I detta betänkande föreslår konstitutionsutskottet att de
belopp med vilka arvoden till riksdagsledamöterna skall betalas
fastställs av en ny myndighet under riksdagen, Riksdagens
arvodesnämnd. Nämnden skall bestå av tre ledamöter som utses av
riksdagens förvaltningsstyrelse.
Vidare föreslår utskottet med anledning av en skrivelse från
regeringen att de belopp med vilka arvoden till statsråden skall
betalas fastställs av en annan ny myndighet under riksdagen,
Statsrådsarvodesnämnden. Denna nämnd skall även besluta om
avgångsersättning till statsråd. Också den nämnden skall bestå av
tre ledamöter. De väljs av riksdagen på förslag av
konstitutionsutskottet.
Den nya ordningen för fastställande av arvodesbeloppen skall
gälla fr.o.m. den 1 januari 1994.
Skrivelsen
Skrivelse 1992/93:240 i vilken regeringen överlämnar
Statsrådslöneutredningens betänkande (SOU 1993:22) till riksdagen
för de åtgärder som behövs.
Motionerna
1992/93:K28 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
särskild myndighet.
1992/93:K317 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att uppdra åt förvaltningsstyrelsen
att lämna förslag om nytt system för riksdagsledamöternas arvoden
enligt vad i motionen anförts.
1992/93:K327 av Pär Granstedt (c) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar att genomföra en översyn av hur en
automatisk anknytning av riksdagsmännens arvoden till den
allmänna löneutvecklingen skall kunna återställas i enlighet med
vad som anförs i motionen.
1992/93:K329 av Liisa Rulander m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om en översyn av reglerna för
ledamöternas arvoden.
Utskottet
Bakgrund
Riksdagsbeslut år 1984
År 1984 godkände riksdagen ett förslag från regeringen om
inrättande av en särskild nämnd -- Statsrådslönenämnden -- vars
uppgift var att besluta om statsrådens arvoden och övriga
förmåner (prop. 1984/85:17, KU12, rskr. 40). Till grund för
regeringens förslag låg ett betänkande från
Statsrådslönekommittén (Ds C 1984:8). Kommittén föreslog även
riktlinjer för arvodesnivån. Statsministerns arvode borde enligt
riktlinjerna fastställas till det högsta löneplansbeloppet jämte
35 % därav. För övriga statsråd borde arvodet bestämmas till
samma löneplansbelopp jämte 25 % därav. Vid ärendets behandling i
riksdagen uttalade utskottet att riktlinjerna var väl avvägda.
Riksdagsbeslut år 1988
Våren 1988 beslutade riksdagen lagen (1988:589) om ersättning
m.m. till riksdagens ledamöter, i det följande kallad
ersättningslagen. I lagen finns bestämmelser om förmåner till
riksdagsledamöterna. Enligt 3 § första stycket i dess nuvarande
lydelse betalas ledamotsarvode med ett belopp för månad som
motsvarar den genomsnittliga lönen för tjänster som rådmän,
hovrättsråd och kammarrättsråd. I bestämmelsen sägs vidare att
riksdagens förvaltningskontor årligen beräknar arvodet för tiden
den 1 oktober--den 30 september.
I lagen finns även bestämmelser om tilläggsarvode för vice
talman, ordförande och vice ordförande i utskott, egenpension,
familjepension och inkomstgaranti.
Riksdagsbeslut i december 1990
Den 1 oktober 1989 höjdes arvodet för riksdagsledamöterna från
20 153 kr med 944 kr (4,68 %) till 21 097 kr. Den 1 januari
1990 höjdes arvodet med 528 kr (2,5 %) till 21 625 kr. De två
höjningarna utgjorde sammanlagt 1 472 kr eller 7,3 % av 20 153
kr.
I september 1990 var ledamotsarvodet således 21 625 kr. Vid en
tillämpning av ersättningslagen skulle det ha höjts med 3 955 kr
till 25 580 kr fr.o.m. den 1 oktober 1990. Arvodet skulle efter
den 1 oktober 1991 ha uppgått till 26 200 kr. På förslag av
riksdagens förvaltningskontor har riksdagen emellertid beslutat
om oförändrade arvoden för tiden den 1 oktober 1990--den 31
december 1991. Den 12 december 1990 stiftade riksdagen nämligen
lagen (1990:1417) om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen
(1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter (förs.
1990/91:11, KU18, rskr. 88). Enligt denna särskilda lag skulle
för tiden den 1 oktober 1990--den 31 december 1991 i stället för
3 § första stycket ersättningslagen gälla att ledamotsarvodet
skulle uppgå till ett belopp för månad som motsvarar
ledamotsarvodet för september 1990, 21 625 kr.
Med anledning av en motion som väckts av Anders Björck (m)
förordade utskottet att frågan om en samordning mellan
statsrådens arvoden och riksdagsledamöternas arvoden skulle
prövas snarast möjligt. Detta gav riksdagen som sin mening
riksdagens förvaltningskontor och regeringen till känna (rskr.
1990/91:88).
