I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 158
om vissa fiskeripolitiska frågor samt motioner som väckts med
anledning av propositionen. Ett antal motioner från allmänna
motionstiden behandlas också.
Utskottet förordar med anledning av två motioner (s, c) ett
riksdagsuttalande av innebörd att regeringen utöver nu
föreslagna 4 miljoner kronor bör reservera ytterligare högst
4 miljoner kronor ur prisregleringskassan till yrkesfiskets
trygghetsförsäkring, så att perioden fram till dess näringen
själv tar över denna verksamhet överbryggas.
I övrigt tillstyrks regeringens förslag, medan motionerna
avstyrks i den mån de inte ansetts tillgodosedda med utskottets
skrivningar.
Till betänkandet har fogats sju reservationer (s, nyd), ett
särskilt yttrande (s) och en meningsyttring av suppleant (v).
Lagförslaget fogas som bilaga till detta betänkande.
Propositionen
Regeringen (Jordbruksdepartementet) har i proposition
1993/94:158 föreslagit att riksdagen
1. antar det i propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i fiskelagen (1993:787),
2. till Främjande av fiskerinäringen för budgetåret 1994/95
under nionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
3 684 000 kr,
3. medger att under budgetåret 1994/95 statligt stöd beviljas
till särskilda insatser för fisket med sammanlagt högst
25 000 000 kr,
4. till Särskilda insatser för fisket för budgetåret 1994/95
under nionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
26 391 000 kr,
5. till Bidrag till fiskevård för budgetåret 1994/95 under
nionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
3 612 000 kr.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa förändringar av
fiskeripolitiken i syfte att anpassa fisket till den långsiktiga
tillgången på fisk. Förändringarna föranleds också av
internationaliseringen på fiskets område.
I fiskelagen (1993:787) införs ett bemyndigande för regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva om
krav på tillstånd för användning av fartyg för yrkesmässigt
fiske.
I fiskelagen införs vidare en bestämmelse som gör det möjligt
för regeringen att besluta att miljökonsekvensbeskrivningar
skall göras på fiskets område vad gäller fiskemetoder och
utsättning av fiskarter. De föreslagna lagändringarna bör träda
i kraft den 1 juli 1994.
Anslagen Främjande av fiskerinäringen, Särskilda insatser för
fisket och Bidrag till fiskevård förs upp med i stort
oförändrade anslagsbelopp jämfört med innevarande budgetår.
Motioner
Motioner med anledning av propositionen
1993/94:Jo28 av Magnus Persson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om förslag till införande av en allmän fiskevårdsavgift.
1993/94:Jo29 av Kjell Eldensjö (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om införande av fiskevårdsavgift för Vänern.
1993/94:Jo30 av Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ett skatteavdrag för svenska yrkesfiskare.
1993/94:Jo31 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till en
allmän fiskevårdsavgift för Vänern.
1993/94:Jo32 av Jan Jennehag och Björn Samuelson (v) vari
yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en allmän
fiskevårdsavgift,
2. att riksdagen anvisar ett finansieringsstöd för Laxfond
Vänern i avvaktan på en långsiktig lösning för fondens
ekonomiska uthållighet.
1993/94:Jo33 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om miljökonsekvensbeskrivningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om särskilt tillstånd för att använda ett
fartyg för yrkesmässigt fiske,
3. att riksdagen ur prisregleringskassan avsätter 8 000 000 kr
till yrkesfiskets trygghetsförsäkring för budgetåret 1994/95,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en allmän fiskevårdsavgift,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att utgiftsposterna "fångstbegränsning"
och "stillaliggande med fiskefartyg" tas bort ur anslaget D 3
och finansieras över en särskild anslagspost.
1993/94:Jo34 av Sven-Olof Petersson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om finansiering av ersättningar vid
fiskefartygs stillaliggande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fiskets trygghetsförsäkring under det
kommande budgetåret,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om begränsningar av fiskeansträngningen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om forskningen och undersökningen rörande
M74,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en lösning av frågan om fiskevårdens
långsiktiga finansiering.
1993/94:Jo35 av Åke Carnerö och Chatrine Pålsson (kds) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en översyn av skattevillkoren för fiskare
i syfte att uppnå förhållanden som är likartade dem som gäller
fiskare från övriga nordiska länder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder för bärgning av förlorade
fiskeredskap,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utredning av frågan om hur behovet av
fiskevårdande insatser skall finansieras,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ett "fiskekonto", för varierande
fiskeinkomster från år till år, bör prövas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en översyn av drivmedelsbeskattningen för
att inte bensindrivna båtar skall vara skattemässigt
missgynnade.
1993/94:Jo36 av Carin Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förslag till åtgärder till skydd för den
naturreproducerande laxen.
1993/94:Jo37 av Magnus Persson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en fiskevårdsavgift införs för Vänern,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att regeringen, i avvaktan på
Fiskeriverkets propositionsförslag, i
kompletteringspropositionen återkommer med förslag till att
under viss övergångstid tillföra Laxfond Vänern extra medel för
fortsatt utsättning av smolt innevarande säsong,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Kammarkollegiet och Fiskeriverket ges
i uppdrag att komma med konkreta förslag för att stoppa den
biologiska utarmningen av lax- och öringstammarna i
Gullspångsälven och Klarälven och alla övriga vattendrag inom
landets gränser,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att frågan om fiskspärrarna vid Gullspång
och laxtrapporna i Klarälven och överallt annorstädes övervägs,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att frågan om rovfisket vid älvmynningar
och älvutlopp blir föremål för översyn och förändring, med
åtföljande åtgärdsförslag till skärpta bestämmelser av älv- och
havsfisket,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ändringar i fiskelagen.
1993/94:Jo38 av Claus Zaar och Simon Liliedahl (nyd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om individuella kvoter för fiskefartyg,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stödåtgärder vid fiskebegränsning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ökad information beträffande
sjukdomsförekomst,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att det måste skapas förutsättningar för
den naturligt reproducerande laxens överlevnad i Östersjön,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om landningskontroll,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om klargörande av begreppet "färsk fisk".
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1994
1993/94:Kr509 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om hotet mot laxen i Norrlandsälvarna.
1993/94:Jo401 av John Andersson (-) vari yrkas att riksdagen
beslutar att 2 § lagen om fiskevårdsområden ges följande
lydelse: 2 § Ett fiskevårdsområde får inte omfatta fiske inom
områden där samerna har rätt till fiske enligt rennäringslagen
(1971:437), såvitt fråga är om kronomark ovanför odlingsgränsen
som står under statens omedelbara disposition eller
renbetesfjällen. För områden där fisket tillhör såväl kronan som
enskilda får undantag ske från första stycket om det ur allmän
synpunkt bedöms angeläget att fiskevårdsområde bildas.
Beträffande fiske inom områden, där samerna har rätt till fiske
enligt rennäringslagen, får någon inskränkning inte ske i denna
rätt genom bildande av fiskeområden.
1993/94:Jo402 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att den s.k.
24-timmarsregeln ersätts med enkel anmälningsplikt,
2. att riksdagen beslutar förbjuda fiske med trål och
snurrevad inom hela Öresundsområdet och Skälderviken,
3. att riksdagen beslutar införa anmälningsplikt för
fiskefartyg som passerar Öresundsområdet,
4. att riksdagen beslutar ändra 41 § fiskelagen (1993:787) i
enlighet med vad som föreslås i motionen.
1993/94:Jo403 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ändrad gräns för trålfiske i Öresund.
1993/94:Jo404 av John Andersson (-) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om åtgärder för att rädda de naturreproducerande laxstammarna i
Norrlandsälvarna.
1993/94:Jo405 av Karl Hagström (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om fiskenäringens problem på grund av sälstammens ökning i
Östersjön och uppdrar åt länsstyrelserna att klarlägga om en
viss skyddsjakt på säl borde införas.
1993/94:Jo406 av Sinikka Bohlin och Karl Hagström (s) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om regionalpolitik och EU för yrkesfisket i
Bottenhavet samt att frågan även tas upp i ett nordiskt
sammanhang,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att sälstammens utbredning och hantering
av skadestånd bör utredas.
1993/94:Jo407 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar att i enlighet med vad i motionen anförts
yrkesmässigt småskaligt fiske får möjlighet att utöva
licensierat fiske.
1993/94:Jo408 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar att fiske med ålsax utan begränsning får
utövas på allmänt vatten.
1993/94:Jo409 av Ingrid Näslund (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en översyn av frågan om inrättande av en
skrotningspremiefond.
1993/94:Jo410 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om åtgärder i syfte att rädda reproduktionen av fisk i
Laholmsbukten och Skälderviken.
1993/94:Jo411 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om forskning kring sjukdomen M74,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige försöker freda laxen i
Östersjön.
1993/94:Jo412 av Karin Israelsson m.fl. (c, m, fp, kds) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skydd för de naturreproducerande
laxstammarna i Norrlandsälvarna.
1993/94:Jo413 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att fiske med ålsax skall vara fritt
på allmänt vatten,
2. att riksdagen beslutar att fiske med tobisnot skall vara
fritt vid Blekinges sydkust.
1993/94:Jo414 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av att se över fredningstiderna för lax och öring vid
Norrbottenskusten.
1993/94:Jo415 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att effektiva insatser bör göras till
skydd för uppväxande torsk i Östersjön,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
verksamma åtgärder bör vidtas till stöd för yrkesfisket på ost-
och sydkusten.
1993/94:Jo417 av Christer Skoog m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts beträffande fiskelagen om att begränsningen
av garn per person skall vara 600 m,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att regional hänsyn skall tas t.ex. när
det gäller bestämmelser om totala antalet redskap,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att det skall vara bruttobeloppet som
skall gälla som inkomstbegrepp för erhållande av
yrkesfiskelicens,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en särskild utvärdering av
bestämmelsernas konsekvens skall göras,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att tobisnot och ålsax får användas av
alla fiskande, även av dem som inte har yrkesfiskelicens,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att sex stycken sammanbundna ryssjor skall
räknas som ett redskap.
1993/94:Jo418 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om laxfisket i Torne älv.
1993/94:Jo420 av Sverre Palm och Lisbet Calner (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bestämmelser för hummerfiske.
1993/94:Jo421 av Leif Marklund och Åke Selberg (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av åtgärder för att stimulera
bildande av fiskevårdsföreningar.
1993/94:Jo422 av Sigge Godin och Sören Norrby (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stiftelser för förvaltande av fiskerätten
i statens vatten.
1993/94:Jo694 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fisket.
1993/94:Jo804 av Hans Dau m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om skyddsjakt på säl.
1993/94:Bo517 av Magnus Persson (s) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas så
att en ökad forskning sker i syfte att bevara våra gamla och
unika fiskstammar som nu hotas av genetisk utarmning.
Uppvaktningar
Utskottet har under behandlingen mottagit uppvaktningar av
representanter för Vänerns fritidsfiskares förening och för
Laxfond Vänern.
Utskottet
Ärendet och dess beredning
Regeringen bemyndigade den 8 juli 1992 chefen för
Jordbruksdepartementet att tillkalla en särskild utredare med
uppgift att mot bakgrund av de internationella överenskommelser
som har träffats på bl.a. fiskets område utreda fiskerinäringens
utvecklingsmöjligheter (dir. 1992:83). Utredaren
(generaldirektören Per Wramner) redovisade den 16 december 1992
i delbetänkandet Svenskt fiske -- nuläge och
utvecklingsmöjligheter (SOU 1992:136) förslag till vissa
anpassningsåtgärder per den 1 juli 1993. Dessa förslag har
behandlats under föregående riksmöte (prop. 1992/93:184, bet.
JoU21, rskr. 331). Utredaren har den 18 november 1993
överlämnat slutbetänkandet Svenskt fiske (SOU 1993:103).
Betänkandet har remissbehandlats.
Fiskeriverket har på regeringens uppdrag redovisat
konsekvenserna på fiskets område för berörda myndigheter av ett
svenskt EU-medlemskap i en promemoria den 20 december 1993.
Bl.a. redovisas behov av ytterligare resurser och
organisatoriska förändringar vid Fiskeriverket samt hur en
kontrollorganisation på fiskets område bör organiseras.
Internationalisering på fiskets område
I proposition 1989/90:123 om fisket redovisades EFTA-avtalet
om frihandel med fisk och fiskprodukter liksom dess konsekvenser
för svensk fiskeripolitik. Riksdagen beslöt i enlighet med
regeringens förslag att godkänna överenskommelsen (bet.
1989/90:JoU22, rskr. 341). I proposition 1991/92:170 om
Europeiska samarbetsområdet (EES) redovisades bl.a. vissa
konsekvenser för fisket till följd av EES-avtalet. Av
redovisningen framgår att avtalet behandlar väsentliga områden
inom fiskerisektorn även om EFTA-staterna inte tar över EG:s
regelverk på fiskets område och således inte heller ansluts till
EG:s gemensamma fiskeripolitik. EES-avtalet trädde i kraft den
1 januari 1994.
Sverige ansökte sommaren 1991 om medlemskap i de europeiska
gemenskaperna. Medlemskapsförhandlingar inleddes den 1 februari
1993. Därefter har den 1 november 1993 Maastricht- eller
Unionsfördraget trätt i kraft.
