Utskottet behandlar här en proposition med förslag om
utvidgande av Norra Kvills nationalpark. Förslaget tillstyrks.
I betänkandet behandlas även ett antal under allmänna
motionstiden 1994 väckta motioner om naturvård, biologisk
mångfald m.m. Utskottet påpekar att flera motioner utgör en
upprepning av motioner som behandlades så sent som i december
1993 i samband med riksdagens beslut om en strategi för
biologisk mångfald (1993/94:JoU9).
Utskottet gör vidare några principuttalanden om den
ansvarsfördelning som bör råda mellan statsmakterna i
naturvårdsfrågor. Enligt utskottets mening bör riksdagen i
första hand koncentrera sina resurser på de övergripande
frågorna, såsom lagstiftning, budgetreglering och mål och
riktlinjer för naturvården. De motioner som innehåller yrkanden
om skydd för enskilda och specificerade skyddsobjekt eller
naturområden kan i regel inte bli föremål för någon närmare
sakbehandling i utskottet. Dessa frågor har riksdagen i stor
enighet delegerat till regeringen och vederbörande centrala och
regionala myndigheter. Att i utskottsberedningen pröva
skyddsbehov och naturvärden för sådana områden skulle, om det
över huvud taget vore praktiskt genomförbart, kräva en
oproportionerligt stor andel av utskottets tid och resurser och
innebära en risk för att utskottet i motsvarande mån måste
nedprioritera de frågor som tillhör riksdagens primära
ansvarsområde.
Samtliga motioner avstyrks.
Propositionen
Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet) föreslår i
proposition 1993/94:164 att riksdagen medger att angivna områden
i Vimmerby kommun avsätts för att utvidga Norra Kvills
nationalpark.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en utvidgning av Norra Kvills
nationalpark i Vimmerby kommun. Nationalparken, som kommer att
omfatta 111 hektar, ligger i ett kuperat landskap i utkanten av
norra delen av sydsvenska höglandets urbergsplatå.
Nationalparken utgörs huvudsakligen av barrskog. Syftet med
nationalparken är att bevara ett sydsvenskt barrskogsområde i
sitt naturliga tillstånd och för fri utveckling mot urskog.
Motioner väckta under allmänna motionstiden
1993/94:Jo216 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om inrättande av ett
genresurscentrum vid SLU-Balsgård, Kristianstad.
1993/94:Jo523 av Bengt Silfverstrand och Anita Jönsson (s)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär lagstiftning mot
jätteloka i enlighet med vad som anförts i motionen.
1993/94:Jo606 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
tillägg till den svenska CW-listan till skydd för våtmarker i
inre delen av Skälderviken och Lundåkrabukten.
1993/94:Jo608 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att rensa Österlens sandstränder från ruttnande tång.
1993/94:Jo610 av Inga Berggren och Per Stenmarck (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att förhindra spridning av jätteloka.
1993/94:Jo618 av Ingbritt Irhammar och Lennart Brunander (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om bevarande av genresurser hos
trädgårdsväxter.
1993/94:Jo619 av Ulf Björklund och Alwa Wennerlund (kds) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om regeringens ansvar för stöd till
bevarandet av de svenska husdjurens lantraser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en koppling bör ske mellan
NOLA-bidrag, m.fl. miljöfrämjande bidrag, och bevarandearbetet
av lantraser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att alla djurparker stimuleras att bli med
i ett nätverk för skydd av de svenska lantraserna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att bevarandet av sperma och
embryon får tillfredsställande kontroll och skydd.
1993/94:Jo624 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
skärpt förbud mot fångst av fredade fågelarter i länderna kring
Medelhavet.
1993/94:Jo626 av Göthe Knutson och Kjell Ericsson (m, c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett pilotprojekt i turistintensiva
områden, gärna förlagt till Värmland och Dalsland.
1993/94:Jo629 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bättre samordning mellan jordbruks- och
naturvårdsmyndigheter, när det gäller bestämmelser och bidrag
inom Häckeberga naturvårdsområde och övriga naturvårdsområden i
Skåne,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bättre möjligheter för kommunerna att
påverka miljöpolitiska beslut, där kommunerna har stort
naturvårdsansvar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en långsiktig åtgärdsplan för
strandskyddande åtgärder utefter den skånska kusten.
