I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag om en ny
myndighetsorganisation på radio- och TV-området. I propositionen föreslås att
två nya myndigheter, Radio- och TV-verket och Granskningsmyndigheten för radio
och TV, skall ersätta Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen
för lokalradiotillstånd.
I propositionen föreslås också vissa ändringar när det gäller överklagande
m.m.
I betänkandet behandlas, förutom motioner som väckts i anledning av
propositionen, de motioner med anknytning till radio- och TV-området som väckts
under den allmänna motionstiden 1994.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om en ny
myndighetsorganisation m.m. och tillstyrker framlagda lagförslag. Motionerna,
utom såvitt avser yrkanden angående lokalisering av myndigheterna, avstyrks.
I ärendet föreligger ett yttrande från kulturutskottet.
Till betänkandet har fogats två reservationer, ett särskilt yttrande och en
meningsyttring.
Propositionen
1993/94:160 vari yrkas att riksdagen antar de i propositionen framlagda
förslagen till
1. lag om ändring i radiolagen (1966:755),
2. lag om ändring i närradiolagen (1982:459),
3. lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden,
4. lag om ändring i lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten,
5. lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens
område,
6. lag om ändring i lagen (1992:1356) om satellitsändningar av
televisionsprogram till allmänheten,
7. lag om ändring i lokalradiolagen (1993:120),
8. att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslås om inrättande av
Granskningsnämnden för radio och TV och Radio- och TV-verket,
9. att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslås om Radio- och
TV-verkets uppgifter, ledning och organisation,
10. att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslås om uppgifter för
Granskningsnämnden för radio och TV, nämndens sammansättning och arbetsformer,
11. att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslås om att Radionämnden,
Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd skall
läggas ned,
12. att riksdagen till Myndigheter på radio- och TV-området för budgetåret
1994/95 under elfte huvudtiteln anvisar ett nytt ramanslag på 15 467 000 kr,
13. att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslås om en
medelsanvisning från rundradiokontot till Granskningsnämnden för radio och TV
för budgetåret 1994/95 på 4 618 000 kr (inkl. moms) som nämnden har att
redovisa på statsbudgetens inkomstsida,
14. att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslås om att
anslagssparande eller anslagskredit budgetåret 1993/94 från ramanslaget
Styrelsen för lokalradiotillstånd överförs till ramanslaget Myndigheter på
radio- och TV-området.
Lagförslaget, som granskats av Lagrådet, har fogats till betänkandet, se
bilaga 1.
Motioner som väckts i anledning av propositionen
1993/94:K36 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om etablering av
Mediaombudsman (MO) och Mediernas opinionsnämnd (MON).
1993/94:K37 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att de nya myndigheterna bör lokaliseras till Sundsvall.
1993/94:K38 av Jarl Lander (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lekmannastyrelser i de nya statliga myndigheterna på radio- och
TV-området,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokalisering av myndigheterna till Karlstad.
1993/94:K39 av Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om Radio- och TV-verkets ledning
och organisation.
1993/94:K40 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att Radio- och TV-verket skall arbeta efter de
kulturpolitiska målsättningar som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att Radio- och TV-verket skall ledas av en av
regeringen tillsatt styrelse som speglar olika politiska och samhälleliga
intressen,
3. att riksdagen beslutar att Radio- och TV-verket skall finansieras genom
registreringsavgifter i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar att Radio- och TV-verket skall kunna fördela stöd
till lokal programverksamhet samt svara för forskning och utredningar inom
området i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar att registreringen av alla som sänder radio och TV
till den svenska allmänheten i fortsättningen skall göras lika för alla,
6. att riksdagen beslutar att Granskningsnämndens beslut angående
överträdelser av olika reklam- och sponsringsbestämmelser omedelbart skall
gälla och att de inte skall kunna överklagas,
7. att riksdagen beslutar att Radio- och TV-verket resp. Granskningsnämnden
för radio och TV ges det fullständiga ansvaret för tillämpningen av det
europeiska TV-direktivet,
8. att riksdagen beslutar att den nämnd som i regeringsförslaget benämns
Granskningsnämnden för radio- och TV ges namnet Radio- och TV-nämnden.
1993/94:K41 av Nils Nordh m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om styrelsernas sammansättning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den nya myndigheten placeras i Jönköping.
1993/94:K42 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att placera de nya
myndigheterna Radio- och TV-verket samt Granskningsnämnden för radio och TV i
Sundsvall.
1993/94:K43 av Thage G Peterson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lekmannastyrelser i de nya statliga myndigheterna på radio- och
TV-området,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokaliseringen av myndigheterna.
1993/94:K44 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förläggning av
Radio- och TV-verket samt Granskningsnämnden för radio och TV till Haninge.
1993/94:K45 av Tage Påhlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om det lämpliga i en lokalisering
av de föreslagna nya myndigheterna Radio- och TV-verket och Granskningsnämnden
för radio och TV till Sundsvall.
1993/94:K46 av Harriet Colliander och Simon Liliedahl (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1993/94:160,
2. att riksdagen hos regeringen begär en allsidig utredning av tänkbara
organisationsmodeller inom massmedieområdet i syfte att skapa bästa
förutsättningar för en fri åsiktsbildning i enlighet med vad som anförts i
motionen.
Motioner som väckts under den allmänna motionstiden 1994
1993/94:K408 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna att ha
en egen parabolantenn.
1993/94:K413 av Björn von der Esch och Henrik S Järrel (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar om ändring av 39 § lokalradiolagen i enlighet med vad som i
motionen anförts.
1993/94:K421 av Åke Gustavsson och Inger Lundberg (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en parlamentarisk kommitté med uppgift att granska lagstiftningen om
den privata lokalradion mot bakgrund av vunna erfarenheter.
1993/94:K422 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en översyn av lagen om satellitsändningar av TV-program, jämte annan
berörd lagstiftning, i syfte att bl.a. åstadkomma större konkurrensneutralitet
vad avser sändning av reklam, försäljning av programtid m.m. i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1993/94:K433 av Fredrik Reinfeldt (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upplåtande av det fjärde
markbundna nätet för regionala TV-sändningar.
1993/94:K437 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i vissa delar ompröva avtalet med TV 4 Nordisk Television AB i
syfte att stärka konkurrensneutraliteten,
2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av radiolagen i syfte att
stärka konkurrensneutraliteten mellan olika distributionsformer.
1993/94:K444 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upplåtande av det
fjärde markbundna nätet för regionala TV-sändningar.
Utskottet
Propositionen
Inledning
Våren 1991 angavs i proposition 1990/91:149 om radio- och TV-frågor att en
utredning skulle tillkallas för att se över myndighetsstrukturen på radio- och
TV-området. Översynen skulle omfatta dels Radionämndens, Kabelnämndens och
Närradionämndens verksamhetsområden, dels ansvaret för nya former av radio- och
TV-sändningar till allmänheten. Syftet var att få till stånd en gemensam
organisation för myndighetsuppgifter i fråga om sådana sändningar. En särskild
utredare fick i uppgift att utarbeta förslag till organisation för en
sammanhållen central myndighet för radio- och TV-sändningar till allmänheten
(dir. 1991:68). I april 1992 lade utredaren fram betänkandet (SOU 1992:36)
Radio och TV i ett. Betänkandet har remissbehandlats. Propositionens förslag
bygger, med vissa avvikelser, på detta betänkande.
I ärendet har kulturutskottet yttrat sig över frågor med anknytning till sitt
beredningsområde, se bilaga 2.
I ärendet föreligger också en skrivelse från Radionämnden och en skrivelse
från företrädare för de fackliga organisationerna SACO och ST vid Kabel- och
Närradionämnderna, Radionämnden och styrelsen för lokalradiotillstånd.
Bakgrund
Myndighetsstrukturen inom etermediernas område är ett uttryck för hur
villkoren för radio och television har sett ut i Sverige. Den helt dominerande
ställningen har innehafts av de avgiftsfinansierade programföretagen inom den
tidigare Sveriges Radio-koncernen. Vid sidan av Sveriges Radio-företagen
tillkom sedan närradion som en specialradio för föreningslivet, och senare
infördes möjlighet att bedriva sändningar i kabelnät till allmänheten. De olika
sändningsformerna var klart avgränsade från varandra och styrdes av olikartade
regler. Flera små myndigheter har skapats med uppgift att huvudsakligen
behandla var sin sändningsform. Radionämnden har till uppgift att granska att
programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen utövar sin sändningsrätt i
enlighet med radiolagen och avtalen med staten. Närradionämnden har hand om
tillståndsgivning och tillsyn i fråga om föreningsradion och Kabelnämnden har
motsvarande uppgift för kabelsändningarna. Styrelsen för lokalradiotillstånd
planerar och beslutar om tillstånd att sända privat lokalradio.
Sedan början av 1990-talet har dock förutsättningarna i grunden förändrats.
Nya sändningsformer har tillkommit, och villkoren för verksamheten har
liberaliserats genom att möjlighet till reklamfinansiering har införts.
Principen om etableringsfrihet så långt tillgängliga frekvensresurser medger
det håller på att genomföras. Skillnaden mellan olika sändningsformer håller på
att suddas ut och konkurrensen om frekvensutrymmet ökar.
I denna nya situation medför, enligt propositionen, den nuvarande splittrade
myndighetsstrukturen problem. T.ex. fattar olika myndigheter, utan någon
egentlig samordning, beslut om sändningstillstånd som tar i anspråk samma
frekvensutrymme. Ett annat problem är att efterlevnaden av reglerna om t.ex.
reklam, vilka i stort är desamma för olika former av sändningar, granskas av
olika myndigheter. Därmed finns risk för att olika myndigheter kommer till
motstridiga resultat i fråga om tillämpningen. Små myndigheter innebär också en
mer sårbar organisation och att det blir svårare att upprätthålla tillräcklig
kompetens inom olika administrativa specialområden. För närvarande saknas också
ett organ med uppgift att fortlöpande följa utvecklingen i fråga om radio- och
TV-sändningar till allmänheten. Mot denna bakgrund har regeringen ansett att en
mer sammanhållen och överskådlig myndighetsorganisation än den nuvarande bör
införas på radio- och TV-området.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att en ny myndighetsorganisation på radio- och TV
området skall införas den 1 juli 1994. Två nya myndigheter föreslås ersätta de
nuvarande myndigheterna Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och
Styrelsen för lokalradiotillstånd. De nya myndigheterna benämns Radio- och
TV-verket resp. Granskningsnämnden för radio och TV.
Radio- och TV-verket föreslås bli organiserat som ett enrådighetsverk med
ansvar för all tillståndsgivning i enlighet med de särskilda lagarna för
ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten som inte är regeringens eller
någon annan särskilt angiven myndighets uppgift. Verket föreslås vidare ansvara
för registrering och avgiftshantering, ha tillsyn över efterlevnaden av regler
som inte gäller innehållet i sändningarna samt besluta om sanktioner vid
bristande efterlevnad av sådana regler och vid uteblivna avgifter.
Granskningsnämnden för radio och TV skall enligt förslaget ha en domare som
ordförande och få till uppgift att ha tillsyn över efterlevnaden av regler för
sändningarnas innehåll, både enligt de särskilda lagarna för ljudradio- och
TV-sändningar till allmänheten och enligt de avtal som slutits efter
bemyndigande i radiolagen, samt besluta om sanktioner vid bristande efterlevnad
av sådana regler. Undantagna är de fall där Justitiekanslern skall ha
tillsynen.
Vissa ändringar föreslås när det gäller överklagande m.m. Rätten att
överklaga förelägganden görs enhetlig och begränsas till sådana förelägganden
som förenats med vite. Viteförelägganden som gäller skyldighet att lämna vissa
uppgifter föreslås dock inte kunna överklagas. Vidare föreslås att beslut om
föreläggande av vite vid bristande efterlevnad av regler för ljudradio- och
TV-sändningar till allmänheten skall gälla omedelbart även om beslutet
överklagas.
Radio- och TV-verket föreslås bli helt finansierat via statsbudgeten.
Granskningsnämnden för radio och TV föreslås bli finansierad dels med
anvisningar från rundradiokontot, dels via statsbudgeten.
Ny utredning m.m.
Motionerna
I två motioner, 1993/94:K46 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) och 1993/94:K36
av Bengt Harding Olson (fp), begärs ny utredning om andra tänkbara
organisationsmodeller inom massmedieområdet. I motion K46 yrkas att
propositionen skall avslås i avvaktan på en sådan ny utredning, medan
motionären i motion K36 anser att den föreslagna Granskningsnämnden, i avvaktan
på annan ordning, kan inrättas.
I motion K46 hemställs att propositionen avslås (yrkande 1) och att riksdagen
hos regeringen begär en allsidig utredning (yrkande 2) av tänkbara
organisationsmodeller inom massmedieområdet. Syftet skall vara att skapa de
bästa förutsättningarna för en fri åsiktsbildning. I motionen hänvisas till att
motionärerna tidigare föreslagit bl.a. att myndigheternas roller skall renodlas
och delas upp i en beslutsmyndighet och en utredningsmyndighet, att vissa
uppgifter bör handläggas av domstol eller att en särskild radio- och TV-domstol
inrättas. En annan möjlighet, enligt motionärerna, är att med Pressombudsmannen
och Pressens opinionsnämnd som förebild skapa ett självsaneringssystem även
inom radio- och TV-området.
