I betänkandet behandlas regeringens skrivelse (1992/93:255) om
inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG. Vidare
behandlas 26 motionsyrkanden väckta dels med anledning av
skrivelsen, dels under den allmänna motionstiden 1993.
Utskottet föreslår att riksdagen lämnar utan erinran vad
regeringen anfört i skrivelsen. De avsnitt i skrivelsen som inte
särskilt berörs har inte ansetts påkalla några närmare
kommentarer från utskottets sida. Samtliga motionsyrkanden
avstyrks.
Till betänkandet har fogats två reservationer (s, nyd) och en
meningsyttring (v).
Skrivelsen
Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet) har genom
skrivelse 1992/93:255 berett riksdagen tillfälle att ta del av
vad som anförts om inriktningen av det svenska miljöarbetet inom
EES och EG.
Motioner
Motioner med anledning av skrivelsen
1992/93:Jo110 av Jan Jennehag m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om de miljökrav Sverige bör ta upp i sitt
samarbete med EG.
1992/93:Jo111 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en ny redogörelse för den svenska strategin
inför det svenska miljöarbetet inom EES och EG.
1992/93:Jo112 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att anpassningen till EES-avtalet med det
snaraste genomförs,
2. att riksdagen hos regeringen begär redogörelse för hur
anpassningen till EES-avtalet i praktiken genomförts,
3. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av dess
bedömning av konsekvenserna på miljöområdet av ett nej till
medlemskap i folkomröstningen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ytterligare reglering av asbest,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tydliga krav på åtgärder från samhällets
sida då kvalitetsnormer ej uppfylls,
6. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag till
implementering av det i EES-avtalet ingående EG-direktivet om
skydd för grundvatten,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till reglering
som garanterar allmänhetens inflytande i enlighet med EG:s
direktiv 85/337,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om redogörelse för hur myndigheter på olika
nivåer följer upp anpassningen till EES-avtalet inom
miljöskyddslagens område,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändring
av miljöskyddslagens omprövningsregler med innebörd att
omprövning skall ske vart fjärde år,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om införande av system för miljörevision i
Sverige,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om medborgarnas klagorätt,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av särskild redovisning av hur
medborgarnas inflytande och delaktighet i beslutsprocesser på
miljöområdet skall förbättras,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av reglering av bioteknik,
14. att riksdagen hos regeringen begär redovisning av
inställningen till Euratomfördraget och dess betydelse för
medlemsförhandlingarna,
15. att riksdagen hos regeringen begär redovisning av konkreta
förslag som lämnats till EG/EU på miljöpolitiska åtgärder,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om riksdagens behov av att ta del av
regeringens analys av miljöutvecklingen inom EG,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om aktivt svenskt arbete för internationell
koldioxidbeskattning,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om nödvändigheten av att aktivt hävda
substitutionsprincipen,
19. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
substitutionsprincipens tillämpning i det konkreta
tillsynsarbetet,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den framtida utformningen av
trafiksystemen,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en internationell arbetsgrupp för
miljöutveckling i östra Europa.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993
1992/93:Jo630 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en samlad strategi för ett offensivt
miljöarbete inför ett eventuellt medlemskap i EG bör redovisas.
1992/93:Jo669 av Ian Wachtmeister och Christer Windén (nyd)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige bör verka för att högsta
tillämpade miljökrav skall vara bindande för länderna inom EES
men att Sverige inte ensidigt skall tillämpa strängare regler,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att lyfta upp diskussionen om miljökrav på
industrin till EG-nivå så att Sverige inte ensidigt ställer krav
på svenska företag som försämrar deras konkurrenskraft i ett
europeiskt perspektiv.
Yttrande
Utrikesutskottet har avgett yttrande över skrivelsen.
Utfrågning
Miljöministern har inför utskottet lämnat information om det
fortsatta förhandlingsarbetet på miljöområdet inför ett
eventuellt EG-medlemskap.
Utskottet
Inledning
I samband med att riksdagen hösten 1992 godkände EES-avtalet
framhölls bl.a. att samarbetet inom EES innebär att Sverige får
en viktig plattform för de offensiva insatser på miljöområdet
som ter sig alltmer nödvändiga. EES kommer med sina uppemot
380 miljoner invånare att utgöra en viktig faktor inte bara i
det regionala utan även i det globala miljöarbetet. De
förutsättningar som EES-avtalet ger för att aktivt verka för att
miljöfrågorna skall få en ökad tyngd inom EG och i
institutionerna på EES-området måste utnyttjas av regeringen.
Utgångspunkten för regeringens agerande bör vara att den
gemensamma miljöpolitiken skall präglas av den höga
ambitionsnivå och offensiva inriktning som miljöproblemen kräver
och som kännetecknar den svenska miljöpolitiken. Inom avtalets
ram bör Sverige aktivt bidra till att den tillväxt som kommer
att bli följden av EFTA-ländernas anknytning till den inre
marknaden också leder till en miljömässigt hållbar utveckling.
En offensiv svensk miljöpolitik är således av stor betydelse för
att ge miljöfrågorna ökad tyngd i EG och i EES-avtalet. Enligt
riksdagen borde regeringens strategi för detta arbete redovisas
senast under våren 1993 (1992/93:EU1, rskr. 18).
Den svenska miljöstrategin m.m.
Skrivelsen
Regeringens utgångspunkt för det svenska arbetet inom EES/EG
är att högsta tillämpade ambitionsnivå kommer att gälla på
miljöområdet och att därmed inga normer kommer att sänkas.
Enligt EES-avtalet skall åtgärder som vidtas på miljöområdet
syfta till att bevara, skydda och förbättra miljön till skydd av
människors hälsa och säkerställa ett klokt och rationellt
utnyttjande av naturresurserna. Sverige bör inom EG verka för
att gemensamma bindande regler införs på miljöområdet som i
största möjliga utsträckning är av minimikaraktär och ligger på
högsta möjliga skyddsnivå. Harmoniserade regler kommer dock med
nödvändighet att minska Sveriges möjligheter att ha särlösningar
inom varurelaterade områden. Samtidigt kommer länder med lägre
miljöambition att tvingas leva upp till de fastställda normerna.
Enskilda medlemsländer har även vissa möjligheter att införa
längre gående krav när det gäller bl.a. miljö, hälsoskydd och
arbetsmiljö (den s.k. miljögarantin). Genom EES kommer Sverige
att få möjlighet att påverka gemenskapens miljöpolitik. För att
kunna påverka arbetet måste Sverige delta i EG:s expertgrupper.
Det svenska arbetet i dessa grupper skall ges hög prioritet.
Kontakter skall utvecklas på alla nivåer med EG-kommissionen och
medlemsstaterna. Sverige skall aktivt söka stöd hos likasinnade
stater och följa arbetet inom EG-parlamentet. Regeringen
framhåller även betydelsen av det i EES-sammanhang viktiga
nordiska samarbetet. Svenska miljöorganisationer bör stimuleras
att verka i ett europeiskt perspektiv. När det gäller öppenhet i
miljöarbetet kommer regeringen regelbundet att redovisa hur
miljöfrågorna drivs inom bl.a. EES i samband med
budgetpropositionen. Motsvarande redovisning skall i största
möjliga utsträckning lämnas även när det gäller
förhandlingsarbetet inför ett EG-medlemskap.
Frågor som berör Euratomfördraget tas inte upp i denna
strategi. Dessa frågor redovisades för riksdagens EG-delegation
i särskild ordning den 28 april 1993.
När det gäller försurningen framhåller regeringen att Sverige
bör verka för att EG utformar en politik med målsättningen att
komma till rätta med föroreningsproblemen. Skärpta europeiska
utsläppsnormer kan på ett påtagligt sätt minska försurningen av
våra marker. EG kan spela en viktig roll genom att skärpa de
utsläppsregler som finns exempelvis för
förbränningsanläggningar.
Sverige bör på kemikalieområdet verka för att EG går vidare
och skärper reglerna där det behövs av hälso- och miljöskäl. De
grundläggande principerna om företagens ansvar, den omvända
bevisbördan och substitutionsprincipen i svensk lagstiftning bör
tillsammans med försiktighetsprincipen bli vägledande även inom
EG. Enligt regeringen är möjligheterna att finna gemensamma
lösningar för klassificering och märkning av kemikalier goda.
I skrivelsen framhålls vidare betydelsen av att de
miljöövervakningssystem som byggs upp nationellt, regionalt och
globalt kan samordnas. Sverige deltar aktivt i detta arbete,
bl.a. inom EG:s CORINE-projekt. EG:s europeiska miljöbyrå (EEA)
bör inrättas så snart som möjligt. Ökad uppmärksamhet bör ägnas
åt efterlevnaden av EG:s regler på miljöområdet och införandet
av sanktionsmöjligheter.
