I betänkandet behandlas de förslag som lagts fram i
Riksdagsutredningens delbetänkanden Reformera riksdagsarbetet 1
(1993/94:TK1), 2 (1993/94:TK2) och 3 (1993/94:TK3). I
betänkandet behandlas 11 motioner som väckts med anledning av
förslagen, 21 motioner väckta under den allmänna motionstiden
1992/93 och åtta motioner väckta under allmänna motionstiden
1993/94.
Utskottet tillstyrker med vissa ändringar Riksdagsutredningens
förslag i dess olika delar. Utskottet har med anledning av
utredningens förslag om viss följdlagstiftning respektive den
statliga revisionen rörande den kommunala sektorn föreslagit
tillkännagivanden till regeringen. Utskottet har med anledning
av ett motionsyrkande förordat en ytterligare utredning av
utbyggnaden av Riksdagens revisorers kansli och om relationen
och rollfördelningen mellan Riksdagens revisorer och
Riksrevisionsverket. Utskottet har vidare med anledning av ett
motionsyrkande om registrering av riksdagsledamöternas
ekonomiska intressen m.m. föreslagit att en utredning görs. Till
betänkandet har fogats fyra reservationer, fyra särskilda
yttranden och en meningsyttring.
Förslaget
1993/94:TK1 vari yrkas
1. att riksdagen antar de i förslaget framlagda förslagen till
författningsändringar
lag om ändring i regeringsformen,
lag om ändring i riksdagsordningen såvitt avser
huvudbestämmelserna,
lag om ändring i lagen (1993:962) om ändring i
riksdagsordningen,
2. att riksdagen godkänner de riktlinjer som utredningen lagt
fram i betänkandet "Reformera riksdagsarbetet!" såvitt gäller
motionsrätten och beredningen av motioner, utskottens arbete med
uppföljning och utvärdering samt riksdagsrevisorernas
verksamhet.
1993/94:TK2 vari yrkas
1. att riksdagen antar de i förslaget framlagda förslagen till
författningsändringar
lagar om ändring i riksdagsordningen (förslag 2.1.1 och
2.1.2) såvitt avser huvudbestämmelserna,
2. att riksdagen godkänner de riktlinjer för behandlingen av
budgetpropositionen som utredningen lagt fram avseende
rambeslutsmodellens första steg (avsnitt 4) repektive andra steg
(avsnitt 5), för behandlingen av tilläggsbudgetar och
regeringens ekonomiska vårproposition som utredningen lagt fram
i avsnitt 6 och för behandlingen av budgetpropositionen under
ett valår som utredningen lagt fram i avsnitt 7.
1993/94:TK3 vari yrkas
1. att riksdagen antar det i förslaget framlagda förslaget
till författningsändringar
lag om ändring i riksdagsordningen (s. 9),
2. att riksdagen godkänner utredningens principförslag om
inrättande av en EU-nämnd (avsnitt 3), godkänner utredningens
riktlinjer för val till riksdagens valprövningsnämnd (avsnitt 4)
och mot bakgrund av de överväganden utredningen gjort rörande
utgiftsområden och utskottsindelning m.m. godkänner förslaget om
fortsatt utredningsarbete (avsnitt 5).
Propositionen
Proposition 1993/94:77 om en ombildning av
arbetsgivarorganisationen på det statliga området såvitt avser
ändring i riksdagsordningens huvudbestämmelser.
Motionerna
Motioner med anledning av förslaget
1993/94:K28 av Thage G Peterson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen snarast inrättar ett miljöutskott med uppgift att
bereda ärenden om de frågor som anges i motionen.
1993/94:K29 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar avslå talmanskonferensens förslag 1993/94:TK1 om
införande av rambeslutsmodellen i riksdagens budgetarbete.
1993/94:K30 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförts i
motionen om organisationen för utskottens uppföljning och
utvärdering,
2. att riksdagen beslutar att i riksdagsordningen ta in
föreskrifter om utskottens uppföljnings- och
utvärderingsverksamhet i enlighet med vad som anförts i
motionen,
3. att riksdagen avslår det av talmanskonferensen överlämnade
förslaget såvitt avser Riksdagens revisorer,
4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om den
statliga revisionen i enlighet med vad som anförts i motionen.
1993/94:K31 av Harriet Colliander och Dan Eriksson i Stockholm
(nyd) vari yrkas att riksdagen beslutar att partier
representerade med 4 % i riksdagen skall ha säte i riksdagens
parlamentariskt tillsatta organ.
1993/94:K32 av Stefan Attefall (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förläggning av valdagen till juni månad,
2. att riksdagen som sin mening ger talmanskonferensen till
känna att riksdagsutredningen bör överväga riksdagsledamöternas
arbetsförhållanden avseende antalet ledamöter,
sekreterarresurser, stödformer etc. i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1993/94:K47 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar avslå talmanskonferensens förslag om ändring av
budgetprocessen.
1993/94:K48 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att 1 kap. 1 § riksdagsordningen ges
följande lydelse: 1 § Ordinarie val till riksdagen hålles sista
söndagen i maj eller första söndagen i juni efter beslut av
riksdagen senast 12 månader före valdagen. Om tid för extra val
är föreskrivet i 3 kap. 4 § och 6 kap. 3 § regeringsformen,
2. att riksdagen beslutar att varje i riksdagen representerat
parti, som i riket uppnått 4 % av väljarna, skall vara
representerat i finansutskottet i enlighet med vad som anförts i
motionen,
3. att riksdagen beslutar att fackutskotten alltid skall yttra
sig innan beslut fattas som berör deras kompetensområde.
1993/94:K49 av Sören Lekberg och Lennart Nilsson (s) vari
yrkas att riksdagen avslår förslagen i talmanskonferensens
skrivelse 1993/94:TK2.
1993/94:K50 av Lars Bäckström och Rolf L Nilson (v) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger talmanskonferensen till känna
vad i motionen anförts om motionsrätten, beredningsprocessen och
kammarens behandling av motionsyrkanden.
1993/94:K66 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen antar förslag om indelning av statsbudgetens
utgiftsområden och om utskottsindelningen i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen antar förslag om EU-nämndens och
Valprövningsnämndens storlek och sammansättning i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1993/94:K67 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att EU-nämndens sammansättning skall
vara sådan att alla i riksdagen representerade partier skall
vara representerade med ordinarie ledamot,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om EU-nämndens rätt att inhämta olika
riksdagsutskotts yttranden.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1992/93
1992/93:K207 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
11. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om
medborgarmotion utreds.
1992/93:K301 av Daniel Tarschys (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att frågeinstitutet förändras så att
det blir möjligt att framställa frågor även avseende riksdagen
och dess verk,
2. att riksdagen beslutar att frågeinstitutet förändras så att
det kan användas även sommartid,
3. att riksdagen beslutar att prov med kortare talartider för
såväl frågande som svarande genomförs.
1992/93:K303 av Ingrid Hemmingsson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om handläggningen av turistfrågorna i
regeringskansliet,
2. att riksdagen beslutar att flytta riksdagens beredning av
turistfrågor till näringsutskottet.
1992/93:K305 av Owe Andréasson och Håkan Strömberg (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger talmanskonferensen till
känna vad i motionen anförts om en utvärdering och uppföljning
av riksdagens beslut.
1992/93:K306 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samordning av jordbruks- och näringsfrågor.
1992/93:K307 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen beslutar att hos talmanskonferensen begära att
Riksdagsutredningen får i uppdrag att utarbeta förslag till nytt
tidsschema och ändrade arbetsformer så att riksdagsledmöterna
får mer tid för sitt arbete i valkretsarna.
1992/93:K308 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att
riksdagen beslutar att ta initiativ till att öka samarbetet
mellan de nordiska parlamenten i enlighet med denna motion.
1992/93:K309 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen beslutar att uppdra till talmanskonferensen att utreda
frågan om registrering av riksdagsledamöternas ekonomiska
intressen enligt vad i motionen anförts om ledamöternas
oberoende ställning.
1992/93:K310 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om riksdagsarbetets utformning samt placering
av ledamöterna i kammaren.
1992/93:K311 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen ger talmanskonferensen i uppdrag att utreda och lägga
fram förslag på vilka riksdagsaktiviteter som kan vara lämpliga
att placera utanför Stockholm i enlighet med vad som i motionen
anförts.
1992/93:K313 av Carl B Hamilton (fp) vari yrkas att riksdagen
beslutar att behandlingen av statsbudgeten skall ändras i
enlighet med vad i motionen anförts.
1992/93:K316 av Rune Backlund (c) vari yrkas att riksdagen ger
riksdagens förvaltningsstyrelse i uppdrag att närmare utforma
och ge ut en riksdagens informationstidning till hushållen i
enlighet med vad som i motionen anförts.
1992/93:K318 av Håkan Holmberg (fp) vari yrkas att riksdagen i
samband med nästa översyn av utskottsorganisationen inrättar ett
miljöutskott.
1992/93:K320 av Harriet Colliander och Simon Liliedahl (nyd)
vari yrkas att riksdagen beslutar om återinrättande av den
ordning som gällde vid riksdagens högtidliga öppnande 1974.
1992/93:K321 av Ulf Kristersson m.fl. (m, s) vari yrkas
(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen och
talmanskonferensen till känna vad i motionen har anförts om
riksdagsledamöternas ställning.
1992/93:K328 av Oskar Lindkvist (s) vari yrkas att riksdagen
beslutar utreda möjligheterna att införa helt fri motionsrätt
för riksdagsledamöterna.
1992/93:Fi717 av Ian Wachtmeister och Bo G Jenevall (nyd) vari
yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ändring av det statliga budgetåret till
kalenderår.
1992/93:Fö204 av Göthe Knutson m.fl. (m, fp, c, kds) vari
yrkas
1. att riksdagen inrättar ett beredskapsråd i enlighet med vad
i motionen anförts.
1992/93:Kr513 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar flytta ärenden rörande turism o.d.
från kulturutskottet till näringsutskottet.
1992/93:Ub689 av Bert Karlsson (nyd) vari yrkas
3. att riksdagen beslutar att ett utskott vid beredningen av
ett förslag måste genomföra en allsidig belysning av sakfrågan,
dvs. i alla dess relevanta aspekter, om det inte befinns
uppenbart onödigt.
1992/93:Jo630 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett miljöutskott.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993/94
1993/94:K303 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)
vari yrkas att riksdagen beslutar om en översyn av behandlingen
av motioner i enlighet med vad som anförts i motionen.
1993/94:K305 av Daniel Tarschys (fp) vari yrkas att riksdagen
ger förvaltningsstyrelsen i uppdrag att inreda en lokal lämpad
för fråge- och interpellationsdebatter.
1993/94:K307 av Martin Nilsson och Ulrica Messing (s) vari
yrkas att riksdagen ger talmanskonferensen i uppdrag att komma
med förslag till ändringar av motionsrätten i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1993/94:K308 av Lennart Hedquist (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar om nya former för behandling av riksdagsmotioner i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1993/94:K309 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, fp) vari yrkas att
riksdagen beslutar uppdra till talmanskonferensen att utreda
frågan om offentlig registrering av riksdagsledamöternas
ekonomiska intressen och uppdrag enligt vad i motionen anförts
om ledamöternas oberoende ställning.
1993/94:K311 av Birger Andersson och Rosa Östh (c) vari yrkas
att riksdagen hos talmanskonferensen begär förslag om
arbetslivsår för riksdagsledamöter i enlighet med vad i motionen
anförts.
1993/94:K313 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen beslutar om sådan ändring i riksdagsordningen att det
blir möjligt att inkalla ersättare även vid kortare tids sjukdom
samt vid uppdrag på annan ort.
1993/94:K315 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c) vari
yrkas att riksdagen beslutar anta det i bilaga till denna motion
intagna förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen.
Utskottet
1. Riksdagsutredningens förslag
1.1 Allmänt om Riksdagsutredningen
Riksdagsutredningen, som tillkallades av talmanskonferensen i
oktober 1990, har haft i uppdrag att bl.a. se över riksdagens
hantering av statsbudgeten. Utredningen har i juni 1993
överlämnat ett principbetänkande med titeln Reformera
riksdagsarbetet! utan författningsförslag.
I ett första delbetänkande (1993/94:TK1) har utredningen
lämnat förslag inklusive författningsförslag avseende bl.a. en
förlängning av riksmötet, slopande av det sammansatta finans-
och skatteutskottet, skriftliga svar på frågor under
sommaruppehållet, frivillig restriktivitet vid väckande av
motioner, ändring av uppskovsreglerna så att uppskov med
behandlingen av ett ärende mellan riksmöten inom samma valperiod
inte kräver riksdagsbeslut, hur riksdagen bör arbeta med
uppföljning och utvärdering samt riktlinjer för Riksdagens
revisorers verksamhet och förslag till förstärkning av
riksdagens resurser för uppföljning, utvärdering och revision.
Förslaget föranleder vissa ändringar i regeringsformen.
Förslaget anmäldes i riksdagens kammare den 17 december 1993
(prot. 1993/94:47).
Utredningen har lämnat ytterligare två betänkanden, i vilka
ingår förslag avseende den statliga budgetprocessen, riksdagens
budgetbehandling och statens budgetår (1993/94:TK2) samt
utskottsorganisationen, valprövningsnämndens sammansättning och
ett riksdagsorgan för europeiska integrationsfrågor
(1993/94:TK3).
1.2 Omläggning av budgetåret till kalenderår och valdagens
förläggning
1.2.1 Gällande bestämmelser
Enligt 9 kap. 3 § RF företar riksdagen budgetreglering för
närmast följande budgetår eller, om särskilda skäl föranleder
det, för annan budgetperiod. Enligt 3 kap. 2 § RO börjar
budgetåret den 1 juli.
Enligt 3 kap. 3 § RF förrättas ordinarie val till riksdagen
vart tredje år. Enligt 1 kap. 1 § RO hålles ordinarie val till
riksdagen i september. Enligt 1 kap. 3 § vallagen skall
ordinarie riksdagsval avhållas tredje söndagen i september.
1.2.2 Riksdagsutredningen
Utredningen föreslår att det statliga budgetåret läggs om till
kalenderår fr.o.m. 1997, vilket medför en ändring i 3:2 RO.
Utredningen föreslår också att bestämmelserna i 1:2 RO om
riksmötets början under icke-valår ändras. Enligt förslaget
skall riksdagen varje år på förslag av talmanskonferensen
besluta på vilken dag i september riksmötet skall börja.
Statskontoret tillstyrker i sitt yttrande över utredningen
förslaget angående införande av kalenderårsbudget. Enligt
Statskontoret skulle en övergång till kalenderårsbudget i
kombination med de föreslagna nya formerna för budgetberedning
och budgetbeslut i riksdagen väsentligen förbättra möjligheterna
att styra finanser och verksamhet i staten.
Utredningen föreslog i samband med överlämnandet av sitt
principbetänkande i juni 1993 att tidpunkten för riksdagsval
skulle tidigareläggas. De författningsöverläggningar som hölls
hösten 1993 ledde inte till någon överenskommelse mellan
partierna om en förändring av valdagens förläggning. Utredningen
har nu ansett sig böra utgå från oförändrad valdag.
I en reservation till utredningen framhåller Daniel Tarschys
(fp) att utredningens förslag om övergång till kalenderårsbudget
inte bör genomföras. Skälet härtill är att en sådan förändring
förutsätter en samtidig övergång till val i slutet av maj eller
början av juni.
Liknande synpunkter framförs i ett särskilt yttrande till
utredningen av Margit Gennser (m). Hennes slutsatser är dock att
de betydande nackdelar, som kalenderårsbudgeten i kombination
med oförändrad valdag i september innebär, ändå får accepteras
till förmån för ett snabbt genomförande av rambudgetering vid
riksdagens behandling av budgetpropositionen.
Till utredningens principbetänkande Reformera riksdagsarbetet!
fogades i denna del en reservation (m och fp) och tre särskilda
yttranden (c, s, nyd) om valdagens förläggning. I den
förstnämnda anförde reservanterna Margit Gennser (m) och Daniel
Tarschys (fp) att de inte kunde biträda förslaget om införande
av en statlig kalenderårsbudget utan en samtidig övergång till
vårval. Bertil Fiskesjö (c) sade sig med tvekan acceptera
höstval men menade att det skulle bli nödvändigt att
tidigarelägga valen för att säkerställa att budgetförslaget
föreligger när riksdagen samlas och för att riksdagen skall
kunna färdigbehandla budgeten under hösten. I detta yttrande
instämde i huvudsak Dan Eriksson (nyd). De socialdemokratiska
ledamöterna i utredningen menade att en omläggning av budgetåret
är fullt möjligt att genomföra med bibehållen valdag. Utländska
erfarenheter visar att man utan olägenhet kan förlänga det
löpande budgetåret ytterligare en månad om behov finns.
1.2.3 Motionerna
I följdmotion 1993/94:K32 yrkande 1 begär Stefan Attefall
(kds) att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om förläggning av valdagen till juni
månad. Enligt motionären är bibehållande av valdagen på hösten
en mindre bra lösning. Bättre vore att förlägga valdagen till
exempelvis andra söndagen i juni månad. Därmed skulle enligt
motionären regeringsbildningen ges den tid den kan behöva, och
budgetprocesssen under hösten kunde genomföras i en rimligare
arbetstakt till gagn för både riksdagen och dem som berörs av
statens budget.
I följdmotion 1993/94:K48 yrkande 1 begär Johan Lönnroth m.fl.
(v) att riksdagen genom ändring i riksdagsordningen beslutar att
val till riksdagen skall hållas sista söndagen i maj eller i
juni. Enligt motionärerna är det flera faktorer som talar för
att en övergång till kalenderår som budgetår måste åtföljas av
att valdagen flyttas till slutet av maj eller juni. En sådan
ordning som den av utredningen föreslagna leder enligt
motionärerna antingen till att en ny majoritets politik inte får
genomslag i budgeten eller att tjänstemännens inflytande ökar
starkt under valår. Vidare finns risken att budgeten inte är
färdigbehandlad innan den skall träda i kraft. Dessutom kan
grundlagsärendena komma att bli otillräckligt behandlade eller
så kommer undantaget från niomånadersgränsen för
grundlagsändring att bli den normala ordningen.
I motion 1992/93:Fi717 yrkande 3 begär Ian Wachtmeister och Bo
G Jenevall (nyd) att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att det statliga budgetåret bör ändras till
kalenderår. Motionärerna anför att med kalenderår som
redovisningsperiod skulle effekterna av statens budget på
kommunerna liksom på samhället i övrigt bättre kunna
överblickas. Mot bakgrund av att våra nordiska grannländer
liksom flertalet medlemsländer i EG/EU har kalenderåret som
budgetår är det enligt motionärerna svårt att se några fördelar
med den i Sverige avvikande ordningen.
1.2.4 Utskottets bedömning
Utskottet instämmer i de bedömningar utredningen gjort
avseende fördelarna med en övergång från brutet år till
kalenderår för statsbudgeten och tillstyrker utredningens
förslag i denna del. Därmed får önskemålen i motion
1992/93:Fi717 yrkande 3 anses uppfyllda. Något tillkännagivande
till regeringen är därför inte nödvändigt, varför motionen
avstyrks.
Utredningen, som tidigare föreslagit en tidigareläggning i
september av riksdagsvalet, har i sitt slutförslag utgått från
oförändrad valdag som en konsekvens av att
författningsöverläggningarna under hösten 1993 inte ledde till
någon överenskommelse om att ändra valdagens förläggning i
tiden. Med hänvisning till detta avstyrks följdmotionerna
1993/94:K32 yrkande 1 och K48 yrkande 1.
1.3 Rambeslutsmodellen
1.3.1 Gällande bestämmelser
Enligt 3 kap. 2 § riksdagsordningen börjar budgetåret den 1
juli. Regeringen skall senast den 10 januari eller, efter
genomfört regeringsskifte, snarast möjligt därefter avlämna
proposition med förslag till statsbudget (budgetproposition) för
det närmast följande budgetåret. Propositionen skall innehålla
finansplan och nationalbudget. Regeringen skall avge särskilt
förslag till slutlig reglering av statsbudgeten
(kompletteringsproposition). Sådant förslag skall om hinder inte
möter avlämnas före utgången av april månad.
Annan proposition angående anslag för det närmast följande
budgetåret skall avlämnas senast den 10 mars, såvida regeringen
inte finner att propositionens behandling kan skjutas upp till
följande riksmöte. Genom provisorisk reglering har dock en sådan
proposition, sedan riksmötet 1988/89 (KU 1987/88:43), skolat
avlämnas senast den 25 februari.
Proposition med förslag om nytt eller väsentligen höjt anslag
eller om sådana riktlinjer för viss statsverksamhet som avses i
9 kap. 7 § regeringsformen bör innehålla uppskattning av
framtida kostnader för det ändamål som förslaget avser. Om
förslag till anslag grundar sig på plan för längre tid än den
för vilken anslaget har beräknats i propositionen, bör planen
redovisas.
Enligt 3:3 RO skall annan proposition än sådan som avses i 2 §
första stycket avlämnas senast den 31 mars om regeringen anser
att propositionen bör behandlas under pågående riksmöte.
Motioner får enligt 3:10 RO väckas inom femton dagar från den
dag då budgetpropositionen anmäldes i kammaren. Om riksmötet
upphör innan motionstiden gått till ända, löper en ny motionstid
om femton dagar från början av nästa lagtima riksmöte. Om
statsbudget i något fall fastställs för annan tid än budgetåret,
bestämmer riksdagen om motionstidens förläggning.
Finansutskottet skall enligt 4:5 RO utöver sina uppgifter
enligt 8 kap. 6 § samt 9 kap. 4 och 11 §§ RF bereda ärenden om
allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken och för
budgetregleringen samt ärenden som rör Riksbankens verksamhet.
Enligt 4:8 RO skall utskott avgiva betänkande i ärende som har
hänvisats till utskottet och som ej har återkallats. Utskott kan
dock överflytta ärende till annat utskott, om detta utskott
samtycker till det, eller komma överens med ett eller flera
utskott att de skall bereda ärendet gemensamt i sammansatt
utskott. Sådant sammansatt utskott avger betänkande till
riksdagen.
1.3.2 Riksdagsutredningen
1.3.2.1 Allmänt om rambeslutsmodellen
En utgångspunkt för rambeslutsmodellen är att budgetåret läggs
om till kalenderår från 1997.
Bakgrunden till förslaget om rambeslutsmodellen är att
statsbudgetens omslutning har långtgående återverkningar på
samhällsekonomin, att det skapas oro på de finansiella
marknaderna på grund av osäkerheten om regeringen skall få
majoritet i riksdagen för förslag som avser "krispaket" och
besparingsförslag och att de politiskt kontroversiella frågorna
i allmänhet kommer upp till behandling först mot slutet av den
mycket utdragna budgetprocessen. Rambeslutsmodellen syftar till
att ändra på denna behandlingsordning.
1.3.2.2 En heltäckande budgetproposition
Enligt förslaget skall budgetpropositionen vara heltäckande
när den överlämnas. Förslag om utgifter och inkomster för
följande budgetår får i princip inte läggas efter
budgetpropositionen. Endast om regeringen finner att synnerliga
ekonomisk-politiska skäl föreligger får sådan proposition avges
senare än budgetpropositionen. Budgetpropositionen skall även
omfatta sådana statens inkomster och utgifter som ligger utanför
statsbudgeten samt innehålla en redovisning av statens
tillgångar och skulder. Detta förslag medför behov av ändring i
3 kap. 2 § riksdagsordningen.
När det gäller behandlingen av tilläggsbudgetar och
regeringens ekonomisk-politiska vårproposition föreslås att
tilläggsbudgetförslag bör framläggas som samlade paket, när de
föreläggs riksdagen. Det bör ske i anslutning till
vårpropositionen och i början av hösten men kan undantagsvis
också förekomma vid andra tillfällen.
Beträffande behandlingen av s.k. krispaket föreslås att
undantag från huvudregeln att budgetpropositionen skall vara
fullständig och att särpropositioner med utbrutna budgetförslag
inte får lämnas under perioden fram till det nya budgetårets
början får göras om det föreligger synnerliga
ekonomisk-politiska skäl. Sådana förslag skall i sin helhet
remitteras till finansutskottet.
1.3.2.3 Begreppet utgiftsområde
Utredningens förslag innebär att riksdagen får möjlighet att
besluta att utgifter på statsbudgeten skall hänföras till visst
utgiftsområde, vilket får konsekvenser på budgetens innehåll.
Detta blir möjligt genom att en ny paragraf införs i
riksdagsordningen. Om riksdagen fattar ett sådant beslut skall
budgetpropositionen innehålla en fördelning av utgifterna på
utgiftsområden enligt en ny formulering i 3:2 RO. Riksdagen
fastställer en utgiftsram för varje område och en beräkning av
statens inkomster innan beslut får tas om enskilda anslag eller
andra utgifter i staten eller i ärenden som har betydelse för
beräkningen av inkomsterna.
1.3.2.4 Beslut om budgeten i två steg
Rambeslutsmodellens första steg innebär bl.a. att
regeringen under år utan ordinarie riksdagsval skall lägga fram
sitt budgetförslag senast den 20 september. Budgetförslaget
skall vara fullständigt när det avlämnas, och alla förslag skall
i princip bruttoredovisas. I finansplanen skall budgetförslaget
redovisas uppdelat på en inkomstram och på utgiftsramar enligt
en fördelning som riksdagen dessförinnan lagt fast.
I motioner med alternativa budgetförslag bör enligt förslaget
föreslås att de av regeringen föreslagna budgetramarna anpassas
till de i motionerna föreslagna anslagsförändringarna.
Finansutskottet behandlar frågor om utgiftsramar. Övriga utskott
ges tillfälle att yttra sig till finansutskottet över
regeringens och motionärernas förslag och kan på detta stadium
föreslå att ramarna ändras. Finans- och skatteutskottet
samarbetar vid beredningen av förslaget till inkomstram.
På förslag av finansutskottet fastställer riksdagen det
samlade budgetutrymmet och fördelar detta på utgiftsområden
genom ett beslut. Denna fördelning fungerar därefter som
bindande ramar för utskottens fortsatta beredning. En fastställd
ram kan ändras bara på förslag av finansutskottet.
Utskotten kan i budgetprocessens andra steg föreslå de
omdisponeringar inom en utgiftsram de finner önskvärda men får
inte gå utöver den ram riksdagen lagt fast. Omdisponeringarna
måste följa vissa regler, t.ex. att varaktiga utgiftsåtaganden
skall finansieras med bestående besparingar. En besparing i ett
förslagsvis beräknat anslag skall alltid åtföljas av en
föreslagen regeländring. Den statsfinansiella effekten av en
föreslagen besparing skall alltid nettoberäknas.
Samtliga anslag inom ett utgiftsområde skall behandlas som ett
paket, där fördelningen mellan anslagen avgörs genom ett beslut.
Den samlade anslagsnivån får inte överstiga den ram riksdagen
tidigare lagt fast. Budgetprocessen avslutas med att
finansutskottet gör en sammanställning av statsbudgeten som
riksdagen därefter överlämnar till regeringen.
1.3.2.5 Finansutskottets uppgifter
Förslaget innebär att finansutskottet får nya befogenheter på
olika områden. Sålunda skall utskottet bereda ärenden om ramar
för utgiftsområden och om beräkningar av statens inkomster (RO
4:5). Vidare får finansutskottet initiativrätt i frågor av
ekonomisk-politisk art inom andra utskotts beredningsområden (RO
3:7). Utskottet skall också beredas tillfälle att yttra sig över
förslag från andra utskott som bygger på initiativ inom
riksdagen, om förslaget kan leda till mer betydande framtida
ekonomiska konsekvenser (RO 4:8).
1.3.2.6 Tider för propositionsavlämnande
Förslaget innebär i huvudsak dels att bestämmelserna i RO 3:3
om sista dag för propositionsavlämnande tas bort och ersätts med
en bestämmelse om att riksdagen på förslag av talmannen får
besluta om de tidpunkter som skall gälla för avlämnande av
propositioner vid varje riksmöte, dels att tidpunkten för
budgetpropositionens och vårbudgetens avlämnande anges som
tidigare i RO men flyttas till en tilläggsbestämmelse, 3.2.1.
Budgetpropositionen skall enligt förslaget avlämnas senast den
20 september. Under ett valår föreslås att budgetpropositionen,
om regeringen sitter kvar efter ett val, avlämnas senast en
vecka efter riksmötets öppnande. En ny regering skall avlämna
sitt budgetförslag senast tio dagar efter det att den tillträtt.
Budgetpropositionen skall dock aldrig avlämnas senare än den 15
november. En nyvald regering bör i budgetpropositionen redovisa
förslag till reviderade riktlinjer för budgetpolitiken för såväl
närmast efterföljande år som närmaste femårsperiod. Regeringen
får avlämna en ekonomisk vårproposition med riktlinjer för den
framtida ekonomiska politiken och tilläggsbudget senast den 15
april.
Den tid riksdagen har till sitt förfogande för beredningen av
budgetförslaget begränsas under ett valår. Det finns enligt
utredningen två alternativa lösningar på detta problem. Ett
alternativ är att en provisorisk budget fastställs omedelbart
före årsskiftet, varefter den definitiva budgetregleringen
genomförs en bit in på det nya året. Ett annat alternativ är en
förenklad behandlingsordning som gör det möjligt att avsluta
budgetarbetet före budgetårsskiftet.
Enligt förslaget bör riksdagen inte nu binda sig för någon
särskild lösning utan bör kunna anpassa beredningsformen till
den aktuella situationen ett valår.
1.3.2.7 Den allmänna motionstiden och tid för motioner med
anledning av budgetpropositionen
Förslaget innebär att den allmänna motionstiden förläggs till
början av riksmötet och utgår samtidigt med motionstiden på
budgetpropositionen (RO 3:10). Motionstiden på
budgetpropositionen beräknas enligt de generella reglerna i RO
3:11, enligt vilka motion med anledning av proposition får
väckas inom femton dagar från den dag då propositionen anmäldes
i kammaren. Riksdagen kan på förslag av regeringen besluta om
kortare motionstid. Regeringen kan således begära förkortad
motionstid på budgetpropositionen, om denna på grund av
regeringsskifte avlämnas mycket sent under hösten.
1.3.2.8 Särskilt yttrande
I ett särskilt yttrande till principbetänkandet Reformera
riksdagsarbetet! anförde Daniel Tarschys (fp) att
rambeslutsmodellen i någon mån vidgar möjligheten till en samlad
bedömning av hela budgeten och därför är ett steg framåt men att
det vore bättre att införa den s.k. yttrandemodellen. Den
innebär att utskottens överväganden om sina respektive
budgetavsnitt framförs i yttranden till finansutskottet, som
därefter avger ett samlat budgetbetänkande till riksdagen.
1.3.3 Motioner
I följdmotion 1993/94:K29 begär Birgitta Hambraeus (c) att
riksdagen avslår utredningens förslag om införande av
rambeslutsmodellen i riksdagens budgetarbete.
Motionären anför att förfarandet enligt rambeslutsmodellen i
princip är det rakt motsatta till dagens system, där summan av
alla enskilda riksdagsbeslut bestämmer budgetens omslutning.
Storleken på budgetutrymmet kan enligt motionären delvis
regleras av riksdagen själv. Det är enligt motionären
finansutskottets uppgift att finna vägar till finansiering av
det som fackutskotten föreslår, men utskottet har inte kompetens
att fastställa fackutskottens ramar. Motionären anser att det
vore fel att begränsa utskottens handlingsutrymme till en ram
som inte tar hänsyn till oförutsedda händelser eller till
motioner eller utskottsinitiativ.
I en annan följdmotion 1993/94:K47 begär Birgitta Hambreaus
(c) att riksdagen avslår förslaget om ändring av
budgetprocessen. Motivet för detta är att förslaget inskränker
statsmakternas möjligheter att prioritera full sysselsättning.
