mellan en anglo-amerikansk och en skandinavisk syn
på upphovsrätten är detta enligt utskottets uppfattning inte en
rättvisande beskrivning. Historiskt sett kan man visserligen i
utvecklingen av den europeiska upphovsrätten iaktta klara
skillnader mellan principer som utvecklats på den europeiska
kontinenten och sådana som har sina rötter i det anglosaxiska
kulturområdet. Skillnaderna har emellertid efter hand utjämnats,
och detta kan sägas ha skett på den anglosaxiska modellens
bekostnad. De kraftfulla harmoniseringssträvanden som pågår inom
EG kan sägas vara baserade på den traditionella
kontinentaleuropeiska synen på upphovsrätten, med dess
framhävande av upphovsmännens individuellt starka ställning.
De upphovsrättsliga reglerna beskriver bl.a. hos vem rätten
uppstår och vilket skydd som ges rättighetshavaren. En helt
annan fråga är vad som kan komma att gälla till följd av avtal.
Utgångspunkten är att en upphovsman kan överlåta sin rätt, helt
eller delvis. Upphovsrätten behandlas i det sammanhanget som en
förmögenhetsrätt, som rättighetshavaren fritt kan förfoga över
genom avtal. Det vanligaste är att rätten överlåts till en del,
exempelvis genom ett förlagsavtal. Som en grundläggande regel
gäller att överlåtelse av ett exemplar av ett konstverk inte
innefattar överlåtelse av upphovsrätten (27 § andra stycket
upphovsrättslagen).
Motionären synes utgå från att avtal som träffats med avseende
på upphovsrätten skulle kunna få ett ändrat innehåll till följd
av en ändring av regelsystemet. En sådan effekt torde vara
utesluten, eftersom ny lagstiftning enligt hävdvunna principer
inte ges retroaktiv verkan på redan ingångna avtal.
Till följd av det anförda anser utskottet att det inte finns
behov av en sådan ordning som motionären förespråkar. Utskottet
avstyrker därför bifall till motion L802.
Droit de suite
I 19 § upphovsrättslagen finns bestämmelser som inskränker
upphovsmännens ensamrätt till spridning av exemplar av sina verk
till allmänheten. För litterära och musikaliska verk avser
regeln verk som har utgivits. I fråga om konstverk innebär
bestämmelsen att konstverket fritt kan spridas bland allmänheten
om det har överlåtits av konstnären eller är utgivet.
Verkningarna av inskränkningen i spridningsrätten för konstverk
är emellertid inte desamma som de som gäller för litterära och
musikaliska verk.
För en författare är det främst framställningen av exemplar
för spridning till allmänheten som är av ekonomisk betydelse. I
den mån hans verk röner uppskattning bland allmänheten har han
möjlighet att begära kompensation i form av royalty när verket
ges ut i nya upplagor. För kompositörer är förhållandena i
princip likartade när det är fråga om utgivning av noter.
Kompositörer och textförfattare har dessutom möjlighet att
begära ersättning i samband med att deras verk framförs
offentligt t.ex. vid konserter eller i radio eller TV. Dessa
upphovsmannakategorier kan således i betydande utsträckning dra
nytta av den grundläggande ensamrätten.
Bildkonstnärerna däremot kan, som följer av 19 §, inte på
motsvarande sätt dra nytta av upphovsrättens elementära
rättigheter. Normalt begränsar sig konstnärernas rättigheter att
utnyttja verket till överlåtelse av originalexemplaret eller,
som t.ex. vid grafiska verk, till utgivning av en liten upplaga.
Inskränkningarna i upphovsrätten får därför betydligt kraftigare
effekt för bildkonstnärerna. Att begränsa inskränkningarna i
bildkonstnärernas spridningsrätt genom att ge dem en rätt att
styra vidarespridningen av sina verk kan emellertid av uppenbara
skäl inte komma i fråga.
Mot bakgrund av den beskrivna situationen har
Upphovsrättsutredningen ansett att det finns starka skäl, både
rättspolitiska och andra, för att inom lagens ram förbättra
bildkonstnärernas ekonomiska villkor. Utredningen har föreslagit
ett ersättningssystem vid vidareförsäljning av konst, s.k. droit
de suite. Förslaget innebär att en ersättning om 5 % av
försäljningspriset skall tillfalla upphovsmannen vid kommersiell
försäljning av konst, dock ej vid konstnärens egen försäljning.