Aktiva insatser krävs för att minska utsläppen av koldioxid
och andra växthusgaser. Enligt regeringen måste klimatpolitiken
utformas från ett internationellt perspektiv och i samarbete med
andra stater. Det är önskvärt att en energi/koldioxidskatt
införs i EG och att denna ligger på en ambitionsnivå som är
likvärdig med den svenska beskattningen.
Bevarandet av den biologiska mångfalden är ett huvudsyfte med
miljöarbetet och ges därför hög prioritet. Enligt regeringen är
det särskilt viktigt att utveckla sektorernas ansvar för
biologisk mångfald. Utvecklingen av sammanhängande europeiska
skyddade områden är av stor betydelse. Gemensamma europeiska
insatser behövs för att främja utvecklingen av ett miljöanpassat
jord- och skogsbruk. På jordbruksområdet bör Sverige fortsätta
att upprätthålla de höga svenska kraven, t.ex. om förprövning
och användning av bekämpningsmedel, och därmed bidra till en
högre europeisk ambitionsnivå.
Stora insatser behövs i Central- och Östeuropa för att främja
en utveckling som går mot en acceptabel miljönivå. Det är
viktigt att EG spelar en aktiv roll. EG:s arbete inom regionala
aktiviteter, som Östersjöarbetet, bör därför främjas och
stärkas. Sverige bör verka för att EG utvecklas till en dynamisk
internationell kraft på miljöområdet.
Motionerna
I motion Jo110 (v) framförs en rad synpunkter på de miljökrav
som Sverige bör ta upp i sitt samarbete med EG. Enligt
motionärerna är det en självklar rätt för varje EG-land att
införa strängare miljökrav än de gemensamma. Regeringens
skrivelse är alltför oklar på denna punkt. Sverige måste driva
krav på miljökonsekvenser av EG:s beslut samt att EG:s kontakter
och handel med tredje världen baseras på miljöhänsyn. När det
gäller försurningsproblemen framhålls att de åtgärder som
hittills vidtagits är långt ifrån tillräckliga. Utsläppen av
försurande ämnen måste drastiskt minska. Sverige bör ställa krav
på hårdare sanktionsmöjligheter mot länder som inte följer
beslutade miljömål och miljölagstiftning. Verksamheten vid det
europeiska "naturvårdsverket" (EEA) bör inledas snarast möjligt.
Vidare skall EG vara pådrivande i det internationella
miljöarbetet.
I motion Jo111 (s) begärs en ny redogörelse för den svenska
strategin inför det svenska miljöarbetet inom EES och EG. Enligt
motionärerna måste frihandelssystemet miljöanpassas. The Task
Force Report (EG:s miljöministrar varnar för en "smutsig"
tillväxt såvida kraftfulla motåtgärder ej vidtas) bör vara en
viktig utgångspunkt för svensk och nordisk strategi i samarbetet
med EG. Vidare konstateras att det offentliga ansvaret för en
rad miljöfrågor är mer utsträckt i Sverige. Regeringen bör
presentera en analys av problem och möjliga lösningar.
Redovisningen bör även innehålla riktlinjer för kontakter med
andra berörda länders regeringar och miljöansvariga.
Miljörörelsen bör bistås då det gäller kontakter med dess
motsvarigheter i andra länder. Ytterligare kraftiga
utsläppsminskningar är nödvändiga för att komma ner i
försurningsnivåer som naturen tål. Det är angeläget att skärpa
kraven på utsläpp från förbränningsanläggningar och trafik.
Sverige måste agera för skärpta bestämmelser i EG när det gäller
kväveoxidutsläpp och för utvecklandet av ekonomiska styrmedel.
Motionärerna vill i förhandlingarbetet särskilt betona hävdandet
av de strängare regler för vissa kemikalier som Sverige uppnått
i EES, gränsvärdet för kadmium i handelsgödsel, nationella
förbud mot vissa bekämpningsmedel, Sveriges regler för
klassificering och märkning av kemikalier samt den nationella
rätten att hävda substitutionsprincipen. I motionen framhålls
vidare att EG:s miljöpolitiska ambitioner möter svårigheter i
enskilda medlemsländer. Kontroll- och sanktionssystemen bör
göras så verkningsfulla att försummelser inte premieras. Sverige
bör vid ett medlemskap lägga särskild vikt vid att en ambitiös
ståndpunkt i koldioxidfrågan kan arbetas fram.
Energianvändningens starka samband med miljöstörningarna gör
strategin för energipolitiken betydelsefull. Det är angeläget
att med kraft driva på för att få fram en gemensam
energi/koldioxidskatt inom EG och då särskilt på elproduktion.
Vad gäller transporterna är problemet från miljösynpunkt inte
endast vilka miljöregler som kommer att gälla utan även vilken
trafikpolitik som kommer att föras. Den inre marknaden
förutsätter att transportarbetet ökar. Även med strängare
utsläppsregler finns det risk för att föroreningarna ökar.
Sverige bör arbeta för att principerna i EG:s femte
miljöhandlingsprogram om åtgärder för att minska trafikens
miljöproblem förverkligas i EG-rätten. Regeringen måste
precisera sina ambitioner beträffande utsläpp, gränsvärden,
skattemetoder etc. Utvecklingen inom jordbrukspolitiken har en
nyckelroll i miljöpolitiken. EG:s gemensamma jordbrukspolitik
premierar delvis kemikalieanvändning. Sverige anvisar en väg
till ett mer miljöanpassat jordbruk. Borttagande av
prisregleringsavgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel
samt återinförande av exportbidrag avviker från denna svenska
väg och ger fel signaler till EG. Detta främjar inte heller
bevarandet av den biologiska mångfalden. För svensk miljövård är
satsningarna i Östeuropa av stor betydelse. Regeringen bör
därför precisera även hur detta miljöarbete skall föras inom EES
samt vilka effekter ett eventuellt EG-medlemskap skulle ha på
vårt nuvarande miljöengagemang i Östeuropa. Krav på en samlad
strategi för ett offensivt miljöarbete inför ett eventuellt
medlemskap i EG framförs även i den fristående motionen
Jo630 (s) yrkande 8.
Enligt motion Jo669 (nyd) bör Sverige verka för att högsta
tillämpade miljökrav skall vara bindande för länderna inom EES
men att Sverige inte ensidigt skall tillämpa strängare regler
(yrkande 1). Diskussionen om miljökrav på industrin bör lyftas
upp till EG-nivå så att Sverige inte ensidigt ställer krav på
svenska företag som försämrar deras konkurrenskraft i ett
europeiskt perspektiv (yrkande 2).
I motion Jo112 (-) yrkas att anpassningen till EES-avtalet med
det snaraste genomförs och att regeringen redogör för hur den
hittillsvarande anpassningen till EES-avtalet i praktiken
genomförts (yrkandena 1 och 2). Regeringen bör enligt
motionären även redovisa sin bedömning av konsekvenserna på
miljöområdet av ett nej till medlemskap i folkomröstningen
(yrkande 3). Vidare krävs ytterligare reglering av asbest.
Import måste vara utesluten, och Sverige bör verka för att det
inom EG tillåtna krysotil förbjuds (yrkande 4). I yrkande 8
begärs en redogörelse för hur myndigheter på olika nivåer följer
upp anpassningen till EES-avtalet inom miljöskyddslagens område.
Riksdagen bör hos regeringen begära en redovisning av
inställningen till Euratomfördraget och dess betydelse för
medlemsförhandlingarna (yrkande 14). I motionen (yrkande 15)
begärs vidare en redovisning av konkreta förslag som lämnats
till EG/EU beträffande miljöpolitiska åtgärder. Vidare framhålls
riksdagens behov av att ta del av regeringens analys av
miljöutvecklingen inom EG (yrkande 16). Det är viktigt att
Sverige aktivt arbetar för att en koldioxidbeskattning kommer
till stånd i EG-länderna (yrkande 17). Enligt motionären är det
nödvändigt att substitutionsprincipen hävdas genom ett mer
aktivt svenskt agerande för ett regelverk på EG-nivå (yrkande
18). Enligt yrkande 20 bör den framtida utformningen
av trafiksystemen inriktas på järnvägar, kombitrafik och
närsjöfart. För att främja miljöutvecklingen i östra Europa bör
en internationell arbetsgrupp med bred kompetens inom forskning,
näringsliv och tillsynsverksamhet tillsättas (yrkande 21).
