I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag om
anslag till polisväsendet jämte ett stort antal motioner som
väckts under den allmänna motionstiden i år. I motionerna tas
upp olika polisfrågor och straffrättsliga frågor m.m.
Med anledning av flera motioner föreslår en majoritet (s, nyd,
v) i utskottet att riksdagen gör tillkännagivanden till
regeringen om prioritering av ekobrottsbekämpningen och om
organisationen av denna. Vidare föreslår utskottet att anslaget
till Rikspolisstyrelsen tillförs ytterligare 52 miljoner kronor
utöver vad regeringen föreslagit. Anslagsökningen skall användas
för att förstärka polisens resurser i kampen mot den ekonomiska
brottsligheten. Härtill föreslår utskottet ett nytt anslag under
andra huvudtiteln på 10 miljoner kronor. Dessa medel skall
användas till en nationell upplysnings- och informationskampanj
mot ekobrott. Mot utskottets beslut i dessa delar reserverade
sig (m, fp, c och kds).
I övrigt tillstyrker utskottet regeringens förslag och
avstyrker motionerna.
Till betänkandet har fogats sammanlagt 23 reservationer varav
fyra från (m, fp, c och kds), fem från (s) och 14 från (nyd)
samt tre särskilda yttranden varav ett från (s) och två från
(nyd). Vidare har (v) avgivit en meningsyttring.
ANDRA HUVUDTITELN
Propositionen
I proposition 1993/94:100 bilaga 3 (Justitiedepartementet) har
regeringen föreslagit att riksdagen
till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 464 528 000 kr (B 1, s. 107--108),
till Säkerhetspolisen för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 482 630 000 kr (B 2, s. 108),
till Polishögskolan för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag
på 1 000 kr (B 3, s. 109--110),
till Statens kriminaltekniska laboratorium för budgetåret
1994/95 anvisar ett ramanslag på 47 427 000 kr (B 4, s.
110--111),
till Lokala polisorganisationen för budgetåret 1994/95 anvisar
ett ramanslag på 9 641 611 000 kr (B 5, s. 111--112),
till Utlänningsärenden för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 89 000 000 kr (B 6, s. 112).
Motioner
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1994
1993/94:Ju201 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en lagreglering av
personalkontrollen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om uppföljning av personalkontrollens
omfattning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om uppföljning av tillämpningen av 13 § PKK.
1993/94:Ju202 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om användningen av pyrotekniska
varor.
1993/94:Ju203 av Bengt Rosén (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en översyn av frågan om beslut som gäller polisdistrikt.
1993/94:Ju204 av Kurt Ove Johansson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ytterligare föreskrifter som syftar till att
motverka missbruket av nödraketer och andra nödsignaler.
1993/94:Ju205 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utökning av SIV:s möjligheter att få
tillgång till utdrag/upplysning om innehållet i kriminal- och
polisregistret för att kunna ta detta i beaktande i
handläggningen av ansökningar om uppehållstillstånd på grund av
anknytning.
1993/94:Ju207 av Holger Gustafsson (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inrättande av en central myndighet för
bekämpande av den ekonomiska brottsligheten,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förlängning
av preskriptionstiderna för ekonomisk brottslighet.
1993/94:Ju208 av Märtha Gårdestig (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utökning av möjligheterna för Statens
invandrarverk att få tillgång till utdrag/upplysning om
innehållet i kriminal- och polisregistren för att kunna ta detta
i beaktande vid handläggningen av ansökningar om
uppehållstillstånd på grund av anknytning.
1993/94:Ju209 av Jan Andersson och Bo Nilsson (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Invandrarverket skall få tillgång till
kriminalregistret.
1993/94:Ju210 av Magnus Persson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om översyn av reglerna för TV-övervakning på allmän plats.
1993/94:Ju211 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av ändring i polisregisterkungörelsen.
1993/94:Ju212 av Bengt Rosén (fp) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen snarast skall återkomma
med ett förslag till lag som tillåter kamerabevakning utanför
bank- och postkontor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en arbetsgrupp skall tillsättas för
att tillsammans med rikspolisen utarbeta förslag om användandet
av modern teknik och moderna metoder i brottsbekämpningen.
1993/94:Ju213 av Rune Evensson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ansvaret för samordningen i kampen mot
systematiska skatteundandraganden och ekobrott.
1993/94:Ju214 av Anita Johansson och Thage G Peterson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av nya förvaltningslokaler för
polis och åklagare i Nacka.
1993/94:Ju215 av Pär Granstedt (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om åtgärder för att få till stånd en bättre framkomlighet för
handikappade i enlighet med vad som anförts i motionen.
1993/94:Ju216 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp, s, m, c, kds,
nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förbud mot att bära mask för
ansiktet vid demonstration.
1993/94:Ju217 av Eva Johansson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ett nytt polishus i Upplands Väsby.
1993/94:Ju218 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till ändring i 5 §
vapenförordningen (1974:123) så att tillstånd att bära vapen
endast får ges till utländsk säkerhetspersonal som medföljer vid
statsbesök eller liknande.
1993/94:Ju219 av Lennart Hedquist och Gustaf von Essen (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om lagstiftning för att säkerställa
god samverkan mellan olika samhällsorgan i närpolisverksamheten.
1993/94:Ju220 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att direktiven till den kommande parlamentariska
polisutredningen också skall omfatta en prövning av att förlägga
polishögskoleutbildning på mer än en ort i landet.
1993/94:Ju221 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av ett samlat program mot klotter.
1993/94:Ju222 av Bo Arvidson och Rune Rydén (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring i
polislagen, vad gäller val av polisnämnd, som anförts i
motionen.
1993/94:Ju223 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av skärpning av reglerna för
vapeninnehav m.m.
1993/94:Ju224 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att lokförare har tillgång till
vapen i syfte att kunna avliva djur som skadats i samband med
kollisioner.
1993/94:Ju225 av Ingrid Andersson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av mer resurser till polisväsendet
i Uppsala län,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av extra resurser till Uppsala län
för åtgärder mot ekobrott.
1993/94:Ju226 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av samordning av myndigheternas
bekämpning av ekobrottslighet.
1993/94:Ju227 av Hans Karlsson och Bengt Kronblad (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av insatser för att bekämpa den
ekonomiska brottsligheten.
1993/94:Ju228 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ökade insatser mot den
ekonomiska brottsligheten.
1993/94:Ju229 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att Norrtälje polisdistrikts nuvarande gränser skall
fortsätta gälla.
1993/94:Ju230 av Anders Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om bättre möjligheter för socialtjänstpersonal att få polisskydd
i vissa situationer.
1993/94:Ju231 av Wiggo Komstedt (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att utforma regler för hur nyårssmällandet får ske.
1993/94:Ju232 av Stig Rindborg (m) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att lagen (1993:768) om åtgärder mot
penningtvätt skall gälla också konkursförvaltare.
1993/94:Ju233 av Jerry Martinger (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tulltjänstemans åligganden och
befogenheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om märkning av stöldbegärligt gods.
1993/94:Ju234 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att bekämpningen av ekonomisk och
organiserad brottslighet ges högsta prioritet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en verksam aktionsplan mot
ekobrott,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att polisens och åklagarnas resurser
koncentreras till storrotlar i Stockholm, Göteborg och Malmö
samt till Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren för landet i
övrigt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en förstärkning av resurserna till
berörda myndigheter sker,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Stockholms län och övriga
storstadsregioner ges hög prioritet beträffande i motionen
berörda myndigheter såsom skatte-, tull-, kronofogde- och
konkursmyndigheter,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av särskilda utredningar om
effektivisering av den brottsförebyggande verksamheten och
beivrande av den internationella brottsligheten på området.
1993/94:Ju235 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att påskynda utredningen om bidragsfusk
inom det sociala området,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ge den tillsatta utredningen om
bidragsfusk ett utvidgat utredningsuppdrag som täcker de övriga
former av fusk som nämns i denna motion,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder i syfte att snabbt få en effektiv
bekämpning av ekonomisk brottslighet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av klara entydiga spelregler på en
avsocialiserad marknad i syfte att skapa förutsättningar för
önskvärda nysatsningar, att förhindra missbruk och ekonomisk
brottslighet samt snedvridningar i konkurrensen.
1993/94:Ju606 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till lagstiftning där man för
brottet "våld mot tjänsteman" med "våld å person" likställer
"att försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd".
1993/94:Ju609 av Carin Lundberg och Hans Stenberg (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skärpt påföljd för användande av
falska/osanna fakturor.
1993/94:Ju611 av Anders Svärd och Bengt Kindbom (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om klassificering av brott där vapen använts.
1993/94:Ju612 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om personella förstärkningar vid
rikskriminalens ekorotel och ekorotlarna vid polismyndigheterna
i Stockholm, Göteborg och Malmö,
2. att riksdagen under andra huvudtiteln, anslaget B 1, till
Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar 100 000 000 kr
utöver regeringens förslag eller således 564 528 000 kr,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Rikspolisstyrelsen bör ges
erforderliga styrmedel för att kunna styra resursanvändningen
inom ekobrottsområdet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av fullständig implementering av
direktiv 91/308 EEG,
8. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk
beredning (specialkommission) tillsätts som får i uppdrag att
göra en samlad översyn av relevant civil-, närings-, exekutions-
och strafflagstiftning för att motverka ekonomisk brottslighet.
1993/94:Ju614 av Sören Norrby m.fl. (fp, s, c, kds, v) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om regeringsinitiativ om lagändringar,
information, utveckling av teknisk apparatur m.m. som syftar
till att förhindra narkotikapåverkan i trafiken.
1993/94:Ju616 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att återinföra straffbestämmelserna om
skymfande av Sveriges flagga m.m.
1993/94:Ju617 av Ulf Eriksson (nyd) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att högre straffsats skall införas vid falska beskyllningar
och olaga hot.
1993/94:Ju619 av Karl Gustaf Sjödin (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att i 3 § narkotikastrafflagen (SFS
1968:64) lägga till ett tredje stycke med följande lydelse: Vid
bedömande av farligheten hos ett visst narkotiskt medel skall
särskilt beaktas om medlet är hastigt beroendeframkallande, om
medlet är verksamt i små doser, om medlet är giftigt, om medlet
ger stor risk för skador på psykiska funktioner eller
personlighet, framkallar social insufficiens, eller om medlet
har oberäkneliga eller svårbestämbara effekter. Bedömningen
skall grundas på en sammanvägning av omständigheterna i det
särskilda fallet,
2. att riksdagen beslutar att i 3 § narkotikastrafflagen orden
"särskilt stor mängd narkotika" skall bytas mot "särskilt många
missbruksdoser narkotika".
1993/94:Ju707 av Ines Uusmann och Björn Ericson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att minska klotter och
vandalisering av offentliga miljöer.
1993/94:Ju801 av Lars Moquist och Ulf Eriksson (nyd) vari
yrkas
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagstiftningen
angående övervakningskameror att endast videoinspelad
kameraövervakning kräver tillstånd,
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagstiftningen
angående övervakningskameror att sådana kameror kan användas i
ökad utsträckning för bevakning av butiker, banker och
postlokaler,
3. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagstiftningen
angående övervakningskameror att särskilt tillstånd inte
erfordras för bevakning av allmän plats utanför butiks-, bank-
eller postlokal.
1993/94:Ju808 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen för budgetåret 1994/95 till anslaget B 2
Säkerhetspolisen anvisar 200 000 000 kr mindre än vad regeringen
föreslår eller således 282 630 000 kr.
1993/94:Ju809 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om prioriteringen av vålds- och
narkotikabrottsligheten samt den ekonomiska brottsligheten i det
brottsbekämpande arbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ökade insatser mot brottslighet med
invandrarfientliga och rasistiska inslag,
3. att riksdagen beslutar anslå 2 000 000 kr utöver
regeringens förslag till Polisen i enlighet med vad som i
motionen anförts om internationellt polisarbete,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utvärdering av vapenlagstiftningen,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder mot rattfylleri och
trafiknykterhetslagstiftningen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en samlad översyn av den straffrättsliga
lagstiftningen,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om översyn av Polisens framtida organisation
och uppgifter,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om polisutbildningen,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om polismansfunktionen,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om översyn av den rättsliga regleringen av
Polisens arbetsmetoder.
1993/94:Ju810 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder mot narkotikabrottslighet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att tillåta buggning,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att tillåta dold övervakningskamera,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om övervakningskamera i butik,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kameraövervakning med rätt till
videoinspelning,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om effektiva åtgärder mot rattfylleri och
annan trafikbrottslighet,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förverkande av fordon,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om medhjälp,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om juridiskt biträde,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rapport till trafikförsäkringsbolag,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bildråp,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om trafikpolisen,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ekopolisen,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om polisens brottsförebyggande verksamhet,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om polisbevakningen vid särskilda
arrangemang,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ytlig kroppsvisitation,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ändring i polislagen,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om s.k. sväljare av narkotika,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utbildning vid Polishögskolan,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om återinförande av ämbetsmannaansvaret,
47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inbrottsstöld,
48. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skärpt knivförbud,
49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om asocialitet,
54. att riksdagen avsätter ytterligare 90 000 000 kr för
bekämpande av ekonomisk brottslighet under budgetåret 1994/95.
1993/94:Ju811 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit anvisar 50
miljoner kronor till Polisen för ekobrottsbekämpning,
5. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit anvisar 2
miljoner kronor till internationellt inriktat polisarbete,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att kampen mot den ekonomiska
brottsligheten är ett prioriterat område i brottsbekämpningen,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ny
organisation för ekobrottsbekämpning i enlighet med vad som i
motionen anförts,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att utveckla samarbetet mellan
myndigheterna,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en samlad översyn av
lagstiftningen,
18. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
uppläggning och genomförande av en brett upplagd
informationskampanj om ekobrottsligheten i enlighet med vad som
i motionen anförts,
19. att riksdagen anslår 10 miljoner kronor under anslaget
till Justitiedepartementet för en informationskampanj mot
ekobrottsligheten,
21. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar
i lagen om penningtvätt i enlighet med vad som i motionen
anförts.
1993/94:K445 av Margareta Israelsson m.fl. (s, m, fp, c, kds,
nyd, v, -) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om internationellt polissamarbete för att
beivra barnpornografibrott.
1993/94:Sf622 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
31. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådana
ändringar av rättegångsbalken och polislagen att kyrkofrid ges
ett lagligt stöd.
1993/94:Sf626 av Jan Erik Ågren m.fl. (kds) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kyrkofrid.
1993/94:So274 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om narkotikafri trafik,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fler gatulangningsgrupper.
1993/94:So447 av Lars Svensk (kds) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en omfördelning av Polisens
resurser så att Uppsala län vid medelstilldelningen jämställs
med övriga storstadsregioner.
1993/94:T224 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utvidgade befogenheter för
Rikspolisstyrelsen för en reformering av polisens
trafikövervakning.
1993/94:T414 av Alwa Wennerlund (kds) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av en nollpromillegräns i trafiken.
1993/94:T903 av Sten Söderberg (-) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inrättande av särskilda
kvarterspolistjänster.
1993/94:N246 av Inga Berggren och Per Stenmarck (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om likabehandling av bevakningsföretag.
1993/94:A429 av Britt Bohlin och Ingvar Johnsson (s) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att öppna möjligheterna för en
sammanhållen polisorganisation över länsgränserna.
Motion väckt med anledning av proposition 1993/94:101
1993/94:A36 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar att brott med rasistiskt och
främlingsfientligt motiv blir ett prioriterat område i
brottsbekämpningen.
Utskottet
Riktlinjer för resursanvändningen inom polisen
I den av riksdagen antagna propositionen om polisens
arbetsformer på lokal och regional nivå, utbildning och
rekrytering (prop. 1984/85:81, JuU18, rskr. 164) har förutsatts
att statsmakterna i samband med budgetprocessen skall ta
ställning till hur resurserna inom polisväsendet totalt sett
skall användas. Statsmakternas prioriteringsbeslut är avsedda
att utgöra riktlinjer för den resursanvändning och
resursfördelning som sedan beslutas av de regionala och lokala
polismyndigheterna.
I och med budgetåret 1992/93 har polisen gått över till ett
nytt budgetsystem som bygger på mål och resultatstyrning och på
att medlen för polisväsendet anvisas över ramanslag. Det nya
budgetsystemet innebär ytterligare ett steg mot målstyrning av
polisverksamheten från riksdagens och regeringens sida.
Justitieministern uttalar i budgetpropositionen (s. 103 f) att
följande riktlinjer bör gälla för polisverksamheten under
budgetåret 1994/95.
Kriminalpolitiska mål
Det övergripande målet för polisverksamheten skall vara att
minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället.
Brottsförebyggande polisverksamhet
Brottsförebyggande polisverksamhet skall, vid sidan av
brottsutredande polisverksamhet, vara en tyngdpunkt i polisens
arbete. Särskild uppmärksamhet skall därvid ägnas åt ungdomar
som är i riskzonen för att dras in i kriminalitet samt åt
vaneförbrytare och andra som svarar för en förhållandevis stor
del av brottsligheten.
Närpolisverksamhet
På det lokala planet skall polisverksamheten i ökad
utsträckning bedrivas i form av närpolisverksamhet. I detta
ligger bl.a. att verksamheten organiseras i små, lokalt anknutna
arbetsenheter och i form av kvarterspoliser.
Närpolisverksamheten skall i första hand inriktas på
brottsförebyggande problemorienterat polisarbete och på en hög
grad av synlighet och tillgänglighet, bl.a. genom
fotpatrullering. Också utredning av vardagsbrottslighet bör i
stor utsträckning skötas inom närpolisen.
Polisen skall nära samarbeta med kommunerna samt med enskilda
och organisationer som kan medverka i det förebyggande eller
annars trygghetsskapande arbetet.
Brottsutredande polisverksamhet
Den brottsutredande polisverksamheten skall bedrivas aktivt
med syfte att upprätthålla respekten för rättssamhällets krav
och att bidra till att de kriminalpolitiska målen för
polisverksamheten uppfylls. Erfarenheter från den
brottsutredande verksamheten skall tas till vara i det
förebyggande polisarbetet.
Det är angeläget att den brottsutredande verksamheten,
särskilt den kvalificerade kriminalpolisverksamheten, utvecklas
när det gäller metoder och organisation. Samarbetet med
åklagarväsendet skall utvecklas. Inte minst viktigt är det att
åklagare tar en aktiv del i utvecklingen av den kvalificerade
kriminalpolisverksamheten.
Inriktning mot olika slags brottslighet
När det gäller inriktningen mot olika slag av brottslighet är
det i första hand en uppgift för polisen att själv göra
prioriteringar med utgångspunkt från brottens straffskalor och
andra omständigheter av betydelse, exempelvis lokala
förhållanden. Särskilda satsningar bör dock göras såväl mot
våldsbrott och narkotikabrott som mot den ekonomiska
brottsligheten.
Brottsoffer
De som utsätts för brott skall sättas i centrum för polisens
uppmärksamhet och omsorg. Samarbetet med brottsofferjourer bör
utvecklas.
Personer som utsätts för akut brottshot måste skyddas. Behovet
av att skydda utsatta kvinnor mot olika former av våldsbrott
måste därvid beaktas.
Trafiken
Målet för polisens trafikövervakning skall vara att skapa
trygghet och säkerhet i trafiken och att minska antalet dödade
och skadade.
Effektiviteten i polisens trafikövervakning skall ökas
väsentligt genom en ökad aktivitet och genom en ökad synlighet.
Trafikövervakningen skall inriktas mot de trafikmiljöer och
trafiksituationer där risken för svåra olyckor är stor och på de
tidpunkter då det är högtrafik. Onykterhet i trafiken,
fortkörning och andra farliga beteenden skall uppmärksammas
särskilt.
Trafikövervakning skall i ökad utsträckning utföras också av
poliser som har annan huvuduppgift.
Samverkan skall utvecklas med Vägverket och kommunerna.
Internationella frågor
I det långsiktiga utvecklingsarbetet inom polisen skall
beaktas de nya krav på internationellt polissamarbete som följer
av Sveriges närmande till EU och med ökningen av den
internationella brottsligheten.
Rekrytering
Fler personer med invandrarbakgrund bör rekryteras till
polisyrket.
Effektivisering och rationalisering
Myndigheter på alla nivåer inom polisen skall bedriva ett
målmedvetet effektiviseringsarbete. Därvid skall bl.a.
eftersträvas ett ökat samarbete mellan olika delar av
polisorganisationen samt mellan polisen och organ utanför
polisväsendet. Genom effektiviseringar och rationaliseringar
skall säkerställas att polisverksamheten kan bedrivas i enlighet
med gällande föreskrifter och riktlinjer och inom ramen för
tilldelade resurser.
Det är av stor vikt att polisverksamheten inriktas och bedrivs
med utgångspunkt från behoven av polisiära insatser. Resurserna
skall i största möjliga utsträckning koncentreras till tider,
platser och verksamheter där de ger bäst resultat i form av
minskad brottslighet och ökad trygghet.
Länsstyrelserna skall, liksom hittills, ha huvudansvaret för
att behövliga rationaliseringar inom polisen genomförs.
Administrationen inom polisen skall minskas genom en
ändamålsenlig organisationsutveckling och genom andra åtgärder.
Inom varje län skall polisverksamheten organiseras så att länets
sammanlagda polisresurser används på effektivast möjliga sätt.
Investeringar och utbildning skall hållas på en hög nivå med
syfte att främja kvalitet och effektivitet i verksamheten.
Utskottet instämmer i stort i vad regeringen anser bör gälla
som riktlinjer för polisverksamheten under budgetåret 1993/94.
Till enskildheter återkommer utskottet i det följande.
I flera motioner framförs krav beträffande prioriteringen inom
polisväsendet.
I motion Ju810 (nyd) föreslås ändringar i 2 § polislagen
(1984:387). Motionärerna förespråkar bl.a. att paragrafen skall
inledas med en bestämmelse om att polisen skall upprätthålla
allmän ordning och säkerhet.
