Regeringen begär riksdagens bemyndigande att utifrån i
proposition 1993/94:240 redovisade förutsättningar få utställa
en ekonomisk garanti för genomförande av de olympiska
vinterspelen i Östersunds och Åre kommuner år 2002.
Kulturutskottet tillstyrker att regeringen får riksdagens
bemyndigande att ställa ut en garanti för genomförandet av
spelen.
Utskottet föreslår i sex punkter att de av regeringen angivna
förutsättningarna för en sådan garanti skall förtydligas och
kompletteras. Kulturutskottet hänvisar därvid i en rad avseenden
till vad finansutskottet anfört i yttrande i ärendet.
Kulturutskottet uppmärksammar vidare frågan om hur Sverige i ett
långsiktigt perspektiv skall kunna dra fördel av ett
OS-arrangemang.
Tre motioner som väckts med anledning av propositionen
avstyrks.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1993/94:240 Statlig garanti för
anordnande av olympiska vinterspel i Sverige år 2002
(Finansdepartementet) föreslagit riksdagen att bemyndiga
regeringen att utifrån de i propositionen redovisade
förutsättningarna utställa en statlig ekonomisk garanti för
genomförande av de olympiska vinterspelen i Östersunds och Åre
kommuner år 2002.
Motionerna
1993/94:Kr14 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen
avslår förslaget om statlig garanti för olympiska vinterspel i
Sverige år 2002.
1993/94:Kr15 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen avslår regeringens förslag om statlig garanti för
anordnande av olympiska vinterspel i Sverige år 2002.
1993/94:Kr16 av Sonja Rembo och Gullan Lindblad (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en utredning av hur en statlig investering
i olympiska vinterspel skall kunna få långsiktigt positiva
effekter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en sådan utredning bör föreligga innan
riksdagen beslutar om statlig garanti för anordnande av
olympiska spel.
Ärendets beredning
Kulturutskottet har berett finansutskottet tillfälle att yttra
sig över propositionen och motionerna. Finansutskottets
yttrande, 1993/94:FiU12y, fogas vid betänkandet som bilaga.
Utskottet
Östersunds och Åre kommuner har beslutat att hos
Internationella olympiska kommittén (IOK) ansöka om att få
arrangera de vinterolympiska spelen år 2002. Ansökningen skall
vara inlämnad till IOK senast den 1 oktober 1994. IOK kräver att
det samtidigt med ansökningen lämnas en statlig ekonomisk
garanti som säkerställer att spelen kan genomföras i enlighet
med det program som redovisas i ansökningen. Arrangör av
vinter-OS år 2002 kommer att utses vid IOK:s session i Budapest
den 16 juni 1995.
Förutsättningarna för att arrangera vinter-OS i Östersund och
Åre kommuner har utretts genom ett av kommunerna gemensamt
bildat bolag, Vinterspelen i Östersund-Åre Aktiebolag (bolaget).
Den gjorda utredningen har remissbehandlats. En särskild
utredare har därefter på uppdrag av Finansdepartementet utrett
förutsättningarna för en statlig garanti för genomförande av
spelen. Utredaren har lagt fram förslag till reviderad kostnads-
och intäktskalkyl. I kompletterande skrivelser har kommunerna
under ärendets beredning framfört bl.a. att de är beredda att
finansiera vissa anläggningar som finns upptagna i
framställningen om en statlig garanti.
Här bör också nämnas att Sveriges olympiska kommitté (SOK)
bildat Stiftelsen för Vinter-OS i Östersund år 2002 för att
bedriva kampanjen för kommunernas kandidatur fram till IOK:s
beslut om val av arrangör för OS nämnda år.
I propositionen föreslår regeringen att riksdagen bemyndigar
regeringen att utifrån de i propositionen redovisade
förutsättningarna utställa en statlig ekonomisk garanti för
genomförande av de olympiska vinterspelen i Östersunds och Åre
kommuner år 2002.