1993/94:Jo632 av Rolf L Nilson (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att tillräckliga ekonomiska resurser skall
avsättas för att bevara Ölands unika naturvärden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att pröva systemet med en miljöavgift på
övernattning på Öland,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att använda arbetsmarknadspolitiska medel
för att bevara Ölands unika naturvärden.
1993/94:Jo635 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas
2. att riksdagen fastställer målet om säkerställande av 5 %
av den produktiva skogen i reservat inom 15 år.
1993/94:Jo642 av Bertil Måbrink och Jan Jennehag (v) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att öka skogsreservatbildningen och skydda
våra sista rester av naturskog,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att skyndsamt inrätta naturreservat på
Bromsvallsberget.
1993/94:Jo663 av Ingela Mårtensson och Siw Persson (fp) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i naturvårdslagen att utrotningshotade arters
livsmiljöer ges ett varaktigt skydd.
1993/94:Jo666 av Sylvia Lindgren m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att bevara den biologiska mångfalden bland
odlade växter.
1993/94:Jo669 av Margitta Edgren och Christer Lindblom (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av ett statligt
genbanksarkiv för bevarandet av våra husdjursraser.
1993/94:Jo672 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att medel bör anslås för att bevara svenska lantraser.
1993/94:Jo679 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ökat skydd för naturområden i Stockholms
län,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om omfördelning av anslag till
naturvårdsåtgärder i jord- och skogsbruk i Stockholms län.
1993/94:Jo693 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en utvidgning av dikningsförbudet i
södra Sverige skall ske så att förbudet även kommer att omfatta
Svenljunga, Tranemo och Ulricehamns kommuner.
1993/94:Jo694 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förvaltning av naturvårdsmarker och
fallrättigheter,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om handel med hotade arter.
1993/94:A453 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om grönområden och öppna landskap.
1993/94:A470 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inrättandet av en naturvårdsfond.
Utskottet
Norra Kvills nationalpark
I propositionen anförs att Norra Kvills nationalpark ligger i
utkanten av norra delen av sydsvenska höglandets urbergsplatå.
Landskapet är kuperat och kan karaktäriseras som vågig
bergkullterräng. Den nuvarande nationalparken Norra Kvill
omfattar endast 27,5 hektar, varav 1 hektar utgörs av sjö och
återstoden av myr och skog. År 1988 förvärvade Statens
naturvårdsverk ytterligare mark runt nationalparken.
Den föreslagna nationalparken domineras av en bågformig, på
sina ställen brant avgränsad höjdrygg som nästan omsluter två
näringsfattiga skogstjärnar, Stora och Lilla Idgölen.
Höjdförhållandena varierar kraftigt inom området. Sjöarna ligger
på en nivå av 180 meter över havet, och den högsta punkten är
Idhöjden, 230 meter över havet.
Berggrunden utgörs av smålandsgranit. De lösa avlagringarna
domineras av blockrik morän, som framför allt i höjdlägen ofta
är storblockig. Berg i dagen finns endast på Idhöjden och i
områdets nordvästra del. Hela det föreslagna området ligger
ovanför högsta kustlinjen som i denna del av landet ligger ca
135 meter över havet. Moränen är därför inte utsvallad av
havet.
De dominerande vegetationstyperna är barrblandskog av två
slag, dels en frisk ristyp med fältskikt av blåbär, dels en
torrare variant med större inslag av tall och ljung. Därutöver
finns områden med tallskog av både torr och våt ristyp samt
granskog av frisk lågörttyp resp. sumpgranskog. Dessutom finns
blandskog av fuktig till våt örttyp vid Stora Idgölens utlopp.
Här växer också ädla lövträd som alm, ask och lind.
Fältskiktet domineras av mossor och lavar som i en stor del av
området bildar heltäckande mattor, även på relativt blockrik
mark. I gammal granskog finns också hänglavar.