I 1 § polislagen stadgas att polisens arbete skall syfta
just till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet.
Polisrättsutredningen, som har regeringens uppdrag att se över
den rättsliga regleringen av polisens befogenheter (dir. 1991:52
och 1993:33), har i delbetänkandet (SOU 1993:60) Polisens
rättsliga befogenheter gjort en genomgång av bl.a.
bestämmelserna i polislagen. Utredningen har inte funnit skäl
att föreslå någon ändring i 1 eller 2 § polislagen.
Utskottet behandlade ett likalydande motionsyrkande föregående
vår (1992/93:JuU21 s. 11). Utskottet fann att någon åtgärd med
anledning av motionen inte behövdes och avstyrkte densamma.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker
bifall till motion Ju810 i denna del.
I motion Ju809 (s) framförs att bl.a. vålds- och
narkotikabrottslighet bör prioriteras i det brottsbekämpande
arbetet och att ökad uppmärksamhet bör ägnas åt brott med
främlingsfientlig och rasistisk bakgrund. Även i motion A36 (s)
framhålls att bekämpandet av främlingsfientliga och rasistiska
brott måste prioriteras. I motion So274 (nyd) begärs att polisen
skall inrätta fler gatulangningsgrupper för att komma åt
narkotikahandeln. I motion T903 (-) föreslås slutligen att
polisen skall ägna sig åt parkeringsövervakning.
Först kan i sammanhanget erinras om att regeringen nyligen
avlämnat en proposition (1993/94:101) med förslag till åtgärder
mot rasistisk brottslighet och etnisk diskriminering i
arbetslivet. I propositionen föreslås bl.a. att det i
brottsbalken införs en särskild straffskärpningsgrund för sådana
fall där ett motiv för brottet har varit att kränka någon på
grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung,
trosbekännelse eller någon annan liknande omständighet.
Vidare kan nämnas att regeringen i budgetpropositionen (bil.
12 Kulturdepartementet s. 205) föreslår att medelsanvisningen
till anslaget D 11. Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism
skall öka från 10 till 32 miljoner kronor. Resurstillskottet
skall bl.a. användas för en kommission mot främlingsfientlighet
och rasism som skall verka opinionsbildande och vara aktiv på
olika sätt på området.
När det gäller inriktningen av polisverksamheten mot olika
slag av brottslighet anför justitieministern i
budgetpropositionen (s. 103) att det i första hand är en uppgift
för polisen att själv göra prioriteringar med utgångspunkt från
brottens straffskalor och andra omständigheter av betydelse,
exempelvis lokala förhållanden. Särskilda satsningar bör dock
enligt justitieministern göras mot såväl våldsbrott och
narkotikabrott som mot den ekonomiska brottsligheten.
Att bekämpandet av ekonomisk brottslighet på detta sätt
särskilt framhålls som ett prioriterat område för
polisverksamheten utgör en nyhet i förhållande till
budgetpropositionen de två senaste åren. Detta måste, som
framgår nedan, enligt utskottets mening ses som ett resultat
inte minst av att utskottet under nämnda tid i olika sammanhang
framhållit frågans vikt.
Utskottet vill här nämna att utskottet, vid behandlingen av
budgetpropositionen förra våren (1992/93:JuU21 s. 11 f),
instämde i justitieministerns uttalanden om prioriteringar i
polisverksamheten. Utskottet pekade härutöver på det allvarliga
i den kriminalitet som har sin grund i rasistiska motiv och som,
om den tillåts etablera sig, utgör en fara inte bara för
enskilda individer och grupper utan också för samhällsfriden i
stort.
Utskottet instämmer i justitieministerns bedömning att det
inom polisverksamheten bör göras särskilda satsningar mot
våldsbrott, narkotikabrott och den ekonomiska brottsligheten.
Till frågor om ekonomisk brottslighet återkommer utskottet i det
följande. Utskottet vill härutöver, liksom föregående år,
särskilt peka på betydelsen av att kriminalitet med rasistiska
förtecken möts med effektiva insatser. Motionerna Ju809 och A36
får med det anförda anses vara tillgodosedda och avstyrks.
När det gäller frågan i motion T903 om polisens deltagande i
parkeringsövervakningen konstaterar utskottet att detta är en
fråga som bör avgöras på det lokala planet. Motionen bör inte
föranleda något riksdagens uttalande. Utskottet avstyrker bifall
till den.
Frågan om det skall inrättas fler gatulangningsgrupper måste
enligt utskottets uppfattning avgöras av polisen med
utgångspunkt från gjorda uttalanden om prioriteringar inom
polisverksamheten samt lokala förhållanden m.m. Utskottet
avstyrker bifall till motion So274.
Ekonomisk brottslighet
Inledning
Under senare år har utskottet ägnat ökande uppmärksamhet åt
den ekonomiska brottsligheten. Således anordnade utskottet den
12 mars 1991 en offentlig utfrågning (se 1990/91:JuU23, bil. 1
och 2). I det ärendet förordade utskottet i sitt av riksdagen
godkända betänkande ett tillkännagivande om behovet av en
översyn av åtgärderna mot den ekonomiska brottsligheten.
Utskottet återkommer härtill i det följande. Utskottet har
härefter behandlat frågor om den ekonomiska brottsligheten vid
flera tillfällen (1991/92:JuU13, 16 och 23, 1992/93:JuU21, 23,
37 samt 2y och 4y) och i februari 1993 anordnade utskottet ånyo
en offentlig utfrågning (se 1992/93:JuU21 bil. 1 och 2). Syftet
med den utfrågningen var i första hand att få kunskap om
utvecklingen på området under senare tid.
Inför årets budgetbehandling har utskottet vid en icke
offentlig utfrågning den 24 februari 1994 åter behandlat olika
frågor om ekonomisk brottslighet med företrädare för åklagar-
och polisväsendet, Finansinspektionen, Riksskatteverket och
konkursförvaltarkollegiet. Utskottet har vidare sammanträffat
med företrädare för den nyligen organiserade Finanspolisen.
I sammanhanget kan också nämnas att utskottet den 3--4 mars i
år företog en resa till Helsingfors för att få information om
s.k. öststatskriminalitet och frågor om gränskontroll i
anslutning därtill.
Prioritering av den ekonomiska brottsligheten
I motionerna Ju227 (s), Ju228 (s), Ju234 (s), Ju235 (nyd),
Ju809 (s), Ju810 (nyd) och Ju811 (s) framförs krav på att kampen
mot den ekonomiska brottsligheten på olika sätt skall
prioriteras i polisarbetet och att ökade resurser skall avsättas
på detta område.
I samband med budgetbehandlingen våren 1991 tog utskottet
ställning för att det borde ske en övergripande översyn av
åtgärderna mot den ekonomiska brottsligheten. I sammanhanget
anförde utskottet bl.a. att den ekonomiska brottsligheten utgör
ett stort samhällsproblem. Utskottet framhöll, i linje med
tidigare enhälliga uttalanden, att den ekonomiska brottsligheten
leder till en rad skadeverkningar för samhället; stora
medborgargruppers lojalitet mot regelsystemet på främst
skatterättens och det ekonomiska livets område i övrigt sätts på
stora prov, statens och kommunernas finanser påverkas negativt
varigenom fördelningspolitiska strävanden motverkas och
snedvridna konkurrenssituationer uppstår mellan olika företag så
att seriöst arbetande företag slås ut. Utskottet ansåg det
angeläget att samhället vidtar kraftfulla åtgärder mot den
ekonomiska brottsligheten. Vad utskottet anfört gav riksdagen
som sin mening regeringen till känna (1990/91:JuU23 s. 12 f,
rskr. 214).
Som en följd av riksdagens tillkännagivande uppdrog regeringen
i april 1991 åt Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen att i
samråd med Riksskatteverket genomföra en utredning angående
vissa frågor om ekonomisk brottslighet. Utredningen presenterade
i januari 1992 en rapport (RÅ/RPS-rapporten) med förslag till en
rad förändringar i olika avseenden som på både kort och lång
sikt syftade till ökad effektivitet i bekämpningen av den
ekonomiska brottsligheten.
I rapporten förs bl.a. resonemang om orsakerna till de
bristande utredningsresurserna för ekobrott hos polisen, och man
kommer fram till att situationen bottnar i den frihet som
systemet med fria resurser ger myndigheterna. Denna frihet kan,
anförs det i rapporten, leda till att statsmakternas
övergripande beslut om resursanvändningen inte alltid
automatiskt överförs till verksamheten på lokal nivå.
I Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens rapport tas vidare
upp en del frågor om lagstiftning för att bekämpa den ekonomiska
brottsligheten.
Dessutom föreslås i rapporten andra åtgärder som kan vidtas av
Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket inom
ramen för den ordinarie verksamheten antingen av den enskilda
myndigheten eller i samråd. Som exempel kan nämnas central
metodutveckling, ändrade arbetsmetoder, utökad och ändrad
utbildning för åklagare och poliser samt utveckling av vissa
samverkansrutiner.
Med anledning av Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens
rapport uppdrog regeringen i augusti 1992 åt nämnda myndigheter
samt Riksskatteverket att redovisa vilka åtgärder som vidtagits
i form av effektiviseringar inom ramen för myndigheternas
ordinarie verksamhet.
Myndigheterna avlämnade preliminära redovisningar under
senhösten 1992. Slutredovisningar inkom från Riksåklagaren den
28 maj 1993 (ÅD 941-90), från Rikspolisstyrelsen den 26 maj 1993
(POB-423-3756/92) och från Riksskatteverket den 28 maj 1993
(32784-92/910). Av de gjorda redovisningarna framgår att
myndigheterna vidtagit eller överväger att vidta en rad åtgärder
när det gäller bekämpande av ekonomisk brottslighet.
Flertalet av de konkreta spörsmål som belysts i rapporten och
de efterföljande redovisningarna har aktualiserats också i de
motioner som utskottet har att behandla i detta ärende. Till
detta återkommer utskottet i det följande.
Riksdagens Revisorer har den 24 februari i år presenterat en
revisionsrapport (1993/94:6) om samhällets åtgärder mot
ekonomisk brottslighet. Rapporten remissbehandlas för
närvarande.
Enligt riksdagens revisorer fungerar rättssamhället för
närvarande inte väl när det gäller ekonomisk brottslighet.
Revisorerna har uppfattningen (s. 220 f) att åtgärderna mot den
ekonomiska brottsligheten varken kan överblickas eller styras.
Enligt revisorerna måste regeringen vidta åtgärder för att
åstadkomma en samlad styrning. Även behovet av mer regelbunden
och samlad information från regeringen till riksdagen i frågan
framhålls.
När det gäller den brottsutredande verksamheten konstaterar
revisorerna (s. 199) att polisens kompetens att utreda ekonomisk
brottslighet är bristfällig. Orsaken finns enligt revisorerna
till stor del hos polisen som organisation. Utbildning,
motivation och arbetsledning har inte varit tillräcklig. Polisen
har, anförs det, inte lyckats utnyttja ekonomisk expertis annat
än i obetydlig utsträckning. Polisens ekorotlar har heller inte
kunnat skydda sina resurser. Dessa har urholkats genom att
ekopoliser använts för annat, samtidigt som man inte har
nyrekryterat tillräckligt. Revisorerna har uppfattningen att det
brister i polisorganisationens allmänna arbetssätt och att det
finns ett behov av metodutveckling. Revisorerna påtalar vidare
(s. 222) att polisen behöver mer och bättre resurser för
bekämpandet av ekonomisk brottslighet. Behovet av utbildning,
bättre teknikstöd och ökad registeråtkomst framhålls särskilt.
Samtidigt konstaterar revisorerna att förbättringar har ägt rum
under det senaste året när det gäller såväl polisens resurser
som organisation och arbetssätt och att även utbildningen vid
Polishögskolan har förbättrats.
För att förstärka polisens resurser mot den ekonomiska
brottsligheten avsatte regeringen i planeringsdirektiven för
polisväsendet för budgetåret 1993/94 60 miljoner kronor av den i
budgetpropositionen föreslagna medelstilldelningen som en
särskild satsning på det kriminalpolisiära området i den lokala
polisorganisationen. Satsningen skall enligt
planeringsdirektiven syfta bl.a. till att effektivisera
förundersökningsarbetet när det gäller ekonomisk brottslighet.
Av regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 avseende
polisväsendet framgår att av de avsatta medlen skall minst 30
miljoner kronor användas för åtgärder hänförliga till den
ekonomiska brottsligheten. Särskilt skall beaktas behovet av att
öka kapaciteten i fråga om bekämpning av ekonomisk brottslighet
i de tre storstadslänen. Medlen skall i första hand användas för
teknik- och metodutveckling, investeringar och utbildning. Också
andra åtgärder, t.ex. i form av personalförstärkningar, kan
enligt regleringsbrevet komma i fråga. Rikspolisstyrelsen skall
slutredovisa hur medlen använts före utgången av oktober 1994
och då också, såvitt möjligt, ange vilka effekter som uppnåtts i
form av effektivisering av kriminalpolisverksamheten.
I en skrivelse till regeringen den 29 november 1993
(POB-409-5355/93) redovisar Rikspolisstyrelsen att den utöver nu
nämnda medel avsatt ytterligare 10 miljoner kronor för åtgärder
mot ekonomisk brottslighet. De samlade medlen -- 40 miljoner
kronor -- skall enligt Rikspolisstyrelsen användas för
datorisering av ekorotlarna och utbildningsinsatser. Av
skrivelsen framgår vidare bl.a. att Rikspolisstyrelsen ser över
personalbehovet inom ekobrottsområdet och att olika former av
metodutveckling, t.ex. när det gäller de kriminalpolisiära
arbetsmetoderna vid bekämpande av ekonomisk brottslighet,
bedrivs inom polisväsendet.
I regeringens planeringsdirektiv för budgetåret 1994/95 anges
som en utgångspunkt att ytterligare minst 30 miljoner kronor av
anvisade medel skall användas för åtgärder hänförliga till
bekämpningen av ekonomisk brottslighet. En slutredovisning av
hur medlen använts skall avlämnas av Rikspolisstyrelsen före
utgången av oktober 1994.
Regeringen föreslår ökade resurser mot ekonomisk brottslighet
också på andra områden än polisens. Således föreslås i
budgetpropositionen (s. 119) att åklagarväsendet tillförs 16,3
miljoner kronor för anställandet av 30 nya ekoåklagare. Vidare
föreslås i tilläggsbudgeten för budgetåret 1993/94 (prop.
1993/94:105) och i årets budgetproposition (bil. 8 s. 42) att 45
resp. 100 miljoner kronor satsas inom Finansdepartementets
arbetsområde för att få till stånd en effektivare
skattekontroll.
Här skall också nämnas att Finanspolisen, som riksdagen
beslutade om våren 1992 (1991/92:JuU23, rskr. 230), påbörjade
sitt arbete den 1 mars 1993. Finanspolisens uppgift är att
bedriva spaning för att uppdaga brott i samband med s.k.
tvättning av pengar som utgjort vinning av brottslig verksamhet.
I sammanhanget bör även erinras om att riksdagen vid
behandlingen av budgetpropositionen våren 1993 (prop.
1992/93:100 bil. 3, JuU23, rskr. 288) beslutade att tillföra
åklagarväsendet en anslagsförstärkning om fyra miljoner kronor
under två år för att finansiera en särskild utredningsgrupp
(RÅSOP) som skall svara för förundersökningar i ärenden om
kvalificerad ekonomisk brottslighet riktad mot banker och
finansinstitut.
Riksåklagaren har på regeringens uppdrag i november 1993
lämnat en redovisning av erfarenheterna av verksamheten inom
RÅSOP. Riksåklagaren gör den bedömningen att gruppens arbete
utgör ett mycket värdefullt inslag i granskningen av de stora
kreditförlusterna i banksystemet.
Utskottet har på eget initiativ gjort en uppföljning av
arbetet inom RÅSOP (rapport 1993-12-16). Utskottet anser bl.a.
att arbetsgruppen kommer att behöva ett resurstillskott för att
kunna slutföra sitt arbete.
Justitieministern anför i budgetpropsitionen (s. 93) att
regeringen anser att den ekonomiska brottsligheten är en mycket
viktig uppgift för polis, åklagare och andra myndigheter.
Regeringen har, anför hon, gett uttryck för att myndigheterna
måste öka sin effektivitet på detta område. I stor utsträckning
kan detta ske genom åtgärder som myndigheterna själva får
besluta om. Statsmaktsbeslut kan dock enligt justitieministern
behövas när det gäller t.ex. förändringar i fråga om
övergripande organisations- och samverkansfrågor.
Justitieministern framhåller vidare betydelsen av att det
pågående utvecklingsarbetet i fråga om kriminalpolisen också
innefattar en utveckling av bekämpningen av ekonomisk
brottslighet.
Utskottet behandlade motionsyrkanden liknande de nu aktuella
föregående vår (1992/93:JuU21 s. 3). Utskottet strök då under
att det finns anledning att se allvarligt på den ekonomiska
brottsligheten. Utskottet konstaterade att det vidtas eller
övervägs en rad åtgärder som syftar till att förstärka
resurserna för bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten och
att på olika sätt effektivisera arbetet på detta område. Vad som
görs innebär, anförde utskottet, att den ekonomiska
brottsligheten på ett annat sätt än tidigare sätts i centrum för
den brottsbekämpande verksamheten. Enligt utskottet behövdes mot
den angivna bakgrunden inget tillkännagivande med anledning av
de föreliggande motionerna, vilka avstyrktes.
Utskottet kan nu konstatera att de åtgärder som vidtagits
under senare tid för att förbättra polisens möjligheter att
bekämpa ekonomisk brottslighet har varit alltför begränsade.
Enligt utskottets uppfattning finns det fortfarande betydande
brister i denna del av polisverksamheten. Ärendebalanserna i
storstadsområdena är alltjämt oacceptabelt stora och
möjligheterna att bedriva förspaning för att uppdaga den
ekonomiska brottsligheten är otillräckliga. Utskottet anser att
kompetensen och effektiviteten i verksamheten måste höjas
ytterligare. Ekorotlarna i främst storstäderna behöver dessutom
personalförstärkningar i form av poliser med lämplig bakgrund
för detta slag av utredningsverksamhet och tjänstemän med främst
ekonomisk specialistkompetens. Sammantaget anser utskottet att
kampen mot den ekonomiska brottsligheten nu på ett helt annat
sätt än vad som tidigare varit fallet måste prioriteras i
polisverksamheten. För att detta skall bli möjligt utan att
annan angelägen polisverksamhet åsidosätts behöver polisen
förstärkta resurser utöver de som hittills har avsatts och de
som regeringen nu föreslår. Utskottet återkommer till detta
senare i betänkandet. Vad utskottet här har anfört om
prioritering av kampen mot den ekonomiska brottsligheten bör
riksdagen med anledning av motionerna Ju227, Ju228, Ju234,
Ju235, Ju810 och Ju811 som sin mening ge regeringen till känna.
Organisationsfrågor
I motion Ju207 (kds) begärs att det skall inrättas en central
myndighet för bekämpande av ekonomisk brottslighet. I motionerna
Ju234 (s), Ju811 (s) och Ju612 (v) förespråkas i stället en
ordning som innebär att resurserna koncentreras till större
enheter i framför allt storstäderna. I den sistnämnda motionen
begärs även bättre möjligheter för Rikspolisstyrelsen att ge
anvisningar för hur kampen mot den ekonomiska brottsligheten
skall bedrivas inom polisväsendet.
Mot bakgrund av de senaste årens reformarbete på polisområdet
uppdrog regeringen i juni 1992 åt Rikspolisstyrelsen att se över
den centrala polisorganisationen och, genom tilläggsdirektiv i
december samma år, utreda hur Rikskriminalpolisen och den
regionala polisen skulle kunna omorganiseras i syfte att bekämpa
ekonomisk brottslighet och annan kvalificerad brottslighet.
Rikspolisstyrelsen redovisade i mars 1993 sina överväganden i
en översynsrapport (RPS-rapport 1993:3). När det gäller
organisationen för bekämpande av ekonomisk brottslighet
redovisade Rikspolisstyrelsen i första hand två förslag. Det ena
förslaget innebär att antalet ekorotlar minskas och att det i
stället bildas interregionala ekorotlar med utbyggd kompetens.
Enligt det andra förslaget -- som förordades av
Rikspolisstyrelsen -- behålls de nuvarande ekorotlarna samtidigt
som det görs en ca 30-procentig förstärkning av personalen,
framför allt i storstäderna och vid Rikskriminalpolisen.
Rikspolisstyrelsen tog i rapporten inte ställning till frågan om
ekopolisen skall ledas från central eller regional nivå.
Med anledning av Rikspolisstyrelsens rapport beslutade
regeringen i maj 1993 att uppdra åt en särskild utredare,
RPS-utredningen, att se över den centrala polisorganisationens
roller i ett statsmaktsperspektiv och vissa andra frågor som
inte kunnat beaktas fullt ut vid översynen.
RPS-utredningen avlämnade i oktober 1993 betänkandet (SOU
1993:92) Den centrala polisorganisationen. I betänkandet
föreslås att den centrala polisorganisationen liksom hittills
skall bestå av en enda förvaltningsmyndighet som i sig
innehåller såväl Rikskriminalpolisen som Säkerhetspolisen
(SÄPO). Rikskriminalpolisen och SÄPO skall dock vara helt
självständiga i polisoperativa frågor. Förvaltningsdelen av
myndigheten skall koncentrera sig på rena verksfunktioner såsom
administration, tillsyn, uppföljning och utvärdering. Den nya
myndigheten föreslås bli benämnd Polisverket, bl.a. för att visa
att myndighetens uppgift inte skall vara att styra polisen i
riket.
I samband med att utskottet under hösten 1993 behandlade ett
förslag från Riksdagens revisorer angående polisen (1993/94:RR2,
JuU8) tog utskottet ställning för att de förslag som lagts fram
beträffande polisorganisationen borde få en fortsatt
genomlysning inom ramen för en bred parlamentarisk utredning.