Garantibeloppet för spelen föreslås omfatta utgifter om högst
5 645 miljoner kronor. Intäkterna beräknas till 3 090 miljoner
kronor. Oförutsedda kostnader för drift och investeringar som
omfattas av garantiramen skall finansieras genom
omprioriteringar inom garantiramen. Samtliga ekonomiska
beräkningar bör ta sin utgångspunkt i prisläget i november 1993.
En kostnads- och intäktskalkyl i enlighet med dessa överväganden
ger således ett beräknat underskott av 2 555 miljoner kronor.
Därtill kommer önskemål från kommunerna om en efterbruksfond för
att möjliggöra drift av vissa idrottsanläggningar efter OS.
Regeringen föreslår att frågan om en efterbruksfond, dess
konstruktion och omfattning bör bli föremål för överläggningar
mellan staten och bolaget.
Beträffande regeringens beräkningar hänvisar utskottet till
propositionen (se främst s. 11--12, jämfört med utredarens
förslag i tablån s. 9). Utskottet konstaterar med
tillfredsställelse att efter förslag av den särskilde utredaren
även kostnaderna för Paralympics (Handikapp-OS) omfattas av
regeringens garantiförslag. Då det gäller regeringens förslag i
vad avser den närmare utformningen av en statlig garanti för
vinter-OS hänvisar utskottet till propositionen och till vad
utskottet anför i det följande.
Statsfinansiella kostnader uppkommer också genom de
merkostnader som myndigheter kan beräknas få som ett resultat av
att spelen förläggs till Sverige. Regeringen bedömer att
merkostnaderna för myndigheterna ligger i storleksordningen 800
miljoner kronor. Regeringen betonar att alla eventuella
merkostnader för myndigheter kommer att bli föremål för
sedvanliga budgetberedningar.
Regeringen konstaterar mot bakgrund av i propositionen gjord
redovisning att de statsfinansiella kostnaderna för ett
vinter-OS i Östersund och Åre år 2002 kan beräknas till
sammanlagt drygt 3 000 miljoner kronor.
Med anledning av propositionen har väckts tre motioner.
I två av motionerna, Kr14 (fp) och Kr15 (v), yrkas avslag på
propositionen.
I motion Kr14 anför motionären att hon inte delar regeringens
bedömning att de positiva effekterna av olympiska vinterspel i
Östersund och Åre år 2002 är så goda att hon är beredd att
medverka till en statsgaranti på åtminstone 3 000 miljoner
kronor.
I motion Kr15 framhålls att Vänsterpartiets negativa syn på
olympiska spel och andra hårt kommersialiserade idrottstävlingar
inte är uttryck för en idrottsfientlighet, tvärtom är det ett
försvar för idrotten som idé. Partiets ställningstagande grundar
sig på omsorg om den sociala funktion idrottsrörelsen har där
samvaro, gemenskap, kamratskap och vänskap är centrala begrepp.
Ett sunt idrottande är dessutom en tillgång i folkhälsoarbetet.
Motionärerna bakom motion Kr15 anser att det är högst troligt
att det stora statliga tillskott som kan behövas för de här
aktuella spelen skulle få en långsiktigt bättre effekt om de i
stället användes för andra former av regionalpolitiska och
infrastrukturella satsningar. En utvärdering bör göras av vilken
betydelse de olympiska vinterspelen i Lillehammer 1994 haft för
regionen innan Sverige överväger att på nytt ansöka om OS.
Enligt motionärerna är riskerna för skattebetalarna större än
tidigare eftersom osäkerheten om finansieringen och kostnaderna
ökar.
I den tredje motionen, Kr16 (m), framhålls bl.a. att
erfarenheterna från tidigare olympiska spel entydigt pekar på
att kostnaderna för sådana spel brukar bli betydligt högre än
beräknat. Det är därför önskvärt att ett beslut om statlig
garanti för olympiska vinterspel föregås av en mer djupgående
analys av hur långsiktigt positiva effekter skall kunna uppnås.
I det statsfinansiella läge som kan väntas vara för handen under
överskådlig tid anser motionärerna det vara ytterst tveksamt att
staten engagerar sig i ett projekt av denna karaktär utan att
det föreligger en sådan analys. Motionärerna vill att en
utredning av angivet slag bör tillsättas och att riksdagen skall
uttala att resultatet av utredningen bör föreligga innan beslut
fattas om statlig garanti för anordnande av olympiska spel.