Floran i området är rik med ett flertal arter utöver vad som
är vanligt i barrskog. Här finns t.ex. skogssvingel, backvicker,
blodnäva, vippärt, skärmstarr, häxört, tallört och ängskovall.
Bland orkidéerna märks knärot, ängsnycklar och Jungfru Marie
nycklar. En hög andel torrakor och lågor i olika stadier av
nedbrytning ger en rik livsmiljö för hålbyggande fåglar och
vedlevande insekter.
Norra Kvills nationalpark är ett omtyckt utflyktsmål. Naturen
i den föreslagna parken är storslagen med blockig terräng, grova
träd, vindfällen, tjärnar och kuperad terräng. Utsikten från
Idhöjden är vacker och vandringsleden upp till Idhöjden är
flitigt använd.
Sammanfattningsvis anför regeringen att Norra Kvill som en
orörd skog i södra Sverige har en unikt hög kvalitet med stora
naturvärden. Området är en betydande sevärdhet. Med den
föreslagna utvidgningen får området en betydligt bättre
avgränsning och kommer att omfatta en hel bergkulle. Den unika
karaktären motiverar att området -- trots en fortfarande
begränsad areal -- bibehålls som nationalpark.
Hela det område som berörs av utvidgningen ägs av staten.
Syftet med nationalparken är att bevara ett sydsvenskt
barrskogsområde i dess naturliga tillstånd och för fri
utveckling mot urskog. I detta syfte bör ingå att bevara
områdets vegetation och djurliv i huvudsak i dess naturliga
tillstånd och att ge allmänheten möjlighet att uppleva områdets
unika natur. För att uppnå syftet bör ingen exploaterande
verksamhet eller skadegörelse på mark och vegetation tillåtas.
Vidare bör störning av skyddsvärt djurliv förhindras. Alla
anordningar för friluftslivet bör iordningställas med
vederbörlig anpassning till den känsliga naturmiljön.
Information om områdets kvaliteter bör utarbetas och göras
tillgänglig för allmänheten.
Utskottet delar regeringens bedömning att Norra Kvills
nationalpark med den föreslagna utvidgningen utgör ett
naturområde med hög kvalitet och stora naturvärden. Utskottet
tillstyrker förslaget om utvidgning av nationalparken.
Naturvård och biologisk mångfald m.m.
Utskottets överväganden
Inledande synpunkter
Utskottet har funnit lämpligt att i detta sammanhang behandla
ett antal fristående motioner om naturvård, bevarande av djur-
och växtarter m.m.
Som en allmän synpunkt beträffande dessa motioner vill
utskottet framhålla att riksdagens primära ansvar i fråga om
naturvården bör vara att besluta om budgetreglering, om
övergripande mål och riktlinjer samt om generell normgivning
rörande det regelverk som ger ansvariga myndigheter nödvändiga
instrument för att skydda vissa naturtyper och naturområden m.m.
Många motioner tar emellertid upp rena tillämpningsfrågor i form
av krav på skyddsåtgärder för specificerade områden och regioner
eller berör generella föreskrifter på beslutsområden där
riksdagen i stor enighet delegerat normgivningsmakten till
regeringen eller vederbörande myndighet. Som framgår av
Riksdagsutredningens överväganden torde riksdagen inte, annat än
undantagsvis, kunna avsätta nödvändiga resurser och skaffa sig
tillräcklig överblick för att sakbehandla den typen av motioner
(se 1993/94:TK1 s. 100 f.). Detta gäller i synnerhet sådana
motioner som förutsätter att utskotten rutinmässigt, utan att
beakta tidigare riksdagsbeslut om delegation av normgivningen
eller beslutanderätten inom ett visst område, prövar frågor som
innefattas i ett sådant bemyndigande. Utskottet vill dessutom
framhålla att det i riksdagens övergripande ansvar för
naturvården måste ingå ett ansvar för en rikstäckande bedömning
av olika skyddsobjekt och inte bara för sådana lokala eller
regionala objekt som aktualiseras i enskilda motioner. I de fall
utskottet finner tillräckligt starka skäl för att gå in på en
mer djupgående prövning av delegerade frågor kan detta lämpligen
göras i samband med utskottets uppföljnings- och
utvärderingsverksamhet inom ett visst ämnesområde.
