Jordbruksutskottets betänkande
1993/94:JOU16

Bättre kontroll över miljöfarligt avfall


Innehåll

1993/94
JoU16

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas proposition 1993/94:110 om bättre
kontroll över miljöfarligt avfall. Vidare behandlas 14
motionsyrkanden väckta med anledning av propositionen. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag om riktlinjer beträffande
åtgärder för att samla in och ta hand om kvicksilver i uttjänta
varor. Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1985:426) om kemiska produkter. Samtliga
motionsyrkanden avstyrks.
Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande och en
meningsyttring.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Enligt regeringens bedömning måste kontrollen av hanteringen
av miljöfarligt avfall skärpas, bl.a. i fråga om
tillståndspliktens utformning. Regeringen föreslår vidare vissa
riktlinjer beträffande åtgärder för att samla in och ta hand om
kvicksilver i uttjänta varor.
Vidare föreslås att 13 § lagen (1985:426) om kemiska
produkter upphävs.
Lagförslaget fogas som bilaga till detta betänkande.

Motioner

1993/94:Jo16 av Jan Jennehag m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att förändra miljöskyddslagstiftningen så
att den blir effektivare i skyddet av miljön,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att samhället skall ha kvar inflytande
över det miljöfarliga avfallet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att producentansvaret skall gälla för en
produkts hela kretslopp,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om klassifikation av miljöfarligt avfall.
1993/94:Jo17 av Per Olof Håkansson och Ines Uusmann (s) vari
yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär ett klarläggande av
ansvarsfrågorna för omhändertagandet av miljöfarligt avfall från
hushållen i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av en
omställning från särlagstiftning för avfall/miljöfarligt avfall
m.m. i enlighet med vad som anförts i motionen.
1993/94:Jo18 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behov av återvinning av kvicksilver,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om pantsystem för kvicksilverhaltiga lampor
och lysrör.
1993/94:Jo19 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om materialbalanser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ett nytt regelsystem för
hantering av kemikalier,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om producentansvar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett nordiskt samarbete,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om krematoriernas kvicksilverutsläpp.
1993/94:Jo20 av Max Montalvo (nyd) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att kvicksilver skall återvinnas.

Utskottet

Inledning
MFA-utredningen lämnade i maj 1992 sitt principbetänkande
Miljöfarligt avfall -- Ansvar och riktlinjer (SOU 1992:45). I
december 1992 lämnade utredningen sitt slutbetänkande
Miljöfarligt avfall -- nya regler (SOU 1992:141). En miljöriktig
hantering av miljöfarligt avfall förutsätter enligt utredningen
bl.a. klart definierade ansvarsområden för kommuner och
näringsliv. Sammanfattningsvis föreslås skärpt kontroll över
hanteringen av miljöfarligt avfall och att ansvarsfördelningen
vid hanteringen tydliggörs. Tillståndsplikten enligt
förordningen om miljöfarligt avfall bör utvidgas till att
omfatta alla som mellanlagrar, behandlar eller slutligt
omhändertar sådant avfall. Tillstånden bör tidsbegränsas. Den
kommunala transportskyldigheten avseende miljöfarligt avfall
föreslås avskaffad. Tillstånden till transport av miljöfarligt
avfall bör tidsbegränsas.
Statens naturvårdsverk har haft regeringens uppdrag att utreda
och föreslå lämpliga åtgärder för att åstadkomma ett
miljöriktigt omhändertagande av kvicksilverhaltiga varor och
produkter när dessa tjänat ut. Uppdraget redovisades i februari
1993 med rapporten 4177 Avvecklingen av våra dolda
kvicksilverlager.
Kontrollen över miljöfarligt avfall m.m.
Propositionen
Enligt regeringen måste kontrollen över hanteringen av
miljöfarligt avfall skärpas. Tillståndsplikt skall införas för
all hantering av miljöfarligt avfall. Vidare föreslås att det
kommunala bortforslingsansvaret för miljöfarligt avfall
avskaffas. Huvudregeln att det är kommunen som skall sörja för
bortforsling av miljöfarligt avfall kan enligt regeringen i viss
utsträckning uppfattas som hämmande på konkurrensen. Den kan
också förväntas försvåra regionala eller riksomfattande insatser
för insamling av någon bestämd typ av avfall eller åtgärder
riktade mot någon speciell typ av företag. Enligt regeringen
kräver dessa förslag förordningsändringar.