Utskottet konstaterar -- mot bakgrund av att ansökan om
vinter-OS år 2002 skall ha gjorts hos IOK senast den 1 oktober
1994 och att en ansökan förutsätter att det vid denna tidpunkt
finns en statlig garanti -- att motion Kr16 såvitt den rör den
nu aktuella ansökningen om ett vinter-OS i Sverige i realiteten
innebär ett avslagsyrkande.
Kulturutskottet gör följande bedömning.
I det föregående har angivits att enligt regeringens bedömning
de statsfinansiella kostnaderna för vinter-OS år 2002 kan
beräknas till drygt 3 000 miljoner kronor. Häremot skall
ställas de mer svårberäknade positiva effekterna där regeringen
bl.a. framhåller att goodwillvärdet för Sverige och för svenskt
näringsliv av ett vinter-OS år 2002 är betydande. Vinter-OS ger
också andra positiva välfärdseffekter. Positiva skatteeffekter,
direkta och indirekta, kan bedömas bli resultatet av ett
vinter-OS i Sverige. Härvidlag kan en ökad turism, inte minst
från utlandet, bedömas spela en icke oväsentlig roll. Regeringen
anser att vid en samlad bedömning de positiva effekterna av
olympiska vinterspel i Östersund/Åre år 2002 överväger.
Finansutskottet tillstyrker -- med en rad synpunkter i fråga
om utformningen av garantin -- att regeringen får det begärda
bemyndigandet.
Kulturutskottet ansluter sig till finansutskottets bedömning
då det gäller frågan huruvida regeringen bör få ett bemyndigande
att utställa en ekonomisk garanti för genomförande av de
olympiska vinterspelen i Östersunds och Åre kommuner år 2002.
Riksdagen bör således lämna ett sådant bemyndigande. Detta
innebär att motionerna Kr14, Kr15 och -- i här aktuell del --
Kr16 avstyrks.
Med utgångspunkt främst i vad finansutskottet anfört i sitt
yttrande föreslår kulturutskottet att de av regeringen angivna
förutsättningarna för en garanti bör förtydligas och
kompletteras i enlighet med vad som anges i följande punkter.
1. Det är angeläget att i enlighet med vad finansutskottet
anför garantivillkoren utformas på ett sådant sätt att staten
fortlöpande ges fullgod insyn i verksamheten och att kontrollen
över kostnadsutvecklingen säkerställs. Som finansutskottet
förordat bör Riksdagens revisorer ha rätt att granska
verksamheten i den utsträckning de finner påkallat. Eftersom det
således bör finnas ett utrymme för sådan granskning redan innan
garantin utlösts finns det anledning överväga behovet av en
jämkning av lagen (1987:518) med instruktion för riksdagens
revisorer. Utskottet utgår från att sådana överväganden kommer
till stånd.
2. I enlighet med vad finansutskottet anfört bör staten inte
ställa ut någon garanti för de lån som kommer att behöva tas upp
av OS-huvudmannen efter det att arrangören utsetts men före
spelens genomförande.
3. I enlighet med vad finansutskottet anfört är det angeläget
att det av regeringen föreslagna övre högsta beloppet för den
statliga garantin -- 5 645 miljoner kronor i prisläget i
november 1993 -- betraktas som en övre gräns för de statliga
kostnadsåtagandena.
4. Som finansutskottet framhållit är det även i övrigt
angeläget att regeringen utformar garantivillkoren på ett sådant
sätt att det ger kommunerna incitament att hålla nere
kostnaderna.
5. Eftersom Östersunds och Åre kommuner har ett stort positivt
utbyte av de tilltänkta arrangemangen framstår det -- anser
kulturutskottet i likhet med finansutskottet -- som naturligt
att regeringen vid de fortsatta överläggningarna med kommunerna
ställer krav på ett mer långtgående kostnadsansvar från deras
sida.