Fisket i Sverige
I betänkandet Svenskt fiske (SOU 1993:103) lämnas en bred
beskrivning av den svenska fiskenäringen. Det har funnits ett
stort behov av en samlad beskrivning av näringen i dess helhet i
samband med de förändringar som sker. I propositionen återges
delar av beskrivningen. Den intresserade hänvisas till dessa två
dokument för närmare information. I det följande återges några
bakgrundsdata från grunddokumenten.
Det svenska havsfisket bedrivs i Nordsjön, Skagerrak,
Kattegatt och Östersjön. Fisket i Västerhavet har av tradition
varit det viktigaste för svensk del. Under slutet av 1970-talet
utvidgade länderna runt Nordsjön sina fiskegränser till 200
nautiska mil vilket innebar att det svenska fisket i detta
område numera regleras genom årliga fiskeförhandlingar med EU
och Norge. Sverige utvidgade vid samma tidpunkt sin fiskegräns i
Östersjön. Gränsdragningen öster om Gotland, den s.k. vita
zonen, löstes dock inte förrän år 1988.
Hälften av de svenska fiskfångsterna görs i Östersjön. De
viktigaste arterna är sill/strömming, torsk, skarpsill och lax.
Torskbeståndet i Östersjön har under senare år minskat kraftigt.
För sill/strömming och skarpsill är beståndssituationen mycket
god. Det är dock svårt att få avsättning för denna fisk.
Bestånden av ål och lax är i hög grad beroende av utsättningar.
I stort sett alla laxodlingar har under de senaste åren drabbats
av hög dödlighet hos yngel förorsakade av ett symptom kallat
M74.
Skagerrak och Kattegatt svarar för knappt hälften av de
svenska fångsterna. Här fångas i huvudsak sill, skarpsill,
torsk, makrill, nordhavsräka och havskräfta. Flertalet
bottenlevande fiskslag är hårt exploaterade. Situationen för
torsken i Skagerrak är relativt bra medan den är sämre i
Kattegatt. Beståndet av havskräfta är relativt hårt pressat
medan beståndet av räka i Skagerrak är starkt. Nordsjön svarar
för drygt 10 % av det totala fångstvärdet, motsvarande 4 % av
den totala fångsten. Nordsjön är dock viktig genom att den
väsentligt bidrar till flexibiliteten i det svenska fisket.
Det yrkesmässiga insjöfisket bedrivs till helt övervägande del
i Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren. Här fiskas i första
hand högprisarter som lax, röding, gös, abborre, gädda, lake och
sik.
Det svenska havsfiskets totala fångster utgörs till 80--90 %
av torsk, sill och skarpsill. År 1992 upppgick den totala
fångsten till drygt 300 000 ton, varav 165 000 ton var
foderfisk, 93 000 ton sill/strömming och 19 000 ton torsk.
Torskfisket i Östersjön har minskat med drygt 60 % sedan år
1985. Det totala fångstvärdet år 1992 var 744 miljoner kronor.
Det är en minskning med 16 % sedan år 1990.
Fiskemönstret inom det svenska havsfisket varierar under året.
Det karaktäriseras framför allt av stor flexibilitet.
Fiskeflottan rör sig över hela det havsområde inom vilket
Sverige har kvoter. Detta innebär att fiskeinriktning och
fångstområden varierar över året.
Antalet yrkesfiskare år 1990 var 3 250. Till detta kommer 570
fiskare som enligt den officiella statistiken klassificeras som
binäringsfiskare. Medelåldern hos yrkesfiskarna är ca 40 år.
Omkring hälften av samtliga yrkesfiskare i havsfisket bedriver
sitt fiske med trål.
År 1993 var antalet fartyg längre än 8 m ca 1 700.
Insjöfiskeflottan uppgick till ca 230 fartyg. Det totala
fångstvärdet i det svenska fisket uppgick under det första
halvåret 1991 till 491 miljoner kronor, vilket kan jämföras med
345 miljoner kronor under motsvarande period år 1993.
Förutsättningarna för sillfisket förändrades radikalt i och med
att det statliga prisstödet avvecklades den 1 januari 1994. Ett
alternativ till sillfiske är en övergång till riktat fiske för
framställning till fiskfoder. Priset på foderfisk är i dag ca
61 öre per kilo. För lönsamhet i detta fiske krävs fartyg med
mycket stor lastkapacitet. Av de fartyg som under februari 1993
bedrev detta fiske var 80 % över 30 m.
Det svenska vattenbruket omfattar huvudsakligen matfiskodling,
odling av sättfisk, kräftodling, musselodling samt försöksodling
bl.a. av torsk och ostron. Den viktigaste arten för svensk
matfiskodling är regnbåge. År 1992 producerades inom svenskt
vattenbruk 5 800 ton matfisk (hel färskvikt). Produktionen
bestod till 90 % av regnbåge.
EG:s fiskeripolitik
Propositionen
Målen för EG:s fiskeripolitik (CFP) är höjd produktivitet inom
yrkesfisket, skälig levnadsstandard för yrkesfiskarna, stabil
marknad, säkert och jämnt utbud samt skäliga priser och god
kvalitet. Målen skall uppnås genom resursförvaltning,
marknadsreglering och strukturåtgärder.
Resurspolitiken rör förhållanden såväl inom gemenskapen som i
förhållande till tredje land. Fördelningen av tillgängliga
fiskresurser inom gemenskapen sker enligt principen om relativ
stabilitet där andelarna baseras på traditionellt fiske, men
hänsyn tas även till regioner som är särskilt beroende av fiske
samt den förlust av fiskresurser som enskilda medlemsländer
drabbades av i samband med tredje lands utvidgning av
fiskezoner. Resursförvaltning i form av fiskeregler och kontroll
är andra viktiga inslag i resurspolitiken liksom fiskeavtal med
tredje land.
I marknadspolitiken ingår dels gemensamma
marknadsföringsnormer, dels reglering av marknaden för fisk- och
vattenbruksprodukter. Normerna för marknadsföring omfattar
fiskens kvalitet, storlek eller vikt, förpackning och märkning.
Fisk som inte uppfyller de fastställda normerna får inte
saluföras. Det är medlemsländernas skyldighet att kontrollera
att normerna uppfylls. De viktigaste inslagen i
marknadsregleringen är reglering av överskott med stöd av s.k.
orienterings- och återtagspriser, fiskarägda
producentorganisationer som svarar för överskottshanteringen
samt reglering av importen genom referenspriser. Det mest
verkningsfulla instrumentet i importregleringen är dock tullarna
på fisk och fiskprodukter.
Strukturpolitiken syftar primärt till att genom nationella
program stödja en ändamålsenlig utveckling av medlemsländernas
fiskeflottor samt främja utvecklingen inom vattenbruket.
Reduktion av fiskeflottan har under senare år spelat en
framträdande roll inom strukturpolitiken.
Utskottets överväganden
Sveriges fiskeripolitik bekräftades senast våren 1990. Då
anfördes bl.a. att det övergripande målet för fiskepolitiken bör
ligga fast. Det innebar följande, enligt vad jordbruksministern
då anförde.
Det grundläggande i den svenska fiskepolitiken skall vara att
vi skall utnyttja våra vatten- och fisktillgångar på ett sådant
sätt att de långsiktigt kan medverka till vår
livsmedelsförsörjning och till vårt välstånd i övrigt. En god
hushållning genom en väl avvägd vård och beskattning av
fiskbestånden och genom omsorg om vattnen är sålunda väsentlig.
Härigenom skapas förutsättningar för produktion av viktiga
förnödenheter, för medverkan i landets ekonomiska utveckling och
för meningsfull sysselsättning och försörjning i vissa bygder.
En god vård av våra vatten förbättrar också förutsättningarna
för odling av fisk. En väl avvägd hushållning främjar
sportfisket som är en viktig form för friluftsliv och
rekreation. Utskottet och riksdagen anslöt sig till bedömningen
(prop. 1989/90:123, JoU22).
Medlen i fiskeripolitiken är lagstiftning, reglering av
priserna på fisk och ekonomiskt stöd till fisket, fiskevården
och forskningen. Vidare ingår de insatser som görs i form av
internationella förhandlingar, fiskeriundersökningar, rådgivning
och information.
Fiskeripolitiken har under senare år successivt anpassats till
en friare marknad inom ramen för EG. Genom EFTA-avtalet 1989 och
EES-avtalet 1992 bortföll möjligheten att ge generella stöd till
fisket, såsom prisstöd. En ny lag (1993:649) har antagits om
marknadsreglering på fiskets område. Med stöd av bemyndigande
enligt lagen och regeringens förordning om marknadsreglering på
fiskets område skall Fiskeriverket kunna meddela föreskrifter
som innebär en anpassning till EU:s marknadsreglering. Även den
nya fiskelagen (1993:787) innehåller bestämmelser, bl.a. om
obligatorisk yrkesfiskelicens, som är avsedda att underlätta
anpassningen till EG:s regelverk. Som framgår av den fortsatta
framställningen föreslås i förevarande betänkande att
begränsning av fiskeansträngningen (s.k. effortbegränsning) bör
ges en mer framträdande roll inom fiskeripolitiken. Det innebär
att ett i princip nytt sätt att reglera det svenska fisket
introduceras, jämfört med det kvotsystem som i dag är den
viktigaste regleringsformen.
Sverige avslutade sina förhandlingar på fiskets område vid
ministermötet i Bryssel den 26 februari--den 1 mars 1994.
Resultatet medför -- under förutsättning av medlemskap -- att
Sverige kommer att anta EU:s lagstiftning på området och från
och med första medlemskapsdagen delta i den gemensamma
fiskeripolitiken, CFP (Common Fisheries Policy).
Detta innebär bl.a. att det kommer att råda fullständig
tullfrihet för färsk fisk och beredda fiskprodukter inom det
utvidgade EU. Därmed upphör den sedan 20 år tillbaka snedvridna
konkurrenssituationen, vilken givit EU fritt tillträde till den
svenska marknaden, medan svensk export av fiskprodukter till EU
mötts av höga tullar. Sverige erhåller därmed även fritt
tillträde till den forfarande i vissa avseenden skyddade finska
marknaden.
Svenskt fiske kommer att stabiliseras i och med att Sverige
införlivas i den fasta fördelningen av fiskeresurserna, den s.k.
relativa stabiliteten, i alla de hav där vi nu bedriver fiske,
dvs. Östersjön, Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön. Svenskt fiske
får därigenom mer eller mindre permanent fasta andelar i och
tillgång till dessa havsområden. Den osäkerhet som alltid
föreligger med nuvarande mer kortsiktigt avtalsbundna
rättigheter försvinner därmed. Norge kommer dock även som
medlemsland att överföra andelar till Sverige från sina
Nordsjökvoter. Relativandelarna för Sverige, med undantag för
Östersjötorsken, kommer att baseras på en femårig
referensperiod, 1989--1993. Dessutom tillåts ett visst svenskt
fiske efter okvoterade arter i Nordsjön.
Sverige erhöll vid förhandlingarna ca 35 % av det utvidgade
(inkl. Sverige och Finland) EU:s andel av det viktiga
torskfisket i Östersjön. Detta överstiger de i dag tillgängliga
torskkvantiteterna. Härav har Sverige åtagit sig att överföra en
mindre kvantitet till övriga EU-länder. Sveriges andel av den
totala TAC (Total Allowable Catch) i Östersjön ökar därmed efter
den nämnda överföringen, om man utgår från 1994 års TAC, från
knappt 19 % till nära 20 %. När det utvidgade EU:s kvot
överstiger 50 000 ton kommer Sverige dessutom att erhålla 40 %
av denna ökning.
Sveriges fiskeavtal med Estland, Lettland, Litauen, Polen och
Ryssland kommer att förvaltas av EU och fortsätta att gälla
under ett år. Därefter kommer EU att omförhandla avtalen, men
med beaktande av de svenska fiskeintressena.
Sverige bedriver i dag en omfattande utsättning av laxsmolt i
Östersjön, vilket kommer alla laxfiskare till godo. EU bidrar
till dess finansiering -- med ca 7,5 miljoner kronor år 1994 --
genom det bilaterala fiskeavtalet med Sverige. Efter det att
Sverige blivit medlem kommer EU att under tre år fortsätta med
att bidra till denna verksamhet. Frågan skall under tiden
utredas inom ramen för Fiskerikommissionen för Östersjön för att
man här skall komma fram till en gemensam laxpolitik för hela
Östersjöområdet.
Även vid ett medlemskap kommer Sverige att tillåtas att
bedriva fiske efter sill för industriändamål trots gällande
EU-förbud. Det svenska industrifisket kommer till en början att
tillåtas under tre år. Redan i år kommer dock EU att påbörja ett
försöksfiske rörande bifångster m.m. i detta fiske för att
utröna under vilka villkor fisket generellt kan tillåtas inom
EU.
Sverige kommer också att få ta del av EU:s omfattande
strukturstöd för fiskerinäringen. Stöd ges där bl.a. för
modernisering, skrotning av båtar, stillaliggande vid
fiskestopp, investeringar i vattenbruksanläggningar m.m.
Dessutom kan s.k. särskilt fiskeberoende områden erhålla
regionalpolitiskt stöd.
De svenska sardininläggningarna kommer att byta namn eftersom
de innehåller skarpsill. Namnet sardin är nämligen skyddat i
EG-lagstiftningen. Sveriges ges tid att under sex månader sälja
ut befintliga lager.
