Försvarsutskottets betänkande
1993/94:FÖU09

Verksamhet och anslag för totalförsvaret 1994/95


Innehåll

1993/94
FöU9

I betänkandet behandlas förslag som regeringen efter
föredragning av statsrådet Björck har förelagt riksdagen i
proposition 1993/94:100 bilaga 5 (i det följande kallad
propositionen). Vidare behandlas Riksdagens revisorers förslag
angående nedläggning och flyttning av förband (förs.
1993/94:RR3).
I betänkandet behandlas dessutom 103 motionsyrkanden från 69
motioner. I bilaga 1 ges en översikt över motionernas
behandling.
I bilaga 3 redovisas utskottets offentliga utfrågning den 28
februari 1994 om svenska insatser i Bosnien.
Under arbetet med betänkandet har utskottet inhämtat
upplysningar av bl.a. företrädare för Försvarsdepartementet samt
personer i ledande ställning inom totalförsvaret. Utskottet har
också mottagit uppvaktningar och skrivelser.

Sammanfattning

Betänkandet behandlar främst verksamhet och anslag för
totalförsvaret budgetåret 1994/95.
Utskottet har tagit del av regeringens redogörelse för
Sveriges säkerhetspolitiska situation. Utskottet anser
beträffande säkerhets- och försvarspolitiken, i likhet med
regeringen, att de säkerhetspolitiska målen liksom de mål och
uppgifter för totalförsvaret som fastställdes i 1992 års
försvarsbeslut, med de preciseringar som beslutades av riksdagen
i maj 1993, bör ligga fast.
Utskottet erinrar om att det vid föregående riksmöte
(1992/93:FöU9) behandlade frågan om preciseringar vad gäller
kraven på beredskap. Utskottet framhöll härvid att det är
viktigt att regeringen följer upp beredskapen inom
totalförsvaret för återtagning och att den regelbundet redovisas
för riksdagen. Utskottet konstaterar vidare att frågan om
återtagning berörs av studierna inför nästa försvarsbeslut. I en
reservation (s) föreslås att frågan om längre återtagningstid
för invasionsförsvaret blir föremål för studier med sikte på
beslut under år 1995.
I en reservation föreslår utskottets socialdemokratiska
ledamöter en oberoende civil kommission om den främmande
ubåtsverksamheten på svenskt territorialvatten.
I ett avsnitt som behandlar ekonomiska ramar förordar
utskottet att riksdagen fastställer anslagen på statsbudgeten
inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för
budgetåret 1994/95 till 2 381 378 000 kr.
Socialdemokraterna föreslår i sin partimotion Fö201 att en ny
anslagspost -- Säkerhetsskapande verksamhet om 1 000 miljoner
kronor -- inrättas under Försvarsdepartementets huvudtitel. Om
medlen för den fredsbevarande verksamheten kan garanteras, och
därmed inte urholka de ekonomiska ramarna för totalförsvaret i
Sverige, anser utskottet att denna fråga fortsatt bör övervägas.
I en reservation (s) föreslås att riksdagen inrättar ett nytt
anslag, Säkerhetsskapande åtgärder, om 1 000 miljoner kronor
inom ramen för ett program för gemensam säkerhet.
Utskottet har i sin uppföljning av verksamheten inom
försvarssektorn granskat hur 1992 års försvarsbeslut har
genomförts. Verksamhetsresultatet sedan år 1992 synes i stort
vara i linje med försvarsbeslutets inriktning. Det väsentligaste
undantaget är utvecklingen inom marinen. Utskottet ser
allvarligt på detta avsteg och utgår ifrån att de åtgärder som
regeringen och myndigheterna vidtagit eller avser att vidta gör
att marinens uppgifter och resurser bringas i balans senast vid
slutet av innevarande försvarsbeslutsperiod.
Regeringens behandling (skr. 1993/94:15) av riksdagens
skrivelser till regeringen har följts upp. Härvid har det inte
framkommit att något ärende, som borde varit slutbehandlat,
kvarstår oavgjort.
Utskottet har noterat en viss skillnad i
planeringsförutsättningarna mellan det militära och det civila
försvaret för perioden efter år 1997. Utskottet utgår från att
regeringen i de fortsatta förberedelserna inför nästa
försvarsbeslut samordnar beredskapskraven för de militära och
civila delarna av totalförsvaret.
Under rubriken Organisationsfrågor behandlar utskottet
bl.a. Försvarets personalvårdsnämnd, frivilligverksamheten,
Delegationen för icke-militärt motstånd samt Riksdagens
revisorers förslag (förs. 1993/94:RR3) angående nedläggning
och flyttning av förband.
Utskottet behandlar några principfrågor om
grundorganisationsförändringar. Det är enligt utskottets mening
viktigt att riksdagens, regeringens och Försvarsmaktens
beslutsroller vid grundorganisationsförändringar inom
Försvarsmakten är tydliga. Utskottet understryker vikten av den
sammanvägning av olika intressen kring
grundorganisationsförändringar som sker i riksdagen. Militära,
regionala och arbetsmarknadsmässiga intressen måste vägas samman
i riksdagen. Utskottet anser det därför viktigt med en
parlamentarisk beredning av underlaget för
grundorganisationsförändringar. För att säkerställa att en sådan
beredning kommer till stånd kan en lämplig åtgärd vara att
tillsätta parlamentariska kommittéer för detta syfte. Utskottet
föreslår att riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet
härvid har anfört.
Utskottet delar regeringens uppfattning att Försvarets
personalvårdsnämnd bör ombildas på sätt som regeringen
redovisar. I en reservation (s) föreslås att nuvarande uppgifter
för Försvarets personalvårdsnämnd bibehålls.
Utskottet framhåller att den frivilliga försvarsverksamheten
är ett uttryck för medborgarnas vilja att engagera sig i landets
totalförsvar. Den stora bredden av organisationer med detta
gemensamma mål ger varje medborgare möjlighet att göra en insats
där den passar bäst.
Utskottet konstaterar att en fullständig och samlad bild av
anslagen till frivilligorganisationerna inte ges i propositionen
och utgår från att en sådan redovisning görs i kommande
budgetpropositioner. Utskottet föreslår ett tillkännagivande om
att anslaget E 2. Stöd till frivilliga försvarsorganisationer
inom totalförsvaret inför budgetåret 1995/96 läggs utanför den
civila ramen.
Utskottet anser, i likhet med regeringen, att Delegationen för
icke-militärt motstånd bör läggas ner den 30 juni 1994 och att
Styrelsen för psykologiskt försvar i stället bör få i uppgift
att hålla frågan levande om det motstånd som civilbefolkningen
kan bjuda en ockupant samt att bedriva information om
civilmotstånd.
Under rubriken Totalförsvarets militära del behandlar
utskottet främst verksamhetsmål och resursfördelning för
Försvarsmaktens olika program för budgetåret 1994/95. Utskottet
delar i huvudsak regeringens uppfattning beträffande
verksamhetens inriktning.
I partimotion Fö335 (nyd) hävdar motionärerna att det i många
länder finns gränsbevakningsförband i fred, men att Sverige
saknar sådana. Denna typ av förband skulle kunna organiseras ur
de jägarförband som gör sin grundutbildning. Utskottet har
erfarit att Försvarsmakten är beredd att undersöka möjligheten
att bevaka vissa områden med särskilt utbildade värnpliktiga.
I partimotion Fö203 (v) hävdas att vårt militära försvar med
hänsyn till det säkerhetspolitiska läget kan och bör bantas.
Enligt motionärerna bör en organisation om tio brigader snarast
införas. Eventuella strukturella förändringar av
brigadorganisationen är enligt utskottet en uppgift som ingår i
förberedelsearbetet inför nästa fleråriga försvarsbeslut.
I partimotion Fö201 (s) förordas att en av armébrigaderna
omvandlas och specialiseras för att med kort varsel kunna sättas
in i olika FN-aktioner. Enligt utskottet är det viktigt att
Sverige håller en god beredskap för att kunna medverka i
militära och humanitära operationer som FN:s säkerhetsråd och
ESK kan hemställa om. Utskottet finner det ännu för tidigt att
uttala någon mening om de framtida organisatoriska formerna för
att upprätthålla en kvalitativt god och kostnadseffektiv
beredskap för FN- och ESK-insatser. I en reservation (s)
föreslås att riksdagen beslutar att en av arméns brigader
omvandlas till en FN-brigad som utbildas på flera regementen,
byggd på frivilliga kontrakt för både befäl och manskap.
Beträffande marinens ekonomiska situation finner utskottet, i
likhet med regeringen, att det varit nödvändigt att under
budgetåret 1993/94 förstärka marinens budget med 400 miljoner
kronor. I en reservation (s) föreslås att marinen, med ändring
av regeringens beslut, åläggs att hålla sig inom de ekonomiska
ramar som angavs i 1992 års försvarsbeslut.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringsförslaget
till ett nytt system för luft- och markobservationer, vilket
ingår i programmet Flygvapnets lednings- och underhållsprogram.
Utskottet föreslår vidare att riksdagen till Försvarsmakten
för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på
36 437 839 000 kr. I en reservation (s) föreslås att anslagen
till Försvarsmakten för budgetåret 1994/95 reduceras med 1 000
miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. För att
underlätta omläggningen av försvarets verksamhet till en realt
oförändrad anslagsnivå föreslås dock att ÖB under budgetåret
1994/95 får disponera det engångsbelopp på 400 miljoner kronor
som inflyter genom försäljning av beredskapslagrad olja.
Utskottet anser det viktigt att de värnpliktiga får s.k.
studieplatsgaranti. Utskottet utgår från att
Utbildningsdepartementets rekommendation i denna fråga, som
antagits av de samlade rektorskonferenserna, härvid kommer att
följas. Utskottet utgår vidare från att frågor rörande kontant
arbetsmarknadsstöd, studieskulders uppräkning samt värnpliktigas
ekonomiska och sociala situation i övrigt kommer att behandlas i
den kommande propositionen om totalförsvarsplikt. I en
reservation (s) föreslås att en parlamentarisk utredning
tillsätts med uppgift att göra en översyn av de värnpliktigas
ekonomiska och sociala situation.
Utskottet har när lokaliseringsfrågor varit uppe till
behandling vid flera tillfällen uttalat sig om
arbetsmarknadssituationen i Karlsborg. Utskottet har ingen
invändning mot att förutsättningarna för ett försvarshistoriskt
museum i Karlsborg utreds. Utskottet anser det dock vara
otillfredsställande om endast detta skulle bli resultatet av
ansträngningarna att inom och utom försvarssektorn skapa
arbetstillfällen i Karlsborg. Utskottet utgår ifrån att
regeringen återkommer till riksdagen i frågan. I ett särskilt
yttrande (s) framhålls att det hade varit en fördel om riksdagen
i denna fråga gett eftertryck åt sin mening genom ett
tillkännagivande.
Under rubriken Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter
föreslår utskottet att riksdagen anvisar medel till berörda
myndigheter i enlighet med regeringens förslag.
I ett avsnitt om Totalförsvarets civila del behandlar
utskottet främst verksamhet och anslag för budgetåret 1994/95
för det civila försvarets olika funktioner.
Utskottet framhåller betydelsen av att den inriktning som
lades fast i försvarsbeslutet, med bl.a. det strategiska
överfallet som planeringsgrund, får genomslag i verksamheten och
att därvid det militära och det civila försvaret utgår från
samma förutsättningar. Med hänsyn härtill, och till behovet av
uppföljning, bör regeringen orientera riksdagen om de mål för
det civila försvarets funktioner som regeringen kommer att
fastställa.
Utskottet konstaterar att utvecklingen av etermedierna varit
mycket snabb under de senaste åren. Enligt utskottets mening
återstår flera olösta frågor som gäller de nya etermediernas
beredskapsroll inför säkerhetspolitiska kriser och krig.
Utskottet utgår ifrån att vad som ännu är olöst i fråga om
mediernas beredskapsroll får en tillfredsställande lösning och
att regeringen återkommer till riksdagen i frågan. Utskottet
föreslår ett tillkännagivande av riksdagen i frågan.
Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag
till medelsanvisningar för anslagen till Civil ledning och
samordning, till Befolkningsskydd och räddningstjänst, till
Psykologiskt försvar och till Försörjning med industrivaror för
budgetåret 1994/95.
Under rubriken Övrig verksamhet behandlar utskottet bl.a.
Kustbevakningens verksamhet, Försvarets forskningsanstalt och
försvarsforskningen, Försvarshögskolan och Försvarsmaktens
utlandsstyrka.
Utskottet konstaterar att regeringen har slutit avtal med sex
kommuner om medverkan i sjöräddnings- och
miljöräddningstjänsten. Utskottet konstaterar vidare att något
sådant avtal inte slutits med någon kommun på kuststräckan
Stockholm--Malmö. Enligt utskottets uppfattning bör en strävan
vara att sådant avtal tecknas med en kommun även på detta
kustavsnitt.  Härvid är Gotlands kommun ett alternativ som bör
övervägas.
Med syfte att bl.a. följa upp de svenska insatserna i Bosnien
anordnade utskottet en offentlig utfrågning den 28 februari 1994
(bilaga 3). Under utfrågningen diskuterades bl.a. förmåner till
personal i utlandsstyrkor, avvecklingsprogram för personalen
samt kontakt- och informationsmöjligheter för anhöriga till
personalen. Utskottet anser att dessa frågor är betydelsefulla
och bör ägnas stor uppmärksamhet.
Utvidgningen av rätten till fri hemresa finner utskottet
viktig och vill understryka behovet av att nuvarande regler
ändras så att fri hemresa även medges vid en avtalsbunden tid om
sex månader. Utskottet konstaterar vidare att förmåner för
deltagande personal varierar mellan de nordiska länderna.
Utskottets uppfattning är att det bör eftersträvas att
förmånerna, med beaktande av bl.a. de olika beskattningsreglerna
som gäller i de olika länderna, harmoniseras.
Utskottet föreslår att riksdagen för budgetåret 1994/95
anvisar medel för verksamheter som hänförts till detta avsnitt i
enlighet med regeringens förslag.

Propositionen

Regeringen har i propositionen
i avsnitt 2 föreslagit
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1982:269) om Sveriges flagga (avsnitt 2.7),
2. att riksdagen godkänner förslaget om förändrad
finansieringsform av de frivilliga försvarsorganisationernas
verksamhet (avsnitt 2.2),
3. att riksdagen godkänner förslaget om att Delegationen för
icke-militärt motstånd läggs ned den 30 juni 1994 och vad som i
övrigt har angetts i anslutning härtill (avsnitt 2.3).
i avsnitt 3 föreslagit
1. att riksdagen godkänner verksamhetsinriktningen av
programmet Flygvapnets lednings- och underhållsförband (avsnitt
II.9),
2. att riksdagen till Försvarsmakten för budgetåret 1994/95
anvisar ett ramanslag på 36 437 839 000 kr,
3. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge beställning
av materiel m.m. och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom
en kostnadsram av 7 893 000 000 kr,
4. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge beställning
av investeringar i befästningar m.m. för Försvarsmakten inom en
kostnadsram om 600 000 000 kr,
5. att riksdagen till Ersättningar för kroppsskador för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 74 198 000 kr.
i avsnitt 4 föreslagit
1. att riksdagen till Fortifikationsverket för budgetåret
1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr,
2. att riksdagen till Försvarets materielverk för budgetåret
1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr,
3. att riksdagen till Värnpliktsverket för budgetåret 1994/95
anvisar ett ramanslag på 189 821 000 kr,
4. att riksdagen till Militärhögskolan för budgetåret 1994/95
anvisar ett ramanslag på 126 069 000 kr,
5. att riksdagen till Försvarets radioanstalt för budgetåret
1994/95 anvisar ett ramanslag på 392 492 000 kr.
i avsnitt 5 föreslagit
1. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Civil
ledning och samordning för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 89 246 000 kr,
2. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap:
Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m. för budgetåret 1994/95
anvisar ett reservationsanslag på 92 007 000 kr,
3. att riksdagen till Civilbefälhavarna för budgetåret 1994/95
anvisar ett ramanslag på 35 550 000 kr,
4. att riksdagen till Befolkningsskydd och räddningstjänst för
budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 716 603 000 kr,
5. att riksdagen till Skyddsrum m.m. för budgetåret 1994/95
anvisar ett förslagsanslag på 453 731 000 kr,
6. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret
1994/95 medge att ersättning utgår för beställningar av
skyddsrum m.m. inom en kostnadsram på 368 000 000 kr,
7. att riksdagen bemyndigar regeringen att merbelasta anslaget
Skyddsrum m.m. för budgetåret 1994/95 på grund av ett eventuellt
underutnyttjande av anslaget för budgetåret 1993/94,
8. att riksdagen till Förebyggande åtgärder mot jordskred och
andra naturolyckor för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på
25 000 000 kr,
9. att riksdagen till Ersättning för verksamhet vid
räddningstjänst m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 1 000 kr,
10. att riksdagen till Vapenfristyrelsen för budgetåret
1994/95 anvisar ett ramanslag på 14 103 000 kr,
11. att riksdagen till Vapenfristyrelsen: Vapenfria
tjänstepliktiga för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 130 018 000 kr,
12. att riksdagen till Styrelsen för psykologiskt försvar för
budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 14 631 000 kr,
13. att riksdagen till Stöd till frivilliga
försvarsorganisationer inom totalförsvaret för budgetåret
1994/95 anvisar ett anslag på 97 851 000 kr,
14. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap:
Försörjning med industrivaror för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 80 809 000 kr,
15. att riksdagen bemyndigar regeringen att inom en
kostnadsram av 100 000 000 kr godkänna avtal om nya
beredskapslån som medför utbetalningar under senare budgetår,
16. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap:
Industriella åtgärder för budgetåret 1994/95 anvisar ett
reservationsanslag på 23 096 000 kr,
17. att riksdagen till anslaget Överstyrelsen för civil
beredskap: Kapitalkostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 167 950 000 kr,
18. att riksdagen till anslaget Överstyrelsen för civil
beredskap: Täckande av förluster till följd av statliga
beredskapsgarantier m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 1 000 kr.
i avsnitt 6 föreslagit
1. att riksdagen till Krigsarkivet för budgetåret 1994/95
anvisar ett ramanslag på 18 053 000 kr,
2. att riksdagen till Statens försvarshistoriska museer för
budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 44 879 000 kr,
3. att riksdagen till Kustbevakningen för budgetåret 1994/95
anvisar ett ramanslag på 312 853 000 kr,
4. att riksdagen till Försvarets forskningsanstalt för
budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr,
5. att riksdagen till Försvarsforskning: Hänsynstagande till
A-, B- och C-stridsmedel, m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar
ett ramanslag på 109 234 000 kr,
6. att riksdagen till Strategisk försvarsforskning för
budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 30 000 000
kr,
7. att riksdagen till Försvarshögskolan för budgetåret 1994/95
anvisar ett ramanslag på 8 970 000 kr,
8. att riksdagen till Försvarets personalnämnd för budgetåret
1994/95 anvisar ett ramanslag på 5 156 000 kr,
9. att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten för
budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 22 296 000 kr,
10. att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten:
Avgiftsfinansierad verksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett
anslag på 1 000 kr,
11. att riksdagen till Myndigheten för avveckling av vissa
verksamheter inom totalförsvaret för budgetåret 1994/95 anvisar
ett anslag på 1 000 kr,
12. att riksdagen till Vissa mindre nämnder för budgetåret
1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 494 000 kr,
13. att riksdagen till Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd för
budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 4 065 000 kr,
14. att riksdagen till Totalförsvarets chefsnämnd för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 736 000 kr,
15. att riksdagen till Delegationen för planläggning av
efterforskningsbyråns verksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar
ett förslagsanslag på 2 858 000 kr,
16. att riksdagen till Utredning av allvarliga olyckor för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 890 000 kr,
17. att riksdagen till Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m. för
budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr.
i avsnitt 7 föreslagit
1. att riksdagen fastställer anslagen på statsbudgeten inom
den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för
budgetåret 1994/95 till 2 381 378 000 kr,
2. att riksdagen bemyndigar regeringen att räkna om lämnade
bemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen enligt
nettoprisindex,
3. att riksdagen bemyndigar regeringen att, om det behövs av
beredskapsskäl, under budgetåret 1994/95 medge merutgifter samt
överskridanden av anslagen inom littera A och B samt anslagen
inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del samt av
lämnade beställningsbemyndiganden.

Förslaget
Förslag 1993/94:RR3
Riksdagens revisorer föreslår
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i förslaget anförts om statsmakternas och försvarsmyndigheternas
beslutsroller,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i förslaget anförts om beslutsunderlaget och det lokala
deltagandet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i förslaget anförts om beslutsunderlaget och metodiken för
kalkylering,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i förslaget anförts om återrapporteringen.

Motionerna

Motioner avlämnade under allmänna motionstiden 1994
1993/94:Fö201 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att en av arméns brigader omvandlas
till en FN-brigad byggd på frivilliga kontrakt både för befäl
och manskap,
2. att riksdagen enligt vad som anförts i motionen beslutar
inrätta en ny anslagspost Säkerhetsskapande verksamhet om 1 000
miljoner kronor genom att 836 miljoner kronor överförs från UD:s
anslag B 9 Fredsbevarande insatser och 164 miljoner kronor
omdisponeras inom försvarsanslaget efter förslag från ÖB,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
frågan om längre återtagningstid för invasionsförsvaret blir
föremål för studier med sikte på beslut under 1995,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
marinen, med ändring av regeringens beslut den 16 december 1993,
åläggs att hålla sig inom de ekonomiska ramar som angavs i 1992
års femåriga försvarsbeslut,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om byggande av skyddsrum,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
400 miljoner kronor som inflyter genom försäljning av
beredskapslagrad olja bör ställas till ÖB:s förfogande,
7. att riksdagen till totalförsvaret under fjärde huvudtiteln
anvisar 1 000 miljoner kronor mindre än vad regeringen
föreslagit.
1993/94:Fö202 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en inventering av hur det svenska
totalförsvarets resurser i större utsträckning skall kunna
ställas till Förenta nationernas förfogande.
1993/94:Fö203 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om säkerhetspolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Försvarets personalvårdsnämnd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Delegationen för icke militärt motstånd,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arméns brigadorganisation,
5. att riksdagen beslutar att F 10 i Ängelholm skall
avvecklas,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
direktutbildning av värnpliktiga till Försvarsmaktens
utlandsstyrka,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om värnpliktigas förmåner,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om mobiliserings- och förrådsvärnpliktiga i
armén,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om beredskapshänsyn i planering och
samhällsutveckling,
10. att riksdagen till Försvarsmakten för budgetåret 1994/95
anvisar 3 700 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit
eller således 32 737 839 000 kr.
1993/94:Fö204 av Britt Bohlin m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stödet till frivilliga
försvarsorganisationer.
1993/94:Fö301 av Maud Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om möjlighet till anstånd för värnpliktiga som antagits till
utbildning vid universitet eller högskola.
1993/94:Fö302 av Lars Hedfors (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
bättre bevakning och säkrare förvaring av militära vapen.
1993/94:Fö303 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en modernisering av värnpliktssystemet.
1993/94:Fö304 av Birthe Sörestedt och Bengt Silfverstrand (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en utmönstring av påföljden
fängelse vid vägran att delta i värnpliktsutbildning.
1993/94:Fö305 av Kjell Eldensjö (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
beträffande utökade möjligheter till rekrytering av hemvärnsmän.
1993/94:Fö306 av Kjell Eldensjö (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en utredning av de värnpliktigas ekonomiska, sociala och
övriga betingelser.
1993/94:Fö307 av Berit Oscarsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om huvudmannaskap för försvarets verkstäder.
1993/94:Fö308 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om Skånes försvar.
1993/94:Fö309 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att bygga ett nytt och större övningssegelfartyg, att
finansieras inom anslaget för flottan, för att komplettera och
på sikt ersätta övningsskonerterna Gladan och Falken.
1993/94:Fö310 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att utreda påföljdssystemet för
totalvägran,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om amnesti för totalvägrare.
1993/94:Fö311 av Ulla Orring (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om risktillägg och fri hemresa för svenskar i
FN-tjänst,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om handlingsplan för uppföljning av personal
efter FN-tjänstgöringen.
1993/94:Fö312 av Sture Ericson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bibehållande av nuvarande uppgifter för
försvarets personalvårdsnämnd.
1993/94:Fö313 av Sture Ericson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en oberoende civil ubåtskommission, med
de uppgifter som redovisats i motionen, snarast bör tillsättas.
1993/94:Fö314 av Ingbritt Irhammar och Birgitta Hambraeus (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att fängelse inte skall utdömas
för totalvägran i avvaktan på att frågan utreds och till dess
att utredningens arbete slutförts.
1993/94:Fö315 av Karl-Gösta Svenson och Sven-Olof Petersson
(m,c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en privatisering av
Muskövarvet.
1993/94:Fö316 av Rune Backlund och Sven-Olof Petersson (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts beträffande räntor på studieskuld
under värnpliktsutbildning.
1993/94:Fö317 av Börje Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om etablering av en miljövärnskår i
Kristianstad.
1993/94:Fö318 av Margareta Viklund och Fanny Rizell (kds) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om de
värnpliktigas ekonomiska, sociala, arbetsmässiga och
studiesociala situation.
1993/94:Fö319 av Martin Nilsson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en utredning för att granska de
värnpliktigas sociala och ekonomiska situation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att införa s.k. 10--4-, tjänstgöring för
värnpliktiga,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om värnpliktigas rätt att tillgodogöra sin
tjänstgöring i systemet för kontant arbetsmarknadsstöd (KAS),
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stopp för skulduppräkning i
studiemedelssystemet under värnpliktstjänstgöring.
1993/94:Fö320 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en utredning om möjligheten till
direktrekrytering ur värnpliktsreserven till Hemvärnet med
efterföljande 1--3 månaders utbildning på hel- eller deltid
samordnad med delar av den värnpliktiga grundutbildningen och på
dennas villkor.
1993/94:Fö321 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att det i en enligt proposition 1993/94:100
bilaga 5 ombildad Försvarets personalvårdsnämnd skall ingå
representanter för de i Sveriges riksdag representerade
politiska partierna, representanter för
arbetstagarorganisationer som organiserar militärt och civilt
anställda inom försvaret samt representant för de värnpliktigas
organisation.
1993/94:Fö322 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Skånes försvar.
1993/94:Fö323 av Elving Andersson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att Rikspolisstyrelsen tilldelas 1--2 av de nyinköpta
helikoptrarna, enligt försvarsbeslut 1987, att användas för
akuta luftburna sjuktransporter.
1993/94:Fö324 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en utredning om huruvida
grundutbildningen för värnpliktiga kan göras mycket kort --
kanske endast ca fem veckor -- och övrig erforderlig utbildning
för det militära försvarets behov kan ske som vidareutbildning
direkt efter grundutbildning och/eller som
repetitionsutbildning.
1993/94:Fö325 av Jan Jennehag (v) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
amnesti för totalvägrare till dess att ett nytt påföljdssystem
har beslutats.
1993/94:Fö326 av Pehr Löfgreen (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en utredning av de värnpliktigas ekonomiska situation.
1993/94:Fö327 av Jan Sandberg (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en omprövning av Trafikflygarhögskolans
verksamhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att grundutbildning av piloter inte skall
ske i högskolornas regi,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om finansieringen av de privata
pilotutbildningsföretagens verksamhet.
1993/94:Fö328 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående telefonservice för anhöriga till
FN-soldater.
1993/94:Fö329 av Lennart Brunander och Kjell Ericsson (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att höja utryckningsbidraget för
värnpliktiga och vapenfria till 6 000 kr,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ändrade regler för kontant
arbetslöshetsstöd, studielån och garanti till studieplatser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en ny utredning om de värnpliktigas
sociala och ekonomiska situation.
1993/94:Fö331 av Karin Wegestål m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Kockums Submarine Systems AB i Malmö.
1993/94:Fö332 av Yvonne Sandberg-Fries och Christer Skoog (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en försäljning av Muskövarvet.
1993/94:Fö333 av Yvonne Sandberg-Fries och Christer Skoog (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av strukturella
förändringar inom försvaret.
1993/94:Fö334 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en utredning bör tillsättas för att
göra en grundläggande översyn av den svenska försvars- och
säkerhetspolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att planerna för en ny ubåtsgeneration,
ubåt 2000, bör avbrytas samt att inga nya beställningar av
ubåtar typ Gotland görs,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att regeringen omedelbart bör stoppa
medlen för utveckling av roboten BAMSE och ammunitionen Bonus.
1993/94:Fö335 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att den s.k. utbildningsreserven tas bort
och att man i stället inför en obligatorisk grundläggande
soldatutbildning om minst tre månader för alla vapenföra män,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att nödvändiga lagändringar görs så att
värnpliktiga kan användas till gränsbevakningsförband och att
sådana upprättas,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en förstärkning av försvarsbudgeten
bör ske.
1993/94:Fö401 av Iréne Vestlund och Per Olof Håkansson (s)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning av
frågan om en svensk organisation för skydd av kulturföremål vid
katastrofer.
1993/94:Fö402 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar att inom anslaget C 1. Överstyrelsen för civil
beredskap: Civil ledning och samordning under femte huvudtiteln
400 000 kr skall avsättas för finansiering av den del av kyrkans
kostnader för den kyrkliga beredskapen som inte täcks under
trettonde huvudtiteln.
1993/94:Fö403 av Karin Wegestål och Britt Bohlin (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om nyckelpersoner.
1993/94:Fö404 av Karin Wegestål och Nils T Svensson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om överföring av uppgifter och ersättningar
inom det civila försvaret från staten till kommunerna i Skåne.
1993/94:Fö601 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om kustbevakningen.
1993/94:Fö602 av Krister Örnfjäder m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utökade resurser till Tullen och
Kustbevakningen i sydöstra Sverige.
1993/94:Fö603 av Krister Örnfjäder m.fl. (s,c,fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om placering av ett modernt miljöskyddsfartyg i
norra Kalmar län.
1993/94:Fö604 av Fanny Rizell och Holger Gustafsson (kds) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Kustbevakningens ansvar för bistånd vid
brandbekämpning till sjöss.
1993/94:Fö605 av Lars Bäckström (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inrättandet av en fast marin miljöstation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att lokalisera en fast marin miljöstation
till Uddevalla--Lysekilsregionen.
1993/94:Fö701 av Björn Samuelson och Rolf L Nilson (v) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vidare kompetensuppbyggnad inom risk- och
beredskapsområdena.
1993/94:Fö702 av Göthe Knutson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om informationsplanering hos länsstyrelser
och kommuner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att informationsproblemen studeras av Hot-
och riskutredningen.
1993/94:Fö703 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inrättandet av ett Risk- och
beredskapscentrum, baserat på befintliga och kommande
resurser i Karlstad och vid Lunds tekniska högskola.
1993/94:Fö704 av Göthe Knutson m.fl. (m,fp,c,kds,nyd) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inrättandet av ett nationellt Riskcentrum
i Karlstad baserat på befintliga resurser i Karlstad och vid
Lunds tekniska högskola.
1993/94:Fö705 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att försäkringsskyddet för Räddningsverkets personal i
utlandstjänst skall vara likvärdigt med försvarsmaktens
riskgaranti till anställd i utlandsstyrkan.
1993/94:Fö706 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Gotlands kommun inordnas i systemet
med kvalificerade insatsstyrkor i räddningstjänst till sjöss,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder för förbättrad trafikinformation
om fartyg i Östersjön.
1993/94:Fö707 av Anders Svärd och Ingbritt Irhammar (c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i räddningstjänstlagen att enskild fastighetsägare i
framtiden av skorstensfejarmästare kan ges rätt att utföra
sotning av egen villafastighet.
1993/94:Fö708 av Christer Skoog m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att bl.a. utveckla former för ökad
samordning av såväl informationsinhämtning för
Sjöräddningstjänsten i Sverige som mellan de olika länderna i
området.
1993/94:Fö709 av Johnny Ahlqvist och Bengt Silfverstrand (s)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att tillsynen på
järnvägsvagnar för farligt gods skärps och omfattas av samma
hårda regler för alla vagnar.
1993/94:Fö710 av Karin Wegestål m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inrättandet av ett nationellt
riskforskningsinstitut vid Lunds universitet baserat på
befintliga och kommande resurser vid Lunds tekniska
högskola/Lunds universitet och i Karlstad.
1993/94:Fö801 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om införseltillstånd för farliga
laserkikare.
1993/94:Fö802 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om utredning vad gäller det totala behovet av resurser för
mätning av bakgrundsstrålning på Gotland.
1993/94:Fö901 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att regeringen undersöker hur Motståndsdelegationens
kontaktnät kan vidmakthållas och användas i verksamheten även om
denna överförs till annat organ.
1993/94:A469 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett skånskt miljövärnsregemente,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fördelningen av anslagen till
civilförsvaret,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förläggning av militär utbildning,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Kockum Marine i Malmö.
1993/94:A815 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kvinnors roll i totalförsvaret.
1993/94:Jo692 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
16. att riksdagen sänker av regeringen föreslaget anslag till
Statens strålskyddsinstitut för budgetåret 1994/95 med 1 400 000
kr och således anvisar 78 643 000 kr.
1993/94:Ju809 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder i syfte att förhindra stölder ur
militära förråd.
1993/94:T214 av Karin Pilsäter och Ylva Annerstedt (fp) vari
yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om besked från försvaret om framtida
markanvändning vid nedlagda försvarsanläggningar.
1993/94:T222 av Olle Schmidt m.fl. (fp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Öresunds Marindistrikt (MDÖ).
1993/94:T606 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en ökad samordning av informationsinhämtning
och sjöräddningstjänst i södra Östersjön.
1993/94:U304 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
3. att riksdagen beslutar att inom försvarets huvudtitel
avsätta 1 000 miljoner kronor till säkerhetsskapande insatser.
1993/94:U411 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om försvarsindustriellt samarbete.
1993/94:U412 av Martin Nilsson (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Försvarsdepartementet läggs ned och
att det nuvarande Försvarsdepartementets anslag förs över till
Utrikesdepartementet.
1993/94:U416 av Lennart Brunander och Alwa Wennerlund (c,kds)
vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utbildning
och hållande av en insatsstyrka för FN-tjänstgöring.
1993/94:U616 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige inom värnpliktsförsvarets ram
bör inrätta ett permanent FN-förband.

