Utskottet behandlar här en proposition med förslag om stöd
till jordbruket i norra Sverige, socialförsäkringsskyddet för
jordbrukare och villkoren för vegetabilieproduktionen vid ett
svenskt medlemskap i EU.
Utskottet föreslår med anledning av motioner (s, c, v och -)
att regeringen inom ramen för det föreslagna anslaget till stöd
till Norrlandsjordbruket, efter vederbörlig utredning, inför ett
regionalt dikostöd och ett stöd till frilandsodling av bär och
grönsaker. Enligt utskottets mening bör dessa stöd kunna utgå
redan under budgetåret 1994/95.
Regeringens förslag och överväganden i övrigt ställer sig
utskottet bakom. Till stöd till jordbruket och
livsmedelsindustrin i norra Sverige föreslås anvisat ett belopp
om 995 miljoner kronor.
Övriga motioner, däribland ett antal fristående motioner om
regionala aspekter på jordbrukspolitiken, avstyrks med
hänvisning bl.a. till resultatet av EU-förhandlingarna.
Till betänkandet har fogats en reservation (s), tre särskilda
yttranden och en meningsyttring.
Propositionen
Regeringen (Jordbruksdepartementet) föreslår i proposition
1993/94:236 att riksdagen
1. 05>godkänner vad regeringen anför om en avveckling av
skördeskadeskyddet (avsnitt 5),
2. 05>godkänner vad regeringen anför om dispositionen av
medel för ett socialförsäkringsskydd för jordbrukare (avsnitt
5),
3. 05>till Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i
norra Sverige för budgetåret 1994/95 under nionde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag på 995 000 000 kr.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att stödet till jordbruket och
livsmedelsindustrin i norra Sverige skall uppgå till 995
miljoner kronor för budgetåret 1994/95.
Vidare redovisas konsekvenserna för vegetabilieodlingen av den
träffade överenskommelsen med EU om villkoren för ett svenskt
medlemskap i EU.
Statens ansvar för socialförsäkringsskyddet för jordbrukare
avvecklas. Lantbrukarnas riksförbund ges ansvaret att finna en
så ekonomiskt gynnsam socialförsäkringslösning för
jordbrukarkollektivet som möjligt. Skördeskadeskyddet avvecklas
efter 1994 års skörd.
Motioner
Motioner med anledning av propositionen
1993/94:Jo47 av John Andersson (-) vari yrkas
1. att riksdagen till Stöd till jordbruket och
livsmedelsindustrin i norra Sverige för budgetåret 1994/95
anvisar 150 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit
eller således 1 145 miljoner kronor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en särskild regional merkostnadsersättning
för dikor.
1993/94:Jo48 av Stina Eliasson och Karin Israelsson (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inrättande av en elitplantstation i norra
Sverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stöd till bär- och grönsaksodling på
friland.
1993/94:Jo49 av Jan Jennehag och Bengt Hurtig (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om beredskap i jordbrukspolitiken inför ett
nej till EU,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stöd till getnäringen,
3. att riksdagen beslutar att inrätta en elitplantstation i
norra Sverige,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stödet till frilandsodlingen av bär och
grönsaker i norra Sverige.
1993/94:Jo50 av Christer Windén (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar minska anslaget till
socialförsäkringsskydd med 100 miljoner kronor i enlighet med
vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om propositionsutformning.
1993/94:Jo51 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om översynen av stödet till jordbruket i norra Sverige.
1993/94:Jo52 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kritik mot regeringens hantering av
propositionsarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om beräkningsgrunderna för jordbruksstödet
till norra Sverige,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en uppräkning av stödet till jordbruket i
norra Sverige med 50 miljoner kronor,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utformningen av ett EU-anpassat
Norrlandsstöd,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett regionalt dikostöd,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett stöd på 3 miljoner kronor till bär-
och grönsaksodling,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om återbetalningsskyldigheten för lantbrukare
som gått in i omställningen.
1993/94:Jo53 av Björn Ericson (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
elitplantstation i Sverige.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1994
1993/94:Jo202 av Birger Andersson m.fl. (c, m, fp, kds) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en förskjutning av sydgränsen söderöver så
att norra Västmanlands Bergslagsdel (skördeområde 1912) hänförs
till stödområde 4.
1993/94:Jo205 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jordbruk och livsmedelsproduktion i
Jämtlands län och övriga norra Sverige.
1993/94:Jo206 av Stina Eliasson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om användandet av grundkalkylen för justering
av mjölk och köttstödet till Norrlands jordbruk,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en bättre beräkningsmodell anpassad efter
getostproducenternas situation,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Norrlandsstödet som regulator med
anledning av anpassningsåtgärder som införts inför en eventuell
EU-anslutning.
1993/94:Jo218 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
skördeområde 1912 i norra Västmanland skall ingå i området för
stöd till jordbruket i norra Sverige.
1993/94:Jo220 av Harry Staaf och Ulf Björklund (kds) vari
yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att konkretisera utformningen
av ett särskilt stöd för skogs- och mellanbygdernas jordbruk i
mellersta och södra Sverige,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att medel som avsatts för forskning och
utveckling av miljövänlig bioenergi också får användas för
forskning och utveckling av andra industrigrödor, ekologiskt
lantbruk m.m.
1993/94:Jo222 av Birgitta Carlsson och Bengt Kindbom (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om jordbrukets roll i Skaraborgs län,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att havre vid förhandlingar om
EG-inträde får interventionspris i likhet med övrig spannmål,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om villkor och kvoter för livsmedelsexport,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ytterligare klarläggande av de ekonomiska
villkoren för större satsning på biobränslen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om verksamheten vid Lantbruksuniversitetet i
Skara,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i övrigt i motionen anförts om landsbygdsutveckling i
Skaraborg.
1993/94:Jo223 av Kristina Svensson m.fl. (s) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fullskaleförsök för kretsloppsproduktion i
Värmland.
1993/94:Jo225 av Marianne Jönsson m.fl. (c, fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om jordbruk och miljö på Öland.
1993/94:Jo226 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tillräckligt utrymme genom kvoter för
bl.a. mjölkproduktionen i Kalmar län.
1993/94:Jo229 av Jan-Olof Franzén (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att potatisodling inte skall omfattas av Norrlandsstödet.
1993/94:Jo233 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stödet till jordbruket i norra Sverige.
1993/94:N247 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ramprogram på jordbruks- och
livsmedelssektorn.
1993/94:N283 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om jordbruksnäringen.
Utfrågning m.m.
Utskottet har vid en utfrågning med jordbruksministern och
övriga företrädare för Jordbruksdepartementet fått information
om resultatet av EU-förhandlingarna på jordbrukets område jämte
vissa frågor om omställningsstödet och socialförsäkringsskyddet.
Representanter för LRF:s Norrlandsgrupp och Norrbottens Bär
och Grönsaker Ek. För. har uppvaktat utskottet.
