I betänkandet behandlas proposition 1993/94:30 Strategi för
biologisk mångfald. I anslutning härtill behandlas dels
31 motionsyrkanden från allmänna motionstiden 1993, dels
följdmotioner med 38 motionsyrkanden. Med anledning av en
motion (m) föreslår utskottet att regeringen återkommer till
riksdagen med klarläggande av begreppet "pågående
markanvändning". Motion Jo8 yrkande 2 behandlas i särskild
ordning. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
Utskottets ställningstagande innebär att regeringens förslag
om en nationell strategi med grundläggande principer för
bevarande av biologisk mångfald och hållbart nyttjande av
biologiska resurser tillstyrks. Miljömålen skall ges samma vikt
och betydelse som skilda ekonomiska överväganden och en
helhetssyn skall tillämpas vad gäller åtgärder för att
upprätthålla ekologiska processer och säkra arters långsiktiga
överlevnad. Utskottet tillstyrker även förslaget till lag om
ändring i 43 a § naturvårdslagen (1964:822, avsnitt 3.3).
Ändringen innebär att regeringen kan ge Skogsvårdsstyrelsen de
befogenheter i fråga om skogliga företag som nu utövas av
länsstyrelsen.
Ett nationellt centrum och en vetenskaplig kommitté för
forskning om biologisk mångfald etableras och en
informationskampanj om biologisk mångfald inom jordbruksområdet
genomförs. Vidare bör Sverige verka aktivt för ett protokoll om
biosäkerhet under konventionen om biologisk mångfald. Regler för
miljökonsekvensbeskrivningar i jordbruket införs och den
riksomfattande våtmarksinventeringen slutförs genom inventering
av Norrbottens län. Ett svenskt system för miljöstöd anpassat
till EU:s regelverk kommer snarast att utarbetas.
Bevarandeplaner för samtliga svenska lantraser och husdjursraser
upprättas och resurser kommer att avsättas till stöd för
uppbyggnaden av verksamheten vid Stiftelsen Bohus Avelscentrum
-- Nordens ark.
Förutsättningarna för det svenska utvecklingssamarbetet inom
områden av betydelse för bevarande och hållbart nyttjande av
biologisk mångfald kommer att utredas.
Till betänkandet har fogats 13 reservationer (s), 2 särskilda
yttranden (s, nyd) och en meningsyttring (v).
Propositionen
Miljö- och naturresursdepartementet
I propositionen (bilaga 1) föreslås
att riksdagen
1. antar förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen
(1964:822, avsnitt 3.3),
2. godkänner den föreslagna strategin för biologisk mångfald
(avsnitt 2).
Vidare hemställs att riksdagen bereds tillfälle att ta del av
vad som anförts om
3. att etablera ett centrum samt att inrätta en kommitté för
forskning om biologisk mångfald (avsnitt 2.6),
4. att genomföra en informationskampanj om biologisk mångfald
inom jordbruksområdet (avsnitt 2.7),
5. att Sverige aktivt bör verka för ett protokoll om
biosäkerhet under konventionen om biologisk mångfald
(avsnitt 2.8),
6. att regler för miljökonsekvensbeskrivningar i jordbruket
bör införas (avsnitt 2.9),
7. att den riksomfattande våtmarksinventeringen slutförs genom
inventering av Norrbottens län (avsnitt 3.2),
8. att ett svenskt system för miljöstöd anpassat till EG:s
regelverk snarast bör utarbetas (avsnitt 3.5.2),
9. att bevarandeplaner för samtliga svenska lantraser och
husdjursraser upprättas (avsnitt 3.5.3).
Utrikesdepartementet
I propositionen (bilaga 2) hemställs att riksdagen ges
tillfälle att ta del av vad som anförts om behovet av en
utredning om det svenska utvecklingsbiståndet mot bakgrund av
bl.a. konventionen om biologisk mångfald.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Inom Miljö- och naturresursdepartementets ansvarsområde
föreslås en svensk strategi med grundläggande principer för
bevarande av biologisk mångfald och hållbart nyttjande av
biologiska resurser. Strategin innebär att miljömålen skall ges
samma vikt och betydelse som skilda ekonomiska överväganden i
syfte att bygga mänsklig verksamhet på ekologisk grund. En
helhetssyn skall tillämpas vad gäller åtgärder för att
upprätthålla ekologiska processer och säkra arters långsiktiga
överlevnad.
Därutöver förordas särskilda satsningar på forskning,
information och utbildning samt att regler om
miljökonsekvensbeskrivningar i jordbruket bör införas.
En redogörelse lämnas också för de överväganden som regeringen
gjort med anledning av tidigare av riksdagen beslutade ändringar
i naturvårdslagen (1964:822) i fråga om biotopskydd och förbud
mot markavvattning. I anslutning till detta föreslås ytterligare
en ändring i naturvårdslagen.
Inom Utrikesdepartementets ansvarsområde redogörs för de
nya förutsättningar som kommer att råda för de svenska
insatserna till stöd för utvecklingsländernas åtgärder för att
bevara och hållbart nyttja den biologiska mångfalden mot
bakgrund av de nya förutsättningar som konventionen om biologisk
mångfald medför. En utredning aviseras i frågan.
Lagförslaget fogas som bilaga 1 till detta betänkande.
Motionerna
Motioner med anledning av propositionen
1993/94:Jo6 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om direktiv till statliga utredningar och
kommittéer att värdera miljökonsekvenserna av sina förslag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inrättande av ett centrum för biologisk
mångfald vid SLU,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utbyggd verksamhet vid naturskolor,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om generellt biotopskydd för skogsmark,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om deltagande i den kommande utredningen av
Sveriges utvecklingssamarbete i relation till konventionen om
biologisk mångfald.
1993/94:Jo7 av Jan Jennehag m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om en informationskampanj för
livsmedelskonsumenter och -producenter om ett mer ekologiskt
inriktat jordbruk,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur ekologisk
odling effektivare skall stödjas,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur
miljömålen i den livsmedelspolitiska reformen skall uppfyllas,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur
konstgödning och bekämpningsmedel skall skattebelastas korrekt
ur miljösynpunkt,
5. att riksdagen beslutar om en naturvårdsavgift på
skogsprodukter,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en
finansieringsplan för Östersjöns restaurering,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur mänskliga
aktiviteter inte skall minska den biologiska mångfalden i våra
vattendrag och hav,
8. att riksdagen beslutar att bevarandet av den biologiska
mångfalden skall vara ett övergripande mål i alla slags
åtaganden och projekt som berör tredje världens länder,
9. att riksdagen beslutar om ett generellt
markavvattningsförbud tills vidare i hela landet,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur
våtmarker -- särskilt i södra Sverige -- skall kunna
återskapas,
11. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om hur
kraftledningsgator skall kunna användas till att bevara
biologisk mångfald,
12. att riksdagen beslutar om sådan ändring i naturresurslagen
(NRL) att den även skall omfatta de areella näringarna,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
forskningen kring biologisk mångfald skall få möjlighet att
driva sin verksamhet på en acceptabel nivå ur kvantitativ och
kvalitativ synvinkel.
1993/94:Jo8 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om strategin för en biologisk mångfald vad
gäller bevarandet av en bra livsmiljö för växter och djur,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om strategin för en biologisk mångfald vad
gäller intrångsersättning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om strategin för en biologisk mångfald vad
gäller samarbete med Östersjöländerna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om strategin för en biologisk mångfald vad
gäller turism,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om strategin för en biologisk mångfald vad
gäller utveckling av miljöindex,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skogsbrukets sektorsansvar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om användning av främmande arter och klonat
material i skogsbruket,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om markavvattning,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
för budgetåret 1994/95 bör under anslaget B 5 anvisas
300 miljoner kronor till landskapsvårdsstöd,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utbetalning av landskapsvårdsstöd och
NOLA-bidrag,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om AMS och naturvårdande insatser,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bevarandet av genetiska resurser inom
jordbruket och trädgårdsnäringen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om lagstiftning om handel med hotade arter,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om forskning om biologisk mångfald.
1993/94:Jo9 av Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till konkreta åtgärder för att bevara
det genetiska materialet på husdjurssidan.
1993/94:Jo10 av Lars Svensk (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
behovet av att utreda hur avsättandet av naturreservat kan
finansieras, samt utreda huruvida naturreservatsinstitutet skall
kunna effektiviseras och förenklas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
behovet av att begränsningar vad gäller planteringen av
contortatall genomförs, samt att i övrigt utarbeta riktlinjer
för vad som bör gälla vid införande och nyttjande av främmande
organismer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
behovet av en strategi för bevarande av hotade sötvatten, i
synnerhet av en plan för hur kalkningsinsatserna skall
organiseras och finansieras på lång sikt efter de verkliga
kalkningsbehov som finns,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
behovet av att en kampanj eller liknande informationsinsats
genomförs i syfte att öka människors medvetande om
allemansrättens begränsningar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
behovet av en utredning om hur Ölands unika natur skall kunna
säkras för framtida generationer.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993
1992/93:Jo202 av Bo Arvidson och Ingvar Eriksson (m) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagstiftning så att äganderätten skyddas och att de som drabbas
av myndighetsingripande enligt ovan erhåller rätt till
ersättning.
1992/93:Jo601 av Lennart Fremling (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvidgning av strandskyddet till gagn för
den biologiska mångfalden.
1992/93:Jo608 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
tillägg till den svenska CW-listan till skydd för våtmarker i
inre delen av Skälderviken och Lundåkrabukten.
1992/93:Jo614 av Anita Jönsson och Per Olof Håkansson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder mot sanderosion m.m.
1992/93:Jo621 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att bevara den biologiska
mångfalden.
1992/93:Jo629 av Inger René m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om naturreservat och naturvårdsområden.
1992/93:Jo630 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om sysselsättningsfrämjande åtgärder,
31. att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas för
att se över och förenkla formerna för bildandet av
naturreservat,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skyddet av våtmarker.
1992/93:Jo636 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
skärpt förbud mot fångst av fredade fågelarter i länderna kring
Medelhavet.
1992/93:Jo650 av Kaj Larsson och Börje Nilsson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
forskning avseende erosions- och strandskyddsproblematik bör
prioriteras som ett led i en planering av beredskapsåtgärder mot
havsytans höjning till följd av ett varmare klimat,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om statligt engagemang i ett planerat
fullskaleprojekt för att lösa erosionsproblemen vid Löderups
strandbad.
1992/93:Jo651 av Reynoldh Furustrand och Alf Egnerfors (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att
Ridö--Sundbyholmsarkipelagen i Mälaren avsätts som nationalpark.
1992/93:Jo654 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bättre samordning mellan jordbruks- och
naturvårdsmyndigheter, när det gäller bestämmelser och bidrag
inom Häckeberga naturvårdsområde och övriga naturvårdsområden
i Skåne,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bättre möjligheter för kommunerna att
påverka miljöpolitiska beslut, där kommunerna har stort
naturvårdsansvar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om långsiktig åtgärdsplan för strandskyddande
åtgärder utefter den skånska kusten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den framtida miljön i Skåne.
1992/93:Jo655 av Rose-Marie Frebran (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att avsätta Kindlahöjdsområdet
som nationalpark.
1992/93:Jo656 av Alwa Wennerlund (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att en utredning tillsätts med
uppdrag att se över hur förfarandet vid avsättning av
naturreservat kan effektiviseras.
1992/93:Jo662 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp, c, kds) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skydd för eklandskapet samt ängs- och
hagmarker i Östergötlands län.
1992/93:Jo667 av Annika Åhnberg m.fl. (-, s, c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stöd till och samarbete med Stiftelsen Bohus
Avelscentrum -- Nordens Ark.
1992/93:Jo673 av Lena Öhrsvik och Lisbet Calner (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åläggande för markägare att avlägsna
taggtråd och utöva tillsyn på områden som inhägnats med
taggtråd.
1992/93:Jo676 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skydd för känsliga naturområden,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om öppna landskap, ängs- och hagmark,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i övrigt anförts i motionen om skydd för miljön i Stockholms
län.
1992/93:Jo680 av Carl Olov Persson och Birger Andersson
(kds, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att initiera en inventering
av Domänägd skogsmark för att se vilka marker som är lämpliga
att skydda som naturreservat från natursynpunkt.
1992/93:Jo685 av Inger René m.fl. (m, s, fp, c, kds, nyd, v)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om stöd till Stiftelsen Bohus
avelscentrum.
1992/93:Jo687 av Lena Klevenås (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av återställande och fortsatt hävd av strandängar.
1992/93:Jo690 av Jan Fransson och Anita Persson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av lagstiftning för hantering av
fridlysta vilda djur och fåglar.
1992/93:Jo695 av Åke Selberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en våtmarksinventering i
Norrbotten.
1992/93:Jo706 av Johan Lönnroth (v) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att upprätta en regional strategi för att
bevara regionens biologiska mångfald.
Yttranden, uppvaktningar m.m.
Utrikesutskottet har avgett yttrande över propositionens
bilaga 2 (Utrikesdepartementet) och två motionsyrkanden.
Med anledning av motion 1992/93:Jo202 om omställning av
jordbruksmark har utskottet begärt yttranden från
Naturvårdsverket, Jordbruksverket, länsstyrelserna i Jämtlands,
Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs och Östergötlands län samt
från Lantbrukarnas Riksförbund LRF. En sammanställning av
yttrandena finns med som bilaga 3 till betänkandet.
Representanter för Genbanksnämnden och Världsnaturfonden WWF
har uppvaktat utskottet.
Från Världsnaturfonden WWF och Skogsägarnas riksförbund har
inkommit skrivelser om genetisk mångfald resp. markavvattning.
Utskottet
Bilaga 1, Miljö- och naturresursdepartementet
Sveriges strategi för biologisk mångfald
Propositionen
I propositionen föreslår regeringen (miljöministern) att en
svensk strategi med grundläggande principer för bevarande och
hållbart nyttjande av biologisk mångfald antas. Miljömålen skall
ges samma vikt och betydelse som skilda ekonomiska överväganden
i syfte att bygga mänsklig verksamhet på ekologisk grund. Vidare
skall en helhetssyn tillämpas vad gäller åtgärder för att
upprätthålla ekologiska processer och säkra arters långsiktiga
överlevnad.
En central fråga i strategin är relationerna mellan miljön,
särskilt bevarandet av den biologiska mångfalden, och ekonomiska
verksamheter. Denna relation måste förtydligas. Miljöministern
anser därför att på samma sätt som i den nya skogspolitiken bör
miljömålen ges samma vikt och betydelse som de ekonomiska och
produktionsinriktade målen inom övriga samhällsverksamheter.
Syftet är att bygga mänsklig verksamhet på ekologiska grunder.
Miljöministern anser vidare att det är viktigt att en
helhetssyn tillämpas vad gäller de åtgärder som skall vidtas för
att bevara den biologiska mångfalden och hållbart nyttja dess
beståndsdelar. En kombination av åtgärder är nödvändig, där de
olika delarna kompletterar varandra. Det handlar dels om en
miljöanpassning av olika samhällsverksamheter, dels om skydd av
värdefulla naturområden. Den enskilda människans dagliga gärning
är också av stor betydelse för möjligheterna att bevara den
biologiska mångfalden. Information och utbildning är den
viktigaste insatsen för att tydliggöra sambanden mellan
mänskligt handlande och ett miljöanpassat samhälle och utgör en
av de vikigaste åtgärderna för att bevara den biologiska
mångfalden.
Bevarandet av den biologiska mångfalden och fungerande
livskraftiga ekosystem är en av de viktigaste uppgifterna i det
framtida miljöarbetet. Det innebär bl.a. behov av ytterligare
insatser för att stärka forskning kring och utveckling av
miljöanpassade samhällsverksamheter.
Motionerna
I motion Jo8 (s) yrkande 1 begärs tillkännagivande om
strategin för biologisk mångfald vad gäller bevarandet av en bra
livsmiljö för växter och djur. Markprocessens betydelse för
den långsiktiga produktionsförmågan bör framhållas och
ekosystemens påverkan av föroreningar och eventuella framtida
klimatförändringar betonas. Eftersom landskapsplanering är en
angelägen fråga bör länsstyrelsernas aktionsplaner syfta till
en god sådan. Större fungerande kärnområden i skogen bör
inrättas och krav på obrukad kantzon om minst fem meter
längs alla vattendrag införas i enlighet med Naturvårdsverkets
förslag i Miljö 93. Strandskyddsbestämmelserna bör behållas
och utvecklas till att också omfatta hänsyn till den biologiska
mångfalden. Slutligen bör i strategin ingå ett övergripande mål
om bevarande av en långsiktigt fungerande livsmiljö för växter
och djur. Enligt motionens yrkande 4 bör turismen och dess
problem infogas i strategin. Enligt motionären i motion Jo6 (-)
yrkande 1 bör det statliga miljömålet, liksom beräkningar av
miljökonsekvenser, såväl positiva som negativa, ingå som ett
generellt direktiv för statliga utredningar och kommittéer.
Behovet av en strategi för bevarande av hotade sötvatten, i
synnerhet en plan för hur kalkningsinsatserna skall organiseras
och finansieras på lång sikt i enlighet med de verkliga
kalkningsbehoven, framhålls i motion Jo10 (kds) yrkande 3.
Utskottets överväganden
Som anförs i propositionen har den ökade insikten om
miljöfrågornas grundläggande betydelse också inneburit en tydlig
förändring av politiska beslut. Genom införandet av
sektorsansvar och krav på miljökonsekvensbeskrivningar
(prop. 1990/91:90, JoU30, rskr. 338) förbättrades
förutsättningarna för miljövården och hushållningen med
naturresurser. I sammanhanget kan också nämnas riksdagens beslut
om en ny skogspolitik (prop. 1992/93:226, JoU15, rskr. 352)
där miljömålet infördes som ett grundläggande mål i
skogspolitiken och jämställdes med produktionsmålet. I
propositionen om riktlinjer för en kretsloppsanpassad
samhällsutveckling (prop. 1992/93:180, JoU14, rskr. 344)
fastslogs att miljöpolitiken skall underlätta industrins
anpassning till kretsloppssamhället genom att bl.a. skapa goda
förutsättningar för användning av förnybara resurser,
energisnåla processer, återanvändning och återvinning.
Mot bakgrund av denna ökade insikt och nyligen träffade
internationella överenskommelser anser utskottet i likhet med
miljöministern att en strategi med grundläggande principer för
att bevara den biologiska mångfalden bör läggas fast. Miljömålen
skall ges samma vikt och betydelse som skilda ekonomiska
överväganden i syfte att bygga mänsklig verksamhet på ekologisk
grund. Vidare skall en helhetssyn tillämpas när det gäller
åtgärder för att upprätthålla ekologiska processer och säkra
arters långsiktiga överlevnad. Relationerna mellan miljön,
särskilt bevarandet av den biologiska mångfalden, och ekonomiska
verksamheter måste förtydligas. På samma sätt som i den nya
skogspolitiken måste miljömålen ges samma vikt och betydelse som
de ekonomiska och produktionsinriktade målen inom övriga
samhällsverksamheter. Det är enligt utskottets mening av vikt
att en helhetssyn tillämpas vad gäller de åtgärder som skall
vidtas för bevarande av den biologiska mångfalden och hållbart
nyttjande av dess beståndsdelar. En kombination av åtgärder där
de olika delarna kompletterar varandra är nödvändig, vilket
innebär dels miljöanpassning av olika samhällsverksamheter, dels
skydd av värdefulla naturområden. Eftersom också den enskilda
människans handlande är av stor betydelse i sammanhanget blir
information och utbildning de viktigaste insatserna för att göra
sambanden mellan mänskligt handlande och ett miljöanpassat
samhälle tydliga.
Sammanfattningsvis vill utskottet betona att bevarandet av den
biologiska mångfalden och fungerande livskraftiga ekosystem är
en av de viktigaste uppgifterna i det framtida miljöarbetet. Det
innebär bl.a. behov av ytterligare insatser för att stärka
forskning kring och utveckling av miljöanpassade
samhällsverksamheter. I likhet med miljöministern vill utskottet
understryka behovet av en fortlöpande utvärdering av de åtgärder
och de ändamål som kommer att tas upp i det följande. Bl.a. kan
det pågående arbetet med en landsstudie om biologisk mångfald
komma att visa på behovet av ytterligare insatser. Den ständigt
föränderliga naturmiljön och nya uppkommande miljöhot talar
också för behovet av en fortlöpande utvärdering av de åtgärder
som vidtas för att bevara den biologiska mångfalden. Det anförda
innebär att utskottet tillstyrker regeringens förslag om en
nationell strategi för biologisk mångfald.
Motion Jo8 yrkandena 1 och 4 ger utskottet anledning att
erinra om att Miljöskyddskommittén i sitt betänkande Miljöbalk
(SOU 1993:27) föreslår att grunden för strandskyddet utvidgas
till att innefatta inte bara skydd för friluftslivet utan även
skydd för växt- och djurlivet. Förslaget bereds i
regeringskansliet inför en i höstens regeringsförklaring
aviserad proposition om en miljöbalk. Med anledning av motionens
förslag om obrukade kantzoner vill utskottet fästa
uppmärksamheten på att Naturvårdsverkets förslag om skydds-
eller kantzoner inte utformats som ett obligatoriskt krav på
markägarna utan bygger på frivillighet (SNV Rapport 4234
s. 229). Enligt Naturvårdsverket bör ett system med ersättning
för frivilligt avsättande av kantzoner införas inom ramen för
ett EU-anpassat stödprogram. Utskottet vill här tillägga att
frågan om stöd till jordbrukets medverkan i naturvården helt
nyligen har behandlats av utskottet och riksdagen (se
1993/94:JoU6 s. 7). Utskottet vill vidare erinra om vad som
anfördes våren 1991 då utskottet avstyrkte ett
motionsyrkande (mp) om en obligatorisk kantzon om fem meter
längs sjöar och vattendrag (1990/91:JoU30). Utskottet underströk
då att föreskrifter som meddelas med stöd av skötsellagen inte
får vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt
försvåras. Utan att ta ställning till omfattningen av berörda
arealer framhöll utskottet att det i många fall torde bli tal om
relativt långtgående ingrepp i brukningsrätten med åtföljande
kostnader för det allmänna.
I övrigt finner utskottet att regeringens förslag om en svensk
strategi för biologisk mångfald med den inriktning som anges i
propositionen i väsentliga avseenden överensstämmer med
motionens syfte i motsvarande delar. Det anförda innebär att
utskottet ansluter sig till regeringens förslag och avstyrker
motion Jo8 yrkandena 1 och 4 i den mån motionsyrkandena inte
kan anses tillgodosedda.
Utskottet finner inte anledning att tillmötesgå motion Jo6
yrkande 1 om ändring av de generella direktiven för statliga
utredningar och kommittéer. Utskottet utgår från att de
utredningar som har anknytning till miljövården också kommer att
göra en bedömning av miljökonsekvenserna av sina förslag.
Motionsyrkandet avstyrks således.
Enligt Naturvårdsverkets naturvårdsplan för Sverige är antalet
skyddade områden när det gäller sjöar, vattendrag och marina
miljöer mycket begränsat. Vissa marina miljöer är skyddade
därför att de är belägna i anslutning till skyddsområden på
land. Även vissa fågelsjöar och ett fåtal forssträckor i
Jämtland och Västerbotten är skyddade med stöd av
miljöskyddslagen som s.k. miljöskyddsområden. I sammanhanget kan
också nämnas det skydd våra orörda älvar åtnjuter enligt
naturresurslagen, vilket är av stor betydelse för den biologiska
mångfalden, bl.a. den naturligt reproducerande laxen. Det kan
emellertid konstateras att kunskapen om skyddsbehoven inom många
naturtyper, bl.a. sjöar och vattendrag, ännu är mycket
otillfredsställande och behöver förstärkas. Härvidlag vill
utskottet erinra om det programarbete som Naturvårdsverket i
samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har inlett för
en riksomfattande inventering av dessa naturtyper
(dir. 1993:86). Utskottet vill även erinra om att det
kalkningsprogram som pågår sedan flera år byggs ut successivt,
framför allt i Norrlands inland och fjälltrakterna. Programmet
omfattar för budgetåret 1993/94 ca 200 miljoner kronor. Med det
anförda finner utskottet att syftet med motion Jo10 yrkande 3 i
allt väsentligt kan anses tillgodosett. Motionsyrkandet bör inte
föranleda någon vidare åtgärd från riksdagens sida.
Sektorsansvarets tillämpning
Propositionen
En fortlöpande dialog mellan miljö- och sektorsmyndigheter och
företrädare för näringar är enligt miljöministern av central
betydelse för naturvårdsarbetet.
Miljöministern framhåller som viktigt att skilja mellan det
ansvar som kan åvila näringen inom olika ekonomiska verksamheter
och den ansvarsfördelning som bör råda mellan miljömyndigheter
och sektorsmyndigheter. Själva kärnan i sektorsansvaret är
näringens ansvar för att medverka till en ekologisk
anpassning av sin verksamhet i syfte att uppfylla miljömålen.
