I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag
som går ut på att Bostadsdomstolen skall upphöra den 1 juli 1994
samt att rättskipningen på hyres- och arrendeområdet på sikt
skall koncentreras till de allmänna domstolarna.
I samband med propositionen behandlar utskottet ett antal
motioner som väckts dels med anledning av propositionen, dels
under den allmänna motionstiden i år. Utskottet avstyrker bifall
till samtliga motioner.
Till betänkandet har fogats tre reservationer från (s).
Propositionen
I proposition 1993/94:200 (Justitiedepartementet) har
regeringen föreslagit att riksdagen
dels antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt,
2. lag om ändring i jordabalken,
3. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),
4. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder,
5. lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531),
6. lag om ändring i lagen (1974:1080) om avveckling av
hyresregleringen,
7. lag om upphävande av lagen (1974:1082) om bostadsdomstol,
8. lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av
hyresfastighet m.m.,
9. lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792),
10. lag om ändring i hyresförhandlingslagen (1978:304),
11. lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till
fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt,
12. lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614),
dels godkänner de riktlinjer för det fortsatta reformarbetet
som redovisas i avsnitt 6 (arrende- och hyresnämndernas framtid)
i propositionen.
Lagförslagen, som granskats av Lagrådet, har fogats till
betänkandet, se bilaga 1.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1993/94:Ju36 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen
avslår regeringens proposition 1993/94:200 om upphörande av
Bostadsdomstolen m.m.
1993/94:Ju37 av Bengt Rosén (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att Bostadsdomstolen skall
upphöra den 1 juli 1995.
1993/94:Ju38 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen beslutar avslå proposition 1993/94:200.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994
1993/94:Ju412 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om specialdomstolar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Bostadsdomstolen,
1993/94:Ju417 av Nils Nordh och Hans Göran Franck (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett bibehållande av Bostadsdomstolen och
hyresnämnderna.
Utskottet
Inledning
Domstolsväsendet är uppbyggt huvudsakligen med två parallella
domstolsorganisationer: de allmänna domstolarna (tingsrätter,
hovrätter och Högsta domstolen) och de allmänna
förvaltningsdomstolarna (länsrätter, kammarrätter och
Regeringsrätten). I stora drag kan man säga att de allmänna
domstolarnas huvuduppgift är att slita tvister mellan enskilda
rättssubjekt och att döma i mål om ansvar för brott, medan de
allmänna förvaltningsdomstolarna har att pröva mål där ett
enskilt rättssubjekt står mot det allmänna, dvs. staten eller en
kommun. Denna fördelning är dock inte konsekvent genomförd.
De allmänna domstolarna har generell behörighet att handlägga
alla mål och ärenden som inte uttryckligen är undantagna från
deras kompetensområde. De allmänna förvaltningsdomstolarna
prövar endast de mål och ärenden som i varje enskilt fall finns
föreskrivet i lag eller annan författning. De allra flesta
förvaltningsbeslut som skall överprövas av domstol skall enligt
skilda föreskrifter prövas av en allmän förvaltningsdomstol.
Härigenom kan sägas att dessa i praktiken fått en i det närmaste
generell kompetens att överpröva beslut av förvaltningskaraktär.
Den dömande verksamheten i såväl de allmänna domstolarna som
de allmänna förvaltningsdomstolarna utövas normalt av lagfarna
domare enbart eller av lagfarna domare och nämndemän.
Utöver de ovan angivna domstolarna förekommer inom
domstolsväsendet olika typer av specialdomstolar. Några är helt
fristående medan andra är mer eller mindre fast knutna till
ordinära domstolar. Som exempel på de sistnämnda kan nämnas
fastighetsdomstolarna och vattendomstolarna. Till de fristående
specialdomstolarna räknas bl.a. Arbetsdomstolen,
Marknadsdomstolen, Patentbesvärsrätten och Bostadsdomstolen.
Till denna grupp brukar också hänföras domstolsliknande nämnder,
bl.a. hyresnämnderna och arrendenämnderna.
De fristående specialdomstolarna har normalt kompetensområden
som är begränsade till vissa sakområden eller speciella frågor.
I vissa specialdomstolar utövas beslutanderätten inte bara av
lagfarna ledamöter och särskilda ledamöter, t.ex. med tekniska
kunskaper, utan även av s.k. intresseledamöter. Benämningen
intresseledamöter kommer från att dessa ledamöter i regel utses
efter förslag av de intresseorganisationer som är berörda av det
aktuella sakområdet.
Genom den nya lagstiftning på hyresrättens område som trädde i
kraft den 1 januari 1969 inrättades de statliga hyresnämnderna i
den form de har i dag. Under de år som hyresnämnderna har varit
verksamma har deras kompetensområde utvidgats. De har numera en
mer domstolsliknande roll än vad som var fallet vid starten år
1969, då tyngdpunkten låg på deras administrativa och medlande
funktioner. Rollförändringen har skett successivt genom flera
sinsemellan oberoende lagstiftningsåtgärder. Genom åren har
skillnaderna i formellt avseende mellan processen i
hyresnämnderna och processen i domstolarna sålunda i viss mån
utjämnats.
När jordabalken kom till år 1972 inrättades samtidigt, efter
förebild av hyresnämnderna, särskilda statliga arrendenämnder
med representanter för partsorganisationerna. Deras
kompetensområde kom att omfatta tvister om förlängning av
arrendeavtal, tvister om villkorsändring i samband med
förlängningstvister, dispensfrågor och vissa ersättningstvister.
Övriga arrendetvister skulle liksom tidigare prövas av de
allmänna domstolarna, men hänföras till de nyinrättade
fastighetsdomstolarna. Arrendenämndernas verksamhet har inte
utvecklats på samma sätt som gäller för hyresnämnderna.
Bostadsdomstolen inrättades den 1 juli 1975 som en central
överinstans för ärenden som tidigare hade behandlats av
hyresnämnd (prop. 1974:151, LU36, rskr. 375). Bostadsdomstolens
huvudsakliga uppgift skulle vara att fungera som
prejudikatinstans och leda rättsutvecklingen på området. En
annan utgångspunkt för reformen var att den nya överinstansen
skulle bygga på partsorganisationernas medverkan i
rättskipningen. Erfarenheten ansågs ha visat att det vid
överprövning av hyresnämndernas avgörande inte blev fråga om en
renodlad rättslig bedömning, något som hade förutsatts vid
inrättandet av hyresnämnderna. Även i överinstanserna förekom
det skönsmässiga bedömningar över vilka hyresmarknadens
organisationer ansågs böra få inflytande vid avgörandet.