Ersättningen skall tas ut under verkets skyddstid enligt
reglerna i upphovsrättslagen. Rätten till ersättning skall inte
kunna överlåtas. Efter upphovsmannens död skall rätten dock
kunna övergå till efterlevande, och den skall kunna
testamenteras enligt vanliga regler. Om den
ersättningsberättigade upphovsmannen inte efterlämnar några
arvingar och inte har disponerat över rätten genom testamente
skall ersättningen dock, i stället för att tillfalla Allmänna
arvsfonden, gå till den organisation som skall förvalta
ersättningarna och användas för kollektiva ändamål inom
bildkonstområdet.
Frågan om droit de suite togs upp i proposition 1992/93:214 om
ändringar i upphovsrättslagen (se bet. 1992/93:LU44). Något
förslag till lagstiftningsåtgärder lades emellertid inte fram.
Föredraganden hänvisade till att det inom EG pågick en studie av
frågan om en reglering av rätt för konstnärerna till ersättning
vid yrkesmässig vidareförsäljning. Studien var avsedd att ligga
till grund för beslut huruvida ett initiativ skall tas på
området. Enligt föredraganden borde förslag om lagändringar på
grundval av Upphovsrättsutredningens arbete inte utan särskilda
skäl läggas fram beträffande frågor som kan förväntas bli
slutbehandlade inom kort. Skulle EG-kommissionen, sedan den
pågående studien färdigställts, välja att inte ta något
initiativ på området, borde enligt föredraganden frågan om en
svensk lagstiftning om droit de suite tas upp på nytt.
Lagutskottet instämde för sin del i uppfattningen att det
fanns anledning att avvakta det då pågående arbetet inom EG
innan initiativ tas i frågan om en svensk lagstiftning på
området. Utskottet utgick emellertid från att frågan om
införande av regler om droit de suite i Sverige -- såsom
föredraganden förutskickade i propositionen -- skulle komma att
tas upp på nytt om det visar sig att EG-kommissionen väljer att
inte ta något initiativ i frågan. Med hänsyn till det anförda
var utskottet inte då berett att tillstyrka införandet av regler
om en upphovsrättslig ersättning vid vidareförsäljning av konst.
I tre motioner från den allmänna motionstiden begärs att
förslag till regler för ersättning vid vidareförsäljning av
konst snarast läggs fram, nämligen i L803 av Elisabeth Persson
m.fl. (v), i L805 av Ingela Mårtensson och Lennart Brunander
(fp, c) och i Kr307 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) (yrkande 68).
De två förstnämnda motionerna innefattar även begäran om avgift
vid försäljning av sådan konst som inte omfattas av
upphovsrättsligt skydd.
Såvitt lagutskottet har erfarit har frågan om EG:s
ställningstagande till en harmonisering av regler om droit de
suite inte förts närmare en lösning sedan utskottet för snart
ett år sedan senast behandlade spörsmålet. Förhållandena tyder
snarast på att motsättningarna mellan EG:s medlemsstater är så
betydande i frågan att det framstår som allt mindre sannolikt
att det inom den närmaste tiden kommer att fattas beslut om en
harmonisering av regler om droit de suite. Majoriteten av EG:s
medlemsstater (nio av tolv) har emellertid redan infört regler
om droit de suite i någon form. Vad gäller Norden finns ett
sådant system i Danmark och i Island, medan det i Norge finns
ett system med en offentligrättslig avgift.
Eftersom frågan, enligt vad utskottet kan bedöma, inte synes
få någon lösning inom EG inom en nära framtid och mot bakgrund
av att någon form av system för ersättning vid vidareförsäljning
av konst redan gäller i flera västeuropeiska länder, inklusive
Norden, är tiden enligt utskottets mening nu mogen för ett
ställningstagande till frågan om en ordning med droit de suite
bör införas även i Sverige. Utskottet utgår från att regeringen
nu arbetar vidare med frågan och gör de överväganden som är
erforderliga. Något initiativ från riksdagens sida är därför för
närvarande inte påkallat. Med det anförda avstyrker utskottet
bifall till motionerna L803, L805 och Kr307 yrkande 68.

Avbildning av konstverk
Enligt 24 § första punkten upphovsrättslagen får envar fritt
avbilda konstverk som är stadigvarande anbragt på eller vid
allmän plats utomhus.
Redan med stöd av 12 § upphovsrättslagen och 5 §
fotografilagen kan envar för sitt enskilda bruk avbilda sådana
konstverk. För denna stora icke kommersiella reproduktion som
avser utnyttjanden inom den privata sfären är således
regleringen i 24 § upphovsrättslagen utan betydelse. Enligt
andra regler tillfredsställs pressens intresse av att kunna
återge konstverk i samband med redogörelse för en dagshändelse
och i anslutning till texten i en kritisk framställning. För
återgivning på film och i TV finns motsvarande särregler. Dessa
regler innebär att  bestämmelsen i 24 § främst tillgodoser fall
där återgivningen sker i förvärvsverksamhet eller i situationer
som, utan att sådan verksamhet kan anses föreligga, faller
utanför den privata sfären och där det inte är fråga om
illustration till en dagshändelse eller i kritisk eller
vetenskaplig framställning.