Även i motion K36 tas frågan om ett självsaneringssystem upp. I motionen
ifrågasätts förslaget om en granskningsnämnd i statlig myndighetsform för radio
och TV. I motionen anförs att det i stället borde tillskapas ett
granskningsorgan med samma utformning som på pressområdet. Detta skulle, enligt
motionen, vara särskilt naturligt i en situation då det statliga
etermediemonopolet upphävts och allt fler privata radio- och TV-stationer
etableras på marknaden. I motionen anförs vidare att det mest rationella skulle
vara att låta mediernas övertramp, oavsett i vilken medietyp de förekommit,
behandlas i ett och samma organ. Därför borde, med utgångspunkt från
Allmänhetens pressombudsmans och Pressens opinionsnämnds roller och verksamhet,
förutsättningarna för en medieombudsman och en mediernas opinionsnämnd utredas.
I avvaktan på en sådan granskningsverksamhet torde det dock, enligt motionären,
vara ofrånkomligt att den föreslagna granskningsmyndigheten inrättas.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet anser att nackdelarna med den nuvarande
myndighetsorganisationen på radio- och TV-området är stora och att det finns
ett påtagligt behov av en ny myndighetsorganisation. Kulturutskottet anser att
den myndighetskonstruktion som förordas i propositionen är lämplig samt att den
bör träda i funktion så snart som möjligt. Kulturutskottet avstyrker motion
K46.
Utskottets bedömning
Mot bakgrund av den utveckling på radio- och TV-området som närmare beskrivs
i propositionen anser utskottet liksom regeringen att en mer sammanhållen och
överskådlig myndighetsorganisation bör införas på radio- och TV-området.
Organisationen bör därvid, som föreslås, inte ske efter sändningsform utan
efter olika uppgifter, såsom tillståndsgivning och granskning.
Propositionens förslag om en samordning så att ansvaret för tillståndsgivning
läggs på en myndighet och ansvaret för granskning av efterlevnaden av
programreglerna läggs på en annan myndighet har motiverats av att tillsynen
över efterlevnaden av programregler bör utföras av ett organ som är fristående
från den myndighet som har att besluta om sändningstillstånd. Utskottet delar
denna bedömning. Härigenom görs tillsynsverksamhetens oberoende ställning
tydlig samtidigt som en klar ansvarsfördelning mellan myndigheterna skapas.
Utskottet tillstyrker således regeringens förslag om att två nya myndigheter
bör inrättas och ersätta de nuvarande myndigheterna Radionämnden, Kabelnämnden,
Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd. Detta innebär att
utskottet avstyrker yrkandet i motion K46 om avslag på propositionen liksom
yrkandet i samma motion och i motion K36 om ny utredning. Till enskildheter i
lagförslaget återkommer utskottet nedan.
Kulturpolitiska målsättningar
Motionen
I motion 1993/94:K40, yrkande 1, av Bengt Hurtig m.fl. (v) yrkas att
riksdagen skall besluta att Radio- och TV-verket skall arbeta efter de
kulturpolitiska målsättningar som närmare anges i motionen.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet anför att de kulturpolitiska målsättningar som redovisas i
motionen i viss utsträckning överensstämmer med de mål för den statliga
kulturpolitiken som riksdagen lade fast år 1974. Vidare anför kulturutskottet
följande:
Radio- och TV-verket skall vid sin tillståndsgivning följa bestämmelserna i
den lagstiftning som reglerar närradio- och lokalradiosändningar. Verket skall
också förordna lokala kabelsändarföretag och har därvid att följa
bestämmelserna i lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten. De
åsyftade bestämmelserna ger inte utrymme för regeringen att instruktionsvägen
tillföra ytterligare prövningsgrunder som verket skall ta hänsyn till vid sin
tillståndsgivning. De uppgifter i övrigt som författningsmässigt skall ankomma
på Radio- och TV-verket avser registrering, avgiftsuttag, tillsyn vid bristande
efterlevnad av regler som inte avser sändningarnas innehåll samt vissa
sanktionsbeslut. Inte heller dessa uppgifter ger utrymme för sådana
prövningsgrunder som anges i motionen. Motionsyrkandet avstyrks.
Utskottet vill tillägga följande. De av riksdagen år 1974 fastställda
kulturpolitiska målen är för närvarande föremål för översyn inom den
kulturpolitiska utredningen. Denna utredning skall slutföra sitt arbete under
året. I direktiven för utredningen (dir. 1993:24) anges att utredningen bör
analysera förhållandet mellan kulturpolitiken och utvecklingen inom
massmedierna. Utskottet vill här också erinra om att det framför allt i avtalen
mellan staten och public service-företagen finns bestämmelser som avser statens
kulturpolitiska ambitioner då det gäller företagens programutbud. De företag
som svarar för radio- och TV-sändningar till allmänheten skall följa de lagar
och avtal som gäller för innehållet i sändningarna. Granskningsnämnden för
Radio och TV skall utöva tillsyn över efterlevnaden av reglerna.
Utskottets bedömning
Utskottet delar kulturutskottets bedömning och avstyrker motion K40 i nu
aktuell del.
Radio- och TV-verket
Propositionen
I propositionen anförs att Radio- och TV-verkets myndighetsutövning bör
präglas av ett klart och tydligt ledningsansvar dels gentemot de företag och
sammanslutningar som verkets beslut kommer att riktas till, dels gentemot
regeringen. I propositionen föreslås att Radio- och TV-verket organiseras som
ett enrådighetsverk med en överdirektör som chef. Överdirektören skall
tillsättas av regeringen och vara högsta beslutande instans inom verket. Här
hänvisas till att det under senare år tillkommit en rad nya myndigheter där
regeringen valt enrådighetsverk som ledningsform, i stället för den
traditionella modellen med lekmannastyrelse. Vidare anförs att Radio- och
TV-verkets uppgifter med tillståndsgivning och liknande inte är av det slaget
att det kan sägas kräva ett kollektivt beslutsfattande. Det föreslås att ett
särskilt råd inrättas med uppgift att säkerställa en fortlöpande insyn i
verksamheten. Insynsorganet skall inte delta i handläggningen av enskilda
ärenden. Ledamöterna i rådet föreslås utses av regeringen. För vissa av verkets
uppgifter, framför allt den att följa utvecklingen av radio- och TV-sändningar
till allmänheten, krävs, enligt propositionen, att verksledningen vid behov kan
rådgöra med personer utanför myndigheten. Därför föreslås att det vid verket
skall finnas extern expertkompetens eller annan kompetens i form av ett
rådgivande organ.
Motionerna
I flera motioner framförs invändningar mot förslaget om att Radio- och
TV-verket skall organiseras som ett enrådighetsverk.
I motionerna 1993/94:K38, yrkande 1, av Jarl Lander (s), 1993/94:K41 av Nils
Nordh m.fl. (s), yrkande 1, och 1993/94:K43, yrkande 1, av Thage G Peterson
m.fl. (s) anförs att Radio- och TV-verket i stället bör ledas av en
parlamentariskt sammansatt styrelse. I motionerna framhålls att radio- och
TV-verksamheten är unik så till vida att ingen annan verksamhet har en så bred
medborgerlig betydelse och att detta bör avspeglas i den föreslagna
myndighetens ledningsfunktioner. Verket bör därför, enligt motionerna, styras
av ett kollektivt beslutsorgan med bred folklig förankring, vilket även ger en
klarare ansvarsställning än ett enrådighetsverk.
I motion 1993/94:K40, yrkande 2, av Bengt Hurtig m.fl. (v) anförs att Radio-
och TV-verkets ledning bör utgöras av en av regeringen utsedd styrelse med
representanter från olika partier och verksamhetsfält, vilket garanterar att
verkets beslut får en medborgerlig förankring. I motionen anförs vidare att
verkets framtida beslut kommer att innebära grannlaga avvägningar mellan olika
intressen och att detta kommer att medföra ett stort tryck utifrån. Även detta
talar, enligt motionärerna, för en kollektiv och politiskt förankrad ledning.
I motion 1993/94:K39 av Stina Eliasson (c) anförs att det i dagens situation
vore olyckligt om riksdagen fattar beslut som minskar medborgarnas insyn och
möjligheter att ge synpunkter. Radio- och TV-verket bör därför inte organiseras
som ett enrådighetsverk, utan besluten bör fattas av en styrelse. I styrelsen
bör intresseorganisationer, t.ex. Sveriges närradioförbund och Pressens
opinionsnämnd, och experter i form av medieforskare och mediejurister ingå.
Detta skulle ge en medborgerlig förankring och en bredare bas vid myndighetens
beslutsfattande. I motionen hänvisas också till de förslag som presenterats i
SOU 1993:58 om effektivare ledning i statliga myndigheter.
Gällande ordning
För ledningen av andra statliga myndigheter än affärsverk och nämnder finns i
princip tre grundmodeller. En innebär att verkschefen ensam har den yttersta
beslutanderätten, en annan att det vid sidan av verkschefen också finns ett
rådgivande organ. Den tredje och vanligaste modellen vid medelstora och större
myndigheter är en verksstyrelse med verkschefen som ordförande.
De nuvarande principerna för ledningen av de centrala
förvaltningsmyndigheterna fastställdes av riksdagen år 1987 genom det s.k.
verksledningsbeslutet (prop. 1986/87:99, KU29).
Enligt detta beslut skall förvaltningsmyndigheterna ha en lekmannastyrelse.
Funktionen för styrelsen skall vara både beslutande och rådgivande. Den
huvudsakliga uppgiften skall vara att öva insyn i verksamheten samt tillföra
sakkunskap och medborgerligt omdöme. I vissa fall anses att styrelsen skall ha
en beslutande roll. Detta gäller generellt i fråga om beslut om
anslagsframställning och avrapportering av genomförd verksamhet samt
föreskrifter riktade till enskilda, kommuner och landsting.
I de flesta myndigheter följer som regel ansvarsfördelningen mellan styrelsen
och myndighetschefen den huvudprincip som angetts i verksledningsbeslutet. Det
innebär att chefen för myndigheten inför regeringen är ansvarig för
myndighetens verksamhet. Styrelsen skall dela verkschefens ansvar inför
regeringen i samma mån som den tilldelats beslutanderätt.
År 1992 beslutade riksdagen, med ändring av verksledningsbeslutet, att
intresserepresentationen skulle slopas i vissa statliga myndigheters styrelser,
främst inom arbetsmarknadsområdet (prop. 1991/92:123, KU36). I propositionen
anfördes bl.a. att det var av avgörande betydelse för en effektiv och väl
fungerande förvaltning att den styrs utan hänsyn till organisationers eller
andra intressegruppers särintressen. En intresserepresentation kunde leda till
diffusa ansvarsförhållanden och en oklar rollfördelning mellan myndigheter och
intresserepresentationer. Intresserepresentation borde få komma till uttryck på
något annat sätt, t.ex. genom att rådgivande organ knyts till myndigheterna i
fråga.
Vid behandlingen i konstitutionsutskottet motsatte sig utskottets
socialdemokratiska ledamöter i en reservation regeringens förslag och ansåg att
propositionen borde avslås.
Utredning om verkens ledningsformer
Mot bakgrund av att de allmänna villkoren för de statliga myndigheternas
verksamhet successivt förändrats efter verksledningsbeslutet beslutade
regeringen i februari 1992 att tillsätta en utredning (Fi 1992:03) med uppgift
att se över förvaltningsmyndigheternas ledningsformer m.m.
I juni 1993 avlämnade kommittén sitt betänkande (SOU:1993:58) Effektivare
ledning i statliga myndigheter.
I betänkandet anförs bl.a. att man klarare bör skilja mellan frågan om
ledningen av en myndighets verksamhet och frågan om insynen i denna samt att
det är svårt att förena kravet på tydligt ansvar med den nuvarande uppdelningen
av befogenheter mellan styrelse och myndighetschef.
Kommittén understryker, liksom i verksledningsbeslutet, vikten av
medborgerlig insyn i den statliga förvaltningen. Kommittén anser dock att
insynen inte behöver vara kopplad till ledningsfunktionen i myndigheterna.
Enligt kommittén bör de generella former för insyn som finns vara tillräckliga
för den övervägande delen av statsförvaltningen.
Enligt kommittén är en väsentlig förutsättning för regeringens styrning av
myndigheterna att ansvarsbilden inom myndigheterna är klar. En utvecklad dialog
mellan regeringen och myndigheterna och en ökad delegering av verksamhetsansvar
och ekonomiskt ansvar till myndigheterna kräver att det är tydligt var ansvaret
gentemot regeringen ligger. Enligt kommitténs uppfattning framstår ansvaret
mera entydigt i ett enrådighetsverk än i en myndighet med styrelse.
Kommitténs slutsats är att enrådighetsverk bör vara huvudmodell för ledningen
av de centrala förvaltningsmyndigheterna.
För vissa myndigheter kan det dock, enligt utredningen, finnas särskilda skäl
att ha en styrelse. Avgörande för om en myndighet skall ha en styrelse bör
enligt kommittén vara att styrelseformen anses vara effektiv för myndigheten.
Avgörande bör också vara att regeringen finner det ändamålsenligt att lägga
ansvaret för ledningen av myndigheten på ett kollektivt organ.
Proposition om förvaltningsmyndigheternas ledning
Den 31 mars 1994 avlämnade regeringen propositionen 1993/94:185
Förvaltningsmyndigheternas ledning.
Propositionens förslag överensstämmer med vad som föreslagits av kommittén. I
propositionen föreslås således att regeringen som ledningsform för centrala
förvaltningsmyndigheter i fortsättningen i första hand skall välja formen
enrådighetsverk om inte vägande skäl talar för annat.