Särskilt målen om hyresvillkor och enligt bostadssaneringslagen
ansågs nära beröra organisationerna och dessutom kräva speciell
sakkunskap och hyrespolitisk överblick.
Förfarandet i Bostadsdomstolen är i stort sett utformat efter
mönster av vad som gäller om förfarandet i besvärsmål i hovrätt
vilket innebär att handläggningen i princip är skriftlig.
Förutsättningarna för muntlig förhandling är dock vidare än i 52
kap. rättegångsbalken (RB) och överensstämmer i sak med 9 §
förvaltningsprocesslagen. Det är dock relativt ovanligt att
Bostadsdomstolen håller muntlig förhandling -- under 1993
avgjordes ett trettiotal mål efter muntlig förhandling.
Ett avgörande i Bostadsdomstolen skall grundas på vad
handlingarna innehåller och vad i övrigt har förekommit i målet.
Mot domstolens beslut får talan inte föras.
Bakgrund till propositionen
År 1989 tillkallades en parlamentariskt sammansatt kommitté
med uppgift att se över domstolarnas uppgifter, arbetssätt och
organisation (dir. 1989:56). Kommittén antog namnet
Domstolsutredningen (Ju 1989:06). I den del av direktiven som
avsåg en översyn av domstolarnas organisation nämndes bl.a.
frågan om en samordning av kanslierna mellan hyresnämnderna och
tingsrätterna på de orter där nämnderna fanns. I utredningens
uppdrag ingick dock inte att överväga specialdomstolarnas
ställning.
I senare utfärdade tilläggsdirektiv till Domstolsutredningen
(dir. 1991:94) beslutade regeringen att återkalla utredningens
uppdrag vad avsåg de organisatoriska delarna. Dessa frågor
bereddes i stället inom regeringskansliet.
Inom Justitiedepartementet utarbetades därefter promemorian
(Ds 1992:38) Domstolsväsendet, Organisation och administration i
framtiden. I promemorian framhölls bl.a. att en given
utgångspunkt för framtidens domstolsorganisation är att den
skall bygga på ett treinstanssystem med tyngdpunkten i
rättskipningen förlagd till första instans, överprövning i en
andra instans och en renodlad prejudikatinstans som tredje och
sista instans. Det framhölls vidare att domstolsväsendet bör
vara uppbyggt kring två parallella domstolsorganisationer och
att man i övrigt bör sträva efter ett mera sammanhållet
domstolsväsende. I promemorian uttalades också att
specialdomstolarna i möjligaste mån bör avskaffas och deras
verksamhet inordnas i någon av domstolsorganisationerna. Som ett
första steg föreslogs att Försäkringsöverdomstolen skulle läggas
ned. Promemorian har remissbehandlats.
Riksdagen beslutade under våren 1993 att
Försäkringsöverdomstolen skall upphöra den 1 juli 1995 och att
dess uppgifter skall övertas av Regeringsrätten (prop.
1992/93:215, JuU33, rskr. 372).
I departementspromemorian (Ds 1993:34) Specialdomstolarna i
framtiden behandlas frågan om att avskaffa specialdomstolarna
och bl.a. att inordna hyres- och arrendenämndernas verksamhet i
domstolsväsendet i övrigt. Promemorian har remissbehandlats.
I ärendet föreligger ett yttrande från bostadsutskottet
(1993/94:BoU6y), se bilaga 3.
Härutöver har representanter för Hyresgästernas riksförbund
uppvaktat utskottet i ärendet.
Propositionen
I propositionen behandlas specialdomstolarna utifrån ett
principiellt perspektiv. Utgångspunkten bör enligt regeringens
uppfattning vara att flertalet av de måltyper som för närvarande
handläggs av specialdomstolar i framtiden bör prövas av de
allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna.
Regeringen redovisar också principerna för hur processen inom
det arrende- och hyresrättsliga området i framtiden bör vara
beskaffad. Utgångspunkten är därvid att rättskipningen på detta
område bör koncentreras till de allmänna domstolarna. Det
innebär att arrende- och hyresnämnderna bör upphöra och att
huvuddelen av deras arbetsuppgifter övertas av tingsrätten, som
huvudsakligen skall handlägga målen som vanliga tvistemål i sin
normala sammansättning. Några lagförslag läggs inte fram i detta
sammanhang utan regeringen avser att återkomma med sådana vid en
senare tidpunkt. Regeringen begär nu riksdagens godkännande av
de angivna riktlinjerna för det fortsatta reformarbetet avseende
arrende- och hyresnämndernas framtid (avsnitt 6 i
propositionen).
I propositionen lämnas slutligen förslag om att
Bostadsdomstolen skall upphöra den 1 juli 1994. Hyresnämndernas
avgöranden som tidigare överklagades till Bostadsdomstolen skall
enligt förslaget överklagas hos Svea hovrätt som tills vidare
blir rikstäckande överinstans. Hovrätten skall avgöra dessa
mål i sin normala sammansättning. Vad gäller rättegången i
hovrätten föreslås att vissa specialregler om förfarandet
meddelas i en särskild lag.
Regeringsförslaget innehåller härutöver, förutom förslag om
upphävande av lagen om bostadsdomstol, också följdändringar i de
lagar som angivits i det föregående.
Utskottets överväganden
Förfarandet för prövning av tvister mellan hyresvärd eller
jordägare och nyttjanderättshavare är utformat på flera olika
sätt. Inom det hyresrättsliga området är uppgiften att lösa
tvister fördelad mellan å ena sidan hyresnämnderna och
Bostadsdomstolen och å andra sidan de allmänna domstolarna. På
det arrenderättsliga området är arbetsuppgifterna inte på samma
sätt uppdelade; flertalet av arrendenämndernas beslut kan
överprövas av allmän domstol i dess roll som fastighetsdomstol.