Sektorsmyndigheternas roll i naturvårdsarbetet är att ta
initiativ till insatser och åtgärder, utarbeta sektorsplaner för
genomförande av åtgärder, tillsammans med näringen genomföra
åtgärder, följa upp resultaten och avge återkommande
miljörapporter samt sprida kunskap och utbildning inom näringen
om åtgärder och mål. Miljömyndigheternas främsta uppgift är
att ange de övergripande målen och utvärdera sektorernas arbete.
Vidare har miljömyndigheterna viktiga uppgifter inom
naturvårdsområdet, t.ex. ansvar för avsättande av skyddsområden
och köp av miljötjänster. Det bör framhållas att
miljömyndigheterna har det övergripande ansvaret för att samlat
utvärdera utvecklingen på miljöområdet och att uppmärksamma nya
hot. Miljömyndigheterna skall ha en pådrivande roll i
miljöarbetet och kan i denna roll föreslå övergripande insatser
inom olika sektorers verksamhetsområden som kan föranledas av de
olika miljöhoten. Det är enligt miljöministern mot denna
bakgrund viktigt att det finns en löpande dialog och en klar
ansvarsfördelning mellan sektorsmyndigheterna och
miljömyndigheterna. Det ankommer på berörda myndigheter att
upprätthålla och vid behov vidareutveckla dialogen.
Miljöministern konstaterar att arbetet med att bevara den
biologiska mångfalden bör bygga på insikten att mångfald är en
förutsättning för ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga.
Därför är en utveckling av brukningsmetoder inom de areella
näringarna som bygger på de ekologiska förutsättningarna en
nödvändighet.
Motionerna
Enligt motion Jo8 (s) yrkande 2 bör sektorsansvaret inom
jordbruksnäringen öka. Detta bör ske genom införande av en
kvalifikationsgräns under vilken ersättning inte utgår enligt
reglerna för intrångsersättning.
I motion Jo202 (m) redovisas vissa svårigheter som uppstår för
lantbrukare i samband med att åtgärder planeras för omställning
av jordbruket. Det förekommer enligt motionen att ett positivt
förhandsbesked från ansvarig myndighet så småningom förvandlas
till ett besked om att ersättning vägras med hänsyn till
naturvårdens och/eller kulturmiljövårdens intressen.
Motionärerna anser det oskäligt att en myndighet skall kunna
tvinga en lantbrukare att fortsätta en odling som han anser
olönsam eftersom han velat ställa om produktionen på den
aktuella arealen. Ett sådant agerande sätter rättssäkerheten ur
spel. Anledningen är en oklar tolkning av begreppet "pågående
markanvändning". Regeringen måste omgående ta initiativ till
en lagändring så att rättsläget blir klarlagt. En lantbrukare
måste ha rätt till ersättning när han förbjuds att plantera skog
eller anlägga energiskog på åker, äng eller betesmark. Skulle
skogsplantering eller anläggning av energiskog vara den mest
realistiska åtgärden och den förbjuds riskerar lantbrukaren att
gå miste om arealersättningen.
Motionären i motion Jo673 (s) anser att
skogsvårdsmyndigheterna bör kunna ålägga markägare att avlägsna
taggtråd och utöva tillsyn inom områden som inhägnats med
taggtråd.
Utskottets överväganden
Hösten 1986 anförde jordbruksutskottet i ett yttrande till
bostadsutskottet följande när det gäller ersättningsfrågor med
anledning av följdlagstiftningen till bl.a. den nya plan- och
bygglagen (PBL) och naturresurslagen. Av hänsyn till allmänna
natur- och miljövårdsintressen förväntas markägare och
rättighetshavare hålla skog och jordbruksmark i ett visst skick
utan att för den skull göra anpråk på ersättning. Dessa
hänsynstaganden kan oftast ingå som ett normalt led i driften av
det aktuella företaget. I den mån förelägganden eller förbud
meddelas i det enskilda fallet torde åtgärden oftast ha
marginell betydelse. Vad beträffar den sammanlagda effekten av
restriktioner vid olika tidpunkter resp. enligt olika lagar
framhöll utskottet att det även i detta fall bör råda enighet
mellan naturvårdslagen och PBL och förordade att en regel om
s.k. ackumulerad skada förs in i 26 § naturvårdslagen
(prop. 1986/87:90, BoU1, JoU4y, rskr. 27). I samband med
behandlingen av propositionen om en ny skogspolitik våren 1993
hade utskottet förnyad anledning att uttala sig i frågan
(prop. 1992/93:226, JoU15, rskr. 352). Utskottet anslöt sig
till jordbruksministerns bedömning och konstaterade att, i
enlighet med 1991 års beslut om skogsbrukets kostnadsansvar för
miljövården, skogsbrukets ökade ansvar för naturmiljön bör kunna
tillgodoses inom ramen för sektorsansvaret. Förvaltande av
naturen och den biologiska mångfalden bör bli ett normalt inslag
i verksamheten och i princip inte förutsätta statliga bidrag.
Enligt nuvarande lagstiftning skall markägaren alltid svara för
den kostnad som motsvarar ett intrång upp till den s.k.
kvalifikationsgränsen, och underlaget för beräkningen av denna
gräns bör begränsas. Bagatellartade intrång skall inte läggas
till grund för ersättning. En höjning i övrigt av
kvalifikationsgränsen för ersättning kan inte göras utan att man
frångår det grundläggande riksdagsbeslutet år 1987 om
ersättningsprinciperna. Utskottet tar dock i detta sammanhang
inte ställning till motion Jo8 yrkande 2 utan har beslutat att
behandla motionsyrkandet i annan ordning.
Med anledning av motion Jo202 vill utskottet inledningsvis
understryka att föreskrifter som ger rätt till ersättning för
intrång i pågående markanvändning endast kan meddelas med stöd
av de lagar som innehåller uttryckliga bestämmelser om sådana
intrång -- bl.a. naturvårdslagen och skogsvårdslagen. Sådana
ersättningsfrågor uppkommer ofta i samband med t.ex. inrättande
av naturreservat och handlar i dessa fall vanligen om förbud
eller inskränkningar i fråga om markanvändningen i jordbruket.
Motionärerna tycks åsyfta dels de situationer då en viss åtgärd
inte bedöms vara berättigad till stöd enligt författningarna om
omställnings- och anläggningsstöd m.m. till jordbrukare, dels de
situationer då förbud meddelas att vidta en viss
omställningsåtgärd. Den omständigheten att omställningsåtgärden
inte berättigar till statlig ersättning kan dock inte betecknas
som ett ersättningsberättigat intrång i pågående markanvändning.
När en omställningsåtgärd innebär att mark tas ur produktion
skall anmälan göras enligt 4 § lagen om skötsel av
jordbruksmark. Enligt 6 a § i lagen kan föreskrifter meddelas
i fråga om skyddet av odlings- och kulturlandskapet samt växt-
och djurlivet. Föreskrifterna får inte vara så ingripande att
pågående markanvändning avsevärt försvåras. Inte heller i dessa
fall blir således ersättningsfrågan aktuell. Det anses inte
heller möjligt att med stöd av skötsellagen ålägga en
lantbrukare att vidta aktiva åtgärder för att upprätthålla en
viss produktion eller odling. Det bör dock understrykas att
lagen om skötsel av jordbruksmark ursprungligen innehöll en
bestämmelse om tillståndsplikt i samband med att jordbruksmark
togs ur produktion. I anslutning till det livsmedelspolitiska
beslutet år 1990 ändrades lagen bl.a. så till vida att
tillståndsplikten ersattes med en anmälningsplikt
(1989/90:JoU25, prop. 1989/90:146 s. 189 f.). Syftet med denna
åtgärd var närmast att underlätta omställningsarbetet.
Anmälningsskyldigheten enligt skötsellagen syftar till att ge
samhället en möjlighet att reagera om natur- eller
kulturmiljövärden hotas till följd av att brukaren har för
avsikt att t.ex. plantera skog på marken.
Bestämmelserna om omställningsstöd m.m. har utformats så att
de innehåller regler om hänsyn till naturvårdens och
kulturmiljövårdens intressen och att prövningsmyndigheterna har
möjlighet att i fråga om omställd areal meddela föreskrifter om
markens skötsel och om hur avkastningen får användas. Enligt
Jordbruksverkets detaljföreskrifter gäller särskilda regler om
åkermarken är belägen i ett område som länsstyrelsen prioriterat
för landskapsvård. I dessa fall får en omställningsåtgärd inte
godkännas förrän skriftligt förhandsbesked lämnats om att
åtgärden kan godtas (SJVFS 1991:5). Även om det inte direkt
framgår av berörda författningar förutsätts det att föreskrifter
av nu angivet slag inte får vara så ingripande att
markanvändningen avsevärt försvåras.
I det livsmedelspolitiska beslutet år 1990 framhölls att
samhället borde ta ett ökat ansvar för att den mark som
överfördes till annan användning även i fortsättningen hölls
hävdad. Detta kunde ske t.ex. genom att länsstyrelsen träffade
avtal med den berörda brukaren om viss ersättning för det
landskapsvårdande arbetet. Särskilda medel avsattes i beslutet
för sådana landskapsvårdande åtgärder (1989/90:JoU25).
Även i samband med det miljöpolitiska beslutet år 1991
genomgick skötsellagen vissa förändringar (prop. 1990/91:90
s. 398 f., JoU30). I samband härmed ändrades även 20 §
naturvårdslagen så att länsstyrelsen gavs möjlighet att förbjuda
ett arbetsföretag som är föremål för samråd enligt denna
paragraf. Det underströks därvid att förbudsmöjligheten bara
borde utnyttjas i fråga om områden som var särskilt skyddsvärda
och när ett områdesskydd enligt andra bestämmelser i
naturvårdslagen inte framstod som lämpligare. Normalt borde i
nedläggningsfallen behovet av skydd för naturmiljön kunna
beaktas genom att brukaren och länsstyrelsen som en följd av
samrådet kom överens om vilka naturvårdshänsyn som skulle tas
och om en eventuell ersättning för fortsatt brukande. Om en
överenskommelse inte kunde nås och det framstod som nödvändigt
att förhindra t.ex. en skogsplantering ansågs bestämmelserna om
naturreservat inte lämpade för denna situation (se
prop. s. 400). Enligt Naturvårdslagsutredningen borde ett
förbud mot skogsplantering i princip medföra rätt till ekonomisk
ersättning (SOU 1990:38 s. 95).
Enligt uppgift från Jordbruksdepartementet och Jordbruksverket
finns det vissa olikheter mellan länsstyrelsernas praxis vid
tillämpningen av 20 § naturvårdslagen. Olikheterna hänför sig
till tolkningen av begreppet "pågående markanvändning" vid
överföring av åkermark till skogsmark. Vissa länsstyrelser anser
det vara ändrad markanvändning att plantera skog på åkermark,
vilket innebär att ersättningsfrågan inte blir prövad av
länsstyrelsen. Andra länsstyrelser har motsatt uppfattning. Med
anledning härav har utskottet inhämtat yttranden i frågan från
Naturvårdsverket, Jordbruksverket, länsstyrelserna i Jämtlands,
Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs och Östergötlands län samt
från Lantbrukarnas riksförbund LRF. En sammanställning av
yttrandena finns med som bilaga till detta betänkande.
Sammanfattningsvis ger yttrandena vid handen att
Naturvårdsverket anser skogsplantering på åkermark innebära
ändrad markanvändning och att således ett förbud i frågan inte
medför rätt till ersättning medan Jordbruksverket anser att
skogsplantering på såväl åker- och kultiverad betesmark som
naturbetesmarker utgör ett led i pågående markanvändning. LRF
delar detta synsätt. Länsstyrelserna intar olika ståndpunkter
men anser ett klarläggande i frågan angeläget. Det har slutligen
kommit till utskottets kännedom att en skrivelse från LRF i
frågan bereds i regeringskansliet.
I likhet med remissorganen finner utskottet rådande osäkerhet
i tolkningen av begreppet "pågående markanvändning"
otillfredsställande. Regeringen bör därför återkomma till
riksdagen med ett sådant klarläggande att önskvärd enhetlighet i
rättstillämpningen kan åstadkommas. Härvid bör regeringen beakta
de synpunkter utskottet här redovisat. Vad utskottet anfört med
anledning av motion Jo202 bör ges regeringen till känna.
Motion Jo673 tar upp problemet med taggtråd som ligger kvar i
markerna till skada för djur och miljö. Eftersom taggtråd i
detta fall betecknas som järnskrot, kan miljö- och
hälsoskyddsnämnd enligt 23 och 24 §§ naturvårdslagen
förelägga den som skräpar ned i naturen eller på annat sätt är
ansvarig för nedskräpningen att ställa platsen i ordning.
Utskottet finner därför att motion Jo673 inte påkallar någon
ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Bevarande av biologisk mångfald inom olika
samhällssektorer m.m.
Propositionen
Under de närmaste åren bör det enligt miljöministern läggas en
ökande vikt vid att främja en miljöanpassning av verksamheten
inom olika samhällssektorer. Att inrätta skyddade områden är
viktigt även i fortsättningen. Behovet av att avsätta
ytterligare skyddade områden är stort i Sverige, särskilt inom
skogslandskapet.
Inom jordbruket måste brukningssystem som värnar om den
biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet upprätthållas.
Bevarandeaspekter på jordbrukslandskapet kommer därför naturligt
att innefatta såväl kulturhistoriska aspekter som den biologiska
mångfalden. Hänsynsregler och biotopskydd i kombination med
ekonomisk ersättning torde vara det sätt som bäst bevarar dessa
värden. Bevarande av genetiska resurser är av central betydelse
för att åstadkomma en hållbar utveckling i jordbruket. Ett
minskat beroende av kemiska bekämpningsmedel och andra
insatsprodukter förutsätter troligen ökade insatser för
förädling som ger inbyggd resistens hos grödorna och förbättrat
upptag av näringsämnen. En ändring av brukningsmetoderna genom
bl.a. fortsatt övergång till s.k. ekologisk odling är också av
central betydelse för att åstadkomma en hållbar utveckling inom
jordbruket.
Strategin inom skogsbruket präglas av bruk av ett
"naturligt" ekosystem. Målsättningen är att anpassa brukningen
till naturtillståndet och skogsekosystemens naturliga
föryngringsprocesser. I skogslandskapet bör strategin bygga på
en kombination av ett naturvårdsanpassat skogsbruk, vissa
minimiregler för skydd av särskilt känsliga biotoper och
inrättande av naturreservat och andra skyddade områden.
Strategin inom rennäringen bör enligt miljöministern
kännetecknas av en anpassning till den varierande tillgången på
bete som styrs inte bara av ekologiska förutsättningar, utan
också av hänsynen till andra samhällsintressen, t.ex.
skogsbruket.
Den ledande principen för fisket bör vara att
resursnyttjandet inte överstiger ekosystemets produktionsförmåga
med hänsyn tagen till de naturliga fluktuationerna i
resursunderlaget. Förvaltande av biologiska resurser i hav och
sjöar försvåras främst av två anledningar. Både uppskattningen
av effekterna av resursutnyttjandet och beräkningarna av
resursunderlaget är osäkra eftersom våra kunskaper om de
akvatiska ekosystemen är relativt dåliga. Som alltid vid
beslutsfattanden på grundval av ett ofullständigt
kunskapsunderlag är det viktigt att försiktighetsprincipen
tillämpas med stor noggrannhet. De internationella dimensionerna
inom området, med överenskommelser om fiskekvoter inom
gemensamma fiskeområden, ställer också särskilda krav på
resursförvaltningen. Målen för natur- och miljömålen inom
fiskets område är att fisk och skaldjur och deras
näringsorganismer skall bevaras i livskraftiga, naturligt
reproducerande bestånd.
Grönområden utgör inte enbart viktiga rekreationsområden utan
är också livsmiljö och spridningskorridorer för djur och växter
och hyser ofta stora kulturvärden. När det gäller
markanvändning för bebyggelse och infrastruktur framhåller
därför miljöministern att tätortsplanering och
bebyggelselokalisering måste bygga på insikten om betydelsen av
ekologiska strukturer.
Som en i sammanhanget viktig fråga nämner miljöministern de
betydande arealerna gräsmark längs vägarna. Vägkanter som
hålls öppna har uppskattats till ett par hundra hektar mark och
kallas landets i särklass största areal av "ogödslad
slåttermark". Samtidigt som vägar fungerar som
spridningsbarriärer för en del organismer utgör de
spridningskorridorer för vissa växter och djur. Eftersom den
biologiska mångfalden härigenom påverkas såväl positivt som
negativt av vägnätet är det viktigt att inte enbart lägga
trafiksäkerhetsaspekter på skötseln av vägens närområde.
Kunskaperna om hur skötseln av vägkanterna skall bedrivas för
att gynna den biologiska mångfalden bör utvecklas ytterligare.
Vägverket bör därför ges i uppdrag att i samråd med
Naturvårdsverket identifiera och föreslå ett program för skötsel
av vägrenar med en artrik och mångformig växtlighet i syfte att
på ett konkret sätt ta ansvar för den biologiska mångfaldens
bevarande inom sitt verksamhetsområde.
Miljöministern konstaterar att det kommunala engagemanget
i naturvårdsarbetet under de senaste åren har ökat på ett
betydande sätt. När det gäller inrättande av naturreservat vill
miljöministern särskilt framhålla möjligheterna till
samfinansieringslösningar mellan kommuner och staten för att
skydda värdefulla naturområden, som han anser bör kunna användas
i större utsträckning. Samfinansiering kan också vara ett bra
sätt att stödja frivilligorganisationernas naturvårdsengagemang
när det gäller att skydda och i vissa fall sköta värdefulla
naturområden. De arbetsmarknadspolitiska satsningar som nu görs
bör enligt miljöministern bl.a. kunna användas för ett fortsatt
och ökat kommunalt engagemang och ansvarstagande i
naturvårdsarbetet.
Övrig samhällsverksamhet har också betydande inverkan på
den biologiska mångfalden. Som exempel kan nämnas
energiutvinning, industriproduktion och transporter. Det kommer
att krävas kraftfulla nationella insatser kombinerade med
internationellt samarbete för att minska de ofta
gränsöverskridande problem dessa verksamheter orsakar.
Sammanfattningsvis anser miljöministern att bevarande och
hållbart nyttjande av biologisk mångfald skall bygga på en
helhetssyn vad gäller olika åtgärder och en ödmjuk attityd till
frågornas komplexitet. En ökad tyngd läggs på att främja en
miljöanpassad utveckling inom olika samhällssektorer, kombinerat
med insatser för att restaurera skadade miljöer och skydda
områden med höga natur- och kulturvärden. Miljöministern vill
understryka behovet av en fortlöpande utvärdering av
måluppfyllelsen inom olika samhällssektorer.
Motionerna
Minst 5 % av skogsmarken bör enligt motion Jo621 (s) avsättas
för att rädda den biologiska mångfalden och skogsvårdslagen
formuleras så att skogsbruket bedrivs utifrån lokala
förutsättningar, samtidigt som planeringen sker utifrån ett
större ekologiskt landskapsperspektiv. En informationskampanj
för livsmedelskonsumenter och -producenter om ett mer ekologiskt
inriktat jordbruk efterlyses i motion Jo7 (v) yrkande 1. I
motionens yrkande 11 begärs en utredning om hur kraftverksgator
skall kunna användas för att bevara biologisk mångfald.
Utskottets överväganden
Som anförs i propositionen bör det under de närmaste åren
läggas en ökande vikt vid att främja en miljöanpassning av
verksamheten inom olika samhällssektorer. Detta innebär bl.a.
att bevarandeaspekterna inom jordbrukslandskapet naturligt
kommer att innefatta såväl kulturhistoriska aspekter som den
biologiska mångfalden. Dessa värden torde enligt utskottets
mening bäst tillgodoses genom hänsynsregler och biotopskydd i
kombination med ekonomisk ersättning. En ändring av
brukningsmetoderna genom bl.a. fortsatt övergång till s.k.
ekologisk odling är också av betydelse för att åstadkomma en
hållbar utveckling inom jordbruket. Som utskottet ovan (s. 9)
anfört jämställs i skogspolitiken numera miljömålet med
produktionsmålet, och strategin inom skogsbruket präglas av bruk
av ett "naturligt" ekosystem. Målsättningen är att anpassa
brukningen till naturtillståndet och skogsekosystemens naturliga
föryngringsprocesser. I likhet med miljöministern finner
utskottet att strategin för skogslandskapet bör bygga på en
kombination av ett naturvårdsanpassat skogsbruk, vissa
minimiregler för skydd av särskilt känsliga biotoper och
inrättande av naturreservat och andra skyddade områden. Det bör
under de närmaste åren läggas en ökande vikt vid att främja en
miljöanpassning av verksamheten inom olika samhällssektorer.
Skogsvårdsstyrelsernas utveckling av regionala mål för bevarande
av biologisk mångfald bör genomföras i samarbete med
länsstyrelserna.
Att inrätta skyddade områden är viktigt även i fortsättningen.
Som utskottet uttalade våren 1993 är behovet av att avsätta
ytterligare skyddade områden stort i Sverige, särskilt inom
skogslandskapet. Senare, när praktiska erfarenheter vunnits av
den nya skogspolitiken ansåg utskottet att det kan vara lämpligt
att formulera ett riktvärde för reservatsbildningen på lång
sikt. Det kan inte uteslutas att en nivå i storleksordningen
5 % av den produktiva skogsmarken nedanför skogsodlingsgränsen
kan vara nödvändig att avsätta. Utskottet ansåg det emellertid
knappast meningsfullt att i dag göra en närmare bestämning av
arealen (1992/93:JoU15). Slutligen kan tilläggas att, enligt vad
utskottet erfarit, skogsstyrelsen arbetar med de föreskrifter
som föranleds av de ändrade reglerna i 30 och 31 §§
skogsvårdslagen (1979:429, ändrad SFS 1993:553) och som berör
hänsynen till bl.a. naturvården och kulturmiljövården. Av det
anförda finner utskottet att syftet med motion Jo621 i allt
väsentligt kan anses tillgodosett utan någon riksdagens vidare
åtgärd.
För att bevarandeaspekterna inom naturvården skall få avsedd
effekt krävs ökad information om det nya biotopskyddet. Redan i
dag riktas betydande informationsinsatser inom naturvårdsområdet
till markägare och brukare. Bl.a. genom kampanjerna Rikare skog
och Kulturmiljövård i skogen bedriver Skogsstyrelsen en
omfattande informations- och utbildningsverksamhet inom sitt
område. Utskottet har inhämtat att Skogsstyrelsen
den 1 juli 1993 inledde en riksomfattande inventering av
biotoper i det privata småskogsbruket. Inventeringen avser hela
landet och beräknas täcka 50 % av skogsarealen. Man arbetar
enligt en fyraårsplan och har för ändamålet avsatt 76 miljoner
kronor. Frågan kräver givetvis också ett fortsatt nära samarbete
mellan Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Skogsstyrelsen för
att utveckla och utvärdera biotopskyddet, och
Riksantikvarieämbetet bör från sina utgångspunkter ges möjlighet
att delta i utvärderingen. Som utskottet tidigare i detta
betänkande konstaterat är kunskaperna om vissa biotoper ännu
begränsade. Det är därför av vikt att arbetet med inventeringar
inom olika sektorer fortsätter. Utskottet utgår från att de
frågor som tas upp i motion Jo7 yrkande 11 i det sammanhanget
kommer att få sin belysning utan någon vidare åtgärd från
riksdagens sida. Motionsyrkandet avstyrks i den mån det inte kan
anses tillgodosett.
Enligt vad utskottet erfarit har Alternativodlarnas
riksförbund, KRAV, Samodlarna Sverige (SAMS) och den s.k.
10 % kampanjen nyligen i en skrivelse till
Jordbruksdepartementet begärt ekonomiskt stöd för information om
ekologisk odling. Skrivelsen bereds i regeringskansliet. Med det
anförda avstyrker utskottet motion Jo7 yrkande 1 i den mån
motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.
Mål för naturvårdsarbetet
Propositionen
Arbetet med att utveckla mätbara mål bör fortsätta. De av
riksdagen fastlagda övergripande målen för naturvårdsarbetet bör
omsättas i mätbara mål så att miljöarbetet kan utvärderas. Målen
bör brytas ned i praktiskt genomförbara enheter som kan
tillämpas inom olika samhällssektorer och på regional och lokal
nivå. Länsstyrelsernas utveckling av regionala mål för bevarande
av biologisk mångfald bör genomföras i samarbete med
skogsstyrelserna.
Motionen
Naturresurslagen bör enligt motion Jo7 (v) yrkande 12 ändras
så att den även omfattar de areella näringarna.
Utskottets överväganden
I likhet med miljöministern anser utskottet att de av
riksdagen fastlagda övergripande målen för naturvårdsarbetet bör
omsättas i mätbara mål så att miljöarbetet kan utvärderas.
Arbetet med att utveckla mätbara mål bör således fortsätta och
målen brytas ned i praktiskt genomförbara enheter som kan
tillämpas inom olika samhällssektorer och på regional och lokal
nivå.
