I betänkandet behandlas förslag i budgetpropositionen om
statens stöd till idrotten och motioner med anknytning till
denna del av propositionen.
I tre motioner yrkas att riksdagen skall uttala sig om
idrottsrörelsens villkor och sociala betydelse i samhället och
om inriktningen av samhällsstödet till idrotten. Yrkandena
avstyrks med hänvisning bl.a. till att det i dessa frågor inte
råder något motsatsförhållande mellan vad som anförs i
motionerna och i propositionen samt till att regeringen avser
att lämna dels en proposition om bl.a. en ny lotterilag under
våren, dels en proposition med förslag till principer för
statens framtida bidragsgivning till de ideella organisationerna
före sommaren. En motion om statliga åtgärder för att en större
andel av idrottsresorna skall företas med allmänna
kommunikationsmedel avstyrks.
Utskottet uppehåller sig liksom förra året ingående vid frågan
om jämställdhet inom idrotten. En inom Riksidrottsförbundet
gjord rapport om jämställdhetsarbetet redovisas. Utskottet
uttalar sig om uppgifterna i rapporten och behandlar möjligheten
att använda ekonomiska styrmedel för jämställdhetsarbetet. Med
hänvisning bl.a. till vad utskottet anför härom och till att det
av propositionen framgår att regeringen fortlöpande
uppmärksammar frågan om jämställdhet inom idrotten avstyrks
yrkanden i tre motioner om uttalanden i denna fråga. Vidare
avstyrks yrkande i en motion om tillsättande av en statlig
idrottsutredning med kvinnoprofil.
Utskottet uppehåller sig med anledning av en motion även
ingående vid frågan om forskning om dopning och idrottsanorexi.
Utskottet finner av vad utskottet redovisat om de insatser som
gjorts, görs eller planeras av regeringen och andra statliga
organ att det inte är påkallat med något riksdagens initiativ
för att ytterligare statliga insatser skall komma till stånd. Då
det gäller idrottsrörelsens egna insatser utgår utskottet, som
finner att vad som framkommit om idrottsanorexi är oroväckande,
ifrån att Riksidrottsförbundet analyserar resultatet av det
arbete som i olika avseenden nedlagts på området och vidtar de
åtgärder som för idrottsrörelsens del bedöms som motiverade.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag till
idrotten med 512 173 000 kr.
Till betänkandet har fogats en reservation.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1993/94:100 bilaga 8
(Finansdepartementet) under huvudavsnittet I. Övriga ändamål
punkt I 5. Stöd till idrotten föreslagit riksdagen att till Stöd
till idrotten för budgetåret 1994/95 anvisa ett
reservationsanslag på 512 173 000 kr.
Motionerna
1993/94:Kr508 av Sigge Godin och Ingela Mårtensson (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fördelningen av stödet till idrotten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om jämställd idrott,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om handikappidrottens villkor.
1993/94:Kr514 av Elisabeth Persson m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en idrottsutredning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om idrottens ekonomiska villkor.
1993/94:Kr516 av Jan Jennehag (v) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
idrottsresor.
1993/94:Kr519 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om idrottens villkor.
1993/94:A813 av Christer Lindblom m.fl. (fp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om jämställdhet inom idrotten.
1993/94:A815 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas
45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att utvärdera statens stöd till
idrotten och vidta åtgärder för likvärdigt stöd till
kvinnoidrott,
46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att öka forskning om missbruk,
dopningsmedel och anorexi inom idrotten och befria idrotten från
dessa avarter.
Utskottet
Inledning
Utskottet har ett flertal gånger framhållit att
idrottsrörelsen, som är vårt lands största folkrörelse, har stor
betydelse för ett mycket stort antal människor. Den erbjuder
glädje, gemenskap och en hälsosam och meningsfull
fritidssysselsättning. Framför allt är idrottsrörelsen en
ungdomsrörelse. För många barn och ungdomar är
idrottsföreningarnas verksamhet, näst efter hemmet och skolan,
den viktigaste uppfostringsmiljön. De attityder och värderingar
som förmedlas via idrottsrörelsen präglar i stor utsträckning
barns och ungdomars personliga utveckling.
Det är mot denna bakgrund som staten anvisar anslag som
används för bidrag till Sveriges riksidrottsförbund (RF) för den
verksamhet som bedrivs av förbundet och till förbundet anslutna
organisationer. Från anslaget lämnas också bidrag till vissa
utanför RF stående organisationer och till motionsverksamhet för
studerande vid kårorterna. Vidare lämnas bidrag till lokal
ungdomsverksamhet på idrottens område.
Målen för idrottsrörelsen och inriktningen i stort av dess
verksamhet läggs fast vid riksidrottsmötena (RIM) som hålls
vartannat år. Av beslut som fattats vid dessa vill utskottet
inledningsvis redovisa följande.
Vid RIM år 1989 antogs handlingsprogrammet Idrottspolitisk
offensiv. I programmet, som avses ligga till grund för
idrottsrörelsens utveckling av verksamheten under 1990-talet,
behandlas bl.a. frågor om idrottens mål och inriktning,
förenings- och ledarutveckling, förhållandet mellan elit- och
motionsidrott, rörelsens insatser för bl.a. handikappade och
invandrare, jämställdhetsarbete, finansiering samt forskning och
utveckling.