Utskottet
Stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige
budgetåret 1994/95
Propositionen
Strukturutvecklingen i jordbruket i norra Sverige följer
relativt väl den för resten av landet. Det totala antalet
företag har dock under de senaste åren minskat något snabbare i
norra Sverige än i resten av landet och något mer i de norra
delarna av stödområdet än i de södra. Åkerarealen har å andra
sidan minskat något mindre än i resten av landet, vilket beror
på att omställningen av jordbruksmark varit mindre. Antalet
mjölkkor har minskat i takt med övriga landet. Antalet svin
ökade både i norra Sverige och i riket totalt. Omfattningen på
svinproduktionen är emellertid fortfarande liten i norra
Sverige. Såväl inkomstnivå som inkomstutveckling för
mjölkföretag är jämförbara med resten av landet, med undantag av
de största företagen, där inkomstutvecklingen varit negativ i
riksområde 3 mellan åren 1990 och 1991.
Avräkningspriserna för mjölk ligger fortfarande något under
riksgenomsnittet, och avräkningspriserna varierar kraftigare i
norra Sverige, vilket beror på att säsongsprissättningen slår
hårdare där. Invägningen har ökat med 3,2 % i stödområdet under
år 1993, vilket är en något mindre ökning än för riket totalt
sett. Antalet mjölkleverantörer minskade både i stödområdet och
i resten av landet under år 1993, men stödområdets andel
mjölkleverantörer har i stort sett varit oförändrad de senaste
åren (26 %).
Vid fastställandet av stödnivån för innevarande budgetår var
situationen densamma som nu. Mot bakgrund av den osäkerhet som
gällde bl.a. prisutvecklingen, svårigheterna att urskilja
reformens effekter och att vissa åtgärder vidtagits för att
anpassa jordbruket till EG var regeringen då inte beredd att
föreslå riksdagen en sänkning av stödnivån för jordbruket i
norra Sverige (prop. 1992/93:183, bet. JoU20, rskr. 330).
Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag om en
oförändrad stödnivå för budgetåret 1993/94.
Stödberäkningarna utgår från budgetåret 1989/90 som basår för
beräkningarna av lönsamhetsutvecklingen. Jämförelseåret i
beräkningarna av stödbehovet 1994/95 är år 1993. Eftersom det
generella kobidraget som utbetalades under referensåret 1989/90
låg på en relativt låg nivå och nådde sin topp först budgetåret
1991/92, slår de senaste årens nedtrappning av bidraget inte
igenom i lönsamhetsberäkningarna. Jordbruksverkets analys av
effekterna av EG-anpassningen av jordbruket tyder på att den
gradvisa sänkningen av kobidraget fr.o.m. budgetåret 1992/93 i
praktiken dock verkat sänkande på lönsamheten för mjölkföretag i
norra Sverige. Denna tendens gäller med största sannolikhet även
i övriga landet. Som tidigare redovisats har trots detta
invägningen av mjölk ökat såväl i stödområdet som i resten av
landet under år 1993.
Med tanke på den, i förhållande till övriga landet, måttliga
ökningen i invägningen, nedgången i antalet leverantörer och den
stora osäkerheten vad gäller att särskilja reformens effekter
från andra effekter på lönsamheten föreslår regeringen en
oförändrad stödnivå för jordbruket och förädlingsindustrin även
för nästa budgetår. Vidare bör stödet till industrin inte längre
ingå som en högstsatt del i anslaget. Stödnivån kan därmed
hållas oförändrad under perioden även om produktionsvolymerna
förändras.
Kostnaden för stödet beräknas uppgå till totalt 995 miljoner
kronor, varav 927 miljoner kronor avser jordbruket och 68
miljoner kronor livsmedelsindustrin.
Den 1 mars 1994 blev en överenskommelse mellan EU och Sverige
om villkoren för Sveriges medlemskap i EU klar. Vad beträffar
stödet till jordbruket i norra Sverige innebär överenskommelsen
att EU-medfinansierat s.k. bergsjordbruksstöd eller stöd till
s.k. mindre gynnade områden -- LFA-stöd -- får utbetalas i
stödområdet. Därutöver har Sverige möjlighet att ge nationellt
stöd i områdena 1--3 för att fylla upp resterande stödbehov.
Överenskommelsen innebär vidare att EG:s miljöstöd skall kunna
användas för att möta de specifika problemen i norra Sverige.
Enligt regeringens bedömning bör en översyn av stödet göras,
där bl.a. grunderna för beräkning ses över mot bakgrund av de
angivna problem som nu föreligger vad gäller kopplingen till
1990 års livsmedelspolitiska beslut och överenskommelsen med EU.
Kopplingen till 1990 års beslut kommer att behöva ersättas med
någon annan beräkningsgrund för stödet, där hänsyn tas även till
bl.a. produktions- och strukturutveckling. Pristilläggen kommer
att behöva ersättas med någon annan typ av
produktionsanknytning. I detta sammanhang får även utredas t.ex.
ett eventuellt utvidgat stöd till nötköttsproduktionen genom ett
s.k. särskilt dikostöd till norra Sverige utöver det generella
stödet. Denna fråga har tagits upp av några remissinstanser.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag vad
gäller den framtida utformningen och beräkningen av stödet.
Jordbruksverket har inte gjort något försök att beräkna
kombinationsverksamheternas effekt på företagens lönsamhet.
Verket har däremot redovisat en del statistiskt material vad
gäller kombinationsverksamheter samt en studie genomförd av
Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden som rör de investeringar i
kombinationsverksamheter som skett med stöd inom ramen för
glesbygdsstödet och åtgärdsprogrammet för norra Sverige.
Det är något vanligare med kombinationsföretag i norra Sverige
än i övriga landet. Totalt sett har åtgärdsprogrammet omfattat
345 miljoner kronor under perioden 1988/89--1991/92. Medlen har
använts till investeringar i jordbruksdelen och i
kombinationsverksamheter, till projektverksamhet samt forskning
och försök. Inom åtgärdsprogrammet och glesbygdsstödet har ca
137 miljoner kronor gått till investeringar i kompletterande
verksamhet vid jordbruksföretag i norra Sverige under perioden
1988/89--1992/93. Investeringarna i kombinationsverksamhet
genererar i högre grad nya arbetstillfällen än investeringar i
traditionell jordbruksverksamhet. De har dessutom varit
billigare per sysselsättningstillfälle.
Företagen som erhållit stöd har fått en ökad arbetstid i
företaget, omsättningen har ökat eller förväntas öka och
ekonomin är oförändrad eller har blivit bättre. Inkomsterna från
kombinationsverksamheter utgör dock normalt en liten del av
familjens sammanlagda inkomster.
Enligt regeringens uppfattning är kombinationsverksamheter ett
värdefullt komplement till jordbruket, speciellt i företag där
omfattningen på jordbruksdelen är liten. Stöd till
kombinationsverksamheter lämnas i dag inom ramen för
glesbygdsstödet. Detta förstärktes i samband med 1990 års
livsmedelspolitiska beslut. Syftet med förstärkningen var att
stärka jordbruksnäringen och verksamheter som bedrivs i
kombination med jordbruksföretag. Inom ramen för EG:s
strukturpolitik finns i dag ett stöd till landsbygdsutveckling
-- mål 5 (b)-stöd -- som har vissa likheter med
åtgärdsprogrammet. I de fortsatta överläggningarna med
EG-kommissionen diskuteras hur stödet till landsbygdsutveckling
skulle kunna appliceras i Sverige. Även stödet inom det nya
målet 6 kan på liknande sätt ges för att främja
landsbygdsutveckling. Regeringen avser att återkomma till denna
fråga då dessa överläggningar har avslutats.