Utskottet

Säkerhets- och försvarspolitiken
Under denna rubrik behandlar utskottet vad regeringen i
propositionen (s. 6--11) har anfört om det säkerhetspolitiska
läget. Utskottet behandlar också motionerna Fö201 (s
partimotion) yrkande 3, Fö202 (fp), Fö203 (v partimotion)
yrkande 1, Fö313 (s), Fö322 (fp) vad avser ny inriktning för
försvarsmakten, Fö333 (s) och Fö334 (s) yrkande 1.
Regeringen anför att de senaste årens utveckling har i stora
drag bekräftat de långsiktiga bedömningar som gjordes inför 1992
års totalförsvarsbeslut. Regeringen lämnar en redogörelse för
ett antal faktorer som har särskild betydelse för Sveriges
säkerhetspolitiska situation. Härvid anförs bl.a. följande:
Krigen i det tidigare Jugoslavien och i södra Kaukasus har
trots omfattande internationella fredsfrämjande ansträngningar
alltmer kastat en skugga över den europeiska säkerhetspolitiska
utvecklingen. I krigens spår har följt allvarliga humanitära
problem och omfattande flyktingströmmar till länderna i
Västeuropa.
NATO framstår under överskådlig tid som en central pelare i
det europeiska och transatlantiska säkerhetssamarbetet.
Omvandlingen av NATO fortsätter och innebär bl.a. att NATO:s
samarbete med de icke NATO-anslutna staterna i Europa utvecklas
på sikt både inom  det nordatlantiska
samarbetsrådets (NACC) ram och genom individuellt anpassade
bilaterala band mellan NATO och enskilda stater, det s.k.
Partnerskap för fred. Parallellt med denna process förändras
också fortlöpande rollfördelningen mellan den amerikanska och
den europeiska delen av NATO. Den västeuropeiska unionen, VEU,
utvecklas mot att bli ramen för en ökad europeisk samordning
inom NATO.
Som regionalt säkerhetsorgan under FN omfattar ESK -- den
europeiska säkerhetskonferensen -- alla stater i Europa och de
centralasiatiska länderna från det tidigare Sovjetunionen.
Förmågan till gemensamma fredsbevarande aktioner utvecklas
successivt. Ett av ESK:s viktigaste instrument för att skapa
säkerhet är den ömsesidiga insynen medlemsstaterna emellan
beträffande militära förhållanden. Mycket talar enligt
regeringen för att ESK även fortsättningsvis kommer att ha stor
betydelse för att utveckla öppenhet och militär transparens
mellan medlemsstaterna.
Vad som sker i Ryssland är av avgörande betydelse för hela det
internationella samarbetet. Förutsättningarna för en stabil
demokratisk utveckling i Ryssland torde komma att förbli osäkra
under lång tid. En återgång till en hårdare centralstyrning och
intern politisk repression kan dess värre enligt regeringen inte
helt uteslutas. I en sådan situation skulle det militära
systemet med  all sannolikhet åter komma att spela en aktivare
roll. Läget inom stora delar av den ryska krigsmakten präglas i
dag generellt av låg beredskap och t.o.m. av upplösning.
Upplösningstendenserna förefaller dock ha mattats under senare
tid. I den nya militärdoktrinen har de långsiktiga målen för den
ryska krigsmakten definierats.  Den inriktning som givits pekar
mot en framtida styrkestruktur med en väsentligt reducerad
numerär. Kärnan avses utgöras av strategiskt rörliga styrkor med
hög kvalitet.
Avtalet om minskning av de konventionella styrkorna i Europa
(CFE) har nu varit i kraft under drygt ett år. CFE-avtalets
ursprungliga huvudsyfte var främst knutet till den militära
situationen i Centraleuropa. Genom avtalets särskilda
begränsningar av den tunga armématerielen inom den s.k.
flankzonen är dock avtalet även av stor positiv betydelse för
den militära situationen i norra Europa. Ryssland har under
senare tid, genom att åberopa behov i Kaukasusområdet, fört fram
starka önskemål om att få till stånd en justering av
CFE-avtalets flankbegränsningar. Mot bakgrund av det nuvarande
militära läget i Leningrads militärområde framstår det enligt
regeringen från nordiska utgångspunkter som utomordentligt
viktigt att avtalets begränsningar upprätthålls. Begränsningarna
har en grundläggande betydelse för framtiden för den fredstida
militära stabiliteten i det nordiska och baltiska området.
De senaste årens utveckling innebär att de militära
styrkeförhållandena i Europa har förändrats i grunden. Genom
Warszawapaktens upplösning, det förenade Tyskland,
Sovjetunionens upplösning och det militära tillbakadragandet
från Öst- och Centraleuropa kommer det samlade NATO att med alla
mått mätt vara konventionellt starkare än Ryssland i Europa. De
framtida styrkeförhållandena torde enligt regeringen komma att
styras av bl.a. den ekonomiska utvecklingen i Ryssland och det
förhållandet att väst genom en överlägsen ekonomisk och
industriell bas kommer att -- förutsatt politisk vilja -- ha
goda möjligheter att möta en rysk långsiktig upprustning.
Vad gäller strategiska kärnvapen innebär det i början av år
1993 ingångna, men ännu inte ratificerade, START II-avtalet att
USA och Ryssland fram till år 2003 kommer att avveckla ungefär
två tredjedelar av sina nuvarande strategiska kärnvapen. Avtalet
föreskriver också en fullständig avveckling av landbaserade
robotar med flera individuellt styrbara stridsspetsar (MIRV).
För rysk del medför avtalet att kärnvapenubåtarnas andel av det
sammanlagda antalet stridsspetsar kommer att öka från 25 % till
mer än 50 %. Av allt att döma kommer den ryska kärnvapenbärande
ubåtsflottan i framtiden i sin helhet att baseras på Kolahalvön.
Utvecklingen befäster därmed enligt regeringen bedömningen att
Kolahalvön med angränsande havs- och landområden från rysk
horisont kommer att bibehålla, och relativt sett öka, sin
strategiska betydelse.
Den internationella konventionen som förbjuder utveckling,
innehav och användning av kemiska stridsmedel har nu
undertecknats av ca 150 stater. Förhoppningen är att
konventionen skall träda i kraft år 1995. Avtalet innehåller en
lång genomförandeperiod under vilken nuvarande C-vapenarsenaler
skall förstöras. Först efter tio år skall alla sådana lager vara
förstörda.
Med hänvisning till vad som anförts anser regeringen att de
säkerhetspolitiska målen, såsom de formulerades i 1992 års
försvarsbeslut, bör ligga fast, liksom de mål och uppgifter för
totalförsvaret som fastställdes i 1992 års försvarsbeslut med de
kompletterande preciseringar som beslutades av riksdagen i maj
1993 (prop. 1992/93:100 bil. 5, FöU9, rskr. 333). Regeringen
lämnar inga förslag till riksdagen.
Utskottet har tagit del av regeringens redogörelse för
Sveriges säkerhetspolitiska situation. Utskottet anser i likhet
med regeringen att de säkerhetspolitiska målen liksom de mål och
uppgifter för totalförsvaret som fastställdes i 1992 års
försvarsbeslut med de preciseringar som beslutades av riksdagen
i maj 1993 bör ligga fast.
I partimotion Fö201 (s) yrkande 3 hemställer motionärerna att
riksdagen ger regeringen till känna att frågan om längre
återtagningstid för invasionsförsvaret blir föremål för studier
med sikte på beslut under 1995. Den nuvarande
försvarsplaneringen räknar med en återtagningstid på ett år
enligt riksdagens beslut i maj år 1993. Enligt motionärernas
bedömning av den ryska utvecklingen förefaller det mer rimligt
att planeringen för återskapandet av ett trovärdigt svenskt
invasionsförsvar bygger på en förvarningstid om fyra till fem
år. Motionärerna bedömer Sveriges möjligheter att gardera sig
inför en långsiktig rysk upprustning som goda, inte minst om
Sverige under de närmaste åren blir medlem av den Europeiska
unionen.
I partimotion Fö203 (v) yrkande 1 hemställer motionärerna att
riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om
säkerhetspolitiken. Motionärerna hävdar bl.a. att nuvarande, och
möjligen tillkommande, väpnade konflikter i Europa påverkar oss,
men att de inte utgör något hot mot Sverige som nation. Någon
planering för att åter bygga upp ett försvar som kan möta en
invasion behövs inte. Vårt militära försvar kan och bör bantas.
Utskottet behandlade vid föregående riksmöte
(1992/93:FöU9) frågan om preciseringar vad gäller kraven på
beredskap. Utskottet framhöll härvid att det är viktigt att
regeringen följer upp beredskapen inom totalförsvaret för
återtagning och att den regelbundet redovisas för riksdagen.
Regeringen har i december 1993 beslutat om fortsatta
förberedelser inför nästa totalförsvarsbeslut. Frågan om
återtagning berörs av dessa studier. Utskottet räknar med att
motionärernas syfte enligt partimotion Fö201 (s) yrkande 3
härigenom kan tillgodoses. Utskottet anser att motion Fö201 (s)
yrkande 3 bör avslås av riksdagen.
I partimotion Fö203 (v) redovisas en principiellt annorlunda
syn på frågan om återtagning, som utskottet inte kan ställa sig
bakom. Utskottet anser därför att motion Fö203 (v) yrkande 1 bör
avslås av riksdagen.
I motion Fö322 (fp) om Skånes försvar uttalas att Sverige
måste kunna genomföra ett trovärdigt luft-, sjö- och
markförsvar av södra Sverige. Inför nästa försvarsbeslut är det
enligt motionärerna ofrånkomligt att satsa på en ny inriktning
av försvarsmakten. Härvid måste tre grundläggande
förutsättningar uppfyllas, nämligen flexibelt försvar, europeisk
anpassning och ekonomisk hållbarhet. Det osäkra
säkerhetspolitiska läget aktualiserar den s.k.
elasticitetsprincipen vilken innebär att försvarsförmågan skulle
minska när hotet minskade men kunna öka i takt med ökat hot. Den
svenska försvarsmakten måste organiseras så att man uppnår rätt
struktur i ett europeiskt alliansperspektiv. Motionens förslag
är avsedda att beredas av Försvarsberedningen.
I motion Fö333 (s) om sjö- och luftförsvaret anför
motionärerna att starka skäl talar för en omdaning av det
svenska försvaret. Tyngdpunkten måste läggas i ett kvalificerat
sjö- och luftförsvar. Markförsvaret bör reduceras kraftigt i
numerär men ges ökad operativ och taktisk rörlighet. Med en
sådan profil får svenskt försvar enligt motionärerna en
trovärdig krigsavhållande förmåga samtidigt som vi får full
handlingsfrihet över hela lågkonfliktområdet. Vidare skapas goda
förutsättningar att i framtiden anpassa oss till och ta vårt
ansvar inom en bredare europeisk försvarsgemenskap. Sist men
inte minst innebär den nya profilen enligt motionärerna att
betydande besparingar kan göras inom försvarssektorn utan ökad
säkerhetspolitisk risktagning.
I motion Fö334 (s) om militärutgifterna och biståndspolitiken
yrkande 1 hemställer motionärerna att regeringen bör tillsätta
en utredning för att göra en grundläggande översyn av den
svenska försvars- och säkerhetspolitiken. Det viktigaste målet
för den europeiska säkerhetspolitiken bör vara att verka för
politiskt, ekonomiskt och även militärt samarbete med Ryssland.
Vill Sverige föra en politik som skall gynna fred och stabilitet
måste enligt motionärerna en omprioritering ske från
militärutgifter till en offensiv och modern säkerhetspolitik.
Resurser måste satsas på att stödja demokratiska strukturer i
Ryssland, på att bygga upp en fungerande demokrati och ekonomi.
I motion Fö202 (fp) hemställer motionären om en inventering av
hur det svenska totalförsvarets resurser i större utsträckning
skall kunna ställas till Förenta nationernas förfogande. En
inventering bör enligt motionären ske genom att olika
kompetenser och resurser inom försvarsmakten, räddningstjänsten,
kustbevakningen, polisen och andra granskas mot tänkbara behov,
främst i mindre utvecklade länder i samband med krig,
naturkatastrofer eller hungersnöd.
Utskottet utgår ifrån att frågor om totalförsvarets
framtida utformning, som tas upp i motionerna Fö322 (fp), Fö333
(s) och Fö202 (fp), kommer att behandlas inom ramen för
förberedelserna inför nästa totalförsvarsbeslut. Som tidigare
har nämnts har regeringen i december 1993 beslutat om fortsatta
förberedelser inför nästa totalförsvarsbeslut. Kravet på att en
utredning tillsätts för att göra en grundläggande översyn av den
svenska försvars- och säkerhetspolitiken med den inriktning som
föreslås i motion Fö334 (s) kan utskottet inte ställa sig bakom.
Utskottet anser således att riksdagen bör avslå motionerna Fö322
(fp) i denna del, Fö333 (s), Fö334 (s) yrkande 1 och Fö202 (fp).
Utskottet behandlar här också motion Fö313 (s). Motionärerna
hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att en oberoende civil ubåtskommission snarast bör
tillsättas. Uppgiften för en sådan kommission bör vara att
utvärdera och analysera de undervattenskränkningar och den
ubåtsjaktverksamhet som har bedrivits sedan början av
1980-talet. Kommissionen bör också genom internationella
kontakter försöka skapa ökad klarhet kring den främmande
ubåtsverksamheten på svenskt territorialvatten. Den rapport en
sådan oberoende kommission lämnar får enligt motionärerna sedan
vara vägledande för framtida åtgärder på detta område.
Utskottet behandlade vid föregående riksmöte
(1992/93:FöU9) frågan om att tillsätta en oberoende civil
ubåtskommission. Mot bakgrund av den deklaration som utfärdades
efter mötet mellan statsminister Carl Bildt och president Boris
Jeltsin i Moskva i februari 1993 uttalade utskottet att det i
detta läge inte bör förutsättas att en särskild kommission skall
träda till. Enligt utskottets mening finns det mer att vinna på
att fortsätta diskussionerna mellan Sverige och Ryssland på
expertnivå och övrigt arbete för att nå klarhet kring
undervattenskränkningarna av svenskt territorium än att nu
tillsätta en särskild kommission. Riksdagen bör enligt
utskottets mening avslå motion Fö313 (s).
Ekonomiska ramar m.m.
Under denna rubrik behandlar utskottet vad regeringen i
propositionen anfört om utvecklingen av den finansiella
styrningen (s. 11--19), ekonomiska ramar (s. 153--163) och
merbelastning av anslaget Skyddsrum m.m. (s. 113). Utskottet
behandlar också motionerna Fö201 (s partimotion) yrkande 2, U304
(s partimotion) yrkande 3 och U412 (s) yrkande 2.
Totalförsvarets militära del
Propositionen
Regeringen anför beträffande utgifts- och planeringsramar att
beteckningen "den militära utgiftsramen" tidigare har haft två
funktioner: att dels utgöra ett samlingsnamn för de anslag som
till följd av verksamhetens inriktning bör hållas samman
hanteringsmässigt, dels utgöra grund för den årliga pris- och
löneuppräkningen enligt försvarsprisindex samt vid de s.k.
prisregleringstillfällena.
Den förändring av priskompensationssystemet som riksdagen
beslutade om i 1992 års försvarsbeslut innebär att endast den
första funktionen ägt giltighet under budgetåren 1992/93 och
1993/94. Om riksdagen beslutar i enlighet med regeringens
förslag beträffande anslagsstrukturen, upphör även den första
funktionen den 1 juli 1994. Det föreslagna nya anslaget A 1.
Försvarsmakten omfattar i huvudsak den verksamhet som för
närvarande ingår i den militära utgiftsramen. Regeringen lämnar
mot denna bakgrund inte något förslag till riksdagen om en
militär utgiftsram för budgetåret 1994/95.
De ytterligare besparingar som regeringen beslutat att
genomföra inom den statliga konsumtionen skall till viss del tas
ut inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde. Regeringen
föreslår besparingar inom anslaget A 1. Försvarsmakten. Inom
Försvarsmakten avses besparingarna tas ut på armé- och
flygvapenprogrammen.
Regeringen redovisar det ekonomiska utfallet för budgetåret
1992/93. Den militära utgiftsramen exklusive anslagskrediter
fastställdes till 34 604,8 miljoner kronor. Enligt
Riksrevisionsverkets redovisning blev utfallet 35 232,3
miljoner kronor. Differensen täcks av givna anslagskrediter.
Regeringen beräknar det sammanlagda medelsbehovet för
totalförsvarets militära del till 37 220 421 000 kr för
budgetåret 1994/95. Totalförsvarets militära del omfattar
verksamheter inom littera A. Försvarsmakten m.m. samt littera B.
Vissa försvarsmakten närstående myndigheter. Beräkningen av
anslaget A. 1 Försvarsmakten m.m. har skett med utgångspunkt i
de delfaktorer som ingår i det försvarsprisindex som beslutades
i 1992 års försvarsbeslut. I beräkningen ingår också en särskild
kompensation om 1,5 %, utöver försvarsprisindex, för att
säkerställa planerad materielanskaffning. I beräkningen har
också hänsyn tagits till besparingsåtgärder för budgetåret
1994/95.
Härutöver hemställer regeringen om riksdagens bemyndigande att
räkna om lämnade bemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen
enligt nettoprisindex och att under budgetåret 1994/95 medge
merutgifter samt överskridanden av anslagen inom littera A och B
samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av
beredskapsskäl.
Utskottet
Regeringen lämnar inte något förslag till riksdagen om att
fastställa en militär utgiftsram för budgetåret 1994/95.
Utskottet har ingen erinran mot detta med hänsyn till den nya
anslagskonstruktionen för totalförsvarets militära del.
Utskottet vill emellertid erinra om att Riksdagsutredningen i
sitt betänkande Reformera riksdagsarbetet! i juni 1993 lagt fram
förslag till en ändrad budgetbehandling i riksdagen med ramar
för olika utgiftsområden. Detta kan komma att påverka denna
fråga. I sammanhanget finns det anledning att uppmärksamma det
för försvarsområdet speciella förhållandet med fleråriga
försvarsbeslut. Riksdagen fattar beslut om femåriga
planeringsramar med hänsyn till den långsiktighet som krävs för
styrning av verksamheten.
Utskottet har inhämtat kompletterande information från
Försvarsdepartementet om beräkningen av medelsbehovet för
totalförsvarets militära del. Utskottet förutsätter att
motsvarande information i fortsättningen lämnas i
budgetpropositionen.
Utskottet har ingen erinran mot vad som anförts i
propositionen om behov av vissa riksdagens bemyndiganden med
anknytning till det militära försvaret. Utskottet föreslår att
riksdagen lämnar de begärda bemyndigandena.
Totalförsvarets civila del
Propositionen
Regeringen anför beträffande utgifts- och planeringsramar för
det civila försvaret att det kvarstår att anslagen som enligt
1992 års försvarsbeslut ingår i den ekonomiska planeringsramen
är fördelade på flera huvudtitlar och littera. Regeringen anser
det därför motiverat att i fråga om det civila försvaret även
fortsättningsvis tala om en ekonomisk planeringsram.
Regeringen redovisar det ekonomiska utfallet för budgetåret
1992/93 för totalförsvarets civila del. Den ekonomiska
planeringsramen inom totalförsvarets civila del fastställdes
till 2 079,8 miljoner kronor. Enligt Riksrevisionsverkets
redovisning blev utfallet 2 179,9 miljoner kronor.
De ytterligare besparingar som regeringen beslutat att
genomföra inom den statliga konsumtionen skall till viss del tas
ut inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde. Regeringen
avser att inom anslaget D 2. Skyddsrum m.m. spara ytterligare 40
miljoner kronor.
För totalförsvarets civila del har medelsbehovet inom den
ekonomiska ramen beräknats till 2 381 378 000 kr för
budgetåret 1994/95. I statens totala kostnader för
totalförsvarets civila del ingår, förutom anslag som ingår i den
civila planeringsramen, även anslag inom andra huvudtitlar och
anslag för kapitalkostnader. De totala kostnaderna beräknas till
3 438 818 000 kr.
Regeringen föreslår att riksdagen fastställer anslagen på
statsbudgeten inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets
civila del för budgetåret 1994/95 till 2 381 378 000 kr.
Regeringen hemställer om riksdagens bemyndigande att räkna om
lämnade bemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen enligt
nettoprisindex och att merbelasta anslaget Skyddsrum m.m. för
budgetåret 1994/95 på grund av ett eventuellt underutnyttjande
av anslaget för budgetåret 1993/94. Regeringen hemställer vidare
om riksdagens bemyndigande att, om det behövs av beredskapsskäl,
under budgetåret 1994/95 medge merutgifter samt överskridanden
av anslagen inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila
del samt av lämnade beställningsbemyndiganden.
Utskottet
Utskottet delar regeringens uppfattning att riksdagen även
fortsättningsvis bör fastställa en ekonomisk ram för
totalförsvarets civila del. Denna ram har betydelse även för
riksdagens budgetbehandling.
Utskottet har inhämtat kompletterande information från
Försvarsdepartementet om beräkningen av medelsbehovet för
totalförsvarets civila del. Utskottet förutsätter att
motsvarande information i fortsättningen lämnas i
budgetpropositionen.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag till
ekonomisk ram för totalförsvarets civila del. Utskottet förordar
därför att riksdagen fastställer anslagen på statsbudgeten inom
den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för
budgetåret 1994/95 till 2 381 378 000 kr.
Utskottet har vidare ingen erinran mot vad som anförts i
propositionen om behov av vissa riksdagens bemyndiganden med
anknytning till det civila försvaret. Utskottet föreslår att
riksdagen lämnar de begärda bemyndigandena.
Övriga frågor
Motionerna
I partimotion Fö201 (s) yrkande 2 hemställer motionärerna att
riksdagen enligt vad som anförs i propositionen beslutar inrätta
en ny anslagspost Säkerhetsskapande verksamhet om  1 000
miljoner kronor genom att 836 miljoner kronor överförs från UD:s
anslag B 9. Fredsbevarande insatser och 164 miljoner kronor
omdisponeras inom försvarsanslaget efter förslag från ÖB.
Motionärerna vill introducera ett samlat program för gemensam
säkerhet. Totalt uppgår programmet till 1 300 miljoner kronor.
Enligt motionärerna handlar det om att inför de nya
säkerhetsfrågorna skapa en struktur inom regering och i budgeten
som är mer effektiv och som mobiliserar både försvarets och
Utrikesdepartementets olika delar till ett samlat engagemang.
Försvarsanslagets medel skall användas till fredsbevarande
styrkor, utbildning i fredsbevarande tjänst av utländsk personal
samt en rad andra säkerhetsstärkande insatser. Med likartade
motiv hemställer motionärerna i partimotion U304 (s) yrkande 3
att riksdagen beslutar att inom försvarets huvudtitel avsätta
1 000 miljoner kronor till säkerhetsskapande insatser.
I motion U412 (s) yrkande 2 hemställer motionären att
Försvarsdepartementet läggs ned och att det nuvarande
Försvarsdepartementets anslag förs över till
Utrikesdepartementet. Enligt motionären är det uppenbart att
"särintresset" nått högst upp i organisationen och att
organisationen därför i grunden måste förändras. Det rimliga är
då att Försvarsdepartementet läggs ner och förs in under ett
samlat Utrikesdepartement där alla säkerhetspolitiska analyser
görs och sammanvägs till en samlad säkerhetspolitik.
Utskottet
De senaste årens omvälvande förändringar av den
säkerhetspolitiska situationen i Europa innebär att
utgångspunkterna för den svenska säkerhetspolitiken förändrats.
Den svenska säkerhetspolitiken får i långt större utsträckning
än tidigare en europeisk dimension som vad gäller deltagande i
fredsskapande verksamhet i Europa innebär växande behov av nära
samverkan mellan bl.a. Utrikesdepartementet och
Försvarsdepartementet.
Utskottet har viss förståelse för det grundläggande
resonemanget i motion Fö201 (s) vad avser att skapa en struktur
i budgeten för de nya säkerhetsfrågorna som är mer effektiv. Om
medlen för den fredsbevarande verksamheten kan garanteras, och
därmed inte urholka de ekonomiska ramarna för totalförsvaret i
Sverige, anser utskottet att denna fråga fortsatt bör övervägas.
Utskottet anser mot denna bakgrund att riksdagen inte bör
bifalla motion Fö201 (s) yrkande 2 och motion U304 (s) yrkande
3.
Utskottet konstaterar att det enligt regeringsformen ankommer
på regeringen att organisera regeringsarbetet. Med anledning av
motion U412 (s) vill utskottet emellertid framhålla att det,
trots den betydande uppmärksamhet som för närvarande riktas mot
den fredsskapande delen av försvarets verksamhet enligt
utskottets mening är viktigt att konstatera att totalförsvarets
grundläggande uppgift är att ansvara för det nationella
försvaret av Sverige. Denna uppgift är artskild från
Utrikesdepartementets ansvarsområde och hanteras enligt
utskottets mening bäst av ett eget departement. Utskottet anser
därför att riksdagen bör avslå motion U412 (s) yrkande 2.
Försvarsutskottets uppföljning
Uppföljningsarbetet
Riksdagens utskott skall följa upp verksamheten inom sina
respektive beredningsområden. Denna uppgift är inte
författningsreglerad men finns uttalad i förarbetena till
författningsreformen (prop. 1973:90, KU 26). Försvarsutskottet
har sedan länge initierat och genomfört uppföljnings- och
utvärderingsinsatser. Riksdagsutredningen (Reformera
riksdagsarbetet!, juni 1993) föreslår en ökad satsning på
uppföljning, utvärdering och revision.
Utskottet har inför sin behandling av regeringens
budgetförslag strävat efter att få en överblick över det
aktuella läget inom såväl den militära som den civila delen av
totalförsvaret samt resultatet av föregående års produktion.
Tyngdpunkten har därvid legat på att granska hur 1992 års
försvarsbeslut hittills har genomförts. Utskottets
uppföljningsinsatser på detta tema har bl.a. omfattat
föredragningar från Försvarsdepartementet och centrala
totalförsvarsmyndigheter samt besök vid myndigheter, förband och
försvarsindustrier.
Utskottet har vidare fått särskilda föredragningar om marinens
ekonomiska situation, om JAS-haveriet och om läget i den
pågående samlokaliseringen till Kristinehamn av de båda
fredsförbanden A 9 och I 2.
Inom ramen för en fortlöpande dialog med Riksdagens revisorer
har särskilda utvärderingsprojekt diskuterats. Revisorerna har
valt att granska administrationen av skyddsrumsbyggandet och
vilket genomslag riksdagens beslut har fått i
skyddsrumsproduktionen. Utskottet har vidare gett en extern
utredare i uppgift att granska den kommunala beredskapen, främst
beredskapsläget och de problem som
sammanhänger med överföringen av ansvaret för de civila
försvarsförberedelserna på lokal nivå till kommunerna. Härutöver
har utskottet med egna resurser följt upp hur stölderna av
militära vapen utvecklats och effekten av de åtgärder som
vidtagits för att minska dessa tillgrepp.
Regeringens behandling (skr. 1993/94:15) av riksdagens
skrivelser har följts upp. Härvid har det inte framkommit att
något ärende, som borde varit slutbehandlat, kvarstår oavgjort.
Verksamheten inom totalförsvarets civila del är indelad i ett
antal funktioner. Inom varje sådan finns en funktionsansvarig
myndighet med uppgift att samordna beredskapsförberedelsearbetet
inom funktionen. Regeringens behandling av denna
myndighetsuppgift i årets budgetproposition  (prop. 1993/94:100)
har följts upp. Utskottet konstaterar härvid att
beredskapsfrågorna och uppgiften att vara funktionsansvarig
myndighet inte behandlas i alla bilagor till propositionen.
Utskottet har erfarit att regeringen anser att dessa uppgifter
endast bör behandlas de år då nytt försvarsbeslut skall fattas.
Detta synsätt delas inte av utskottet. Utskottet vill framhålla
betydelsen av myndigheternas ansvar för samordningen av
beredskapsfrågorna, varför myndigheternas totalförsvarsuppgifter
bör tydliggöras i respektive bilaga till budgetpropositionen
varje år.
Genomförandet av 1992 års försvarsbeslut
Ett av de viktigaste målen i 1992 års försvarsbeslut var att
åstadkomma balans mellan uppgifter och resurser. Till följd av
utvecklingen i omvärlden kunde beredskapskraven sättas lägre för
såväl de militära som de civila delarna av totalförsvaret. En
period med möjlighet till återtagande av försvarseffekt skall
förutsättas. Beslutet innefattade för det militära försvaret
betydande förändringar av krigs- och grundorganisationerna jämte
ett visst resurstillskott.
Inriktningen fick en klar kvalitetsprofil genom förutsatta
förbättringar av utbildningen och genom tillförsel av ny
materiel. För det civila försvaret innebar beslutet nya
förutsättningar för planeringen bl.a. genom att medge en
återtagandeperiod för resurskompletteringar. Uppgiften att
stödja det militära försvaret uttalades tydligt.
De två första årens verksamhet av den femåriga
försvarsbeslutsperioden har nu i det närmaste genomförts. Trots
att en betydande del av åtgärderna i 1992 års försvarsbeslut får
fullt genomslag först efter försvarsbeslutsperioden har
utskottet velat få en överblick av möjligheterna att förverkliga
intentionerna i beslutet. Den bild utskottet därvid fått
sammanfattas i det följande.
Verksamhetsresultatet hittills sedan år 1992 synes i stort
vara i linje med försvarsbeslutets inriktning. Det väsentligaste
undantaget är utvecklingen inom marinen där den ekonomiska
situationen kommer att medföra avsteg och förseningar, främst
för materielförnyelsen. Utskottet ser allvarligt på detta avsteg
och utgår från att de åtgärder som regeringen och myndigheterna
vidtagit eller avser vidta gör att marinens uppgifter och
resurser bringas i balans senast vid slutet av innevarande
försvarsbeslutsperiod.
Utskottet har fått en särskild orientering om planerade
materielbeställningar samt om behovet av
beställningsbemyndiganden och bemyndigandeskuldens utveckling.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om vad utskottet år 1991
anförde (1990/91:FöU8, s. 67) inför vapenval för
JAS 39-systemet. I den då aktuella propositionen (prop.
1990/91:102) uttalade regeringen att det borde ankomma på
regeringen att besluta om den framtida vapenutvecklingen.
Utskottet uttolkade detta som att regeringen beslutar i alla
löpande frågor som berör teknik, industrisamarbete, tidsplaner
m.m. men att riksdagen kommer att ha ett inflytande i
principiella vapenvalsfrågor som har en avgörande påverkan
på JAS-systemets effekt och därmed på dess säkerhets- och
försvarspolitiska betydelse.
Vad som utskottet framhöll år 1991 äger alltfort giltighet och
har relevans för alla viktigare materielsystem. Utskottet anser
därför att regeringen bör hålla riksdagen informerad om
genomförandet av viktigare materielbeställningar och, i
förekommande fall, om väsentligare avsteg gjorts från gällande
försvarsbeslut. I sammanhanget är det även betydelsefullt att
för riksdagen redovisa hur skilda materielbeställningar bidrar
till att förverkliga riksdagens beslut eller intentioner när det
gäller utvecklingen av den försvarsindustriella kompetensen och
kapaciteten.
Enligt 1992 års försvarsbeslut skall det militära försvaret år
1997 ha en godtagbar förmåga att motstå ett strategiskt
överfall. Efter en återtagandeperiod på högst ett år skall det
dessutom direkt efter mobilisering kunna möta ett väpnat angrepp
över kust- eller landgräns.
Enligt Överbefälhavarens operativa inriktning skall
Försvarsmakten år 2002 ha förmåga, utan krav på återtagande, att
möta ett sådant angrepp.
Regeringen bedömer Försvarsmaktens förmåga att i nuläget motstå
ett strategiskt överfall som godtagbar. Denna förmåga bedöms
kunna behållas även vid en ogynnsam omvärldsutveckling under de
närmaste åren, förutsatt att satsningarna på utbildning och
materielförnyelse fullföljs enligt försvarsbeslutet.
Utskottet har inte funnit något som talar mot möjligheterna
att kunna fullfölja den militära operativa inriktningen enligt
1992 års försvarsbeslut. Det strategiska överfallet som
dimensioneringsgrund innebär reducerade krav i förhållande till
tidigare planering. Handlingsfrihet synes föreligga, åtminstone
till år 1997, att återskapa ett invasionsförsvar.
Det strategiska överfallet innebär för den civila delen av
totalförsvaret i vissa avseenden en svårare situation än de
tidigare förutsättningarna, främst vad avser ledning. Utskottet
bedömer dock att även det civila försvaret har nått en i det
närmaste godtagbar förmåga att motstå ett strategiskt överfall
till år 1997. Det finns ännu brister, t.ex. i skyddet av
ledningsfunktionen och i fråga om reservkraft.
Utskottet har noterat en viss skillnad i
planeringsförutsättningarna mellan det militära och det civila
försvaret för perioden efter år 1997. Sålunda utgår det civila
försvaret från att förmågan att kunna möta ett väpnat angrepp
över kust alternativt landgräns också år 2002 skall förutsätta
en återtagningsperiod på ett år. Det militära försvaret har, som
framgått, inte denna inriktning. År 2002 skall detta slags
anfall kunna mötas direkt efter mobilisering.
Försvarsbeslutet år 1992 (prop. 1991/92:102, FöU12, rskr. 337)
med preciseringen år 1993 (prop. 1992/93:100 bil. 5, FöU9, rskr.
386) reglerar återtagande endast för försvarsbeslutsperioden
t.o.m. budgetåret 1996/97. Inriktningen därefter är
regeringens och myndigheternas tolkning av riksdagsbeslutens
intentioner. Utskottet ser inga skäl som skulle motivera den
nämnda skillnaden i planeringsinriktningen mellan militärt och
civilt försvar. Utskottet utgår från att regeringen i de
fortsatta förberedelserna inför nästa fleråriga försvarsbeslut
samordnar beredskapskraven för de militära och civila delarna av
totalförsvaret.
En annan fråga som ännu inte synes avstämd är vilket stöd det
militära försvaret förutsätter från övriga delar av
totalförsvaret. Utskottet utgår från att detta krav snarast
preciseras eftersom en av huvuduppgifterna för det civila
försvaret är att stödja försvarsmakten under kriser och i krig.
Utskottet har vidare noterat att vissa centrala begrepp inte
är helt tydliga. "Återtagande" utgör exempel härpå. Även
innebörden av "strategiskt överfall" och "begränsat anfall"
torde behöva övervägas närmare. Utskottet konstaterar att
regeringen i direktiven för de fortsatta förberedelserna inför
nästa totalförsvarsbeslut tagit initiativ till en precisering av
vissa begrepp som är styrande för försvarets inriktning, bl.a.
återtagning. De för försvarsplaneringen centrala begreppen bör
enligt utskottet bli föremål för fortsatta överväganden.
Länsstyrelserna har en viktig funktion i totalförsvaret. De
skall ha erforderlig överblick, kunna inrikta
försvarsförberedelserna inom kommunerna, samordna över
kommungränserna, stödja kommunerna i beredskapsarbetet och följa
upp beredskapsläget. Utskottet har erfarit att länsstyrelserna
inte haft möjlighet att i erforderlig grad förändra sina
resurser så att kompetens och kapacitet svarar mot de förändrade
och jämfört med tidigare mer övergripande arbetsuppgifterna.
Enligt utskottet är detta allvarligt. Utskottet utgår från att
åtgärder vidtas för att säkerställa länsstyrelsernas
kompetensutveckling i här berört avseende.
Vad som utskottet här anfört om uppföljning bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