Vidare föreslås att bemyndigandet i 13 § lagen (1985:426) om
kemiska produkter att meddela föreskrifter om behandlingsmonopol
för miljöfarligt avfall upphävs.
Motionerna
Enligt motion Jo16 (v) är den absolut viktigaste frågan när
det gäller miljöfarligt avfall hur samhället i framtiden skall
kunna styra varuproduktionen mot varor som inte ger miljöfarligt
avfall i slutet av produktens livstid. En annan viktig uppgift
är att på bästa sätt omhänderta det avfall som redan finns och
som kommer att uppstå när nya produkter kasseras och blir
avfall. För att successivt minska mängden miljöfarligt avfall i
Sverige och anpassa producentansvaret till att också omfatta en
större del av varuproduktionen bör följande åtgärder vidtas.
Miljöskyddslagstiftningen bör förändras så att den på ett mer
effektivt sätt skyddar miljön. Vid tillståndsprövning för
processutsläpp m.m. skall produkterna, med tillämpning av
substitutionsprincipen, även prövas med avseende på deras
framtida avfallsegenskaper (yrkande 1). Vidare framhålls i
motionen att samhället bör ha kvar ett inflytande över
slutbehandlingen av det miljöfarliga avfallet (yrkande 2). Ett
utvecklat producentansvar måste innebära att den ursprungliga
producenten har ett ansvar för produkten från vaggan till
graven. Producentansvaret skall således gälla för en produkts
hela kretslopp (yrkande 3). Klassifikationen av miljöfarligt
avfall måste förtydligas och omprövas kontinuerligt (yrkande 4).
I motion Jo17 (s) konstateras att utvecklingen när det gäller
hanteringen av avfall från hushållen går mot en tidigt etablerad
och ökad separering. Då hushållsavfallet hålls oseparerat torde
det inte kunna ifrågasättas att det är kommunen som har ansvaret
för insamling och behandling. När separering sker är detta inte
lika självklart. Enligt motionärernas uppfattning är det dock
alltid kommunen, i sin roll som ställföreträdare för hushållen,
som har behandlingsansvaret för den beståndsdel i
hushållsavfallet som utgörs av miljöfarligt avfall. Regeringen
bör anmodas att klarlägga ansvarsfrågorna när det gäller
omhändertagandet av miljöfarligt avfall från hushållen (yrkande
1). Vidare yrkas att möjligheterna att frångå nu gällande
särlagstiftning för miljöfarligt avfall utreds. Avfallet bör ses
som ett stadium för en produkt eller ämne och lagstiftningen bör
utformas från ett helhetsperspektiv. Möjligheterna att angripa
avfallsproblemet utifrån ämnets eller produktens farlighet mer
generellt bör analyseras. Hanteringen av avfall bör grundas på
definierad farlighet (yrkande 2). Enligt motion Jo19 (s) har
kostnaden för omhändertagande av miljöfarligt avfall hittills
varit låg i Sverige. Därför kan man befara att transport av
farligt avfall styrs mot svenska dotterföretag från länder med
strängare lagstiftning. Bestämmelserna måste därför skärpas.
Detta sker lämpligen genom att alla företag tvingas redovisa en
materialbalans i samband med tillståndsgivningen för företaget.
Materialbalansen bör utvisa flöde, lagerhållning, återvinning,
eventuella restprodukter, osv. (yrkande 1). Vidare bör
möjligheterna att även i fortsättningen angripa och lösa
problemen när det gäller det miljöfarliga avfallet utifrån ett
renodlat avfallsperspektiv analyseras. Det kan vara nödvändigt
att bygga upp ett regelsystem som tar sikte på ämnets eller
produktens generella farlighet (yrkande 2). Producentansvaret
måste bli tydligare och förenas med straffansvar. För
miljöfarliga komponenter i produkter bör producentansvaret
utvecklas så att den som introducerar produkten på marknaden
blir ekonomiskt ansvarig för avfallet (yrkande 3). På senare tid
har vissa klarlägganden kommit beträffande regelverket inom EU
för miljöfarligt avfall. Ett bärande motiv tycks vara att
närhetsprincipen prioriteras. Gränsöverskridande transporter av
miljöfarligt avfall skall i princip inte tillåtas om det inom
landet finns tillgänglig behandlingskapacitet. Enligt
motionärerna kräver en miljömässigt bra hantering av
miljöfarligt avfall ofta större volymer, och ett nordiskt
samarbete är därför nödvändigt. Det får förutsättas att ett
sådant samarbete inte kommer i konflikt med EU:s närhetsprincip.