Vid en övergång till fler enrådighetsverk är det enligt regeringens mening av
särskild vikt med demokratisk insyn och kontroll samtidigt som ansvarsbilden i
myndigheterna måste vara tydlig. Därför bör, vid bildandet av enrådighetsverk,
regeringen i regel inrätta ett särskilt råd vid myndigheten med insyn som
främsta uppgift.
Genom att insynsrollen är klart skild från ledningen av myndigheten blir det
möjligt för företrädare för t.ex. politiska partier och andra intressegrupper
att ingå utan oklarhet om vem som har ansvar för besluten och utan besvärande
lojalitetskonflikter. Liksom i de nuvarande styrelserna kan således också
riksdagsledamöter ingå.
Enligt propositionen bör det vid sidan av enrådighetsverken finnas utrymme
för alternativa ledningsformer. Om det finns vägande skäl som motiverar att en
myndighet leds på något annat sätt än av en enrådig chef skall en styrelse
närmast övervägas. Verksamhetens art och regeringens behov av att styra den
enskilda myndigheten på visst sätt bör enligt propositionen vara
utgångspunkten vid denna prövning.
Enligt propositionen skall en styrelse i normala fall ha ett totalt ansvar
för verksamheten inför regeringen. Styrelseledamöterna skall utses mot bakgrund
av styrelsens roll att leda myndigheten.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet anser inte att Radio- och TV-verket skall vara ett
enrådighetsverk utan i stället ledas av en styrelse. Styrelsen bör enligt
kulturutskottet ha en parlamentarisk sammansättning och behovet av expertis
lösas på det sätt som föreslås i propositionen. Kulturutskottet tillstyrker de
motioner som förordat styrelseformen.
Utskottets bedömning
Vid sina överväganden har utskottet stannat för att förorda den av regeringen
föreslagna lösningen då det gäller ledningen av Radio- och TV-verket. Som
framhålls i propositionen bör verkets myndighetsutövning präglas av ett klart
och tydligt ledningsansvar. Gentemot de lokalradioföretag,
närradiosammanslutningar, lokala kabelföretag m.fl. till vilka beslut kommer
att riktas är det viktigt att det är helt klart var ansvaret för besluten
ligger. I sammanhanget bör också, likaledes i enlighet med vad som anges i
propositionen, beaktas att Radio- och TV-verkets uppgifter med bl.a.
tillståndsgivning inte är av det slaget att det kan sägas kräva ett kollektivt
beslutsfattande.
I likhet med motionärerna anser utskottet att det är angeläget att det skapas
goda möjligheter till insyn i verkets verksamhet. Detta bör enligt utskottets
mening lika väl kunna tillgodoses genom den av regeringen föreslagna lösningen
med ett särskilt råd som insynsorgan som genom att en särskild styrelse utses.
Då det gäller att tillföra verket expertkompetens för vissa av verkets
uppgifter anser utskottet att detta med fördel kan ske på det sätt som förordas
i propositionen. Utskottet tillstyrker således att regeringen eller, om
regeringen så bestämmer, verket skall kunna besluta att verket skall tillföras
extern expertkompetens eller annan kompetens i form av rådgivande organ vid
verket. Utskottet anser att detta är en lämpligare metod att tillföra verket
sådan kompetens än genom att låta experter ingå i en styrelse för verket.
I enlighet med det anförda anser utskottet att motionerna i här aktuella
delar bör avslås. Regeringens förslag bör godtas.
Registrerings- och anmälningsskyldighet
Propositionen
I propositionen föreslås att Radio- och TV-verket bl.a. skall vara
registreringsmyndighet i de fall då det krävs att den som bedriver radio- och
TV-verksamhet riktad till allmänheten anmäler sig för registrering hos en
myndighet.
Motionen
I motion 1993/94:K40, yrkande 5, av Bengt Hurtig m.fl. (v) anförs att skäl
saknas för att särbehandla vissa sändningsformer. För att tillgodose en
effektiv myndighetsorganisation för granskning av radio- och TV-sändningarnas
innehåll bör, enligt motionen, registreringen omfatta samtliga aktörer på
området och inte endast de som skall sända lokalradio, närradio eller
satellit-TV.
Gällande ordning
Enligt lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden (tillämpningslagen) skall den som är
utgivare för sändningar av närradio anmälas till Närradionämnden (3 kap. 3 § ),
den som är utgivare för sändningar av lokalradio anmälas till Styrelsen för
lokalradiotillstånd (3 kap. 6 a §) och den som är utgivare för egensändningar i
kabel anmälas till Patent- och registreringsverket (3 kap. 13 §). Enligt 6 §
lagen 1992:1356 om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten
skall vidare satellitprogramföretag och satellitentreprenörer anmäla sig till
tillsynsmyndigheten, som för närvarande är Kabelnämnden.
Utskottets bedömning
Som framgått ovan skall den som är utgivare för egensändningar i kabel
anmälas till Patent- och registreringsverket. Enligt propositionens förslag
skall anmälan i fortsättningen göras till Radio- och TV-verket. Någon
särbehandling beträffande kabelsändningar sker således inte. Motionsyrkandet
avstyrks.
Granskningsnämndens sammansättning m.m.
Propositionen
I propositionen föreslås att Granskningsnämnden för radio och TV skall bestå
av en ordförande och sex andra ledamöter. För ledamöterna skall finnas
ersättare till det antal som regeringen bestämmer. Minst en av ledamöterna
eller ersättarna skall vara vice ordförande. Ordföranden och vice ordförande
skall vara eller ha varit ordinarie domare. Övriga ledamöter bör enligt
propositionen vara personer med kompetens och integritet och med erfarenhet
från olika delar av kultur- och samhällslivet. Samtliga ledamöter föreslås
utses av regeringen för en bestämd tid. Nämnden föreslås vara beslutför med
ordföranden eller en vice ordförande och ytterligare tre ledamöter.
Rutinärenden, dvs. ärenden som uppenbart inte är av större vikt eller
principiell betydelse, får enligt förslaget avgöras av ordföranden eller en
vice ordförande.
I utredningen föreslogs, med tanke på den väntade ärendemängden, att nämnden
skulle bestå av tolv ledamöter, varav två ordförande och två vice ordförande,
vilka skulle vara eller ha varit ordinarie domare. Vidare föreslogs att
ledamöterna skulle cirkulera.
I propositionen anför regeringen att Granskningsnämnden, trots ett större
ansvarsområde, inte bör ha fler ledamöter än den nuvarande Radionämnden. En
större nämnd där ledamöterna cirkulerar skulle enligt regeringen stöta på såväl
praktiska problem som oklarheter i ansvarsfördelningen. Genom förslaget att
ordföranden eller en vice ordförande får fatta beslut i rutinärenden kan
nämnden, enligt regeringen, koncentrera sig på principfrågor och andra ärenden
där en allsidig bedömning är betydelsefull.
Motionerna
I motion 1993/94:K38, yrkande 1, av Jarl Lander (s) anförs att en
lekmannastyrelse med så bred kompetens som möjligt bör utses för att handlägga
nämndens uppgifter. Styrelsen bör ha nio ledamöter plus en ordförande. I motion
1993/94:K41, yrkande 1, av Nils Nordh m.fl. (s) anförs att Granskningsnämnden
bör ha en styrelse med bred kompetens, med inslag av parlamentariskt valda
ledamöter och jurister. I motion 1993/94:K43, yrkande 1, av Thage G Peterson
m.fl. (s) anförs att Granskningsnämnden bör ha en lekmannastyrelse med så bred
kompetens som möjligt och med inslag av parlamentariker. Inslaget av jurister
bör begränsas. Styrelsen bör bestå av nio ledamöter plus ordföranden.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet anser att lekmannainflytandet i Granskningsnämnden bör vara
större än vad som föreslås i propositionen. Nämnden bör därför enligt
kulturutskottet ha parlamentariskt inslag samt utökas till nio ledamöter,
förutom ordföranden.
Utskottets bedömning
Utskottet delar den bedömning som görs i propositionen då det gäller nämndens
sammansättning. Ordföranden och vice ordförande i Granskningsnämnden bör vara
eller ha varit ordinarie domare. Övriga ledamöter bör vara personer med
kompetens och integritet och med erfarenhet från olika delar av kultur- och
samhällsliv. Enligt utskottets mening bör nämnden ha ett parlamentariskt
inslag. Att som föreslagits i utredningsskedet inrätta en nämnd som är större
än den nuvarande Radionämnden och där ledamöterna cirkulerar skulle stöta på
såväl praktiska problem som oklarheter i ansvarsfördelningen. Utskottet har
inte heller i övrigt något att erinra mot regeringens förslag. I enlighet med
det anförda avstyrker utskottet motionerna i här aktuella delar.
Överklagande
Propositionen
Vitesföreläggande är i de flesta fall den åtgärd som valts för att kunna
genomdriva olika reglers efterlevnad enligt lagarna för ljudradio- och
TV-sändningar till allmänheten. Om någon av de nuvarande nämnderna inom sitt
område finner att de aktuella reglerna överträtts får den förelägga den felande
att följa bestämmelsen. Ett sådant föreläggande får förenas med vite. I
propositionen föreslås att rätten att överklaga förelägganden skall bli
enhetlig och begränsas till sådana förelägganden som förenats med vite.
Enligt propositionen finns dock vissa skyldigheter som rimligen kan anses
vara av begränsad betydelse för det enskilda programföretaget. För dessa fall
föreslås att ett föreläggande inte skall gå att överklaga. Det gäller
skyldigheten att lämna inspelning av program, att lämna uppgift om registrering
om vem som äger ett satellitprogramföretag, att lämna uppgift om vem som är
satellitentreprenörens uppdragsgivare och att lämna uppgift om andelen
europeiska program.
I propositionen föreslås vidare att ett vitesföreläggande skall gälla
omedelbart även om det överklagas.
Motionen
I motion 1993/94:K40, yrkande 6, av Bengt Hurtig m.fl. (v)
föreslås att Granskningsnämndens beslut angående överträdelser av olika
reklam-och sponsringsbestämmelser skall gälla omedelbart och inte gå att
överklaga. I motionen anförs bl.a. att besluten i allmänhet är av den arten att
programbolaget uppmanas att följa gällande regler samt att Granskningsnämnden
kommer att hantera en stor mängd ärenden och att det därför krävs någon form av
rationalisering och att nämndens beslut får omedelbar genomslagskraft.
Tidigare riksdagsbehandling
Frågan om rätt att överklaga förelägganden som förenats med vite behandlades
av utskottet i samband med regeringens förslag om privat lokalradio (prop.
1992/93:70, KU15, s. 37--39). Förslaget innehöll bestämmelser om att
förelägganden fick förenas med vite (30 och 31 §§). Vitesföreläggandena fick
dock, enligt förslaget, inte överklagas. Som skäl för detta anförde regeringen
att sådana förelägganden inte kan innehålla något annat än att gällande
bestämmelser skall följas. Regeringen erinrade också om att ett
vitesföreläggande inte innebär att vitet också döms ut. Vidare anfördes att en
rätt till överklagande skulle kunna hindra en snabb och effektiv tillämpning av
den aktuella bestämmelsen.
I ärendet förelåg ett yttrande från kulturutskottet vari anfördes att det för
att stärka rättssäkerheten borde införas möjlighet att överklaga
vitesförelägganden.
Konstitutionsutskottet delade kulturutskottets uppfattning, vilket föranledde
ändringar i bl.a. radiolagen och närradiolagen.
Utskottets bedömning
Enligt utskottets uppfattning bör det av rättssäkerhetsskäl vara möjligt att
överklaga förelägganden som förenats med vite. Utskottet kan dock acceptera de
undantag från denna huvudregel som föreslås i propositionen. Motion K40
avstyrks i denna del.
Motionens förslag om att vitessanktionerade förelägganden skall gälla
omedelbart överensstämmer med propositionens förslag. Utskottet har ingenting
att erinra mot propositionens förslag i denna del.
Det europeiska TV-direktivet
Bakgrund
EG:s ministerråd antog den 3 oktober 1989 direktivet 89/552/EEG om samordning
av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra
författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television, det s.k.
TV-direktivet. Genom EES-avtalet som trädde i kraft den 1 januari 1994 blev
TV-direktivet giltigt för Sverige i förhållande till EG och de EFTA-länder som
är med i EES. TV-direktivet innehåller en gemensam reglering av alla
televisionssändningar oavsett spridningssätt och spridningsområde och syftar
till att TV-program inte skall stoppas av nationsgränser. Direktivet innebär
bl.a. att det land som har jurisdiktion över programföretaget skall se till att
sändningarna är i enlighet med direktivets bestämmelser. I proposition
1992/93:75, Satellitsändningar av TV-program, föreslog regeringen att reglerna
i TV-direktivet om satellitsändningar skulle införlivas i svensk rätt bl.a.
genom en ny lag om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten.
Propositionen
I den nu aktuella propositionen föreslås att det skall ankomma på
Granskningsnämnden för radio och TV att följa de utländska TV- och
radiosändningar som riktas till den svenska allmänheten och att rapportera sina
iakttagelser till regeringen.
Motionen
I motion 1993/94:K40, yrkande 7, av Bengt Hurtig m.fl. (v) föreslås att
Radio- och TV-verket och Granskningsnämnden för radio och TV skall ges det
fullständiga ansvaret för uppföljningen av tillämpningen av det europeiska
TV-direktivet. Motionärerna anser att Granskningsnämndens uppgift enligt
propositionens förslag närmast blir en hjälpinsats till departementets
åtgärder, vilket, enligt motionärerna, inte överensstämmer med att
Granskningsnämnden skall vara en självständig och oberoende myndighet.