RIM beslöt år 1991 om en prioritering mellan
verksamhetsområdena inom idrottsrörelsen som innebar att
verksamheten under två år skulle inriktas mot att stärka
idrottens trovärdighet, att förbättra idrottens
förutsättningar och att stärka idrottens internationella
agerande.
Av RF:s anslagsframställning för budgetåret 1994/95 kan
utläsas bl.a. följande om de prioriterade uppgifterna. Idrottens
trovärdighet skall utvecklas bl.a. genom att ännu mer kraft
än tidigare läggs ned för att öka kvinnors och ungdomars
delaktighet i idrottsrörelsens beslutande organ, genom att
kampen mot dopning inom idrotten fortsätts med oförändrad kraft,
genom att utbildning ges till idrottsrörelsen i frågor som
rör ekonomi och obeståndsjuridik, genom att arbete görs
tillsammans med bl.a. polis och supporterklubbar för att
förhindra bråk och kravaller i samband med idrottsevenemang samt
genom att friskvården förbättras. För att stärka idrottens
internationella agerande avser RF att verka för ett samlat
Idrottseuropa där idrotten utvecklas på sina egna villkor och på
demokratiska grunder. RF avser vidare att verka för en bred
samverkan mellan olika europeiska idrottsorganisationer för att
därigenom slå vakt om den europeiska idrottens ställning i
världen samt att samverka med övriga Norden i denna fråga.
Vid RIM år 1993 antogs Verksamhetsinriktning och ekonomisk
plan för åren 1994--1996, i vilken huvudrubrikerna är
individen i idrotten, anläggningstillgänglighet, idrottens
finansiering och internationellt agerande. Under avsnittet
individen i idrotten behandlas frågor som avser ungdomar och
kvinnor, invandrare, prestationsutveckling och motionsidrott
samt det ideella ledarskapet. Under
anläggningstillgänglighet berörs frågan om de kommunala
nedskärningarna på området. Idrottens finansiering handlar
om idrottens egeninsatser, om intäkter från spel och lotterier
och om skatter och avgifter. Inom området internationellt
agerande vill RF prioritera ett stärkt internationellt
inflytande, EG-utvecklingen och internationellt
erfarenhetsutbyte.
Inom RF bedrivs ett särskilt arbete för jämställdhet mellan
kvinnor och män inom idrotten. Till grund för detta arbete
ligger i huvudsak en särskild jämställdhetsplan antagen vid RIM
år 1989 -- Idrottens jämställdhetsplan inför 90-talet. Frågan om
jämställdhet behandlades vid RIM år 1993. Utöver vad som
tidigare nämnts behandlades vid RIM år 1993 även bl.a. frågan om
idrottens finansiering och ekonomiska bidragsmodeller samt ett
program inför 2000-talet. Utskottet berör i det följande frågan
om jämställdhet och idrottens finansiering.
Vissa allmänna idrottsfrågor, m.m.
Utskottet behandlar i detta avsnitt motionsyrkanden om
uttalanden om idrottsrörelsens villkor och sociala betydelse, om
inriktningen av samhällsstödet till idrotten och om
idrottsresor.
Motionärerna bakom motion Kr519 (s) tar upp frågor om
idrottens betydelse för samhället och dess villkor (yrkande
1 delvis). Idrotten ger lust, glädje och gemenskap. Den
förbrödrar och i dagens samhälle med en tilltagande
främlingsfientlighet har idrotten en viktig uppgift som
motverkande kraft. Idrotten är vår största ungdomsverksamhet.
Verksamheten bärs upp av de ideellt arbetande ledarna.
Undersökningar visar att idrotten av olika skäl fått svårare att
nå olika grupper och att flickor i tonåren i allt högre grad
lämnar den organiserade idrottsrörelsen. Det finns anledning för
idrottsrörelsen att ta dessa tendenser på allvar och finna
sådana verksamhetsformer som gör idrotten attraktiv för alla.
Motionärerna framhåller vidare idrottens betydelse som en viktig
form av rehabiliterande hälsovård. Även elitidrottens
underhållningsvärde för människor framhålls. Motionärerna
konstaterar att de redovisade förhållandena utgör några av
skälen till att samhället på olika sätt medverkar till att skapa
förutsättningar för idrott och motion. I frågan om finansiering
av idrottsrörelsens verksamhet framhåller motionärerna att det
är nödvändigt att rörelsen ges goda villkor för att på egen hand
skaffa sig egna inkomster bl.a. genom att ges möjligheter till
inkomster från spelmarknaden. De understryker dock samtidigt att
den grundläggande principen bör vara att idrotten, liksom andra
väsentliga företeelser i samhället som får statsstöd, får sina
anslag granskade och beslutade i Sveriges riksdag. Motionärerna
vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på att medel
motsvarande de 55 miljoner kronor som under innevarande budgetår
tillförs idrottsrörelsen från AB Tipstjänst inte finns med i det
nu föreliggande budgetförslaget.