Med anledning av motion Jo7 yrkande 12 vill utskottet erinra
om att Miljöskyddskommittén i sitt betänkande föreslår att jord-
och skogsbruket kopplas till en kommande miljöbalk genom att
balkens allmänna bestämmelser omfattar även åtgärder inom dessa
näringar (SOU 1993:27). I avvaktan på regeringens förslag i
frågan avstyrker utskottet motionsyrkandet.
Aktionsplaner för biologisk mångfald
Propositionen
Miljöministern gör den bedömningen att aktionsplaner eller
handlingsprogram för bevarande av biologisk mångfald bör
utarbetas dels av Naturvårdsverket för uppföljning av miljömål
och för en samlad bedömning av insatsbehoven inom hela området,
dels av resp. sektorsmyndighet som sektorsvisa konkreta planer
eller program. Att genomföra landsstudier är också ett åtagande
för de länder som signerat det handlingsprogram, Agenda 21, som
antogs vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de
Janeiro år 1992. I kapitlet om biologisk mångfald stadgas att
regeringar bör genomföra landsstudier om biologisk mångfald.
Motionen
Enligt motion Jo8 (s) yrkande 5 bör utvecklandet av
Naturvårdsverkets miljöindex över tillstånden i de svenska
ekosystemen fortsätta och preciserade nationella mål för
bevarandearbetet uppställas.
Utskottets överväganden
Som anförs i propositionen bör aktionsplaner eller
handlingsprogram för bevarande av biologisk mångfald utarbetas
dels av Naturvårdsverket för uppföljning av miljömål och för en
samlad bedömning av insatsbehoven inom hela området, dels av
resp. sektorsmyndighet som sektorsvisa konkreta planer eller
program. I detta syfte gav regeringen i februari 1993
Naturvårdsverket uppdraget att i samråd med Boverket,
Jordbruksverket, Skogsstyrelsen och Fiskeriverket utarbeta en
svensk landsstudie om biologisk mångfald. I riktlinjerna för
uppdraget framhålls att landsstudien skall ses som första steget
i en process och framför allt vara en statusrapport som så långt
möjligt ger en objektiv beskrivning av läget för den biologiska
mångfalden. Studien skall inte framlägga förslag till åtgärder
men omfatta en sammanställning av befintlig kunskap om statusen
för biologisk mångfald i landet, genomgång och gradering av hot,
genomgång av nyttjande av biologiska resurser och befintliga
institutionella strukturer och åtgärder samt så långt möjligt ge
en redovisning av värderingar av biologisk mångfald, både med
avseende på resurser och på ekologiska tjänster. Studien skall
struktureras i huvudsak efter olika sektorer, och dessa skall ha
ett eget ansvar för att ta fram sina avsnitt av rapporten.
Uppdraget motiveras dels av åtaganden vid Riokonferensen, dels
av behovet av att ta fram en samlad bedömning av läget för den
domesticerade delen av den biologiska mångfalden.
Naturvårdsverket har nyligen framlagt ett aktionsprogram för
miljöarbetet, Miljö 93, som består av aktionsprogram inom flera
olika samhällssektorer såväl som för vissa tvärsektoriella
frågor. Miljö 93 presenterar också den centrala
miljömyndighetens översiktliga bedömningar av vilka åtgärder och
insatser som bedöms nödvändiga för att uppfylla de mål som satts
upp av riksdag och regering. Programmet har överlämnats till
regeringen och är för närvarande föremål för en omfattande
remissbehandling. Enligt utskottets mening visar det anförda att
syftet med motion Jo8 yrkande 5 torde komma att uppnås utan det
tillkännagivande som begärs i motionen. Mot bakgrund härav
avstyrker utskottet motionsyrkandet i den mån det inte kan anses
tillgodosett.
Forskning om biologisk mångfald
Propositionen
Det bör etableras såväl ett nationellt centrum som en
vetenskaplig kommitté för forskning om biologisk mångfald.
Miljöministern anser det ytterst angeläget att forskarsamhället
ges en framträdande roll i fråga om konventionen om biologisk
mångfald. Sverige har aktivt arbetat med att lyfta fram
forskningsfrågornas betydelse i förhandlingarna om konventionen.
Det bör vara en prioriterad uppgift att snarast inleda arbetet i
kommittén för vetenskaplig, teknisk och teknologisk rådgivning.
En svensk vetenskaplig kommitté bör inrättas och knytas
administrativt till Riksmuseet. För ändamålet bör ytterligare
resurser anvisas. Frågan om finansiering tas upp i
budgetpropositionen.
Miljöministern betonar särskilt betydelsen av följande
aspekter: Utvecklingen av ekologiskt anpassade brukningsmetoder
i skogsbruk, jordbruk, fiske och rennäring gör det angeläget att
prioritera metodutvecklande insatser inom dessa områden.
Ytterligare insatser inom praktisk tillämpning av
naturvårdsbiologisk teori bör övervägas. Även klimatrelaterad
forskning bedöms vara av vikt, liksom forskning kring ekologi
och ekonomi och användningen av ekonomiska styrmedel i
miljöarbetet. Dessa problemställningar kräver ett nära samarbete
mellan forskare inom de grundläggande ekologiska och biologiska
disciplinerna och den forskning och utveckling som bedrivs inom
naturresursutnyttjande. Även i fråga om
föroreningsproblematiken krävs insatser samordnade med dessa
forskningsområden. Vidare har de samhällsinriktade och
ekonomiska vetenskaperna stor betydelse för möjligheterna att
genomföra de systemförändringar som är nödvändiga för att
åstadkomma en hållbar utveckling och uppnå målsättningen att
bevara den biologiska mångfalden.
Utvecklingen av ett miljöanpassat jord- och skogsbruk och
fiske ger också förutsättningar för att stärka det svenska
näringslivets konkurrenskraft på en alltmer miljömedveten
världsmarknad. Här har Sverige goda förutsättningar att bli
världsledande i utvecklingen av ett naturvårdsanpassat skogsbruk
och ett ekologiskt riktigt jordbruk. Enligt miljöministern
innebär detta att en tvärvetenskaplig ansats är ytterst
angelägen och att en kraftsamling görs för att stimulera en ökad
forskning inom detta område. Det förslag till ett centrum för
forskning om biologisk mångfald som lagts fram av Uppsala
universitet och SLU kan ge den nödvändiga stimulans och
kraftsamling som krävs för att främja forskning med den
inriktning som nu beskrivits. Ett centrum för biologisk
forskning bör därför inrättas. De exakta formerna för
centrumbildningen anser miljöministern bör bestämmas av
universiteten själva i likhet med vad som har skett vid andra
centrumbildningar. Databanken för hotade arter bör ingå som en
del i centrumbildningen. För etablering av ett centrum för
biologisk mångfald och för en viss förstärkning av Databankens
verksamhet bör ytterligare resurser avsättas från och med
budgetåret 1994/95. Miljöministern uttalar sin avsikt att
återkomma med förslag om hur detta skall finansieras i sin
anmälan till budgetpropositionen år 1994.
Vad gäller konventionen om biologisk mångfald anser
miljöministern det ytterst angeläget att forskarsamhället här
ges en framträdande roll. Sverige har aktivt arbetat med att
lyfta fram forskningsfrågornas betydelse i förhandlingarna om
konventionen. Trots betydande motstånd från flera länder har det
lyckats att genom konventionstexten etablera en kommitté för
vetenskaplig, teknisk och teknologisk rådgivning. Miljöministern
anser det vara en prioriterad uppgift att snarast inleda arbetet
i denna kommitté. Varje part i konventionen skall vara
representerad i kommittén. För att Sveriges insatser inom ramen
för kommittén under konventionen ges en fast förankring i det
svenska forskarsamhället förordas att en svensk vetenskaplig
kommitté för biologisk mångfald inrättas. Kommittén bör ha till
uppgift att förbereda Sveriges agerande i den vetenskapliga
kommittén under konventionen och således utgöra ett stöd för den
svenska representationen i konventionens vetenskapliga kommitté.
Den svenska vetenskapliga kommittén bör ha en bred
representation ur det svenska forskarsamhället för att täcka
alla relevanta discipliner. Administrativt bör kommittén knytas
till Riksmuseet och ytterligare resurser anvisas för ändamålet.
Miljöministern avser att återkomma med förslag härom i sin
anmälan till budgetpropositionen år 1994.
Motionerna
Motionären i motion Jo6 (-) yrkande 2 anser att ett centrum
för biologisk mångfald bör inrättas vid SLU. Enligt motion
Jo7 (v) yrkande 13 måste forskningen om biologisk mångfald ges
möjlighet att bedriva sin verksamhet på en ur kvantitativ och
kvalitativ synvinkel acceptabel nivå. I motion Jo8 (s)
framhålls att forskningen om marken som resurs, om
landskapsplanering och om genmodifierade organismer och deras
påverkan på miljön och på den biologiska mångfalden bör utökas
(yrkande 14).
Utskottets överväganden
I likhet med miljöministern anser utskottet det ytterst
angeläget att forskarsamhället ges en framträdande roll i fråga
om konventionen om biologisk mångfald. Sverige har aktivt
arbetat med att framhålla forskningsfrågornas betydelse i
förhandlingarna om konventionen. Det bör därför vara en
prioriterad uppgift att snarast inrätta en svensk vetenskaplig
kommitté för vetenskaplig, teknisk och teknologisk rådgivning.
Som anförs i propositionen bör även ett nationellt centrum
inrättas med den inriktning som där beskrivs. I likhet med vad
som har skett vid andra centrumbildningar bör de exakta formerna
för centrumbildningen bestämmas av de berörda universiteten,
dvs. Uppsala universitet och SLU. Som en del i centrumbildningen
bör Databanken för hotade arter ingå. Med det anförda finner
utskottet syftet med motion Jo6 yrkande 2 i huvudsak
tillgodosett. Motionsyrkandet avstyrks.
Med anledning av motion Jo8 yrkande 14 vill utskottet erinra
om Naturvårdsverkets rapport Forskning och utveckling för en
bättre miljö (SNV Rapport 4062). I rapporten framhålls som
forskningsområden kriterier för uthålligt jordbruk, styrmedel
för omställning av jordbruket, bevarande och återskapande av
biologisk mångfald i jordbrukslandskapet, kriterier för ett
uthålligt skogsbruk, bevarande och återskapande av biologisk
mångfald i skogsbrukslandskapet, sumpskogens betydelse,
bevarande och återskapande av biologisk mångfald i
vattenlandskapet, uthållig rennäring och de ekologiska riskerna
med frisläppande av genetiskt modifierade organismer. I
propositionen betonar miljöministern särskilt betydelsen av
utvecklingen av ekologiskt anpassade brukningsmetoder i
skogsbruk, jordbruk, fiske och rennäring. Ytterligare insatser
inom praktisk tillämpning av naturvårdsbiologisk teori bör
övervägas. Även klimatrelaterad forskning bedöms vara av vikt,
liksom forskning kring ekologi och ekonomi och användningen av
ekonomiska styrmedel i miljöarbetet. Våren 1993 godkände
riksdagen riktlinjerna för miljöforskningen för budgetåren
1993/94--1995/96 (prop. 1992/93:170, JoU18, rskr. 398) där
biologisk mångfald är ett av de prioriterade områdena. I
sammanhanget vill utskottet erinra om den särskilda satsning på
miljöstrategisk forskning som görs genom att den nyligen
inrättade stiftelsen för miljöstrategisk forskning tillförs
25 % av löntagarfondsmedel. Stiftelsen skall självständigt göra
såväl de konkreta forskningsbedömningarna som ta ansvar för
besluten. I sitt beslut framhåller riksdagen som särskilt
angeläget att med löntagarfondsmedlen skapa starka
forskningsmiljöer av högsta internationella klass med betydelse
för utvecklingen av Sveriges framtida konkurrenskraft.
Resurserna bör inriktas på särskilda insatser utöver och som
komplement till den forskning som finansieras i nuvarande former
(prop. 1992/93:171, UbU16, rskr. 387). Det anförda innebär att
forskningen om biologisk mångfald m.m. torde komma att inriktas
på bl.a. sådana frågor som anges i motion Jo8 yrkande 14.
Motionen påkallar ingen särskild åtgärd. Utskottet gör samma
bedömning beträffande motion Jo7 yrkande 13.
Informations- och utbildningsinsatser
Propositionen
Miljöministern framhåller att information och utbildning är
ett par av de viktigaste insatserna i en samlad strategi för
bevarande av biologisk mångfald. Därför har information och
utbildning varit och är en central del i Naturvårdsverkets och
länsstyrelsernas verksamhet. Miljöinslag i grundutbildningen är
också allmänt förekommande. Miljöministern understryker behovet
av att miljö och ekologi alltid ingår som en väsentlig del i all
utbildning så att alla kan ges en god ekologisk grund att stå
på.
Under senare år har sektorsmyndigheterna inom de areella
näringarna uppmärksammat behovet av en bred och allsidig
informationsverksamhet till markägare och näringsutövare. Inom
skogsområdet har kampanjen Rikare skog inneburit en betydande
förstärkning av skogsbrukarnas kunskaper på det ekologiska
området och ökat förståelsen för betydelsen av bl.a. en bevarad
biologisk mångfald i skogsekosystemet. En liknande kampanj,
Kulturmiljövård i skogen, pågår också i samarbete mellan
Skogsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet.
Även inom jordbruksområdet har sedan några år tillbaka
insatser gjorts för att informera om dessa frågor.
Jordbruksverket har anvisats särskilda medel för
informationsinsatser. Genom länsstyrelserna har verksamheten med
ersättning för landskapsvård getts en utmärkt kanal för att
sprida information om natur- och kulturmiljöfrågor bland
lantbrukare. Med tanke på den centrala betydelse som jordbruket
har för bevarandet av en stor del av den biologiska mångfalden i
Sverige anser miljöministern det motiverat att göra en liknande
satsning på jordbruksområdet som den som görs på skogsområdet.
En informationskampanj om biologisk mångfald bör därför
genomföras av Jordbruksverket i samarbete med Naturvårdsverket
och företrädare för näringarna. Särskilda resurser bör avsättas
som ett engångsanslag för kampanjen. Miljöministern uttalar sin
avsikt att återkomma med förslag till finansiering i sin anmälan
till budgetpropositionen år 1994.
Motionerna
Enligt motion Jo6 (-) yrkande 3 bör naturskolorna byggas ut
så att de blir tillgängliga för samtliga elever i grundskolan.
Behovet av en kampanj eller liknande informationsinsats i syfte
att öka människors medvetenhet om allemansrättens begränsningar
framhålls i motion Jo10 (kds) yrkande 4.
Utskottets överväganden
Miljöinslag i grundutbildningen är allmänt förekommande och i
en nyligen publicerad rapport redovisar Skolverket att mycket
gott arbete görs i skolorna inom området miljöundervisning. Ett
ökande antal skolor och daghem har numera en aktiv
miljöprofilering, och lärare, skolledare och elever finner det
meningsfullt att arbeta med miljöfrågor. Naturskolor är en typ
av specialiserad undervisning som förekommer i många kommuner
och som i sin verksamhet vänder sig huvudsakligen till elever
inom grundutbildningen. Även kursverksamhet riktad mot vuxna i
arbetslivet ingår ofta som en del av naturskolornas verksamhet.
I högre utbildning förekommer miljö och ekologi som
obligatoriska inslag huvudsakligen inom utbildningar med
inriktning på naturresursutnyttjande. Detta är en utveckling som
utskottet finner glädjande, eftersom information och utbildning
är en av de viktigaste insatserna i en samlad strategi för
bevarande av biologisk mångfald. Utskottet är emellertid inte
berett att ansluta sig till förslaget om en utbyggnad av
naturskolorna i enlighet med motion Jo6 yrkande 3.
Motionsyrkandet avstyrks.
Utskottet har nyligen behandlat ett par motioner som tar upp
frågan om information om allemansrätten (1993/94:JoU8). I
betänkandet redogjorde utskottet för de åtgärder som hittills
vidtagits inom framför allt Naturvårdsverket och delade
motionärernas uppfattning om behovet av information om de
rättigheter och skyldigheter som följer av allemansrätten.
Utskottet har vidare inhämtat att Naturvårdsverket i dagarna
färdigställer en skrivelse till regeringen om det senaste årets
åtgärder som i första hand har bestått av fördjupade kontakter
med turistnäringen om utökad information om allemansrätten och
branschens ansvar för frågan. I skrivelsen kommer verket att
betona det ansvar som framför allt Styrelsen för Sverigebilden
har för information i utlandet. Verket arbetar även med en
revidering av sitt meddelande om allemansrätten inför nästa års
turistsäsong. Med det anförda finner utskottet syftet med motion
Jo10 yrkande 4 i allt väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandet
bör inte påkalla någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Miljömässigt säker hantering av biotekniska organismer och
främmande arter
Propositionen
Miljöministern anser att en tillfredsställande bedömning av de
miljömässiga riskerna med biotekniska organismer är av så stor
betydelse att ett protokoll om regler för export och import av
genetiskt förändrade organismer och andra biotekniska produkter
bör förhandlas fram för att ge frågorna en internationell
hemvist i konventionen om biologisk mångfald. Det anses som
särskilt viktigt med tanke på de risker som föreligger med en
okontrollerad export av dylika organismer. Sverige bör därför
verka aktivt för att ett protokoll om kontroll av de
miljömässiga riskerna med utsättning av biologiskt förändrade
organismer framförhandlas under konventionen om biologisk
mångfald och för att protokollet snabbt träder i kraft.
Motionerna
När det gäller användningen av främmande arter och klonat
material i skogsbruket bör enligt motion Jo8 (s) yrkande 7
frågor om tillståndsgivning och miljökonsekvensbeskrivningar vid
användning av främmande arter eller klonat material beaktas i
arbetet med en miljöbalk. Motionären i motion Jo10 (kds)
yrkande 2 anser att plantering av contortatall bör begränsas
och riktlinjer utarbetas för införande och nyttjande av
främmande organismer.
Utskottets ställningstaganden
Som anförs i propositionen bör Sverige verka aktivt för att
ett protokoll om kontroll av de miljömässiga riskerna med
utsättning av biologiskt förändrade organismer framförhandlas
under konventionen om biologisk mångfald.
Motionerna Jo8 och Jo10 i nu aktuella delar ger utskottet
anledning till följande uttalande. Genom riksdagens beslut våren
1993 om den nya skogspolitiken skärptes nuvarande
begränsningsregler för plantering av contortatall i avvaktan på
en mera långsiktig utvärdering av hittills anlagda bestånd.
Enligt den lydelse som 32 § skogsvårdslagen numera har skall
dessutom miljökonsekvensbedömningar finnas som gör det möjligt
att bedöma vilken inverkan nya metoder för skogens skötsel och
nya skogsodlingsmaterial har på miljön. I
8 § skogsvårdsförordningen (1993:1096) stadgas att
Skogsstyrelsen meddelar föreskrifter om vilket
skogsodlingsmaterial som får användas inom olika områden och om
de villkor som skall gälla för sådan användning, och enligt 9 §
får endast i undantagsfall utländska trädarter användas som
skogsodlingsmaterial. I sitt betänkande med förslag till
miljöbalk föreslår Miljöskyddskommittén att allmänna regler för
utsättande av främmande arter införs i miljöbalken och att
regeringen bemyndigas att utfärda föreskrifter om bl.a.
tillståndsplikt (SOU 1993:27). Förslaget bereds i
regeringskansliet. Med det anförda finner utskottet att syftet
med motionerna Jo8 yrkande 7 och Jo10 yrkande 2 är i allt
väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandena avstyrks.
Miljökonsekvensbeskrivningar
Propositionen
Enligt miljöministern bör samlade regler för
miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) i jordbruket utarbetas. Deras
närmare utformning bör övervägas ytterligare. Behovet av regler
för MKB inom fiskets område bör övervägas mot bakgrund av de
bedömningar som utredningen om fiskerinäringens
utvecklingsmöjligheter gör.
Motionen
I motion Jo7 (v) yrkande 7 begärs förslag om hur mänskliga
aktiviteter inte skall minska den biologiska mångfalden i våra
vattendrag och hav.
Utskottets överväganden
Som grundläggande principer för den svenska strategin för
biologisk mångfald gäller att miljömålen skall ges samma vikt
och betydelse som skilda ekonomiska överväganden och att en
helhetssyn skall tillämpas beträffande åtgärder för att
upprätthålla ekologiska processer och säkra arters långsiktiga
överlevnad. Denna grundsyn präglar även den nya skogspolitiken.
För jordbrukets del bör samlade regler för
miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) utarbetas och behovet av
regler för MKB inom fiskets område övervägas. Mot denna bakgrund
finner utskottet att syftet med motion Jo7 yrkande 7 kommer att
i väsentliga delar tillgodoses utan någon vidare riksdagens
åtgärd. Motionsyrkandet avstyrks.
Internationell uppföljning
Propositionen
Uppföljning av konventionen om biologisk mångfald bör enligt
miljöministern ges en tematisk inriktning uppdelad på olika
regioner. Uppföljningsdiskussionerna bör föras i FN:s regionala
kommissioner och i FAO:s regionala kommissioner för skogsbruk,
jordbruk och fiske. Konkret uppföljningsarbete bör även bedrivas
inom andra mellanstatliga samarbetsorgan.
Motionerna
Förslag om en finansieringsplan för Östersjöns restaurering
efterlyses i motion Jo7 (v) yrkande 6. Samarbetet med
Östersjöländerna bör enligt motion Jo8 (s) ha fortsatt hög
prioritet och medel bör ställas till förfogande för utbyggnad
och utveckling av tätorternas reningsverk och för rening av
utsläppen av metaller och klororganiska ämnen (yrkande 3).
Utskottets överväganden
Under föregående riksmöte behandlade riksdagen vid flera
tillfällen frågor om miljöåtgärder i Östersjöregionen. Utskottet
konstaterade då att de åtaganden Sverige har gjort när det
gäller Östersjösamarbetet utgör ett led i det konsekventa och
målmedvetna arbete som är nödvändigt och som kommer att kräva
stora insatser under lång tid framöver. En av förutsättningarna
för att detta arbete skall kunna bedrivas på ett effektivt och
framgångsrikt sätt är en långsiktig planering av arbetets
finansiering. Samtidigt ansåg utskottet förhållandena i regionen
kräva att miljöinsatser kan påbörjas snarast och utan hinder av
att finanseringsfrågorna inte har hunnit lösas. I likhet med
utrikesutskottet ansåg emellertid utskottet det förenat med
vissa svårigheter att på ett tillfredsställande sätt bilda sig
en uppfattning om miljösamarbetets omfattning och effektivitet.
Inte minst med hänsyn till problemens storlek och till de
avsevärda resurser som avsätts borde enligt utskottets mening en
samlad redovisning av de totala statliga satsningarna inom
miljösamarbetet med Östeuropa lämnas till riksdagen. Utskottet
förutsatte att så kommer att ske och förväntade sig att en
samlad redovisning framläggs för riksdagen under hösten 1993
(prop. 1992/93:99, JoU11, rskr. 138 och prop. 1992/93:179,
JoU19, rskr. 361). Utskottet vill även erinra om den
internationella finansieringskonferens som inom ramen för
Helsingforskommissionen (HELCOM) ägde rum i Gdansk i mars i år.
Vid konferensen tillsattes en arbetsgrupp på tjänstemannanivå
med uppgift att implementera det antagna åtgärdsprogrammet. Med
det anförda avstyrker utskottet motion Jo7 yrkande 6 i den mån
motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.
Med anledning av motion Jo8 yrkande 3 vill utskottet erinra om
att utskottet vid sin behandling av propositionen om vissa
åtgärder inom klimatområdet i Östersjöregionen framhöll att
insatser för avloppsrening var ett av tre prioriterade
åtgärdsområden. Finansiellt stöd skulle ges till en eller flera
avloppsreningsanläggningar i Estland, Lettland och Litauen. I
propositionen framhöll miljöministern att en mer noggrann analys
av vilket eller vilka reningsverk som kan komma i fråga för
svenska insatser borde göras under hösten 1992, så att detta
skulle kunna redovisas vid den ovan nämnda
finansieringskonferensen i mars 1993. Analysarbetet försenades
emellertid. I juni 1993 tillkallade regeringen en särskild
utredare, som senast den 1 mars 1994 skall redovisa sina
förslag i frågan (dir. 1993:95). För regeringens information
har utredaren nyligen framlagt en delrapport om
utredningsarbetets fortskridande. Informationen kommer att
beaktas av regeringen inför nästa års budgetproposition.
Utskottet vill även erinra om det fördjupade samarbete som har
inletts mellan ett flertal svenska kommuner och deras s.k.
vänstäder i de baltiska staterna och Polen. Sedan år 1990
medverkar Svenska kommunförbundet vid fördelningen av statliga
medel mellan svenska kommuner och kommuner i dessa länder för
kunskaps- och tekniköverföring. Enligt vad utskottet inhämtat
har hittills totalt 20 svenska kommuner och två län beviljats
bidrag för att genomföra sammanlagt 109 olika projekt i sina
respektive vänorter i de baltiska staterna. Utöver detta arbete
pågår med stöd av biståndsmedel regionalt samarbete med sju län
i södra Sverige och motsvarande antal län i norra Polen samt två
projekt på kommunnivå i Polen. Den vanligaste projekttypen är
miljöfrågor, vilka utgör nästan en fjärdedel av kommunernas
insatser. I övrigt dominerar skolfrågor och frågor om kommunalt
självstyre. Kommunförbundets statliga samarbetspartner är BITS
(Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete)
som fördelar merparten av det svenska biståndet till regionen.