Utskottets överväganden
Utrikesutskottet har avgett yttrande över skrivelsen jämte
vissa motioner. Yttrandet bifogas till detta betänkande. I
yttrandet anför utrikesutskottet sammanfattningsvis följande.
Utgångspunkten i förhandlingarna om svenskt medlemskap i EG är
att högsta tillämpade ambitionsnivå skall gälla på miljöområdet.
Sverige skall inte behöva sänka sina befintliga miljökrav på de
områden där EG har beslutat om harmoniserade regler för att
förverkliga den inre marknaden. Vad gäller tillämpningen av
substitutionsprincipen hänvisas till det svenska anförandet i
Bryssel den 1 februari 1993, vari framhölls att
försiktighetsprincipen enligt svensk uppfattning måste tillämpas
i förverkligandet av målet om en hållbar utveckling. Utskottet
anser att en förutsättning för framgångsrikt miljöarbete är en
öppenhet i beslutsfattandet. Detta är viktigt när det gäller det
nordiska samarbetet i EES-sammanhang liksom inför ett
EG-medlemskap och när det gäller att stimulera svenska
miljöorganisationer att samverka europeiskt. När det gäller
miljöfrågor av särskild betydelse såsom försurningsproblemet,
avfall, kemikalier, bilavgaser, mark- och vattenanvändning bör
Sverige verka för att reglerna skärps. Utskottet instämmer i
regeringens syn på vikten av att medverka till att de
miljöövervakningssystem som byggs upp nationellt, regionalt och
globalt samordnas. Utskottet anser det angeläget att EG:s
europeiska miljöbyrå (EEA) snarast inrättas. Vidare bör ökad
uppmärksamhet ägnas efterlevnaden av EG:s regler på miljöområdet
och frågor rörande sanktioner. Klimatpolitiken och bevarandet av
den biologiska mångfalden måste utformas från ett
internationellt perspektiv och i samarbete med andra stater.
De grundläggande principerna om företagens ansvar, den omvända
bevisbördan och substitutionsprincipen i svensk lagstiftning bör
tillsammans med försiktighetsprincipen bli vägledande även inom
EG. Det är angeläget att EG spelar en aktiv roll när det gäller
insatser i Central- och Östeuropa liksom inom Östersjöarbetet
som bör främjas och stärkas.
Utskottet ställer sig bakom den miljöstrategi som regeringen
redovisar i skrivelsen 1992/93:255. Utskottet kan följaktligen
inte tillstyrka motionerna 1992/93:Jo110 (v),
1992/93:Jo111 (s) och 1992/93:Jo112 (-) i vilka bl.a. yrkas
att regeringen bör avlämna en ny redogörelse till riksdagen.
Utskottet anser att motionerna 1992/93:Jo630 (s)
yrkande 8 och 1992/93:Jo669 (nyd) yrkandena 1 och 2
kan besvaras med vad som ovan anförts.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet, vad
avser de delar som berör utrikesutskottets ansvarsområde, att
riksdagen med godkännande av vad regeringen anfört lägger
skrivelsen till handlingarna.
Jordbruksutskottet vill för egen del anföra följande.
Sverige är en del av Europa och många av miljöproblemen är
gemensamma för flera länder. Gränsöverskridande miljöfarliga
utsläpp och internationell handel medför att flera
miljöpolitiska åtgärder kräver internationell samverkan för att
bli effektiva. Ett omfattande fortsatt europeiskt samarbete är
därför en naturlig del av Sveriges miljöpolitik. Utgångspunkten
för det svenska arbetet inom EES/EG är att högsta tillämpade
ambitionsnivå kommer att gälla på miljöområdet och att därmed
inga normer kommer att sänkas. Genom den allt närmare knytningen
till EG kommer miljöarbetet därmed att ändra karaktär och
inriktas mer på gemensamma regler snarare än nationella
särlösningar. Utskottet anser i likhet med regeringen att detta
får vägas mot det förhållandet att tillräckligt stränga
gemensamma regler av bindande karaktär är mer verkningsfulla än
strikta åtgärder genomförda endast i något eller ett fåtal
länder. Samarbetet inom EES och med EG innebär således att man
kan få till stånd bindande åtaganden för ett stort antal
västeuropeiska länder. Utskottet ansluter sig även till
regeringens ståndpunkt att Sverige inte skall behöva sänka sina
miljökrav inom de områden där EG har beslutat om harmoniserade
regler för att förverkliga den inre marknaden. EG bör i största
möjliga utsträckning förmås att skärpa sitt regelverk på detta
område. Utskottet vill dessutom erinra om att många gemensamma
miljöregler är av minimikaraktär, vilket lämnar stor frihet för
de enskilda länderna att införa strängare krav. Genom det
fortsatta integrationsarbetet kommer Sveriges möjligheter att
påverka gemenskapens miljöpolitik att öka. Som regeringen
framhåller måste Sverige aktivt delta i EG:s expertgrupper och
därför prioritera arbetet i dessa grupper. Kontakter bör även
utvecklas på alla nivåer med EG-kommissionen, de enskilda
medlemsstaterna och EG-parlamentet.
EG-kommissionen har utarbetat ett miljöhandlingsprogram (A
European Community Program of Policy and Action in Relation to
the Environment and Sustainable Development). Detta femte
program, vars allmänna inriktning EG:s miljöministrar har ställt
sig bakom, innehåller en strategi för en hållbar utveckling.
Större vikt läggs vid det förebyggande miljöarbetet och vid ett
delat ansvar mellan olika aktörer. Vidare skall stor vikt läggas
vid ekonomiska styrmedel, utbildning och information. De
miljömål som sätts upp i programmet är inte legalt bindande men
utgör ambitionsnivåer för det framtida miljöarbetet.
Som framhålls i skrivelsen bör Sverige verka för att EG
utformar en politik med målsättningen att komma till rätta med
föroreningsproblemen. Skärpta europeiska utsläppsnormer, bl.a.
för förbränningsanläggningar, är en förutsättning för att vi på
ett påtagligt sätt skall kunna minska försurningen av våra
marker. EG kan medverka till att en övergripande politik på
försurningsområdet utvecklas utifrån vad naturen tål och att
längre gående och bindande överenskommelser träffas även inom
andra internationella organisationer. När det gäller
kemikaliekontrollen anser utskottet i likhet med regeringen att
Sverige bör verka för att EG går vidare och skärper reglerna där
det behövs av hälso- och miljöskäl. Det redan etablerade
samarbetet på detta område måste utvecklas ytterligare,
exempelvis när det gäller gemensamma lösningar för bl.a.
klassificering och märkning av kemikalier. Som framhålls i
skrivelsen bör de grundläggande principerna om företagens
ansvar, den omvända bevisbördan och substitutionsprincipen i
svensk lagstiftning tillsammans med försiktighetsprincipen bli
vägledande även inom EG. I detta sammanhang kan nämnas att EG
har inrättat en kemikaliebyrå (European Chemicals Bureau) som
skall ha tekniska, vetenskapliga och uppföljande arbetsuppgifter
som följer av EG:s direktiv på kemikalieområdet.
De miljöövervakningssystem som byggs upp nationellt, regionalt
och globalt måste samordnas. Som framgår av skrivelsen deltar
Sverige aktivt i detta arbete, bl.a. inom EG:s CORINE-projekt.
Utskottet delar regeringens uppfattning att ett viktigt
instrument i EG:s miljöarbete blir den europeiska miljöbyrå
(EEA) som bör inrättas så snart som möjligt. Det finns
åtskilliga brister i efterlevnaden av EG:s regler på
miljöområdet. På grund av effekterna härav på
konkurrenssituationen inom den inre marknaden och för
upprätthållandet av PPP-principen skall enligt det femte
miljöhandlingsprogrammet en omfattande översyn av
medlemsländernas sanktionssystem på detta område genomföras
under innevarande år. Genom den s.k. Maastricht-överenskommelsen
införs dessutom genom en ändring av art. 171 i Romfördraget en
möjlighet för domstolen att bötfälla ett land som inte vidtagit
erforderliga åtgärder för att rätta sig efter domstolens utslag.
Aktiva insatser krävs för att minska utsläppen av koldioxid
och andra växthusgaser om den pågående klimatförändringen skall
kunna motverkas. Riksdagen ställde sig våren 1993 bakom
regeringens förslag när det gäller åtgärder mot klimatpåverkan
(prop. 1992/93:179, JoU19, rskr. 361). Därvid framhölls bl.a.
att Sverige bör verka för att få till stånd en kostnadseffektiv
europeisk strategi för att begränsa koldioxidutsläppen
innefattande bl.a. miniminivåer för en koldioxidskatt. Utskottet
delar således regeringens åsikt när det gäller införandet av en
energi/koldioxidskatt i EG och att denna bör ligga på en
ambitionsnivå som är likvärdig med den svenska beskattningen.