Inom både det hyresrättsliga och det arrenderättsliga området är
vissa tvister, till exempel tvister om avtalets upphörande i
förtid (förverkande) och tvister som avser betalning av vederlag
för nyttjandet samt de flesta skadeståndstvister, från början
förbehållna de allmänna domstolarna. Detta har till följd att
till synes likartade tvister ibland skall prövas av olika
domstolsorganisationer. I propositionen anförs att det är
önskvärt att tvister av likartat slag handläggs inom samma
domstolsorganisation och att det är angeläget att tvister mellan
enskilda i största möjliga utsträckning prövas av de allmänna
domstolarna. Det anförs vidare att det också är angeläget att
prövningsförfarandet är utformat så att parterna inte skall
behöva löpa processuella risker på grund av förfarandereglernas
svåröverskådlighet och att det även av andra skäl framstår som
olämpligt att näraliggande frågor kan komma under olika
prövningsorgans bedömning. Genom att föra över de mål som i dag
handläggs av arrende- och hyresnämnderna till de allmänna
domstolarna skapas enligt regeringen förutsättningar för en
nödvändig samordning. Vidare anförs att de skäl som talar mot
specialdomstolar och särskilda prövningsorgan för skilda grupper
av rättsfrågor samtidigt motiverar en sådan samordning inom det
hyresrättsliga och arrenderättsliga området. Utgångspunkten för
regeringens fortsatta överväganden är därför att den
hyresrättsliga och arrenderättsliga rättskipningen bör
koncentreras till de allmänna domstolarna. En sådan omläggning
anses emellertid kräva att bl.a. den materiella lagstiftningen
reformeras så att rättegångsordningen blir ändamålsenlig och att
vissa av nämndernas uppgifter eventuellt övertas av andra organ.
Regeringen finner det därför inte möjligt att redan nu föreslå
att hyresnämndernas uppgifter skall övertas av tingsrätterna.
Regeringen aviserar att den under sommaren och hösten 1994
kommer att inleda ett arbete på att i grunden se över både de
materiella och processuella reglerna på hyresområdet. I samband
härmed kommer arrendemålen också att beröras.
Bostadsdomstolen inrättades som en exklusiv domstolsinstans
för överprövning av hyresnämndernas avgöranden. I propositionen
anförs att tillkomsten av domstolen medförde såväl ett avsteg
från principen om ett sammanhållet domstolsväsende som en
avvikelse från den vanliga ordningen med ett treinstanssystem.
Vidare fördes ett flertal målkategorier som sedan lång tid hade
handlagts av de allmänna domstolarna bort från dessa domstolar.
Vissa frågor enligt hyreslagstiftningen prövas som nämnts dock
fortfarande av allmän domstol. Detta har bl.a. lett till en
splittring av hyresprocessen. I propositionen anförs vidare att
Bostadsdomstolen dessutom är en liten domstol, som i viss
utsträckning är beroende av domstolsväsendet i övrigt för sin
personalförsörjning. Mot denna bakgrund och med hänsyn till
önskemålet om en enhetlig processordning på hyresrättens område
samt till att specialdomstolar, som ovan anförts, enligt
regeringens uppfattning i möjligaste mån bör avskaffas, anser
regeringen att Bostadsdomstolen bör upphöra som fristående
specialdomstol.
Merparten av Bostadsdomstolens verksamhet är sådan att den
naturligen hör hemma i de allmänna domstolarna. Domstolens
uppgifter bör därför enligt regeringens uppfattning flyttas över
till de allmänna domstolarna. I linje med att hyresnämndernas
verksamhet i framtiden föreslås bli inordnad i tingsrätterna
ligger att Bostadsdomstolens verksamhet bör övertas av
hovrätterna. Det mest önskvärda skulle enligt regeringens
uppfattning vara att de uppgifter som nu åvilar Bostadsdomstolen
övertas av alla hovrätter. Praktiska och personalmässiga hänsyn
talar emellertid för att ett sådant steg i reformprocessen bör
ske samtidigt med att hyresnämndernas verksamhet förs över till
tingsrätterna. Enligt regeringens mening är det emellertid
angeläget att så snabbt som möjligt börja angripa problemet med
särskilda specialdomstolar utanför de ordinarie
domstolsorganisationerna på det hyresrättsliga området.
Regeringen föreslår därför att Svea hovrätt tills vidare skall
träda i Bostadsdomstolens ställe som överinstans till
hyresnämnderna. Det förslag som nu läggs fram får enligt
regeringen ses som en delreform i avbidan på ett slutligt
ställningstagande sedan det fortsatta utredningsarbetet har
avslutats.
Förfarandet i Bostadsdomstolen är huvudsakligen uppbyggt kring
reglerna om besvärsmål i hovrätt enligt 52 kap. RB. Reglerna för
tvistemål i allmänhet är också genom en hänvisning i lagen om
bostadsdomstol tillämpliga på förfarandet i Bostadsdomstolen.
Härutöver finns vissa specialregler för förfarandet. Det rör
regler om bl.a. domstolens processledning, muntlig förhandling
och beslutens rättskraft. Reglerna i 52 kap. RB är egentligen
inte avsedda att reglera ett förfarande som syftar till en
materiell sakprövning, vilket måste vara fallet för att reglera
den verksamhet som för närvarande bedrivs i Bostadsdomstolen.
För de mål som nu kommer från Bostadsdomstolen behöver, enligt
vad regeringen anför i propositionen, frågan om handläggningen i
hovrätten tills vidare lösas genom att bestämmelserna i 52 kap.
rättegångsbalken kompletteras med vissa särskilda regler för
förfarandet i mål som överklagats till Svea hovrätt från en
hyresnämnd. Det rör regler om muntlig förhandling och kallelse
av part eller annan till sådan, beslutens rättskraft m.m.
Reglerna föreslås intagna i en särskild lag om rättegången i
vissa hyresmål i Svea hovrätt.
Svea hovrätts beslut skall enligt regeringens förslag inte
kunna överklagas. Det finns enligt regeringens uppfattning flera
starka skäl som talar emot att nu låta de mål som startat i
hyresnämnderna föras vidare från Svea hovrätt till Högsta
domstolens (HD) prövning. De mål som i dag prövas av
arrendenämnd som första instans får inte i något fall föras ända
till HD utan får överklagas endast till hovrätterna. De
arrendemål som är aktuella i detta sammanhang rör i stort sett
samma sakfrågor som de hyresrättsliga mål som prövas i första
instans av hyresnämnderna. I avvaktan på en ny lagstiftning och
en ny lag om handläggningen av domstolsärenden bör rättsområdena
enligt regeringens uppfattning inte ytterligare skiljas åt i
processuellt hänseende. De hyresrättsliga målen bör därför tills
vidare enligt förslaget inte få överklagas till HD. Ett annat
skäl för en sålunda avskuren fullföljdsrätt är enligt
propositionen att Svea hovrätt, under den övergångsperiod det är
fråga om innan saken får sin slutliga lösning, blir en
rikstäckande prövningsinstans och därför tills vidare kan svara
för prejudikatbildningen. Eftersom Svea hovrätt avses ta över
såväl Bostadsdomstolens verksamhet som den dömande personalen
kan man enligt regeringens uppfattning utgå från att det finns
goda förutsättningar för en fortsatt prejudikatbildning av samma
kvalitet som hittills på området.