Begränsning av fiskeansträngningen
Propositionen
Regeringen föreslår i propositionen att fiskelagen ändras så
att Fiskeriverket bemyndigas att besluta om krav på särskilt
tillstånd för att få använda ett fartyg för yrkesmässigt fiske.
I fortsättningen bör den regleringsform som består i begränsning
av fiskeansträngningen få en mer framträdande roll inom
fiskeripolitiken. I det längre perspektivet bör denna form av
reglering bli styrande för yrkesfisket, framhålls det. I
dagsläget får begränsningen dock ses som ett komplement till den
kvotreglering som sker efter internationella förhandlingar och
som kan bedömas kvarstå under överskådlig tid.
Motionerna
Enligt motion Jo33 (s) är det nödvändigt att vid utformningen
av de nya reglerna om fartygslicenser tillse att fartygslicensen
ej knyts till vissa fiskslag eller redskap (yrkande 2). Om
sådana regler infördes, skulle det innebära att den flexibilitet
som i dag är en av förutsättningarna för det svenska
yrkesfiskets fortlevnad togs bort. Det är också viktigt att
understryka att de tidigare uttalade intentionerna om att
Fiskeriverket individuellt måste pröva nytillkomna
licensansökningar fullföljs.
I motion Jo34 (c) framhålls särskilt att frågan om olika
metoder att hålla fiskeansträngningen på en sådan nivå att
fiskresursen bevaras på sikt måste diskuteras mellan de olika
stater som bedriver fiske i samma vatten. Detta gäller inte
minst i Östersjön. Här bör Sverige vara en aktiv och pådrivande
part. Målet bör vara en gemensam överenskommelse mellan de
stater som bedriver fiske i Östersjön (yrkande 3).
Enligt motion Jo38 (nyd) bör även frågan om individuella
kvoter för fiskefartyg prövas som en metod att hålla
fisktillgångarna under kontroll (yrkande 1). Motionärerna anser
att 90 dagars fiskekvoter kan utgöra en grund för
fångstbegränsning som kan ge kontinuerlig tillförsel av färsk
fisk. Även i denna motion understryks vikten av att en
begränsning skall omfatta alla nationer inom det berörda
området.
I motion Jo406 (s) yrkande 1 yrkas på ett riksdagsuttalande om
regionalpolitikens betydelse för yrkesfisket i Bottenhavet samt
att frågan även tas upp i EU och i det nordiska sammanhanget.
Detta är en gemensam angelägenhet för Sverige och Finland, anför
motionärerna, och det är av stor betydelse att frågan tas upp
mellan regeringarna i berörda länder. Speciellt på grund av
EES-avtalet och ett eventuellt EU-medlemskap är det viktigt att
samma bestämmelser för fiske råder i båda länderna.
Utskottets överväganden
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lagändring.
Denna syftar till att krav skall kunna ställas på
fartygstillstånd för att därigenom tillträdet till den
biologiska resursen skall kunna regleras. Som framhålls av
Fiskeutredningen får begränsning av fiskeansträngningen anses
vara det mest effektiva sättet att reglera fisket så att
fiskestopp undviks. Fisket kan därmed fördelas jämnare över
året. En begränsning av fiskeansträngningen främjar en
anpassning av fiskekapaciteten till den långsiktiga
fisktillgången.
Utskottet har ingen annan mening än motionärerna i motion
Jo33, att en viss flexibilitet i reglerna för yrkesfisket bör
finnas kvar. Detta är särskilt viktigt för kustfisket, där det
bör finnas möjlighet att växla mellan olika fiskeinriktningar
under året. Enligt utskottets mening bör det vara Fiskeriverkets
ansvar att fastställa villkoren för meddelande av fartygslicens.
Utskottet är således inte berett att generellt förorda att
fartygslicensen ej bör knytas till vissa fiskslag eller redskap
och avstyrker därmed motion Jo33 yrkande 2.
Förslaget om individuella kvoter för fiskefartyg kan i och för
sig vara värt att begrunda. Systemet prövas av flera länder i
olika varianter. I renodlad form praktiseras det av Island där
fisket till helt övervägande del bedrivs som storsjöfiske. Som
utredningen påpekat har systemet emellertid en rad nackdelar.
För det svenska fisket med dess rika variation bedöms dessa väga
tungt. Sammanfattningsvis väger enligt utredningen nackdelarna
med individuella kvoter tyngre än fördelarna. Ett system med
individuella kvoter bör därför inte införas i Sverige. Utskottet
har ingen annan mening och avstyrker motion Jo38 yrkande 1.
Med anledning av motionerna Jo34 yrkande 3 och Jo406
yrkande 1 får utskottet anföra följande.
Haven kring Sverige och framför allt Östersjön med Bottniska
viken utsätts kontinuerligt för ett hårt fisketryck. Detta har
tillsammans med en kraftig miljöpåverkan genom olika utsläpp av
närsalter samt giftiga metaller och kemikalier fått till följd
att det svenska fisket under senare år sjunkit värdemässigt.
Framför allt torskfisket och laxfisket är allvarligt hotade för
närvarande. Regeringen har i propositionen närmare analyserat
risksituationen och även lagt fram förslag ägnade att förbättra
denna. En intensiv forskningsinsats pågår för att utröna vilken
del miljöförsämringen har för sjukdomsbilden hos vissa arter.
Samtidigt förs ett arbete för att förbättra havsmiljön, såväl
genom rening av tillflödena från Sverige som i de förhandlingar
med övriga strandstater som pågår, bl.a. inom Östersjösamarbetet
och Nordsjösamarbetet.
Utskottet vill i anslutning till motionerna särskilt
understryka vikten av att Sverige och övriga länder runt
Östersjön intensifierar sina ansträngningar att nå fram till
gemensamma regler för fisket. Dessa bör syfta till en reglering
av fiskeansträngningen för att långsiktigt bevara fiskstammarna.
Utskottet är självfallet medvetet om att de naturliga
variationer som påverkar fiskstammarna, exempelvis de som följer
av saltvatteninträngningen genom Öresund och Bälten, inte alltid
kan påverkas genom politiska beslut och åtgärder. Däremot borde
det ligga i alla nationers intresse att medverka till att få
fram fiskemetoder och -redskap som i möjligaste mån selekterar
fångsten, samt inte minst begränsning av fiskeansträngningen.
När det särskilt gäller fisket i Bottniska viken kommer, som
antytts i det föregående i redogörelsen för
förhandlingsresultatet med EU, de svenska och finska
regelsystemen att nära ansluta till varandra därest båda
länderna blir medlemmar av EU.
Det anförda är enligt utskottets mening ägnat att i hög grad
tillgodose syftet med motionerna Jo34 yrkande 3 och Jo406
yrkande 1. Dessa bör således inte föranleda något särskilt
uttalande från riksdagens sida.
Främjande av kust- och insjöfisket samt vattenbruket
Propositionen
I propositionen anförs att Fiskeriverket bör utreda
förutsättningarna för att förbättra yrkesfiskets tillgång till
fiskevatten i insjöar. Fiskevårdsområdesföreningarna bör även i
fortsättningen ansvara för fiskevården i sina egna vatten.
Fiskeriverket och Statistiska centralbyrån (SCB) bör gemensamt
utreda statistiken på fiskets och vattenbrukets område mot
bakgrund av ett EU-medlemskap.
Vattenbruksanläggningar bör i fortsättningen ingå i det
särskilda stödsystem som finns för stormskador på fasta
fiskeredskap. Fiskeriverkets instruktion bör förtydligas vad
gäller verkets ansvar för vattenbruksnäringen.
Motionerna
I motion Jo401 (-) uppmärksammas svårigheten att bilda
fiskevårdsområdesföreningar i vatten ovan odlingsgränsen och i
renbeteslanden där förutom staten även enskilda har fiskerätt.
Motionären föreslår ett tillägg till 2 § lagen om
fiskevårdsområden, där det stadgas förbud mot bildande av
fiskevårdsområde i renbetesområdena. Enligt motionen bör
tillägget ges följande lydelse: För områden där fisket tillhör
såväl kronan som enskilda får undantag ske från första stycket
om det ur allmän synpunkt bedöms angeläget att fiskevårdsområde
bildas.
I motion Jo421 (s) påtalas behovet av åtgärder för att
stimulera bildande av fiskevårdsområdesföreningar. Övergång från
delägarförvaltning till samfällighetsförvaltning bör förenklas,
anser motionärerna. Det nuvarande systemet är även för kostsamt
för delägarna.
Enligt motion Jo422 (fp) bör riksdagen göra ett
tillkännagivande om stiftelser för förvaltande av fiskerätten i
statens vatten (yrkande 2).
Utskottets överväganden
Utskottet har ingen erinran mot regeringens bedömning. För att
bedriva ett uthålligt yrkesmässsigt kustfiske fordras många
gånger att fiske kan bedrivas efter flera arter och att det
finns möjlighet att växla mellan olika fiskeinriktning under
året. Som exempel kan nämnas det norrbottniska kustfisket där
lax och siklöja är de viktigaste arterna men där även fisket
efter sik är viktigt.
Utskottet biträder även regeringens bedömning vad gäller
insjöfisket och vattenbruket.
Statsmakterna har under lång tid framhållit vikten av att det
bildas fiskevårdsområden i syfte att förbättra fiskevården och
underlätta tillgängligheten till fiske för allmänheten.
I samband med tillkomsten av lagen (1981:533) om
fiskevårdsområden framhöll dock föredragande departementschefen
att övervägande skäl talade för att behålla förbudet att bilda
fiskevårdsområden inom renskötselområdena. En annan lösning
skulle enligt hans mening kräva bestämmelser med särregler som
skulle komplicera bildandet och förvaltningen i en utsträckning
som knappast skulle gynna fiskevården. Riksdagen hade ingen
annan mening (prop. 1980/81:153, JoU29). Utskottet har inte
funnit anledning att nu göra någon annan bedömning och avstyrker
därmed motion Jo401.
När det gäller förslaget i motion Jo421 att förenkla
övergången från delägarförvaltning till samfällighetsförvaltning
får utskottet erinra om att syftet med införande av 1981 års lag
just var att proceduren kring bildande av
fiskevårdsområdesföreningar skulle bli enklare och billigare. I
den mån förutsättningar finns inom nuvarande regelsystem att
finna enklare och billigare förfarande utan att rättssäkerheten
blir lidande har utskottet ingen annan mening än motionärerna.
Något särskilt riksdagsuttalande med anledning av motionen synes
inte påkallat.
Med anledning av motion Jo422 yrkande 2 har utskottet erfarit
att överläggningar pågår mellan Fastighetsverket,
Naturvårdsverket/länsstyrelserna och AssiDomän AB om frågan i
vilken mån den sammanhållna fiskeförvaltning som utövats av det
numera privatiserade Domänverket skall kunna fortsätta i någon
form. Frågan om vem som skall ha ansvaret för fiskevården i de
vatten som ligger kvar hos staten är givetvis väsentlig.
Önskemål finns om att det s.k. domänfiskekortet som täckt alla
Domänverkets fiskevatten även fortsättningsvis skall gälla. Med
detta sammanhänger även ansvaret för fisketurismen, anordnande
av tillfartsvägar, rastplatser osv. Utskottet förutsätter att
dessa problem behandlas i ett sammanhang, och att det skall gå
att finna en lösning som tillgodoser såväl fiskevården som
turistnäringens och de svenska sportfiskarnas intressen.
Utskottet utesluter inte att den administration som förordas i
motionen kan bidra till en lösning av den ganska komplexa
problematiken. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida
påkallas inte med anledning av motionen.
Vissa skattefrågor
Propositionen
Enligt utredningens förslag bör bensin som används i
fiskefartyg, i likhet med vad som gäller för diesel, undantas
från skatt. Vidare föreslås i utredningen att Riksskatteverkets
schablonavdrag för ökade levnadsomkostnader vid fiske utanför
hemorten höjs till den nivå som gäller för heldagstraktamente
för löntagare. Enligt propositionen avser regeringen ta
ställning till frågan om beskattningen av bensin som används
inom yrkesfisket när Energiskatteutredningens arbete
avrapporterats.
Den höjning av schablonavdraget för ökade levnadsomkostnader
vid fiske utanför hemorten som utredningen har föreslagit
strider enligt propositionen mot det grundläggande synsättet att
ett sådant avdrag endast skall täcka verkliga merkostnader.
Utredningen pekar dock på ett behov av att ge yrkesfisket
jämbördiga konkurrensvillkor med andra länders fiskare.
Regeringen avser därför att undersöka förutsättningarna för ett
särskilt yrkesfiskeavdrag.
Motionerna
Enligt motion Jo30 (fp) bör ett skatteavdrag införas för
svenska yrkesfiskare. Nuvarande svenska regler har ingen
motsvarighet till de andra nordiska ländernas avdragsregler,
framhåller motionären. Enligt hans mening grundar sig
skatteavdraget för norska och danska fiskare främst på den
välfärdsförlust som yrket medför. Samma tankegång ligger till
grund för motion Jo35 (kds) vari yrkas på en översyn av
skattevillkoren för fiskare i syfte att uppnå förhållanden som
är likartade dem som gäller fiskare från övriga nordiska länder
(yrkande 1). I motionen yrkas även på översyn av
drivmedelsbeskattningen för att inte bensindrivna båtar skall
vara skattemässigt missgynnade (yrkande 5).