Även i motion Kr514 (v) framhålls idrottens betydelse (yrkande
3). Idrotten är angelägen ur både individ- och
samhällssynvinkel. Stat, kommun och idrottsrörelsen har ett
gemensamt ansvar för att medborgarna har möjlighet att delta i
olika idrottsaktiviteter. Motionärerna framhåller vidare att de
ideella ledarna gör ett enastående socialt arbete, inte minst
bland barn och ungdom. Motionärerna påvisar vad gäller
finansieringsfrågan att minskade idrottsanslag och kommunala
nedskärningar kommer att drabba breddidrotten. De framhåller
härvid dock att det framöver kan finnas en möjlighet för
idrotten till förbättrad ekonomi genom ett ökat inflytande över
spelmarknaden.
Utskottet finner att det föreligger en långtgående
överensstämmelse mellan vad motionärerna anför och vad
propositionen innehåller i motsvarande delar. Detta gäller såväl
idrottsrörelsens insatser för ungdomars idrottande som de
ideella ledarnas roll häri. Överensstämmelse föreligger även i
bedömningen att det är av vikt att breddidrotten, med dess
betydelse för friskvården, ges tillräckligt stöd. Betydelsen av
elitidrotten och integrering av invandrare inom idrotten
framhålls såväl i propositionen som i motion Kr519. Det kan
framhållas att det av RF:s årsredovisning för verksamhetsåret
1992/93 och anslagsframställning för 1994/95 och av material som
redovisats vid RIM år 1993 framgår att förbundet fortlöpande
uppmärksammar de aspekter på rörelsens verksamhet som behandlas
i motionerna. Vad gäller idrottens ekonomiska villkor kan
konstateras att en bred enighet råder om att statens stöd till
idrottsrörelsen är nödvändigt för att främst ungdoms- och
breddidrotten skall ges goda förutsättningar. Samstämmighet
råder också om vikten av att verksamheten samtidigt ges goda
möjligheter till egenfinansiering. Det kan härvid nämnas att RIM
år 1993 uppdrog åt Riksidrottsstyrelsen (RS) att utreda framtida
bidragsmodeller och penningströmmar inom idrotten samt att
regeringen avser att lämna dels en proposition om bl.a. en ny
lotterilag under våren, dels en proposition med förslag till
principer för statens framtida bidragsgivning till de ideella
organisationerna före sommaren. Det framgår vidare av
budgetpropositionen att regeringen avser att under våren
återkomma till riksdagen med förslag till formerna för stöd till
idrotten från AB Tipstjänst. Riksdagen får därför anledning att
senare under våren återkomma vad gäller denna del av
idrottsstödet. Utskottet vill dock i detta sammanhang
understryka vikten av att det totala statsstödet till idrotten
inte minskar under nästa budgetår.
Utskottet anser med hänsyn till det anförda att motionerna i
nu aktuella delar inte påkallar någon riksdagens åtgärd (Kr519
yrkande 1 delvis och Kr514 yrkande 3).
Frågan om inriktningen av samhällsstödet till idrotten
behandlas i två motioner. I det följande avsnittet behandlas
inriktningen av stödet såvitt gäller jämställdhet mellan kvinnor
och män inom idrotten.
I motion Kr508 (fp) betonas att den omfattande
ungdomsverksamheten och friskvården gör idrottsrörelsens
samhällsnytta mest påtaglig och att det därför är angeläget att
de ideellt arbetande ledarnas arbete, som är verksamhetens
viktigaste resurs, stimuleras och underlättas (yrkande 1).
Motionärerna anser att ungdomsverksamheten skall ges hög
prioritet vid bidragsfördelningen och att det lokala
aktivitetsstödet är en bra metod vid fördelning av medel till
ungdomsverksamheten. I motionen framhålls vidare att det är
viktigt att handikappidrotten ges samma förutsättningar som
idrotten i övrigt och att det vid bidragsfördelning tas hänsyn
till de särskilda behov som handikappidrotten har (yrkande 3).
Motionärerna bakom motion Kr519 (s) anför följande synpunkter
i fråga om bidragsfördelningen (yrkande 1 delvis). Det är
viktigt att intensifierade insatser görs för att fler människor
skall ges möjlighet till motion samt för att handikappade skall
aktiveras. Elitidrotten är av stort värde för att väcka och
bredda intresset för motion och idrott. Det är viktigt att de
som ägnar sig åt elitidrott ges goda förutsättningar för det.
Fortsatta satsningar på ledarutbildning och ledarrekrytering är,
med hänsyn till de ideellt arbetande ledarnas betydelse,
viktiga. Det lokala aktivitetsstödet är av avgörande betydelse
för den lokala idrotten och dess möjlighet att aktivera
ungdomar. Det är angeläget att RF, inom angiven anslagsram,
räknar upp satsningen på detta stöd. Vidare är det av stor
betydelse för den svenska idrottsrörelsen att dess företrädare
kan åta sig internationella förtroendeuppdrag och att den
svenska idrottsrörelsen följer och utvärderar det europeiska
integrationsarbetets konsekvenser för svensk idrott.