Möjligheterna att vidmakthålla, utveckla och driva en
miljöriktig svensk/nordisk behandlingskapacitet bör analyseras
(yrkande 4).
Utskottets överväganden
Utskottet gör samma bedömning som regeringen när det gäller
behovet av förstärkt kontroll över hanteringen av det
miljöfarliga avfallet. Miljöfarligt avfall är restprodukter och
annat avfall som på grund av sitt innehåll av farliga
komponenter eller ämnen måste transporteras och behandlas på ett
säkert sätt. För att få en fullständig kontroll över flödena och
mängderna av det miljöfarliga avfallet krävs det en mer
detaljerad och överblickbar reglering än den som finns i dag.
Det är nödvändigt att hanteringen av det miljöfarliga avfallet
kan styras och kontrolleras i alla led. Producenter och övriga
innehavare av miljöfarligt avfall bör ha ansvaret för att det
miljöfarliga avfallet endast lämnas till den som har tillstånd
att motta denna typ av avfall samt att endast transportörer med
särskilt tillstånd utnyttjas. Det anförda innebär enligt
utskottets mening ökade möjligheter att stärka samhällets
inflytande över hanteringen av det miljöfarliga avfallet. Enligt
utskottets bedömning bör syftet med motion Jo16 (v) yrkande 2
med det anförda i allt väsentligt kunna anses tillgodosett.
Yrkandet påkallar således ingen ytterligare riksdagens åtgärd.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1985:426) om kemiska produkter.
När det gäller ett förändrat regelsystem för hantering av
miljöfarligt avfall och kemikalier vill utskottet utöver vad som
anförts ovan framhålla följande. De övergripande målen på
avfallsområdet är att minska avfallsmängderna och avfallets
farlighet. Det avfall som ändå uppkommer skall återanvändas
eller återvinnas i så stor utsträckning som möjligt eller
omhändertas på ett från miljösynpunkt riktigt sätt. Inriktningen
mot både avfallsminimering och förbättrat omhändertagande kräver
utveckling av nya metoder och synsätt inom hela kedjan. Allt
ifrån projektering/design, råvaruleveranser, produktion,
distribution, handel, förbrukning och avfallshantering måste
förändras. Detta fordrar medverkan av nya aktörer, andra och
bättre anpassade angreppssätt, differentiering samt
specialisering. Det traditionella synsättet med en speciell
avfallshantering som en sista länk i kedjan måste bytas mot i
alla led integrerade åtgärder inriktade på att förebygga
uppkomst av avfall respektive att förbereda och genomföra bästa
möjliga omhändertagande av det avfall som inte kan undvikas. En
viktig del i denna utvecklingsprocess utgör arbetet med s.k.
riskbegränsning där ämnen eller varu- och produktgrupper som i
första hand bör bli föremål för särskilda riskbegränsande
åtgärder identifieras. I 1991 års miljöpolitiska beslut
presenterades 13 ämnen, som förekommer i ett mycket stort antal
produkter  och varor, för vilka avvecklingsplaner eller
riskbegränsningsplaner tagits fram. I riksdagens
kretsloppsbeslut våren 1993 ställs krav på
riskbegränsningsplaner för 25--30 nya ämnen inom en
femårsperiod.
Utskottet delar synpunkterna i motionerna Jo17 yrkande 2 och
Jo19 yrkande 2 så till vida att utgångspunkten för regleringen
av hanteringen och omhändertagandet av en produkt/avfall alltid
måste vara att särskilda föreskrifter behövs från miljö- och
hälsoskyddssynpunkt. Bestämmelserna måste även vara så
heltäckande som möjligt. En uppenbar svårighet vid all
riskbegränsning, så även när det gäller miljöfarliga
produkter/avfall, är att uppskatta risken med ett visst kemiskt
ämne eftersom exponeringen är varierande beroende på
tillämpning. En kemikalie som ingår i en produkt blir kanske
skadlig först när produkten blir avfall. Beroende på hantering
av produkten eller avfallet kommer exponeringen att vara olika.