Motionerna
I motion Jo52 (s) anförs inledningsvis att det är politiskt
ohållbart att, som regeringen gjort, sprida ut förslag som
belastar budgeten. Det omöjliggör en samlad ekonomisk och
politisk bedömning. Därmed blir saneringen av statsbudgeten
fragmentiserad och ineffektiv (yrkande 1). I yrkandena 3 och 6
framförs förslag i form av tillkännagivanden om höjning av
anslaget med 50 miljoner kronor och att 3 miljoner kronor
anvisas för stöd till bär- och grönsaksodlingen i norra Sverige.
Vidare anförs att riksdagen år 1990 gav ett löfte till
jordbruket i norra Sverige att den livsmedelspolitiska reformen
inte fick leda till en lönsamhetsförsämring. Regeringens
material ger dock vid handen att man underskattar kostnaderna
för att upprätthålla lönsamheten för detta jordbruk. Regeringen
bör återkomma till riksdagen med en redovisning på denna punkt
(yrkande 2). Mot bakgrund av att prisstödet måste frångås vid
ett eventuellt medlemskap i EU måste man redan nu ange
inriktningen av det framtida stödet (yrkande 4). Frågan om
dikostödet måste lösas omgående, och regeringen bör snarast
återkomma med förslag till ett regionalt dikostöd så att det kan
utgå redan budgetåret 1994/95 (yrkande 5).
Ett liknande yrkande om dikostödet framförs i motion Jo47 (-),
vari också yrkas en anslagshöjning med 150 miljoner kronor.
Enligt motion Jo48 (c) bör riksdagen uttala sig för
inrättandet av en elitplantstation i norra Sverige och en
uppräkning av Norrlandsstödet med syfte att jämställa odling av
bär och grönsaker med övrigt jordbruk i norra Sverige.
Yrkandena 3 och 4 i motion Jo49 (v) berör samma frågor som
nyss nämnts, nämligen stöd till odling av bär och grönsaker och
behovet av en elitplantstation. Enligt yrkande 1 i motionen
måste det finnas en beredskap inför ett nej i folkomröstningen
till EU. I yrkande 2 föreslås att de beräkningsgrunder som
gäller för får och lamm också skall gälla för getnäringen (kött
från get och killing).
Enligt motion Jo51 (c) är det angeläget att jordbruket i norra
Sverige får del av den allmänna lönsamhetsförbättring som ett
förverkligande av EU-avtalet innebär. Detta talar för en
återgång till beräkningar av merkostnader relaterade till
referensgårdar i södra Sverige. Vidare föreslås vissa ändringar
i stödområdesindelningen i Värmlands län.
I motion Jo53 (s) anförs synpunkter på behovet av en
elitplantstation för svensk trädgårdsodling. Enligt motionen
finns den svenska elitplantstationen sedan snart tio år i
Balsgård. Av såväl kostnadsskäl som praktiska och formella skäl
torde det inte vara möjligt att ha mer än en sådan station i
Sverige. Den i propositionen aviserade utredningen kan därför
inte isolerat behandla frågan om en elitplantstation för
Norrland utan måste i så fall behandla hela frågan om hur man
för Sveriges del säkerställer mångfalden bland berörda
kulturväxter.
Utskottets överväganden
Utskottet behandlar inledningsvis yrkande 1 i motion Jo52, som
innehåller kritiska synpunkter på regeringens hantering av
propositionsarbetet. Ett liknande yrkande behandlades av
utskottet i samband med budgetberedningen, men utskottet valde
då att anföra mer övergripande synpunkter på det önskvärda i en
så långt möjligt sammanhållen budgetbehandling (1993/94:JoU13 s.
20). När synpunkterna nu upprepas i form av ett direkt yrkande
att riksdagen uttalar kritik mot regeringen, har utskottet
funnit anledning att påminna om det regelverk som riksdagen
själv fastställt rörande den konstitutionella granskningen av
regeringsarbetet och tidsplaneringen för budgetprocessen.
I anslutning till kravet på att riksdagen uttalar kritik mot
regeringens propositionsarbete vill utskottet först erinra om
att det enligt regeringsformens regler om kontrollmakten
ankommer på konstitutionsutskottet att granska statsrådens
tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning (12 kap.
RF). I den mån motionen syftar till en sådan granskning skall
således frågan väckas i den ordning som föreskrivs i RF 12 kap.
1 §.
När det gäller tidsplaneringen av särpropositioner bör påpekas
att riksdagen i riksdagsordningen fastställt regler med bl.a.
vissa tidsfrister och undantag från tidsfristerna för sådana
propositioner (se RO 3 kap. 2--4 §§). Givetvis åligger det
regeringen att följa dessa regler. I den nu aktuella frågan om
stöd till Norrlandsjordbruket kan utskottet dessutom konstatera
att det är mera regel än undantag att förslag om detta stöd
framläggs i särpropositioner och ej i budgetpropositionen.
Syftet med denna ordning är att få ett så aktuellt
beräkningsunderlag som möjligt, varigenom eventuella
eftersläpningseffekter på stödnivån kan undvikas. Detta torde
således i normalfallet vara till fördel för Norrlandsjordbruket.
I motionen anförs bl.a. att det är omöjligt att göra en samlad
politisk och ekonomisk bedömning när förslag som belastar
budgeten sprids ut i tiden. Därmed blir saneringen av
statsbudgeten fragmentiserad och ineffektiv. Utskottet har
förståelse för dessa synpunkter men vill samtidigt framhålla att
budgetpropositionen regelmässigt innehåller uppgifter om den
beräknade storleken även på anslag som bryts ut för att
behandlas i särpropositioner. I samband med den statsfinansiella
bedömning som motionärerna eftersträvar finns det också
möjlighet att ta del av finansplanen, som framläggs som en del
av budgetpropositionen. I finansplanen finns bl.a. utförliga
redovisningar av statsbudgetens utveckling, beräknade inkomster
och utgifter för löpande och kommande budgetår samt lånebehov
och statsskuld. Detta material bör enligt utskottets mening
kunna utgöra ett godtagbart underlag för sådana statsfinansiella
bedömningar som anges i motionen.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motion Jo52 yrkande
1.
Utskottet delar däremot motionärernas uppfattning att frågorna
om ett regionalt dikostöd och stöd till bär- och grönsaksodling
är av stor betydelse för jordbruk och övrig företagsverksamhet i
norra Sverige. Det finns starka skäl att åstadkomma en lösning
av dessa frågor i så god tid att stödet kan utgå under
budgetåret 1994/95. Utskottet anser det dock av praktiska skäl i
det närmaste uteslutet att riksdagen skulle kunna behandla en ny
proposition från regeringens sida före innevarande riksmötes
utgång. Riksdagen bör därför bemyndiga regeringen att, efter de
ytterligare utredningsinsatser som kan behövas, komplettera
stödet till Norrlandsjordbruket med dels ett regionalt dikostöd,
dels ett stöd till odling av bär och grönsaker på friland.
Anslaget bör således få disponeras även för dessa ändamål.