Upphovsrättsutredningen behandlade frågan i sitt
slutbetänkande. Utredningen fann därvid att andra bestämmelser
än nuvarande 24 § upphovsrättslagen kan tillämpas vid
återgivning av konstverk belägna utomhus och att dessa redan
reglerar de från allmän synpunkt angelägna fallen (enskilt bruk,
dagshändelser, kritisk framställning etc.). Mot den bakgrunden
borde enligt utredningen inskränkningen i upphovsmännens rätt
göras mindre ingripande. Utredningen föreslog därför att
konstverken skall fritt kunna avbildas endast om de inte utgör
huvudmotivet på bilden.
Frågan om avbildning av konstverk på offentlig plats berördes
i proposition 1993/94:214 om ändringar i upphovsrättslagen och i
motioner med anledning av propositionen (se bet. 1992/93:LU44).
Föredragande statsrådet anförde i propositionen
att det inte fanns tillräckliga skäl att införa en särregel om
fall när ett konstverk på eller vid allmän plats är huvudmotivet
på t.ex. ett vykort. Under hänvisning till uttalanden i
förarbetena till den gällande regeln och till remisskritik mot
utredningsförslaget ansåg föredraganden att den föreslagna
särregeln skulle bli svår att tillämpa. Ett särskilt skäl att
inte införa den föreslagna regeln angavs vara att behovet av
särregler bör granskas kritiskt eftersom sådana regler måste
undvikas om upphovsrättslagen -- som önskvärt -- skall kunna
förenklas.
I motion L801 av Ingegerd Sahlström (s) begärs att
Upphovsrättsutredningens förslag att konstverk på eller vid
offentlig plats utomhus får avbildas fritt endast om de inte
utgör huvudmotivet på bilden genomförs. Motionären framhåller
bl.a. att bildkonstnärernas möjlighet till ersättning inte bör
vara beroende av var deras verk är placerade och att frågan bör
kunna lösas på det sätt som Upphovsrättsutredningen har
föreslagit.
Kulturutskottet, som yttrade sig när lagutskottet senast
behandlade frågan, anslöt sig i yttrandet till det
ställningstagande som, enligt vad ovan anförts, redovisades i
propositionen. Även lagutskottet anslöt sig till den
uppfattningen. Utskottet, som inte heller nu har en annan
uppfattning, avstyrker bifall till motion L801.
Upphovsrätten till noter
Med musikaliska verk avses i upphovsrättslagen musikaliska
kompositioner, och det upphovsrättsliga skyddet för dem omfattar
alla de former som verket kan framträda i, främst då
framföranden, inspelningar och notskrift. Liksom när det gäller
andra upphovsrättsligt skyddade verk har upphovsmannen till ett
musikaliskt verk en ensamrätt att framställa exemplar (kopior)
av verket och framföra verket offentligt. Varje nothäfte och
inspelning vari verket framträder är ett exemplar av verket.
Utan upphovsmannens samtycke får dock privatpersoner framställa
enstaka exemplar för enskilt bruk. Som enskilt bruk räknas bl.a.
att en person tar kopior av ett verk för nyttjande inom mindre,
slutna kretsar av mera privat karaktär, t.ex. föreningar eller
klubbar. Om kopiering sker för att verket skall göras
tillgängligt för allmänheten, exempelvis vid en offentlig
konsert eller för repetition inför ett sådant framförande, krävs
upphovsmannens tillstånd. I upphovsmannens rättigheter ingår
också en rätt att ensam bestämma över om och i vilken omfattning
exemplar av verket skall spridas till allmänheten, t.ex. genom
försäljning, uthyrning eller utlåning. Rätten att sprida
exemplar av verket är emellertid inskränkt i betydelsefulla
hänseenden. Enligt 19 § upphovsrättslagen får sålunda exemplar
av litterära och musikaliska verk sedan de en gång givits ut
fritt spridas vidare bland allmänheten. På grund av denna
bestämmelse kan bl.a. utlåning inom ramen för den offentliga
biblioteksverksamheten bedrivas utan upphovsmannens tillstånd.
När det gäller musikaliska verk gäller dock att uthyrning och
därmed jämförlig verksamhet inte får ske utan samtycke från
upphovsmannen.