Den skärpning av kontrollen som regeringen nu redovisat bör
enlig utskottets mening kunna förbättra möjligheterna att
effektivisera vårt nuvarande regelsystem för hantering av
miljöfarliga produkter/avfall. Vidare bör arbetet med
framtagandet av riktlinjer för risknivåer baserade på hälso- och
miljöeffekter och exponering kunna ge nödvändigt underlag för
det fortsatta riskbegränsningsarbetet. I detta sammanhang bör
även nämnas att ett förslag till ny miljöbalk, där de centrala
lagarna på hälsoskydds- och miljöområdet samordnas, för
närvarande förbereds inom regeringskansliet. Avslutningsvis kan
konstateras att det råder stor enighet om att det krävs
långtgående förändringar om vi skall närma oss en ekologiskt
hållbar utveckling. Detta kan nås bara genom begränsning av
kemikalieanvändningen, återanvändning och återvinning. En
skärpning av kontrollen i enlighet med regeringens förslag och
en successiv höjning av ambitionsnivån när det gäller arbetet
för att begränsa kemikalieanvändningen förbättrar möjligheterna
att tillgodose skärpta krav beträffande hanteringen av det
miljöfarliga avfallet. Därmed bör även syftet med motionerna
Jo17 (s) yrkande 2 och Jo19 (s) yrkande 2 i allt väsentligt
kunna tillgodoses. Yrkandena påkallar därför inte någon
riksdagens vidare åtgärd.
Vissa ämnen och restprodukter klassificeras som miljöfarligt
avfall enligt förordningen (1985:841) om miljöfarligt avfall. En
mer detaljerad klassificering anges i den s.k. vägledande
förteckning som Statens naturvårdsverk ger ut. Utskottet finner
ingen avgörande skillnad mellan de synpunkter som framförts i
motion Jo16 yrkande 4 och nuvarande system för klassifikation av
miljöfarligt avfall. Utskottet förutsätter att regeringen och
berörda myndigheter noga följer utvecklingen på detta område.
Nämnas kan bl.a. att klassificeringen av miljöfarligt avfall
fortlöpande revideras. På sikt planeras även ett nytt
klassifikationssystem för sådant avfall som avses att anpassas
till det klassificeringsarbete som bedrivs internationellt. Mot
bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motion Jo16 (v)
yrkande 4.
Med hushållsavfall avses enligt 1 § renhållningslagen
(1979:596) avfall och orenlighet som härrör från hushåll och
därmed jämförligt avfall. Enligt 4--5 §§ renhållningslagen skall
varje kommun svara för att hushållsavfall inom kommunen forslas
till behandlingsanläggning i den utsträckning som behövs för att
tillgodose såväl hälsoskydds- och miljövårdskrav som enskilda
intressen. Vidare svarar kommunen för att hushållsavfallet från
kommunen slutligt omhändertas. Från det kommunala ansvaret
undantas avfall som omfattas av föreskrifter om producentansvar
(6 b §).
Miljöfarligt avfall som ingår som en beståndsdel i
hushållsavfall eller härrör från sådant avfall omfattas således
av det kommunala hanteringsansvaret. De av regeringen redovisade
förslagen beträffande kontrollen av det miljöfarliga avfallet
innebär härvidlag ingen förändring. Mot bakgrund härav föreslår
utskottet att motion Jo17 (s) yrkande 1 lämnas utan vidare
åtgärd.