Vidare vill utskottet framhålla att ett flertal motioner
återigen tar upp frågor som utförligt behandlades så sent som i
december 1993 i samband med att riksdagen beslutade om en
strategi för biologisk mångfald (prop. 1993/94:40,
1993/94:JoU9).
En strategi för biologisk mångfald m.m.
I beslutet om en strategi för biologisk mångfald tillstyrktes
regeringens förslag om en nationell strategi med grundläggande
principer för bevarande av biologisk mångfald och hållbart
nyttjande av biologiska resurser. Miljömålen skall ges samma
vikt och betydelse som skilda ekonomiska överväganden, och en
helhetssyn skall tillämpas vad gäller åtgärder för att
upprätthålla ekologiska processer och säkra arters långsiktiga
överlevnad. Ett nationellt centrum och en vetenskaplig kommitté
för forskning om biologisk mångfald etableras, och en
informationskampanj om biologisk mångfald inom jordbruksområdet
genomförs. Regler för miljökonsekvensbeskrivningar i jordbruket
införs, och den riksomfattande våtmarksinventeringen slutförs
genom inventering av Norrbottens län. Ett svenskt system för
miljöstöd anpassat till EU:s regelverk skall utarbetas.
Bevarandeplaner för samtliga svenska lantsorter och
husdjursraser upprättas, och resurser avsätts till stöd för
uppbyggnaden av verksamheten vid Stiftelsen Bohus Avelscentrum
-- Nordens Ark.
Efter ovannämnda riksdagsbeslut har utskottet vid beredningen
av Miljö- och naturresursdepartementets huvudtitel behandlat
konkreta förslag om medelstilldelning för vissa ändamål avseende
biologisk mångfald m.m. (1993/94:JoU15). Särskilda resurser har
avsatts för inrättande av ett centrum för forskning om biologisk
mångfald (1993/94:UbU5). Sammantaget innebär budgetförslagen en
förstärkning inom området biologisk mångfald med 31,8 miljoner
kronor. I proposition 1993/94:111 har ytterligare överväganden
gjorts om uppföljningen av UNCED-konferensen i fråga om
biologisk mångfald. Kommunernas ansvar understryks när det
gäller att följa rekommendationerna i Agenda 21 genom lokala
handlingsprogram för en hållbar utveckling inför nästa
århundrade (se 1993/94:JoU19). Den 9 december 1993 har
regeringen ratificerat konventionen om biologisk mångfald. En
landsstudie om biologisk mångfald beräknas enligt uppgift från
regeringskansliet bli färdigställd i maj 1994.
När det gäller motioner om vissa regionala miljöfrågor bör
nämnas att Plan- och bygglagutredningen nyligen, med
utgångspunkt i vad som anförs i propositionen om en strategi för
biologisk mångfald, framlagt förslag om ökad miljöhänsyn i
planering och byggande. Särskild uppmärksamhet har ägnats
behovet av och förutsättningarna för att skydda och säkerställa
parker och grönområden i våra städer och tätorter
(dir. 1993:122, SOU 1994:36). Vidare har regeringen den 1 mars
1994 tillsatt en delegation för miljöinriktad regionplanering i
Skåne (dir. 1994:15).
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna
Jo606, Jo618, Jo619, Jo624, Jo629 yrkandena 1--3, Jo632, Jo666,
Jo669, Jo672, Jo679 yrkandena 13 och 14, Jo694 yrkande 22,
A453 yrkande 9 och A470 yrkande 9.