Riksdagsbeslut i juni 1991
Regeringen tog upp riksdagens tillkännagivande i proposition
1990/91:170, som i övrigt gällde lagstiftning om sjukavdrag för
statsråden m.m. Regeringen anförde att den hade ansett det vara
av stort värde att ha en ordning som innebär att regeringen inte
själv bestämmer sina arvoden. Enligt regeringens bedömning borde
man också i fortsättningen ha en ordning med den innebörden. En
konsekvens härav var enligt regeringen att den inte heller för
framtiden ansåg sig böra redovisa någon uppfattning om på vilka
grunder statsrådens arvoden bör fastställas. Riksdagens skrivelse
föranledde därför ingen ytterligare åtgärd från regeringens sida.
Med anledning av propositionen i denna del väcktes två motioner
-- den ena av Anders Björck m.fl. (m) och den andra av Bertil
Fiskesjö m.fl. (c). I motionerna förespråkades en samordning av
arvodena till riksdagsledamöterna och statsråden.
Vid behandlingen av ärendet konstaterade utskottet att
statsrådsarvodet uppgick till 43 000 kr per månad eller 198,8 %
av riksdagsledamotsarvodet och att statsministerns arvode uppgick
till 46 500 kr eller 215 % av riksdagsledamotsarvodet.
I sin bedömning uttalade utskottet att det inte fanns skäl att
ändra relationerna mellan statsrådens och riksdagsledamöternas
arvoden. Procentsatsen 198,8 borde dock jämkas till 198 %.
Utskottet uttalade att den samordning som utskottet tidigare
uttalat sig för borde ske genom en lagreglering som knyter
statsrådsarvodet till arvodet för riksdagsledamöter.
Utskottet lade på grundval av dessa överväganden fram förslag
till sådan lagstiftning. Enligt förslaget skulle arvoden till
statsråden betalas månadsvis med ett belopp som motsvarar 198 %
av det arvode som betalas till ledamöter av riksdagen.
Statsministerns arvode skulle dock uppgå till 215 % av
ledamotsarvodet. Arvodet skulle avrundas till närmaste hela
krontal. Den nya ordningen föreslogs gälla från den 1 juli 1991.
Utskottet föreslog också att riksdagen som sin mening skulle ge
regeringen till känna att Statsrådslönenämnden borde avvecklas.
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag
(1990/91:KU48, rskr. 361, SFS 1991:832).
Riksdagsbeslut i december 1991
Regeringens särskilda förhandlingsgrupp, den s.k.
Rehnberggruppen, föreslog den 20 december 1990 ett
stabiliseringsavtal för hela arbetsmarknaden för tiden fram
t.o.m. mars 1993. Förslaget innebär för hela avtalsperioden
lönehöjningar på i genomsnitt 4,3 % på hela arbetsmarknaden.
På grundval av Rehnberggruppens rekommendationer slöt Statens
arbetsgivarverk och arbetstagarorganisationerna den 15 mars 1991
ramavtal om löner m.m. för statstjänstemän m.fl. för tiden den 1
januari 1991--den 31 mars 1993. Ramavtalen gäller för de
statstjänstemän som anges i 3 § första stycket ersättningslagen.
Enligt ramavtalen utgavs för individuella löner den 1 januari
1991 ett icke nivåhöjande utrymme om 1,15 % såsom en generell
lönehöjning räknat på månadslön. Fr.o.m. den 1 juli 1991 höjdes
månadslönen vid heltidsanställning med vissa krontal för
arbetstagare som har lägre månadslön än 14 200 kr.
Fr.o.m. den 1 april 1992 stod till de lokala parternas
förfogande ett löneutrymme som skulle fördelas i lönesystemen.
Utrymmet skulle fördelas per den 1 april 1992. Efter
lönerevisionen skulle en anställd ha erhållit en höjning av
månadslönen med minst 320 kr vid heltidsanställning.
I sammanhanget skall nämnas att de berörda statstjänstemännen
till följd av avtal den 15 mars 1991 om slutlig reglering av
tidigare träffat ramavtal om löner för åren 1989--1990 hade
erhållit en prisutvecklingsgaranti om 1,2 % från den 1 oktober
1990.
Sommaren 1991 förelade regeringen riksdagen proposition
1990/91:200 om statsrådens arvoden. I propositionen anfördes
att regeringen såg det som en självklar förutsättning för en
effektiv stabiliseringspolitik att den av regeringen förordnade
särskilda förhandlingsgruppens rekommendationer i alla delar
följdes. Det innebar enligt propositionen bl.a. att några
lönehöjningar per den 1 januari 1992 inte var avsedda. Enligt
propositionen borde detta självfallet också gälla arvodena till
riksdagens ledamöter och till statsråden.
I propositionen konstaterades att det ankommer på riksdagen att
besluta om arvodena åt riksdagsledamöterna för tid efter den 31
december 1991. För det fall riksdagen inte förlängde
giltighetstiden för lagen (1990:1417) om avvikelser från vissa
bestämmelser i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till
riksdagens ledamöter, förklarade regeringen att den för sin del
ville att statsrådens arvoden under alla omständigheter också för
tid efter den 31 december 1991 skulle bestämmas i enlighet med
förhandlingsgruppens riktlinjer.