Utskottets bedömning
Utskottet som finner det lämpligt att regeringen i dessa sammanhang
företräder Sverige avstyrker motionsyrkandet och tillstyrker regeringens
förslag.
Namnfråga
Motionen
I motion 1993/94:K40, yrkande 8, av Bengt Hurtig m.fl. (v) föreslås att
Granskningsnämnden för radio och TV i stället ges namnet Radio- och TV-nämnden.
Utskottets bedömning
Utskottet, som finner att motionens namnförslag skulle kunna innebära viss
risk för sammanblandning med namnet Radio- och TV-verket, avstyrker
motionsyrkandet.
Lokalisering
Propositionen
I utredningsbetänkandet föreslogs i enlighet med direktiven att den nya
myndighetsorganisationen skulle ligga i Stockholm. Vid remissbehandlingen
lämnades förslag om lokalisering till andra orter.
I propositionen anförs att regeringen inom kort kommer att tillkalla en
organisationskommitté med uppdrag att förbereda och genomföra den nya
myndighetsorganisationen på radio- och TV-området. I kommitténs uppdrag kommer
bl.a. att ingå att anställa personal i de nya myndigheterna. Regeringen räknar
därvid med att huvuddelen av personalen vid de nuvarande fyra myndigheterna får
anställning i Radio- och TV-verket och Granskningsnämnden för radio och TV när
dessa myndigheter bildas. De föreslagna förändringarna i myndighetsstrukturen
är, enligt regeringen, att betrakta som en ren omorganisation av en etablerad
verksamhet. En utlokalisering skulle, enligt regeringen, utan tvekan medföra
ett avbrott i den löpande tillståndsgivningen och granskningsverksamheten på
radio- och TV-området. Vidare är, enligt regeringen, ett utnyttjande av de
nuvarande myndigheternas lokaler en förutsättning för att kunna genomföra den
nya myndighetsorganisationen den 1 juli 1994.
Motionerna
I motionerna 1993/94:K37 av Sigge Godin (fp) och 1993/94:K42 av Hans Stenberg
m.fl. (s) samt 1993/94:K45 av Tage Påhlsson (c) föreslås att Radio- och
TV-verket och Granskningsnämnden skall lokaliseras till Sundsvall. I motionerna
anförs bl.a. att detta skulle ge närhet till Journalisthögskolan och till
Mitthögskolan, med dess mediebibliotek och institution för media och
kommunikationsvetenskap, samt medföra lokal- och personalkostnadsbesparingar.
Dessutom har Sundsvall, enligt motionärerna, under senare år drabbats hårt av
omlokaliseringar och avvecklingar, t.ex. har Telestyrelsens verksamhet flyttats
från Sundsvall. En lokalisering till Sundsvall skulle till viss del kunna
kompensera dessa omstruktureringar samtidigt som man skulle kunna ta till vara
den kvalificerade personal som annars blir arbetslös. Även den kompetens som
finns vid Patentverkets bolagsavdelning skulle kunna utnyttjas vid uppbyggnaden
av en effektiv hantering av registreringsfrågorna.
I motion 1993/94:K38, yrkande 2, av Jarl Lander (s) föreslås en lokalisering
till Karlstad. Detta skulle, enligt motionären, medföra kostnadsbesparingar
samt fördelar bl.a. ur rekryterings- och verksamhetssynpunkt. Karlstad har
också goda tele- och datakommunikationer.
I motion 1993/94:K41, yrkande 2, av Nils Nordh m.fl. (s) föreslås Jönköping
som lokaliseringsort. I motionen anförs att Jönköping har såväl ett brett
medieutbud som juridisk kompetens.
I motion 1993/94:K43, yrkande 2, av Thage G Peterson m.fl. (s) anförs att det
i propositionen saknas förslag till och konsekvensanalys av lokalisering av de
nya myndigheterna. Motionärerna anser att även andra kommuner än Stockholm, med
brett medieutbud och kvalificerad kompetens, bör komma i fråga.
I motion 1993/94:K44 av Anita Johansson m.fl. (s) anförs att man delar
regeringens uppfattning att de föreslagna myndigheterna skall ligga i
Stockholmsområdet. Motionärerna förordar att myndigheterna av inomregionala
skäl placeras i Haninge där det, enligt motionärerna, finns ändamålsenliga
lokaler och kompetens inom kommunikationsområdet. Här pekas på att Telia Mobil
AB och Telia Research AB ligger i Haninge.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet anser att Radio- och TV-verket och Granskningsnämnden bör
lokaliseras utanför Storstockholmsområdet och att riksdagen som sin mening bör
ge regeringen detta till känna.
Allmänna principer för lokalisering
Riksdagen har våren 1990 lagt fast allmänna principer för omlokalisering av
befintlig verksamhet eller lokalisering av nya myndigheter (prop. 1989/90:76,
AU13). Dessa principer går i korthet ut på att en omlokalisering i första hand
bör ske till länscentra eller vissa andra orter i eller i anslutning till ett
stödområde. En utgångspunkt skall enligt riktlinjerna vara att myndigheterna
även efter en omlokalisering eller decentralisering skall kunna fullgöra sina
arbetsuppgifter effektivt. Förutom regionalpolitiska aspekter skall
förutsättningarna för att behålla eller rekrytera kvalificerad personal,
behovet av kontakter med andra myndigheter och medflyttandes möjligheter till
arbete m.m. beaktas. Lokalisering även till andra orter än stödjepunkterna kan
således komma i fråga. Beslut om omlokalisering av befintlig verksamhet eller
lokalisering av nya myndigheter bör föregås av noggranna överväganden i dessa
avseenden. Riksdagen har också betonat vikten av att besluten föregås av
information till och samråd med den berörda personalen.
Våren 1993 uttalade riksdagen att dessa allmänna principer för omlokalisering
låg fast (1992/93:AU13 s. 27). I betänkandet framhölls vidare att
arbetsmarknadsutskottet när det gäller lokalisering av nya myndigheter vid
flera tillfällen uttalat att det är viktigt att välja annan lokaliseringsort än
Stockholm.
Regeringen har vidare utfärdat generella direktiv (dir. 1992:50) till
kommittéer och särskilda utredare om att redovisa regionalpolitiska
konsekvenser av sina förslag. Enligt direktiven skall kommittéer och särskilda
utredare med hänsynstagande till verksamhetens karaktär och omfattning vid
förslag till större och mer omfattande omorganisationer eller bildande av nya
myndigheter eller motsvarande redovisa överväganden om decentralisering och
lokalisering utanför Stockholmsregionen.
Utskottets bedömning
Utskottet anser, med anledning av motion K43, att regeringen bör överväga
möjligheterna att lokalisera myndigheterna till annan kommun än Stockholm.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Finansiering
Propositionen
De nuvarande fyra myndigheterna på radio- och TV-området finansieras i dag på
olika sätt. Radionämnden anvisas medel direkt från rundradiokontot för sin
verksamhet. Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd
anvisas medel via statsbudgeten. I propositionen föreslås att verksamheten vid
Radio- och TV-verket skall finansieras helt via statsbudgeten och att
Granskningnämnden för radio och TV skall finansieras dels med anvisningar från
rundradiokontot, dels via statsbudgeten. De medel som tidigare budgetår
anvisats till Radionämnden bör således, enligt propositionen, för budgetåret
1994/95 i stället anvisas direkt till Granskningsnämnden för radio och TV.
Granskningsnämnden skall redovisa medelstilldelningen från rundradiokontot på
statsbudgetens inkomstsida.
Motionen
I motion 1993/94:K40, yrkandena 3 och 4, av Bengt Hurtig m.fl. (v) föreslås
att Radio- och TV-verket skall finansieras med registreringsavgifter från
nätinnehavarna. En avgift på 10 kr per år och ansluten bostad skulle ge ca 18
miljoner kronor per år. Detta skulle, enligt motionen, mer än väl täcka
kostnaderna för myndigheten och dess konsulter och utredningsverksamhet. Med
ytterligare avgifter för registrering skulle även visst stöd till den lokala
programverksamheten kunna återinföras.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet tillstyrker propositionens förslag beträffande
medelsanvisning från rundradiokontot till Granskningsnämnden för radio och TV.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker propositionens förslag om finansieringen av de nya
myndigheterna och avstyrker motionsyrkandena.
Anslagsfrågor för budgetåret 1994/95
Propositionen
I propositionen föreslås att de medel som tidigare budgetår tillförts
Radionämnden från rundradiokontot och de anslag i statsbudgeten som anvisats
för Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd för
budgetåret 1994/95 skall beräknas under ett nytt gemensamt ramanslag under
elfte huvudtiteln, benämnt C 18. Myndigheter på radio- och TV-området.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 1994/95 skall anvisa ett
ramanslag på 15 467 000 kr till Myndigheter på radio- och TV-området.
Från anslaget skall verksamheten vid Radio- och TV-verket och
Granskningsnämnden för radio och TV finansieras. Även kostnader för
avvecklingen av Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för
lokalradiotillstånd kommer, enligt propositionen, under en övergångstid att
belasta anslaget.
I propositionen föreslås vidare att Granskningsnämnden för radio och TV för
budgetåret 1994/95 skall anvisas medel från rundradiokontot på 4 618 000 kr som
nämnden har att redovisa på statsbudgetens inkomstsida.
Slutligen föreslås att utgående anslagssparande eller anslagskredit för
innevarande budgetår från ramanslaget C 1. Styrelsen för lokalradiotillstånd
bör överföras till ramanslaget C 18. Myndigheter på radio- och TV-området.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker propositionens förslag.
Övrigt
Under ärendets beredning har utskottet uppmärksammats på behov även av en
ändring i 18 § lotterilagen (1982:1011). Ändringarna bör göras på det sätt som
framgår av bilaga 3.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden
Sändningsområdenas omfattning enligt lokalradiolagen
Motionen
I motion 1993/94:K413 av Björn von der Esch m.fl. (m) begärs en ändring av 39
§ lokalradiolagen så att det blir möjligt att överklaga beslut om
sändningsområdenas omfattning.
I motionen anförs att sändningsområdenas omfattning har en avgörande betydelse
för de kommersiella stationernas möjlighet att skapa ekonomiska förutsättningar
för driften. Utan erforderliga finansieringsmöjligheter kan yttrandefriheten,
enligt motionärerna, framstå som en chimär. Genom otillbörlig styrning av
sändningsområdenas omfattning kan myndigheterna inskränka yttrandefriheten. Det
är därför av synnerlig vikt att beslut om sändningsområdenas omfattning kan
prövas av domstol. I motionen hänvisas till att Lagrådet vid granskningen av
förslaget om lokalradiolagen uttalade att övervägande skäl talade för att
förbudet att överklaga beslut om sändningsområdenas omfattning skulle utgå.
Motionärerna anser vidare att de motiv som angavs i propositionen för att det
inte skall gå att överklaga beslut om sändningsområdenas omfattning avsåg
förhållanden som var aktuella i uppbyggnadsskedet och därför saknar relevans i
dag. Motionärerna hänvisar också till artikel 6 i Europakonventionen, vari
bl.a. föreskrivs att envar när det gäller att pröva hans civila rättigheter och
skyldigheter skall vara berättigad till en opartisk och offentlig rättegång.
Gällande ordning
Enligt lokalradiolagen skall varje sändningstillstånd ge tillståndshavaren
rätt att bedriva sändningar som skall kunna tas emot med god hörbarhet inom ett
angivet sändningsområde. Sändningsområdenas utsträckning skall bestämmas med
beaktande av vad som är tekniskt möjligt att nå från sändare med lämpligt läge,
hur möjligheterna på andra håll att ta emot sändningar påverkas samt vad som är
naturliga lokala intresseområden (5 §).
I propositionen (1992/93:70) om privat lokalradio anfördes bl.a. att de
tekniska möjligheterna att anordna störningsfri mottagning har en avgörande
betydelse för vilken omfattning varje sändningsområde kan få. Eftersom det
krävs ett visst geografiskt avstånd mellan sändare som använder samma frekvens
för att mottagningen inte skall störas kan det för att bedriva
sändningsverksamhet på en viss ort vara nödvändigt att på olika sätt begränsa
räckvidden hos sändare på andra orter. Vid bestämmande av ett sändningsområde
bör vidare eftersträvas att dessa överensstämmer med naturliga lokala
intresseområden. Det kännetecknande för ett naturligt lokalt intresseområde
område är, enligt propositionen, att det i ekonomiskt eller kulturellt avseende
uppfattas som en enhet av invånarna. Sändningsområdenas omfattning bestäms av
tillståndsmyndigheten och anges när sändningstillståndet annonseras ut.
Om det vid planeringen av sändningsområdena uppkommer konflikt mellan
önskemål om mycket omfattande sändningsområden för enskilda tillståndshavare
och möjligheten att bereda flera tillståndshavare sändningsmöjligheter bör,
enligt propositionen, det förstnämnda intresset vika.
Sociala, regionala och ekonomiska förändringar kan medföra att ett
sändningsområde kan behöva justeras. Hänsyn bör då också tas till behovet av
stabilitet för dem som innehar sändningstillstånd. Med berörda
tillståndsinnehavares godkännande kan sändningsområdenas omfattning justeras
under löpande tillståndsperiod.