Enligt utskottets uppfattning fanns det också skäl för att det
förändringsarbete som sker på regional och lokal nivå blev
föremål för utvärdering av en parlamentarisk utredning.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 68).
Regeringen har den 10 mars i år beslutat om direktiv för den
begärda utredningen (dir. 1994:19). Utredningens arbete skall
vara avslutat före utgången av december 1995.
Vid behandlingen av liknande motionsönskemål som de nu
aktuella förra våren (1992/93:JuU21 15 f) ansåg utskottet att
det pågående beredningsarbetet borde avvaktas och avstyrkte
därmed de föreliggande motionerna.
Utskottet har alltjämt i princip denna uppfattning. När det
gäller frågan om organisationen för ekobrottsbekämpningen kan
emellertid anföras att frågan, genom de senaste årens redovisade
utredningsarbete, redan är väl belyst. Vad som återstår är i
första hand genomförandet av de olika åtgärder som kan bli
aktuella. Enligt utskottets mening behöver polisen en ny, mer
koncentrerad och slagkraftig organisation för bekämpandet av
ekonomisk brottslighet. Inriktningen bör vara att få till stånd
resursförstärkningar i framför allt storstadsregionerna för att
komma till rätta med de besvärande ärendebalanserna där. Dessa
resursförstärkningar bör komma till stånd utan inskränkningar av
ekorotlarnas verksamhet på andra håll i landet. För att få ett
fungerande övergripande ledningsansvar behövs vidare nya
lednings- och samrådsfunktioner med nära anknytning till
förundersökningsledningen hos regionåklagarmyndigheterna. I
dessa organ bör ingå åklagare, poliser, skatterevisorer,
konkursförvaltare m.fl. I fråga om den rent operativa
verksamheten bör enligt utskottets mening övervägas om den i
ökad utsträckning bör bedrivas i arbetslag där såväl poliser som
åklagare, ekonomer, skatterevisorer och andra med
specialistkompetens kan ingå. Regeringen bör skyndsamt vidta
lämpliga åtgärder för att vad utskottet nu har anfört
beträffande polisens organisation för bekämpande av ekonomisk
brottslighet kan komma till utförande. Siktet bör vara inställt
på att förändringarna skall ha kommit till stånd vid ingången av
budgetåret 1994/95. Arbetet med denna fråga bör bedrivas
oberoende av den utredning om den centrala polisorganisationen
m.m. som nyligen har tillsatts. Regeringens åtgärder bör
redovisas för riksdagen i 1995 års budgetproposition. Vad
utskottet har anfört bör riksdagen med anledning av motionerna
Ju234, Ju612 och Ju811 som sin mening ge regeringen till känna.
Av utskottets ställningstagande följer att utskottet inte kan
tillstyrka förslaget i motion Ju207 om att inrätta en särskild
myndighet för bekämpande av ekonomisk brottslighet. Motionen
avstyrks.
Samordning av insatser
I tre motioner, Ju213 (s), Ju226 (s) och Ju811 (s), påtalas
behovet av samarbete mellan olika myndigheter för att
effektivisera insatserna mot den ekonomiska brottsligheten.
Enligt Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens rapport (s. 175
f) råder det allmänt sett ett gott samarbete mellan olika
myndigheter och andra som har en aktiv roll när det gäller att
bekämpa den ekonomiska brottsligheten, och det finns i stort
enighet om hur man bör arbeta. Enligt rapporten finns det
knappast någon åtgärd av organisatorisk eller annan natur som
kan vidtas för att åstadkomma ett bättre samarbete än i dag.
Som exempel på samverkansformer kan nämnas RÅ:s arbetsgrupp
mot kvalificerad ekonomisk brottslighet, som är ett
samverkansorgan för ekoåklagare, åklagarekonomer och
befattningshavare inom polisen som utreder ekonomisk
brottslighet. Arbetsgruppen ägnar sig främst åt utbildnings- och
metodfrågor.
Under förra året bildades vidare en samverkansgrupp för
Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Finansinspektionen som
ägnar sig åt tillsyns- och brottsbekämpande verksamhet inom det
finansiella systemet.
På initiativ av Riksåklagaren tillsattes under år 1992 en
arbetsgrupp (RUBICON) bestående av representanter för
Riksåklagaren, Riksskatteverket, kronofogdemyndigheterna,
polismyndigheterna, Konkursförvaltarkollegiernas Förening och
Föreningen Auktoriserade Revisorer. Arbetsgruppen har nyligen
avlämnat en rapport med ett antal förslag när det gäller
förbättrade rutiner vid brottsutredningar i samband med
konkurser.
Det bör i detta sammanhang också framhållas att det under
senare år har förekommit ett omfattande myndighetssamarbete
kring handeln med s.k. skalbolag.
Vidare kan nämnas att Riksskatteverket varje år anordnar
regionala överläggningar om ekonomisk brottslighet med personal
från olika myndigheter. Såväl Riksåklagaren som Polishögskolan
och Riksskatteverket svarar vidare för viss gemensam utbildning
och informationsspridning på området.
Förutom den nämnda mera övergripande samordningen förekommer
på lokal och regional nivå, bl.a. i Stockholm och Göteborg,
olika samverkansprojekt kring konkreta fall av misstänkt
ekonomisk brottslighet.
Utskottet anförde när likalydande yrkanden behandlades förra
våren (1992/93:JuU21 s. 18) att ett nära samarbete mellan olika
myndigheter m.fl. är en förutsättning för ett effektivt
bekämpande av den ekonomiska brottsligheten. Något uttalande
härutöver behövdes enligt utskottets mening inte med hänsyn till
att frågan redan var aktualiserad. De aktuella motionerna
avstyrktes.
Utskottet vill hänvisa till sina ovan gjorda uttalanden om
organisationen av ekobrottsbekämpningen. Härutöver behövs, med
hänvisning till vad som ovan redovisats om konkreta
samarbetsprojekt, inga ytterligare uttalanden från riksdagens
sida. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju213, Ju226
och Ju811.
Lagstiftningsåtgärder
Översyn av lagstiftningen m.m.
I motionerna Ju612 (v) och Ju811 (s) begärs en allmän översyn
av lagstiftningen rörande den ekonomiska brottsligheten. I
motion Ju235 (nyd) efterlyses klara och entydiga regler för
marknaden.
Behovet av lagstiftningsåtgärder berörs utförligt i
RÅ/RPS-rapporten (s. 25 f), och ett antal förslag förs fram.
Flera av dessa har varit eller är för närvarande föremål för
beredning inom riksdagen och regeringskansliet.
Riksdagen har således under senare tid beslutat om höjda
straffskalor för åtskilliga brott, bl.a. häleri och svindleri
(prop. 1992/93:141, JuU16, rskr. 220) och antagit en ny lag om
åtgärder mot penningtvätt, som bygger på ett EU-direktiv
(1992/93:207, JuU37, rskr. 375). Riksdagen har vidare beslutat
om ändringar i delgivningslagen (1970:428) som innebär ett
förenklat delgivningsförfarande när aktiebolag saknar behörig
ställföreträdare (prop. 1992/93:68, LU14, rskr. 62) och antagit
nya bestämmelser för indrivning av statliga fordringar (prop.
1992/93:198, SkU27, rskr. 448).
I en nyligen avlämnad proposition (1993/94:151) om
rättssäkerhet vid beskattningen, som bygger på
Rättssäkerhetskommitténs betänkande (SOU 1993:2) med samma namn,
tas upp vissa frågor med anknytning till ekonomisk brottslighet
såsom skatteutredningar och betalningssäkring.
I en annan proposition (prop. 1993/94:165) Några frågor om
sekretess, som nu bereds i riksdagen, föreslås bl.a. undantag
från sekretess så att konkursförvaltare ges möjlighet att ta del
av revisionspromemorior.
I sitt slutbetänkande (SOU 1992:113) Lag om
företagsrekonstruktion har Insolvensutredningen lagt fram
förslag till ett nytt förfarande vid rekonstruktion av företag
utan konkurs. I betänkandet tas upp en mängd frågor om hur osund
konkurrens i form av missbruk av statlig lönegaranti m.m. skall
kunna undvikas vid sådan rekonstruktion. Ärendet bereds nu i
regeringskansliet. Frågor om lönegaranti tas också upp i en
nyligen avlämnad lagrådsremiss som bygger på
Lönegarantiutredningens betänkande (SOU 1993:96) Förändringar i
lönegarantisystemet.
Utskottet har vidare inhämtat att regeringen under våren avser
att lägga fram en proposition om svenskt tillträde till den
europeiska konventionen om vissa internationella aspekter på
konkurser. I regeringskansliet bereds enligt uppgift också
frågan om konkursgäldenärs skyldighet att vid edgångssammanträde
uppge även egendom i utlandet.
Regeringen tillsatte under förra året en utredning med uppgift
att göra en översyn av skattebrottslagen (1971:69) och
sanktionssystemet i övrigt på skatteområdet (dir. 1993:23). Även
uppbördslagstiftningen ses nu över av en särskild utredare (dir.
1993:22). Regeringen har vidare genom tilläggsdirektiv till
Polisrättsutredningen (dir. 1993:33) beslutat om en översyn av
bestämmelserna om bl.a. beslag och husrannsakan, åtgärder som är
av betydelse för polisens möjligheter att ingripa bl.a. mot
misstänkt ekonomisk brottslighet. De nämnda utredningsuppdragen
skall redovisas till regeringen före utgången av år 1994.
Nämnas kan också att Revisorsutredningen i sitt slutbetänkande
(SOU 1993:69) Revisorerna och EG tar upp bl.a. frågor om vilka
krav som skall ställas på revisorer och revisorernas oberoende
ställning. Utredningen gör bl.a. bedömningen att systemet med
lekmannarevisorer inte kan bestå.
I ett frågesvar i riksdagens kammare den 15 februari 1994
(prot. 1993/94:60, 17 §) uppgav näringsministern att han avser
att inom kort föreslå regeringen att en utredning tillsätts för
att utvärdera hur tillämpningen av lagen om näringsförbud
fungerar samt att pröva om tillsynen av att näringsförbuden
efterlevs bör flyttas från tillsynsmyndigheten till polis eller
åklagare.
Motionsönskemål liknande de nu aktuella behandlades av
utskottet förra våren (1992/93:JuU21 s. 19). Utskottet ansåg,
mot bakgrund av vad som i ärendet anfördes om pågående
lagstiftningsåtgärder m.m., att det inte behövdes någon allmän
utredning rörande de bestämmelser som kan beröra ekonomisk
brottslighet. De aktuella motionerna avstyrktes därför.
Utskottet vidhåller mot bakgrund av den nu gjorda
redovisningen att det inte behövs någon allmän översyn av
lagstiftningen som berör ekonomisk brottslighet och avstyrker
motionerna Ju612 och Ju811.
Det beredningsarbete som nu äger rum syftar bl.a. till att
åstadkomma de klara regler som efterlyses i motion Ju235. Någon
särskild åtgärd med anledning av motionen behövs därför inte,
och den avstyrks.
Preskriptionstiden för ekonomiska brott
I motion Ju207 (kds) begärs förlängda preskriptionstider för
ekonomiska brott.
Inom straffrätten finns två former av preskription;
åtalspreskription och påföljdspreskription. De allmänna
bestämmelserna om åtalspreskription återfinns i 35 kap. BrB och
innebär att påföljd för ett brott inte får ådömas om den
misstänkte inte har häktats eller erhållit del av åtal för
brottet inom viss tid från detsamma. Preskriptionstiden är i 35
kap. 1 § BrB bestämd till olika antal år -- från 2 till 25 --
beroende på det straff som högst kan följa på brottet.
Med påföljdspreskription menas att en påföljd bortfaller, om
åtgärder för verkställighet inte har vidtagits inom en viss tid
som varierar efter påföljdens art och längd. Bestämmelser härom
finns i 35 kap. 7 och 8 §§ BrB.
I 35 kap. 6 § BrB finns slutligen regler om absoluta
preskriptionstider, dvs. tider som gäller oberoende av om någon
preskriptionshindrande åtgärd kommit till stånd. De absoluta
preskriptionstiderna sträcker sig, beroende på tillämpliga
straffskalor, från 5 till 30 år.
BrB innehåller inte någon särreglering av preskriptionstiden
för viss typ av brott. Däremot finns sådan reglering i bl.a.
skattebrottslagen (1971:69).
I sammanhanget kan nämnas att riksdagen i ett ärende våren
1992 på utskottets initiativ tog ställning för en översyn av
preskriptionsbestämmelserna såvitt rör 6 kap. BrB om
sexualbrotten (1991/92:JuU7, rskr. 159). Regeringen har därefter
behandlat frågan i promemorian (Ds 1993:80) Ökat skydd för barn
-- Ytterligare åtgärder mot sexuella övergrepp m.m. I
promemorian föreslås att preskriptionstiden för sexualbrott som
riktar sig mot barn i praktiken förlängs genom att
preskriptionstiden börjar löpa först den dag målsäganden fyller
eller skulle ha fyllt 15 år. Promemorian bereds nu i
Justitiedepartementet.
Utskottet har förståelse för motionärens önskan att få
misstänkta ekonomiska brott utredda. Preskriptionstiderna för
allvarliga sådana brott är emellertid redan långa. Enligt
utskottets mening bör dessutom preskriptionstiderna så långt det
är möjligt ansluta till straffskalorna för olika brott. Bara om
särskilda skäl föreligger bör denna huvudprincip frångås.
Utskottet anser inte att sådana skäl föreligger när det gäller
den stora gruppen av ekonomiska brott. Motion Ju207 avstyrks.
Penningtvätt
Riksdagen beslutade våren 1993 att anta en lag (1993:768) om
åtgärder mot penningtvätt, som bygger på ett EU-direktiv (prop.
1992/93:207, JuU37, rskr. 375). Lagen trädde i kraft den 1
januari 1994.
Lagen omfattar i huvudsak företag som driver bankrörelse,
livförsäkringsrörelse, värdepappersrörelse och verksamhet
enligt lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag. Enligt lagen
skall sådana företag kräva att kunder legitimerar sig när ett
affärsförhållande inleds eller, såvitt rör tillfälliga kunder,
vid större transaktioner (över 110 000 kr). Företagen skall
vidare granska alla transaktioner avseende medel som kan antas
härröra från brottsliga förvärv av allvarligare slag och får
inte medvetet medverka vid sådana transaktioner. Alla sådana
förhållanden skall enligt lagen anmälas till Rikspolisstyrelsen
eller den polismyndighet som regeringen bestämmer. Något
straffansvar kan inte utdömas enligt lagen. Det förutsätts att
efterlevnaden av bestämmelserna i stället skall kunna
upprätthållas med stöd av arbetsrättslig lagstiftning och de
avtal som träffats på arbetsrättens område samt det
sanktionssystem som Finansinspektionen förfogar över i sin
tillsynsverksamhet.
I motion Ju811 (s) begärs att tillämpningsområdet för lagen om
åtgärder mot penningtvätt skall utsträckas till att omfatta
bl.a. Posten, växlingskontor för utländsk valuta och andra
företag, t.ex. guldsmedshandeln, där det omsätts stora summor
pengar. Vidare förordas att också skattebrott -- och inte enbart
brottsliga förvärv -- skall omfattas av lagstiftningen. I motion
Ju612 (v) föreslås att lagen skall straffsanktioneras.
Motsvarande motionsyrkanden avstyrktes av utskottet vid
riksdagsbehandlingen av förslaget till lag om åtgärder mot
penningtvätt. Utskottet fann då att det saknades skäl att införa
särskilda straffbestämmelser i lagen. Utskottet konstaterade
vidare bl.a. att EU-staterna överenskommit att avvakta med en
utvidgning av lagen till dess att erfarenheter vunnits om hur
det aktuella EU-direktivet fungerar i praktiken. Därmed
avstyrktes de aktuella motionerna.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker
bifall till motion Ju811 i här behandlad del.
Inte heller beträffande önskemålet i motion Ju612 finner
utskottet skäl att frångå sitt tidigare ställningstagande. Även
denna motion avstyrks i här aktuell del.
I motion Ju232 (m) anförs att lagen om åtgärder mot
penningtvätt bör göras tillämplig på konkursförvaltare.
Utskottet kan konstatera att det inte sällan förekommer att
ägare till företag som försatts i konkurs är i stånd att
förvärva konkursboets egendom av konkursförvaltaren för att
sedan driva företaget vidare. Vid vissa transaktioner av detta
slag har det funnits anledning att ifrågasätta hur
köpeskillingen har kunnat uppbringas. Utskottet anmärker här att
frågan om regleringen skall omfatta även konkursförvaltare inte
tidigare varit föremål för riksdagens behandling. För att minska
möjligheten till ekonomisk brottslighet i samband med konkurser
finns det enligt utskottets uppfattning skäl att redan nu
överväga om lagen om åtgärder mot penningtvätt bör omfatta också
konkursförvaltare. Utskottet utgår från att regeringen i
lämpligt sammanhang, t.ex. vid en senare översyn av lagen, ser
över denna fråga. Något uttalande av riksdagen härom erfordras
inte. Med dessa ord avstyrker utskottet bifall till motion
Ju232.
Informationskampanj om ekonomisk brottslighet
I motion Ju811 (s) föreslås att regeringen ges i uppdrag att
utarbeta förslag till en brett upplagd upplysnings- och
informationskampanj om ekonomisk brottslighet.
Enligt utskottets mening kan problemet med den ekonomiska
brottsligheten inte lösas enbart med ökade insatser av
rättsväsendet. Härutöver måste sådana normer och etiska regler
etableras i samhället att gällande bestämmelser efterlevs.
Utskottet anser att regeringen bör genomföra en brett upplagd
upplysnings- och informationskampanj kring ekonomisk
brottslighet. Syftet skall vara att genom olika former av
informationsinsatser och utbildning m.m. riktad till näringsliv,
organisationer, myndigheter och allmänheten sprida kännedom om
hur den ekonomiska brottsligheten ser ut, vilka skador den
medför och vad som kan göras åt den. Arbetet bör sättas i gång
omedelbart, och en första redovisning av regeringens åtgärder
bör göras i 1995 års budgetproposition. Utskottet återkommer
senare i detta betänkande till frågan om ekonomiska medel för
informationskampanjen. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen
med anledning av motion Ju811 som sin mening ge regeringen till
känna.
Närpolisverksamhet m.m.
I motion Ju809 (s) förespråkas, som ett sätt att öka polisens
synlighet, att polismansfunktionen förändras till en s.k.
allroundpolis. I motion Ju219 (m) framförs krav på lagstiftning
om olika myndigheters skyldighet att samverka med närpoliser.
Under senare år har lokalt anknuten s.k. närpolisverksamhet
rönt stort intresse både i Sverige och utomlands. I likhet med
kvarterspolisverksamhet bygger närpolisverksamhet på att
polisen arbetar synligt och förebyggande. Närpolisverksamheten
skiljer sig dock från kvarterspolisverksamheten genom att
närpolis organiseras i något större enheter med ansvar för de
flesta slag av polisverksamhet inom ett visst geografiskt
område. Verksamheten omfattar t.ex. förebyggande arbete,
övervakning, utredning av s.k. vardagsbrottslighet samt service
till allmänheten.
På flera håll i landet övervägs att införa en organisation med
närpoliser. Länsstyrelsen i Stockholms län beslutade den 3
februari i år om en genomgripande omorganisation som innebär att
närpolisverksamhet införs generellt inom länet.
Omorganisationen, som bygger på länsstyrelsens rapport (1993:15)
Polisen i Stockholms län, innebär i korthet att länet delas in i
60 närpolisområden med ett trettiotal polismän i varje område
med egna närpolislokaler. I varje närpolisområde skall
medborgarinflytandet säkerställas genom ett s.k. närpolisråd.
Vissa polisiära uppgifter, såsom utryckningsverksamhet och
kvalificerade brottsutredningar, skall skötas av enheter på en
nivå över närpolisorganisationen.
Här bör också framhållas att den tidigare nämnda
Trygghetsutredningens (dir. 1993:37) arbete med frågor om
kommuners och enskildas roll i det lokala trygghetsskapande
arbetet och om samverkan mellan polisen och samhället i övrigt
ligger i linje med tankarna om närpolisverksamhet.
I planeringsdirektiven för polisväsendet för budgetåret
1994/95 anges att av anvisade medel under anslaget till den
lokala polisorganisationen skall 20 miljoner kronor användas för
utvecklingsinsatser i fråga om närpolisverksamhet.
I budgetpropositionen (s. 87) anför justitieministern att
regeringen anser att tiden nu är mogen att införa
närpolisverksamhet på en större bredd. Hon konstaterar att
länsstyrelserna i egenskap av högsta polisorgan i länen har ett
ansvar för närpolisverksamhetens införande. Primärt faller dock
införandet av närpolisverksamheten inom polismyndigheternas
kompetensområde. En lämplig ordning kan enligt justitieministern
vara att saken hanteras inom ramen för det pågående
rationaliseringsarbetet inom den lokala polisen. Hon framhåller
även Rikspolisstyrelsens, Polishögskolans och BRÅ:s uppgifter på
detta område.
Utskottet konstaterar att de aktuella motionsspörsmålen är
föremål för olika former av åtgärder. Något initiativ från
riksdagen är således inte erforderligt. Motionerna Ju219 och
Ju809 avstyrks.
Organisationsfrågor m.m.
Reformarbetet på polisens område har under senare år inriktats
på att minska detaljstyrningen och öka det lokala
självbestämmandet.
Den 1 juli 1992 infördes ett nytt budgetsystem för polisens
del med ramanslag och ett ökat inslag av mål- och
resultatstyrning (prop. 1991/92:100 bil 3, JuU23, rskr. 230).
Inom det nya budgetsystemet har länsstyrelserna tilldelats
viktiga uppgifter, främst genom att huvuddelen av medlen för
polisens verksamhet fördelas över 24 länsramar. Varje
länsstyrelse har sedan att fördela de tilldelade medlen mellan
de egna polismyndigheterna.