Upphovsmannen kan helt eller delvis överlåta sin rätt att
utnyttja verket ekonomiskt. Sålunda kan genom förlagsavtal en
förläggare få rätt att genom tryck eller på annat liknande sätt
mångfaldiga och ge ut exempelvis ett musikverk.
Spörsmålet om musiklivets möjligheter att få tillgång till
notmaterial har samband med frågan om kostnaderna för utskrift
och utgivning av noter. Mot bakgrund av att utgivningen och
distributionen av noter varit bristfällig i många avseenden har
sedan åtskilliga år medel anvisats över statsbudgeten i bidrag
dels till Musikaliska akademien för att stimulera utgivningen av
noter till äldre svenska tonsättares verk, dels till STIM:s
informationscentral för svensk musik (Svensk musik) för bl.a.
utgivning av noter till samtida svensk musik. En anledning till
statsbidragen har också varit att strukturförändringar inom
musikhandeln lett till att det på många håll finns begränsade
möjligheter att köpa noter.
I motion Kr241 av Per Olof Håkansson (s) framhålls (yrkande 4)
att olika förhållanden begränsar tillgången på noter.
Begränsningen är mera sällan beroende på tonsättarnas brist på
engagemang utan är företrädesvis beroende på förhållanden av
kommersiell, juridisk eller administrativ art. Motionären anser
att upphovsrättsfrågorna på musikområdet är komplicerade och
att en översyn bör ske som syftar till att öka tillgången till
noter för det svenska musiklivet.
Utskottet har vid två tidigare tillfällen behandlat motioner
med samma syfte som den nu aktuella, senast våren 1992. I sitt
av riksdagen godkända betänkande 1991/92:LU26 avstyrkte
utskottet av närmare angivna skäl bifall till motionen.
Utskottet ansåg att problemen inte kan lösas enbart genom
statliga bidrag utan att även utformningen av det
upphovsrättsliga regelsystemet måste övervägas.
Enligt utskottets mening borde det emellertid inte komma i
fråga att problemen skulle lösas genom ett slopande eller en
stark begränsning av upphovsmännens rätt att bestämma över
uthyrningen av musikaliska verk. En sådan ändring skulle
nämligen kunna få negativa effekter på utbudet av notmaterial
och därför strida mot motionärens syften. När det gäller noter
till kör- och orkesterverk har nämligen förhållandena, enligt
vad utskottet framhöll, inte förändrats i någon mer väsentlig
grad sedan upphovsrättslagen kom till, och fortfarande är
notuthyrning en huvudsaklig inkomstkälla inom branschen. Skälen
för att upphovsmännen givits en ensamrätt till notuthyrning hade
därför enligt utskottet i allt väsentligt alltjämt bärkraft.
I sammanhanget pekade utskottet vidare på att en orsak till
att orkestrarna har svårigheter att få tillgång till notmaterial
är att själva notproduktionen är kostsam. Det förhållandet,
framhöll utskottet, synes knappast kunna rättas till genom
inskränkningar av upphovsmännens rättigheter. Utskottet
hänvisade slutligen till att Upphovsrättsutredningen i två
hänseenden föreslagit ändringar i regeln om kopiering för
enskilt bruk. Den ena ändringen innebar att det i princip skulle
vara förbjudet att anlita en utomstående för kopiering av bl.a.
musikaliska verk. Syftet härmed var att begränsa
tillämpningsområdet för bestämmelsen. Den andra föreslagna
ändringen innebar att regeln skulle ändras så att rätten att
fritt framställa exemplar av ett skyddat verk begränsas till den
rent privata sfären. Därmed skulle det inte längre vara möjligt
att inom ramen för regeln om kopiering för enskilt bruk göra
inspelningar eller andra kopior av skyddade verk inom t.ex.
myndigheter, företag och organisationer, s.k. institutionell
exemplarframställning. Enligt förslaget skulle det i princip
inte heller vara möjligt att låta utomstående framställa
exemplar av bl.a. musikaliska verk. Myndigheters och andras
behov av att kunna framställa exemplar för den egna verksamheten
föreslogs bli tillgodosett genom en ordning med avtalslicenser.
Enligt utskottets mening kunde de av Upphovsrättsutredningen
framlagda förslagen om begränsningar av möjligheterna till
kopiering för enskilt bruk på sikt kunna tänkas leda till ett
förbättrat utbud av noter.
Utskottet kan konstatera att Upphovsrättsutredningens förslag
i nu nämnda hänseenden togs upp i proposition 1992/93:214.