I anslutning till motion Jo216 om ett genresurscentrum för
hortikulturell växtförädling vid Balsgård hänvisar utskottet
till vad som anförts ovan om resurser för bl.a. forskning om
biologisk mångfald. Utskottet delar motionärens bedömning så
till vida att SLU:s institution för trädgårdsvetenskap i
Balsgård bedriver en omfattande verksamhet som sammantaget
innebär ett betydande bidrag till höjningen av mervärdet hos de
genetiska resurserna. Utskottet utgår från att verksamheten kan
fylla en viktig funktion i det fortsatta utvecklings- och
uppföljningsarbetet inom ramen för den beslutade strategin för
biologisk mångfald. När det gäller frågor om lokaliseringen av
resurser inom högskoleväsendet i form av forskartjänster eller
av medel för investeringar m.m. vill utskottet emellertid
framhålla att riksdagen regelmässigt avstår från att uttala sig
i dessa ämnen med hänvisning till den ansvarsfördelning som
råder på detta område (se t.ex. 1993/94:UbU5). Med det anförda
föreslår utskottet att motion Jo216 lämnas utan någon vidare
åtgärd.
I anslutning till motion Jo663 om utrotningshotade arters
livsmiljöer får utskottet anföra följande. Med anledning av
riksdagens beslut om biotopskyddet har regeringen med stöd av
21 § naturvårdslagen utfärdat föreskrifter i
naturvårdsförordningen (SFS 1993:1086) som trätt i kraft den
1 januari 1994. Bestämmelserna är konstruerade så att det
direkt i förordningen anges att arbetsföretag som kan skada
naturmiljön inte får utföras inom sådana skyddsvärda biotoper
som anges i bilaga 1 till förordningen. I bilagan anges sju
olika typer av biotoper, nämligen alléer, källor med omgivande
våtmark i jordbruksmark, odlingsrösen i jordbruksmark,
pilevallar, småvatten och våtmarker i jordbruksmark, stenmurar i
jordbruksmark och åkerholmar. Här föreligger således ett
generellt och rikstäckande skydd för de angivna biotoperna.
Vidare föreskrivs i olika paragrafer att skogsvårdsstyrelsen
resp. länsstyrelsen får förbjuda arbetsföretag inom länet som
kan skada naturmiljön inom sådana skyddsvärda biotoper som anges
i bilaga 2 resp. i 19 c § förordningen. Utskottet utgår från
att regeringen fullföljer beslutet om en strategi för biologisk
mångfald med inriktning mot att åstadkomma ett successivt allt
starkare skydd för utrotningshotade arters livsmiljöer. Härvid
måste givetvis också berättigade krav på rättssäkerhet för
enskilda markägare beaktas. Det bör tilläggas att frågor om
biotopskyddets rättsliga reglering också kan förväntas bli
aktuella i samband med den aviserade propositionen om en
miljöbalk. Utskottet avstyrker motion Jo663 i den mån den inte
tillgodoses med det anförda.
Vissa naturvårdsfrågor i övrigt
I anslutning till motion Jo608 om åtgärder för att rensa
Österlens sandstränder från ruttnande tång vill utskottet
framhålla att frågan i första hand bör bedömas av regionala och
lokala myndigheter. Enligt 16 § hälsoskyddslagen skall kommunen
ägna särskild uppmärksamhet åt badanläggningar och strandbad
m.m. Utskottet hänvisar också till den ovannämnda delegationen
för miljöinriktad regionplanering i Skåne.
Motion Jo626 tar upp problemen med allemansrätten och
turismen, och motionärerna föreslår ett pilotprojekt med
avgifter för lägerplatser m.m. i Värmland och Dalsland.