Enligt motion Jo35 (kds) bör vidare ett "fiskekonto" för
varierande fiskeinkomster från år till år prövas, motsvarande
skogskontot (yrkande 4). Inrättandet av ett fiskekonto vore
enligt motionen en rimlig kompensation för yrkesfiskarnas ojämna
inkomster från år till år. Motionärerna anser även att det vore
en angelägen åtgärd att utrusta trålare för miljö- och
fiskevårdande åtgärder. Under perioder av fiskestopp skulle då
dessa kunna få till uppgift att rensa upp förlorade fiskeredskap
vilka utgör ett stort problem för fisket (yrkande 2).
Utskottets överväganden
Utskottet delar regeringens bedömning att det vore värdefullt
för fiskerinäringen om yrkesfiskarna kunde få rätt till
restitution av drivmedelsskatten för bensindrivna fartyg, liksom
de nu får sådan för dieseldrivna fartyg. Likaså finner utskottet
rimligt att förutsättningarna för ett särskilt yrkesfiskeavdrag
undersöks. Med hänsyn till att hithörande frågor kommer att ses
över avstyrks motionerna Jo30 och Jo35 yrkandena 1 och 5.
Utskottet vill erinra om att förändringar vidtagits i
skattelagstiftningen vad beträffar företagens möjligheter till
resultatutjämning. Förslaget i motion Jo35 om ett "fiskekonto"
synes därför i stort sett tillgodosett. Förslaget att utrusta
trålare med redskap för bärgning av förlorade redskap synes väl
värt att stödja och bör närmast riktas mot näringen. Någon
ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av yrkandena 2
och 4 påkallas inte enligt utskottets mening.
Fiske och miljö
Propositionen
Bevarandet av den biologiska mångfalden innebär bl.a. att
särskild hänsyn måste tas till inomartsvariationen. Detta är
viktigt för t.ex. laxen som tillsammans med flodkräftan och
malen bör bli föremål för åtgärder inom ett handlingsprogram för
upprätthållande av bestånd av hotade akvatiska arter.
I propositionen framhålls att bevarandet av olika fiskbestånd
är beroende av ett balanserat utnyttjande av befintliga
fiskresurser. Det är i det sammanhanget viktigt att kunna
selektera fisket. Det gynnar också fångstmöjligheterna på sikt
och minskar oönskade bifångster. Internationella
överenskommelser om förvaltning av fiskresurserna är av
grundläggande betydelse för att behålla bestånden av marina
arter.
Motionerna
I motion Bo517 (s) yrkande 4 föreslås att riksdagen hos
regeringen begär att åtgärder vidtas så att en ökad forskning
sker i syfte att bevara våra gamla och unika fiskestammar som nu
hotas av genetisk utarmning.
Enligt motion Jo415 (s) bör riksdagen göra tillkännagivande om
att effektiva insatser bör göras till skydd för uppväxande torsk
i Östersjön (yrkande 1) samt att verksamma åtgärder bör vidtas
till stöd för yrkesfisket på ost- och sydkusten (yrkande 2).
I den socialdemokratiska partimotionen Jo694, yrkande 21 om
fisket, framhålls att fiskerinäringen måste ta ett ökat
sektorsansvar. Detta gäller även fiskodlingar, anser
motionärerna. De hävdar även att större uppmärksamhet måste
ägnas laxdöden, M74. Både i Östersjö- och Nordsjösamarbetet bör
Sverige arbeta för att förebygga katastrofer till följd av
överfiskning eller annat felaktigt utnyttjande av havets
produkter.
Utskottets överväganden
Ett mål som prioriteras av regeringen är att verka för en
långsiktig och hållbar utveckling i Sverige inom ramen för
ekosystemens bärighet. Detta framhålls särskilt i proposition
1993/94:111 Med sikte på hållbar utveckling; Genomförande av
besluten vid FN:s konferens om miljö och utveckling -- UNCED.
Våra vatten, i åar och älvar, sjöar och hav, är grundläggande
för allt biologiskt liv. En frisk vattenmiljö har stor betydelse
för ett ekosystem i balans, och fisk utgör en viktig föda.
Utskottet delar regeringens bedömning av vikten av att det
ekonomiska utnyttjandet av naturresurserna måste hållas inom
ramen för ekosystemens bärighet på lång sikt. Ansträngningarna
för att bevara den biologiska mångfalden är uttryck för denna
syn. Som framhålls i propositionen måste på fiskets område
särskild hänsyn tas till inomartsvariationen. Detta är viktigt
för t.ex. laxen som tillsammans med flodkräftan och malen bör
bli föremål för åtgärder inom ramen för ett handlingsprogram för
upprätthållande av bestånd av hotade akvatiska arter. Utskottet
delar i det avseendet även den bedömning som uttrycks i motion
Bo517 yrkande 4. Motionärens syfte synes i stort sett
tillgodosett av vad utskottet anfört med hänvisning till det
aviserade handlingsprogrammet.
Utskottet delar även i stora delar de bedömningar som framförs
i motion Jo694 yrkande 21. Ansvaret för en varaktig hushållning
med de naturgivna resurserna vilar givetvis framför allt på dem
som exploaterar dessa resurser. Fiskerinäringen har ett
sektorsansvar både för att fiskresurserna beskattas måttfullt
och för att fiskemetoderna inte skadar vattenmiljön och
återväxtplatserna. De senaste årens hotbild mot vissa fiskslag
som lax och torsk har emellertid åtminstone delvis sin grund i
yttre miljöhot av delvis okänd och mer komplex art. Utskottet
återkommer i det följande till frågan om laxfisket och hotet mot
den genetiska variationen hos denna art. Även för att förbättra
kunskapen om orsakerna till torskens tillbakagång föreligger
uppenbarligen behov av ökad forskning. Som utskottet
inledningsvis framhållit pågår ständigt kunskapsutbyte och
förhandlingar med våra grannländer inom ramen för
Östersjösamarbetet och Nordsjösamarbetet för att minska de
miljöskadande utsläppen till havsområdena. Utskottet vill
särskilt understryka vikten av att de åtgärder som är möjliga
verkligen vidtas för att underlätta havsområdenas
tillfrisknande. Det anförda är ägnat att i hög grad tillgodose
syftet med motion Jo694 yrkande 21. Detta påkallar därför inget
särskilt uttalande från riksdagens sida.
Med anledning av motion Jo415 får utskottet anföra följande.
Torskfiskets ekonomiska vikt för svensk fiskerinäring gör det
särskilt angeläget att utreda orsakerna till torskstammens stora
tillbakagång under de senaste åren. Tills vidare har torskfisket
kraftigt minskat i intensitet för att underlätta fiskens
reproduktion. Det finns här skäl att erinra om de stödformer som
står till buds för yrkesfiskarna vid bl.a. fångstbegränsning och
stillaliggande med fiskefartyg. För nästa budgetår föreslås,
vilket framgår av den följande framställningen, samma budgetram
som för innevarande år. Motionens syfte får anses i stort sett
tillgodosett med det anförda.
Miljökonsekvensbeskrivningar på fiskets område
Propositionen
I propositionen föreslås att regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer skall kunna föreskriva att
miljökonsekvensbeskrivningar skall finnas som gör det möjligt
att bedöma vilken inverkan fiskemetoder och utsättande av
fiskarter har på miljön.
Sektorsansvaret för miljön behandlades ingående i 1991 års
miljöpolitiska beslut (prop. 1990/91:90, bet. JoU30, rskr. 338).
Därvid togs även myndigheternas sektorsansvar upp. Bl.a.
framhölls att de miljömål som formulerades på politisk nivå och
inom de centrala miljömyndigheterna av sektorsmyndigheterna
skall kompletteras med sektorsmål och åtgärdsprogram.
Fiskeriverkets sektorsmål framgår numera uttryckligen av dess
instruktion. Således skall verket verka för ett rikt och
varierat fiskbestånd och ett ansvarsfullt fiske. Sektorsansvaret
för miljön har därefter behandlats i riksdagens beslut (prop.
1993/94:30, JoU9) om en strategi för biologisk mångfald. I
beslutet har ansvarsfördelningen mellan sektorsmyndigheterna och
miljömyndigheterna närmare preciserats.
Fiskeriverket bör enligt propositionen kunna besluta att
miljökonsekvensbeskrivningar skall göras före introduktion av
nya fiskemetoder i området och utsättning av fiskarter utanför
deras naturliga utbredningsområde. Även förekommande
fiskemetoder och fiskarter bör när så är särskilt motiverat
omfattas av kravet. Länsstyrelsen bör, liksom när det gäller
miljökonsekvensbeskrivningar inom övriga samhällssektorer, få
tillfälle att yttra sig.
Enligt gällande regler bekostas miljökonsekvensbeskrivningar
av den som ansvarar för verksamheten eller den som skall vidta
åtgärden. I de fall störningarna på miljön bedöms vara så stora
att det finns behov av miljökonsekvensbeskrivningar bör också
fiskerinäringen i likhet med övriga näringar själv bekosta
dessa.
Motionen
Enligt motion Jo33 (s) yrkande 1 bör det i lagtexten klargöras
att miljökonsekvensbeskrivningar skall krävas för varje
verksamhet av större eller mindre principiell betydelse.
Motionärerna anser det även viktigt att beskrivningarna bekostas
av tillsynsmyndigheten när det gäller små enskilda aktörer.
Utskottets överväganden
Utskottet finner regeringens förslag om införande av
miljökonsekvensbeskrivningar väl avvägt. Motionärernas förslag
till inskrivning i lagtexten att sådana skall krävas för
verksamhet av principiell betydelse synes icke tillföra
lagtexten någon precisering, eller påverka dess tillämpning.
Enligt utskottets mening bör paragrafen, såsom framhålls i
specialmotiveringen, utformas i huvudsak enligt samma mönster
som reglerna om miljökonsekvensbeskrivningar inom andra
sektorer. Utskottet delar regeringens bedömning att i de fall
störningarna på miljön beräknas vara så stora att det finns
behov av miljökonsekvensbedömningar, bör fiskerinäringen, i
likhet med övriga näringar, själv bekosta dessa. Riksdagen bör
med avslag på motionen såvitt nu är i fråga anta regeringens
förslag till införande av MKB-regler i fiskelagen.
Laxfisket
Propositionen
Regeringen framhåller att alla som fiskar lax har ett ansvar
för att situationen för den naturligt reproducerande laxen
förbättras. Regeringen har för avsikt att fortsätta sina
ansträngningar att nå internationella överenskommelser om skydd
för den naturreproducerande laxen. Fiskeriverket får i uppdrag
att lämna en handlingsplan för det fortsatta arbetet med att
skydda den naturligt reproducerande laxen.
Den omfattande utbyggnaden av vattenkraft har starkt begränsat
förutsättningarna för naturlig reproduktion av lax i många av
våra vattendrag. Den försämrade miljön och ett hårt fisketryck
har också medverkat till detta. Sverige har sedan länge sökt
möta detta problem med utsättning av odlade laxungar. Denna
verksamhet har varit framgångsrik. Av den havsfiskade laxen i
Östersjön är ca 90 % odlad.
Utsättningen av lax förutsätter att det finns möjlighet att
fånga avelslax när den vandrar tillbaka till sitt
hemmavattendrag. En annan viktig förutsättning är att den
genetiska mångfalden bland avelslaxarna bibehålls.
Det minskade antalet vattendrag där naturlig reproduktion
sker, det effektiva kust- och älvmynningsfisket och det starkt
ökade havsfisket utgör allvarliga hot mot den vilda laxen. Till
detta kommer starkt nedsatt fertilitet till följd av M74.
Situationen har markant förvärrats under de senaste två åren.
Mycket tyder på att orsaken är förändringar i miljön. I vissa
odlingar har upp till 90% av laxungarna dött. Också den
naturliga reproduktionen har påverkats i varierande men i de
flesta fall betydande omfattning.
Fiskeriverket har tillsammans med Naturvårdsverket, Skogs- och
jordbrukets forskningsråd, Vattenfall och Världsnaturfonden
inlett ett omfattande forskningsprojekt med syfte att undersöka
orsakerna till M74 samt finna åtgärder för att komma till rätta
med överdödligheten. Fiskeriverket har satsat 510 000 kr i
projektets inledningsskede och avser att bidra med ca
600 000 kr per år under perioden 1994/94--1996/97 samt ett
något lägre belopp under avslutningsåret 1997/98.
Regeringen har i beslut den 9 september 1993 medgivit
Fiskeriverket att utnyttja 4,5 miljoner kronor av särskilda
villkorsmedel utdömda enligt vattenlagen för forsknings- och
undersökningsverksamhet rörande laxens bevarande. Det tidigare
nämnda projektet avses att delvis finansieras med dessa medel. I
övrigt används medlen för uppföljning av situationen för
naturlaxen i älvarna och för genetiska undersökningar av lax.
Genom M74 har behovet av dessa undersökningar ytterligare
accentuerats.
Fiskeriverkat har även inlett ett arbete med att bygga upp
genbanker för den vilda laxen. Verket samarbetar med
kraftindustrin i denna fråga vad avser den odlade laxen.