I en motion som väcktes med anledning av propositionen av Jan
Bergqvist m.fl. (s) begärdes att riksdagsledamöternas arvoden
även efter utgången av år 1991 skulle följa de riktlinjer som
Rehnberggruppen hade lagt fast.
I sin bedömning uttalade utskottet att riksdagsledamöternas
arvoden borde anpassas till de centrala avtal som hade träffats
på grundval av Rehnberggruppens rekommendationer. Utskottet kom
fram till att ledamotsarvodena borde räknas upp med 605 kr per
månad fr.o.m. den 1 januari 1992. Från den dagen borde
ledamotsarvodet följaktligen uppgå till 22 230 kr. Vidare borde
enligt utskottet arvodet fr.o.m. den 1 april höjas med ett belopp
som motsvarar den genomsnittliga höjning av månadslönen som kunde
tillkomma jämförelsegruppen fr.o.m. den dagen.
Utskottet ansåg att också statsrådens arvoden borde anpassas
till de centrala avtal som hade träffats på grundval av
Rehnberggruppens rekommendationer. Utskottet konstaterade att
statsrådens arvoden höjdes senast den 1 januari 1990 och att
också de borde höjas fr.o.m. den 1 januari 1992. Enligt utskottet
borde fr.o.m. den dagen arvodena höjas för statsministern med 1
099 kr till 47 593 kr och för övriga statsråd med 1 012 kr till
43 830 kr.
Utskottet ansåg vidare att statsråden fr.o.m. den 1 april 1992
även borde få samma höjning av sina arvoden som kunde komma
jämförelsegruppen till del fr.o.m. den dagen.
Utskottet föreslog att såväl riksdagsledamöternas som
statsrådens arvoden skulle regleras genom särskild lagstiftning
som för tiden den 1 januari 1992--den 31 mars 1993 skulle gälla i
stället för 3 § första stycket ersättningslagen resp. 1 § lagen
om arvoden till statsråden m.m.
Utskottet ansåg vidare att det fanns skäl för en annan
konstruktion för fastställandet av statsrådens arvoden än den som
gäller enligt lagen om arvoden till statsråden m.m. Utskottet
uttalade att det fick ankomma på regeringen att låta utreda
frågan och snarast återkomma med förslag i ämnet till riksdagen.
Detta borde enligt utskottets mening riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Reservationer anmäldes. Vad gäller riksdagsledamöternas arvoden
ansåg ledamöterna från Moderata samlingspartiet och Folkpartiet
liberalerna att arvodet fr.o.m. den 1 januari 1992 borde utgå
enligt huvudregeln och sålunda uppgå till 26 200 kr per månad. I
fråga om storleken av statsrådens arvoden ansåg ledamöterna från
Moderata samlingspartiet att det inte fanns skäl att införa någon
särreglering. Ledamöterna från Moderata samlingspartiet, Centern
och Folkpartiet liberalerna ansåg vidare att det inte fanns skäl
att ompröva konstruktionen för bestämmandet av statsrådens
arvoden.
Riksdagen följde utskottet (1991/92:KU5, rskr. 1991/92:62, 63,
SFS 1991:1876, 1991:1877).
Höjning av arvodena per den 1 april 1992
I december 1992 blev det klart att det belopp som motsvarar den
genomsnittliga höjning av månadslönen som fr.o.m. den 1 april
1992 tillkom jämförelsegruppen uppgick till 1 195 kr.
Riksdagsledamöternas och statsrådens arvoden höjdes sålunda med
detta belopp för tid fr.o.m. den 1 april 1992. Arvodena är
således för riksdagsledamöterna 23 425 kr, för statsministern 48
788 kr och för övriga statsråd 45 025 kr. Jämförelsegruppens
genomsnittliga månadslön är numera ca 27 630 kr.
Frågan om oförändrade arvoden för riksdagsledamöterna och
statsråden efter utgången av mars 1993
Under den allmänna motionstiden i år väcktes motioner vari
begärdes en översyn av reglerna om hur riksdagsledamöternas
arvoden skall bestämmas. Utskottet återkommer till den frågan
längre fram. I dessa och andra motioner förespråkades vidare att
ledamöternas arvoden skulle vara oförändrade efter den 31 mars
1993. I en skrivelse den 17 februari 1993 från riksdagens
förvaltningskontor till utskottet anfördes att
förvaltningsstyrelsen ansåg att en återgång till en tillämpning
av ersättningslagen borde anstå i avvaktan på ytterligare
överväganden.
Vid behandlingen av motionerna den 9 mars 1993 uttalade
utskottet i betänkandet 1992/93:KU21 att frågan om reglerna för
hur arvodena till riksdagens ledamöter skall bestämmas borde
behandlas samtidigt med motsvarande fråga beträffande statsrådens
arvoden. Dessa frågor kunde inte avgöras förrän efter den 31 mars
1993 och utskottet förklarade att det avsåg att återkomma till
dem i ett senare betänkande.