Som exempel på sådana inskränkningar anförs att regeringen
enligt förslaget hindras från att lägga fram särpropositioner
och att utskottens kompetens i sakfrågor inte längre skall fälla
avgörandet vid budgetbehandlingen i riksdagen. Förslaget kan
enligt motionären ses som en anpassning till EU:s ekonomiska och
monetära union, vars hittillsvarande politik leder till hög
arbetslöshet.
I följdmotion 1993/94:K48 yrkande 3 föreslår Johan Lönnroth
m.fl. (v) att riksdagen beslutar att fackutskotten alltid skall
yttra sig innan beslut fattas som berör deras kompetensområde.
Enligt motionärerna bör förslag om den ekonomiska politiken inte
antas utan en seriös beredningsprocess i riksdagen.
Partiledaröverenskommelser på den ekonomiska politikens område
har bundit riksdagens behandling och åsidosatt riksdagens roll.
Det skulle också enligt motionärerna bli fallet om
finansutskottet utan yttrande från fackutskott skulle kunna gå
in på de olika fackutskottens områden. Det föreliggande
förslaget skulle medföra att utskottens vidare arbete efter
beslut om ramar blir mycket hårt bundet. Det bör enligt
motionärerna vara möjligt för riksdagen att göra extra insatser
eller att fördela om resurser mellan utskotten, om situationen
så kräver.
I följdmotion 1993/94:K49 begär Sören Lekberg och Lennart
Nilsson, båda (s), att riksdagen avslår utredningens förslag vad
avser budgetbehandlingen i riksdagen. Motionärerna befarar att
riksdagens och de enskilda ledamöternas inflytande över
budgetbehandlingen kommer att avsevärt minska genom den
föreslagna rambeslutsmodellen. Det är också enligt motionärerna
viktigt att fackutskotten även framgent har en stark ställning
och inte avskärmas från budgethanteringen. Det finns enligt
motionärernas mening ingen grund för påståendet att utskotten
skulle vara utgiftsdrivande. Det är också viktigt att
säkerställa oppositionens möjligheter att få gehör för sina
förslag, anser motionärerna. Utredningens förslag bör därför
inte ligga till grund för något beslut av riksdagen. Dessa
frågor bör bli föremål för ytterligare överväganden.
I följdmotion 1993/94:K50 begär Lars Bäckström och Rolf L
Nilson, båda (v), att riksdagen som sin mening ger
talmanskonferensen till känna vad i motionen anförts om
motionsrätten, beredningsprocessen och kammarens behandling av
motionsyrkanden.
När det gäller utskottsarbetet anför motionärerna att det
finns en risk att beredningen i budgetprocessens andra steg blir
summarisk för motionsyrkanden som ligger utanför den av
riksdagen fastställda ramen. Det finns också en påtaglig risk
för att fackutskotten får en försvagad ställning i
rambudgetmodellen.
Partimotionerna kommer troligen att anpassas till den nya
ordningen, men det är enligt motionärerna något oklart hur
motioner som inte är anpassade till modellens krav eller
motionsyrkanden som inte ryms inom de föreslagna ramarna kommer
att behandlas. Det finns en risk att sådana motioner inte kommer
att ställas under proposition av talmannen i kammaren. En sådan
utveckling skulle i viss mån minska ledamöternas personliga
ansvar till förmån för ett mera anonymt belutsfattande med
hänvisning till bindande rambeslut. Det kan också uppstå
tolkningsproblem när medel skall flyttas från ett anslag till
ett annat, eftersom det inom ramanslagen kan finnas olika
anslagstyper. De problem som tagits upp i motionen är enligt
motionärerna komplexa och bör bli föremål för ytterligare
överväganden.
I motion 1992/93:K313 begär Carl B Hamilton (fp) att riksdagen
beslutar att behandlingen av statsbudgeten skall ändras så att
budgeten tas eller förkastas i sin helhet i ett beslut.
Motionären anför att det finns en mycket allvarlig brist i vår
konstitution och dess tillämpning när det gäller förmågan att
organisera budgetbehandlingen och att utforma en långsiktigt
hållbar statsskuldspolitik. Enligt motionären finns det skäl att
reformera riksdagens arbetssätt med inriktning på att inskränka
ledamöternas förslagsrätt, att ge finansutskottet en överordnad
och samordnande uppgift och att ägna mer resurser åt att
utvärdera den förda politiken. Riksdagen bör, anser motionären,
stärka sin roll som centrum för övergripande och utvärderande
analys och inte utnyttjas för detaljgranskning av enskilda
utgiftsområden och anslag.
1.3.4 Utskottets bedömning
Utskottet har inga invändningar mot utredningens förslag i
denna del, varför utredningens förslag tillstyrks vad avser
principen om en heltäckande budgetproposition m.m., att
riksdagen får möjlighet att besluta att utgifter på
statsbudgeten skall hänföras till visst utgiftsområde, att den
s.k. rambeslutsmodellen införs, att tider för överlämnande av
propositioner ändras, att den allmänna motionstiden och tiden
för motioner med anledning av budgetpropositionen ändras.
Dessa ändringar svarar mot punkterna 2--6 i 1993/94:TK2 s. 6.
Utskottet avstyrker följdmotionerna K29, K47, K48 yrkande 3,
K49 och K50 samt motion 1992/93:K313.
1.4 Förlängning av riksmötet m.m.
1.4.1 Gällande bestämmelser
Enligt riksdagsordningen 1 kap. 2 § samlas riksdagen efter
riksdagsval till lagtima riksmöte på tid som anges i 3 kap. 5 §
regeringsformen. Enligt den sistnämnda paragrafen samlas nyvald
riksdag på femtonde dagen efter valdagen, dock tidigast på
fjärde dagen efter det att valets utgång har kungjorts.
Riksdagens valperiod är tiden från det den nyvalda riksdagen
har samlats till dess den närmast därefter valda riksdagen
samlas. Enligt 1 kap. 2 § riksdagsordningen samlas under år när
ordinarie riksdagsval inte hålls riksdagen till lagtima riksmöte
första tisdagen i oktober, om annan dag i september eller
oktober inte fastställts av riksdagen vid föregående riksmöte.
Enligt 1 kap. 3 § riksdagsordningen samlas riksdagen till
urtima riksmöte, om regeringen eller talmannen förordnar om
detta. Om minst 115 av riksdagens ledamöter begär det, är
talmannen skyldig att utlysa urtima riksmöte.
Lagtima riksmöte som har inletts under augusti, september
eller oktober skall enligt 1 kap. 4 § riksdagsordningen avslutas
senast den 15 juni följande år. Annat riksmöte pågår så länge
riksdagen finner det nödvändigt. Har regeringen förordnat om
extra val, kan den under återstoden av valperioden besluta
avbryta riksmötet.
Enligt 1 kap. 7 § riksdagsordningen överlägger
talmanskonferensen om åtgärder som kan främja planmässighet i
riksdagens arbete och överväger därvid vilka längre uppehåll i
riksdagsarbetet som skall förekomma under riksmötet.
1.4.2 Riksdagsutredningen
Riksdagsutredningen föreslår i 1993/94:TK1 vissa förändringar
av riksmötet.
I korthet innebär förslaget
att riksmötet pågår till dess nytt riksmöte börjar och att
urtima riksmöte slopas;
att talmannen beslutar vilka längre uppehåll som skall göras
i kammarens arbete (plenifria veckor) under ett riksmöte;
att uppehåll avbryts om talmannen kallar riksdagen till
sammanträde eller om regeringen eller 115 av riksdagens
ledamöter begär det;
att talmannen på regeringens begäran kan avbryta kammarens
sammanträden fram till nästa riksmöte om regeringen förordnat om
extra val;
att sommaruppehållet blir kortare men i gengäld kan fler
plenifria veckor planeras in i arbetsschemat.
Den mer flexibla planering av riksdagsåret som utredningen
strävat efter förutsätter att riksdagen inte är bunden av någon
tidsram för sitt arbete. Därför föreslås att sluttidpunkten den
15 juni utgår. I stället bör enligt förslaget talmannen och
talmanskonferensen få vidgade befogenheter och ökat ansvar när
det gäller den årliga planeringen av riksdagsarbetet.
Plenifria veckor bör enligt utredningen läggas in regelbundet
i kammarens arbetsschema och längre plenifria uppehåll göras
kring jul, påsk och under sommaren. I den utsträckning det anses
behövligt förutsätts utskotten sammanträda även under plenifria
veckor/perioder.
Utredningen föreslår som tidigare framgått en omläggning av
budgetåret till kalenderår, där den allmänna motionstiden
förläggs till hösten. Denna förändring bör enligt utredningen
leda till en jämnare arbetsrytm.
Utgångspunkten för utredningens förslag är att riksmöte pågår
till dess nytt riksmöte börjar. Det årliga riksmötet avslutas
därigenom först i och med att ett nytt riksmöte börjar. Sista
riksmötet under en valperiod avslutas när den nyvalda riksdagen
samlas. Valperioden blir varje riksdags oavbrutna arbetsperiod.
Arbetsperioden indelas i sin tur i årliga riksmöten och
riksmötet i veckor med eller utan plenum. Riksdagen blir
därigenom alltid samlad och lagtima möte pågår alltid, varvid
behov av urtima riksmöte faller bort. Lagtima behövs då inte
heller som beteckning på annat riksmöte.
Nuvarande bestämmelser om inkallande av urtima riksdag
föreslås överföras till en skyldighet för talmannen att kalla
riksdagen till sammanträde om en viss minoritet -- 115 ledamöter
i riksdagen -- eller regeringen begär det. Regeringens möjlighet
att avbryta riksmötet om den förordnat om extra val omvandlas
enligt förslaget till en möjlighet för regeringen att begära att
talmannen beslutar att kammarens sammanträden skall avbrytas
fram till nästa riksmöte.
En följd av att valperioden betraktas som en oavbruten
arbetsperiod är att beslut om uppskov av ärenden mellan
riksmöten i samma valperiod inte skall behöva fattas.
Huvudregeln är att ett ärende skall avgöras under den valperiod
det väckts. Enligt förslaget förfaller dock obesvarade frågor
och interpellationer när ett nytt riksmöte börjar.
Utredningen förutsätter att förslag till följdlagstiftning
läggs fram av regeringen med undantag för vissa riksdagsinterna
författningar. Utskottet instämmer för sin del i utredningens
bedömning. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
1.4.3 Motionen
I motion 1992/93:K307 föreslår Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s)
att riksdagen hos talmanskonferensen begär att
Riksdagsutredningen får i uppdrag att utarbeta förslag till ett
nytt tidsschema och ändrade arbetsformer i riksdagen. Enligt
motionären innebär de nuvarande förhållandena svårigheter för
ledamöterna att få tid för sitt arbete hemma i valkretsen.
Ledamöterna bör kunna vistas i sina valkretsar fler
sammanhängande perioder under pågående riksmöte än vad som nu är
möjligt. Motionärerna föreslår att var tredje eller eventuellt
var fjärde vecka under riksmötet skulle vara sammanträdesfri. Om
en förändring av arbetsrytmen skulle underlättas av att
riksmötet startar tidigare på hösten bör detta enligt
motionärerna övervägas.
1.4.4 Utskottets bedömning
Utskottet har inga invändningar mot utredningens förslag till
ändringar i denna del. Det gäller riksmötets förläggning i
tiden, slopande av urtima riksmöte, talmannens möjlighet att på
regeringens begäran avbryta kammarens sammanträden vid
förordnande om extra val, talmannens skyldighet att avbryta
uppehåll och kalla till sammanträde om regeringen eller 115
ledamöter av riksdagen begär det och att talmannen beslutar om
plenifria veckor under ett riksmöte. Utskottet tillstyrker dessa
förslag.
I motion 1992/93:K307 föreslås att Riksdagsutredningen får i
uppdrag att utarbeta förslag till ett nytt tidsschema och
ändrade arbetsformer i riksdagen. Utredningen har framfört
uppfattningen att fler plenifria veckor kan planeras in i
arbetsschemat, då sommaruppehållet förkortas till följd av den
nya och mer flexibla ordning för riksmötets arbete som
utredningen föreslår. Av utredningen framgår också att förslaget
i denna del syftar till en ökad flexibilitet i planeringen av
riksdagens arbete. En omdisponering av riksdagsåret skall kunna
göras tillfälligt, successivt eller direkt utan ändrad
lagstiftning. På sikt framstår regelbundna uppehåll i
riksdagsarbetet som mer motiverade än nuvarande långa
sommaruppehåll, anser utredningen.
Utskottet anser för sin del att riksdagen i sitt arbete inte
bör bindas till några definitiva tidsramar. Planeringen av
förläggningen av sammanträdena ankommer på talmannen i samråd
med talmanskonferensen. Det demokratiska motivet till de
sammanträdesfria veckorna är enligt utskottets mening att
ledamöterna då utför viktiga delar av det politiska arbetet i
sina valkretsar. Utskottet förutsätter att talmanskonferensen i
den framtida planeringen av kammarens arbetsschema beaktar de
synpunkter som Riksdagsutredningen och motionären framfört.
Därmed får motionärens önskemål i sak anses uppfyllda. Någon
begäran hos talmanskonferensen om uppdrag till
Riksdagsutredningen behövs inte, varför motion 1992/93:K307
avstyrks.
1.5 Slopande av det sammansatta finans- och skatteutskottet
1.5.1 Gällande bestämmelser
Enligt 8 kap. 6 § regeringsformen kan finans- och
skatteutskotten under den tid då riksmöte ej pågår efter
bemyndigande i lag om annan skatt än skatt på inkomst,
förmögenhet, arv eller gåva, på förslag av regeringen bestämma
om skattesatsen eller besluta att skatt som avses i lagen skall
börja eller upphöra att utgå. Finans- och skatteutskotten utövar
sin beslutanderätt vid gemensamt sammanträde. Beslut fattas på
riksdagens vägnar genom lag. Lag som finans- och skatteutskotten
har beslutat med stöd av bestämmelsen skall av regeringen
underställas riksdagen inom en månad från början av närmast
följande riksmöte. Riksdagen prövar lagen inom en månad
därefter. Möjligheten för finans- och skatteutskotten att
gemensamt besluta om indirekta skatter infördes genom den nya
regeringsformen 1975 men har aldrig utnyttjats.
1.5.2 Riksdagsutredningen
Riksdagsutredningen föreslår att bestämmelsen i 8 kap. 6 §
regeringsformen enligt vilken finans- och skatteutskotten kan
fatta vissa provisoriska beslut om indirekta skatter under den
tid då riksmötet inte pågår slopas. En särreglering i fredstid
endast av det skälet att riksdagen har sommaruppehåll är inte
längre befogad, anser utredningen. Förslaget medför vissa
följdändringar i regeringsformen och riksdagsordningen. Enligt
förslaget bör även skattefullmakterna i olika skattelagar
slopas. Sådana fullmaktsbestämmelser finns enligt utredningen i
lagarna om mervärdesskatt, allmän energiskatt, dryckesskatt,
försäljningsskatt på motorfordon och skatt på vissa resor.
1.5.3 Utskottets bedömning
Utskottet erinrar om att möjligheten för finans- och
skatteutskotten att fatta beslut i skattefrågor enligt
bestämmelserna i 8 kap. 6 § regeringsformen aldrig kommit till
användning. Utskottet finner, i likhet med utredningen, att en
särskild reglering i fredstid på detta område endast av det
skälet att riksdagen har sommaruppehåll inte är befogad,
eftersom riksmötet med den föreslagna ordningen kommer att pågå
ständigt. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet förslaget att
finans- och skatteutskottens befogenhet i detta hänseende
slopas. Utskottet tillstyrker också att skattefullmakterna i
olika skattelagar slopas. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
1.6 Frågeinstitutet
1.6.1 Gällande bestämmelser
Enligt 12 kap. 5 § RF får riksdagsledamot framställa fråga
till statsråd i angelägenhet som angår dennes tjänsteutövning.
Frågeinstitutet regleras närmare i riksdagsordningen 6 kap. 2 §.
Enligt denna bestämmelse skall en fråga ha ett bestämt
innehåll. När en fråga besvaras får endast den ledamot som har
framställt frågan och det statsråd som lämnar svaret delta i
överläggningarna. Annan ledamot får dock vid förfall för
frågeställaren ersätta denne.
I tilläggsbestämmelse 6.2.2 föreskrivs att frågor besvaras vid
en frågestund varje tisdag som riksdagen sammanträder. Frågor
som besvaras skall ha ingivits till kammarkansliet senast kl. 10
på fredagen i föregående vecka. Talmannen har befogenhet att
besluta om avvikelser från bestämmelserna i vissa fall. Efter
det att frågesvaret lämnats får varje talare ordet högst fyra
gånger. Det första anförandet får räcka högst två minuter och
varje följande anförande längst en minut. Talmannen kan medge
ytterligare anföranden på längst en minut.
1.6.2 Riksdagsutredningen
Riksdagsutredningen föreslår att det genom en ändring i
riksdagsordningen öppnas en möjlighet att få skriftliga svar på
frågor som framställs under uppehåll i kammarens sammanträden.
Skriftliga svar bör förekomma endast under uppehåll som planeras
omfatta längre tid än trettio dagar, dvs. under det längre
sommaruppehållet. Det får enligt förslaget ankomma på talmannen
att efter samråd med talmanskonferensen besluta om och under
vilken/vilka perioder skriftliga svar skall förekomma. Normalt
bör perioden inledas efter sista sammanträdet under våren och
avslutas en till två veckor innan nytt riksmöte börjar. Perioden
bryts om en frågestund läggs in under sommaren.
Skriftligt svar skall enligt utredningsförslaget sändas till
frågeställaren och till kammarkansliet. Om en fråga inte
besvarats inom fjorton dagar skall statsrådet meddela
kammarkansliet att frågan ej kommer att besvaras eller att den
besvaras senare. Frågorna och svaren fogas som bilaga till
riksdagens protokoll.
Enligt utredningen kan nya överväganden behöva göras när
erfarenheter vunnits av den nya ordningen.
1.6.3 Motionerna
I motion 1992/93:K301 yrkande 1 begär Daniel Tarschys (fp) att
riksdagen beslutar att frågeinstitutet förändras så att det blir
möjligt att framställa frågor även avseende riksdagen och dess
verk. Motionären anför bl.a. att frågor i riksdagen borde kunna
riktas inte bara till statsråd utan även till talmannen i hennes
egenskap av ordförande i riksdagens förvaltningsstyrelse och att
det även kan finnas skäl att införa en rätt att ställa frågor
till ordföranden i KU angående riksdagens verk och kanske också
till ordförandena i Riksdagens revisorer och
riksbanksfullmäktige.
I motion 1992/93:K301 yrkande 2 begär Daniel Tarschys (fp) att
riksdagen beslutar att frågeinstitutet ändras så att det kan
användas även sommartid. Motionären hänvisar till arbetet inom
Riksdagsutredningen vad gäller frågan om att riksdagen avses
fungera permanent under hela mandatperioden. Därigenom
bortfaller hindret mot att avge frågesvar under
sommaruppehållet. För svar på frågor och interpellationer kan
man tänka sig en "minisession" i slutet av augusti. Ett
alternativ vore att införa ett skriftligt frågeinstitut.
I motion 1992/93:K301 yrkande 3 begär Daniel Tarschys (fp) att
riksdagen beslutar att prov med kortare talartider för såväl
frågande som svarande genomförs. Motionären anför att det finns
skäl att i fortsatta försök med nya former vid frågestunderna
sträva efter ett ökat tempo genom t.ex. begränsning av
talartiden till 30 sekunder.
I motion 1993/94:K305 begär Daniel Tarschys (fp) att riksdagen
ger förvaltningsstyrelsen i uppdrag att inreda en lokal lämpad
för fråge- och interpellationsdebatter. Bakgrunden till
förslaget är att riksdagens fråge- och interpellationsdebatter
sedan länge försiggår i en ödsligt tom kammare. Plenisalen är
enligt motionären illa lämpad för dessa sammanträden. I samband
med att f.d. Utbildningsdepartementet nu byggs om för riksdagens
bruk borde det enligt motionären finnas möjlighet att inreda ett
rum med platser för ett lämpligt antal ledamöter samt åhörare.
1.6.4 Tidigare behandling i riksdagen
I motion 1989/90:K202 av Ingegerd Troedsson (m) och Bengt
Harding Olson (fp) föreslogs att riksdagen skulle besluta om
sådan försöksverksamhet att frågor som framställs av
riksdagsledamot under sommaruppehållet skulle kunna besvaras
skriftligt. Frågor framställda senast den 10 juni, juli, augusti
resp. september borde enligt motionärerna kunna besvaras senast
i slutet av samma månad.
Utskottet ansåg (1989/90:KU36) att syftet med att framställa
en fråga i de allra flesta fall torde vara inte bara att inhämta
information utan också kunna följa upp denna information med
diskussion. Mot denna bakgrund avstyrktes motionen.
I motion 1986/87:K304 yrkandena 2 och 3 av Daniel Tarschys
(fp) föreslogs att riksdagen skulle besluta att på försök
förlägga frågestunder och/eller interpellationsdebatter till
endera av de gamla kammarsalarna och att riksdagen skulle uppdra
till förvaltningsstyrelsen att vidta nödvändiga arrangemang för
att verkställa detta.
Utskottet (KU 1987/88:43) anförde att en flyttning av vissa
debatter till mindre lokal inte skulle ha några påtagliga
fördelar från debattsynpunkt. Däremot skulle det enligt
utskottet innebära praktiska svårigheter. Utskottet avstyrkte
mot denna bakgrund motionen i denna del.
1.6.5 Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening är frågeinstitutet en viktig del av
riksdagens fortlöpande kontroll av regeringen. Mot denna
bakgrund anser utskottet, liksom utredningen, att det är
otillfredsställande att ledamöterna under sommarmånaderna saknar
möjlighet att genom en fråga till ett statsråd få information i
och påverka en aktuell eller annars angelägen fråga. Därför är
det enligt utskottets mening viktigt att en sådan ordning skapas
som möjliggör kontinuerliga kontakter mellan regeringen och
riksdagen. Utredningen föreslår att ledamöterna får möjlighet
att ställa frågor till statsråden under sommaruppehållet och att
frågorna besvaras skriftligt. Mot den här redovisade bakgrunden
tillstyrker utskottet utredningens förslag i denna del. Därmed
uppfylls även i huvudsak önskemålen i motion 1992/93:K301
yrkande 2. Motionen avstyrks.
När det gäller motion 1992/93:K301 yrkande 1 angående
möjligheten att ställa frågor även avseende riksdagen och dess
verk och samma motion yrkande 3 angående kortare talartider vid
frågestunderna samt motion 1993/94:K305 angående särskild lokal
för fråge- och interpellationsdebatter konstaterar utskottet att
de förslag som förs fram i motionerna är av intresse. De är
emellertid av sådan art att det krävs ytterligare utredning och
överväganden. Det finns därför anledning att återkomma i dessa
frågor vid ett senare tillfälle. Utskottet avstyrker nu
motionerna.
1.7 Motionsrätten m.m.
1.7.1 Gällande bestämmelser
Enligt 4 kap. 3 § regeringsformen får regeringen och varje
riksdagsledamot väcka förslag i fråga om allt som kan komma
under riksdagens prövning, om ej annat är bestämt i
regeringsformen. I sammanhanget bör erinras om innebörden av
riksdagens delegering till regeringen av normgivningsmakt, dvs.
rätten att i lag bemyndiga regeringen att genom förordning
meddela föreskrifter i skilda ämnen. Denna delegering regleras i
8 kap. 7--10 och 13 §§ regeringsformen. Enligt 8 kap. 11 § RF
kan riksdagen medge att regeringen överlåter åt
förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela bestämmelser i
ämnet (vidare- eller subdelegering). Dock finns enligt 8 kap. 14
§ RF inget hinder för riksdagen att genom lag meddela
föreskrifter i ämne, där befogenheter delegerats till
regeringen.
Grundlagberedningen (SOU 1972:15) ville att riksdagen skulle
kunna ingripa på regeringens kompetensområde bara i vissa fall.
I den efterföljande propositionen (1973:90 s. 204) togs
begränsningen bort med argumentet att det var "bäst förenligt
med folksuveränitetens princip att man inte uppställer några
formella hinder för riksdagens normgivningskompetens".
De närmare bestämmelserna om motionsinstitutet finns i
riksdagsordningen 3 kap. 9--15 §§. Enligt 9 § avger
riksdagsledamot förslag till riksdagen genom motion. Förslag i
skilda ämnen får inte sammanföras i samma motion. Enligt 10 §
får motion väckas inom femton dagar från dagen för anmälan av
budgetpropositionen i riksdagen. Motion med anledning av
proposition eller skrivelse från regeringen får enligt 11 §
lämnas inom femton dagar från den dag då propositionen anmäldes
i kammaren. I vissa fall kan motionstiden förkortas eller
förlängas. I 12 § finns bestämmelser om när motion med anledning
av proposition som uppskjutits från ett riksmöte till ett annat
får väckas. Motion med anledning av händelse av större vikt får
enligt 15 § väckas gemensamt av minst tio ledamöter under vissa
förutsättningar.
1.7.2 Riksdagsutredningen
Riksdagsutredningen föreslår inga principiella förändringar
eller formella begränsningar i motionsrätten. I stället har
utredningen utarbetat riktlinjer som rekommenderar frivillig
restriktivitet vid väckandet av motioner. Enligt de föreslagna
riktlinjerna bör motioner på områden där beslutanderätten är
delegerad till regeringen eller myndigheter undvikas.
Riktlinjerna avråder även från täta upprepningar av motioner.
Utredningen konstaterar dock i sina överväganden att det är
ett viktigt led i den demokratiska processen och i riksdagens
kontrollmakt att även till regeringen delegerade frågor vid
behov kan bli föremål för både prövning och debatt i riksdagen.
Ibland gäller det enligt utredningen frågor där riksdagen
framstår som den "yttersta vägen" att åstadkomma ett beslut
eller ingripande som från allmänna eller enskilda utgångspunkter
bedöms som synnerligen angeläget.
Utredningen har också beaktat att en stor del av motionerna
sannolikt inte väcks med det primära syftet att åstadkomma ett
riksdagsbeslut av viss innebörd. I många fall synes enligt
utredningen det huvudsakliga syftet med en motion vara att väcka
uppmärksamhet och skapa opinion kring en viss fråga, som
dessutom har lokal eller regional anknytning. Utredningen menar
att syftet med att skapa opinion givetvis är legitimt för den
politiska verksamheten. Med hänsyn till de statsrättsliga
effekterna är det emellertid önskvärt att frågorna aktualiseras
genom t.ex. frågor eller interpellationer, anser utredningen.
Utredningen föreslår också att beredningstvånget i princip
behålls oförändrat men att den metod för förenklad
ärendeberedning som några utskott redan nu ibland tillämpar får
en vidgad användning. Utskotten bör i stället för rutinmässig
motionsberedning prioritera uppföljning och kontroll. En ändring
i uppskovsreglerna föreslås, som bl.a. innebär att utskotten
själva beslutar om uppskov med behandlingen av ärenden från ett
riksmöte till ett annat inom valperioden. Riksdagens medverkan
bör enligt förslaget endast krävas i de fall ett utskott anmäler
behov av uppskov till nästa valperiod.
1.7.3 Motionerna
Gudrun Schyman m.fl. (v) föreslår i motion 1992/93:K207
yrkande 11 att riksdagen hos regeringen begär att frågan om
medborgarmotion utreds. Motionärerna anför bl.a. att en
medborgare som inte vill gå via något politiskt parti för att få
en fråga behandlad i riksdagen skulle t.ex. kunna begära att
någon av talmännen tar upp frågan som sin egen under benämningen
medborgarmotion. Ett alternativ är enligt motionärerna att en av
partierna någorlunda oberoende politisk bedömning görs om
huruvida ett förslag är värt att väckas.
I motion 1992/93:K328 yrkar Oskar Lindkvist (s) att riksdagen
beslutar att utreda möjligheterna att införa helt fri
motionsrätt för riksdagsledamöterna. Motionären anför att
riksdagsledamöternas rätt att väcka förslag till riksdagen är
kringgärdad av många och delvis svårtillämpade regler och att
fri motionsrätt föreligger endast under den allmänna
motionstiden i januari. Utskottsberedningen av de tiotusentals
motionsyrkandena tar enligt motionären en oproportionerligt lång
tid i anspråk. En väg att nedbringa antalet motioner skulle
enligt motionärens mening vara att ta bort alla inskränkningar i
motionsrätten. Ett avskaffande av den allmänna motionstiden
skulle enligt motionärens bedömning troligen medföra en
väsentlig minskning av antalet motioner, eftersom trycket på den
enskilde ledamoten att motionera vid just detta tillfälle skulle
minska. En helt fri motionsrätt kan dock skapa nya problem för
utskottsarbetet, bl.a. vad gäller tiden för att väcka motion med
anledning av proposition och hanteringen av nya motioner som
väcks under pågående beredningsarbete.
I motion 1993/94:K307 begär Martin Nilsson och Ulrica Messing
(s) att riksdagen ger talmanskonferensen i uppdrag att föreslå
ändringar av motionsrätten i riktning mot fri motionsrätt under
hela året.
Enligt motionärerna är de enskilda motionernas inverkan på
statsfinanserna mycket begränsad på kort sikt, eftersom en
försvinnande liten andel bifalls. Dock utgör de enskilda
motionerna ett värdefullt instrument för att kanalisera
opinioner in i det politiska livet, vilket är ett skäl varför
den fria motionsrätten enligt motionärerna bör bibehållas. Den
allmänna motionstiden leder enligt motionärerna till den stora
mängd motioner som i dag utgör ett reellt problem. En öppen
motionsrätt kombinerad med ett krav från riksdagen att ta upp
motioner till behandling inom exempelvis ett år borde enligt
motionärerna övervägas vid en reformering av motionsinstitutet.
I motion 1993/94:K303 begär Bengt Silfverstrand och Birthe
Sörestedt (s) att riksdagen beslutar om en översyn av formerna
för motionsbehandlingen i syfte att åstadkomma mera seriösa
beredningar.
Motionärerna belyser utifrån tre konkreta exempel sambandet
mellan behandlingen av en motion och varför den upprepas en
eller flera gånger. Med utgångspunkt ifrån exemplen anför
motionärerna att motioner ofta avslås med hänvisning till att de
aktuella förhållandena är föremål för utredning eller
överväganden i regeringskansliet. Det händer också att frågorna
inte tas upp i de sammanhang som åberopats i
utskottsbetänkandet.
För att uppnå ett mera rationellt och smidigt riksdagsarbete
krävs enligt motionärerna insatser från såväl ledamöterna som
utskotten. Ett stort antal motioner skulle kunna avföras från
dagordningen genom att utskotten t.ex. bifaller eller i vissa
fall besvarar motioner som uppenbarligen motiverar en sådan
behandling.
I motion 1993/94:K308 begär Lennart Hedquist (m) att riksdagen
beslutar om nya former för behandling av riksdagsmotioner.
Enligt motionären ligger riksdagen i motionsbehandlingen vid
sidan av den allmänna praxis som utbildats inom förenings- och
organisationslivet och den kommunala sektorn. Detta framträder
framför allt i de fall där riksdagens beslut blir avslag trots
att det de facto underförstått är ett bifall.
Motionären anför, med hänvisning till den åberopade praxisen,
att i alla de relativt vanliga fall då utlåtandet utmynnar i en
välvillig behandling blir förslaget till beslut i fullmäktige,
på stämman eller kongressen i regel att motionen skall anses
besvarad med hänvisning till vad styrelsen eller utskottet
anfört. Så är oftast inte fallet i riksdagen. De som följer
riksdagens behandling av motioner har därför enligt motionären
svårt att känna igen sig från verksamheter där de själva varit
eller är verksamma.