Organisationsfrågor
I detta avsnitt behandlar utskottet Riksdagens revisorers
förslag (förs. 1993/94:RR3) angående nedläggning och flyttning
av förband. Vidare behandlas vad regeringen i propositionen (s.
20--33 samt 37--39) har anfört om nuläget i genomförandet av
omstruktureringen av försvaret, vilka utvecklingsaktiviteter som
pågår samt regeringens ställningstagande i vissa frågor. Till
avsnittet har också förts  behandlingen av motionerna Fö203 (v
partimotion) yrkandena 2 och 3, Fö204 (s), Fö307 (s), Fö312 (s),
Fö321 (fp) samt Fö901 (fp).
Några principfrågor om grundorganisationsförändringar
Riksdagens revisorer
Bakgrund
Riksdagens revisorers granskning av nedläggning och flyttning
av förband har initierats av försvarsutskottet.
Granskningen har inriktats på de förändringar i försvarets
grundorganisation som beslutats under åren 1982--1992. Härvid
har belysts dels de generella erfarenheterna av en förändring,
dels tillvägagångssättet och effekterna av en nedläggning eller
hot om nedläggning vid några förband.
Granskningen har på uppdrag av Riksdagens revisorer genomförts
av experten Ulf Wennerberg och redovisats i rapport 1992/93:5 om
nedläggning och flyttning av förband. Synpunkter på rapporten
har inhämtats genom sedvanligt remissförfarande.

Revisorernas förslag
Revisorerna föreslår att statsmakternas och
försvarsmyndigheternas beslutsroller i samband med
grundorganisationsförändringar inom försvaret preciseras. Vidare
föreslås att former skapas som ökar det lokala deltagandet i
utredningsarbetet som föregår en grundorganisationsförändring
och att metodiken för kalkylering vid
grundorganisationsförändringar ändras och att kalkylränta
införs. Revisorerna föreslår vidare att en mer samlad och
systematisk återrapportering av erfarenheterna från en genomförd
grundorganisationsförändring bör göras till regering och
riksdag.
Riksdagens beslutsuppgifter
Revisorerna redovisar att riksdagsbesluten om
grundorganisationsförändringar inom försvaret reglerar vilka
fredsmyndigheter som skall finnas kvar och var dessa skall vara
lokaliserade. Riksdagen fattar också översiktliga beslut om vad
som skall ske med den verksamhet som blir kvar efter en
nedläggning. Däremot lägger riksdagen inte fast personalmål för
enskilda myndigheter och verksamheter inom Försvarsmakten.
Riksdagen tar inte heller ställning till de uppdrag som centrala
organ lägger ut på de lokala myndigheterna.
Som ett resultat av granskningen i denna del anser revisorerna
att statsmakternas och försvarsmyndigheternas beslutsroller i
samband med grundorganisationsförändringar inom försvaret måste
preciseras. Regeringen bör enligt revisorerna redovisa ett
underlag för riksdagen i denna fråga. Revisorerna föreslår att
riksdagen bör ge regeringen till känna vad som anförts.
Beslutsunderlaget
Revisorerna framhåller att det rått en betydande osäkerhet om
de planeringsförutsättningar som gällt i samband med
omstruktureringar inom försvaret. Kritiken från lokalt håll har
förutom planeringsosäkerheten också gällt beslutsunderlaget i
samband med grundorganisationsförändringar. I de intervjuer som
gjordes i samband med granskningen framhölls bl.a. bristen på
uppriktighet beträffande de skäl som motiverade en nedläggning.
Även bristen på förankring hos berörda parter vid en nedläggning
kritiserades från lokalt håll.
Som ett resultat av granskningen föreslår revisorerna att
former skapas som ökar det lokala deltagandet i
utredningsarbetet inför en grundorganisationsförändring.
Riksdagen bör enligt revisorerna ge regeringen till känna vad
som anförts om lokalt deltagande i samband med
grundorganisationsförändringar inom försvaret.
Revisorerna framhåller att de försvarsekonomiska kalkyler som
redovisas av Överbefälhavaren inför en nedläggning eller
flyttning av ett förband har stor betydelse för riksdagens
bedömning av de förslag som som framläggs. Det är därför
väsentligt att beräkningarna är korrekta i olika avseenden.
Revisorerna föreslår att metodiken för kalkylering vid
grundorganisationsförändringar ändras och kalkylränta införs.
Riksdagen bör enligt revisorerna ge regeringen till känna vad
som anförs om kalkylmetodiken i samband med
grundorganisationsförändringar.
Genomförandet av grundorganisationsförändringar
Revisorerna har granskat genomförandetiden för beslutade
avvecklingsåtgärder och menar att en beslutad
grundorganisationsförändring bör genomföras så snabbt som
möjligt. I syfte att underlätta för de anställda att finna nya
sysselsättningar anser revisorerna att den lokala myndigheten
bör ges stor frihet vad gäller förbandsproduktionen under
avvecklingsprocessen. Handlingsreglerna från centralt håll bör
vara tydliga och helst ligga fast under hela
avvecklingsperioden.
Återrapportering
Revisorerna redovisar att erfarenhetsåterföringen efter
genomförda grundorganisationsförändringar sker på olika sätt.
Bl.a. redovisar varje lokal myndighet sina erfarenheter i en
särskild avvecklingsrapport efter en slutförd nedläggning eller
flyttning. Den löpande uppföljningen av omstruktureringarna
redovisas i myndigheternas årsredovisningar.
Revisorernas uppfattning är att en mer samlad och systematisk
återföring av erfarenheterna från en genomförd
grundorganisationsförändring bör göras till regering och
riksdag. Huruvida en sådan återrapportering skall åläggas en
utvärderare utanför Försvarsmakten bör övervägas av regeringen.
Riksdagen bör enligt revisorerna ge regeringen till känna vad
som anförts om återrapportering.
Utskottet
Utskottet behandlar först frågan om statsmakternas och
försvarsmyndigheternas beslutsroller. Det är enligt utskottets
mening viktigt att riksdagens, regeringens och Försvarsmaktens
beslutsroller vid grundorganisationsförändringar inom
Försvarsmakten är tydliga.
Utskottet konstaterar att ur konstitutionell synpunkt krävs
riksdagens beslut vid grundorganisationsförändringar om nya
anslagsmedel krävs. Enligt regeringsformen (RF 7:9) kan
riksdagen vidare i samband med budgetreglering eller annars
besluta riktlinjer för viss statsverksamhet för längre tid än
anslag till verksamheten avser. Sådana riktlinjer kan t.ex. avse
huvuddragen av en organisation. Utskottet vill i detta
sammanhang erinra om att organisation och lokalisering av
verksamheter inom Försvarsmakten som baseras på riksdagsbeslut
endast kan ändras efter nya beslut av riksdagen.
Försvarsutskottet har vid tidigare riksmöten tagit upp frågan
om vilka beslut om grundorganisationsförändringar som skall vara
riksdagsbundna. Härvid har bl.a. anförts:
Utskottet förutsätter att ett slopande av myndighetsbegreppet
för militära fredsförband som följd av tillkomsten av den nya
myndigheten inte kommer att medföra att förändringar av
grundorganisationen i framtiden kommer att genomföras utan
riksdagens medverkan. Sådana förändringar är viktiga för
riksdagen att ta ställning till även utifrån regional- och
arbetsmarknadsmässiga utgångspunkter. Det bör vidare erinras om
att regeringen när det gäller utformningen av försvarsmaktens
fredsorganisation ofta är bunden av tidigare riksdagsbeslut
(1991/92:FöU12, s. 45).
Utskottet vill understryka vikten av den sammanvägning av
olika intressen kring grundorganisationsförändringar som sker i
riksdagen. Militära, regionala och arbetsmarknadmässiga
intressen måste vägas samman i riksdagen.
Utskottet har vidare vid föregående riksmöte (1992/93:FöU9,
s. 31) framhållit att när det gäller utformningen av det
underlag som presenteras för riksdagen bör frågor av särskilt
intresse redovisas. Vad utskottet bl.a. hade i åtanke var att
budgetpropositionen disponeras så att insyn ges i organisations-
och lokaliseringsfrågor.
Regeringen kommer att utfärda en instruktion för den nya
myndigheten Försvarsmakten, som organiseras den 1 juli 1994.
Utskottet utgår ifrån att vad som här anförts om riksdagens
beslutsroll vid grundorganisationsförändringar inom
Försvarsmakten härvid beaktas. För de fall oklarheter kan
föreligga bör regeringen i enlighet med revisorernas förslag
återkomma till riksdagen med beslutsunderlag i frågan så att en
precisering kan ske.
Utskottet vill i detta sammanhang beröra frågan om
parlamentarisk medverkan vid grundorganisationsförändringar.
Beslut om grundorganisationsförändringar av statsmakterna
innebär, som tidigare har framhållits, att olika intressen måste
vägas samman. Mot denna bakgrund anser utskottet det viktigt med
en parlamentarisk beredning av underlaget. För att säkerställa
att sådan beredning kommer till stånd kan en lämplig åtgärd vara
att tillsätta parlamentariska kommittéer för detta syfte.
Utskottet övergår till att behandla revisorernas förslag om
utformningen av beslutsunderlaget inför
grundorganisationsförändringar.
I likhet med revisorerna anser utskottet det viktigt att
beslut om förändringar av grundorganisationen inom
Försvarsmakten förankras hos berörda lokala parter. Utskottet
delar revisorernas uppfattning att former bör skapas som ökar
det lokala deltagandet i utredningsarbetet inför
grundorganisationsförändringar. De lokala parterna bör få
tillfälle att framföra sina synpunkter och delta i
förändringsarbetet med sina kunskaper. Att skapa sådana former
är i första hand ett ansvar för den nya myndigheten
Försvarsmakten. I detta ansvar ligger också ett ansvar för att
avväga på vilket stadium berörda parter skall engageras i
utredningsarbetet så att inte onödig oro skapas i
organisationen.
Utskottet har erfarit att man inom Försvarsdepartementet för
närvarande arbetar med att ta fram enhetliga metoder för
kalkylering vid grundorganisationsförändringar, som beräknas
vara klara under våren 1994. Med hänsyn till utvecklingen av den
finansiella styrningen för Försvarsmakten med övergång till
kapitalkostnader och lånefinansiering av nyinvesteringar
i lokaler, mark och anläggningar är det naturligt att
kalkylmetoderna utvecklas i linje med vad revisorerna anfört.
Utskottet utgår ifrån att revisorernas förslag härvid beaktas.
Revisorerna har granskat genomförandetiden för
grundorganisationsförändringar. Revisorerna menar att en
beslutad grundorganisationsförändring bör genomföras så snabbt
som möjligt. Utskottet delar denna uppfattning.
Utskottet övergår till att behandla revisorernas förslag om
återrapportering. Inom ramen för den uppföljande verksamheten
anser utskottet det viktigt att beslutade förändringar av
grundorganisationen inom Försvarsmakten följs upp. Utskottet
delar därför revisorernas uppfattning att en mer samlad och
systematisk återföring av erfarenheterna från en genomförd
grundorganisationsförändring bör göras till regering och
riksdag. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att
riksdagen under föregående riksmöte (1992/93:FiU17) gav
regeringen till känna att vissa grundläggande uppgifter om
omfattningen och inriktningen av genomförda omstruktureringar
fortlöpande bör redovisas i t.ex. budgetpropositionerna så att
riksdagen ges möjlighet till en kontinuerlig, systematisk och
samlad uppföljning.
Utskottet vill avslutningsvis framhålla att den egna
kompetensen och bemanningen av utskottets kansli är en viktig
förutsättning för en tillfredsställande beredning och
uppföljning i riksdagen av beslut rörande förändringar av
grundorganisationen inom Försvarsmakten. En annan viktig
förutsättning för att säkerställa detta är den fackinriktade
utskottsorganisationen.
Vad utskottet här med anledning av Riksdagens revisorers
förslag (förs. 1993/94:RR3) angående nedläggning och flyttning
av förband har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
Lekmannainflytande i Försvarsmakten--Försvarets
personalvårdsnämnd
Propositionen
Enligt regeringens uppfattning kan lekmannainflytande i
statliga myndigheters verksamhet bedrivas i främst följande
former
rådgivande organ
insynsorgan
kontrollorgan.
Behovet av och formerna för lekmannainflytande i den nya
myndigheten Försvarsmakten har behandlats av Utredningen om
lednings- och myndighetsorganisationen i försvaret (LEMO). LEMO
ansåg att en lekmannastyrelse för myndigheten Försvarsmakten
inte var lämpligt. En sådan, ansåg LEMO, skulle närmast stärka
Försvarsmaktens ställning i förhållande till regeringen. I 1993
års budgetproposition anförde regeringen att det inte var
ändamålsenligt att inrätta en traditionell förvaltningsstyrelse
i Försvarsmakten. En sådan skulle enligt regeringens uppfattning
mer komma att utgöra en stödjande funktion till
myndighetsledningen än vara ett kontroll- och insynsorgan.
När det gäller lekmannainflytande finns för närvarande ett
organ knutet till myndigheten Överbefälhavaren, nämligen
Militärledningens rådgivande nämnd. Nämndens främsta uppgift är
att utgöra en rådgivande funktion avseende avvägnings- och
planeringsfrågor samt frågor som rör personal, utbildning och
organisation. I nämnden ingår försvarsgrenscheferna samt
parlamentariker. Regeringen bedömer att den nuvarande
sammansättningen av nämnden, med anledning av bildandet av
myndigheten Försvarsmakten, med nödvändighet behöver förändras.
I samband härmed har regeringen för avsikt att pröva såväl
sammansättning som uppgifter för den nämnd som
kommer att knytas till Försvarsmakten. Regeringen återkommer
till denna fråga i den kommande propositionen om
förvaltningsmyndigheternas ledning.
En särskild form av lekmannainflytande utövas av Försvarets
personalvårdsnämnd. Nämnden har till uppgift att bl.a. genom
vägledande och rådgivande verksamhet samt genom egna initiativ
främja försvarets personalvård (Instruktion FFS 1988:34).
En granskning av de protokoll som upprättas vid de besök som
nämnden genomför vid myndigheter inom försvarsmakten visar,
enligt regeringens uppfattning, att många av de frågor som tas
upp ofta behandlar sådant som normalt inte hör till nämndens
uppgifter. Nämnden har därmed, menar regeringen, mer en funktion
av allmänt forum i frågor som anställda och värnpliktiga
uppfattar som väsentliga.
I och med att Försvarsmakten kommer att inrättas den 1 juli
1994 finns i högkvarterets personalledning en naturlig funktion
för personalvården inom försvaret. Enligt regeringens
uppfattning kan därför Försvarets personalvårdsnämnd ombildas
den 1 juli 1994 så att den framgent behandlar frågor enbart
rörande värnpliktiga. Ombildningen av nämnden ligger också i
linje med de målsättningar som regeringen uttalar i
budgetpropositionen bilaga 8, Finansdepartementet, om förnyelsen
av den statliga förvaltningen. Regeringen anför att någon
enhetlig centralstyrd personalpolitik inte längre finns utan
personalpolitiken bör fortlöpande anpassas efter myndigheternas
skilda verksamheter och behov.
Regeringen avser att ge Försvarsmakten i uppdrag att till
regeringen redovisa vilka åtgärder som vidtagits eller kommer
att vidtas med anledning av de ökade uppgifterna inom
personalvården som följer av den föreslagna ombildningen av
Försvarets personalvårdsnämnd.

Motionerna
Försvarets personalvårdsnämnd behandlas i tre motioner. I
partimotion Fö203 (v) yrkande 2 framhålls att de förändringar
som skett genom nedläggning av förband och som kommer att ske
även i framtiden ställer ökade krav på en väl fungerande och
samordnad personalvård. Urholkningen av arbetsrätten är
ytterligare en faktor som verkar i den riktningen. Detta, menar
motionärerna, talar för att nämnden skall fortsätta enligt
nuvarande praxis. Någon ombildning bör således ej ske.
I motion Fö312 (s) anförs att motionärerna inte delar
regeringens kritik av nämndens sätt att arbeta. Motionärerna
menar att det nya bantade högkvarteret vid bildandet av
myndigheten Försvarsmakten sammantaget kommer att ha en starkt
reducerad personalledning, vars förmåga att ge ett effektivt
centralt stöd åt de lokala personalvårdsorganisationerna får
anses som kraftigt försämrad. Försvarets personalvårdsnämnd
utgör enligt motionärerna ett väl fungerande forum för samråd på
central nivå och bör i högre grad nyttjas för att stödja en väl
fungerande personalpolitik inom försvarsmakten.
I motion Fö321 (fp) konstaterar motionären att regeringens
förslag till ombildning av Försvarets personalvårdsnämnd inte
innebär någon egentlig försämring för nämndens möjlighet att
vara till nytta för personalvården inom försvaret. Dock
framhålls att regeringens anmärkning mot att nämnden behandlar
frågor som normalt inte hör till nämndens uppgifter inte känns
befogad. Instruktionen ger nämnden möjlighet att ta egna
initiativ i personalvårdsfrämjande syfte, vilket enligt
motionären varit till gagn för personalvårdsverksamheten vid
myndigheterna. Motionären anser det angeläget att
arbetstagarorganisationerna erbjuds representation även i en
ombildad personalvårdsnämnd.