6. IOK ställer långtgående krav på att OS-värdarna skall
anordna kulturarrangemang. Av IOK:s charter (rule 44) och av
innehållet i de ansökningshandlingar som kandidaterna för
vinter-OS har att utgå ifrån framgår vad som krävs i fråga om
sådana arrangemang, bl.a. krävs att kulturarrangemang skall
fokuseras mot kulturen och traditionerna i värdlandet.
Kulturprogrammen måste täcka i vart fall den period under vilken
olympiaden pågår. Utskottet vill framhålla att den särskilde
utredaren funnit att bl.a. kostnaderna för olika
kulturarrangemang är för lågt kalkylerade, något som
regeringen synes ha tagit viss hänsyn till i
propositionsförslaget. Utskottet har vid en genomgång av det
material på vilket regeringen grundar sitt förslag funnit att
mycket begränsad uppmärksamhet ägnats kulturfrågorna, vilket är
förvånande mot bakgrund av de krav som ställs av IOK.
Det ankommer inte på kulturutskottet att pröva frågan huruvida
det program som kommunerna kommer att redovisa i ansökan till
IOK uppfyller IOK:s krav då det gäller kulturarrangemang.
Utskottet anser likväl att regeringen under den fortsatta
handläggningen av garantiärendet bör ta upp till närmare
diskussion med kommunerna vilka satsningar på kulturområdet de
avser att göra under och i anslutning till ett vinter-OS. Därvid
kan det finnas anledning att regeringen också tar kontakter med
andra intressenter. Detta är motiverat bl.a. av det skälet att
en garanti för OS bör lämnas med hänsyn till de positiva
effekter för turismen OS kan bedömas få och att kulturen, liksom
hitintills varit fallet, måste ha en central roll för
marknadsföringen av Sverige utomlands. Det är således angeläget
att det -- mot bakgrund av de förhoppningar som finns att ett
vinter-OS skall komma till stånd i Sverige -- redan i ett tidigt
skede övervägs hur Sverige skall kunna dra fördel av ett sådant
evenemang i ett mera långsiktigt perspektiv.
Kulturutskottet utgår från att regeringen i lämpligt
sammanhang för riksdagen redovisar på vad sätt de i de sex
ovanstående punkterna uppställda villkoren och förutsättningarna
i övrigt för ett statligt garantiåtagande för vinter-OS år 2002
uppfyllts.
Då det slutligen gäller den genom motion Kr16 aktualiserade
mer generella frågan om utredning av effekterna av olympiska
spel för den region i vilken sådana spel skall ordnas vill
utskottet framhålla att utredningar av detta slag i första hand
måste ankomma på huvudmän i den region som avser att ansöka om
en garanti. Om regering och riksdag skulle bedöma att en
utredning som tagits fram inte i tillräckligt hög grad beaktat
mera långsiktiga effekter av en OS-satsning bör kompletterande
utredningar göras. En förutsättning för att riksdagen skall ha
möjlighet att genom utfrågningar eller på annat sätt inhämta
kompletterande information i det avseende som motionärerna tar
upp eller i annat avseende är att regeringen förelägger
riksdagen förslaget i sådan tid att detta blir praktiskt
möjligt. Då det gäller det i propositionen aktuella ärendet --
som inte upptagits i propositionsförteckning till riksdagen --
skulle ett uppskov till nästa riksmöte innebära att riksdagen
inte hade möjlighet att pröva ärendet före ansökningstidens
utgång. Ett uppskov skulle således vara liktydigt med ett avslag
på det begärda bemyndigandet.
Utskottet finner i detta sammanhang också anledning att uttala
sin anslutning till vad regeringen anför (prop. s. 11) om att
såväl den här aktuella som eventuella framtida framställningar
om statlig garanti för olympiska spel måste prövas utifrån de
förutsättningar som gäller i det enskilda fallet och inte ges
någon prejudicerande verkan.
Motionsyrkandet i aktuell del får anses besvarad med det
anförda.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande frågan om bemyndigande för regeringen att
utställa en statlig garanti för anordnande av olympiska
vinterspel i Sverige år 2002
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1993/94:Kr14, 1993/94:Kr15 och
1993/94:Kr16, sistnämnda motion i denna del, bemyndigar
regeringen att i enlighet med vad utskottet anfört utställa en
statlig garanti för anordnande av spelen,
2. beträffande frågan om statliga garantier för olympiska
spel efter år 2002
att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr16 i denna del.