I motionerna Ju36 (v) och Ju38 (s) yrkas avslag på
propositionen. I motionerna Ju412 (s) samt Ju417 (s) framställs
yrkanden med i princip samma innebörd. I motionerna anförs
sammanfattningsvis att det saknas skäl för de föreslagna
förändringarna.
I motion Ju37 (fp) föreslås att Bostadsdomstolen skall upphöra
den 1 juli 1995, dvs. ett år senare än vad regeringen
föreslagit. I motionen anförs att avvecklingen av
Bostadsdomstolen bör ske först när beslut samtidigt kan fattas
även i fråga om arrende- och hyresnämndernas framtid.
Bostadsutskottet har i yttrande bl.a. anfört att det anser att
riksdagen bör godkänna riktlinjerna för det fortsatta
reformarbetet avseende bl.a. integrationen av hyresnämndernas
verksamhet i de allmänna domstolarna (avsnitt 6 i propositionen)
samt att hyresnämnderna bör kunna avvecklas och deras verksamhet
övertas av tingsrätterna.
Bostadsutskottet ställer sig också bakom förslaget att
Bostadsdomstolen skall avvecklas.
När det gäller tidpunkten för avvecklingen anför
bostadsutskottet att det i och för sig kan instämma i vad som
anförs i motion Ju37 att en helhetslösning för
rättstillämpningen på det hyresrättsliga området hade varit att
föredra. Bostadsutskottet anser emellertid, bl.a. mot bakgrund
av att de praktiska olägenheterna med en avveckling den 1 juli
1994 inte framstår som särskilt påtagliga och att det genom att
Svea hovrätt tills vidare tar över Bostadsdomstolens roll som
rikstäckande överinstans även fortsättningsvis kommer att
ske en sammanhållen beredning av överklagade ärenden från
hyresnämnderna, att regeringens förslag i denna del bör vinna
riksdagens bifall.
Bostadsutskottet har i yttrandet avstyrkt bifall till
motionerna Ju36, Ju37, Ju38, Ju412 i behandlad del samt Ju417.
Yttrandet har fogats som bilaga 3 till detta betänkande.
Justitieutskottet har under senare år behandlat frågan om
specialdomstolar vid ett stort antal tillfällen (senast
1992/93:JuU33 s. 6 f med där gjorda hänvisningar). Utskottet
redovisade då sitt tidigare gjorda uttalande (1991/92:JuU20 s.
8) att antalet specialdomstolar bör begränsas. Utskottet
konstaterade vidare att departementspromemorian (Ds 1993:34)
Specialdomstolarna i framtiden inom kort skulle sändas ut på
remiss, och utskottet fann inte skäl att i det dåvarande
beredningsläget göra något ytterligare uttalande.
Justitieutskottet delar regeringens bedömning att det är
angeläget att tvister av likartat slag handläggs inom samma
domstolsorganisation och att tvister mellan enskilda i största
möjliga utsträckning prövas av de allmänna domstolarna. I likhet
med regeringen anser utskottet att det behövs en samordning inom
det hyresrättsliga och arrenderättsliga området. Utskottet
ställer sig bakom regeringens uppfattning att den hyresrättsliga
och arrenderättsliga rättskipningen bör koncentreras till de
allmänna domstolarna. Liksom regeringen anser utskottet att
denna förändring förutsätter mer ingående överväganden i flera
frågor. De aktuella frågorna bör således, som regeringen också
aviserat, bli föremål för ytterligare behandling innan
förändringar genomförs. Utgångspunkten för det arbetet bör vara
de riktlinjer som anges i propositionen (avsnitt 6).
Utskottet delar regeringens uppfattning att specialdomstolar i
möjligaste mån bör avskaffas. Utskottet ställer sig mot bakgrund
härav och i linje med sitt ställningstagande i fråga om
riktlinjerna för det framtida reformarbetet bakom förslaget att
Bostadsdomstolen bör upphöra som fristående specialdomstol.
Det anförda innebär att utskottet avstyrker bifall till
motionerna Ju36, Ju38, Ju412 i behandlad del samt Ju417.
Till enskildheter i lagförslagen återkommer utskottet i det
följande.
När det gäller tidpunkten för avvecklingen av Bostadsdomstolen
delar utskottets regeringens uppfattning att det är angeläget
att så snabbt som möjligt börja angripa problemet med särskilda
specialdomstolar på det hyresrättsliga området. Utskottet anser
i likhet med regeringen att de praktiska olägenheterna med en
delreform innebärande att Bostadsdomstolen upphör den 1 juli
1994 inte framstår som särskilt påtagliga. Utskottet avstyrker
bifall till motion Ju37.
Bostadsutskottet har i sitt nyligen justerade betänkande
1993/94:BoU21 behandlat en proposition (1993/94:199) om
ändringar i hyresförhandlingslagen m.m. Lagförslagen i det
ärendet måste samordnas med de här aktuella lagförslagen.
Således föranleder förslagen i proposition 1993/94:199 till
lag om upphävande av bostadssaneringslagen och till ändring i 28
§ lagen om bostadsdomstol ändringar också i förslaget i
förevarande proposition till lag om rättegången i vissa hyresmål
i Svea hovrätt. Vidare föranleder det sistnämnda lagförslaget
och förslaget om att upphäva lagen om bostadsdomstol ändringar
av riksdagens beslut (1993/94:BoU21 rskr. 000) såvitt gäller
upphävande av bostadssaneringslagen och ändringar i jordabalken,
lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder samt lagen
(1974:1082) om bostadsdomstol.
Utskottet har utarbetat lagförslag i enlighet med vad som nu
har anförts, se bilaga 2.