Vid halvårsskiftet år 1992 genomfördes även en reform i fråga
om den regionala ledningsorganisationen inom polisen som bl.a.
innebar att den s.k. länspolismästarmodellen infördes i alla län
(prop. 1991/92:52, JuU9, rskr. 124).
Ytterligare ett steg mot ökad decentralisering togs den 1 maj
1993 då, genom en ändring i polisförordningen (1984:730,
omtryckt 1993:993), ansvaret att besluta om länens indelning i
polisdistrikt övergick från regeringen till länsstyrelserna.
Samtidigt gavs länsstyrelserna befogenhet att meddela
bestämmelser i frågor som rör arbetsfördelning och samverkan
inom länens polis.
Efter de senaste årens reformer vilar det övergripande
ansvaret för såväl verksamhet som ekonomi inom länens polis på
länsstyrelserna. Dessa har att tillse att polisverksamheten inom
resp. län bedrivs och utvecklas i enlighet med de mål och
riktlinjer som statsmakterna lagt fast och inom den ekonomiska
ram som bestämts.
En omständighet av stor betydelse för polisväsendets
organisation och verksamhet är de besparingar och
rationaliseringar som under kommande år skall ske inom
polisverksamheten.
Sålunda har riksdagen med anledning av regeringens proposition
om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin beslutat
att sammanlagt 500 miljoner kronor skall sparas inom
Justitiedepartementets arbetsområde. Besparingarna kommer att
genomföras huvudsakligen genom rationaliseringar inom polisens
område under en treårsperiod (prop. 1992/93:50, FiU1, JuU2y,
rskr. 134). Ett resultat av besparingarna kan bedömas bli en
betydande minskning av antalet polisdistrikt.
Som tidigare nämnts har Rikspolisstyrelsen på regeringens
uppdrag gjort en översyn av den egna organisationen.
Rikspolisstyrelsens överväganden finns redovisade i en
översynsrapport (RPS-rapport 1993:3). I rapporten behandlas i
olika avsnitt Rikspolisstyrelsens uppgifter och organisation,
register- och dataverksamheten vid Rikspolisstyrelsen,
verksamheten vid Förvaltningskontoret Kronoberg samt den
regionala kriminalpolisverksamheten och Rikskriminalpolisens
uppgifter och organisation.
Vidare har, som ovan framgått, en särskild utredare -- den
s.k. RPS-utredningen -- gjort en översyn av organisationsfrågan
och redovisat sina överväganden i betänkandet (SOU 1993:92) Den
centrala polisorganisationen. Huvudtanken i betänkandet är att
Rikspolisstyrelsen skall ombildas till ett polisverk som i sig
innehåller såväl Rikskriminalpolisen som SÄPO och att
förvaltningsdelen av myndigheten på ett helt annat sätt än
hittills skall koncentrera sig på rena verksfunktioner som
ekonomi, tillsyn och utvecklingsarbete.
Hösten 1993 behandlade utskottet ett förslag från Riksdagens
revisorer angående polisen (1993/94:RR2, JuU8). I sitt förslag
påtalade revisorerna brister i polisverksamheten när det bl.a.
gäller styrningen, organisationens struktur och
resursutnyttjandet. Utskottet tog i sammanhanget ställning för
att en utredning borde tillsättas på polisområdet och anförde
bl.a. följande.
Utskottet kan konstatera att ett betydande reformarbete har
ägt rum på polisens område under senare år. Rikspolisstyrelsens
roll som central förvaltningsmyndighet har därmed kommit att
delvis förändras. Den centrala förvaltningsmyndighetens
uppbyggnad och arbetsuppgifter har mot bl.a. denna bakgrund
nyligen utretts, dels av Rikspolisstyrelsen själv, dels av en av
regeringen tillsatt särskild utredare. I synnerhet den
sistnämnde har lagt fram betydande ändringsförslag.
Enligt utskottets uppfattning bör beslut om större
förändringar av den centrala polisorganisationen fattas i
största möjliga samförstånd och efter ett noggrant
beredningsarbete. De förslag som lagts fram beträffande
Rikspolisstyrelsen bör därför få en fortsatt genomlysning inom
ramen för en bred parlamentarisk utredning.
Den centrala polisorganisationens uppbyggnad och
arbetsuppgifter måste speglas mot den polisverksamhet som
bedrivs på regional och lokal nivå. Denna verksamhet har
särskilt kommit i blickpunkten genom de besparingar på
polisområdet som riksdagen beslutat om. En konsekvens av
besparingarna kan bedömas bli omfattande organisatoriska
förändringar, bl.a. i form av sammanslagningar av polisdistrikt.
Enligt utskottets uppfattning finns det skäl för att också det
förändringsarbete som sker på regional och lokal nivå blir
föremål för utvärdering i parlamentariska former. Den
parlamentariska utredningen bör därför få till uppgift att göra
en sådan utvärdering.
Utskottet inskärpte i sammanhanget betydelsen av att det
pågående rationaliseringsarbetet inom polisen inte avstannar.
Vad utskottet anförde föreslogs riksdagen ge regeringen till
känna. Riksdagen följde utskottet (rskr. 68).
Som nämnts tidigare har regeringen nyligen beslutat om
direktiv för den begärda utredningen (dir. 1994:19).
I motion Ju809 (s) begärs en översyn av polisens framtida
organisation och arbetsuppgifter. I motion Ju203 (fp) framhålls
att varje län bör utgöra ett polisdistrikt. I motion Ju222 (m)
påtalas att möjligheten att inrätta polisnämnder bör användas i
ökad utsträckning. I motion Ju229 (m) anförs att Norrtälje
polisdistrikt bör vara kvar som självständigt polisdistrikt. I
motion A429 (s) efterfrågas möjligheten att få till stånd en
sammanhållen polisorganisation över länsgränserna. Slutligen
anförs i motion Ju810 (nyd) att de lokala polismyndigheterna bör
rationaliseras bort och ersättas av en organisation med
polisområden.
Utskottet finner önskemålet i motion Ju809 tillgodosett genom
den beslutade utredningen. Motionerna Ju229 och A429 bör med
hänsyn till denna utredning inte föranleda någon riksdagens
åtgärd. Motionerna avstyrks.
Riksdagen bör inte heller vidta någon åtgärd med anledning av
motionerna Ju203, Ju222 och Ju810. Även dessa motioner avstyrks.
Internationellt polissamarbete kring barnpornografibrott
Enligt motion K445 (s, m, fp, c, kds, nyd, v och -) behövs det
ett vidgat internationellt polissamarbete för att komma till
rätta med barnpornografibrott.
Utskottet anordnade den 3 mars 1994 tillsammans
konstitutionsutskottet en offentlig utfrågning om
barnpornografibrott. Därefter har regeringen avlämnat en
lagrådsremiss i frågan om grundlagsändringar avseende
barnpornografibrott.
I sammanhanget kan nämnas att regeringen i planeringsdirektiv
för polisväsendet avseende budgetåret 1994/95 under anslaget
till Rikspolisstyrelsen har beräknat medel för ett ökat nordiskt
samarbete med utländsk polis för att bekämpa brottslighet som
består i att nordiska medborgare begår sexuella övegrepp mot
barn utomlands.
I budgetpropositionen (s. 93 f) redogörs utförligt för det
utvidgade internationella polissamarbete som Sverige står inför,
inte minst mot bakgrund av ett medlemskap i EU.
Justitieministern anför mot denna bakgrund att regeringen anser
att det är nödvändigt att utveckla starka och effektiva
funktioner på central nivå inom polisen med uppgifter inom det
internationella polissamarbetet. Regeringen avser enligt
justitieministern att tillse att de förstärkningar i fråga om
Rikskriminalpolisens verksamhet som bedöms nödvändiga kommer
till stånd i avvaktan på resultatet av den parlamentariska
utredningen om den centrala polisorganisationen. I sammanhanget
anförs vidare att utbyggnaden av sambandsmannaverksamheten måste
fortsätta och att detta i största möjliga utsträckning bör ske
inom ramen för ett nordiskt samarbete. -- Här kan nämnas att en
polissambandsman sedan december 1993 är placerad i Thailand med
den enda uppgiften att bevaka frågor rörande sexuella övergrepp
på barn.
Utskottet anser att frågan är angelägen och utskottet
förutsätter att utredningar av brottslighet av det slag som tas
upp i motion K445 vid behov blir föremål för mellanstatligt
polisiärt samarbete i lämplig form. Något uttalande av riksdagen
i denna fråga är inte erforderligt. Motionen avstyrks.
Gränskontroll m.m.
I motion Ju233 (m) begärs ökade befogenheter för
tulltjänstemän när det gäller att ingripa mot misstänkt
stöldgods. Vidare tas upp frågan om frivillig märkning av
stöldbegärlig egendom.
Mot bakgrund av ett svenskt medlemskap i EU tillsatte
regeringen år 1992 en interdepartemental arbetsgrupp,
Gränskontrollgruppen, med uppgift att utreda frågor om
gränskontroller och gränsformaliteter i ett
EG/EU-medlemskapsperspektiv. I arbetet har deltagit såväl
departement som myndigheter som berörs av gränskontrollfrågorna.
Arbetsgruppen redovisade i november 1993 en slutrapport med
förslag till åtgärder på en mängd områden, bl.a. avseende den
yttre gränskontrollen.
Gränskontrollgruppens förslag ledde till att regeringen i
december 1993 tillkallade en särskild utredare (dir. 1993:130)
med uppgift att bl.a. utreda hur Sverige som EU-medlem bör
organisera den yttre gränskontrollen. Enligt direktiven bör man
därvid behålla den grundläggande arbetsfördelningen mellan
berörda myndigheter. Myndigheterna bör dock öka sin samverkan
med varandra och med andra berörda organ.
Regeringen har vidare tillkallat en parlamentarisk kommitté
(dir. 1993:131) med uppgift att bl.a. överväga formerna för att,
inom ramen för vad som är tillåtet enligt det internationella
regelverket, upprätthålla en kontroll när det gäller varor som
förs över en gräns mot ett annat EU-land. I direktiven anges att
kontrollen i första hand bör avse narkotika och handeldvapen
samt att det bör vara en uppgift för tullen att i samarbete med
polisen svara för kontrollen.
Det pågående utredningsarbetet bör enligt utskottets mening
avvaktas innan ställning tas till frågan om tulltjänstemännens
befogenheter. När det gäller frivillig märkning av stöldgods är
utskottets inställning rent principiellt positiv. Det behövs
dock inget initiativ av riksdagen i denna angelägenhet. Motion
Ju233 avstyrks.
Trafikpolisen
I motion Ju810 (nyd) anförs att polisens trafikövervakning
även i framtiden bör vara regionalt organiserad. I motion T224
(s) förordas ökade befogenheter för Rikspolisstyrelsen på detta
område.
Trafikpolisutredningen lämnade i sitt betänkande (SOU 1992:81)
Trafikpolisen mer än dubbelt bättre ett stort antal förslag i
syfte att reformera polisens trafikövervakning. Förslagen byggde
på förutsättningen att trafikpolisen även framdeles skall vara
knuten till den regionala och lokala polisen. När det gäller
Rikspolisstyrelsens roll i reformarbetet anförde den särskilde
utredaren i betänkandet (s. 195) att de krav på en
effektivisering av polisens trafikövervakning som ställs upp i
betänkandet förutsätter att Rikspolisstyrelsen ges en pådrivande
roll innefattande det nationella ansvaret för åtgärdsprogrammets
genomförande. Utredaren föreslog därför att regeringen skall
meddela föreskrifter av innebörd att Rikspolisstyrelsen på den
nationella nivån skall svara för åtgärdsprogrammets genomförande
och i sin tillsynsfunktion aktivt följa utvecklingen på den
regionala nivån.
Med anledning av Trafikpolisutredningens betänkande uppdrog
regeringen i januari 1993 åt Rikspolisstyrelsen att verka för
genomförandet av reformeringen av polisens trafikövervakning
samt att vara sammanhållande när det gäller uppföljning och
utvärdering av reformen. I uppdraget angavs särskilt att flera
av Trafikpolisutredningens förslag kan genomföras utan
statsmaktsbeslut och att genomförandet av dessa i första hand är
en uppgift för länsstyrelserna i egenskap av högsta polisorgan i
länet.
Rikspolisstyrelsen inkom i maj 1993 med en första redovisning
av uppdraget. Efter en andra särskild redovisning i mars 1994
kommer redovisningen av uppdraget att ske inom ramen för
Rikspolisstyrelsens ordinarie verksamhetsredovisning.
I budgetpropositionen (s. 101) anför justitieministern att
Rikspolisstyrelsen har tagit initiativ för att verka i enlighet
med uppdraget och att länen kommit väl i gång med sitt arbete.
Polisens aktivitet i fråga om trafikövervakning har ökat. Det
är, anför justitieministern, allmänt omvittnat att polisens
synlighet på vägarna under sommaren 1993 har varit hög. Polisens
alkotester tyder också på att nykterheten på vägarna har ökat.
En minskning av antalet trafikolyckor har skett. Även om
minskningen av trafikolyckorna kan ha flera samverkande orsaker
är det enligt justitieministern knappast något tvivel om att en
av dessa orsaker är vitaliseringen av polisens insatser i
trafiken. Arbetet med att utveckla trafikövervakningen går nu
enligt justitieministern vidare i enlighet med de riktlinjer som
riksdag och regering har lagt fast.
Utskottet avstyrkte liknande motionsyrkanden föregående vår
(1992/93:JuU21 s. 19 f) med hänvisning till det ovan nämnda
uppdrag som regeringen lämnat till Rikspolisstyrelsen.
Utskottet står fast vid sin tidigare redovisade uppfattning
och avstyrker bifall till motionerna Ju810 och T224.
Lokalförsörjning inom polisväsendet
I motion Ju214 (s) anförs att det behövs ett nytt hus för
polis och åklagare i Nacka, och i motion Ju217 (s) begärs att
det byggs ett polishus i Upplands Väsby.
Justitieministern anför i budgetpropsitionen (s. 105) när det
gäller lokalbehovet i Stockholms län att förutsättningarna har
förändrats till följd av den förändrade organisation av länets
polis som redogjorts för ovan. Det finns därför enligt
justitieministern inte skäl att i budgetpropositionen ta
ställning till lokalförsörjningsprojekt som avser Stockholms
län. Justitieministern anför vidare att regeringen med hänsyn
till det statsfinansiella läget inte kan föreslå att nya medel
avsätts för de kostnadsökningar som nya lokaler skulle medföra.
Kostnadsökningar för nya projekt bör därför enligt henne
finansieras inom givna medelsramar genom omprioriteringar eller
ytterligare rationaliseringar. Det faller enligt
justitieministern i första hand på Rikspolisstyrelsen att ta
ställning till dessa frågor.
Utskottet har vid flera tillfällen avstyrkt motionsönskemål om
nya polishus på olika håll i landet med hänvisning till att det
inte är möjligt för utskottet att prioritera ett eller flera
angelägna projekt framför andra (se bl.a. 1992/93:JuU21 s. 26
f).
Utskottet vidhåller denna uppfattning och hänvisar i övrigt
till vad som anförs i budgetpropositionen i frågan. Motionerna
Ju214 och Ju217 avstyrks.
Anslag till Rikspolisstyrelsen m.m.
Regeringen föreslår ett ramanslag till Rikspolisstyrelsen på
464 528 000 kr.
I motionerna Ju809 (s) och Ju811 (s) begärs en ökning av
anslaget med sammanlagt 52 miljoner kronor varav 50 miljoner för
bekämpning av ekonomisk brottslighet och 2 miljoner kronor för
utvidgat internationellt polisarbete i frågan. I den sistnämnda
motionen föreslås även ett anslag om 10 miljoner kronor för en
nationell upplysnings- och informationskampanj om ekonomisk
brottslighet. I motion Ju810 (nyd) begärs en anslagsökning om 90
miljoner kronor för bekämpning av ekonomisk brottslighet. I
motion Ju612 (v) slutligen förordas en anslagsökning om 100
miljoner kronor för samma ändamål.
Som framgått i det föregående (s. 18 f och 20 f) anser
utskottet att polisen behöver ökade resurser och en förbättrad
organisation för bekämpning av ekonomisk brottslighet. Enligt
utskottets uppfattning bör därför den ekonomiska ramen för
Rikspolisstyrelsen ökas med 52 miljoner kronor utöver vad
regeringen föreslagit. Detta medelstillskott skall av
Rikspolisstyrelsen användas såväl centralt som i den regionala
organisationen för en utbyggnad av verksamheten och åtgärder i
övrigt för att höja kompetensen och effektiviteten när det
gäller att bekämpa ekonomisk brottslighet. Därvid skall särskilt
beaktas vad utskottet i det föregående anfört om organisationen
av ekobrottsbekämpningen. 2 miljoner kronor skall särskilt
avsättas för polissambandsmän med inriktning på ekonomisk
brottslighet som har anknytning till östra Europa.
Som angetts ovan (s. 25 f) förordar utskottet också att
regeringen ges i uppdrag att genomföra en nationell upplysnings-
och informationskampanj om ekonomisk brottslighet. Utskottet
föreslår ett reservationsanslag om 10 miljoner under andra
huvudtiteln för detta ändamål.
Utskottets ställningstagande innebär att utskottet med
anledning av propositionen och motionerna Ju612 och Ju810
tillstyrker bifall till motionerna Ju809 och Ju811.
Anslag till Säkerhetspolisen
Regeringen föreslår ett förslagsanslag på 482 630 000 kr.
I motion Ju808 (v) förordas att anslaget minskas med 200
miljoner kronor.
Utskottet har nyligen i särskild ordning inhämtat information
om Säkerhetspolisens verksamhet och det säkerhetspolitiska
läget. Utskottet delar inte den uppfattning om medelsbehovet som
kommer till uttryck i motion Ju808. Utskottet tillstyrker
justitieministerns förslag till medelstilldelning och avstyrker
motionen i här behandlad del.
Anslag till lokala polisorganisationen
Regeringen föreslår ett ramsanslag på 9 641 611 000 kr.
I motion Ju225 (s) och So447 (kds) framförs krav på ökade
resurser till polisen i Uppsala län.
Detta är en fråga som det ankommer på Rikspolisstyrelsen, som
ansvarar för fördelningen av tilldelade medel mellan länen, att
avgöra. Någon anledning till ett riksdagens uttalande finns
inte. Utskottet avstyrker motionerna Ju225 och So447.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelsanvisning.
Övriga anslag
Anslag till Polishögskolan
Regeringen föreslår ett anslag på 1 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelsanvisning.
Anslag till Statens kriminaltekniska laboratorium
Regeringen föreslår ett ramanslag på 47 427 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelsanvisning.
Anslag till utlänningsärenden
Regeringen föreslår ett förslaganslag på 89 000 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelsanvisning.
Övriga polisfrågor
Utbildning
I motion Ju220 (fp) föreslås att den parlamentariska
polisutredningen skall få i uppdrag att överväga om
polishögskoleutbildning bör bedrivas, förutom vid Polishögskolan
i Stockholm, även på andra platser i landet. I motion Ju809 (s)
begärs att samma utredning skall göra en översyn av
polisutbildningen och bl.a. överväga om den bör knytas närmare
till det övriga högskoleväsendet och om en viss lägsta
omfattning på utbildningen bör läggas fast av statsmakterna. I
motion Ju810 (nyd) anförs att minst 500 nya polisaspiranter
årligen bör tas in på Polishögskolan under resten av 1990-talet.
Av direktiven för den nyligen beslutade parlamentariska
utredningen om den centrala polisorganisationen (dir. 1994:19)
framgår bl.a. att utredningen skall överväga frågan om hur
Polishögskolans samverkan med det övriga högskoleväsendet kan
stärkas samt lägga fram de förslag på förändringar i övrigt av
grundutbildningen och systemet för att försörja polisväsendet
med polismän som kan behövas. Utredningen skall även överväga
möjligheterna att förlägga vissa teoretiska delar i
grundutbildningen till flera orter ute i landet. I denna del
skall ett delbetänkande redovisas före utgången av juni 1994.
Justitieministern anför i budgetpropositionen (s. 109) att en
utgångspunkt är att polismyndigheterna skall anställa de poliser
som behövs inom polisdistriktet. Rikspolisstyrelsen skall
bestämma hur många elever som skall tas in till
grundutbildningen mot bakgrund av en egen prognos rörande länens
och de lokala myndigheternas förutsedda behov av nya poliser och
med hänsynstagande till intresset att hålla en såvitt möjligt
jämn antagningsnivå mellan åren. Anställning som polis bör
enligt justitieministern kunna sökas och erhållas först i
samband med grundutbildningens avslutande. Med en sådan
utformning av grundutbildningssystemet kan verksamheten, anför
justitieministern, bedrivas på samma sätt som vid andra
högskolor och hållas på en relativt jämn nivå trots tillfälliga
variationer i fråga om efterfrågan på nya poliser från den
lokala polisorganisationens sida. Det kan enligt
justitieministern förutses att ett system med sådan inriktning
kommer att införas budgetåret 1994/95.
Motion Ju809 får med hänsyn till den förestående utredningen
anses vara tillgodosedd. Utskottet avstyrker bifall till
motionen. Den i motion Ju220 väckta frågan om polisutbildning på
olika platser i landet kommer att belysas i utredningsarbetet.
Detta bör inte föregripas. Utskottet avstyrker bifall även till
motion Ju220.
Utskottet instämmer i justitieministerns uppfattning att
Rikspolisstyrelsen bör bestämma hur många elever som skall tas
in till grundutbildningen vid Polishögskolan. Motion Ju810
avstyrks i denna del.
Polisens befogenheter m.m.