Sedan år 1985 har en försöksverksamhet pågått med s.k.
fördröjd utsättning av lax. Den har finansierats med
prisregleringsmedel. Avsikten med verksamheten är att skapa
underlag för utsättningar som präglar laxen till vissa
avgränsade kustavsnitt. Detta skall möjliggöra ett fiske där den
naturreproducerande laxen inte berörs. I avsnittet Användning av
återstående prisregleringsmedel föreslås att medel avsätts för
detta ändamål även nästa budgetår. Fiskeriverket arrangerar inom
ramen för Fiskerikommissionen för Östersjön ett seminarium om
fördröjd utsättning av lax.
Regeringen och Fiskeriverket arbetar sedan flera år med
åtgärder för att skydda den naturreproducerande laxen i
Östersjön. Fiskeriverket har sedan år 1985 i etapper skärpt
regleringen av älv- och kustfisket efter lax. Verket beslutade
den 15 december 1993 om föreskrifter för fisket i Östersjön med
angränsande sötvattenområden. Föreskrifterna innebär att
regleringen av älv- och kustfisket efter lax skärps ytterligare.
Havsfisket som i Östersjön bedrivs av flera nationers fiskare
kan inte regleras på samma sätt. Ensidiga svenska åtgärder för
havsfisket får en begränsad effekt.
I propositionen framhålls vidare att Fiskeriverkets ansvar för
den biologiska mångfalden kommer att förtydligas. (Så har nu
skett genom ändring (SFS 1994:79) av verkets instruktion.)
Bevarandet av de svenska laxstammarna är en av de viktigaste
frågorna på fiskets område som rör den biologiska mångfalden.
Fiskeriverket har sedan flera år gjort betydande insatser på
området. Regeringen avser att uppdra åt Fiskeriverket att
utvärdera de åtgärder som har gjorts för att skydda den
naturreproducerande laxen i Östersjön och lämna förslag till
handlingsplan för det fortsatta arbetet. Uppdraget bör redovisas
senast den 1 maj 1994.
Regeringen har i flera år genom Fiskerikommissionen för
Östersjön verkat för begränsningar av fiskeansträngningen av
bl.a. havsfisket efter lax. Vid kommissionens senaste möte i
september 1993 beslutades om en minskad laxkvot för 1994.
Regeringen avser att inom ramen för kommissionen verka för att
sådana åtgärder vidtas som syftar till att förbättra
efterlevnaden av beslutade regler och fastställda kvoter.
Jordbruksministern kommer att under våren 1994 stå som värd
för ett möte med fiskeriministrarna i de länder som gränsar till
Östersjön. Övervakning och kontroll av bl.a. laxfisket i
Östersjön är en av frågorna under mötet.
Enligt regeringens uppfattning är det ett gemensamt ansvar för
alla som fiskar lax att medverka till att förbättra situationen
för den naturligt reproducerande laxen. Fiskeriverkets nya
föreskrifter innebär att ytterligare åtgärder införs för att
skydda den naturligt reproducerande laxen. Regeringen har å sin
sida för avsikt att fortsätta sina ansträngningar för att nå
internationella överenskommelser som skydd för laxen.
Motionerna
I motionerna Jo34 (c) yrkande 4 och Jo411 (fp) yrkande 1
framförs yrkanden om forskning och undersökning kring det
sjukdomssymptom som kallas M74. Behovet härav understryks även
i flertalet följande motioner.
I motionerna Jo36 (s), Jo38 (nyd) yrkande 4 och Jo411 (fp)
yrkande 2 yrkas på tillkännagivande om förslag till åtgärder om
skydd för den naturreproducerande laxen. I förstnämnda motion
lämnas en utförlig redovisning av olika hot som föreligger mot
laxen. Bl.a. påpekas hur andra nationer hanterar sitt laxfiske.
I Nordatlanten har utsjöfisket efter lax kraftigt begränsats
till förmån för ett älv- och kustfiske genom
Atlantlaxkonventionen, framhåller motionärerna. De erinrar också
om att även Sverige anslutit sig till denna konvention. Stora
fiskenationer som Island, Skottland och Norge har sedan länge
insett farorna med ett för kraftigt havsfiske och helt förbjudit
utsjöfiske med drivgarn efter lax, anför motionärerna och nämner
att fisket i Alaska som har världens största laxfiske
(Stillahavslax) bedrivs i älvmynningar och älvar medan
uppväxtområdena till havs är fredade. Vår Östersjölax måste
enligt motionen få samma skydd. Även i motion Jo411 förordas
åtgärder för att att knyta fisket till de svenska kusterna, och
enligt motion Jo38 måste havsfisket efter lax begränsas genom en
överenskommelse mellan berörda nationer.
I motionerna Jo404 (-), Jo412 (c, m, fp, kds) och Kr509 (fp)
yrkande 3 yrkas på tillkännagivanden om skydd för de
naturreproducerande laxstammarna i Norrlandsälvarna. Enligt
motionerna bör all beskattning av naturreproducerad lax i havet
upphöra eller starkt begränsas under 3--4 år. Vidare bör
genbanker inrättas och orsakerna till M74 klarläggas.
Enligt motion Jo414 (m) kan det ringa antalet yrkesfiskare i
Norrbotten knappast anses utgöra någon risk för det totala
laxbeståndet. Fiskeförbudet vid Norrbottenskusten från den 1 maj
till den 20 juni borde i sin helhet avvecklas eller åtminstone
gälla endast maj månad, anser motionären.
I motion Jo418 (fp) föreslås att bestämmelserna för laxfiske i
Torne älv ändras så att även byborna vid älvens södra delar får
rätt till laxfiske utan att betala administrationsavgift.
I motion Jo37 (s) diskuteras ingående problemen kring
laxfisket i Vänern, där det finns minst två laxstammar och två
öringstammar, nämligen de som har sitt hemvatten i Klarälven
resp. Gullspångsälven. Motionären anser att hittills vidtagna
åtgärder för att åstadkomma ökad uppvandring inte givit
förväntade resultat. Han yrkar att Kammarkollegium och
Fiskeriverket ges i uppdrag att komma med konkreta förslag för
att stoppa den biologiska utarmningen av lax- och
öringstammarna i Gullspångsälven och Klarälven och alla
övriga vattendrag inom landets gränser (yrkande 3); att frågan
om fiskspärrarna vid Gullspång och laxtrapporna i Klarälven och
överallt annorstädes övervägs (yrkande 4); att frågan om
rovfisket vid älvmynningar och älvutlopp blir föremål för
översyn och förändring, med åtföljande åtgärdsförslag till
skärpta bestämmelser för älv- och havsfisket (yrkande 5).
Sammanfattningsvis anför motionären att vi står inför en rad
problem där en översyn av vatten- och fiskelagstiftningen är
nödvändig. Rimligen borde översynen ske via en parlamentarisk
kommitté som ges i uppdrag att fördjupa sig i dessa frågor.
Allmänintresset bör framhållas liksom miljö- och
naturvårdsfrågorna (yrkande 6).
Utskottets överväganden
Utskottet delar den oro som uttrycks i regeringens proposition
lika väl som i det stora flertalet motioner om Östersjölaxens
och Vänerlaxens framtid. Situationen är otvivelaktigt
allvarlig. Under en lång följd av år har man konstaterat att ett
successivt minskande antal naturligt reproducerande laxar
återvänder till sin hemälv. Under de senaste åren har därutöver
-- i Östersjön -- uppträtt symtomet M74 som orsakar nedsatt
fertilitet och slagit ut stora delar av årskullarna på
yngelstadiet. Utskottet biträder regeringens strävan att nå
internationella överenskommelser om skydd för den
naturreproducerande laxen liksom förslaget om uppdrag till
Fiskeriverket att utarbeta förslag till en handlingsplan för det
fortsatta arbetet med att skydda den naturligt reproducerande
laxen.
Som framgår av redogörelsen för propositionen har
Fiskeriverket tillsammans med övriga berörda myndigheter inlett
ett omfattande forskningsprojekt med syfte att nå kunskap om
orsakerna till M74 samt finna åtgärder för att komma till rätta
med överdödligheten. Motionerna Jo34 yrkande 4 och Jo411
yrkande 1 blir därmed i det väsentliga tillgodosedda.
Med anledning av motionerna Jo36, Jo38 yrkande 4 och Jo411
yrkande 2 får utskottet erinra om vad som anförts i
propositionen om vidtagna åtgärder och om regeringens
intentioner. Ett arbete med att bygga upp genbanker har inletts.
Regleringen av älv- och kustfisket efter lax har nyligen
skärpts. Regeringens bemödanden under flera år för att nå
internationell överenskommelse om begränsning av
fiskeansträngningen till havs efter lax har i september 1993
givit visst resultat genom att Fiskerikommissionen för Östersjön
då beslöt att minska laxkvoten för år 1994. Regeringen har
enligt propositionen för avsikt att fortsätta sina
ansträngningar för att nå internationella överenskommelser om
skydd för laxen. Utskottet understryker vikten av att sådana
överenskommelser träffas och att de ger åsyftat resultat. Det
anförda är enligt utskottets mening ägnat att tillgodose syftet
med motionerna såvitt nu är i fråga. Någon ytterligare
riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandena synes inte
påkallad.
Det anförda är även ägnat att delvis tillgodose motionerna
Jo404, Jo412 och Kr509. Med hänsyn till att Fiskeriverket fått i
uppdrag att lämna förslag till en handlingsplan för det
fortsatta arbetet till skydd för den naturreproducerande laxen i
Östersjön bör motionärernas krav på fiskestopp under en
treårsperiod inte biträdas för närvarande.
Utskottet avstyrker motionerna Jo414 och Jo418. Fastställande
av fredningstider har delegerats till Fiskeriverket med
möjlighet till överklagande hos regeringen. Utskottet är inte
berett att i detta sammanhang föreslå något uttalande om
fiskerätten i Torne älv.
Med anledning av motion Jo37 yrkandena 3--6 får utskottet
anföra följande. Utskottet har vid flera tillfällen framhållit
vikten av att hoten mot Vänerlaxens framtid undanröjs. Stora
ansträngningar har också under de senaste åren gjorts för att
säkerställa bl.a. Gullspångslaxens och Klarälvslaxens fortlevnad
genom iordningställande av fiskspärrar, laxtrappor och
lekområden. I den mån ytterligare behov av åtgärder krävs bör
finansiella möjligheter till sådana finnas efter införande av
den särskilda fiskevårdsavgift för Vänern som riksdagen för två
år sedan efterlyst. Som framgår av den fortsatta framställningen
föreligger numera ett utredningsförslag om utformningen av en
sådan avgift. Utskottet är inte berett att tillstyrka
motionärens förslag om utredning av lagstiftningen. Något
särskilt riksdagsuttalande med anledning av motionen i nu berört
avseende synes inte påkallat.
Kontrollorganisation
Propositionen
Frågan om den närmare utformningen av en kontrollorganisation
för fisket bör tas upp i annat sammanhang. Tills vidare bör
Fiskeriverket få disponera 1,5 miljoner kronor under budgetåret
1994/95 för kvalitetskontroll.
Motionen
Enligt motion Jo38 (nyd) yrkande 5 måste landningskontroll
omfatta samtliga berörda nationer som fiskar inom ett avgränsat
område.
Utskottets överväganden
Utskottet förutsätter att reglerna för landningskontroll
utformas på ett sätt som är rättvist och i överensstämmelse med
motsvarande bestämmelser i EES-länderna. Därmed avstyrks
motionen såvitt nu är i fråga. Regeringens överväganden om
kontrollorganisationen föranleder ingen erinran från utskottets
sida.
Användning av återstående prisregleringsmedel
Propositionen
Till följd av EES-avtalet avskaffades prisregleringen på fisk
inkl. prisregleringsavgiften från den 1 januari 1994.
Återstående medel i prisregleringskassan för fisk beräknas
enligt utredningen uppgå till ca 42 miljoner kronor per den
1 juli 1994. Riksdagen har tidigare godkänt att regeringen får
disponera återstående prisregleringsmedel enligt de grunder som
regeringen beslutar. Regeringen kommer senare att besluta om
användningen av återstående medel i huvudsak enligt följande.
Utsättningar av fisk har under en lång följd av år
finansierats med medel från prisregleringskassan. Verksamheten
bör under budgetåret 1994/95 fortsätta med samma omfattning som
under innevarande budgetår. För överskottshanteringen av fisk
inom ramen för fiskets producentorganisationer bör avsättas 5
miljoner kronor. Vidare bör det för fiskets trygghetsförsäkring
avsättas 4 miljoner kronor, varefter ansvaret för verksamheten
övergår till näringen. Det stöd som avser exportfrämjande
åtgärder och produktutveckling bör fortsätta med samma
omfattning och inriktning som under innevarande budgetår.
Förbättrad selektivitet i fiskeredskap är ett angeläget
insatsområde, som bl.a. syftar till att bättre utnyttja
fiskresurserna. För detta ändamål bör för budgetåret 1994/95
avsättas 3 miljoner kronor från prisregleringskassan.
Härutöver bör medel reserveras för regionalt stöd.
Motionerna
Enligt motionerna Jo33 (s) yrkande 3 och Jo34 (c) yrkande 2
bör avsättningen ur prisregleringskassan till yrkesfiskets
trygghetsförsäkring för budgetåret 1994/95 uppgå till
8 miljoner kronor i enlighet med vad som föreslagits av
utredningen. Detta belopp torde motsvara behovet till dess
näringen själv tar över hela verksamheten.