Motionären finner det egendomligt att riksdagen inte anser sig
kunna besvara motioner "med hänvisning till vad utskottet anfört
i frågan". Med en sådan ordning skulle utskottets skrivning få
en högre dignitet än i dag, och de organ som har att följa
uttalanden i riksdagen skulle få lättare att hämta vägledning ur
riksdagens protokoll.
1.7.4 Förhållandena i andra länders parlament
Vid en internationell jämförelse är initiativrätt från
andra aktörer än parlamentsledamöter, regeringar, statschefer
och parlamentsutskott relativt ovanlig. Medborgarinitiativ
tillhör de mera exklusiva kategorierna. Som exempel på länder
med en sådan ordning kan nämnas Italien, Liechtenstein, Spanien,
Schweiz och Österrike. Antalet medborgare som krävs för att ett
förslag i lagstiftningsfrågor skall få lämnas till parlamentet
varierar från 600 (900 beträffande grundlagsfrågor) i
Liechtenstein till 500 000 i Spanien. I Schweiz har minst 100
000 medborgare rätt att initiera grundlagsändringar.
Bestämmelser om begränsningar av olika slag i
initiativrätten drabbar främst förslag som har finansiella
konsekvenser. I åtskilliga länder, bl.a. Australien och Italien,
kan parlamentsledamöterna över huvud taget inte lämna förslag
som har finansiella konsekvenser. I några länder, däribland
Grekland, Nya Zeeland och Spanien, måste sådana förslag vara
försedda med en rekommendation från regeringen för att få
framläggas. I Storbritannien och andra länder för vilka den
brittiska författningen varit förebild får medlemmarna av
underhuset inte lägga fram förslag vilkas främsta syfte är att
öka utgifterna eller beskattningen. En annan typ av inskränkning
är förbud mot förslag som minskar de offentliga tillgångarna
eller ökar utgifterna, om förslaget inte åtföljs av
kostnadsnedskärningar eller inkomstökningar på andra ställen i
budgeten.
Andra typer av begränsningar, som inte har samband med
ekonomin, är att förslag som inte bifallits eller som förkastats
av parlamentet inte kan tas upp igen under samma session eller
inom viss tid efter det att förslaget först lagts fram. Denna
ordning finns i bl.a. Italien.
I Danmark och Finland finns inga begränsningar vad gäller
ledamöternas initiativrätt i lagstiftningsärenden. I Norge måste
förslag väckas i odelstinget, antingen av någon av dess
ledamöter eller av regeringen. För att förslaget skall godkännas
krävs likalydande beslut i odelstinget och lagtinget.
1.7.5 Den kvantitativa utvecklingen av motionsinstitutet
Antalet motioner per mandatperiod har stadigt ökat från
och med mandatperioden 1976/77--1978/79 till och med den förra
mandatperioden, 1988/89--1990/91. Under den förstnämnda perioden
uppgick antalet motioner till 6 384, under den senare till 14
267.
Under perioden 1976/77--1978/79, då de borgerliga partierna
innehade regeringsmakten, låg det genomsnittliga antalet
motioner per år och mandatperiod på ca 2 100. Under denna
period bestod, med undantag för 1978--1979 då Folkpartiet ensamt
hade regeringsmakten, oppositionen av två partier,
Socialdemokraterna och dåvarande Vänsterpartiet kommunisterna.
Den följande perioden steg antalet till cirka 2 300 motioner.
Oppositionen utgjordes under hela perioden av Socialdemokrater
och Vänsterpartiet kommunisterna. Riksmötet 1981/82 stod också
Moderata samlingspartiet utanför regeringsmakten. Under perioden
1982/83--1990/91, då Socialdemokraterna innehade regeringsmakten
och då de tre borgerliga partierna och Vänsterpartiet
kommunisterna utgjorde opposition, steg genomsnittet från 2 890
under den första treårsperioden till 4 756 under den sista
perioden. Under den sistnämnda perioden ingick även Miljöpartiet
i oppositionen.
Den innevarande mandatperioden, med merparten av
riksdagspartierna i regeringsställning och tre partier i
opposition, innebär ett avbrott i ökningen av antalet motioner.
Under det första riksmötet minskade antalet motioner med 38 %
för att riksmötet därefter öka med drygt 18 %. Antalet motioner
under riksmötet 1993/94 har minskat med drygt 600 motsvarande ca
17 % jämfört med föregående riksmöte. Det genomsnittliga antalet
motioner per riksmöte för hela den innevarande mandatperioden
uppgår till ca 3 250 motioner. Det innebär en nedgång till
ungefär samma nivå som genomsnittet för perioden
1982/83--1987/88, då motsvarande siffra var ca 3 300. Under den
sistnämnda perioden var antalet oppositionspartier fyra.
1.7.6 Tidigare behandling
Den fria motionsrätten har tidigare behandlats av bl.a.
Grundlagberedningen och Folkstyrelsekommittén.
Grundlagberedningen betonade att initiativrätten för de enskilda
ledamöterna var en omistlig beståndsdel i svenskt riksdagsskick.
Den framhöll också att principerna om att varje ärende skulle
utskottsberedas och leda till beslut i sak gav de enskilda
ledamöternas motionsrätt en internationellt sett unik kvalitet
(SOU 1972:15).
Folkstyrelsekommittén framhöll för sin del att den fria
motionsrätten är ett karaktäristiskt inslag i riksdagens arbete
och att man därför borde undvika att införa begränsningar i
denna rätt. Det fanns därför enligt kommitténs mening anledning
för ledamöter och partigrupper att överväga om avslagna motioner
behöver upprepas och om flera motioner med i huvudsak samma
innehåll behöver väckas av motionärer inom samma partigrupp.
Ledamöter och partigrupper borde också avstå från att försöka
"tänja ut" följdmotionsinstitutet (SOU 1987:6).
Konstitutionsutskottet anförde i sitt betänkande KU 1987/88:43
att man övervägt att föreslå begränsningar i motionsrätten.
Enligt utskottet skulle dock sådana begränsningar, bortsett från
att det är närmast ogörligt att konstruera regler som är
verkningsfulla och inte leder till en omfattande byråkrati,
innebära att man gav upp en viktig princip i svenskt
parlamentariskt liv. Utskottet ville i stället starkt
rekommendera att partierna frivilligt sökte åstadkomma en
uppbromsning av utvecklingen.
1.7.7 Utskottets bedömning
Utskottet anser att den fria motionsrätten har stor betydelse
för den demokratiska processen i vårt land, både från
opinionsbildningssynpunkt och som ett led i riksdagens kontroll
av regeringen. Utskottet har tidigare uttalat att begränsningar
i motionsrätten skulle innebära ett uppgivande av en viktig
princip i svenskt parlamentariskt liv. Härtill kommer
svårigheterna att konstruera sådana regler för ändamålet som är
både verkningsfulla och inte för byråkratiska. På denna grund
anser utskottet i likhet med utredningen att begränsningar i
motionsverksamheten bör vara frivilliga. Liksom utredningen
anser utskottet att det är de politiska partierna som själva bör
verka för en viss återhållsamhet i framläggandet av motioner.
Av utredningens förslag till riktlinjer för utformning av
motioner framgår att motioner i frågor som delegerats från
riksdagen till regeringen och myndigheter bör undvikas. Som
redovisats i det föregående finns emellertid inga
konstitutionella hinder mot att även delegerade frågor vid behov
blir föremål för både prövning och debatt i riksdagen. Härtill
kommer att det får anses legitimt för den politiska verksamheten
att motionsvägen väcka uppmärksamhet eller skapa opinion i en
viss fråga, som formellt sett tillhör regeringens eller en
myndighets beslutsområde.
Utskottet har i övrigt inga invändningar mot utredningens
förslag i denna del, innebärande att inga formella begränsningar
görs i motionsrätten, att beredningstvånget i princip behålls
oförändrat och att uppskovsreglerna ändras så att utskotten
själva beslutar om uppskov med behandlingen av ärenden inom
valperioden och att riksdagens medverkan endast krävs om
utskottet önskar skjuta upp behandlingen till nästa valperiod.
Utredningen, som noga gått igenom användningen av
motionsinstitutet, har inte funnit anledning att föreslå några
principiella förändringar när det gäller reglerna för väckande
och beredning av motioner. Utskottet delar den bedömningen och
avstyrker motionerna 1992/93:K207, 1992/93:K328, 1993/94:K303,
1993/94:K307 och 1993/94:K308.
1.8 Riksdagens arbete med uppföljning, utvärdering och
revision
1.8.1 Gällande bestämmelser
Riksdagens kontrollfunktion utövas främst via att antal
särskilda kontrollinstrument, vilka regleras i regeringsformens
12 kapitel. Dessa är KU:s granskningsverksamhet (1--3 §§),
verksamheten hos Riksdagens revisorer (7 §), fråge- och
interpellationsinstituten (5 §) samt JO:s verksamhet (6 §).
Riksdagens kontrollmakt omfattar också möjligheten till
misstroendeförklaring gentemot statsråd (RF 6:5, 12:4).
1.8.2 Riksdagsutredningen
Enligt riksdagsutredningens mening bör utskotten själva följa
upp och utvärdera resultat i verksamheter inom resp. utskotts
beredningsområde. Utgångspunkterna för förslaget är att frågor
om uppföljning, utvärdering och resultatstyrning blivit allt
vanligare inom den offentliga sektorn, liksom inslaget av
ramlagstiftning. Utredningen konstaterar att bortsett från KU:s
särskilda granskningsuppgifter har arbetet i riksdagsutskotten
endast i ringa grad varit inriktat på uppföljning och kontroll.
Möjligheterna att bedriva en sådan verksamhet har enligt
utredningen varit otillfredsställande.
Riksdagsutredningen lämnar i sitt betänkande förslag till
olika åtgärder som skall stödja en utveckling av utskottens
arbete i den önskade riktningen. Utredningen tar också upp
verksamheten hos Riksdagens revisorer och lämnar förslag till
revisionens inriktning och omfattning. Desutom lämnas förslag
till förstärkning av riksdagens resurser för uppföljning,
utvärdering och revision.
Utredningen föreslår en ny form av samverkan mellan utskotten,
riksdagens utredningstjänst och Riksdagens revisorer.
Huvudansvaret för den löpande återkopplingen bör enligt
utredningen ligga på utskotten och för den fördjupade
förvaltningsrevisionella granskningen hos Riksdagens revisorer.
Det får enligt utredningen förutsättas att fackutskottens
granskning främst blir sakinriktad samt ämnes- eller
områdesinriktad. Viss metodutveckling erfordras samt
förstärkning av kansliresurserna. Större granskningsprojekt bör
som hittills kunna genomföras av Riksdagens revisorer.
Ett nytt, ADB-baserat informationssystem med uppgifter om
riksdagens normgivningsbemyndiganden föreslås inrättas för att
underlätta utskottens uppföljning av effekterna av
lagstiftningsarbetet.
En förstärkning av tjänster för utskottens uppföljnings- och
utvärderingsverksamhet föreslås tillföras Riksdagens revisorer
som i sin tur skall förse utskotten med personal till stöd för
dessa uppgifter.
För att revisionen på riksdagsnivå skall kunna bli mera
slagkraftig föreslås dessutom en resursförstärkning för den
direkta revisionsverksamheten. Revisorernas kansli föreslås
förstärkas med 18 fasta tjänster och vissa medel härutöver för
inlåning av personal. Utskotten avses få disponera motsvarande
fem helårstjänster av detta tillskott. Utbyggnaden av kansliet
bör enligt förslaget ske stegvis mellan budgetåren 1994/95 och
1996/97.
Möjligheterna att till revisorer utse f.d. riksdagsledamöter
föreslås kunna utnyttjas för begränsade perioder. Detta förslag
föranleder en ändring i 12 kap. 7 § regeringsformen.
När det gäller inriktningen av revisionsverksamheten föreslås
att revisorernas förslag blir mindre detaljerade och mer
preliminära och att revisorerna åter får möjlighet att rikta
framställningar direkt till regeringen. Revisorerna bör också få
avgöra formerna för inhämtande av yttranden från dem som är
berörda av granskningen eller särskilt sakkunniga. Enligt
förslaget bör regeringen åläggas att för riksdagen årligen
redovisa vilka åtgärder som vidtagits med anledning av RRV:s
granskning av de statliga myndigheterna. Revisorerna bör enligt
utredningen också granska statens årsbokslut, främst vad gäller
den del av bokslutet som RRV inte granskar.
I ett särskilt yttrande (s) till utredningen anförs i fråga om
riksdagens arbete med uppföljning och utvärdering bl.a. att det
är mycket viktigt att den föreslagna förstärkningen av
resurserna för revision i första hand kommer utskotten till del.
Den ytterligare personal som behövs för att arbeta med
målstyrning, uppföljning och utvärdering bör enligt det
särskilda yttrandet i stället för att anställas i Riksdagens
revisorers kansli placeras i utskottsorganisationen, t.ex. i
finansutskottets kansli. För att finansiera ökningen av
kostnaderna, som den föreslagna ökningen av tjänster för med
sig, föreslås i yttrandet att möjligheten att överföra eller
använda resurser från Riksrevisionsverket bör prövas i första
hand.
I ett särskilt yttrande (nyd) till utredningen anförs att
finansieringen av den föreslagna förstärkningen av Riksdagens
revisorers kansli inte bör föranleda någon ökning av anslagen
till riksdagen och dess myndigheter utan den bör finansieras
inom ramen för nuvarande totala anslagsnivå.
1.8.3 Remissyttranden över betänkandet
Riksdagens revisorer, Riksrevisionsverket (RRV) och
Statskontoret har yttrat sig över betänkandet. Yttrandena
återges här såvitt avser utredningens förslag angående
riksdagens arbete med uppföljning, utvärdering och revision.
Riksdagens revisorer har i sitt yttrande framhållit att
man inte kan likställa utskottens arbete rörande uppföljning och
utvärdering med Riksdagens revisorers granskningsverksamhet.
Utskotten bör enligt revisorernas mening i ökad grad granska
utfallet av beslutade reformer, men det behövs också en
förstärkning av revisionsverksamheten hos Riksdagens revisorer
bl.a. mot bakgrund av de förändrade styrformerna i den
offentliga sektorn. Revisorerna ser också mycket positivt på
förslaget om samverkan mellan utskotten och Riksdagens
revisorer. Revisorerna anser, i motsats till utredningen, att
före detta riksdagsledamöter inte bör utses till revisorer.
Riksrevisionsverket finner utredningens förslag väl
motiverade när det gäller den föreslagna förstärkningen av
riksdagens kapacitet i fråga om uppföljning, utvärdering och
revision. RRV anser det angeläget att prioritera riksdagens
uppföljning bl.a. avseende hur regeringen effektuerar riksdagens
beslut och vad riksdagens beslut leder till. Med hänsyn till att
de sammanlagda resurserna för statlig förvaltningsrevision är
begränsade är det enligt RRV viktigt att främja ett effektivt
utnyttjande av de samlade resurserna. RRV anser det naturligt
att vidareutveckla den praxis som redan delvis utvecklats mellan
Riksdagens revisorer och RRV, nämligen att riksdagsrevisorerna
prioriterar granskningen av verksamhet som RRV:s
förvaltningsrevision inte har möjlighet att granska.
Statskontoret tillstyrker den föreslagna
ambitionshöjningen i riksdagens uppföljnings- och
utvärderingsarbete, som enligt Statskontoret är angelägen med
hänsyn till att rambudgetering och utvecklad mål- och
resultatstyrning förutsätter förbättrad uppföljning på alla
nivåer. Såväl omfattningen som inriktningen på granskningen bör
enligt Statskontoret bedömas mot bakgrund av riksdagens och
regeringens olika roller. Det är, anser Statskontoret, naturligt
att riksdagen i första hand följer upp och utvärderar sina egna
lagstiftnings- och budgetbeslut samt granskar hur regeringen
fullgör sin uppgift att styra förvaltningen. Regeringen bör
granska sina underlydande myndigheter samt följa upp hur de krav
på resultat som riktas mot myndigheterna slår igenom i verkligt
utfall.
1.8.4 Motionerna
I följdmotion 1993/94:K30 yrkande 1 föreslår Lars-Erik Lövdén
m.fl. (s) med hänvisning till den mycket höga kompetens som
finns inom utskotten att den av utredningen föreslagna
resursförstärkningen tillförs utskottsorganisationen i stället
för revisorerna och i formellt hänseende placeras under
kammarsekreteraren. I varje utskottskansli bör en av de
föredragande ha ett särskilt ansvar för uppföljning och
utvärdering.
Utskottens uppföljnings- och utvärderingsverksamhet, särskilt
vad gäller inhämtande av upplysningar och yttranden, bör enligt
motionärerna regleras i 4 kap. riksdagsordningen (yrkande 2).
I motionen (yrkande 3) föreslås vidare att riksdagen avslår
Riksdagsutredningens förslag såvitt avser utbyggnaden av
Riksdagens revisorer.
Enligt motionärerna motiverar den pågående utvecklingen av nya
styrformer inom den offentliga sektorn en allmän översyn av den
samlade statliga revisionens organisation. I detta sammanhang
bör Riksdagens revisorers förhållande till Riksrevisionsverket
klarläggas. Riksdagen bör hos regeringen begära en
parlamentarisk utredning av den statliga revisionen (yrkande 4).
I motion 1992/93:K305 föreslår Owe Andréasson och Håkan
Strömberg (s) att riksdagen ger talmanskonferensen till känna
att en utredning bör göras om att riksdagens utskott får i
uppgift att inom sina ämnesområden följa upp och utvärdera de
politiska målen. Motionärerna erinrar om den gradvisa övergången
från beslut om detaljer till beslut om mål för verksamheten inom
den offentliga sektorn, där måluppfyllelsen bärs upp av de
anställda och dem som berörs av verksamheten. I ett sådant
system är det enligt motionärerna nödvändigt att de beslutande
politikerna successivt förskjuter sitt intresse till uppföljning
och utvärdering. Mot den bakgrunden bör det övervägas om också
riksdagens utskott skulle ägna sig mer åt att följa upp och
utvärdera sina politiska mål.
1.8.5 Utskottets utfrågning med anledning av förslaget
Utskottet har med anledning av utredningsförslaget funnit skäl
att inhämta kompletterande uppgifter och synpunkter i ärendet.
Därvid har utskottet genomfört utfrågningar med
riksdagsdirektören och ordföranden i Riksdagsutredningens
expertgrupp Gunnar Grenfors, generaldirektören och f.d. chefen
för Riksrevisionsverket Ingemar Mundebo samt kanslichefen och
experten i Riksdagsutredningen Åke Dahlberg.
Den övergripande frågeställningen vid utfrågningarna avsåg hur
den mest effektiva statliga revisionsverksamheten skulle kunna
åstadkommas. Beträffande den föreslagna utbyggnaden av
resurserna för Riksdagens revisorer ställdes och besvarades
frågor om bl.a. förslagets sakliga underbyggnad, skälen till att
alternativa modeller förkastats, eventuella begränsningar för
den föreslagna utbyggnaden och samspelet mellan Riksdagens
revisorer och föremålen för granskningsverksamheten. Även frågor
om förhållandet mellan Riksrevisionsverket och Riksdagens
revisorer togs upp, bl.a. med inriktning på eventuella brister i
Riksdagsutredningens analys på detta område,
uppgiftsfördelningen mellan RRV och Riksdagens revisorer,
resursöverföring från RRV till Riksdagens revisorer,
sammanslagning av de båda organen och effektivitetsvinster vid
en ökad samordning av den statliga revisionen. Även
Statskontorets ställning och uppgifter i förhållande till RRV
berördes.
1.8.6 Utskottets bedömning
Riksdagsutredningen har lämnat ett viktigt bidrag till
diskussionen om hur riksdagens arbete med uppföljning,
utvärdering och revision kan gestaltas i framtiden. Principiellt
anser utskottet att flera av de tankar och förslag som
utredningen lagt fram bör kunna ligga till grund för det
fortsatta arbetet på detta område. Det gäller t.ex. den allmänna
orienteringen av utskottens arbete i riktning mot större inslag
av uppföljning och utvärdering, att utskottens egna initiativ
bör vara styrande för riksdagens uppföljnings- och
utvärderingsverksamhet, att utskottens egen uppföljnings- och
utvärderingsverksamhet bör ske inom ämnesmässigt avgränsade
områden och under begränsad tid och att utskotten bör samverka
med Riksdagens revisorer och utredningstjänsten för att
åstadkomma ett så bra resursutnyttjande som möjligt. Utskottet
tillstyrker med detta vad utredningen framfört under avsnitt
7.3. Utskottet anser inte att någon reglering i RO av
uppföljnings- och utvärderingsverksamheten för närvarande är
nödvändig och avstyrker motion K30 yrkande 2.
Det finns enligt utskottets mening skäl att erinra om de
särskilda kännetecknen hos den statliga revisionen i Sverige i
jämförelse med andra länder. Ett särdrag är att det i Sverige
finns två revisionsorgan, Riksrevisionsverket (RRV), som
rapporterar till regeringen, och Riksdagens revisorer, som
rapporterar till riksdagen. I de flesta andra länder rapporterar
revisionen till parlamentet. Ett annat särdrag är att
parlamentariker, till följd av Riksdagens revisorers speciella
organisatoriska form, deltar i själva revisionsarbetet.
Mot bl.a. denna bakgrund bör frågan om den statliga
revisionens framtida roll, organisation och finansiering
bedömas. En utgångspunkt för denna bedömning är att såväl
riksdagen som regeringen även framdeles till sitt förfogande bör
ha egna revisionsmyndigheter. En annan utgångspunkt är att
onödigt dubbelarbete mellan regeringens och riksdagens
revisionsorgan så långt möjligt bör undvikas.
Utskottet vill mot denna bakgrund ställa sig bakom de
principer för förstärkning av revisionen som Riksdagsutredningen
föreslår. Dessa principer ligger också enligt utskottet väl i
linje med 1991 års riksdagsbeslut, enligt vilket riksdagen bör
få ett ökat ansvar för den statliga revisionen (1991/92:FiU2).
Utskottet vill emellertid inte nu ta ställning till den slutliga
omfattningen av resurstillskottet till Riksdagens revisorer.
Bl.a. med hänvisning till motion 1993/94:K30 anser utskottet att
frågan om utvecklingen av relationen mellan Riksdagens revisorer
och Riksrevisionsverket bör ytterligare utredas. Som
Riksdagsutredningen framhåller har kontakterna och samordningen
mellan de båda myndigheterna utvecklats positivt under senare
tid. Utskottet vill bl.a. mot denna bakgrund att riksdagen nu
begränsar sitt beslut till vad utredningen anger som etapp 1.
Det innebär ett resurstillskott om sex tjänster. Med ett sådant
resurstillskott blir det också möjligt att påbörja det närmare
samarbete mellan utskotten och revisionen som utredningen
föreslagit i avsnitt 7.3.
Innan riksdagen tar ställning till de ytterligare resurser som
utredningen förordar bör enligt utskottet en närmare utredning
göras av den föreslagna utbyggnaden av revisionens kansli och av
relationen och rollfördelningen mellan Riksdagens revisorer och
Riksrevisionsverket. En sådan utredning bör presenteras för
riksdagen snarast. Det bör ankomma på talmanskonferensen att
föranstalta om denna utredning. Vad utskottet här anfört bör
riksdagen med anledning av motion K30 yrkande 4 som sin mening
ge talmanskonferensen till känna. Motionens yrkande 3 om avslag
på förslaget såvitt avser Riksdagens revisorer avstyrks. Frågan
om hur utskotten vad gäller uppföljning och utvärdering skall
organiseras har visst samband med utbyggnaden av revisionens
kansli. Denna fråga bör anstå tills den föreslagna utredningen
slutfört sitt arbete. Med hänvisning till detta avstyrks
motionens yrkande 1.
Utskottet vill också erinra om utredningens förslag att
regeringen bör genomföra en närmare analys av den statliga
revisionens roll rörande den kommunala sektorn. Detta bör
riksdagen, med anledning av vad utskottet anfört, ge regeringen
till känna.
Utskottet tillstyrker utredningens förslag enligt vilket det
blir möjligt för riksdagen att utse f.d. riksdagsledamöter till
revisorer.
I motion 1992/93:K305 föreslås att en utredning bör göras om
att riksdagens utskott får i uppgift att inom sina ämnesområden
följa upp och utvärdera de politiska målen. Detta önskemål är
redan uppfyllt genom Riksdagsutredningens förslag i denna del,
varför motionen avstyrks.
1.9 Statsbudgetens indelning i utgiftsområden
1.9.1 Gällande ordning
Statsbudgetens innehåll är i mycket begränsad utsträckning
föremål för reglering i grundlagen. Enligt 9 kap. 3 § RF företar
riksdagen budgetreglering för närmast följande budgetår eller
för annan budgetperiod. Riksdagen bestämmer därvid till vilka
belopp statsinkomsterna skall beräknas och anvisar anslag till
angivna ändamål. Riksdagen kan besluta att särskilt anslag på
statsbudgeten skall utgå för annan tid än budgetperioden. Vid
budgetregleringen skall riksdagen beakta behovet under krig,
krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden av medel för
rikets försvar. Enligt 9:6 RF avger regeringen förslag till
statsbudget till riksdagen.
Statsbudgetens uppställning i tekniskt hänseende, t.ex. med
avseende på indelning i huvudtitlar och anslagstyper, är inte
grundlagsreglerad, varför riksdagen är obunden i varje särskilt
läge. Motivet för detta angavs i grundlagspropositionen (prop.
1973:90) där justitieministern anförde att ständiga förändringar
i fråga om budgetsystemets innehåll, den ekonomisk-politiska
debatten och den tekniska utvecklingen leder till att det
statliga budgetsystemet måste kunna förnyas successivt, varför
regeringsformen inte borde lägga hinder i vägen.
En konsekvens av att det saknas budgettekniska bestämmelser i
grundlagen är att riksdagen kan specificera anslagen i detalj
eller underlåta att göra det. Riksdagen kan också sätta villkor
för anslagen vid angivandet av ändamålen. En annan konsekvens är
att krav på balans mellan inkomster och utgifter saknas.
Själva budgetpropositionen är en översiktlig redovisning av
beräknade inkomster och utgifter. Inkomsterna är specificerade
på olika inkomstslag, och utgifterna är fördelade på 17
huvudtitlar, som väsentligen speglar departementsindelningen.
Förutom departementen utgör statschefen och regeringen,
riksdagen och dess myndigheter, räntor på statsskulden och
oförutsedda utgifter huvudtitlarna i 1993/94 års
budgetproposition. I 19 bilagor till budgetpropositionen
redovisas närmare och motiveras inkomst- och utgiftsposterna i
statsbudgeten. I bilagorna ingår, förutom de 17 huvudtitlarna,
finansplanen och en beredskapsbudget för totalförsvarets civila
del.
1.9.2 Riksdagsutredningen
I betänkandet 1993/94:TK3 diskuteras ett antal principiella
grunder för statsbudgetens indelning i utgiftsområden med
utgångspunkt från rambeslutsmodellens krav på en sådan
indelning. Enligt utredningen bör huvudprincipen vara att
utgiftsområdena skall svara mot de ändamål och de politiska
syften som finns bakom anslagsförslagen. Indelningen bör enligt
utredningens mening tillfredsställa krav på politisk relevans,
statsfinansiellt lämpliga avgränsningar, möjlighet att göra
meningsfulla prioriteringar och att följa upp resultaten. Vidare
bör utgiftsområdena enligt utredningen ha en över tiden önskvärd
fasthet som ändå kan förenas med flexibilitet och möjlig
situationsanpassning. Områdena bör vara en naturlig grund för
regeringens och riksdagens organisation av budgetarbetet.
I utredningen presenteras en skiss med en indelning av
budgetpropositionens för närvarande drygt 600 anslag i 26
utgiftsområden. Indelningen bygger bl.a. på att gemensamma
statsangelägenheter av huvudsakligen konstitutionell eller
finanspolitisk natur fördelas på tre ramar, som tas om hand av
konstitutions-, finans- eller skatteutskottet. En annan princip
är att totalförsvarsutgifterna hålls samman, dvs. att anslag för
det militära och det civila försvaret läggs inom en gemensam
ram. En tredje princip är att anslag för sektorsforskning,
internationella kontakter samt miljöinsatser fördelas på olika
utgiftsområden. Dessutom har fem områden avsedda att rymma rena
hushållstransfereringar, alla med benämningen Ekonomisk
trygghet, skilts ut. Det föreslås även att de areala näringarna,
jord- och skogsbruk samt fiske och anslutande näringar, bildar
ett avgränsat utgiftsområde. Statsskuldsräntor bildar ett eget
område.
En konsekvens av den föreslagna indelningen i utgiftsområden
är att antalet utgiftsområden är fler än antalet utskott, vilket
medför att några utskott får arbeta med mer än en utgiftsram.
Med den föreslagna ordningen blir det inte längre möjligt att
fördela enskilda utgiftsanslag på olika utskott för att
åstadkomma en jämnare arbetsfördelning. En del principiella och
praktiska detaljfrågor beträffande fördelningen av anslag på
olika utgiftsområden återstår att ta ställning till.
I en reservation anför Dan Eriksson (nyd) att utredningen
redan nu borde lägga fram förslag om indelning av statsbudgeten
i utgiftsområden och förslå därmed sammanhängande förändringar i
utskottsindelningen (se vidare avsnitt 1.10.2).
1.9.3 Motionen
I följdmotion K66 yrkande 1 (delvis) begär Dan Eriksson i
Stockholm (nyd) att riksdagen antar förslag om indelning av
statsbudgetens utgiftsområden i enlighet med vad som anförts i
motionen. Riksdagsutredningens överväganden beträffande
utgiftsområden utgör enligt motionären en tillräcklig grund för
ett sådant förslag.
1.9.4 Utskottets bedömning
Utskottet har inga invändningar mot vad utredningen framför i
denna del och ställer sig därför positiv till de redovisade
principerna om en ny indelning av statsbudgeten i
utgiftsområden. Enligt utskottets mening är den skiss till
indelning i 26 utgiftsområden som utredningen redovisar väl
ägnad att ligga till grund för fortsatta överväganden. Utskottet
ställer sig därför också positivt till förslaget i 1993/94:TK3
enligt vilket den redovisade skissen avses ligga till grund för
vidare överväganden. Beslut bör dock enligt utredningens
bedömning fattas senast hösten 1995 för att kunna beaktas i
budgetarbetet våren 1996. Med hänvisning till vad utskottet här
anfört avstyrks följdmotion K66 yrkande 1 (delvis).
1.10 Utskottsindelningen
1.10.1 Gällande bestämmelser
Enligt 4 kap. 3 § RF väljer riksdagen inom sig utskott,
däribland ett konstitutionsutskott, ett finansutskott och ett
skatteutskott, enligt bestämmelser i riksdagsordningen. Denna
bestämmelse återfinns i 4 kap. 2 § RO, enligt vilken förutom de
tre nämnda utskotten minst ytterligare tolv andra utskott
tillsätts av riksdagen för en tid fram till valperiodens slut.
Riksdagen kan under riksmöte tillsätta ytterligare utskott för
samma tidsperiod. I tilläggsbestämmelse 4.6.1 RO räknas de
nuvarande 16 utskotten upp, och i 4 kap. 4--6 §§ samt
tilläggsbestämmelserna 4.6.1--16 anges utskottens uppgifter.
1.10.2 Riksdagsutredningen
Utredningen lägger inte fram något färdigt förslag om
utskottsorganisationen utan nöjer sig med ett exempel, i vilket
antalet utskott minskats till 15 eller 14.
Utgångspunkterna för utredningens överväganden om fördelningen
av utgiftsområden för beredning i utskott har varit att utskott
skall kunna behandla mer än ett utgiftsområde men att inga
utgiftsområden skall delas mellan utskott. Den s.k.
fackutskottsprincipen, innebärande att såväl lagstiftnings- som
budgetärenden inom ett ärendeområde behandlas av samma utskott,
bör enligt utredningen behållas. Vidare bör enligt utredningen
transfereringsområden sammanföras med resp. verksamhet.