Utskottet tog däremot ställning till arvodesnivåerna för tiden
fr.o.m. den 1 april 1993. Vid en tillämpning av ersättningslagen
angavs att arvodet för riksdagsledamöterna skulle höjas med
4 339 kr till 27 764 kr. Utskottet delade förvaltningsstyrelsens
uppfattning att en återgång till ersättningslagen inte borde ske
den 1 april 1993. Enligt utskottets mening borde inte heller
statsrådens arvoden ändras från den dagen. För tiden fr.o.m. den
1 april 1993 borde således arvodet för riksdagsledamöterna vara
23 425 kr, arvodet för statsministern 48 788 kr och arvodet för
övriga statsråd 45 025 kr. Utskottet ansåg emellertid att
riksdagsledamöterna, statsministern och övriga statsråd borde
tillgodoräknas de höjningar som jämförelsegruppen kunde komma att
få efter den 1 april 1993. De nu angivna beloppen borde därför
höjas med det belopp som motsvarar den genomsnittliga höjning som
kan tillkomma jämförelsegruppen för tiden efter den dagen.
De arvodesnivåer som utskottet förordade borde gälla intill
dess frågan om reglerna för hur arvodena skall bestämmas blivit
avgjord. Ett sådant avgörande borde enligt utskottets mening
föreligga under innevarande år. Utskottet ansåg därför att
regleringen av arvodesnivåerna fr.o.m. den 1 april 1993 borde
göras begränsad i tiden fram till utgången av december 1993.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 1992/93:190, 191).
Det nu aktuella ärendet
Statsrådslöneutredningens förslag
Med anledning av riksdagens beslut i december 1991 tillkallades
efter regeringens bemyndigande den 2 april 1992 en kommitté med
uppdrag att lämna förslag till konstruktionen av statsrådens
arvoden m.m. Kommittén, som har antagit namnet
Statsrådslöneutredningen, har redovisat resultatet av sitt arbete
i betänkandet (SOU 1993:22) Vad är ett statsråds arbete värt?
I betänkandet anförs att regeringen bl.a. utifrån allmänna
jävsregler inte själv bör besluta om de egna ledamöternas
grundläggande förmåner såsom arvoden samt pensions- och
avgångsersättning. Utredningen anser vidare att den nuvarande
samordningen mellan statsrådens och riksdagsledamöternas arvoden
bör avskaffas. Arvodena till statsråden bör enligt utredningen
inte heller automatiskt kopplas till någon annan grupps arvoden
eller till något index för löner eller priser. I stället bör
statsrådens arvoden fastställas av en särskild myndighet under
riksdagen, Statsrådslönenämnden. Nämnden föreslås också få i
uppgift att meddela föreskrifter om pensionsförmåner och
avgångsersättning till statsråden. Enligt förslaget skall
regeringen däremot få besluta om övriga avlöningsförmåner, såsom
kostnadsersättningar. Regeringen skall i sådana frågor kunna
inhämta synpunkter från Statsrådslönenämnden. Konstruktionen med
en nämnd under riksdagen medför enligt utredningen att de
invändningar av konstitutionell natur som kan riktas mot en
myndighet under regeringen bortfaller. En nämnd under riksdagen
kan inte gärna misstänkas vara beroende av regeringen.
Utredningen anför att nämndens uppgift blir grannlaga och svår
och att dess ledamöter bör åtnjuta allmänt förtroende. De bör
sammantaget ha bred erfarenhet och kunskap om såväl den
offentliga som den privata sektorn. Djupgående erfarenheter av
lönerörelserna är härvid av värde. Vid en avvägning mellan
önskemålen om en bred kompetens inom nämnden å ena sidan och ett
funktionsdugligt organ å den andra finner utredningen att nämnden
lämpligen bör bestå av sju ledamöter.
Med hänsyn till Statsrådslönenämndens tänkta sammansättning och
i syfte att betona dess vikt anser utredningen att ledamöterna
bör väljas av riksdagen. Utredningen anser att det härvid ter sig
mest ändamålsenligt att konstitutionsutskottet, som bereder valen
av riksdagens ombudsmän, också bereder valen av nämndledamöterna.
Genom sin granskningsverksamhet är utskottet enligt utredningen
särskilt väl ägnat att bedöma efter vilka kriterier de personer
bör utväljas som är bäst lämpade för arbetet i nämnden.
Mandatperioden för ledamöterna i nämnden föreslås ha samma
längd som riksdagsledamöternas. Utredningen anser att den dock
bör vara en annan än för dessa, vilket anges öka möjligheterna
för kontinuitet. Utredningen föreslår därför att valperioden
bestäms till tiden från och med den 1 juli året före det år då
ordinarie val till riksdagen förrättas till utgången av juni
månad tredje året därefter.
Utredningen föreslår att lagen (1991:359) om arvoden till
statsråden m.m. upphävs, att föreskrifter om val och beredning av
val till ledamöter i Statsrådslönenämnden tas in i
riksdagsordningen och att en instruktion för Statsrådslönenämnden
meddelas i lag. Utredningen har lagt fram författningsförslag
härom som har tagits in i bilaga 1.