Utskottet erinrar om att frågor om allemansrätten utförligt
behandlats vid ett flertal tillfällen, senast i betänkandet
1992/93:JoU3. I proposition 1993/94:117 om inkorporering av
Europakonventionen m.m. föreslås ett tillägg till 2 kap. 18 §
regeringsformen att alla skall ha tillgång till allemansrätten
oberoende av vad som i paragrafen föreskrivs om egendomsskyddet
(se 1993/94:KU24). Vad särskilt gäller frågor om
avgiftsbeläggning vill utskottet framhålla att det ankommer på
vederbörande markägare att bedöma om det finns förutsättningar
att avgiftsbelägga olika typer av anläggningar m.m. i naturen
inom de ramar som rättspraxis anger. Rätten att ta ut avgift
eller skyldigheten att betala avgift kan ej styras genom ett
fristående uttalande från riksdagens sida. Utskottet vill dock i
detta sammanhang ifrågasätta kopplingen mellan å ena sidan
allemansrätten och å andra sidan rätten att ta ut avgift för ett
beteende som orsakar skador på naturen eller andra olägenheter
och störningar som inte är försumbara. Den grundläggande
principen bör givetvis vara att allemansrätten utövas på ett
sätt som inte vållar några olägenheter av detta slag. I de
situationer då ett naturområde exploateras mer eller mindre
yrkesmässigt, t.ex. genom att det arrangeras naturresor för
grupper av besökare, kan det ifrågasättas om begreppet
allemansrätt över huvud taget är tillämpligt. När det gäller
möjligheten att på offentligrättslig väg skydda naturen för
slitage i sådana sammanhang bör också nämnas att riksdagen år
1991 fattade beslut om s.k. naturvårdsvakter med befogenheter
som anges i 36 a § naturvårdslagen (1990/91:JoU30,
SFS 1991:641). Denna paragraf gäller dock endast naturområden
och naturföremål som omfattas av förordnande enligt
naturvårdslagen, t.ex. naturreservat och naturvårdsområden.
Enligt vad utskottet erfarit har Statens naturvårdsverk och
Lantbrukarnas Riksförbund gjort framställningar till regeringen
i hithörande frågor, vilka bereds i Miljö- och
naturresursdepartementet.
Det kan tilläggas att frågor om allemansrätt och
avgiftsbeläggning uppmärksammats bl.a. av länsstyrelserna i
Värmlands och Älvsborgs län. Enligt vad utskottet erfarit har de
båda länsstyrelserna sedan en tid tillbaka drivit en
försöksverksamhet i samarbete med kommuner, researrangörer och
enskilda markägare. Verksamheten innefattar bl.a. ett system med
frivilliga avgifter för s.k. naturkort och ersättning till
markägare som åtar sig att anlägga och sköta rastplatser eller
liknande.
Med det anförda bör motion Jo626 anses tillgodosedd. Motionen
påkallar ingen särskild åtgärd från riksdagens sida.
Frågor om reservatsbildningen på skogsmark m.m. behandlades
dels i utskottets betänkande våren 1993 om en ny skogspolitik
(1992/93:JoU15), dels i samband med årets budgetberedning
(1993/94:JoU13 och 1993/94:JoU15). I samband med
budgetberedningen anordnade utskottet en utfrågning med
representanter för Näringsdepartementet, Domän AB, Svenska
naturskyddsföreningen och Skogsägarnas Riksförbund. Utskottet
erhöll därvid en utförlig redovisning av avtalet mellan staten
och Domän AB i de delar som gäller skyddet för olika
markkategorier och av det inventeringsarbete som nu pågår i
syfte att ytterligare klarlägga skyddsbehovet för vissa områden.
Utskottet avstyrker motionerna Jo635 och Jo642 yrkande 1 med
denna hänvisning.
Yrkande 2 i motion Jo642 gäller inrättande av naturreservat på
Bromsvallsberget i Ilsbo, Hudiksvalls kommun. Utskottet får
erinra om att frågor om inrättande av naturreservat är
förvaltningsärenden som i första instans endast kan beslutas av
vederbörande länsstyrelse (7 § naturvårdslagen). Yrkandet
avstyrks.
I motion Jo694 yrkande 19 anförs att den framtida
förvaltningen av Fastighetsverkets naturvårdsmarker och
fallrättigheter bör utredas. När det gäller marker av betydelse
för naturvården hänvisar utskottet till vad som anförts ovan om
samarbetet mellan staten och Domän AB. I anslutning till
synpunkterna på vissa fallrättigheter erinrar utskottet om att
staten i samband med överföringen av verksamheten vid Statens
vattenfallsverk till aktiebolagsform undantog alla vattenområden
och älvsträckor som skyddas enligt naturresurslagen (se
1991/92:NU10). De förvaltas nu av Fastighetsverket. Det bör
framhållas att områdena oavsett ägande- och förvaltningsform
åtnjuter lagfäst skydd så länge riksdagen inte beslutar om
ändring av motsvarande bestämmelser i naturresurslagen.