I övrigt har utskottet ingenting att anföra med anledning av
propositionen och motionerna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande den framtida organisationen
att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Ju36,
1993/94:Ju38, 1993/94:Ju412 yrkandena 2 och 3 samt
1993/94:Ju417 dels beslutar att Bostadsdomstolen skall
upphöra, dels godkänner vad regeringen i propositionen anfört om
riktlinjer för det fortsatta reformarbetet (avsnitt 6),
res. 1 (s)
2. beträffande tidpunkt för upphörande av Bostadsdomstolen
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju37,
res. 2 (s) - villk. res. 1
3. beträffande lagförslagen
att riksdagen
a) antar regeringens förslag till lag om rättegången i vissa
hyresmål i Svea hovrätt med den ändringen att 8 § erhåller i
bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
b) dels med ändring av riksdagens tidigare beslut
(1993/94:BoU21, rskr. 000) såvitt gäller 12 kap. 55 c och 73 §§
jordabalken antar regeringens förslag till lag om ändring i
balken i motsvarande delar samt såvitt gäller 12 kap. 44 § i
balken beslutar att paragrafen skall ha i bilaga 2 som
Utskottets förslag betecknade lydelse, dels antar
regeringens förslag i övrigt till lag om ändring i balken,
c) med ändring av riksdagens tidigare beslut (1993/94:BoU21,
rskr. 000) såvitt gäller 23 och 32 §§ lagen om ändring i lagen
(1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen i motsvarande delar,
d) med anledning av regeringens förslag till lag om ändring i
bostadssaneringslagen och med ändring av riksdagens tidigare
beslut (1993/94:BoU21, rskr. 000) såvitt gäller lag om
upphävande av bostadssaneringslagen (1973:531) beslutar att den
sistnämnda lagen skall ha i bilaga 2 som Utskottets förslag
betecknade lydelse,
e) med ändring av riksdagens tidigare beslut (1993/94:BoU21,
rskr. 000) såvitt gäller lag om ändring i lagen (1974:1082) om
bostadsdomstol antar regeringens förslag till lag om upphävande
av lagen om bostadsdomstol,
f) antar regeringens förslag till
1) lag om ändring i rättshjälpslagen,
2) lag om ändring i lagen (1974:1080) om avveckling av
hyresregleringen,
3) lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av
hyresfastigheter,
4) lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792),
5) lag om ändring i hyresförhandlingslagen (1978:304),
6) lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till
fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt,
7) lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614),
res. 3 (s) - villk. res. 2
Stockholm den 24 maj 1994
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
I beslutet har deltagit:
Britta Bjelle (fp),
Jerry Martinger (m),
Göthe Knutson (m),
Bengt-Ola Ryttar (s),
Birthe Sörestedt (s),
Ingbritt Irhammar (c),
Nils Nordh (s),
Birgit Henriksson (m),
Göran Magnusson (s),
Karl Gustaf Sjödin (nyd),
Sigrid Bolkéus (s),
Siw Persson (fp),
Alf Eriksson (s),
Lena Boström (s) och
Kjell Eldensjö (kds).
Reservationer
1. Den framtida organisationen (mom. 1)
Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran
Magnusson, Sigrid Bolkéus, Alf Eriksson och Lena Boström
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar
med "Justitieutskottet delar" och på s. 9 slutar med "behandlad
del" bort ha följande lydelse:
Enligt justitieutskottets uppfattning är den restriktiva syn
på specialdomstolar som redovisas i propositionen inte
motiverad. Varje specialdomstols fortsatta verksamhet bör
bedömas efter dess egna meriter och inte endast utifrån
principiella ståndpunkter.
Utskottet anser att specialdomstolarnas särskilda kompetens
leder till att målen behandlas skickligt, snabbt och ekonomiskt
effektivt. Genom medverkan av intresseledamöter som är väl
insatta i de frågor som skall prövas ges också en extra
auktoritet åt domstolens avgöranden hos de grupper som berörs av
lagstiftningen. Intresseledamöternas medverkan har enligt
utskottets mening inneburit en snabbare och mer kompetent
prövning av målen än som eljest skulle ha varit fallet.
Erfarenheterna från t.ex. Bostadsdomstolens och Arbetsdomstolens
arbete måste sägas vara klart positiva. Till detta kan läggas
att den medlingsverksamhet som äger rum vid hyresnämnderna jämte
nämndernas nuvarande funktion och sammansättning enligt
utskottets uppfattning är av stor betydelse för hyresmarknadens
funktionssätt och parternas tilltro till detta. Detsamma kan
också anföras beträffande arrendenämnderna.
Utskottet ifrågasätter inte att det kan finnas skäl att se
över verksamheten vid vissa specialdomstolar och
domstolsliknande nämnder. Innan man överväger djupgående
processuella och organisatoriska förändringar måste det dock
finnas vägande sakliga skäl härför. Det borde också vara
självklart att ställningstagandena till den fortsatta
verksamheten skall ske även med beaktande av den uppgift som
resp. organ har att fylla inom sin samhällssektor. Utskottet kan
inte finna att regeringen presenterat tillräckligt vägande
sakliga skäl för de i detta ärende föreslagna förändringarna.
Utskottet är sålunda kritiskt mot regeringsförslaget, och
utskottet är, i linje med vad som framförs i motionerna Ju36,
Ju38, Ju412 i behandlad del och Ju417, inte berett att
tillstyrka propositionen.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande den framtida organisationen
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Ju36 och
1993/94:Ju38 och med anledning av motionerna 1993/94:Ju412
yrkandena 2 och 3 samt 1993/94:Ju417 avslår proposition
1993/94:200.
2. Tidpunkt för upphörande av Bostadsdomstolen (mom. 2)
Under förutsättning av avslag på reservation 1
Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran
Magnusson, Sigrid Bolkéus, Alf Eriksson och Lena Boström
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar
med "När det gäller" och slutar med "motion Ju37" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör man, som föreslås i motion
Ju37, avvakta med ikraftträdandet till den 1 juli 1995.
Härigenom får riksdagen tillfälle att ta del av ett förslag som
rör även verksamheten vid hyres- och arrendenämnderna innan
Bostadsdomstolen upphör. Det ges vidare möjlighet att justera i
beslutet om Bostadsdomstolen om det fortsatta utredningsarbetet
skulle visa att det behövs. Utskottet tillstyrker således bifall
till motion Ju37.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande tidpunkt för upphörande av Bostadsdomstolen
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ju37 beslutar att
Bostadsdomstolen skall upphöra den 1 juli 1995.