Huvudområden för miljöprojekten är miljöundervisning i skolans
olika stadier, kommunaltekniska frågor och formerna för svenskt
miljöarbete. Inom det kommunaltekniska området pågår flera
projekt för vatten- och avloppshantering och något projekt för
renhållning och avfallshantering. Hittills har sex kommuner
beviljats medel för olika vattenreningsprojekt i Estland och
Litauen, och två kommuner har ansökt om bistånd som ännu inte
har beviljats. Med det anförda finner utskottet syftet med
motion Jo8 yrkande 3 i allt väsentligt tillgodosett.
Motionsyrkandet påkallar inte någon ytterligare riksdagens
åtgärd.
Vissa åtgärder för bevarande av hållbart nyttjande av
biologisk mångfald -- skyddade områden
Propositionen
Miljöministern betonar att en fortsatt hög ambitionsnivå bör
gälla för inrättande av skyddade områden. Eftersom de akuta
behoven är särskilt tydliga inom skogslandskapet har en
förstärkning av resurserna för investeringar på miljöområdet
skett (prop. 1992/93:228, JoU15, rskr. 352). Det innebär en
höjning av anslaget till investeringar på miljöområdet med
55 miljoner kronor till sammanlagt drygt 190 miljoner kronor
för budgetåret 1993/94.
Inom många naturtyper är emellertid kunskapen om skyddsbehoven
ännu mycket otillfredsställande och behöver förstärkas. Som
exempel nämner miljöministern sjöar och vattendrag där
Naturvårdsverket i samarbete med SLU inlett programarbete för en
riksomfattande inventering av dessa naturtyper (dir. 1993:86).
För att påskynda inrättandet av naturskyddsområden och för
genomförande av nationalparksplanen behövs tillfälliga
förstärkningar på länsstyrelserna för att ta fram nödvändigt
beslutsunderlag. Det finns möjlighet att genom resurser för
arbetslivsutveckling genomföra sådana insatser. För att påskynda
arbetet med att ta fram ett fullgott underlag om särskilt
skyddsvärda naturområden inom t.ex. skärgårdar, sjöar och
lövskog, bör riksomfattande inventeringar inledas. Erforderligt
underlagsmaterial behöver tas fram skyndsamt. Även här finns
enligt miljöministern möjlighet att använda
arbetsmarknadspolitiska insatser. Det är i vissa fall naturligt
att NOLA- och landskapsvårdsmedel kan komma att användas i
skyddade områden.
En genomgång av samtliga skyddade områden med avseende på
skyddsstatus, motiv och skötselsituation har nyligen gjorts. De
administrativa rutinerna för skötseln har väsentligt förenklats
och effektiviserats. Organisationen av skötseln har setts över.
Det ankommer enligt miljöministern på Naturvårdsverket att inom
ramen för fortlöpande resultatredovisning även redovisa arbetet
med att effektivisera vård och skötselinsatser, samt hur
vårdinsatserna överensstämmer med motiven med de områden som har
skyddats med stöd av naturvårdslagen. I sammanhanget bör
möjligheten framhållas att i större utsträckning än i dag
utveckla samarbetet med frivilligorganisationer eller bygga upp
ett samarbete med intresserade kommuner som på frivillig basis
har intresse av att sköta naturreservat och andra skyddade
områden.
Miljöministern framhåller som angeläget att utveckla nya
långsiktiga finansieringsformer för de insatser som behövs i
vårdkrävande naturreservat eller naturvårdsområden.
Naturvårdsverket bör ta initiativ till att närmare klarlägga
förutsättningarna för att inrätta länsvisa fonder för vård och
förvaltning av naturskyddade områden och redovisa ett förslag
till regeringen så snart som möjligt.
Ytterligare insatser inom redan skyddade områden är angelägna.
Även för dessa insatser anser miljöministern det vara möjligt
att använda arbetsmarknadspolitiska resurser. Vid bolagiseringen
av Domänverket undantogs bl.a. ungefär 300 av 700 Domänreservat.
Arbetet med att genomföra reservatsbildningen på dessa marker
pågår.
Motionerna
Motionären i motion Jo10 (kds) yrkande 1 begär en utredning
om finansiering av avsättningen till naturreservat och
effektivisering och förenkling av institutet. Ett liknande
yrkande återfinns i motion Jo656 från samma parti. En översyn av
befintliga naturreservat och naturvårdsområden för bedömning av
vilka områden som är av synnerligen högt värde för samhället
efterlyses i motion Jo629 (m). Åtgärder bör enligt motion
Jo630 (s) yrkande 31 vidtas för översyn och förenkling av
formerna för bildande av naturreservat. I motion Jo680 (kds, c)
begärs att regeringen tar initiativ till en inventering av
Domänägd skogsmark för bedömning av vilka marker som är lämpliga
att skydda som naturreservat.
Enligt motion Jo7 (v) yrkande 5 bör en naturvårdsavgift
införas för skogsprodukter och en fond inrättas för
reservatsbildning och mer ekologiskt skogsbruk. I motion
Jo8 (s) yrkande 6 föreslås att skogsbruket tar sitt
sektorsansvar genom att skogsföretagen avsätter medel till en
fond för reservatsbildning och för ersättning till skogsägare
för mer långtgående hänsynstagande än vad som ryms inom
skogsvårdslagens allmänna regler.
Motionärerna i motion Jo8 (s) anser vidare att
Arbetsmarknadsstyrelsen bör utreda behoven av och föreslå
åtgärder för vilka naturvårdande insatser som kan bekostas av
arbetsmarknadsmedel. Jordbruksverkets uppdrag att informera
jordbrukare om biotopskydd och bevarande av den biologiska
mångfalden bör skötas av länsstyrelserna och bekostas av
arbetsmarknadsmedel (yrkande 11). Enligt motion Jo630 från
samma parti bör sysselsättningsskapande åtgärder samordnas med
arbete för att bevara unika natur- och kulturvärden
(yrkande 30). I motion Jo654 (fp) yrkande 2 framhålls att
kommunerna bör få bättre möjligheter att påverka miljöpolitiska
beslut i frågor där kommunerna har stort naturvårdsansvar.
Utskottets överväganden
Som anförs i propositionen bör en fortsatt hög ambitionsnivå
gälla för inrättande av skyddade områden. Inom många naturtyper,
t.ex. sjöar och vattendrag, är emellertid kunskapen om
skyddsbehoven ännu mycket otillfredsställande och behöver
förstärkas. För att påskynda arbetet med att ta fram ett
fullgott underlag om särskilt skyddsvärda naturområden inom
t.ex. skärgårdar, sjöar och lövskog, bör därför riksomfattande
inventeringar inledas och erforderligt underlagsmaterial tas
fram skyndsamt.
I syfte att uppnå förenkling och effektivisering av formerna
för bildande av naturreservat har nyligen en genomgång gjorts av
samtliga skyddade områden med avseende på skyddsstatus, motiv
och skötselsituation. De administrativa rutinerna för skötseln
har väsentligt förenklats och effektiviserats, och
organisationen av skötseln har setts över. I likhet med
miljöministern anser utskottet att det ankommer på
Naturvårdsverket att inom ramen för fortlöpande
resultatredovisning även redovisa arbetet med effektivisering av
vård och skötselinsatser samt hur vårdinsatserna överensstämmer
med syftet med de områden som har skyddats med stöd av
naturvårdslagen. Mot denna bakgrund finner utskottet att syftet
med motionerna Jo629, Jo630 yrkande 31 och Jo656 i allt
väsentligt kan anses tillgodosett. Motionsyrkandena bör inte
påkalla någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
När det gäller skyddsbehovet för produktiv skogsmark gör
utskottet samma bedömning som motionären i motion Jo10. Denna
uppfattning delas även av miljöministern. Eftersom de akuta
behoven är särskilt tydliga just inom skogslandskapet har en
förstärkning av resurserna för investeringar på miljöområdet
skett (prop. 1992/93:228, JoU15, rskr. 352). Det innebär en
höjning av anslaget till investeringar på miljöområdet med
55 miljoner kronor till sammanlagt drygt 190 miljoner kronor
för budgetåret 1993/94. I sammanhanget vill utskottet erinra om
det uppdrag som Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har fått att
bl.a. följa upp hur reservatsavsättningarna och de olika
åtgärderna i skogsbruket bidrar till att uppfylla miljömålet.
Som utskottet tidigare uttalat är ett mål om 5 % skyddad mark
inom skogsekosystemen nedanför skogsodlingsgränsen inte
uteslutet. Liksom tidigare förutsätter utskottet att regeringen
återkommer till riksdagen med redovisning av hur den nya
skogspolitiken uppfyller miljömålet. Med det nu anförda och med
vad utskottet i tillämpliga delar uttalat ovan finner utskottet
att syftet med motion Jo10 yrkande 1 kan tillgodoses utan något
särskilt riksdagsuttalande i frågan. Motionen påkallar inte
någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Vid bolagiseringen av Domänverket undantogs bl.a. ungefär 300
av 700 Domänreservat. Enligt det avtal som då ingicks mellan
staten och det nya Domän AB skall bolaget medverka till
bildande av reservat på annan mark än bolagets genom att
erbjuda kompensationsmark. I övrigt gäller att Naturvårdsverket
och Domän AB under en femårsperiod från tillträdesdagen skall
utföra en gemensam inventering av hur naturskyddet skall
anordnas. Som framgår av propositionen pågår arbetet med att
genomföra reservatsbildningen på dessa marker. Utskottet har
inhämtat att Naturvårdsverket i samarbete med Domän AB nu har
avslutat arbetet med identifiering, inventering och förteckning
av aktuella områden och i enlighet med riksdagens beslut
(prop. 1991/92:134, NU33, JoU9y, rskr. 351) till regeringen
framlagt sitt förslag om överföring av mark. Förslaget bereds i
regeringskansliet. Med det anförda finner utskottet att syfte
med motion Jo680 kommer att bli i allt väsentligt tillgodosett
utan någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Våren 1993 hade utskottet anledning att ta ställning till
frågan om en naturvårdsavgift på skogsprodukter. Ett förslag
liknande det i motion Jo8 yrkande 6 om inrättande av en
miljöfond för skogsbruket var våren 1993 föremål för utskottets
behandling (1992/93:JoU15). Utskottet anslöt sig till
jordbruksministerns förslag att bl.a. angelägna
naturvårdsuppgifter i fortsättningen bör bestridas med
budgetmedel och att finansieringen av erforderliga
skogsvårdsåtgärder i övrigt i princip bör ankomma på
skogsnäringen. Mot den bakgrunden var utskottet inte berett att
föreslå införande av nya avgifter för att finansiera olika
åtgärder inom skogsvården. Utskottets ställningstagande
kvarstår. Motionerna Jo7 yrkande 5 och Jo8 yrkande 6 avstyrks
således.
För inrättandet av naturskyddsområden och för genomförande av
nationalparksplanen behöver länsstyrelserna ta fram nödvändigt
beslutsunderlag. Tillfälliga förstärkningar erfordras för att
detta arbete skall kunna påskyndas. I propositionen framhåller
miljöministern möjligheterna att för dessa insatser använda
resurser för arbetslivsutveckling. Även för de riksomfattande
inventeringar som syftar till att ta fram ett fullgott underlag
om vissa särskilt skyddsvärda naturområden bör enligt
miljöministern arbetsmarknadspolitiska medel användas. I
sammanhanget vill utskottet erinra om miljöministerns uttalande
under anslaget B 5 Landskapsvårdande åtgärder i 1993 års
budgetproposition där enligt hans bedömning ytterligare insatser
på naturvårdsområdet också kan komma till stånd med
arbetsmarknadspolitiska medel (prop. 1992/93:100, bil. 15,
JoU12, rskr. 243). Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket
har upprättat förslag om önskvärda insatser inom miljöområdet
som kan bestridas med arbetsmarknadspolitiska medel för s.k.
arbetslivsutveckling (prop. 1992/93:50, FiU30, rskr. 447 och
454). Förslaget omfattar ca 350 årsarbetstillfällen, varav
ca 50 avser biologer/jurister. Det finns enligt utskottet
ingenting som hindrar att berörda länsstyrelser i samarbete med
resp. länsarbetsnämnd kan ta dessa medel i anspråk för de
ändamål som angetts ovan. Sammanfattningsvis föreligger enligt
utskottets mening inte någon principiell skillnad mellan
miljöministerns bedömning och de förslag som framställs i
motionerna Jo8 yrkande 11 och Jo630 yrkande 30. Utskottet
finner därmed att syftet med motionsyrkandena i allt väsentligt
kan anses tillgodosett utan något uttalande i frågan från
riksdagens sida. Motionsyrkandena avstyrks.
I likhet med miljöministern vill utskottet framhålla
möjligheten att från statens sida utveckla ett samarbete med de
kommuner som på frivillig basis har intresse av att sköta
naturreservat och andra skyddade områden. Med det anförda
avstyrker utskottet motion Jo654 yrkande 2 i den mån
motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.
Vissa åtgärder för bevarande av hållbart nyttjande av
biologisk mångfald -- markavvattning
Propositionen
Skyddet för våtmarkerna bör enligt miljöministern stärkas
genom bestämmelser om förbud mot markavvattning i de delar av
Syd- och Mellansverige som hyser en liten andel kvarvarande
våtmarker. Markavvattning i de områden som utpekats som särskilt
skyddsvärda enligt våtmarkskonventionen förbjuds och möjligheten
att i det enskilda fallet bevilja undantag från det generella
förbudet bör utnyttjas restriktivt.
Miljöministern anser det ytterst angeläget att den
riksomfattande våtmarksinventeringen slutförs, vilket bl.a.
motiveras av behovet att snabbt få en samlad bild av de
skyddsbehov som kan finnas för denna viktiga naturtyp. Särskilda
resurser bör därför avsättas som en engångsanvisning för att
genomföra inventeringen. Den riksomfattande
våtmarksinventeringen bör slutföras genom inventering av
Norrbottens län. Miljöministern uttalar sin avsikt att återkomma
till regeringen med förslag till finansiering i sin anmälan till
budgetpropositionen år 1994.
Motionerna
Ett generellt förbud tills vidare i hela landet mot
markavvattning bör införas enligt motion Jo7 (v) yrkande 9.
Motionärerna i motion Jo8 (s) betonar att stor restriktivitet
bör gälla i frågor om dispens från förbudet mot markavvattning.
I princip bör dispens inte beviljas i de utpekade, särskilt
skyddsvärda områdena. På sikt måste särskilda hänsynsregler
införas för skogsbruk i våtmarker och sumpskog (yrkande 8).
Förslag till plan för återskapande av våtmarker, särskilt i
södra Sverige, efterlyses i motion Jo7 (v) yrkande 10. Enligt
motion Jo630 (s) yrkande 33 bör regeringen påskynda arbetet
med våtmarksinventeringen och redovisa hur långt arbetet
fortskridit. Motionärerna i motion Jo695 (s) begär att Miljö-
och naturresursdepartementet anvisar medel för genomförande av
våtmarksinventeringen i Norrbotten.
Strandskyddet bör enligt motion Jo601 (fp) utvidgas till gagn
för den biologiska mångfalden. Behovet av återställande och
fortsatt hävd av strandängar framhålls i motion Jo687 (s).
Utskottets överväganden
Vårt land kan uppvisa ett betydande antal våtmarker av
internationell betydelse, och de svenska våtmarkerna hör till de
mest skyddsvärda i Europa. Skyddet för våtmarkerna bör därför
stärkas genom införande av förbud mot markavvattning i de delar
av Syd- och Mellansverige som hyser en liten andel kvarvarande
våtmarker. Utskottet delar miljöministerns uppfattning att
markavvattning inte skall vara tillåten i områden där
skyddsintresset är särskilt stort. Den geografiska avgränsning
av förbudsområden som redovisas i Naturvårdsverkets promemoria
bör kunna ligga till grund för bestämmelser om förbudsområden i
naturvårdsförordningen (1976:484). Om särskilda skäl föreligger
bör det enligt utskottets mening finnas möjlighet att i det
enskilda fallet bevilja undantag från det generella förbudet,
men denna möjlighet bör utnyttjas restriktivt. Som anförs i
propositionen kan ett skäl vara behovet att komplettera tidigare
dikningar i ett redan kraftigt påverkat område där naturvärdena
inte försämras ytterligare av ingreppet. Vid bedömningen av
sådana undantag bör bl.a. beaktas att ett av huvudsyftena med
den nya bestämmelsen i 19 h § naturvårdsförordningen
(1976:484, ändrad 1993:1086) är att kraftigt begränsa eller
upphöra med markavvattning i de delar av landet som redan starkt
utarmats på våtmarker. I likhet med miljöministern anser
utskottet att markavvattning i de områden som utpekats som
särskilt skyddsvärda enligt våtmarkskonventionen bör förbjudas
helt. Inom dessa våtmarker bör NOLA-medel kunna användas i
större utsträckning. Det bör ankomma på Naturvårdsverket att
utarbeta nationella riktlinjer för skötseln av våtmarksområden
utpekade under våtmarkskonventionen. Med det anförda finner
utskottet syftet med motion Jo630 yrkande 33 tillgodosett.
Motionsyrkandet bör inte påkalla någon ytterligare riksdagens
åtgärd.
Yrkande 8 i motion Jo8 innebär, såvitt utskottet kan bedöma av
ordalydelsen i motionen, ett instämmande i propositionens
uttalanden om stor restriktivitet i dispensgivningen. Ett
tillkännagivande i enlighet med motionen skulle således inte
tjäna något reellt syfte. Utskottet avstyrker motionen i denna
del.
Av det ovan anförda framgår att utskottet inte är berett att
tillmötesgå motion Jo7 yrkande 9 om ett generellt förbud mot
markavvattning. Motionsyrkandet avstyrks. Utskottet avstyrker
även yrkande 10 i motionen.
Den riksomfattande våtmarksinventeringen har nu avslutats utom
vad avser inventeringen av Norrbottens län. För att
skyddsåtgärderna skall kunna få önskad effektivitet bör denna
inventering slutföras. Mot bakgrund av propositionens uttalande
härom utgår utskottet från att så kommer att ske. Med det
anförda finner utskottet att syftet med motion Jo695 kommer att
bli tillgodosett utan någon vidare riksdagens åtgärd. Motionen
avstyrks.
Som utskottet anfört tidigare i detta betänkande föreslår
Miljöskyddskommittén att grunden för strandskyddet utvidgas
till att innefatta inte bara skydd för friluftslivet utan även
skydd för växt- och djurlivet (SOU 1993:27). Syftet med motion
Jo601 torde därmed komma att bli tillgodosett utan något
riksdagens uttalande i frågan. På denna grund och i avvaktan på
en aviserad proposition om miljöbalk avstyrker utskottet
motionen. Vidare avstyrks motion Jo687.
Vissa åtgärder för bevarande av hållbart nyttjande av
biologisk mångfald -- biotopskydd m.m.
Propositionen
Biotopskyddet genomförs enligt riksdagens beslut år 1991. För
att skyddet skall bli effektivt och praktiskt hanterbart är det
enligt miljöministern nödvändigt att biotopskyddet ges en så
generell tillämpning som möjligt. Med hänsyn till
rättssäkerhetsaspekterna kan generella regler emellertid
användas bara i de fall biotoperna kan definieras klart och på
ett enkelt sätt, så att de kan tillämpas av varje berörd
markägare eller brukare. Det står tills vidare klart att det
generella biotopskyddet får tillämpas i första hand inom
jordbrukslandskapet där avgränsningsproblem inte förekommer.
Miljöministern föreslår att naturvårdslagen ändras så att
regeringen kan ge skogsvårdsstyrelserna de befogenheter i fråga
om skogliga företag som nu utövas av länsstyrelsen.
Motionen
Ett generellt biotopskydd för skogsmark bör införas enligt
motionären i motion Jo6 (-) yrkande 4.
Utskottets överväganden
För att biotopskyddet skall bli effektivt och praktiskt
hanterbart anser utskottet i likhet med miljöministern det
nödvändigt att skyddet ges en så generell tillämpning som
möjligt. Som anförs i propositionen kan, med hänsyn till
rättssäkerhetsaspekterna, generella regler emellertid användas
bara i de fall biotoperna kan definieras tydligt och på ett
enkelt sätt, så att de kan tillämpas av varje berörd markägare
eller brukare. Det generella biotopskyddet får i första hand
tillämpas inom jordbrukslandskapet där avgränsningsproblem inte
förekommer. Mot denna bakgrund är utskottet inte berett att
förorda ett generellt biotopskydd med den inriktning som
förordas i motion Jo6 yrkande 4. Motionsyrkandet avstyrks.
Enligt 21 § första stycket naturvårdslagen (1964:822) får
arbetsföretag som kan skada naturmiljön inte utföras inom sådana
mindre mark- och vattenområden (biotoper) som utgör livsmiljö
för utrotningshotade djur- eller växtarter eller som annars är
särskilt skyddsvärda. I 21 § andra stycket bemyndigas
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att
fastställa vilka biotoper som skall omfattas av skyddet. För att
skogsvårdsstyrelserna skall kunna fullgöra sina uppgifter som
ansvariga för skyddet av skogliga biotoper och ges möjlighet
till föreläggande enligt 20 § bör 43 a § naturvårdslagen
ändras så att regeringen kan ge skogsvårdsstyrelsen de
befogenheter i fråga om skogliga arbetsföretag som nu utövas av
länsstyrelsen. Utskottet tillstyrker härmed regeringens förslag
om en sådan ändring.
Vissa åtgärder för bevarande av hållbart nyttjande av
biologisk mångfald -- internationella konventioner på
naturvårdsområdet
Propositionen
Miljöministern betonar att Sverige bör verka för att
konventionen om biologisk mångfald ges en samordnande roll i det
internationella naturvårdsarbetet.
I departementspromemorian (Ds 1993:64) Regler om handel med
skyddade djur- och växtarter m.m. behandlas bl.a. regler om
kontroll och förvaring, transport och handel med djur och växter
som är skyddade enligt naturvårdslagen eller jaktlagen eller som
Sverige internationellt har åtagit sig att skydda.
Miljöministern uttalar sin avsikt att under våren 1994 återkomma
till regeringen med förslag till en proposition på området.
Motionerna
I motion Jo8 (s) begärs tillkännagivande om lagstiftningen om
handel med hotade arter. Lagstiftningen bör skärpas skyndsamt
och samlas i en lag. Handeln med hotade arter bör regleras i
samtliga led och även handel med hotade arter som inte finns
upptagna på den s.k. CITES-listan bör förbjudas (yrkande 13).
Ett liknande yrkande återfinns i motion Jo690 från samma parti.
Förbudet mot fångst av fredade fågelarter i länderna kring
Medelhavet bör enligt motion Jo636 (c) skärpas genom
intensifierad FoU-verksamhet och aktiva insatser från Sveriges
sida för att förbudet upprätthålls.
Utskottets överväganden
I enlighet med det starka engagemang vårt land av tradition
visar i det internationella miljöarbetet finner utskottet det
naturligt att Sverige verkar för att konventionen om biologisk
mångfald ges en samordnande roll i det internationella
naturvårdsarbetet.
Med anledning av motionerna Jo8 yrkande 13, Jo636 och Jo690
vill utskottet erinra om den ovan nämnda departementspromemorian
(Ds 1993:64) Regler om handel med skyddade djur- och växtarter
m.m. som bl.a. behandlar regler om kontroll och förvaring,
transport och handel med djur och växter som är skyddade enligt
naturvårdslagen eller jaktlagen eller som Sverige
internationellt har åtagit sig att skydda. I avvaktan på den av
miljöministern aviserade propositionen på området avstyrker
utskottet motionerna.
Jordbruket och miljöeffekterna av det livsmedelspolitiska
beslutet
Propositionen
Enligt miljöministern visar den hittillsvarande utvärderingen
av det livsmedelspolitiska beslutet att det finns ett fortsatt
behov av ett system för ersättning för aktivt brukande som
bevarar odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden. För att
öka kunskaperna om de natur- och kulturvärden som är förenade
med odlingslandskapet bör dels informationsinsatserna till
lantbrukarna ökas, dels behövs ett fortsatt stöd i form av såväl
landskapsvårds- som NOLA-ersättning för skötseln av dessa
värdefulla områden.
Fortsatta insatser inom miljöskyddsområdet är också påkallade.
Programmen för minskning av bekämpningsmedelsanvändningen och
för reduktion av närsaltläckaget ligger fast.
Motionerna
I motion Jo7 (v) yrkande 3 begärs förslag om hur miljömålen i
den livsmedelspolitiska reformen skall uppfyllas. Enligt motion
Jo8 (s) bör för budgetåret 1994/95 under anslaget B 5 anvisas
300 miljoner kronor till landskapsvårdsstöd (yrkande 9).