Utskottet gör bedömningen att de prioriteringar som
motionärerna förordar inte står i något motsatsförhållande till
varandra. Motionärernas prioriteringar överensstämmer också i
allt väsentligt med dem som enligt propositionen har legat till
grund för beräkningen av statens stöd till idrotten för nästa
budgetår. Utskottet vill också framhålla att den tidigare nämnda
aviserade propositionen om principerna för statens framtida
bidragsgivning till de ideella organisationerna kommer att
behandla inriktningen av statens stöd. Såvitt gäller
handikappidrottens villkor kan härutöver särskilt nämnas att det
av RF:s årsredovisning framgår att Handikappidrottsförbundet, av
63 specialidrottsförbund (SF), mottog det sjätte största
bidraget budgetåret 1992/93. Utskottet har vidare inhämtat att
handikappidrotten utöver bidrag från RF och från AB Tipstjänst
för innevarande budgetår fått motta närmare 9 miljoner kronor ur
Allmänna arvsfonden i enlighet med ett beslut av regeringen
innebärande att handikappidrotten under åren 1992--1994 ur
fonden skall få tillgodogöra sig 15 miljoner kronor fördelade på
tre år.
Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att det inte
erfordras något uttalande av riksdagen med anledning av vad
motionärerna anfört. Utskottet avstyrker således motionerna i
här aktuella delar (Kr508 yrkandena 1 och 3 samt Kr519 yrkande 1
delvis).
I motion Kr516 (v) anförs att ett stort antal idrottsresor
till och från träning och tävling för närvarande företas med
bil. Resorna belastar enligt motionären vägnät och miljö samt
bidrar till dålig trafiksäkerhet. Idrotten behöver billiga och
säkra transporter, samtidigt som allmänna samfärdsmedel behöver
passagerare. Det finns i dag inte något ekonomiskt och praktiskt
attraktivt alternativ till bilen vid idrottsresor. Enda
möjligheten att komma till rätta med problemet är att bidrag
utgår till resorna med det villkoret att resorna inte sker med
bil. Motionären föreslår mot denna bakgrund att regeringen tar
initiativ till att snabbt ta fram en åtgärdsplan för hur
idrottsresor med bil skall minskas. Företrädare för
idrottsrörelsen, trafiksäkerhetsintressenter och trafikföretagen
bör engageras i arbetet.
Utskottet har tidigare behandlat en motion med liknande
innehåll och har därvid uttalat att initiativ av nu aktuellt
slag i första hand bör komma från idrottsrörelsens egna organ
eller från trafikföretagen (bet. 1991/92:KrU15). Denna bedömning
är alltjämt hållbar. Utskottet ser med tillfredsställelse att RF
och SAS träffat ett rabattavtal som avser idrottsföreningarnas
resor. RF har upplyst att ett rabattavtal omfattande förbunds-
och kursverksamheten tecknats med SJ och att förhandlingar
fortsätter om ett rabattavtal omfattande även
idrottsföreningarna. Med hänsyn till det anförda avstyrker
utskottet motion Kr516.
Jämställd idrott
Frågor om jämställdhet mellan kvinnor och män inom idrotten
har varit föremål för behandling såväl inom RF som i riksdagen i
samband med prövningen av anslaget Stöd till idrotten.
RIM antog år 1989 en jämställdhetsplan inför 1990-talet samt
handlingsprogrammet Idrottspolitisk offensiv. Utskottet har i
tidigare betänkanden, 1990/91:KrU17 och 1992/93:KrU14, närmare
redogjort för innehållet i jämställdhetsplanen och i
handlingsprogrammet, det sistnämnda i den del det avser
jämställdhetsarbetet. Utskottet hänvisar till framställningen i
betänkandena. Avsikten är att resultatet av jämställdhetsarbetet
skall utvärderas inför RIM år 1995.
RF beräknar i sin årsredovisning för verksamhetsåret 1992/93
att ca 45 % av de aktiva inom idrotten är kvinnor. Andelen
kvinnor bland ledare och i idrottsrörelsens olika beslutande
organ är dock avsevärt mindre. I en rapport till RIM år 1993 om
RF:s jämställdhetsarbete åren 1989--1993 redovisas en
utvärdering med resultat och analys av de delmål som ställs upp
i jämställdhetsplanen. Utskottet vill sammanfatta det centrala
innehållet i rapporten och vad utskottet i övrigt inhämtat på
följande sätt.
Andelen kvinnor i SF:s styrelser uppgick år 1992 till 21 %.
Motsvarande siffra år 1991 var 20 %. Bland de 14 SF som erhållit
särskilda medel för utvecklingsprojekt de senaste åren, totalt
6,960 miljoner kr åren 1989/90--1992/93, uppgår andelen kvinnor
i styrelserna år 1992 till 27 %. De centrala insatserna har
framför allt utgjorts av specialriktad utbildning av olika
kategorier idrottsledare, främst kvinnor. Vid en jämförelse med
det jämställdhetsarbete som sker inom idrotten i övriga Europa
framgår att andelen kvinnor i det högsta beslutande organet
(motsvarande RS) i 20 länder bara är 18 %. I RS uppgår andelen
kvinnor till 27 %, vilket placerar Sverige på sjunde plats
totalt. Om man endast ser till de icke-statliga
idrottsorganisationerna hamnar Sverige på tredje plats efter
Schweiz och Norge. Vad gäller kvinnorepresentationen i
valberedningarna hade år 1992 12 SF en jämn könsfördelning och
16 SF närmade sig målet lika antal kvinnor och män, medan 24 SF
inte hade någon kvinna i sin valberedning. De centrala
insatserna har bl.a. bestått i att tre pilotdistrikt erhållit
särskilda medel för satsning på utbildning av valberedningar
inom föreningslivet. Sedan augusti 1993 pågår på Bosön den
största satsningen på kvinnliga tränare någonsin i Sverige.