Därvid framlades förslag till ändring av regeln om kopiering för
enskilt bruk i enlighet med det förstnämnda av utredningens
förslag, nämligen att det inte längre skall vara tillåtet att
anlita utomstående vid kopiering för enskilt bruk av musikaliska
verk och filmverk. När det däremot gällde utredningens andra
förslag om att regeln skulle ändras så att rätten att fritt
framställa exemplar av ett skyddat verk begränsas till den rent
privata sfären framhöll föredragande statsrådet som sin
uppfattning att förslaget inte borde genomföras. Som skäl för
sitt ställningstagande åberopade hon vissa remissinstanser som
avstyrkt förslaget under hänvisning bl.a. till att det var
verklighetsfrämmande, att det skulle leda till praktiskt
ohanterliga situationer och att efterlevnaden skulle vara
omöjlig att kontrollera. Därutöver framhölls i propositionen att
det rådde nordisk enighet om hur begreppet enskilt bruk bör
avgränsas.
Vid riksdagsbehandlingen av nämnda proposition hade utskottet
ingen erinran mot ställningstagandena (bet. 1992/93:LU44).
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att det av
motionären aktualiserade problemet inte bör lösas genom ett
slopande eller en stark begränsning av upphovsmännens rätt att
bestämma över uthyrningen av musikaliska verk. Någon annan
åtgärd på det upphovsrättsliga området för att stimulera utbudet
av noter än en skärpning av möjligheterna till kopiering  för
enskilt bruk torde enligt utskottet inte vara tänkbar. Som ovan
redovisats har det emellertid visat sig att en sådan
skärpning inte är praktiskt genomförbar i erforderlig
utsträckning. Frågan kan således inte lösas inom ramen för
det upphovsrättsliga regelsystemet. Andra åtgärder måste därför
övervägas och utskottet utgår från att regeringen i lämpligt
sammanhang tar initiativ härtill. Med det anförda avstyrker
utskottet bifall till motion Kr241 yrkande 4.
Elektronisk kopiering
I motion L804 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) påpekas att
utvecklingen inom den elektroniska kopieringen har gått mycket
fort sedan frågan belystes av Upphovsrättsutredningen i
delbetänkandet (SOU 1985:51) Upphovsrätt och datorteknik. Text
och bilder kan lätt överföras till CD-ROM-skivor, och med
datortekniken kan t.ex. bilder lätt förändras. Detta har,
framhåller motionärerna, lett till att rättsinnehavarna har
mycket små möjligheter att kontrollera hur deras verk utnyttjas.
Den elektroniska utvecklingen kräver upphovsrättsliga regler,
som i jämförelse med dagens lagstiftning måste utvecklas och
anpassas. En utredning bör enligt motionärerna därför tillsättas
för att belysa det upphovsrättsliga skyddet samt föreslå
förändringar.
I betänkandet 1992/93:LU44 tog utskottet, i anslutning till
frågor om den fortsatta översynen av upphovsrätten, upp frågan
om den moderna teknikens inverkan på upphovsrätten. Utskottet
framhöll därvid att den tekniska utvecklingen som har
accelererat i en allt snabbare takt under tiden efter
upphovsrättslagens tillkomst i många hänseenden innebär att
lagreglerna har tillkommit under delvis andra förhållanden än
dem under vilka de numera skall tillämpas. Denna omständighet
ger enligt utskottet lagstiftaren ett särskilt ansvar att vaka
över att det lagstadgade upphovsrättsliga skyddet inte urholkas
på grund av i och för sig välkomna tekniska framsteg. Utskottet
utgick från att regeringen skulle komma att uppmärksamt följa
utvecklingen på området och ta de initiativ som är påkallade för
att det upphovsrättsliga skyddet skall tjäna sina syften.
Utskottet har erfarit att olika frågor som sammanhänger med
teknikens inverkan på det upphovsrättsliga regelsystemet i
ökande grad har uppmärksammats även internationellt, bl.a. inom
WIPO. I Justitiedepartementet är avsikten att i ett första steg
analysera och belysa de problem som den senaste tidens tekniska
utveckling kan ha vållat det upphovsrättsliga skyddet.