Stödet bör finansieras inom den föreslagna totalramen under
anslaget genom en motsvarande neddragning av övriga stödformer
som i princip fördelas lika mellan produktionsgrenarna. Stödet
till odlingen av bär och grönsaker torde kunna utformas som ett
arealstöd. Det bör dock ankomma på regeringen att utforma
närmare bestämmelser om de av utskottet föreslagna stödformerna.
Häri ingår också t.ex. överväganden om fördelningen inom
anslaget och om det lämpliga i att differentiera stödet mellan
olika stödområden. Vad utskottet anfört med anledning av
motionerna Jo47 yrkande 2, Jo48 yrkande 2, Jo49 yrkande 4 samt
Jo52 yrkandena 5 och 6 bör ges regeringen till känna. Av det
anförda framgår att yrkande 6 i motion Jo52 endast tillgodoses i
den del motionen inte yrkar höjning av totalramen. Utskottet
instämmer i motionsyrkandet så till vida att 3 miljoner kronor
kan utgöra ett lämpligt avvägt belopp att fördela som stöd till
bär- och grönsaksodlingen.
Vad utskottet nyss anfört om tidsplaneringen för ytterligare
förslag från regeringens sida påverkar givetvis också
bedömningen av motionerna Jo49 yrkande 1 och Jo52 yrkandena 2
och 4. Det är således inte meningsfullt att nu begära
ytterligare förslag från regeringens sida för behandling under
vårsessionen. Utskottet utgår dock från att riksdagen på något
längre sikt, dvs. under kommande riksmöte, får underlag för mer
konkreta ställningstaganden i samband med propositioner om
villkoren för ett eventuellt svenskt medlemskap i EU. I
propositionen anförs härvidlag att en översyn av stödet bör
göras, där bl.a. grunderna för beräkning ses över mot bakgrund
av vissa problem som föreligger vad gäller kopplingen till 1990
års livsmedelspolitiska beslut och överenskommelsen med EU.
Kopplingen till 1990 års beslut kommer att behöva ersättas med
någon annan beräkningsgrund för stödet, där hänsyn tas även till
bl.a. produktions- och strukturutveckling. Pristilläggen kommer
att behöva ersättas med någon annan typ av
produktionsanknytning. I samband med den fortsatta prövningen av
dessa frågor räknar utskottet med att återkomma till
behandlingen av sådana synpunkter som framförs i motionerna.
Givetvis måste det, som anförs i motion Jo49, finnas beredskap
att vidta de åtgärder som kommer att behövas om det blir ett
nej till medlemskap i folkomröstningen. Utskottet har dock inte
underlag för att nu gå närmare in på vilka alternativa
handlingsvägar som bör prövas i en sådan situation. Ett
uttalande i enlighet med motion Jo52 yrkande 4 att inriktningen
av det framtida stödet redan nu måste anges är knappast
meningsfullt om riksdagen inte samtidigt redovisar en
uppfattning i sakfrågan. Motionerna bör för närvarande i dessa
delar inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Med det anförda avstyrker utskottet även motionerna Jo47
yrkande 1, Jo51 och Jo52 yrkande 3.
När det gäller getstödet har utskottet erfarit att denna fråga
kommer att övervägas av regeringen i samband med den aviserade
utredningen om dikostödet. Det kan tilläggas att Sverige i
EU-förhandlingarna begärde garantier för att ett stöd för getter
i mjölkproduktion i norra Sverige skulle tillämpas även efter
ett medlemskap i EU. Resultatet av förhandlingarna på denna
punkt är att EU visat på flera möjligheter för Sverige att
tillämpa stöd till getnäringen även vid ett svenskt medlemskap i
EU. I enlighet med det anförda avstyrks motion Jo49 yrkande 2.
I avvaktan på det fortsatta utredningsarbetet rörande olika
stödformer inom ramen för Norrlandsstödet anser utskottet inte
att riksdagen bör uttala sig till förmån för en elitplantstation
i norra Sverige. Motionerna Jo48 yrkande 1, Jo49 yrkande 3 och
Jo53 avstyrks.
Omställningsprogrammets utformning vid ett EU-medlemskap
Propositionen
Riksdagen gav i samband med sin behandling av 1993 års
budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 10, bet. JoU13, rskr.
231) regeringen i uppdrag att pröva frågan om en EG-anpassning
av omställningsprogrammet till EG:s trädesprogram. I
jordbruksutskottets betänkande föreslog utskottet att regeringen
skulle verka för att omställningsprogrammet i största möjliga
utsträckning anpassas till EG:s trädesprogram. Utskottet sade
sig vara medvetet om att en sådan anpassning förutsatte
överväganden om både tekniska frågor och mer övergripande
ekonomisk-politiska frågor, såsom t.ex. trädesvillkoren,
varaktigheten och återbetalning av omställningsstödet. Med
anledning av detta bereddes frågan om kravet på varaktighet,
odlingsbegränsning, återbetalning och trädesvillkor inom
omställningsprogrammet inom regeringskansliet.
Riksdagen avslog i december 1993 regeringens förslag om att
sänka återbetalningskravet till 2 000 kr per ha (prop.
1993/94:3, bet. JoU6, rskr. 43).
Jordbruksutskottet anförde i sitt betänkande att regeringen
borde återkomma med en utförlig analys om vilka reella
möjligheter till ekonomiskt hållbara alternativ som de
jordbrukare har haft som inte varaktigt ställt om sin
produktion. Regeringen borde dessutom återkomma med en analys om
rättviseaspekterna i nuläget och med en beskrivning av
infasningen av omställningsprogrammet i EG:s trädesprogram.
Utskottet ansåg att på grundval av en sådan analys kan en
förnyad bedömning göras angående återbetalningsskyldigheten för
de jordbrukare som inte genomfört en varaktig omställning av sin
produktion. Riksdagen anslöt sig till utskottets överväganden.
Regeringen har den 1 mars 1994 avslutat förhandlingarna med EU
om villkoren för ett svenskt medlemskap.
Resultatet av förhandlingarna om ett svenskt EU-medlemskap
Förhandlingarna mellan Sverige och EU angående villkoren för
jordbrukssektorn för medlemskap i EU avslutades den 1 mars 1994.
Överenskommelsen innebär bl.a. att Sverige skall delta i den
gemensamma jordbrukspolitiken från första dagen av ett
medlemskap.
Detta innebär bl.a. att Sverige vid ett EU-medlemskap skall
tillämpa EG:s regelverk vad gäller trädeskrav och övriga villkor
för arealbidrag. Den i Sverige omställda marken kommer att
räknas in i den basareal på ca 1,8 miljoner ha som Sverige får
vid ett medlemskap. Produktion av spannmål, proteingrödor
(ärtor, åkerbönor och sötlupin) och oljeväxter blir berättigade
till arealbidrag under förutsättning att trädesvillkoren
uppfylls. Det innebär att det för jordbrukare som ansöker om
EG:s bidrag för arealbidragsberättigad odling införs ett
individuellt trädeskrav som står i relation till odlingen av
bidragsberättigade grödor. Trädeskravet är 15 % för roterande
träda och 20 % för fast träda. Jordbrukare med en
bidragsberättigad odling som är mindre än ca 23 ha undantas från
trädeskravet. Den exakta arealen för att få fullt arealbidrag
utan att behöva träda mark beräknas utifrån regionens
genomsnittliga spannmålsavkastning, vilket innebär att ju lägre
avkastningen är i ett område desto större areal undantas från
trädeskrav.