Arbetet med EG:s strategi på klimatområdet och de planer som
finns på införandet av en koldioxidskatt bör följas och stödjas
från svensk sida. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om
den av regeringen tillsatta utredning (dir. 1993:34) som har
till uppgift att se över möjligheterna och formerna för ett
gemensamt genomförande av klimatkonventionen och vissa andra
internationella miljökonventioner. Utredningen skall särskilt
uppmärksamma utvecklingen inom EG och EES-avtalets område samt
ett EG-medlemskaps betydelse i detta sammanhang.
Utredningsuppdraget avslutas i april 1994.
Sverige arbetar för att miljöhänsyn skall tas vid alla beslut.
Detta gäller bl.a. ett område som transporter. Enligt riksdagens
trafikpolitiska beslut år 1988 skall medborgarna och
näringslivet i landets olika delar erbjudas en
tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning,
till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. Bland delmålen
finns ett särskilt miljömål; transportsystemet skall utvecklas
så att god miljö och en långsiktigt god hushållning med
naturresurser främjas. Våren 1993 behandlade riksdagen frågan om
investeringar i trafikens infrastruktur (prop. 1992/93:176,
TU35, rskr. 446). Investeringarna syftar bl.a. till en
omläggning av trafiksystemen till miljövänliga transporter såsom
järnväg och kollektivtrafik. I EG:s femte miljöhandlingsprogram
redovisas bl.a. huvudpunkterna i EG:s miljöstrategi för
transportsektorn. Den fysiska planeringen skall förbättras så
att behovet av transporter reduceras samtidigt som utvecklingen
av alternativ till vägtransporter stimuleras. Vidare framhålls
förbättrad samordning när det gäller investeringar i
infrastruktur på transportområdet samt hänsynen till
miljökostnader vid beskattning och investeringar.
Konkurrenskraften skall förbättras när det gäller miljövänliga
transportmedel och transportsätt (kombitrafik) och
kollektivtrafiken skall utvecklas. Slutligen betonas behovet av
förbättrad teknik när det gäller fordon och bränslen. När det
gäller EG:s nuvarande regler om begränsning av avgasutsläpp från
motordrivna fordon (personbilar och lätta lastbilar) gäller
sedan den 1 januari 1993 för personbilar och lätta lastbilar
normer som i stor utsträckning överensstämmer med svensk
lagstiftning (direktiv 91/441). Kraven för de lätta lastbilarna
är dock lindrigare än för personbilarna. Förslag om nya normer
för fordon med en totalvikt under 2,5 ton förbereds för
närvarande. Ett beslut kan eventuellt tas av ministerrådet före
årets utgång. De nya reglerna skall därvid träda i kraft år
1996. Skärpta avgasreningskrav för lätta lastbilar antogs av
ministerrådet i juni 1993 (direktiv 93/59) och träder i kraft
år 1994. Nu gällande direktiv (88/77) om avgasrening för
dieseldrivna fordon med en totalvikt över 3,5 ton innebär
mycket måttliga reningskrav, särskilt beträffande koloxid och
kolväten. Genom ett nytt direktiv (91/542) skärptes kraven till
en nivå som motsvarar de i Sverige fr.o.m. 1993 års modeller
gällande normerna. Direktivet, som fullt ut träder i kraft år
1996, har kompletterats med krav avseende partikelutsläpp.
Förslag till reviderade utsläppsgränser skall föreläggas
ministerrådet senast år 1996. De nya utsläppsnormerna skall
kunna träda i kraft år 1999. Slutligen innehåller direktiven
bestämmelser om utformningen av skattelättnader i
medlemsstaterna för att stimulera introduktionen av mer
miljövänliga fordon. Högsta tillåtna svavelhalt i dieselbränsle
sänks fr.o.m. den 1 oktober 1994 till 0,2 % och till 0,05 %
den 1 oktober 1996. Som framgår av redovisningen ovan pågår en
fortlöpande revidering av EG:s regler på detta område. För att
möta den ökade transportvolymen som kan bli följden av den inre
marknaden anser utskottet i likhet med regeringen att det är
angeläget att detta arbete fortsätter och kompletteras med
regler om tillverkaransvar (saknas i dag). Sverige bör även
arbeta för att EG:s direktiv skall ge utrymme för effektiva
ekonomiska styrmedel för att påskynda introduktionen av renare
fordon och bränslen. Härigenom främjas utvecklingen av ett
miljöanpassat internationellt transportsystem.
Som framhålls i skrivelsen är den biologiska mångfalden ett
huvudsyfte med miljöarbetet, och det bör därför prioriteras
högt. Gemensamma europeiska insatser behövs för att främja
utvecklingen av ett miljöanpassat jord- och skogsbruk. Sverige
bör här slå vakt om det svenska intresset av miljöanpassad
verksamhet på dessa områden. Ett fortsatt upprätthållande av de
höga svenska kraven, t.ex. om förprövning och användning av
bekämpningsmedel, kan bidra till en högre europeisk
ambitionsnivå. I likhet med regeringen anser utskottet att en
tillämpning av sektorsansvaret inom de areella näringarna är av
avgörande betydelse för våra möjligheter att leva upp till
nationella mål och internationella åtaganden på miljö- och
naturvårdsområdet. En sådan integration av miljöhänsyn är en
prioriterad svensk miljöstrategi. Denna syn stämmer väl överens
med EG:s femte miljöhandlingsprogram som präglas av ambitionen
att miljö skall integreras med andra sektorer.
För Sverige är utvecklingen i Central- och Östeuropa av stor
betydelse inte minst på miljöområdet. Där behövs stora insatser
för att främja en utveckling som går mot en acceptabel
miljönivå. Utskottet gör samma bedömning som regeringen när det
gäller betydelsen av att EG spelar en aktiv roll i detta arbete.
Vidare bör EG:s arbete inom regionala aktiviteter, som
Östersjöarbetet, främjas och stärkas. Det ligger således i
svenskt intresse att EG utvecklas till en dynamisk kraft på
miljöområdet.
Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att det föreligger en
betydande samstämmighet mellan å ena sidan den av riksdag och
regering eftersträvade ambitionsnivån när det gäller miljön och
det fortsatta europeiska integrationsarbetet och å andra sidan
de krav som förs fram i motionerna Jo110, Jo111, Jo112
yrkandena 17, 18 och 20 samt Jo630 yrkande 8. Enligt
utskottets mening tillgodoser den nu redovisade strategin för
hur det svenska miljöarbetet skall bedrivas utifrån de nya
förutsättningar som skapas genom EES-avtalet och vid ett svenskt
medlemskap i EG i allt väsentligt syftet med berörda yrkanden.
Utskottet föreslår därför att motionerna Jo110, Jo111, Jo112
yrkandena 17, 18 och 20 samt Jo630 yrkande 8 lämnas
utan någon riksdagens vidare åtgärd.
Som framgår av redovisningen ovan har miljöpolitiken en viktig
roll i Sveriges arbete inom EES ram och inför ett medlemskap i
EG. Sverige skall verka för att gemensamma bindande regler på
miljöområdet införs som i största möjliga utsträckning är av
minimikaraktär men ligger på en så hög skyddsnivå som möjligt.
Som utskottet framhållit i samband med riksdagens godkännande av
EES-avtalet (1992/93:JoU1y) är det just med syfte att
snedvridande effekter inte skall uppkomma som tekniken med
minimikrav används. Saknades minimiregler skulle nämligen
företag i länder med låga nationella miljökrav kunna dra
fördelar av det i konkurrenshänseende. Samtidigt utesluts inte
längre gående nationella regler. En förutsättning för sådana
nationella åtgärder är att de utformas så att den inre
marknadens funktion inte äventyras. I de fall konflikter kan
komma att uppstå mellan miljöhänsyn och exempelvis
handelsintressen måste rimliga balanserade lösningar sökas som
inte går utöver långsiktiga miljömål. Det bör även framhållas
att höga miljökrav inte generellt sett behöver uppfattas som en
konkurrensnackdel. Enligt en rapport, redovisad av expertgruppen
för offentliga studier (ESO), är miljöregleringar inte en
avgörande, negativ faktor vid industrilokaliseringar. Sådana
bestämmelser kan till och med ha en positiv inverkan genom att
de kan ge en konkurrensfördel (se Ds 1992:12). Vidare bör
uppmärksammas att samarbetet inom EES och med EG innebär att man
kan få till stånd bindande åtaganden för ett stort antal
västeuropeiska länder. Enligt utskottets bedömning är syftet med
motion Jo669 yrkandena 1 och 2 med det anförda i allt
väsentligt tillgodosett. Yrkandena påkallar således ingen
ytterligare riksdagens åtgärd.