Stockholm den 25 maj 1994
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte
Branting (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Maja
Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Anders Nilsson (s), Göran
Åstrand (m), Leo Persson (s), Rose-Marie Frebran (kds), Richard
Ulfvengren (nyd), Björn Kaaling (s), Monica Widnemark (s), andre
vice talman Christer Eirefelt (fp) och Stina Eliasson (c).
Finansutskottets yttrande
1993/94:FiU12y
Bilaga
Statlig garanti för anordnande av olympiska vinterspel i
Sverige år 2002
Till kulturutskottet
Kulturutskottet har berett finansutskottet tillfälle att yttra
sig över proposition 1993/94:240 om en statlig garanti för
anordnande av olympiska vinterspel i Sverige år 2002 och de
motioner som väckts i ärendet.
Östersunds och Åre kommuner har beslutat att hos
Internationella olympiska kommittén (IOK) ansöka om värdskapet
för de olympiska vinterspelen år 2002. För att en ansökan skall
behandlas av IOK krävs normalt att arrangören har en statlig
garanti som säkerställer att spelen kan genomföras i enlighet
med det program som redovisas i ansökan. De båda kommunerna har
därför genom ett gemensamt ägt bolag ansökt om att staten i
överensstämmelse med IOK:s krav skall lämna fullständiga
ekonomiska garantier för arrangemangens kostnader.
Den av regeringen föreslagna garantin har i allt väsentligt
samma utformning som den garanti staten iklädde sig när
Östersund och Åre ansökte om att få arrangera 1998 års
vinterspel, vilka av IOK förlades till Nagano i Japan. Staten
har med liknande ekonomiska garantier också stött de ansökningar
som vid fyra tidigare tillfällen gjorts från svensk sida om att
få arrangera vinter-OS.
Garantin för 1998 års spel uppgick till 2,9 miljarder kronor,
vilket motsvarade kostnaderna för spelen. Den då redovisade
budgeten visade ett underskott på ca 0,6 miljarder kronor.
Nu föreslås att staten på motsvarande sätt skall garantera
kostnaderna för 2002 års spel intill ett högsta belopp om
5 645 miljoner kronor. Därtill kommer vissa merkostnader på
inalles 800 miljoner kronor som väntas uppkomma för vissa
statliga myndigheter vilka direkt berörs av spelen. Inklusive
dessa myndighetskostnader kommer arrangemangen enligt
regeringens beräkningar att ge ett underskott på drygt 3 000
miljoner kronor.
Mot en på detta sätt beräknad statsfinansiell kostnad skall
enligt regeringens mening ställas den goodwill och de positiva
välfärdseffekter som ett arrangemang av detta slag för med sig.
Ökad turism och ökad sysselsättning ger också upphov till ökade
skatteinkomster samtidigt som belastningen på de offentliga
trygghetssystemen begränsas. Regeringen framhåller att dessa
effekter är mer svårberäknade men anser likväl att vid en samlad
bedömning överväger de positiva effekterna av ett eventuellt
olympiskt vinterspel i Östersund/Åre år 2002. Med hänsyn härtill
föreslår regeringen att den skall bemyndigas att utifrån de
förutsättningar som finns redovisade i propositionen ställa ut
en statlig ekonomisk garanti för genomförande av de olympiska
vinterspelen. Eftersom ansökan skall vara inlämnad senast den 1
oktober 1994 föreslås att riksdagen tar ställning i frågan redan
under innevarande riksmöte.
Finansutskottet vill för egen del anföra följande i denna
fråga.
Den föreslagna garantin har samma utformning som de riksdagen
tidigare vid sammanlagt fem tillfällen ställt sig bakom när
framställningar av snarlik innebörd prövats. För OS-arrangemang
gäller också mycket speciella förutsättningar. Finansutskottet
vill därför inte ifrågasätta den allmänna utformning som
garantin föreslås få.