Inom ramen för förhandlingarna har Sverige fått ett nationellt
undantag som anger att mark inom omställningsprogrammet som
används för extensivt bete kan bli berättigad till årlig
trädesersättning inom ramen för EG:s trädesprogram. Detta gäller
under en övergångsperiod av två år, dvs. den period som var
fastlagd för omställningen. Efter år 1996 kommer extensivt bete
inte att vara bidragsberättigat enligt EG:s regler för träda.
Konsekvenser för vegetabiliesektorn
Vid ett svenskt EU-medlemskap kommer Sverige att införa ett
trädesprogram i enlighet med EG:s regelverk. Detta innebär att
jordbrukare som önskar få arealbidrag enligt EG:s regler också
måste uppfylla de trädesvillkor som gäller. De jordbrukare som
önskar kvarstå i det svenska omställningsprogrammet skall få
göra detta. Denna mark kan emellertid inte tillgodoräknas som
träda. Någon möjlighet att samtidigt ha mark i det svenska
programmet och i EG:s program skall emellertid inte medges.
Jordbrukare som nu deltar i det svenska omställningsprogrammet
kan utnyttja omställd mark som träda enligt EG:s program under
förutsättning att användningen står i överensstämmelse med EG:s
regler. Ett undantag har medgetts för mark som utnyttjas för
extensivt bete inom ramen för det svenska programmet. Under en
tvåårsperiod kan sådan mark klassas som trädesmark enligt EG:s
program.
I det fall jordbrukare önskar lämna det svenska
omställningsprogrammet för att få EG:s areal- och trädesbidrag
skall återbetalning ske med en viss del av lämnat
omställningsbidrag. För de jordbrukare som inte lämnar det
svenska omställningsprogrammet ställs naturligen inga sådana
krav. Dessa jordbrukare kan emellertid välja att efter den
svenska omställningsperiodens slut ansluta sin mark till EG:s
program. För varaktigt omställd mark inom omställningsprogrammet
som inte kan få arealbidrag enligt EG:s regler, t.ex. skogs- och
våtmarker, bör inget krav på återbetalning ställas. Eftersom
mark i omställningsprogrammet vid ett EU-medlemskap i princip
kommer att ingå i basarealen kan kravet på en varaktig
omställning för sådana marker i detta läge inte upprätthållas.
Ett sådant krav skulle endast leda till att jordbrukare
tvingades att lämna det svenska programmet i förtid. Att
samtidigt ha ett program som kräver en varaktig omställning och
ett annat program som medger att samma arealer kan utnyttjas i
ett årligt trädesprogram kan inte motiveras. I det läge som
uppkommit kommer jordbrukarna i sin planering av
markanvändningen att utgå ifrån de regler som gäller inom EG.
I dag utgör 370 000 ha av svensk åkermark omställd mark.
Trädeskravet för Sverige inom ramen för EG:s
jordbrukspolitiska reform torde bli ca 250 000 ha. De
jordbrukare som anslöt mark till omställningsprogrammet år 1991
fick i genomsnitt ca 9 000 kr per ha. Ett villkor för
omställningsstöd är att jordbrukaren inte producerar produkter
som konkurrerar med befintlig livsmedelsproduktion under
budgetåren 1991/92--1995/96. De som överför omställd mark till
EG:s trädesprogram bör därmed bli återbetalningsskyldiga med ett
belopp som motsvarar den tid som återstår av
omställningsperioden. Vid ett EU-medlemskap den 1 januari 1995
innebär det att återbetalningsskyldigheten uppgår till 3 600 kr
per ha för de marker som anmäldes till omställningsprogrammet år
1991.
EG har beslutat om två väsentliga förändringar för sitt
trädesprogram sedan det infördes sommaren 1992. Dels har man
beslutat höja ersättningen för arealer i trädesprogrammet, dels
har man beslutat om en väsentligt större flexibilitet vad gäller
maximal trädesareal. Det är nu tillåtet att ansluta en större
andel än 15 %. Det innebär att samtliga jordbrukare får full
trädesersättning för mark i träda som inte omfattar större areal
än jordbrukarens odling av övriga arealbidragsberättigade
grödor, dvs. spannmål, proteingrödor och oljeväxter. De
jordbrukare som har haft större areal ansluten till
omställningsprogrammet och som övergår till EG:s träda kan få
trädesersättning för hela den tidigare omställningsarealen. Den
trädesareal som överstiger odlingen av spannmål m.m. får
emellertid en reducerad ersättning som motsvarar ca 70 % av
normal trädesersättning.
Det är viktigt att påpeka att det även fortsättningsvis är
möjligt för jordbrukare att fullfölja omställningsprogrammet
till den 1 juli 1996. Detta är av betydelse för de jordbrukare
som inte har en produktion på omställningsmarken som är
bidragsberättigad inom ramen för EG:s jordbrukspolitik.
Nuvarande användning av omställd mark
I Lantbrukets företagsregister (LBR) redovisas jordbrukarnas
uppgifter om omställningsarealer och vilka åtgärder som
vidtagits på dessa. Enligt LBR uppgick omställningsarealen i
juni 1993 till ca 368 000 ha, en mindre ökning jämfört med år
1992. Huvuddelen av arealen -- drygt tre fjärdedelar -- finns i
södra och mellersta Sveriges slättbygder. Mindre än 4 % av
omställningsarealen ligger i Norrland. Omställningsåtgärder hade
i juni 1993 enligt jordbrukarna genomförts på 53 % av arealen.
Ett år tidigare var andelen 48 %. Omställningsarealen är
emellertid ännu inte godkänd av stödmyndigheten. Den största
delen -- 74 % -- av den åtgärdade arealen används som extensivt
bete. På ca 18 % av den åtgärdade arealen odlas energi- och
industrigrödor eller andra nischgrödor. Resten av den åtgärdade
arealen har i huvudsak skogsplanterats.
Jordbruksutskottet anförde i samband med 1990 års
livsmedelspolitiska beslut (prop. 1989/90:146, bet. JoU25, rskr.
327) att det är av grundläggande betydelse för att
omställningsarbetet skall bli framgångsrikt och för att
jordbruket skall kunna medverka i produktionen av miljövänliga
energiformer att en varaktig marknad skapas för dessa produkter.
Marknaden för t.ex. biobränslen utvecklas hela tiden och därmed
produkterna och teknologin för att utnyttja produkter odlade på
åkermark. För närvarande är marknaden för biobränsle instabil.
Utbudet av skogsflis och importerad bioenergi överstiger för
närvarande efterfrågan. Detta kan komma att begränsa
avsättningsmöjligheterna och prisbilden även för bioenergi
producerad på åkermark. Möjligheterna för biologiska råvaror för
industriella och tekniska ändamål är lovande, men utvecklingen
befinner sig ännu på ett tidigt stadium i de flesta fall.
Det finns emellertid skäl att även fortsättningsvis sträva
efter att finna nya användningsområden för biologiska produkter.