Utskottet ser med tillfredsställelse på att en första
grundläggande kartläggning på området skall komma till stånd
inom den närmaste tiden. Utskottet utgår från att regeringen
kommer att ta de initiativ som resultatet härav och av det
arbete som bedrivs i olika internationella sammanhang kan ge
anledning till. Något initiativ från riksdagens sida är enligt
utskottets mening därför inte påkallat i denna fråga. Utskottet
avstyrker med det anförda bifall till motion L804.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande beställarregeln
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:L8 yrkande 2 och
1993/94:L9,
2. beträffande porträttbilder
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:L7 och 1993/94:L807,
3. beträffande upphovsrättsligt skydd för fotografier
att riksdagen med avslag på motion 1993/94:L8 yrkande 1 antar
regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk med den
ändringen att tidpunkten för lagens ikraftträdande bestäms till
den 1 juli 1994,
4. beträffande upphovsmannakonto
att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:L6 och
1993/94:L806 antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1979:611) om upphovsmannakonto med
dels den ändringen att 1 § andra stycket erhåller följande
lydelse:
Delägare i handelsbolag har inte rätt till uppskov för
bolagets inkomst.,
delsden ändringen att tidpunkten för lagens ikraftträdande
bestäms till den 1 juli 1994,
5. beträffande lagförslagen i övrigt
att riksdagen
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1980:612) om medling i vissa upphovsrättstvister, med den
ändringen att tidpunkten för lagens ikraftträdande bestäms till
den 1 juli 1994,
dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
6. beträffande närstående rättigheter
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Kr241 yrkande 5 och
1993/94:Kr 307 yrkande 65,
7. beträffande överlåtelsemodell
att riksdagen avslår motion 1993/94:L802,
8. beträffande droit de suite
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:L803, 1993/94:L805 och
1993/94:Kr307 yrkande 68,
res. 1 (s)
9. beträffande avbildning av konstverk
att riksdagen avslår motion 1993/94:L801,
res. 2 (s)
10. beträffande upphovsrätten till noter
att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr241 yrkande 4,
11. beträffande elektronisk kopiering
att riksdagen avslår motion 1993/94:L804.
Stockholm den 22 mars 1994
På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger
Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Bengt Harding Olson (fp),
Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Bengt Kronblad (s), Bertil
Persson (m), Gunnar Thollander (s), Lars Andersson (nyd), Hans
Stenberg (s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s), Lennart
Fridén (m) och Per Erik Granström (s).

Reservationer

1. Droit de suite (mom. 8)
Maj-Lis Lööw, Inger Hestvik, Bengt Kronblad, Gunnar
Thollander, Hans Stenberg, Carin Lundberg och Per Erik Granström
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22
börjar med "Eftersom frågan" och slutar med "och Kr307 yrkande
68." bort ha följande lydelse:
Eftersom frågan, enligt vad utskottet kan bedöma, inte synes
få någon lösning inom EG inom en nära framtid och mot bakgrund
av att någon form av system för ersättning vid vidareförsäljning
av konst redan gäller i flera västeuropeiska länder, inklusive
Norden, är tiden enligt utskottets mening nu mogen för att en
sådan rätt till ersättning åt upphovsmännen införs även i
Sverige. Det finns enligt utskottets mening tungt vägande
kulturpolitiska skäl för att ge konstnärerna och deras
efterlevande rätt till en andel av det ekonomiska utbyte som
handeln med deras verk ger upphov till. Upphovsrättsutredningens
förslag bör således genomföras. Starka skäl talar även för att
ersättningssystemet bör kombineras med en offentligrättslig
avgift på vidareförsäljning av konst som inte omfattas av
upphovsrättsligt skydd. En sådan avgift skapar resurser för att
ge stipendier och andra former av stöd åt utövande konstnärer.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till
motionerna L803, L805 och Kr307 yrkande 68 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande droit de suite
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:L803,
1993/94:L805 och 1993/94:Kr307 yrkande 68 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Avbildning av konstverk (mom. 9)
Maj-Lis Lööw, Inger Hestvik, Bengt Kronblad, Gunnar
Thollander, Hans Stenberg, Carin Lundberg och Per Erik Granström
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23
börjar med "Kulturutskottet," och slutar med "motion L801." bort
ha följande lydelse:
Utskottet kan för sin del konstatera att regeln om avbildning
av konstverk som är stadigvarande placerade på eller vid allmän
plats utomhus främst tillgodoser fall där återgivningen sker i
förvärvssyfte. Som Upphovsrättsutredningen har funnit är det
inte motiverat att upphovsrätten skall stå tillbaka för sådana
mera omedelbart kommersiella utnyttjanden av konstnärliga
alster. Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen
med lagförslag i enlighet med vad Upphovsrättsutredningen har
förordat, dvs. att det inte längre skall vara fritt att avbilda
ifrågavarande typ av konstverk om de utgör huvudmotivet för
avbildningen.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till
motion L801 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande avbildning av konstverk
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:L801 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Propositionens lagförslag

Bilaga 1

Kulturutskottets yttrande
1993/94:KrU5y
Bilaga 2
Fotografirättens integration i upphovsrättslagen
Till lagutskottet
Lagutskottet har den 8 februari 1994 beslutat bereda
kulturutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1993/94:109 om fotografirättens integration i upphovsrättslagen
jämte motioner i de delar som berör kulturutskottets
beredningsområde.
