I betänkandet behandlas två motioner från allmänna
motionstiden 1993.
En av motionerna syftar till att det skall fastställas en
officiell namnlängd som införs i statskalendern. Motionen
avstyrks bl.a. med hänvisning till att det numera står var och
en fritt att ge ut en almanacka och själv bestämma vilken
namnlängd som skall införas i en sådan.
Utskottet avstyrker även en motion som syftar till att ordet
riksdagen skall skrivas med stor begynnelsebokstav.
Motionerna
1992/93:Kr238 av Carl B Hamilton och Olle Schmidt (fp) vari
yrkas att riksdagen beslutar att riksdagen skall stavas med stor
bokstav.
1992/93:Kr319 av Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär fastställande av en auktoritativ officiell
namnlängd i statskalendern.
En officiell namnlängd (motion 1992/93:Kr319)
Allmänna uppgifter
De första svenska almanackorna -- av vilka den äldsta bevarade
härrör från år 1585 -- var i regel kopior av tyska almanackor.
Namnlängder i almanackorna byggde på olika katolska kalendarier.
En större enhetlighet skapades först när Kungl.
Vetenskapsakademien år 1747 fick ensamrätt att ge ut almanackor
från år 1749. Namnlängden behöll sin ålderdomliga prägel under
hela 1800-talet. Först år 1901 utkom en moderniserad version, av
Kungl. Maj:t gillad och stadfäst året innan (uppgifterna hämtade
ur Vanliga almanackan för året efter Frälsarens Kristi födelse
1993, Stockholm 1992).
De följande uppgifterna i detta avsnitt har i huvudsak hämtats
från en uppsats om Den svenska almanackans namnlängd 1901--1993
i vilken rektor Per Henningsson redovisar svensk
namnlängdshistoria. Uppsatsen kommer att publiceras under hösten
1993 i Studia Anthroponymica Scandinavica nr 11 1993. Bl.a.
citerar författaren ett yttrande från år 1944 av
Uppsalaprofessorerna H.S. Nyberg och Gunnar Rudberg över en
riksdagsmotion med förslag att modernisera namnlängden.
Almanackans gamla namnlängd, som var gällande t.o.m. år 1900,
var ett arv från den katolska kyrkan och grundade sig på en
religiös princip: varje dag på året var helgad åt en biblisk
person eller ett katolskt helgon och ställd under dess beskydd.
Genom den reform, som första gången kom till uttryck i 1901 års
almanacka, bröts denna princip och namnlängden sekulariserades.
Därmed var grunden lagd till en ny typ av namnlängd, nämligen
ett allmänt namnregister till vägledning vid namngivning.
Principen genomfördes dock icke konsekvent, och många av de
gamla helgonnamnen bibehöllos, även sådana som sällan eller
aldrig förekomma som verkliga namn. Man kan sätta ifråga,
huruvida denna kompromiss var lyckad, och om det under sådana
förhållanden icke hade varit klokare att behålla den gamla
namnlängden som ett vördnadsvärt dokument från en gången tid.
Men då nu den gamla principen en gång är bruten, tala många skäl
för att steget bör tagas fullt ut och almanackans namnlängd
förvandlas till ett verkligt register över de vanligaste och
mest brukliga förnamnen i vårt språk.
1901 års namnlängd innebar en väsentlig förändring i
jämförelse med tidigare namnlängder. Mer än 150 gamla helgonnamn
ströks och nya namn tillkom. Antalet kvinnonamn ökade till 134
mot tidigare 79. En del historiska bemärkelsedagar togs också in
i almanackan (t.ex. Olavus Petri på dennes dödsdag den 19 april,
Jenny på Jenny Linds födelsedag den 6 oktober och Birger på
Birger Jarls dödsdag den 21 oktober).
Frågan om en modernisering av namnlängden har vid flera
tillfällen behandlats av riksdagen och har även debatterats i
fråge- och interpellationsdebatter. Också förslag av innehåll
som ligger nära den nu aktuella motionen och som avser en
återgång till namnlängden från tiden före 1901 har behandlats av
riksdagen, något som närmare redovisas i ett följande avsnitt i
detta betänkande.
Vetenskapsakademiens privilegium att ge ut almanackor gällde
t.o.m. den 15 juli 1972, då den löpande privilegieperioden
utgick. Efter denna tidpunkt står det envar fritt att ge ut en
almanacka och att själv bestämma namnlängd. Namnlängden har
således inte längre någon officiell, auktoritativ status.