Den skisserade fördelningen på utgiftsområden på utskott skall
enligt utredningen ses som ett exempel på hur
utskottsorganisationen med relativt små förändringar kan
anpassas till de nya förutsättningar som den förändrade
budgetprocessen ger. Förslag om förändring av den nuvarande
utskottsindelningen och fördelningen av ärenden mellan utskotten
bör enligt utredningen anstå tills definitivt förslag om
utgiftsområden lagts fram.
I en reservation av Dan Eriksson (nyd) anförs att utredningen
redan nu borde lägga fram förslag om indelning i utgiftsområden
och förändringar i utskottsorganisationen, med sikte på
genomförande nästa valperiod. Utredningens längst gående
överväganden borde kunna ligga till grund för ett sådant
förslag. Reservanten skulle för egen del vilja gå längre genom
att föreslå en sammanslagning av lag- och justitieutskotten samt
finans- och skatteutskotten. Ett särskilt miljöutskott borde
inrättas. Jordbruks-, skogs- och fiskefrågor borde enligt
reservanten föras till näringutskottet.
I ett särskilt yttrande av de socialdemokratiska ledamöterna i
utredningen anförs att riksdagen snarast bör inrätta ett
miljöutskott med ansvar för de övergripande miljöfrågorna med
samordnande och pådrivande funktioner. Det är enligt
(s)-ledamöternas mening nödvändigt att ge miljö- och
naturresursaspekterna ännu större betydelse än i dag. Det
nuvarande jordbruksutskottet bör ombildas till ett renodlat
miljöutskott medan frågor om de areala näringarna integreras med
övriga näringsfrågor. Riksdagen kan, redan innan den nya
rambudgeteringen införs, genomföra en del begränsade
förändringar i utskottsorganisationen, t.ex. överföra mer av de
internationella miljöfrågorna till nuvarande jordbruksutskottet,
ändra namnet till miljöutskott och stärka dess samordnande roll
för miljöfrågorna i riksdagen.
I ett särskilt yttrande anför Lars Leijonborg (fp) att en
långsiktigt naturlig förändring av utskottsorganisationen skulle
vara att jordbruksutskottet ombildas till ett miljöutskott och
att jordbruksfrågorna förs till näringsutskottet. Enligt
Leijonborg kan det dock var lämpligt att diskutera denna
förändring parallellt med andra som kan bli aktuella under nästa
mandatperiod. Det kan också vara motiverat med ett särskilt
jordbruksutskott vid ett eventuellt svenskt medlemskap i EU.
Reservanten accepterar dessa argument mot att nu genomföra denna
förändring.
1.10.3 Motionerna
I följdmotion 1993/94:K28 begär Thage G Peterson m.fl. (s) att
riksdagen snarast inrättar ett miljöutskott med ansvar för
övergripande miljöfrågor som kemikalier, strålskydd, avfall,
miljölagstiftning, naturvård, miljövårdens organisation samt
skydd för luft, mark och vatten. Utskottet bör också arbeta med
förebyggande miljöskydd, samhällsplanering, naturresurslagen och
plan- och bygglagen. Utskottet bör enligt förslaget vara
samordnande och pådrivande med bibehållet ansvar hos
fackutskotten för miljön inom olika sektorer. Stor vikt bör
läggas vid de internationella frågorna och av FN-konferensen om
miljö och utveckling 1992. Som särskilt angeläget framhålls
miljöarbetet inom EES/EU. Även frågan om Östeuropas miljö och
det utvidgade samarbetet med att återställa Östersjön betonas.
I följdmotion 1993/94:K48 yrkande 2 begär Johan Lönnroth m.fl.
(v) att riksdagen beslutar att varje i riksdagen representerat
parti, som i riket erhållit stöd av 4 % av väljarna, skall vara
representerat i finansutskottet. Enligt motionärerna stärker den
föreslagna ordningen med rambeslutsmodellen finansutskottet på
den övriga riksdagens bekostnad. Detta är ett skäl till att alla
partier som passerat fyraprocentsspärren bör vara
representerade med ordinarie ledamot i finansutskottet.
Finansutskottet bör kunna växla i storlek beroende på antalet
partier i riksdagen så att en rimlig proportionalitet säkras.
I följdmotion 1993/94:K66 yrkande 1 (delvis) begär Dan
Eriksson i Stockholm (nyd) att riksdagen redan nu bör anta
förslag om indelning av statsbudgeten i utgiftsområden och
därmed sammanhängande förändringar i utskottsindelningen. Enligt
motionären utgör riksdagsutredningens överväganden en
tillräcklig grund för ett sådant förslag. Detta bör enligt
motionären byggas på genom att lag- och justitieutskotten samt
finans- och skatteutskotten slås samman. Vidare föreslås att ett
särskilt miljöutskott inrättas och att jordbruks-, skogs- och
fiskefrågor flyttas till näringsutskottet.
Ingrid Hemmingsson (m) begär i motion 1992/93:K303 yrkande 2
att riksdagen beslutar att flytta riksdagens beredning av
turistfrågor till näringsutskottet. Motionären anför att
turismen är basen för ett stort antal småföretag och att det är
först på senare år som turismen har börjat att betraktas som en
näring. Därför bör turistfrågorna behandlas i det utskott som
handhar frågor som rör övrigt näringsliv och inte i
kulturutskottet.
Charlotte Cederschiöld (m) begär i motion 1992/93:K306 att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om en organisatorisk samordning av jordbruks-
och näringsfrågorna. Motionären erinrar om de jämfört med
EG-länderna höga svenska matpriserna och menar att
välorganiserade särintressen kan bete sig egennyttigt på de
oorganiserades bekostnad på grund av den politiska och
organisatoriska uppbyggnaden av vårt land. I vissa fall kan
lösningen vara att organen, t.ex. departement och utskott,
minskar i antal och samordnas bättre. En samordning av
jordbruks- och näringsfrågorna skulle enligt motionären
sannolikt stärka konsumenternas ställning.
I motion 1992/93:K318 yrkar Håkan Holmberg (fp) att riksdagen
i samband med en översyn av utskottens organisation inrättar ett
miljöutskott. Huvuddelen av miljöfrågorna handläggs i riksdagen
av jordbruksutskottet, trots att intressekonflikten mellan jord-
och skogsbruksintressena och miljöintressena enligt motionären
många gånger är uppenbar. I motionen redovisas den åtskillnad
mellan jordbruks- och miljöfrågor som finns inom regeringen, vid
länsstyrelserna och i kommunerna samt inom EG/EU:s olika organ.
Enligt motionären är utskottsindelningen i riksdagen i detta
avseende föråldrad, varför ett miljöutskott bör inrättas, varvid
jordbruksutskottet antingen kan vara kvar eller uppgå i annat
utskott.
I motion 1992/93:Jo630 yrkande 34 begär Ingvar Carlsson m.fl.
(s) att riksdagen snarast inrättar ett miljöutskott. De
miljöproblem som skall hanteras under 1990-talet skiljer sig
enligt motionärerna delvis från tidigare problem. Många små och
diffusa utsläpp från t.ex. jordbruket, trafiken och konsumtionen
samt hoten mot den biologiska mångfalden dominerar nu och under
lång tid framåt. Denna utveckling måste enligt motionärerna få
konsekvenser även för riksdagens arbetssätt. Ett miljöutskott
bör ha en samordnande roll i riksdagens behandling av
miljöfrågorna. Stor vikt bör enligt motionärerna läggas vid de
internationella frågorna. Miljöutskottet bör också arbeta med
förebyggande miljöskydd. Även utvecklingen av nya instrument som
miljörevision, miljömärkning och kvalitetssäkring bör följas av
utskottet.
I motion 1992/93:Kr513 yrkande 2 begär Henrik S Järrel (m) att
riksdagen belutar att flytta ärenden rörande turism och dylikt
från kulturutskottet till näringsutskottet. Enligt motionären
hör turistfrågor naturligen till Näringsdepartementet men de
handläggs inom riksdagen i kulturutskottet. Naturligare vore
dock enligt motionären om näringsutskottet handlade dessa
frågor.
I motion 1992/93:Ub689 yrkande 3 begär Bert Karlsson (nyd) att
riksdagen beslutar att ett utskott vid beredning av ett förslag
måste genomföra en allsidig belysning av sakfrågan, om det inte
är uppenbart onödigt. Utgångspunkten för motionens yrkande i
denna del är en redogörelse för riksdagens och regeringens
behandling av frågan om rörflen, ett gräs som bl.a. kan användas
som förnyelsebart biobränsle. En slutsats av denna genomgång är
att riksdagen vid behandlingen av en fråga måste ta ett samlat
grepp över hela frågekomplexet, dvs. göra en allsidig bedömning.
1.10.4 Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att utredningen inte lagt fram något
färdigt förslag till en ny utskottsindelning utan nöjt sig med
att redovisa ett exempel. Av exemplet framgår hur
utskottsorganisationen, på basis av en skisserad fördelning på
utgiftsområden, med relativt små förändringar kan anpassas till
de nya förutsättningar som den nya budgetprocessen ger.
Utskottet delar utredningens mening att förslag om förändringar
i utskottsindelningen och ärendefördelningen mellan utskottet
bör anstå till dess utgiftsområdena lagts fast. Mot denna
bakgrund tillstyrker utskottet utredningens förslag om fortsatt
utredning av utskottsorganisationen. Med hänvisning till detta
avstyrks följdmotionerna K28, K48 yrkande 2 och K66 yrkande 1
(delvis) samt motionerna 1992/93:K303 yrkande 2, K306, K318,
Jo630 yrkande 34, Kr513 yrkande 2 och Ub689 yrkande 3.
1.11 EU-nämnden
1.11.1 Riksdagsutredningen
Utredningen förslår att en nämnd för Europeiska unionen
(EU-nämnden) inrättas i riksdagen från och med den tidpunkt då
Sverige inträder som medlem i EU. Nämnden skall enligt förslaget
ha i uppgift att samråda med regeringen inför viktigare
ställningstaganden i Europeiska unionens råd. Nämnden bör enligt
utredningen ha en storlek och sammansättning som överensstämmer
med utskottens.
Enligt utredningens mening är det förhållandet att riksdagen
vid ett medlemskap i EU avhänder sig beslutanderätt till EU:s
beslutsfattande institutioner det viktigaste principiella
argumentet för att riksdagen genom EU-nämnden skall
tillförsäkras inflytande över beslutsprocessen inom EU.
Benämningen "nämnd" markerar enligt utredningen att EU-nämnden i
likhet med utrikesnämnden har rådgivande snarare än beredande
uppgifter.
När det gäller EU-nämndens storlek och sammansättning har
utredningen övervägt tre modeller: Grundlagsutredningens inför
EG förslag, innebärande att storleken skulle få variera för att
bl.a. garantera att alla i riksdagen representerade partier
skall ha minst en representant i nämnden, vidare
utskottsmodellen, innebärande proportionellt val och extra
suppleantplatser för partier som inte blir representerade, samt
valberedningsmodellen, innebärande att varje parti har en
representant och att därutöver tio platser fördelas
proportionellt. Utredningen förordar utskottsmodellen.
I en reservation till utredningen framhåller Bertil Måbrink
(v) att EU-nämndens sammansättning bör grundas på
valberedningsmodellen och inte utskottsmodellen. Om
utskottsmodellen används riskerar de små partierna att bli utan
ordinarie ledamot i nämnden. Med tanke på den vikt för det
parlamentariska arbetet som denna nämnd kommer att få i händelse
av svenskt medlemskap i EU är detta enligt reservanten helt
oacceptabelt. Eftersom EU-nämnden avses vara ett forum för
information och samråd, inte beslut, finns det inga matematiska
argument för att stänga ute småpartierna från ordinarie
representation.
I en reservation anför Dan Eriksson (nyd) att det är av
yttersta vikt för demokratin att alla partier som passerat
fyraprocentsspärren till riksdagen är representerade i utskott,
nämnder, delegationer m.m. som sorterar under riksdagen.
Beträffande EU-nämnden borde antalet platser för samtliga
partier som uppnått 4 % i val ha en ordinarie plats och
resterande platser fördelas proportionellt efter storlek.
1.11.2 Motionerna
I följdmotion K66 yrkande 2 (delvis) begär Dan Eriksson i
Stockholm (nyd) att riksdagen antar förslag om EU-nämndens
storlek och sammansättning i enlighet med vad som anförts i
motionen. Enligt motionären är det av yttersta vikt för
demokratin att alla partier som passerat fyraprocentsspärren är
representerade i utskott, nämnder, delegationer m.m. som
sorterar under riksdagen, och så bör gälla även för EU-nämnden.
Beträffande denna nämnd borde alla partier som uppnått 4 % av
rösterna i val till riksdagen få en ordinarie plats och resten
av platserna fördelas proportionellt.
I följdmotion K67 begär Gudrun Schyman m.fl. (v) att riksdagen
beslutar att alla i riksdagen representerade partier skall vara
representerade i EU-nämnden och att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om EU-nämndens
rätt att inhämta olika riksdagsutskotts yttranden.
Motionärerna anför att EU-nämnden kommer att få en väsentlig
funktion som forum för information och samråd mellan regeringen
och riksdagen. Alla i riksdagen representerade partier bör få
lika möjligheter att följa den information som ges om
EU-arbetet. Nämndens sammansättning bör därför grundas på
valberedningsmodellen. Nämnden bör också ges möjlighet att
inhämta yttranden från fackutskotten för att kunna väga in
utskottens mera expertbetonade synpunkter i olika ärenden.
1.11.3 Utskottets bedömning
Utskottet har inget att erinra mot utredningens förslag i
denna del, innebärande att en nämnd för europeiska unionen
(EU-nämnden) inrättas i riksdagen från den tidpunkt då Sverige
inträder som medlem i Europeiska unionen. Utskottet tillstyrker
även förslaget att EU-nämnden skall ha samma storlek och
sammansättning som utskotten. Frågan om EU-nämndens rätt att
inhämta utskottsyttranden bör enligt utskottets mening utredas
vidare. Med hänvisning till detta avstyrker utskottet
följdmotionerna K66 yrkande 2 (delvis) och K67.
1.12 Valprövningsnämndens storlek och sammansättning
1.12.1 Gällande ordning
Enligt 3 kap. 11 § RF får val till riksdagen överklagas hos en
av riksdagen utsedd valprövningsnämnd. Nämnden skall bestå av
ordförande och sex andra ledamöter.
Val till valprövningsnämnden förrättas enligt
riksdagsordningens bestämmelser, vilket innebär att valet sker
enligt proportionalitetens principer. Val förbereds av
valberedningen, som är fri att inom sig komponera den lista den
blir enig om. I kammaren kan strikt proportionalitet påkallas,
men detta är ytterligt ovanligt och har inte varit aktuellt vid
val av valprövningsnämnden. Absolut proportionalitet ger under
innevarande valperiod fyra platser till Socialdemokraterna och
två till Moderata samlingspartiet. Socialdemokraterna har
emellertid avstått en plats till Folkpartiet och en
suppleantplats till Vänsterpartiet, medan Moderata
samlingspartiet avstått en suppleantplats till Centerpartiet.
Med denna ordning saknar Kristdemokratiska samhällspartiet och
Ny demokrati representanter i nämnden.
1.12.2 Riksdagsutredningen
I sina överväganden anför utredningen att beroende på den
aktuella partiställningen i riksdagen skulle en ökning av
antalet ledamöter i valprövningsnämnden så att alla partier får
minst en suppleantplats i vissa fall medföra att nämnden blir
mycket stor. Enligt utredningen är det komplicerat att utarbeta
lagregler som inom ramen för oförändrat antal ledamöter både ger
så många partier som möjligt plats i nämnden och största möjliga
proportionalitet. Utredningen utgår från att det nuvarande
systemet att de största partierna avstår platser till de mindre
även framdeles kommer att tillämpas och att nämnden därigenom
får en så allsidigt avvägd sammansättning som möjligt.
I en reservation av Dan Eriksson (nyd) anförs att det är av
yttersta vikt för demokratin att alla partier som passerat
fyraprocentsspärren till riksdagen är representerade i utskott,
nämnder, delegationer m.m. som sorterar under riksdagen och
därför även valprövningsnämnden. I denna nämnd bör enligt
reservanten samtliga partier som uppnått 4 % av rösterna i val
ha en ordinarie plats och resten fördelas proportionellt efter
storlek.
1.12.3 Motionen
I följdmotion K66 yrkande 2 (delvis) begär Dan Eriksson i
Stockholm (nyd) att riksdagen antar förslag om
valprövningsnämndens storlek och sammansättning i enlighet med
vad som anförts i motionen (se avsnitt 1.11.2).
1.12.4 Utskottets bedömning
Utredningen föreslår, med hänvisning till tekniska och
praktiska omständigheter, inga förändringar i fråga om
valprövningsnämndens storlek och sammansättning. Utredningen har
utgått från att det nuvarande systemet, enligt vilket de största
partierna avstår platser till de mindre, kommer att tillämpas
även framgent och att nämnden därigenom får en så allsidig
sammansättning som möjligt. Utskottet instämmer i utredningens
bedömning och tillstyrker ställningstagandet i denna del.
Följdmotion K66 yrkande 2 (delvis) avstyrks.
1.13 Återstående frågor samt former för fortsatt arbete
1.13.1 Utgiftsområden och utskottsorganisationen
Den nya budgetordning som utredningen föreslagit avses att
tillämpas för första gången hösten 1996. Utredningen föreslår
att slutligt beslut om budgetpropositionens indelning i
utgiftsområden och om riksdagens utskottsorganisation får anstå
till år 1995 eller senast våren 1996. Utredningen föreslår
vidare, som en konsekvens härav, att val till utskotten sker för
ett riksmöte i taget under den valperiod som inleds med 1994/95
års riksmöte. Vidare föreslås att utredningens expertgrupp i
samarbete med regeringskansliet fortsätter att bereda frågorna
om utgiftsområdenas indelning. Expertgruppen bör också enligt
utredningen fortsätta att överväga utskottsorganisationen bl.a.
avseende sambanden mellan uppbyggnaden av utgiftsområdena och
utskottsindelningen. Även andra kombinationer av utgiftsområden
än de som utredningen diskuterat bör kunna prövas. Mera
genomgripande förändringar i utskottsorganisationen bör enligt
utredningen inte uteslutas. Expertgruppen bör också överväga hur
utskottens kansliresurser kan anpassas till en ny
utskottsindelning och till de nya arbetsuppgifterna med
uppföljning och utvärdering.
1.13.2 EU-nämnden
EU-nämnden föreslås, som framgått i det föregående, få en
storlek och sammansättning som överensstämmer med utskottens.
Utredningen har dock inte närmare diskuterat formerna för
nämndens arbete eller för dess kontakter med utskotten och inte
heller dess behov av kansliresurser m.m. Dessa frågor föreslås
utredas vidare.
1.13.3 Utvärdering av genomförandet av utredningens förslag
I utredningens principbetänkande föreslogs bl.a. att
kansliresurserna för Riksdagens revisorer skulle utvidgas
stegvis under en treårsperiod och att en utvärdering skulle
göras efter ett och ett halvt år. Utredningen föreslår i sitt
sista delbetänkande att en utvärdering bör göras även av
genomförandet och effekterna av de beslut som riksdagen fattar
med utgångspunkt i utredningens förslag i dess helhet.
Enligt utredningen kan det vara lämpligt att utredningens
expertgrupp under tiden fram till hösten 1994 fortsätter att
bereda de frågor som återstår att belysa och att talmannen och
talmanskonferensen efter valet bör ta ställning till frågornas
fortsatta hantering och till behovet av ytterligare
utredningsinsatser.
1.13.4 Utskottets bedömning
Utskottet, som i olika delavsnitt i det föregående markerat
behovet av fortsatt utredning av t.ex. budgetpropositionens
indelning i utgiftsområden, utskottsorganisationen och
EU-nämnden, har inga erinringar mot vad utredningen föreslagit i
fråga om den fortsatta hanteringen av dessa frågor och
tillstyrker därför förslaget i denna del. Det gäller också
förslaget om en utvärdering av genomförandet och effekterna av
de beslut som riksdagen fattar med utgångspunkt från
utredningens förslag i dess helhet, vilket utskottet
tillstyrker.
2. Övriga frågor
2.1 Riksmötets öppnande
2.1.1 Gällande bestämmelser
Lagtima riksmöte öppnas enligt 1 kap. 6 § riksdagsordningen
vid ett särskilt sammanträde senast på riksmötets tredje dag,
varvid statschefen på talmannens hemställan förklarar riksmötet
öppnat. Talmannen fastställer efter samråd med vice talmännen
ordningen för detta sammanträde. Den nuvarande ordningen
infördes år 1975 sedan den nya regeringsformen trätt i kraft.
2.1.2 Motionen
I motion 1992/93:K320 begär Harriet Colliander och Simon
Lilliedahl (nyd) att riksdagen beslutar om återinrättande av den
ordning som gällde vid riksdagens högtidliga öppnande före 1975.
Det tidigare högtidliga öppnandet, som flyttades från slottets
rikssal till riksdagens plenisal i samband med den nya
regeringsformens ikraftträdande 1975, har enligt motionärerna
blivit mindre högtidligt och saknas av många. Därför föreslås en
återgång till den ordning som gällde före 1975.
2.1.3 Tidigare behandling
Motioner med förslag om att återgå till den gamla ordningen,
då öppnandet var förlagt till Rikssalen i Kungliga Slottet har
behandlats och avslagits vid ett antal tillfällen, senast hösten
1992 (1992/93:KU9). Då hänvisade utskottet till tidigare
ställningstaganden och uttalade att riksdagsöppnandet bör äga
rum i riksdagens plenisal. Utskottet erinrade om att det enligt
den gällande ordningen är talmannen som fastställer formerna för
riksdagens öppnande.
I en reservation (nyd) anfördes att starka skäl talade för att
åter förlägga öppnandet till Rikssalen, varigenom öppnandet
skulle präglas av värdighet och tradition. I ett särskilt
yttrande (m) uttalades att det fanns ett värde i att riksdagens
öppnande av hävd var förlagt till Rikssalen. De moderata
ledamöterna anslöt sig dock till uppfattningen att det är
talmannens uppgift att fatta beslut om hur öppningsceremonin bör
utformas.
2.1.4 Utskottets bedömning
Med hänvisning till tidigare ställningstaganden i denna fråga
uttalar utskottet att riksdagens öppnande bör äga rum i
plenisalen och erinrar om att det är talmannen som fastställer
formerna för riksdagens öppnande. Utskottet avstyrker motion
1992/93:K320.
2.2 Ledamöternas placering i kammaren m.m.
2.2.1 Gällande bestämmelser
Enligt 2 kap. 3 § riksdagsordningen skall för varje ledamot
finnas en särskild plats i plenisalen. Enligt
tilläggsbestämmelse 2.3.1 tar ledamöterna plats i plenisalen
valkretsvis. Särskilda platser skall finnas för talmannen och
vice talmännen samt för statsråden.
2.2.2 Motionen
Charlotte Cederschiöld (m) begär i motion 1992/93:K310 att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om riksdagsarbetets utformning vad gäller
bl.a. placeringen av ledamöterna i kammaren. Motionären anför
att i de allra flesta parlament liksom i de flesta svenska
parlamentariska församlingar är ledmöterna placerade efter
partitillhörighet, medan det i det svenska parlamentet tillämpas
en udda ordning med valkretsvis placering. Detta missgynnar
enligt motionären politiskt majoritetstänkande och gynnar
"bytänkande". Vid den pågående översynen av riksdagsarbetet är
det angeläget att de villkor för det parlamentariska arbetet som
är vanliga i andra europeiska länder eftersträvas.
2.2.3 Tidigare behandling
Utskottet avstyrkte hösten 1992 (1992/93:KU9) ett
motionsförslag med samma innehåll som det nu aktuella. Utskottet
sade sig ha förståelse för motionärernas synpunkter men menade
att effekterna inte blir de avsedda med den nuvarande
utformningen av plenisalen. En omdisponering måste ske om man
vill skapa en tätare debattatmosfär.
2.2.4 Utskottets bedömning
Med hänvisning till tidigare ställningstagande avstyrker
utskottet motion 1992/93:K310.
2.3 Riksdagens arbetsformer m.m.
2.3.1 Gällande bestämmelser
Bestämmelser om riksdagsarbetet finns i 4 kap. regeringsformen
och i riksdagsordningen med tilläggsbestämmelser. Regeringen och
varje riksdagsledamot får enligt huvudregeln väcka förslag om
allt som kan komma under riksdagens prövning, och sådana ärenden
skall -- också enligt huvudregeln -- före avgörandet beredas av
utskott (4 kap. 3 § regeringsformen).
Regeringen avger förslag till riksdagen genom proposition
(3 kap. 1 § riksdagsordningen). Proposition avlämnas genom att
den ges in till kammarkansliet och anmäls av talmannen vid
sammanträde med kammaren efter det att den har delats ut till
riksdagens ledamöter. Propositioner m.fl. ärenden skall för
beredning hänvisas till utskott. Innan ett ärende hänvisas till
utskott skall det normalt bordläggas vid sammanträde med
kammaren. Utskott måste i ett betänkande ta ställning till
förslag som framförts i remitterat ärende.
Stödet till partigrupperna utgår i form av kanslistöd, som
omfattar grundbidrag resp. mandatbidrag, samt kontorshjälp och
resebidrag. Kanslistödet utgör för en partigrupp som företräder
ett regeringsparti 0,9 miljoner kronor per år och för övriga
partigrupper 1,8 miljoner kronor per år. Mandatbidraget uppgår
till 27 000 kr per år och mandat. Kontorshjälp utgår till
ledamöterna beräknat efter normen ett biträde per tre ledamöter.
Bidraget utgör för varje kontorsbiträde 204 000 kr per år exkl.
arbetsgivaravgifter. Resebidraget utgår med 14 000 kr per
mandat för partigrupper som består av högst 20 ledamöter. Övriga
partigrupper erhåller 14 000 kr per mandat för de första 20
mandaten och 7 000 kr per mandat för de mandat som överstiger
20.
2.3.2 Motionerna
I en följdmotion 1993/94:K32 yrkande 2 till
Riksdagsutredningens förslag begär Stefan Attefall (kds) att
riksdagen beslutar att uppdra till Riksdagsutredningen att
överväga riksdagsledamöternas arbetsförhållanden avseende
antalet ledamöter, sekreterarresurser, stödformer etc.
I motionen anförs att den enskilde riksdagsledamoten i Sverige
endast förfogar över kostnadsersättningen personligen, medan det
ekonomiska stödet i övrigt går till partigrupperna. Det medför
enligt motionären att utrymmet för individuella val av
arbetsformer och eget utredningsarbete är mycket litet. Mycket
talar enligt motionären för att tyngdpunkten i detta hänseende
bör förskjutas något från partigrupperna till den enskilde
ledamoten. Som exempel på åtgärder nämns att medlen till
riksdagsledamöternas sekreterarhjälp och utredningsresurser bör
förstärkas och utbetalas till den enskilde ledamoten, som
därefter kan fördela resurserna efter sina egna behov och
önskningar. En minskning av antalet ledamöter från 349 till 249
skulle enligt motionären kunna finansiera den föreslagna
resursförstärkningen.
I motion 1992/93:K321 av Ulf Kristersson m.fl. (m, s), som rör
riksdagsledamöternas ställning, anför motionärerna i denna del
bl.a. följande. Regeringens propositioner bör läggas direkt i
kammaren och förslagen diskuteras där först, innan de går till
utskotten för detaljarbete. På det viset kan stora och viktiga
frågor debatteras i stort först, innan detaljarbetet vidtar.
Alla regeringens propositioner skall presenteras i riksdagen
först och i princip behandlas på samma sätt som
budgetpropositionen. En sådan ordning -- att propositionerna
debatteras i kammaren direkt -- skulle innebära en bättre
behandling av frågor som inte naturligt hör hemma under något
utskott. -- För att förbättra utskottens möjlighet att följa upp
de beslut som riksdagen fattar, och för att seriöst granska
regeringens sätt att verkställa riksdagens beslut, bör
utskottens kompetens och kraft byggas ut. Detsamma gäller
förutsättningarna för att genomföra verkliga utskottsförhör.
Riksdagsledamöternas personliga resurser bör förstärkas i
samband med att deras antal minskas. Huvuddelen av det direkta
stödet till partikanslierna bör i stället för som hittills utgå
direkt till ledamöterna, och enskilda riksdagsledamöter kan
samarbeta om gemensamma resurser.
2.3.3 Tidigare behandling
Frågan om debatter i anslutning till avlämnande av
propositioner i riksdagen har behandlats av
Folkstyrelsekommittén i ett delbetänkande med titeln Försök med
nya arbetsformer i riksdagen (bilaga till proposition
1984/85:190).
I betänkandet konstateras att det förutom interpellationer och
frågor också finns andra möjligheter att anordna debatter i
aktuella frågor i riksdagen. Det gäller debatt utan samband med
annan handläggning (s.k. fristående debatt) enligt RO 2:10,
vidare debatt i anslutning till att regeringen lämnar meddelande
till riksdagen genom skrivelse eller också muntligen genom
statsråd (RO 3:6) och slutligen möjligheten att debattera en i
kammaren nyligen avlämnad proposition, då kammaren beslutar om
remiss till utskott (remissdebatt).
I förslagsdelen anförde kommittén att remissdebatter borde
begäras i större utsträckning än vad som dittills varit fallet.
En nackdel med remissdebatter var enligt kommittén att de störde
planeringen av kammarens reguljära arbete. För att minska denna
nackdel vore det en lämplig ordning att partierna kom överens om
en maximitid för debatten.
Utskottet (KU 1984/85:36) berörde i sitt betänkande den
aktuella frågan kortfattat och uttalade sig för att de
möjligheter att få till stånd debatter i aktuella frågor som
Folkstyrelsekommittén pekat på borde utnyttjas i den planerade
försöksverksamheten med nya arbetsformer.
Frågan om service till ledamöterna behandlades senast av
utskottet hösten 1992 (1992/93:KU9). Det gällde då främst
genomförandet och konsekvenserna av riksdagens beslut vid
1988/89 års riksmöte att förstärka kontorshjälpsstödet till
ledamöterna. Genom beslutet höjdes stödet till en nivå som från
den 1 juli 1991 motsvarar en assistent per tre ledamöter.
Samtidigt beslutades att en viss förstärkning skulle ske
beträffande kanslistödet till riksdagens partigrupper. En första
utvärdering som genomförts av förvaltningskontoret redovisades
våren 1991. Den har bl.a. visat att antalet handläggare vid
partikanslierna hade ökat under den studerade tidsperioden.
En andra utvärdering har redovisats våren 1993. Av denna
framgår bl.a. att det finns stora skillnader mellan partierna
vad gäller kontorshjälpens omfattning och utformning. Det
framgår också att assistenternas yrkesroll förändras i riktning
mot mer kvalificerade arbetsuppgifter eller mot mellanformer av
assistent- och handläggaruppgifter. I samtliga partier finns
stora skillnader mellan ledamöterna när det gäller i vilken
utsträckning kontorshjälpen utnyttjas. Enligt undersökningen
finns det inte något missnöje med tilldelningen av kontorshjälp
från kvantitativ synpunkt.
Utskottet underströk i det tidigare nämnda utlåtandet att ett
gott personligt ledamotsstöd innefattande såväl utredar- och
handläggarfunktioner som sedvanlig assistenthjälp är en
förutsättning för att ledamöterna skall ha möjlighet att på
bästa sätt fullgöra sina uppdrag. Den betydande uppbyggnaden av
stödet som skett under senare år har av inte minst praktiskt
administrativa skäl kanaliserats via partikanslierna. I
sammanhanget torde även, framhöll utskottet, frågor om
lokaltillgång och lokalutnyttjande ha betydelse. Under
hänvisning till det anförda ansåg utskottet att det inte fanns
grund för att förorda att riksdagens ledamöter erhåller
politiska sekreterare på hel- eller deltid.