Deltagare i den första HTU-kursen -- Högre TränarUtbildning för
kvinnor -- är 19 kvinnor från fyra specialidrotter. Avsikten är
att de skall bli elittränare. De medvetna satsningar som gjorts
på kvinnliga tränare i framför allt de 14 SF har gett positiva
resultat. 58 % av 63 SF har dock inte gjort några särskilda
satsningar på tränare vare sig utbildningsmässigt eller för att
rekrytera fler kvinnor till tränarkåren.
Såvitt gäller det fortsatta jämställdhetsarbetet framgår av
rapporten om jämställdhetsarbetet åren 1989--1993 följande. RF
är medvetet om att idrottsrörelsen har mycket långt kvar tills
en verkligt jämställd idrott är uppnådd. Totalt 12 SF har en
egen handlingsplan för jämställdhet. Drygt 23 SF har fattat
policybeslut för att öka kvinnors andel vid rekrytering. Däremot
har fortfarande ca 22 SF inte antagit vare sig handlingsplan
eller policybeslut. RF uppmanar till krafttag och fortsatt
intensifierat arbete i enlighet med jämställdhetsplanen.
Idrottens jämställdhetsarbete inriktas under de kommande två
åren på följande. Intensifiera arbetet och styr ekonomiskt
-- ansvaret för genomförandet av jämställdhetsplanen ligger på
beslutsfattarna i RS, SF och distriktsförbunden. Samverkan med
idrottens stödorgan, t.ex. SISU, är viktig. Uppgifter utifrån
jämställdhetsplanens delmål skall årligen sammanställas och
användas som ett kriterium vid fördelningen av det statliga
bidraget till SF. Det statliga lokala aktivitetsstödets
fördelning mellan idrott som utövas av flickor resp. pojkar
skall följas upp och förslag till åtgärder ges. Fokusera
inom följande områden -- forskning, utbildning och
nätverk/idrottspolitiskt arbete.
Frågor om jämställd idrott behandlas i fyra motioner.
Utskottet tar först upp till behandling tre motioner i vilka
framhålls att jämställdhetsarbetet måste intensifieras och
större krav ställas från staten vid fördelningen av stödet till
idrotten. Utskottet behandlar därefter en motion i vilken
hemställs om en statlig idrottsutredning med kvinnoprofil.
I motion Kr508 (fp) framhålls att jämställdheten är en av
idrottsrörelsens absolut viktigaste trovärdighetsfrågor.
Enligt motionärerna finns det, trots de insatser som görs,
fortfarande brister (yrkande 2). Alltför ofta är t.ex. antalet
kvinnliga ledare oacceptabelt lågt vid större internationella
tävlingar. Det återstår mycket att göra även när det gäller att
åstadkomma likvärdiga villkor för flickors idrottsutövande.
Motionärerna anför att jämställdhetsarbetet måste ges fortsatt
hög prioritet och att snabba förbättringar är en av
förutsättningarna för att idrottsrörelsen skall kunna behålla
sin trovärdighet.
Motionärerna bakom motion A813 (fp) anför att den kvinnliga
representationen i styrelserna för idrottsförbund och
idrottsklubbar är liten (yrkande 7). Utpräglade mansidrotter
prioriteras framför utpräglade kvinnoidrotter. Motionärerna
anser att det offentliga stödet till idrotten bör vara förenat
med krav på bättre jämställdhet inom idrotten.
I motion A815 (c) anförs att det offentliga stödet till
idrotten måste fördelas rättvist (yrkande 45). Flickors
idrottsutövande skall ske på lika villkor och med likvärdigt
stöd. Trots påpekanden om att rättvisa måste komma till stånd
sker förändringarna långsamt. Det är enligt motionärerna hög tid
för en ordentlig översyn av hur offentliga medel används inom
idrotten och av hur fördelningen av medel mellan kvinnors och
mäns idrottsutövande sker.
Utskottet anser att förverkligandet av jämställdhetsmålen är
ett viktigt inslag i arbetet på att stärka idrottens
trovärdighet. Utskottet har redogjort för det arbete som pågår
för att förverkliga dessa mål. Rapporten om RF:s
jämställdhetsarbete åren 1989--1993 tyder emellertid på att det
kommer att krävas mer kraftfulla insatser. Utskottet anser det
angeläget att innehållet i rapporten föranleder de åtgärder som
krävs för att de uppsatta målen skall uppnås. Som utskottet
under våren 1993 framhöll måste jämställdhetsarbetet, för vilket
RF har ett övergripande ansvar, föras fram på alla plan inom
rörelsen (bet. 1992/93:KrU14). Utskottet uttalade även att
ekonomiska styrmedel inte borde vara uteslutna.