Regeringens skrivelse
Regeringen har i en skrivelse den 11 mars 1993 överlämnat
Statsrådslöneutredningens betänkande till riksdagen för de
åtgärder som behövs (skr. 1992/93:240).
I skrivelsen anför regeringen att den anser det värdefullt med
en ordning som innebär att arvodena till statsråden inte bestäms
av regeringen själv och inte heller av en regeringen underställd
myndighet. En konsekvens härav anges vara att regeringen inte bör
redovisa någon uppfattning om på vilka grunder statsrådens
arvoden bör fastställas. Det bör enligt regeringen ankomma på
riksdagen att utforma den lagstiftning i ämnet som behövs.
Regeringen konstaterar att riksdagen har ansett att det finns
skäl för en annan konstruktion för fastställande av statsrådens
arvoden än den som gäller enligt nuvarande lagstiftning. Enligt
regeringens bedömning framstår den av Statsrådslöneutredningen
föreslagna ordningen för fastställandet av arvoden m.m. till
statsråden som den för närvarande mest ändamålsenliga. Regeringen
anför att den därför överlämnar utredningsförslaget till
riksdagen för den handläggning som riksdagen finner lämplig.
Motionerna
Motioner från den allmänna motionstiden år 1993
Enligt motion 1992/93:K329 yrkande 1 av Liisa Rulander m.fl.
(kds) bör en översyn göras av reglerna om riksdagsledamöternas
arvoden. Även i motion 1992/93:K327 yrkande 2 av Pär Granstedt
(c) förespråkas en översyn av ordningen för bestämmandet av
riksdagsledamöternas arvoden. Om de grundläggande reglerna
befinns vara lämpliga bör förslag enligt motionären föreläggas
riksdagen om en successiv uppräkning av arvodena till den nivå
som ersättningslagen stipulerar. Skulle emellertid reglerna inte
befinnas vara lämpliga, bör översynen enligt motionärens mening
mynna ut i ett förslag om en reglering som är hållbar för
framtiden och som innebär att riksdagen inte varje år skall
överväga arvodenas storlek. Motionären anser att detta bör göras
till en expeditionsfråga för förvaltningen. Också i motion
1992/93:K317 yrkande 1 av Gudrun Schyman m.fl. (v) förespråkas
ett nytt system för bestämmandet av arvodena. Motionärerna
understryker vikten av att relationerna mellan
riksdagsledamöternas och statsrådens arvoden ses över i det
sammanhanget så att en förändring inte automatiskt resulterar i
höjda arvoden för statsråden.
Motion med anledning av regeringens skrivelse
I motion 1992/93:K28 av Sten Söderberg (-) anförs att det inte
behövs någon särskild myndighet som skall bestämma statsrådens
arvoden. Motionären anser att den uppgiften i stället bör läggas
på finansutskottet och yrkar att riksdagen som sin mening ger
detta till känna för regeringen.
Skrivelse från riksdagens förvaltningskontor
I en skrivelse av den 17 november 1993 förordar riksdagens
förvaltningskontor en ny ordning för bestämmande av
riksdagsledamöternas arvoden som innebär att en nämnd bestående
av tre utomstående personer bestämmer nivån på ledamöternas
arvoden. Nämndens ledamöter bör enligt förvaltningskontoret utses
av riksdagens förvaltningsstyrelse för en tid av fyra år.
Förvaltningskontorets skrivelse har tagits in som bilaga 2.
Utskottets bedömning
Riksdagsledamöternas arvoden
Utskottet delar förvaltningsstyrelsens mening att en särskild
nämnd bestående av tre ledamöter bör inrättas med uppgift att
fastställa nivån på arvodet till riksdagens ledamöter. Nämnden
bör benämnas Riksdagens arvodesnämnd. Utskottet anser att
nämndens ledamöter bör utses av förvaltningsstyrelsen för den tid
som styrelsen bestämmer.
Nämndens avgöranden kan enligt utskottets mening ske genom
förvaltningsbeslut.
Riksdagens förvaltningskontor bör få i uppgift att bestämma
arvoden till nämndens ledamöter och sekreterare. Kostnaderna för
nämnden bör belasta anslaget A 1. Ersättningar till riksdagens
ledamöter m.m. och rymmas inom ramen för redan beviljade medel.
Utskottet anser att nämnden bör kunna börja sin verksamhet den
1 januari 1994 och att den för tiden från och med den dagen skall
fastställa med vilket belopp arvode till riksdagsledamot skall
betalas. Förvaltningsstyrelsen bör dock redan från och med den 14
december 1993 ges möjlighet att utse ledamöter i nämnden. Intill
dess att arvodet kan betalas i enlighet med vad nämnden har
beslutat, bör arvodet betalas med det belopp som gäller för
närvarande. Detta belopp bör räknas av från det högre belopp som
nämnden kan komma att fastställa.
Med det anförda tillgodoses i allt väsentligt syftena med
motionerna 1992/93:K317 yrkande 1, 1992/93:K327 yrkande 2 och
1992/93:K329 yrkande 1.