Formerna för utbetalning av landskapsvårds- och NOLA-stöd bör
ses över och stödet bör styras mot de mest bevarandevärda
markerna samtidigt som incitamentet för att utveckla den
biologiska mångfalden på stödarealerna bör ökas och
skötselmetoderna för dessa marker utvecklas (yrkande 10).
Motionärerna i motion Jo7 (v) yrkande 4 begär förslag om en
från miljösynpunkt korrekt skattebelastning på konstgödning och
bekämpningsmedel.
Utskottets överväganden
Miljömålet för jordbruket innebär att kväveläckaget från
jordbruket skall halveras mellan åren 1985 och 1995 och att
fosforförlusterna skall minskas väsentligt. Målet för
åtgärdsprogrammet för bekämpningsmedel är att elimininera hälso-
och miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel samt att
halvera användningen fram till strax efter mitten av 1990-talet.
En halvering av förbrukningen har redan uppnåtts till år 1990
jämfört med åren 1981--1985. Användningen av handelsgödsel har
minskat sedan slutet av 1980-talet och fram till år 1992 hade
förbrukningen reducerats med 20 % jämfört med år 1986. De
åtgärder som vidtas för att minska kväveläckaget i kombination
med effekterna av minskad intensitet i odlingen och
omställningen kommer enligt Jordbruksverket att leda till i det
närmaste en halvering av kväveförlusterna. Beträffande
bekämpningsmedlen finns tecken på ytterligare minskning av
förbrukningen, men det bör framhållas att försäljningen varierar
betydligt mellan åren. Dessa miljöåtgärder ingår i pågående
program som fortsätter och utvecklas i den takt som ny kunskap
framkommer. I sammanhanget vill utskottet erinra om det
uppföljningsinstrument för växtnäringsläckage och
bekämpningsmedelsrester i vatten, Jordbrukets recipientkontroll
(JRK), som är under vidareutveckling och som ingår i den samlade
miljöövervakningen. Slutligen vill utskottet erinra om
Omställningskommissionens uppdrag att till regeringen
fortlöpande redovisa effekterna av 1990 års livsmedelspolitiska
beslut (dir. 1991:97). Med det anförda avstyrker utskottet
motion Jo7 yrkande 3 i den mån motionsyrkandet inte kan anses
tillgodosett.
De utvärderingar som hittills har gjorts av det
livsmedelspolitiska beslutets miljöeffekter visar inte på några
drastiska förändringar i landskapet som en effekt av reformen.
Det finns emellertid ett fortsatt behov av ett system för
ersättning för aktivt brukande som bevarar odlingslandskapets
natur- och kulturmiljövärden. För att öka kunskaperna om dessa
värden anser utskottet i likhet med miljöministern att
informationsinsatserna till lantbrukarna bör öka och att ett
fortsatt stöd i form av såväl landskapsvårds- som
NOLA-ersättning behövs för skötseln av dessa värdefulla områden.
Även fortsatta insatser inom miljöskyddsområdet är påkallade. I
Jordbruksverkets nyligen publicerade rapport om svenskt jordbruk
inför EU redovisas de olika stödformerna inom ramen för EU:s
stöd för miljövänliga produktionsmetoder. Här ingår bl.a. stöd
till miljövårdande skötsel av jordbruksmark i syfte att bevara
eller återskapa biologisk mångfald och skönhetsvärden i
landskapet. Vidare kan stöd ges till långliggande träda för
upprättande av t.ex. biotoper eller naturreservat eller för
skydd av vattenmiljön. Stöd kan även erhållas för omvandling av
mark från växtodling till extensivt bete och till användning av
mark för allmänhetens bruk och rekreation. Regeringen har
nyligen beslutat om direktiv till en utredning som skall lämna
förslag till ett svenskt program inom ramen för EU:s s.k.
miljöstöd till jordbruket, inkl. stöd för omläggning till
ekologisk produktion. I det sammanhanget kommer också övriga
stöd till jordbruket att bedömas samlat med miljöstöden, i syfte
att uppnå bästa miljömässiga effekt av den svenska
jordbrukspolitiken vid ett eventuellt svenskt medlemskap i EU.
Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 april 1994.
De frågor som tas upp i motion Jo8 yrkande 10 torde således
komma att få sin lösning inom ramen för detta arbete. I övrigt
vill utskottet hänvisa till sina uttalanden under avsnittet om
forskning (ovan s. 23 f.). Utskottet är inte berett att i
förevarande sammanhang göra något uttalande om
landskapsvårdsstödets storlek inför kommande budgetår utan anser
att denna fråga i sedvanlig ordning bör prövas i budgetarbetet.
Med det anförda avstyrks yrkandena 9 och 10 i motion Jo8.
Med anledning av motion Jo7 yrkande 4 vill utskottet erinra
om att utskottet nyligen tillstyrkt regeringens förslag om
införande av en miljöavgift på kadmium i handelsgödsel
(prop. 1993/94:3, JoU6). Avgiften bör uppgå till 30 kr per
gram kadmium i gödselmedel till den del kadmiuminnehållet
överstiger 50 gram per ton fosfor. En utvärdering av avgiften
bör ske år 1995 för att bl.a. bedöma avgiftens effektivitet. I
det sammanhanget bör även övervägas om avgiften kan höjas för
att styra kadmiumhalterna mot ännu lägre nivåer. I övrigt
hänvisar utskottet till de avgifter som sedan länge utgår på
handelsgödsel och bekämpningsmedel. Med det anförda avstyrker
utskottet motionsyrkandet i den mån det inte kan anses
tillgodosett.
Jordbruket och naturvårds- och miljöfrågor i svensk
jordbrukspolitik inför EU
Propositionen
Miljöministern åberopar den bedömning som gjordes i
budgetpropositionen (1992/93:100 bil. 15) att ett
ersättningssystem av typ landskapsvårdsersättningen kommer att
bli nödvändigt i händelse av ett svenskt EG-medlemskap. Liknande
system finns i EG och är obligatoriska inslag i den gemensamma
jordbrukspolitiken. Den exakta utformningen av det framtida
systemet för landskapsvård m.m., liksom resursbehov och
finansiering, får enligt miljöministern bedömas mot bakgrund av
de nationella naturvårdsmålen och vissa andra faktorer.
Regeringen kommer att utreda frågan om hur ett svenskt
miljöstöd, inkl. stöd till s.k. ekologisk odling, skall anpassas
till EG:s regelverk. I det sammanhanget kommer också övrigt stöd
till jordbruket att bedömas samlat med miljöstöden, i syfte att
uppnå bästa möjliga miljömässiga effekt av den svenska
jordbrukspolitiken vid ett eventuellt medlemskap i EG.
Motionen
I motion Jo7 (v) yrkande 2 begärs förslag om hur ekologisk
odling kan stödjas mer effektivt.
Utskottets överväganden
Bland de stödformer som redovisas i Jordbruksverkets ovan
(s. 38) nämnda rapport om svenskt jordbruk inför EU kan nämnas
stöd till miljövänlig jordbruksproduktion och till miljövårdande
skötsel av jordbruksmark i syfte att bevara eller återskapa
biologisk mångfald och skönhetsvärden i landskapet. Vidare kan
stöd ges till långliggande träda för upprättande av t.ex.
biotoper eller naturreservat eller för skydd av vattenmiljön
samt för omvandling av mark från växtodling till extensivt bete
och till användning av mark för allmänhetens bruk och
rekreation. Som utskottet anfört ovan avser regeringen att
utreda frågan om hur ett svenskt miljöstöd, inklusive stöd till
s.k. ekologisk odling, skall anpassas till EU:s regelverk. Med
det anförda avstyrker utskottet motion Jo7 yrkande 2 i den mån
motionsyrkandet inte kan anses tillgodsett.
Jordbruket och genresursbevarande
Propositionen
Ett organiserat bevarande av växt- och husdjursgenetiska
resurser är en förutsättning för att kommande generationer skall
kunna förädla växter och djur för att möta nya behov. Vi vet
inte nu vilka krav som i framtiden kan komma att ställas på
jordbrukets kulturväxter och djur. Sannolikt kommer t.ex. i
fråga om växterna att ställas ökande krav på att de kan ingå i
ett mer miljövänligt odlingssystem och på att kvalitets- och
resistensegenskaperna skall förbättras. Klimatförändringar kan
kräva anpassning till nya odlingsförhållanden. Det är därför
nödvändigt att bevara dessa oersättliga resurser. I det syftet
anser miljöministern att särskilda bevarandeplaner för samtliga
svenska lantsorter och husdjursraser bör upprättas. En särskild
avelsplan för flera generationer framåt skall nu läggas upp och
Genbanksnämnden kontrollerar hur infryst sperma används.
Resurser bör anvisas till stöd för uppbyggnaden av Nordens Ark.
Motionerna
När det gäller bevarandet av genetiska resurser inom
jordbruket och trädgårdsnäringen bör enligt motion Jo8 (s)
trädgårdsväxter ingå i bevarandeplanerna, arbetet med
bevarandeplaner påskyndas och regeringen snarast återkomma till
riksdagen med ett mer genomarbetat förslag i frågan
(yrkande 12). Förslag om konkreta åtgärder för att bevara det
genetiska materialet på husdjurssidan begärs i motion Jo9 (c).
Stöd till samarbete med Stiftelsen Bohus Avelscentrum --
Nordens Ark efterlyses i motionerna Jo667 (-) och Jo685 (m, s,
fp, c, kds, nyd, v).
Utskottets överväganden
Vi saknar i dag kunskap om vilka krav som i framtiden kan
komma att ställas på jordbrukets kulturväxter och djur, men
sannolikt kommer det t.ex. i fråga om växterna att bli
nödvändigt att de kan ingå i ett mer miljövänligt odlingssystem
och att kvalitets- och resistensegenskaperna förbättras.
Klimatförändringar kan kräva anpassning till nya
odlingsförhållanden. Dessa oersättliga resurser måste därför
bevaras.
Bevarande av genetiskt material sker bl.a. i genbanker över
hela världen, och i Sverige arbetar ett flertal institutioner
med bevarande av genetiska resurser på växt- och
husdjursområdet. Nordiska Genbanken är ett centrum för bevarande
och användning av växtgenetiska resurser i de nordiska länderna
och arbetar med den genetiska variationen i nordiskt material av
växtarter. Även vissa odlarföreningar gör värdefulla insatser
för att bevara kulturväxter. Gamla lokalsorter av frukt och
potatis har ett särskilt kulturhistoriskt värde. Här samarbetar
Nordiska Genbanken bl.a. med Nordiska museet, Julita Gård och
olika hembygdsföreningar för att exempelvis bevara gamla
fruktsorter i sortsamlingar i fält. För att öka
konkurrenskraften för nordisk växtförädling arbetar Nordiska
Genbanken även för att stimulera nordiskt samarbete, och för
närvarande prioriteras bl.a. användning av bioteknik och
datateknik inom växtförädlingen. Hög prioritet ges även åt
projekt som syftar till ett miljövänligare jordbruk.
Arbetet med bevarande av det genetiska materialet på
husdjursområdet bedrivs i huvudsak inom de avelsföreningar som
finns för ett flertal raser, men förtjänstfulla insatser utförs
även av fristående organisationer som Världsnaturfonden,
Naturskyddsföreningen, Stiftelsen Bohus Avelscentrum -- Nordens
Ark och vissa friluftsmuseer och djurparker. Världsnaturfonden
tillhör de sammanslutningar som under senare år har satsat mest
resurser på husdjursrasers bevarande.
På myndighetsnivå ankommer ansvaret på Jordbruksverket, till
vilket en rådgivande nämnd, Genbanksnämnden, är knuten.
Jordbruksverket och nämnden har haft till uppgift att initiera
och följa upp inventeringar av de husdjursraser som är aktuella
för bevarandeinsatser, biträda vid upprättande av avelsplaner
samt bistå med information och rådgivning i genbanksfrågor.
Till de raser som har ansetts unika för Sverige och som därför
bör omfattas av ett bevarandeprogram hör t.ex. fjällkon och
rödkullan. Som anförs i propositionen skall en särskild
avelsplan för flera generationer fjällkor nu läggas upp och
Genbanksnämnden kontrollerar hur infryst sperma används. Bland
övriga raser som är föremål för särskilda bevarandeinsatser kan
nämnas fårraser som gutefår och ryafår samt flera raser av gås,
anka samt svensk dvärghöna, gotlandskanin och det nordiska biet.
På husdjursområdet finns ett nordiskt genbankssamarbete under en
ledningsgrupp med representanter från varje nordiskt land. Sedan
våren 1991 finns dessutom vid Norges Lantbrukshögskola en
nordisk informationscentral för insamling och lagring av
upplysningar om genetiska resurser hos nordiska husdjur. I
sammanhanget vill utskottet även framhålla de insatser som på
flera håll görs genom att vissa lantraser, t.ex. fjällkor och
gutefår, används som betesdjur vid hävd av såväl
naturvårdsområden som av kulturlandskapet i övrigt.
Motioner om stöd till Stiftelsen Bohus Avelscentrum -- Nordens
Ark har under ett flertal år varit föremål för utskottets
behandling. Vid sin anläggning vid Åby Säteri i Sotenäs kommun
bedriver stiftelsen avelsarbete för att söka rädda och bevara
utrotningshotade svenska och utländska djurarter. Som ett led i
bevarandearbetet lägger stiftelsen stor vikt vid utbildning och
information, och genom undervisning i form av bl.a.
studieplaner, föreläsningar och föredrag vänder man sig till
grundskolor, gymnasier, högskolor och universitet. I samarbete
med forskare vid de zoologiska institutionerna vid universiteten
i Stockholm och Göteborg bedriver stiftelsen även viss
forskningsverksamhet. Stiftelsen har funnits sedan år 1989 och
intar med sina internationella dimensioner en särställning bland
verksamheter med denna inriktning i Sverige och är en av två
sådana anläggningar i Europa. Utskottet delar miljöministerns
uppfattning om vikten av att denna verksamhet ges en god start
och förutsätter att resurser avsätts till stöd för fortsatt
uppbyggnad av verksamheten. Med det anförda finner utskottet att
syftet med motionerna Jo667 och Jo685 torde komma att bli
tillgodosett utan något vidare riksdagens uttalande i frågan.
Av ovanstående redogörelse framgår att det redan i dag bedrivs
ett omfattande arbete av stor betydelse för den genetiska
mångfalden i jordbruket. I likhet med miljöministern anser dock
utskottet att särskilda bevarandeplaner bör upprättas för alla
lantsorter samt för alla arter av husdjur och lantraser för
vilka vårt land har ett särskilt ansvar. Som miljöministern
anför får den pågående landsstudien om biologisk mångfald visa
om ytterligare insatser behövs för att Sverige skall uppfylla
sina förpliktelser under konventionen om biologisk mångfald. Med
det anförda finner utskottet syftet med motionerna Jo8
yrkande 12 och Jo9 i allt väsentligt tillgodosett. Motionerna
bör inte påkalla någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Bilaga 2, Utrikesdepartementet
Svenska internationella insatser för bevarande och hållbart
nyttjande av biologisk mångfald
Propositionen
Sverige har i den förberedande kommittén inför UNCED och inom
FAO tagit initiativ till att genomföra särskilda fördjupade
landsstudier om de växtgenetiska resurserna av betydelse för
livsmedelsproduktionen och jordbruket. De avses ingå som ett led
i förberedelserna inför 1995 års konferens inom FAO:s ram om
växtgenetiska resurser och bidra till utvecklingen av nationella
aktionsplaner på detta område. Sverige har lämnat särskilt stöd
till utvecklingsländernas förberedelser inför konferensen.
Förutsättningarna för det svenska utvecklingssamarbetet inom
områden av relevans för bevarande och hållbart nyttjande av
biologisk mångfald bör utredas mot bakgrund av konventionen om
biologisk mångfald. Biståndsministern avser att återkomma till
detta i ett mer övergripande sammanhang.
Motionerna
Bevarandet av den biologiska mångfalden skall enligt motion
Jo7 (v) yrkande 8 vara ett övergripande mål i alla slags
åtaganden och projekt som berör den tredje världens länder.
Eftersom även mottagarna av bistånd bör komma till tals bör
enligt motion Jo6 (-) yrkande 5 även företrädare för några av
de utvecklingsländer med vilka Sverige har bilaterala
samarbetsavtal ingå i den utredning om de växtgenetiska
resursernas betydelse för livsmedelsproduktionen och jordbruket
som aviseras av regeringen.
Utskottets överväganden
I sitt yttrande över propositionen i denna del jämte de två
motionsyrkandena delar utrikesutskottet den i propositionen
framförda synpunkten att konventionen om biologisk mångfald
skapar förutsättningar för framväxten av ekonomiska incitament
för u-länderna att bevara den biologiska mångfalden. Utskottet
anser också, i likhet med vad som anförs i propositionen, att
u-ländernas ansträngningar att bevara den biologiska mångfalden
måste ske i samklang med strävandena till en ekonomisk och
social utveckling. Utrikesutskottet gör samma bedömning som
regeringen även när det gäller behovet av en utredning om det
svenska utvecklingsbiståndet mot bakgrund av bl.a. konventionen
om biologisk mångfald. I övrigt anför utrikesutskottet bl.a.
följande.
Genom Riokonferensen och de deklarationer och konventioner som
där antogs har världssamfundet för första gången bekräftat att
utveckling, som äger rum inom ramen för ekosystemets bärighet,
utgör en långsiktig mellanstatlig målsättning.
Under konferensen presenterade Sverige, ensamt eller
tillsammans med övriga nordiska stater, förslag och tog
initiativ i många viktiga frågor. Bl.a. gällde detta frågan om
biologisk mångfald. Det får anses vara en betydande framgång att
en konvention i detta ämne, som i huvudsak uppfyller de svenska
förhandlingsmålen, kunde undertecknas i Rio av en överväldigande
majoritet av världens stater. Sverige, liksom övriga deltagare i
UNCED, står nu inför uppgiften att nationellt och
internationellt följa upp de åtaganden som gjordes i Rio.
Utskottet har tidigare konstaterat, att regeringen på olika
sätt vidtagit åtgärder för att förverkliga Riobesluten i Sverige
och för att befrämja det internationella uppföljningsarbetet.
Detta måste enligt utskottets mening vara ett högprioriterat mål
i den långsiktiga processen mot en global, miljömässigt hållbar
utveckling.
Jordbruksutskottet ansluter sig i alla delar till
utrikesutskottets bedömningar och vill härutöver anföra
följande.
Som anförs i propositionen öppnar ikraftträdandet av
konventionen om biologisk mångfald förutsättningar för
framväxten av ekonomiska incitament för u-länderna att bevara
den biologiska mångfalden. De ömsesidigt överenskomna villkor
som enligt konventionen skall utgöra bas för det internationella
flödet av genetiska resurser skall leda till en rimlig och
rättvis fördelning av resultat och vinster som uppstår av
utnyttjandet av u-ländernas rika genresurser. Den biologiska
mångfalden kan härigenom bli en för u-länderna väsentlig och av
i-länderna efterfrågad tillgång av betydande ekonomiskt värde.
Med tanke på att den biologiska mångfalden i många u-länder är
nära kopplad till traditionella kulturella aspekter och den
lokala samhällsstrukturen bör, vilket också anförs av
utrikesutskottet, ett aktivt deltagande av de lokala samhällena
vara ett viktigt element i u-ländernas ansträngningar att bevara
den biologiska mångfalden. I likhet med utrikesutskottet vill
jordbruksutskottet i detta sammanhang framhålla att kvinnornas
roll i miljöarbetet, framför allt genom deras erfarenheter i
jordbruket och i livsmedelsproduktionen, är betydande. Det är
också viktigt att ställa långtgående krav på de storföretag som
verkar i u-länderna. Vidare måste u-ländernas ansträngningar att
bevara den biologiska mångfalden ske i samklang med strävandena
till en ekonomisk och social utveckling som kan försörja
ländernas innevånare. Naturresurserna bör brukas på ett sådant
sätt att den biologiska mångfalden inte reduceras eller att
ekosystemens funktion hotas. Det ställer krav på i synnerhet
utvecklingen av de areella näringarna, vilka i dag på många håll
i u-länderna utarmar den biologiska mångfalden. En utveckling av
de areella näringarna baserad på traditionella brukningsmetoder
och med aktivt deltagande av lokala samhällen blir därför en
viktig komponent i u-ländernas ansträngningar att bevara den
biologiska mångfalden. Införsel och användning av ny teknik för
högre varaktig avkastning i jordbruket måste ske efter prövning
av effekterna på den biologiska mångfalden och på ekosystemens
funktion.
I likhet med biståndsministern vill utskottet framhålla att de
multilaterala biståndsorganen gör betydande insatser på den
biologiska mångfaldens område. Av särskild vikt inom
jordbrukssektorn är den konsultativa gruppen för internationell
jordbruksforskning (CGIAR), vilken har många regionala
forskningscentra med välfyllda genbanker. Som anförs i
propositionen kan konventionens effekter på CGIAR:s funktioner
förväntas bli betydande bl.a. till följd av ett svenskt
initiativ i FAO, som har lett till beslut om att inom ramen för
förberedelserna inför FAO:s konferens om växtgenetiska resurser
år 1995 inleda överläggningar om villkoren för tillträde till i
första hand utvecklingsländernas växtgenetiska resurser.
I sammanhanget bör framhållas att det svenska
utvecklingsbiståndet, som kanaliseras direkt till enskilda
u-länder via SIDA och SAREC, innefattar program till stöd för
u-ländernas arbete för att bevara den biologiska mångfalden.
Inom ramen för detta bilaterala utvecklingssamarbete lämnar
Sverige stöd till en utveckling i linje med konventionen om
biologisk mångfald. Som exempel kan nämnas det 20-åriga projekt
som de fem nordiska länderna gemensamt stödjer i syfte att bygga
upp en regional genbank för några länder i södra Afrika.
Med anledning av motion Jo6 yrkande 5 anför utrikesutskottet
att utskottet delar motionärens syn på betydelsen av att
mottagarländernas synpunkter beaktas i den utredning som
aviseras i propositionen men framhåller att det ankommer på
regeringen att avgöra formerna härför.
Motion Jo7 yrkande 8 besvarar utrikesutskottet genom att
hänvisa till sin senaste behandling av frågan om de
biståndspolitiska målen (1992/93:UU15). Utskottet anförde därvid
bl.a. följande.
Riksdagen har många gånger fastslagit det svenska biståndets
övergripande mål: att höja de fattiga folkens levnadsnivå. Inom
ramen för detta mål skall biståndet bidra till resurstillväxt,
ekonomisk och social utjämning, ekonomisk och politisk
självständighet, en demokratisk samhällsutveckling samt framsynt
hushållning med naturresurser och omsorg om miljön. Dessa mål
utgör en enhet. De förstärker och kompletterar varandra och har
ingen inbördes rangordning.
Miljömålet innefattar, enligt utskottets uppfattning, också
det mål om biologisk mångfald i biståndssamarbetet som yrkandet
avser.
Jordbruksutskottet, som ovan anslutit sig till
utrikesutskottets bedömningar, delar även detta utskotts
uppfattning om motionerna Jo6 yrkande 5 och Jo7 yrkande 8.
Motionsyrkandena avstyrks således i den mån de inte kan anses
tillgodosedda.
Övriga frågor
Motionerna
Problemen med stranderosion tas upp i tre motioner. Enligt
motion Jo614 (s) bör regeringen utarbeta en sammanhållen
strategi för åtgärder mot sanderosion m.m. Forskning om
erosions- och strandskyddsproblematik som ett led i en planering
av beredskapsåtgärder mot havsytans höjning till följd av ett
varmare klimat bör prioriteras enligt motion Jo650 (s)
yrkande 1. Statligt engagemang i ett planerat fullskaleprojekt
för att lösa erosionsproblemen vid Löderups strandbad efterlyses
i motionens yrkande 2. Motionärerna i motion Jo654 (fp)
yrkande 3 anser att regeringen bör utarbeta en långsiktig
åtgärdsplan för strandskyddande åtgärder utefter den skånska
kusten.
Ett antal åtgärder till skydd för miljön i Stockholms län och
i Skåne föreslås i motionerna Jo676 yrkande 16 resp. Jo654
yrkande 4 (båda fp). Enligt motion Jo676 bör fler områden i
Stockholms län ges ett fastare skydd genom inrättande av
naturreservat, naturskyddsområden, naturvårdsområden eller s.k.
hänsynsområden (yrkande 13). NOLA-stöd bör utgå till de
skogsägare i Stockholms län som åtar sig särskilda och
långtgående hänsyn till naturvård och rekreation (yrkande 14).
En regional strategi bör enligt motion Jo706 (v) yrkande 4
upprättas för att bevara Göteborgsregionens biologiska mångfald.
Bättre samordning mellan jordbruks- och naturvårdsmyndigheter
när det gäller bestämmelser och bidrag inom Häckeberga
naturvårdsområde och övriga naturvårdsområden i Skåne efterlyses
i motion Jo654 yrkande 1.
Enligt motionerna Jo651 (s) resp. Jo655 (kds) bör
Ridö--Sundbyholmsarkipelagen i Mälaren och
Kindlahöjdsområdet avsättas som nationalparker. Möjligheterna
att säkra Ölands unika natur för framtida generationer bör
utredas enligt motion Jo10 (kds) yrkande 5. Skydd för
eklandskapet samt ängs- och hagmarker i Östergötlands län tas
upp i motion Jo662 (fp, c, kds).