Garantin är så konstruerad att den täcker de beräknade samlade
kostnaderna för arrangemangen men skall utlösas endast i den mån
utgifterna överstiger inkomsterna. Med hänsyn härtill är det
enligt finansutskottets mening angeläget att garantivillkoren
utformas på ett sådant sätt att staten ges fullgod insyn i
verksamheten och att kontrollen över kostnadsutvecklingen
säkerställs.
Av propositionen framgår att ett villkor skall vara att staten
ges insyn genom revision av verksamheten. Enligt vad utskottet
inhämtat skall Riksrevisionsverket svara för denna granskning.
Med hänsyn till att det formellt sett är ett kommunägt
aktiebolag som ansöker om garantin bör det enligt
finansutskottets mening av garantivillkoren framgå att även
Riksdagens revisorer skall ha rätt att granska verksamheten i
den utsträckning de finner påkallad.
I likhet med regeringen ser finansutskottet det som angeläget
att arrangemangen planeras på ett sådant sätt att det inte
uppstår onödiga likviditetskostnader eller behov av alltför
tidig lånefinansiering. Staten bör därför inte ställa ut några
garantier för de lån som kommer att behöva tas upp av
OS-huvudmannen efter det att arrangören utsetts men före spelens
genomförande. Det får enligt utskottets mening förutsättas att
sådana lån kan tas upp på den reguljära kreditmarknaden, bl.a.
mot bakgrund av det stora intresse som näringslivet visat för
arrangemangen.
Riksrevisionsverket har i ett remissyttrande till
Finansdepartementet framhållit att en arrangörs ambitionsnivå
stiger efter det att man tilldelats spelen och att detta för med
sig stora merkostnader. Inte minst mot denna bakgrund är det
enligt finansutskottets mening angeläget att det av regeringen
föreslagna högsta beloppet för den statliga garantin -- 5 645
miljoner kronor i prisläget i november 1993 -- betraktas som en
övre gräns för de statliga kostnadsåtagandena. Alla eventuellt
tillkommande kostnader för arrangemangen måste sålunda klaras av
genom omprioriteringar eller bäras av arrangörerna ensamma.
Alternativt bör de också kunna finansieras med intäkter som inte
annars hade kommit arrangemangen till del.
Det är även i övrigt angeläget att regeringen utformar
garantivillkoren på ett sådant sätt att det ger kommunerna
incitament att hålla nere kostnaderna.
Såsom också framhålls i propositionen bör strävan vara att
kommunerna tar största möjliga ekonomiska ansvar för spelens
genomförande. Under ärendets beredning har de båda kommunerna
också visat vilja att ta ett sådant ansvar genom att förklara
sig beredda att själva finansiera vissa anläggningar som finns
upptagna i framställningen om garantin. Eftersom de båda
kommunerna har ett stort positivt utbyte av de tilltänkta
arrangemangen framstår det enligt finansutskottets mening som
naturligt att regeringen vid de fortsatta överläggningarna med
kommunerna ställer krav på ett mer långtgående kostnadsansvar
från deras sida.
Med de synpunkter utskottet här redovisat tillstyrker
utskottet att regeringen bemyndigas att ställa ut den föreslagna
garantin för genomförandet av de olympiska vinterspelen i
Östersunds och Åre kommuner år 2002. Utskottet avstyrker därmed
de avslagsyrkanden eller krav på ytterligare utredning som
framförts i motionerna Kr14 av Margitta Edgren (fp), Kr15 av
Gudrun Schyman m.fl. (v) samt Kr16 av Sonja Rembo och Gullan
Lindblad (m).