 Med anledning av propositionen har väckts motionerna
1993/94:L6--L9.
Utskottet
Propositionens huvudsakliga innehåll
Regeringen föreslår att fotografirätten skall integreras i
lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk (upphovsrättslagen). Lagen (1960:730) om rätt till
fotografisk bild föreslås således bli upphävd. Fotografiska verk
skall enligt förslaget i fortsättningen få samma skyddstid som
konstverk, vilket innebär att skyddet upphör 50 år efter det år
då upphovsmannen avled. För fotografier som inte uppfyller
kravet på självständighet och originalitet, det s.k.
verkshöjdskravet, skall skyddet upphöra 50 år efter det år då
bilden togs. Innehållet i skyddet för fotografier utformas i
enlighet med vad som gäller för konstverk. Detta innebär bl.a.
att fotografen föreslås få skydd mot att hans fotografi återges
i ändrat skick. Det innebär också att den s.k. beställarregeln,
dvs. bestämmelsen om att rätten till ett beställt fotografi
tillkommer beställaren, föreslås bli avskaffad.
Utskottets bedömning
Utskottet begränsar sig i detta yttrande till att utifrån
främst kulturpolitiska utgångspunkter anföra vissa övergripande
synpunkter i ärendet.
Efter förslag av regeringen beslöt riksdagen förra våren om
ändringar i upphovsrättslagen som grundade sig på förslag av
Upphovsrättsutredningen (prop. 1992/93:214, bet. 1992/93:LU44,
yttr. 1992/93:KrU12y, rskr. 1992/93:413).
Med hänsyn till att det pågick ett förberedelsearbete inom EG
som avsåg ett direktiv angående harmonisering av de skyddstider
som gäller för bl.a. upphovsrätten och fotografirätten avstod
regeringen från att då föreslå en integration av fotografirätten
i upphovsrättslagen. Efter hörande av kulturutskottet -- och i
överensstämmelse med de åsikter som redovisades i
kulturutskottets yttrande -- framhöll lagutskottet att det är
synnerligen angeläget dels att fotografier som kan anses som
verk i upphovsrättslig mening snarast blir jämställda med annan
bildkonst, dels att förslag till nödvändig lagstiftning bör
läggas fram så snart det är möjligt att dra säkra slutsatser om
huvuddragen i det kommande EG-direktivet. Vad lagutskottet
anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.
Kulturutskottet kan således konstatera att det står i
överensstämmelse med riksdagens ställningstagande förra året att
riksdagen nu får tillfälle att pröva förslag om integration av
fotografirätten i upphovsrättslagen.
Utskottet anser att från kulturpolitiska utgångspunkter de
allmänna överväganden i integrationsfrågan -- och i frågor om
skyddstiden och innehållet i skyddet -- som redovisas i
propositionen är välgrundade (se prop. främst s. 22 f.). Vilka
skyddsregler som skall gälla för ett konstverk bör inte vara
beroende av om verket framställts genom fotografisk teknik eller
på annat sätt. Utgångspunkten för lagstiftningen bör således
vara att en fotograf som skapar ett fotografi som kan bedömas nå
upp till s.k. verkshöjd enligt upphovsrättslagen skall ha samma
skydd som andra upphovsmän. I det följande berör utskottet
frågan om det finns skäl till särskilda undantag från denna
huvudprincip.
Som framgår av propositionen finns det även andra skäl än
kulturpolitiska som med styrka talar för att regeringens förslag
i princip bör genomföras. Utskottet nöjer sig här med att
hänvisa till följande. Upphovsrättslagen och fotografilagen
motsvaras av nästan likalydande lagar i de övriga nordiska
länderna. Som framhålls i propositionen är denna likhet
betydelsefull både för den omfattande handeln med rättigheter
mellan de nordiska länderna och för ländernas möjligheter att i
internationella sammanhang hävda sin syn på upphovsrätten. Av
uppgifterna i propositionen och av uppgifter som utskottet under
hand erhållit om det nordiska samarbetet under beredningen av
detta lagstiftningsärende framgår att det finns skäl utgå från
att en långtgående nordisk rättslikhet även i  fortsättningen
kan uppnås samtidigt som ett närmande till motsvarande
lagstiftning inom EG kan ske.
Utskottet ansluter sig till bedömningen i propositionen att
även fotografier som inte uppnår s.k. verkshöjd skall få skydd i
upphovsrättslagen. För sådana fotografier skall en kortare
skyddstid gälla, och kretsen av rättighetshavare blir mer
begränsad än för fotografier som uppnår verkshöjd.