I motion Ju212 (fp) anförs att en arbetsgrupp bör tillsättas
för att tillsammans med Rikspolisstyrelsen utarbeta förslag om
användandet av modern teknik och moderna metoder i
brottsbekämpningen. I motion Ju809 (s) begärs en översyn av den
rättsliga regleringen av polisens arbetsmetoder. I motion Ju810
(nyd) framförs att polisen måste få möjlighet att använda sig av
hemlig avlyssning, s.k. buggning och av dold övervakningskamera.
I samma motion anförs att "ytlig kroppsvisitation" bör kunna
utföras av såväl manliga som kvinnliga poliser oavsett den
visiterades kön. Vidare begärs att användande av kräkmedel och
magpumpning på misstänkta narkotikasmugglare skall tillåtas
såsom en form av kroppsbesiktning.
Polisrättsutredningen har i sitt i juni 1993 avlämnade
betänkande (SOU 1993:60) Polisens rättsliga befogenheter gjort
en bred översyn av lagregleringen rörande polisens befogenheter.
Betänkandet bereds för närvarande i Justitiedepartementet.
Utredningen fortsätter nu sitt arbete enligt tilläggsdirektiv
(1993:33) med en översyn av reglerna om beslag, husrannsakan
kroppsvisitation och kroppsbesiktning. Ett slutbetänkande skall
avlämnas senast den 1 december 1994.
Frågan om användning av dold mikrofon och dold kamera
behandlades av SÄPO-kommittén i dess slutbetänkande (SOU
1990:51) Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personalkontroll och
meddelarfrihet. Enligt kommitténs förslag skall hemlig
avlyssning med dold mikrofon och övervakning med fjärrstyrd
kamera tillåtas som arbetsmetoder för SÄPO.
Utskottet fann i ett ärende i höstas (1993/94:JuU4 s. 7) att
beredningen av SÄPO-kommitténs förslag borde avvaktas. Utskottet
förutsatte att regeringen snarast skulle lägga fram ett förslag
för riksdagen, och avstyrkte de föreliggande motionerna om
användandet av dolda mikrofoner och kameror i polisarbetet.
Justitieministern anför i budgetpropositionen (s. 41 f) att
det är angeläget att se över rättegångsbalkens regler om hemlig
teleavlyssning och hemlig teleövervakning, dels i belysning av
den ytterst snabba tekniska utveckling som äger rum på
teleområdet, dels mot bakgrund av att telemarknaden har öppnats
för fler operatörer genom den nya telelagen (1993:597). Enligt
justitieministern överväger regeringen att inom kort tillsätta
en utredning om dessa frågor. En sådan utredning bör enligt
henne föregå ett ställningstagande till den fortsatta
beredningen av frågorna om en lagreglering av hemlig teknisk
avlyssning och om användning av övervakningskameror i
brottsutredande verksamhet. Också frågan om en eventuell
permanentning av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om
tvångsmedel i vissa brottmål aktualiseras enligt
justitieministern i sammanhanget.
Mot bakgrund av det pågående och förestående utredningsarbetet
får önskemålen i motionerna Ju212 och Ju809 i allt väsentligt
anses vara tillgodosedda, och motionerna avstyrks.
När det gäller yrkandet i motion Ju810 om ytlig
kroppsvisitation kan konstateras att utskottet för kort tid
sedan i ett betänkande (1993/94:JuU7 s. 5) gjorde klart att
detta begrepp inte förekommer i RB och att någon sådan reglering
som motionärerna efterfrågar således inte behövs. De övriga
spörsmål som aktualiseras i motion Ju810 bör mot bakgrund av det
redovisade utredningsläget inte föranleda någon riksdagens
åtgärd. Motionen avstyrks i här aktuella delar.
Polisskydd inom socialtjänsten
I motion Ju230 (s) begärs bättre möjligheter för personal inom
socialtjänsten att få polisskydd.
En arbetsgrupp inom BRÅ har utifrån forskning och övrig
kunskap om våld och hot mot befattningshavare inom rättsväsendet
och vårdsektorn kartlagt och analyserat befintliga och möjliga
åtgärder för att minska våldet. Arbetsgruppens överväganden har
publicerats i promemorian (BRÅ-PM 1993:1) Våld mot
befattningshavare inom rättsväsendet och vårdsektorn.
Arbetsgruppen framhåller i promemorian att den lokala
polismyndigheten i varje enskilt fall måste göra en rent
operativ bedömning av om det finns behov av särskilt polisskydd.
Arbetsledningen inom verksamhetsområden där våld eller hot kan
förväntas bör enligt promemorian ta kontakt med polisen på orten
och lägga upp rutiner för hur man skall handla i en viss
situation. Åtgärder för att göra det möjligt att snabbt nå
polisen bör alltid vidtas.
Arbetsgruppen lämnar förslag på en rad förebyggande åtgärder
inom olika sektorer. För socialtjänstens del förordar
arbetsgruppen bl.a. att personalen får internutbildning i
konfliktpsykologi och information om nödvärnsrätt. Vidare
föreslås att arbetslokalerna vid behov utformas med bl.a.
bemannad reception, separat personalutgång, särskilda besöksrum
med nödutgång samt larmanordningar. Vid hembesök och liknande
där det finns risk för våld eller hot om våld bör alltid två
tjänstemän delta. Arbetsgruppen pekar vidare på behovet av fasta
och välkända rutiner på varje arbetsplats för hur man skall
agera i våldssituationer.
I syfte att öka skyddet för bl.a. poliser och personal inom
socialtjänsten föreslås i den nyligen avlämnade propositionen
(prop. 1993/94:165) Några frågor om sekretess en bestämmelse i 7
kap. 11 § sekretesslagen (1980:100) som innebär att
bostadsadresser och hemtelefonnummer för anställda hos sådana
myndigheter där personalen särskilt kan riskera att utsättas för
våld får röjas endast om det står klart att det kan ske utan
fara för den anställde eller någon honom närstående.
Utskottet kan för sin del konstatera att de åtgärder som
föreslås i den nyssnämnda BRÅ-rapporten främst handlar om
lämpliga rutiner i risksituationer. Utskottet kan för närvarande
inte finna något behov av lagstiftning på området utöver de
föreslagna ändringarna i sekretesslagen. Motion Ju230 bör
således inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Den avstyrks.
Övriga frågor
Översyn av den straffrättsliga lagstiftningen
I motion Ju809 (s) begärs en samlad översyn av den
straffrättsliga lagstiftningen. Motionärerna menar att
strafflagarnas systematik och förhållande till varandra bör
övervägas. Även enskilda gärningsbeskrivningar i framför allt
brottsbalken bör ses över. Särskilt bör prövas om
specialstraffrättsliga lagar skall föras in i BrB.
Utskottet behandlade ett likalydande motionsyrkande senast
hösten 1993 och redogjorde då utförligt för pågående
utredningsarbete m.m. beträffande den straffrättsliga
lagstiftningen (se 1993/94:JuU2 s. 7 f). Utskottet anförde i
ärendet att det arbete som pågick i allt väsentligt fick anses
tillgodose motionärernas önskemål och att något ytterligare
utredningsarbete i de aktuella frågorna inte borde initieras av
riksdagen.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall
till motion Ju809 i här behandlad del.
Brott med vapen
I motion Ju611 (c) förordas att alla brott där vapen använts
skall bedömas som grova brott.
Utskottet kan konstatera att brott som förövas med vapen ofta
bedöms som grova av domstolarna. Så är fallet med exempelvis
brottsbalksbrotten våldtäkt (6 kap. 1 §), stöld (8 kap. 1 och 4
§§) och rån (8 kap. 5 och 6 §§). Det ankommer emellertid på
domstolarna att vid bedömandet av ett brotts svårhetsgrad göra
en sammanvägning av samtliga omständigheter i målet av vilka
frågan om vapen kommit till användning är en betydelsefull
omständighet. Utskottet finner inte skäl att frångå den angivna
ordningen, och utskottet avstyrker bifall till motion Ju611.
Olaga hot
I motion Ju617 (nyd) efterfrågas skärpta straff för falska
beskyllningar och olaga hot.
Falska beskyllningar kan vara straffbara som förtal enligt 5
kap. 1 § BrB. Straffet för förtal är böter. För grovt förtal
enligt 5 kap. 2 § BrB är straffet böter eller fängelse i högst
två år.
För olaga hot dömes enligt 4 kap. 5 § BrB till böter eller
fängelse i högst ett år. I ett ärende våren 1993 beslutade
riksdagen att införa en särskild straffskala, fängelse lägst sex
månader och högst fyra år, för olaga hot som är att bedöma som
grovt brott (prop. 1992/93:141, JuU16, rskr. 220).
Utskottet anser att det saknas anledning att nu ändra de
nämnda straffskalorna och avstyrker bifall till motion Ju617.
Grov stöld
I motion Ju810 (nyd) anförs att stölder ur fritidshus och
andra obevakade byggnader regelmässigt bör bedömas som grov
stöld.
Straffet för grov stöld är enligt 8 kap. 4 § BrB fängelse
lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet
är grovt skall särskilt beaktas om tillgreppet skett efter
intrång i bostad, om det avsett sak som någon bar på sig, om
gärningsmannen varit försedd med vapen, sprängämne eller annat
dylikt hjälpmedel eller om gärningen eljest varit av särskilt
farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller
inneburit synnerligen kännbar skada.
Bestämmelsen ändrades senast år 1987 då rekvisitet om intrång
i bostad infördes (prop. 1987/88:14, JuU16, rskr. 45). Utskottet
underströk i det sammanhanget att i det aktuella lagrummet
endast anges exempel på sådana omständigheter som kan göra att
en stöld bör bedömas som grov och att frågan om en stölds
svårhetsgrad bör avgöras efter en allsidig bedömning av samtliga
omständigheter.
Under hösten 1993 behandlade utskottet en motion om bl.a.
rekvisiten för grov stöld (1993/94:JuU2 s. 4). Utskottet fann då
att vad det anförde i 1987 års ärende alltjämt ägde giltighet
och att något behov av ändring inte förelåg.
Utskottet har inte ändrat uppfattning i frågan och avstyrker
bifall till motion Ju810 i denna del.
Osant intygande
I motion Ju609 (s) anförs att osant intygande som består i
användandet av falska fakturor bör bedömas som grovt brott.
I 15 kap. 11 § BrB stadgas att lämnar någon i intyg eller
annan urkund osann uppgift om vem han är eller om annat än egna
angelägenheter eller upprättar någon för skens skull urkund
rörande rättshandling dömes, om åtgärden innebär fara i
bevishänseende, för osant intygande till böter eller fängelse i
högst sex månader. Är brottet med hänsyn till att det innefattar
missbruk av tjänsteställning eller eljest att anse som grovt
brott, skall dömas till fängelse i högst två år.
Enligt utskottets uppfattning skulle det föra för långt att
regelmässigt bedöma varje användande av falska fakturor som
grovt brott. Här liksom i andra fall måste, som nyss anförts, en
allsidig bedömning av samtliga omständigheter göras. Motion
Ju609 avstyrks.
Våld mot tjänsteman
I motion Ju606 (fp) begärs ett förtydligande av bestämmelsen
om våld mot tjänsteman enligt 17 kap. 1 § BrB så att det
uttryckligen framgår att den omfattar också brott som består i
att försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd.
I 17 kap. 1 § BrB anges att den som med våld eller hot om våld
förgriper sig å någon i hans myndighetsutövning eller för att
tvinga honom till eller hindra honom från åtgärd däri eller
hämnas för sådan åtgärd, dömes för våld eller hot mot tjänsteman
till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till
böter eller fängelse i högst sex månader.
Med uttrycket att med våld förgripa sig å någon åsyftas enligt
vad som kan utläsas ur den juridiska doktrinen detsamma som med
uttrycket våld å person, som är rekvisit i bl.a. bestämmelsen om
rån i 8 kap. 5 § BrB. I detta rekvisit torde enligt vad som kan
inhämtas ur samma källor kunna inrymmas förfaranden som består i
att försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd.
Härmed avses exempelvis att med hjälp av en drog försätta någon
i yrsel eller sömn (se bl.a. Beckman m.fl., Kommentar till
Brottsbalken II, sjätte upplagan, s. 317 f samt Jareborg,
Brotten I, andra upplagan, s. 267 och 312 och Brotten II, andra
upplagan, s. 74 och 85 -- jfr även rättsfallet NJA 1977 s. 329).
Utskottet anser inte att det behövs något initiativ av
riksdagen med anledning av motion Ju606. Motionen avstyrks.
Tjänstefel
I motion Ju810 (nyd) begärs en utvidgning av ansvaret för
tjänstefel i 20 kap. 1 § BrB.
Utskottet avstyrkte nyligen ett likalydande motionsyrkande med
hänvisning till att riksdagen redan beslutat om en översyn av
tjänstefelsparagrafen (se 1993/94:JuU2 s. 4 f).
Utskottet står fast vid sin uppfattning och avstyrker bifall
till motion Ju810 i denna del.
Skymfande av rikssymbol
I motion Ju616 begärs att det skall införas straff för den som
bränner Sveriges flagga eller på annat sätt skymfar en
rikssymbol.
I 16 kap. 7 § BrB fanns tidigare en bestämmelse som innebar
att den som offentligen skymfat Sveriges flagga eller vapen
eller annat rikets tecken kunde dömas för skymfande av
rikssymbol till böter eller fängelse i högst sex månader. För
skymfande av utländsk rikssymbol fanns en motsvarande
straffbestämmelse i 19 kap. 10 § BrB.
De nämnda straffbuden upphävdes den 1 juli 1970 (prop.
1970:12, första lagutskottets utlåtande nr 47). Utskottet
konstaterade i sitt betänkande (s. 50) att bestämmelsen om
straff för skymfande av utländsk rikssymbol infördes i början av
andra världskriget med hänsyn till riskerna för att rikets
vänskapliga förbindelser med främmande makt skulle störas och
att straffskyddet för svensk rikssymbol därefter infördes främst
som en konsekvensändring. Utskottet fann att
straffbestämmelserna inte längre var behövliga. I sammanhanget
underströk utskottet att t.ex. flaggbränning fortfarande kunde
vara straffbart såsom förargelseväckande beteende eller
skadegörelse.
Utskottet finner inte skäl att återinföra den utmönstrade
straffbestämmelsen och avstyrker bifall till motion Ju616.
Bidragsfusk
I motion Ju235 (nyd) begärs att den pågående utredningen om
bidragsfusk skall påskyndas och få utvidgat uppdrag.
Riksdagen uppdrog föregående höst åt regeringen att skyndsamt
låta göra en kartläggning av i vilken omfattning det förekommer
fusk med förmåner och bidrag av social karaktär (1993/94:SfU2,
rskr. 11). Kartläggningen skall avse såväl svenska som utländska
medborgare. Regeringen skall redovisa resultatet av
kartläggningen för riksdagen och, beroende på vad kartläggningen
utvisar, föreslå åtgärder för att komma till rätta med
bidragsfusk.
Enligt vad utskottet inhämtat från Socialdepartementet pågår
arbete med den begärda utredningen.
Utskottet anser inte från sina utgångspunkter att det finns
anledning för riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av
motion Ju235. Motionen avstyrks.
Maskerade demonstranter
I motion Ju216 anförs att demonstrationstillstånd bör kunna
villkoras av att deltagarna uppträder utan maskering.
Utskottet tog ställning till ett liknande motionsönskemål
våren 1993 i samband med behandlingen av regeringens förslag om
en ordningslag (prop. 1992/93:210, 1993/94:JuU1, rskr. 1).
Utskottet konstaterade i sitt betänkande (s. 13) att
regeringsformen lägger hinder i vägen för en sådan begränsning
av demonstrationsfriheten som motionärerna förordade och
avstyrkte den föreliggande motionen.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall
till motion Ju216.
Asocialitet
I motion Ju810 (nyd) föreslås att en särskild
asocialitetslagstiftning skall införas.
I Sverige har tidigare funnits en särskild lagstiftning
rörande asocialitet. Enligt lagen (1964:450) om samhällsfarlig
asocialitet fick den intas i arbetsanstalt som fyllt 20 år och
som underlät att efter förmåga söka försörja sig hederligt samt
förde ett sådant asocialt liv att uppenbar fara förelåg för
allmän ordning eller säkerhet. Lagen var avsedd att tillämpas
bl.a. på kvinnliga prostituerade.
Lagen om samhällsfarlig asocialitet upphävdes vid utgången av
år 1981 (prop. 1979/80:1 del A, 1980/81:SoU15, rskr. 130). I
propositionen anfördes (s. 508) att lagen inte bidrog till
medicinsk och social rehabilitering av de individer den riktade
sig emot och att den i praktiken inte längre tillämpades.
Några straffrättsliga bestämmelser rörande asocialitet finns
inte. Den som lever ett asocialt liv kan emellertid alltjämt bli
föremål för olika tvångsåtgärder från samhällets sida. Således
kan den som är under 18 år omhändertas med stöd av lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, och en
vuxen missbrukare kan tas om hand med stöd av lagen (1988:870)
om vård av missbrukare i vissa fall.
Härutöver bör framhållas att utlänningslagen (1989:529)
innehåller bestämmelser om rätten att resa in i och vistas i
Sverige som begränsar möjligheterna härtill när risk för
asocialt leverne föreligger (se t.ex. 4 kap. 2 § andra och
tredje punkterna).
Utvisningsutredningen har i delbetänkandet (SOU 1993:120)
Uppehållstillstånd och avvisning gjort en översyn av
utlänningslagstiftningen mot bakgrund av bl.a. EES-avtalets
bestämmelser om fri rörlighet för personer inom EES-området.
Ärendet bereds nu i regeringskansliet. En proposition kommer att
avlämnas under våren.
På initiativ av utskottet gav riksdagen hösten 1992 regeringen
till känna att frågan om kriminalisering av prostitution borde
få en ordentlig genomlysning, t.ex. inom ramen för en
totalöversyn av samhällets åtgärder mot prostitution
(1992/93:JuU15, rskr. 133).
Med anledning härav har regeringen tillsatt en utredning om
prostitutionen i Sverige med uppdrag att göra en översyn av
samhällets åtgärder mot prostitution. I utredningens direktiv
(dir. 1993:31) uppmärksammas bl.a. problemet med kvinnor från
tredje världen som lever som prostituerade i Västeuropa och
frågan om vilken betydelse den ökade rörligheten bland människor
i Europa har för prostitutionens omfattning. Utredningen skall
vara slutförd senast vid utgången av år 1994.
Utskottet kan utifrån sina utgångspunkter inte finna att det
föreligger något behov av att återinföra regler om asocialitet
motsvarande de som upphävdes år 1981. Utskottet noterar vidare
att det i utlänningslagen redan finns regler om t.ex. avvisning
på grund av risk för ett asocialt leverne. I denna del får
motionen anses tillgodosedd redan med gällande regler. Härtill
kommer att frågor om kriminalisering av prostitution och om
uppehållstillstånd och avvisning på olika sätt är under
beredning. I dessa delar behövs således inte något initiativ
från riksdagen. Motion Ju810 avstyrks.
Trafikbrott
I flera motioner tas upp olika frågor om lagstiftningen
rörande rattfylleri och drograttfylleri. Sålunda efterfrågas i
motionerna Ju614 (fp, c, s, v och kds) och So274 (nyd) åtgärder
mot drograttfylleri. I motion Ju810 (nyd) läggs fram ett antal
förslag mot rattfylleri. Förslagen går ut på att det bör införas
bättre möjligheter att förverka rattfylleristers fordon, att
passagerare i en bil som framförs av en rattfyllerist bör kunna
dömas för medhjälp till rattfylleri, att offren till den som
dödats av en rattfyllerist bör kunna få ett juridiskt biträde
betalt av allmänna medel, att en rattfylleridömds
försäkringsbolag skall underrättas om domen för att kunna höja
försäkringspremien samt att en rattfyllerist som dödat någon
skall kunna dömas för ett nytt brott benämnt bildråp med ett
straffminimum om tre års fängelse. Slutligen aktualiseras i
motion T414 (kds) frågan om den s.k. promillegränsen i trafiken.
Motioner liknande de nu aktuella behandlades och avstyrktes av
utskottet för kort tid sedan i ett ärende om skärpning av
trafiknykterhetslagstiftningen (prop. 1993/94:44, JuU11, rskr.
78). Utskottets då gjorda ställningstagande till de aktuella
frågorna har alltjämt giltighet. Motionerna Ju614, Ju810, So274
och T414 avstyrks.
I motion Ju809 (s) förordas ökad användning av kontraktsvård
som påföljd för rattfyllerister.
I ett ärende våren 1993 (1992/93:JuU25 s. 18) behandlade
utskottet motioner om ökad användning och utveckling av
påföljderna samhällstjänst och kontraktsvård.
Utskottet noterade i sammanhanget att försöket med
samhällstjänst fr.o.m. den 1 januari 1993, genom lagen
(1992:372) om ändring i lagen (1989:928) om försöksverksamhet
med samhällstjänst (prop. 1991/92:109, JuU24, rskr. 259), i
avbidan på att en mera permanent ordning kan införas, utökats
till att avse hela riket. Utskottet påpekade vidare att det till
Straffsystemkommitténs huvuduppgifter hör att överväga
möjligheterna att utveckla och vidareutveckla olika alternativ
till fängelsestraff och att inriktningen enligt direktiven
därvid skall vara att öka utrymmet för alternativ till fängelse.
Utskottet kunde konstatera att de i motionerna aktualiserade
frågorna var föremål för utredning och avstyrkte därmed dessa.
I det ovan nämna ärendet om skärpning av
trafiknykterhetslagstiftningen beslutade riksdagen bl.a. att
promillegränsen för grovt rattfylleri skall sänkas från 1,5 till
1,0 alkohol i blodet och motsvarande sänkning för
alkoholhalten i utandningsproven. I propositionen anfördes
beträffande påföljdsvalet att normalpåföljden vid grovt
rattfylleri skall vara fängelse och att det bör finnas särskilda
skäl för att en icke frihetsberövande påföljd skall väljas samt
att villkorlig dom skall användas med mycket stor
restriktivitet. Det sagda innebär i påföljdsdelen i princip en
återgång till vad som gällde före 1990 års ändringar i
trafikbrottslagen.