Utskottet
Utskottet konstaterar att motionären i motion Fö321 (fp) menar
att regeringens förslag till ombildning av Försvarets
personalvårdsnämnd inte innebär någon egentlig försämring för
nämndens möjligheter att vara till nytta för personalvården inom
försvaret. Denna uppfattning delas av utskottet. Motionären
anför också att det är angeläget att arbetstagarorganisationerna
erbjuds representation även i en ombildad nämnd. Enligt
utskottets uppfattning bör det ankomma på regeringen att besluta
om nämndens sammansättning med anledning av den föreslagna
ombildningen. Utskottet utgår ifrån att motionärens synpunkter
prövas i detta sammanhang. Motion Fö321 (fp) bör därför inte
bifallas.
Utskottet delar regeringens uppfattning att Försvarets
personalvårdsnämnd bör ombildas på sätt som regeringen redovisar
i propositionen. Motionerna Fö203 (v) yrkande 2 samt Fö312 (s)
bör därför avslås.
Försvarets verkstäder
Propositionen
LEMO har granskat Försvarets verkstäder och lämnat förslag
till regeringen (skrivelse 1993-06-02) utifrån överväganden om
vilka verksamheter som framgent bör ingå i den nya myndigheten
Försvarsmakten eller bör finnas utanför denna.
I försvarsmaktens grundorganisation finns ca 50 verkstäder som
till övervägande del arbetar på uppdrag av försvarsmaktens
myndigheter. Dessa finns i anslutning till arméförband, på
flygflottiljer och i marina basområden t.ex. Muskö, Karlskrona
och Härnösand. Verkstadsdriften är helt avgiftsfinansierad och
betalas av dem som lämnar uppdrag till verkstäderna. De flesta
av försvarets verkstäder utgör kader för underhålls- och
verkstadsförband i krigsorganisationen.
LEMO föreslår att Försvarsmakten bör vara huvudman för
försvarets verkstäder. Verkstadsrörelsen bör, enligt LEMO, i sin
helhet definieras som ett samlat ansvars- och resultatområde
inom Försvarsmakten. LEMO:s skrivelse i frågan har remitterats
till berörda myndigheter. Remissinstanserna har tillstyrkt
förslaget.
Regeringen avser att den 1 juli 1994 överföra ansvaret för
verkstadsdriften (freds- och krigsuppgifter) och
motorreparationstjänsten (krigsuppgifter) från Försvarets
materielverk till Försvarsmakten. Samtidigt inrättas inom
Försvarsmakten ett verkstadsadministrativt centrum med
lokalisering i Karlstad. Nuvarande verksamheter inom Försvarets
materielverk, FMV:Verkstad samt FMV:s uppgifter i fråga om
motorreparationstjänsten avvecklas från samma tidpunkt.
Motionen
I motion Fö307 (s) framhåller motionärerna att någon
genomgripande utredning om försvarets verkstäder inte genomförts
sedan år 1966. Erfarenheterna från den då beslutade
organisationen, där bl.a. de centrala flygverkstäderna
överfördes till affärsverket FFV, sägs i allt väsentligt vara
positiva. En tydlig kund--leverantörsrelation har uppstått med
klara rationaliseringsincitament.
Motionärerna pekar på de stora förändringarna sedan
verkstadsutredningen 1966; försvarets organisation har ändrats,
en ny ledningsstruktur har införts och nya materielsystem
introducerats. För försvarets verkstäder -- miloverkstäder,
örlogsbaser och flottiljverkstäder -- innebär förändringarna,
enligt motionärerna, krav på ökad koncentration för att kunna
behålla god ekonomi och teknisk kompetens. Motionärerna föreslår
därför att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att
utreda huvudmannaskap och organisation för försvarets
verkstäder. Förslagen skall kunna ingå i 1997 års
försvarsbeslut.
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen har anfört om
försvarets verkstäder.
Utskottet konstaterar att LEMO har granskat försvarets
verkstäder utifrån överväganden om vilka verksamheter som
framgent bör ingå i den nya myndigheten Försvarsmakten eller bör
finnas utanför denna. Utskottet ser det som naturligt att de av
regeringen vidtagna åtgärderna med anledning av LEMO:s förslag
följs upp i samband med beredningen av nästa fleråriga
försvarsbeslut. Motion Fö307 (s) bör därför avslås.
Försvarets materielförsörjning
Propositionen
Regeringen redogör i propositionen för en skrivelse som LEMO
överlämnat i oktober 1993, Vissa frågor om försvarets
materielförsörjning. I skrivelsen lämnar LEMO förslag om hur en
klar roll- och ansvarsfördelning kan nås mellan regeringen,
Försvarsmakten och Försvarets materielverk vad avser försvarets
materielförsörjning. Försvarets materielverks huvuduppgift är
att på uppdrag av Försvarsmakten utföra olika uppdrag som led i
försvarets materielförsörjning. Därutöver kan regeringen ålägga
Försvarets  materielverk uppgifter. Huvuddelen av verksamheten
kommer dock att vara uppdragsstyrd och avgiftsfinansierad. LEMO
föreslår att Försvarets
materielverk knyts till statsbudgeten med ett formellt anslag på
1 000 kr.
LEMO föreslår vidare att Försvarsmakten från den 1 juli 1994
övertar ansvaret för att anskaffa och lagerhålla drivmedel för
försvaret samt att återanskaffa, lagerhålla och distribuera
reservmateriel för försvarets  förband och verkstäder samt för
underhållsindustrin. Dock föreslår LEMO att Försvarets
materielverk på uppdrag av Försvarsmakten skall utföra de
administrativa uppgifterna.
LEMO:s skrivelse bereds för närvarande. Regeringen har för
avsikt att fatta beslut om ansvars- och rollfördelningen mellan
Försvarsmakten och Försvarets materielverk i samband med
regleringsbrevet för budgetåret 1994/95.
Utskottet
Utskottet har tagit del av vad regeringen anfört.
Frivilligverksamhet
Propositionen
Regeringen föreslår en delvis förändrad finansieringsform för
de frivilliga försvarsorganisationerna. Förslaget innebär att
organisationerna tilldelas medel från flera anslag. För bl.a.
försvarsupplysning och rekrytering tilldelas medel från anslaget
E 2. Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom
totalförsvaret. För utbildningsverksamhet föreslås medel ingå
som del i anslaget A 1. Försvarsmakten resp. i anslaget D 1.
Befolkningsskydd och räddningstjänst.
Frivilligverksamheten regleras i dag i kungörelsen om
frivillig försvarsverksamhet (1970:301). Verksamheten tilldelas
i nuläget statsbidrag över två anslag; ett som
gäller de frivilliga försvarsorganisationerna inom
totalförsvarets civila del och ett  som gäller organisationer
inom den militära delen.
Statsbidrag lämnas även över ett anslag under femte
huvudtiteln som disponeras och fördelas av Socialstyrelsen.
Regeringen anser att ett nytt system behövs, som ger staten
bättre möjligheter att följa upp verksamheten än för närvarande.
Vidare menar regeringen att krigsorganisationens behov av
utbildad personal i högre grad bör styra de statliga
myndigheternas efterfrågan hos de frivilliga
försvarsorganisationerna. Regeringen menar också att det är av
stor vikt med ett finansieringssystem som tillgodoser
organisationernas behov av trygghet.
Den förändrade styrningen innebär att verksamheten delas in i
två verksamhetsområden. Den ena delen avser rekrytering och
försvarsupplysning och den andra delen avser
utbildningsverksamheten. Medlen för utbildningsverksamhet
föreslås fördelas av resp. myndighet och ingå som del i anslaget
A 1. Försvarsmakten resp. i anslaget D 1. Befolkningsskydd  och
räddningstjänst. Medel för försvarsupplysning och rekrytering
förelås tilldelas genom ett nytt anslag E 2. Stöd till
frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret.
Myndigheterna Försvarsmakten, Statens räddningsverk och
Arbetsmarknadsstyrelsen föreslås disponera och fördela medel
från detta anslag. Anslaget E 2 föreslås ingå i den ekonomiska
ramen för totalförsvarets civila del.
Enligt regeringens uppfattning avser den föreslagna
finansieringsstrukturen att tillförsäkra de frivilliga
försvarsorganisationerna trygghet i verksamheten, bl.a. genom
att de medel som på detta sätt tilldelas organisationerna blir
relativt oberoende av eventuella variationer i
utbildningsvolymen.
Regeringen föreslår att den nya styrningen av de frivilliga
försvarsorganisationerna tillämpas fr.o.m. budgetåret 1994/95.
Regeringen avser att utfärda en ny förordning om frivillig
försvarsverksamhet. I förordningen kommer bl.a. att definieras
vad som avses med frivillig försvarsverksamhet samt även anges
vilka organisationer som är frivilliga försvarsorganisationer.
Motionen
De frivilliga försvarsorganisationerna behandlas i motion
Fö204 (s). Motionärerna anför att den föreslagna ordningen
kommer att innebära att Försvarsmakten disponerar medel inom den
civila ramen, vilket kan skapa svårigheter avseende såväl
ansvars- som avvägningsfrågor. Överstyrelsen för civil beredskap
(ÖCB) har att avväga resurser inom den civila ramen.
Motionärerna menar att det därför måste vara principiellt
felaktigt att också ge Försvarsmakten denna roll.
Det anslag som Försvarsmakten skall disponera bör enligt
motionärernas uppfattning skiljas ut och föras till det militära
anslaget.
Utskottet
Utskottet vill inledningsvis framhålla att den frivilliga
försvarsverksamheten är ett uttryck för medborgarnas vilja att
engagera sig i landets totalförsvar. Den stora bredden av
organisationer med detta gemensamma mål ger varje medborgare
möjlighet att göra en insats där den passar bäst.
Organisationernas särart och olika kulturer gör att
totalförsvarsfrågorna får största möjliga förankring i
samhället, vilket är avgörande för en hög försvarsvilja. Den
ideella insatsen från de frivilliga tillför totalförsvaret
resurser som annars skulle kräva stora ekonomiska satsningar och
skall också ses som ett uttryck för folkförsvarstanken.
Organisationernas grundläggande verksamheter, rekrytering av
medlemmar och försvarsupplysning, har ett klart och entydigt
egenvärde för hela totalförsvaret. Statligt stöd till denna
verksamhet bör därför inte enbart hänföras till
krigsorganisationens kvantitativa och kvalitativa behov av
utbildad personal, utan även lämnas som ett allmänt stöd till
den frivilliga försvarsverksamheten.
Utskottet anförde vid föregående riksmöte (1992/93:FöU9) att
när det gäller utformningen av underlag som presenteras för
riksdagen bör frågor av särskilt intresse redovisas. Vad
utskottet bl.a. hade i åtanke var att propositionen disponeras
så att insyn ges i bl.a. frivilligfrågor. Utskottet förutsatte
vidare att  anslagets fördelning på anslagsposter redovisas
inför riksdagen.
Utskottet konstaterar att en fullständig och samlad bild av
anslagen till frivilligorganisationerna inte ges i
propositionen. Utskottet har emellertid erfarit att 60 % av det
totala beloppet till frivilligorganisationerna avdelats för
utbildningsverksamhet och förts till anslaget A 1.
Försvarsmakten resp. anslaget D 1. Befolkningsskydd och
räddningstjänst. Resterande 40 % har förts till anslaget E 2.
Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret.
Utskottet utgår ifrån att en fullständig och samlad redovisning
av anslagen till frivilligorganisationerna görs i kommande
budgetpropositioner.
I motion Fö204 (s) berörs frågan om medel till
frivilligorganisationerna och den civila ramen. Utskottet har
erfarit att anslaget E 2. Stöd till frivilliga
försvarsorganisationer inom totalförsvaret av rent tekniska skäl
lagts inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del.
Utskottet menar att det finns fördelar med att lägga detta
anslag utanför den civila ramen och att därför anslaget inför
budgetåret 1995/96 bör läggas under littera G. Övrig verksamhet.
Utskottet förutsätter att regeringen i regleringsbrev och
planeringsanvisningar ger direktiv till myndigheterna som
säkerställer att avsatta medel kommer organisationerna till
godo. Vad utskottet med anledning av motion Fö204 (s) har anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Delegationen för icke-militärt motstånd
Propositionen
Regeringen föreslår att Delegationen för icke-militärt
motstånd läggs ned den 30 juni 1994. Regeringen bedömer att
delar av Delegationens verksamhet kan överföras till annat
statligt organ.
Delegationen för icke-militärt motstånd inrättades år 1987 på
förslag av chefen för Försvarsdepartementet (prop. 1985/86:100
bil. 6, FöU8, rskr. 182). Förslaget grundades på ett betänkande
av Motståndsutredningen vars uppdrag var att överväga och lämna
förslag om uppgifter m.m. för civilmotstånd och andra former av
motstånd då organiserat militärt motstånd inte längre kan
genomföras. När Delegationen för icke-militärt motstånd
inrättades definierades icke-militärt motstånd som "allt
motstånd som inte utförs av reguljära militära förband eller
delar av sådana".
I proposition 1992/93:100 bilaga 5 meddelade regeringen sin
avsikt att pröva om Delegationen för icke-militärt motstånd
alltjämt är ändamålsenlig.
En analys av Delegationens verksamhet och mandat i relation
till gällande humanitär folkrätt och till traditionell svensk
folkrättspolitik på området krigets lagar visar, enligt
regeringen, att begreppet icke-militärt motstånd medför en
urholkning av det folkrättsliga och humanitära skydd för
civilbefolkningen som den är berättigad till enligt
internationella konventioner på området. Regeringen menar att
det är av vikt med hänsyn till Sveriges internationella
trovärdighet på det folkrättsliga området att man från statens
sida inte driver en linje som innebär att vissa personer
uppmanas till agerande som medför att de faller utanför
existerande folkrättsliga skyddsregler.
Ett ansvar för att information ges om civilbefolkningens
möjligheter till motstånd och villkoren för ett sådant motstånd
måste, enligt regeringens uppfattning, åvila staten. Inom
regeringskansliet finns folkrättslig kompetens genom det år 1991
inrättade Totalförsvarets folkrättsråd. Rådet skall bl.a. ta
initiativ för att främja utveckling, spridning och tillämpning
av folkrättens regler inom totalförsvaret. Kompetens att sprida
information finns hos Styrelsen för psykologiskt försvar, som
bl.a. har till uppgift att sprida kunskap om säkerhetspolitik
och totalförsvar.
Regeringen menar att den försvarspolitiska utgångspunkt som
låg till grund för tillkomsten av Delegationen för icke-militärt
motstånd, nämligen att svenska folket även utanför det
organiserade totalförsvaret kommer att värna om sin frihet,
alltjämt är giltig. Med den syn som regeringen redovisar på
vilken verksamhet som från statens sida bör bedrivas när det
gäller civilmotstånd finns det enligt regeringen emellertid inte
skäl att ha kvar en särskild delegation med uppgift att bedriva
denna verksamhet. Det bör i stället ankomma på Styrelsen för
psykologiskt försvar att hålla frågan om det motstånd som
civilbefolkningen kan bjuda en ockupant levande och att bedriva
information om civilmotstånd.
Motionerna
Delegationen för icke-militärt motstånd behandlas i två
motioner. I partimotion Fö203 (v) yrkande 3 anförs att
Vänsterpartiet i förra årets riksdagsbeslut var motståndare
till att ett sådant beslut förbereddes. Motionärerna anser att
de motiv som då anfördes fortfarande gäller och menar att
delegationen bör finnas kvar.
I motion Fö901 (fp) redovisas de motiv som låg till grund för
delegationens inrättande och några huvudpunkter i betänkandet
(SOU 1984:10) "Kompletterande motståndsformer", där bl.a.
framgår att utredaren tryckte mycket hårt på att det
icke-militära motståndet skulle vara ett komplement till det
militära försvaret och ingå i totalförsvaret. Motionären
konstaterar att en enig riksdag enligt propositionens förslag
(prop. 1985/86:100 bil. 6, FöU8, rskr. 182) beslöt att inrätta
en särskild delegation, vilken skulle fungera som ett
diskussionsforum med uppgift att vara idéskapande och stimulera
till fortsatt forskningsarbete i ämnet.
Motionären redovisar vidare delegationens förutsättningar, där
ett mycket brett kontaktnät inom bl.a. det svenska
föreningslivet redan från början ansågs vara basen för
delegationens verksamhet. Motionären framhåller också att trots
små resurser har en betydande verksamhet ägt rum som bl.a.
omfattar forskningsstöd samt studier av motståndsrörelser i
olika länder, däribland Norge, de baltiska staterna samt
intifadan i Israel.
Motivet för att nu lägga ned delegationen, nämligen att
motståndsaktiviteter kan komma att falla utanför folkrättsliga
skyddsregler, bestrids inte helt av motionären. Dock menar
motionären att den springande punkten är att det tar lång tid
innan en väl fungerande motståndsrörelse kommer till stånd och
att verksamheten därför förhoppningsvis kan fortsätta trots att
delegationen som myndighet läggs ner. Det är enligt motionären
en stor förlust om delegationens breda kontaktnät nu splittras.
Kontaktnätet borde även i framtiden kunna vidmakthållas i någon
form.
Motionären konstaterar med tillfredsställelse att regeringen
föreslår överföring av medel till Styrelsen för psykologiskt
försvar för övertagande av verksamhet från Delegationen för
icke-militärt motstånd.
Utskottet
Utskottet behandlade vid föregående riksmöte (1992/93:FöU9)
frågan rörande Delegationens för icke-militärt motstånd
verksamhet och såg då inte något hinder för att delegationens
verksamhet prövades, då delegationen verkat i närmare sex år.
Utskottet anser, i likhet med regeringen, att Delegationen för
icke-militärt motstånd bör läggas ned den 30 juni 1994 och att
Styrelsen för psykologiskt försvar bör få i uppgift att hålla
frågan levande om det motstånd som civilbefolkningen kan bjuda
en ockupant samt att bedriva information om civilmotstånd.
Motion Fö203 (v) yrkande 3 bör därför avslås.
I motion Fö901 (fp) bestrider inte motionären helt de motiv
som regeringen anför för att lägga ned Delegationen för
icke-militärt motstånd. Dock menar motionären att det är en stor
förlust om delegationens breda kontaktnät nu splittras och
framhåller att kontaktnätet även i framtiden bör vidmakthållas i
någon form. Utskottet delar motionärens uppfattning och utgår
ifrån att dessa synpunkter beaktas i det fortsatta arbetet. Det
är härvid angeläget att de olika intressen som är företrädda i
delegationen knyts till myndigheten Styrelsen för psykologiskt
försvar så att arbetet med de icke-militära motståndsfrågorna
kan fullföljas och vidareutvecklas. Utskottet vill vidare betona
betydelsen av att den kompetens och kunskap som finns inom
delegationen tas till vara då delegationens uppgifter förs över
till Styrelsen för psykologiskt försvar. Utskottet anser dock
att något särskilt uttalande med anledning av motion Fö901 (fp)
inte är påkallat. Motion Fö901 (fp) bör därför inte bifallas av
riksdagen.
Traditionsfrågor
Propositionen
Regeringen föreslår att lagen (1982:269) om Sveriges flagga
ändras så att inte bara den nya myndigheten Försvarsmakten utan
också andra myndigheter med militär verksamhet får använda
örlogsflagga.
Det är enligt regeringens uppfattning väsentligt att tidigare
traditioner beaktas i samband med att den nya myndigheten
Försvarsmakten organiseras. Regeringen framhåller att de
traditionella  regementsbenämningarna av denna anledning
bibehållits och knutits  till försvarsområdena.
Enligt lagen (1982:269) om Sveriges flagga används inom
försvarsmakten den tretungade flaggan som örlogsflagga. Som
exempel på myndigheter som i dag ingår i försvarsmakten men som
fr.o.m. den 1 juli 1994 kommer att ligga utanför denna  nämner
regeringen Militärhögskolan, Värnpliktsverket och Försvarets
materielverk. Dessa, Försvarsmakten närstående myndigheter,
bedriver militär verksamhet, och bör, enligt regeringens
uppfattning, även i fortsättningen använda örlogsflagga. Lagen
om Sveriges flagga 4 § bör således ändras med innebörd att den
tretungade flaggan skall användas som örlogsflagga av
Försvarsmakten och av vissa myndigheter med tydlig anknytning
till Försvarsmakten.
För att undvika en uppräkning av myndigheter i lagen anser
regeringen att det bör överlämnas till regeringen att bestämma
vilka myndigheter som härvid avses.
Utskottet
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag om
ändring i lagen (1982:269) om Sveriges flagga.
Totalförsvarets militära del
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i
propositionen (s. 40--94) har anfört dels om resultatet av den
verksamhet som Försvarsmakten genomfört under budgetåret
1992/93, dels om verksamhet och anslag för budgetåret 1994/95.
Till avsnittet har också förts behandlingen av motionerna Fö201
(s partimotion) yrkandena 1, 4, 6 och 7, Fö203 (v partimotion)
yrkandena 4--8 och 10, Fö301 (m), Fö302 (s), Fö303 (fp), Fö304
(s), Fö305 (kds), Fö306 (kds), Fö308 (m), Fö309 (kds), Fö310
(fp), Fö314 (c), Fö315 (m, c), Fö316 (c), Fö317 (s), Fö318
(kds), Fö319 (s), Fö320 (fp), Fö322 (fp) i denna del, Fö323 (c),
Fö324 (fp), Fö325 (v), Fö326 (m), Fö327 (m), Fö329 (c), Fö331
(s), Fö332 (s), Fö334 (s) yrkandena 3 och 4, Fö335 (nyd
partimotion) yrkandena 1 och 2 samt 7, A469 (s) yrkandena 12, 16
och 17, A815 (c) yrkande 15, Ju809 (s partimotion) yrkande 12,
T214 (fp) yrkande 6, T222 (fp) yrkande 5, U411 (fp) yrkande 2,
U416 (c, kds) yrkande 2 samt U616 (v) yrkande 3.
Försvarsmakten -- indelning och övergripande mål
Den 1 juli 1994 inrättas myndigheten Försvarsmakten.
Regeringen anmäler i propositionen att Försvarsmakten kommer att
omfatta den verksamhet som för närvarande bedrivs vid
myndigheter som hör till huvudprogrammen 1--4 -- Arméförband,
Marinförband, Flygvapenförband och Operativ ledning m.m. -- samt
vissa verksamheter vid myndigheter inom huvudprogrammet 5 --
Gemensamma myndigheter. Av de myndigheter som ingår i
huvudprogrammet 5, och vars verksamhet kommer att ingå i
Försvarsmakten, läggs Försvarets sjukvårdsstyrelse ned den 30
juni 1994. Regeringen föreslår att Försvarets materielverk blir
avgiftsfinansierat varför dess anslagsmedel huvudsakligen
överförs till Försvarsmakten. Regeringen lämnar förslag till
ett anslag för hela Försvarsmakten varvid tidigare
myndighetsanslag under fjärde huvudtitelns littera B, C, D och F
utgår. Medel har också tillförts Försvarsmaktens anslag från
nuvarande anslag för militärledningens rådgivande nämnd,
frivilligorganisationerna och Försvarets personalvårdsnämnd.
Regeringen anför att det övergripande målet för Försvarsmakten
är att försvara landet mot väpnade angrepp utifrån.
Försvarsmakten skall ha sådan beredskap att den tidigt kan möta
sådana angrepp. I fred skall Försvarsmakten organisera och
utbilda krigsförband och förbereda förbandens användning för
landets försvar. Försvarsmakten skall i fred också ha förmåga
att upptäcka och avvisa kränkningar av svenskt territorium.
Regeringens resultatredovisning
Propositionen
Regeringen redovisar, utan att avge förslag till riksdagen,
sin bedömning av verksamhetsresultatet från budgetåret 1992/93.
Inom huvudprogrammet Arméförband har i allt väsentligt ställda
mål kunnat nås. En analys av genomförda krigsförbandsvärderingar
sägs dock visa en viss nedgång i krigsdugligheten jämfört med
föregående år. Anbefalld insatsberedskap har upprätthållits.
Regeringen anser att verksamheten under budgetåret 1993/94 kan
genomföras i enlighet med givna uppdrag.
För huvudprogrammet Marinförband konstaterar regeringen att
vissa förband inte uppfyllt kraven. Beredskap har hållits enligt
ställda krav. Marinens anslag har överskridits med ca 400
miljoner kronor. Även för budgetåret 1993/94 har prognoser tytt
på att anslagen skulle komma att överskridas. Detta förhållande
anser inte regeringen acceptabelt och redovisar därför på annan
plats i propositionen vidtagna åtgärder och vad regeringen avser
göra med anledning av marinens ekonomiska problem.
Regeringen anser att verksamheten inom huvudprogrammet
Flygvapenförband under budgetåret 1992/93 i allt väsentligt har
genomförts i enlighet med givna uppdrag. Förbanden har en god
förmåga att lösa sina uppgifter. Anbefalld incidentberedskap har
hållits. Regeringen anser att verksamheten under budgetåret
1993/94 kommer att kunna genomföras i enlighet med ställda
uppdrag.
Regeringen anser sammanfattningsvis att det av riksdagen år
1992 fattade femåriga försvarsbeslutet i allt väsentligt skall
fullföljas. Korrigeringar föranledda av riksdagens beslut (prop.
1992/93:50, FiU1, rskr. 134) med anledning av 1992 års
stabiliseringsproposition, och den ytterligare reduktion med 50
miljoner kronor av den militära ramen som nu föreslås i
besparingssyfte, påverkar enligt regeringen inte inriktningen av
1992 års försvarsbeslut.
Utskottet
I likhet med regeringen anser utskottet att 1992 års
försvarsbeslut i alla väsentliga avseenden skall fullföljas. Som
utskottet i det föregående anfört under avsnittet om utskottets
uppföljning är avvikelserna i verksamhetsinriktningen vid
marinen inte tillfredsställande. Uppgifter och resurser bör
bringas i balans före den nuvarande försvarsbeslutsperiodens
utgång.
Utskottet har ingen erinran mot vad som i propositionen
anförts om resultatredovisning.
Verksamhetsmål och resursfördelning för Försvarsmaktens olika
program budgetåret 1994/95
Utskottet sammanfattar i det följande vad som i propositionen
anförts om verksamhetsinriktning och beräkning av ekonomiska
resurser avseende budgetåret 1994/95 för de skilda programmen
inom det militära försvaret. Utskottet delar regeringens
uppfattning beträffande verksamhetens inriktning
utom där utskottet särskilt redovisar en annan syn.
Operativa lednings- och underhållsförband
Propositionen
Regeringen anmäler att verksamheten inom den operativa
ledningsfunktionen har präglats av förberedelserna för den
omorganisation som är en följd av att myndigheten Försvarsmakten
inrättats. Bl.a. ersätter Försvarsmaktens högkvarter de centrala
staberna samt förändras indelningen i militärområden. Samtidigt
har förberedelser skett för att omstrukturera den operativa
underhållsfunktionen. Regeringen anser att programmet bör
utvecklas i huvudsak i enlighet med vad Försvarsmaktens
organisationsmyndighet har föreslagit och beräknar medelsbehovet
för budgetåret 1994/95 till 1 650 055 kr.
Motionen
Den centrala underhållsfunktionen behandlas i motion Fö322
(fp) om Skånes försvar. Motionärerna förordar att den rörliga
underhållsstab för militärområde som omnämns i 1992 års
försvarsbeslut upprättas i anslutning till
milounderhållsregemente Syd.
Utskottet
Utskottet uttalade sig (1992/93:FöU9) om
underhållsorganisationen i det Södra militärområdet senast vid
förra riksmötet. Utskottet förutsatte att hänsyn togs till den
besvärliga arbetsmarknadssituationen i Karlsborg när
organisationen med underhållsgrupper utformades. Utskottet gör
ingen annan bedömning nu och anser därför att underhållet i
Skåne inte bör prioriteras så som motionärerna förordar. Motion
Fö322 (fp) bör därför avslås i denna del.
Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i
propositionen anfört om medelsberäkning för programmet Operativa
lednings- och underhållsförband.
Fördelningsförband
Propositionen
Regeringen anser att programmet bör utvecklas i huvudsak
enligt vad Försvarsmaktens organisationsmyndighet har
föreslagit. Detta innebär att fördelningsförbandens
krigsorganisation skall vidmakthållas samt att utvecklingen
fortsätter av artillerigranaten BONUS och luftvärnsrobotsystemet
23 BAMSE. 7 000 värnpliktiga grundutbildas och 9 500
repetitionsutbildas. Regeringen anser vidare att en del av
besparingen bör belasta detta program. Härvid medges en
begränsning av repetitionsutbildningen och därmed en långsammare
uppfyllnad av krigsduglighetsmålen.
Regeringen beräknar medelsbehovet för programmet för budgetåret
1994/95 till 2 950 284 000 kr.
Motionerna
I motion Fö322 (fp) framhålls att kompetensen inom
luftvärnsområdet är unik i Ystad till följd av att där sker
utbildning på samtliga luftvärnets system. Enligt motionärerna
bör denna kompetens värnas genom att tidigt tillföra även
robotsystemet 23 BAMSE.
I motion Fö334 (s) anser motionärerna att det inte finns skäl
för att höja försvarsutgifterna. I stället bör de sänkas för att
ge utrymme åt en bättre och modernare försvars- och
säkerhetspolitik. De förordar (yrkande 4) att projekten BONUS
och BAMSE omedelbart stoppas.
Utskottet
Utskottet erinrar om att riksdagen i 1992 års försvarsbeslut
(prop. 1991/92:102, FöU12, rskr. 337) ställde sig bakom
utvecklingen av luftvärnsrobotsystemet BAMSE och
artillerigranaten BONUS. De är båda uttryck för den
eftersträvade kvalitetshöjningen inom armén. Utskottet ser inga
skäl för en annan bedömning. Projekten bör således fortsätta och
i linje härmed motion Fö334 (s) yrkande 4 avslås av riksdagen.
Beslut om anskaffning av BAMSE, och fördelningen av detta
system till utbildningsförband, ligger flera år framåt i tiden.
Riksdagen bör därför inte göra något uttalande om vart kommande
utbildning skall förläggas, vilket förordas i motion Fö322 (fp).
Motionen bör sålunda avslås i denna del.
Utskottet har erfarit att finansieringen av utvecklingen av
BAMSE även under budgetåret 1994/95 avses ske med intäkter från
försäljning av olja. Utskottet utgår från att finansieringen av
detta system så snart detta är praktiskt möjligt förs över till
ordinarie anslag.
Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i
propositionen anfört om medelsberäkning för programmet
Fördelningsförband.
Försvarsområdesförband
Propositionen
Försvarsmaktens organisationsmyndighet föreslår bl.a. att
gränsbataljoner och stadsskyttebataljoner organiseras och
vidmakthålls samt att organiseringen av mobiliserings- och
förplägnadsförband fortsätter. 4 500 värnpliktiga grundutbildas
och 10 900 repetitionsutbildas.
Regeringen har ingen erinran mot den föreslagna inriktningen
för programmet och har beräknat medelsbehovet för budgetåret
1994/95 till 1 518 114 000 kr. En del av den föreslagna
besparingen belastar programmet.
Motionerna
I sin partimotion Fö335 (nyd) hävdar motionärerna att det i
många länder finns gränsbevakningsförband i fred men att Sverige
saknar sådana. Detta slags förband skulle, enligt motionärerna,
kunna organiseras ur de jägarförband som gör sin
grundutbildning. För att möjliggöra en sådan ordning bör
nödvändiga lagändringar göras (yrkande 2).
Hemvärnet ingår som en del i programmet
försvarsområdesförband. I motion Fö320 (fp) konstaterar
motionären att hemvärnet blir en allt viktigare del av det
svenska försvaret. Han anser att rekryteringen till hemvärnet
kommer att hämmas till följd av det minskande antalet
värnpliktiga med fullgjord grundutbildning. För att bredda basen
för hemvärnets rekrytering förordar han därför att det ur
värnpliktsreserven, på frivillig grund, tas ut personal direkt
till hemvärnet. Dessa skulle erbjudas att på hel- eller deltid
under 1--3 månader ges erforderlig soldatutbildning. Riksdagen
bör hos regeringen begära en utredning om möjligheten att
direktrekrytera till hemvärnet.
Också motion Fö305 (kds) föreslår utökade
rekryteringsmöjligheter för hemvärnet. En resurs som enligt
motionären därvid skulle kunna utnyttjas är yrkesofficerare och
värnpliktiga officerare som utgår ur fält- och
lokalförsvarsförbanden. En annan resurs är utbildningsreserven
av värnpliktiga. I likhet med förslaget i motion Fö320
förutsätts att dessa värnpliktiga, innan de kan placeras i
hemvärnsförband, ges en kortare utbildning.
Utskottet
När det gäller frågan om att organisera särskilda
gränsbevakningsförband har utskottet erfarit att
Försvarsmaktens organisationsmyndighet är beredd att undersöka
möjligheten att bevaka vissa gränsområden med särskilt utbildade
värnpliktiga. En motsvarande organisation med s.k. gränsjägare
finns t.ex. i Finland.
Enligt värnpliktslagen (1941:967) 1 kap. 4 b § kan
värnpliktiga tas ut för värnpliktsutbildning såväl för
försvarsmaktens krigsorganisation som för den fredstida
beredskapen. Utskottet konstaterar därmed att det finns en
författningsenlig grund för att införa gränsbevakningsförband
för de uppgifter som motionären beskriver. Frågan om att införa
ett nytt slags förband i enlighet med vad motionären föreslår
hör naturligen hemma i förberedelsearbetet inför nästa fleråriga
försvarsbeslut. Riksdagen bör därför inte nu uttala sig i frågan
och följaktligen bör motion Fö335 (nyd) yrkande 2 inte bifallas.