Den svenska CW-listan till skydd för våtmarker bör enligt
motion Jo608 (fp) utökas med våtmarkerna i de inre delarna av
Skälderviken och Lundåkrabukten.
Utskottets överväganden
Motioner om erosionsproblemen längs Skånes kuster har vid
flera tidigare tillfällen varit föremål för utskottets
behandling. Hösten 1992 delade utskottet motionärernas
uppfattning att ökad forskning kring dessa problem var värd att
stödja och konstaterade att frågan om statsbidrag för forskning
på området skulle komma att prövas av Naturvårdsverkets
forskningsnämnd (1992/93:JoU3). Utskottet har nu inhämtat
följande. Forskningsnämnden har beviljat Lunds tekniska högskola
250 000 kr som engångsanslag för att följa effekterna av
erosionsskydd (hövder) i Löderup. Våren 1992 erhöll Ystads
kommun 75 000 kr från NUTEK för en allmän utredning med
teoretiska försök i dator- och laboratoriemiljö. Utredningen,
som nu är slutförd, utfördes med hjälp av Stockholms och Lunds
tekniska högskolor. För ett forskningsprojekt för
teknikutveckling med försök i dator- och laboratoriemiljö har
NUTEK nyligen beviljat Institutionen för vattenbyggnad vid
Stockholms tekniska högskola och Institutionen för
vattenresurslära vid Lunds tekniska högskola 318 000 kr.
Försöken, som bygger på modeller av stränder i Ystads kommun, är
genomförda och avrapporterade. Tillsammans med ytterligare medel
ur privata forskningsstiftelser disponerar institutionerna
sammanlagt mer än 1 miljon kronor för ändamålet.
Vattendomstolen har meddelat Ystads kommun tillstånd att uppföra
hövder med undantag av en försökshövd inom naturvårdsområde.
Domen är i denna del överklagad. Utanför naturvårdsområdet är
två hövder under uppförande. NUTEK-projektet har bedrivits som
ett gemensamt projekt med nio kommuner i Skåne som vardera har
beviljat 25 000 kr för ändamålet. Samtliga deltagande kommuner
har inom projektets ram erhållit översiktliga utredningar om
erosionsproblemen inom resp. kommun. Enligt vad utskottet
erfarit har kommuner i Halland och på Gotland och Öland visat
intresse för projektet. Något fullskaleförsök, vilket bedöms
erforderligt för att man skall kunna utveckla tekniken
ytterligare, har emellertid ännu inte genomförts eftersom
ekonomiska medel saknas. Utskottet anser det därför viktigt att
staten ikläder sig ett större ekonomiskt ansvar, dels för att
påbörjade skyddsåtgärder skall kunna fullföljas, dels för
forsknings- och teknikutvecklingsändamål men också för
genomförande av detta fullskaleförsök. Med det anförda finner
utskottet att syftet med motionerna Jo614, Jo650 och Jo654
yrkande 3 torde komma att bli tillgodosett utan något uttalande
från utskottet. Motionerna bör inte påkalla någon ytterligare
riksdagens åtgärd.
Genom den nationella strategi för bevarande av biologisk
mångfald som nu är föremål för riksdagens behandling kommer
under de närmaste åren en ökande vikt att läggas vid främjandet
av en miljöanpassning av verksamheten inom olika
samhällssektorer. Bevarandeaspekterna inom kulturlandskapet
kommer att naturligt innefatta såväl kulturhistoriska aspekter
som den biologiska mångfalden och upprätthållas genom en
kombination av ett naturvårdsanpassat jord- och skogsbruk, vissa
minimiregler för skydd av särskilt känsliga biotoper och
inrättande av naturreservat och andra skyddade områden. Tidigare
i detta betänkande har utskottet uttalat att länsstyrelsernas
utveckling av regionala mål för bevarande av biologisk mångfald
bör genomföras i samarbete med skogsvårdsstyrelserna. Det
förekommer i dag generella brister i fråga om regler och
styrmedel när det gäller säkerställande och skydd av parker och
grönområden i tätorter, bl.a. för mellankommunal samverkan,
tätortsnära jord- och skogsbruk och ersättningsfrågor. Formerna
för att långsiktigt bevara och utveckla grönområden i eller i
anslutning till städer och tätorter behöver därför utvecklas.
Detta gäller även åtgärder för att främja nya arbetssätt och
samverkansformer i fråga om förvaltning och skötsel av parker
och grönområden. Utredningen om en översyn av plan- och
bygglagen (dir. 1992:104) har i dagarna getts tilläggsdirektiv
med denna innebörd (dir. 1993:122). De frågor som tas upp i
motionerna Jo654 yrkandena 1 och 4, Jo676 yrkandena 13, 14
och 16, Jo706 yrkande 4 får i första hand bedömas på kommunal
och regional nivå. Motionsyrkandena avstyrks i den mån de inte
kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen och senast
hösten 1992 tagit ställning till frågan om avsättande av
Ridö--Sundbyholmsarkipelagen och Kindlahöjden som nationalparker
(1991/92:JoU13). Som utskottet då konstaterade ingår områdena
inte i Naturvårdsverkets nationalparksplan som är ämnad att
ligga till grund för ett långsiktigt arbete med inrättande och
ombildning av nationalparker. Beträffande Kindlahöjden vill
utskottet tillägga att området inte anses vara av riksintresse
men har av Länsstyrelsen i Örebro län klassificerats som varande
av länsintresse. Utskottet har vidare inhämtat att diskussioner
pågår mellan Kindlastiftelsen, en intresseförening med
landshövdingen som ordförande, och markägarna om möjligheten att
i någon form säkerställa området. I det fall frågan om bildande
av naturreservat blir aktuell bör framhållas att sådana frågor
ankommer på länsstyrelsen och -- efter delegation -- kommunerna.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo651 och Jo655.
Utskottet delar den syn på Ölands natur- och kulturlandskap
som kommer till uttryck i motion Jo10 yrkande 5. De olika
åtgärder för bevarande av biologisk mångfald som är föremål för
behandling i detta betänkande kommer givetvis att gagna
naturskyddet även inom denna region. Vad gäller Stora alvaret
vill utskottet erinra om att området ingår i Naturvårdsverkets
plan för inrättande av nationalparker. I övrigt vill utskottet
erinra om att frågor om inrättande av naturreservat ankommer på
länsstyrelsen och kommunerna. Som framgår ovan under avsnittet
om skyddade områden (s. 29 f.), kommer länsstyrelserna att
erhålla tillfälliga förstärkningar för att påskynda inrättandet
av naturskyddsområden och för genomförande av
nationalparksplanen. Med det anförda avstyrker utskottet
motionsyrkandet i den mån det inte kan anses tillgodosett.
Genom den nya skogspolitiken har det generella skyddet för
bl.a. ädellövskogen stärkts. Som framgår av den nu aktuella
propositionen skall under de närmaste åren en hög ambitionsnivå
gälla för skyddet av värdefulla naturområden, och de akuta
behoven bedöms som särskilt tydliga inom skogslandskapet. Som
framhållits tidigare i detta betänkande (s. 31) har en
förstärkning av resurserna för investeringar på miljöområdet
skett, vilket innebär en höjning av anslaget till investeringar
på miljöområdet med 55 miljoner kronor till drygt
190 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Utskottet
förutsätter att berörda myndigheter inom ramen för anvisade
medel beaktar behovet av åtgärder inom det område som anges i
motion Jo662. Med det anförda avstyrker utskottet motionen i den
mån den inte kan anses tillgodosedd.
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen och senast
hösten 1993 behandlat frågan om tillägg till den s.k. CW-listan
(1992/93:JoU3). Listan anger de områden som särskilt bör skyddas
enligt Ramsar-konventionen om våtmarker av internationell
betydelse, i synnerhet som livsmiljö för våtmarksfåglar. Enligt
vad utskottet då inhämtade kan det i och för sig finnas goda
skäl att utvidga listan men utskottet är inte berett att
särskilt förorda det område som anges i motion Jo608. Mot denna
bakgrund avstyrks motionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ändring i naturvårdslagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i
naturvårdslagen (1964:822),
2. beträffande strategi för biologisk mångfald
att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits om en
strategi för biologisk mångfald (avsnitt 2) samt avslår motion
1993/94:Jo8 yrkandena 1 och 4,
res. 1 (s)
3. beträffande direktiv för statliga utredningar m.m.
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo6 yrkande 1,
4. beträffande strategi för hotade sötvatten
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo10 yrkande 3,
5. beträffande tolkning av begreppet "pågående
markanvändning"
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo202 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. beträffande taggtråd i markerna
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo673,
7. beträffande åtgärder för bevarande av den biologiska
mångfalden
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo621,
8. beträffande informationskampanj om ett mer ekologiskt
jordbruk m.m.
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo7 yrkandena 1 och 11,
men. (v) - delvis
9. beträffande ändring i naturresurslagen (1987:12)
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo7 yrkande 12,
10. beträffande miljöindex
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo8 yrkande 5,
res. 2 (s)
11. beträffande ett centrum för biologisk forskning
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo6 yrkande 2,
12. beträffande forskning om biologisk mångfald
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo7 yrkande 13 och
1993/94:Jo8 yrkande 14,
res. 3 (s)
13. beträffande naturskolor
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo6 yrkande 3,
14. beträffande kampanj om allemansrätten
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo10 yrkande 4,
15. beträffande främmande arter i skogsbruket
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo8 yrkande 7 och
1993/94:Jo10 yrkande 2,
res. 4 (s)
16. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo7 yrkande 7,
17. beträffande Östersjösamarbetet
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo7 yrkande 6 och
1993/94:Jo8 yrkande 3,
res. 5 (s)
18. beträffande förenklade former för bildande av
naturreservat
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo629, 1992/93:Jo630
yrkande 31 och 1992/93:Jo656,
res. 6 (s)
19. beträffande skyddsbehovet för produktiv skogsmark
att riksdagen avslår motion 1993/94:10 yrkande 1,
20. beträffande inventering av Domänägd skogsmark
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo680,
21. beträffande naturvårdsavgift på skogsprodukter m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo7 yrkande 5 och
1993/94:Jo8 yrkande 6,
res. 7 (s)
22. beträffande sysselsättningsfrämjande åtgärder
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo8 yrkande 11 och
1992/93:Jo630 yrkande 30,
23. beträffande kommunernas påverkan på miljöpolitiska
beslut
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo654 yrkande 2,
24. beträffande inventering av våtmarker
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo630 yrkande 33,
25. beträffande dispens från förbud mot markavvattning
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo8 yrkande 8,
res. 8 (s)
26. beträffande generellt förbud mot markavvattning m.m.
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo7 yrkandena 9 och 10,
men. (v) - delvis
27. beträffande våtmarksinventering i Norrbotten
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo695,
res. 9 (s)
28. beträffande strandskyddet m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo601 och
1992/93:Jo687,
29. beträffande generellt biotopskydd för skogsmark
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo6 yrkande 4,
res. 10 (s) - motiv
30. beträffande lagstiftning om handel med hotade arter
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo8 yrkande 13,
1992/93:Jo636 och 1992/93:Jo690,
res. 11 (s)
31. beträffande miljömålen i den livsmedelspolitiska
reformen
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo7 yrkande 3,
32. beträffande stöd till landskapsvård
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo8 yrkandena 9 och 10,
res. 12 (s)
33. beträffande beskattning av handelsgödsel och
bekämpningsmedel
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo7 yrkande 4,
34. beträffande stöd till ekologisk odling
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo7 yrkande 2,
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo667 och
1992/93:Jo685,
36. beträffande genresursbevarande i jordbruket och
trädgårdsnäringen
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo8 yrkande 12 och
1993/94:Jo9,
res. 13 (s)
37. beträffande den biologiska mångfalden som biståndsmål
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo6 yrkande 5 och
1993/94:Jo7 yrkande 8,
38. beträffande stranderosion
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo614, 1992/93:Jo650
och 1992/93:Jo654 yrkande 3,
39. beträffande skydd för miljön i vissa regioner m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo654 yrkandena 1
och 4, 1992/93:Jo676 yrkandena 13, 14 och 16 och
1992/93:Jo706 yrkande 4,
40. beträffande Ridö--Sundbyholmsarkipelagen och
Kindlahöjden
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo651 och
1992/93:Jo655,
41. beträffande Ölands natur- och kulturlandskap
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo10 yrkande 5,
42. beträffande eklandskapet i Östergötlands län m.m.
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo662,
43. beträffande våtmarker i Skåne
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo608,
44. beträffande propositionen i övrigt
att riksdagen lämnar utan erinran vad i propositionen anförts
om att etablera ett centrum och inrätta en kommitté för
forskning om biologisk mångfald, en informationskampanj för
biologisk mångfald inom jordbruksområdet, att Sverige aktivt bör
verka för ett protokoll om biosäkerhet under konventionen om
biologisk mångfald, införande av regler för
miljökonsekvensbeskrivningar i jordbruket, slutförande av den
riksomfattande våtmarksinventeringen genom inventering av
Norrbottens län, att ett svenskt system för miljöstöd anpassat
till EG:s regelverk snarast bör utarbetas och att
bevarandeplaner för samtliga svenska lantraser och husdjursraser
upprättas samt om en utredning om det svenska
utvecklingsbiståndet mot bakgrund av bl.a. konventionen om
biologisk mångfald, allt i de delar som ej berörts av utskottets
hemställan ovan.
Vidare hemställer utskottet att ärendet företas till avgörande
efter endast en bordläggning.
Stockholm den 2 december 1993
På jordbruksutskottets vägnar
Margareta Winberg
I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar
Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Inge Carlsson (s), Kaj Larsson
(s), Max Montalvo (nyd), Ulla Pettersson (s), Carl G Nilsson
(m), Sinikka Bohlin (s), Lena Klevenås (s), Pehr Löfgreen (m),
Lennart Fremling (fp), Berndt Ekholm (s), Lennart Daléus (c) och
Carl Olov Persson (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Strategi för biologisk mångfald (mom. 2)
Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla
Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med "Sammanfattningsvis vill" och på s. 11 slutar med
"anses tillgodosedda" bort ha följande lydelse:
Sammanfattningsvis vill -- -- -- (= utskottet) -- -- --
ytterligare insatser. Som anförs i motion Jo8 bör den strategi
som redovisas i Naturvårdsverkets rapport Miljö 93
(SNV Rapport 4234) utgöra grund för dessa insatser. Den
ständigt föränderliga naturmiljön och nya uppkommande miljöhot
talar också för behovet av en fortlöpande utvärdering av de
åtgärder som vidtas för att bevara den biologiska mångfalden.
Enligt utskottets mening krävs en mer övergripande syn på
frågan om den biologiska mångfalden än det enskilda artbevarande
som regeringen uppehåller sig vid i propositionen. För att kunna
bevara enskilda arter och inomartsvariationer måste vi också
bevara en livsmiljö som inte raderar ut deras
existensmöjligheter. Utskottet finner det därför angeläget med
mer ingående studier av markprocessernas betydelse för den
långsiktiga produktionsförmågan i våra ekosystem samt hur dessa
system påverkas av föroreningar och eventuella framtida
klimatförändringar. Landskapsplanering för att öka naturens
mångfald och säkra spridningskorridorer för växter och djur är
också angeläget om arter och genetisk variation inom arterna
skall kunna behållas i ett längre perspektiv. Inom
landskapsplaneringen bör man ta hänsyn till arternas behov av
olika biotoper inkl. äldre träd samt behålla naturliga
spridningsvägar. Kantzoner ingår som en del i denna strategi men
det krävs även att större kärnområden bevaras för fri utveckling
av skogen. Utskottet ställer sig därför bakom uppfattningen i
motion Jo8 om införande av en obrukad zon på minst fem meter
längs alla vattendrag som skall utgöra spridningskorridor för
växt- och djurarter i enlighet med förslaget i Naturvårdsverkets
aktionsplan Miljö 93. Dessutom minskar en sådan zon risken för
näringsläckage till vattendragen. Även stränderna utgör en
viktig livsmiljö för många arter. Därför är det angeläget att
behålla och utveckla strandskyddsbestämmelserna så att de också
omfattar hänsyn till den biologiska mångfalden. På grund av
försurning och andra processer som påverkar
grundförutsättningarna för arternas existens kan inte ens inom
redan existerande reservat skyddsvärda naturvärden alltid
bevaras. I likhet med motionärerna i motion Jo8 anser utskottet
att regeringen bör ange ett övergripande mål om bevarandet av en
långsiktigt fungerande livsmiljö för växter och djur i strategin
för den biologiska mångfalden. I detta sammanhang bör även
beaktas att länsstyrelsernas aktionsplaner bör syfta till en
landskapsplanering som garanterar naturens mångfald.
Den ökande turismen kan innebära ett växande hot mot den
biologiska mångfalden både på land och i vatten. Framför allt
kan den kommersiella massturismen i form av båtsporter,
kanoting, fjällvandring, etc. medföra hård förslitning av
känsliga områden och störa skygga djurarter. Turismen utgör en
viktig del i EU:s femte miljöhandlingsprogram men saknas i
regeringens strategi. Turismen och dess problem bör därför ingå
i regeringens strategi för biologisk mångfald.
Sammanfattningsvis innebär det ovan anförda att utskottet
ansluter sig till motion Jo8 yrkandena 1 och 4. Vad utskottet
anfört med anledning av motionsyrkandena bör ges regeringen till
känna. I övrigt tillstyrker utskottet regeringens förslag om en
nationell strategi för biologisk mångfald.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande strategi för biologisk mångfald
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo8 yrkandena 1
och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört samt i övrigt godkänner vad i propositionen föreslagits
om en strategi för biologisk mångfald (avsnitt 2),
2. Miljöindex (mom. 10)
Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla
Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20
börjar med "Som anförs" och på s. 21 slutar med "anses
tillgodosett" bort ha följande lydelse:
Som anförs -- -- -- (= utskottet) -- -- -- och regering. I det
sammanhanget finner utskottet det angeläget att
Naturvårdsverkets miljöindex över tillstånden i svenska
ekosystem utvecklas och att mer preciserade nationella mål anges
för bevarandearbetet. Det kan bland annat gälla frågor om vilka
ursprungsområden, t.ex. urskogar, som skall bevaras, vilka
områden som skall återställas, t.ex. vissa biotoper i
vardagslandskapet, säkerställande av spridningskorridorer i
jordbrukslandskapet och vid kalavverkning, avvärjande av yttre
hot som luftföroreningar och miljögifter eller vilka arter som
skall ha högst prioritet i bevarandearbetet. Med det anförda
ansluter sig utskottet till motion Jo8 yrkande 5. Vad utskottet
anfört med anledning av motionsyrkandet bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande
lydelse:
10. beträffande miljöindex
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo8 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Forskning om biologisk mångfald (mom. 12)
Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla
Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23
börjar med "Med anledning" och på s. 24 slutar med
"yrkande 13" bort ha följande lydelse:
Utskottet ställer sig positivt till beslutet att öka SLU:s
forskningsresurser för biologisk mångfald men vill understryka
att samordningsansvaret även måste gälla limniska och marina
arter samt husdjur, jordbruksgrödor och trädgårdsväxter. Det är
enligt utskottets mening av värde att kraven skärps på
information från olika forskningsinstitutioner till avnämarna,
främst länsstyrelser, kommuner, lantbrukare och
skogsbolag/skogsarbetare. Som anförs i motion Jo8 får detta inte
innebära att Naturvårdsverket, Jordbruksverket och
Skogsstyrelsen fråntas sitt informationsansvar eftersom det
huvudsakliga ansvaret i detta avseende bör åligga de statliga
verk som har till uppgift att styra de olika verksamheterna. Vad
gäller forskningen vill utskottet betona angelägenheten av att
öka forskningen om marken som resurs, om landskapsplanering, om
vardagslandskapet och om ett mer naturanpassat och därmed
långsiktigt hållbart jord- och skogsbruk. Härutöver krävs ökad
forskning om problemen vid utsättning av genmodifierade
organismer. I sammanhanget vill utskottet framhålla
nödvändigheten av en strategi för hur genmodifierade organismer
och deras påverkan på miljön och den biologiska mångfalden skall
följas vid utsättning. Vad utskottet anfört med anledning av
motion Jo8 yrkande 14 bör ges regeringen till känna. Med det
anförda finner utskottet syftet med motion Jo7 yrkande 13 i
allt väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandet bör inte påkalla
någon riksdagens vidare åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande
lydelse:
12. beträffande forskning om biologisk mångfald
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo8 yrkande 14
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
samt lämnar utan vidare åtgärd motion 1993/94:Jo7 yrkande 13,
4. Främmande arter i skogsbruket (mom. 15)
Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla
Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26
börjar med "Motionerna Jo8" och på s. 27 slutar med
"Motionsyrkandena avstyrks" bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Jo8 har skogsnäringen ett stort ansvar för
bevarandet av våra inhemska trädarters genetiska variation.
Enligt utskottets mening bör detta ansvar regleras på ett bättre
sätt än hittills. Stora arealer har planterats med främmande
arter som exempelvis Pinus Contorta och sibirisk gran. Även
plantering av klonat material, dvs. plantor som dragits upp ur
samma individ och därmed har identisk genuppsättning, kan
äventyra den normala genetiska variationen hos våra skogsträd. I
likhet med motionärerna i motion Jo8 anser utskottet det därför
angeläget att införa krav på tillståndsgivning och
miljökonsekvensbeskrivningar då främmande arter eller klonat
plantmaterial används. I sitt betänkande med förslag till
miljöbalk föreslår Miljöskyddskommittén att allmänna regler för
utsättande av främmande arter införs i miljöbalken och att
regeringen bemyndigas att utfärda föreskrifter om bl.a.
tillståndsplikt (SOU 1993:27). Förslaget bereds i
regeringskansliet. De synpunkter som utskottet ovan framfört med
anledning av motion Jo8 yrkande 7 bör beaktas i detta arbete.
Vad utskottet anfört med anledning av motionsyrkandet bör ges
regeringen till känna. Med det anförda finner utskottet syftet
med motion Jo10 yrkande 2 i allt väsentligt tillgodosett.
Motionsyrkandet bör inte medföra någon ytterligare åtgärd från
riksdagens sida.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande
lydelse:
15. beträffande främmande arter i skogsbruket
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo8 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
samt lämnar utan vidare åtgärd motion 1993/94:Jo10 yrkande 2,
5. Östersjösamarbetet (mom. 17)
Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla
Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28
börjar med "Med anledning" och på s. 29 slutar med "riksdagens
åtgärd" bort ha följande lydelse:
Med anledning -- -- -- (= utskottet) -- -- -- har beviljats.
Som anförs i motion Jo8 måste staten ta ett aktivt ansvar men
även kommuner och företag har ställt sig positiva till att öka
insatserna i östländerna under förutsättning att de inhemska
miljökraven minskar. Naturvårdsverket bör få i uppdrag att
närmare undersöka dessa frågor.
Enligt utskottets mening behandlas riskerna för genetisk
utarmning i våra vatten och kopplingen till miljögifter och
övergödning alltför översiktligt i propositionen. Både den
limniska och marina miljön hyser många hotade arter, och
forskningen kring artdiversitet och framtida hot måste ges
större resurser. Utskottet anser det också angeläget att öka
kunskapen om hur vattenmiljön påverkas av markens beskaffenhet
och av de markkemiska processerna. Vidare bör bildandet av
marina reservat både i Östersjön och i Västerhavet påskyndas.
När det gäller Östersjöns miljö bör samarbetet på alla områden
mellan Östersjöländerna ha fortsatt hög prioritet och medel även
fortsättningsvis ställas till förfogande för att länderna i
Östeuropa skall kunna bygga ut och utveckla tätorternas rening
liksom rening av utsläppen av metaller och klororganiska
kemikalier från avfalls- och gruvupplag samt industrier. Inom
ramen för såväl Östersjö- som Nordsjösamarbetet bör Sverige
verka för att förebygga katastrofer till följd av överfiskning
eller annat felaktigt utnyttjande av havets resurser. Utskottet
finner det vidare angeläget med en kartläggning av dumpade
gifter, gammal krigsmateriel etc. som på sikt kan komma att
förorena havsmiljön. Diskussioner bör påbörjas om vilka åtgärder
som är nödvändiga att vidta och hur de skall finansieras. Men
det finns även närmare problem, framför allt de minskade
mängderna torsk och hotet mot laxen i form av sjukdomen M74. I
denna fråga anser utskottet att regeringen bör agera betydligt
mer kraftfullt än hittills. Forskningen bör stimuleras och
åtgärdsprogram tas fram till skydd för bestånden av vild lax.
Fartygshaveriet utanför Gotland då stora mängder fosfor läckte
ut i vattnet stämmer också till eftertanke. Tydliga regler bör
utformas om ansvaret för åtgärder vid olyckor av detta slag.
