I detta betänkande behandlas regeringens proposition
1993/94:73 Förvaltningen av Svenska kyrkans finansförmögenhet
jämte en motion som väckts med anledning av propositionen. I
propositionen föreslås ändringar av kyrkolagen (1992:300) och
lagen (1992:301) om införande av kyrkolagen i syfte att
förbättra avkastningen av och öka värdebeständigheten hos den
egendom av stiftelsekaraktär som Svenska kyrkan fått genom
donationer m.m. för att garantera prästernas uppehälle och
kyrkans bestånd. Ändringarna i kyrkolagen föreslås träda i kraft
den 1 januari 1995. Förslaget till ändring i lagen om införande
av kyrkolagen innebär att nu gällande övergångsreglering i fråga
om beräkningen av den särskilda kyrkoavgiften skall gälla också
under år 1994. Utskottet har avstyrkt motionen och tillstyrkt
propositionens förslag.
Propositionen
1993/94:73 vari yrkas att riksdagen antar de i propositionen
framlagda förslagen till
1. lag om ändring i kyrkolagen (1992:300),
2. lag om ändring i lagen (1992:301) om införande av
kyrkolagen (1992:300).
Lagförslagen har fogats som bilaga till betänkandet.
Motionen
1993/94:K10 av Anders Svärd och Stina Eliasson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att den särskilda kyrkoavgiften för 1994
för bankmedel och andra fordringar skall sänkas till 4 %,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att underlaget för den särskilda
kyrkoavgiften för 1994 för egendom som taxeras enligt
fastighetstaxeringslagen skall bestämmas med hänsyn till de
taxeringsvärden som var gällande den 31 december 1991.
Utskottet
Inledning
Under 1800-talet började man avskilja prästens tjänstebostad,
prästgården, från den övriga delen av boställsjorden, vilken då
blev löneboställe, som utarrenderades men vars avkastning
alltjämt skulle gå till prästens avlönande. Ett pastorat kan
numera besluta att inte längre anvisa en prästgård som
tjänstebostad åt en präst. Den övergår då till att bli
löneboställe i pastoratet. Under senare tid har försäljning av
löneboställen skett i rätt stor omfattning. Försäljningsmedlen
skall förvaltas som prästlönefond hos pastoratet och
avkastningen skall i princip användas för avlönande av
pastoratets präster. Av prästlönefondsmedel från flera pastorat
kan bildas en prästlönejordsfond i stiftet för inköp av en
prästlönefondsfastighet, i vilken pastoraten äger andelar och
får del av avkastningen i förhållande till sin insats i
prästlönejordsfonden.
Äganderätten till kyrkohemman och boställsjord i Skåne och
Halland, som härrör från medeltiden, anses tillkomma
församlingskyrkan som självständig juridisk person. Lunds
domkyrka -- som också undgick Gustav Vasas reduktion -- äger ett
betydande fastighetsbestånd som förvärvats genom donationer.
Avkastningen skall användas för domkyrkans behov. Medel som
härrör från försäljning av en församlingskyrkas eller domkyrkas
fastighet skall förvaltas som församlingskyrkas eller domkyrkas
fastighetsfond. Fondens avkastning skall användas för respektive
kyrkas behov. Det finns vidare kyrkofondsfastigheter vars
avkastning tillförs kyrkofonden. Biskopsgårdarna, dvs.
biskoparnas tjänstebostäder, ägs i vissa fall av domkyrka eller
kyrkofonden.
Av historiska skäl, men också av praktiska hänsyn, har
förvaltningen av den kyrkliga finansförmögenheten blivit
uppdelad på olika kyrkliga myndigheter. Den största delen
förvaltas i princip av pastoraten. Det gäller löneboställena och
prästlönefonderna. Dock sköts förvaltningen av löneboställenas
skogar av stiftens egendomsnämnder, som också förvaltar
prästlönefondsfastigheter, domkyrkas fastigheter och
biskopsgården samt skogen på löneboställen. Lunds domkyrkas
fastigheter förvaltas dock av Domkyrkorådet i Lund.