Stockholm den 5 maj 1994
På finansutskottets vägnar
Per-Ola Eriksson
I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Roland
Sundgren (s), Lars Leijonborg (fp), Per Olof Håkansson (s),
Lisbet Calner (s), Yvonne Sandberg-Fries (s), Stefan Attefall
(kds), Ian Wachtmeister (nyd), Arne Kjörnsberg (s), Roland
Larsson (c), Lennart Hedquist (m), Alf Egnerfors (s), Christel
Anderberg (m), Börje Nilsson (s) och Stig Grauers (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Johan Lönnroth (v) anför:
Underskottet i statens finanser har flera år i rad nått
svindlande nivåer trots återkommande krispaket och långtgående
försämringar i sociala trygghetssystem. I det statsfinansiella
kaos som nu råder efter tre års borgerligt styre ter det sig
därför närmast följdriktigt att regeringen föreslår att Sverige
skall ta på sig ansvaret för de olympiska vinterspelen år 2002,
väl medveten om att ett sådant åtagande kommer att få betydande
statsfinansiella konsekvenser om IOK skulle bifalla den svenska
ansökan. Riksrevisionsverket har nämligen beräknat att spelen
kommer att gå med ett underskott på mellan 2,4 och 7,0 miljarder
kronor, vartill kommer ökade myndighetsutgifter på ca 0,8
miljarder kronor. Med den utformning den statliga garantin
föreslås få är detta kostnader som kan komma att belasta
statsbudgeten.
Riksdagen har på förslag av regeringen lagt fast ett femårigt
besparingsprogram på 81 miljarder kronor. Trots att regeringen i
kompletteringspropositionen föreslår att detta program utökas
med ytterligare 20 miljarder kronor räknar man inte med att ha
uppnått balans i statsfinanserna ens mot slutet av detta
decennium. Sett i skenet av de uppoffringar dessa besparingar
innebär för medborgarna ter det sig anmärkningsvärt att
regeringen så lättvindigt och med öppna ögon är beredd att ta på
sig en ökad utgift av den angivna omfattningen. All erfarenhet
visar dessutom att det är svårt att hålla de kalkyler som görs i
samband med olympiska spel.
Än mer anmärkningsvärt ter det sig att det framlagda förslaget
varken tillgodoser elementära krav på budgetprövning, ej heller
de villkor som riksdagen ställt upp för statlig garantigivning.
Riksdagen har sålunda på förslag av regeringen vid upprepade
tillfällen slagit fast att all budgetprövning skall vara
utomordentligt stram och att nya utgiftsåtaganden skall
begränsas till de mest angelägna reformerna. De förslag som förs
fram skall dessutom finansieras fullt ut genom andra
utgiftsminskningar.
När samhället saknar resurser för att kunna tillgodose
grundläggande sociala behov framstår en satsning på olympiska
vinterspel inte som en angelägenhet av den dignitet som
riksdagen förutsatte när detta uttalande gjordes. Förslaget
uppfyller dessutom inte de krav på finansiering som riksdagen
föreskrivit.
Formellt sett omfattar regeringens förslag inte en ny utgift
utan ett garantiåtagande. Även sett som sådant svarar förslaget
inte upp mot de krav som finns angivna. Så t.ex. har riksdagen
framhållit att garantier innebär åtaganden som har många
likheter med vanliga utgifter. Förslag om nya garantiformer bör
därför underkastas samma restriktiva prövning som gäller för
vanliga utgiftsåtaganden. Vid en sådan prövning skall, enligt
samma uttalande, särskilt uppmärksammas de risker som är
förknippade med den tilltänkta garantigivningen. Riksdagen har
tidigare också slagit fast att den statliga garantigivningen
inte får innehålla något subventionsmoment och att samtliga
garantier därför bör avgiftsbeläggas. Avgifterna skall tas ut i
förskott, och i den mån en beviljad garanti inte utnyttjas fullt
ut skall avgiftsbeläggningen också omfatta den outnyttjade delen
av garantin.
Av propositionen framgår klart att den föreslagna garantin
inte underkastats någon restriktiv prövning, och frågan om
avgiftsbeläggning har över huvud taget inte förts på tal av
regeringen.
Enligt Vänsterpartiets mening är det angeläget att
budgetdisciplinen upprätthålls och att statsfinanserna hanteras
med omsorg. Eftersom propositionen inte i något avseende
tillgodoser de krav som bör kunna ställas i detta sammanhang bör
den avvisas av riksdagen. Om så inte sker är det för de svenska
statsfinansernas vidkommande bara att hoppas att den svenska
ansökan faller bort i den prövning som IOK senare skall göra.