Statsrådens arvoden m.m.
Också när det gäller att fastställa statsrådens arvoden anser
utskottet att det finns skäl för en annan konstruktion än den som
gäller för närvarande. I likhet med Statsrådslöneutredningen
finner utskottet således att den nuvarande samordningen mellan
statsrådens och riksdagsledamöternas arvoden bör avskaffas. Som
utredningen anför bör statsrådens arvoden i stället fastställas
av en särskild myndighet under riksdagen som bör benämnas
Statsrådsarvodesnämnden. Utskottet avstyrker således motion
1992/93:K28. Som utredningen föreslår bör nämnden även ha till
uppgift att besluta om avgångsersättning till statsråd.
Utredningen föreslår att riksdagen i instruktionen till nämnden
anger de allmänna utgångspunkter som nämnden skall ta hänsyn till
vid fastställandet av arvodesnivåerna. Utskottet anser för sin
del att det bör överlämnas åt nämnden att avgöra dessa frågor och
att instruktionen därför inte bör innehålla några sådana
föreskrifter. Utskottet förutsätter emellertid att arvodet för
statsministern även i fortsättningen kommer att vara högre än
övriga statsråds arvoden.
Enligt utredningsförslaget skall nämnden även besluta om
pensionsförmåner åt statsråden. Däremot föreslås att regeringen
skall besluta om reseersättning, traktamente och annan ersättning
för statsråden. Utredningen föreslår i konsekvens härmed att
lagen om arvoden till statsråden m.m. upphävs. I den lagen finns
bestämmelser om sjukavdrag, sjukvårdsförmåner, traktamente,
resekostnadsersättning, förrättningstillägg, lönetillägg,
bilersättning, biltillägg, samt avlöningsförstärkning och tillägg
för logikostnad i vissa fall.
Utredningen föreslår att nämndens beslut om arvoden,
pensionsförmåner och avgångsersättning skall meddelas genom
föreskrifter. För en sådan lösning saknas stöd i regeringsformen.
Riksdagen kan visserligen enligt 8 kap. 14 § andra och tredje
styckena regeringsformen genom lag delegera föreskriftsrätt till
myndighet under riksdagen. Bortsett från ett i detta sammanhang
ej aktuellt fall beträffande Riksbanken får ämnet för en sådan
delegation dock bara avse förhållanden inom riksdagen eller dess
myndigheter. Förmåner till statsråden avser inte något sådant
förhållande.
Statsrådsarvodesnämndens ställningstaganden måste därför ske i
form av förvaltningsbeslut. I likhet med vad utskottet nyss
förordat i fråga om arvodena för riksdagsledamöterna bör
storleken av statsrådens arvoden kunna fastställas genom
förvaltningsbeslut. Detsamma gäller beslut om avgångsersättning
till statsråd. Annorlunda förhåller det sig med statsrådens
pensionsförmåner. Dessa är föremål för en ingående reglering i
förordningen (SAVFS 1987:6 B4) om tjänstepensionsrätt för
statsråd. Föreskrifterna i förordningen kan inte lämpligen
ersättas genom förvaltningsbeslut. Det anförda leder till att
uppgiften att besluta om pensionsförmåner till statsråden inte
bör läggas på Statsrådsarvodesnämnden. Pensionsförmånerna skulle
i och för sig kunna regleras i lag. Utskottet kan emellertid för
sin del inte finna något skäl att frångå den ordning med
föreskrifter i förordning som nu gäller.
Som nämnts innehåller lagen om arvoden till statsråden m.m.
bestämmelser om sjukavdrag, sjukvårdsförmåner, traktamente och
vissa andra ersättningar. Utskottet anser att det inte finns skäl
att, som utredningen föreslår, frångå den nuvarande ordningen med
föreskrifter i lag.
Utredningen föreslår att Statsrådsarvodesnämnden skall bestå av
sju personer. Liksom i fråga om Riksdagens arvodesnämnd finner
utskottet att antalet ledamöter bör vara tre. Utskottet anser att
de bör väljas var för sig av riksdagen efter varje ordinarie val
till riksdagen för tiden intill dess nytt val till nämnden har
ägt rum. Föreskrifter bör meddelas om val av ställföreträdare för
ledamot som är förhindrad att utöva sitt uppdrag.
Liksom i fråga om Riksdagens arvodesnämnd bör riksdagens
förvaltningskontor få i uppgift att bestämma arvoden till
Statsrådsarvodesnämndens ledamöter och sekreterare. Kostnaderna
för nämnden bör belasta anslaget A 1. Ersättningar till
riksdagens ledamöter m.m. och rymmas inom ramen för redan
beviljade medel.
Utskottet anser att även Statsrådsarvodesnämnden bör kunna
börja sin verksamhet den 1 januari 1994 och att den för tiden
från och med den dagen skall fastställa med vilket belopp arvode
till statsråd skall betalas. Riksdagen bör dock redan från och
med den 15 december 1993 ges möjlighet att kunna välja ledamöter
i nämnden.