När det gäller det nordiska samarbetet och en gemensam
behandlingskapacitet för det miljöfarliga avfallet vill
utskottet anföra följande. Som framhålls i motion Jo19 yrkande 4
går utvecklingen för omhändertagande av miljöfarligt avfall mot
en alltmer specialiserad återvinning och behandling. Flödena kan
ibland bli alltför små för att möjliggöra en från miljösynpunkt
lämplig hantering. Sådant omhändertagande kräver ofta stora
volymer, och här kan det nordiska samarbetet vara av avgörande
betydelse. De regler som Sverige har infört för tillämpning av
Baselkonventionen innebär bl.a. att Naturvårdsverket får meddela
exporttillstånd för destruktion av miljöfarligt avfall endast om
Sverige saknar teknisk kapacitet eller förmåga att själv ta hand
om avfallet på ett riktigt sätt. Norges och Finlands reglering
med anledning av Baselkonventionen har tagit större hänsyn till
den artikel i konventionen som betonar betydelsen av att
avfallsanläggningens effektivitet tillmäts betydelse vid
bedömning av om gränsöverskridande transport av avfall bör kunna
komma i fråga. Som framhålls i propositionen kan ifrågasättas
om en sådan strikt föreskrift som den svenska i alla hänseenden
är den som bäst gynnar miljön. Regeringen har för avsikt att se
över förordningen (1992:918) om export och import av farligt
avfall i berört hänseende i syfte att åstadkomma en mer likartad
reglering i de nordiska länderna. I nordiska sammanhang deltar
Sverige i det kemikaliearbete som sker inom ramen för Nordiska
rådet. Insatserna är koncentrerade till huvudområdena
giftighetsaspekter, substitution och bekämpningsmedel. När det
gäller området giftighetsaspekter är arbetet fördelat på ett
flertal olika verksamheter. Nämnas kan bl.a. kriterier för
klassificering av  miljöfarliga ämnen i mark, kriterier för
miljöfarlighetsklassificeringar av sammansatta produkter samt
klassificering av hälso- och miljöfarliga ämnen. Genom det
nordiska samarbetet beträffande kemikaliekontrollen förbättras
möjligheterna att minska avfallsmängderna och avfallets
farlighet. Detta har även betydelse för arbetet med att
vidmakthålla och utveckla en nordisk behandlingskapacitet för
det miljöfarliga avfallet. Enligt utskottets bedömning är syftet
med motion Jo19 (s) yrkande 4 med det anförda i allt väsentligt
tillgodosett. Yrkandet påkallar således ingen ytterligare
riksdagens åtgärd.
I samband med 1993 års beslut om riktlinjer för en
kretsloppsanpassad samhällsutveckling uttalade riksdagen sitt
stöd för regeringens förslag till riktlinjer för industrins
anpassning till kretsloppssamhället (1992/93:JoU14, rskr. 344).
Jordbruksutskottet framhöll härvid bl.a. att omställningen till
ett kretsloppssamhälle kommer att ställa stora krav på den
tillverkande industrin som måste ställa om sin produktion till
mer miljöanpassade produkter som klarar att ingå i ett
kretslopp. Avfallsströmmarna måste vändas så att materialet i
sorterat och användbart skick kan flöda tillbaka till
produktionen som insatsvaror för ny produktion eller återgå till
naturens kretslopp. En analys av behovet av kretslopp bör ske
med utgångspunkt i olika materialslag. Livscykelanalys för en
produkt kan här vara ett mycket värdefullt redskap i arbetet med
att identifiera olika varors miljöpåverkan från råvaruuttag till
avfallsled. Därmed kan också de praktiska lösningarna, och
styrmedlen för att åstadkomma dessa lösningar, utformas olika
för olika varugrupper. Vidare framhölls att arbetet för att
åstadkomma varor som inte skadar hälsa och miljö och som i
möjligaste mån kan ingå i ett kretslopp måste bedrivas av de
företag som producerar varorna. I detta sammanhang
uppmärksammades att industrins intresseorganisationer påbörjat
detta arbete och bl.a. antagit principer för hur näringslivet
bör agera för att bidra till en god miljö. Arbetet omfattar
bl.a. utveckling av metoder för livscykelanalyser och
materialbalanser. Härutöver kan nämnas att Naturvårdsverket
har regeringens uppdrag att i samråd med berörda myndigheter och
industri utarbeta förslag med inriktning på heltäckande analyser
av materialflöden. Utskottet konstaterar för sin del att arbetet
med industrins kretsloppsanpassning pågår och att resultatet kan
förväntas ge ökade möjligheter att i allt väsentligt tillgodose
motion Jo19 (s) yrkande 1. Motionen avstyrks därmed i berörd
del.