Utskottet vill framhålla att en fortlöpande redovisning, med
särskilt avseende på bidragsfördelningen mellan kvinnor och män,
av anslagsdispositionen inom RF är ett värdefullt instrument för
RF och omgivningen vid bedömningen av hur jämställdhetsarbetet
utvecklas och främjas. Enligt vad som framgår av
budgetpropositionen har RF på uppdrag av regeringen redovisat
den könsmässiga fördelningen av bidraget till lokal
ungdomsverksamhet avseende budgetåret 1992/93. Härav framgår att
av deltagartillfällena utgjorde 40 % tillfällen för flickor och
60 % för pojkar, vilket motsvarar den könsmässiga fördelningen
av medlemmarna i aktuell ålder. Utskottet har inhämtat att RS
beslutat att, inför bidragsfördelningen till SF nästkommande
budgetår, från SF inhämta uppgifter utifrån jämställdhetsplanens
delmål och låta dessa som ett kriterium bland andra ligga till
grund för bidragsfördelningen. Vidare har, som ovan nämnts, RIM
år 1993 uppdragit åt RS att utreda framtida bidragsmodeller och
penningströmmar inom idrotten och därvid bl.a. lämna förslag
till fördelning av idrottens totala anslag, framtida fördelning
av SF-anslaget och kommande regler för det lokala
aktivitetsstödet. Utskottet anser sig kunna förutsätta att RS
därvid kommer att uppmärksamma frågan om ekonomiska styrmedel
för jämställdhetsarbetet.
Av propositionen kan utläsas att regeringen fortlöpande
uppmärksammar frågan om jämställdhet inom idrotten. Mot bakgrund
härav och med hänvisning till vad utskottet anfört i det
föregående förutsätter utskottet att regeringen vid kommande
överväganden om bl.a. anslagsfrågor som rör idrottsrörelsen
beaktar resultaten av insatserna på jämställdhetsområdet. Något
initiativ från riksdagen i här aktuellt avseende är därför inte
erforderligt. Utskottet avstyrker således motionerna i nu
aktuella delar (Kr508 yrkande 2, A813 yrkande 7 och A815 yrkande
45).
Motionärerna bakom Kr514 (v) hemställer att en
idrottsutredning med kvinnoprofil tillsätts (yrkande 2). De
anför att kvinnoidrotter har låg status och uppmärksammas
sällan. Det låga intresset för ökade resurser, uppmärksamhet,
uppmuntran och stöd till flickors och kvinnors idrottsintressen
och behov av fysisk aktivitet kan inte förklaras som annat än
rester av ett traditionellt könsrollstänkande. Trots
jämställdhetssatsningar från RF släpar idrottsvärlden efter det
övriga samhället då det gäller att ge kvinnor makt och
inflytande. Motionärerna framhåller att det är mer än 20 år
sedan en idrottsutredning gjordes och att förhållandena sedan
dess ändrats såväl i samhället som i idrotten. De anser därför
att en idrottsutredning med tydlig kvinnoprofil bör tillsättas.
Där kan det faktaunderlag som gäller flickor och idrott samlas
och kvinnoidrottsforskningen finnas representerad. Utredningen
bör vidare få direktiv att lägga fram förslag på budgeterings-
och finansieringsprinciper som inte förfördelar kvinnor. I
motionen anges att även fördelarna resp. nackdelarna med en
organisation som hyser både elit- och motionsidrott bör
behandlas i utredningen. Utöver detta bör ledarrekryteringen,
kostnadsökningarna, den alltmer komplexa relationen mellan
idrott och stat och kommun, det ökade kommersiella beroendet,
förutsättningarna för ideellt arbete samt dopningsproblematiken
behandlas.
Utskottet har flera gånger tidigare, senast under våren 1993
(bet. 1992/93:KrU14), behandlat motioner med yrkanden om
tillsättande av idrottsutredningar. Utskottet har därvid uttalat
att det måste ankomma på idrottsrörelsen att väcka frågan om
tillsättandet av sådana utredningar. Denna bedömning är alltjämt
hållbar. Med hänsyn härtill och till att RIM år 1993
uppmärksammade flertalet av de frågor som motionärerna tagit upp
avstyrks motionen i nu berörd del (Kr514 yrkande 2).
Forskning om dopning och idrottsanorexi
Frågan om forskning om dopning och anorexi berörs i en motion.
Centrum för idrottsforskning (Cif), Centrum för
prestationsutveckling (Cpu), Utvecklingscentra och Idrottens
högskola är viktiga organ för svensk idrotts fortsatta
utveckling. Cif, som lyder under Karolinska institutet och
huvudsakligen finansieras av RF, lämnar bidrag till olika
forskningsprojekt. Cpu är ett samarbetsprojekt mellan RF och
Sveriges olympiska kommitté som skall främja elitidrotten i
Sverige. Även Cpu finansieras till största delen av RF. Som en
del i prestationsutvecklingsarbetet och en resurs för detta
finns regionala utvecklingscentra. Syftet är att skapa en
infrastruktur som stärker svensk idrotts ställning. Eftersom det
är viktigt att en helhetssyn vad gäller forskning, utveckling
och utbildning utvecklas och att ett program för det fortsatta
arbetet utformas har RF inlett diskussioner om att ta fram en
samlad policy i detta avseende.
Utskottet redovisar först vissa uppgifter om dopning.
Enligt RF:s årsredovisning för verksamhetsåret 1992/93
uppskattar tullmyndigheterna att det smugglas in
dopningspreparat som räcker till 100 000 missbrukare. Detta
skall jämföras med att antalet elitidrottare i Sverige uppgår
till ca 7 000. RF konstaterar i årsredovisningen att den stora
förbrukningen av dopningspreparat sker utanför idrotten och har
mot denna bakgrund projektanställt en person med uppgift att
försöka få samhället att ta ansvar i frågan. Av RF:s rapport om
antidopningsverksamheten 1992/93 kan utläsas bl.a. följande.