Utskottet anslöt sig i sitt betänkande (1993/94:JuU11 s. 13 f)
till vad som anfördes i propositionen om påföljdsvalet.
Samtidigt underströk utskottet med hänvisning till vad som
anfördes i propositionen i denna del, att kontraktsvård och
skyddstillsyn i vissa fall bör kunna komma i fråga, t.ex. om en
framgångsrikt påbörjad rehabilitering avseende missbruk m.m.
annars skulle riskera att spolieras.
Utskottet vidhåller sin uppfattning i denna fråga och
avstyrker bifall till motion Ju809 i denna del.
Narkotikabrott
För grovt narkotikabrott skall enligt 3 § första stycket
narkotikastrafflagen (1968:64) dömas till fängelse lägst två och
högst tio år. Enligt andra stycket i samma lagrum skall vid
bedömande huruvida brottet är grovt särskilt beaktas, om det har
utgjort ett led i en verksamhet som har bedrivits i större
omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd
narkotika eller eljest varit av särskilt farlig eller hänsynslös
art. Bedömningen skall grundas på en sammanvägning av
omständigheterna i det särskilda fallet.
I motion Ju619 (nyd) föreslås att det i 3 §
narkotikastrafflagen skall läggas till ett tredje stycke där det
i detalj anges vad som skall avses med att brottet varit av
farlig art. Vidare föreslås att uttrycket "stor mängd narkotika"
skall ersättas med "särskilt många missbruksdoser narkotika".
Vidare efterlyses i motion Ju810 (nyd) skärpta straff för
kriminalitet med anknytning till narkotika.
I motion Ju619 tas upp ett antal kriterier på "farlighet"
varav flera i princip gäller alla preparat som faller under
narkotikastrafflagen. T.ex. får man räkna med att bruk av
preparaten regelmässigt framkallar social insufficiens och
medför risk för personlighetsförändringar m.m. Utskottet kan för
sin del inte finna det meningsfullt att införa en reglering som
gör att snart sagt varje narkotikabrott skall anses grovt.
Härtill kommer att de kriterier som tas upp i motionen är sådana
omständigheter vartill hänsyn redan med gällande lagstiftning
kan tas vid den helhetsbedömning av brottet som alltid skall
göras.
När det gäller förslaget om hur mängden narkotika som bör
konstituera ett grovt brott skall beräknas konstaterar utskottet
att den princip som föreslås i motionen redan i praktiken
tillämpas. Här kan t.ex. nämnas att gränsen för grovt
narkotikabrott när det gäller innehav av cannabis går vid
ungefär 1 000 gram medan motsvarande gräns för heroin går vid ca
25 gram (se bl.a. rättsfallen NJA 1983 s. 754 I och II). Någon
ändring av lagregleringen i denna del behövs inte. I fråga om
straffet för grovt narkotikabrott konstaterar utskottet att
maximistraffet med tillämpning av de straffregler som finns (3
§ narkotikastrafflagen jämfört med 26 kap. 2 § BrB) uppgår till
fängelse 14 år. De straff som mäts ut vid grova narkotikabrott
är regelmässigt långa. Något behov av ytterligare
straffskärpning föreligger inte.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet bifall
till motionerna Ju619 och Ju810.
Personalkontroll
I motion Ju201 (fp) begärs en ny lag om personalkontroll och
bättre uppföljning av hur personalkontrollen bedrivs.
SÄPO-kommittén presenterade i sitt slutbetänkande (SOU
1990:51) Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personalkontroll och
meddelarfrihet ett förslag till lag om personalkontroll. Efter
beredning i Justitiedepartementet av utredningens förslag
beslutade regeringen i juni 1993 att tillkalla en särskild
utredare för att se över personalkontrollförfarandet med syfte
att bringa detta i bättre överensstämmelse med motsvarande
förfarande inom jämförbara länder i Västeuropa.
Enligt utredningens direktiv (dir. 1993:81) skall
utgångspunkten vara de förslag för att öka kontrollens
effektivitet och stärka den enskildes rättssäkerhet i samband
med personalkontrollen som har lagts fram av SÄPO-kommittén. En
parlamentarisk beredning kan därefter enligt direktiven ske av
den särskilde utredarens förslag. Uppdraget skall redovisas före
utgången av maj 1994. Enligt tilläggsdirektiv i december 1993
(dir. 1993:123) skall utredaren vid samma tillfälle redovisa
sina överväganden beträffande frågan om säkerhetsskyddet hos
myndigheter m.m.
Frågor om personalkontrollförfarandet behandlades utförligt av
utskottet senast föregående höst (1993/94:JuU4 s. 23 f).
Utskottet avstyrkte den då aktuella motionen med hänvisning till
det pågående beredningsarbetet.
Utskottet har alltjämt uppfattningen att det pågående
beredningsarbetet bör avvaktas och avstyrker bifall till motion
Ju201.
Övervakningskameror
I flera motioner framförs förslag beträffande regleringen av
övervakningskameror. I motion Ju210 anförs i syfte att begränsa
antalet tillstånd att en översyn av lagstiftningen på området
bör komma till stånd. I motionerna Ju212 och Ju801 och Ju810
begärs i stället utökade möjligheter att få tillstånd till att
använda övervakningskameror -- bl.a. utanför bank- och
postkontor -- och till videoinspelning vid kameraövervakning.
Lagen (1990:484) om övervakningskameror trädde i kraft den 1
juli 1990 (prop. 1989/90:119, JuU34, rskr. 320) och ersatte då
lagen (1977:20) om TV-övervakning. I ett ärende hösten 1993
(1993/94:JuU4 s. 5 f) redogjorde utskottet utförligt för den nya
lagens innehåll.
Utskottet anförde i sammanhanget att syftet med gällande
lagstiftning är att ge enskilda skydd mot
integritetskränkningar. Kravet på tillstånd för att använda
övervakningskameror hade, anförde utskottet, tillkommit för att
garantera integritetsskyddet. Utskottet konstaterade att
införandet av lagen om övervakningskameror innebar, i
förhållande till vad som tidigare gällt, att integritetsskyddet
för den enskilde stärktes, bl.a. genom att tillståndskravet
utvidgades. Denna förstärkning medför dock enligt utskottet nya
avgränsningsproblem. Utskottet hänvisade här till en motion om
att det borde övervägas att låta bankerna använda
övervakningskameror även utanför banklokalerna. Enligt
utskottets mening borde frågor härom tas upp i lämpligt
sammanhang. Utskottet ansåg inte att några inskränkningar av
integritetsskyddet nu borde övervägas. Med det anförda avstyrkte
utskottet de föreliggande motionerna.
Utskottet har härefter inhämtat att Justitiedepartementet
under våren avser att granska länsstyrelsernas praxis i
tillståndsärenden när det gäller övervakningskameror. Vidare
övervägs inom departementet direktiv för en utredning avseende
olika frågor om integritetsskydd. I detta sammanhang kan
bestämmelserna om övervakningskameror komma att ses över.
Utskottet anser inte mot bakgrund av den gjorda redovisningen
att riksdagen bör ta något initiativ med anledning av motion
Ju210. Motionen avstyrks.
Inte heller motionerna Ju212, Ju801 och Ju810 bör föranleda
någon riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker bifall till
motionerna.
Kriminalregister m.m.
I motionerna Ju205, Ju208 och 209 begärs, i syfte att komma
till rätta med s.k. kvinnoimport, utökade möjligheter för
Statens invandrarverk att få tillgång till innehållet i
kriminal- och polisregister beträffande kvinnans man vid
handläggning av ärenden om uppehållstillstånd. I motion Ju211
hemställs att socialnämnd skall få utvidgad tillgång till
polisregister vid handläggning av ärenden om vård av unga.
Det allmänna kriminalregistret, som förs av
Rikspolisstyrelsen, innehåller uppgifter om personer som har
dömts till andra påföljder än enbart böter. För registret gäller
bestämmelserna i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister
(kriminalregisterlagen). Rikspolisstyrelsen och
polismyndigheterna för också olika slag av polisregister. För
dessa gäller bestämmelserna i lagen (1965:94) om polisregister
m.m. (polisregisterlagen).
Upplysningar ur kriminalregistret får enligt 8 §
kriminalregisterlagen lämnas till bl.a. Statens invandrarverk i
ärende om frihetsberövande åtgärd enligt utlänningslagen. Enligt
3 § polisregisterlagen har verket har även rätt till upplysning
om innehållet i polisregister.
Av 3 § polisregisterlagen jämfört med 21 §
polisregisterkungörelsen (1969:38) följer att socialnämnd har
rätt att få upplysningar i ärenden om adoption eler vårdnad om
barn samt i ärenden om medgivande att ta emot barn m.m. enligt
socialtjänstlagen (1980:620) och i ärenden om åtgärder enligt
lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)
eller lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall.
Som påpekas i motion Ju211 är en konsekvens av nu angivna
regler att en socialnämnd inte kan få del av uppgifter ur
polisregistret rörande ett barns föräldrar innan nämnden
fattat beslut om åtgärder enligt LVU (se regeringsrättens dom
den 11 juni 1992 i mål 566-1992).
I budgetpropositionen år 1992 (prop.1991/92:100 bil. 3 s. 55)
gav regeringen riksdagen tillfälle att ta del av vad
justitieministern anförde om riktlinjerna för uppbyggnaden av
ett nytt kriminalregister och ett nytt misstankeregister.
Utskottet fann vid behandlingen av propositionen i denna del
inte anledning till erinran mot vad justitieministern hade att
anföra (1991/92:JuU25). Utskottet inskärpte i sammanhanget
vikten av skyndsamhet i det pågående översynsarbetet. Vad
utskottet anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till
känna (rskr. 260).
I april 1992 färdigställdes i Justitiedepartementet en
promemoria (Ds 1992:32) om lag om kriminalregister m.m. som
behandlade de i budgetpropositionen aktualiserade frågorna.
Enligt promemorian skall den centrala registreringen av
påföljder ske i ett register, kriminalregistret. I detta
register skall också ingå sådana påföljdsuppgifter som för
närvarande antecknas i körkortsregistret. Vidare skall ett
särskilt misstankeregister inrättas. I detta skall antecknas
uppgifter om skälig misstanke om brott. Polisregisterlagen skall
gälla för de register som förs av polisen för spanings- och
utredningsändamål. I fråga om utlämnande av uppgifter skall
enligt promemorian den nuvarande ordningen i huvudsak behållas.
Enligt vad utskottet inhämtat förbereds i
Justitiedepartementet en proposition om kriminalregister m.m.
Förslagen i motionerna Ju205, Ju208 och Ju209 syftar till att
i ett tillståndsärende beträffande en kvinna ge Statens
invandrarverk möjlighet att i kriminalregistret kontrollera
hennes svenske make eller sambo. Motionärernas tanke synes vara
att tillstånd bör vägras om mannen dömts för t.ex. misshandel
eller andra grova brott.
Allmänt kan inledningsvis konstateras att myndigheters och
andras tillgång till kriminalregistret av integritetsskäl är
starkt begränsad. Vid dagens reglering förekommer det inte i
något fall att ett kriminalregisterutdrag beträffande en person
kan utfås för att utgöra beslutsunderlag i ett ärende om
uppehållstillstånd för en annan person. Om det finns anledning
att ändra denna ordning undandrar sig utskottets bedömning --
utskottet har inte beredningsansvaret för frågor om
uppehållstillstånd i Sverige. Utskottet är för sin del inte
berett att aktualisera frågan. Motionerna Ju205, Ju208 och Ju209
avstyrks.
När det gäller det i motion Ju211 aktualiserade spörsmålet
anser utskottet att det pågående beredningsarbetet bör avvaktas.
Motionen avstyrks.
Kyrkofrid
En begäran om att kyrkofrid skall införas för asylsökande som
skall utvisas framförs i motionerna Sf622 och Sf626.
Motsvarande motionsönskemål behandlades av utskottet senast
våren 1992 (1991/92:JuU23 s. 22). Utskottet vidhöll då sin
tidigare uppfattning att det inte är motiverat att införa en
särreglering för tvångsingripanden i kyrkolokaler. Riksdagen
följde utskottet.
Utskottet vidhåller alltjämt denna uppfattning och avstyrker
bifall till motionerna Sf622 och Sf626.
Vissa ordningslagsfrågor m.m.
Fyrverkerier
I motionerna Ju202 (s) och Ju231 (m) framförs önskemål om
skärpta bestämmelser för användning av fyrverkerier. I motion
Ju204 (s) begärs föreskrifter för att komma till rätta med
missbruk av nödraketer.
Riksdagen har antagit en ordningslag som den 1 april 1994
ersätter den nu gällande allmänna ordningsstadgan (prop.
1992/93:210, 1993/94:JuU1, rskr. 1). Ordningslagen innehåller
bl.a. bestämmelser om tillstånd för användningen av pyrotekniska
varor. För en utförlig redogörelse för bestämmelserna på området
hänvisas till utskottets betänkande i ärendet.
Utskottet anförde i betänkandet (s. 16 f) att det inte hade
någon erinran mot regeringsförslaget vad beträffar fyrverkerier
och avstyrkte därmed motioner liknande de nu aktuella. I
sammanhanget erinrade utskottet om att ett vårdslöst, farligt
eller störande sätt att handskas med pyrotekniskt material kan
föranleda ansvar enligt BrB för t.ex. vållande till kroppsskada
eller sjukdom (3 kap. 8 §), ofredande (4 kap. 7 §), allmänfarlig
vårdslöshet (13 kap. 6 §) och förargelseväckande beteende (15
kap. 16 §).
Utskottet finner inte skäl att frångå sitt tidigare
ställningstagande och avstyrker bifall till motionerna Ju202,
Ju204 och Ju231.
Otillåtet nyttjande av gatumark
I motion Ju215 begärs skärpta bestämmelser för att hindra att
gatumark utan tillstånd tas i anspråk för skyltar, serveringar
och annat som hindrar framkomligheten.
Av 3 kap. 1 § ordningslagen -- liksom av den nu gällande
allmänna ordningsstadgan -- framgår att det fordras särskilt
tillstånd för att utnyttja gatumark och annan offentlig plats på
ett sätt som inte stämmer överens med det ändamål som platsen
har upplåtits för eller är allmänt vedertaget. Detta innebär att
det normalt fordras tillstånd för uppställande av t.ex.
försäljningsstånd och skyltar på gatumark. Den som använder en
offentlig plats på ett otillåtet sätt kan, beroende på
omständigheterna, enligt 3 kap. 22 § ordningslagen dömas till
böter eller penningböter. En nyhet i ordningslagen -- och en
skärpning i förhållande till allmänna ordningsstadgan -- är en
regel i 3 kap. 25 § som säger att om en offentlig plats har
tagits i anspråk i strid med bestämmelserna i 3 kap. 1 §, får
egendomen tas i beslag och förklaras förverkad, om det behövs
för att förebygga fortsatta överträdelser och förverkandet inte
är oskäligt.
Genom vad som anförts om innehållet i ordningslagen får
önskemålet i motion Ju215 anses vara tillgodosett. Motionen
avstyrks.
Kostnader för ordningshållning
I motion Ju810 (nyd) föreslås att en utredning skall överväga
om arrangörer av rockkonserter och idrottstävlingar m.m. i
större utsträckning skall få betala för polisens
bevakningsinsatser.
Enligt ordningslagen kan betalningsskyldighet i vissa fall
åläggas arrangörer till sådana arrangemang som nämns i motionen.
Detta gäller dock inte ideella föreningar. En närmare
redogörelse för bestämmelserna på området finns i utskottets
ovan nämnda betänkande om en ordningslag m.m. Utskottet
avstyrkte i betänkandet ett liknande motionsyrkande som det nu
aktuella. Utskottet utgick från att man i regeringskansliet
kommer att följa upp tillämpningen av ersättningsfrågorna. På så
sätt, anförde utskottet, skaffas samtidigt fram det underlag som
kan krävas för en framtida utvidgning av
ersättningsskyldigheten.
Utskottet håller fast vid den angivna uppfattningen och
avstyrker bifall till motion Ju810 i denna del.
Klotter
I motionerna Ju221 och Ju707 begärs att åtgärder skall vidtas
för att komma till rätta med klotter.
Under hösten 1993 tog utskottet med anledning av en
proposition om kroppsvisitation och kroppsbesiktning m.m.
ställning till motioner om åtgärder för att komma till rätta med
klotter (prop. 1993/94:24, JuU7, rskr. 67). Utskottet var i
ärendet inte berett att förorda någon skärpt lagstiftning på
detta område. Utskottet erinrade vidare om att
Justitiedepartementet under hösten 1991 arrangerade en särskild
hearing angående utveckling av åtgärder för att förebygga
klotter. Vid hearingen deltog företrädare för berörda
myndigheter och organisationer. På många håll redovisades olika
ambitiösa förebyggande åtgärder som vidtagits av såväl
myndigheter som företag och andra som varit särskilt utsatta för
klotter. Allmänt sett föreföll problemen ha minskat något, även
om vissa deltagare ansåg att det fanns tecken på att problemen
kunde öka (prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 38).
Utskottet är medvetet om det problem som klottrande och annan
skadegörelse utgör inte minst i storstadsområdena. Åtgärder
häremot måste vidtas främst genom uppfostran och annan
normöverföring samt genom aktiv tillsyn av särskilt utsatt
egendom. Utskottet vill erinra om att straffskalan för
skadegörelse (12 kap. 1 § BrB) sträcker sig mellan böter och
fängelse i högst sex månader. För grov skadegörelse (12 kap. 3 §
BrB) är maximistraffet fängelse i fyra år. Utskottet är inte
berett att nu förorda skärpt lagstiftning på området. Med det
anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Ju221 och
Ju707.
Vissa vapenfrågor
Översyn av vapenlagstiftningen
Vapenlagen (1973:1176) har vid ett flertal tillfällen under
senare år varit föremål för utredning och ändringar i skärpande
riktning. En genomgripande översyn av vapenlagen företogs av
1987 års vapenutredning, som år 1989 lade fram sitt
slutbetänkande (SOU 1989:44) Översyn av vapenlagstiftningen.
Utredningen låg till grund för en proposition som behandlades i
riksdagen under våren 1991 (prop. 1990/91:130, JuU33, rskr.
300). I ärendet beslutades om ändringar i vapenlagen i syfte att
motverka användningen av vapen i brottsliga sammanhang.
Ändringarna innebar bl.a. skärpta bestämmelser för förvaring och
transport av vapen och ammunition samt utvidgade möjligheter för
polisen att återkalla vapentillstånd och att omhänderta vapen.
I ett ärende våren 1993 behandlade riksdagen ett
regeringsförslag om bl.a. ändrade straffskalor för en rad brott
(prop. 1992/93:141, JuU16, rskr. 220). I sammanhanget beslutades
om en ändring av 37 § vapenlagen som innebar att det infördes en
särskild straffskala för olaga vapeninnehav som är att bedöma
som grovt brott. Detta innebar att straffmaximum för olaga
vapeninnehav höjdes från två till fyra års fängelse.
I det nämnda ärendet beslutades också om en lag (1993:206) om
ansvarsfrihet vid olaga vapeninnehav som innebar att illegala
skjutvapen och illegal ammunition straffritt kunde lämnas till
polisen under tiden juli -- september 1993. Enligt vad som
anförs i budgetpropositionen (s. 54) blev resultatet av den s.k.
vapenamnestin mycket lyckat. 17 050 vapen och en stor mängd
ammunition, ca 15 ton, lämnades in till polisen.
I januari 1994 avlämnade Vapenlagsutredningen betänkandet (SOU
1994:4) Vapenlagen och EG. Utredningens huvuduppgift har varit
att anpassa vapenlagstiftningen till EG:s bestämmelser på
området och i det sammanhanget tas en mängd frågor beträffande
vapen upp till bedömning. Vapenlagsutredningens betänkande
bereds nu i Justitiedepartementet.
Härutöver kan nämnas att det inom Rikspolisstyrelsen pågår en
översyn av förekomsten av illegala vapen m.m. En rapport bedöms
vara klar inom kort.
I motionerna Ju223 (s) och Ju809 (s) anförs att
vapenlagstiftningen måste följas upp i syfte att minska
förekomsten av illegala vapen.
Utskottet avstyrkte ett liknande motionsyrkande föregående vår
(1992/93:JuU16 s. 20). Utskottet fann då att det för närvarande
inte var erforderligt med någon ytterligare utredning.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall
till motionerna Ju223 och Ju809.
Vapentillstånd för bevakningsföretag
I motion N246 (m) anförs att polismyndigheterna har olika
praxis när det gäller att bevilja bevakningsföretag tillstånd
att inneha skjutvapen för utlåning till väktare och att
konkurrensen mellan bevakningsföretagen därför snedvrids. I
motionen efterlyses åtgärder för att få till stånd
likabehandling i detta avseende.
Auktoriserade bevakningsföretag får enligt 8 § andra stycket
vapenlagen meddelas tillstånd att inneha vapen för utlåning till
företagets väktare i samband med bevakningsuppdrag som kräver
beväpning. Utlåning får ske endast till den som har meddelats
särskilt tillstånd att som lån inneha sådant vapen med
ammunition.
Ansökan om vapentillstånd prövas enligt 7 § vapenlagen av
polismyndigheten. Polismyndighetens beslut i denna fråga kan
enligt 42 § första stycket överklagas till länsstyrelsen. Dess
beslut kan inte överklagas.
Vapenlagsutredningen har i sitt ovannämnda betänkande
Vapenlagen och EG bl.a. övervägt om de nuvarande bestämmelserna
om överklagande av beslut enligt vapenlagen är
tillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt. Utredningen har
kommit fram till att polismyndighetens beslut när det gäller
bl.a. vapentillstånd bör kunna komma under domstolsprövning.