2.3.4 Utskottets bedömning
Som framgått av vad utskottet anfört ovan finns det inga
formella hinder mot att i kammaren genomföra debatter i
anslutning till avlämnande av propositioner. Med hänvisning till
detta får önskemålen i motion 1992/93:K321 i denna del anses
tillgodosedda. Något tillkännagivande till talmanskonferensen
behövs däremot inte, varför motionen avstyrks.
I motionerna 1992/93:K321 (delvis) och 1993/94:K32 yrkande 2
föreslås en omläggning av den nuvarande ordningen med det
ekonomiska stödet till partikanslierna. Enligt motionärerna bör
stödet helt eller delvis gå direkt till ledamöterna med
möjlighet för dessa att själva bestämma över stödets användning.
Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa till dels den
genomförda förstärkningen av kontorshjälpsstödet till
ledamöterna, dels ett tidigare uttalande om att uppbyggnaden av
stödet av inte minst praktiskt administrativa skäl har
kanaliserats via partikanslierna. Enligt den senaste
utvärderingen våren 1993 framstår ledamöterna som relativt nöjda
med tilldelningen av kontorshjälp.
Utskottet konstaterar dock att det finns olika uppfattningar
bland ledamöterna om hur servicen kan organiseras beroende på
att man arbetar på olika sätt. I den mån det finns ett starkt
önskemål bland ledamöterna att försöksvis omfördela stödet så
att ledamöterna får fritt disponera en viss del av detta, står
det partierna fritt att göra detta.
Innan resultatet av den nu pågående utvärderingen av det
utbyggda stödet föreligger är utskottet inte berett att ta upp
frågan om en omläggning av det ekonomiska stödet till partierna
i den riktning som motionärerna vill, varför motionerna
1992/93:K321 (delvis) och 1993/94:K32 yrkande 2 avstyrks.
2.4 Registrering av ledamöternas ekonomiska intressen
2.4.1 Motionerna
I motion 1992/93:K309 begär Eva Zetterberg m.fl. (v) att
riksdagen uppdrar till talmanskonferensen att utreda frågan om
registrering av riksdagsledamöternas ekonomiska intressen. Med
hänvisning till bl.a. KU:s ingående granskning av statsrådens
ekonomiska förhållandena finns det enligt motionärerna mycket
som talar för att riksdagsledamöternas ekonomiska intressen på
samma sätt bör bli föremål för granskning. Bl.a. styrelseuppdrag
i privata företag kan enligt motionärerna påverka ledamöternas
oberoende. De politiska partiernas självklara intresse att se
till att deras representanter sköter sina uppdrag på ett
förtroendefullt sätt står inte i motsatsställning till en
offentlig registrering av riksdagsledamöternas ekonomiska
intressen, anser motionärerna.
I motion 1993/94:K309 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s och fp)
upprepas, med i stort sett samma motivering som i den förra
motionen, förslaget att riksdagen beslutar uppdra åt
talmanskonferensen att utreda frågan om offentlig registrering
av riksdagsledamöternas ekonomiska intressen och uppdrag.
2.4.2 Tidigare behandling
Utskottet har behandlat frågor om insyn i och registrering av
politikers ekonomiska intressen vid flera tillfällen under
senare år. Utskottet har därvid avstyrkt motionsyrkanden med
hänvisning till att uppgifter om ekonomiska förhållanden, t.ex.
inkomstuppgifter, fastighetsinnehav och aktieinnehav över en
viss nivå samt ledamotskap i bolagsstyrelse, i stor omfattning
ändå är offentliga och att några särregler för politiker i dessa
avseenden inte varit motiverade.
Senast behandlades dessa frågor hösten 1992 (1992/93:KU9). Vid
detta tillfälle framhöll utskottet att det i första hand bör
ankomma på de politiska partierna att försäkra sig om att deras
kandidater på ett förtroendefullt sätt kan sköta de uppdrag de
nominerats för. Mot beslutet reserverade sig den
socialdemokratiska gruppen. I reservationen anfördes att
registrering av parlamentsledamöternas ekonomiska intressen
förekommer i bl.a. Norge, Frankrike, Portugal, Spanien och
Storbritannien. Syftet med registreringarna angavs i huvudsak
vara att klarlägga i vad mån en ledamots
förmögenhetsförhållanden kan skapa risk för lojalitetskonflikter
i uppdraget som ledamot. Bl.a. inkomstuppgifter,
fastighetsinnehav och innehav av mer än 500 aktier i ett
registrerat bolag samt ledamotskap i bolagsstyrelser borde
enligt reservanterna anmälas till registrering.
2.4.3 Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att det i dag finns en bred uppslutning
bakom tanken att uppgifter om riksdagsledamöternas ekonomiska
förhållanden liksom ledamotskap i olika slags styrelser bör
finnas registrerade och tillgängliga för allmänheten. Exempel på
ekonomiska förhållanden som bör registreras är uppgifter om
inkomst samt innehav av fastigheter och aktier. När det gäller
styrelseuppdrag som kan komma i fråga för registrering rör det
sig t.ex. om uppdrag i bolagsstyrelser, ekonomiska föreningar,
företags- och branschorganisationer, fackliga organisationer och
organisationer med anknytning till boendet.
Syftet med en sådan registrering bör enligt utskottets mening
vara att öppet redovisa de olika bindningar och intressen som
kan tänkas påverka det politiska uppdraget.
Den praktiska sidan av saken gäller bl.a. hur ett system av
här avsett slag skall administreras. För detta behövs bl.a.
regler för vilka uppgifter som skall lämnas för registrering,
vem som skall ta hand om dessa uppgifter, hur uppgifterna skall
uppdateras och i vilken form de skall presenteras.
Mot denna bakgrund bör enligt utskottets mening riksdagen, med
anledning av motionerna 1992/93:K309 och 1993/94:K309, uppdra åt
förvaltningskontoret att utreda frågan och till riksdagen
redovisa sina överväganden och förslag.
2.5 Ökat samarbete mellan de nordiska parlamenten
2.5.1 Gällande ordning
Någon särskild reglering av samarbetet mellan parlamenten i de
nordiska länderna finns inte. Samarbetet mellan de nordiska
länderna regleras allmänt genom ett avtal som trädde i kraft den
1 juli 1963, det s.k. Helsingforsavtalet. Avtalet har reviderats
vid flera tillfällen, senast 1993.
I avtalet regleras samarbetet på flera olika sakområden:
rättsligt, kulturellt, socialt och ekonomiskt samarbete samt
samarbete på samfärdselns och miljövårdens område. Samarbetet
äger rum inom det Nordiska ministerrådet, på statsministrarnas,
utrikesministrarnas och övriga ministrars möten, i särskilda
samarbetsorgan och mellan ländernas fackmyndigheter.
Härutöver finns centrala samarbetsavtal på en rad områden,
däribland en överenskommelse om gemensam nordisk
arbetsmarknad, en nordisk arbetsmiljökonvention, en
miljöskyddskonvention mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige
samt en konvention om social trygghet.
2.5.2 Motionen
Ingela Mårtensson (fp) yrkar i motion 1992/93:K308 att
riksdagen tar initiativ till att öka samarbetet mellan de
nordiska parlamenten. Motionären hänvisar till förslag som
tidigare redovisats om att förstärka och strukturera det
nordiska regeringssamarbetet. På likartat sätt bör de nordiska
parlamenten söka nya former för att stärka samarbetet. Enligt
motionären borde det vara självklart att alla nordiska
parlamentariker skulle kunna resa fritt i Norden. En tänkbar
form för samarbete är enligt motionären s.k. pryoverksamhet i
näringslivet eller offentlig verksamhet. Riksdagsledamöter
skulle också kunna vistas i ett annat nordiskt parlament under
en vecka för att skaffa kunskaper och erfarenheter.
2.5.3 Utskottets bedömning
Av utskottets redovisning ovan har framgått att det nordiska
samarbetet är omfattande och försiggår på en mängd sakområden
och i olika fora. Utskottet, som delar motionärens uppfattning
att det är önskvärt med ett ökat samarbete mellan parlamenten i
de nordiska länderna, anser att det närmast ankommer på
talmanskonferensen att överväga ett sådant ökat samarbete.
Därmed får motionärens önskemål anses tillgodosedda. Något
initiativ från riksdagen är emellertid inte nödvändigt, varför
motion 1992/93:K308 avstyrks.
2.6 Riksdagsarrangemang utanför Stockholm
2.6.1 Gällande bestämmelser
Enligt 4 kap. 1 § regeringsformen sammanträder riksdagen till
riksmöte årligen. Riksmöte hålls i Stockholm, om inte riksdagen
eller talmannen bestämmer annat av hänsyn till riksdagens
säkerhet eller frihet. Enligt Grundlagberedningen (SOU 1972:15
s. 131) får det förutsättas att riksdagen träffar avgörande, om
frågan aktualiseras under pågående riksdagsarbete. Enligt
Grundlagberedningen inbegrips i ett sådant fall, förutom hänsyn
till rikets säkerhet eller frihet, "också ett sådant fall som
att ledamöternas hälsa -- -- -- för fara, t.ex. på grund av en
epidemi". Att riksdagens säkerhet och frihet kan vara i fara vid
krig eller krigsfara är enligt grundlagskommentaren (Holmberg &
Stjernquist s. 166) uppenbart. Särskilda bestämmelser om
riksdagens sammanträdesort vid krig eller krigsfara finns i 13
kap. 1 § RF.
2.6.2 Motionen
I motion 1992/93:K311 begär Johan Lönnroth m.fl. (v) att
riksdagen ger talmanskonferensen i uppdrag att föreslå
riksdagsaktiviteter som kan vara lämpliga att placera utanför
Stockholm. Enligt motionärerna borde den moderna
informationsteknologin göra det möjligt att förlägga delar av
det lagfästa riksdagsarbetet utanför Stockholm i form av t.ex.
utskottsförhör eller interpellationsdebatter på platser som är
särskilt berörda av det aktuella ärendet. Även något plenum
borde kunna komma i fråga. En utplacering av riksdagsaktiviteter
skulle enligt motionärerna förankra och sprida kunskaper om
riksdagen bättre över landet och motverka den nuvarande
koncentrationen av mediebevakning till riksdagshuset.
2.6.3 Utskottets bedömning
Som framgått ovan stadgas uttryckligen i regeringsformen, att
riksmöte skall hållas i Stockholm. Endast av hänsyn till
riksdagens säkerhet eller frihet kan riksmötet förläggas till
annan ort. På de grunder som motionärerna anför kan således inte
sammanträden med riksdagen eller dess utskott äga rum utanför
Stockholm. Någon anledning att ändra grundlagen på denna punkt
föreligger heller inte. Med hänvisning härtill avstyrker
utskottet motion 1992/93:K311.
2.7 Ersättare för riksdagsledamöter
2.7.1 Gällande bestämmelser
Enligt 3 kap. 1 § regeringsformen skall det finnas ersättare
för kammarens ledamöter. Ersättare inträder enligt 4 kap. 9 § RF
då riksdagsledamot är riksdagens talman eller tillhör
regeringen.
Riksdagsledamot kan enligt 1 kap. 8 § riksdagsordningen efter
prövning erhålla ledighet från sitt uppdrag. Om ledighet
beviljas för minst en månad skall uppdraget utövas av ersättare.
I sitt förslag om införande av ersättare i riksdagen (SOU
1970:17) föreslog Grundlagberedningen att det skulle finnas
ersättare för riksdagsledamot som antingen är frånvarande eller
talman eller tillhör regeringen. I de två senare fallen skulle
enligt förslaget alltid ersättare inkallas, i det förstnämnda
fallet endast om frånvaron beräknades till minst femton dagar
eller, vid kortare frånvaro, om minst tio av riksdagens
ledamöter begärde det. Som skäl för förslaget framhöll
beredningen främst att ersättarsystemet skulle bidra till att
upprätthålla den partimässiga balansen i riksdagen.
I propositionen (prop. 1972:66) gavs systemet en annan
utformning än vad beredningen föreslagit. Departementschefen
förordade att systemet skulle komma till användning under sådana
förhållanden att ersättaren kunde göra en meningsfull insats i
riksdagen. Systemet fick inte vara sådant att det skapade
svårigheter i riksdagsarbetet. Från dessa synpunkter fann
departementschefen det angeläget att ersättare inte skulle kunna
kallas in vid enstaka tillfällen under mycket kort tid. Som en
följd av denna inställning till ledighetsperiodens längd
avvisade departementschefen även beredningens förslag om att ett
visst minsta antal ledamöter skulle kunna påkalla att ersättare
kallades in vid kortare ledighet. På dessa grunder föreslogs att
ersättare skulle kallas in om ledigheten avsåg minst en månad.
Utskottet (KU 1972:30) anslöt sig till det synsätt som
redovisats i propositionen och menade att en lämplig avvägning
skulle nås mellan olika intressen som det fanns skäl att beakta
om den föreslagna regeln godtogs och tillstyrkte förslaget i
denna del.
2.7.2 Motionen
I motion 1993/94:K313 begär Ian Wachtmeister och Dan Eriksson
(nyd) att riksdagen beslutar om en sådan ändring i
riksdagsordningen att det blir möjligt att inkalla ersättare
även vid kortare tids sjukdom samt vid uppdrag på annan ort.
Motionärerna anför att det med nuvarande ordning inte är
möjligt att inkalla ersättare för en kortare tid än 30 dagar.
För partier som står utanför kvittningssystemet är denna ordning
ett problem. Det är enligt motionärerna viktigt att tillfällig
sjukdom inte skapar hasardmoment vid voteringar, där avgörandet
hänger på några få röster. Därför bör ersättare kunna inkallas
vid kortare sjukdom. Enligt motionärerna bör grundprincipen vara
att riksdagen är samlad när besluten fattas. Voteringar skulle
kunna ske på vissa, i förväg fastställda tider.
2.7.3 Utskottets bedömning
Som framgått av redovisningen ovan har frågan om den minsta
ledighetstid som medför att ersättare kallas in för ledamot
övervägts principiellt i förarbetena till den här aktuella
lagstiftningen. Av förarbetena framgår klart att tanken på att
kalla in ersättare för tjänstgöring under en mycket kort tid
avvisades. Motivet för restriktiviteten är att ersättaren skall
kunna göra en meningsfull insats och att ersättarsystemet inte
får skapa svårigheter i riksdagsarbetet. Enligt utskottets
bedömning är dessa faktorer fortfarande giltiga. Några nya
omständigheter har enligt utskottets mening inte kommit till som
ändrar bedömningen. Med hänvisning till detta avstyrks motion
1993/94:K313.
2.8 Regler för statsråds inlägg i riksdagsdebatterna
2.8.1 Gällande bestämmelser
I tilläggsbestämmelse 2.14.1 i riksdagsordningen anges bl.a.
bestämmelser om längden på anföranden vid överläggning i
kammaren. Föranmälan om debattinlägg skall uppta den beräknade
tiden för anförandet. Anförande utan förhandsanmälan får inte
överstiga sex minuter, om talmannen inte medger längre tid. Nytt
anförande från den som tidigare haft ordet i en viss fråga får
inte överstiga tre minuter.
I 2 kap. 15 § riksdagsordningen sägs bl.a. att statsråd får,
med bortseende från talarlistan, göra kortare inlägg för att
bemöta annan talare. Enligt tilläggsbestämmelse 2.15.3 får
särskilt inlägg från statsråd till bemötande av annan talare
inte överstiga tio minuter. Ledamot som beviljats rätt till
genmäle får yttra sig före statsrådet.
Bestämmelserna för när ett statsråd besvarar en interpellation
framgår av tilläggsbestämmelse 6.1.3 till riksdagsordningen. Vad
gäller statsrådet får svaret räcka längst tio minuter.
Statsrådet kan därutöver få ordet för ytterligare två anföranden
om vardera längst sex minuter. Kortare inlägg av det slag som
avses i RO 2:15 från statsråd får i en interpellationsdebatt
inte överstiga tre minuter. På sådant inlägg får inte avges
genmäle.
2.8.2 Motionen
I motion 1993/94:K315 begär tredje vice talman Bertil Fiskesjö
(c) att riksdagen beslutar om en ändring i riksdagsordningen i
fråga om bestämmelserna om statsrådens särskilda inlägg i
riksdagsdebatterna.
Enligt motionären är bestämmelserna oklara. Att ett statsråds
kortare inlägg inte betraktats som replik utan som ett
huvudanförande har tidigare inte varit förenat med några
olägenheter men har föranlett problem på senare tid i samband
med skilda rekommenderade debattregler.
För att råda bot på den rådande osäkerheten föreslås i
motionen vissa huvudregler för hanteringen av statsrådens
yttranderätt. Ett statsråd som inte föranmält sig till en debatt
kan enligt förslaget få ordet för ett eller flera särskilda
inlägg om tio minuter. Varje sådant inlägg betraktas enligt
förslaget som ett huvudanförande. Härutöver har statsråd rätt
till replik i huvudsak enligt samma regler som gäller för
ledamöterna. Statsråd bör alltid ha rätt till sista ordet i
interpellationsdebatter.
2.8.3 Utskottets bedömning
De förändringar i riksdagsordningen som föreslås i motionen
avser lösningar på tre problem. Det första gäller vissa
oklarheter i fråga om bestämmelserna i 2 kap. 15 §
riksdagsordningen om statsrådens inlägg i debatterna i vissa
fall. Det andra gäller praxis i fråga om bl.a. bestämmelserna om
tidsbegränsning för statsråds anföranden som inte är
förhandsanmälda (tilläggsbestämmelse 2.14.1 andra stycket). Det
tredje gäller hur statsråd kan garanteras få sista ordet i ett
replikskifte i allmänna debatter (tilläggsbestämmelse 2.15.1)
resp. interpellationsdebatter (tilläggsbestämmelse 6.1.3 fjärde
stycket).
Enligt utskottets mening är det ett väsentligt intresse att
bestämmelserna om debatterna i kammaren är klara och tydliga. De
i motionen föreslagna ändringarna i riksdagsordningen innebär
dels klarläggande av vissa bestämmelser där oklarhet råder, dels
en konfirmering av en framvuxen praxis. Utskottet har inhämtat
att talmannen avser att tillsätta en arbetsgrupp som skall göra
en allmän översyn av riksdagens debattregler. Utskottet
förutsätter att de i motion 1993/94:K315 upptagna frågorna
behandlas i detta sammanhang. Utskottet avstyrker med hänsyn
härtill motionen.
2.9 Iakttagande av beredskapshänsyn vid beredning av
riksdagsärenden
2.9.1 Gällande bestämmelser m.m.
Ärenden om den militära och -- i den mån sådana ärenden inte
tillhör något annat utskotts beredning -- den civila delen av
totalförsvaret samt ärenden om samordningen inom totalförsvaret
ligger inom försvarsutskottets beredningsområde
(tilläggsbestämmelse 4.6.7 i riksdagsordningen).
Inom regeringskansliet har Försvarsdepartementet ansvaret för
samordning inom totalförsvaret, och det kan nämnas att
departementets huvudenhet för totalförsvarets civila del har
kontaktpersoner för övriga departement.
Regeringen framhöll i propositionen inför 1992 års
försvarsbeslut (prop. 1991/92:102) att grunden för
totalförsvarets civila del är det fredstida samhället.
Försvarsutskottet påpekade vid sin behandling av propositionen
bl.a. att ansvar för en verksamhet i fred innebär motsvarande
ansvar i krig, att denna ansvarsprincip också innebär ett ansvar
för att beredskapsaspekterna beaktas vid planering av
verksamheten i fred samt att i planering och samhällsutveckling
tidigt ta hänsyn till sårbarhet och risker minskar behovet av
kostnadskrävande beredskapsåtgärder och ökar dessutom säkerheten
i det fredstida samhället (1991/92:FöU12). Principen kommer till
uttryck i förordningen (1986:294) om ledning och samordning inom
totalförsvarets civila del. I denna förordning anges att varje
myndighet i sin verksamhet skall beakta totalförsvarets krav och
att en utgångspunkt för myndigheternas planering är att en
myndighet med ansvar för en viss verksamhet i fred skall behålla
detta ansvar också under krig om verksamheten skall
upprätthållas då.
2.9.2 Motionen
I motion 1992/93:Fö204 av Göthe Knutson m.fl. (m, fp, c, kds)
anförs att anpassning till ett fredstida världssamfunds villkor
sker till priset av hög sårbarhet och starkt beroende inom flera
samhällssektorer och därmed för samhället i dess helhet. I detta
läge behövs enligt motionärerna ett ökat stöd för att
säkerställa och ge tyngd åt utvecklingen av beredskapshänsyn.
Riksdagen, som har ett övergripande ansvar för att
samhällsutvecklingen inte skapar säkerhetspolitiska risker, bör
därför inrätta ett eget organ, ett beredskapsråd, med uppgift
att säkerställa att beredskapsaspekten finns med i
riksdagsbesluten. Detta bör ske genom att rådet bl.a. yttrar sig
över de förslag från regeringen som riksdagen bedömer har
betydelse för rikets möjligheter att bemästra kris- och
krigssituationer. Motionärerna föreslår med hänvisning till det
anförda att riksdagen inrättar ett beredskapsråd (yrkande 1).
2.9.3 Utskottets bedömning
Riksdagsutredningen har föreslagit att utskottsorganisationen
bör bli föremål för fortsatta överväganden, ett förslag som
utskottet ställt sig bakom (avsnitt 1.13). I avvaktan på dessa
överväganden bör ställningstagande i den fråga som tas upp i
motion 1992/93:Fö204 anstå, varför motionen avstyrks.
2.10 Representationen i organ som väljs av riksdagen
2.10.1 Gällande bestämmelser
De organ det här gäller är främst utskotten, utrikesnämnden
och valprövningsnämnden.
I 7 kap. riksdagsordningen finns gemensamma bestämmelser om
val inom riksdagen. Enligt 7 kap. 2 § skall val beredas inom en
av riksdagen utsedd valberedning. Varje partigrupp, vilken
motsvarar parti som vid valet till riksdagen fått minst 4 % av
rösterna i hela riket, skall besätta en plats. Därutöver
fördelas tio platser proportionellt mellan samma partigrupper.
Därvid skall vid den proportionella fördelningen tillämpas den
beräkningsgrund som anges i 4 § andra stycket. Det innebär att
platserna fördelas mellan partier genom att de en efter en
tilldelas det parti som för varje gång visar det största
jämförelsetalet. Jämförelsetalet är lika med partiets röstetal,
så länge ingen annan plats har tilldelats partiet, och erhålls
därefter genom att partiets röstetal delas med det tal som
motsvarar antalet platser som redan har tilldelats partiet, ökat
med ett. Denna metod går under benämningen heltalsmetoden eller
d'Hondts metod (utan kartellförbud).
Enligt tilläggsbestämmelse 4.2.1 skall riksdagen tillsätta 16
utskott. Riksdagen kan enligt 4 kap. 2 § andra stycket under
riksmötet tillsätta ytterligare utskott för längst tiden fram
till valperiodens slut. Antalet ledamöter i utskotten fastställs
enligt tilläggsbestämmelse 4.3.1 riksdagsordningen av riksdagen
på förslag av valberedningen.
Vid val till utskott tillämpas bestämmelserna i 7 kap.
riksdagsordningen (RO). I RO 7:4 finns regler om proportionella
val. Enligt första stycket i denna paragraf skall platserna
fördelas proportionellt mellan partierna, om två eller flera
personer skall utses genom val med slutna sedlar. Med parti
avses här varje grupp av riksdagsledamöter som vid valet
uppträder under särskild beteckning. Den aktuella metoden är
heltalsmetoden eller d'Hondts metod (utan kartellförbud), som
beskrivits ovan.
Enligt 10 kap. 7 § regeringsformen består utrikesnämnden av
talmannen samt nio andra ledamöter, som riksdagen väljer inom
sig. Val av ledamöter i utrikesnämnden avser riksdagens
valperiod. Antalet valda suppleanter skall vara nio. Härtill
kommer vice talmannen, som är ersättare för talmannen (RO 8 kap.
7 §).
Valprövningsnämnden, som handlägger överklaganden angående val
till riksdagen, skall enligt 3 kap. 11 § regeringsformen bestå
av ordförande, som skall vara eller ha varit ordinarie domare
och som inte får tillhöra riksdagen, och sex andra ledamöter.
Ledamöterna väljs efter varje ordinarie val för tiden fram till
dess nytt val till nämnden ägt rum. Ordföranden väljs särskilt.
Riksdagen utser också genom särskilt val ersättare för
ordföranden i riksdagens valprövningsnämnd enligt 8 kap. 2 §
riksdagsordningen.
Av förarbetena framgår att Grundlagberedningen (SOU 1972:15
s. 291) ingående övervägde huruvida någon annan metod än
d'Hondts metod utan kartellförbud borde gälla för
mandatfördelningen vid proportionella val inom riksdagen.
Övervägandena tog särskilt sikte på utskottsvalen. Beredningen
fäste avgörande vikt vid att de politiskt relevanta
styrkeförhållandena i kammaren så nära som möjligt skulle
avspeglas i varje utskott. Beredningen fann att den d'hondtska
metoden var den enda som garanterade att såväl ett parti med
absolut majoritet i kammaren som två eller flera samverkande
partier med kammarmajoritet kan få majoritet i varje utskott.
2.10.2 Motionen
I följdmotion 1993/94:K31 av Harriet Colliander och Dan
Eriksson (nyd) anförs att vissa partier är utestängda från
deltagande i vissa organ för beredning av ärenden, vilket
innebär att de inte har full insyn i verksamheten och inte
tillgång till fullständig information. I motionen föreslås att
riksdagen beslutar att partier representerade med 4 % i
riksdagen skall ha säte i alla parlamentariskt tillsatta organ i
riksdagen.
2.10.3 Tidigare behandling
Konstitutionsutskottet har senast behandlat frågan om val till
riksdagens utskott under 1992/93 års riksmöte (1992/93:KU9) och
därvid hänvisat till Grundlagberedningens noggranna genomgångar
av olika metoder för fördelningen av platser i utskotten.
Utskottet ansåg att det förhållandet att bl.a. uddatalsmetoden
inte kan garantera att en majoritet i kammaren fick en majoritet
i varje utskott leder till att heltalsmetoden bör föredras.
Utskottet behandlade under riksmötet 1990/91 (1990/91:KU42) en
motion som förordade en utredning med syfte att skapa
förutsättningar för att samtliga i riksdagen representerade
partier skulle få minst en ledamot i utrikesnämnden. Utskottet
hänvisade till ett tidigare ställningstagande, enligt vilket
utrikesnämnden med hänsyn till sina uppgifter borde vara
begränsad till sin storlek och ha proportionell sammansättning,
och avstyrkte motionen. Riksdagen följde utskottet.
Riksdagen har vid två tillfällen under 1987/88 års riksmöte
behandlat och avslagit motioner, enligt vilka samtliga
riksdagspartier med minst 4 % av rösterna borde vara
representerade i valprövningsnämnden. Utskottet (1987/88:KU15)
avstyrkte motionerna med hänvisning till att nämnden vid sin
tillkomst förutsattes bli utsedd med tillämpning av reglerna om
proportionalitet. Om alla riksdagspartier skulle bli
representerade ansåg utskottet att nämnden skulle bli otympligt
stor. Vid båda tillfällena avgavs reservation (fp och v) till
förmån för en översyn av reglerna. Riksdagen följde utskottet.
Vid 1992/93 års riksmöte behandlade utskottet (1992/93:KU9) en
motion med samma inriktning som de nyss nämnda. Utskottet
förordade därvid att frågan borde överlämnas till
Riksdagsutredningen för vidare överväganden, vilket borde ges
talmanskonferensen till känna. Riksdagen följde utskottet.
2.10.4 Utskottets bedömning
Utskottet har vid sin senaste behandling av representationen i
utskotten m.m. (1992/93:KU9) förordat att sådana frågor borde
överlämnas till Riksdagsutredningen för vidare överväganden.
Utredningen har som framgått ovan föreslagit att bl.a. frågan om
utskottens organisation bör bli föremål för ytterligare
överväganden. Enligt utskottets mening bör därför reglerna för
representation i utskotten övervägas i detta sammanhang. Vad
gäller valprövningsnämnden har utskottet som framgått ovan
ställt sig bakom Riksdagsutredningens förslag att inte ändra det
nuvarande systemet. Med hänvisning till detta avstyrks
följdmotion K31.
2.11 Riksdagens information till allmänheten
2.11.1 Riksdagens externa information
Riksdagen har en omfattande extern informationsverksamhet. De
delar av verksamheten som riktar sig direkt till allmänheten är
telefonservice, dagspressannonsering, annonsering i telefon- och
telefaxkataloger, skolbesök och visningar samt utgivning av
diverse trycksaker och böcker om riksdagen. Allmänheten har
också tillgång till riksdagens publika databaser (Rixlex).
Vidare speglas riksdagsbeslut m.m. i tidningen Riksdag &
Departement, vars redaktion finns inom riksdagens förvaltning.
Även Riksdagsbiblioteket, som erbjuder bl.a. riksdagstrycket och
statliga publikationer, har en roll i informationsverksamheten.
Riksdagen tillhandahåller dessutom en omfattande service till
massmedier i form av direktlinjer för avlyssning av
kammardebatterna och utskottsutfrågningarna, Kammarkalendern som
innehåller information om veckan arbete i kammaren, automatisk
telefonsvarare, pressmeddelanden och Riksdagsbeslut i korthet.
Riksdagen bedriver även en omfattande utbildningsverksamhet i
form av kurser för journalister, informatörer, journalistelever
och högskolestuderande samt lärare och bibliotekarier.
2.11.2 Motionen
I motion 1992/93:K316 begär Rune Backlund (c) att riksdagen
ger riksdagens förvaltningskontor i uppdrag att närmare utforma
och ge ut en riksdagens informationstidning till hushållen.
Enligt motionären har riksdagen hittills i hög grad förlitat sig
på andra aktörer i form av massmedierna, partierna och
myndigheterna när det gäller information till allmänheten. Den
information som når allmänheten är enligt motionären alltför
splittrad och ofullständig för att ge en tydlig bild av
riksdagen. Riksdagens information till allmänheten är enligt
motionären otillräcklig. En tänkbar väg att förbättra
informationen till allmänheten vore att ge ut en
informationstidning till alla hushåll i landet vid tre
tillfällen under ett riksmöte, ett vid riksmötets öppnande i
oktober, ett i januari och ett i juni.
2.11.3 Tidigare behandling och pågående uppföljning
Konstitutionsutskottet har vid ett flertal tillfällen
behandlat frågor om riksdagens information, senast under
riksmötet 1992/93 (1992/93:KU9 s. 14 f.). I detta sammanhang
gjordes en bredare genomgång av informationsverksamheten på
basis av ett material från riksdagens förvaltningskontor.
Utskottet konstaterade mot bakgrund av den lämnade redovisningen
att mycket omfattande insatser gjorts och var under övervägande
inom informationsområdet. Förvaltningsstyrelsen, som har det
övergripande ansvaret för informationsfrågorna, kan på lämpligt
sätt initiera de förändringar och den utveckling som ändrade
förhållanden kan motivera, anförde utskottet, som också framhöll
att frågor om ökade resurser fick aktualiseras i sedvanliga
budgetsammanhang.
Inom ramen för utskottens uppföljnings- och
utvärderingsverksamhet har konstitutionsutskottet under våren
1994 beslutat att genomföra en förstudie av
samhällsinformationen i riksdagen. Denna syftar till att
kartlägga och analysera riksdagens informationpolicy, styrning
och prioriteringsprinciper för informationsverksamheten, vidare
organisation och produktion samt resultatmätning och
avnämarreaktioner. Även frågan om hur riksdagens
informationsverksamhet är relaterad till den allmänna
informationsverksamheten ingår i undersökningen.