Omkring 200 funktionärer har varit engagerade i olika
kontrollgrupper organiserade genom distriktsförbunden. 2 300
tester har tagits och 56 personer har dömts av idrottens egna
organ för olika slag av dopning, främst användning av anabola
steroider. RF:s dopningskommission har etablerat ett samarbete
med tullregionernas dopningshandläggare i 14 distrikt. Vidare
har bl.a. intern information skett främst genom löpande utskick
till testfunktionärer och förbundsläkare inom SF och
distriktsförbund samt material i form av informationshäfte och
affisch om biverkningar tagits fram. Dopningskommissionen har
vidare medverkat vid en internationell antidopningsutbildning
samt deltagit i internationella möten om dopning. På RF:s
initiativ har under hösten 1993 öppnats en dopningsjour på
Huddinge sjukhus. Jouren, som finansieras av
Folkhälsoinstitutet, har till uppgift att svara på allmänhetens
frågor rörande dopning.
Av budgetpropositionen framgår att regeringen genom
Folkhälsoinstitutet följer dopningsproblematiken i olika
avseenden (bil. 6 Socialdepartementet s. 87--88). Institutet har
tagit initiativ till en samarbetsgrupp för informationsutbyte
mellan företrädare för bl.a. Polisen, Tullen, skolan och RF.
Institutet har också medverkat i en informationskampanj på flera
håll i landet och tagit fram och förmedlat skriftlig information
om vad dopning är och riskerna med denna. Regeringen avser att
under våren tillkalla en särskild utredning med parlamentarisk
medverkan i syfte att få till stånd en samlad översyn av
omfattningen och följderna av missbruket med dopningsmedel.
Utskottet vill nämna att Socialdepartementet i oktober 1992
genomförde en hearing om anorexi och bulimi. Regeringen
uppdrog därefter i november samma år åt Socialstyrelsen och
Folkhälsoinstitutet att bl.a. analysera och beskriva förekomsten
av anorexi och bulimi i befolkningen. Till arbetet knöts en
referensgrupp med representanter för bl.a. RF. Uppdraget
slutfördes genom att rapporten Ett liv av vikt överlämnades till
regeringen i augusti 1993. Av rapporten och en till den hörande
enkätundersökning framgår bl.a. följande.
Bland hårt idrottande flickor tycks ätstörningar vara
vanligare än bland flickor i allmänhet. I Norge hade enligt en
aktuell undersökning i genomsnitt 18 % av de kvinnor som ägnade
sig åt elitidrott allvarliga och ytterligare 22 % lindriga
ätstörningar. Högsta andelen ätstörningar fanns inom idrotter
där det fanns estetiska krav eller där vikten hade stor
betydelse. Inom dessa idrotter hade cirka 25--35 % allvarliga
ätstörningar. Den svenska enkätundersökningen, som gjordes på
Folkhälsoinstitutets uppdrag, riktade sig till skolan,
idrottsrörelsen och psykiatrin. Inom idrottsrörelsen ställdes
frågorna till SF och idrottsgymnasier. Uppgiftslämnarna (82 %
män) var tränare, idrottslärare, idrottsläkare och
förbundskaptener. Inom förbunden kände 35 % till och 34 %
misstänkte anorexi- och bulimifall. Inom idrottsgymnasierna var
siffrorna 24 % respektive 42 %. Kvinnliga uppgiftslämnare
(minoriteten bland uppgiftslämnarna) kände till/misstänkte fler
anorexi/bulimifall än de manliga. Anorexi/bulimi fanns i alla
idrottsgrenar. De flesta anorexi/bulimifall fanns i åldrarna
14--21 år. Idrottslärarna ansåg sig ha bäst kunskaper och
förbundskaptenerna sämst. Hälften av uppgiftslämnarna uppgav att
förebyggande verksamhet bedrivs inom idrottsrörelsen,
företrädesvis genom undervisning. Lika många uppgav behov av
information och utbildning. Av idrottsrörelsen, skolan och
psykiatrin var idrottsrörelsen den som var minst kritisk till
den information som spritts.
Regeringen anför i budgetpropositionen att den även
fortsättningsvis kommer att följa utvecklingen när det gäller
anorexi och bulimi (bil. 6 Socialdepartementet s. 94--95).
Regeringen konstaterar att Folkhälsoinstitutet kommer att arbeta
vidare med uppgiften att sprida kunskap och erfarenheter om
ätstörningar och att Socialstyrelsen avser att följa
utvecklingen när det gäller behandling av ätstörningar samt
vårdens tillgänglighet och kvalitet.
RF har på olika sätt uppmärksammat problemet med ätstörningar
bland idrottare. Förbundet anordnade år 1992 tillsammans med det
numera nedlagda Idrottens forskningsråd en forskarkonferens på
temat Kvinnor--kroppsuppfattning--ätbeteende, vilken resulterade
i konferensrapporten Maten som fiende. RF finansierar delvis
projektet Diagnostik och behandling av idrottsanorexi som
bedrivs vid Anorexicenter vid Huddinge sjukhus. Utskottet har
inhämtat att RF avvaktar resultat från projektet, som håller på
att avslutas. RF avser att med resultatet som plattform bl.a.
sprida information bland idrottslärare samt genomföra utbildning
för SF. Någon kartläggning från RF:s sida av
idrottsanorexi har inte gjorts och planeras inte. Det kan härvid
nämnas att flera SF, såsom t.ex. skidförbundet, på egen hand
arbetar med och informerar om idrottsanorexi.