Intill dess att arvodet kan betalas i enlighet med vad nämnden
har beslutat bör arvodet betalas med det belopp som gäller för
närvarande. Detta belopp bör räknas av från det högre belopp som
nämnden kan komma att fastställa.
Upprättade lagförslag
I enlighet med det anförda har inom utskottets kansli
upprättats förslag till
1. lag om ändring i riksdagsordningen,
2. lag om ändring i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till
riksdagens ledamöter,
3. lag med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd,
4. lag om ändring i lagen (1991:359) om arvoden till
statsråden m.m.,
5. lag med instruktion för Statsrådsarvodesnämnden.
Förslagen har tagits in i bilaga 3.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande en ny huvudbestämmelse i riksdagsordningen
att riksdagen med anledning av regeringens skrivelse
1992/93:240 antar det i bilaga 3 intagna förslaget till lag om
ändring i riksdagsordningen såvitt avser 8 kap. 5 §,
2. beträffande tilläggsbestämmelser i riksdagsordningen
att riksdagen med anledning av regeringens skrivelse
1992/93:240 antar det i bilaga 3 intagna förslaget till ändring
av riksdagsordningen såvitt avser tilläggsbestämmelserna 7.2.2
och 8.4.1,
3. beträffande riksdagsledamöternas arvoden
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:K317 yrkande
1, 1992/93:K327 yrkande 2 och 1992/93:K329 yrkande 1 antar de i
bilaga 3 intagna förslagen till lag om ändring i lagen (1988:589)
om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter och lag med
instruktion för Riksdagens arvodesnämnd,
4. beträffande statsrådens arvoden m.m.
att riksdagen med anledning av regeringens skrivelse
1992/93:240 och med avslag på motion 1992/93:K28 antar de i
bilaga 3 intagna förslagen till lag om ändring i lagen (1991:359)
om arvoden till statsråden m.m. och lag med instruktion för
Statsrådsarvodesnämnden.
Stockholm den 30 november 1993
På konstitutionsutskottets vägnar
Bertil Fiskesjö
I beslutet har deltagit: Bertil Fiskesjö (c), Birger Hagård
(m), Stig Bertilsson (m), Catarina Rönnung (s), Ylva Annerstedt
(fp), Kurt Ove Johansson (s), Ingvar Johnsson (s), Inger René
(m), Hans Göran Franck (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet
Colliander (nyd), Torgny Larsson (s), Henrik S Järrel (m),
Lisbeth Staaf-Igelström (s) och Elvy Söderström (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Bilaga 1
Statsrådslöneutredningens författningsförslag
Bilaga 2
1. Förslag till
Lag om ändring i riksdagsordningen
Bilaga 3
Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen1
dels att tilläggsbestämmelsen 7.2.2 skall ha följande
lydelse,
dels att det i riksdagsordningen skall införas en ny
paragraf, 8 kap. 4 §, samt en ny tilläggsbestämmelse, 8.4.1, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap.
7.2.2
Valberedningen bereder alla Valberedningen bereder alla
val som förrättas av val som förrättas av
kammaren utom val av kammaren utom val av
riksföreståndare, vice riksföreståndare, vice
riksföreståndare, person riksföreståndare, person
som skall inträda som som skall inträda som
tillfällig tillfällig
riksföreståndare, riksföreståndare,
talman, vice talmän, talman, vice talmän,
kammarsekreterare samt kammarsekreterare och
riksdagens ombudsmän. Om riksdagens ombudsmän samt
beredning av val av val till
ombudsmän föreskrives i Statsrådsarvodesnämnden.
tilläggsbestämmelse Föreskrifter om beredning
8.10.2. av val finns i fråga om
ombudsmän i
tilläggsbestämmelse
8.10.2 och i fråga om
ledamöter i
Statsrådsarvodesnämnden
i tilläggsbestämmelse
8.4.1.
8 kap.
4 §
Statsrådsarvodesnämnden består av ordförande och två andra
ledamöter. De väljs var för sig av riksdagen efter varje
ordinarie val till riksdagen för tiden intill dess nytt val till
nämnden har ägt rum. Suppleanter skall inte utses.
Blir en ledamot av sjukdom eller annan orsak hindrad att utföra
sitt uppdrag, väljer riksdagen en person i dennes ställe så länge
hindret varar.
8.4.1
Val av ledamöter i Statsrådsarvodesnämnden bereds av
konstitutionsutskottet.
1. Denna lag träder i kraft den 15 december 1993.
2. Val första gången av ledamöter i Statsrådsarvodesnämnden
gäller för tiden från valet intill dess nytt val till nämnden
skall äga rum enligt 8 kap. 4 § första stycket.
1 Riksdagsordningen omtryckt 1992:43.
2. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till
riksdagens ledamöter
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1988:589) om ersättning
m.m. till riksdagens ledamöter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §1
Ledamotsarvode betalas med ett Ledamotsarvode betalas med ett
belopp för månad som belopp för månad som
motsvarar den genomsnittliga Riksdagens arvodesnämnd
lönen för tjänster fastställer.
som rådmän,
hovrättsråd och
kammarrättsråd.