3. Lagförslagen (mom. 3)
Under förutsättning av bifall till reservation 2
Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran
Magnusson, Sigrid Bolkéus, Alf Eriksson och Lena Boström
(alla s) anser
att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande lagförslagen
att riksdagen
a) antar regeringens förslag till lag om rättegången i vissa
hyresmål i Svea hovrätt med den ändringen att 8 § erhåller i
bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
b) dels med ändring av riksdagens tidigare beslut
(1993/94:BoU21, rskr. 000) såvitt gäller 12 kap. 55 c och 73 §§
jordabalken antar regeringens förslag till lag om ändring i
balken i motsvarande delar samt såvitt gäller 12 kap. 44 § i
balken beslutar att paragrafen skall ha i bilaga 2 som
Utskottets förslag betecknade lydelse, dels antar
regeringens förslag i övrigt till lag om ändring i balken,
c) med ändring av riksdagens tidigare beslut (1993/94:BoU21,
rskr. 000) såvitt gäller 23 och 32 §§ lagen om ändring i lagen
(1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen i motsvarande delar,
d) med anledning av regeringens förslag till lag om ändring i
bostadssaneringslagen och med ändring av riksdagens tidigare
beslut (1993/94:BoU21, rskr. 000) såvitt gäller lag om
upphävande av bostadssaneringslagen (1973:531) beslutar att den
sistnämnda lagen skall ha i bilaga 2 som Utskottets förslag
betecknade lydelse,
e) med ändring av riksdagens tidigare beslut (1993/94:BoU21,
rskr. 000) såvitt gäller lag om ändring i lagen (1974:1082) om
bostadsdomstol antar regeringens förslag till lag om upphävande
av lagen om bostadsdomstol,
f) antar regeringens förslag till
1) lag om ändring i rättshjälpslagen,
2) lag om ändring i lagen (1974:1080) om avveckling av
hyresregleringen,
3) lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av
hyresfastigheter,
4) lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792),
5) lag om ändring i hyresförhandlingslagen (1978:304),
6) lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till
fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt,
7) lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614),
dock med ändring dels att i utskottets förslag till
ändring i riksdagens beslut om upphävande av
bostadssaneringslagen årtalet 1994 ersätts med årtalet 1995,
dels att ikraftträdandet av övriga lagar bestäms till den 1
juli 1995.
Regeringens lagförslag
Bilaga 1
Utskottets lagförslag
1. Förslag till ändring i regeringens förslag till lag om
rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt
Bilaga 2
Regeringens förslag Utskottets förslag
8 §
Beslut av Svea hovrätt Beslut av Svea hovrätt
äger rättskraft, äger rättskraft,
såvitt därigenom såvitt därigenom
avgjorts fråga som avses i avgjorts fråga som avses i
4 § första stycket 2, 2 4 § första stycket 2, 2
a, 3, 5 a, 6, 7 eller 8 lagen a, 3, 5 a, 6, 7 eller 8 lagen
(1973:188) om (1973:188) om
arrendenämnder och arrendenämnder och
hyresnämnder. Detta hyresnämnder. Detta
gäller dock inte beslut, gäller dock inte beslut,
enligt vilket ansökan om enligt vilket ansökan om
åtgärdsföreläggande åtgärdsföreläggande
enligt 12 kap. 16 § andra enligt 12 kap. 16 § andra
stycket eller tillstånd stycket eller
enligt 12 kap. 23 § andra upprustningsföreläggande
stycket, 34, 36 eller 37 § enligt 12 kap. 18 a--c
jordabalken eller ansökan §§ eller tillstånd
om förbud eller medgivande enligt 12 kap. 23 § andra
som avses i 2 a § stycket, 34, 36 eller 37 §
bostadssaneringslagen eller godkännande enligt 12
(1973:531) eller yrkande om kap. 55 a § tredje stycket
rätt till jordabalken eller yrkande om
förhandlingsordning enligt rätt till
9 § förhandlingsordning enligt
hyresförhandlingslagen 9 §
(1978:304) lämnats utan hyresförhandlingslagen
bifall. (1978:304) lämnats utan
bifall.
2. Förslag till ändring i riksdagens beslut om lag om
upphävande av bostadssaneringslagen (1973:531)
Lydelse enligt riksdagens Utskottets förslag
beslut (rskr. 1900:000)
Härigenom föreskrivs att
bostadssaneringslagen
(1973:531) skall upphöra
att gälla vid utgången
av juni 1994.
5. Hyresnämndens beslut i
ärenden som avses i
punkterna 1, 2 och 4 får
överklagas hos Svea
hovrätt inom tre veckor
från den dag beslutet
meddelades. Överklagandet
skall ges in till
hyresnämnden.
3. Förslag till ändring i riksdagens beslut om lag om
ändring i jordabalken
Är hyresrätten enligt 42 § första stycket 1 eller 2 förverkad
på grund av dröjsmål med betalning av hyran och har hyresvärden
med anledning därav sagt upp avtalet, får hyresgästen inte på
grund av dröjsmålet skiljas från lägenheten, om hyran betalas på
det sätt som anges i 20 § andra eller tredje stycket eller
deponeras hos länsstyrelsen enligt 21 §
1. inom tre veckor från det att en hyresgäst, när det är fråga
om en bostadslägenhet, har delgetts underrättelse om att han
genom att betala hyran på angivet sätt får tillbaka hyresrätten
samt meddelande om uppsägningen och anledningen till denna
lämnats till socialnämnden i den kommun där lägenheten är
belägen, eller
2. inom två veckor från det att en hyresgäst, när det är fråga
om en lokal, har delgetts underrättelse om att han genom att
betala hyran på angivet sätt får tillbaka hyresrätten.
I avvaktan på att hyresgästen visar sig ha gjort vad som
fordras enligt första stycket för att få tillbaka hyresrätten
får beslut om avhysning inte meddelas förrän det efter utgången
av den tid som anges i det stycket har gått ytterligare två
vardagar.
En hyresgäst får inte, En hyresgäst får inte,
när det är fråga om när det är fråga om
en bostadslägenhet, skiljas en bostadslägenhet, skiljas
från lägenheten, om från lägenheten, om
dröjsmålet endast har dröjsmålet endast har
avsett sådan höjning av avsett sådan höjning av
hyran som blivit gällande hyran som blivit gällande
enligt 54 a § och hyran kan enligt 54 a § och hyran kan
prövas med tillämpning prövas med tillämpning
av 55 c § tredje stycket. av 55 c § tredje stycket.
Vad som sagts nu skall Vad som sagts nu skall
gälla till dess att en gälla till dess att en
månad förflutit från månad förflutit från
det att hyresnämndens eller det att hyresnämndens eller
Bostadsdomstolens beslut har Svea hovrätts beslut har
vunnit laga kraft. vunnit laga kraft.
En hyresgäst får inte heller, när det är fråga om en
bostadslägenhet, skiljas från lägenheten om
1. socialnämnden inom den tid som anges i första stycket 1
skriftligen har meddelat hyresvärden att nämnden åtar sig
betalningsansvaret för hyran, eller
2. hyresgästen har varit förhindrad att betala hyran inom den
tid som anges i första stycket 1 på grund av sjukdom eller
liknande oförutsedd omständighet och hyran har betalats så snart
det var möjligt, dock senast när tvisten om avhysning avgörs i
första instans.
Första--fjärde styckena gäller inte, om hyresgästen ändå är
skyldig att flytta inom kortare tid än en månad efter det att
hyresrätten förverkats.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
fastställer formulär till underrättelse och meddelande som avses
i första stycket.