Möjligheten att utöka rekryteringsbasen för hemvärnet har
samband med frågan om hur många värnpliktiga som utbildas och
utbildningstidens längd. Dessa frågor kommer att behandlas i den
proposition om totalförsvarsplikt som regeringen avser att lämna
till riksdagen i maj under innevarande riksmöte.
Utbildningsfrågorna kommer vidare att bli föremål för
överväganden inför nästa fleråriga försvarsbeslut. Utskottet
utgår från att hemvärnets rekrytering då också kommer att
behandlas, inkl. den lagändring som erfordras om
utbildningsreserven skall utnyttjas som rekryteringsbas för
hemvärnet. Med det sagda anser utskottet att motionerna Fö305
(kds) och Fö320 (fp) inte bör bifallas av riksdagen.
Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i
propositionen anfört om medelsberäkning för programmet
Försvarsområdesförband.
Armébrigadförband
Propositionen
Regeringen anser att programmet bör utvecklas i huvudsak i
enlighet med vad Försvarsmaktens organisationsmyndighet har
föreslagit. Detta innebär en organisation om sammanlagt 16
armébrigader enligt följande.
Sex infanteribrigader utvecklas och vidmakthålls, varvid
omorganisation till en ny infanteribrigad -- IB 2000 --
påbörjas.
Fem norrlandsbrigader och två pansarbrigader utvecklas och
vidmakthålls varvid en norrlandsbrigad omorganiseras till
mekaniserad brigad.
Omorganisation av en pansarbrigad till mekaniserad
brigad slutförs.
Två mekaniserade brigader utvecklas och vidmakthålls.
Materielförnyelsen föreslås fortsätta för att förbättra
eldkraft, skydd och rörlighet. Bl.a. anskaffas en ny stridsvagn
till pansarbrigaderna och till den mekaniserade brigaden i övre
Norrland. Vidare anskaffas stridsfordon 90 till en
infanteribrigad, till pansarbrigaderna och till den mekaniserade
brigaden i övre Norrland.
11 050 värnpliktiga avses grundutbildas och 18 100
repetitionsutbildas. Regeringen anser att en del av besparingen
inom Försvarsmakten bör belasta programmet och beräknar
medelsbehovet för budgetåret 1994/95 till 4 704 784 000 kr.
Motionerna
Vänsterpartiet hävdar i sin partimotion Fö203 att vårt
militära försvar med hänsyn till det säkerhetspolitiska läget
kan och bör bantas. Enligt motionärerna bör en organisation om
tio brigader snarast införas. Pansarbrigaderna bör avvecklas
under det kommande budgetåret. Därmed finns inte något behov av
en ny stridsvagn.
I motion Fö322 (fp) förordas att ytterligare två
brigadledningar upprättas och lokaliseras till Skåne. Som skäl
för detta anförs behovet att kunna utöka antalet brigader.
Motionärerna förordar vidare en analys av att
pansarvärnsfunktionen är rätt avvägd.
Skånes försvar behandlas även i motion Fö308 (m). Motionären
anser det nödvändigt att tillföra moderna stridsvagnar och att
utbildningen i Skåne också sker med modern materiel. Det är,
enligt motionären, angeläget att utbildningen på modern materiel
även innefattar Revinge.
Fyra motioner behandlar frågan om ett särskilt FN-förband. I
Socialdemokraternas partimotion Fö201 framhålls det ökande
intresset i många länder för fredsbevarande militära insatser i
FN:s eller ESK:s regi. Enligt motionen bör Sverige fullfölja
sina traditioner och göra sitt yttersta för att stärka FN:s
förmåga att förhindra, dämpa och avveckla internationella
konflikter. I likhet med vad som föreslogs under föregående
riksmöte förordas nu (yrkande 1) att en av armébrigaderna
omvandlas och specialiseras för att med kort varsel kunna sättas
in i olika FN-aktioner. Enligt motionärerna bör en sådan brigad
ges speciell utbildning och utrustning för de uppgifter den kan
möta. Den bör baseras på frivilliga kontrakt för både befäl och
manskap.
I motion U416 (c, kds) konstateras att FN inte har egna
stridskrafter och därför är beroende av att medlemsländerna
ställer upp med sådana, vilket hittills tagit för lång tid. För
Sveriges del liksom för andra länder som inte har stående
styrkor utan ett värnpliktsförsvar är det viktigt, säger
motionärerna, att ha ett tillräckligt stort antal välutbildade
soldater som med kort varsel kan ställas till FN:s förfogande.
Försvarsmakten bör ha uppgiften att i samarbete med andra
berörda myndigheter utbilda denna personal och ständigt förnya
den så att den alltid är insatsberedd. Riksdagen bör därför hos
regeringen begära förslag om att en sådan styrka för
FN-tjänstgöring utbildas och hålls insatsberedd (yrkande 2).
Motsvarande resonemang förs i Vänsterpartiets motion U616.
FN-engagemangen kräver, för att kunna fungera effektivt, att det
finns permanenta FN-styrkor som snabbt kan rycka in. Danmarks
beslut om en sådan styrka framhålls som ett föredöme. Sverige
bör därför inom värnpliktsförsvarets ram skapa ett permanent
FN-förband (yrkande 3).
I Vänsterpartiets partimotion Fö203 förordas att
Försvarsmaktens utlandsstyrka direktutbildas för sin uppgift.
Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag om
direktutbildning av värnpliktiga till utlandsstyrkan (yrkande
6).
Utskottet
I 1992 års försvarsbeslut (prop. 1991/92:102, FöU12, rskr.
337) inriktades krigsorganisationen mot 16 armébrigader.
Eventuella strukturella förändringar av brigadorganisationen
är en uppgift som ingår i förberedelsearbetet inför nästa
fleråriga försvarsbeslut. Motion Fö203 (v) yrkande 4 och Fö322
(fp) i denna del bör därför avslås av riksdagen.
Utskottet konstaterar att det nyligen fattade beslutet i
stridsvagnsfrågan har ökat förutsättningarna för att alla
pansarbrigader och mekaniserade brigader skall kunna utrustas
med moderna stridsvagnar. Köpet av begagnade vagnar av typ
Leopard 2 borde kunna tillgodose det krav som förs fram i motion
Fö308 (m). Utskottet anser dock att det närmast är en fråga för
Försvarsmakten att avgöra vid vilka förband utbildning skall ske
och på vilka stridsvagnstyper. Motion Fö308 (m) bör därför
avslås.
Frågan om förband för FN-insatser behandlas i de fyra
motionerna Fö201 (s, partimotion) yrkande 1, Fö203 (v
partimotion) yrkande 6, U416 (c, kds) yrkande 2 och U616 (v)
yrkande 3. Enligt utskottet är det viktigt att Sverige håller en
god beredskap för att kunna medverka i militära och humanitära
operationer som FN:s säkerhetsråd och ESK kan hemställa om.
Härav följer att det också är viktigt att de förband och andra
enheter som skall kunna ställas till förfogande har en bra
utbildning och en lämplig utrustning för uppgiften.
Utskottet konstaterar att regeringen i direktiven för
förberedelserna inför nästa försvarsbeslut uppdragit åt
Försvarsmaktens organisationsmyndighet att studera vilka
anpassningar av olika svenska förband och system etc. som krävs
för att dessa skall kunna utnyttjas i internationella
operationer. I uppdraget ingår också att föreslå alternativa
lösningar för att utöka våra möjligheter till internationella
insatser varvid de förband som kan ges internationella uppgifter
även skall kunna utnyttjas i försvaret av Sverige.
Utskottet har erfarit att Försvarsmaktens
organisationsmyndighet genomför en uppföljning och analys av nu
pågående FN-insatser. Även danska erfarenheter sägs ha
inhämtats.
Utskottet anser att det ännu är för tidigt att uttala någon
mening om de framtida organisatoriska formerna för att
upprätthålla den kvalitativt goda och kostnadseffektiva
beredskap för FN- och ESK-insatser som utskottet nyss förordat.
Resultatet från det arbete som initierats i frågan bör först
avvaktas. Mot bakgrund av det sagda bör inte riksdagen bifalla
motionerna Fö201 (s) yrkande 1, Fö203 (v) yrkande 6, U416 (c,
kds) yrkande 2 och U616 (v) yrkande 3.
Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i
propositionen anfört om medelsberäkning för programmet
Armébrigadförband.
Marina lednings- och underhållsförband
Propositionen
Regeringen anser att programmet i huvudsak bör utvecklas i
enlighet med vad som föreslagits av Försvarsmaktens
organisationsmyndighet. Innebörden härav är bl.a. fortsatt
reducering och rationalisering av den marina ledningsstrukturen
i avvaktan på ett slutligt ställningstagande till den framtida
lednings- och underhållsorganisationen. Regeringen betonar
betydelsen av att den påbörjade reduktionen fullföljs för att
skapa utrymme för angelägen materiell förnyelse.
Regeringen beräknar medelsbehovet för programmet för
budgetåret 1994/95 till 778 611 000 kr.
Motionerna
I motion Fö322 (fp) om Skånes försvar hävdar motionärerna att
Öresunds marindistrikt (MDÖ) har en viktig roll när det gäller
övervakningen i Öresund och södra Östersjön. För att ytterligare
öka effektiviteten i denna verksamhet förordar de resurssambruk
mellan MDÖ, Kustbevakningen, Tullen och Polisen.
I motion T222 (fp) framhålls också MDÖ:s stora betydelse.
Eftersom Öresund i ett historiskt perspektiv är ett kriskänsligt
område anser motionärerna att det dels är viktigt med marina
resurser för övervakning och insatser, dels att beslutskapacitet
snabbt finns tillgänglig redan i fred. Det är därför
motionärernas uppfattning att MDÖ även i en ny ledningsstruktur
bör vara underställd militärbefälhavaren i Södra militärområdet.
Vad som anförts om MDÖ föreslås ges regeringen till känna
(yrkande 5).
Motionären i motion Fö309 (kds) poängterar, delvis mot
bakgrund av egna erfarenheter, det stora PR-värdet av flottans
övningsskonerter Falken och Gladan. Han anser behov föreligga av
ett nytt och större segelfartyg som kan komplettera och på sikt
ersätta Falken och Gladan. Han anser vidare att ett sådant
fartyg bör finansieras inom anslaget för flottan.
Utskottet
I frågan om Öresunds marindistrikt konstaterar utskottet
att det behandlade likartade yrkanden vid förra riksmötet
(1992/93:FöU9). Utskottet framhöll då att det erfarit att
Överbefälhavaren nyligen utrett marindistriktets uppgifter och
organisatoriska ställning. Utskottet instämde i
Överbefälhavarens uppfattning att verksamheten i Öresund och de
marina uppgifter och skyldigheter som följer härav kommer att
kvarstå under lång tid. Det primära är att den marina verksamhet
som i dag bedrivs i Öresundsområdet även fortsättningsvis kan
ledas och genomföras på ett adekvat sätt. Utskottet gör inte nu
någon annan bedömning, varför motionerna Fö322 (fp) i denna del
och T222 (fp) yrkande 5 bör avslås.
Beträffande anskaffning av ett nytt segelfartyg har
utskottet erfarit att marinen, trots den kärva ekonomiska
situationen, avser genomföra en översyn på övningsskonerterna
Gladan och Falken vilken sägs innebära att fartygen kan
utnyttjas för sitt ändamål i ytterligare 15--20 år. Motion Fö309
(kds) bör därför avslås.
Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i
propositionen anfört om medelsberäkning för programmet Marina
lednings- och underhållsförband.
Marina flyg- och helikopterförband
Propositionen
Regeringen anser att verksamheten inom programmet bör
genomföras i enlighet med vad Försvarsmaktens
organisationsmyndighet har föreslagit. Detta innebär att
nuvarande organisation vidmakthålls och moderniseras.
Regeringen konstaterar att verksamheten under budgetåret
1992/93 inte helt har genomförts i enlighet med vad som angivits
i regleringsbrevet, vilket påverkat förbandens förmåga.
Regeringen beräknar medelsbehovet för programmet för
budgetåret 1994/95 till 251 815 000 kr.
Utskottet
Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i
propositionen anfört om medelsberäkning för programmet Marina
flyg- och helikopterförband.
Stridsfartygsförband
Propositionen
Regeringen redovisar vad Försvarsmaktens
organisationsmyndighet har föreslagit i fråga om programmets
utveckling. Förslaget innefattar i huvudsak följande.
Stridsfartygen vidmakthålls inom nuvarande krigsorganisation.
Erforderlig modernisering, livstidsförlängning och omsättning
genomförs.
Ytstridsförband med YS 2000, serie 1, utvecklas. Projektering
och konstruktion av serie 1 fullföljs.
Anskaffningen av kustkorvett typ Göteborg fullföljs.
Sex robotbåtar säkerställs till år 2010 genom
livstidsförlängning.
Påbörjad modernisering av åtta patrullbåtar typ Hugin
fullföljs.
Anskaffning av minröjningsfartyg mindre serie 1 (YSB i
minröjningsversion) fullföljs.
Anskaffning av tre ubåtar typ Gotland fullföljs. Studier av
Ubåt 2000 fortsätts. Halvtidsmodernisering av ubåt typ Näcken
fullföljs.
Utvecklingen av tung torped fullföljs.
Regeringen konstaterar att verksamheten inom programmet under
budgetåret 1992/93 inte helt har genomförts enligt givet uppdrag
vilket lett till att ubåtsförbandens förmåga i viss mån har
nedgått. Regeringen bedömer dock att verksamheten under
budgetåret 1993/94, efter ändringar i regleringsbrevet, i stort
kommer att kunna genomföras i enlighet med givna uppdrag.
Regeringen avser att noga följa utvecklingen.
Regeringen anser att programmet bör utvecklas i huvudsak i
enlighet med vad Försvarsmaktens organisationsmyndighet har
föreslagit. Härvid bör beslut om att beställa konstruktion av YS
2000 fattas först när rationaliseringar och
verksamhetsreduceringar i förbandsverksamheten genomförts.
Regeringen anser vidare att omfattningen av
livstidsförlängningen av de sex robotbåtarna bör ses över.
Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1994/95 till
2 292 397 000 kr.
Motionen
I motion Fö334 (s) sägs att det inte finns några skäl för att
öka försvarsutgifterna. Motionärerna förordar att de sänks
för att ge utrymme åt en bättre och modernare försvarspolitik.
De föreslår (yrkande 3) att planerna för en ny ubåtsgeneration,
Ubåt 2000, avbryts och att inga nya beställningar görs av ubåtar
typ Gotland.
Utskottet
1992 års försvarsbeslut innehöll utveckling av en ny
ubåtsgeneration -- Ubåt 2000. Tre ubåtar av typ Gotland har
beställts. Någon ytterligare beställning av denna ubåtstyp
planeras inte. Utskottet ser inga skäl för att ändra den
beslutade inriktningen varför motion Fö334 (s) yrkande 3 bör
avslås.
Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i
propositionen anfört om medelsberäkning för programmet
Stridsfartygsförband.
Kustförsvarsförband
Propositionen
Det uppdragsförslag som Försvarsmaktens organisationsmyndighet
lämnat till regeringen, och som återges i propositionen, innebär
i huvudsak följande.
Rörliga kustartilleribrigadstaber utvecklas, varvid en sådan
organiseras den 1 juli 1996.
Sex amfibiebataljoner organiseras, varvid tre ges full
rörlighet före den 1 juli 1997 och övriga tre före den 1 juli
2002.
Tre kustartilleribataljoner 12/80 (KARIN) skall vidmakthållas.
Ett kustrobotbatteri (RBS 15 KA) skall organiseras före den 1
juli 1995.
Ett reducerat områdesförsvar behålls i Stockholms och Blekinge
skärgårdar, i inloppet till Göteborg samt på norra Gotland. En
omstrukturering av spärrbataljonerna inom dessa områden mot en
rörlig struktur skall påbörjas så att huvuddelen av de fasta
förbanden kan utgå under perioden. Fasta förband utanför dessa
områden utgår successivt.
Regeringen konstaterar att verksamheten inom programmet under
budgetåret 1992/93 inte helt har genomförts enligt uppdragen.
Regeringen bedömer dock att verksamheten under budgetåret
1993/94, efter ändringar i regleringsbrevet, i stort kommer att
kunna genomföras i enlighet med givna uppdrag. Regeringen avser
att noga följa utvecklingen.
Regeringen anser att inriktningen i 1992 års försvarsbeslut i
allt väsentligt bör ligga fast. För kustförsvarsförbanden
innebär detta att tolv av nitton spärrbataljoner behålls inom
prioriterade områden och anpassas till den framtida krigsmiljön,
bl.a. genom förbättrad luftförsvarsförmåga. Ett batteri m/57
moderniseras under perioden. Regeringen förutsätter att
verksamheten kan bedrivas så att förbanden vid slutet av
perioden har en förmåga som svarar mot 1992 års försvarsbeslut.
Regeringen beräknar medelsbehovet för programmet för
budgetåret 1994/95 till 1 291 228 000 kr.
Utskottet
Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i
propositionen anfört om medelsberäkning för programmet
Kustförsvarsförband.
Marinens ekonomiska situation
Propositionen
Regeringen har med anledning av marinens ekonomiska situation
två gånger under hösten 1993 ändrat regleringsbrevet för
marinförbanden. Regeringen redogör i propositionen för detta.
Den första ändringen, i september, innebar i huvudsak
besparingar på 70 miljoner kronor på anslaget C 1. Ledning och
förbandsverksamhet samt 30 miljoner kronor på anslaget C 3.
Anskaffning av anläggningar. Dessa medel skulle användas för att
minska det prognosticerade överskridandet på anslaget C 2.
Materielanskaffning. Avvecklingen av vissa fartyg och förband
tidigarelades och kraven på krigsduglighet sänktes ett steg för
ett antal förband. Åt Försvarets materielverk uppdrogs att
förhandla med industrin om att senarelägga betalningar.
I december beslutade regeringen om ytterligare en ändring.
Denna innebar att överskridandena från budgetåret 1992/93 på
sammanlagt ca 400 miljoner kronor skrevs av mot intäkter från
försäljning av statliga oljelager. Syftet härmed var att lösa
likviditetsproblemet för budgetåret 1993/94 och samtidigt
säkerställa marinens operativa förmåga och materiella förnyelse
under försvarsbeslutsperioden.
Regeringen uppger att Chefen för marinen har föreslagit
ändringar i förbandsverksamheten som skulle spara ca 500
miljoner kronor under försvarsbeslutsperioden. Han föreslår
vidare viss överföring av resurser från materielanskaffningen
till förbandsverksamheten, vilket leder till en viss försening
av planerad materielanskaffning. Härutöver bör kraven på
krigsduglighet reduceras tillfälligt för ett antal förband.
Regeringen anser att vad Chefen för marinen föreslagit i
huvudsak kan läggas till grund för planeringen. Samtidigt
säger regeringen, som tidigare påpekats, att genomförandet av de
föreslagna rationaliseringarna och verksamhetsreduceringarna är
en förutsättning för att nytt stridsfartyg (YS 2000) skall kunna
projekteras under budgetåret 1994/95.
Regeringen anger att den avser ge Försvarsmaktens
organisationsmyndighet direktiv att ytterligare utreda vissa
frågor som rör bl.a. stridsfartygs- och kustförsvarsförbanden.
Motionen
Socialdemokraterna vänder sig i sin partimotion Fö201 mot
regeringens hantering av marinens ekonomiska situation. De
avvisar sålunda regeringens förslag till ändring av 1992 års
försvarsbeslut i denna del. Marinen bör i stället, med ändring
av regeringsbeslutet i december 1993, åläggas att hålla sig inom
angivna ekonomiska ramar för den femåriga
försvarsbeslutsperioden (yrkande 4). Om detta kräver ändring i
de uppdrag marinen ålagts enligt försvarsbeslutet bör, enligt
motionen, regeringen återkomma till riksdagen med förslag.
Vidare bör intäkterna från försäljningen av den
beredskapslagrade oljan användas på annat sätt.
Utskottet
Ett av huvudmålen i 1992 års försvarsbeslut var att åstadkomma
en balans mellan uppgifter och resurser. Det är därför
allvarligt när marinens verksamhet fortfarande två år senare
ännu inte är i balans. De avsteg som fått göras från den
beslutade verksamhetsinriktningen har främst lett till
förseningar i materielförnyelsen, vilket är i konflikt med ett
annat av försvarsbeslutets huvudmål, det om kvalitetshöjning.
Utskottet utgår från att regeringen och Försvarsmaktens
organisationsmyndighet vidtar sådana åtgärder att uppgifter och
resurser bringas i balans för de marina programmen senast vid
slutet av innevarande försvarsbeslutsperiod.
Utskottet anser, i likhet med regeringen, att det varit
nödvändigt att under budgetåret 1993/94 förstärka marinens
budget med 400 miljoner kronor, dels för att få uppgifter och
resurser att harmoniera, dels för att undvika en varvskris.
Behovet av ytterligare strukturella förändringar i marinens
krigs- och grundorganisation kommer att bli föremål för
fortsatta överväganden. Socialdemokraternas partimotion Fö201
yrkande 4 bör därför avslås.
Flygvapnets lednings- och underhållsförband
Propositionen
Regeringen anmäler att Försvarsmaktens organisationsmyndighet
har redovisat ett slutligt förslag till nytt system för luft-
och markobservationer. Huvuddelen av personalen i systemet
kommer att utgöras av frivilligpersonal, och materiel anskaffas
i fred endast för att täcka utbildningsbehovet. Regeringen
förordar att det nya systemet införs i enlighet med myndighetens
förslag och således organiseras med början den 1 juli 1994. Det
nuvarande systemet med optisk luftbevakning skall vara avvecklat
senast den 30 juni 1994.
Regeringen förordar  vidare att övriga delar av programmet
utvecklas i huvudsak i enlighet med vad Försvarsmaktens
organisationsmyndighet föreslagit, vilket innebär följande:
Tre flygkommandostaber, nio strilbataljoner och 24
basbataljoner vidmakthålls.
En översyn av flygverkstadsförbanden inleds.
Avvecklingen av basbataljoner fortsätter och materielen från
avvecklade bataljoner fördelas på de kvarvarande förbanden.
Utbyggnaden av huvudbaser i Bas 90-systemet fortsätter.
Utveckling och anskaffning av nytt radiosystem för
flygsystemen (RAS 90) fortsätter, liksom av det flygburna
radarspaningssystemet (PS 890).
Anskaffning av ett för flygstridskrafterna gemensamt lednings-
och informationssystem inleds.
Utbyggnaden av försvarets telenät (FTN) fortsätter.
Regeringen anser att arbetet med att täcka personalbristerna,
främst i det Norra flygkommandot, bör prioriteras. Den anser det
vidare vara angeläget att nu genomföra repetitionsutbildningen i
en normal omfattning.
Regeringen beräknar medelsbehovet för programmet för
budgetåret 1994/95 till 3 822 813 000 kr varvid beaktats att
en del av besparingen inom Försvarsmakten bör belasta
programmet. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner
verksamhetsinriktningen av programmet Flygvapnets lednings-
och underhållsförband.
Utskottet
Utskottet erinrar om att 1992 års försvarsbeslut innefattade
en ersättning av den optiska luftbevakningen med ett nytt system
men att det vid den tidpunkten var oklart hur det nya systemet
skulle utformas. Ett konkret förslag föreligger nu. Utskottet
har erfarit att det i korthet innebär att luftrummet och i
tillämpliga delar markytan/sjöterritoriet övervakas, liksom
tidigare, genom att människor optiskt observerar omgivningen. En
prioritering sker till kust- och gränsområden och antalet
observationsplatser minskas till knappt hälften av nuvarande
antal. Rapportering avses ske med vanlig knapptelefon över
trådsamband. Utskottet har vidare erfarit att systemet i hög
grad avses bemannas med frivillig personal.
Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört i denna
del och föreslår att riksdagen godkänner propositionens förslag
till inriktning av programmet Flygvapnets lednings- och
underhållsförband.
Utskottet har heller ingen invändning mot vad regeringen
anfört om medelsberäkning för programmet Flygvapnets lednings-
och underhållsförband.
JAS 39-förband
Propositionen
Regeringen anser att programmet bör utvecklas i huvudsak i
enlighet med Försvarsmaktens organisationsmyndighets förslag
vilket bl.a. innebär fortsatt anskaffning av den ensitsiga
versionen JAS 39 och fortsatt utveckling av den tvåsitsiga
versionen JAS 39 B. Anskaffning av ny radarjaktrobot och
spaningskapsel förbereds.
Regeringen beräknar medelsbehovet för programmet för
budgetåret 1994/95 till 5 105 838 000 kr.
Utskottet
Utskottet konstaterar att regeringen förelagt riksdagen en
särskild skrivelse (1993/94:179) med anledning av den särskilda
kommissionens granskning av JAS 39-projektet (SOU 1993:119).
Utskottet gör därför inte något uttalande om JAS 39-projektets
inriktning utan återkommer i den frågan i samband med
behandlingen av skrivelsen. I det sammanhanget kommer också
avgivna motioner att behandlas.
Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i
propositionen anfört om medelsberäkning för programmet JAS
39-förband.
Övriga stridsflygförband
Propositionen
Försvarsmaktens organisationsmyndighet har till regeringen
föreslagit i huvudsak följande.
Åtta divisioner JA 37, två J35 J, sex AJ, S och AJ/S 37 samt
fyra lätta attackdivisioner SK 60 vidmakthålls.
Flygplan SF 37 vidmakthålls intill dess spaningsfunktionen hos
JAS 39 blir operativ.
Systemutveckling och hotanpassning av JA 37 fortsätter liksom
motmedelsanskaffning.
Regeringen anser att programmet bör utvecklas i enlighet med
förslaget. Härvid bör en del av den föreslagna besparingen
belasta programmet.
Regeringen beräknar medelsbehovet inom programmet för
budgetåret 1994/95 till 2 138 188 000 kr.
Utskottet
Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i
propositionen anfört om medelsberäkning för programmet Övriga
stridsflygförband.
Transportflygförband
Propositionen
Regeringen anser att programmet bör utvecklas i huvudsak i
enlighet med vad som föreslagits av Försvarsmaktens
organisationsmyndighet. Innebörden härav är att fyra centrala
och åtta regionala transportflygdivisioner, fem tunga och tre
medeltunga flygräddningsgrupper samt två signalspaningsflygplan
vidmakthålls. Äldre helikoptrar omsätts.
Enligt regeringens mening är det angeläget att planeringen för
utbildning och övning av de tunga transportflygförbanden
fullföljs. Vidare bör arbetet med att täcka personalbristerna i
dessa förband prioriteras.
Regeringen beräknar medelsbehovet inom programmet för
budgetåret 1994/95 till 557 350 000 kr. Härvid har beaktats
att del av den föreslagna besparingen för Försvarsmakten bör
belasta programmet.
Utskottet
Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i
propositionen anfört om medelsberäkning för programmet
Transportflygförband.
För krigsorganisationen gemensamma resurser
Propositionen
Regeringen anmäler att det nya gemensamma programmet För
krigsorganisationen gemensamma resurser omfattar verksamheter
inom alla försvarsgrenar samt det nuvarande organisatoriska
huvudprogrammet 4. Operativ ledning m.m. I programmet ingår
utbildning av yrkesofficerare och reservofficerare vid skolor,
utbildningscentra m.m. Dessutom ingår verksamheter som stödjer
eller är en förutsättning för produktionen av krigsförband och
som är svåra att hänföra till en bestämd kategori krigsförband.
Regeringen anser att programmet bör utvecklas i huvudsak som
Försvarsmaktens organisationsmyndighet har föreslagit. Detta
innebär bl.a.:
Utbildningen till och av yrkesofficerare och reservofficerare
görs så att krigsorganisationens behov och krav tillgodoses.
Den frivilliga försvarsverksamheten utvecklas och vidmakthålls
på en oförändrad nivå.
Äldre förråd avvecklas i takt med att förband omorganiseras
eller utgår.
Målflygdivisionen vidmakthålls.
Modifieringen av avioniksystemet i flygplan SK 60 fortsätter
liksom motorbytet i detta flygplan.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag om
fortsatt finansiering av Trafikflygarhögskolan (TFHS) i
Ljungbyhed liksom om fortsatt inriktning av verksamheten vid
skolan. Tills vidare bör verksamheten bedrivas i begränsad
omfattning och skolans kompetens vidmakthållas.
Regeringen beräknar medelsbehovet för programmet för
budgetåret 1994/95 till 6 474 845 000 kr. Härvid har hänsyn
tagits till att del av besparingen inom Försvarsmakten skall
belasta programmet.
Motionen
Motion Fö327 (m) tar upp TFHS verksamhet och frågan om
pilotutbildning på högskola. Motionären hävdar att det i dag
finns en väl fungerande pilotutbildning på olika håll i landet.
Den ger samma kunskaper som vid TFHS men, säger motionären, till
hälften eller en tredjedel av priset. Han
anser att det inte längre finns några hållbara motiv för en
statlig pilotutbildning. Han avvisar också tanken på att föra in
pilotutbildningen som en del i högskolan. I stället kan
samhället, om så anses befogat, stödja utbildningen på ett mer
generellt sätt. Motionären avser därvid utbildningsbidrag, t.ex.
i form av skolpeng, som bör följa eleven och gå till den
godkända flygskola som eleven väljer i fri konkurrens.
I motion A469 (s) framhålls Skånes utsatta läge. Motionärerna
anser därför att den stora befolkningskoncentrationen i Skåne
bör vägas in när det gäller förläggning av militär utbildning
(yrkande 16).
Utskottet
Utskottet behandlade TFHS och dess finansiering under
föregående riksmöte och framhöll (1992/93:FöU9) då bl.a.  att
det ansåg TFHS ha en betydelsefull roll när det gäller att
långsiktigt säkerställa behovet av piloter.
Utskottet har erfarit att Lunds universitet på regeringens
uppdrag utrett frågan om att inordna trafikflygarutbildningen i
högskolan. En högskoleanslutning av TFHS skulle enligt
utskottets mening ge fördelen av att kunna integrera utbildning
och forskning. Problem som sammanhänger med det som brukar
benämnas relationen människa--maskin bedöms därvid vara ett
särskilt intressant forskningsområde. Med hänsyn till att
ärendet för närvarande bereds i regeringskansliet, och att
regeringen avser återkomma till riksdagen, tar utskottet inte nu
ställning till den fortsatta inriktningen vid TFHS eller dess
organisatoriska tillhörighet. Motion Fö327 (m) bör därför
avslås.
Utskottet utgår från att frågan om var militär utbildning
skall förläggas, och vilka hänsyn som då skall tas, kommer att
övervägas inför nästa fleråriga försvarsbeslut. Motion A469 (s)
yrkande 16 bör därför avslås.
Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i
propositionen anfört om medelsberäkning för programmet För
krigsorganisationen gemensamma resurser.
För grundorganisationen gemensamma resurser
Propositionen
Även För grundorganisationen gemensamma resurser är ett nytt
program från budgetåret 1994/95. Det omfattar verksamheter inom
alla de nuvarande huvudprogrammen. Till programmet hänförs
sådant som stödjer produktionen av krigsförband men som är svårt
att hänföra till en bestämd kategori krigsförband. Sålunda ingår
t.ex.:
Betalning av räntor på Försvarsmaktens lån.
Åtgärder avseende mark, anläggningar och lokaler inom armén
med anledning av omlokaliseringar och nedläggning av förband.
Utveckling och anskaffning av gemensam utbildningsmateriel.
Miljöarbetet inom Försvarsmakten.
Regeringen anser att programmet bör utvecklas i enlighet med
vad Försvarets organisationsmyndighet har föreslagit. Härvid bör
programmets huvuddel snarast fördelas på övriga program.
Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1994/95 till
2 901 517 000 kr. Hänsyn har tagits till de budgettekniska
konsekvenser som följer av att kapitalkostnader införs. I
medelsbehovet ingår således hela den kompensation som
Försvarsmakten bör erhålla med anledning av systemförändringen.
En korrigering kommer att ske i samband med 1994 års
kompletteringsproposition, då hela fastighetsbeståndet bedöms
vara invärderat. Hänsyn har vidare tagits till de ökade
kostnader, 4 miljoner kronor, som enligt regeringen uppstår vid
garnisonssamordningen i Östersund.
Motionerna
Motion Fö322 (fp) föreslår förändringar i grundorganisationen.
Sålunda föreslås att det i Skåne upprätthålls tre garnisoner för
utbildning av pansarförband; en i Hässleholm, en i
Kristianstad/Rinkaby och en i
Revinge/Ystad. Vidare föreslår motionärerna att Pansarcentrum
omlokaliseras från Skövde till någon av garnisonerna i Skåne.
Samma motionärer anser även att möjligheterna till
administrativ samverkan mellan Flygvapnets förband och skolor i
södra Sverige bör utredas.
Som en del i det förslag till minskning av det militära
försvaret som förs fram i Vänsterpartiets partimotion Fö203
(yrkande 5) förordas en nedläggning av flygflottiljen F 10 i
Ängelholm.
Utskottet
Motion Fö322 (fp) föreslår en strukturförändring som till sin
karaktär och omfattning kan inrymmas inom de studieramar som
gäller för arbetet med underlag inför nästa försvarsbeslut. Med
hänsyn härtill bör motionen avslås i den del som behandlar
grundorganisationen.
Partimotionen Fö203 (v) föreslår nedläggning av en flottilj.
När det gäller flygvapnets grundorganisation hänvisar utskottet
till vad det anförde inför 1992 års försvarsbeslut (prop.
1991/92:102, FöU12, rskr. 338). Utskottet delade regeringens
uppfattning att det reducerade antalet flygdivisioner bör