Ett tillstånd gäller till utgången av den tillståndsperiod under vilken det
meddelats. En tillståndsperiod är åtta år. Om tillståndshavaren före en
tillståndsperiods slut begär det, skall tillståndet förlängas med ytterligare
en tillståndsperiod (8 §). Vid en tillståndsperiods slut kan
tillståndsmyndigheten förändra indelningen av sändningsområdena. Om en berörd
tillståndshavare motsätter sig en viss förändring får den bara vidtas om det
föranleds av tekniska förhållanden eller om indelningen annars framstår som
olämplig (9 §). Innan myndigheten beslutar om ändrad indelning bör den samråda
med berörda tillståndshavare.
Ett beslut om sändningsområdenas omfattning får enligt 39 § inte överklagas.
Detta sammanhänger med att en förändring av ett sändningsområde kan påverka
befintliga eller planerade områden så att tillståndsmyndighetens planering helt
skulle kunna omintetgöras.
Tidigare riksdagsbehandling
Frågan om överklagande av beslut om sändningsområdenas omfattning behandlades
utförligt av utskottet under hösten 1992 i betänkandet 1992/93:KU15 Privat
lokalradio m.m. (s. 36--37), till vilket här hänvisas. Regeringens förslag
innebar att ett förbud mot överklagande måste accepteras eftersom alternativet
till reglerna om förlängning av tillstånden, nämligen att inte tillåta
förlängning alls, måste anses vara en för tillståndshavarna väsentligt sämre
lösning. Utskottet tillstyrkte regeringens förslag och avstyrkte en motion med
liknande innehåll som den nu aktuella.
Utskottets bedömning
Utskottet som inte finner skäl att ändra sin ovan redovisade uppfattning
avstyrker motionen.
Parlamentarisk översyn av lokalradiolagen
Motionen
I motion 1993/94:K421 av Åke Gustavsson och Inger Lundberg (s) begärs en
parlamentarisk översyn av lokalradiolagen. I motionen anförs bl.a. att ett
viktigt syfte med den lokala privatradion var att den skulle bidra till att öka
mångfalden och ge lokala radioföretag chansen att starta egna, självständiga
radiostationer. Enligt motionärerna har dock, sedan så gott som samtliga nu
aktuella sändningstillstånd utauktionerats, tre av fyra tillstånd hamnat hos
någon av de fyra privata mediedominanterna -- Bonniergruppen, kretsen kring
Svenska Dagbladet, Jan Stenbecks Medvik och de stora liberala
landsortstidningarna i SRU (Svensk Radioutveckling AB) -- i stället för hos en
mängd lokalt förankrade radiostationer. Dessutom har radiotillstånden i några
fall, enligt motionärerna, köpts upp av samma person genom bulvanförfarande.
Med hänsyn till detta utfall av auktionerna bör, enligt motionen, en
parlamentarisk översyn av lokalradiolagen nu komma till stånd.
I propositionen om privat lokalradio konstaterade regeringen bl.a. (s.
42--43) att möjligheterna att förutse de framtida regleringsbehoven var
begränsade, bl.a. var det oklart hur förutsättningarna för kommersiell radio
skulle komma att utveckla sig. En säker bedömning av det nya regelsystemet
skulle därför kunna göras först när konkreta erfarenheter förelåg. Enligt
regeringens bedömning borde en översyn av lokalradions regler göras i god tid
innan den första tillståndsperioden löper ut. Därigenom skulle riksdagen få
tillfälle att ta ställning till eventuella förändringar av regelsystemet innan
de först meddelade tillstånden skall förnyas. Översynen borde enligt regeringen
ske under parlamentarisk medverkan.
I två motioner i anledning av propositionen föreslogs att tillståndsperiodens
längd skulle bli kortare än åtta år eftersom bl.a. frekvenstekniska eller
mediepolitiska skäl skulle kunna föranleda att reglerna behövde omprövas
tidigare. Utskottet (1992/93:KU15, s. 23) tillstyrkte propositionens förslag om
tillståndsperiodens längd och avstyrkte motionerna.
Tidigare riksdagsbehandling
Frågan om ägarkoncentrationen i massmedier behandlades utförligt av utskottet
under hösten 1993 i betänkandet 1993/94:KU3 Massmediefrågor m.m. till vilket
här hänvisas. Utskottet underströk då att det för mångfald i information och
opinionsbildning är angeläget att tendenser till alltför stor ägarkoncentration
inom massmedieområdet motverkas. Utskottet hänvisade till att regeringen genom
uttalande i propositionen (1990/91:149) om radio och TV- frågor och i
lokalradiopropositionen (1992/93:70) ställt sig bakom ett sådant synsätt och
förordat åtgärder för att i de sammanhangen begränsa ägarkoncentration.
Utskottet förutsatte vidare att regeringen med uppmärksamhet skulle följa
utvecklingen när det gäller ägarförhållandena inom massmedia. Utskottet
hänvisade vidare till att den då aviserade pressutredningen skulle få anledning
att ta upp även dessa frågor.
I direktiven (dir. 1993:118) till utredningen om den framtida presspolitiken
(Pressutredning-94), som utreds av en kommitté med parlamentarisk medverkan,
anges bl.a. att den expertkommitté som är knuten till utredningen skall
genomföra en kartläggning av det svenska massmedielandskapet och att särskild
vikt därvid bör läggas vid bl.a. ägarstrukturer. Expertkommitténs analyser av
det svenska massmedielandskapet skall redovisas i ett delbetänkande senast den
31 maj 1994.
I utskottets betänkande 1993/94:KU27 Presstöd m.m. behandlades frågan ånyo
utförligt av utskottet. Utskottet uttalade därvid att utvecklingen är sådan att
lokalradioreformen måste utvärderas och lagstiftning mot ägarkoncentration inom
massmedia allvarligt måste övervägas. Utskottet ansåg därför att
Pressutredningen borde ges tilläggsdirektiv med sådant innehåll. Detta gav
riksdagen som sin mening regeringen till känna (rskr. 1993/94:192).
Utskottets bedömning
Med hänsyn till utskottets ovan redovisade uttalande om tilläggsdirektiv till
Pressutredning-94 får motionen anses tillgodosedd. Utskottet avstyrker
motionen.
Regionala TV-sändningar
Motionerna
I två motioner, 1993/94:K433 av Fredrik Reinfeldt (m) och 1993/94:K444 av
Anita Johansson m.fl. (s), begärs ett tillkännagivande om att det fjärde
markbundna TV-nätet skall upplåtas för regionala TV-sändningar. I motionerna
anförs bl.a. att det nationella TV-utbudet i dag riktar sig till tittare, i
hela landet och att möjligheterna till en djupare bevakning av landets regioner
därmed är begränsade. Det regionala TV-utbud som finns lockar dock ett stort
antal tittare vilket bekräftar att det finns en stor efterfrågan på sådana
program. Därför bör det fjärde markbundna TV-nätet upplåtas för regionala
TV-sändningar.
Utredning om tekniska förutsättningar för utökade sändningar
Utredningen (U 1991:10) om tekniska förutsättningar för utökade sändningar av
radio och television till allmänheten (tilläggsdir. 1993:99) överlämnade i
februari 1994 sitt slutbetänkande (SOU 1994:34) Tekniskt utrymme för
ytterligare TV-sändningar. I betänkandet redovisas bl.a. två alternativ till
hur sändningarna med den nuvarande analoga sändningstekniken kan arrangeras,
riksnätsalternativet och tätortsalternativet. Enligt riksnätsalternativet
bedöms utrymme kunna skapas för två nya nät av marksändare, M 4 och M 5.
Tätortsalternativet har utformats för att ge flera sändningsmöjligheter i
tätbefolkade områden. Om sändarnas räckvidd begränsas till ca 30 km kan, enligt
utredningen, tre nya marksända program sändas lokalt över nitton större
tätorter. I tre större tätorter finns plats för två nya program. Båda
alternativen kan användas för regionala sändningar. Utredningen är nu föremål
för remissbehandling. Remisstiden utgår den 16 maj 1994.
Utskottets bedömning
Båda de alternativ som föreslagits i ovan nämnda betänkande ger möjlighet
till regionala sändningar. Utskottet anser dock inte att riksdagen under den nu
pågående beredningen av betänkandet skall göra något uttalande om framtida
sändningar. Motionerna avstyrks.
Konkurrensneutralitet
Motionerna
I motionerna 1993/94:K422 och 1993/94:K437 yrkande 2, båda
av Henrik S Järrel (m), tas frågan om konkurrensneutralitet upp. I motionerna
konstateras att samma regler om reklam och sponsring gäller för TV-program
under svensk jurisdiktion oavsett distributionsform. I motionerna anförs att
detta innebär att t.ex. TV 5 Nordic, som satellitsänder program, och TV 4
Nordisk Television AB diskrimineras i förhållande till TV 3 som satellitsänder
från brittiskt territorium till publik i Sverige och som inte är underkastad
den svenska lagstiftningen om bl.a. reklam. I motion K422 begärs en översyn av
lagen om satellitsändningar av TV-program och i motion K437 begärs en översyn
av radiolagen. Syftet med översynerna skall vara att åstadkomma större
konkurrensneutralitet.
Gällande regler
I propositionen (1992/93:75) till lagen (1992:1356) om satellitsändningar av
televisionsprogram till allmänheten anfördes bl.a. att de bestämmelser för
sponsring och reklam som finns i radiolagen skulle ligga till grund för
regleringen av satellitsändningar. Regeringen fann det rimligt med ett
enhetligt regelsystem för all annonsering och sponsring under svensk
jurisdiktion, oavsett distributionsmetod. Detta skulle, konstaterade
regeringen, visserligen medföra en konkurrensnackdel för svenska program i
förhållande till utländska men enligt regeringens uppfattning vägde önskemålet
om en enhetlig lagstiftning tyngre.
Vid riksdagsbehandlingen anförde utskottet (1992/93:KU12, s. 8--9) bl.a. att
de bestämmelser om reklam och sponsring som gäller för den svenska marksända
televisionen beslutats i stor enighet i riksdagen. Utskottet konstaterade
vidare att det s.k. TV-direktivet (8774/89) medger föreskrifter som är mer
detaljerade eller striktare inom de områden som omfattas av direktivet, under
förutsättning att de inte bryter mot EG-rätten i övrigt. Möjligheten till mer
restriktiva regler innebar, enligt utskottet, att de bestämmelser för sponsring
och reklam som fanns i radiolagen kunde behållas och även ligga till grund för
regleringen av satellitsändningar. Utskottet, som delade regeringens bedömning
att likartade regler bör gälla för all annonsering och sponsring under svensk
jurisdiktion, tillstyrkte propositionen i denna del och avstyrkte samtidigt
motionsyrkanden om att reglerna om reklam i radiolagen och i
satellit-TVsändningar skulle anpassas till TV-direktivet. Riksdagen följde
utskottet (rskr. 1992/93:117).
Tidigare behandling
I utskottets betänkande 1993/94:KU3 om massmediefrågor m.m. hösten 1993
behandlade utskottet motionsyrkanden angående en översyn av lagen om
satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten samt ändringar i
radiolagen. Motionerna angavs syfta till att åstadkomma mer neutrala
konkurrensförutsättningar. Utskottet som avstyrkte motionsönskemålen anförde
därvid bl.a. (s. 17--18) att de svenska lagreglerna om reklam i radio och TV är
resultatet av avvägningar mellan skilda intressen där särskilda hänsyn,
beroende bl.a. på mediets genomslagskraft, tagits till publikens behov av
ostörd upplevelse och till barns särskilda känslighet. Enligt utskottets mening
saknades anledning att frångå dessa bedömningar.
Utskottets bedömning
Utskottet har fortfarande den uppfattningen att likartade regler bör gälla
för all annonsering och sponsring under svensk jurisdiktion. Utskottet finner
därför inte skäl att föreslå riksdagen begärda översyner. Motionerna avstyrks.
Avtalet mellan staten och Nordisk Television AB
Motionen
I motion 1993/94:K437, yrkande 1, av Henrik S Järrel (m) tas avtalet mellan
staten och TV 4 Nordisk Television AB upp. Motionären vill ha ett
tillkännagivande om att vissa delar av avtalet skall omprövas i syfte att
stärka konkurrensneutraliteten. I motionen pekas bl.a. på att programföretaget
har ålagts ett public service-ansvar men inte får del av den s.k.
mottagaravgiften samt att huvuddelen av den fasta årliga koncessionsavgiften
tillfaller Sveriges Radio-bolagen. Vidare anförs att konkurrensen i etern har
skärpts betydligt under de senaste fem åren, inte minst mellan
reklamfinansierade programföretag, men att konkurrensförutsättningarna inte är
helt neutrala. TV 4 får t.ex. enligt gällande reklamregler inte sända reklam
annat än i block mellan programmen medan konkurrentkanalen TV 3 inte omfattas
av denna begränsning.
Tidigare behandling
Även frågan om omprövning av avtalet mellan staten och TV 4, i syfte att
stärka konkurrensneutraliteten, behandlades av utskottet i ovan nämnda
betänkande under hösten 1993 (1993/94:KU3). Utskottet ansåg inte (s. 17--18)
att gällande reklamregler utgjorde skäl för en omförhandling av avtalet. Vidare
anförde utskottet att bestämmelsen i lagen (1992:72) om koncessionsavgift om
att intäkterna för koncessionsavgiften från det reklamfinansierade TV-företaget
skall tillföras Sveriges Radio-koncernens verksamhet motiverats av att
reklam-TV-företaget på sikt kan få betydligt högre intäkter än vad som varit
möjligt om det från början fått konkurrera med Sveriges Television om
annonserna. Utskottet ansåg fortfarande att det fanns fog för att public
service-företagen skulle kompenseras genom koncessionsavgiften. Utskottet fann
därför att det inte heller i denna del fanns anledning att omförhandla avtalet
mellan staten och TV 4. Utskottet avstyrkte därmed de motionsönskemål som
framförts i denna fråga.