Utredningen föreslår därför att polismyndighetens beslut att
avslå en ansökan om vapentillstånd skall få överklagas till
länsrätten och att kammarrätten skall kunna pröva ett
överklagande från länsrätten efter meddelande av
prövningstillstånd.
I sammanhanget bör nämnas att Trygghetsutredningen enligt sina
direktiv (1993:37) bl.a. skall se över regelverket beträffande
bevakningsföretag, väktare och ordningsvakter. Utredningen skall
avlämna ett slutbetänkande före utgången av mars 1995.
Som framgår av den gjorda redovisningen pågår beredningsarbete
i den aktualiserade frågan. Detta arbete bör avvaktas. Utskottet
avstyrker bifall till motion N246.
Vapenutrustade lokförare
I motion Ju224 (fp) anförs att lokförare borde medföra vapen i
tjänsten för att på ett snabbt och effektivt sätt kunna avliva
påkörda djur.
Det ankommer i första hand på Statens järnvägar (SJ) att ta
ställning till frågan om lokförarnas utrustning. Enligt vad
utskottet inhämtat från SJ har tågpersonalen ställt sig
avvisande till tanken att den skulle medföra vapen i tjänsten.
Utskottet anser inte att motion Ju224 bör föranleda någon
riksdagens åtgärd och avstyrker bifall till den.
Beväpnad utländsk säkerhetspersonal
I motion Ju218 anförs att tillstånd för utlänningar att bära
vapen i Sverige endast bör ges till säkerhetspersonal som
medföljer vid statsbesök och liknande.
Tillstånd för utlänningar att i Sverige bära vapen prövas i
varje enskilt fall av polismyndigheten enligt samma bestämmelser
som gäller för svenskar. Som ett allmänt krav för att tillstånd
skall kunna beviljas gäller enligt 9 § vapenlagen att sökanden
skall ha behov av vapnet och att det skäligen kan antas att
vapnet inte kommer att missbrukas. I samma lagrum stadgas att
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer äger meddela
föreskrifter om krav i fråga om skjutskicklighet, utbildning,
ålder samt de villkor i övrigt som skall vara uppfyllda för
tillstånd till innehav av skjutvapen.
Föreskrifter av nämnt slag har meddelats av regeringen i 5 §
första stycket vapenförordningen (1974:123). Utan hinder av
dessa föreskrifter får enligt andra stycket i samma paragraf
tillstånd att inneha vapen ges till sökande som behöver vapnet i
sin tjänst eller som för sin tjänst behöver annat vapen än
tjänstevapen för att bibehålla eller utveckla sin
skjutskicklighet. Är det fråga om utländsk säkerhetspersonal som
medföljer vid statsbesök eller liknande eller som ansvarar för
personers säkerhet vid internationell luftfart, skall samråd i
ärendet ske med Utrikesdepartementet.
Samrådskravet beträffande säkerhetspersonal som ansvarar för
personers säkerhet vid internationell luftfart infördes den 1
oktober 1993 (SFS 1993:1014).
Det bör i sammanhanget nämnas att frågor med anknytning till
den nu aktuella berörs i Vapenlagsutredningens tidigare nämnda
betänkande Vapenlagen och EG. Enligt utredningen bör huvudregeln
vara att medborgare i EG-medlemsstater får ta med sig skjutvapen
till Sverige först efter tillstånd av svensk myndighet.
Utskottet finner inte skäl att nu förorda ändrade bestämmelser
när det gäller vapentillstånd för utlänningar. Motion Ju218
avstyrks.
Knivförbud
Lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra
farliga föremål, den s.k. knivförbudslagen, innehåller förbud
att på allmän plats eller inom skolområde inneha knivar och
vissa andra föremål som är ägnade att användas som vapen vid
brott mot liv eller hälsa. Det är enligt lagen också förbjudet
att överlåta vissa föremål såsom knogjärn och stilletter till
den som är under 21 år eller att saluhålla sådana föremål. Den
som bryter mot lagen kan dömas till böter eller fängelse i högst
sex månader.
I motion Ju810 föreslås att straffmaximum för brott mot
knivförbudslagen höjs till ett år.
Knivförbudslagen ändrades i vissa avseenden i ett ärende våren
1990, varvid utskottet förordade att en utvärdering skulle ske
av lagen (prop. 1989/90:129, JuU35, rskr. 287). Riksdagen följde
utskottet.
Som framgår av budgetpropositionen (s. 54) har en utvärdering
av knivförbudslagen pågått under en längre tid inom
Justitiedepartementet. Vad som hittills framkommit vid
utvärderingen, bl.a. genom svaren på en enkät som tillställts
landets samtliga polismyndigheter, har enligt justitieministern
inte gett vid handen att något omedelbart behov av lagändring
föreligger. Frågan om den närmare utformningen av knivförbudet
övervägs emellertid även av Riksåklagaren, som har inhämtat
yttrande från samtliga överåklagare bl.a. beträffande behovet av
att utsträcka förbudet till att omfatta fler platser än för
närvarande. Också Rikspolisstyrelsen bedriver ett arbete på
detta område.
Enligt justitieministern bör slutförandet av
Justitiedepartementets utvärdering anstå ytterligare någon tid,
så att även Riksåklagarens överväganden kan läggas till grund
för bedömningen av knivförbudets utformning.
Utskottet anser att resultatet av den pågående utvärderingen
bör avvaktas och avstyrker bifall till motion Ju810 i här
aktuell del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande riktlinjer för polisverksamheten
att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,
2. beträffande ändring av polislagen
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju810 yrkande 29,
res. 1 (nyd)
3. beträffande prioritering av vissa brott
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju809 yrkandena 1
delvis och 2, 1993/94:T903 yrkande 5 och 1993/94:A36 yrkande 2,
4. beträffande fler gatulangningsgrupper
att riksdagen avslår motion 1993/94:So274 yrkande 7,
5. beträffande prioritering av den ekonomiska
brottsligheten
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Ju227,
1993/94:Ju228, 1993/94:Ju234 yrkandena 1, 2 och 6,
1993/94:Ju235 yrkande 3, 1993/94:Ju809 yrkande 1 delvis,
1993/94:Ju810 yrkande 25 och 1993/94:Ju811 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 2 (m, fp, c, kds)
6. beträffande polisorganisationen för bekämpande av
ekonomisk brottslighet
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Ju234
yrkandena 3, 4 och 5, 1993/94:Ju612 yrkandena 1 och 4 samt
1993/94:Ju811 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
res. 3 (m, fp, c, kds)
7. beträffande central myndighet för bekämpande av ekonomisk
brottslighet
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju207 yrkande 1,
8. beträffande samordning av insatser
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju213, 1993/94:Ju226
och 1993/94:Ju811 yrkande 9,
res. 4 (s)
9. beträffande översyn av lagstiftning
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju612 yrkande 8 och
1993/94:Ju811 yrkande 10,
res. 5 (s)
10. beträffande spelregler för marknaden
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju235 yrkande 4,
res. 6 (nyd)
11. beträffande preskriptionstiderna för ekonomiska brott
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju207 yrkande 2,
12. beträffande utvidgning av lagen om åtgärder mot
penningtvätt
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju811 yrkande 21,
res. 7 (s)
13. beträffande straffsanktioner
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju612 yrkande 7,
men. (v) - delvis
14. beträffande konkursförvaltare
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju232,
15. beträffande informationskampanj
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju811 yrkande 18
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 8 (m, fp, c, kds)
16. beträffande närpolisverksamhet m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju219 och
1993/94:Ju809 yrkande 27,
17. beträffande nytt utredningsarbete
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju229, 1993/94:Ju809
yrkande 25 och 1993/94:A429 yrkande 2,
18. beträffande övriga organisationsfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju203, 1993/94:Ju222
och 1993/94:Ju810 yrkande 26,
res. 9 (nyd)
19. beträffande internationellt polissamarbete kring
barnpornografibrott
att riksdagen avslår motion 1993/94:K445 yrkande 6,
21. beträffande trafikpolisen
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju810 yrkande 24 och
1993/94:T224 yrkande 31,
res. 11 (nyd)
22. beträffande lokalförsörjning inom polisväsendet
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju214 och
1993/94:Ju217,
23. beträffande anslag till Rikspolisstyrelsen m.m.
att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:100 i denna
del samt motionerna 1993/94:Ju612 yrkande 2 och 1993/94:Ju810
yrkande 54 och med bifall till motionerna 1993/94:Ju809 yrkande
3 och 1993/94:Ju811 yrkandena 1, 5 och 19 anvisar
dels till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1994/95
ett ramanslag på 516 528 000 kr,
dels till Information och upplysning om ekonomisk
brottslighet för budgetåret 1994/95 under andra
huvudtiteln ett reservationsanslag på 10 000 000 kr,
res. 12 (m, fp, c, kds)
24. beträffande anslag till Säkerhetspolisen
att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Ju808 yrkande 1
till Säkerhetspolisen för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 482 630 000 kr,
men. (v) - delvis
25. beträffande anslag till lokala polisorganisationen
att riksdagen till Lokala polisorganisationen för
budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 9 641 611 000 kr,
26. beträffande polisresurserna i Uppsala län
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju225 och
1993/94:So447 yrkande 3,
27. beträffande anslag till Polishögskolan
att riksdagen till Polishögskolan för budgetåret 1994/95
anvisar ett anslag på 1 000 kr,
28. beträffande anslag till Statens kriminaltekniska
laboratorium
att riksdagen till Statens kriminaltekniska laboratorium
för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 47 427 000
kr,
29. beträffande anslag till utlänningsärenden
att riksdagen till Utlänningsärenden för budgetåret
1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 89 000 000 kr,
30. beträffande översyn av polisutbildningen
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju220 och
1993/94:Ju809 yrkande 26,
31. beträffande utbildningsplatser vid Polishögskolan
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju810 yrkande 31,
res. 13 (nyd)
32. beträffande översyn av polisens rättsliga befogenheter
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju212 yrkande 2 och
1993/94:Ju809 yrkande 28,
33. beträffande utökade befogenheter för polisen
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju810 yrkandena 6, 7, 28
och 30,
res. 14 (nyd)
34. beträffande polisskydd inom socialtjänsten
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju230,
35. beträffande översyn av den straffrättsliga
lagstiftningen
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju809 yrkande 16,
res. 15 (s)
36. beträffande brott med vapen
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju611,
37. beträffande olaga hot
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju617,
45. beträffande asocialitet
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju810 yrkande 49,
46. beträffande rattfylleri m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju614, 1993/94:Ju810
yrkandena 18, 19, 20, 21, 22 och 23, 1993/94:So274 yrkande 6 och
1993/94:T414 yrkande 3,
47. beträffande kontraktsvård för rattfyllerister
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju809 yrkande 15,
res. 21 (s)
48. beträffande narkotikabrott
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju619 och
1993/94:Ju810 yrkande 5,
res. 22 (nyd)
49. beträffande personalkontroll
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju201,
50. beträffande översyn av lagen om övervakningskameror
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju210,
51. beträffande tillstånd för övervakningskameror
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju212 yrkande 1,
1993/94:Ju801 samt 1993/94:Ju810 yrkandena 8 och 9,
res. 23 (nyd)
52. beträffande Statens invandrarverks tillgång till
kriminalregister
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju205, 1993/94:Ju208
och 1993/94:Ju209 yrkande 2,
53. beträffande socialnämnds tillgång till polisregister
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju211,
54. beträffande kyrkofrid
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sf622 yrkande 31 och
1993/94:Sf626 yrkande 7,
men. (v) - delvis
55. beträffande fyrverkerier m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju202, 1993/94:Ju204
och 1993/94:Ju231,
56. beträffande otillåtet utnyttjande av gatumark
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju215,
57. beträffande kostnaderna vid offentliga tillställningar
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju810 yrkande 27,
58. beträffande klotter
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju221 och
1993/94:Ju707,
59. beträffande översyn av vapenlagstiftningen
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju223 och
1993/94:Ju809 yrkande 11,
60. beträffande vapentillstånd för bevakningsföretag
att riksdagen avslår motion 1993/94:N246 yrkande 1,
61. beträffande vapenutrustade lokförare
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju224,
62. beträffande beväpnad utländsk säkerhetspersonal
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju218,
63. beträffande knivförbud
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju810 yrkande 48.
Stockholm den 22 mars 1994
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
I beslutet har deltagit:
Britta Bjelle (fp),
Lars-Erik Lövdén (s),
Göthe Knutson (m),
Bengt-Ola Ryttar (s),
Ingbritt Irhammar (c),
Nils Nordh (s),
Birgit Henriksson (m),
Göran Magnusson (s),
Liisa Rulander (kds),
Karl Gustaf Sjödin (nyd),
Sigrid Bolkéus (s),
Siw Persson (fp),
Alf Eriksson (s),
Christel Anderberg (m) och
Jan Andersson (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Ändring av polislagen (mom. 2)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som
börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "denna del" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att den gällande lydelsen av 2 § polislagen
inte tillräckligt tydligt anger vad som är polisens uppgifter.
Att det bör framgå direkt av polislagen att polisen skall
upprätthålla allmän ordning och säkerhet är t.ex. närmast en
självklarhet. Regeringen bör för riksdagen presentera ett
förslag till förtydligande där också frågan om förhållandet
mellan 1 och 2 §§ polislagen berörs. Vad utskottet nu anfört bör
riksdagen med anledning av motion Ju810 i denna del som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande ändring av polislagen
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju810 yrkande 29
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Prioritering av den ekonomiska brottsligheten (mom. 5)
dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som
börjar med "Utskottet kan" och på s. 19 slutar med "till känna"
bort ha följande lydelse:
Utskottet vidhåller sin uppfattning att det finns anledning
att se allvarligt på den ekonomiska brottsligheten. Som framgått
ovan stödjer utskottet regeringens uttalande i
budgetpropositionen om att det inom polisverksamheten bör göras
särskilda satsningar mot denna typ av brottslighet. Utskottet
kan också konstatera att en mängd åtgärder har vidtagits för att
förbättra möjligheterna att komma till rätta med den. Inte minst
har betydande ekonomiska medel särskilt avsatts för detta
ändamål. Utskottet anser att polisväsendet -- vars budget
omsluter över 10 miljarder kronor -- nu inte främst behöver mer
pengar för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Utskottet
vill här erinra om att riksdagen med anledning av regeringens
proposition om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin
i bred politisk enighet beslutat att sammanlagt 500 miljoner
kronor skall sparas inom polisens område under en treårsperiod
(prop. 1992/93:50, FiU1, JuU2y, rskr. 134). Enligt utskottets
mening kan och måste de effektiviseringar och
resursförstärkningar som behövs inom polisväsendet för att
bekämpa den ekonomiska brottsligheten åstadkommas inom de
ekonomiska ramar som regeringen föreslagit i
budgetpropositionen. Härutöver bör, som anförs i
budgetpropositionen, åklagarväsendet få förstärkta resurser så
att fler eko-åklagare kan anställas. Denna fråga behandlas
närmare av utskottet i ett annat ärende (se 1993/94:Ju23). Med
hänsyn till vad utskottet nu har anfört bör riksdagen inte vidta
någon åtgärd med anledning av motionerna Ju227, Ju228, Ju234,
Ju235, Ju810 och Ju811. Utskottet avstyrker bifall till
motionerna.
dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande prioritering av den ekonomiska
brottsligheten
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju227, 1993/94:Ju228,
1993/94:Ju234 yrkandena 1, 2 och 6, 1993/94:Ju235 yrkande 3,
1993/94:Ju810 yrkande 25 och 1993/94:Ju811 yrkande 7,
3. Polisorganisationen för bekämpande av ekonomisk
brottslighet (mom. 6)
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20
börjar med "Utskottet har" och på s. 21 slutar med "till känna"
bort ha följande lydelse:
Utskottet har alltjämt uppfattningen att det pågående
beredningsarbetet rörande polisorganisationen m.m. bör avvaktas
av riksdagen. Härutöver förutsätter utskottet att man inom
polisväsendet fortlöpande ser över organisationen för bekämpning
av ekonomisk brottslighet och att t.ex. de förstärkningar av
ekorotlarna som bedöms nödvändiga snarast kommer till stånd.
Utskottet utgår också från att polisen och övriga berörda
myndigheter fortlöpande arbetar för att förbättra samråds- och
samordningsfunktionerna när det gäller bekämpning av ekonomisk
brottslighet. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till
motionerna Ju234, Ju612 och Ju811.
els att utskottets hemställan under moment 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande polisorganisationen för bekämpande av
ekonomisk brottslighet
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju234 yrkandena 3, 4
och 5, 1993/94:612 yrkandena 1 och 4 samt 1993/94:Ju811 yrkande
8,
4. Samordning av insatser (mom. 8)
Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Nils Nordh, Göran
Magnusson, Sigrid Bolkéus, Alf Eriksson och Jan Andersson (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "och Ju811" bort ha
följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att flera olika myndigheter ofta är
inblandade i utredningar om misstänkt ekonomisk brottslighet.
För att dessa utredningar skall kunna drivas framåt på ett
snabbt och effektivt sätt är det nödvändigt med ett väl
fungerande myndighetssamarbete. Enligt utskottets mening är
detta samarbete i dag inte tillräckligt utvecklat. Detta leder
till att den samlade kompetensen hos myndigheterna inte
utnyttjas till fullo. Regeringen bör vidta åtgärder för att få
till stånd ett bättre myndighetssamarbete såväl centralt som i
den direkt brottsutredande verksamheten. Regeringen bör senast i
nästa års budgetproposition lägga fram förslag för riksdagen i
den utsträckning lagstiftningsåtgärder erfordras och i övrigt
redovisa för riksdagen vilka åtgärder som vidtagits. Vad
utskottet har anfört bör riksdagen med anledning av motionerna
Ju213, Ju226 och Ju811 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande samordning av insatser
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Ju213,
1993/94:Ju226 och 1993/94:Ju811 yrkande 9 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Översyn av lagstiftning (mom. 9)
Lars-Erik Lövdén Bengt-Ola Ryttar, Nils Nordh, Göran
Magnusson, Sigrid Bolkéus, Alf Eriksson och Jan Andersson (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som
börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "och Ju811" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser nu att utvecklingen visat att det behövs en
samlad översyn av vilka lagstiftningsåtgärder som kan vidtas för
att effektivisera bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten.
Det får ankomma på regeringen att avgöra de närmare formerna för
denna översyn. Detta bör riksdagen med anledning av motionerna
Ju612 occh Ju811 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande översyn av lagstiftning
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Ju612
yrkande 8 och 1993/94:Ju811 yrkande 10 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Spelregler för marknaden (mom. 10)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som
börjar med "Det beredningsarbete" och slutar med "den avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de olika aktörer som finns på marknaden --
företag, banker och andra -- måste ha klara och entydiga regler
att rätta sig efter för sin verksamhet. På så sätt kan den
ekonomiska brottsligheten motverkas och konkurrens på lika
villkor främjas. Regeringen bör enligt utskottets uppfattning
göra en allmän översyn av lagstiftningen på området och överväga
vilka lagändringar som kan behöva göras och presentera förslag
för riksdagen. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen med
anledning av motion Ju235 i denna del som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande spelregler för marknaden
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju235 yrkande 4
som sin mening ger regeringen tiill känna vad utskottet anfört,
7. Utvidgning av lagen om åtgärder mot penningtvätt (mom. 12)
Lars-Erik Lövdén Bengt-Ola Ryttar, Nils Nordh, Göran
Magnusson, Sigrid Bolkéus, Alf Eriksson och Jan Andersson (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som
börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "här behandlad
del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det redan nu finns skäl att utvidga
tillämpningsområdet för lagen om åtgärder mot penningtvätt till
att omfatta transaktioner också hos t.ex. växlingskontor och
guldhandel, det vill säga områden där det typiskt sett omsätts
stora mängder pengar. Något hinder däremot föreligger inte.
Regeringen bör få i uppdrag att återkomma till riksdagen med ett
förslag med inriktningen att transaktioner i bl.a. nyss nämnda
verksamheter bör omfattas av lagen. Samtidigt bör förslag läggas
fram om straff resp. företagsbot för den som bryter mot
bestämmelserna. Vad utskottet har anfört bör riksdagen med
anledning av motion Ju811 i denna del som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 12 bort ha
följande lydelse:
12. beträffande utvidgning av lagen om åtgärder mot
penningtvätt
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju811 yrkande 21
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som
börjar med "Enligt utskottets" och på s. 26 slutar med "till
känna" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det vara värdefullt med information och
normbildning kring frågor om ekonomisk brottslighet. På detta
område har utbildningsväsendet samt intresseorganisationer,
fackföreningar m.m. viktiga roller att fylla. Utskottet är dock
inte berett att tillstyrka att skattemedel avsätts för en
kampanj i frågan. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju811 i
denna del.
dels att utskottets hemställan under moment 15 bort ha
följande lydelse:
15. beträffande informationskampanj
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju811 yrkande 18,
9. Övriga organisationsfrågor (mom. 18)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som
börjar med "Riksdagen bör" och slutar med "motioner avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att ett betydande förändringsarbete
nu pågår vad beträffar polisväsendets organisation. Detta arbete
kan bl.a. bedömas komma att resultera i en stor minskning av
antalet polisdistrikt. Utskottet ser i grunden positivt på de
förändringar som nu sker. Enligt utskottets uppfattning vore en
organisation där varje län utgör ett polisdistrikt inte minst av
ekonomiska skäl den lämpligaste för polisen. I en sådan
organisation bör, anser utskottet, polismyndigheterna i största
möjliga utsträckning rationaliseras bort och ersättas med
polisområden med en lokal områdeschef ur polismanskarriären. För
att uppnå en stark lokal förankring är det vidare angeläget att
möjligheten att inrätta lokala polisnämnder används i så stor
utsträckning som möjligt. Regeringen bör vidta de åtgärder som
beehövs för att vad utskottet nu har förordat kommer till
utförande i polisorganisationen. Vad utskottet har anfört bör
riksdagen med anledning av motionerna Ju203, Ju222 och Ju810 som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 18 bort ha
följande lydelse:
18. beträffande övriga organisationsfrågor
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Ju203,
1993/94:Ju222 och 1993/94:Ju810 yrkande 26 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Gränskontroll m.m. (mom. 20)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som
börjar med "Det pågående" och slutar med "Ju233 avstyrks" bort
ha följande lydelse:
För att förhindra eller i varje fall försvåra utförsel av
stöldgods krävs enligt utskottets mening utökade befogenheter
för tulltjänstemän att ingripa mot sådan verksamhet. En tänkbar
lösning kan vara att i gränskontrollsammanhang ge tulltjänstemän
motsvarande befogenheter som polismän. Vidare bör, anser
utskottet, frågan om frivillig märkning av stöldbegärlig
egendom, t.ex. genom s.k. passiva transpondrar, utredas närmare.