Det gynnar både miljön, det öppna landskapet och den regionala
utvecklingen i framför allt sämre jordbruksbygder. Med hänsyn
till de överskott inom spannmålsodlingen som ännu kvarstår torde
lönsamheten inom den traditionella sektorn också sannolikt
minska på sikt. Det finns därför ett fortsatt behov av att
utveckla nya användningsområden för åkermark. Det finns i detta
sammanhang anledning att understryka att ett medlemskap i EU
medför att väsentligt högre arealbidrag kan lämnas än vad som nu
är fallet i Sverige. Till skillnad från vad som är fallet i
Sverige lämnas dessutom ett högt årligt bidrag för mark som inte
får användas för livsmedelsproduktion. Den sammantagna effekten
av detta bidragssystem torde bli dels att intresset för
skogsplantering av åkermark minskar, dels att odling av
energigrödor etc. stimuleras ytterligare.
Rättviseaspekter
De jordbrukare som redan i dag har vidtagit
omställningsåtgärder och som arbetar med att skapa en marknad
för alternativa produkter såsom bioenergi kommer att ha ett
försprång vid ett EU-medlemskap. Dessa jordbrukare har från
början en strategi och en lämplig användning för den mark som
kommer att beröras av EG:s trädeskrav. Däremot kan jordbrukare
som inte nu aktivt söker alternativ användning för
omställningsmark antas få det svårare att finna lönsamma
alternativ för de arealer som inte får användas för traditionell
livsmedelsproduktion i EU.
Det antyds i vissa sammanhang att den grupp av jordbrukare som
anslöt mark till omställningsprogrammet, men som inte har
vidtagit någon omställningsåtgärd under perioden, har gjort det
fullt avsiktligt och att det har varit ett mycket lönsamt sätt
att använda åkermarken. Å andra sidan anser många av de
jordbrukare som har anslutit mark till omställningsprogrammet
att de tillhör de stora förlorarna, oavsett om de har ställt om
eller inte. De anser att deras intäkt från omställningsstödet
relativt sett har minskat i värde jämfört med odlingen på mark
som inte är ansluten mot bakgrund av att riksdagen har förlängt
inlösengarantin och infört ett arealbidrag. Som regeringen
tidigare har konstaterat har förutsättningarna förändrats i och
med ansökan om ett EU-medlemskap. Mot denna bakgrund och
riksdagens önskemål om en närmare anpassning av det svenska
omställningsprogrammet till EG:s trädesprogram gjorde regeringen
bedömningen våren 1993 att en rimlig avvägning vore att sänka
återbetalningskravet till 2 000 kr per ha, om ingen omställning
genomförs under omställningsperioden men omställningsvillkoren i
övrigt är uppfyllda.
Mot bakgrund av förhandlingsresultatet gör regeringen
bedömningen att kravet på "varaktig" omställning inte kan
upprätthållas vid ett svenskt EU-medlemskap. Kravet bör således
slopas vid ett medlemskap. Jordbrukare bör då dessutom beredas
möjlighet att mot en viss återbetalning lämna omställningen före
den 1 juli 1996.
Motionen
I motion Jo52 (s) yrkande 7 anförs att det finns en lång rad
invändningar mot regeringens förslag och mot den givmildhet mot
jordbrukarna som förslaget präglas av. Man påpekar bl.a. att det
är olämpligt att fatta beslut om stora och ekonomiskt omfattande
förändringar före folkomröstningen om medlemskap i EU. Vidare
framhålls att den föreslagna ordningen innebär att lantbrukare i
vissa fall får betalt två eller t.o.m. tre gånger för att inte
bruka jorden. Enligt motionen bör återbetalningskravet på 3 600
kr per ha endast gälla dem som väljer att avbryta den varaktiga
omställningen. För dem i vänteläge skall, oavsett övergång till
EU:s regler, en viss återbetalning ske. Storleken på denna måste
sättas i relation till det inkomstbortfall som brukaren haft när
han inte producerar på arealen.
Utskottets överväganden
I samband med den utfrågning som utskottet angett ovan
lämnades viss ytterligare information om övergången från det
svenska omställningsprogrammet till EG:s trädesprogram m.m.
Vid ett medlemskap den 1 januari 1995 är de svenska jordbrukarna
berättigade till trädesbidrag och arealbidrag fr.o.m. år 1995.
Ersättningen förskotteras av svenska staten, som i sin tur
kompenseras av EU under år 1996 med motsvarande belopp.
När det gäller återbetalningskravet vill utskottet framhålla
att det givetvis finns åtskilliga aspekter som kan beaktas när
frågan om återbetalning av omställningsstödet skall prövas. Både
statsfinansiella och företagsekonomiska faktorer bör finnas med
i bedömningen, liksom rättviseaspekterna och den
jordbrukspolitiska utvecklingen efter 1990 års reform.
Mångfalden av faktorer som bör beaktas innebär emellertid också
att varje förslag till lösning kan kritiseras från någon eller
några utgångspunkter. Något system som objektivt sett är absolut
rättvist kan knappast uppnås. Enligt utskottets mening ger
regeringens beskrivning en nyanserad bild av situationen, och
utskottet anser regeringens överväganden om återbetalningskravet
vara väl avvägda.
Som framgår av propositionen gäller regeringens bedömning i
denna fråga under förutsättning av ett svenskt medlemskap i EU
den 1 januari 1995. I händelse av ett nej till medlemskap i
folkomröstningen förutsätter utskottet att de i gällande
författningar angivna kraven på varaktighet och återbetalning
m.m. fortsätter att gälla till dess riksdagen i förekommande
fall prövat frågan på nytt.
Det anförda innebär att utskottet avstyrker förslaget om
återbetalning i motion Jo52, i den mån förslaget avviker från
regeringens bedömning.
Socialförsäkringsskyddet och skördeskadeskyddet inom
jordbruket
Propositionen
Statens ansvar för socialförsäkringsskyddet för jordbrukare
upphör den 1 juli 1994. Skördeskadefonden avvecklas helt efter
1994 års skörd.
LRF ges ansvaret att finna en så ekonomiskt gynnsam
socialförsäkringslösning för jordbrukarkollektivet som
fonderingen medger. För ändamålet får disponeras dels ca 520
miljoner kronor som redovisats i proposition 1993/94:100 bil.
10, s. 29, dels medel enligt följande. Ur skördeskadefonden får
fr.o.m. den 1 juli 1994 disponeras 250 miljoner kronor för att
utöka fonderingen till socialförsäkringsskyddet. Medel som finns
kvar i fonden efter 1994 års utbetalningar av
skördeskadeersättningar tillförs skyddet. Omdisponeringen av
medel från skördeskadefonden samt avskaffandet av densamma
medför inte att statens ansvar för skördeskador utökas.
Regeringen skall besluta om nödvändiga förändringar i villkoren
för skördeskadefonden för skördeåret 1994 med hänsyn till den
minskade fonderingen. Lantbrukarnas socialförsäkringsskydd skall
dessutom tillföras jordbrukets disponibla etablerings- och
räntestödsmedel vilka beräknas uppgå till drygt 100 miljoner
kronor.
Statens jordbruksverk skall tillförsäkras insyn i
förvaltningen av de medel som avsätts för
socialförsäkringsskyddet.