Esselte almanacksförlag tog sedermera initiativ till en
namnlängdsreform och vände sig till namnforskaren docent Roland
Otterbjörk, som var den som i huvudsak utarbetade en
trenamnslängd som första gången utkom år 1986 i en särskild
kalender, Nya namnsdagskalendern. Den nya namnlängden -- med tre
namn fördelade på varje dag -- infördes successivt av Esselte i
flertalet av förlagets kalendrar. Även andra almanacksförlag
använde trenamnslängden.
Efter att vissa kritiska synpunkter framkommit på 1986 års
namnlängd lät Esselte almanacksförlag utarbeta en tvånamnslängd
med inslag av ett mindre antal ettnamnsdagar som finns i de
flesta kalendrar för 1993. Svenska språknämnden har stött
principen med två namn för varje dag och har även uttalat att
det knappast är möjligt att nå fram till för alla acceptabla
principer och lösningar. Huvudansvarig har varit Per Henningsson
som nämnts i det föregående. Syftet med revideringen har angetts
i följande tre punkter:
att redovisa ett representativt namnurval som tar hänsyn både
till den kulturhistoriska traditionen och till
frekvensundersökningar under hela 1900-talet,
att erbjuda vägledning vid val av förnamn,
att genom ett fylligare och modernare namnurval uppmuntra till
namnsdagsfirande.
Den nya tvånamnslängden bygger på namnstatistik från hela
1900-talet. Av de 719 namnen är ca en tredjedel nordiska, en
tredjedel bibliska eller kyrkliga och en tredjedel från övriga
språkområden. Huvudprincipen har varit att såvitt möjligt
sammanföra besläktade namn. Fyra typer av släktskap nämns:
1. Mans- och kvinnonamn av typen August -- Augusta.
2. Namnpar av typen Mattias -- Mats.
3. Namn med gemensam för- eller efterled såsom Ingvar -- Ingvor.
4. Namn som börjar på samma bokstav utan att vara släkt enligt
1--3, s.k. allitteration, t.ex. Hugo -- Hagar.
I dagarna har Svenska Akademien informerat om att den beslutat
ge ut en almanacka, grundad på den traditionella namnlängden
från år 1901. Enligt akademien har de olika namnlängder som
lanserats vållat en hel del olägenheter, bl.a. genom att ett
fyrtiotal namn har flyttats från sina hävdvunna dagar. Akademien
framhåller att namnlängden tillhör vårt kulturarv. Att låta
almanackans namnlängd variera med namnmodet är enligt akademien
inte rimligt och kräver ständiga revisioner.
Den s.k. Akademialmanackan, som beräknas ges ut vid
månadsskiftet november/december 1993, kommer att ha endast ett
namn per dag men ger ändå alla landets invånare möjlighet att
fira namnsdag. Detta uppnås på följande sätt.
Själva almanackans namn täcker en stor del av befolkningen. En
alfabetisk namnlista åtföljer almanackan. Den upptar förutom
namnen i almanackan en lång rad namn som är språkligt besläktade
med något av almanackans namn. Vid ett namn som Birgit ges
upplysningen att det är besläktat med Birgitta, vilket innebär
att Birgit kan fira sin namnsdag på Birgittadagen den 7 oktober.
Vidare införs en allmän namnsdag, Nyårsdagen, för alla som vill
fira namnsdag men inte kan eller vill göra det på något av de
tidigare nämnda sätten.
Uppgifter om statskalendern
Statskalendern utkommer för närvarande i en upplaga om 5 500
exemplar. Kalendern säljs i huvudsak till statliga och kommunala
myndigheter samt till ett fåtal privata kunder.
Tidigare riksdagsbehandling
Frågan om återinförande i statskalendern av den gamla
namnlängd som gällde före år 1901 har behandlats av
kulturutskottet i betänkandet KrU 1981/82:1. Motionärerna bakom
den då behandlade motionen påpekade bl.a. att den gamla
almanackan speglade gamla kulturtraditioner och framhöll att det
är en missuppfattning att tro att namnlängdens uppgift är att
vara en namnlista för namnsdagsfirande. Motionärerna ansåg att
det skulle vara en kulturgärning att återinföra den gamla
namnlängden och att det skulle öppna förståelsen för äldre
tiders kultur och litteratur samt stärka anknytningen till det
europeiska kulturarvet.
Kulturutskottet anförde bl.a. följande.
I den svenska statskalendern ingick fram t.o.m. år 1971 ett
kalendarium innehållande bl.a. en namnlängd motsvarande den som
fanns i almanackan. Från och med 1972 års statskalender har
detta kalendarium slopats men det har senare ersatts med vissa
kortfattade almanacksuppgifter på pärmarnas insidor -- -- --.
Dessa almanacksuppgifter innehåller inte någon namnlängd.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om det
kulturhistoriska värdet av den gamla namnlängden från tiden före
1901 års revision. Den påminner om gamla kulturtraditioner och
är på sitt sätt ett kulturminne som är värt att bevara.