Utskottets bedömning
Utskottet har fortfarande samma uppfattning som ovan redovisats.
Motionsyrkandet avstyrks.
Parabolantenn
Motionen
I motion 1993/94:K408 av Charlotte Cederschöld (m) hemställs att lagen
(1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten (kabellagen) skall ändras så
att de boende själva får avgöra om de vill ha en parabolantenn eller inte. I
motionen framhålls vikten av att svenskarna får möjlighet att via TV-utbudet
utveckla sina språkkunskaper. I motionen pekas bl.a. på att kabel-TV-företagen
placerar kanaler med t.ex. engelsk- och franskspråkigt programutbud i
svårtillgängliga paket, som dessutom kostar extra. Vidare ger kabellagen,
enligt motionären, kabel-TV-företagen möjlighet att förbjuda boende i
flerfamiljshus att ha en egen parabolantenn. Kabellagen bör därför ändras.
Gällande ordning
Kabellagen innehåller inte något förbud mot innehav av parabolantenn.
I princip får en fastighetsägare utan samtycke av annan eller tillstånd av
myndighet bestämma vilken utrustning för TV-överföring som skall finnas i eller
tillföras en fastighet.
Förhandlingsöverenskommelser som reglerar förutsättningarna för installation
och drift av kabel-TV kan träffas mellan hyresvärd och hyresgästorganisation
med stöd av en förhandlingsordning. Om förhandlingsklausul finns intagen i de
enskilda hyreskontrakten blir hyresgästerna bundna av
förhandlingsöverenskommelsen.
Hyresgästernas riksförbund har träffat en överenskommelse med SABO och
Sveriges fastighetsägareförbund om vissa riktlinjer för installation och
utnyttjande av kabel-TV.
Enligt vad utskottet inhämtat förekommer det att avtal om installation av
kabel-TV innehåller förbud mot parabolantenner. Detta är således en fråga som
regleras genom avtal och inte i gällande lagstiftning.
Tidigare behandling
Bostadsutskottet har flera gånger, med anledning av motioner, behandlat
frågor rörande hyresgästers inflytande över installation och drift av kabel-TV
(se bl.a. BoU 1986/87:14, 1989/90:BoU1, 1990/91:BoU1 och 1992/93:BoU24).
Bostadsutskottet har därvid ett flertal gånger uttalat att de regler som finns
i hyreslagstiftningen och i de riktlinjer som bostadsmarknadens parter enats om
nöjaktigt uppfyller de krav på hyresgästinflytande som kan ställas.
Utskottets bedömning
Den aktuella frågan regleras som ovan framgått inte i kabellagen. Motionen
avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1993/94:K46 godkänner vad regeringen
föreslår om inrättande av Radio- och TV-verket och Granskningsnämnden för radio
och TV,
res. 1 (nyd)
2. beträffande etablering av Mediaombudsman m.m
att riksdagen avslår motion 1993/94:K36,
3. beträffande kulturpolitiska målsättningar
att riksdagen avslår motion 1993/94:K40 yrkande 1,
men. (v) - delvis
4. beträffande Radio- och TV-verket
att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:K38 yrkande 1 i denna del,
1993/94:K39, 1993/94:K40 yrkande 2, 1993/94:K41 yrkande 1 i denna del och
1993/94:K43 yrkande 1 i denna del godkänner vad regeringen föreslår om Radio-
och TV-verkets uppgifter, ledning och organisation,
res. 2 (s)
5. beträffande registrerings- och anmälningsskyldighet
att riksdagen avslår motion 1993/94:K40 yrkande 5,
men. (v) - delvis
6. beträffande Granskningsnämndens sammansättning m.m.
att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om uppgifter för
Granskningsnämnden för radio och TV, nämndens sammansättning och arbetsformer,
7. beträffande antalet ledamöter i Granskningsnämnden att riksdagen med
avslag på motionerna 1993/94:K38 yrkande 1 i denna del , 1993/94:K41 yrkande
1 och 1993/94:K43 yrkande 1 i denna del antar regeringens förslag till lag om
ändring i radiolagen (1966:755) såvitt avser 17 § tredje stycket,
8. beträffande överklagande
att riksdagen avslår motion 1993/94:K40 yrkande 6,
men. (v) - delvis
9. beträffande det europeiska TV-direktivet
att riksdagen med avslag på motion 1993/94:K40 yrkande 7 godkänner vad
regeringen föreslår i denna del,
men. (v) - delvis
10. beträffande namnfråga
att riksdagen med avslag på motion 1993/94:K40 yrkande 8 godkänner vad
regeringen föreslår i denna del,
men. (v) - delvis
11. beträffande lokalisering
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:K37, 1993/94:K38 yrkande
2, 1993/94:K41 yrkande 2, 1993/94:K42, 1993/94:K43 yrkande 2, 1993/94:K44 och
1993/94:K45 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. beträffande nedläggning av nuvarande myndigheter
att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om att Radionämnden,
Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd skall
läggas ned,
13. beträffande finansiering
att riksdagen med avslag på motion 1993/94:K40 yrkandena 3 och 4 godkänner
vad regeringen föreslår i denna del,
men. (v) - delvis
14. beträffande nytt ramanslag
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Myndigheter på
radio- och TV-området för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisar
ett nytt ramanslag på 15 467 000 kr,
15. beträffande medelsanvisning från rundradiokontot
att riksdagen godkänner regeringens förslag om en medelsanvisning från
rundradiokontot till Granskningsnämnden för radio och TV för budgetåret 1994/95
på 4 618 000 kr (inkl. moms) som nämnden har att redovisa på statsbudgetens
inkomstsida,
16. beträffande anslagssparande m.m.
att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om att anslagssparande eller
anslagskredit budgetåret 1993/94 från ramanslaget Styrelsen för
lokalradiotillstånd överförs till ramanslaget Myndigheter på radio- och
TV-området,
17. beträffande radiolagen
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i radiolagen
(1966:755) i den mån det inte omfattas av vad utskottet i det föregående
hemställt,
18. beträffande regeringens övriga lagförslag
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
dels närradiolagen (1982:459),
dels lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden,
dels lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten,
dels lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens område,
dels lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till
allmänheten,
dels lokalradiolagen (1993:120),
19. beträffande lotterilagen
att riksdagen antar utskottets i bilaga 3 intagna förslag om lag om ändring i
lotterilagen (1982:1011),
20. beträffande överklagande av beslut om sändningsområdenas omfattning
enligt lokalradiolagen
att riksdagen avslår motion 1993/94:K413,
21. beträffande parlamentarisk översyn av lokalradiolagen
att riksdagen avslår motion 1993/94:K421,
22. beträffande regionala TV-sändningar
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:K433 och 1993/94:K444,
23. beträffande konkurrensneutralitet
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:K422 och 1993/94:K437 yrkande 2,
24. beträffande avtalet mellan staten och Nordisk Television AB
att riksdagen avslår motion 1993/94:K437 yrkande 1,
25. beträffande parabolantenn
att riksdagen avslår motion 1993/94:K408.
Stockholm den 19 april 1994
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil Fiskesjö (c),
Birger Hagård (m), Catarina Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt Ove
Johansson (s), Ingvar Johnsson (s), Inger René (m), Hans Göran Franck (s),
Ingvar Svensson (kds), Simon Liliedahl (nyd), Torgny Larsson (s), Lisbeth
Staaf-Igelström (s), Ola Karlsson (m) och Björn von der Esch (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit vid den slutliga
behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Avslag på propositionen m.m. (mom. 1)
Simon Liliedahl (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Mot
bakgrund av" och slutar med "återkommer utskottet nedan" bort ha följande
lydelse:
Motionsvägen har kritik tidigare riktats mot den nuvarande ordningen med
Kabelnämnden och Närradionämnden. Dessa centrala myndigheter har
domstolsliknande nämnder i vilka flertalet ledamöter är tillsatta på politiska
meriter. Även Radionämnden har en liknande sammansättning.
Närradionämnden och Kabelnämnden lämnar sändningstillstånd, granskar
sändningarnas innehåll, återkallar tillstånd samt beslutar om
vitesförelägganden. Radionämnden har hand om granskning och beslut om
sanktioner, medan det är staten som lämnar tillstånd till Sveriges Radio och TV
och TV 4.
Beträffande privat lokalradio ligger tillståndsgivning och granskning på
olika myndigheter, Styrelsen för lokalradiotillstånd resp. Radionämnden.
Med hänsyn till bl.a. rättssäkerheten anser utskottet att myndigheternas
roller bör renodlas. En funktionsuppdelning bör ske så att tillståndsgivning,
sanktioner, återkallande av tillstånd samt uttalanden eller bedömningar av
programinnehåll handläggs av en myndighet, beslutsmyndigheten, medan frågor om
granskning och utredning handläggs av en annan myndighet,
utredningsmyndigheten. Utredningsmyndigheten bör också ha till uppgift att
anhängiggöra frågor om sanktioner och återkallande av tillstånd hos
tillståndsmyndigheten samt vara sakkunnig i radio- och TV-frågor och svara för
internationella kontakter.
Utskottet är dock inte främmande för att även andra organisationsmodeller kan
tänkas, t.ex. att vissa uppgifter hos Närradionämnden och Kabelnämnden förs
över till domstol eller att en särskild radio- och TV-domstol inrättas. Oavsett
viken modell man väljer är det viktiga att skilja mellan utrednings- resp.
beslutsfunktionen.
Det skulle också kunna vara tänkbart med ett självsaneringssystem liknande
det som finns på pressområdet.
Utskottet anser därför att propositionens förslag inte kan godtas. I stället
bör, såsom föreslås i motionerna K46 och K36, en allsidig utredning med
ordentliga konsekvensanalyser av olika tänkbara organisationsmodeller göras.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på propositionen m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:K46 avslår proposition
1993/94:160,
2. Radio- och TV-verket (mom. 4)
Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Kurt Ove Johansson, Ingvar Johnsson, Hans
Göran Franck, Torgny Larsson och Lisbeth Staaf-Igelström (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Vid sina
överväganden" och på s. 13 slutar med "bör godtas" bort ha föjande lydelse:
Utskottet anser att de riktlinjer för insyn i myndigheternas verksamhet som
slogs fast genom verksledningsbeslutet alltjämt bör gälla. Beträffande den
föreslagna radio- och TV-myndigheten kan insynen, enligt utskottet, bäst
tillgodoses genom att myndigheten leds av en styrelse. Såsom framförs i flera
av motionerna finns det klara fördelar med ett kollektivt beslutsorgan, t.ex.
bättre möjligheter till medborgerlig förankring och en klarare
ansvarsställning. Styrelsen bör få en parlamentarisk sammansättning. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande Radio- och TV-verket
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:K38 yrkande 1 i denna del,
1993/94:K39, 1993/94:40 yrkande 2, 1993/94:K41 yrkande 1 i denna del och
1993/94:K43 yrkande 1 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Överklagande av beslut om sändningsområdenas omfattning enligt
lokalradiolagen (mom. 20)
Henrik S Järrel och Björn von der Esch (båda m) samt Simon Liliedahl (nyd)
anför:
I fråga om förbudet att överklaga beslut om sändningsområdenas omfattning
enligt lokalradiolagen anser vi -- i
likhet med Lagrådet -- att övervägande skäl talar för att
förbudet upphävs. Riksdagen har nyligen i särskild lag beslutat om
inkorporering av den s.k. Europakonventionen med svensk rätt. I konventionen
föreskrivs bl.a. att envar när det gäller att pröva hans civila rättigheter och
skyldigheter skall vara berättigad till en opartisk och offentlig rättegång.
Rättssäkerhetsskäl talar för möjligheten att kunna överklaga administrativa
myndighetsbeslut.
2. Konkurrensneutralitet samt avtalet mellan staten och Nordisk Television AB
(mom. 23 och 24)
Henrik S Järrel och Björn von der Esch (båda m) samt Simon Liliedahl (nyd)
anför:
Enligt vår mening torde den snabba utvecklingen inom medie-
området i allt högre grad frammana behovet av en striktare
konkurrensneutralitet, dvs. likartade konkurrensvillkor,
mellan medier inom samma sektor, typ tidningar eller radio
eller TV. Inte minst inför en ny avtalsperiod (fr.o.m. den 1 januari 1997) med
de s.k. public service-företagen (Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och
Sveriges Utbildningsradio AB) torde en bred diskussion bl.a. om de finansiella
driftsförutsättningarna för dessa och med dem konkurrerande etermedier bli
nödvändig.
Vi hade gärna sett att utskottet delat denna uppfattning
men avstår i nuläget likväl från att reservera oss till förmån för yrkandena i
motionerna K422 och K437.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet
inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Bengt Hurtig (v) anför:
1. Kulturpolitiska målsättningar (mom. 3)
Enligt Vänsterpartiets uppfattning verkar det som om regeringen anser att
radio och TV i huvudsak är affärsverksamhet och möjligen, i andra hand, en
fråga om kultur, opinionsbildning och demokrati. Ingenstans i propositionen
anges några kulturpolitiska ambitioner eller ett mål som går att diskutera,
ifrågasätta eller bejaka. Det saknas en värdering av den nuvarande
organisationen. Enligt Vänsterpartiets mening behöver ett ställningstagande
till myndighetsfrågan en plattform att utgå ifrån, en beskrivning av hur olika
funktioner tillgodoses eller borde tillgodoses, i förhållande till angivna mål.