Reglerna bör också medföra skyldighet att omedelbart bärga last
av miljöstörande kemikalier. Sjöfartsverket bör få i uppdrag att
utreda frågan. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo8
yrkande 3 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande
lydelse:
17. beträffande Östersjösamarbetet
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo8 yrkande 3
och med avslag på motion 1993/94:Jo7 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Förenklade former för bildande av naturreservat (mom. 18)
Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla
Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31
börjar med "I syfte" och slutar med "riksdagens sida" bort ha
följande lydelse:
Trots att takten i reservatsbildningen var mycket hög under
1980-talet är behovet av att säkerställa skyddsvärd mark
fortfarande mycket stort. Att påskynda takten genom att tillföra
väsentligt ökade statsmedel blir svårt med hänsyn till det
statsfinansiella läget. Det kan i dag konstateras att det
administrativa systemet för bildande av naturreservat är både
omständligt och onödigt kostsamt. För att tillgängliga medel
skall kunna utnyttjas så effektivt som möjligt och för att
påskynda reservatsbildningen är enligt utskottets mening en
översyn av gällande regelsystem nödvändig. Vad utskottet anfört
med anledning av motion Jo630 yrkande 31 bör ges regeringen
till känna. Med det anförda finner utskottet syftet med
motionerna Jo629 och Jo656 i allt väsentligt tillgodosett.
Motionerna bör inte påkalla någon ytterligare åtgärd från
riksdagens sida.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande
lydelse:
18. beträffande förenklade former för bildande av
naturreservat
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo630
yrkande 31 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört samt lämnar utan vidare åtgärd motionerna
1992/93:Jo629 och 1992/93:Jo656,
7. Naturvårdsavgift på skogsprodukter m.m. (mom. 21)
Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla
Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32
börjar med "Våren 1993" och slutar med "avstyrks således" bort
ha följande lydelse:
Det kan konstateras att skogsbrukets ansvar för miljön och den
biologiska mångfalden begränsas till kraven enligt de allmänna
hänsynsreglerna. Som anförs i motion Jo8 bör även skogsnäringens
sektorsansvar för miljön grundas på principen om användarens
betalningsansvar (UPP), och skogsnäringen bör i likhet med andra
näringar bära sina kostnader för miljö- och naturvården. Ägarna
av produktiv skogsmark bör gemensamt bidra till kostnaderna för
att köpa in eller på annat sätt skydda den från
naturvårdssynpunkt mest värdefulla marken. Hittills har sådana
åtgärder till skydd för den biologiska mångfalden helt bekostats
av staten, vilket har inneburit att skogsföretagens
miljöskyddskostnader till viss del har betalats med allmänna
medel. De skogliga företagen bör därför avsätta medel till en
gemensam fond för inköp av skogsmark som behöver avsättas som
naturreservat. Fonden bör också kunna användas i samband med att
avtal upprättas med vissa skogsägare om mera långtgående
hänsynstaganden än vad som ryms inom skogsvårdslagens allmänna
hänsynsregler. Sådana avtal kommer med stor sannolikhet att
behövas för att målet att skydda 5 % av skogsmarken nedanför
fjällkedjan på sikt skall kunna uppnås. I synnerhet i södra
Sverige kommer svårigheter att uppstå vid inköp av tillräckligt
stora sammanhängande arealer för tillskapandet av kärnområden
för biologisk mångfald och därtill spridningskorridorer mellan
olika områden. I områden med många små skogsfastigheter kan
enligt utskottets mening skötselavtal liknande NOLA-avtalen med
de enskilda ägarna vara att föredra framför
expropriationsförfaranden.
Det faktum att skogsbruket kollektivt finansierar ett mer
långtgående skydd av hotade arter och biotoper får emellertid
inte innebära att stödet via statsbudgeten för inköp av
skogsmark avskaffas. Enligt utskottets mening talar åtminstone
två skäl för ett bibehållande av det statliga inköpsanslaget på
ungefär nuvarande nivå. Dels kan rekreationsvärden ibland utgöra
ett bidragande skäl för inköp av skogsmark, dels hotas även den
biologiska mångfalden av övergödning, försurning och
klimatförändringar. Dessa hot härrör från andra verksamheter än
skogsbruket, och skogsnäringen bör därför inte belastas med
kostnader som uppstår av dessa orsaker. Frågan om hur en avgift
rättvist skall tas ut av näringen och vilket ansvar staten skall
ha för bevarandet av de skogliga ekosystemen och deras
artrikedom bör utredas, och regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag om avgift för skogsnäringen samt hur
medlen skall förvaltas. Med detta uttalande ansluter sig
utskottet till motion Jo8 yrkande 6. Vad utskottet anfört med
anledning av motionsyrkandet bör ges regeringen till känna. Med
det anförda finner utskottet syftet med motion Jo7 yrkande 5 i
allt väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandet bör inte påkalla
någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande
lydelse:
21. beträffande naturvårdsavgift på skogsprodukter m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo8 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
samt lämnar utan vidare åtgärd motion 1993/94:Jo7 yrkande 5,
8. Dispens från förbud mot markavvattning (mom. 25)
Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla
Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34
börjar med "Yrkande 8" och slutar med "denna del" bort ha
följande lydelse:
Som anförs i motion Jo8 leder regeringens förslag i praktiken
till omfattande förbudsområden och stor restriktivitet när det
gäller markavvattning. Mot denna bakgrund hade ett generellt
förbud i hela landet varit att föredra. Utskottet, som avstår
från att i detta sammanhang förorda en sådan ordning, vill
emellertid understryka att stor restriktivitet med dispenser
från förbudet bör iakttas. I princip skall ingen markavvattning
i de utpekade områdena ske, vilket inbegriper även s.k.
klass I- och klass II-områden. På sikt bör särskilda
hänsynsregler upprättas för skogsbruk på våtmarker och i
sumpskog. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo8
yrkande 8 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande
lydelse:
25. beträffande dispens från förbud mot markavvattning
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo8 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Våtmarksinventering i Norrbotten (mom. 27)
Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla
Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35
börjar med "Den riksomfattande" och slutar med "Motionen
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Inte minst mot bakgrund av att Norrbotten hyser unika och
synnerligen värdefulla våtmarksområden och är landets myrrikaste
län finner utskottet det beklagligt att detta län är den enda
region i Sverige där en våtmarksinventering ännu inte har
genomförts. I samarbete med länsstyrelserna arbetar
Naturvårdsverket med framtagande av en nationell myrskyddsplan.
I planen kommer de områden som bör skyddas som naturreservat att
redovisas. Norrbottens län ingår inte i planen eftersom
förutsättningen för en myrskyddsplan är en kvalificerad
våtmarksinventering. En sådan inventering skulle också
utgöra ett välbehövligt underlag för övrig samhällsplanering och
för avvägningar gentemot andra markanvändningsintressen. I
propositionen aviserar miljöministern att våtmarksinventeringen
i Norrbottens län nu skall slutföras. Eftersom det har
dokumenterats att myrmarkerna i Norrbotten är ovanligt
fågelrika, anser utskottet i likhet med motionärerna i motion
Jo695 att våtmarksinventeringen bör kompletteras med mer
ingående undersökningar av fågellivet. Möjligheterna till
samordning med sumpskogsinventeringen bör utredas. Vad utskottet
anfört med anledning av motionen bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande
lydelse:
27. beträffande våtmarksinventering i Norrbotten
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo695 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Generellt biotopskydd för skogsmark (mom. 29,
motiveringen)
Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla
Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm
(alla s) anser
att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med
"För att" och på s. 36 slutar med "Motionsyrkandet avstyrks"
bort ha följande lydelse:
För att -- -- -- (= utskottet) -- -- -- som möjligt.
Regeringen har emellertid inte föreslagit ett generellt
biotopskydd för skogsbruket. Det skäl som har angetts är
avgränsningsproblem, men enligt utskottets mening lägger även
frågan om intrångsersättning hinder i vägen.
Intrångsersättningen medför att ett generellt biotopskydd kan
komma att ta i anspråk de resurser som har anslagits för inköp
av mark. Med nuvarande regler för intrångsersättning och
finansiering av skyddsvärd mark finner utskottet det inte
realistiskt att förorda ett generellt biotopskydd. Mot denna --
-- -- (= utskottet) -- -- -- Motionsyrkandet avstyrks.
11. Lagstiftning om handel med hotade arter (mom. 30)
Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla
Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37
börjar med "Med anledning" och slutar med "utskottet motionerna"
bort ha följande lydelse:
Den internationella handeln med hotade arter regleras bl.a. i
den s.k. CITES-konventionen. Enligt Världsnaturfonden och
Ornitologiska föreningen har Sverige kommit att bli ett
transitland för hotade arter och lever således inte upp till
konventionen, vilket utskottet finner oroväckande. Som framhålls
i motion Jo8 måste Sverige ta sitt internationella ansvar i
denna fråga, särskilt mot bakgrund av frågans nära anknytning
till bevarandet av den biologiska mångfalden. Det är enligt
utskottet angeläget att skyndsamt skärpa lagstiftningen om
handel med hotade arter. Regeringen har aviserat sin avsikt att
återkomma med förslag till lagstiftning om handel med hotade
arter under våren 1994. Denna lagstiftning bör samlas i en lag,
vilket underlättar myndigheternas tillsyn och gör lagstiftningen
mer överblickbar. Handeln bör regleras i alla led, dvs. omfatta
transporter, försäljning och utförsel, och möjligheter bör
införas att förbjuda handel även med hotade arter som inte finns
med på CITES-listan. Anmälningsplikt bör införas för alla som
arbetar med konservering av djur, dvs. även
fritidskonservatorer, och myndigheterna bör få rätt att utföra
inspektion hos konservatorer, zoo-affärer, vilthandlare och
importörer av djur. Det anförda innebär att utskottet ansluter
sig till motion Jo8 yrkande 13. Vad utskottet anfört med
anledning av motionsyrkandet bör ges regeringen till känna. Med
det anförda finner utskottet syftet med motion Jo690 i allt
väsentligt tillgodosett. Motionen bör inte påkalla någon
ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Utöver det ovan anförda är utskottet inte berett att
tillmötesgå motion Jo636. Motionen avstyrks i den mån den inte
kan anses tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande
lydelse:
30. beträffande lagstiftning om handel med hotade arter
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo8 yrkande 13
och med avslag på motion 1992/93:Jo636 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar utan
vidare åtgärd motion 1992/1993:Jo690,
12. Stöd till landskapsvård (mom. 32)
Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla
Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38
börjar med "De utvärderingar" och på s. 39 slutar med "motion
Jo8" bort ha följande lydelse:
I likhet med motionärerna i motion Jo8 yrkande 10 anser
utskottet att formerna för utbetalning av landskapsvårdsstöd och
NOLA-bidrag bör ses över i syfte att göra stöden mer rättvisa
och för att de på ett bättre sätt än för närvarande kan riktas
mot de mest bevarandevärda markerna. Incitamentet att utveckla
den biologiska mångfalden på stödarealerna bör förstärkas.
Utskottet finner det också angeläget att skötselmetoderna för
dessa marker utvecklas genom t.ex. större möjligheter till och
lägre kostnader för extensiv djurhållning.
Utskottet har erfarit att Naturvårdsverket i sin
anslagsframställan inför nästa års budgetproposition inte har
begärt ökade anslag för NOLA och landskapsvårdsstöd. Däremot
markerar verket i en särskild bilaga att ökat stöd behövs för
att uppnå målen för naturvården. Även utskottet anser att dessa
stödformer måste förstärkas om målsättningen att bevara den
biologiska mångfalden skall kunna uppnås. Utskottet ansluter sig
därmed till förslaget i motion Jo8 yrkande 9 att för budgetåret
1994/95 under anslaget B 5 anvisa 300 miljoner kronor för
landskapsvårdsstöd.
Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion Jo8
yrkandena 9 och 10 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande
lydelse:
32. beträffande stöd till landskapsvård
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo8 yrkandena 9
och 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
13. Genresursbevarande i jordbruket och trädgårdsnäringen
(mom. 36)
Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla
Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42
börjar med "Av ovanstående" och slutar med "riksdagens åtgärd"
bort ha följande lydelse:
I propositionen uttalar regeringen sin avsikt att upprätta
särskilda bevarandeplaner för samtliga svenska lantsorter och
husdjur. I likhet med motionärerna i motion Jo8 förutsätter
utskottet att även trädgårdsväxter kommer att ingå i dessa
bevarandeplaner. Eftersom hoten mot dessa arter är uppenbara,
finner utskottet det angeläget att arbetet med bevarandeplaner
påskyndas så att man bättre skall kunna bedöma vilka åtgärder
som skyndsamt behöver vidtas. Nordiska genbanken borde vara ett
naturligt centrum för bevarandearbetet, men det finns även många
andra institutioner, organisationer och föreningar som, ideellt
eller med statliga anslag, arbetar med att bevara olika arter.
Resurser för bevarandearbetet bör säkerställas och samarbetet
mellan olika grupper, inkl. de botaniska trädgårdarna och vissa
museer, bör fördjupas. Bevarandeplanerna och den snart avslutade
landsstudien om biologisk mångfald bör kunna ligga till grund
för bedömningen av resursbehovet. Utskottet förutsätter att
regeringen återkommer till riksdagen med ett mer genomarbetat
förslag i denna fråga. Vad utskottet anfört med anledning av
motion Jo8 yrkande 12 bör ges regeringen till känna. Vad
utskottet anfört under detta avsnitt tillgodoser i allt
väsentligt motion Jo9. Motionen bör inte medföra någon vidare
åtgärd från riksdagens sida.
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande
lydelse:
36. beträffande genresursbevarande i jordbruket och
trädgårdsnäringen
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo8 yrkande 12
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
samt lämnar utan vidare åtgärd motion 1993/94:Jo9,
Särskilda yttranden
1. Östersjösamarbetet (mom. 17)
Max Montalvo (nyd) anför:
Eftersom 80--85 % av samtliga vatten- och luftföroreningar i
Sverige har sitt ursprung i andra länder anser Ny demokrati det
högst angeläget att hjälpa länderna kring Östersjön att komma
till rätta med sina miljöfarliga utsläpp. Eftersom vi anser att
frågan bör tas upp i annat sammanhang avser vi att avvakta den
analys av dessa problem som skall presenteras den 1 mars 1994.
När fakta föreligger kommer vi att ta ställning till de åtgärder
som kan bli aktuella.
2. Inventering av Domänägd skogsmark (mom. 20)
Margareta Winberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla
Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Berndt Ekholm
(alla s) anför:
Mot bakgrund av det rådande statsfinansiella läget är det
knappast troligt att tillräckliga medel inom överskådlig tid
skall kunna avsättas för inköp av skyddsvärd mark enligt det
förslag som Naturvårdsverket i samarbete med Domän AB har
presenterat för regeringen. Vi utgår emellertid från att staten
i sin egenskap av ägare till Domän AB kommer att ta initiativ
till att mark avsätts med lagstadgat skydd som naturreservat i
enlighet med förslaget.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Jan Jennehag (v) anför:
Informationskampanj om ett mer ekologiskt jordbruk m.m.
Av både ekonomiska och ekologiska skäl är ett miljöanpassat
produktionssätt den enda möjliga framtiden för svenskt jordbruk.
I motion Jo7 yrkande 1 föreslår därför Vänsterpartiet en
informationskampanj för både producenter och konsumenter om
biologisk mångfald och om de förändringar som krävs för att
skapa ett jordbruk som inte hotar miljön. Den avgörande frågan i
denna informationskampanj bör vara att det klargörs att ett mer
miljövänligt jordbruk innebär något dyrare livsmedel och att det
huvudsakligen är konsumenterna som kommer att få betala detta
högre pris. Nyligen gjorda undersökningar från bl.a.
Konsumentberedningen visar att konsumenterna är beredda att
betala något mer för produkter från ett jordbruk som inte är en
belastning på miljön och ett hot mot den biologiska mångfalden.
Riksdagen bör således bifalla motion Jo7 yrkande 1 (Hemställan
mom. 8).
Rätt hanterade utgör vägkanter refuger för många arter. I
propositionen visar regeringen prov på nytänkande och fantasi
när den framhåller vägkanternas betydelse för den biologiska
mångfalden. Även kraftledningsgator kan användas för bevarande
av biologisk mångfald. Regeringen bör därför få i uppdrag att
utreda denna fråga. Riksdagen bör således bifalla även motion
Jo7 yrkande 11. (Hemställan mom. 8).
Generellt förbud mot markavvattning m.m.
Det är tillfredsställande att dikningsförbud nu införs i södra
Sverige. Problemet är emellertid att i denna del av landet har
så gott som all våtmark redan dikats ut. Mer offensiva förslag
med större praktisk effekt är därför nödvändiga för att arter
och livsmiljöer knutna till våtmarkerna skall kunna bevaras.
Vänsterpartiet föreslår i motion Jo7 ett generellt
dikningsförbud i hela landet, bl.a. i avvaktan på genomförande
av våtmarksinventeringen i Norrbottens län. Regeringen bör även
återkomma med ett offensivt och framåtsyftande förslag om hur
våtmarker i södra Sverige skall kunna återskapas. Riksdagen bör
således bifalla motion Jo7 yrkandena 9 och 10 (Hemställan
mom. 26).
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under
mom. 8 och 26 borde ha hemställt:
8. beträffande informationskampanj om ett mer ekologiskt
jordbruk m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo7 yrkandena 1
och 11 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
26. beträffande generellt förbud mot markavvattning m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo7 yrkandena 9
och 10 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
Bilaga 1
Utrikesutskottets yttrande
1993/94:UU3y
Bilaga 2
Strategi för biologisk mångfald
Till jordbruksutskottet
Jordbruksutskottet har den 9 november 1993 beslutat bereda
utrikesutskottet tillfälle yttra sig över bilaga 2 från
Utrikesdepartementet i proposition 1993/94:30 om strategi för
biologisk mångfald jämte följdmotionerna Jo6, yrkande 5, och
Jo7, yrkande 8.
Utskottet yttrar sig i det följande över
dels proposition 1993/94:30, bilaga 2,
dels följande med anledning av proposition 1993/94:30 väckta
motioner:
1993/94:Jo6 av Annika Åhnberg (-), yrkande 5 och
1993/94:Jo7 av Jan Jennehag m.fl. (v), yrkande 8.
Propositionen
Sammanfattning av propositionen
Huvuddelen av propositionen (bil. 1) avser ett förslag om en
svensk strategi med grundläggande principer för bevarande av
biologisk mångfald och hållbart nyttjande av biologiska
resurser. Strategin innebär att miljömålen skall ges samma vikt
och betydelse som skilda ekonomiska överväganden i syfte att
bygga mänsklig verksamhet på ekologisk grund. En helhetssyn
skall tillämpas vad gäller åtgärder för att upprätthålla
ekologiska processer och säkra arternas långsiktiga överlevnad.
I propositionens bilaga 2 (Utrikesdepartementets
ansvarsområde) redogörs för de nya förutsättningar som kommer
att råda för de svenska insatserna till stöd för
utvecklingsländernas åtgärder för att bevara och hållbart nyttja
den biologiska mångfalden mot bakgrund av de nya förutsättningar
som konventionen om biologisk mångfald medför. En utredning
aviseras i frågan.
Biologisk mångfald och u-landsbistånd (prop. 30, bil. 2)
Vid Förenta nationernas konferens om miljö och utveckling i
Rio de Janeiro år 1992 undertecknades konventionen om biologisk
mångfald. Vid konferensen antogs också ett handlingsprogram för
miljö och utveckling (Agenda 21), ett principdokument på
skogsområdet samt den s.k. Riodeklarationen. Vidare
undertecknades en konvention om klimatförändringar. I
Riodeklarationens första princip sägs att i strävan mot en
hållbar utveckling står människan i centrum. Hon har rätt till
ett hälsosamt och rikt liv i samklang med naturen.
Regeringen har i propositionen 1992/93:227 föreslagit ett
godkännande av konventionen om biologisk mångfald. Konventionen
innebär bl.a. ett åtagande att föra en samlad politik för att
bevara den biologiska mångfalden och att redovisa denna politik
för konventionens partskonferens. I föreliggande proposition
(prop. 1993/94:30) föreslås att riksdagen godkänner en svensk
strategi för bevarande av biologisk mångfald.
Den största biologiska mångfalden finns i utvecklingsländerna.
Huvuddelen av jordens växtgenetiska resurser av betydelse för
livsmedelsproduktion och jordbruk återfinns också i
u-landsregioner. Denna rika mångfald är på många håll utsatt för
allvarliga hot genom utarmning. Bland orsakerna märks brister i
ägande- och nyttjanderättsstrukturer. De ekonomiska motiven för
utvecklingsländerna att investera i en bevarad biologisk
mångfald har varit svaga. De genetiska resurserna har varit
fritt tillgängliga.
Konventionen om biologisk mångfald innebär en förändring. Dess
ikraftträdande skapar förutsättningar för framväxten av
ekonomiska incitament för u-länderna att bevara den biologiska
mångfalden. Det internationella flödet av genetiska resurser
skall, enligt konventionen, baseras på ömsesidigt överenskomna
villkor. Dessa villkor skall leda till en rimlig och rättvis
fördelning av resultat och vinster som uppstår av utnyttjandet
av u-ländernas rika genresurser. Den biologiska mångfalden kan
härigenom bli en för u-länderna väsentlig och av i-länderna
efterfrågad tillgång av betydande ekonomiskt värde.
Utvecklingen av det kommersiella utnyttjandet av u-ländernas
genetiska resurser har hittills i första hand skett i
i-länderna. Trenden kan förväntas fortsätta i takt med
bioteknikens utveckling och dess växande tillämpning i
industrin.
U-länderna har under förhandlingarna om konventionen om
biologisk mångfald markerat sitt starka intresse av att bygga
upp den egna kapaciteten att själva förädla de genetiska
resurserna. Tekniskt samarbete har mot denna bakgrund betonats i
konventionen. Stöd till tekniköverföring till u-länderna har
framhållits som en väsentlig uppgift för konventionens
finansiella mekanism.
Landstudier om biologisk mångfald har genomförts i ett flertal
u-länder. Bl.a. har Sverige finansierat en sådan studie i
Uganda. Sverige har också i den förberedande kommittén inför
UNCED och inom FAO tagit initiativ till att genomföra särskilda
fördjupade landstudier om de växtgenetiska resurserna av
betydelse för livsmedelsproduktionen och jordbruket. De avses
ingå som ett led i förberedelserna för 1995 års konferens inom
FAO:s ram om växtgenetiska resurser och bidra till utvecklingen
av nationella aktionsplaner på detta område. Sverige har lämnat
särskilt stöd till utvecklingsländernas förberedelser inför
konferensen.
Åtgärder för bevarande och hållbart nyttjande med aktivt
deltagande av lokalbefolkningar måste, enligt propositionen,
kopplas till program för att öka den egna andelen av resultat
och vinster av nyttjandet av de genetiska resurserna.
I u-länder som förfogar över ett rikt genetiskt material av
betydelse för jordbruket och livsmedelsproduktionen blir
kopplingen till växtförädling och utsädesproduktion av central
betydelse. Prospekteringsprogram kan utvecklas till att
innefatta aktiviteter för förädling och vidareutveckling samt
marknadsföring av de genetiska resurserna. Det första ledet i
förädlingsarbetet, efter den taxonomiska beskrivningen, utgörs
av en karakterisering av resurserna. Denna kan vara av ekologisk
såväl som kemisk art.
Bevarandet av de genetiska resurserna kan ske i särskilda
genreservat underkastade områdesskydd. Det kan också kopplas
till ett hållbart nyttjande av skogen som är förenligt med
bevarande av den biologiska mångfalden.
U-ländernas ansträngningar att bevara den biologiska
mångfalden måste ske i samklang med strävandena till en
ekonomisk och social utveckling som kan försörja ländernas
innevånare. Naturresurserna bör brukas på ett sådant sätt att
den biologiska mångfalden inte reduceras eller att ekosystemens
funktion hotas. Det ställer krav på i synnerhet utvecklingen av
de areella näringarna, vilka i dag på många håll i u-länderna
utarmar den biologiska mångfalden.
En utveckling av de areella näringarna baserad på
traditionella brukningsmetoder och med aktivt deltagande av
lokala samhällen blir en viktig komponent i u-ländernas
ansträngningar att bevara den biologiska mångfalden. Införsel
och användning av ny teknik för högre varaktig avkastning i
jordbruket måste ske efter prövning av effekterna på den
biologiska mångfalden och på ekosystemens funktion.
Majoriteten av de flesta u-länders befolkningar bor på
landsbygden och är beroende av den egna biologiska mångfalden,
särskilt de lokala växtsorternas och lantrasernas genetiska
mångfald, för sin försörjning. Ursprungsbefolkningar i många
u-länder bygger sin existens på de naturliga skogsekosystemens
rika biologiska resurser. Bevarandet av den biologiska
mångfalden är inbyggd i deras kulturer och i deras
samhällsorganisation.
De multilaterala biståndsorganen gör betydande insatser på den
biologiska mångfaldens område. Av särskild vikt inom
jordbrukssektorn är den konsultativa gruppen för internationell
jordbruksforskning (CGIAR), vilken har många regionala
forskningscentra med välfyllda genbanker. Konventionens effekter
på CGIAR:s funktioner kan förväntas bli betydande. Detta bl.a.
till följd av ett svenskt initiativ i FAO, som har lett till
beslut om att inom ramen för förberedelserna för FAO:s konferens
om växtgenetiska resurser år 1995 inleda överläggningar om
villkoren för tillträde till i första hand utvecklingsländernas
växtgenetiska resurser.