Motionsyrkandet påkallar således ingen åtgärd från riksdagens
sida.
Enligt motion Jo693 yrkande 3 bör dikningsförbudet i 19 h §
naturvårdsförordningen omfatta även våtmarker i Svenljunga,
Tranemo och Ulricehamns kommuner. Utskottet hänvisar till vad
som anförts inledningsvis om ansvarsfördelningen mellan
statsmakterna i naturvårdsfrågor och erinrar om att riksdagen i
18 d § naturvårdslagen gett regeringen bemyndigande att
förbjuda viss markavvattning inom områden där det är särskilt
angeläget att våtmarkerna bevaras. De län, kommuner och områden
som regeringen med stöd av detta bemyndigande beslutat skydda
anges i bilaga 3 till naturvårdsförordningen (1993:1086).
Enligt bilagan gäller skyddet hela Älvsborgs län med undantag av
Ulricehamns, Tranemo och Svenljunga kommuner. Sammanlagt
omfattar bilagan 13 län, 17 kommuner och 14 områden. Enligt
utskottets mening kan riksdagen av praktiska och principiella
skäl knappast gå in på en närmare bedömning av vilka våtmarker
som finns i de av motionärerna angivna kommunerna och vilket
skyddsvärde som kan föreligga hos dessa våtmarker. För
tydlighetens skull bör framhållas att tillståndsplikten för
markavvattning enligt 18 c § naturvårdslagen gäller i hela
landet. Motionsyrkandet avstyrks.
Två motioner, Jo523 och Jo610, tar upp behovet av lagstiftning
för att begränsa spridningen av jättelokan (Heracleum
mantegazzianum). Utskottet delar i huvudsak motionärernas
synpunkter angående problemen med jättelokans utbredning och
konstaterar att det kan finnas behov av översyn av
lagstiftningen för att ge möjligheter att förhindra fortsatt
spridning m.m. Statens naturvårdsverk har i en skrivelse i
november 1993 anhållit att regeringen prövar frågan om
lagstiftning i syfte att förhindra införsel, försäljning,
spridning och odling av jätteloka. Skrivelsen övervägs i Miljö-
och naturresursdepartementet. I avvaktan på resultatet av
regeringens prövning bör motionerna inte nu föranleda någon
särskild åtgärd.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande Norra Kvills nationalpark
att riksdagen medger att i propositionen angivna områden i
Vimmerby kommun avsätts för att utvidga Norra Kvills
nationalpark,
2. beträffande frågor som behandlats i samband med
riksdagens beslut om en strategi för biologisk mångfald m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo216, 1993/94:Jo606,
1993/94:Jo618, 1993/94:Jo619, 1993/94:Jo624, 1993/94:Jo629
yrkandena 1--3, 1993/94:Jo632, 1993/94:Jo663, 1993/94:Jo666,
1993/94:Jo669, 1993/94:Jo672, 1993/94:Jo679 yrkandena 13 och 15,
1993/94:Jo694 yrkande 22, 1993/94:A453 yrkande 9 och
1993/94:A470 yrkande 9,
3. beträffande ruttnande tång på Österlens sandstränder
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo608,
4. beträffande pilotprojekt för allemansrätten
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo626,
5. beträffande dikningsförbud i Svenljunga, Tranemo och
Ulricehamn
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo693 yrkande 3,
6. beträffande förvaltningen av naturvårdsmarker och
fallrättigheter m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo635 yrkande 2,
1993/94:Jo642 och 1993/94:Jo694 yrkande 19,
7. beträffande åtgärder mot jättelokan
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo523 och
1993/94:Jo610.
Stockholm den 19 april 1994
På jordbruksutskottets vägnar
Margareta Winberg
I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar
Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Åke Selberg (s), Lennart
Brunander (c), Inge Carlsson (s), Mona Saint Cyr (m), Kaj
Larsson (s), Dan Ericsson i Kolmården (kds), Max Montalvo (nyd),
Ulla Pettersson (s), Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s),
Lena Klevenås (s) och Lennart Fremling (fp).