Motionen
I motion Jo50 (nyd) framhålls att lantbrukare bör betraktas
som andra småföretagare och att de inte bör särbehandlas i fråga
om socialförsäkringsskyddet. De medel som avsatts för
jordbrukets ändamål bör överföras till branschen. Däremot bör
inga nya medel anvisas. Följaktligen yrkar motionären att
riksdagen avslår förslaget om att tillföra jordbruket 100
miljoner kronor. Vidare anförs att det är otillfredsställande
att propositionen är otydlig i den del som gäller det angivna
beloppet, som redovisats på olika sätt i budgetpropositionen
resp. i den nu aktuella propositionen.
Utskottets överväganden
Utskottet erinrar om att regeringen i budgetpropositionen
föreslog att 100 miljoner kronor av budgetmedel skulle anvisas
engångsvis för budgetåret 1994/95 för att möjliggöra vissa
förändringar i socialförsäkringsskyddet. Detta framgår av bilaga
10 s. 29 till budgetpropositionen. Riksdagen har anvisat detta
belopp som ett delbelopp inom anslaget Stöd till
avbytarverksamhet m.m. (1993/94:JoU13).
I den nu aktuella propositionen föreslår regeringen att
jordbrukarkollektivet utöver medel som angavs i
budgetpropositionen får disponera 250 miljoner kronor ur
skördeskadefonden och ytterligare ett belopp av jordbrukets
disponibla etablerings- och räntestödsmedel som beräknas till
drygt 100 miljoner kronor. Av propositionen framgår således att
det inte rör sig om samma belopp som de nyss angivna 100
miljoner kronorna av budgetmedel och att motion Jo50 i denna del
grundas på en missuppfattning angående de båda beloppen. Den
summa som nämns i proposition 236 härrör från en uppgörelse
mellan staten och jordbruksnäringen från tiden före 1990 års
livsmedelspolitiska reform. I dessa överläggningar fastställdes
regelmässigt ett totalt kompensationsbelopp för jordbruket som
fördelades på prishöjningar och vissa andra åtgärder. Vid några
tillfällen avstod jordbruksnäringens representanter från
prishöjningar och disponerade i stället motsvarande medel som
ränte- och etableringsstöd till jordbrukare. Enligt reglerna för
dessa stödformer skulle viss återbetalning ske. När stödet
återbetalas av enskilda jordbrukare redovisas medlen som
jordbrukets disponibla etablerings- och räntestödsmedel och
anses fortfarande utgöra jordbrukets medel.
Utskottet vill dessutom understryka att regeringens förslag om
disposition av jordbrukets disponibla etablerings- och
räntestödsmedel bygger på en ömsesidig överenskommelse med
jordbrukarkollektivet. Om förslaget avslås i denna del torde
resultatet bli att överenskommelsen faller och frågan om
överföring av ansvaret för socialförsäkringsskyddet till
jordbruksnäringen måste prövas på nytt. Riksdagen har emellertid
i samband med budgetbehandlingen godkänt första ledet i denna
överenskommelse genom att anvisa medel för att möjliggöra
övertagandet (se 1993/94:JoU13 s. 17). Om överenskommelsen
faller måste staten behålla sitt ansvar för
socialförsäkringsskyddet under ytterligare minst ett budgetår.
Resultatet kan å ena sidan bli en besparing för statskassan som
motsvarar tidigare anvisat engångsbelopp. Samtidigt måste
riksdagen emellertid anvisa ytterligare medel för att täcka
kostnaderna för ett bibehållet statligt huvudmannaskap för
försäkringsskyddet. Den kostnaden kan beräknas till 120 miljoner
kronor.
Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens förslag och
avstyrker motion Jo50.
Fristående motioner om vissa jordbrukspolitiska frågor
Utskottets överväganden
Utskottet behandlar i detta sammanhang ett antal
motionsyrkanden från allmänna motionstiden 1994 som i huvudsak
berör stödet till jordbruket i norra Sverige eller framhåller
jordbrukets betydelse för vissa län eller regioner i landet.
De motioner som gäller Norrlandsstödet är till en del
tillgodosedda och i övrigt delvis inaktuella. När det gäller
motioner om stödområdesindelningen hänvisar utskottet till att
riksdagen regelmässigt inte går in på sådana frågor som tillhör
regeringens och Jordbruksverkets ansvarsområden. I sammanhanget
bör nämnas att förhandlingarna om jordbrukets villkor vid ett
EU-inträde i huvudsak slutförts den 1 mars 1994 (se även
1993/94:JoU22). Förhandlingsresultatet innebär bl.a. att större
delen av det norra stödområdet får status som
bergsjordbruksområde och att resten av stödområdet blir
klassificerat som mindre gynnat område (LFA). Detta möjliggör en
EU-delfinansierad stödgivning. För att täcka det återstående
stödbehovet inom mjölk- och köttproduktionen samt stödja de
produktionsgrenar som inte omfattas av LFA-stödet får Sverige
möjlighet att lämna ett nationellt stöd till nordligt jordbruk
som omfattar stödområdet t.o.m. stödområde 3. EG:s särskilda
miljöstöd, som tillkom vid reformeringen av den gemensamma
jordbrukspolitiken (CAP), skall kunna användas för att bemöta de
specifika problemen för jordbruket i norra Sverige. Beträffande
LFA-områden i södra och mellersta Sverige uppges att Sverige
uppnått ett acceptabelt resultat. Skogsbygderna och större delen
av mellanbygderna i södra och mellersta Sverige kommer att
definieras som LFA-områden. Regeringen har förutsatt att stödet
t.ex. kommer att omfatta stora delar av Öland och hela Gotland.
Den exakta avgränsningen är ännu inte klar, och beslut i frågan
kan fattas av EG-kommissionen först efter ett svenskt
EU-inträde. Utskottet utgår således från att det i och med ett
inträde i EU kan komma att öppnas möjligheter för Sverige att
justera gränserna för stödområden.
Utskottet vill i detta sammanhang också hänvisa till att
regeringen nyligen framlagt en proposition om regionalpolitiken
(prop. 1993/94:140), där bl.a. frågor om landsbygdsutveckling
och jordbrukets betydelse för landsbygdens tillväxtmöjligheter
behandlas utförligt.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo202, Jo205,
Jo206, Jo218, Jo220 yrkande 3, Jo222, Jo223 yrkande 3, Jo225
yrkande 2, Jo226 yrkande 1, Jo233 yrkande 10, N247 yrkande 2 och
N283 yrkande 20, allt i den mån motionerna inte blivit
tillgodosedda.
Yrkande 4 i motion Jo220 om utökad användning av medel för
forskning om bioenergi avstyrks med hänvisning till att den typ
av forskning som anges i motionen bör ske inom ramen för den
traditionella lantbruksforskningen.