I motion A815 (c) framhålls att missbruket inom idrotten fått
stor uppmärksamhet och att detta i vid bemärkelse inrymmer såväl
missbruk av anabola steroider och andra förbjudna medel som
utvecklingen av anorexi (yrkande 46). Motionärerna framhåller
att sådana avarter inte har med idrott att göra och att de måste
bort. Enbart vetskapen om att sådant förekommer kan avskräcka
många från att delta i idrottsaktiviteter. Kunskaperna om
orsakerna är fortfarande dåliga, varför missförhållandena och
missbruket måste utredas och åtgärdas. Det behövs
forskningsinsatser på detta område.
Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i
motionen om att det är angeläget att ytterligare insatser görs,
inte minst på forskningsområdet, för att inom idrotten bekämpa
dopning samt motverka anorexi. I det föregående har utskottet
lämnat en redovisning för insatser som i detta syfte gjorts,
görs eller planeras av regeringen och av andra statliga organ.
Redovisningen visar enligt utskottets mening att det inte i
detta sammanhang är påkallat med något riksdagens initiativ för
att ytterligare statliga insatser skall komma till stånd.
Ett viktigt inslag i arbetet att stärka idrottens trovärdighet
är att RF tar klart avstånd från och aktivt bekämpar sådana
företeelser som motverkar idrottens syfte. Vad som anförs i
motionen innebär därför att även frågan om idrottsrörelsens egna
insatser på de angivna områdena aktualiseras.
Utskottet kan konstatera att RF tagit en rad initiativ på
dopningsområdet, och utskottet utgår från att den utredning med
parlamentarisk medverkan som regeringen avser att tillkalla i
sitt arbete kommer att ta till vara den kompetens som finns inom
idrottsrörelsen då det gäller dopningsbekämpning.
De uppgifter om förekomsten av anorexi som framkommit i
rapporten Ett liv av vikt och den på Folkhälsoinstitutets
uppdrag gjorda enkätundersökningen är enligt utskottets mening
oroväckande. De måste tas på största allvar. Utskottet anser sig
kunna utgå från att RF analyserar resultatet av det arbete som i
olika avseenden nedlagts på området och vidtar de åtgärder som
för idrottsrörelsens del bedöms som motiverade.
Med hänvisning till det anförda -- och med beaktande av
angelägenheten att riksdagen värnar om idrottsrörelsens
självständighet -- anser utskottet att motionen i nu aktuell del
inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd (A815 yrkande 46).
Anslagsfrågan
I propositionen föreslås en i förhållande till innevarande
budgetår ökning av anslaget Stöd till idrotten med 1 000 000 kr
till totalt 512 173 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande uttalanden om idrottens betydelse för
samhället och om dess villkor
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Kr519 yrkande 1 i
denna del och 1993/94:Kr514 yrkande 3,
2. beträffande inriktningen av det statliga stödet till
idrotten
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Kr508 yrkandena 1 och
3 och 1993/94:Kr519 yrkande 1 i denna del,
3. beträffande idrottsresor
att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr516,
4. beträffande jämställd idrott
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Kr508 yrkande 2,
1993/94:A813 yrkande 7 och 1993/94:A815 yrkande 45,
5. beträffande tillsättande av en statlig idrottsutredning
med kvinnoprofil
att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr514 yrkande 2,
res. (v)
6. beträffande forskning om dopning och idrottsanorexi
att riksdagen avslår motion 1993/94:A815 yrkande 46,
7. beträffande medelsanvisningen till Stöd till idrotten
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Stöd
till idrotten för budgetåret 1994/95 under sjunde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 512 173 000 kr.
Stockholm den 3 mars 1994
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte
Branting (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Maja
Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Anders Nilsson (s), Göran
Åstrand (m), Richard Ulfvengren (nyd), Ingegerd Sahlström (s),
Carl-Johan Wilson (fp), Björn Kaaling (s), Stina Eliasson (c),
Alwa Wennerlund (kds) och Elisabeth Persson (v).
Reservation
Tillsättande av en statlig idrottsutredning med kvinnoprofil
(mom. 5)
Elisabeth Persson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 2)." bort ha
följande lydelse:
Det är mer än tjugo år sedan en statlig utredning om idrott
gjordes. Samhället och idrottens förutsättningar har på många
sätt förändrats sedan dess. Utskottet anser att
jämställdhetsarbetet går alltför sakta trots att RF är inne i
ett ivrigt programskrivande. Det är utskottets uppfattning att
en parlamentarisk idrottsutredning är angelägen av många skäl
bl.a. för att hitta nya vägar för hur man skall kunna uppnå
jämställdhet inom idrotten. Riksdagen bör därför med bifall till
motion Kr514 yrkande 2 ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillsättande av en idrottsutredning.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande tillsättande av en statlig idrottsutredning
med kvinnoprofil
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Kr514 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
en idrottsutredning,