Som framgår av skrivelsen har regeringen för avsikt att
regelbundet redovisa hur miljöfrågorna drivs inom bl.a. EES i
samband med budgetpropositionen. Samma gäller i största möjliga
utsträckning beträffande förhandlingsarbetet inför ett
EG-medlemskap. En särskild utredning (M 1993:02) har
tillkallats för att belysa miljökonsekvenserna för Sverige av
olika former för deltagande i den västeuropeiska integrationen.
Utredningen skall redovisa konsekvenserna av ett medlemskap i
EG/EU respektive konsekvenserna av att stå utanför (dir.
1993:13). Utredningsuppdraget skall enligt vad utskottet erfarit
vara slutfört i januari 1994. Utskottet finner mot bakgrund av
det anförda inte anledning föreslå någon riksdagens åtgärd i
anledning av motion Jo112 yrkandena 1, 2, 3, 15 och 16.
Motionen avstyrks således i berörda delar.
Hösten 1992 behandlade riksdagen vissa förslag om
införlivandet i svensk lagstiftning av vissa EG-direktiv på
miljöområdet (1992/93:JoU10, rskr. 139). Bl.a. infördes i
miljöskyddslagen (1969:387) ett bemyndigande för regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer att i fråga om
miljöfarlig verksamhet meddela de föreskrifter om
skyddsåtgärder, begränsningar och försiktighetsmått i övrigt som
på grund av Sveriges av riksdagen godkända åtaganden enligt
EES-avtalet inte får åsidosättas.
EES-avtalet kommer att medföra ett ökat inslag av generella
föreskrifter för att minska miljöpåverkan från industrier och
andra verksamheter. Berörda myndigheters arbete måste således
inriktas mot att i ökad utsträckning utarbeta sådana
föreskrifter. Härigenom främjas anpassningen till EES-avtalet
inom berörda områden. Som framgår av regeringens skrivelse måste
bakgrundsdokument också utarbetas och utgöra underlag för
Sveriges fortsatta arbete och ställningstagande. Även dessa
dokument utvecklas i samråd med berörda myndigheter och
departement. Som utskottet redovisat påbörjades
integrationsarbetet för mindre än ett år sedan. Med hänsyn
härtill finner utskottet inte anledning att i detta sammanhang
tillmötesgå de krav på en redogörelse för hur myndigheter på
olika nivåer följer upp anpassningen till EES-avtalet inom
miljöskyddslagens område som framförs i motion Jo112 yrkande 8.
Motionen avstyrks i berörd del.
Regeringens inställning till Euratomfördraget och dess
betydelse för medlemsförhandlingarna har redovisats för
riksdagens EG-delegation i särskild ordning den 28 april 1993.
Enligt vad utskottet erfarit har Sverige och EG sedan dess enats
om ett deklarationsförslag som skall bifogas
anslutningsfördraget. Deklarationsförslaget innebär bl.a. att
Sverige inte skall behöva tillämpa Euratomfördraget annorlunda
än någon annan medlemsstat, och kärnkraften skall kunna
avvecklas oavsett fördraget. Som medlem får länderna ha den
policy de själva bestämmer när det gäller omhändertagande och
slutförvar av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Mot
bakgrund av det anförda avstyrks motion Jo112 yrkande 14.
Som framgår av skrivelsen behåller Sverige sina mer
långtgående begränsningar av och förbud mot farliga kemikalier
som t.ex. asbest. År 1995 skall situationen ses över. Utskottet
finner mot bakgrund härav inte anledning föreslå någon
riksdagens åtgärd i anledning av motion Jo112 yrkande 4.
Motionen avstyrks i berörd del.
Utskottet är inte heller berett att i detta sammanhang förorda
inrättandet av en internationell arbetsgrupp för miljöutveckling
i östra Europa i enlighet med vad som föreslås i motion Jo112
yrkande 21. Motionen avstyrks i berörd del.
Övriga frågor
Motionen
I motion Jo112 (-) yrkande 5 framförs krav på åtgärder från
samhällets sida då kvalitetsnormer ej uppfylls. EG-direktiven
innehåller krav på medlemsländerna att vidta åtgärder i de fall
man inte uppfyller normerna. Enligt motionären bör riksdagen hos
regeringen begära ett nytt förslag till implementering av det i
EES-avtalet ingående EG-direktivet om skydd för grundvatten
(yrkande 6). Regeringen bör enligt yrkande 7 även lämna ett
förslag till reglering som garanterar allmänhetens inflytande i
enlighet med EG:s direktiv 85/337 (miljökonsekvensbeskrivning).
Vidare framförs krav om förändringar i miljöskyddslagens
omprövningsregler med innebörd att omprövning skall ske vart
fjärde år (yrkande 9). Sverige bör i likhet med EG införa ett
system för frivillig miljörevision (yrkande 10). I yrkande 11
framhålls behovet av utökad klagorätt för landets medborgare när
det gäller miljöförhållanden och vidare begärs en särskild
redovisning av hur medborgarnas inflytande och delaktighet i
beslutsprocesser på miljöområdet skall förbättras (yrkande 12).
Biotekniken bör enligt motionären bli föremål för en särskild
reglering (yrkande 13). Riksdagen bör hos regeringen begära en
översyn av substitutionsprincipens tillämpning i det konkreta
tillsynsarbetet (yrkande 19).
Utskottets överväganden
När det gäller vissa i motion Jo112 framförda krav på
förändringar i miljöskyddslagstiftningen vill utskottet anföra
följande. Miljöskyddskommittén avlämnade under våren 1993 sitt
huvudbetänkande Miljöbalk (SOU 1993:27). Beträffande
miljökvalitetsnormer finns enligt kommittén skäl att utforma
bestämmelser i miljöbalken om sådana normer, framför allt med
hänvisning till framtida skärpta EG-bestämmelser. För områden i
landet där kvalitetsnormerna överskrids skall ansvariga
myndigheter sörja för att åtgärdsplaner tas fram. Vidare
konstaterar kommittén att omprövningsreglerna bör anpassas till
EG:s direktiv med krav på kortare omprövningstid ("när tio år
eller den kortare tid som följer av Sveriges internationella
förpliktelser har förflutit"). När det gäller talerätten
framhåller kommittén att det inte är möjligt eller ens lämpligt
att utvidga talerätten till alla och envar. Däremot bör
övervägas att låta ideella organisationer delta i prövningen av
miljöärenden i större utsträckning än vad som är fallet i dag.
Talerätt grundad på föreskrifter meddelade av regeringen skulle
kunna tillförsäkras sådana ideella organisationer som
tillvaratar miljövårdsintressen. Kommittén föreslår en särskild
reglering av biotekniken i den nya miljöbalken. Som utskottet
erinrat om ovan behandlade riksdagen hösten 1992 införlivandet
av vissa EG-direktiv på miljöområdet i svensk lagstiftning
(1992/93:JoU10). När det gäller skydd av grundvatten framhöll
utskottet därvid bl.a. följande. Av Naturvårdsverkets allmänna
råd (90:15) framgår att den svenska ambitionen när det gäller
skydd av grundvatten är att tillförsel till grundvattnet av
farliga ämnen inte skall förekomma. EG-direktivets regler om
tillståndsgivning m.m. har motsvarigheter i miljöskyddslagen.
Däremot saknar direktivets detaljregler om otillåtna utsläpp
samt omprövningsregler motsvarighet i relevant svensk
lagstiftning. De förbud och andra restriktioner som krävs på
detta område torde dock kunna meddelas med stöd av det nya
bemyndigandet i miljöskyddslagen.
I avvaktan på resultatet av den fortsatta beredningen av
Miljöskyddskommitténs förslag anser utskottet det inte
meningsfullt att nu föreslå något riksdagsuttalande med
anledning av motion Jo112 yrkandena 5, 6, 9, 11 och 13.
Motionen avstyrks därför i berörda delar.
Med anledning av de i motion Jo112 framförda synpunkterna
beträffande miljökonsekvensbeskrivningar och allmänhetens
inflytande i miljöskyddsarbetet vill utskottet anföra följande.