1 Senaste lydelse 1993:400.
Bostadsutskottets yttrande
1993/94:BoU6y
Bilaga 3
Upphörande av Bostadsdomstolen m.m.
Till justitieutskottet
Justitieutskottet har den 19 april 1994 beslutat bereda
bostadsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1993/94:200 Upphörande av Bostadsdomstolen m.m. samt över
motioner i frågan väckta dels med anledning av propositionen,
dels under allmänna motionstiden 1994.
Bostadsutskottet behandlar i sitt yttrande förslagen i
propositionen samt i motionerna endast i de avseenden de kan
anses beröra utskottets beredningsområde.
Propositionen
Regeringen begär riksdagens godkännande av de riktlinjer för
det fortsatta reformarbetet avseende de fristående
specialdomstolarna m.m. som redovisas i propositionens avsnitt
6. Dessa riktlinjer går i korthet ut på att inriktningen av
reformarbetet bör vara att rättskipningen inom det hyres- och
arrenderättsliga området koncentreras till de allmänna
domstolarna. Det betyder att arrende- och hyresnämnderna bör
upphöra och att huvuddelen av deras arbetsuppgifter övertas av
tingsrätten, som huvudsakligen skall handlägga målen som vanliga
tvistemål i sin normala sammansättning. En sådan omläggning
anses emellertid kräva att bl.a. den materiella lagstiftningen
reformeras så att rättegångsordningen blir ändamålsenlig och att
vissa av nämndernas uppgifter eventuellt övertas av andra organ.
Vidare föreslår regeringen att Bostadsdomstolen upphör den 1
juli 1994. Hyresnämndens avgöranden som tidigare överklagades
till Bostadsdomstolen föreslås i stället överklagas hos Svea
hovrätt som tills vidare blir rikstäckande överinstans.
Hovrätten föreslås avgöra dessa mål i sin normala
sammansättning. Vissa speciella förfaranderegler skall enligt
förslaget gälla för handläggningen av mål i Svea hovrätt som
överklagats från hyresnämnd. Svea hovrätts beslut skall inte
kunna överklagas.
Förslaget till riksdagsbeslut om den fortsatta
handläggningsordningen av mål som tidigare handlagts av
Bostadsdomstolen avser ett förslag till lag om rättegången i
vissa hyresmål i Svea hovrätt. Som följdlagstiftning till ett
sådant beslut föreslås ändringar i jordabalken,
rättshjälpslagen, lagen om arrendenämnder och hyresnämnder,
bostadssaneringslagen, lagen om avveckling av hyresregleringen,
lagen om förvärv av hyresfastighet m.m.,
bostadsförvaltningslagen, hyresförhandlingslagen, lagen om rätt
till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt samt i
bostadsrättslagen. Lagen om bostadsdomstol föreslås upphävas.
Motionerna
Tre motioner har väckts med anledning av propositionen. I
detta sammanhang behandlas även två motioner från allmänna
motionstiden 1994 som tar upp frågan om Bostadsdomstolen m.m.
I motion Ju37 (fp) föreslås att Bostadsdomstolen upphör den 1
juli 1995, dvs. ett år senare än vad regeringen föreslagit.
Motionären delar regeringens principiella inställning att
specialdomstolarna bör avvecklas men anser att avvecklingen av
Bostadsdomstolen bör ske först när beslut kan fattas även om
hyresnämndernas framtid. Det hänvisas i motionen till att såväl
Högsta domstolen som Lagrådet förordat en sådan
handläggningsordning.
I motionerna Ju36 (v) och Ju38 (s) yrkas avslag på
propositionen. Även de två motionerna från allmänna
motionstiden, Ju412 (s) yrkandena 2 och 3 samt Ju417 (s),
innehåller yrkanden med i princip samma innebörd.
Vad gäller specialdomstolarnas framtid anförs i dessa motioner
att verksamheten vid varje domstol måste övervägas för sig.
Eventuella förslag om avveckling får inte baseras enbart på en
principiell inställning till specialdomstolar i allmänhet. I
motioner väckta med anledning av propositionen anförs att
regeringsförslagen inte föregåtts av någon analys av hur
hyresnämnderna och Bostadsdomstolen fungerar. Motionärerna
hävdar att hyresmarknadens parter anser att dessa institutioner
fungerar utmärkt.
Andra skäl mot en avveckling av hyresnämnderna och
Bostadsdomstolen som framförs i motionerna är att deras
handläggning är både snabbare och billigare än de allmänna
domstolarnas. Vidare anses medverkan av intresseledamöter leda
till en mer kompetent prövning av målen.
Utskottet
Förslagen i propositionen utgår från regeringens principiella
bedömning att flertalet av de måltyper som för närvarande
handläggs av specialdomstolar i framtiden bör prövas av de
allmänna domstolarna eller de allmänna förvaltningsdomstolarna.
Den övergripande frågan om en reformering av domstolsväsendet
faller inte inom bostadsutskottets beredningsområde. Den
behandlas därför i detta yttrande endast vad avser
konsekvenserna på det hyresrättsliga området. Utskottet kan dock
konstatera att de argument mot specialdomstolar som redovisas i
propositionen även anses ha bärighet vad gäller
bostadsdomstolens och hyresnämndernas verksamhet. Skäl finns
således att överväga dessa institutioners verksamhet oavsett om
de i andra avseenden kan anses fullgöra sina uppgifter på ett
bra sätt.
Bostadsutskottet anser att riksdagen bör godkänna riktlinjerna
för det fortsatta reformarbetet avseende bl.a. integrationen av
hyresnämndernas verksamhet i de allmänna domstolarna
(propositionen avsnitt 6). Hyresnämnderna bör kunna avvecklas
och deras verksamhet övertas av tingsrätten. Liksom regeringen
anser utskottet att denna förändring förutsätter mer ingående
överväganden i flera frågor. Det gäller bl.a. frågan om hur de
ärendetyper vid hyresnämnderna som lämpligen inte överlämnas
till tingsrätterna i fortsättningen skall hanteras.
Bostadsutskottet ställer sig också bakom förslaget om att
Bostadsdomstolen skall avvecklas. Vad gäller tidpunkten för
avvecklingen av Bostadsdomstolen kan utskottet i och för sig
instämma i vad som anförs i motion Ju37 (fp) om att en
helhetslösning för rättstillämpningen på det hyresrättsliga
området hade varit att föredra. I propositionen anförs
emellertid att de praktiska olägenheterna med en avveckling den
1 juli 1994 inte framstår som särskilt påtagliga. Genom att Svea
hovrätt tills vidare tar över Bostadsdomstolens roll som
rikstäckande överinstans i hyresrättsliga frågor kommer det
även fortsättningsvis att ske en sammanhållen beredning av
överklagade ärenden från hyresnämnderna. Det borde även vara
möjligt att efter Bostadsdomstolens avveckling utnyttja den
kompetens i de aktuella frågorna som i dag finns vid domstolen.