Som anförts ovan har riksdagen uttalat sitt stöd för vissa
riktlinjer när det gäller industrins anpassning till
kretsloppssamhället. Vidare har riksdagen godkänt förslag om ett
stegvis införande av ett producentansvar. Den allmänna ramen för
detta producentansvar fastställs genom de ambitioner och mål som
gäller för miljöpolitiken. När det gäller avfallet är den
övergripande målsättningen att avfallets volym och innehåll av
farliga ämnen skall begränsas och att behandlingen av det avfall
som ändå uppkommer skall förbättras. Huvudansvaret för att målen
uppnås ligger inom systemet med producentansvar på den som
tillverkar, importerar eller säljer varor. Om ett
producentansvar utkrävs skall det i största möjliga utsträckning
vara förbundet med en möjlighet att påverka kostnaderna för
avfallshanteringen. Endast i undantagsfall skall producenten
åläggas endast ett ekonomiskt ansvar. Nya produktgrupper och
varuområden skall successivt anges för producentansvar. Detta
arbete drivs och samordnas av den s.k. Kretsloppsdelegationen.
Enligt utskottets mening föreligger en betydande samstämmighet
mellan å ena sidan den av riksdag och regering eftersträvade
ambitionsnivån på detta område och å andra sidan de krav som
förs fram i motionerna Jo16 (v) yrkande 3 och Jo19 (s) yrkande
3. Syftet med motionerna kan därmed i allt väsentligt anses
tillgodosett. Yrkandena påkallar ingen ytterligare riksdagens
åtgärd.
Som utskottet redovisat ovan har regeringen för avsikt att
under våren förelägga riksdagen ett förslag till ny samordnad
miljöskyddslagstiftning. Utskottet är därför inte berett att med
anledning av det i motion Jo16 yrkande 1 framförda kravet
beträffande en förändrad miljöskyddslagstiftning föreslå något
uttalande från riksdagens sida. Utskottet avstyrker motion Jo16
(v) yrkande 1.
Åtgärder för en miljöriktig hantering av kvicksilver m.m.
Propositionen
För att begränsa skadorna på Sveriges miljö av kvicksilver bör
enligt regeringen inte bara vidtas åtgärder internationellt och
nationellt som minskar nyanvändning. Också kvicksilver som finns
utspritt i samhället i varor och produkter bör samlas in
effektivt och tas om hand säkert. Effektivare insamling av
uttjänta varor och produkter innehållande kvicksilver bör komma
till stånd genom ett särskilt åtgärdsprogram. Regeringen avser
att ge Statens naturvårdsverk i uppdrag att i samverkan med
andra berörda myndigheter, näringslivsorganisationer och
kommunerna påbörja arbetet med ett sådant program. Enligt
regeringens bedömning  måste särskilda ekonomiska incitament
utformas för att åstadkomma insamling, transport, behandling och
slutligt omhändertagande även av andra kvicksilverhaltiga varor
och produkter än de som det för närvarande finns etablerade
insamlingssystem för.
Kvicksilverhaltiga restprodukter och avfall bör behandlas på
ett sätt som gör det möjligt att förvara kvicksilvret i lämplig
form och långtidssäkert. Kvicksilver bör inte återvinnas.
Regeringen avser att ge Naturvårdsverket i uppdrag att utarbeta
förslag till slutförvaring i Sverige av kvicksilverhaltigt
avfall.
Motionerna
Enligt motion Jo18 (c) bör prövas om det inte är lämpligare
att under avvecklingsperioden behålla återvinningen av gammalt
kvicksilver i stället för att använda nytt kvicksilver samtidigt
som gammalt går till slutdeponering. Ett bra hanteringssystem
för återvinning leder till minskade utsläpp av kvicksilver i
naturen och till minskat behov av slutdeponering (yrkande 1).
Vidare är det viktigt att insamlandet av kvicksilver kan ske så
effektivt och miljövänligt som möjligt. I syfte att underlätta
insamlandet bör ekonomiska styrmedel i form av pantsystem för
kvicksilverhaltiga lampor och lysrör användas (yrkande 2).
Enligt motion Jo19 (s) yrkande 5 bör Statens naturvårdsverk ges
i uppdrag att gå igenom samtliga tillstånd för krematorier och
skärpa kraven på rening från kvicksilverutsläpp (yrkande 5). I
motion Jo20 (nyd) förordas återvinning av kvicksilver.