Utskottet har förståelse för syftet med motionen men finner det
inte sannolikt att ett införande av namnlängden i statskalendern
med dess relativt begränsade spridning skulle ha den värdefulla
effekt som motionärerna tänkt sig. Utskottet avstyrker därför
motionen men vill samtidigt uttala att det ökade intresse för
den historiska bakgrunden till dagens samhälle, som numera
kommer till uttryck på så många sätt, enligt utskottets
bedömning också kan väntas medföra att uppmärksamheten riktas
mot den gamla namnlängden och de kulturtraditioner som ligger
bakom denna.
Även förslag som avser modernisering av namnlängden har
behandlats och avslagits av riksdagen, senast hösten 1985. I
sitt betänkande KrU 1985/86:2 framhöll utskottet bl.a. följande.
Var och en som vill ge ut en almanacka är enligt
tryckfrihetsförordningen berättigad att göra detta och kan
därmed själv bestämma vilken namnlängd han vill införa i denna
almanacka.
Stor eller liten begynnelsebokstav i ordet riksdagen (motion
1992/93:Kr238)
Allmänna uppgifter
Svenska Akademiens ordlista (SAOL) har karaktär av rikslikare
för svensk stavning och ordböjning (se förordet till SAOL, 11
uppl., Stockholm 1986).
Svenska språknämnden har till uppgift att följa det svenska
språkets utveckling i tal och skrift samt utöva en språkvårdande
verksamhet. Språknämnden utgav år 1991 en handledning i
skrivtekniska frågor, Svenska skrivregler. I skriften framhålls
bl.a. följande (s. 54 f.).
Det är ibland svårt att urskilja vad som är egennamn och vad
som är rent beskrivande substantiv -- inte minst beträffande
myndigheter, förvaltningar och liknande. Är t.ex. regeringen,
kommunfullmäktige, länsstyrelsen, utrikesdepartementet,
konsumentverket, televerket, lokala skattemyndigheten osv. att
betrakta som egennamn eller som beteckningar som beskriver
respektive organs funktion?
De flesta sådana benämningar är bådadera -- men i olika grad.
Språknämnden rekommenderar därefter att centrala myndigheter
och andra organ som är ensamma i sitt slag i landet skall
skrivas med stor bokstav, t.ex. Bankinspektionen,
Jordbruksutskottet, Rikspolisstyrelsen. Däremot bör enligt
nämnden ord som staten, kronan, regeringen, riksdagen etc.
alltid skrivas med liten bokstav.
I riksdagstrycket tillämpas Myndigheternas skrivregler (Ds
1991:58) som har utarbetats av Civildepartementets
skrivregelgrupp. Gruppen har samarbetat med Svenska språknämnden
och riksdagens språkgrupp. Skrivreglerna är basskrivregler för
användning inom hela den offentliga förvaltningen. Skriften
innehåller bl.a. grundläggande regler för bruket av stor och
liten bokstav. En nyhet i skrivreglerna är att myndigheters namn
skrivs med stor bokstav, t.ex. Boverket, Kammarkollegiet,
Lagutskottet (avsnitt 5.3.1). Liten bokstav rekommenderas
däremot för t.ex. regeringen och riksdagen (avsnitt 5.3.2).
För riksdagen och regeringskansliet har ett komplement till
Myndigheternas skrivregler utarbetats våren 1992. I komplementet
ingår följande avsnitt om stor eller liten bokstav.
Liten bokstav används i namn på riksdagens utskott,
t.ex. lagutskottet, i motsats till vad som anges i
Myndigheternas skrivregler, avsnitt 5.3.1.
Liten bokstav används också i ordet kammaren (jämför
även orden riksdagen och regeringen i Myndigheternas
skrivregler, avsnitt 5.3.2).
Utöver Svenska språknämnden bör i sammanhanget också andra
språkvårdande organ nämnas, nämligen Tekniska
nomenklaturcentralen (TNC) och Standardiseringskommissionen i
Sverige (SIS). TNC arbetar med fackspråk och terminologi och har
givit ut skrivregler, ordlistor och handböcker inom olika
tekniska områden. SIS är centralorgan för
standardiseringsverksamheten i Sverige och har som mål att det i
svensk standard skall användas ett begripligt språk och en
terminologi som är enhetlig och lämplig med hänsyn till såväl
svenska förhållanden som internationell standard.