För Vänsterpartiet är det självklart att radio- och TV-politiken är en del av
den nationella kulturpolitiken. Enligt vår mening skall ett Radio- och TV-verk
inrättas endast under förutsättning att de kulturpolitiska målen tydligt anges
i myndighetens instruktion.
2. Radio- och TV-verket (mom. 4)
Enligt Vänsterpartiets mening skall ett Radio- och TV-verk inrättas endast
under förutsättning att dess ledning utgörs av en av regeringen utsedd styrelse
med representanter från olika partier och verksamhetsfält. Vänsterpartiet
ansluter sig här till vad reservanterna anfört i denna del.
3. Registrerings- och anmälningsskyldighet (mom. 5)
Vänsterpartiet anser att propositionens förslag om att Radio- och TV-verket
skall föra register över ansvariga utgivare är bra. Enligt Vänsterpartiets
mening bör dock registreringen omfatta samtliga aktörer på området även t.ex.
nätinnehavare och programbolag. Detta är en förutsättning för att
Granskningsmyndigheten skall kunna fullgöra sin uppgift. Lagstiftningen kan i
annat fall bli ett slag i luften.
4. Överklagande (mom. 8)
I propositionen pekas på att ständiga överklaganden av reklambeslut av många
programbolag används som ett sätt att kringgå lagstiftningen. Enligt
Vänsterpartiets mening bör sanktionerna för överträdelser av reklam- och
sponsringsbestämmelserna inte kunna överklagas. Besluten är i allmänhet av den
arten att programbolagen uppmanas att följa reglerna, och reklamöverträdelserna
är i de här sammanhangen ofta av trivialt slag. Dessutom kommer ärendemängden
att kräva en rationell hantering och att Granskningsnämndens beslut får
omedelbart genomslag.
5. Det europeiska TV-direktivet (mom. 9)
Enligt Vänsterpartiets mening bör Granskningsnämnden i sina instruktioner få
hela ansvaret för den uppföljning som krävs även beträffande utländska
sändningar. Inga oklarheter bör råda om arbetsfördelningen mellan nämnden och
departementet. Propositionens förslag överensstämmer inte med syftet att
Granskningsnämnden skall vara en självständig och oberoende myndighet.
6. Namnfråga (mom. 10)
Enligt Vänsterpartiets mening låter det föreslagna namnet --
Granskningsnämnden -- något negativt och är litet intetsägande. Vänsterpartiet
föreslår därför att den nya nämnden ges namnet Radio- och TV- nämnden.
7. Lokalisering (mom. 11)
I betänkandet föreslås ett tillkännagivande till regering med innebörden att
regeringen bör överväga möjligheterna att lokalisera myndigheterna till annan
kommun än Stockholm.
Detta kan inte regeringen göra på ett meningsfullt sätt om myndigheterna skall
börja sin verksamhet redan den 1 juli 1994. Inte heller finns ännu den
lagstiftning som skall ligga till grund för myndighetens verksamhet. Det är
också oklart om de budgeterade medlen till myndigheter på radio- och TV-området
räcker för att finansiera både de gamla och nya myndigheterna under
övergångstiden. Konstitutionsutskottet har dessutom en stor arbetsbörda. Enligt
min mening hade det därför varit rimligt att skjuta upp behandlingen av
betänkandet till hösten.
8. Finansiering (mom. 13)
Enligt Vänsterpartiets mening bör alla aktörer på radio- och TV-området bidra
till finansieringen av de nya myndigheterna. Radio- och TV-verket bör således
finansieras genom registreringsavgifter. Med den av Vänsterpartiet föreslagna
avgiften, 10 kr per år och ansluten bostad, skulle kostnaden för både
myndigheten, dess konsulter och utredningsverksamhet kunna täckas in. Med
ytterligare registreringsavgifter skulle Radio- och TV-verket kunna fördela
stöd till den lokala programverksamheten och svara för forskning och utredning
inom området i enlighet med de övergripande målsättningar som angivits i
Vänsterpartiets motion.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 3 och 5, 8--10
samt 13 borde ha hemställt:
3. beträffande kulturpolitiska målsättningar
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:K40 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
5. beträffande registrerings- och anmälningsskyldighet
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:K40 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
8. beträffande överklagande
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:K40 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
9. beträffande det europeiska TV-direktivet
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:K40 yrkande 7 och med avslag på
propositionen i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan
anförts,
10. beträffande namnfråga
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:K40 yrkande 8 och med avslag på
propositionen i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan
anförts,
13. beträffande finansiering
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:K40 yrkandena 3 och 4 och med
avslag på propositionen i denna del som sin mening ger regeringen till känna
vad som ovan anförts.
Propositionens lagförslag
Bilaga 1
Kulturutskottets yttrande
1993/94:KrU6y
Bilaga 2
Ny myndighetsorganisation på radio- och TV-området
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har den 22 mars 1994 beslutat bereda
kulturutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition
1993/94:160 Ny myndighetsorganisation på radio- och TV-området
jämte motioner som väckts med anledning av propositionen.
Med anledning av propositionen har väckts motionerna
1993/94:K36--K46.
Utskottet
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att en ny myndighetsorganisation på
radio- och TV-området införs den 1 juli 1994. Två nya
myndigheter ersätter de nuvarande myndigheterna Radionämnden,
Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för
lokalradiotillstånd. De nya myndigheterna benämns Radio- och
TV-verket resp. Granskningsnämnden för radio och TV.
Radio- och TV-verket organiseras som ett enrådighetsverk och
ansvarar för all tillståndsgivning i enlighet med de särskilda
lagarna för ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten som
inte är regeringens eller någon annan särskilt angiven
myndighets uppgift. Verket ansvarar vidare för registrering och
avgiftshantering, har tillsyn över efterlevnaden av regler som
inte gäller innehållet i sändningarna samt beslutar om
sanktioner vid bristande efterlevnad av sådana regler och vid
uteblivna avgifter.
Granskningsnämnden för radio och TV skall ha en domare som
ordförande och får till uppgift att ha tillsyn över
efterlevnaden av regler för sändningarnas innehåll både enligt
de särskilda lagarna för ljudradio- och TV-sändningar till
allmänheten och enligt de avtal som slutits efter bemyndigande i
radiolagen samt att besluta om sanktioner vid bristande
efterlevnad av sådana regler. Undantagna är de fall där
Justitiekanslern skall ha tillsynen.
Vissa ändringar föreslås när det gäller överklagande m.m.
Rätten att överklaga förelägganden görs enhetlig och begränsas
till sådana förelägganden som förenats med vite.
Vitesförelägganden som gäller skyldighet att lämna vissa
uppgifter bör dock inte kunna överklagas. Vidare bör beslut om
föreläggande av vite vid bristande efterlevnad av regler för
ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten gälla omedelbart
även om beslutet överklagas.
Frågan om huruvida riksdagen nu skall besluta om inrättande av
två nya myndigheter på radio- och TV-området
Motionärerna bakom motion K46 (nyd) vill att riksdagen skall
avslå propositionen och begära att regeringen skall tillsätta en
allsidig utredning som skall undersöka olika tänkbara
organisationsmodeller för de myndighetsuppgifter som behandlas i
propositionen. Syftet skall vara att bästa möjliga
förutsättningar skapas för en fri åsiktsbildning.
Motionärerna uppehåller sig utförligt vid tidigare framförda
förslag på området. De redovisar utförligt ett förslag om en
funktionsuppdelning innebärande att en beslutsmyndighet svarar
för bl.a. tillståndsgivning, beslut om sanktioner och
bedömningar av programinnehåll medan en utredningsmyndighet
svarar för granskning och utredning och har i uppgift att hos
beslutsmyndigheten anhängiggöra frågor om sanktioner och
återkallande av tillstånd. Utredningsmyndigheten skulle också
vara sakkunnig i radio- och TV-frågor samt svara för
internationella kontakter på området. Beslutsorganet skulle
kunna få karaktären av en radio- och TV-domstol.
Kulturutskottet anser att den redovisning som lämnas i
propositionen (se bl.a. s. 32--33) visar att det finns ett
påtagligt behov av en ny myndighetsorganisation på radio- och
TV-området. Nackdelarna med den nuvarande myndighetsstrukturen
är stora. Myndigheter kan utan någon egentlig samordning fatta
beslut om sändningstillstånd som tar i anspråk samma
frekvensutrymme. Då det gäller efterlevnaden av de olika
regelsystemen finns risk för att olika myndigheter kommer till
motstridiga resultat i fråga om tillämpningen av liknande
regler. Utskottet anser med hänsyn till det anförda och till vad
som i övrigt anförs i propositionen att en ny
myndighetsorganisation så snart som möjligt bör träda i
funktion.
Utskottet anser att vad som framkommit under
remissbehandlingen av det utredningsförslag som ligger till
grund för propositionen med styrka talar för att den
myndighetskonstruktion som förordas i propositionen är lämplig.
Den innebär att tillsynen över efterlevnaden av
programregler bör utföras av ett organ som är fristående
från den myndighet som har att besluta om sändningstillstånd.
Med anledning av det anförda avstyrker utskottet motion K46.
Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen att det skall
inrättas två nya myndigheter den 1 juli 1994, nämligen
Granskningsnämnden för radio och TV som skall ha tillsynen över
efterlevnaden av programregler och Radio- och TV-verket som
skall ha till uppgift att bl.a. besluta om sändningstillstånd
enligt de särskilda lagarna för ljudradio- och TV-sändningar
till allmänheten.
Radio- och TV-verket
Regeringen föreslår att Radio- och TV-verket ansvarar för all
tillståndsgivning i enlighet med de särskilda lagarna för
ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten som inte är
regeringens eller någon annan särskilt angiven myndighets
uppgift. Verket svarar vidare för registrering och
avgiftshantering, har tillsyn över efterlevnaden av regler som
inte gäller innehållet i sändningarna samt beslutar om
sanktioner vid bristande efterlevnad av sådana regler och vid
uteblivna avgifter. Verket får också till uppgift att följa
utvecklingen i fråga om radio- och TV-sändningar till
allmänheten.
Enligt motion K40 (v) bör riksdagen besluta att det i
instruktionen för Radio- och TV-verket skall föreskrivas att
verket skall arbeta efter de kulturpolitiska målsättningar som
redovisas i motionen. Dessa överensstämmer i viss utsträckning
med de mål för den statliga kulturpolitiken som riksdagen lade
fast år 1974.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet framhålla
följande. Radio- och TV-verket skall vid sin tillståndsgivning
följa bestämmelserna i den lagstiftning som reglerar närradio-
och lokalradiosändningar. Verket skall också förordna lokala
kabelsändarföretag och har därvid att följa bestämmelserna i
lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten. De
åsyftade bestämmelserna ger inte utrymme för regeringen att
instruktionsvägen tillföra ytterligare prövningsgrunder som
verket skall ta hänsyn till vid sin tillståndsgivning. De
uppgifter i övrigt som författningsmässigt skall ankomma på
Radio- och TV-verket avser registrering, avgiftsuttag, tillsyn
vid bristande efterlevnad av regler som inte avser
sändningarnas innehåll samt vissa sanktionsbeslut. Inte heller
dessa uppgifter ger utrymme för sådana prövningsgrunder som
anges i motionen. Motionsyrkandet avstyrks (yrkande 1).
Utskottet vill tillägga följande. De av riksdagen år 1974
fastställda kulturpolitiska målen är för närvarande föremål för
översyn inom den kulturpolitiska utredningen. Denna utredning
skall slutföra sitt arbete under året. I direktiven för
utredningen (dir. 1993:24) anges att utredningen bör analysera
förhållandet mellan kulturpolitiken och utvecklingen inom
massmedier. Utskottet vill här också erinra om att det framför
allt i avtalen mellan staten och public service-företagen finns
bestämmelser som avser statens kulturpolitiska ambitioner då det
gäller företagens programutbud. De företag som svarar för radio-
och TV-sändningar till allmänheten skall följa de lagar och
avtal som gäller för innehållet i sändningarna.
Granskningsnämnden för radio och TV skall, som framgår av
följande avsnitt, utöva tillsyn över efterlevnaden av reglerna.
I flera motioner framförs kritik mot förslagen i propositionen
om Radio- och TV-verkets ledning och organisation.
Enligt propositionen skall myndigheten organiseras som ett
enrådighetsverk med en överdirektör som chef. Denne skall
tillsättas av regeringen och vara högsta beslutande instans inom
verket. Ett särskilt insynsorgan skall inrättas vid verket.
Dessutom skall extern expertkompetens eller annan kompetens i
form av rådgivande organ kunna finnas vid verket. Verket skall
självt få bestämma sin inre organisation.
I fem motioner, nämligen K38 (s), K39 (c), K40 (v), K41 (s)
och K43 (s), motsätter sig motionärerna att myndigheten skall
vara ett enrådighetsverk. De vill att en styrelse skall leda
verket. Beträffande sammansättningen av styrelsen finns inbördes
variationer mellan motionerna. I flera av dem förordas att
styrelsen skall ha en parlamentarisk sammansättning eller bestå
av dels ledamöter som har en parlamentarisk förankring, dels
ledamöter som har juridisk eller annan specialistkompetens. I en
av motionerna uttalar sig motionärerna för att företrädare för
intresseorganisationer skall ingå i styrelsen liksom experter,
t.ex. forskare och mediejurister. I motionerna understryks
genomgående att en konstruktion med en särskild styrelse för
Radio- och TV-verket är ägnad att förbättra den medborgerliga
insynen i verksamheten.