Långtidsförvaring av miljöfarligt avfall bör endast komma i
fråga då ingen annan lösning finns. Långsiktiga mål och krav om
återvinning bör fastställas så att forskarna kan skapa
erforderlig miljömässig och från arbetarskyddssynpunkt lämplig
utrustning.
Utskottets överväganden
Eftersom det finns ett stort antal kvicksilverhaltiga varor
och produkter i omlopp i samhället, ofta med mycket lång
livslängd, kommer risken för okontrollerade utsläpp av
kvicksilver att kvarstå fastän nyanvändningen av kvicksilver
minskar. För sådana varor och produkter finns insamlingssystem
bl.a. för batterier och termometrar. Det finns även särskilda
insamlingsinsatser för några skilda slag av kvicksilverhaltigt
avfall, t.ex. amalgamavfall. Visst kvicksilverhaltigt avfall
samlas också in via kommunala miljöstationer. Som framhålls i
propositionen är insamlingen dock inte särskilt omfattande,
frånsett knappcellsbatterier. För kvicksilverbrytare och
liknande saknas organiserad insamling. Utskottet delar
regeringens bedömning när det gäller behovet av en effektivare
insamling av uttjänta varor och produkter innehållande
kvicksilver. Särskilda ekonomiska incitament behöver utformas
för att åstadkomma insamling, transport, behandling och slutligt
omhändertagande även av andra kvicksilverhaltiga varor och
produkter än de som för närvarande omfattas av etablerade
insamlingssystem. Dessa synpunkter sammanfaller även med de i
motion Jo18 yrkande 2 framförda kraven på ett pantsystem för
kvicksilverhaltiga lampor och lysrör. Som redovisas i
propositionen har regeringen för avsikt att ge Statens
naturvårdsverk i uppdrag att i samverkan med andra berörda
myndigheter, näringslivsorganisationer och kommuner påbörja
arbete med ett särskilt åtgärdsprogram för effektivare insamling
av uttjänta varor och produkter innehållande kvicksilver. Enligt
utskottets bedömning är syftet med motion Jo18 (c) yrkande 2 med
det anförda tillgodosett. Yrkandet påkallar således ingen
ytterligare riksdagens åtgärd.
Som Naturvårdsverket framhåller i sin rapport om avveckling av
vårt dolda lager av kvicksilver (4177) kräver ett separat
omhändertagande av kvicksilverhaltigt avfall både särskilda
arbetsinsatser och ekonomiska uppoffringar av den som vill göra
sig av med avfallet. För många kvicksilverhaltiga produkter i
bruk går det inte att utkräva producentansvar, därför att de
tidigare producenterna har upphört med sin verksamhet. Hela
kedjan från insamling av kasserade kvicksilverhaltiga produkter,
upparbetning av avfallet och slutligt omhändertagande av
kvicksilvret måste få långsiktigt fungerande och säkra
lösningar. Ett miljöriktigt omhändertagande av
kvicksilverhaltigt avfall förutsätter ett miljöriktigt slutligt
omhändertagande. Regeringen har nyligen förelagt riksdagen ett
förslag till fortsatt kretsloppsanpassning av samhället m.m.
(prop. 1993/94:163). Enligt förslaget bör användningen av
amalgam inom tandvården avvecklas senast till år 1997. Övrig
kvicksilveranvändning bör avvecklas till år 2000. Målsättningen
är således att minska mängden kvicksilver som cirkulerar i
miljön. Under avvecklingsperioden bör enligt utskottets mening
återvinning av gammalt kvicksilver ske där så är tekniskt
möjligt på ett för miljön säkert sätt. En sådan återvinning är
att föredra framför fortsatt användning av nytt kvicksilver som
ökar behovet av slutförvaring. Med det anförda föreslår
utskottet att motionerna Jo18 (c) yrkande 1 och Jo20 (nyd)
lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.