Riksdagsbehandling av frågan om en stavningsreform
Utskottet behandlade hösten 1988 ingående frågan om en
stavningsreform. Utskottet framhöll bl.a. att Svenska Akademiens
ordlista -- även utan officiell sanktion -- får anses utgöra
rikslikare för svenska språket. Utskottet underströk också den
betydelse som Svenska språknämnden har för vården av svenska
språket. Utskottet ansåg inte att det fanns skäl att ta
initiativ till en kartläggning i syfte att åstadkomma en
stavningsreform (bet. 1988/89:KrU4).
Utskottet
Fråga om officiell namnlängd
I motion Kr319 (m) anförs bl.a. att det är angeläget att
kommande generationer får insikter i vårt lands kulturhistoriska
utveckling. Dit hör enligt motionären almanackans namnlängd som
har sin grund i ett historiskt dokument, ett medeltida
kalendarium, där varje helgonnamns förekomst kan motiveras.
Detta förhållande har enligt motionären fått genomslag i såväl
konsten som litteraturen. Utan kunskap blir anspelningar på
företeelser i det förflutna utan mening för en modern publik. I
motionen föreslås att en restaurerad, auktoritativ officiell
namnlängd skall fastställas och införas i statskalendern.
Som framgår av ett tidigare avsnitt i detta betänkande
framhöll utskottet hösten 1981 -- med anledning av ett
motionsyrkande snarlikt det nu aktuella -- det kulturhistoriska
värdet av den gamla namnlängden från tiden före 1901 års
revision. Utskottet uttalade att det ökade intresset för den
historiska bakgrunden till dagens samhälle kommer till uttryck
på många sätt och kan väntas medföra att uppmärksamheten riktas
mot den gamla namnlängden och de kulturtraditioner som ligger
bakom denna (bet. KrU 1981/82:1).
Utskottet har alltjämt samma synsätt. Utskottet gör den
bedömningen att det finns skäl att uppmärksamma namnlängdens
betydelse för bevarandet av vårt kulturarv och att det mot den
bakgrunden är angeläget att namnlängden speglar såväl tradition
som levande namnbruk.
Därutöver vill utskottet erinra om att frågan om namnlängdens
innehåll har behandlats från olika utgångspunkter av riksdagen
sedan Vetenskapsakademiens privilegium att ge ut almanackor
upphörde år 1972. Det står numera var och en fritt att ge ut en
almanacka och själv bestämma vilken namnlängd som skall införas
i en sådan. Som framgår av den tidigare redogörelsen ges det
numera ut almanackor dels med reviderade namnlängder, dels med
1901 års namnlängd. Utskottet anser att det inte är sannolikt
att införandet av en namnlängd i statskalendern med dess
relativt begränsade spridning skulle få den värdefulla effekt
som motionären avser.
Mot den angivna bakgrunden anser utskottet att motionen inte
bör föranleda något riksdagens initiativ. Motionen avstyrks
således.
Stor eller liten begynnelsebokstav i ordet riksdagen
I motion Kr238 (fp) konstateras att riksdagen är landets
högsta beslutande organ, vilket bör återspeglas i normen för god
svenska. Motionärerna föreslår därför att riksdagen skall
stavas med stor bokstav.
Utskottet vill inledningsvis erinra om att olika organ inom
språkvårdsområdet följer språkutvecklingen och utarbetar
rekommendationer för språkbruket. I ett tidigare avsnitt i detta
betänkande har främst Svenska språknämndens uppgift att följa
det svenska språkets utveckling i tal och skrift berörts.
I skriften Svenska skrivregler från år 1991 rekommenderar
Språknämnden skrivning med liten bokstav i ord som riksdag och
regering. Anledningen härtill är att dessa ord inte anses vara
egennamn. Snarare har de en beskrivande karaktär. Utskottet har
från Språknämnden inhämtat att det råder samstämmighet bland
språkexperter och inom tidningsvärlden i fråga om bruket att
skriva riksdagen och regeringen med liten begynnelsebokstav.
Även i skriften Myndigheternas skrivregler, likaledes från år
1991, rekommenderas liten bokstav. Reglerna tillämpas i
riksdagstrycket.
Enligt utskottets mening bör det -- liksom hitintills --
ankomma på de språkvårdande organen att ta ställning till frågor
av det slag som tas upp i motionen. Riksdagen bör därför inte ta
något initiativ med anledning av motionsyrkandet.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande en restaurerad, auktoritativ officiell
namnlängd i Sveriges statskalender
att riksdagen avslår motion 1992/93:Kr319,
2. beträffande sättet att skriva ordet riksdagen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Kr238.
Stockholm den 11 november 1993
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte
Branting (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Maja
Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Stina Gustavsson (c), Anders
Nilsson (s), Göran Åstrand (m), Leo Persson (s), Rose-Marie
Frebran (kds), Ingegerd Sahlström (s), Björn Kaaling (s),
Birgitta Wistrand (m) och Monica Widnemark (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.