Frågan om en nedre arealgräns för potatisstödet enligt motion
Jo229 bör behandlas i samband med regeringens fortsatta
utredningsarbete rörande den närmare utformningen av
Norrlandsstödet. Motionen bör inte föranleda någon åtgärd i
detta sammanhang.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande kritik mot regeringens hantering av
propositionsarbetet
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo52 yrkande 1,
2. beträffande Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin
i norra Sverige
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1993/94:Jo47 yrkande 1 och 1993/94:Jo52
yrkande 3 till Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i
norra Sverige för budgetåret 1994/95 under nionde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag på 995 000 000 kr,
res. (s)
3. beträffande dikostöd och stöd till bär- och
grönsaksodling
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Jo47 yrkande
2, 1993/94:Jo48 yrkande 2, 1993/94:Jo49 yrkande 4 och
1993/94:Jo52 yrkandena 5 och 6 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
4. beträffande vissa övriga frågor om Norrlandsjordbruket
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo48 yrkande 1,
1993/94:Jo49 yrkandena 1--3, 1993/94:Jo51, 1993/94:Jo52
yrkandena 2 och 4 och 1993/94:Jo53,
res. (s)
men. (v)
5. beträffande återbetalning av omställningsstöd
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo52 yrkande 7,
6. beträffande skördeskadeskyddet
att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om en avveckling
av skördeskadeskyddet (avsnitt 5 delvis),
7. beträffande socialförsäkringsskydd
att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Jo50 godkänner vad
regeringen anfört om dispositionen av medel för ett
socialförsäkringsskydd för jordbrukare (avsnitt 5 delvis),
8. beträffande fristående motioner om Norrlandsstödet m.m.
I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar
Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s), Bengt
Rosén (fp), Åke Selberg (s), Inge Carlsson (s), Mona Saint Cyr
(m), Kaj Larsson (s), Dan Ericsson i Kolmården (kds), Ulla
Pettersson (s), Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Stina
Gustavsson (c) och Christer Windén (nyd).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige
m.m. (mom. 2 och 4)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge
Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson och Sinikka Bohlin (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med "Vad utskottet" och på s. 11 slutar med "yrkande 3"
bort ha följande lydelse:
Som framgår av motion Jo52 innebär regeringens förslag
försämrad lönsamhet för det norrländska jordbruket, bl.a. mot
bakgrund av att kobidraget minskat och inlösenpriset för
spannmål höjts. Det löfte riksdagen gav till det norrländska
jordbruket år 1990 var att den livsmedelspolitiska reformen inte
fick leda till försämrad lönsamhet. Enligt utskottets mening ger
regeringens material om beräkningsgrunderna vid handen att man
underskattar kostnaderna för att upprätthålla lönsamheten i det
norrländska jordbruket. Regeringen bör därför återkomma till
riksdagen med en mer utförlig redovisning på denna punkt. Detta
bör ges regeringen till känna. Med hänsyn till den osäkerhet som
föreligger bör riksdagen redan nu anvisa ytterligare medel för
att höja nivån på Norrlandsstödet i enlighet med motionens
yrkande om ytterligare 50 miljoner kronor för detta ändamål.
Utskottet delar också motionärernas uppfattning att det behövs
en precisering av hur det framtida stödet till
Norrlandsjordbruket skall utformas och fördelas. Vid ett
eventuellt medlemskap i EU måste prisstödet frångås. Regeringen
har i samband med presentationen hävdat att någon form av
produktionsanknytning även i fortsättningen skall upprätthållas.
Utskottet anser att regeringen snarast bör återkomma till
riksdagen med en mer utförlig redovisning i denna fråga.
Utskottet föreslår således att riksdagen med anledning av
motion Jo52 yrkandena 2, 3 och 4 dels anvisar ytterligare 50
miljoner kronor under anslaget, dels som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om ytterligare
redovisningar m.m.
Motionerna Jo47 yrkande 1 och Jo51 avstyrks i den mån de inte
tillgodoses genom detta ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 2 och 4 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin
i norra Sverige
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1993/94:Jo52 yrkande 3 och med avslag på motion 1993/94:Jo47
yrkande 1 till Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i
norra Sverige för budgetåret 1994/95 under nionde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag på 1 045 000 000 kr,
4. beträffande vissa övriga frågor om
Norrlandsjordbruket
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo52 yrkandena 2
och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört samt avslår motionerna 1993/94:Jo48 yrkande 1,
1993/94:Jo49 yrkandena 1--3, 1993/94:Jo51 och 1993/94:Jo53,
Särskilda yttranden
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge
Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson och Sinikka Bohlin (alla
s) anför:
1. Regeringens hantering av propositionsarbetet
I samband med behandlingen av budgetpropositionen uttalade en
majoritet av utskottet en kritisk syn på regeringens hantering
av budgetarbetet på jordbrukets område. Kritiken kvarstår, men
vi avstår av formella skäl från att i detta sammanhang reservera
oss till förmån för vår motion Jo52 yrkande 1.
2. Stöd till bär- och grönsaksodling
Utskottet ansluter sig i betänkandet till vårt krav på ett
särskilt stöd till bär och grönsaker i norra Sverige. Utskottet
godtar även det av oss föreslagna beloppet på 3 miljoner såsom
varande rimligt, men anser att det bör tas ur befintlig ram. Det
hade varit önskvärt med en med tre miljoner utökad ram för detta
ändamål, men vi nöjer oss för närvarande med att markera vår
uppfattning genom detta särskilda yttrande.
3. Omställningsstödet
Efter diverse efterforskning och efter en av oss
socialdemokrater föreslagen utfrågning av jordbruksministern med
flera, framgår det att kravet på en återbetalning av
omställningsstöd för perioden 1991 till 1/1 1995 icke är
förenlig med de villkor som 1990 års reform innehöll. Vi
beklagar detta, men vill vidhålla den ingångna uppgörelsen. Vi
vill dock understryka att det nu liggande förslaget enbart
gäller under förutsättning av ett svenskt medlemskap i EU.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Jan Jennehag (v) anför:
Vissa övriga frågor om Norrlandsjordbruket (mom. 4)
Som anförs i motion Jo49 måste ytterligare utredningsinsatser
göras angående Norrlandsstödet när förhandlingsresultatet om ett
EU-medlemskap kunnat analyseras närmare. Det måste också finnas
en rimlig beredskap inför ett nej i den kommande
folkomröstningen. Ett sådant utslag kommer att ändra
förutsättningarna på en rad olika politikområden. Regeringen
måste givetvis ta denna situation i beräkningen i det fortsatta
arbetet på det jordbrukspolitiska området.
Förhandlingsresultatets effekter på stödformerna är i många
fall oklara. Inte minst gäller det för produktionen av kött från
get och killing, som har större betydelse för jordbruket i norra
Sverige än i södra Sverige. Som anförs i motionen bör de
beräkningsgrunder som gäller för får och lamm även gälla denna
produktion.
Frågorna om ett särskilt stöd för bär- och grönsaksodling i
norra Sverige bör utredas skyndsamt. Däremot påverkas inte
behovet av en elitplantstation i norra Sverige av ett medlemskap
i EU. Någon utredning av detta skäl behövs därför inte. I
enlighet med motionen bör SLU:s forskningsstation i Öjebyn
omvandlas till en elitplantstation för trädgårdsväxter med samma
status som elitplantstationen i Balsgård och Skåne.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
4 borde ha hemställt:
4. beträffande vissa övriga frågor om Norrlandsjordbruket
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo49 yrkandena
1--3 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts
samt lämnar motionerna 1993/94:Jo48 yrkande 1, 1993/94:Jo51,
1993/94:Jo52 yrkandena 2 och 4 och 1993/94:Jo53 utan vidare
åtgärd,