I samband med riksdagens ovan nämnda behandling av införlivandet
av vissa EG-direktiv på miljöområdet konstaterade utskottet
bl.a. att EG-direktivet om miljökonsekvensbeskrivningar i de
flesta fall har motsvarigheter i svensk lagstiftning. Avsikten
med nu aktuella lagförslag är enbart att införa kompletterande
bestämmelser med anledning av direktivet. Ett syfte med
miljökonsekvensbeskrivningar är att få till stånd en offentlig
redovisning av den inverkan en åsyftad verksamhet eller åtgärd
får på miljön och ge allmänheten möjligheter att yttra sig. I
flertalet av berörda svenska lagar finns bestämmelser om
offentliggörande. Där så inte är fallet har krav på
offentliggörande införts i de för verksamheten berörda
förordningarna och i den särskilda förordningen om
miljökonsekvensbeskrivningar. Utskottet konstaterade
avslutningsvis att bestämmelserna i aktuellt direktiv om
offentliggörande m.m. i allt väsentligt var uppfyllda.
Utskottet, som vidhåller sin uppfattning, vill i detta
sammanhang även erinra om det betänkande som avlämnats av
Utredningen om statsförvaltningen och EG (SOU 1993:80).
Utredningen framhåller bl.a. att berörda intresseorganisationer
i stående beredningsorgan inom regeringskansliet bör få
information om och beredas tillfälle att lämna synpunkter på hur
en svensk ståndpunkt skall utformas i de frågor som kommer upp i
EG-arbetet. Härigenom tillgodoses behovet av att vartefter
beslutsprocessen fortskrider inom EG nationellt förankra EG:s
olika beredningsfaser. Detta skulle enligt utredningen kunna ske
t.ex. genom ett remissförfarande, hearing med berörda
myndigheter och intresseorganisationer m.m. Det bör även
uppmärksammas att Miljöskyddskommittén föreslagit att ett
generellt krav på miljökonsekvensbeskrivningar införs i den nya
miljöbalken. Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet
motion Jo112 yrkandena 7 och 12.
I samband med riksdagens behandling av den s.k.
kretsloppspropositionen uttalade utskottet sitt stöd för
regeringens förslag till riktlinjer för industrins anpassning
till kretsloppssamhället. När det gäller frågan om miljörevision
framhölls det positiva i att industrins intresseorganisationer
påbörjat detta arbete och bl.a. antagit principer för hur
näringslivet bör agera för att bidra till en god miljö. Arbetet
omfattar utveckling av metoder för livscykelanalyser,
miljörevision, materialbalanser och miljövarudeklarationer.
Utskottet konstaterade också att en stor del av de tillverkande
företagen alltjämt behöver stimuleras för att sätta i gång ett
framåtsyftande miljöarbete (1992/93:JoU14). Upplysningsvis kan
nämnas att EG-kommissionen till ministerrådet lämnat ett förslag
till minimiregler för ett frivilligt miljörevisionssystem
(EKO-revision). Med det anförda och i avvaktan på den fortsatta
beredningen av Miljöskyddskommitténs förslag avstyrker utskottet
motion Jo112 yrkande 10.
När det gäller avvägningen mellan kostnader och hälso- och
miljöhänsyn framhåller Miljöskyddskommittén att det klart måste
framgå att all miljöfarlig verksamhet skall bedömas mot
människors hälsa och miljö och att, vid en sådan prövning,
hälsan och miljön helt skall stå i centrum. De övergripande
reglerna (ny miljöbalk) skall alltså ge miljöhänsynen ökad tyngd
och ställa strängare aktsamhetskrav än den nuvarande
miljöskyddslagen. Utbytesprincipen bör därför enligt kommittén
införas i miljöbalken som en central aktsamhetsregel. Den får
karaktären av en rambestämmelse (som skall kunna läggas till
grund för generella föreskrifter) för tillståndsprövning och för
beslut hos tillståndsmyndigheterna. I avvaktan på den fortsatta
beredningen av kommitténs förslag är utskottet inte berett att
tillmötesgå det i motion Jo112 yrkande 19 framförda kravet på
en översyn av substitutionsprincipens tillämpning i det konkreta
tillsynsarbetet. Motionen avstyrks i berörd del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande inriktningen av det svenska miljöarbetet inom
EES och EG
att riksdagen lämnar skrivelsen utan erinran samt avslår
motionerna 1992/93:Jo110, 1992/93:Jo111, 1992/93:Jo112
yrkandena 17, 18 och 20 samt 1992/93:Jo630 yrkande 8,
res. 1 (s)
men. (v)
2. beträffande av Sverige tillämpade miljökrav
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo669 yrkandena 1 och 2,
res. 2 (nyd)
3. beträffande Sveriges anpassning till EES-avtalet m.m.
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo112 yrkandena 1, 2, 3,
15 och 16,
4. beträffande en uppföljning av myndigheters anpassning
till EES-avtalet
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo112 yrkande 8,
5. beträffande Euratomfördraget
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo112 yrkande 14,
6. beträffande ytterligare reglering av asbest
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo112 yrkande 4,
7. beträffande en arbetsgrupp för miljöutvecklingen i
Östeuropa
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo112 yrkande 21,
8. beträffande förändringar i miljöskyddslagstiftningen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo112 yrkandena 5, 6, 9,
11 och 13,
9. beträffande allmänhetens inflytande i beslutsprocessen på
miljöområdet m.m.
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo112 yrkandena 7
och 12,
10. beträffande miljörevision
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo112 yrkande 10,
11. beträffande en översyn av substitutionsprincipens
tillämpning
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo112 yrkande 19.
Stockholm den 28 oktober 1993
På jordbruksutskottets vägnar
Margareta Winberg
I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar
Virgin (m), Inga-Britt Johansson (s), Åke Selberg (s), Lennart
Brunander (c), Mona Saint Cyr (m), Ulla Pettersson (s), Carl G
Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Patrik Norinder (m), Lena
Klevenås (s), Lennart Fremling (fp), Björn Ericson (s),
Carl-Olov Persson (kds) och Christer Windén (nyd).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG
(mom. 1)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Ulla
Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Björn Ericson
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar
med "Jordbruksutskottet vill" och på s. 12 slutar med
"vidare åtgärd" bort ha följande lydelse:
Jordbruksutskottet konstaterar för egen del att det föreligger
en grundläggande samstämmighet mellan riksdagen och regeringen
när det gäller den eftersträvade ambitionsnivån i miljöarbetet
och det fortsatta europeiska integrationsarbetet. Som riksdagen
tidigare framhållit bör utgångspunkten för regeringens agerande
vara att den gemensamma miljöpolitiken skall präglas av den höga
ambitionsnivån och offensiva inriktning som miljöproblemen
kräver och som kännetecknar den svenska miljöpolitiken. Den
strategi för detta arbete som regeringen på riksdagens begäran
nu redovisat är dock alltför fragmentarisk och förenklad för att
tillgodose riksdagens och allmänhetens behov av information.
Regeringens skrivelse kan således inte anses uppfylla de krav
som uttalades av riksdagen i samband med godkännandet av
EES-avtalet. Regeringens skrivelse borde närmare ha redogjort
för regeringens syn på bl.a. följande frågor:
en analys av skillnaderna mellan offentligt ansvar för
miljöfrågor i Sverige och EG,
kontroll, sanktioner och konkurrensförhållanden,
Sveriges syn på företagsansvar, substitutionsprincip, omvänd
bevisbörda och försiktighetsprincip,
sambandet med arbetsmiljöfrågorna,
arbetet med EG:s femte miljöhandlingsprogram,
betydelsen av den svenska politiken när det gäller användning
av ekonomiska styrmedel,
sambandet mellan energi och miljö,
sambandet mellan jordbruk och miljö samt jordbruk och
biologisk mångfald,
riktlinjer för kontakter med andra länders regeringar och
miljöansvariga,
stöd till miljögruppers kontakter med andra länder,
miljöarbetet gentemot Östeuropa.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen hos
regeringen begär en ny redogörelse över inriktningen av det
svenska miljöarbetet inom EES och EG i enlighet med motionerna
Jo111 och Jo630 yrkande 8. Utskottet anser att motionerna Jo110
och Jo112 yrkandena 17, 18 och 20 därmed är besvarade.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande inriktningen av det svenska miljöarbetet inom
EES och EG
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo111 och
1992/93:Jo630 yrkande 8 och med avslag på motionerna
1992/93:Jo110 och 1992/93:Jo112 yrkandena 17, 18 och 20 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Av Sverige tillämpade miljökrav (mom. 2)
Christer Windén (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Som framgår av redovisningen" och slutar med
"riksdagens åtgärd" bort ha följande lydelse:
Som framgår -- -- -- (=utskottet) -- -- -- långsiktiga
miljömål. Enligt utskottets mening vore det dock olyckligt om
Sverige ensidigt skärper miljölagstiftningen och inför
miljöskyddsavgifter m.m. på ett sådant sätt att svenska företag
utsätts för oacceptabelt höga kostnader i förhållande till sina
konkurrenter inom EG. En skillnad i produktionskostnaderna kan
ge upphov till att företag flyttar sin tillverkning eller väljer
att investera i länder eller områden där det blir ekonomiskt
mest fördelaktigt. Följden blir att man exporterar
nedsmutsningen till annat land i Europa men importerar varorna.