Utskottet anser i likhet med regeringen att det är viktigt att
åtgärder vidtas för att begränsa utsläppen av kvicksilver från
krematorier. Naturvårdsverket har gett ut riktlinjer för bl.a.
utsläpp av kvicksilver från krematorier. Vidare har
Naturvårdsverket föreslagit att krematorier skall prövas enligt
tillåtlighetsreglerna i miljöskyddslagen (1969:387). Förslaget
bereds för närvarande inom regeringskansliet. Enligt utskottets
mening bör det ankomma på Naturvårdsverket att i samarbete med
berörda organisationer och kommuner verka för att
kvicksilverrening kommer till stånd i enlighet med de av verket
utarbetade riktlinjerna. Mot bakgrund av det anförda är
utskottet inte berett att föreslå någon riksdagens åtgärd i
anledning av motion Jo19 (s) yrkande 5. Motionen avstyrks i
berörd del.
Utskottet har ingen erinran mot de riktlinjer som förordats om
åtgärder för att samla in och ta hand om kvicksilver i uttjänta
varor och produkter.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande samhällets kontroll över miljöfarligt
avfall
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo16 yrkande 2,
men. (v) - delvis
2. beträffande lagen om kemiska produkter
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1985:426) om kemiska produkter,
3. beträffande ny lagstiftning för hantering av miljöfarligt
avfall
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo17 yrkande 2 och
1993/94:Jo19 yrkande 2,
4. beträffande klassifikation av miljöfarligt avfall
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo16 yrkande 4,
men. (v) - delvis
5. beträffande ansvaret för hushållens miljöfarliga avfall
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo17 yrkande 1,
6. beträffande nordiskt samarbete
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo19 yrkande 4,
7. beträffande materialbalanser
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo19 yrkande 1,
8. beträffande producentansvaret
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo16 yrkande 3 och
1993/94:Jo19 yrkande 3,
9. beträffande förändrad miljöskyddslagstiftning
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo16 yrkande 1,
10. beträffande pantsystem för kvicksilverhaltiga lampor och
lysrör
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo18 yrkande 2,
11. beträffande återvinning av kvicksilver
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo18 yrkande 1 och
1993/94:Jo20,
12. beträffande kvicksilverutsläpp från krematorier
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo19 yrkande 5,
13. beträffande riktlinjer för hantering av
kvicksilveravfall
att riksdagen godkänner de riktlinjer som i propositionen
förordats om åtgärder för att samla in och ta hand om
kvicksilver i uttjänta varor och produkter (avsnitt 7).
Stockholm den 17 mars 1994
På jordbruksutskottets vägnar
Ivar Virgin
I beslutet har deltagit: Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson
(m), Inga-Britt Johansson (s), Åke Selberg (s), Lennart
Brunander (c), Inge Carlsson (s), Mona Saint Cyr (m), Kaj
Larsson (s), Max Montalvo (nyd), Ulla Pettersson (s), Carl G
Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Lena Klevenås (s), Lennart
Fremling (fp) och Carl Olov Persson (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Särskilt yttrande
 Materialbalanser (mom. 7)
Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson,
Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s)
anför:
Arbetet med att ta fram materialbalanser för företag bör
påskyndas. Dessa kan hjälpa myndigheterna att upprätthålla en
tillräckligt god kontroll över hanteringen av miljöfarliga
ämnen. Det är enligt vår mening oacceptabelt att ett företag,
genom att klassa ett miljöfarligt avfall som insatsvara,
undandrar sig den lagstiftning som gäller för miljöfarligt
avfall. Vi utgår ifrån att den nya miljöbalken kommer att
klargöra hur miljöfarliga kemikalier skall hanteras oavsett om
det är avfall eller inte.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Jan Jennehag (v) anför:
Enligt min mening är den absolut viktigaste frågan när det
gäller miljöfarligt avfall hur samhället i framtiden skall kunna
styra varuproduktionen mot varor som inte ger miljöfarligt
avfall i slutet av produktens livstid. Jag anser att samhället
bör ha kvar ett inflytande över slutbehandlingen av det
miljöfarliga avfallet (hemställan mom. 1).
Vidare måste klassifikationen av miljöfarligt avfall
förtydligas och omprövas kontinuerligt (hemställan mom. 4).
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under
momenten 1 och 4 borde ha hemställt:
1. beträffande samhällets kontroll över miljöfarligt
avfall
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo16 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i
denna del,
4. beträffande klassifikation av miljöfarligt avfall
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo16 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i
denna del,

Bilaga