koncentreras till något färre men större flottiljer. Utskottet
noterade i sammanhanget att Överbefälhavaren fått i uppdrag att
senast den 1 september 1995 redovisa ett samlat underlag för
flygvapnets fortsatta omstrukturering. Riksdagen bör därför
avslå motion Fö203 (v) yrkande 5.
Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i
propositionen anfört om medelsberäkning för programmet För
grundorganisationen gemensamma resurser.
Anslagsbehov för budgetåret 1994/95
Propositionen
Regeringens beräkning av Försvarsmaktens sammanlagda
anslagsbehov för budgetåret 1994/95 framgår av följande tabell.
I anslaget ingår medel från Försvarets sjukvårdsstyrelse,
Försvarets materielverk, Försvarets forskningsanstalt och från
Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av
totalförsvaret.
_______________________________________________________________
Program                                         Resurser (kr)
_______________________________________________________________
1. Operativa lednings- och under-              1 650 055 000
hållsförband
2. Fördelningsförband                          2 950 284 000
3. Försvarsområdesförband                      1 518 114 000
4. Armébrigadförband                           4 704 784 000
5. Marina lednings- och under-                   778 611 000
hållsförband
6. Marina flyg- och helikopter-                  251 815 000
förband
7. Stridsfartygsförband                        2 292 397 000
8. Kustförsvarsförband                         1 291 228 000
9. Flygvapnets lednings- och                   3 822 813 000
underhållsförband
10. JAS 39-förband                              5 105 838 000
11. Övriga stridsflygförband                    2 138 188 000
12. Transportflygförband                          557 350 000
13. För krigsorganisationen                     6 474 845 000
gemensamma resurser
14. För grundorganisationen                     2 901 517 000
gemensamma resurser
_______________________________________________________________
Summa: Förslag till anslag till                36 437 839 000
Försvarsmakten
_______________________________________________________________
Vid beräkningen av anslaget har regeringen tagit hänsyn till
att investeringar i anläggningstillgångar för
förvaltningsändamål fr.o.m. budgetåret 1994/95 skall
finansieras med lån i Riksgäldskontoret. Investeringar i
krigsmateriel och vissa befästningar skall även fortsättningsvis
finansieras över anslag. Vidare har hänsyn tagits till att
kapitalkostnader införs för mark, anläggningar och lokaler.
Regeringen föreslår att riksdagen till Försvarsmakten för
budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 36 437 839 000
kr.
Motionerna
I partimotion Fö201 (s) yrkande 7 hemställer motionärerna att
riksdagen till totalförsvaret under fjärde huvudtiteln anvisar
1 000 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.
Motionärernas grunduppfattning är att försvarsutgifterna under
perioden 1992--1997 bör ligga på en oförändrad real nivå. Skälen
är dels säkerhetspolitiska, dels statsfinansiella.
Överbefälhavaren bör få i uppdrag att komma med förslag om
besparingsåtgärder som täcker de föreslagna
anslagsminskningarna.
För att underlätta omläggningen av försvarets verksamhet till
en realt oförändrad anslagsnivå anser samma motionärer att
Överbefälhavaren under budgetåret 1994/95 bör få disponera det
engångsbelopp på 400 miljoner kronor som inflyter genom
försäljning av beredskapslagrad olja (yrkande 6).
I partimotion Fö203 (v) yrkande 10 hemställer motionärerna att
riksdagen till Försvarsmakten för budgetåret 1994/95 anvisar
3 700 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller
således 32 737 839 000 kr. Ett antal förändringar inom
Försvarsmakten föreslås.
I partimotion Fö335 (nyd) yrkande 7 hemställer motionärerna
att en förstärkning av försvarsbudgeten bör ske enligt vad som
redovisas i motionen. Innebörden härav är att försvarsbudgeten
förstärks med 300 miljoner kronor per år fr.o.m. budgetåret
1995/96 för att införa en obligatorisk grundläggande
soldatutbildning om minst tre månader för alla vapenföra män.
Utskottet
I motion Fö335 (nyd) yrkande 7 framförs förslag som har
medelskonsekvenser först budgetåret 1995/96. Förslaget om utökad
värnpliktsutbildning bör enligt utskottets mening prövas inför
nästa försvarsbeslut. Utskottet anser därför att riksdagen bör
avslå motion Fö335 (nyd) yrkande 7.
Utskottet konstaterar att en minskning av medelsbehovet i
enlighet med förslagen i motion Fö201 (s) yrkande 7 och motion
Fö203 (v) yrkande 10 inte är förenlig med den inriktning av det
militära försvaret som lades fast i 1992 års försvarsbeslut.
Riksdagen bör därför avslå dessa motionsyrkanden.
Utskottet konstaterar vidare att regeringen med syftet att
skapa balans mellan uppgifter och resurser inom marinen -- och
för att undvika en varvskris -- har tillfört marinen medel för
budgetåret 1993/94. Utskottet har ingen erinran mot regeringens
åtgärd och anser därför att riksdagen bör avslå motion Fö201 (s)
yrkande 6.
Mot bakgrund av vad som utskottet här har anfört föreslår
utskottet att riksdagen med bifall till propositionen och med
avslag på motionerna Fö201 (s) yrkandena 6 och 7 samt Fö203 (v)
yrkande 10 till Försvarsmakten för budgetåret 1994/95
anvisar ett ramanslag på 36 437 839 000 kr.
Behov av beställningsbemyndiganden
Propositionen
Regeringen anmäler att den som en följd av de nya
styrprinciperna kommer att lämna de av riksdagen beviljade
beställningsbemyndigandena för materiel till Försvarsmakten i
stället för som nu till Försvarets materielverk. Gentemot
riksdagen uppges detta inte innebära några förändringar utan
avsikten är att även framgent av riksdagen begära
beställningsbemyndiganden för sådana objekt som har ett
flerårigt betalningsutfall. Regeringen förutsätter vidare att
den, liksom tidigare, får besluta om vilka anskaffningar m.m.
som bör ske inom ramen för de bemyndiganden som riksdagen kan
komma att lämna.
Behovet av beställningsbemyndiganden för materiel för
budgetåret 1994/95 beräknar regeringen till 7 893 000 000 kr.
De är bl.a. avsedda för anskaffning av
artillerilokaliseringsradarn ARTHUR och av motmedel till JAS 39
delserie 2 och JA 37.
Behovet av beställningsbemyndiganden för investeringar i
befästningar uppgår till 600 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att riksdagen
bemyndigar regeringen att medge beställning av materiel m.m.
och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram av
7 893 000 000 kr, samt
bemyndigar regeringen att medge beställning av investeringar i
befästningar m.m. för Försvarsmakten inom en kostnadsram om
600 000 000 kr.
Utskottet
Utskottet har fått en särskild orientering om regeringens
beräkning av beställningsbemyndiganden. Utskottet föreslår att
riksdagen lämnar regeringen de begärda bemyndigandena för
beställning av materiel m.m. och för investeringar i
befästningar.
Personal
Anställda
Propositionen
Regeringen anmäler, utan att några förslag lämnas till
riksdagen, att den inledda personalminskningen inom
Försvarsmakten till följd av 1992 års försvarsbeslut beräknas
vara avslutad vid utgången av år 1994. Antalet anställda
förutses då i stort svara mot behovet i den nya organisationen.
Regeringen anmäler vidare att den gett Försvarsmaktens
organisationsmyndighet i uppdrag att föreslå principer för
försvarsmaktens framtida personalstruktur och
personalförsörjning. Uppdraget skall redovisas den 1 juli 1994
varefter regeringen avser återkomma till riksdagen i frågan.
Regelverket inom personalområdet behöver ändras till följd av
att den nya myndigheten Försvarsmakten inrättas. Regeringen
anmäler att den till den 1 juli 1994 genom förordning avser
reglera dessa ändringar.
Utskottet
Utskottet avser att senare studera personalfrågorna grundligt,
bl.a. genom en offentlig utskottsutfrågning i slutet av maj
1994. I detta sammanhang kommer frågor som
personalminskningsprogrammets genomförande och effekter att
följas upp, liksom programmet för försörjning med
yrkesofficerare. Utskottet uttalar sig därför inte nu om
förhållanden som rör anställd personal.
Värnpliktiga
Propositionen
Regeringen beräknar att ca 54 miljoner kronor kan avsättas för
höjning av förmåner till värnpliktiga för budgetåret 1994/95
inom ramen för anslaget A 1. Försvarsmakten. Dagersättningen
bör, enligt regeringen, höjas med 2 kr till 40 kr. Vidare bör
utryckningsbidraget höjas med 1 000 kr till 4 000 kr. Den
behovsprövade familjepenningens maximibelopp bör höjas med 715
kr per månad för hustru och med 358 kr per månad och barn till
4 000 resp. 2 000 kr. Kostnaderna för bostadsbidrag bedöms i
stort oförändrade, främst därför att de allmänna
hyreshöjningarna beräknas bli små.
I tillämpliga delar föreslås förändringarna också gälla andra
som uppbär ersättning enligt samma grunder som värnpliktiga,
t.ex. vapenfria tjänstepliktiga. Enligt regeringen ankommer det
på regeringen att utfärda de föreskrifter som behövs.
Marinen har sedan år 1991 ett utbildningssystem som -- i vissa
fall -- sträcker sig över tre högskoleterminer. Chefen för
marinen har hemställt hos regeringen att av ekonomiska skäl få
avkorta grundutbildningstiden för åren 1992 och 1993 för
värnpliktiga inom främst kustartilleriet.
Regeringen anser att utbildningssystemet för
kustartilleriförbanden av värnpliktssociala skäl bör ändras så
att endast två högskoleterminer berörs. Ändringen bör genomföras
snarast och senast under år 1995.
Motionerna
Frågor rörande de värnpliktigas situation samt
värnpliktssystemet och värnpliktsutbildningens längd behandlas i
femton motioner. Åtta av dessa innehåller yrkanden rörande de
värnpliktigas förmåner och sociala situation, fyra motioner
innehåller yrkanden rörande värnpliktslagen och påföljder för
totalvägrare och tre motioner innehåller yrkanden rörande
värnpliktssystemet och värnpliktsutbildningens längd.
Värnpliktsfrågor behandlas vidare i partimotion Fö201 (s) utan
att förslag lämnas. Här anför motionärerna att systemet med en
"utbildningsreserv" mer än tidigare har fokuserat intresset
kring de ekonomiska och andra villkor som gäller för
värnpliktiga som genomgår grundutbildning. Motionärerna menar
att den situation som nu råder inte är tillfredsställande och
kan få menliga effekter på den positiva inställningen till
försvaret bland de värnpliktiga. Frågan om de sociala och
ekonomiska villkoren för värnpliktiga i grundutbildning bör,
enligt motionärerna, bli föremål för en översyn inför nästa
försvarsbeslut.
I motion Fö203 (v) yrkande 7 anför motionärerna att de
värnpliktigas förmåner måste förbättras mer än i regeringens
förslag. Vidare anför motionärerna att förmåner gällande
värnpliktigas hemresor bör återställas till tidigare nivå,
dvs. en hemresa varje tjänstgöringsfri helg. De värnpliktigas
hemresor behandlas även i motion Fö319 (s). Här menar motionären
att den bästa lösningen vore att konsekvent och på bred front
arbeta med ett s.k. 10--4-system för tjänstgöringen. Detta
innebär att man tjänstgör i tio dagar för att sedan vara ledig i
fyra dagar. Motionären pekar på att man med detta system ger de
värnpliktiga möjlighet att upprätthålla sina sociala kontakter
under en mera sammanhållen tid.
Fyra motioner behandlar frågan om de värnpliktigas rätt till
garanterad studieplats vid universitet och högskolor. I
motion Fö203 (v) yrkande 7 anförs att värnpliktiga bör få en
s.k. studieplatsgaranti. Motionären i motion Fö301 (m) anser att
det vore önskvärt att garantiplatser infördes för värnpliktiga.
Som alternativ till garantiplatser bör man, enligt motionären,
finna någon annan lösning vad gäller anståndsförfarandet, så att
inte krigsorganisationen blir lidande. Motionärerna i motion
Fö329 (c) redovisar, med anledning av problemet för de
värnpliktiga med studieplatser vid universitet och högskolor,
att det i Lunds  universitets svar på betänkandet (SOU 1993:139)
Totalförsvarsplikt finns ett förslag på hur problemet kan lösas.
I motion Fö318 (kds) pekar motionärerna på den dåliga sits
högskoleintagna som åläggs att göra värnplikten hamnar i,
eftersom de inte kan garanteras plats efter utryckningen.
Frågan om uppräkning av studieskuld under
värnpliktstjänstgöringen behandlas i fyra motioner: Fö203 (v)
yrkande 7, Fö316 (c), Fö319 (s) samt Fö329 (c). I motionerna
anför motionärerna att studieskulden inte bör räknas upp under
värnpliktstiden. Motionärerna menar att studielån bör vara
räntebefriade under den tid man tjänstgör med plikt.
I motionerna Fö306 (kds), Fö318 (kds), Fö319 (s), Fö326 (m)
samt Fö329 (c) yrkas att en utredning tillsätts med syfte
att studera de värnpliktigas ekonomiska och sociala situation
m.m. Motionären i motion Fö326 (m) avser endast de värnpliktigas
ekonomiska situation. Frågor som bör behandlas av utredningen
är, enligt motionärerna, bl.a. garantiplatser vid universitet
och högskolor, ändrade regler för hemresor, höjt
utryckningsbidrag, ej uppräkning av studieskuld under
värnpliktstjänstgöring samt att hela värnpliktstiden skall vara
grundande för rätt till kontant arbetsmarknadsstöd.
Kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) behandlas vidare i
motionerna Fö319 (s) samt Fö329 (c). Här konstaterar
motionärerna att värnplikten i och för sig är grundande för KAS,
dock endast upp till två månader oavsett hur lång
värnpliktstjänstgöringen är. Den värnpliktige drabbas härmed
orättvist menar motionärerna, som anser att
värnpliktstjänstgöringen borde jämställas med förvärvsarbete vad
avser rätt till KAS.
I motion Fö329 (c) föreslås att utryckningsbidraget
fördubblas till 6 000 kr. Motionärerna anser att höjningen
skall finansieras inom den ram som finns för det militära
försvaret. I partimotion Fö203 (v) yrkande 7 föreslås att
utryckningsbidraget höjs till 5 000 kr. Vidare föreslås i
motion Fö203 yrkande 7 (v) att dagersättningen för
värnpliktiga höjs till 45 kr.
Frågan om påföljden för värnpliktsvägrare behandlas i
motionerna Fö304 (s), Fö310 (fp), Fö314 (c) samt Fö325 (v). I
motion Fö304 (s) pekar motionärerna på förhållandet att 11 897
personer befriades från värnpliktstjänstgöring av bl.a.
medicinska och psykologiska skäl år 1992 medan det under samma
år var 159 personer som var värnpliktsvägrare och 392 personer
som avvek under pågående utbildning. Motionärerna menar att det
är tveksamt om påföljden fängelse skall finnas kvar då ett
mycket stort antal ungdomar står utanför värnpliktsutbildningen
av flera olika skäl samt genom försvarets utbildningsreserv.
Motionären i motion Fö310 (fp) anför att påföljdssystemet för
totalvägrare snarast bör utredas. Till dess frågan är löst bör
totalvägrare få amnesti. Ett motiv för detta är, enligt
motionären, att sedan utbildningsreserven infördes undantas
tusentals värnpliktiga från tjänstgöring varje år och att det
bland dessa finns många som gärna skulle vilja göra sin
värnplikt.
Motionärerna i motion Fö314 (c) anser att det är olyckligt om
lagen tvingar försvaret att fängsla fredliga totalvägrare till
stora kostnader och samtidigt av besparingsskäl förvägra andra
ungdomar att göra önskad värnplikt. Mot en liknande
bakgrund anför motionären i motion Fö325 (v) att det ter sig
orimligt att  fortsätta att döma totalvägrare till
fängelsestraff.
Tre motioner behandlar frågor om värnpliktssystemet och
värnpliktsutbildningens längd.
I motion Fö303 (fp) konstaterar motionären att värnplikten
ursprungligen var att karaktärisera som allmän men att så inte
längre kan anses vara fallet. Motionären menar att ett modernt
värnpliktssystem skall kunna tillgodose fyra syften, nämligen
att systemet skall främja rekryteringen av den operativa
krigsorganisationens förband, att det måste skapas en
"övningsförsvarsmakt" som är avpassad främst med hänsyn till att
vi måste upprätthålla kunskap och förmåga i försvaret mot
väpnade angrepp i större skala, att man måste ge en sådan allmän
grundutbildning att tiden för befattnings- och
förbandsutbildning blir förhållandevis kort om den operativa
delen av försvarsmakten måste växa i dimension eller omsättas
samt att systemet måste uppfattas som rättvist.
Motionären anser att det är angeläget att regeringen överväger
en radikal reformering av nuvarande värnpliktssystem i enlighet
med det förslag som skissas i motionen. Alla vapenföra män (och
senare kanske även kvinnor) bör ges utbildning i form av en
självförsvarskurs under cirka tre månader. För krigsplacering i
förband fordras ytterligare utbildning i den aktuella
förbandsbefattningen och i samträning av förbandet. Den
kompletterande utbildningstiden föreslås bli beroende av om
krigsplaceringen hänför sig till försvarets operativa del eller
till försvarets övningsdel med huvuduppgift att upprätthålla
kunskaper om försvarsoperationer. Repetitionsövningar görs
endast av förband i den operativa delen.
Förslaget torde innebära betydande besparingar främst när det
gäller repetitionsutbildning menar motionären.
I motion Fö324 (fp) menar motionären att allt färre ungdomar
blir delaktiga i försvaret även om man kan hävda att allmän
värnplikt i princip gäller så länge det militära försvaret kan
rekryteras genom pliktlag. Motionären anser att de värnpliktigas
repetitionsutbildning bör få allt större betydelse mot bakgrund
bl.a. av att den tekniska utvecklingen gör att även militära
kunskaper relativt snabbt blir inaktuella. Motionären föreslår
att försvarsledningen bör utreda om grundutbildningen för
värnpliktiga kan göras mycket kort -- kanske endast cirka fem
veckor -- och att övrig erforderlig utbildning sker som
vidareutbildning direkt efter grundutbildning och/eller som
repetitionsutbildning.
Målsättningen skall vara, menar motionären, att ett större
antal än nu av de värnpliktiga erhåller en grundläggande militär
utbildning med efterföljande vidareutbildning och
repetitionsutbildning utan att totalförsvarets kostnader behöver
bli högre.
I partimotion Fö335 (nyd) föreslås att den s.k.
utbildningsreserven bör tas bort och ersättas med en allmän
grundutbildning om cirka tre månaders längd. Detta möjliggör
enligt motionärerna att de personer som genomgått denna
utbildning kan placeras inom hemvärnet eller tilldelas enklare
uppgifter inom territorialförsvaret. Motionärerna anser det
viktigt att hemvärnet lyfts fram då man med fog kan anta att vid
ett s.k. överraskande strategiskt överfall blir det de
inneliggande förbanden och hemvärnet man i initialskedet får
förlita sig på.
Utskottet
Utskottet behandlar först frågan om de värnpliktigas
hemresor. I partimotion Fö203 (v) yrkande 7 föreslås att
förmåner gällande värnpliktigas resor återställs till tidigare
nivå, dvs. en hemresa varje tjänstgöringsfri helg. I motion
Fö319 (s) föreslås att den bästa lösningen rörande de
värnpliktigas hemresor är att arbeta med ett s.k. 10--4-system
för att bl.a. ge de värnpliktiga möjlighet att upprätthålla sina
sociala kontakter under en mera sammanhållen tid. Utskottet
behandlade vid föregående riksmöte (1992/93:FöU9) förslag från
Riksdagens revisorer rörande värnpliktsresor. Härvid berördes
bl.a. frågor kring det s.k. 10--4-systemet. Utskottet ansåg då
att åtgärderna för att begränsa kostnaderna för värnpliktsresor
bör ägnas fortsatt uppmärksamhet. Utskottet har inte ändrat
uppfattning i dessa frågor. Utskottet vill emellertid framhålla
att det s.k. 10--4-systemet kan utgöra en möjlighet härvidlag.
Detta system kan även ge positiva utbildningseffekter. Motion
Fö203 (v) yrkande 7 i denna del och motion Fö319 (s) yrkande 2
bör mot denna bakgrund avslås.
Frågor om s.k. studieplatsgaranti berörs i flera motioner.
Utskottet har vad avser s.k. studieplatsgaranti erfarit att de
samlade rektorskonferenserna (samtliga akademiska rektorer) har
antagit följande rekommendation från Utbildningsdepartementet:
Den som har antagits till grundläggande högskoleutbildning på
ett utbildningsprogram men som inte kan påbörja denna utbildning
eller nödgas avbryta den till följd av inkallelse till militär
grundutbildning eller vapenfri tjänst skall på begäran alltid
medges anstånd med att börja högskoleutbildningen resp. rätt att
fortsätta den efter det avbrott som föranleds av den militära
utbildningen eller vapenfria tjänsten.
På motsvarande sätt skall anstånd med att påbörja utbildningen
ges den som antagits till en sådan kurs som bygger på en eller
flera tidigare kurser i grundläggande högskoleutbildning och som
utgör ett led i en längre sammanhängande utbildning inom ett
ämne eller ett område.
Utskottet anser det viktigt att de värnpliktiga får s.k.
studieplatsgaranti och utgår ifrån att dessa principer
framgent följs. Förslagen i motionerna Fö203 (v) yrkande 7 i
denna del, Fö301 (m) och Fö329 (c) yrkande 2 i denna del kan
härvid i stort anses tillgodosedda och bör därför lämnas utan
bifall.
Frågor om kontant arbetsmarknadsstöd berörs i flera
motioner. Utskottet konstaterar att rätt till kontant
arbetsmarknadsstöd föreligger om den arbetslöse under en ramtid
om tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträdande
utfört förvärvsarbete i minst fem månader (arbetsvillkor). Med
tid under vilken sökanden skall ha utfört förvärvsarbete
jämställs tid då sökanden fullgjort värnplikt, dock tillsammans
högst två månader. Enligt utskottets uppfattning är detta inte
tillfredsställande. Utskottet menar att den värnpliktige härmed
drabbas orättvist och anser att värnpliktstjänstgöring i detta
sammanhang borde vara mera jämförbart med förvärvsarbete än vad
som för närvarande är fallet.
Frågan om uppräkning av studieskulder berörs i flera
motioner. Motionärerna anför härvid att uppräkning av
studieskuld inte bör  ske under värnpliktstjänstgöringen. Vad
avser denna fråga delar utskottet i stort det synsätt som
redovisas i motionerna. Utskottet konstaterar att under
grundutbildning kan den värnpliktige få anstånd med
återbetalning på studieskulden men lånet räknas upp. Utskottet
anser att det finns skäl för att frågan om uppräkning av
studieskuld under värnpliktstjänstgöringen prövas.
Utskottet har erfarit att Pliktutredningens betänkande om
totalförsvarsplikt och Utredningens om författningsreglering av
totalförsvarsplikten betänkande för närvarande bereds inom
Försvarsdepartementet. En proposition avseende
totalförsvarsplikt är beräknad att avlämnas till riksdagen i maj
månad innevarande år. Utskottet utgår från att frågor rörande
kontant arbetsmarknadsstöd, studieskulders uppräkning samt
värnpliktigas ekonomiska och sociala situation i övrigt kommer
att behandlas i detta sammanhang. Motionerna Fö203 (v)
yrkande 7 i denna del, Fö316 (c), Fö319 (s) yrkandena 3 och 4
samt Fö329 (c) yrkande 2 i denna del bör därför avslås.
I flera motioner yrkas att en utredning tillsätts med syfte
att studera de värnpliktigas ekonomiska och sociala
situation m.m. Utskottet har i det föregående givit sin syn på
de frågor som en sådan utredning enligt motionärerna främst
borde behandla. Med hänsyn till att utskottet utgår från att
dessa frågor kommer att behandlas i samband med propositionen om
totalförsvarsplikt, i den mån åtgärder inte redan är vidtagna
som tillgodoser motionärerna, finner utskottet att behov av en
särskild utredning med detta syfte inte nu föreligger.
Motionerna Fö306 (kds), Fö318 (kds), Fö319 (s) yrkande 1, Fö326
(m) samt Fö329 (c) yrkande 3 bör därför avslås.
I två motioner föreslås att utryckningsbidraget skall
höjas till 5 000 kr resp. 6 000 kr. Utskottet anser i likhet
med regeringen att utryckningsbidraget bör höjas till 4 000 kr.
Motionerna Fö203 (v) yrkande 7 i denna del och Fö329 (c) yrkande
1 bör därför avslås.
I motion Fö203 (v) föreslås att dagersättningen för
värnpliktiga höjs till 45 kr. Utskottet anser i likhet med
regeringen att dagersättningen bör höjas till 40 kr. Motion
Fö203 (v) yrkande 7 i denna del bör därför avslås.
Utskottet anförde vid föregående riksmöte (1992/93:FöU9)
rörande påföljdssystemet att utskottet erfarit att
Pliktutredningen ansett det angeläget att överväga frågan om
nytt påföljdssystem och att detta borde ske inom den s.k.
Straffsystemkommittén (Ju 1992:7). Utskottet utgick ifrån att
regeringen kommer att ta erforderligt initiativ i den aktuella
frågan. Utskottet har erfarit att Pliktutredningen i den del som
avser överväganden om nytt påföljdssystem överlämnats till
Justitiedepartementet där frågan för närvarande bereds.
Utskottet förutsätter att frågan om påföljden för
värnpliktsvägrare härvid behandlas. Intill dess riksdagen tagit
ställning till ett nytt påföljdssystem för värnpliktsvägrare
bör, enligt utskottets uppfattning, de som ådrar sig ansvar för
sådant brott behandlas i enlighet med gällande lag. Motionerna
Fö304 (s), Fö310 (fp), Fö314 (c) och Fö325 (v) bör därför
avslås.
Utskottet har erfarit att regeringen, inom ramen för fortsatta
förberedelser inför nästa totalförsvarsbeslut, givit
Försvarsmaktens organisationsmyndighet i uppdrag att bl.a. med
utgångspunkt i Pliktutredningens förslag redovisa behov av
ändrade utbildningstider för värnpliktiga samt i övrigt belysa
konsekvenserna av att samtliga tjänstgöringsdugliga värnpliktiga
kan ges grundutbildning som gör dem krigsplaceringsbara.
Uppdragen skall redovisas den 1 oktober 1994 resp. den 15 april
1994. Utskottet bedömer att de frågor rörande värnpliktstidens
längd och värnpliktssystemet m.m. som behandlas i motionerna
Fö303 (fp), Fö324 (fp) och Fö335 (nyd) yrkande 1 kommer att
behandlas inom ramen för dessa uppdrag. Utskottet har vidare
erfarit att frågor rörande värnpliktstidens längd kan komma att
behandlas i samband med propositionen om totalförsvarsplikt som
är beräknad att avlämnas till riksdagen i maj innevarande år.
Motionerna Fö303 (fp), Fö324 (fp) och Fö335 (nyd) yrkande 1 bör
därför inte bifallas.
Åtgärder för jämställdhet
Propositionen
Regeringen anmäler, utan att avge något förslag till
riksdagen, utvecklingen under det senaste året vad avser
kvinnors utbildning och anställning i Försvarsmakten.
Härvid framhålls att antalet kvinnliga yrkesofficerare ökar
varje år. I november 1993 var antalet 240, vilket motsvarar
1--2 % av officerskåren. Antalet kvinnliga reservofficerare var
vid samma tidpunkt 60, och 106 kvinnor genomgick militär
grundutbildning.
Regeringen konstaterar med gillande att det inom
Försvarsmakten pågår ett långsiktigt arbete som syftar till att
påverka attityder som har betydelse för jämställdheten.
Regeringen framhåller vidare att Pliktutredningen och
Utredningen om författningsreglering av totalförsvarsplikten har
föreslagit att svenska kvinnor, efter frivillig mönstring, skall
kunna antas för tjänstgöring i samma befattningar som svenska
män.
Motionen
Motion A815 (c) om kvinnors livssituation behandlar till en
del kvinnor i försvaret. Motionärerna konstaterar att kvinnor
behövs i försvaret och att det för intresserade kvinnor numera
finns ett flertal möjligheter att delta i totalförsvarets
verksamhet; mönstra och göra värnplikt och därefter välja
officersyrket eller engagemang i någon av de många
frivilligorganisationerna. Sveriges åtagande i FN:s
fredsbevarande och fredsskapande insatser sägs också ge
möjlighet för kvinnor att delta i viktiga uppdrag.
Motionärerna konstaterar vidare att antalet kvinnor i
försvaret ökar. Det är därför viktigt att också uppmärksamma att
samma jämställdhetsmål och lagar som gäller för övrig
arbetsmarknad också gäller försvaret. Vad som sålunda i motionen
framförts föreslår motionärerna (yrkande 15) att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna.
Utskottet
Kvinnor får i dag genomgå militär grundutbildning om de vid
mönstringen blivit bedömda som befälslämpliga och avser att bli
yrkesofficerare. Pliktutredningen och Utredningen om
författningsreglering av totalförsvarsplikten har föreslagit
att svenska kvinnor efter frivillig mönstring skall kunna antas
för tjänstgöring i samma befattningar som svenska män, vilka har
mönstrat. Förslaget, som bereds i regeringskansliet, innebär att
kvinnor på samma villkor som män kan söka att få genomgå alla
typer av militär grundutbildning.
Utskottet har erfarit att det inom försvarsmakten pågår arbete
med att ta fram en jämställdhetspolicy.
Utskottet anser att kvinnors insatser i totalförsvaret har
varit och är mycket betydelsefulla. Utskottet ser därför
positivt på den utveckling som sker i försvaret i syfte att öka
möjligheterna för kvinnor att ta anställning där eller att göra
frivilliga insatser. Det är viktigt att jämställdhetsarbetet
drivs vidare målmedvetet. Utskottet utgår från att det pågående
jämställdhetsarbetet leder till de resultat som efterlyses i
motion A815 (c). Motionens yrkande 15 bör därför inte bifallas
av riksdagen.
Mobiliserings- och förplägnadsförband
Propositionen
Riksdagens beslut (prop. 1992/93:228, FöU11, rskr. 386) i juni
1993 om riktlinjer för värnpliktiga i mobiliserings- och
förplägnadstjänst förutsatte att regeringen återkommer med en
redovisning av hur antalet sådana värnpliktiga kommer att
utvecklas de närmaste åren.
Regeringen anmäler att krigsorganisationen är styrande för
grundutbildningsbehovet för den nämnda värnpliktskategorin.
Behovet anges till ca 1 600 värnpliktiga under budgetåret
1994/95, fördelat på 1 150 mobiliserings- resp. 450
förplägnadsvärnpliktiga. Dessutom avses från samma tidpunkt ca
800 kockar i fältförbanden ges utbildning i storkök.
Regeringen anmäler vidare att det i regleringsbrevet givna
uppdraget anger att uppsättningstiden för detta slags förband
skall vara 15 år i stället för 12 år. Det årliga
grundutbildningsbehovet kan som följd därav minskas fr.o.m. år
1995/96 med totalt 270 värnpliktiga fördelat på 190
mobiliserings- resp. 80 förplägnadsvärnpliktiga. Behovet bedöms
kunna minskas ytterligare något genom att merutbildade kockar ur
marinen krigsplaceras i förplägnadsförband.
Motionerna
Vänsterpartiet hävdar i sin partimotion Fö203 att de farhågor
som fanns inför försöksverksamheten med mobiliserings- och
förplägnadsförband har besannats. Motionärerna förordar därför
(yrkande 8) att verksamheten med mobiliserings- och
förplägnadsvärnpliktiga i armén avbryts.
I Socialdemokraternas partimotion Fö201 anförs att
Arbetsdomstolen genom beslut i december 1993 underkänt arméns
hantering av utbytet av civilanställd personal i regementens kök
och förråd mot värnpliktig "grå arbetskraft". Motionärerna
anser, utan att framföra särskilt yrkande, att frågan om att
ersätta civil personal i arméns kök och förråd med värnpliktiga
bör tas upp till förnyad prövning.
Utskottet
Utskottet har erfarit att den utvärdering som Försvarsmaktens
organisationsmyndighet gjort under hösten 1993 visar att
utbildningen av mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga
genomförts med tillfredsställande resultat.
Utskottet konstaterar att regeringen har lämnat den
redovisning som riksdagen begärt (prop. 1992/93:228, FöU11,
rskr. 386) av hur det antalsmässiga behovet av mobiliserings-
och förplägnadsvärnpliktiga kommer att utvecklas de närmaste
åren. Utskottet har ingen erinran mot redovisningen.
Frågan om uppsägning av civilanställd personal i kök och
förråd har prövats av Arbetsdomstolen. Utskottet finner att
domstolen tagit arbetsrättslig ställning till de uppsägningar
som gjorts vid Upplands regemente S 1/Fo 47 och därvid har
ansett att de saknat saklig grund. Personalen har erbjudits
återanställning och erhållit skadestånd. I domslutet behandlas
endast tidpunkten för uppsägningarna. Domstolen uttalar sig inte
om införandet av mobiliserings- och förplägnadsenheter.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det inte är
nödvändigt att pröva frågan om mobiliserings- och
förplägnadsvärnpliktiga ytterligare. Riksdagen bör följaktligen
avslå partimotion Fö203 (v) yrkande 8.
Mark, anläggningar och lokaler
Propositionen
I propositionen erinrar regeringen om riksdagens beslut
(1992/93:FiU8, rskr. 123) att lägga ned