Det får ankomma på regeringen att i lämpligt sammanhang överväga
de frågor som utskottet här har aktualiserat och återkomma till
riksdagen med förslag. Vad utskottet anfört bör riksdagen med
anledning av motion Ju233 som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under moment 20 bort ha
följande lydelse:
20. beträffande gränskontroll m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju233 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Trafikpolisen (mom. 21)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser:
dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som
börjar med "Utskottet står" och slutar med "och T224" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att den specialiserade trafikövervakningen
även i framtiden bör vara regionalt organiserad och underställd
länspolismästaren i länet. Trafikövervakningen bör vara en
integrerad del av övrig polisverksamhet och kunna utföras av
alla slags poliser med övervakningsuppgifter. Utskottet tar
således avstånd från de tankar som funnits om att införa någon
form av nationell trafikpolis underställd Rikspolisstyrelsen
(jfr Riksdagens revisorers förslag 1993/94:RR2 angående
polisen). Däremot bör Rikspolisstyrelsen få meddela föreskrifter
för hur trafikpolisverksamheten skall bedrivas i landet.
Regeringen bör se till att vad utskottet nu har uttalat beaktas
och kommer till utförande i det fortsatta arbete med att
reformera polisens trafikövervakning. Det anförda bör riksdagen
med anledning av motionerna Ju810 och T224 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 21 bort ha
följande lydelse:
21. beträffande trafikpolisen
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju810 yrkande 24
och med avslag på motion Ju1993/94:T224 yrkande 31 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som
börjar med "Som framgått" och slutar med "och Ju811" bort ha
följande lydelse:
Utskottet är, som anförts tidigare, inte berett att tillstyrka
att ytterligare medel avsätts till polisverksamheten. I stället
måste som utskottet ovan framhållit åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten finansieras inom de ekonomiska ramar som
föreslagits i budgetpropositionen. Inte heller vill utskottet
avsätta medel för en av regeringen ledd informationskampanj om
ekonomisk brottslighet. Utskottet tillstyrker justitieministerns
förslag till medelstilldelning för Rikspolisstyrelsen och
avstyrker bifall till motionerna Ju612, Ju809, Ju810 och Ju811 i
de delar som här är aktuella.
dels att utskottets hemställan under moment 23 bort ha
följande lydelse:
23. beträffande anslag till Rikspolisstyrelsen m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 i denna
del och med avslag på motionerna 1993/94:Ju612 yrkande 2,
1993/94:Ju809 yrkande 3, 1993/94:Ju810 yrkande 54 samt
1993/94:Ju811 yrkandena 1, 5 och 19 till Rikspolisstyrelsen
för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 464 528 000 kr,
13. Utbildningsplatser vid Polishögskolan (mom. 31)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som
börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "denna del" bort
ha följande lydelse:
För att säkerställa att den utbildningsorganisation som finns
vid Polishögskolan kan bevaras och utnyttjas på effektivast
möjliga sätt är det viktigt med en över åren jämn och
tillräckligt stor antagning av elever till grundutbildningen.
Med hänsyn härtill och till polisorganisationens behov av nya
poliser bör enligt utskottets uppfattning åtminstone 500 elever
antas till grundutbildningen vid Polishögskolan varje år. Det
får ankomma på regeringen att se till att detta blir fallet. Vad
utskottet har anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju810
i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 31 bort ha
följande lydelse:
31. beträffande utbildningsplatser vid Polishögskolan
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju810 yrkande 31
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Utökade befogenheter för polisen (mom. 33)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som
börjar med "När det" och slutar med "aktuella delar" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att polisen bör ges möjlighet att använda sig
av s.k. buggning och av dolda övervakningskameror i syfte att
uppdaga och beivra brott. När det gäller polisens möjlighet att
undersöka föremål som någon bär på sig anser utskottet det
befogat att tillåta en manlig polis att genomföra en ytlig
kroppsvisitation av en kvinna i likhet med vad som gäller enligt
polislagen. För detta talar såväl praktiska som kostnads- och
effektivitetsskäl. Utskottet har vidare uppfattningen att
användande av kräkmedel och magpumpning på misstänkta
narkotikasmugglare bör tillåtas såsom en form av
kroppsbesiktning. Regeringen bör vidta nödvändiga åtgärder så
att vad utskottet nu har förordat kan komma till utförande. Det
anförda bör riksdagen med anledning av motion Ju810 i denna del
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 33 bort ha
följande lydelse:
33. beträffande utökade befogenheter för polisen
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju810 yrkandena
6, 7, 28 och 30 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
15. Översyn av den straffrättsliga lagstiftningen (mom. 35)
Lars-Erik Lövdén Bengt-Ola Ryttar, Nils Nordh, Göran
Magnusson, Sigrid Bolkéus, Alf Eriksson och Jan Andersson (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som
börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "behandlad del"
bort ha följande lydelse:
Ett omfattande utrednings- och reformarbete har bedrivits på
straffrättens område under 1980-talet. Brottsbalken har under
denna tid ändrats i flera avseenden, och specialstraffrätten har
fått ökad betydelse. Detta är en naturlig följd av att
strafflagarna ständigt anpassas till nya förhållanden. Samtidigt
får kriminalpolitiken inte kännetecknas av ryckighet och
kortsiktiga hänsyn. Mot denna bakgrund är, enligt utskottets
uppfattning, den samlade straffrättsliga lagstiftningen nu mogen
för en översyn. I översynen bör strafflagarnas systematik och
förhållande till varandra övervägas. Även enskilda
gärningsbeskrivningar i framför allt brottsbalken bör ses över.
Särskilt bör prövas om specialstraffrättsliga lagar skall föras
in i brottsbalken. I sammanhanget vill utskottet också framhålla
att användningen av fängelsestraff bör vara begränsad till de
allvarligaste brotten. Arbetet med att utveckla alternativa
påföljder till fängelse måste därför fortsätta. Påföljderna
samhällstjänst och kontraktsvård liksom böter, villkorlig dom
och skyddstillsyn, om det behövs i förening med särskilda
föreskrifter, bör ges ökad användning. Utskottet vill vidare
understryka att det ser positivt på förslagen som framlagts av
Åklagarutredningen -90 om en utvidgad användning av ordningsbot
och strafföreläggande och om avkriminalisering av vissa brott.
Det får, anser utskottet, ankomma på regeringen att finna
lämpliga former för en översyn av den samlade straffrättsliga
lagstiftningen enligt de huvudsakliga riktlinjer som utskottet
nu har angett. En tanke som i det sammanhanget kan övervägas är
att ge Straffsystemkommittén utvidgade direktiv. Vad utskottet
nu har anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju809 som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 35 bort ha
följande lydelse:
35. beträffande översyn av den straffrättsliga
lagstiftningen
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju809 yrkande 16
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Grov stöld (mom. 38)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "denna del" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör inbrott i fritidshus,
kolonistugor och andra obevakade byggnader regelmässigt bedömas
som grov stöld. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett
förslag som tillgodoser vad utskottet har anfört. Detta bör
riksdagen med anledning av motion Ju810 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 38 bort ha
följande lydelse:
38. beträffande grov stöld
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju810 yrkande 47
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Tjänstefel (mom. 41)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som
börjar med "Utskottet står" och slutar med "denna del" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att det långtgående särskilda straffrättsliga
ansvar som gällde för offentligt anställda tjänstemän före
ämbetsmannaansvarsreformen år 1975 bör återinföras. Den kommande
översynen av tjänstefelsparagrafen bör ske med detta som
utgångspunkt. Vad utskottet har anfört bör riksdagen med
anledning av motion Ju810 i denna del som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 41 bort ha
följande lydelse:
41. beträffande tjänstefel
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju810 yrkande 37
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Skymfande av rikssymbol (mom. 42)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som
börjar med "Utskottet finner" och slutar med "motion Ju616" bort
ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör Sverige i likhet med många
andra länder ha en särskild straffbestämmelse om förbud mot
skymfande av rikssymbol. Det får ankomma på regeringen att
förelägga riksdagen ett förslag härom. Detta bör riksdagen med
anledning av motion Ju616 som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under moment 42 bort ha
följande lydelse:
42. beträffande skymfande av rikssymbol
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju616 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Bidragsfusk (mom. 43)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "Motionen avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den beslutade utredningen om fusk med
förmåner och bidrag av social karaktär bör få ett utvidgat
uppdrag. Således bör utredningen även försöka utröna i vilken
omfattning fusk förekommer inom andra områden, främst när det
gäller arbetslöshetsförsäkringen och användandet av s.k. svart
arbetskraft. Regeringen bör utfärda tilläggsdirektiv i enlighet
med vad utskottet nu sagt. Utskottet vill i sammanhanget också
påtala behovet av skyndsamhet i utredningsarbetet. Vad utskottet
har anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju235 i denna
del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 43 bort ha
följande lydelse:
43. beträffande bidragsfusk
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju235 yrkandena
1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
20. Maskerade demonstranter (mom. 44)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som
börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "motion Ju216"
bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att det förekommer att demonstranter
söker dölja sin identitet genom att vid demonstrationer bära
stickade huvor, masker och liknande. Detta strider enligt
utskottets mening mot idén med demonstrationsfriheten. Man kan
nämligen på goda grunder misstänka att de som döljer sitt
ansikte vid demonstrationer är ute i helt andra syften än att
fredligt framföra sina åsikter. En lämplig ordning synes vara
att demonstrationstillstånd bör kunna förenas med villkor att
deltagarna uppträder öppet, utan maskering. Utskottet anser att
regeringen bör överväga om det med hänsyn till bestämmelserna i
regeringsformen är möjligt att införa lagstiftning med detta
innehåll och, om så befinns vara fallet, återkomma till
riksdagen med ett förslag. Vad utskottet nu har anfört bör
riksdagen med anledning av motion Ju216 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 44 bort ha
följande lydelse:
44. beträffande maskerade demonstranter
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju216 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Kontraktsvård för rattfyllerister (mom. 47)
Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Nils Nordh, Göran
Magnusson, Sigrid Bolkéus, Alf Eriksson och Jan Andersson (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som
börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "i denna del"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att rattfylleribrottet är ett allvarligt brott
som normalt skall leda till fängelse. De skärpningar av
rattfyllerilagstiftningen som nyligen genomförts innebär dock
ett stelt strafftänkande som enligt utskottets mening knappast
kommer att leda till den avsedda minskningen av
rattfylleribrotten. En stor del av rattfylleristerna har
alkoholproblem. Ökade möjligheter att döma till kontraktsvård
skulle för denna grupp utan tvekan ha bättre effekt än fler och
längre fängelsestraff. Regeringen bör enligt utskottets mening
återkomma med förslag som ligger i linje med utskottets nu
framförda tankegångar. Det anförda bör riksdagen med anledning
av motion Ju809 som sin mening ge regeringen till känna. I detta
sammanhang vill utskottet påpeka att redan en konsekvent
tillämpning av det utrymme för kontraktsvård m.m. som enligt lag
och förarbeten redan nu finns skulle medföra en mer adekvat
påföljd för det klientel som avses. Dessutom skulle en ökad
användning av kontraktsvård och skyddstillsyn med föreskrifter
medföra betydande besparingar för staten.
dels att utskottets hemställan under mom. 47 bort ha
följande lydelse:
47. beträffande kontraktsvård för rattfyllerister
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju809 yrkande 15
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Narkotikabrott (mom. 48)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som
börjar med "När det" och slutar med "Ju810" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att det behövs skärpt lagstiftning för att
komma till rätta med narkotikabrottsligheten. Straffskalorna för
narkotikabrott bör därför höjas. Vidare bör enligt utskottets
uppfattning 3 § narkotikastrafflagen ändras dels så att det av
paragrafen direkt framgår vad som skall avses med att ett brott
varit av särskilt farlig art, dels så att rekvisitet "särskilt
stor mängd narkotika" ersätts med ett rekvisit som anknyter till
den mängd missbruksdoser som en viss mängd av ett narkotiskt
preparat räcker till. Det får ankomma på regeringen att
återkomma med ett förslag i enlighet med vad utskottet nu har
anfört. Detta bör riksdagen med anledning av motionerna Ju619
och Ju810 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 48 bort ha
följande lydelse:
48. beträffande narkotikabrott
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Ju619 och
1993/94:Ju810 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
23. Tillstånd för övervakningskameror (mom. 51)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som
börjar med "Inte heller" och slutar med "till motionerna" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att det i syfte att komma till rätta med det
stora antalet rån och stöldbrott finns skäl att utöka
möjligheterna att få tillstånd till att använda
övervakningskameror -- bl.a. utanför bank- och postkontor -- och
till videoinspelning vid kameraövervakning. Regeringen bör i
lämpligt sammanhang återkomma till riksdagen med förslag som
tillgodoser utskottets önskemål. Detta bör riksdagen med
anledning av motionerna Ju212, Ju801 och Ju810 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 51 bort ha
följande lydelse:
51. beträffande tillstånd för övervakningskameror
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Ju212
yrkande 1, 1993/94:Ju801 samt 1993/94:Ju810 yrkandena 8 och 9
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Berith Eriksson (v) anför:
Översyn av lagstiftningen
Vänsterpartiet anser att en parlamentarisk utredning bör
tillsättas med uppgift att se över civil-, närings-,
exekutions-, och strafflagstiftningen i syfte att se över vilka
förändringar som kan göras för att effektivisera insatserna mot
den ekonomiska brottsligheten. Vänsterpartiet avser mot bakgrund
av det anförda att stödja förslaget till utskottets hemställan i
reservation 15.
Straffsanktioner
Vänsterpartiet anser att det är otillfredsställande att
överträdelser av lagen om åtgärder mot penningtvätt inte kan
föranleda något straff. Lagen bör därför straffsanktioneras.
Detta är för övrigt något som har förutsatts i det EU-direktiv
som ligger till grund för lagen.
Anslag till Säkerhetspolisen
Vänsterpartiet är av uppfattningen att det säkerhetspolitiska
läget i vår omvärld inte motiverar det av regeringen föreslagna
anslaget till Säkerhetspolisen. Vänsterpartiet anser att
anslaget genom besparingar och genom att vissa av
Säkerhetspolisens arbetsuppgifter överförs till
Rikspolisstyrelsen kan minskas med 200 miljoner kronor i
förhållande till vad regeringen föreslagit.
Kyrkofrid
Asylsökande som skall utvisas bör enligt Vänsterpartiets
mening ha rätt till en fristad där de inte riskerar att
omhändertas av polis för verkställighet av utvisningsbeslutet.
Det har nämligen i många fall visat sig att utvisningsbeslut
varit felaktiga och att de som utvisats råkat illa ut när de
återvänt hem. Vänsterpartiet anser därför att bestämmelser bör
införas om att det skall krävas tillstånd av den som ansvarar
för en kyrkolokal för att polisen skall få omhänderta en
asylsökande som vistas i en sådan lokal.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
13, 24 och 54 borde ha hemställt:
13. beträffande straffsanktioner
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju612 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
24. beträffande anslag till Säkerhetspolisen
att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:100 i denna
del och med bifall till motion 1993/94:Ju808 till
Säkerhetspolisen för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 282 630 000 kr,
54. beträffande kyrkofrid
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sf622
yrkande 31 och 1993/94:Sf626 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts.
Särskilda yttranden
1. Översyn av polisens rättsliga befogenheter (mom. 32)
Lars-Erik Lövdén (s) anför:
Efter bl.a. ett antal uttalanden av justitieombudsmannen (JO)
om huruvida vissa arbetsmetoder inom polisen står i strid med
gällande rätt råder det inom polisväsendet en viss osäkerhet om
vad polisen kan och inte kan göra. Vi anser därför att det finns
starka skäl att göra en bred översyn av den rättsliga
regleringen av polisens arbetsmetoder.
2. Rattfylleri m.m. (mom. 46)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anför:
För att minska rattfylleriet bör enligt min mening ett antal
lagstiftningsåtgärder vidtas. Jag anser således att det bör
införas bättre möjligheter att förverka rattfylleristers fordon,
att passagerare i en bil som framförs av en rattfyllerist bör
kunna dömas för medhjälp till rattfylleri, att offren till den
som dödats av en rattfyllerist bör kunna få ett juridiskt
biträde betalt av allmänna medel, att en rattfylleridömds
försäkringsbolag skall underrättas om domen för att kunna höja
försäkringspremien samt att en rattfyllerist som dödat någon
skall kunna dömas för ett nytt brott benämnt bildråp med ett
straffminimum om tre års fängelse.
Motsvarande motionsönskemål avslogs nyligen av riksdagen (se
1993/94:JuU11, rskr. 78). Jag vidhåller emellertid min
uppfattning i de aktuella frågorna.
3. Knivförbud (mom. 63)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anför:
Frågan om hur knivförbudslagen tillämpas och i övrigt fungerar
är viktig inte minst för ett framtida ställningstagande till om
lagen behöver skärpas. Jag förutsätter att det pågående
översynsarbetet bedrivs med skyndsamhet och att regeringen så
snart som möjligt redovisar sina överväganden för riksdagen.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
ANDRA HUVUDTITELN 1
Propositionen 1
Motioner 2
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1994 2
Motion väckt med anledning av proposition 1993/94:101 11
Utskottet 11
Riktlinjer för resursanvändningen inom polisen 11
Ekonomisk brottslighet 15
Inledning 15
Prioritering av den ekonomiska brottsligheten 15
Organisationsfrågor 19
Samordning av insatser 21
Lagstiftningsåtgärder 22
Översyn av lagstiftningen m.m. 22
Preskriptionstiden för ekonomiska brott 23
Penningtvätt 24
Informationskampanj om ekonomisk brottslighet 25
Närpolisverksamhet m.m. 26
Organisationsfrågor m.m. 27
Internationellt polissamarbete kring
barnpornografibrott 29
Gränskontroll m.m. 30
Trafikpolisen 30
Lokalförsörjning inom polisväsendet 31
Anslag till Rikspolisstyrelsen m.m. 32
Anslag till Säkerhetspolisen 33
Anslag till lokala polisorganisationen 33
Övriga anslag 33
Anslag till Polishögskolan 33
Anslag till Statens kriminaltekniska laboratorium 33
Anslag till utlänningsärenden 33
Övriga polisfrågor 33
Utbildning 33
Polisens befogenheter m.m. 34
Polisskydd inom socialtjänsten 35
Övriga frågor 36
Översyn av den straffrättsliga lagstiftningen 36
Brott med vapen 37
Olaga hot 37
Grov stöld 37
Osant intygande 38
Våld mot tjänsteman 38
Tjänstefel 39
Skymfande av rikssymbol 39
Bidragsfusk 39
Maskerade demonstranter 40
Asocialitet 40
Trafikbrott 41
Narkotikabrott 42
Personalkontroll 43
Övervakningskameror 44
Kriminalregister m.m. 44
Kyrkofrid 46
Vissa ordningslagsfrågor m.m. 46
Fyrverkerier 46
Otillåtet nyttjande av gatumark 47
Kostnader för ordningshållning 47
Klotter 47
Vissa vapenfrågor 48
Översyn av vapenlagstiftningen 48
Vapentillstånd för bevakningsföretag 49
Vapenutrustade lokförare 50
Beväpnad utländsk säkerhetspersonal 50
Knivförbud 50
Hemställan 51
Reservationer 56
1. Ändring av polislagen (mom. 2) 56
2. Prioritering av den ekonomiska brottsligheten
(mom. 5) 56
3. Polisorganisationen för bekämpande av ekonomisk
brottslighet (mom. 6) 57
4. Samordning av insatser (mom. 8) 58
5. Översyn av lagstiftning (mom. 9) 58
6. Spelregler för marknaden (mom. 10) 59
7. Utvidgning av lagen om åtgärder mot penningtvätt (mom.
12) 59
8. Informationskampanj (mom. 15) 60
9. Övriga organisationsfrågor (mom. 18) 60
10. Gränskontroll m.m. (mom. 20) 61
11. Trafikpolisen (mom. 21) 61
12. Anslag till Rikspolisstyrelsen m.m. (mom. 23) 62
13. Utbildningsplatser vid Polishögskolan (mom. 31) 62
14. Utökade befogenheter för polisen (mom. 33) 63
15. Översyn av den straffrättsliga lagstiftningen
(mom. 35) 63
16. Grov stöld (mom. 38) 64
17. Tjänstefel (mom. 41) 64
18. Skymfande av rikssymbol (mom. 42) 65
19. Bidragsfusk (mom. 43) 65
20. Maskerade demonstranter (mom. 44) 66
21. Kontraktsvård för rattfyllerister (mom. 47) 66
22. Narkotikabrott (mom. 48) 67
23. Tillstånd för övervakningskameror (mom. 51) 67
Meningsyttring av suppleant 68
Översyn av lagstiftningen 68
Straffsanktioner 68
Anslag till Säkerhetspolisen 68
Kyrkofrid 68
Särskilda yttranden 69
1. Översyn av polisens rättsliga befogenheter (mom. 32)
69
2. Rattfylleri m.m. (mom. 46) 69
3. Knivförbud (mom. 63) 70