Frågan om avskaffande av den s.k. beställarregeln i
fotografilagen, dvs. bestämmelsen om att beställaren har rätten
till ett fotografi som har utförts på beställning, har
tilldragit sig stort intresse i detta lagstiftningsärende. Det
har inkommit ett antal skrivelser där frågan behandlats. Vid en
uppvaktning av kulturutskottet om kulturpolitiska frågor har
Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS)
uttalat sitt stöd för förslaget att beställarregeln skall
avskaffas. Kulturutskottet har inhämtat att det vid
uppvaktningar inför lagutskottet har framförts argument såväl
för bibehållande som för avskaffande av regeln.
I propositionen föreslås att beställarregeln inte skall föras
över till upphovsrättslagen, dock skall fotografen inte utan
beställarens tillstånd få utöva sin rätt till en beställd
porträttbild. Ett motsvarande undantag finns redan nu i
upphovsrättslagen då det gäller andra porträtt än fotografiska.
Det finns skäl att här påpeka att med en porträttbild avses
fotografi som avbildar beställaren eller närstående till honom.
I överensstämmelse med den principiella uppfattning
kulturutskottet har att alla upphovsmän så långt möjligt skall
behandlas lika anser utskottet att det från kulturpolitisk
synpunkt finns mycket starka skäl som talar för att
beställarregeln skall avskaffas. Som påpekas i propositionen
finns det inte någon beställarregel som gäller i fråga om rätten
till ett verk av en konstnär eller till en artikel av en
frilansjournalist. Utskottet anser att detta och övriga argument
som redovisas i propositionen för ett avskaffande av
beställarregeln har stor bärkraft (se prop. s. 26 f.).
Det har i ärendet framförts uppfattningen att det i vart fall
för fotografier som beställs av museer även i fortsättningen
skall finnas en beställarregel.
Kulturutskottet konstaterar att det i denna fråga står två
kulturpolitiska intressen mot varandra, kulturarbetarnas
intressen mot museernas intressen. Vid sina överväganden har
utskottet kommit fram till att det inte finns tillräckligt
starka skäl för att utskottet skulle förorda ett bibehållande av
beställarregeln i fråga om fotografier som museer beställer.
Vid denna bedömning fäster utskottet särskild vikt vid att -- om
det i det enskilda fallet bedöms vara alltför vanskligt att
förlita sig på avtalstolkning -- upphovsrättslagen ger utrymme
för en mycket långtgående avtalsreglering av förhållandet mellan
ett museum och den fotograf som skall utföra ett uppdrag. Ett
bifall till regeringens förslag innebär att det i fortsättningen
i första hand blir ett intresse för museet att ta initiativ till
en närmare avtalsreglering då en beställning görs. Utskottet
anser också att det bör vara möjligt att genom samverkan mellan,
å ena sidan, museerna och deras organisationer och, å andra
sidan, fotograferna och deras organisationer utarbeta förslag
till standardavtal som i det enskilda fallet vid behov kan
modifieras.
Med hänvisning till vad som anförts i det föregående
tillstyrker utskottet att beställarregeln inte förs över till
upphovsrättslagen i samband med integrationen av fotografirätten
i denna lag. Även den i propositionen föreslagna undantagsregeln
om porträttbild synes böra godtas, eftersom därigenom
fotografiska och andra porträtt blir likabehandlade.
Utskottet har inte något att erinra mot vad som i
propositionen anförs i ett avsnitt om användningen av
fotografier hos arkiv och museer.
Stockholm den 1 mars 1994
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte
Branting (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Maja
Bäckström (s), Stina Gustavsson (c), Anders Nilsson (s),
Rose-Marie Frebran (kds), Richard Ulfvengren (nyd), Ingegerd
Sahlström (s), Carl-Johan Wilson (fp), Björn Kaaling (s),
Birgitta Wistrand (m), Monica Widnemark (s) och Sylvia Lindgren
(s).

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1
Propositionen 2
Motionerna 3
Utskottet 4
Allmän bakgrund 4
Propositionens huvudsakliga innehåll 7
Upphovsrättsligt skydd för fotografiska bilder 7
Rätten till beställda fotografier 12
Beställda porträttbilder 15
Upphovsmannakonto 16
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser m.m. 17
Vissa närstående rättigheter 18
Överlåtelse av upphovsrätt 19
Droit de suite 20
Avbildning av konstverk 22
Upphovsrätten till noter 23
Elektronisk kopiering 26
Hemställan 27
Reservationer 28
Droit de suite (s) 28
Avbildning av konstverk (s) 29
Bilaga 1 Propositionens lagförslag 30
Bilaga 2 Kulturutskottets yttrande 1993/94:KrU5y 44