2.11.4 Utskottets bedömning
Med hänvisning till att riksdagens informationsverksamhet i
sin helhet för närvarande är föremål för utredning inom ramen
för ett uppföljnings- och utvärderingsprojekt bör beslut om
ytterligare åtgärder för att informera allmänheten om riksdagen
och dess arbete anstå till det tillfälle då riksdagen fattar
beslut med anledning av det pågående arbetet på
samhällsinformationsområdet. Motion 1992/93:K316 avstyrks
därför.
2.12 Handläggningen av turistfrågor i regeringskansliet
2.12.1 Gällande ordning
Turistfrågor inom regeringskansliet handläggs sedan 1988, då
frågorna flyttades från Jordbruksdepartementet, i
Näringsdepartementet. Enligt uppgift från Näringsdepartementet
har för närvarande två politiskt sakkunniga ett delat ansvar för
frågorna på den politiska nivån. För ärendehandläggning svarar
en departementssekreterare inom enheten för företagsutveckling.
2.12.2 Motionen
Ingrid Hemmingsson (m) begär i motion 1992/93:K303 yrkande 1
att riksdagen till regeringen framför att det i
Näringsdepartementet bör finnas en sakkunnig som enbart sysslar
med turistfrågor. Turistnäringen består av många och vitt skilda
företag med en bredd och en mångfald som inte står att finna i
någon annan näringsgren. Därför är det enligt motionären
nödvändigt att det finns en sakkunnig i Näringsdepartementet som
sysslar enbart med turistfrågor. Det vore en styrka såväl för
marknadsföringen utomlands som för det stora antalet företag i
branschen och inte minst skulle det ha en positiv betydelse för
de utvecklingsmöjligheter som turistnäringen har i framtiden,
anför motionären.
2.12.3 Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening är det regeringens ensak att bestämma
om hur regeringskansliet bör organiseras för enskilda ändamål,
varför motion 1992/93:K303 avstyrks.
2.13 Arbetslivsår för riksdagsledamöter
2.13.1 Gällande bestämmelser
Riksdagsledamot kan enligt 1 kap. 8 § riksdagsordningen efter
prövning erhålla ledighet från sitt uppdrag. Om ledighet
beviljas för minst en månad skall uppdraget utövas av ersättare.
Enligt 1.8.1 riksdagsordningen skall ansökan om ledighet från
uppdraget innehålla de skäl varpå ansökan grundas. Ansökan skall
avse ledighet under viss tid. Ansökan prövas av talmannen, om
ledigheten gäller kortare tid än en månad och av riksdagen om
den gäller längre tid.
Enligt 22 § lagen (1988:589) om ersättning m.m. till
riksdagsledamöter är en ledamot som lämnar riksdagen efter minst
tre års sammanhängande tjänstgöring berättigad till
inkomstgaranti enligt denna lag. För den som har en
sammanhängande tjänstgöringstid av minst sex år utgör enligt 23
§ inkomstgarantin 80 % av pensionsunderlaget enligt 13 § andra
stycket och eljest 66 % därav.
2.13.2 Motionen
I motion 1993/94:K311 begär Birger Andersson och Rosa Östh,
båda (c), att riksdagen hos talmanskonferensen begär förslag om
arbetslivsår för riksdagsledamöter i enlighet med vad som anförs
i motionen.
Enligt motionärerna har många riksdagsledamöter, bl.a. de som
rekryterats direkt efter studierna via politiskt arbete i
partikanslier eller via ombudsmannatjänster i politiska eller
fackliga sammanhang, bristande erfarenhet från arbetslivet.
Förslag har framförts om att begränsa möjligheten till omval
utöver ett visst antal mandatperioder, en åsikt som motionärerna
inte omfattar.
I motionen föreslås att en ledamot under tredje mandatperioden
skall beredas möjlighet till ett arbetslivsår. Detta skall
planeras mycket noga, och en individuell utbildningsplan skall
utarbetas i samråd med ledamoten. Ledamöter som inte hunnit
avsluta sin utbildning bör enligt motionärerna ges möjlighet att
slutföra sin utbildning under arbetslivsåret. En ledamot som tar
ut ett arbetslivsår bör enligt motionärerna kunna beviljas
ekonomiska förmåner enligt de bestämmelser som tillämpas i
utbildnings- och arbetsmarknadspolitiska sammanhang. En annan
möjlighet är att tillämpa bestämmelserna om inkomstgaranti.
2.13.3 Utskottets bedömning
Motionen berör enligt utskottets mening ett viktigt problem
för de riksdagsledamöter som inte hunnit avsluta sin formella
utbildning innan de blivit invalda i riksdagen. Enligt
utskottets mening bör det emellertid vara en ledamots ensak hur
han eller hon väljer att under den aktiva delen av sitt liv
växla mellan politiska förtroendeuppdrag och andra
sysselsättningar. Utskottet finner mot denna bakgrund förslaget
i motionen om ett arbetslivsår alltför formaliserat, varför
motion 1993/94:K311 avstyrks.
3. Författningsförslagen i Reformera riksdagsarbetet m.m.
Författningsförslagen skall, med hänsyn till de kopplingar som
finns mellan dem, behandlas i den ordning som de föreslås träda
i kraft. I detta sammanhang behandlas också ett förslag om
ändring i riksdagsordningen, som väckts i proposition 1993/94:77
om en ombildning av arbetsgivarorganisationen för det statliga
området. Eftersom den föreslagna lagen skall träda i kraft den 1
januari 1995 har den infogats i det lagförslag som upprättats
med anledning av Reformera riksdagsarbetet 1, som föreslås få
samma ikraftträdandetidpunkt (se nedan 3.2).
3.1 Lagförslag med anledning av Reformera riksdagsarbetet 3
Författningsförslaget i förslaget Reformera riksdagsarbetet 3
skall träda i kraft först, nämligen den 1 oktober 1994.
Förslaget innehåller ett lagförslag om ändring i
riksdagsordningens bestämmelser om utskottsval. I avvaktan
på den fortsatta utredningen om utskottsorganisationen som
behandlats av utskottet i avsnittet 1.10 föreslås att utskotten
väljs för ett riksmöte i taget.
I utredningens förslag till lagtext bör enligt utskottet göras
sådana förändringar att riksdagen efter införandet av den nya
utskottsorganisationen inte behöver välja utskott vid varje
återstående riksmöte i valperioden och att inte ett inträffat
extraval före beslutet om ny utskottsorganisation gör att
bestämmelsen utslocknar. Utskottet framlägger i bilaga 1
lagtext som tillgodoser dessa önskemål.
Förslaget avser en huvudbestämmelse och måste med hänsyn till
ikraftträdandetidpunkten beslutas vid ett tillfälle med
kvalificerad majoritet (se 8:16 RF).
3.2 Lagförslag med anledning av Reformera riksdagsarbetet 1
Förslaget Reformera riksdagsarbetet 1 (1993/94:TK1) innehåller
följande lagförslag:
1. Lag om ändring i regeringsformen
2. Lag om ändring i riksdagsordningen
3. Lag om ändring i lagen (1993:962) om ändring i
riksdagsordningen
I propositionen om en ombildning av arbetsgivarorganisationen
för det statliga området (prop. 1993/94:77) föreslås att
finansutskottet inte längre skall godkänna avtal i fråga om
anställningsvillkor för statens arbetstagare. Detta förslag
föranleder bl.a. ändringar i regeringsformen och
riksdagsordningen. Riksdagen har beslutat att som vilande anta
propositionens förslag om ändring i regeringsformen
(1993/94:KU19). Utskottet ansåg i betänkandet att riksdagen
borde ta ställning till propositionens övriga lagförslag först
sedan riksdagen tagit slutlig ställning till den föreslagna
ändringen i RF. Bland dessa lagförslag finns ändringarna i
riksdagsordningen.
Utskottet kan emellertid nu konstatera att det finns ett
lagtekniskt samband mellan Riksdagsutredningens förslag om
ändringar i RO och förslagen i proposition 1993/94:77. Utskottet
har därför kommit till slutsatsen att ändringarna i RO enligt
proposition 1993/94:77 måste ske i detta sammanhang.
Samtliga nu aktuella lagar föreslås träda i kraft den 1
januari 1995.
3.2.1 Förslaget till lag om ändring i regeringsformen
Ändringarna i 9 kap. 4 § och 13 kap. 1 § är en följd av
förslaget om förlängning av riksmötet m.m. (se avsnitt 1.4).
Upphävandet av 8 kap. 6 § innebär att delegering av vissa
skattebeslut till det sammansatta finans- och skatteutskottet
slopas (se avsnitt 1.5). Härigenom behöver inte längre
skatteutskottet nämnas i RF och kan utgå ur 4 kap. 3 §.
Ändringen av 12 kap. 7 §, slutligen, innebär en ändring i
valbarhetsreglerna för Riksdagens revisorer, som kommenterats
i avsnitt 1.8.
Utskottet tillstyrker utredningens förslag till lagtext (se
bilaga 2) och hänvisar i övrigt till de
författningskommentarer som lämnas på s. 220--221 i TK1.
3.2.2 Förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen
Ändringarna i 1 kap. har alla samband med förslaget om
förlängning av riksmötet och slopande av urtima riksmöte.
Utskottet tillstyrker utredningens förslag till lagtext och
hänvisar till författningskommentarerna på s. 222--223 i TK1.
En omdisposition av 2 kap. har föreslagits av utredningen.
Detta medför ändringar i tilläggsbestämmelsen 2.4.2, 2 kap. 5
§ samt tilläggsbestämmelserna 2.5.1 och 2.5.2. Ändringarna
beskrivs på s. 223 i TK1. Utskottet tillstyrker de föreslagna
ändringarna.
De centrala bestämmelserna om planeringen av kammarens
sammanträdesschema under riksmötet har samlats i en ny
bestämmelse i 2 kap. 6 §. Första stycket som gäller beslut
om uppehåll i kammarens arbete om en vecka eller längre tid
tillstyrks av utskottet. Likaså tillstyrker utskottet förslaget
i andra stycket om beslut om uppehåll i kammarens arbete när
regeringen förordnat om extra val. Författningskommentarerna
finns på s. 223--224 i TK1.
Bestämmelsens tredje och fjärde stycke, som gäller avbrott i
uppehåll i kammarens arbete, bör enligt utskottets mening
förenklas och förtydligas. Innebörden bör dock vara densamma som
i utredningens förslag med undantag för att det enligt
utskottets mening inte finns någon särskild anledning varför en
riksdagsminoritets begäran att avbryta ett uppehåll i riksmötet
måste motiveras. Att det i dag existerar ett sådant krav för
begäran om inkallande av urtima riksmöte torde sammanhänga med
regeln i RO 3:14 som nu föreslås avskaffas (se nedan). Denna
regel ger, för det fall riksdagen kallats till urtima riksmöte
med stöd av begäran från ledamöter i riksdagen, motionsrätt i
den fråga som har föranlett kallelsen. Utskottet föreslår den
utformning av 2 kap. 6 § tredje och fjärde styckena som framgår
av lagförslaget i bilaga 3.
Tilläggsbestämmelsen 2.6.1 handlar om underrättelse till
riksdagsledamöterna när uppehåll i kammararbetet avbryts.
Utredningens förslag till lagtext tillstyrks av utskottet.
Författningskommentaren finns på s. 225 i TK1.
I tilläggsbestämmelsen 2.15.4 föreslås, utan samband med
huvudförslagen i utredningen, ett tillägg som innebär att
talmannen får anvisa annan plats i plenisalen än talarstolen
eller bänken från vilken en ledamot får tala. Utskottet
tillstyrker förslaget.
Den av utredningen föreslagna ändringen i tilläggsbestämmelsen
2.16.2 har samband med förslaget om förlängningen av
riksmötet. Den tillstyrks av utskottet.
Utskottet vill i sammanhanget ta upp ytterligare en fråga
rörande tilläggsbestämmelsen 2.16.2. Andra stycket andra
meningen lyder för närvarande: "Meddelande om tiden för sådan
justering införes i den eller de tidningar i vilka
kammarsammanträden gives till känna." Meningen anknyter till
tilläggsbestämmelsen 2.6.1, sådan den löd före den 1 januari
1994. Genom beslut hösten 1993 (1993/94:KU8) avskaffades
emellertid bestämmelsen att kallelse till sammanträde om möjligt
bör införas i en eller flera dagstidningar. Den ersattes med den
allmänna bestämmelsen att talmannen beslutar om annonsering av
kammarens sammanträden och av övrig verksamhet i riksdagen.
Utskottets förslag är att andra stycket andra meningen utgår som
en konsekvens av den tidigare företagna ändringen.
De nya uppskovreglerna (se 5 kap. 10 §) föranleder en
redaktionell ändring i 3 kap. 2 §. Utskottet tillstyrker.
Utskottet vill föreslå ytterligare en ändring i 3 kap 2 §. I
andra stycket sägs att anslagsproposition skall avlämnas senast
den 10 mars. De senaste åren har genom provisorisk lagstiftning
denna dag tidigarelagts till den 25 februari. Detta bör gälla
även för 1994/95 års riksmöte vilket blir det sista under vilket
budgetarbetet äger rum på våren om Riksdagsutredningens förslag
i TK2 accepteras (se avsnitt 1.3.2.6). Utskottets förslag är att
"10 mars" utbyts mot "25 februari" i lagtexten.
Ändringarna i 3 kap. 4, 5 och 10 §§ har samband med
förslaget om förlängning av riksmötet. Utskottet tillstyrker
ändringarna.
Beträffande 3 kap. 11 § föreslår utredningen, utan direkt
samband med andra förslag, en ändring som gäller möjligheterna
att förlänga motionstiden och sättet att beräkna
följdmotionstider. Som framgått av avsnitt 1.4 bör enligt
utredningen fler plenifria veckor läggas in under den normala
sammanträdesperioden. Planeringen av riksdagsarbetet skulle dock
förryckas om fler plenifria veckor automatiskt skulle leda till
att även motionstiderna förlängdes. Utredningen föreslår därför
att möjligheten att vid beräkning av motionstid bortse från
dagar som infaller under uppehåll i riksdagsarbetet om en vecka
eller längre tid tas bort. Samtidigt föreslås att möjligheterna
att förlänga motionstid utvidgas. Om särskilda skäl föreligger
skall riksdagen på förslag av talmannen kunna besluta om
förlängd motionstid. Särskilda skäl kan t.ex. vara längre
uppehåll i kammarens arbete. Förlängning av motionstiden bör som
regel komma i fråga under jul- och sommaruppehållet. Förslaget
motiveras utförligare på s. 226--227 i TK1.
Som konsekvens av detta förslag görs ändring i
tilläggsbestämmelsen 3.11.1 och upphävs tilläggsbestämmelsen
3.11.3.
Utskottet tillstyrker utredningens förslag beträffande 3 kap.
11 § och tilläggsbestämmelserna 3.11.1 och 3.11.3.
Ändringarna i 3 kap. 12 § är konsekvenser av förslagen om
förlängning av riksmötet och ändringen av uppskovsinstitutet (se
5 kap. 10 §). Utskottet tillstyrker ändringsförslagen.
Som en konsekvens av förslaget att avskaffa det urtima
riksmötet avskaffas även bestämmelsen i 3 kap. 14 § om den
särskilda motionsrätten vid denna form av riksmöte. Bestämmelsen
i 3 kap. 15 § om motionsrätt med anledning av händelse av
större vikt görs samtidigt tillämplig när som helst under
riksmötet, oavsett om riksdagen sammanträder eller har
sammanträdesuppehåll. Utskottet tillstyrker förslagen.
Genom den av utredningen föreslagna ändringen i 4 kap. 2 §
första stycket skall skatteutskottet inte längre anges i
huvudbestämmelse utan i tilläggsbestämmelse. Det har att göra
med att skatteutskottet inte längre behöver omnämnas i RF (se
ovan). Enligt utskottet finns dock inte något nödvändigt samband
mellan reglering i RF och i huvudbestämmelse i RO. En eventuell
förändrad reglering av skatteutskottet i RO kan vänta till
förslaget beträffande utskottsorganisationen föreligger (se
avsnitt 1.10).
Utskottets förslag är att skatteutskottet liksom hittills
anges i 4:2 RO. Utskottet instämmer däremot i utredningens
förslag att bestämmelsen om ett minsta antal utskott bör
ersättas med en regel enligt vilken riksdagen utöver de utskott
som anges i RF skall välja ytterligare erforderligt antal
utskott.
En redaktionell ändring i paragrafens andra stycke tillstyrks
vidare av utskottet.
I konsekvens med utskottets förslag i fråga om 4:2 anser
utskottet att skatteutskottets huvuduppgifter även
fortsättningsvis bör regleras i huvudbestämmelsen 4 kap. 5
§. Dessutom bör konsekvensändringar göras med anledning av
förslaget om avskaffande av det sammansatta finans- och
skatteutskottet.
Med anledning av förslaget i proposition 1993/94:77 att
finansutskottet inte längre skall godkänna avtal i fråga om
anställningsvillkor för statens arbetstagare bör ytterligare en
konsekvensändring göras i 4 kap. 5 §.
Utredningens förslag till ändringar i tilläggsbestämmelserna
4.6.2 och 4.6.3 behöver inte göras om skatteutskottets
huvuduppgifter alltjämt anges i 4 kap. 5 §.
Tilläggsbestämmelse 4.8.1 föreslås förändras som en följd
av avskaffandet av det sammansatta finans- och skatteutskottet
och av finansutskottets uppgifter i fråga om anställningsvillkor
för statens arbetstagare. Utskottet tillstyrker förslagen.
4 kap. 11 § föreslås förändras som en följd av
förlängningen av riksmötet. Utskottet tillstyrker förslaget.
Tilläggsbestämmelserna 4.11.1 och 4.11.3 föreslås
förändrade som en följd av avskaffandet av det sammansatta
finans- och skatteutskottet. Utskottet tillstyrker förslaget.
Med anledning av förslaget i proposition 1993/94:77 att
avskaffa finansutskottets uppgifter i fråga om
anställningsvillkor för statens arbetstagare bör den särskilda
tystnadspliktsregeln i 4 kap. 16 § också slopas.
Ändringen i 5 kap. 3 § är redaktionell och tillstyrks av
utskottet.
Ändringarna i 5 kap. 10 § och tilläggsbestämmelserna
5.10.1 och 5.10.2 avser förändringar i uppskovsinstitutet.
Förändringarna innebär att ett ärende som huvudregel skall
avgöras under den valperiod under vilken det väckts. Riksdagen
kan dock medge uppskov till första riksmötet i närmast följande
valperiod. Som framgått av avsnitten 1.4 och 1.7 har utskottet
tillstyrkt utredningens förslag till ändringar av
uppskovsinstitutet.
Utskottet tillstyrker utredningens förslag till lagtext med en
mindre språklig justering i 5 kap. 10 §. Författningsförslagen
kommenteras närmare på s. 229--230 i TK1.
5 kap. 11 § och tilläggsbestämmelsen 5.11.1 föreslås
avskaffas med anledning av förslaget om slopande av urtima
riksmöte. Förslaget tillstyrks av utskottet.
I 5 kap. 12 § och tilläggsbestämmelse 5.12.1 föreslås
redaktionella ändringar som en följd av att 5 kap. 11 § upphävs.
Förslaget tillstyrks.
Reglerna i tilläggsbestämmelsen 6.1.1, som gäller när
under riksmötet interpellation får inges, föreslås ändras dels
som en konsekvens av det nya riksmötet, dels även sakligt i viss
utsträckning. Den närmare motiveringen framgår på s. 231 i TK1.
Utskottet tillstyrker ändringarna.
En redaktionell ändring har föreslagits i tilläggsbestämmelsen
6.2.2. Utskottet tillstyrker.
6 kap. 3 § och tilläggsbestämmelserna 6.3.1 och 6.3.2
gäller det nya skriftliga frågeinstitutet, som tillstyrkts av
utskottet (se avsnitt 1.6). Regleringen blir enligt utskottet
redigare om det skriftliga frågeinstitutet får sin egen
huvudbestämmelse och två egna tilläggsbestämmelser. Detta
innebär att någon ändring ej görs i RO 6:2 och att inte någon
tilläggsbestämmelse 6.2.3 införs, såsom föreslagits av
utredningen. De kommentarer som lämnas av utredningen till dessa
paragrafer (se s. 231--232 i TK1) är emellertid i huvudsak
tillämpliga på RO 6:3 resp. 6.3.1.
Utskottets förslag innebär att den lagtext som finns i
utredningens förslag med vissa redaktionella tillägg och
förtydliganden införs i en ny huvudbestämmelse, RO 6:3, och i en
ny tilläggsbestämmelse, 6.3.1. I den nya tilläggsbestämmelsen
6.3.2 anges att fråga som framställts för skriftligt svar och
själva svaret skall redovisas i riksdagens protokoll.
Ändringen i tilläggsbestämmelsen 7.1.1 är av redaktionellt
slag. Något särskilt lagförslag för denna ändring, som
utredningen föreslagit, behövs inte längre, sedan lagen
(1993:962) om ändring i riksdagsordningen numera trätt i kraft.
Som dag för ikraftträdande föreslås, som redan framgått,
den 1 januari 1995. Beträffande uppskovsbestämmelserna
framhåller utredningen att man inte funnit anledning att låta
äldre bestämmelser gälla i fråga om den tid inom vilken ett
ärende som väckts före ikraftträdandet skall avgöras. De nya
bestämmelserna gäller även ärenden väckta före ikraftträdandet.
Enligt utskottets mening bör det klarläggas tydligare än vad
utredningen gjort vad som gäller beträffande de ärenden som
väckts under våren 1993 och under 1993/94 års riksmöte och som
riksdagen beslutar uppskjuta till 1994/95 års riksmöte. Ärenden
som väckts under kalenderåret 1993 måste i enlighet med då ännu
gällande bestämmelser avgöras före utgången av år 1994. Ärenden
som väckts under våren 1994 och som inte har avgjorts före de
nya uppskovreglernas ikraftträdande den 1 januari 1995 skall i
enlighet med de nya reglerna avgöras före utgången av 1994/95
års riksmöte. Något ytterligare uppskov kan riksdagen inte
längre medge.
Beträffande behandlingsordningen bör påpekas att det nu
behandlade förslaget om ändring i riksdagsordningen innehåller
såväl huvudbestämmelser som tilläggsbestämmelser. Vissa av
ändringarna är beroende av bifall till förslaget om ändring i
regeringsformen. Förslagets huvudbestämmelser bör därför
behandlas av riksdagen i samma ordning som grundlag (se 8:16
RF). Tilläggsbestämmelserna har ställning som vanlig lag och
behandlas därför endast en gång, nämligen i samband med det
slutliga beslutet om huvudbestämmelserna. Tilläggsbestämmelserna
ingår dock för informationens skull i det lagförslag som nu
framläggs för riksdagen.
3.3 Lagförslag med anledning av Reformera riksdagsarbetet 2
I förslaget Reformera riksdagsarbetet 2 (1993/94:TK2) finns
följande lagförslag:
1. Lag om ändring i riksdagsordningen
2. Lag om ändring i riksdagsordningen
Det första lagförslaget avser ett tillfälligt tillägg av en
huvudbestämmelse, 3 kap. 2 a §, under tiden den 1 januari
1995 t.o.m. den 31 december 1996. Bestämmelsen har att göra med
budgetårsomläggningen (se avsnitt 1.2) och avser det förlängda
budgetår som börjar den 1 juli 1995 och pågår till den 31
december 1996. Utskottet tillstyrker förslaget som intas som
bilaga 4.
Den andra lagen om ändring i riksdagsordningen föreslås träda
i kraft den 1 januari 1996. Bestämmelserna avser omläggningen av
budgetåret till kalenderår (se avsnitt 1.2), rambeslutsmodellen
m.m. (se avsnitt 1.3). Utskottet tillstyrker utredningens
förslag till lagtext med undantag för vissa förtydliganden i
förslaget till lydelse av den paragraf som i utredningens
förslag betecknas 5:13 men som genom en omdisposition i
utskottets förslag får beteckningen 5 kap. 12 § (se nedan).
Därutöver görs vissa redaktionella ändringar i olika
paragrafer.
I 5 kap. 12 § första stycket bör endast anges att riksdagen
kan besluta om indelning av statsutgifter i utgiftsområden. Det
bör framgå av lagtexten att beslutet skall fattas genom lag. Av
förslaget till 3 kap. 2 § andra stycket framgår sedan att om
riksdagen fattat ett sådant beslut skall regeringens förslag
till statsbudget innehålla en fördelning av anslagen på de
beslutade utgiftsområdena.
5 kap. 12 § andra stycket bör enligt utskottet ändras så att
det framgår att rambeslutsmodellen endast tillämpas om riksdagen
fattat beslut om utgiftsområden enligt första stycket. Vidare
bör begreppet utgiftsram definieras i lagtexten.
I övrigt bör utredningens förslag till lydelse av paragrafen
antas. Utskottet hänvisar till författningskommentaren på s. 65
i TK2.
Lagförslaget intas i sin helhet som bilaga 5 till
betänkandet.
Lagförslaget innehåller såväl huvudbestämmelser som
tilläggsbestämmelser. Eftersom vissa av ändringarna avser
paragrafer som också ändras i förslaget om lag i ändring i
riksdagsordningen med anledning av TK1, måste
huvudbestämmelserna även i detta förslag behandlas i samma
ordning som grundlag. Tilläggsbestämmelserna anges i
lagförslaget men beslutas först i samband med det slutliga
beslutet om huvudbestämmelserna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande omläggning av budgetåret till kalenderår och
valdagens förläggning
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Fi717 yrkande
3, 1993/94:K32 yrkande 1 och 1993/94:K48 yrkande 1 bifaller
Riksdagsutredningens förslag i förslag 1993/94:TK2,
men. (v) - delvis
2. beträffande rambeslutsmodellen m.m.
att riksdagen, med avslag på motionerna 1993/94:K29,
1993/94:K47, 1993/94:K48 yrkande 3, 1993/94:K49 och 1993/94:K50
samt 1992/93:K313, bifaller förslaget 1993/94:TK2 yrkandena
3--6,
men. (v) - delvis
3. beträffande förlängning av riksmötet m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:K307 bifaller
Riksdagsutredningens förslag i förslag 1993/94:TK1 och som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
följdlagstiftning,
4. beträffande slopande av det sammansatta finans- och
skatteutskottet
att riksdagen bifaller Riksdagsutredningens förslag i förslag
1993/94:TK1 och, med hänvisning till vad utskottet anfört, som
sin mening ger regeringen till känna att skattefullmakterna i
olika skattelagar bör slopas,
5. beträffande frågeinstitutet
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:K301 och
1993/94:K305 bifaller Riksdagsutredningens förslag i förslag
1993/94:TK1,
6. beträffande motionsrätten m.m.
att riksdagen, med avslag på motionerna 1992/93:K207 yrkande
11 och 1992/93:K328 samt 1993/94:K303, 1993/94:K307 och
1993/94:K308, bifaller Riksdagsutredningens förslag i förslag
1993/94:TK1 yrkande 2 såvitt avser motionsrätten och beredningen
av motioner,
7. beträffande riksdagens arbete med uppföljning och
utvärdering
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:K305 och motion
1993/94:K30 yrkandena 1 och 2 bifaller Riksdagsutredningens
förslag i förslag 1993/94:TK1 yrkande 2 såvitt avser utskottens
arbete med uppföljning och utvärdering,
8. beträffande riksdagsrevisorernas verksamhet
att riksdagen med anledning av Riksdagsutredningens förslag i
förslag 1993/94:TK1 yrkande 2 såvitt avser riksdagsrevisorernas
verksamhet och motion 1993/94:K30 yrkande 4 samt med avslag på
motion 1993/94:K30 yrkande 3 som sin mening ger
talmanskonferensen till känna vad utskottet anfört om en
utredning av utbyggnaden av Riksdagens revisorers kansli och av
relationen och rollfördelningen mellan Riksdagens revisorer och
Riksrevisionsverket,
9. beträffande den statliga revisionens roll rörande den
kommunala sektorn
att riksdagen med anledning av Riksdagsutredningens förslag i
förslag 1993/94:TK1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
10. beträffande statsbudgetens indelning i utgiftsområden
att riksdagen avslår motion 1993/94:K66 yrkande 1 (delvis),
att riksdagen bifaller Riksdagsutredningens förslag i förslag
1993/94:TK3 yrkande 2 såvitt nu är i fråga,
13. beträffande EU-nämndens sammansättning
att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:K66 yrkande 2
(delvis) och 1993/94:K67 yrkande 1 bifaller Riksdagsutredningens
förslag i förslag 1993/94:TK3 yrkande 2 såvitt nu är i fråga,
res. 1 (nyd)
men. (v) - delvis
14. beträffande EU-nämndens rätt att inhämta
utskottsyttranden
att riksdagen avslår motion 1993/94:K67 yrkande 2,
men. (v) - delvis
15. beträffande valprövningsnämndens storlek och
sammansättning
att riksdagen, med avslag på motion 1993/94:K66 yrkande 2
(delvis), bifaller Riksdagsutredningens förslag i förslag
1993/94:TK3 yrkande 3 såvitt avser val till riksdagens
valprövningsnämnd,
16. beträffande återstående frågor samt former för fortsatt
arbete
att riksdagen bifaller Riksdagsutredningens förslag i förslag
1993/94:TK3 yrkande 4 såvitt avser förslaget om fortsatt
utredningsarbete,
17. beträffande riksmötets öppnande
att riksdagen avslår motion 1992/93:K320,
res. 2 (nyd)
18. beträffande ledamöternas placering i kammaren m.m.
att riksdagen avslår motion 1992/93:K310,
res. 3 (nyd)
19. beträffande riksdagens arbetsformer m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:K32 yrkande 2 och
1992/93:K321 (delvis),
20. beträffande registrering av ledamöternas ekonomiska
intressen
att riksdagen, med anledning av motionerna 1992/93:K309 och
1993/94:K309, som sin mening ger förvaltningskontoret till känna
vad utskottet anfört om en utredning av frågan om
riksdagsledamöternas ekonomiska intressen m.m.,
21. beträffande ökat samarbete mellan de nordiska
parlamenten
att riksdagen avslår motion 1992/93:K308,
22. beträffande riksdagsarrangemang utanför Stockholm
att riksdagen avslår motion 1992/93:K311,
23. beträffande ersättare för riksdagsledamöter
att riksdagen avslår motion 1993/94:K313,
res. 4 (nyd)
24. beträffande regler för statsråds inlägg i
riksdagsdebatterna
att riksdagen avslår motion 1993/94:K315,
25. beträffande iakttagande av beredskapshänsyn vid
beredningen av riksdagsärenden
att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö204 yrkande 1,
26. beträffande representationen i organ som väljs av
riksdagen
att riksdagen avslår motion 1993/94:K31,
27. beträffande riksdagens information till allmänheten
att riksdagen avslår motion 1992/93:K316,
28. beträffande handläggning av turistfrågor i
regeringskansliet
att riksdagen avslår motion 1992/93:K303 yrkande 1,
29. beträffande arbetslivsår för riksdagsledamöter
att riksdagen avslår motion 1993/94:K311,
30. beträffande Riksdagsutredningens lagförslag
att riksdagen med anledning av förslagen 1993/94:TK1 yrkande 1
(delvis), 1993/94:TK2 yrkandena 1--2 (delvis) och 1993/94:TK3
yrkande 1 samt proposition 1993/94:77 (förslaget till lag om
ändring i riksdagsordningen)
dels antar det av utskottet framlagda förslaget till lag
om ändring i riksdagsordningen (bilaga 1),
dels antar som vilande de av utskottet framlagda förslagen
till
a) lag om ändring i regeringsformen (bilaga 2),
b) lag om ändring i riksdagsordningen, såvitt avser
huvudbestämmelserna (bilaga 3),
c) lag om ändring i riksdagsordningen (bilaga 4),
d) lag om ändring i riksdagsordningen, såvitt avser
huvudbestämmelserna (bilaga 5).