Kammarkollegiet förvaltar kyrkofondsfastigheter. Kollegiet kan
dock överlåta förvaltningen av en kyrkofondsfastighet till
egendomsnämnden eller någon annan förvaltare.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får efter
ansökan av den som förvaltar den kyrkliga jorden besluta att
denna skall förvaltas på något annat sätt. Det har ansetts att
det krävs riksdagens medgivande för försäljning av kyrklig jord,
och sådant medgivande har också getts i lag.
Vid förvaltningen av den kyrkliga jorden skall naturvårdens
och kulturmiljövårdens intressen beaktas i skälig omfattning.
Vidare gäller att förvaltningen av annan kyrklig jord än
prästgårdar och biskopsgårdar skall inriktas på att egendomens
avkastningsförmåga tas till vara på ekonomiskt bästa sätt.
Genom kyrkofonden fördelas kostnaderna för Svenska kyrkans
verksamhet. Till kyrkofonden betalas allmän resp. särskild
kyrkoavgift. Den allmänna kyrkoavgiften beräknas på
skatteundelaget och är 16 öre per skattekrona. Sådana pastorat
som har lönetillgångar, dvs. löneboställen och prästlönefonder
samt andelar i prästlönejordsfonder och
prästlönefondsfastigheter, skall varje år också betala särskild
kyrkoavgift till kyrkofonden. Särskild kyrkoavgift beräknas för
egendom som taxeras enligt fastighetstaxeringslagen till två
procent av taxeringsvärdet. Till den del taxeringsvärdet består
av skogsbruksvärde gäller i stället att avgiften skall beräknas
till sex procent av skogsbruksvärdet. Avgiften för år 1993 får
inte överstiga 80 procent av överskottet från egendomsnämndens
förvaltning av pastoratens skogar under det räkenskapsår som
avslutas vid utgången av år 1992. För bankmedel och andra
fordringar beräknas den särskilda kyrkoavgiften till åtta
procent av det nominella värdet. Underlaget för den särskilda
kyrkoavgiften bestäms med hänsyn till förhållandena den 31
december året före det år som närmast föregår bidragsåret.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Regeringen föreslår att förvaltningen av löneboställenas
jordbruk förs över till egendomsnämnderna. I samband med denna
överföring införs den gemensamma beteckningen
prästlönefastigheter för nuvarande löneboställen och
prästlönefondsfastigheter. Pastoraten får del i vinsten av
stiftets samlade förvaltning av prästlönefastigheterna i
förhållande till sina andelar i denna förvaltning.
Församlingskyrkornas fastigheter skall enligt förslaget
förvaltas av pastoraten. Kyrkofondsfastigheter samt domkyrkornas
fastigheter och biskopsgårdar i andra stift än Lunds stift skall
förvaltas av egendomsnämnderna.
Prästlönefonderna föreslås bli sammanförda stiftsvis och
förvaltas av egendomsnämnderna. Varje pastorat tilldelas en
andel av den gemensamma fondförvaltningen i stiftet som svarar
mot pastoratets lönefond. En viss del av avkastningen av
prästlönefonderna läggs till kapitalet för att detta skall
värdesäkras. Den särskilda kyrkoavgiften skall fr.o.m. år 1995
beräknas på avkastningen av lönetillgångarna. Avgiften skall
betalas av stiftsamfälligheten och beräknas till 50 procent av
nettoavkastningen efter gjorda fondavsättningar.
I propositionen föreslås också en ändring i lagen om införande
av kyrkolagen med innebörd att en övergångsreglering i fråga om
beräkning av den särskilda kyrkoavgiften på skogsbruksvärdet
skall gälla också under 1994.
Motionen
Anders Svärd och Stina Eliasson (båda c) tar i motion K10 upp
behovet av två övergångsregleringar rörande den särskilda
kyrkoavgiften. För det första gäller det bestämmelsen i 42 kap.