I propositionen framhålls också att huvuddelen av
domarpersonalen vid Bostadsdomstolen redan har tjänster som
ordinarie domare vid Svea hovrätt och att dessa tjänster kan
tillföras hovrättens normala organisation.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att regeringens
förslag om en avveckling av Bostadsdomstolen den 1 juli 1994 och
att Svea hovrätt tills vidare skall fungera som rikstäckande
överinstans bör vinna riksdagens bifall. Förslaget i motion Ju37
(fp) om att avvakta med avvecklingen till den 1 juli 1995
avstyrks således.
Vad gäller den kritik mot regeringsförslagen i övrigt som
framförs i flera motioner kan utskottet konstatera att någon
egentlig klarhet i de diskuterade frågorna om bl.a. snabbheten
och kompetensen vid handläggningen av de hyresrättsliga frågorna
inte kommer att vinnas innan den nya handläggningsordningen
börjat tillämpas. Från de utgångspunkter som bostadsutskottet
har att anlägga på frågan kan utskottet inte se något bärande
skäl till att just det hyresrättsliga området skulle vara av en
sådan karaktär att det inte kan hanteras på ett godtagbart sätt
inom de allmänna domstolarna. Utskottet avstyrker med det
anförda motionerna Ju36 (v), Ju38 (s), Ju412 (s) yrkandena 2 och
3 samt Ju417 (s).
Bostadsutskottet vill i detta sammanhang även uppmärksamma
justitieutskottet på att viss samordning sannolikt kommer att
bli nödvändig vid justitieutskottets forsatta beredning av
propositionen om upphörande av Bostadsdomstolen och
bostadsutskottets beredning av proposition 1993/94:199 om
ändringar i hyresförhandlingslagen m.m. I båda dessa
propositioner läggs fram förslag till ändringar i
bostadssaneringslagen resp. i lagen om Bostadsdomstol. Hur denna
samordning lämpligen bör genomföras får övervägas i den
fortsatta beredningen av de aktuella ärendena.
Stockholm den 3 maj 1994
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist
(s), Bertil Danielsson (m), Magnus Persson (s), Erling Bager
(fp), Lennart Nilsson (s), Sören Lekberg (s), Mikael Odenberg
(m), Rune Evensson (s), Britta Sundin (s), Birger Andersson (c),
Marianne Carlström (s), Inga Berggren (m), Harry Staaf (kds) och
Dan Eriksson i Stockholm (nyd).
Avvikande mening
Avslag på propositionen
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören
Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström
(alla s) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Utskottet börjar med "Förslagen i" och slutar med "samt
Ju417 (s)" bort ha följande lydelse:
De i propositionen behandlade frågorna om den hyresrättsliga
handläggningsordningen har en central betydelse för att
garantera bl.a. hyresmarknadens funktion. Det är bl.a. mot denna
bakgrund anmärkningsvärt att regeringen knappast alls har
försökt att analysera hur det nuvarande systemet fungerar.
Bostadsutskottet kan konstatera att de föreslagna förändringarna
i stället nästan helt utgår från regeringens principiella
inställning till specialdomstolar. Utskottet ifrågasätter inte
att det kan finnas skäl att se över verksamheten vid vissa av
dessa organ. Det borde dock vara självklart att
ställningstagandena till den fortsatta verksamheten vid samtliga
specialdomstolar sedan sker med beaktande av den upgift som
resp. domstol har att fylla inom sin samhällssektor. Detta har
uppenbarligen inte skett vad gäller förslagen om hyresnämndernas
och Bostadsdomstolens framtid.
Om regeringen hade gjort en genomgång av verksamheten vid
hyresnämnderna och Bostadsdomstolen hade man sannolikt kunnat
konstatera att bostadsmarknadens parter, dvs. de som är närmast
berörda av verksamheten, i stort anser att det nuvarande
systemet fungerar utmärkt. Man hade vidare kunnat konstatera att
både hyresnämndernas och Bostadsdomstolens handläggning vid en
jämförelse med de allmänna domstolarna ter sig både snabbare och
billigare. Slutligen hade en sådan analys visat på värdet av den
specialkompetens i hyresrättsliga frågor som hyresnämnderna och
Bostadsdomstolen besitter. Denna specialkompetens är till stor
del beroende av de intresseledamöter som i dag deltar i
handläggningen men som regeringen föreslår lämnas utanför den
nya hyresrättsliga ordningen.
Vad utskottet ovan anfört innebär att riksdagen med bifall
till motionerna Ju36 (v) och Ju38 (s) bör avslå förslagen i
proposition 1993/94:200. Detta innebär att även vad som
föreslagits i motionerna Ju412 (s) yrkandena 2 och 3 samt i
Ju417 (s) blir tillgodosett.
Bostadsutskottet vill i sammanhanget också framhålla att även
för dem som av principiella skäl vill avveckla alla
specialdomstolar borde den ordning som regeringen föreslår på
det hyresrättsliga området te sig klart olämplig. Regeringens
förslag att flytta över verksamheten vid Bostadsdomstolen till
Svea hovrätt är endast tänkt att vara en provisorisk lösning i
avvaktan på att ställning tas till hyresnämndernas framtid.
Samtidigt föreslår regeringen i en annan proposition omfattande
förändringar i hyresförhandlingslagen och flera andra lagar som
utgör grunden för bl.a. Bostadsdomstolens verksamhet. Denna
proposition bereds för närvarande vid bostadsutskottet. Som
konstateras i motion Ju37 (fp) skulle ett bifall till båda de
aktuella propositionerna leda till ett förvirrat läge med stor
rättsosäkerhet.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motionerna 2
Motioner väckta med anledning av propositionen 2
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994 2
Utskottet 2
Inledning 2
Bakgrund till propositionen 4
Propositionen 5
Utskottets överväganden 5
Hemställan 9
Reservationer 11
1. Den framtida organisationen (mom. 1) 11
2. Tidpunkt för upphörande av Bostadsdomstolen
(mom. 2) 12
3. Lagförslagen (mom. 3) 12
Regeringens lagförslag 14
Utskottets lagförslag 32
Bostadsutskottets yttrande 35