Stockholm den 31 maj 1994
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Stig
Bertilsson (m), Catarina Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt
Ove Johansson (s), Ingvar Johnsson (s), Inger René (m), Hans
Göran Franck (s), Ingvar Svensson (kds), Simon Liliedahl (nyd),
Henrik S Järrel (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Ola Karlsson
(m), Elvy Söderström (s) och Christina Linderholm (c).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. EU-nämndens sammansättning (mom. 13)
Simon Liliedahl (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39
börjar med "Utskottet" och slutar med "K67" bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening är det av yttersta vikt för
demokratin att alla partier som passerat fyraprocentsspärren är
representerade i utskott, nämnder, delegationer m.m., som
sorterar under riksdagen. Detta bör även gälla för EU-nämnden, i
vilken alla partier som uppnått fyra procent av rösterna i val
till riksdagen bör få en ordinarie plats och resten av platserna
fördelas proportionellt.
dels att utskottets hemställan under mom. 13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande EU-nämndens sammansättning
att riksdagen, med anledning av motionerna 1993/94:K66 yrkande
2 (delvis) och 1993/94:K67 yrkande 1 och med avslag på förslag
1993/94:TK3 yrkande 2 såvitt nu är i fråga, som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts av utskottet angående
EU-nämndens sammansättning.
2. Riksmötets öppnande (mom. 17)
Simon Liliedahl (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 43
börjar med "Med hänvisning till" och slutar med "avstyrker
motion 1992/93:KU320" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att riksdagens
högtidliga öppnande efter flyttningen från slottets rikssal till
riksdagens plenisal har blivit mindre högtidlig och saknas av
många. Därför bör en återgång ske till den ordning som gällde
vid riksdagens högtidliga öppnande före 1975.
dels att utskottets hemställan under mom. 17 bort ha
följande lydelse:
17. beträffande riksmötets öppnande
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:K320 som sin
mening ger talmanskonferensen till känna vad utskottet anfört.
3. Ledamöternas placering i kammaren m.m. (mom. 18)
Simon Liliedahl (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 43
börjar med "Med hänvisning" och slutar med "motion
1992/93:K310" bort ha följande lydelse:
Den placering av ledamöterna efter valkretstillhörighet som
tillämpas i den svenska riksdagen avviker från den ordning som
tillämpas i många andra länder, där ledamöterna i stället sitter
samlade partigruppsvis i kammaren. En sådan placering stämmer
enligt utskottets mening bättre överens med principerna för ett
modernt parlamentariskt system. Därför bör riksdagen besluta om
en ändring i tilläggsbestämmelsen 2.3.1 till riksdagsordningen
som gör det möjligt att låta ledamöterna ta plats efter
partigruppstillhörighet.
dels att utskottets hemställan under mom. 18 bort ha
följande lydelse:
18. beträffande ledamöternas placering i kammaren m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:K310 beslutar
att tilläggsbestämmelsen 2.3.1 till riksdagsordningen fr.o.m.
den 1 oktober 1994 skall ha följande lydelse: "Ledamöterna tager
plats i plenisalen partivis. Särskilda platser skall finnas för
talmannen och vice talmännen samt för statsråden".
4. Ersättare för riksdagsledamöter (mom. 23)
Simon Liliedahl (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51
börjar med "Som framgått" och slutar med "motion 1993/94:K313"
bort ha följande lydelse:
För de riksdagspartier som inte är med i kvittningssystemet
innebär den nuvarande ordningen enligt vilken det inte är
möjligt att inkalla ersättare för en ledamot för kortare tid än
30 dagar enligt utskottets mening en klar olägenhet. För att
osäkerhetssituationer vid voteringar skall kunna undvikas bör
reglerna ändras så att ersättare kan inkallas även vid kortare
sjukdomsperioder eller vid vistelse på annan ort. En utredning
av denna fråga bör ske genom talmannskonferensens försorg.
dels att utskottets hemställan under mom. 23 bort ha
följande lydelse:
23. beträffande ersättare för riksdagsledamöter
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:K313 som sin
mening ger talmanskonferensen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Omläggning av budgetåret till kalenderår och valdagens
förläggning (mom. 1)
Stig Bertilsson, Inger René, Henrik S Järrel och Ola Karlsson
(alla m) och Ylva Annerstedt (fp) anför:
De farhågor som framfördes i en reservation av ledamöterna
Margit Gennser och Daniel Tarschys till riksdagsutredningens
principbetänkande om svårigheterna att få fram realistiska
tidsplaner för budgetbehandlingen under valår har bekräftats och
till och med förstärkts under det fortsatta arbetet i
utredningen. En samlad budgetbehandling enligt
rambeslutsmodellen skapar dock möjligheter till en stramare och
mer sammanhållen behandling av budgetpropositionen i riksdagen,
något som är angeläget med hänsyn till den allvarliga
statsfinansiella situationen i Sverige. De betydande nackdelar
som kalenderårsbudgeten tillsammans med oförändrad valdag
innebär får trots betydande olägenheter accepteras till förmån
för ett snabbt införande av rambudgetering vid behandlingen av
budgetpropositionen.
2. Utskottsindelningen (mom. 11)
Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Kurt Ove Johansson, Ingvar
Johnsson, Hans Göran Franck, Lisbeth Staaf-Igelström och Elvy
Söderström (alla s) anför:
De miljöproblem som skall hanteras under 1990-talet skiljer
sig delvis från tidigare problem. Många små och diffusa utsläpp
från t.ex. jordbruket, trafiken och konsumtionen samt hoten mot
den biologiska mångfalden dominerar nu och under lång tid
framåt. Denna utveckling måste få konsekvenser även för
riksdagens arbetssätt.
Därför bör riksdagen snarast inrätta ett miljöutskott med
ansvar för övergripande miljöfrågor som kemikalier, strålskydd,
avfall, miljölagstiftning, naturvård, miljövårdens organisation
samt för luft, mark och vatten. Utskottet bör också arbeta med
förebyggande miljöskydd, samhällsplanering, naturresurslagen och
plan- och bygglagen. Utskottet bör vara samordnande och
pådrivande med bibehållet ansvar hos fackutskotten för miljön
inom olika sektorer. Vi har emellertid avstått från att föra
fram denna fråga nu med hänsyn till den pågående översynen av
utskottsorganisationen.
3. Riksmötets öppnande (mom. 17)
Stig Bertilsson, Inger René, Henrik S Järrel och Ola Karlsson
(alla m) anför:
Vi slår vakt om det värde som det låg i att riksdagens
öppnande av hävd var förlagt till rikssalen på kungliga slottet.
Enligt vår mening finns det anledning att värna om vår historia
och kultur och vårda oss om de traditioner som utbildats. Vi
anser dock att det är talmannens uppgift att besluta om hur
öppningsceremonin skall utformas.
4. Ledamöternas placering i kammaren m.m. (mom. 18)
Stig Bertilsson, Inger René, Henrik S Järrel och Ola Karlsson
(alla m) anför:
Sveriges riksdag skiljer sig vad gäller ledamöternas placering
i kammaren från den praxis som tillämpas i såväl de flesta andra
länders parlament som i kommun- och landstingsfullmäktige i
landet. En sådan placering är till nackdel för politiskt
majoritetstänkande och gynnar bytänkande, och det bidrar även
till att tona ned ledamöternas nationella ansvar. Med hänsyn
till den centrala roll som de politiska partierna spelar i vårt
land bör detta förhållande även avspeglas i hur ledamöterna
placeras i kammaren. Med hänsyn till att det saknas en bred
politisk majoritet för att ändra på riksdagsledamöternas
placering i kammaren har vi dock avstått från att föra fram
frågan.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordninarie ledamot i
utskottet.
Bengt Hurtig (v) anför:
1. Omläggning av budgetåret till kalenderår och valdagens
förläggning (mom. 1)
Flera faktorer talar enligt min mening för att en övergång
till kalenderårsbudget måste följas av att valdagen flyttas till
slutet av maj eller början av juni. Utredningens förslag om
oförändrad valdag leder antingen till att en ny majoritets
politik inte får genomslag i budgeten eller att tjänstemännens
inflytande ökar starkt under valår. Det finns också en risk för
att budgeten inte är färdigbehandlad innan den skall träda i
kraft. Grundlagsärendena kan också komma att bli otillräckligt
behandlade eller så kommer undantaget från niomånadersgränsen
att bli den normala ordningen.
2. Rambeslutsmodellen m.m (mom. 2)
Förslag om den ekonomiska politiken bör enligt min mening inte
antas utan en seriös beredningsprocess i riksdagen.
Riksdagsutredningens förslag om att finansutskottet utan
yttrande från fackutskott kan gå in på de olika fackutskottens
områden skulle binda riksdagens behandling och åsidosätta
riksdagens roll. Om situationen så kräver bör det vara möjligt
för riksdagen att göra extra insatser eller att fördela om
resurser mellan utskotten.
3. Utskottsindelningen (mom. 11)
Den av riksdagsutredningen föreslagna rambeslutsmodellen
stärker enligt min mening finansutskottet på den övriga
riksdagens bekostnad. Detta är ett skäl till att alla partier
som passerat fyraprocentsspärren i riksdagsvalet bör vara
representerade med ordinarie ledamot i finansutskottet.
Utskottet bör kunna växla i storlek beroende på hur många
partier som är representerade i riksdagen så att en rimlig
proportionalitet på detta sätt kan säkras.
4. EU-nämnden (mom. 13 och 14)
EU-nämnden kommer enligt min mening att få en väsentlig
funktion som forum för information och samråd mellan regeringen
och riksdagen. Alla i riksdagen representerade partier bör få
lika möjligheter att följa den information som ges för
EU-arbetet. Nämndens sammansättning bör därför grundas på
valberedningsmodellen. Nämnden bör också ges möjlighet att
inhämta yttranden från fackutskotten för att kunna väga in
utskottens mera expertbetonade synpunkter i olika ärenden.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
1, 2, 11, 13 och 14 borde ha hemställt:
1. beträffande omläggning av budgetåret till kalenderår och
valdagens förläggning
att riksdagen med anledning av Riksdagsutredningens förslag i
förslag 1993/94:TK2 och motionerna 1993/94:K32 yrkande 1 och
1993/94:K48 yrkande 1 och med avslag på motion 1992/93:Fi717
yrkande 3 som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad
som anförts i motionerna om valdagens förläggning,
2. beträffande rambeslutsmodellen m.m.
att riksdagen med anledning av förslag 1993/94:TK2 yrkande
3--6 och motionerna 1993/94:K48 yrkande 3 och 1993/94:K50 och
med avslag på motionerna 1993/94:K29, 1993/94:K47 och
1993/94:K49 samt 1992/93:K313 som sin mening ger
talmanskonferensen till känna vad som anförts i motionerna om
fackutskottens yttranden,
11. beträffande utskottsindelningen
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:K48 yrkande 2
och med avslag på motionerna 1993/94:K28, 1993/94:K66 yrkande 1
(delvis), 1992/93:K303 yrkande 2, 1992/93:K306, 1992/93:K318,
1992/93:Jo630 yrkande 34, 1992/93:Kr513 yrkande 2 och
1992/93:Ub689 yrkande 3 som sin mening ger talmanskonferensen
till känna vad som anförts i motionen om partiernas
representation i finansutskottet,
13. beträffande EU-nämndens sammansättning
att riksdagen, med anledning av motionerna 1993/94:K66 yrkande
2 (delvis) och 1993/94:K67 yrkande 1 och med avslag på förslag
1993/94:TK3 yrkande 2 såvitt nu är i fråga, som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts angående EU-nämndens
sammansättning,
14. beträffande EU-nämndens rätt att inhämta
utskottsyttranden
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:K67 yrkande 2
som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad som anförts
i motionen om EU-nämndens rätt att inhämta olika
riksdagsutskotts yttranden.
1. Förslag till
Lag om ändring i riksdagsordningen
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen1 att
4 kap. 2 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
2 §
Riksdagen tillsätter inom sig för varje valperiod ett
konstitutionsutskott, ett finansutskott, ett skatteutskott och
minst tolv andra utskott. Valet gäller till valperiodens slut.
Riksdagen kan under riksmöte tillsätta ytterligare utskott för
längst den tid som har angivits i första stycket.
För riksmöte före
1996/97 års riksmöte
skall vad som enligt första
och andra styckena gäller
för valperiod i stället
gälla för riksmöte.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.
1 Riksdagsordningen omtryckt 1992:43
2. Förslag till
Lag om ändring i regeringsformen
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs i fråga om regeringsformen1
dels att 8 kap. 6 § skall upphöra att gälla, dels
att 4 kap. 3 §, 9 kap. 4 §, 12 kap. 7 § samt 13 kap.
1 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
3 §
Regeringen och varje riksdagsledamot får i enlighet med vad
som närmare angives i riksdagsordningen väcka förslag i fråga om
allt som kan komma under riksdagens prövning, om ej annat är
bestämt i denna regeringsform.
Riksdagen väljer inom sig Riksdagen väljer inom sig
utskott, däribland ett utskott, däribland ett
konstitutionsutskott, ett konstitutionsutskott och ett
finansutskott och ett finansutskott, enligt
skatteutskott, enligt bestämmelser i
bestämmelser i riksdagsordningen. Ärende
riksdagsordningen. Ärende som väckes av regeringen
som väckes av regeringen eller riksdagsledamot beredes
eller riksdagsledamot beredes före avgörandet av
före avgörandet av utskott, om ej annat är
utskott, om ej annat är bestämt i denna
bestämt i denna regeringsform.
regeringsform.
9 kap.
4 §
Kan budgetreglering enligt 3 Om budgetreglering enligt 3
§ icke avslutas före § icke hinner avslutas
budgetperiodens början, före budgetperiodens
bestämmer riksdagen eller, början, bestämmer
om riksmöte ej pågår, riksdagen i den omfattning som
finansutskottet i den behövs om anslag för
omfattning som behövs om tiden till dess
anslag för tiden till dess budgetregleringen för
budgetregleringen för perioden slutföres.
perioden slutföres. Riksdagen kan uppdraga åt
finansutskottet att fatta
sådant beslut på
riksdagens vägnar.
12 kap.
7 §
Riksdagen väljer inom sig Riksdagen väljer revisorer
revisorer att granska den att granska den statliga
statliga verksamheten. verksamheten. Riksdagen kan
Riksdagen kan besluta att besluta att revisorernas
revisorernas granskning skall granskning skall omfatta
omfatta också annan också annan verksamhet.
verksamhet. Riksdagen Riksdagen fastställer
fastställer instruktion instruktion för
för revisorerna. revisorerna.
Revisorerna får enligt bestämmelser i lag infordra handlingar,
uppgifter och yttranden som behövs för granskningen.
Närmare bestämmelser om revisorerna finns i riksdagsordningen.
1 Regeringsformen omtryckt 1991:1503
13 kap.
1 §
Kommer riket i krig eller Kommer riket i krig eller
krigsfara och pågår icke krigsfara skall regeringen
riksmöte, skall regeringen eller talmannen kalla
eller talmannen kalla till riksdagen till sammanträde.
riksmöte. Den som Den som utfärdar kallelsen
utfärdar kallelsen kan kan besluta att riksdagen
besluta att riksdagen skall skall sammanträda på
sammanträda på annan ort annan ort än Stockholm.
än Stockholm. Pågår
riksmöte, kan riksdagen
eller talmannen besluta om
sammanträdesort.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
3. Förslag till
Lag om ändring i riksdagsordningen
Bilaga 3
Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen1
dels att 1 kap. 3--4 §§, 3 kap. 14 §, 4 kap. 16 §, 5
kap. 11 §, tilläggsbestämmelserna 3.11.3 samt 5.11.1 skall
upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före tilläggsbestämmelse 5.11.1
skall utgå,
dels att nuvarande 2 kap. 5 §, 2 kap. 6 §,
tilläggsbestämmelserna 2.6.1 samt 2.6.2 skall betecknas 2.4.2,
2 kap. 5 §, 2.5.1 respektive 2.5.2,
dels att den nya 2 kap. 5 § skall ha följande lydelse,
dels att 1 kap. 2, 6 och 7 §§, 3 kap. 2, 4, 5, 10¬12
och 15 §§, 4 kap. 2, 5 och 11 §§, 5 kap. 3, 10 och 12 §§,
tilläggsbestämmelserna 1.8.1, 2.15.4, 2.16.2, 3.11.1, 4.8.1,
4.11.1, 4.11.3, 5.10.1, 5.10.2, 5.12.1, 6.1.1, 6.2.2 samt 7.1.1
skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före tilläggsbestämmelsen 2.4.1
skall lyda "Tilläggsbestämmelser" och rubrikerna närmast före
tilläggsbestämmelsen 2.6.1 samt 3.11.1 skall lyda
"Tilläggsbestämmelse",
dels att en ny rubrik närmast före tilläggsbestämmelsen
2.5.1 skall lyda "Tilläggsbestämmelser",
dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser,
2 kap. 6 §, 6 kap. 3 §, tilläggsbestämmelserna 2.6.1,
6.3.1. samt 6.3.2 av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
2 §
Riksdagen samlas efter Riksdagen samlas efter
riksdagsval till lagtima riksdagsval till riksmöte
riksmöte på tid som på tid som angives i 3 kap.
angives i 3 kap. 5 § 5 § regeringsformen.
regeringsformen.
Under år när ordinarie Under år när ordinarie
riksdagsval icke hålles, riksdagsval icke hålles,
samlas riksdagen till lagtima inleds riksmöte första
riksmöte första tisdagen tisdagen i oktober, om ej
i oktober, om ej riksdagen riksdagen på förslag av
på förslag av talmanskonferensen vid
talmanskonferensen vid föregående riksmöte
föregående riksmöte fastställt annan dag i
fastställt annan dag i september eller oktober för
september eller oktober för riksmötets början. Har
riksmötets början. Har tillkännagivande om extra
tillkännagivande om extra val gjorts före denna dag
val gjorts före denna dag och har icke riksdagen med
och har icke riksdagen med anledning av valet samlats
anledning av valet samlats till riksmöte senast i
till riksmöte senast i juli, skall dock riksmöte
juli, skall dock riksmöte enligt detta stycke ej
enligt detta stycke ej inledas.
inledas.
Riksmöte pågår till
dess nästa riksmöte
börjar.
1 Riksdagsordningen omtryckt
1992:43
6 §
Lagtima riksmöte öppnas Riksmöte öppnas vid ett
vid ett särskilt särskilt sammanträde med
sammanträde med kammaren kammaren senast på
senast på riksmötets riksmötets tredje dag.
tredje dag. Statschefen Statschefen förklarar
förklarar därvid på därvid på talmannens
talmannens hemställan hemställan riksmötet
riksmötet öppnat. Vid öppnat. Vid förfall
förfall för statschefen för statschefen
förklarar talmannen förklarar talmannen
riksmötet öppnat. Vid riksmötet öppnat. Vid
sammanträdet avgiver sammanträdet avgiver
statsministern statsministern
regeringsförklaring, om regeringsförklaring, om
icke särskilda skäl icke särskilda skäl
föranleder annat. Talmannen föranleder annat. Talmannen
fastställer efter samråd fastställer efter samråd
med vice talmännen med vice talmännen
ordningen för detta ordningen för detta
sammanträde. sammanträde.
7 §
Talmannen eller, i hans ställe, vice talman leder riksdagens
arbete.
Talmanskonferensen Talmanskonferensen
överlägger om överlägger om
åtgärder som kan åtgärder som kan
främja planmässighet i främja planmässighet i
riksdagens arbete och riksdagens arbete.
överväger därvid
vilka längre uppehåll i
riksdagsarbetet som skall
förekomma under
riksmötet.
Talmanskonferensen består Talmanskonferensen består
av talmannen, vice av talmannen, vice
talmännen, en talmännen, en
företrädare för varje företrädare för varje
partigrupp i riksdagen som partigrupp i riksdagen som
motsvarar parti med minst fyra motsvarar parti med minst fyra
procent av rösterna i hela procent av rösterna i hela
riket vid senaste val till riket vid senaste val till
riksdagen, utskottens riksdagen, utskottens
ordförande samt vice ordförande samt vice
ordföranden i riksdagens ordföranden i riksdagens
förvaltningsstyrelse. förvaltningsstyrelse.
Partigruppernas Partigruppernas
företrädare tillsätts företrädare tillsätts
vid början av varje lagtima vid början av varje
riksmöte för tiden till riksmöte för tiden till
dess nästa lagtima dess nästa riksmöte
riksmöte börjar. De börjar. De utses med
utses med motsvarande motsvarande tillämpning av
tillämpning av det det förfarande som angives
förfarande som angives i 7 i 7 kap. 12 § första
kap. 12 § första stycket.
stycket.
1.8.1
Ansökan om ledighet från uppdrag som riksdagsledamot skall
innehålla de skäl varpå ansökan grundas. Ansökan skall avse
ledighet under viss tid.
Ansökan prövas av Ansökan prövas av
talmannen, om den gäller talmannen, om den gäller
ledighet under kortare tid ledighet under kortare tid
än en månad, och av än en månad, och av
riksdagen om den gäller riksdagen om den gäller
för längre tid. för längre tid.
Ansökan som görs under Ansökan som görs under
tid då riksmöte ej längre uppehåll än en
pågår prövas dock av månad i kammarens arbete
talmannen, även om den prövas dock av talmannen,
gäller ledighet för även om den gäller
längre tid. ledighet för en månad
eller längre tid.
2 kap.
6 § 5 §
Kallelse till annat Kammaren sammanträder på
sammanträde än som avses kallelse av talmannen när
i 1 kap. 5 eller 6 § icke annat är
utfärdas av talmannen. Av föreskrivet i
kallelsen skall framgå om regeringsformen eller
sammanträdet är ett riksdagsordningen.
arbetsplenum vid vilket
utskottsbetänkande får
tas upp till avgörande.
Av kallelsen skall framgå
om sammanträdet är ett
arbetsplenum vid vilket
utskottsbetänkande får
tas upp till avgörande.
Kallelsen skall anslås i riksdagens lokaler senast klockan 18
dagen före sammanträdet och minst fjorton timmar i förväg. Om
synnerliga skäl föreligger, får kallelsen dock anslås senare. I
sådant fall får sammanträdet hållas endast om mer än hälften av
riksdagens ledamöter medgiver det.
6 §
Talmannen beslutar efter
samråd med
talmanskonferensen vilka
uppehåll i kammarens arbete
om en vecka eller längre
tid som skall förekomma
under pågående
riksmöte.
Har regeringen förordnat om
extra val, kan talmannen på
begäran av regeringen
besluta att uppehåll skall
göras i kammarens arbete
under återstoden av
valperioden.
Talmannen kan besluta att
avbryta uppehåll i
kammarens arbete. Sådant
beslut skall fattas om
regeringen eller minst
etthundrafemton av riksdagens
ledamöter begär det.
Om uppehåll i kammarens
arbete avbryts på
begäran av regeringen eller
etthundrafemton av riksdagens
ledamöter skall talmannen,
om begäran innehåller
ett sådant önskemål,
kalla kammaren till
sammanträde inom tio dagar
från det att begäran
framställdes.
2.6.1
Kammarkansliet skall
skriftligen underrätta
riksdagsledamöterna om
tidpunkten för första
sammanträdet med kammaren
när uppehåll i
kammararbetet avbryts.
2.15.4
Den som yttrar sig skall tala Den som yttrar sig skall tala
från talarstolen eller från talarstolen eller
från sin plats i från sin plats i
plenisalen. plenisalen. Talmannen får
dock anvisa annan plats i
plenisalen från vilken
talare skall yttra sig.
2.16.2
Protokoll justeras av kammaren Protokoll justeras av kammaren
på femte vardagen efter på femte vardagen efter
sammanträdet, om riksdagen sammanträdet, om riksdagen
sammanträder då, och sammanträder då, och
annars vid närmast annars vid närmast
följande sammanträde. följande sammanträde.
Protokoll från Protokoll som icke enligt
sammanträde före bestämmelserna i första
längre uppehåll i stycket kan justeras inom en
riksdagsarbetet och protokoll månad, justeras vid den
som ej har justerats vid tidpunkt som talmannen
slutet av ett riksmöte bestämmer. Protokollet
justeras vid den tidpunkt som justeras inför de
talmannen bestämmer. ledamöter som är
Meddelande om tiden för närvarande.
sådan justering införes
i den eller de tidningar i
vilka kammarsammanträden
gives till känna.
Protokollet justeras inför
de ledamöter som är
närvarande.
Vid justeringssammanträde kan ledamot begära beriktigande av
protokollet i fråga om yttrande som annan ledamot har godkänt
enligt 2.16.1.
3 kap.
2 §2
Budgetåret börjar den 1 juli. Regeringen skall senast den 10
januari eller, om hinder möter till följd av nyligen inträffat
regeringsskifte, snarast möjligt därefter avlämna proposition
med förslag till statsbudget (budgetproposition) för det närmast
följande budgetåret. Propositionen skall innehålla finansplan
och nationalbudget. Regeringen skall avgiva särskilt förslag
till slutlig reglering av statsbudgeten
(kompletteringsproposition). Sådant förslag skall om hinder ej
möter avlämnas före utgången av april månad.
Annan proposition angående Annan proposition angående
anslag för det närmast anslag för det närmast
följande budgetåret följande budgetåret
skall avlämnas senast den skall avlämnas senast den
10 mars, såvida regeringen 25 februari, såvida
icke finner att propositionens regeringen icke finner att
behandling kan uppskjutas till propositionen kan behandlas
följande riksmöte. Vid under följande riksmöte.
1993/94 års riksmöte
skall dock en sådan
proposition avlämnas senast
den 25 februari.
Proposition med förslag om nytt eller väsentligen höjt anslag
eller om sådana riktlinjer för viss statsverksamhet som avses i
9 kap. 7 § regeringsformen bör innehålla uppskattning av
framtida kostnader för det ändamål som förslaget avser. Om
förslag till anslag grundar sig på plan för längre tid än den
för vilken anslaget har beräknats i propositionen, bör planen
redovisas.
2 Senaste lydelse 1993:1596
4 §3
Bestämmelserna i 2 § Bestämmelserna i 2 §
andra stycket och 3 § om andra stycket och 3 § om
den tid då proposition den tid då proposition
skall avlämnas gäller skall avlämnas gäller
endast vid lagtima riksmöte endast vid riksmöte som
som enligt 1 kap. 4 § skall inletts i augusti, september
avslutas senast den 15 juni. eller oktober.
Bestämmelserna gäller ej
1. om budgetpropositionen med stöd av 2 § har avlämnats efter
den 10 januari,
2. i fråga om proposition varigenom regeringen enligt lag för
prövning underställer riksdagen en utfärdad förordning,
3. om regeringen finner synnerliga skäl föreligga att avlämna
propositionen senare.
5 §
Regeringen bör avlämna sina propositioner på sådana tider att
anhopning av arbete hos riksdagen om möjligt förebygges.
Regeringen skall samråda med talmannen därom.
Proposition kan avlämnas
även när riksmöte ej
pågår.
10 §
Motion får väckas inom Motion får väckas inom
femton dagar från den dag femton dagar från den dag
då budgetpropositionen då budgetpropositionen
anmäldes i kammaren. Om anmäldes i kammaren. Om
riksmötet upphör innan uppehåll görs i
motionstiden har gått till kammarens arbete med anledning
ända, löper ny av att regeringen förordnat
motionstid om femton dagar om extra val och motionstiden
från början av nästa icke har gått till ända,
lagtima riksmöte. löper ny motionstid om
femton dagar från början
av nästa valperiod.
Fastställes i något fall statsbudget för annan tid än
budgetåret, bestämmer riksdagen om motionstidens förläggning.
11 §
Utöver vad som följer av Utöver vad som följer av
10 § får motion med 10 § får motion med
anledning av proposition anledning av proposition
avlämnas inom femton dagar avlämnas inom femton dagar
från den dag då från den dag då
propositionen anmäldes i propositionen anmäldes i
kammaren. I ärende som kammaren. I ärende som
måste avgöras skyndsamt måste avgöras skyndsamt
kan riksdagen, om den finner kan riksdagen, om den finner
synnerliga skäl synnerliga skäl
föreligga, på förslag föreligga, på förslag
av regeringen besluta om av regeringen besluta om
kortare motionstid. Riksdagen kortare motionstid. Riksdagen
kan besluta att med högst kan om särskilda skäl
tio dagar förlänga tiden föreligger på förslag
för avlämnande av motion av talmannen besluta att
med anledning av proposition i förlänga tiden för
vilken redovisas plan som avlämnande av motion. 3
avses i 2 § tredje stycket. Senaste lydelse 1992:1550
Motion får väckas även med anledning av skrivelse från
regeringen. Därvid tillämpas bestämmelserna i första stycket, om
inte annat följer av 19 §.
Vid beräkning av motionstid
enligt denna paragraf kan
bortses från dag som
infaller under uppehåll i
riksdagsarbetet en vecka eller
längre tid under
riksmöte.
3.11.1
Yrkande om förlängning Förslag om
av motionstiden enligt 11 förlängning av
§ första stycket sista motionstiden enligt 11 §
punkten framställes senast första stycket sista
vid andra sammanträdet punkten framställes senast
efter det då propositionen vid andra sammanträdet
anmäldes i kammaren. Beslut efter det då propositionen
om förlängning fattas anmäldes i kammaren. Beslut
senast vid därefter om förlängning fattas
följande sammanträde. senast vid därefter
följande sammanträde.
12 §
Har proposition uppskjutits Har proposition uppskjutits
från ett riksmöte till från en valperiod för
annat, får motion med riksdagen till nästa,
anledning av propositionen får motion med anledning av
väckas propositionen väckas inom
sju dagar från början av
den nya valperioden.
1. vid första riksmötet
i valperiod inom sju dagar
från dess början,
2. om propositionen har
väckts så sent under
riksmöte att den i 11 §
föreskrivna motionstiden
icke har löpt ut när
riksmötet upphör, senast
på andra dagen av nästa
lagtima riksmöte eller, om
riksdagen dessförinnan
beslutar att behandla
propositionen vid urtima
riksmöte, inom sju dagar
från beslutet.
Vid tillämpningen av första stycket skall med proposition
jämställas
skrivelse som avses i 11 § andra stycket.
15 §
Motion med anledning av Motion med anledning av
händelse av större vikt händelse av större vikt
får medan riksmöte får väckas gemensamt av
pågår väckas minst tio ledamöter, om
gemensamt av minst tio händelsen ej har kunnat
ledamöter, om händelsen förutses eller beaktas
ej har kunnat förutses under motionstid som avses i
eller beaktas under motionstid 10 § eller kunnat
som avses i 10 § eller föranleda motionsrätt
kunnat föranleda enligt annan bestämmelse i
motionsrätt enligt annan detta kapitel.
bestämmelse i detta
kapitel.
4 kap.
2 §4
Riksdagen tillsätter inom Riksdagen tillsätter inom
sig för varje valperiod ett sig för varje valperiod ett
konstitutionsutskott, ett konstitutionsutskott, ett
finansutskott, ett finansutskott, ett
skatteutskott och minst tolv skatteutskott och ett
andra utskott. Valet gäller erforderligt antal andra
till valperiodens slut. utskott. Valet gäller till
valperiodens slut.
Riksdagen kan under
riksmöte tillsätta Riksdagen kan även under
ytterligare utskott för valperioden tillsätta
längst den tid som har utskott för längst den
angivits i första stycket. tid som återstår av
valperioden.
För riksmöte före 1996/97 års riksmöte skall vad som enligt
första och andra styckena gäller för valperiod i stället gälla
för riksmöte.
5 §
Finansutskottet skall, Finansutskottet skall,
utöver sina uppgifter utöver sina uppgifter
enligt 8 kap. 6 § samt 9 enligt 9 kap. 4 §
kap. 4 och 11 §§ regeringsformen, bereda
regeringsformen, bereda ärenden om allmänna
ärenden om allmänna riktlinjer för den
riktlinjer för den ekonomiska politiken och
ekonomiska politiken och för budgetregleringen samt
för budgetregleringen samt ärenden som rör
ärenden som rör riksbankens verksamhet.
riksbankens verksamhet.