Detta kan totalt sett leda till en försämring av miljön.
Samtidigt har man förlorat ett antal arbetstillfällen. Det måste
således finnas en ekonomisk realism i den svenska miljöpolitiken
där högre miljökrav accepteras under förutsättning att de
implementeras samtidigt i hela konkurrensområdet. Vad utskottet
anfört med anledning av motion Jo669 yrkandena 1 och 2 bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande av Sverige tillämpade miljökrav
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo669
yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Jan Jennehag (v) anför:
Enligt Vänsterpartiets mening borde regeringens skrivelse ha
utarbetats efter det att regeringens egen utredning (M 1993:2)
om miljökonsekvenserna av svenskt deltagande i EG avgett sitt
utlåtande. Det hade gett ett bättre underlag för diskussion. Nu
ger skrivelsen inte en tydlig bild av vad Sverige kommer att
kräva i förhandlingarna med EG; vad som är förhandlingsbart
resp. odiskutabelt. Vänsterpartiet anser att följande borde
beaktas och tas upp i skrivelsen:
Sverige skall driva hårdare krav på en minskning av utsläppen
av försurade ämnen.
Sverige måste hävda en tydlig och självklar rätt för varje
EG-land att införa strängare miljökrav än de gemensamma.
Sverige skall i medlemsförhandlingarna driva krav på
miljökonsekvensbeskrivningar i samband med EG:s beslut.
Sverige bör kräva att det planerade och beslutade europeiska
"naturvårdsverket" förverkligas.
Sverige bör ställa krav på hårdare sanktionsmöjligheter mot
länder som inte följer miljölagstiftning och beslutade miljömål.
Sverige bör kräva att EG:s kontakter och handel med tredje
världen baseras på miljöhänsyn.
Sverige bör också kräva att EG skall vara pådrivande i det
internationella miljöarbetet -- framför allt mot Japan och USA.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under
mom. 1 borde ha hemställt:
1. beträffande inriktningen av det svenska miljöarbetet inom
EES och EG
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo110 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts samt lämnar
utan vidare åtgärd motionerna 1992/93:Jo111, 1992/93:Jo112
yrkandena 17, 18 och 20 samt 1992/93:Jo630 yrkande 8,
Utrikesutskottets yttrande
1993/94:UU2y
Bilaga
Inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG
Till jordbruksutskottet
Jordbruksutskottet har genom beslut den 11 oktober 1993 berett
utrikesutskottet tillfälle att senast den 21 oktober 1993 yttra
sig över regeringens skrivelse 1992/93:255 om inriktningen av
det svenska miljöarbetet inom EES och EG, jämte motioner, i de
delar som berör utrikesutskottets beredningsområde.
Utskottet yttrar sig i det följande över
dels regeringens skrivelse 1992/93:255 om inriktningen av
det svenska miljöarbetet inom EES och EG,
dels motioner som väckts med anledning av regeringens
skrivelse 1992/93:255
1992/93:Jo110 av Jan Jennehag m.fl. (v), 1992/93:Jo111 av
Margareta Winberg m.fl. (s) och 1992/93:Jo112 av Annika Åhnberg
(-),
dels motioner som väckts under den allmänna motionstiden
med anknytning till föreliggande ärende
1992/93:Jo630 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkande 8 och
1992/93:Jo669 av Ian Wachtmeister och Christer Windén (nyd)
yrkandena 1 och 2.
Regeringens skrivelse
I regeringens skrivelse 1992/93:255 om inriktningen av det
svenska miljöarbetet inom EES och EG redovisas regeringens
miljöstrategi. Redovisningen innehåller en beskrivning och
bedömning av förhållandena inom EG och EES ur miljösynvinkel. I
skrivelsen anförs att utgångspunkterna för den svenska
miljöstrategin bl.a. inriktas på gemensamma regler snarare än
nationella särlösningar vid ett medlemskap i EG. Samarbetet inom
EES och med EG innebär att man kan få till stånd bindande
åtaganden för ett stort antal västeuropeiska länder. Sverige bör
verka för att gemensamma bindande regler införs på miljöområdet
som i största möjliga utsträckning är av minimikaraktär och
ligger på en så hög nivå som möjligt. I skrivelsen anförs vidare
att det svenska arbetet inom EG:s expertgrupper skall ges hög
prioritet. Sverige skall aktivt söka stöd hos likasinnade
stater. Det nordiska samarbetet bör inriktas på att ta fram
underlag för frågor som skall drivas inom EES/EG.
Motionerna
I motion 1992/93:Jo110 (v) anförs att den allmänna meningen i
regeringens skrivelse är acceptabel men att det finns
frågetecken när det gäller konkretiseringen och prioriteringen i
inriktningen av det svenska miljöarbetet. Klimatfrågan,
Östeuropas och tredje världens miljöproblem är rapsodiskt
behandlade. I motionen sägs bl.a. att det måste finnas en tydlig
och självklar rätt för varje EG-land att införa strängare
miljökrav än de gemensamma. Sverige bör i sina
medlemskapsförhandlingar driva sina egna krav på
miljökonsekvenser av EG:s beslut. Vidare bör Sverige ställa krav
som gör det möjligt att införa sanktioner mot länder som inte
följer beslutade miljömål och gällande miljölagstiftning. Krav
bör också ställas på att EG:s kontakter och handel med tredje
världen baseras på miljöhänsyn. Sverige bör kräva att EG skall
vara pådrivande i det internationella miljöarbetet -- framför
allt mot Japan och USA.
Enligt motion 1992/93:Jo111 (s) är regeringens skrivelse från
parlamentarisk synpunkt otillfredsställande eftersom regeringen
inte redovisar de konkreta förhandlingspositionerna.
Motionärerna anser att en redogörelse om inriktningen av det
svenska miljöarbetet inom EES och EG bör innehålla regeringens
syn på bl.a. frågor som gäller analys av skillnaderna mellan
offentligt ansvar för miljöfrågor i Sverige och EG, Sveriges syn
på företagsansvar, substitutionsprincip och försiktighetsprincip
samt EG:s femte miljöhandlingsprogram. I motionen efterlyses
också en redogörelse för regeringens riktlinjer i kontakterna
med andra länders regeringar och miljöansvariga liksom hur
miljöarbetet gentemot Östeuropa skall föras inom EES och vilka
effekter ett eventuellt EG-medlemskap skulle ha på vårt
nuvarande miljöengagemang i Östeuropa.
Motion 1992/93:Jo112 (-) tar upp en rad frågor i anknytning
till regeringens skrivelse. Motionären anför bl.a. vikten av att
Sverige genomför anpassningen till miljödirektiven i
EES-avtalet. Regeringen bör återkomma till riksdagen med en
redovisning av hur EES-avtalet har följts upp i det svenska
regelsystemet och i praktiken. Substitutionsprincipen måste
hävdas genom ett aktivt svenskt agerande. Motionären efterlyser
regeringens bedömning av konsekvenserna på miljöområdet av ett
nej i folkomröstningen till medlemskap i EG. Vidare pekar
motionären på behovet av en redogörelse för frågor som berör
Euratomfördraget. Av särskilt intresse är att analysera hur
fördraget har behandlats vid tidigare medlemskapsförhandlingar
med länder som inte har satsat och inte har för avsikt att satsa
på kärnkraft. Riksdagen bör hos regeringen begära redovisning av
konkreta förslag som lämnats till EG/EU beträffande
miljöpolitiska åtgärder.
I motion 1992/93:Jo630 (s) som väckts under den allmänna
motionstiden anförs i yrkande 8 att regeringen bör redovisa en
samlad strategi för ett offensivt miljöarbete inför ett
eventuellt medlemskap i EG.
I motion 1992/93:Jo669 (nyd) som väckts under den allmänna
motionstiden anförs i yrkande 1 att Sverige bör verka för att
högsta tillämpade miljökrav skall vara bindande för länderna
inom EES men att Sverige inte ensidigt skall tillämpa strängare
regler. I yrkande 2 anförs att Sverige bör lyfta upp
diskussionen om miljökrav på industrin till EG-nivå så att
Sverige inte ensidigt ställer krav på svenska företag som
försämrar deras konkurrenskraft i ett europeiskt perspektiv.