Fortifikationsförvaltningen och inrätta en ny avgiftsfinansierad
myndighet, Fortifikationsverket, från den 1 juli 1994.
Fortifikationsverket, vars verksamhet håller på att byggas upp,
avses få ett renodlat ansvar som ägarföreträdare och förvaltare
av försvarets fastigheter.
Regeringen anmäler att Fortifikationsförvaltningens
projekteringsverksamhet och delar av den regionala
byggadministrationen från den 1 januari 1994 bolagiseras och
därmed konkurrensutsätts. Från samma tidpunkt överförs den
fortifikatoriska forskningen till Försvarets forskningsanstalt.
Regeringen anmäler vidare att den vid beräkningen av
resursbehovet för programmet För grundorganisationen gemensamma
resurser har tagit hänsyn till systemförändringen.
Denna kompensation avses korrigeras i 1994 års
kompletteringsproposition när hela fastighetsbeståndet har
invärderats.
Regeringen har i mars 1993 gett Fortifikationsförvaltningen i
uppdrag att i samråd med Statens lokalförsörjningsverk utreda
förutsättningarna för att avyttra de militära etablissemang som
i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1991/92:102, FöU12,
rskr. 337) skall avvecklas. Uppdraget omfattar I 2 i Karlstad, I
12 i Eksjö, I 14 i Gävle, P 6 i Kristianstad, Lv 6 i Göteborg, A
3 i Kristianstad, F 13 i Norrköping, F 6 i Karlsborg, F 8 i
Barkarby, F 18 i Tullinge, MKO på Vaxön samt A 4 i Östersund.
Några förslag till riksdagen avges inte.
Motionen
I motion T214 (fp) om infrastruktur och arbetsmarknad hänvisar
motionärerna till att det nu gällande försvarsbeslutet har rivit
upp vad som tidigare beslutats om att utöka verksamheten vid F
18 i Tullinge. Motionärerna anser att det i detta läge är mycket
angeläget att det ges besked om försvarets framtida planer för
detta markområde (yrkande 6). En översiktsplanering bör inledas.
Utskottet
Utskottet konstaterar att samma motionärer som nu är i fråga
vid föregående riksmöte framförde ett snarlikt yrkande.
Utskottet hänvisade vid detta tillfälle till ett aviserat
uppdrag till Fortifikationsförvaltningen att i samråd med
Statens lokalförsörjningsverk klarlägga förutsättningarna för
att avyttra de militära etablissemang som enligt riksdagens
beslut skall avvecklas. Häri ingår en undersökning om det finns
statliga verksamheter som skulle kunna lokaliseras till bl.a.
Tullinge. Regeringen anmäler nu att den gett uppdraget.
Myndigheterna har gemensamt utsett en särskild kontaktman som
ansvarar för avvecklingsarbetet. Arbetet sägs bedrivas i samråd
med länsstyrelsen och Botkyrka kommun. Enligt vad utskottet
erfarit diskuteras för närvarande vilken ny huvudman som skulle
kunna ta över anläggningen.
Utskottet utgår från att det arbete som pågår i frågan kommer
att tillgodose vad motionärerna har efterlyst. Riksdagen bör
sålunda inte bifalla motion T214 (fp) yrkande 6.
Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört om mark,
anläggningar och lokaler.
Vapenstölder och förvaring av vapen
Motionerna
I Socialdemokraternas partimotion Ju809 om kriminalpolitiken
behandlas frågan om s.k. illegala vapen. Med referens till
den statistik som Rikskriminalen redovisar över vapenstölderna
anser motionärerna att fortsatta åtgärder behövs för att komma
åt de många illegala vapnen.
Stölderna ur militära förråd sägs vara omfattande. Militära
vapen, sprängämnen och ammunition förvaras i obevakade förråd
som saknar inbrottslarm och ofta är försedda med lättforcerade
dörrar. Med hänsyn till de särskilda risker som är förknippade
med försvunna militära vapen och sprängämnen anser motionärerna
att skyndsamma åtgärder bör vidtas i syfte att förhindra stölder
ur militära förråd (yrkande 12). Även frågan om behovet av en
ökad kontroll och säkrare förvaring av de vapen som finns i
hemvärnsorganisationen bör övervägas.
Åtgärder mot stölder ur militära förråd efterlyses också i
motion Fö302 (s). Motionären anser det uppenbart att det
fortfarande är alldeles för lätt att komma över militära vapen
i förråd. Bevakningen måste därför bli effektivare och
förvaringen av vapen och ammunition göras säkrare.
Utskottet
Frågan om förvaring av skjutvapen och åtgärder för att
förhindra stölder av sådana har behandlats av riksdagen vid ett
flertal tidigare tillfällen. När det gäller militära skjutvapen
har t.ex. detta skett i försvarsutskottets betänkanden FöU
1982/83:8, FöU 1986/87:11, 1991/92:FöU12 och 1992/93:FöU9.
I samband med sin behandling av frågan under 1992 års riksmöte
(1991/92:FöU12 s. 58) anförde utskottet bl.a.
-- -- -- att det är oacceptabelt att militära vapen stjäls.
Frågan är allvarlig och bör föranleda åtgärder som leder till en
snar förbättring. Samtidigt måste beredskapskraven vägas mot
stöldrisken.
-- -- --
Det är viktigt att de åtgärder som initieras eller avses
vidtas leder till avsett resultat.
Utskottet har nyligen i ett särskilt utvärderingsprojekt låtit
kartlägga hur stölderna av militära skjutvapen och ammunition
har utvecklats de senaste 20 åren samt hur stölderna fördelar
sig på olika typer av vapen och förvaringsplatser. I
undersökningen har vidare ingått att beskriva de åtgärder som
regeringen och myndigheterna vidtagit sedan år 1992 för att
minska vapenstölderna, liksom att bedöma effekterna av dessa
åtgärder. Undersökningen är dokumenterad i Riksdagens
utredningar (1993/94:URD1).
Den bild som utskottet fått genom undersökningen innebär
sammanfattningsvis:
År 1992 stals eller förkom 320 militära skjutvapen. Detta
antal är hittills unikt och beror på att det vid ett enda
tillgrepp, vid Botkyrka, försvann 221 automatvapen. Samma år
stals eller förkom av annan anledning 1 360 civila skjutvapen.
Det stjäls eller förkommer således väsentligt fler civila än
militära vapen.
Antalet försvunna militära vapen har under år 1993 minskat
kraftigt, till 39. Detta antal är cirka hälften av nivån år 1991
och det lägsta under de senaste 20 åren. År 1992 återbördades
224 försvunna militära skjutvapen, varav 180 härrörde från
Botkyrkainbrottet.
Sedan år 1992 har en rad åtgärder vidtagits för att förhindra
stölder ur militära förråd. Ytterligare åtgärder planeras. Den
nu avläsbara positiva effekten bör enligt utskottets mening
följas upp som kontroll att resultatet är bestående.
Mänskligt slarv är en minst lika betydelsefull orsak till att
det försvinner militära skjutvapen som brister beträffande
förrådshållningen.
Mot bakgrund av vad som här har anförts torde de åtgärder som
motionärerna efterlyser redan ha vidtagits eller initierats.
Utskottet kommer att följa utvecklingen och ser för närvarande
inga skäl för att riksdagen skall förorda ytterligare åtgärder.
Riksdagen bör sålunda inte bifalla partimotion Ju809 (s) yrkande
12 och motion Fö302 (s).
Miljöfrågor
Propositionen
Regeringen sammanfattar i propositionen vad Försvarsmaktens
organisationsmyndighet i programplanen redovisat om miljöarbetet
i Försvarsmakten. Den beskrivna inriktningen innebär i huvudsak
följande. De nationella miljömålen skall brytas ned till
miljömål för Försvarsmakten. Miljökompetensen på regional och
lokal nivå skall utökas och fördjupas. Miljöhänsyn skall tas i
all planering och verksamhet. Hänsyn behöver tas till
Försvarsmaktens speciella karaktär och uppgifter för att den
skall kunna utbilda krigsdugliga och samövade förband.
Regeringen konstaterar att Försvarsmakten disponerar resurser
som i olika sammanhang har stor betydelse vid
räddningstjänstinsatser efter olyckor som hotar miljön. Det är
därför enligt regeringens mening angeläget att Försvarsmakten
och de ansvariga civila myndigheterna aktivt söker de
lämpligaste formerna för att möjliggöra effektivaste hjälp vid
olyckor.
Regeringen konstaterar vidare, med hänsyftning på de
nationella miljömålen, att försvarets utsläpp av farliga ämnen
m.m. utgör en mindre del av de totala utsläppen i landet.
Samtidigt anser regeringen det angeläget att Försvarsmakten -- i
enlighet med sin miljöpolicy -- fortsätter arbetet med att
begränsa dessa utsläpp.
Regeringen erinrar om att frågor om försvaret och miljön också
har behandlats i proposition 1993/94:111, Med sikte på hållbar
utveckling, där förslag ges till riktlinjer för fortsatt
uppföljning av besluten vid FN:s konferens om miljö och
utveckling i Rio de Janeiro år 1992. Regeringen har i den tagit
ställning till bl.a. avvägningen mellan totalförsvarets
verksamhet i fred och eventuella motstående miljöintressen.
Sammanfattningsvis konstaterar regeringen att miljöarbetet
inom Försvarsmakten bedrivs i ett brett spektrum och i enlighet
med den antagna miljöpolicyn. Arbetet bör, enligt regeringen,
fortsätta med den inriktning som Försvarsmaktens
organisationsmyndighet har redovisat.
Motionerna
I motion Fö317 (s) återkommer motionärerna med ett tidigare
väckt förslag om etablering av en miljövärnskår i
Kristianstad. Förslaget har sitt ursprung i FN-studien (UNCED)
inför 1992 års miljökonferens i Rio. Motionärerna hävdar att det
med hänsyn till Sveriges tidigare internationella engagemang i
frågan nu är viktigt att hemma följa upp FN-studien i praktiskt
arbete. De finner P 6-området i Kristianstad vara ett mycket
lämpligt område för en miljövärnskår och anser att en etablering
där av en sådan också skulle vara i linje med riksdagens
uttalande i 1992 års försvarsbeslut om regionalpolitiska
insatser i de områden som drabbas speciellt hårt. Regeringen
föreslås därför snarast utarbeta en aktionsplan med uppdrag att
en miljövärnskår sätts upp i Kristianstad.
På motsvarande grunder föreslås i motion A469 (s) att en
miljövärnskår inrättas i Kristianstad (yrkande 12).
Utskottet
Utskottet erinrar om att frågor om försvaret och miljön
utförligt har behandlats i samband med 1993 års
budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 5, FöU9, rskr. 333)
samt en då aktuell motion med i stort samma yrkande som det som
nu framförs i motion Fö317 (s). Utskottet konstaterade vid detta
tillfälle att det inom försvarsmakten pågår en omfattande
verksamhet med syfte att vårda och återställa miljön. Utskottet
betonade, liksom regeringen, värdet av att försvarsmakten även
fortsättningsvis lämnar bistånd vid
miljökatastrofer samt att militära och alla berörda civila organ
utvecklar formerna för samverkan. Miljöarbetet bör bedrivas i
enlighet med andemeningen i Riodeklarationen.
Utskottet framhöll vidare att försvarsmaktens huvuduppgift är
att kunna möta ett väpnat angrepp. Försvarsmaktens yttersta
syfte är därför att "förhindra att kriget med sin totala
förstörelse av liv, egendom och miljö når svenskt territorium".
En omvandling av militära resurser för att inrätta en särskild
miljövärnskår skulle minska försvarsmaktens möjligheter att lösa
de uppgifter som statsmakterna ställt.
Utskottet gör nu ingen annan bedömning. Utskottet konstaterar
att det allvarliga hot som miljökatastrofer innebär i huvudsak
måste hanteras med icke-militära medel. Militära resurser kan
naturligtvis användas i vissa katastrofsituationer, men i
huvudsak är detta hot en uppgift för civila myndigheter.
Utskottet vill i sammanhanget framhålla att flera myndigheter
inom totalförsvarets civila del såsom Statens räddningsverk och
Kustbevakningen är verksamma inom detta område. Utskottet anser
i enlighet med vad som här har anförts att totalförsvarets
militära och civila resurser skall kunna utnyttjas vid
miljökatastrofer av olika slag. Någon överföring av
försvarsresurser till en särskild miljövärnskår bör däremot inte
ske. Utskottet har självfallet ingen invändning mot att personal
som tidigare tjänstgjort inom Försvarsmakten tas i anspråk för
miljöarbete, liksom anläggningar som Försvarsmakten har
avvecklat. Härav följer att riksdagen inte bör bifalla
motionerna Fö317 (s) och A469 (s) yrkande 12.
Sjuktransporter med helikopter
Propositionen
Regeringen anmäler att den i april 1993 beslutade om
anskaffning av sjuktransporthelikoptrar inom en ram av 200
miljoner kronor. Försvaret har därefter köpt fem helikoptrar av
typ Augusta Bell 412 HP. Regeringen anmäler vidare att den i
särskilda beslut fastställt hur avgiftssättningen för dessa
helikoptrar skall ske. Ur dessa föreskrifter sägs framgå att
avgifterna skall vara rimliga samtidigt som
konkurrenssituationen mellan företag på marknaden inte får
snedvridas. Avgifterna skall således beräknas så att alla
kostnader täcks utom sådana som är specifika för det militära
försvaret.
Sjukvårdshuvudmännen sägs fortlöpande ha orienterats. Armén
kommer under år 1994 att kunna erbjuda tre stationer med
ambulans till sjukvårdhuvudmännen. Några förslag till riksdagen
avges inte. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med
ytterligare redovisning i denna fråga.
Motionen
I motion Fö323 (c) hävdar motionären att såväl
Rikspolisstyrelsen som sjukvårdshuvudmännen har invaggats i
förhoppningar att få disponera en till två helikoptrar av dem
som inköptes i enlighet med försvarsbeslutet för särskilt
avsatta medel. Han anser att Chefen för armén nu ändrat
uppfattning i frågan och själv avser att operera helikoptrarna
på uppdrag av sjukvårdshuvudmännen. Enligt motionären kommer
detta att leda till att armén med dessa helikoptrar får svårt
att hävda sig i konkurrensen med civila helikopteroperatörer. En
konsekvens av detta förmodar motionären bli att de nya
helikoptrarna inte kommer att utnyttjas av sjukvårdshuvudmännen
på andra orter än Boden och Linköping. Han anser att man på
orter där det redan finns offentlig helikopterverksamhet, t.ex.
i Göteborg, blir tvungen att bygga upp en ny organisation för
luftburna sjuktransporter. En samordning och ett samutnyttjande
inom den befintliga organisationen skulle enligt motionären ge
både större effektivitet och lägre kostnader. Han förordar
därför att Rikspolisstyrelsen tilldelas en till två av de
nyinköpta helikoptrarna för att användas för akuta luftburna
sjuktransporter.
Utskottet
Utskottet erinrar om att de nyligen anskaffade helikoptrarna
primärt är avsedda för sjuktransporter i krig. Härav följer att
särskilda krav måste ställas på bl.a. besättningarnas
utbildning. Helikoptrarna skall dessutom kunna användas för
sjuktransporter i fred varvid sjukvårdshuvudmännen ges möjlighet
att teckna avtal. De nu aktuella helikoptrarna utgör således
exempel på sambruk av en resurs för såväl militära som civila
behov, något som utskottet tidigare uttalat sig till förmån för.
Utskottet har erfarit att de inköpta helikoptrarna avses få en
stationering som är lämplig med hänsyn till de krav som ställs
av sjukvårdshuvudmännen i samband med att avtal tecknas. Den
framtida baseringen är således ännu inte beslutad.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens redovisning i
propositionen och vill för sin del betona dels att
avgiftssättningen för helikoptrarna sker på ett sätt som inte
snedvrider konkurrensen på marknaden, dels tar till vara de
samordningsmöjligheter som finns mellan de statliga
helikopteroperatörerna försvaret och polisen.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att riksdagen bör
avslå motion Fö323 (c).
Försvarsindustri
Propositionen
Regeringen hänvisar till sin redovisning av försvarsindustrin
i 1993 års budgetproposition (1992/93:100 bil. 5) och anger att
vad som där anfördes i allt väsentligt fortfarande gäller. En
komplettering ges nu. I denna behandlas den svenska
försvarsindustrin, det nordiska försvarsmaterielsamarbetet,
prioritering av kompetensområden samt konsekvenserna för olika
kompetensområden till följd av utvecklingen. Regeringen
redovisar, utan att avge förslag till riksdagen, följande
sammanfattande bedömning.
Den europeiska försvarsindustrin genomgår på grund av
överkapacitet en omstrukturering och koncentration med ökat
samarbete över gränserna.
Den svenska försvarsindustrins förmåga att tillgodose
Försvarsmaktens behov av högvärdig materiel är en
säkerhetspolitiskt värdefull tillgång.
Svensk industri har i kraft av sin kompetens goda möjligheter
att delta i det internationella samarbetet, vilket är önskvärt
för att kunna bevara kompetensen och för att säkrare kunna
överleva.
För delar av den svenska försvarsindustrin har försvaret
begränsade möjligheter att med egna beställningar behålla
kompetens och produktionsresurser. De teknikområden som bör
finnas kvar bör därför prioriteras. En sådan skall utgå från
säkerhetspolitiska motiv och försvarets behov.
Det är önskvärt att försvarsindustrins strukturering till
försvarets behov fortsätter, liksom för att behålla
konkurrensförmågan.
Kompetensbevarande internationellt samarbete och export kommer
att stödjas. Det internationella samarbetet fullföljs.
Motionerna
Försvarsindustrifrågor behandlas i fem motioner. I motion
Fö331 (s) erinras om att riksdagen har beslutat att Sverige
skall behålla förmågan att utveckla ubåtar. Den samlade
kompetensen inom detta område finns vid Kockums Submarine
Systems AB. Därutöver finns kompetens vid Karlskronavarvet AB.
Båda varven är dotterbolag till Kockums AB som ingår i
Celsiuskoncernen.
För att det inom Sverige även i framtiden skall vara möjligt
att vidmakthålla och utveckla den ubåtstekniska kompetensen
krävs, enligt motionärerna, att Kockums Submarine Systems har
fortsatt totalansvar vilket bl.a. fordrar en intakt
produktionsanläggning. Motionärerna konstaterar att svenska
ubåts- och fartygsbeställningar tenderar att komma med allt
längre intervaller och i allt kortare serier. Det finns inte
underlag för att belägga dagens varvskapacitet och marinens
underhållsorganisation. Mot den bakgrunden anser motionärerna
att en strukturrationalisering är nödvändig.
Motionärerna drar slutsatsen att kapacitet för utveckling,
konstruktion, produktion och avancerat underhåll måste med alla
till buds stående medel säkerställas vid Kockums Submarine
Systems. Detta kräver att marinens ubåtssystem prioriteras.
Studier och projektering av Ubåt 2000 bör således garanteras
medel och produktion inledas av Ubåt 2000 i Malmö år 1998.
Dessutom bör enligt motionärerna framtida kvalificerat underhåll
och livstidsförlängning av ubåtar reserveras för Kockums
Submarine Systems i Malmö.
I motion A469 (s) om Skåne framförs ett likartat förslag
(yrkande 17).
I motion Fö315 (m, c) erinrar motionärerna om att riksdagen
har beslutat (prop. 1992/93:100 bil. 5, FöU9, rskr. 333) att
Muskövarvet skall privatiseras. De saknar besked om hur
regeringen avser fullfölja beslutet. Motionärerna framhåller
vidare Karlskronavarvets betydelse när det gäller produktion av
stridsfartyg och anser att varvet enligt marknadsmässiga
principer också bör få konkurrera om underhållet av marinens
fartyg. Muskövarvet bör därför omgående privatiseras.
Även motionärerna i motion Fö332 (s) refererar till
riksdagsbeslutet våren 1993 om försäljning av Muskövarvet.
Motionärerna konstaterar att det har gått ett år och att varvet
fortfarande inte har sålts. De anser att behovet av förändringar
kvarstår i syfte att minimera kostnaderna för det marina
underhållet, särskilt som underhållsvolymen minskar kraftigt.
Ett gemensamt huvudmannaskap för Muskö- och Karlskronavarven
synes enligt motionärerna än mer önskvärt i dag. Regeringen bör
således snarast verkställa riksdagens beslut.
I motion U411 (fp) hävdar motionären att det råder stor
osäkerhet om svensk säkerhetspolitik, såväl dagens som
framtidens. Som ett uttryck för detta tar hon Sveriges ansökan
för två år sedan om samarbete med de europeiska NATO-staternas
programgrupp för forskning, utveckling och tillverkning av
krigsmateriel. Ansökan gjordes till IEPG (Independent European
Programme Group) vilken i somras övergått till att heta WEAG
(Western European Armament Group). Ansökan har inte beviljats
men motionären pekar på det samarbete och informationsutbyte som
ändå skett, bl.a. inom ramen för det inom IEPG gemensamma
programmet för forskning och teknikutveckling (EUCLID) och i det
råd som planerar kursverksamhet (SERA).
Motionären undrar, med hänvisning till den svenska
neutralitetspolitiken, hur vi skall kunna vara neutrala när vår
försvarsindustri görs alltmer beroende av NATO-länders
vapenindustrier. Sverige bör sålunda inte tillhöra
organisationer som WEAG eller delta i programarbete som SERA
eller EUCLID. Vad som anförts i motionen om försvarsindustriellt
samarbete föreslår motionären att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna (yrkande 2).
Utskottet
I 1992 års försvarsbeslut (prop. 1991/92:102, FöU12, rskr.
338) prioriterades ubåtssystem. Beslutet innebär att tolv
ubåtar skall vidmakthållas och att studier skall inledas av ett
nytt system -- Ubåt 2000 -- som efter sekelskiftet skall kunna
ersätta då utgående ubåtar. Utskottet har erfarit att medel i
närtid har avsatts för studier av Ubåt 2000 och att en
serietillverkning förutses kunna inledas budgetåret 2000/01.
Detta innebär att produktionsstarten är senarelagd i jämförelse
med den planering som tidigare gällt. Skälet till detta är de
akuta problemen i marinens ekonomi.
Utskottet ser för närvarande inga skäl för att ändra
prioriteringen av ubåtssystemen i förhållande till nu gällande
inriktning. Inom landet bör således också framgent finnas
kompetens och kapacitet för konstruktion, projektering,
tillverkning och underhåll av ubåtar. Möjligheten att
långsiktigt kunna bevara denna förmåga kan dock bli beroende av
om nya exportorder erhålls. Någon närmare precisering eller
inriktning från riksdagen av ansvar och arbetsfördelning mellan
de nu berörda företagen inom Celsiuskoncernen anser inte
utskottet nödvändig. Riksdagen bör därför avslå motionerna Fö331
(s) och A469 (s) yrkande 17.
Utskottet har erfarit att det finns frågor inför en
försäljning av Muskövarvet som ännu inte är utredda, bl.a.
den juridiska reglering som krävs vid en utarrendering av
varvet, liksom marinens framtida behov av fartygsunderhåll i
fred och i krig. Utskottet utgår från att regering och berörda
myndigheter driver denna fråga vidare så att riksdagens beslut
(prop. 1992/93:100 bil. 5, FöU9, rskr. 333) att bolagisera
Muskövarvet kan genomföras utan onödig tidsutdräkt. Riksdagen
bör därför inte bifalla motionerna Fö315 (m, c) och Fö332 (s).
Utskottet övergår till att behandla frågan om internationellt
försvarsindustrisamarbete. Inför 1992 års försvarsbeslut
uttalade utskottet (1991/92:FöU12 s. 100) bl.a. att:
det minskade behovet av försvarsmateriel, den tekniska
komplexiteten och de höga utvecklingskostnaderna för ny materiel
kommer att innebära att hittillsvarande bredd och
självständighet i svensk försvarsindustri inte kommer att kunna
vidmakthållas. Detta kommer att leda till strukturomvandlingar
och ett ökat internationellt samarbete. Utskottet utesluter inte
att strukturförändringarna i vissa fall kan komma att leda till
ett utländskt delägarskap i svensk försvarsindustri.
Vid samma tillfälle återgav utskottet, utan erinran, vad
regeringen anfört om svenska relationer till existerande
samarbetsorgan i Europa på det försvarsindustriella området, i
första hand till The Independent European Programme Group
(IEPG):
Det är, framhåller regeringen, för svensk försvarsindustri
väsentligt att den svenska marknaden -- -- -- fungerar på
likartat sätt som marknaden i IEPG-länderna och att svensk
industri kan accepteras som samarbetspartner till
försvarsindustrin i dessa länder.
Utskottet har inte funnit skäl för andra bedömningar än de som
gjordes i samband med 1992 års försvarsbeslut. För att kunna
delta i det framtida europeiska försvarsmaterielsamarbetet synes
det betydelsefullt att Sverige medverkar i det opolitiska
samarbetsorganet för
informationsutbyte Session Européenne des Responsables
d'Armement (SERA) eller andra motsvarande organ. Riksdagen bör
sålunda avslå motion U411 (fp) yrkande 2.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens redovisning av
försvarsindustrifrågorna.
Vissa lokaliseringsfrågor
Propositionen
Regeringen redogör för arbetsläget när det gäller den av
riksdagen beslutade (prop. 1992/93:100 bil. 5, FöU9, rskr. 333)
garnisonssamordningen i Östersund. Chefen för armén har till
regeringen redovisat hur lokalerna skall utnyttjas och
fullföljer uppdraget. Härvid erbjuds den civila högskolan --
Mitthögskolan -- lokaler. Förberedelser vidtas för att flytta
försvarsmyndigheter som hyr lokaler i Östersund till befintliga
kasernområden senast budgetåret 1996/97. Regeringen anmäler att
den vid beräkning av medel för anslaget A 1. Försvarsmakten har
tagit hänsyn till de ökade kostnaderna för försvaret genom att
samordningen också skall innefatta civila myndigheter.
Regeringen anmäler att Försvarsmaktens organisationsmyndighet
på regeringens uppdrag har undersökt om det finns verksamhet som
är lämplig att lokalisera till Karlsborg eller Almnäs. Av
redovisningen av uppdraget framgår, enligt regeringen, att det
vore orationellt att överföra utbildning av arméförband till
någotdera av dessa ställen. Det har heller inte gått att
identifiera någon lämplig sådan verksamhet inom marin- eller
flygvapenprogrammen. Detsamma gäller beträffande verksamheten
vid Försvarets materielverk. Dock avser Försvarsmakten att
lokalisera en underhållsgruppsstabskader ur
militärområdesunderhållsregemente Syd till Karlsborg.
Enligt regeringens mening bör inte någon ytterligare
verksamhet inom det militära försvarets nuvarande myndigheter
lokaliseras till dessa orter. Regeringen planerar dock att ge
Statskontoret i uppdrag att utreda förutsättningarna för ett
försvarshistoriskt museum i Karlsborg.
Utskottet
Utskottet har när lokaliseringsfrågor varit uppe till
behandling vid flera tillfällen uttalat sig om
arbetsmarknadssituationen i Karlsborg. Senast skedde detta i
samband med ställningstagandet till lokaliseringen av Försvarets
internationella centrum (prop. 1992/93:150 bil. 3, FöU14, rskr.
424). Utskottet anförde i sammanhanget bl.a. att det utgick från
att arbetsmarknadspolitiska hänsyn även i fortsättningen tas när
det gäller situationen i Karlsborg. Regeringen beslutade i juni
1993 att Karlsborgs kommun skall utgöra tillfälligt stödområde
och kunna beviljas lokaliserings- och utvecklingsbidrag i
enlighet med förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt
företagsstöd. Denna åtgärd bör ha förbättrat förutsättningarna
för att etablera ny verksamhet i Karlsborg.
Utskottet har ingen invändning mot att förutsättningarna för
ett försvarshistoriskt museum i Karlsborg utreds. Utskottet
anser det dock vara otillfredsställande om endast detta skulle
bli resultatet av ansträngningarna att inom och utom
försvarssektorn skapa arbetstillfällen i Karlsborg. Utskottet
utgår från att regeringen återkommer till riksdagen i frågan.
Ersättning för kroppsskador
Propositionen
Regeringen föreslår att riksdagen till Ersättningar för
kroppsskador för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 74 198 000 kr. Anslaget avser vissa
livräntor och ersättningar enligt lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd och förordningen (1977:284) om
arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd.
Riksförsäkringsverket disponerar anslaget.
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag och
föreslår att riksdagen anvisar det begärda anslaget.
Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i
propositionen (s. 95--106) har anfört om Fortifikationsverket,
Försvarets materielverk, Värnpliktsverket, Militärhögskolan samt
Försvarets radioanstalt.
Propositionen
Fortifikationsverket
I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1992/93:37, FiU8,
rskr. 123) inrättas den 1 juli 1994 myndigheten
Fortifikationsverket (Fortv).
Fortifikationsförvaltningen läggs ned den 30 juni 1994.
Huvuduppgiften för Fortifikationsverket blir att förvalta
Försvarsmaktens ändamålsfastigheter och annan fast egendom som
regeringen bestämmer. Myndigheten får ett renodlat ansvar som
ägarföreträdare och förvaltare av fastigheterna. Därmed avses
ansvar såväl för den juridiska och ekonomiska som för den
tekniska fastighetsförvaltningen.
Utredningen om förvaltning av försvarsfastigheter har inlämnat
en anslagsframställning för Fortifikationsverket och därvid
redovisat myndighetens kommande verksamhet i verksamhetsgrenarna
fastighetsförvaltning och uppdragsverksamhet.
Finansiering av anskaffning av mark, anläggningar och lokaler
för Försvarsmakten skall, enligt regeringens uppfattning, ske
genom att Fortifikationsverket tar upp lån i
Riksgäldskontoret. Regeringen avser återkomma i
kompletteringsproposition vad avser låneramens storlek.
Regeringen föreslår att Fortifikationsverket anvisas ett
anslag på 1 000 kr.
Försvarets materielverk
Försvarets materielverk har som övergripande mål att inom sitt
verksamhetsområde bidra till att lösa de uppgifter som angetts
för Försvarsmakten.
Verket har under budgetåret 1992/93 disponerat följande
anslag:
B 2. Arméförband: Anskaffning av materiel
C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel
D 2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel
E 2. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel
E 4. Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling
F 3. Försvarets materielverk
K 2. Gemensam försvarsforskning (del)
K 5. Anskaffning av materiel för kustbevakningen
Resultatredovisningarna pekar enligt regeringen på att
verksamhetsmålen i huvudsak har nåtts. Verket anger dock att
metoderna för resultatredovisning och uppföljning är under
utveckling.
I sin anslagsframställning utgår verket från den
omstrukturering av Försvarsmakten som görs den 1 juli 1994. De
resurser som för närvarande disponeras av verket förutsätts i
allt väsentligt komma att disponeras av den nya myndigheten
Försvarsmakten. Verksamheten föreslås bli avgiftsfinansierad. I
en kompletterande anslagsframställning lämnar verket förslag
om hur bl.a. kapitalförsörjningen skall ske vid övergång till
avgiftsfinansiering.
Regeringen föreslår att Materielverkets verksamhet bör
avgiftsfinansieras fr.o.m. budgetåret 1994/95. Det bör, enligt
regeringen, ankomma på regeringen att besluta i de övriga frågor
som behandlas i LEMO:s skrivelse Vissa frågor om försvarets
materielförsörjning samt Materielverkets kompletterande
anslagsframställning.
Regeringen föreslår att Försvarets materielverk anvisas ett
anslag på 1 000 kr.
Värnpliktsverket
Värnpliktsverket skall ge stöd och service åt Försvarsmaktens
krigsförbandschefer samt samverka med krigsplacerade chefer i
bemanningsfrågor.
Regeringen påpekar att Värnpliktsverkets verksamhet påverkas
av om en ny myndighet för pliktpersonal inrättas.
Värnpliktsverket och Försvarsmaktens organisationsmyndighet
har träffat en överenskommelse som innebär att den nya
myndigheten Försvarsmakten kommer att uppdra åt verket att
utföra vissa uppdrag mot ersättning. Värnpliktsverket har i sin
anslagsframställning mot denna bakgrund hemställt om 183
miljoner kronor.
Regeringen föreslår att Värnpliktsverket anvisas ett ramanslag
på 189 821 000 kr.
Militärhögskolan
Militärhögskolan skall genom utbildning och forskning stödja
Försvarsmaktens personella kompetensuppbyggnad av såväl militär
som civil personal.
Regeringen har inte tillgodosett en hemställan från
Militärhögskolan om ytterligare medel. Däremot bör enligt
regeringens uppfattning verksamheten vid nuvarande
Förvaltningshögskolan tillföras 1 645 000 kr för främst
forskning och utveckling.
Regeringen föreslår att Militärhögskolan anvisas ett ramanslag
på 126 069 000 kr.
Försvarets radioanstalt
Försvarets radioanstalt svarar inom totalförsvaret för
produktion av underrättelser grundade på information inhämtad
genom signalspaning. Information om verksamheten lämnas till
utskottet i särskild ordning.
Regeringen föreslår att Försvarets radioanstalt anvisas ett
ramanslag på 392 492 000 kr.
Utskottet
Utskottet föreslår att riksdagen för budgetåret 1994/95
anvisar medel för Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter i
enlighet med regeringens förslag. Utskottets ställningstaganden
i de olika anslagsfrågorna framgår av utskottets hemställan.