Riksdagens
förvaltningskontor
beräknar årligen arvodet
för tiden den 1
oktober--den 30 september.
Talmannen erhåller ett Talmannen erhåller ett
arvode som motsvarar lönen arvode som motsvarar arvodet
till statsministern. till statsministern.
Vid tillämpning av lagen (1962:381) om allmän försäkring skall
arvodet anses som inkomst av anställning och ledamot anses som
arbetstagare.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994, då lagen
(1993:147) om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen
(1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter skall
upphöra att gälla.
2. Om beslut enligt 3 § första stycket inte föreligger vid den
tidpunkt då underlag för utbetalning av ledamotsarvode senast
måste finnas, skall ledamotsarvodet för den månaden betalas med
23 425 kronor. Beloppet skall räknas av från det högre belopp som
Riksdagens arvodesnämnd kan komma att fastställa för samma månad.
1 Senaste lydelse 1991:1875.
3. Förslag till
Lag med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd
Härigenom föreskrivs följande.
Uppgift, m.m.
1 § Riksdagens arvodesnämnd skall i enlighet med 3 § lagen
(1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter
fastställa det belopp för månad som ledamotsarvode skall betalas
med.
Nämnden är en myndighet under riksdagen.
Sammansättning
2 § Nämnden består av tre ledamöter. En av dem är
ordförande.
Organisation
3 § Nämnden har en sekreterare.
Ärendenas handläggning
4 § Nämnden sammanträder på kallelse av ordföranden.
I ärende som avses i 1 § är nämnden beslutför när alla
ledamöter är närvarande.
5 § Nämnden får i arbetsordning eller i särskilda beslut
lämna över till ordföranden eller någon annan som tjänstgör hos
nämnden att avgöra ärenden som är av det slaget att de inte
behöver prövas av nämnden.
6 § Nämnden skall genast underrätta riksdagens
förvaltningskontor om beslut som avses i 1 §.
Förordnande av ledamöter, m.m.
7 § Ordförande och övriga ledamöter utses av riksdagens
förvaltningsstyrelse för en bestämd tid.
8 § Sekreterare utses av nämnden.
Överklagande
9 § Nämndens beslut får inte överklagas.
Arvoden för uppdrag i nämnden
10 § Nämndens ledamöter och sekreterare skall erhålla de
arvoden för sina uppdrag som riksdagens förvaltningskontor
bestämmer.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Riksdagens
förvaltningsstyrelse får dock från och med den 14 december 1993
utse ordförande och övriga ledamöter i nämnden.
4. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1991:359) om arvoden till statsråden
m.m.
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1991:359) om arvoden till
statsråden m.m.1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Arvoden till statsråden Arvoden till statsråden
skall betalas månadsvis med skall betalas månadsvis med
ett belopp som motsvarar 198 ett belopp som fastställs
procent av det arvode som av
betalas till ledamöter av Statsrådsarvodesnämnden.
riksdagen. Statsministerns Nämnden beslutar också
arvode uppgår dock till 215 om avgångsersättning
procent av ledamotsarvodet. till statsråd.
Arvodet skall avrundas till
närmaste hela krontal.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994, då lagen
(1993:148) om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen
(1991:359) om arvoden till statsråden m.m. skall upphöra att
gälla.
2. Om beslut enligt 1 § första stycket inte föreligger vid den
tidpunkt då underlag för utbetalning av arvode till statsråd
senast måste finnas, skall arvodet för den månaden betalas med 48
788 kronor till statsministern och med 45 025 kronor till övriga
statsråd. Beloppen skall räknas av från de högre belopp som
Statsrådsarvodesnämnden kan komma att fastställa för samma månad.
1 Lagen omtryckt 1991:832. Senaste lydelse av lagens rubrik
1991:832.
5. Förslag till
Lag med instruktion för Statsrådsarvodesnämnden
Härigenom föreskrivs följande.
Uppgift, m.m.
1 § Statsrådsarvodesnämnden skall enligt 1 § lagen
(1991:359) om arvoden till statsråden m.m. fastställa det belopp
som månadsvis skall betalas i arvode till statsråden och besluta
om avgångsersättning till statsråd.
Nämnden är en myndighet under riksdagen.
Sammansättning
2 § Enligt 8 kap. 4 § riksdagsordningen består nämnden av
ordförande och två andra ledamöter.
Organisation
3 § Nämnden har en sekreterare som nämnden utser.
Ärendenas handläggning
4 § Nämnden sammanträder på kallelse av ordföranden.
I ärende som avses i 1 § är nämnden beslutför när alla
ledamöter är närvarande.
Nämnden får i arbetsordning eller i särskilda beslut lämna över
till ordföranden eller någon annan som tjänstgör hos nämnden att
avgöra ärenden som är av det slaget att de inte behöver prövas av
nämnden.
Överklagande
5 § Nämndens beslut får inte överklagas.
Arvoden för uppdrag i nämnden
6 § Nämndens ledamöter och sekreterare skall erhålla de
arvoden för sina uppdrag som riksdagens förvaltningskontor
bestämmer.