Utskottets överväganden
I betänkandet Svenskt fiske föreslås en avsättning om 8
miljoner kronor till yrkesfiskets trygghetsförsäkring. Enligt
utredningen motsvarar detta behovet till dess näringen själv tar
över hela verksamheten. Utskottet utgår från att regeringen
utöver nu föreslagna 4 miljoner kronor ur
prisregleringskassan reserverar högst 4 miljoner kronor ur
denna kassa så att perioden till övertagandet överbryggas.
Riksdagen bör med anledning av motionerna Jo33 yrkande 3 och
Jo34 yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna vad
utskottet anfört härom.
I övrigt har utskottet ingen erinran mot vad regeringen anför
om användningen av medlen i prisregleringskassan.
Konsumentfrämjande åtgärder
Propositionen
Regeringen uppdrog den 10 juni 1993 åt Fiskeriverket att i
samråd med regleringsföreningen Svensk fisk, företrädare för
fiskbranschen i vid bemärkelse och företrädare för
konsumentintressena lämna förslag till organisationsform för och
genomförande av informationsverksamhet till förmån för
fiskkonsumtion. Fiskeriverket har redovisat sitt uppdrag den
29 oktober 1993 och kompletterat redovisningen den 2 december
1993.
Regeringen avser att besluta om ändring i förordningen
(1991:827) med instruktion för Fiskeriverket med innebörd att
det till verket knyts ett råd för information och
marknadsåtgärder på fiskets område. Det blir sedan rådets
uppgift att närmare besluta om verksamheten.
Motionerna
I motion Jo38 (nyd) yrkande 3 understryks behovet av ökad
information beträffande sjukdomsförekomst hos fångad fisk.
Fiskare av alla slag bör uppmärksammas på detta, framhåller
motionärerna. Redan på ett tidigt stadium bör orsakssamband
mellan sjukdom och miljö utprovas. Motionärerna begär även ett
klarläggande av kvalitetsbegreppet "färsk fisk". När fångsten
ligger kyld på större fiskefartyg från måndag till landningen på
torsdag och når konsumenten veckan efter är det enligt motionen
av stor vikt att definiera vilka kriterier som färsk fisk skall
uppfylla när den når konsumenten (yrkande 6).
Utskottets överväganden
Riksdagen uttalade våren 1993 på förslag av utskottet att de
medel om sammanlagt 30 miljoner kronor som avsatts i 1987 och
1988 års prisförhandlingar för att kompensera konsumenterna för
höga torskpriser bör utnyttjas för långsiktig
informationsverksamhet till förmån för fiskkonsumtionen (prop.
1992/93:184, bet. JoU21, rskr. 331).
Utskottet konstaterar att regeringen numera genom ändring (SFS
1994:79) av förordningen (1991:827) med instruktion för
Fiskeriverket har beslutat knyta ett råd för konsumentfrämjande
åtgärder på fiskets område till Fiskeriverket. Rådet beslutar på
verkets vägnar om disposition av de medel som finns för
ändamålet. Rådet består av generaldirektören och fem andra
ledamöter som utses särskilt av regeringen. Fiskbranschens
riksförbund och Sveriges fiskares riksförbund får föreslå var
sin representant i rådet. Generaldirektören är rådets
ordförande. Utskottet har ingen erinran mot denna konstruktion
av administrationen av tillgängliga medel för konsumentfrämjande
åtgärder.
Utskottet har ingen annan mening än den som framförs i motion
Jo38 om vikten av att vederhäftig information lämnas om
iakttaget sjukdomstillstånd hos konsumtionsfisk. Såväl fiskare
som konsumenter har behov av sådan information. Utskottet
förutsätter att Livsmedelsverket och Fiskeriverket, liksom
hittills, även i fortsättningen lämnar information i hithörande
frågor. Det bör även ligga i branschorganisationernas intresse
att sprida sådan information genom de egna pressorganen. Något
riksdagsuttalande bör inte aktualiseras.
Enligt vad utskottet erfarit vid kontakt med Livsmedelsverket
anses generella regler om kvalitetskriterierna för "färsk fisk"
inte böra utfärdas. I och för sig föreligger inga svårigheter
att genom provtagning fastställa om en fisk är skämd eller utgör
hälsorisk. Att utvidga nuvarande kontrollsystem som innefattar
stickprovskontroll vid landningen skulle dock knappast innebära
någon garanti för att varan håller god kvalitet. Sedan fisken
landats varierar transporttid och förvaring innan fisken når
konsumenten. Det åligger i sista hand detaljhandeln att vid
hållbarhetsmärkningen tillse att man inte garanterar för lång
tid. Med det anförda får motionen anses besvarad såvitt avser
yrkandena 3 och 6.
Anslagsfrågor för budgetåret 1994/95, nionde huvudtiteln
Främjande av fiskerinäringen (D 2)
Utskottet tillstyrker regeringens förslag under D 2.
Särskilda insatser för fisket (D 3)
Propositionen
Från anslaget lämnas bidrag till investeringar i fiskeföretag,
vid fångstbegränsning, vid stillaliggande med fiskefartyg, vid
skrotning av fiskefartyg, vid skador på fiskeredskap samt till
lånegarantier. Från anslaget lämnas också ersättning i samband
med isbrytning för fiskets och fiskarbefolkningens behov.
Anslaget täcker vidare kostnaderna för förluster på grund av
statlig garanti för lån till fiskeföretag och
fiskberedningsföretag.
I propositionen erinras om att Fiskeriverket skall verka för
en ansvarsfull hushållning med fisktillgångarna. Förbättrad
selektivitet i fiskredskap är ett viktigt inslag i detta arbete.
Det finns mot denna bakgrund skäl för staten att stödja byte
till redskap med större selektivitet. Stödet bör dock ges endast
om investeringen är av större omfattning för det enskilda
fiskeföretaget. Som redovisas i avsnittet Främjande av
vattenbruket bör bidrag också kunna lämnas vid stormskador på
vattenbrukets anläggningar enligt det system som gäller för
fasta fiskredskap. Systemen bör dock hanteras var för sig.
Regeringen föreslår att anslaget förs upp med oförändrat belopp.
Motionerna
Enligt motion Jo33 (s) yrkande 5 bör utgiftsposterna
"fångstbegränsning" och "stillaliggande med fiskefartyg" tas
bort ur anslaget D 3 och finansieras över en särskild
anslagspost. Den nuvarande konstruktionen skapar en märklig
konkurrenssituation mellan olika kategorier fiskare, anser
motionärerna. Ett motsvarande yrkande framställs i motion Jo34
(c) yrkande 1. Enligt motionen bör ersättningar vid
stillaliggande ej inkräkta på möjligheterna att utbetala
investeringsbidrag.
Enligt motion Jo38 (nyd) yrkande 2 bör yrkesfiskarnas
möjlighet till egen förädling och distribution ges uppmärksamhet
när fisktillgången är mycket begränsad och ingå i stödåtgärder
vid fiskebegränsning. I motion Jo409 (kds) begärs översyn av
frågan om inrättande av en skrotningspremiefond. Motionären
framhåller att för en enskild fiskare kan skrotning av en
fungerande fiskebåt innebära en kontrollerad avveckling utan
konkurs efter ett slitsamt liv i ett hårt yrke. Hon anser att
marknaden för äldre fiskefartyg dessutom är "obefintlig".
Utskottets överväganden
Utskottet erinrar om att anslaget D 3 Särskilda insatser för
fisket utgör en sammanslagning av de tre äldre anslagen
Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen, Bidrag till fiskets
rationalisering m.m. och Täckande av förluster vid statlig
kreditgaranti till fiske. Regeringen föreslår att anslaget förs
upp med oförändrat belopp.
Utskottet konstaterar att motionärerna (Jo33, Jo34) inte har
yrkat på någon ökning av anslagen. Under tidigare år har
riksdagen i vissa fall medgivit överföring från ett anslag till
ett annat i fall där överskott förelegat på ett anslag och
underskott på ett annat. Nu föreslår regeringen att de
sammanförs under ett anslag. Systemen bör dock enligt
propositionen hanteras var för sig. Utskottet finner att det bör
överlåtas åt regeringen i regleringsbrevet och i det konkreta
fallet åt Fiskeriverket att besluta om användningen av medlen.
Utskottet tillstyrker alltså regeringens förslag och avstyrker
motionerna Jo33 yrkande 5 och Jo34 yrkande 1.
Utskottet avstyrker motion Jo38 i den del motionen innebär att
tillämpningsområdet för anslaget utvidgas.
Som inledningsvis anförts har Sverige nyligen avslutat sina
förhandlingar på fiskets område inför ett medlemskap i den
Europeiska unionen. Som medlem kommer Sverige att få ta del av
EU:s omfattande strukturstöd för fiskerinäringen där bl.a. stöd
ges för skrotning av båtar. I avvaktan på den fortsatta
utvecklingen bör motion Jo409 inte föranleda någon särskild
åtgärd från riksdagens sida.
Bidrag till fiskevård (D 4)
Propositionen
Genom den nya fiskelagen ges fiskevattenägarna ett ansvar för
fiskevården i sina egna vatten. Kostnaderna för denna bör
finansieras med exempelvis inkomster av fiskekortsförsäljning.
Regeringen uttalade i budgetpropositionen 1993 (prop.
1992/93:100 bil. 10, bet. JoU13, rskr. 231) att någon allmän
fiskevårdsavgift inte bör införas. Regeringen är för närvarande
inte beredd att ändra sin inställning i frågan. Frågan om
fiskevårdens långsiktiga finansiering bör emellertid bli föremål
för fortsatta överväganden. Särskilt bör därvidlag beaktas de
möjligheter till finansiering av fiskevårdande åtgärder som står
till buds vid ett medlemskap i EU.
Regeringen beslutade den 18 juni 1992 att uppdra åt
Fiskeriverket att, med utgångspunkt i vad jordbruksutskottet
anförde i betänkandet 1991/92:JoU20 Reglering av priserna på
fisk m.m., utreda förutsättningarna för införande av en särskild
fiskevårdsavgift för Vänern. Fiskeriverket har redovisat sitt
förslag den 14 februari 1994. Verket föreslår att en särskild
fiskevårdsavgift införs i Vänern. Frågan bereds för närvarande
inom regeringskansliet.
Motionerna
I motionerna Jo28 (s), Jo32 (v) yrkande 1 och Jo33 yrkande 4
yrkas att allmän fiskevårdsavgift införs i Sverige. Enligt
motion Jo34 (c) yrkande 5 krävs en lösning av frågan om
fiskevårdens långsiktiga finansiering där alla parter som har
intressen bör bli delaktiga. Enligt motion Jo35 (kds)
yrkande 3 krävs en utredning av frågan.
Enligt motionerna Jo29 (kds), Jo31 (s) och Jo37 (s) yrkande 1
bör en fiskevårdsavgift införas för Vänern.
Enligt motion Jo32 (v) yrkande 2 och Jo37 (s) yrkande 2 bör
ett finansieringsstöd anvisas för Laxfond Vänern i avvaktan på
en långsiktig lösning för fondens ekonomiska uthållighet resp.
för fortsatt utsättning av smolt under innevarande säsong.
Utskottets överväganden
Som framgår av redogörelsen för propositionen har riksdagen så
sent som för ett år sedan avvisat förslag om införande av allmän
fiskevårdsavgift i Sverige. Utskottet har inte ändrat
inställning och avstyrker således motionerna Jo28, Jo32
yrkande 1 och Jo33 yrkande 4.
Utskottet har ingen annan mening än den som uttrycks i
motionerna Jo34 yrkande 5 och Jo35 yrkande 3 om att det krävs
en lösning av frågan om fiskevårdens långsiktiga finansiering
där alla parter som har intressen bör bli delaktiga. Såsom
framhålls i propositionen ger den nya fiskelagen
fiskevattenägarna ett ansvar för fiskevården i sina egna vatten.
Kostnaderna för denna bör finansieras med exempelvis inkomster
av fiskekortsförsäljning. Frågan om fiskevårdens långsiktiga
finansiering bör emellertid bli föremål för fortsatta
överväganden. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida med
anledning av dessa motionsyrkanden är inte påkallad.
Riksdagen uttalade våren 1992 att frågan om införande av en
särskild fiskevårdsavgift för Vänern borde utredas
(1991/92:JoU20). Som framgår av propositionen har Fiskeriverket,
som fått regeringens uppdrag att utreda frågan, den 14 februari
1994 föreslagit att en särskild fiskevårdsavgift införs i
Vänern. I avvaktan på regeringens ställningstagande till detta
förslag avstyrker utskottet motionerna Jo29, Jo31 och Jo37
yrkande 1.
Utskottet avstyrker även motionerna Jo32 yrkande 2 och Jo37
yrkande 2.
Övriga frågor
Motionerna
I motionerna Jo407 (m) och Jo417 (s) yrkande 3 framställs
yrkanden som syftar till att underlätta för det yrkesmässiga
småskaliga fisket att få utöva licensierat fiske. Enligt
sistnämnda motion bör det vara bruttobeloppet som skall gälla
som inkomstbegrepp för erhållande av yrkesfiskelicens.