Skatteutskottet skall Skatteutskottet skall bereda
utöver sin uppgift enligt 8 ärenden om statliga och
kap. 6 § regeringsformen, kommunala skatter.
bereda ärenden om statliga
och kommunala skatter.
4.8.1
Beslut av finans- och Beslut av finansutskottet i
skatteutskotten i fråga som fråga som avses i 9 kap. 4
avses i 8 kap. 6 § § regeringsformen meddelas
regeringsformen och av regeringen genom skrivelse.
finansutskottet i fråga om
godkännande enligt 9 kap.
11 § regeringsformen
meddelas regeringen genom
skrivelse.
11 §
Utskott skall sammanträda Utskott sammanträder när
också under tid då riksdagsarbetet kräver det.
riksmöte icke pågår,
om riksdagsarbetet kräver 4 Lydelse enligt bilaga 1
det.
4.11.1
Utskott sammanträder Utskott sammanträder
första gången på första gången på
kallelse av talmannen inom kallelse av talmannen inom
två dagar efter valet. två dagar efter valet.
Därefter sammanträder Därefter sammanträder
utskottet på kallelse av utskottet på kallelse av
ordföranden. För ordföranden. För
ändamål som sägs i 9 ändamål som sägs i 9
kap. 4 § regeringsformen kap. 4 § regeringsformen
kan finansutskottet skall talmannen sammankalla
sammankallas också på finansutskottet också på
begäran av regeringen. begäran av regeringen.
För ändamål som
sägs i 8 kap. 6 §
regeringsformen sammankallas
finans- och skatteutskotten
första gången på
begäran av regeringen.
Skall utskott enligt vad nu
sagts sammankallas på
regeringens begäran,
utfärdas kallelsen av
talmannen.
Personlig kallelse skall utgå till samtliga ledamöter och
suppleanter. Kallelse bör om möjligt anslås i riksdagens lokaler
senast klockan 18 dagen före sammanträdet.
4.11.3
Innan ordförande har valts, föres ordet av den av de
närvarande ledamöterna som har varit ledamot av riksdagen längst
tid. Om två eller flera har tillhört riksdagen lika länge, har
den äldste av dem företräde.
Vid gemensamt sammanträde
med finans- och
skatteutskotten enligt 8 kap.
6 § regeringsformen
föres ordet av den av
utskottsordförandena som
har varit ledamot av riksdagen
längst tid. Om de har
tillhört riksdagen lika
länge, har den äldste av
dem företräde.
5 kap.
3 §
Ärende i vilket Ärende i vilket
överläggning äger rum överläggning äger rum
får ej upptagas till får ej upptagas till
avgörande förrän avgörande förrän
kammaren på talmannens kammaren på talmannens
förslag har funnit förslag har funnit
överläggningen avslutad. överläggningen avslutad.
Utskottsbetänkande får Utskottsbetänkande får
upptagas till avgörande upptagas till avgörande
endast vid sammanträde som endast vid sammanträde som
i kallelse enligt 2 kap. 6§ i kallelse enligt 2 kap. 5§
och i föredragningslista och i föredragningslista
enligt 2 kap. 7 § angivits enligt 2 kap. 7 § angivits
som arbetsplenum. som arbetsplenum.
Ärende avgöres med acklamation eller, om ledamot yrkar det,
genom omröstning. Fordras för beslut anslutning från särskilt
flertal, skall ärendet alltid avgöras genom omröstning.
Avgörandet av ärende skall, om det behövs, delas upp på skilda
beslut. Föreligger yrkande som avses i 1 § andra stycket att
lagförslag skall vila och dessutom yrkande att förslaget skall
förkastas, skall riksdagen pröva sistnämnda yrkande innan
förslaget ställes under omröstning om omedelbart antagande.
10 §
Genom särskilt beslut kan Ärende skall avgöras
riksdagen till närmast under den valperiod då det
följande lagtima väckts. Ärende som
riksmöte uppskjuta gäller statsbudgeten för
behandlingen av ärende. närmast följande
Ärende som gäller budgetår skall dock
statsbudgeten för avgöras före
närmast följande budgetårets ingång
budgetår får dock såvida det icke utan
uppskjutas endast om det kan olägenhet för
ske utan olägenhet för budgetregleringen kan
budgetregleringen. Beslut om avgöras senare.
uppskov kan upprepas.
Genom särskilt beslut kan
riksdagen medgiva att
behandlingen av ärende
får uppskjutas till
första riksmötet i
nästa valperiod.
Avslutas riksmöte i Om uppehåll görs i
förtid med anledning av kammarens arbete med anledning
extra val, skall ärende som av extra val, skall ärende
riksdagen icke har hunnit som riksdagen icke har hunnit
avgöra anses utan avgöra anses utan
särskilt beslut uppskjutet särskilt beslut uppskjutet
till det första lagtima till nästa valperiod.
riksmötet efter valet.
Lagförslag, som har vilat i Lagförslag, som har vilat i
tolv månader enligt 2 kap. tolv månader enligt 2 kap.
12 § tredje stycket 12 § tredje stycket
regeringsformen, skall regeringsformen, skall
prövas före utgången prövas före utgången
av kalenderåret av kalenderåret
därpå. Annat ärende därpå. Har lagförslag
skall avgöras före ett nära samband med
utgången av kalenderåret lagförslag som vilar enligt
efter det då ärendet 2 kap. 12 § tredje stycket
väcktes. Har lagförslag regeringsformen, kan riksdagen
ett nära samband med besluta att det får
lagförslag som vilar enligt avgöras inom den tid som
2 kap. 12 § tredje stycket gäller för prövningen
regeringsformen, kan riksdagen av det vilande
besluta att det får lagförslaget. Kan ärende
avgöras inom den tid som som avses i detta stycke till
gäller för prövningen följd av förordnande om
av det vilande extra val icke avgöras
lagförslaget. Kan ärende på föreskriven tid,
som avses i detta stycke till skall det avgöras snarast
följd av förordnande om möjligt efter det att den
extra val icke avgöras nyvalda riksdagen har
på föreskriven tid, sammanträtt.
skall det avgöras snarast
möjligt efter det att den
nyvalda riksdagen har
sammanträtt.
5.10.1
Beslut att uppskjuta ärende Beslut att ärende får
fattas på framställning uppskjutas fattas på
av utskott, till vars framställning av utskott,
handläggning ärendet till vars handläggning
hör. Utskottet skall ärendet hör. Kammaren
inhämta yttrande från kan även utan sådan
talmanskonferensen. Kammaren framställning besluta
kan även utan sådan uppskov i samband med
framställning besluta behandlingen av
uppskov i samband med utskottsbetänkande.
behandlingen av
utskottsbetänkande.
5.10.2
Beslut enligt 10 § tredje Beslut enligt 10 §
stycket tredje meningen fattas fjärde stycket andra
på framställning av det meningen fattas på
utskott till vars framställning av det
handläggning ärendet utskott till vars
hör. handläggning ärendet
hör.
12 §
Ärende angående grundlag Ärende angående grundlag
skall avgöras vid första skall avgöras vid första
riksmötet i den valperiod riksmötet i den valperiod
då slutligt beslut enligt 8 då slutligt beslut enligt 8
kap. 15 § regeringsformen kap. 15 § regeringsformen
först får fattas, först får fattas,
såvida ej förslaget i såvida ej förslaget i
ärendet dessförinnan ärendet dessförinnan
förkastas eller förkastas eller
avgörandet uppskjutes till avgörandet genom
annat riksmöte. I fråga särskilt beslut uppskjutes
om uppskov äger till annat riksmöte.
bestämmelserna i 10 § Sådant beslut kan upprepas.
första och andra styckena I fråga om uppskov äger
och i 11 § motsvarande bestämmelserna i 10 §
tillämpning. Ärendet tredje stycket motsvarande
skall avgöras slutligt tillämpning. Ärendet
före nästa ordinarie val skall avgöras slutligt
till riksdagen. före nästa ordinarie val
till riksdagen.
Har vilande förslag till grundlagsändring eller till annat
beslut som fattas i samma ordning förkastats vid folkomröstning,
skall det utskott till vars handläggning frågan hör göra anmälan
därom till kammaren.
5.12.1
Tilläggsbestämmelserna Tilläggsbestämmelsen
5.10.1 och 5.11.1 äger 5.10.1 äger motsvarande
motsvarande tillämpning i tillämpning i fråga om
fråga om uppskov med uppskov med slutligt beslut i
slutligt beslut i ärende ärende angående
angående grundlag. grundlag.
6 kap.
6.1.15
Interpellation ingives till kammarkansliet. Talmannen anmäler
utan dröjsmål vid sammanträde med kammaren beslut att
interpellationen får framställas eller förslag att
interpellationen inte skall få framställas. Förslag att
interpellation inte skall få framställas avgöres vid närmast
följande sammanträde och tages upp på föredragningslistan till
detta sammanträde. Medgiver talmannen eller riksdagen att
interpellationen får framställas, låter talmannen skyndsamt
statsrådet få del av den.
Interpellationen skall anslås senast när den anmäles i
kammaren eller talmannen framlägger förslag om att
interpellationen inte skall få framställas.
Den som vid riksmöte, som Talmannen fastställer efter
enligt 1 kap. 4 § skall samråd med de av
avslutas senast den 15 juni, partigrupperna utsedda
ingiver interpellation till ledamöterna i
kammarkansliet efter talmanskonferensen dag under
utgången av april månad riksmöte då
skall i interpellationen interpellation senast får
angiva skälen till att ingivas till kammarkansliet.
denna icke har ingivits Om särskilda skäl
tidigare. föreligger får dock
riksdagen medgiva att
interpellation får
framställas även om den
ingivits efter denna dag. 5
Senaste lydelse 1992:1550
6.2.26
Frågor besvaras vid en frågestund varje tisdag som riksdagen
sammanträder. Vid denna frågestund besvaras frågor som har
ingivits till kammarkansliet senast kl. 10 under fredagen i
föregående vecka.
Om arbetsförhållandena i riksdagen kräver det, får talmannen
utan hinder av första stycket besluta att frågesvar skall lämnas
annan dag än tisdag, att frågestund får inställas och att frågor
för att besvaras kommande vecka skall inges vid annan tidpunkt
än senast kl. 10 fredag. Talmannen får även besluta att en fråga
skall besvaras tillsammans med en interpellation.
Meddelande om när en fråga skall besvaras skall anslås senast
kl. 14 dagen före sammanträdet och tas upp på
föredragningslistan.
Efter det att statsrådet har lämnat ett frågesvar får varje
talare ordet högst fyra gånger. Det första anförandet från varje
talare får räcka längst två minuter och varje följande anförande
längst en minut. Talmannen kan medge ytterligare anföranden på
längst en minut. När ett statsråd besvarar en fråga tillsammans
med en interpellation tillämpas de regler om anföranden som
gäller för interpellationer.
En fråga som inte besvaras på dag som avses i första eller
andra stycket förfaller, om inte den ledamot som ingivit frågan
senast kl. 10 följande fredag meddelar kammarkansliet att frågan
skall kvarstå till nästa frågestund.
Vid frågestund får 3 §
talmannen utan hinder av
tilläggsbestämmelsen
2.15.4 anvisa plats i
plenisalen från vilken
talare skall yttra sig.
Under längre uppehåll i
kammarens arbete än en
månad kan fråga få
framställas för
skriftligt svar.
6.3.1
Talmannen beslutar efter
samråd med de av
partigrupperna utsedda
ledamöterna i
talmanskonferensen när
frågor får
framställas för
skriftligt svar.
Fråga för skriftligt
svar ingives till
kammarkansliet. Frågan
skall vara egenhändigt
undertecknad av den ledamot
som framställer frågan.
Talmannen låter utan
dröjsmål statsrådet
få del av frågan.
Skriftligt svar på fråga
inlämnas till
kammarkansliet, som
överlämnar svaret till
den ledamot som framställt
frågan.
Om svar inte lämnas inom
fjorton dagar efter det att
frågan framställts skall
statsrådet meddela
kammarkansliet när
frågan kommer att besvaras
eller att den icke kommer att
besvaras.
6 Senaste lydelse 1992:1550
6.3.2
Framställd fråga för
skriftligt svar liksom
statsråds svar på
sådan fråga skall
redovisas i riksdagens
protokoll.
7 kap.
7.1.17
Utöver de val som kammaren förrättar enligt regeringsformen
och riksdagsordningen skall den bland riksdagens ledamöter
företaga val av
1. 20 ledamöter i Nordiska rådets svenska delegation,
2. 6 ledamöter i Europarådets svenska delegation,
3. 5 ledamöter i den svenska delegationen till Europeiska
frihandelssammanslutningens (EFTA) parlamentarikerkommitté,
4. 8 ledamöter i den svenska delegationen till Parlamentariska
församlingen i konferensen om säkerhet och samarbete i Europa,
5. 18 ledamöter i den svenska delegationen till Gemensamma
parlamentarikerkommittén EG-Sverige,
6. 8 ledamöter i den svenska delegationen till dels Europeiska
ekonomiska samarbetsområdets (EES) gemensamma
parlamentarikerkommitté, dels EFTA-staternas
parlamentarikerkommitté.
Nordiska rådets svenska Nordiska rådets svenska
delegation väljs för delegation väljs för
lagtima riksmöte och riksmöte och övriga
övriga delegationer för delegationer för riksdagens
riksdagens valperiod. valperiod.
Kammaren skall också välja styrelsen för Stiftelsen
Riksbankens jubileumsfond i enlighet med 3 § i stiftelsens
stadgar (RFS 1988:1).
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Den upphävda paragrafen 4 kap. 16 § gäller dock
fortfarande i fråga om vad som före ikraftträdandet har
förekommit vid behandlingen i finansutskottet av frågor enligt
9 kap. 11 § regeringsformen.
7 Senaste lydelse 1993:962
4. Förslag till
Lag om ändring i riksdagsordningen
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen1 att
det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 2 a §, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
2 a §
Beträffande det budgetår
som börjar den 1 juli 1995
gäller att det löper
till och med den 31 december
1996.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och gäller till
utgången av år 1996.
1 Riksdagsordningen omtryckt 1992:43
5. Förslag till
Lag om ändring i riksdagsordningen
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen1
dels att nuvarande 5 kap. 12 § skall betecknas 5 kap.
11 §,
dels att 1 kap. 2 §, 3 kap. 2--4, 7, 10--11 och 19 §§
samt 4 kap. 5 och 8 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser,
tilläggsbestämmelse 3.2.1 och 5 kap. 12 §, av följande lydelse,
dels att det i lagen införs en ny rubrik före
tilläggsbestämmelsen 3.2.1 som skall lyda "Tilläggsbestämmelse".
Lydelse enligt bilaga 3 Föreslagen lydelse
1 kap.
2 §
Riksdagen samlas efter riksdagsval till riksmöte på tid som
angives i 3 kap. 5 § regeringsformen.
Under år när ordinarie Under år då ordinarie
riksdagsval icke hålles, riksdagsval icke hålles,
inleds riksmöte första inleds nytt riksmöte på
tisdagen i oktober, om ej dag i september som riksdagen
riksdagen på förslag av på förslag av
talmanskonferensen vid talmanskonferensen
föregående riksmöte fastställt vid
fastställt annan dag i föregående riksmöte.
september eller oktober för
riksmötets början. Har Har tillkännagivande om
tillkännagivande om extra extra val gjorts före den
val gjorts före denna dag fastställda dagen, skall
och har icke riksdagen med nytt riksmöte enligt andra
anledning av valet samlats stycket inledas endast om
till riksmöte senast i riksdagen med anledning av
juli, skall dock riksmöte valet samlats före juni
enligt detta stycke ej månads utgång.
inledas.
Riksmöte pågår till dess nästa riksmöte börjar.
3 kap.
2 §
Budgetåret börjar den 1 Budgetåret börjar den 1
juli. Regeringen skall senast januari. Regeringen skall
den 10 januari eller, om dessförinnan avlämna
hinder möter till följd proposition med förslag
av nyligen inträffat till statens inkomster och
regeringsskifte, snarast utgifter för budgetåret
möjligt därefter (budgetproposition).I
avlämna proposition med förslaget skall även
förslag till statsbudget ingå en redovisning av
(budgetproposition) för det statens tillgångar och
närmast följande skulder.
budgetåret. Propositionen
skall innehålla finansplan Budgetpropositionen skall
och nationalbudget.Regeringen innehålla finansplan och
skall avgiva särskilt nationalbudget samt förslag
förslag till slutlig till reglering av
reglering av statsbudgeten statsbudgeten. Har riksdagen
(kompletteringsproposition). med stöd av
Sådant förslag skall om bestämmelserna i 5 kap. 12
hinder ej möter avlämnas § fattat beslut om
före utgången av april utgiftsområden skall
månad. förslaget till statsbudget
innehålla en fördelning
av anslagen
1 Riksdagsordningen omtryckt
1992:43
Annan proposition på de av riksdagen beslutade
angående anslag för det utgiftsområdena.
närmast följande
budgetåret skall
avlämnas senast den 25
februari, såvida regeringen
icke finner att propositionen
kan behandlas under
följandande riksmöte.
Endast om regeringen finner
synnerliga ekonomisk-politiska
skäl föreligga får
proposition angående
statens inkomster och utgifter
för det närmast
följande budgetåret
avlämnas efter
budgetpropositionen.
Proposition med förslag om nytt eller väsentligen höjt anslag
eller om sådana riktlinjer för viss statsverksamhet som avses i 9
kap. 7 § regeringsformen bör innehålla uppskattning av framtida
kostnader för det ändamål som förslaget avser. Om förslag till
anslag grundar sig på plan för längre tid än den för vilken
anslaget har beräknats i propositionen, bör planen redovisas.
Tilläggsbestämmelse
3.2.1
Budgetpropositionen skall
avlämnas senast den 20
september. Under år då
riksdagsval hålles i
september, skall
budgetpropositionen
avlämnas senast en vecka
efter riksmötets
öppnande.
Om hinder möter till
följd av regeringsskifte
att iakttaga vad som
föreskrivits i första
stycket, skall
budgetpropositionen
avlämnas inom tio dagar
efter det att en ny regering
har tillträtt, dock senast
den 15 november.
Om regeringen anser att
proposition med förslag
till riktlinjer för den
framtida ekonomiska politiken
och anslag för löpande
budgetår (ekonomisk
vårproposition) bör
behandlas under pågående
riksmöte skall
propositionen, om hinder inte
möter, avlämnas senast
den 15 april.
3 §2
Annan proposition än Riksdagen fastställer på
sådan som avses i 2 § förslag av talmannen när
skall avlämnas senast den propositioner, som regeringen
31 mars om regeringen anser anser böra behandlas under
att propositionen bör pågående riksmöte,
behandlas under pågående senast skall avlämnas i de
riksmöte. fall icke särskild tidpunkt
föreskrivs i
riksdagsordningen.
2 Senaste lydelse 1992:43
4 §
Bestämmelserna i 2 § Beslut enligt 3 §
andra stycket och 3 § om gäller ej
den tid då proposition
skall avlämnas gäller
endast vid riksmöte som
inletts i augusti, september
eller oktober.
Bestämmelserna gäller ej 1. i fråga om proposition
varigenom regeringen enligt
1. om budgetpropositionen med lag för prövning
stöd av 2 § har underställer riksdagen en
avlämnats efter den 10 utfärdad förordning,
januari,
2. i fråga om proposition
varigenom regeringen enligt
lag för prövning
underställer riksdagen en
utfärdad förordning,
3. om regeringen finner 2. om regeringen finner
synnerliga skäl synnerliga skäl
föreligga att avlämna föreligga att avlämna
propositionen senare. propositionen senare.
7 §3
Utskott får väcka förslag hos riksdagen i ämne som hör till
dess handläggning.
Finansutskottet får i
ekonomisk-politiskt syfte
väcka förslag även i
ämne som hör till annat
utskotts beredningsområde.
10 §
Motion får väckas inom Motioner får en gång om
femton dagar från den dag året väckas i fråga
då budgetpropositionen om allt som kan komma under
anmäldes i kammaren. Om riksdagens prövning
uppehåll görs i (allmän motionstid).
kammarens arbete med anledning
av att regeringen förordnat Den allmänna motionstiden
om extra val och motionstiden pågår, om inte riksdagen
icke har gått till ända, på förslag av talmannen
löper ny motionstid om bestämmer annat, från
femton dagar från början början av riksmöte som
av nästa valperiod. inleds under augusti,
september eller oktober och
Fastställes i något fall så länge som motioner
statsbudget för annan tid får avlämnas med
än budgetåret, anledning av
bestämmer riksdagen om budgetpropositionen.
motionstidens
förläggning.
11 §
Utöver vad som följer av Motion med anledning av
10 § får motion med proposition får väckas
anledning av proposition inom femton dagar från den
avlämnas inom femton dagar dag då propositionen
från den dag då anmäldes i kammaren. I
propositionen anmäldes i ärende som måste
kammaren. I ärende som avgöras skyndsamt kan
måste avgöras skyndsamt riksdagen, om den finner
kan riksdagen, om den finner synnerliga skäl
synnerliga skäl föreligga, på förslag
föreligga, på förslag av regeringen besluta om
av regeringen besluta om kortare motionstid. Riksdagen
kortare motionstid. Riksdagen kan om särskilda skäl
kan om särskilda skäl föreligger på förslag
föreligger på förslag av talmannen besluta att
av talmannen besluta att förlänga tiden för
förlänga tiden för avlämnande av motion. 3
avlämnande av motion. Senaste lydelse 1992:43
Motion får väckas
även med anledning av
skrivelse från regeringen.
Därvid tillämpas
bestämmelserna i första
stycket, om inte annat
följer av 19 §.
19 §4
Proposition och motion får Proposition och motion får
återkallas till dess återkallas till dess
utskott har avgivit utskott har avgivit
betänkande i ärendet. betänkande i ärendet.
Förslag som vilar enligt 2 Förslag som vilar enligt 2
kap. 12 § tredje stycket kap. 12 § tredje stycket
regeringsformen får regeringsformen får
återkallas till dess återkallas till dess
utskottet har avgivit nytt utskottet har avgivit nytt
betänkande enligt 4 kap. 8 betänkande enligt 4 kap. 8
§ fjärde stycket denna § femte stycket denna
riksdagsordning. riksdagsordning.
Återkallas proposition, förfaller motion som har väckts med
anledning av propositionen.
Har proposition blivit återkallad, får motion väckas med
anledning därav inom sju dagar från det att återkallelsen
anmäldes i kammaren.
4 kap.
5 §
Finansutskottet skall, Finansutskottet skall,
utöver sina uppgifter utöver sina uppgifter
enligt 9 kap. 4 § enligt 9 kap. 4 §
regeringsformen, bereda regeringsformen, bereda
ärenden om allmänna ärenden om allmänna
riktlinjer för den riktlinjer för den
ekonomiska politiken och ekonomiska politiken och
för budgetregleringen samt för budgetregleringen samt
ärenden som rör ärenden som rör
riksbankens verksamhet. riksbankens verksamhet.
Finansutskottet skall dessutom
bereda ärenden om ramar
för utgiftsområden och
om beräkning av statens
inkomster enligt 5 kap. 12
§.
Skatteutskottet skall bereda ärenden om statliga och kommunala
skatter.
8 §5
Utskott skall avgiva betänkande i ärende som har hänvisats till
utskottet och som ej har återkallats. Utskott kan dock överflytta
ärende till annat utskott, om detta samtycker därtill, eller
överenskomma med ett eller flera utskott att de skall bereda
ärendet gemensamt genom deputerade i sammansatt utskott. Sådant
utskott avgiver betänkande till riksdagen.
Innan utskott avgiver
betänkande med förslag i
ärende, som väckts inom
riksdagen, skall
finansutskottet beredas
tillfälle att yttra sig, om
förslaget kan innebära
mer betydande framtida
återverkningar på de
offentliga utgifterna och
inkomsterna.
Betänkande i ärende vars behandling har uppskjutits från en
valperiod för riksdagen till nästa skall avgivas av utskott som
har tillsatts av den nyvalda riksdagen.
4 Senaste lydelse 1992:43
5 Senaste lydelse 1992:43
Utskott skall till anmälan till kammaren av vilande beslut
som sägs i 3 kap. 16 § foga yttrande i ärendet.
Har lagförslag vilat enligt 2 kap. 12 § tredje stycket
regeringsformen, skall utskottet avgiva nytt betänkande i
ärendet.
5 kap.
12 §
Riksdagen kan genom lag
besluta att hänföra
statsutgifter till
utgiftsområden. Har
riksdagen fattat beslut enligt
första stycket,
fastställer riksdagen
för närmast följande
budgetår genom ett
särskilt beslut dels för
varje utgiftsområde en
utgiftsram, som anger det
belopp vilket summan av de
till utgiftsområdet
hörande utgifterna högst
får uppgå, dels en
beräkning av inkomsterna
på statsbudgeten. Beslut om
anslag eller andra utgifter i
staten eller beslut som har
betydelse för
beräkningen av inkomsterna
i staten får icke fattas
innan beslut fattats enligt
andra stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Förslaget 1
Propositionen
Motionerna 2
Utskottet 6
1. Riksdagsutredningens förslag 6
1.1 Allmänt om riksdagsutredningen 6
1.2 Omläggning av budgetåret till kalenderår och
valdagens förläggning 7
1.2.1 Gällande bestämmelser 7
1.2.2 Riksdagsutredningen 8
1.2.3 Motionerna 9
1.2.4 Utskottets bedömning 9
1.3 Rambeslutsmodellen 9
1.3.1 Gällande bestämmelser 10
1.3.2 Riksdagsutredningen 10
1.3.3 Motioner 13
1.3.4 Utskottets bedömning 15
1.4 Förlängning av riksmötet m.m. 15
1.4.1 Gällande bestämmelser 15
1.4.2 Riksdagsutredningen 15
1.4.3 Motionen 17
1.4.4 Utskottets bedömning 17
1.5 Slopande av det sammansatta finans- och
skatteutskottet 18
1.5.1 Gällande bestämmelser 18
1.5.2 Riksdagsutredningen 18
1.5.3 Utskottets bedömning 18
1.6 Frågeinstitutet 19
1.6.1 Gällande bestämmelser 19
1.6.2 Riksdagsutredningen 19
1.6.3 Motionerna 19
1.6.4 Tidigare behandling i riksdagen 20
1.6.5 Utskottets bedömning 21
1.7 Motionsrätten m.m. 21
1.7.1 Gällande bestämmelser 21
1.7.2 Riksdagsutredningen 22
1.7.3 Motionerna 23
1.7.4 Förhållandena i andra länders parlament 24
1.7.5 Den kvantitativa utvecklingen av
motionsinstitutet 25
1.7.6 Tidigare behandling 26
1.7.7 Utskottets bedömning 26
1.8 Riksdagens arbete med uppföljning, utvärdering och
revision 27
1.8.1 Gällande bestämmelser 27
1.8.2 Riksdagsutredningen 27
1.8.3 Remissyttranden över betänkandet 29
1.8.4 Motionerna 29
1.8.5 Utskottets utfrågning med anledning av
förslaget 30
1.8.6 Utskottets bedömning 31
1.9 Statsbudgetens indelning i utgiftsområden 32
1.9.1 Gällande ordning 32
1.9.2 Riksdagsutredningen 33
1.9.3 Motionen 34
1.9.4 Utskottets bedömning 34
1.10 Utskottsindelningen 34
1.10.1 Gällande bestämmelser 34
1.10.2 Riksdagsutredningen 34
1.10.3 Motionerna 36
1.10.4 Utskottets bedömning 38
1.11 EU-nämnden 38
1.11.1 Riksdagsutredningen 38
1.11.2 Motionerna 39
1.11.3 Utskottets bedömning 39
1.12 Valprövningsnämndens storlek och sammansättning 40
1.12.1 Gällande ordning 40
1.12.2 Riksdagsutredningen 40
1.12.3 Motionen 40
1.12.4 Utskottets bedömning 41
1.13 Återstående frågor samt former för fortsatt
arbete 41
1.13.1 Utgiftsområden och utskottsorganisationen 41
1.13.2 EU-nämnden 41
1.13.3 Utvärdering av genomförandet av utredningens
förslag 41
1.13.4 Utskottets bedömning 42
2. Övriga frågor 42
2.1 Riksmötets öppnande 42
2.1.1 Gällande bestämmelser 42
2.1.2 Motionen 42
2.1.3 Tidigare behandling 42
2.1.4 Utskottets bedömning 43
2.2 Ledamöternas placering i kammaren m.m. 43
2.2.1 Gällande bestämmelser 43
2.2.2 Motionen 43
2.2.3 Tidigare behandling 43
2.2.4 Utskottets bedömning 43
2.3 Riksdagens arbetsformer m.m. 44
2.3.1 Gällande bestämmelser 44
2.3.2 Motionerna 44
2.3.3 Tidigare behandling 45
2.3.4 Utskottets bedömning 46
2.4 Registrering av ledamöternas ekonomiska
intressen 47
2.4.1 Motionerna 47
2.4.2 Tidigare behandling 47
2.4.3 Utskottets bedömning 48
2.5 Ökat samarbete mellan de nordiska parlamenten 48
2.5.1 Gällande ordning 48
2.5.2 Motionen 48
2.5.3 Utskottets bedömning 49
2.6 Riksdagsarrangemang utanför Stockholm 49
2.6.1 Gällande bestämmelser 49
2.6.2 Motionen 50
2.6.3 Utskottets bedömning 50
2.7 Ersättare för riksdagsledamöter 50
2.7.1 Gällande bestämmelser 50
2.7.2 Motionen 51
2.7.3 Utskottets bedömning 51
2.8 Regler för statsråds inlägg i riksdagsdebatterna 51
2.8.1 Gällande bestämmelser 51
2.8.2 Motionen 52
2.8.3 Utskottets bedömning 52
2.9 Iakttagande av beredskapshänsyn vid beredning av
riksdagsärenden 52
2.9.1 Gällande bestämmelser m.m. 52
2.9.2 Motionen 53
2.9.3 Utskottets bedömning 53
2.10 Representationen i organ som väljs av riksdagen 54
2.10.1 Gällande bestämmelser 54
2.10.2 Motionen 55
2.10.3 Tidigare behandling 55
2.10.4 Utskottets bedömning 56
2.11 Riksdagens information till allmänheten 56
2.11.1 Riksdagens externa information 56
2.11.2 Motionen 56
2.11.3 Tidigare behandling och pågående
uppföljning 57
2.11.4 Utskottets bedömning 57
2.12 Handläggningen av turistfrågor i
regeringskansliet 57
2.12.1 Gällande ordning 57
2.12.2 Motionen 57
2.12.3 Utskottets bedömning 58
2.13 Arbetslivsår för riksdagsledamöter 58
2.13.1 Gällande bestämmelser 58
2.13.2 Motionen 58
2.13.3 Utskottets bedömning 59
3. Författningsförslagen i Reformera riksdagsarbetet
m.m. 59
3.1 Lagförslag med anledning av Reformera riksdagsarbetet
3 59
3.2 Lagförslag med anledning av Refomera riksdagsarbetet
1 59
3.2.1 Förslaget till lag om ändring i
regeringsformen 60
3.2.2 Förslaget till lag om ändring i
riksdagsordningen 60
3.3 Lagförslag med anledning av Reformera riksdagsarbetet
2 64
Hemställan 65
Reservationer 69
1. EU-nämndens sammansättning 69
2. Riksmötets öppnande 69
3. Ledamöternas placering i kammaren m.m. 69
4. Ersättare för riksdagsledamöter 70
Särskilda yttranden 70
1. Omläggning av budgetåret till kalenderår och valdagens
förläggning 70
2. Utskottsindelningen 71
3. Riksmötets öppnande 71
4. Ledamöternas placering i kammaren m.m. 71
Meningsyttring av suppleant 72
Lagförslagen 74