15 § första stycket p. 4 kyrkolagen om att den särskilda
kyrkoavgiften för bankmedel och andra fordringar beräknas till
åtta procent av det nominella värdet. Enligt motionen bör
bestämmelsen ändras mot bakgrund av det förändrade ränteläget.
Vid den tidpunkt bestämmelsen infördes kan med hänsyn till
diskontot tio och en halv procent beräknas att pastoraten hade
att inleverera 76 procent av avkastningen till kyrkofonden.
Sedan diskontot därefter sjunkit till fem procent överstiger
den särskilda avgiften avkastningen av bankmedel och andra
fordringar, vilket innebär att pastoraten måste utdebitera
skattemedel för att betala avgiften.
Regeringens nu föreliggande förslag att reformen genomförs med
ett års fördröjning medför sådana oönskade effekter, såvitt nu
är i fråga, att det aktuella procenttalet för den särskilda
kyrkoavgiften bör sänkas från åtta till fyra procent. 42 kap. 15
§ p. 4 kyrkolagen bör enligt motionen ändras i enlighet härmed.
Den andra frågan som tas upp i motionen gäller den särskilda
kyrkoavgift som beräknas på fast egendom. Enligt nu gällande
regler beräknas denna avgift på två procent av taxeringsvärdet
utom såvitt avser skogsbruksvärdet där procentsatsen är sex
procent. Den allmänna fastighetstaxeringen 1992 för
lantbruksenheter har inneburit kraftigt höjda taxeringsvärden.
Jordbrukens taxeringsvärden har i genomsnitt ökat med 35 procent
och skogsbruksvärdena med 133 procent. De nya taxeringsvärdena
slår igenom på 1994 års avgifter utan att motsvarande
intäktshöjning kan förväntas. Om detta får effekt på
skatteutdebiteringen vore det mycket olyckligt.
Utskottets bedömning
Utskottet delar motionärernas bedömning att en senareläggning
av den aktuella reformen har vissa oönskade effekter. Även
regeringen har uppmärksammat detta. Regeringen har således den
11 november 1993 fastställt en budget för kyrkofonden för år
1994, vari anges att 100 miljoner kronor av den särskilda
kyrkoavgiften skall reserveras för eventuell kompensation till
pastorat för att undgå skattehöjningar om höjda taxeringsvärden
på fastigheter leder till en höjning av den särskilda
kyrkoavgiften.
Vidare gäller enligt 6 och 9 §§ kyrkofondsförordningen
(1988:1148) att kyrkofondens styrelse får bevilja extra
utjämningsbidrag om det allmänna utjämningsbidraget inte ger
tillfredsställande utjämningseffekt. Utskottet förutsätter
därför att genom kyrkofonden även kan ges behövlig kompensation
för att den särskilda kyrkoavgiften på åtta procent för
bankmedel och andra fordringar i dag är för hög med hänsyn till
det allmänna ränteläget. Motionens intentioner är således i
huvudsak tillgodosedda.
Mot den bakgrunden behövs enligt utskottets mening inte sådana
tillkännagivanden till regeringen som begärs i motionen.
Motionen avstyrks följaktligen. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag.
Hemställan
Utskottet hemställer att riksdagen med avslag på motion
1993/94:K10 antar regeringens bifogade förslag till
a) lag om ändring i kyrkolagen (1992:300),
b) lag om ändring i lagen (1992:301) om införande av
kyrkolagen (1992:300).
Stockholm den 18 november 1993
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Birger
Hagård (m), Catarina Rönnung (s), Kurt Ove Johansson (s), Ingvar
Johnsson (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd),
Henrik S Järrel (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Ola Karlsson
(m), Elvy Söderström (s), Björn von der Esch (m), Ulla
Pettersson (s), Ingela Mårtensson (fp) och Christina Linderholm
(c).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.