I flera motioner påtalas det förhållandet att bestämmelserna i
den nya fiskelagstiftningen har medfört att fiske med ålsax
endast kan utövas av den som har egen eller hyrd vattenrätt och
den som har yrkesfiskelicens på allmänt vatten. Enligt
motionerna Jo408 (m), Jo413 (c) yrkande 1 och Jo417 (s)
yrkande 5 bör riksdagen besluta att fiske med ålsax utan
begränsning får utövas på allmänt vatten. Enligt sistnämnda
yrkande liksom enligt motion Jo413 yrkande 2 bör även fiske med
tobisnot vara fritt vid Blekinges sydkust.
I motion Jo417 (s) framställs en rad ytterligare förslag om
justering av den nya fiskelagen. I yrkande 1 föreslås att
begränsningen av garn per person skall vara 600 m. Enligt
yrkande 2 bör regional hänsyn tas t.ex. när det gäller
bestämmelser om totala antalet redskap. Enligt yrkande 4 bör en
särskild utvärdering av bestämmelsernas konsekvens göras, och
enligt yrkande 6 bör sex stycken sammanbundna ryssjor räknas som
ett redskap.
I motion Jo420 (s) yrkas på ett tillkännagivande om
bestämmelser för hummerfiske. Motionärerna kritiserar att nya
fiskebestämmelser för hummerfisket gjorts enhetliga för hela
västkusten. De föreslår att de bestämmelser som gällt tidigare
och som fram till utgången av år 1993 återfunnits i respektive
länsfiskestadgor skall införas i Fiskeriverkets föreskrifter om
fisket i Kattegatt och Skagerrak.
I motion Jo402 (s) anförs att olaga fiske med trål har
förekommit i Öresund och Skälderviken under drygt 20 år. Detta
har -- tillsammans med med minskad tillgång på fisk och dåliga
priser -- skapat stor förstämning bland fiskare i nordvästra
Skåne. För att råda bot på missförhållandena yrkas i motionen
att den s.k. 24-timmarsregeln ersätts med enkel anmälningsplikt
(yrkande 1), att riksdagen beslutar förbjuda fiske med trål och
snurrevad inom hela Öresundsområdet och Skälderviken (yrkande
2), att riksdagen beslutar införa anmälningsplikt för
fiskefartyg som passerar Öresundsområdet (yrkande 3) samt att
riksdagen beslutar skärpa straffsatsen enligt 41 § fiskelagen
(1993:787) så att fängelse i högst ett år skall kunna utdömas
vid grovt brott (yrkande 4). Enligt motion Jo403 (fp) förordas
mot samma bakgrund att trålfiske över huvud inte bör förekomma i
Öresund. I motion Jo410 (m) påtalas ett snurrevadsfiske i
Laholmsbukten och Skälderviken som skadar fiskreproduktionen i
dessa grunda vatten. Motionären yrkar att åtgärder vidtas i
syfte att rädda reproduktionen av fisk i Laholmsbukten och
Skälderviken.
I motionerna Jo405 (s), Jo406 (s) yrkande 2 och Jo804 (m)
riktas uppmärksamheten mot sälstammens skador på fisket i
Bottniska viken. Motionärerna framhåller att sälstammen under
senare år ökat så att den nu utgör en allvarlig konkurrent till
yrkesfisket. De efterlyser utredning om förhållandet och
tillåtelse till skyddsjakt efter säl.
Utskottets överväganden
I samband med beslutet om den nya fiskelagen (1993:787)
framhöll utskottet bl.a. att det för binäringsfiskarna inte bör
utgöra någon svårighet att erhålla licens förutsatt att fisket
utgör en väsentlig del av försörjningen. Utskottet betonade att
uttrycket väsentlig del i detta sammanhang inte behöver innebära
ett högt belopp i kronor för personer i glesbygd med flera olika
sysselsättningar. Även försörjningsbördan bör beaktas, framhölls
det. Med anledning av en motion om betydelsen av att ungdomar
skall ges möjlighet att fiska in sig och erhålla licens även om
de inte kan uppvisa tidigare inkomst av fiske framhöll utskottet
att det kan förutsättas att, när frågan om licens prövas första
gången, sökanden inte kan dokumentera några inkomster av fiske.
I sådana fall får en bedömning av den framtida inkomsten göras
på grundval av de uppgifter sökanden lämnar om sitt planerade
fiske och sina förhållanden i övrigt. Licensen får då beviljas
för viss tid (prop. 1992/93:232, bet. JoU23).
Enligt vad utskottet erfarit beviljar Fiskeriverket licens
till personer som kan uppvisa intäkter från fisket om 16 000
kr. Varje sökande prövas individuellt, och verket godtar även
lägre inkomster som grund för licens. Som bas för
inkomsträkningen anges nettointäkt för att undvika att
fritidsfiskare som önskar lyxutrustning inte skall kunna skaffa
sig sådan skattefritt. Ett beslut om att ange nettointäkten är
överklagat till regeringen. Eftersom frågan ligger under
prövning avstår utskottet från att göra något uttalande i detta
avseende.
Utskottet bedömer att med det anförda motionerna Jo407 och
Jo417 yrkande 3 har besvarats. Något riksdagsuttalande påkallas
inte.
I sitt beslut om införande av den nya fiskelagen beslöt
riksdagen, på utskottets förslag och till skillnad från
propositionen, att det dåvarande tillståndet att använda ålsax
borde finnas kvar. Samtidigt godkändes regeringens förslag om
redskapsbegränsningar för fritidsfisket.
Bestämmelsen om ålsax har införts i 6 § fiskeförordningen
(1993:1097). Reglerna för redskapsbegränsningar återges i 14 §
första stycket fiskeförordningen så, att den som fiskar med
rörliga redskap i vatten där fisket är fritt för var och en
endast får använda nät, långrev, ryssja, bur, handredskap och
håv. Med handredskap avses enligt 7 § fiskelagen spö, pilk och
liknande rörliga redskap som är utrustade med lina och högst tio
krokar. Detta innebär att fritidsfiskare inte får använda ålsax
på frifiskevatten och allmänt vatten. Tobisnot får användas
enbart av yrkesfiskare i fall där fisket inte bedrivs med stöd
av enskild fiskerätt.
Allmänt vatten ligger alltid minst 300 m från land eller
större ö, och utanför den s.k. tremeterskurvan om 3 m djup.
Enligt utskottets bedömning torde ålsax knappast, annat i
sällsynta undantagsfall, kunna användas på allmänt vatten som
regelmässigt har sådant djup att risk för allvarliga skador på
fisken uppstår. Någon ändring av lagstiftningen bör inte göras.
Utskottet är inte heller berett att förorda någon ändring av
14 § fiskeförordningen såvitt avser tobisnot. Motionerna Jo408,
Jo413 och Jo417 yrkande 5 avstyrks med hänvisning till det
anförda.
Utskottet erinrar om att syftet med införandet av
redskapsbegränsningar för fritidsfisket i den nya fiskelagen var
omsorgen om fiskbeståndet. Politiskt utgjorde beslutet ett led i
strävan att i nuvarande läge, då fiskbeståndet tryter, inte
alltför hårt kringskära yrkesfiskarnas försörjningsmöjligheter.
Utskottet fann att en redskapsbegränsning för nät till 180 m
borde vara tillräcklig för det fiske till husbehov som en
fritidsfiskare kan ha.
För att förenkla fiskeförordningarna beslöts samtidigt att
blott tre fiskestadgor skall finnas i fortsättningen.
Detaljfrågor av typen huruvida sammanbundna ryssjor skall
räknas som ett redskap bör enligt utskottets mening överlåtas på
Fiskeriverket att lösa. Över huvud finns det anledning att låta
någon tid förflyta innan konsekvenserna av den nya
lagstiftningen utvärderas. Med det anförda avstyrks motion Jo417
yrkandena 1, 2, 4 och 6.
Utskottet är inte heller berett att på detta stadium förorda
någon ändring av det nyligen införda systemet med relativt
enhetliga fiskeriförordningar vilka alla ligger under
Fiskeriverkets ansvar. För övrigt har enligt uppgift de i motion
Jo420 påtalade reglerna för hummerfisket överklagats hos
regeringen. Motionen avstyrks.
Med anledning av motion Jo402 yrkande 1 har utskottet erfarit
att förhandlingar med bl.a. Danmark förs om den s.k.
24-timmarsregeln enligt vilken Kustbevakningen har att
notificera med vederbörande myndighet i ett grannland om den
avser att gå in på dettas sjöterritorium.
I övrigt får utskottet med anledning av motionerna Jo402,
Jo403 och Jo410 anföra följande. Trålfiskegränserna följs
kontinuerligt och noggrant av Fiskeriverket och dess
Havsfiskelaboratorium. Utskottet förutsätter därvid att stor
hänsyn tas till de i motionerna framförda synpunkterna i syfte
att säkra reproduktionen av fisk i Laholmsbukten och
Skälderviken. Bukternas grunda vatten utgör livsviktiga
lekområden för fisk till gagn för såväl det framtida fisket i
Kattegatt och Öresund som det kustnära fisket i bukterna. Med
det anförda får motionernas syfte anses tillgodosett i betydande
utsträckning, och något särskilt riksdagsuttalande påkallas
inte.
Med anledning av motionerna Jo405, Jo406 yrkande 2 och Jo804
om sälstammens skador på fisket får utskottet anföra följande.
Naturvårdsverket har enligt jaktförordningen (1987:905; ändrad
1994:108) möjlighet att ge tillstånd till jakt efter säl om det
bedöms nödvändigt för att hindra skador på fiskares fångst eller
redskap. Vid tillståndsprövningen skall beaktas att fasta
stammar av dessa djur bör bevaras i landet.
Utskottet erinrar om att konflikter mellan areella näringar
och rovdjur alltid har funnits i Sverige. Sälskadorna utgör
numera ett ökande problem för yrkesfisket längs främst
Norrlandskusten. Skadorna uppges lokalt vara så omfattande att
det inte anses meningsfullt att bedriva ett kustnära fiske.
Utskottet betonar det stora allmänna intresset för att bevara
en livskraftig sälstam. Sälpopulationerna i Östersjön har varit
hårt trängda under en följd av år. Stammarna var redan kraftigt
decimerade av jakt när de drabbades av miljögifter. Nu ser
enligt Naturvårdsverket situationen något bättre ut för
Östersjöns sälar, och man kan hoppas på en återhämtning för
samtliga tre arter i Östersjön och Bottniska viken. Det är
därför av stor vikt att uppmärksamma problemen med sälskador på
det kustnära fisket. Dessa skador har enligt Naturvårdsverket
ökat snabbt under de senaste åren, bl.a. som en följd av den
minskade tillgången på fisk i havet.
Mot den angivna bakgrunden har Naturvårdsverket startat ett
projekt, Sälskador på fisk och fiskeredskap, och hemställt hos
regeringen att få disponera medel för detta. Projektet avses bli
samfinansierat av Naturvårdsverket, Fiskeriverket och
Världsnaturfonden WWF och skall pågå under en treårsperiod.
Avsikten är att få fram metoder för att skrämma sälarna från att
söka sin föda i och intill fiskeredskapen.
Utskottet erinrar om att fiskare erhåller ersättning för
sälskador enligt viltskadeförordningen. Ersättning utgår för
skadad fångst, reparation av redskap och material till dessa.
Systemet upplevs emellertid som otillfredsställande av både
fiskare och myndigheter.
Av det anförda framgår att de berörda myndigheterna aktivt
arbetar med sälproblemet. Därmed får motionernas syfte anses
delvis tillgodosett. Någon ytterligare riksdagens åtgärd med
anledning av motionerna Jo405, Jo406 yrkande 2 och Jo804 synes
inte påkallad.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande flexibla fartygslicenser
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo33 yrkande 2,
res. 1 (s)
2. beträffande begränsning av fiskeansträngning
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
fiskelagen (1993:787) såvitt avser 21 § andra stycket,
4. beträffande gemensamma regler i olika länder
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo34 yrkande 3,
5. beträffande fisket i Bottniska viken
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo406 yrkande 1,
6. beträffande fiskevårdsområden ovan odlingsgränsen
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo401,
7. beträffande samfällighetsförvaltning
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo421,
8. beträffande fiskerätten i statens vatten
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo422 yrkande 2,
9. beträffande yrkesfiskares skattevillkor
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo30 samt 1993/94:Jo35
yrkandena 1 och 5,
10. beträffande fiskekonto m.m.
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo35 yrkandena 2 och 4,
11. beträffande fisket och fiskerinäringen
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo694 yrkande 21,
res. 3 (s)
12. beträffande insatser för torsken
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo415,
13. beträffande forskning om utrotningshotade fiskstammar
att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo517 yrkande 4,
14. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar
att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Jo33 yrkande 1
antar regeringens förslag till lag om ändring i fiskelagen
(1993:787) såvitt avser 20 § andra stycket samt lagförslaget i
övrigt,
res. 4 (s)
15. beträffande forskning och undersökning rörande M74
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo34 yrkande 4 och
1993/94:Jo411 yrkande 1,
16. beträffande skydd för den naturreproducerande laxen
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo36, 1993/94:Jo38
yrkande 4 och 1993/94:Jo411 yrkande 2,
17. beträffande laxstammarna i Norrlandsälvarna
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo404, 1993/94:Jo412
och 1993/94:Kr509 yrkande 3,
18. beträffande fredningstiderna vid Norrbottenskusten
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo414,
19. beträffande laxfisket i Torne älv
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo418,
20. beträffande Vänerlaxen
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo37 yrkandena 3--6,
21. beträffande landningskontroll
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo38 yrkande 5,
22. beträffande yrkesfiskets trygghetsförsäkring
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Jo33 yrkande
3 och 1993/94:Jo34 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
23. beträffande information om sjukdomsförekomst m.m.