Utskottet
Frågorna i regeringens skrivelse 1992/93:255 om inriktningen
av det svenska miljöarbetet inom EES och EG har tidigare berörts
av utskottet i betänkandet 1992/93:UU20 (s. 27 ff.). Utskottet
framhöll då bl.a. att utgångspunkten i förhandlingarna om
svenskt medlemskap i EG är att högsta tillämpade ambitionsnivå
skall gälla på miljöområdet. Att Sveriges syn tagits på allvar
ansåg utskottet bekräftat när EG i sitt yttrande över den
svenska medlemskapsansökan uttalade att Sverige som medlem
förväntades komma att bidra till en skärpt miljöpolitik och ett
ökat miljömedvetande inom gemenskapen. Utskottet framhöll vidare
att ett svenskt medlemskap i EG i stor utsträckning kommer att
grundas på överenskommelser som redan gjorts inom ramen för
EES-avtalet, såsom t.ex. på kemikalie- och bilavgasområdet.
Utskottet konstaterade i detta sammanhang att endast ett
begränsat antal områden tillkommer, bl.a. regler om kvaliteten
på badvatten, skydd av utrotningshotade djur samt kärnsäkerhet
och strålskyddsfrågor.
I betänkandet 1992/93:UU20 anförde utskottet också att Sverige
inte skall behöva sänka sina befintliga miljökrav på de områden
där EG har beslutat om harmoniserade regler för att förverkliga
den inre marknaden. Utskottet ansåg att ambitionen bör vara, att
den typ av förhandlingslösning som uppnåtts i EES-avtalet på
bl.a. kemikalieområdet borde kunna uppnås även i avtalet med EG.
Utskottet konstaterade att regeringen gjort uttalanden av denna
innebörd vid flera tillfällen. Vad gällde tillämpningen av
substitutionsprincipen hänvisade utskottet till det svenska
anförandet i Bryssel den 1 februari 1993, vari framhölls att
försiktighetsprincipen enligt svensk uppfattning måste tillämpas
i förverkligandet av målet om en hållbar utveckling.
Utskottet vidhåller dessa synpunkter.
Utskottet anser att en förutsättning för framgångsrikt
miljöarbete är en öppenhet i beslutsfattandet. Detta är viktigt
när det gäller det nordiska samarbetet i EES-sammanhang liksom
inför ett EG-medlemskap och när det gäller att stimulera svenska
miljöorganisationer att samverka europeiskt.
Utskottet noterar att regeringen regelbundet avser att
redovisa hur miljöfrågorna drivs inom EES, bl.a. i samband med
budgetpropositionen och att förhandlingsarbetet inför ett
svenskt EG-medlemskap skall redovisas på samma sätt i största
möjliga utsträckning. EG-förhandlingsarbetet följs i detalj av
Riksdagens EG-delegation.
När det gäller miljöfrågor av särskild betydelse såsom
försurningsproblemet, avfall, kemikalier, bilavgaser, mark- och
vattenanvändning bör Sverige verka för att reglerna skärps.
Utskottet instämmer i regeringens syn på vikten av att medverka
till att de miljöövervakningssystem som byggs upp
nationellt, regionalt och globalt samordnas. Utskottet anser det
angeläget att EG:s europeiska miljöbyrå (EEA) snarast inrättas.
Vidare bör ökad uppmärksamhet ägnas efterlevnaden av EG:s regler
på miljöområdet och frågor rörande sanktioner. Klimatpolitiken
och bevarandet av den biologiska mångfalden måste utformas från
ett internationellt perspektiv och i samarbete med andra stater.
De grundläggande principer om företagens ansvar, den omvända
bevisbördan och substitutionsprincipen i svensk lagstiftning bör
tillsammans med försiktighetsprincipen bli vägledande även inom
EG.
För att främja en utveckling som går mot en acceptabel
miljönivå i Central- och Östeuropa behövs stora insatser. Det är
angeläget att EG spelar en aktiv roll i detta arbete liksom inom
Östersjöarbetet som bör främjas och stärkas.
Utskottet ställer sig bakom den miljöstrategi som regeringen
redovisar i skrivelsen 1992/93:255. Utskottet kan följaktligen
inte tillstyrka motionerna 1992/93:Jo110 (v), 1992/93:Jo111 (s)
och 1992/93:Jo112 (-) i vilka bl.a. yrkas att regeringen bör
avlämna en ny redogörelse till riksdagen. Utskottet anser att
motionerna 1992/93:Jo630 (s) yrkande 8 och 1992/93:Jo669 (nyd)
yrkandena 1 och 2 kan besvaras med vad som ovan anförts.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet, vad
avser de delar som berör utrikesutskottets ansvarsområde, att
riksdagen med godkännande av vad regeringen anfört lägger
skrivelsen till handlingarna.
Stockholm den 21 oktober 1993
På utrikesutskottets vägnar
Daniel Tarschys
I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre
Schori (s), Alf Wennerfors (m), Maj Britt Theorin (s), Pär
Granstedt (c), Nils T Svensson (s), Margareta Viklund (kds),
Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke (s), Kristina Svensson (s),
Peeter Luksep (m), Berndt Ekholm (s), Bertil Persson (m), Håkan
Holmberg (fp) och Lena Boström (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande mening
Pierre Schori, Maj Britt Theorin, Nils T Svensson, Viola
Furubjelke, Kristina Svensson, Berndt Ekholm och Lena Boström
(alla s) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med
"Utskottet ställer sig bakom" och slutar med "skrivelsen till
handlingarna" bort ha följande lydelse:
Regeringens skrivelse 1992/93:255 om inriktningen av det
svenska miljöarbetet inom EES och EG kan enligt utskottets
uppfattning ändå inte anses uppfylla de krav som uttalades av
riksdagen i samband med godkännandet av EES-avtalet. Regeringens
skrivelse borde närmare ha redogjort för regeringens syn på
bl.a. följande frågor:
en analys av skillnaderna mellan offentligt ansvar för
miljöfrågor i Sverige och EG,
kontroll, sanktioner och konkurrensförhållanden,
Sveriges syn på företagsansvar, substitutionsprincip, omvänd
bevisbörda och försiktighetsprincip,
sambandet med arbetsmiljöfrågorna,
arbetet med EG:s femte miljöhandlingsprogram,
betydelsen av den svenska politiken när det gäller användning
av ekonomiska styrmedel,
sambandet mellan energi och miljö,
sambandet mellan jordbruk och miljö samt jordbruk och
biologisk mångfald,
riktlinjer för kontakter med andra länders regeringar och
miljöansvariga,
stöd till miljögruppers kontakter med andra länder,
miljöarbetet gentemot Östeuropa.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen hos
regeringen begär en ny redogörelse över inriktningen av det
svenska miljöarbetet inom EES och EG i enlighet med motionerna
1992/93:Jo111 (s) och 1992/93:Jo630 (s) yrkande 8. Utskottet
anser att motionerna 1992/93:Jo110 (v) och 1992/93:Jo112 (-) är
besvarade. Utskottet kan inte tillstyrka motion 1992/93:Jo669
(nyd) yrkandena 1 och 2.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Bertil Måbrink anför:
Regeringens skrivelse borde ha utarbetats efter det att
regeringens egen utredning (M 1993:2) om miljökonsekvenserna av
svenskt deltagande i EG avgett sitt utlåtande. Det hade gett ett
bättre underlag för diskussion. Nu ger skrivelsen inte en tydlig
bild av vad Sverige kommer att kräva i förhandlingarna med EG;
vad som är förhandlingsbart resp. odiskutabelt. Vänsterpartiet
anser att följande borde beaktas och tas upp i skrivelsen:
Sverige skall driva hårdare krav på en minskning av utsläppen
av försurande ämnen.
Sverige måste hävda en tydlig och självklar rätt för varje
EG-land att införa strängare miljökrav än de gemensamma.
Sverige skall i medlemsförhandlingarna driva krav på
miljökonsekvensbeskrivningar i samband med EG:s beslut.
Sverige bör kräva att det planerade och beslutade europeiska
"naturvårdsverket" förverkligas.
Sverige bör ställa krav på hårdare sanktionsmöjligheter mot
länder som inte följer miljölagstiftning och beslutade miljömål.
Sverige bör kräva att EG:s kontakter och handel med tredje
världen baseras på miljöhänsyn.
Sverige bör också kräva att EG skall vara pådrivande i det
internationella miljöarbetet -- framför allt mot Japan och USA.
Mot bakgrund av det anförda yrkar jag bifall till motion
1992/93:Jo110 (v).