Det svenska utvecklingsbiståndet, som kanaliseras direkt till
enskilda u-länder via SIDA och SAREC, innefattar program till
stöd för u-ländernas arbete för att bevara den biologiska
mångfalden. Inom ramen för detta bilaterala utvecklingssamarbete
lämnar Sverige stöd till en utveckling i linje med konventionen
om biologisk mångfald. Som exempel kan nämnas det 20-åriga
projekt som de fem nordiska länderna gemensamt stödjer i syfte
att bygga upp en regional genbank för några länder i södra
Afrika.
Ikraftträdandet av konventionen om biologisk mångfald öppnar
nya möjligheter för u-länderna att utveckla aktiviteter som
leder till ett lönsamt nyttjande av deras rika genetiska
resurser. U-ländernas möjligheter att förädla de egna genetiska
resurserna är kopplat till tekniköverföring från i-länderna i
enlighet med konventionen.
Mot bakgrund av frågans betydelse och omfattning föreslås i
propositionen att en utredning bör göras av det svenska
biståndet och det svenska agerandet i den internationella
normbildningen, i första hand inom FN-systemet. Regeringen avser
att återkomma till denna fråga i ett mer övergripande
sammanhang.
Motionerna
I motion 1993/94:Jo6 av Annika Åhnberg (-), yrkande 5, anförs
med anledning av regeringens förslag om tillsättandet av en
utredning att det är viktigt att inte enbart avsändaren av stöd
utan också mottagarna kommer till tals. Motionären menar därför
att riksdagen bör ge regeringen till känna att det i utredningen
bör ingå företrädare för några av de utvecklingsländer som
Sverige har bilateralt samarbete med.
Enligt motion 1993/94:Jo7 av Jan Jennehag m.fl. (v), yrkande
8, bör riksdagen besluta att bevarandet av den biologiska
mångfalden skall vara ett övergripande mål i alla slags
åtaganden och projekt som berör tredje världens länder.
Utskottet
Vid Förenta nationernas konferens om miljö och utveckling i
Rio de Janeiro år 1992 (UNCED) undertecknades konventionen om
biologisk mångfald. Under konferensen antogs också ett
handlingsprogram för miljö och utveckling (Agenda 21), ett
principdokument på skogsområdet samt den s.k. Riodeklarationen.
Vidare undertecknades en konvention om klimatförändringar.
Genom Riokonferensen och de deklarationer och konventioner som
där antogs har världssamfundet för första gången bekräftat att
utveckling, som äger rum inom ramen för ekosystemets bärighet,
utgör en långsiktig mellanstatlig målsättning.
Under konferensen presenterade Sverige, ensamt eller
tillsammans med övriga nordiska stater, förslag och tog
initiativ i många viktiga frågor. Bl.a. gällde detta frågan om
biologisk mångfald. Det får anses vara en betydande framgång att
en konvention i detta ämne, som i huvudsak uppfyller de svenska
förhandlingsmålen, kunde undertecknas i Rio av en överväldigande
majoritet av världens stater. Sverige, liksom övriga deltagare i
UNCED, står nu inför uppgiften att nationellt och
internationellt följa upp de åtaganden som gjordes i Rio.
Utskottet har tidigare konstaterat, att regeringen på olika
sätt vidtagit åtgärder för att förverkliga Riobesluten i Sverige
och för att befrämja det internationella uppföljningsarbetet.
Detta måste enligt utskottets mening vara ett högprioriterat mål
i den långsiktiga processen mot en global, miljömässigt hållbar
utveckling.
Regeringen har i propositionen 1992/93:227 föreslagit ett
godkännande av konventionen om biologisk mångfald. Konventionen
innebär bl.a. ett åtagande att föra en samlad politik för att
bevara den biologiska mångfalden och att redovisa denna politik
för konventionens partskonferens. I föreliggande proposition
(prop. 1993/94:30) föreslås att riksdagen godkänner en svensk
strategi för bevarande av biologisk mångfald.
Utskottet delar den i propositionen (bil. 2) framförda
synpunkten att konventionen om biologisk mångfald skapar
förutsättningar för framväxten av ekonomiska incitament för
u-länderna att bevara den biologiska mångfalden.
Utskottet anser också, i likhet med vad som anförs i
propositionen, att u-ländernas ansträngningar att bevara den
biologiska mångfalden måste ske i samklang med strävandena till
en ekonomisk och social utveckling. Ett aktivt deltagande av de
lokala samhällena bör härvid vara ett viktigt element med tanke
på att den biologiska mångfalden i många u-länder är nära
kopplad till traditionella kulturella aspekter och den lokala
samhällsstrukturen. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla
att kvinnornas roll i miljöarbetet, framför allt genom deras
erfarenheter i jordbruket och i livsmedelsproduktionen, är
betydande. Det är också viktigt att ställa långtgående krav på
de storföretag som verkar i u-länderna.
Enligt utskottets uppfattning utgör de landstudier om
biologisk mångfald, vilka Sverige på olika sätt verkar för, ett
betydelsefullt steg vid genomförandet av konventionens
målsättningar. Sverige lämnar också stöd till en utveckling i
linje med konventionen om biologisk mångfald inom ramen för det
bilaterala utvecklingssamarbetet.
I propositionen (bil. 2) föreslås, med hänsyn till frågans
betydelse och omfattning, att en utredning om det svenska
utvecklingsbiståndet mot bakgrund av bl.a. konventionen om
biologisk mångfald bör göras. Utskottet, som tagit del av vad
som i denna del av propositionen anförts om behovet av en
utredning, delar regeringens bedömning härvidlag.
I motion 1993/94:Jo6 (-), yrkande 5, framförs att det i den
nämnda utredningen bör ingå företrädare för några av de
utvecklingsländer som Sverige har bilateralt samarbete med.
Enligt utskottets uppfattning är det av betydelse att också
mottagarländernas synpunkter beaktas i sammanhanget. Utskottet
vill dock framhålla att det ankommer på regeringen att avgöra
formerna härför.
Med det anförda anser utskottet att motion 1993/94:Jo6 (-),
yrkande 5, kan besvaras.
Enligt motion 1993/94:Jo7 (v), yrkande 8, bör riksdagen
besluta att bevarandet av den biologiska mångfalden skall vara
ett övergripande mål i alla slags åtaganden och projekt som
berör tredje världens länder.
Utskottet har återkommande behandlat frågan om de
biståndspolitiska målen, senast i bet. 1992/93:UU15. Utskottet
anförde därvid bl.a. följande.
Riksdagen har många gånger fastslagit det svenska biståndets
övergripande mål: att höja de fattiga folkens levnadsnivå. Inom
ramen för detta mål skall biståndet bidra till resurstillväxt,
ekonomisk och social utjämning, ekonomisk och politisk
självständighet, en demokratisk samhällsutveckling samt framsynt
hushållning med naturresurser och omsorg om miljön. Dessa mål
utgör en enhet. De förstärker och kompletterar varandra och har
ingen inbördes rangordning.
Miljömålet innefattar, enligt utskottets uppfattning, också
det mål om biologisk mångfald i biståndssamarbetet som yrkandet
avser.
Med det anförda anser utskottet att motion 1993/94:Jo7 (v),
yrkande 8, kan besvaras.
Stockholm den 18 november 1993
På utrikesutskottets vägnar
Daniel Tarschys
I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre
Schori (s), Alf Wennerfors (m), Inger Koch (m), Mats Hellström
(s), Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Nils T Svensson
(s), Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke (s), Kristina Svensson
(s), Håkan Holmberg (fp), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Alwa
Wennerlund (kds) och Lars-Olof Karlsson (s).
Utdrag ur remissyttranden
Bilaga 3
Remiss den 16 februari 1993 angående motion 1992/93:Jo202 om
omställning av jordbruksmark.
Naturvårdsverket
Naturvårdsverket anser sammanfattningsvis att vissa
omställningsåtgärder på vissa platser kan skada höga
naturvärden. Länsstyrelserna har några viktiga styrmedel för att
hindra sådan skada. Ett sådant styrmedel är 20 § NVL.
Förbudsregeln i denna paragraf får endast användas när det är
nödvändigt från naturvårdssynpunkt och tillämpas även mycket
restriktivt av Länsstyrelserna och först efter noggrant
övervägande av andra möjligheter. Ett förbud mot viss åtgärd
hindrar inte lantbrukets omställning men föranleder val av annan
omställningsåtgärd. Det har funnits brister i enstaka
Länsstyrelsers samordning mellan omställning och natur- och
kulturmiljövård vid handläggning av omställningsärenden men
dessa brister är numera avhjälpta.
-- -- --
Länsstyrelserna har tillämpat förbudsregeln mycket
restriktivt, endast i några få för Naturvårdsverket kända fall.
Dessa har motiverats av höga och väl dokumenterade värden för
antingen naturvård eller kulturmiljövård eller båda delarna.
Länsstyrelserna har i dessa fall prioriterat de aktuella
markerna mycket högt i sina program för bevarande av
odlingslandskapets natur- och kulturvärden. Markerna har också
haft status som riksintresseområde enligt 2 kap. 6 § NRL.
De förbud Länsstyrelserna har utfärdat enligt 20 § NVL har
avsett skogsplantering samt i några fall energiskogsplantering.
Länsstyrelsernas förbud hindrar inte markägaren från annan
omställningsåtgärd som kan stödjas av samhället med
omställningsstöd.
-- -- --
I enstaka fall har Länsstyrelserna dock ansett att skadan på
naturvärdena blir alltför stor och har då i några fall använt
sig av förbudsmöjligheten enligt 20 § NVL. Förbud som innebär
hinder för markägaren att vidta åtgärd av visst slag tillämpas
således mycket restriktivt. Naturvårdsverket anser emellertid
att markägande inte kan få innebära rätt att skada naturmiljön,
än mindre att statsbidrag, t.ex. omställningsstöd, skall lämnas
för åtgärder som kan skada miljön.
-- -- --
Naturvårdsverket anser att skogsplantering på åker innebär
ändrad markanvändning. I den proposition (1972:111) som lade
grunden till nuvarande ersättningsregler, ställer sig Regeringen
bakom uppfattningen att begreppet pågående markanvändning "bör
ges en relativt generös tillämpning." Markägaren skall inte utan
ersättning hindras från att "vidta en normal och naturlig
rationalisering" av pågående markanvändning. Det finns således
utrymme för utveckling av brukningsmetoder och
effektiviseringar, men dessa måste ske inom samma näring, dvs.
fortfarande vara jordbruk. Det kan inte anses som en normal
rationalisering när en markägare övergår från jordbruk till
skogsproduktion. Sedan början av 1970-talet har praxis slagit
fast att en övergång från jordbruk till skogsbruk är ändrad
markanvändning. Det innebär följaktligen att om en markägare
förbjuds att genomföra en sådan förändring medför detta inte
rätt till ersättning.
Jordbruksverket
Jordbruksverket anser i likhet med motionärerna att det är
besvärande för såväl enskilda personer som myndigheter att det
inte finns någon klar definition. Verket tillstyrker därför att
det tillsätts en utredning som får till uppgift att föreslå vad
som skall inrymmas i begreppet "pågående markanvändning". Verket
vill samtidigt föreslå att en sådan utredning också skall
omfatta närmare klarläggande vad som kan anses innefattas i
begreppet "avsevärt försvåras".
Lantbruksstyrelsen framhöll i remissvaret över betänkandet
(SOU 1990:38) Översyn av naturvårdslagen m.m. att "styrelsen
anser att skogsplantering av såväl åker- och kultiverad
betesmark som naturbetesmarker utgör ett led i pågående
markanvändning. Under den omställning som jordbruket nu befinner
sig framstår skogsplantering som en naturlig och normal
rationalisering av driften på berörda jordbruksfastigheter."
Jordbruksverket delar detta synsätt.
Länsstyrelsen i Jämtlands län
I Jämtlands län har omställningsåtgärderna liksom antalet
nedläggningsanmälningar haft liten omfattning. Bristande
samordning bedöms mycket sällan ha lett till motstridiga besked
till enskilda. De brister som motionen tar upp i detta avseende
torde framför allt bero på ovana med dels ny lagstiftning, dels
ny länsstyrelseorganisation och dels bristande underlag för
bedömningar av odlingslandskapets natur- och kulturvärden. I en
omställningsansökan behöver inte heller markägaren ange hur
marken ska ställas om, vilket gör det omöjligt för länsstyrelsen
att i det skedet bedöma omställningens påverkan på miljön.
Bedömningen kan göras först sedan en eventuell
nedläggningsanmälan är gjord. Idag när Länsstyrelsen hunnit
inarbeta bra rutiner för samordning mellan lantbruks-,
naturvårds- och kulturmiljövårdsintressena och dessutom
färdigställt ett "Bevarandeprogram för odlingslandskapets natur-
och kulturvärden" är de brister i samordning som motionen tar
upp sällsynta.
-- -- --
Länsstyrelsen har ännu ej behövt vägra skogsplantering med
stöd av 20 § naturvårdslagen. I de nedläggningsanmälningar som
berört värdefulla natur- och kulturmiljöer har skogsplantering
undvikits med hjälp av avtal om landskapsvårds- eller
NOLA-ersättning. Länsstyrelsen anser att det i vissa fall är
nödvändigt att använda sig av förbudsmöjligheten och ser denna
förstärkning av naturvårdslagen som viktig i arbetet med att
bevara särskilt värdefulla odlingsmiljöer.
-- -- --
En övergång från skogs- till jordbruk kräver omfattande
markarbeten. Länsstyrelsen anser därför att en övergång från
jord- till skogsbruk innebär förändrad markanvändning och att
förbud mot skogsplantering på jordbruksmark aldrig kan ge
markägaren rätt till ersättning.
Länsstyrelsen vill också påpeka att en anmälan om nedläggning
av jordbruksmark inte automatiskt medför att marken klassas som
skogsmark. Det är alltså inte möjligt, att på det sätt som
beskrivs i motionen kringgå det faktum att skogsbruk på
jordbruksmark är ändrad markanvändning.
-- -- --
Även energiskogsodling skiljer sig miljömässigt från
traditionellt jordbruk. I vissa områden kan en övergång från
jordbruk till energiskogsodling få mycket negativa följder för
den biologiska mångfalden och för landskapsbilden. Länsstyrelsen
anser därför att även energiskogsodling bör betraktas som en
annan näring än jordbruk och att ersättning inte heller kan
komma ifråga i detta fall.
Länsstyrelsen anser avslutningsvis att de centrala verkens
skilda tolkningar av begreppet pågående markanvändning på
jordbruksmark skapar osäkerhet vid handläggning av
omställningsärenden och att ett klarläggande i dessa frågor är
angeläget.
Länsstyrelsen i Kristianstads län
...... omställningsstöd först kan beviljas och utbetalas och
att sökanden senare kan meddelas förbud mot att plantera skog på
den omställda arealen. En sådan handläggning är dock ovanlig.
Normalt har handläggaren muntlig kommunikation med sökanden och
denne skall inte behöva riskera att bli överraskad p.g.a.
bristande kännedom om reglerna för skogsplantering. I många fall
ändrar dock sökanden sina planer och i stället för plantering
väljer hon/han ett omställningsalternativ som innebär
bibehållande av arealen som jordbruksmark. Detta strider
ingalunda mot omställningsreglerna under förutsättning att
marken lagts i vänteläge.
Vad motionärerna uppenbarligen främst vänder sig mot är de
begränsade möjligheterna till ersättning i de fall naturvårds-
eller kulturmiljövårdens intressen förhindrar plantering eller
anläggande av våtmark. Måhända är den nuvarande driften för en
sökande inte längre lönsam. Kanske ter sig då inget annat
alternativ realistiskt än skogsplantering. I denna situation
finns möjligheten till landskapsvårdsersättning. Denna möjlighet
är dock begränsad till i huvudsak sådana områden som omfattas av
länsstyrelsens s.k. bevarandeplan, d.v.s. områden som ur natur-
och kulturmiljösynpunkt anses mest värdefulla. I Kristianstads
län har det dock hittills mera sällan förekommit att förbud mot
skogsplantering meddelats utan att möjligheter till ersättning
förelegat. Trots detta kan det enligt länsstyrelsens mening
föreligga behov av en översyn av föreskrifterna i detta
hänseende.
I motionärernas hemställan ingår att riksdagen hos regeringen
begär förslag till lagstiftning så att äganderätten skyddas.
Länsstyrelsen anser emellertid inte att de problem som tagits
upp i motionen kan hänföras till äganderätten utan snarare till
nyttjanderätten.
Länsstyrelsen i Malmöhus län
Några beslut som tvingar en lantbrukare att fortsätta en
odling av prisreglerade grödor som anges i motionen förekommer
inte. Däremot kan länsstyrelsens miljövårdsenhet eller
kulturmiljöenhet med stöd av sektorslagar neka en lantbrukare
att genomföra en viss omställningsåtgärd exempelvis att plantera
skog. Länsstyrelsen delar motionärernas uppfattning att
tillgången på omställningsalternativ är begränsad.
Länsstyrelsen anser, i likhet med motionärerna, att det är
mycket angeläget att frågan om ersättning vid förbjuden
plantering av skog eller energiskog utreds, där hänsyn till
såväl natur- och kulturmiljöns som lantbrukarnas intressen
beaktas. Även frågan om begreppet "pågående markanvändning"
måste utredas.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län
I Skaraborgs län har det ännu inte varit aktuellt att tillämpa
förbudsbestämmelsen i 20 § NVL. Angelägna naturvårdsåtgärder
har i stället kunnat regleras genom samråd och avtal med
brukarna.
Länsstyrelsen kan idag inte peka på något fall där reglerna
fått oönskade konsekvenser. Emellertid befarar länsstyrelsen att
ett antal sådana fall kan uppkomma i framtiden. Länsstyrelsen
anser därför att det är angeläget att ersättningsfrågorna och
omställningsreglerna studeras ytterligare. Att ersättning inte
utgår i nu åsyftade fall försvagar i viss mån naturvårdens
ställning. Risk finns att länsstyrelsen i en konfliktsituation
avstår från att hävda naturvårdsintressen. Länsstyrelsen vill
också i sammanhanget framhålla att frågorna om
intrångsersättning bör klarläggas också beträffande andra
åtgärder och hänsyn i jordbruket, t.ex. beträffande gödsling och
uppodling av naturbetesmarker samt borttagning av stenmurar,
rösen, åkerholmar och andra impediment i jordbruksmarken.
Länsstyrelsen i Östergötlands län
Enligt naturvårdslagens 26 § föreligger rätt till ersättning
för fastighetsägare om "pågående markanvändning avsevärt
försvåras" genom föreskrift eller förbud. Innebörden av
"pågående markanvändning" är omtvistad. Enligt tidigare
uttalanden i samband med ändring av skötsellagen bör
energiskogsodling betraktas som jordbruksgröda. Om likväl
naturvårdslagens 26 § inte är tillämplig i detta sammanhang är
det länsstyrelsens uppfattning att regler bör tillskapas som ger
en markägare rätt till ersättning i den utsträckning som denne,
utöver normal hänsyn, av natur- och/eller kulturmiljöskäl
hindras att utnyttja åkermark för en produktion som ur ekonomisk
synpunkt är bästa alternativet.
Möjligheten att träffa överenskommelse med markägaren om
fortsatt brukande mot viss ersättning för att säkerställa hävden
av ett åkerområde med särskilda natur- och/eller
kulturmiljövärden kan endast bli aktuellt i undantagsfall.
Anslagna medel skall främst utgå till aktiva jordbrukare med
djurhållning och betesdrift. Den till jordbruket knutna
markanvändningen samt floran och faunan utgör grunden för
kulturmiljövårdens och naturvårdens urval av områden. Anslagna
medel räcker endast till att säkerställa en fortsatt hävd av de
mest bevarandevärda miljöerna. Skall avtal träffas också i syfte
att vidmakthålla ett olönsamt jordbruk på vissa områden krävs en
uppräkning av detta anslag i motsvarande omfattning.
Om ersättning kommer att kunna utbetalas till en markägare för
att marken inte får utnyttjas för produktion av skog eller
energigrödor måste det vara tillåtet för markägaren att låta
åkermarken vila utan krav på särskilda åtgärder. Vidare bör
brukaren i fall då denna förbjuds att genomföra den för honom
lämpligaste omställningsåtgärden inte tvingas återbetala
erhållet omställningsstöd.
Lantbrukarnas Riksförbund
Naturvårdsverkets alltjämt vidhållna uppfattning att
skogsplantering på öppen mark, såväl av energiskog som annan
skog, innebär ändrad markanvändning, vill LRF starkt
ifrågasätta. I förarbetena till den lagstiftning varigenom
begreppet "pågående markanvändning" introducerades i
naturvårdslagen uttalades att begreppet skulle ges en relativt
generös tillämpning. Hänsyn skulle bl.a. tas till samhällets syn
på lämpliga bruknings- och rationaliseringsmetoder, på det sätt
denna kommer till uttryck i jord- eller skogsbrukspolitisk
lagstiftning eller på annat sätt (prop. 1972:111 bil. 2).
Dessa lagmotiv ger vid handen att lagstiftaren inte avsett att
"pågående markanvändning" skulle vara ett statiskt begrepp.
Tvärtom framgår att innebörden kan vara föränderlig. En åtgärd
som för tjugo år sedan -- d.v.s. när de nämnda
förarbetsuttalandena gjordes -- var att anse som ändrad
markanvändning kan alltså idag vara att bedöma på annat sätt.
När det gäller bedömningen av skogsplantering på öppen mark
måste stor vikt fästas vid den nya jordbrukspolitiken. Numera
finns inte något krav på att jordbruksproduktion skall bedrivas
på jordbruksmark. Tvärtom har statsmakterna uppmuntrat markägare
till omställning varvid ekonomiska stödformer har tillskapats,
bl.a. för skogsplantering. Idag är övergången mellan jordbruk
och skogsbruk därför flytande. Under den omställning som
jordbruket sålunda nu befinner sig framstår skogsplantering som
en naturlig och normal rationalisering av driften på berörda
jordbruksfastigheter.
Beträffande det slag av skogsplantering som utgör odling av
energiskog får LRF även peka på ett regeringsuttalande med
anledning av att skötsellagen ändrades 1987
(prop. 1986/87:122). Enligt uttalandet borde odling av
energiskog betraktas som jordbruksgröda. Dåvarande
Lantbruksstyrelsen har också i sina allmänna råd (1988:2) om
tillämpning av skötsellagen utsagt att energiskog är att anse
som jordbruksgröda. Det kan inte här inses att det skulle finnas
anledning till annat synsätt vid tillämpning av naturvårdslagens
regler. Energiskogsodling som jordbruksproduktion är ytterligare
ett argument som med stor styrka talar för att omföring av öppen
mark till energiskog är pågående markanvändning.
Sammanfattningsvis anser LRF således att starka skäl talar för
att all skogsplantering på åker, äng eller betesmark utgör
pågående markanvändning. Regeringen bör snarast få i uppdrag att
ta initiativ till lagstiftningsåtgärder i förtydligande syfte.
Det måste klarläggas att skogsplantering på åker, äng eller
betesmark är ett led i pågående markanvändning.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 2
Motionerna 3
Utskottet 8
Bilaga 1, Miljö- och naturresursdepartementet 8
Sveriges strategi för biologisk mångfald 8
Sektorsansvarets tillämpning 12
Bevarande av biologisk mångfald inom olika samhällssektorer
m.m. 16
Mål för naturvårdsarbetet 19
Aktionsplaner för biologisk mångfald 20
Forskning om biologisk mångfald 21
Informations- och utbildningsinsatser 24
Miljömässigt säker hantering av biotekniska organismer och
främmande arter 26
Miljökonsekvensbeskrivningar 27
Internationell uppföljning 27
Vissa åtgärder för bevarande av hållbart nyttjande av
biologisk mångfald -- skyddade områden 29
Vissa åtgärder för bevarande av hållbart nyttjande av
biologisk mångfald -- markavvattning 33
Vissa åtgärder för bevarande av hållbart nyttjande av
biologisk mångfald -- biotopskydd m.m. 35
Vissa åtgärder för bevarande av hållbart nyttjande av
biologisk mångfald -- internationella konventioner på
naturvårdsområdet 36
Jordbruket och miljöeffekterna av det livsmedelspolitiska
beslutet 37
Jordbruket och naturvårds- och miljöfrågor i svensk
jordbrukspolitik inför EU 39
Jordbruket och genresursbevarande 40
Bilaga 2, Utrikesdepartementet 42
Svenska internationella insatser för bevarande och hållbart
nyttjande av biologisk mångfald 42
Övriga frågor 45
Hemställan 48
Reservationer 52
Särskilda yttranden 62
Meningsyttring av suppleant 62
Bilaga 1 Lagförslag 64
Bilaga 2 Utrikesutskottets yttrande 1993/94:UU3y 65
Bilaga 3 Utdrag ur remissyttranden 71