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo38 yrkandena 3 och 6,
res. 5 (nyd)
24. beträffande anslaget D 2
att riksdagen till Främjande av fiskerinäringen för
budgetåret 1994/95 under nionde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 3 684 000 kr,
25. beträffande statligt stöd till särskilda insatser för
fisket
att riksdagen medger att under budgetåret 1994/95 statligt
stöd beviljas till särskilda insatser för fisket med sammanlagt
högst 25 000 000 kr,
26. beträffande anslaget D 3
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1993/94:Jo33 yrkande 5 och 1993/94:Jo34
yrkande 1 till Särskilda insatser för fisket för budgetåret
1994/95 under nionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
26 391 000 kr,
27. beträffande stödåtgärder vid fiskebegränsning
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo38 yrkande 2,
res. 6 (nyd)
28. beträffande skrotningspremiefond
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo409,
29. beträffande anslaget D 4
att riksdagen till Bidrag till fiskevård för budgetåret
1994/95 under nionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 3 612 000 kr,
30. beträffande allmän fiskevårdsavgift
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo28, 1993/94:Jo32
yrkande 1, 1993/94:Jo33 yrkande 4, 1993/94:Jo34 yrkande 5 och
1993/94:Jo35 yrkande 3,
res. 7 (s)
31. beträffande fiskevårdsavgift för Vänern
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo29, 1993/94:Jo31 och
1993/94:Jo37 yrkande 1,
32. beträffande Laxfond Vänern
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo32 yrkande 2 och
1993/94:Jo37 yrkande 2,
33. beträffande fiskelicens
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo407 och
1993/94:Jo417 yrkande 3,
34. beträffande fiske med ålsax och tobisnot
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo408, 1993/94:Jo413
och 1993/94:Jo417 yrkande 5,
35. beträffande redskapsbegränsning
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo417 yrkandena 1, 2, 4
och 6,
36. beträffande bestämmelser för hummerfiske
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo420,
37. beträffande fisket i Öresund, Skälderviken och
Laholmsbukten
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo402, 1993/94:Jo403
och 410,
38. beträffande sälstammen
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo405, 1993/94:Jo406
yrkande 2 och 1993/94:Jo804.
Stockholm den 14 april 1994
På jordbruksutskottets vägnar
Margareta Winberg
I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar
Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s), Åke
Selberg (s), Lennart Brunander (c), Inge Carlsson (s), Kaj
Larsson (s), Max Montalvo (nyd), Ulla Pettersson (s), Carl G
Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Pehr Löfgreen (m), Lennart
Fremling (fp) och Carl Olov Persson (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Flexibla fartygslicenser (mom. 1)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge
Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson och Sinikka Bohlin (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 2" bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar den mening som uttrycks i motion Jo33 att det
vid utformningen av de nya reglerna är nödvändigt att tillse att
fartygslicensen ej knyts till vissa fiskslag eller redskap. Om
sådana regler infördes, skulle det innebära att den flexibilitet
som i dag är en av förutsättningarna för det svenska
yrkesfiskets fortlevnad togs bort. Det är också viktigt att
understryka att de tidigare uttalade intentionerna om att
Fiskeriverket individuellt måste pröva nytillkomna
licensansökningar fullföljs. Vad utskottet anfört med anledning
av yrkande 2 i motionen bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande flexibla fartygslicenser
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo33 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Individuella kvoter (mom. 3)
Max Montalvo (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar med "Förslaget om" och på s. 14 slutar med "yrkande 1"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar bedömningen i motion Jo38, att individuella
kvoter för varje fiskefartyg bör prövas för begränsning av
fiskeansträngningarna. Som motionärerna anför kan 90 dagars
fiskekvoter utgöra en grund för fångstbegränsning som kan ge
kontinuerlig tillförsel av färsk fisk. En begränsning bör
omfatta alla nationer inom det berörda fiskeområdet. Vad
utskottet anfört med anledning av yrkande 1 i motionen bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande individuella kvoter
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo38 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Fisket och fiskerinäringen (mom. 11)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge
Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson och Sinikka Bohlin (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18
börjar med "Utskottet delar även" och på s. 19 slutar med
"riksdagens sida" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den mening som uttrycks i den
socialdemokratiska partimotionen Jo694, att även fiskerinäringen
måste ta ett ökat sektorsansvar. Utskottet ser positivt på
möjligheten att införa miljökonsekvensbeskrivningar även för
denna näring. Risken för överuttag av fisk utgör stora problem.
Även fiskodlingar innebär risker för utslagning av arter och
utarmning av den genetiska variationen. Det är angeläget att öka
miljöhänsynen och krav på rening av fiskodlingar. Fisk- och
skaldjursodlingar kommer i framtiden att bli allt viktigare för
produktion av föda. Särskilt gäller det i fattigare länder. Det
gör det än mer angeläget att lösa miljöproblemen.
Större uppmärksamhet måste ägnas laxdöden (M74) och de höga
halterna miljögifter i Östersjöfisk. Här är regeringens hållning
passiv. Trots hälsoriskerna och den allt lägre
kläckningsfrekvensen av laxrom nonchalerar regeringen problemet.
Vad gäller M74 är det angeläget att de kunskaper som finns om
lax och laxproduktion under de senaste decennierna sammanställs
och korreleras till eventuella miljöstörningar eller
klimatvariationer. Samtidigt bör forskningen ges ökade resurser.
Vi kan emellertid inte vänta på åtgärder tills vi exakt
fastställt orsakerna. Då kan det vara för sent.
En genetisk utarmning hotar de naturreproducerande
laxstammarna och såväl yrkes- som fritidsfisket kan skadas
allvarligt om den nuvarande utvecklingen tillåts fortskrida. En
bedömning måste därför snarast göras av vilka politiska åtgärder
som är befogade. Annars kan vi i en snar framtid tvingas införa
stopp för laxfiske i Östersjön.
Både i Östersjö- och Nordsjösamarbetet bör Sverige arbeta för
att förebygga katastrofer till följd av överfiskning eller annat
felaktigt utnyttjande av havets resurser. Det är också angeläget
att kartlägga dumpade gifter, gammal krigsmateriel etc. som på
sikt kan komma att förorena havsmiljön. Diskussioner måste
påbörjas om vilka åtgärder som är nödvändiga att vidta och hur
de skall bekostas.
Vad utskottet anfört med anledning av yrkande 21 i motionen
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande
lydelse:
11. beträffande fisket och fiskerinäringen
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo694 yrkande 21
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Miljökonsekvensbeskrivningar (mom. 14)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge
Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson och Sinikka Bohlin (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20
börjar med "Utskottet finner" och slutar med "i fiskelagen" bort
ha följande lydelse:
Utskottet stöder i och för sig regeringens förslag att genom
ändring i fiskelagen göra det möjligt för regeringen att besluta
att miljökonsekvensbeskrivningar skall göras på fiskets område
vad gäller fiskemetoder och utsättning av fiskarter. Utskottet
anser emellertid att lagtexten borde utformas i enlighet med
utredningens förslag. Som framhålls i motion Jo33 är det viktigt
att det i lagtexten klargörs att miljökonsekvensbeskrivning
skall krävas för varje verksamhet av större eller mer
principiell betydelse inom fiskets område som riskerar att
påverka miljön negativt. Det kan t.ex. gälla nya fiskemetoder
och utsättning av fiskarter utanför deras naturliga
utbredningsområde. I annat fall riskeras att regler om
miljökonsekvensbeskrivning tekniskt försvårar utsättning av
traditionella arter.
I fråga om finansiering av miljökonsekvensbeskrivningar för
fisket vill utskottet understryka vikten av att dessa bekostas
av tillsynsmyndigheten, så att ej små enskilda aktörer tvingas
att bekosta omfattande utredningar.
Utskottet förordar således att riksdagen med anledning av
yrkande 1 i motionen avslår regeringens förslag till införande
av ett andra stycke i 20 § fiskelagen samt hemställer att
regeringen återkommer med nytt förslag om
miljökonsekvensbeskrivningar i enlighet med vad utskottet
anfört.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande
lydelse:
14. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo33 yrkande 1
avslår regeringens förslag till lag om ändring i fiskelagen
(1993:787) såvitt avser 20 § andra stycket samt som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Information om sjukdomsförekomst m.m. (mom. 23)
Max Montalvo (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27
börjar med "Utskottet har" och slutar med "och 6" bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar den mening som uttrycks i motion Jo38 att
sjukdomsförekomst på fisk måste följas upp i större omfattning
än vad som sker för närvarande. Fiskare av alla slag bör
uppmärksammas på detta genom ökad information. Redan på ett
tidigt stadium bör orsakssamband mellan sjukdom och miljö
utprovas.
Det finns, som motionärerna framhåller, en varierande
uppfattning av vad kvalitetsbegreppet "färsk fisk" innebär. När
fångsten ligger kyld på större fiskefartyg från måndag till
landningen på torsdag och når konsumenterna veckan efter är det
av stor vikt att definiera vilka kriterier som färsk fisk skall
uppfylla när den når konsumenten. Riksdagen bör begära att
regeringen låter fastställa en definition på sådan vara.
Vad utskottet anfört med anledning av yrkandena 3 och 6 i
motionen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande
lydelse:
23. beträffande information om sjukdomsförekomst m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo38 yrkandena 3
och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
6. Stödåtgärder vid fiskebegränsning (mom. 27)
Max Montalvo (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28
börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "anslaget
utvidgas" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den mening som uttrycks i motion Jo38 att när
fisktillgången är mycket begränsad bör yrkesfiskarnas möjlighet
till egen förädling och distribution ges uppmärksamhet och ingå
i stödåtgärder vid fiskebegränsning. Riksdagen bör i ett
uttalande ge regeringen till känna vad utskottet anfört med
anledning av yrkande 2 i motionen.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande
lydelse:
27. beträffande stödåtgärder vid fiskebegränsning
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo38 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Allmän fiskevårdsavgift (mom. 30)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge
Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson och Sinikka Bohlin (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29
börjar med "Som framgår" och på s. 30 slutar med "inte påkallad"
bort ha följande lydelse:
Utskottet erinrar om att utredningen redovisat behovet av att
införa en allmän fiskevårdsavgift för att finansiera
fiskevårdande åtgärder, bildande av fiskevårdsområden och
verksamhet för utsättning av fisk.
Som framhålls i motion Jo33 kommer ett eventuellt svenskt
medlemskap i den europeiska unionen EU med stor sannolikhet att
innebära ett ökat utnyttjande av de fiskresurser som vårt land
äger. I medlemsförhandlingarna har EU accepterat att under en
treårsperiod finansiera utsättning av laxsmolt i samma
omfattning som under det bilaterala avtalet med EU. Någon annan
fiskevård har inte överenskommits mellan Sverige och unionen.
Det är som motionärerna framhåller ett önsketänkande att tro att
pengar från EU skall finansiera fiskevården i Sverige samtidigt
som våra nordiska grannländer och ett flertal av EU:s
medemsländer redan i dag finansierar sina fiskevårdsinsatser
med någon form av fiskevårdsavgift.
En allmän fiskevårdsavgift bör bygga på gemensamma principer
för samtliga vattenområden. Jordbruksdepartementet bör få i
uppdrag att utarbeta ett sådant förslag. Vad utskottet sålunda
anfört bör riksdagen med bifall till motion Jo33 yrkande 4 samt
med anledning av motionerna Jo28 och Jo32 yrkande 1 som sin
mening ge regeringen till känna. Därmed avstyrks motionerna Jo34
yrkande 5 och Jo35 yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande
lydelse:
30. beträffande allmän fiskevårdsavgift
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Jo33 yrkande 4
och med anledning av motionerna 1993/94:Jo28 och 1993/94:Jo32
yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1993/94:34 yrkande 5 och
1993/94:Jo35 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Bestämmelser för hummerfiske (mom. 36)
Inga-Britt Johansson (s) anför:
Det s.k. vårfisket efter hummer i Bohuslän utgör en viktig del
av inkomsten för det kustnära och småskaliga fisket.
Kustfiskarna har hummerfisket under våren (i första hand maj och
halva juni) som ett betydelsefullt komplement till övrigt fiske
under en period med begränsade möjligheter till andra inkomster.
Det upplevs som felaktigt att gällande bestämmelser utan
övertygande motivering ändrats för hummerfisket på västkusten.
Jag delar den uppfattning som redovisas i motion Jo420, att de
bestämmelser som gällt fram till 1993-12-31 bör återinföras i
Fiskeriverkets föreskrifter.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Jan Jennehag (v) anför:
Enligt min mening borde utskottet ha anslutit sig till de
socialdemokratiska reservationerna i detta betänkande.
Förslag till lag om ändring i fiskelagen (1993:787)