Utskottet kan inte acceptera förslaget i propositionen att
Radio- och TV-verket skall vara ett enrådighetsverk. Utskottet
anser i enlighet med vad som föreslås i motionerna att verket
bör ledas av en styrelse. Som framhålls i flera av motionerna
finns det klara fördelar med ett kollektivt beslutsorgan.
Fördelarna med sådana organ är bl.a. att de ger bättre möjlighet
till medborgerlig förankring och en klarare ansvarsställning än
en ledning med en chef som ensam högste beslutsfattare.
Styrelsen bör få en parlamentarisk sammansättning. Behovet av
expertis bör kunna lösas på det sätt som föreslås i
propositionen.
I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet de här
behandlade motionsyrkandena, i vissa fall med de modifikationer
som följer av utskottets ställningstagande ovan.
Granskningsnämnden för radio och TV
I propositionen föreslås att Granskningsnämnden för radio och
TV skall få till uppgift att ha tillsyn över efterlevnaden av
regler för sändningarnas innehåll både enligt de särskilda
lagarna för ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten och
enligt de avtal som slutits efter bemyndigande i radiolagen samt
att besluta om sanktioner vid bristande efterlevnad av sådana
regler. Undantagna är de fall där Justitiekanslern skall ha
tillsynen. Nämnden bör enligt propositionen också ha i uppgift
att följa innehållet i utländska TV- och radiosändningar som
riktas till den svenska allmänheten.
Utskottet har inte något att erinra mot vad regeringen i
enlighet med det anförda har föreslagit i fråga om
Granskningsnämndens uppgifter.
Utskottet tar härefter upp frågan om Granskningsnämndens
sammansättning. Granskningsnämnden skall enligt
propositionsförslaget bestå av en ordförande och sex andra
ledamöter. För ledamöterna skall finnas ersättare till det antal
som regeringen bestämmer. Minst en av ledamöterna eller
ersättarna skall vara vice ordförande. Ordföranden och vice
ordförandena skall vara eller ha varit ordinarie domare.
Samtliga ledamöter skall enligt propositionen utses av
regeringen.
Nämnden skall vara beslutför med ordföranden eller en vice
ordförande och ytterligare tre ledamöter. För att förenkla
ärendehanteringen skall enligt propositionen nämndens ordförande
eller en vice ordförande ges rätt att fatta beslut i ärenden som
uppenbart inte är av större vikt eller principiell betydelse.
I fråga om sammansättningen av Granskningsnämnden framförs
ändringsförslag i motionerna K38 (s), K41 (s) och K43 (s).
Utskottet uppfattar innehållet i förslagen på följande sätt.
För att Granskningsnämnden skall få så bred kompetens som
möjligt bör den ha fler lekmannaledamöter än vad regeringen
föreslagit. I två av motionerna, K41 och K43, anges att det --
utöver ordföranden -- bör ingå nio mot av regeringen föreslagna
sex ledamöter. I dessa motioner förordas också att
parlamentariker bör ingå i Granskningsnämnden. Även i motion K40
(v) görs uttalanden som innebär ett förordande av en större
nämnd än vad regeringen föreslagit.
Utskottet delar uppfattningen i motionerna att
lekmannainflytandet i Granskningsnämnden bör vara starkare än
vad regeringen föreslagit. Nämnden bör därför i enlighet med vad
som föreslås i motionerna utökas. Den bör bestå av nio ledamöter
utöver ordföranden. Genom en sådan utökning av nämnden i
förhållande till regeringens förslag förbättras möjligheterna
att tillföra nämnden en bred kompetens av värde för nämndens
arbete. Nämnden bör få ett parlamentariskt inslag.
Lokaliseringsfrågan, m.m.
Regeringen föreslår att när de båda nya myndigheterna på
radio- och TV-området inrättas den 1 juli 1994 skall
Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för
lokalradiotillstånd läggas ned.
Utskottet tillstyrker förslaget.
De angivna myndigheterna är sedan en tid tillbaka
samlokaliserade i Gamla stan i Stockholm.
I sex motioner framställs yrkanden som syftar till att de båda
nya myndigheterna skall lokaliseras till olika platser utanför
Stockholm. De kommuner som nämns är Haninge, Jönköping, Karlstad
och Sundsvall. I motion K43 (s) anser motionärerna att även
andra kommuner än Stockholm med ett brett medieutbud och
kvalificerad kompetens bör komma i fråga då lokaliseringsort för
de nya myndigheterna skall bestämmas.
I propositionen anförs att de föreslagna förändringarna i
myndighetsstrukturen är att betrakta som en omorganisation av en
etablerad verksamhet (prop. s. 47). En utlokalisering skulle,
anförs det i propositionen, utan tvekan medföra ett avbrott i
den löpande tillståndsgivningen och granskningsverksamheten på
radio- och TV-området. En förutsättning för att kunna genomföra
den nya myndighetsorganisationen den 1 juli 1994 är enligt
propositionen att de nuvarande myndigheternas lokaler utnyttjas.
Utskottet anser för sin del att Radio- och TV-verket samt
Granskningsnämnden för radio och TV bör lokaliseras utanför
Storstockholmsområdet. Detta bör riksdagen med anledning av
motionerna K37, K38, K41, K42, K43 och K45 i här aktuella delar
som sin mening ge regeringen till känna.
Finansieringsfråga
Kulturutskottet tillstyrker att riksdagen godkänner vad
regeringen föreslår om en medelsanvisning från rundradiokontot
till Granskningsnämnden för radio och TV för budgetåret 1994/95
på 4 618 000 kr (inkl. moms) som nämnden har att redovisa på
statsbudgetens inkomstsida.
Stockholm den 30 mars 1994
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte
Branting (fp), Hugo Hegeland (m), Maja Bäckström (s), Stina
Gustavsson (c), Anders Nilsson (s), Göran Åstrand (m), Leo
Persson (s), Rose-Marie Frebran (kds), Richard Ulfvengren (nyd),
Ingegerd Sahlström (s), Carl-Johan Wilson (fp), Björn Kaaling
(s), Birgitta Wistrand (m) och Monica Widnemark (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Richard Ulfvengren (nyd) har inte deltagit i besluten under
rubrikerna Radio- och TV-verket samt Granskningsnämnden för
radio och TV.
Avvikande meningar
1. Frågan om huruvida riksdagen nu skall besluta om inrättande
av två nya myndigheter på radio- och TV-området
Richard Ulfvengren (nyd) anser att den del av utskottets
yttrande under rubriken Frågan om huruvida riksdagen nu skall
besluta om inrättande av två nya myndigheter på radio- och
TV-området som börjar med "Kulturutskottet anser" och slutar med
"till allmänheten" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till bedömningen i motion K46 (nyd).
Propositionen bör således avslås och riksdagen bör begära att
regeringen skall tillsätta en allsidig utredning som skall
undersöka olika tänkbara organisationsmodeller för de
myndighetsuppgifter som behandlas i propositionen. Syftet skall
vara att bästa möjliga förutsättningar skapas för en fri
åsiktsbildning.
I första hand bör den förordade utredningen undersöka
lämpligheten av att -- i enlighet med vad företrädare för Ny
demokrati tidigare föreslagit -- i fråga om
myndighetsuppgifterna på radio- och TV-området göra en
funktionsuppdelning som innebär att en beslutsmyndighet och en
utredningsmyndighet inrättas. Beslutsmyndigheten skulle med en
sådan konstruktion kunna få karaktären av en radio- och
TV-domstol.
2. Radio- och TV-verkets ledning och organisation
Charlotte Branting (fp), Hugo Hegeland (m), Stina Gustavsson
(c), Göran Åstrand (m), Rose-Marie Frebran (kds), Carl-Johan
Wilson (fp) och Birgitta Wistrand (m) anser att den del av
utskottets yttrande under rubriken Radio- och TV-verket som
börjar med "Utskottet kan" och slutar med "ställningstagande
ovan" bort ha följande lydelse:
Vid sina överväganden har utskottet stannat för att förorda
den av regeringen föreslagna lösningen då det gäller ledningen
av Radio- och TV-verket. Som framhålls i propositionen bör
verkets myndighetsutövning präglas av ett klart och tydligt
ledningsansvar. Gentemot de lokalradioföretag,
närradiosammanslutningar, lokala kabelföretag m.fl. till vilka
beslut kommer att riktas är det viktigt att det är helt klart
var det yttersta ansvaret för besluten ligger. I sammanhanget
bör också, likaledes i enlighet med vad som anges i
propositionen, beaktas att Radio- och TV-verkets uppgifter med
bl.a. tillståndsgivning inte är av det slaget att det kan sägas
kräva ett kollektivt beslutsfattande.
I likhet med motionärerna anser utskottet att det är angeläget
att det skapas goda möjligheter till insyn i verkets verksamhet.
Detta bör enligt utskottets mening lika väl kunna tillgodoses
genom den av regeringen föreslagna lösningen med ett särskilt
råd som insynsorgan som genom att en särskild styrelse utses.
Då det gäller att tillföra verket expertkompetens för vissa av
verkets uppgifter anser utskottet att detta med fördel kan ske
på det sätt som förordas i propositionen. Utskottet tillstyrker
således att regeringen, eller om regeringen så bestämmer, verket
skall kunna besluta att verket skall tillföras extern
expertkompetens eller annan kompetens i form av rådgivande organ
vid verket. Utskottet anser att det är en lämpligare metod att
tillföra verket sådan kompetens än genom att låta experter ingå
i en styrelse för verket.
I enlighet med det anförda anser kulturutskottet att
motionerna i här aktuella delar bör avstyrkas. Regeringens
förslag bör godtas.
3. Granskningsnämndens sammansättning
Charlotte Branting (fp), Hugo Hegeland (m), Stina Gustavsson
(c), Göran Åstrand (m), Rose-Marie Frebran (kds), Carl-Johan
Wilson (fp) och Birgitta Wistrand (m) anser att den del av
utskottets yttrande under rubriken Granskningsnämnden för radio
och TV som börjar med "Utskottet delar" och slutar med
"parlamentariskt inslag" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att motionärerna inte föreslår någon
ändring av regeringens förslag då det gäller nämndens
beslutförhet. Inte heller uttalar sig motionärerna om vad som
bör gälla i fråga om antalet ersättare eller om
Granskningsnämndens arbetsformer. Bl.a. dessa omständigheter gör
att det inte är möjligt att föra en närmare diskussion om vilka
faktiska skillnader i fråga om Granskningsnämndens arbete som de
båda aktuella förslagen -- regeringens och motionärernas --
innebär.
Utskottet anser sig böra godta den bedömning som görs i
propositionen då det gäller nämndens sammansättning. Ordföranden
och vice ordförandena i Granskningsnämnden bör vara eller ha
varit ordinarie domare (jfr 7 kap. 4 § YGL). Övriga ledamöter
bör vara personer med kompetens och integritet och med
erfarenhet från olika delar av kultur- och samhällsliv. Att som
föreslagits i utredningsskedet inrätta en större nämnd än den
nuvarande Radionämnden och där ledamöterna cirkulerar skulle
stöta på såväl praktiska problem som oklarheter i
ansvarsfördelningen. Utskottet har inte heller i övrigt något
att erinra mot regeringens förslag. I enlighet med det anförda
avstyrker utskottet motionerna i här aktuella delar.
4. Lokaliseringsfrågan
Charlotte Branting (fp), Göran Åstrand (m), Richard Ulfvengren
(nyd) och Birgitta Wistrand (m) anser att den del av utskottets
yttrande under rubriken Lokaliseringsfrågan, m.m. som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "till känna" bort ha följande
lydelse:
I överensstämmelse med den uppfattning som kommer till uttryck
i motion K43 bör, anser utskottet, regeringen göra förnyade
överväganden om möjligheterna att lokalisera Radio- och
TV-verket samt Granskningsnämnden för radio och TV till en annan
kommun än Stockholm.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Elisabeth Persson (v) anför:
Då det gäller den i motion K40 (v) upptagna frågan om
innehållet i instruktionen för Radio- och TV-verket vill jag
framhålla att det framför allt vid beviljande av
sändningstillstånd enligt lokalradiolagen (1993:120) hade varit
önskvärt att kulturpolitiska bedömningar fick göras. Jag
accepterar dock att det inte i detta sammanhang är möjligt att
få till stånd en lagändring i detta syfte.
Av utskottet framlagt lagförslag
Bilaga 3
6 Förslag till
Lag om ändring i lotterilagen (1982:1011)
Härigenom föreskrivs att 18 § lotterilagen (1982:1011) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
18 §1y
Utan tillstånd får i Utan tillstånd får i
samband med utgivande av samband med utgivande av
tryckt periodisk skrift eller tryckt periodisk skrift eller
i samband med i samband med
rundradiosändning eller lokalradiosändning enligt
trådsändning som sker lokalradiolagen (1993:120)
med stöd av tillstånd av eller rundradiosändning som
regeringen eller sker med stöd av
kabelnämnden anordnas tillstånd av regeringen
lotteri, varigenom utses anordnas lotteri, varigenom
pristagare som har deltagit i utses pristagare som har
en tävling som har deltagit i en tävling som
anordnats i skriften eller i har anordnats i skriften eller
sändningen, under i sändningen, under
förutsättning förutsättning
1. att det som villkor för deltagande i lotteriet inte fordras
att skriften innehas eller att insats erläggs samt
2. att värdet av högsta vinsten uppgår till högst 500 kronor.