Totalförsvarets civila del
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i
propositionen (s. 107--130) har anfört dels om resultatet av
den verksamhet som genomförts inom det civila försvarets olika
funktioner under budgetåret 1992/93, dels om verksamhet och
anslag för budgetåret 1994/95. Till avsnittet har också förts
behandlingen av motionerna Fö201 (s partimotion) yrkande 5,
Fö203 (v partimotion) yrkande 9,  Fö401 (s), Fö402 (c), Fö403
(s), Fö404 (s), Fö701 (v), Fö702 (m), Fö703 (s), Fö704 (m, fp,
kds, nyd), Fö705 (m), Fö707 (c), Fö709 (s), Fö710 (s) och A469
(s) yrkande 15.
Vissa utgångspunkter för planeringen
Propositionen
Regeringen erinrar inledningsvis om att den i januari 1993 i
anvisningar för det operativa förberedelsearbetet inom
totalförsvaret konkretiserat de säkerhetspolitiska och operativa
förutsättningarna i 1992 års försvarsbeslut. Dessa anvisningar
har utgjort grund för den programplan som Överstyrelsen för
civil beredskap (ÖCB) lämnat till regeringen hösten 1993.
Regeringen anmäler att planen innehåller väsentliga
preciseringar när det gäller att bedöma förmågan inom det civila
försvarets funktioner under kriser och krig. Det är regeringens
uppfattning att nämnda preciseringar, och hänsynen till ändrade
planeringsförutsättningar, har inneburit att den samlade
förmågan för det civila försvaret kan anses vara något bättre än
vad som ansågs tidigare. Här betonar dock regeringen den
osäkerhet som råder när det gäller det militära försvarets behov
av stöd från det civila försvaret.
Regeringen anser att det förslag till fördelning av de
ekonomiska resurserna för totalförsvarets civila del som ÖCB har
föreslagit i programplanen i huvudsak är rimligt. Av
statsfinansiella skäl förordar emellertid regeringen att
resurserna till skyddsrumsbyggandet reduceras med 40 miljoner
kronor.
På regeringens uppdrag har ÖCB föreslagit reviderade mål för
funktionerna inom totalförsvarets civila del i förhållande till
de mål som fastställdes våren 1992. Syftet är att de reviderade
målen i större utsträckning än tidigare dels skall uttrycka
funktionsförmåga under kriser och krig, dels skall vara bättre
balanserade inbördes. Målen uppges vara i linje med inriktningen
i 1992 års försvarsbeslut. Regeringen anmäler avsikten att
besluta om de nya målen under våren 1994.
Utskottet
Utskottet erinrar om att riksdagen i 1992 års försvarsbeslut
(prop. 1991/92:102, FöU12, rskr. 338) fastställde en inriktning
för de olika funktionerna inom totalförsvarets civila del. Denna
preciserades senare (1992/93:FöU9, rskr. 333). Inriktningen
utgår från för totalförsvaret förändrade operativa
förutsättningar där fortsättningsvis förmågan att motstå ett
s.k. strategiskt överfall skall utgöra en av
dimensioneringsgrunderna för planeringen. Kraven i övrigt på
totalförsvarets förmåga att möta väpnat angrepp över kust
alternativt landgräns, enligt den ambition som 1992 års
försvarsbeslut anger, behöver fullt ut tillgodoses först efter
något års komplettering av utrustning och utbildning.
Regeringen orienterade i försvarsbeslutspropositionen (prop.
1991/92:102) om de mål den avsåg fastställa för de skilda
funktionerna inom totalförsvarets civila del.
Utskottet vill framhålla betydelsen av att den inriktning som
lagts fast i försvarsbeslutet, med bl.a. det strategiska
överfallet som planeringsgrund, får genomslag i verksamheten
och att därvid det militära och det civila försvaret utgår från
samma förutsättningar. Med hänsyn härtill, och till behovet att
kunna följa upp verksamhetens resultat, bör regeringen orientera
riksdagen om de mål för det civila försvarets funktioner som
regeringen kommer att fastställa.
Funktionen Civil ledning och samordning
Propositionen
Inom funktionen finansieras verksamheten över tre anslag.
Under anslaget C 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Civil
ledning och samordning finansieras sålunda i sin helhet
verksamhetsgrenarna Administrativt stöd, Funktionsledning,
Samordning av civilt försvar, Forskningssamordning,
Beredskapshänsyn i planering och samhällsutveckling,
Kompetensutveckling inom det civila försvaret samt
ADB-sårbarhet. Därutöver finansieras delar av
verksamhetsgrenarna Utveckling av ledningssystemet,
Signalskyddsberedskap samt Kommunal beredskap.
Över anslaget C 2. Överstyrelsen för civil beredskap:
Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m. finansieras
investeringar i verksamhetsgrenarna Utveckling av
ledningssystemet och Signalskyddsberedskap inom civilt försvar
samt statsbidrag för verksamhetsgrenen Kommunal beredskap.
Över anslaget C 3. Civilbefälhavarna finansieras kostnader
för administration samt utbildning och övningar.
När det gäller verksamhetens resultat anmäler regeringen
att målen har nåtts med vissa undantag. Utbildning och övning på
lokal nivå har sålunda inte genomförts i avsedd omfattning.
Ledningssystemets utveckling och byggandet av ledningsplatser
har försenats, liksom leveranserna av signalskyddsmateriel.
ÖCB och civilbefälhavarna uppges bedöma beredskapsläget vid
försvarbeslutsperiodens slut som inte helt godtagbart.
Regeringen anser att bristerna kommer att åtgärdas av ÖCB och
därför inte föranleder några särskilda regeringens åtgärder.
Regeringen har ingen erinran mot den ekonomiska redovisningen.
I sina förslag till inriktning och anslag anmäler
regeringen att Kyrklig beredskap sedan ett år utgått som
särskild funktion inom den civila delen av totalförsvaret. ÖCB
är därmed inte längre funktionsansvarig myndighet. Regeringen
anför att hänsyn härtill har tagits vid beräkningen av anslaget
C 1. 200 000 kr har sålunda förts över till trettonde
huvudtitelns anslag C 1. Stöd åt trossamfund. Medlen avses vara
delfinansiering till Svenska kyrkans centralstyrelse i dess
uppgift att leda och samordna beredskapen för de kyrkliga
kommunerna, vissa frikyrkliga samfund och de icke-kristna
samfunden.
Regeringen anmäler vidare att den efter riksdagens godkännande
beslutat att fr.o.m. den 1 juli 1994 inrätta myndigheterna
Civilbefälhavaren i Södra resp. Norra civilområdet. Kanslierna
lokaliseras till Malmö resp. Luleå. Samtidigt upphör
myndigheterna Civilbefälhavaren i Södra, Västra, Nedre Norrlands
och Övre Norrlands civilområde.
Regeringen bedömer att nuvarande inriktning av verksamheten
bör gälla även för budgetåret 1994/95 och föreslår att riksdagen
till Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och
samordning för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på
89 246 000 kr,
till Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i
ledningssystemet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett
reservationsanslag på 92 007 000 kr,
till Civilbefälhavarna för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 35 550 000 kr.
Motionerna
Två motioner behandlar frågan om beredskapshänsyn i
planering och samhällsutveckling (BIS). I motion Fö403 (s)
framhålls principen att den som har ansvar för en verksamhet i
fred bör ha motsvarande ansvar i krig. Denna ansvarsprincip
innebär att beredskapsaspekterna skall beaktas vid planering av
verksamheten i fred. Motionärerna påpekar att samhällets förmåga
att kunna möta störningar är en angelägenhet för alla och att
medvetenhet härom bör spridas i samhället.
Som ett led i beredskapen bör, enligt motionärerna,
myndigheter och företag öka antalet kvinnor på s.k.
nyckelbefattningar i verksamheter som är viktiga under kriser
och krig. Detta skulle öka möjligheterna till kontinuitet i
bemanningen eftersom en stor del av männen är krigsplacerade i
det militära försvaret. Motionärerna anser att det bör vara
ÖCB:s och övriga funktionsansvariga myndigheters uppgift att öka
medvetenheten om vikten att fler kvinnor anställs i verksamhet
som är betydelsefull för samhället under beredskap och krig.
Enligt Vänsterpartiets partimotion Fö203 är BIS sorgligt
försummat. Avbrott i el- och teleförbindelser under den senaste
vintern sägs utgöra exempel på detta. Motionärerna anser att om
det strategiska överfallet skall kunna mötas så måste BIS vara
en viktigare uppgift än att bygga skyddsrum i perifera orter.
Uppgiften är svår men nödvändig.
Motion Fö402 (c) tar upp frågan om finansieringen av den
kyrkliga beredskapen. Motionären uppmärksammar att ansvaret
för  den kyrkliga beredskapen fr.o.m. den 1 juli 1993 övergått
från ÖCB till Svenska kyrkans centralstyrelse. Han anför att de
sammanlagda kostnaderna i samband med övertagandet uppskattades
till 600 000 kr och att nu vid anslagsberäkningen av anslaget
C 1. inom fjärde huvudtiteln 200 000 kr överförts till
trettonde huvudtitelns anslag till stöd till trossamfunden.
Motionären befarar att kyrkofondsmedel kan komma att tas i
anspråk för att finansiera mellanskillnaden, vilket inger
principiella betänkligheter. Han föreslår därför att riksdagen
beslutar att det inom anslaget C 1. Överstyrelsen för civil
beredskap: Civil ledning och samordning under fjärde huvudtiteln
skall avsättas 400 000 kr för finansiering av den del av
kyrkans kostnader för den kyrkliga beredskapen som inte täcks
under trettonde huvudtiteln.
Utskottet
Utskottet har i olika sammanhang, t.ex. i betänkandena
1988/89:FöU12 s. 22 och 1989/90:FöU7 s. 61, understrukit
betydelsen av att ta beredskapshänsyn i planering och
samhällsutveckling (BIS). ÖCB har regeringens uppdrag att
informera och utbilda om BIS. Målet är att beslutsfattare i
kommuner och landsting, företrädare för näringsliv samt
representanter för myndigheter, genom insikt om den civila
beredskapens betydelse, skall bli motiverade att ta hänsyn till
beredskapsaspekter i sina beslut. ÖCB har fastställt ett
handlingsprogram som innehåller flera åtgärder för att öka denna
medvetenhet. Bl.a. ingår högskolekurser och
marknadsföringsutbildning samt visst stöd till civilbefälhavare
och länsstyrelser. Härutöver stöds forskningsprojekt inom
området.
Utskottet har erfarit att frågan om utnyttjande av
nyckelpersoner inom totalförsvaret kommer att behandlas i den
proposition som för närvarande förbereds inom regeringskansliet.
Lagförslaget är upprättat med anledning av förslagen från
Pliktutredningen och Utredningen om författningsreglering av
totalförsvarsplikten.
Utskottet utgår från att ÖCB och övriga funktionsansvariga
myndigheter -- när statsmakternas beslut föreligger -- i sitt
arbete med att öka medvetenheten om BIS kommer att ta hänsyn
till konsekvenserna av den förändrade totalförsvarsplikten. I
det sammanhanget bör övervägas vad som i motion Fö403 (s) har
anförts om betydelsen av att fler kvinnor är anställda i för
samhället under beredskap och krig viktig verksamhet. Riksdagen
bör därmed inte bifalla motion Fö403 (s).
Vad som här har anförts om betydelsen av BIS, och om de
åtgärder som vidtas för att öka medvetenheten om BIS, innebär
att motion Fö203 (v) yrkande 9 bör lämnas utan bifall.
Regeringen har tidigare informerat (prop. 1992/93:100 bil. 5,
s. 139) riksdagen om avsikten att låta kyrklig beredskap
utgå som en särskild funktion. Som följd härav upphör ÖCB att
vara funktionsansvarig myndighet och får gentemot Svenska
kyrkans centralstyrelse ett ansvar liknande det som ÖCB har mot
funktionsansvariga myndigheter.
Utskottet har erfarit att ÖCB i sin budget tidigare avsatt ca
300 000 kr för samordningen av den kyrkliga beredskapen.
Regeringen har i sin budgetberäkning förutsatt att nyss nämnda
kvarvarande samordningsinsats hos ÖCB för kyrklig beredskap
motsvarar en resursinsats av ca 100 000 kr. Utskottet har vidare
erfarit att regeringen i budgetberedningen utgått från att
erforderliga medel för den kyrkliga beredskapen, utöver de
200 000 kr som enligt regeringsförslaget förs till trettonde
huvudtiteln, kommer att få tas ur kyrkofonden. Utskottet har
ingen erinran mot detta. Motion Fö402 (c) bör därmed avslås av
riksdagen.
Utskottet har ingen erinran mot propositionens redovisning och
föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag till
medelsanvisningar för anslagen till Civil ledning och samordning
för budgetåret 1994/95. Utskottets ställningstaganden framgår av
utskottets hemställan.
Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst
Verksamhet som Statens räddningsverk ansvarar för
Propositionen
Verksamheten finansieras över fyra anslag.
Över anslaget D 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst
finansieras sålunda Statens räddningsverks (SRV:s) uppdrag inom
bl.a. ledning och samordning, tillsyn och rådgivning,
information, utbildning och övning samt materielförsörjning.
Verksamheten under anslaget D 2. Skyddsrum omfattar
produktion av ledningsplatser samt utbetalningar av ersättning
för skyddsrumsbyggande.
Medel från anslaget D 3. Förebyggande åtgärder mot jordskred
och andra naturolyckor utbetalas enligt de grunder som anges i
1986 års kompletteringsproposition (1985/86:150, FöU11 och
FiU29, rskr. 345 och 361) om förebyggande åtgärder mot jordskred
och andra naturolyckor.
Under anslaget D 4. Ersättning för verksamhet vid
räddningstjänst m.m. finansieras vissa kostnader i samband med
genomförda räddningsinsatser, bekämpningsoperationer till sjöss,
hjälpinsatser utomlands samt utredningar av allvarliga olyckor.
När det gäller verksamhetens resultat för den del
funktionen som SRV ansvarar för anmäler regeringen att givna
uppdrag för budgetåret 1992/93 i huvudsak har genomförts.
Myndighetens resultatredovisning sägs dock i stort vara en
beskrivning av genomförd verksamhet utan knytning till
ekonomiskt resultat. Resultatredovisningen behöver därför
utvecklas.
Regeringen återger ÖCB:s bedömning att krigsräddningstjänstens
beredskap inför ett strategiskt överfall har försämrats till
följd av krisuppgörelsens besparingar (1992/93:50 bil. 2, FiU1,
rskr. 134) under budgetåret 1993/94.
Regeringen anger i sina förslag till inriktning och anslag
att den verksamhetsinriktning som i 1992 års försvarsbeslut
bestämts för försvarsbeslutsperioden bör ligga fast. Regeringen
föreslår att riksdagen
till Befolkningsskydd och räddningstjänst för budgetåret
1994/95 anvisar ett ramanslag på 716 603 000 kr,
till Skyddsrum m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 453 731 000 kr,
bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 medge att
ersättning utgår för beställningar av skyddsrum m.m. inom en
kostnadsram på 368 000 000 kr,
till Förebyggande av åtgärder mot jordskred och andra
naturlolyckor för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på
25 000 000 kr,
till Ersättningar för verksamhet vid räddningstjänst m.m.
för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000
kr.
Motionerna
Sammanlagt tolv motioner behandlar frågor inom funktionen
Befolkningsskydd och räddningstjänst.
I Socialdemokraternas partimotion Fö201 framhålls att det
finns ett stort antal projekt som avser underhåll och
förbättringar av skyddsrum och räddningscentraler.
Motionärerna anser att dessa projekt med kort varsel skulle
kunna sättas i gång och därmed skapa arbetstillfällen inom
byggbranschen. Motionärerna förordar (yrkande 5) därför att de i
propositionen föreslagna 368 miljoner kronorna i nya
bemyndiganden i huvudsak bör användas för underhåll och
förbättringar så att största möjliga antal byggarbetstillfällen
skapas under de närmaste åren.
I motion Fö404 (s) erinras om tidigare beslut att överföra
vissa uppgifter inom det civila försvaret från staten till
kommunerna så att dessa får ett samlat ansvar för
befolkningsskyddet och räddningstjänsten. Staten skall härvid ge
kommunerna full kostnadstäckning för de uppgifter som överförs.
Fördelningen av de statliga medlen för de kommunala
beredskapsåtgärderna bör enligt motionärerna utgå från
skyddsbehoven. Dessa sammanhänger bl.a. med det bedömda hotet,
befolkningstillgångar, befolkningstäthet, försörjningsresurser
och infrastruktur. Motionärerna ger från dessa utgångspunkter
exempel på Skånes betydelse och förordar att Skåne bör vara ett
av de områden som prioriteras när det gäller att fördela medel
till det civila försvaret.
Motsvarande synpunkter när det gäller fördelning av
statsbidrag till det civila försvaret framförs i motion A469 (s)
yrkande 15.
Motionärerna i motion Fö401 (s) refererar till en konferens
för civilförsvarsförbunden i de alliansfria staterna i Europa år
1993 i Bern. Värdlandet Schweiz förevisade då en modell för att
omhänderta och skydda värdefulla kulturföremål vid krig,
översvämningar etc. Motionärerna anför att modellen väckte sådan
positiv uppmärksamhet, inte minst mot bakgrund av förstörelsen
av kulturföremål i det forna Jugoslavien, att en motsvarighet
borde byggas upp i Sverige. Motionärerna anser förutsättningarna
vara goda för att utöka det svenska civilförsvarets uppgifter
med ett ansvar för skydd av kulturföremål. Riksdagen bör därför
av regeringen begära en utredning av frågan om en svensk
organisation för skydd av kulturföremål vid katastrofer.
Fyra motioner berör inrättandet av ett risk- och
beredskapscentrum. Motion Fö701 (v) refererar till
frågans  behandling i samband med den forskningspolitiska
propositionen under våren 1993 och erinrar om att riksdagen då
uttalade sig för att Hot- och riskutredningen borde bereda
ärendet vidare. Motionärerna framhåller att Länsstyrelsen i
Värmland, Högskolan i Karlstad och SRV genomfört en förstudie
som redovisar förutsättningarna för hur ett sådant centrum kan
byggas upp, finansieras och verka. En etablering av centret har
påbörjats. Motionärerna pekar vidare på att kontakter för ett
djupare samarbete tagits mellan centret i Karlstad och Lunds
tekniska högskola. Dessa nya förutsättningar anser motionärerna
bör beaktas inom Hot- och riskutredningen. De hemställer därför
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om vidare kompetensuppbyggnad inom risk- och
beredskapsområdena.
I stort likartade resomemang förs i motion Fö703 (s).
Motionärerna framhåller härutöver att en arbetsgrupp inom Lunds
universitet påbörjat en utredning om förutsättningarna för att
etablera ett nytt organ med inriktning på forskning, riskanalys
och säkerhetsskydd. De hemställer därför att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts om inrättandet
av ett Risk- och beredskapscentrum, baserat på befintliga och
kommande resurser i Karlstad och vid Lunds tekniska högskola.
Ett likalydande yrkande framförs i motion Fö704 (m, fp, kds,
nyd).
I motion Fö710 (s) betonas att Sveriges enda utbildning inom
området riskanalys och övriga delar av räddningstjänstens
teoretiska bakgrund för närvarande finns i Lund. Motionärerna
anser att ett centrum för riskforskning måste lokaliseras till
en aktiv forsknings- och utbildningsmiljö med stor bredd.
Lund/Malmöområdet sägs därvid sannolikt erbjuda de bästa
förutsättningarna i Sverige. Hot- och riskutredningen bör beakta
detta i sin vidare behandling av frågan. Motionärerna hemställer
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om inrättandet av ett nationellt riskforskningsinstitut
vid Lunds universitet baserat på befintliga och kommande
resurser vid Lunds tekniska högskola/Lunds universitet och i
Karlstad.
Motion Fö702 (m) tar upp frågan om information inför hotande
olyckor. Motionären konstaterar att gång efter annan har
information, råd och vägledning från ansvariga myndigheter till
allmänheten brustit. Han exemplifierar med de förhållanden som
rådde dels i samband med det radioaktiva nedfallet efter
reaktorhaveriet i Tjernobyl, dels vid översvämningarna i
Ångermanälven hösten 1993. Motionärens slutsats är att bristerna
i informationsplaneringen hos länsstyrelser och kommuner måste
åtgärdas (yrkande 1). Han anser vidare att dessa
informationsproblem bör studeras av Hot- och riskutredningen
(yrkande 2).
Samme motionär behandlar i motion Fö705 (m)
försäkringsskyddet för personal i utlandstjänst. Han
konstaterar att det råder olikheter i detta avseende mellan
FN-soldater och personal från Räddningsverket som tjänstgör
utomlands. För anställda vid försvarsmaktens utlandsstyrka
ikläder sig staten en riskgaranti gällande skada och sjukdom upp
till tjugo basbelopp. För att få motsvarande skadeskydd till
personal som tjänstgör i en internationell hjälpstyrka
organiserad av Räddningsverket betalar verket en
försäkringspremie per anställd. Skyddet gäller inte vid sjukdom.
Motionären anser att det skydd som staten anordnar för
FN-personalen resp. för Räddningsverkets hjälpstyrkor rimligen
bör vara likvärdigt, såväl med avseende på hur det belastar
anställningsmyndigheten som med avseende på omfattningen av
skyddet.
I motion Fö707 (c) tas det kommunala sotningsmonopolet upp
till behandling. Motionärerna återkommer med ett vid flera
tidigare tillfällen framfört yrkande att riksdagen hos
regeringen bör begära förslag till sådan ändring i
räddningstjänstlagen (1986:1102) att enskild fastighetsägare i
framtiden av skorstensfejarmästare kan ges rätt att sota egen
villafastighet.
Enligt motion Fö709 (s) utgör den bristande standardiseringen
av armaturer i cisternvagnar för transport av farligt gods
ett problem. Motionärerna anser att det vore en fördel om
antalet skilda armaturer kunde nedbringas. Räddningstjänsten
skulle då ges större möjlighet att klara tömningar vid olyckor
och andra nödsituationer. Motionärerna anser vidare att en lika
sträng tillsyn på alla slags vagnar, alltså även inhyrda och
utländska, vore viktig för säkerheten vid transport av farligt
gods på järnväg. De hemställer därför att riksdagen hos
regeringen begär att tillsynen på järnvägsvagnar för farligt
gods skärps och omfattas av samma hårda regler för alla vagnar.
Utskottet
I den socialdemokratiska partimotionen Fö201 förordas att
huvuddelen av de 368 miljoner kronor i bemyndiganden som
regeringen begär skall användas för underhåll av skyddsrum och
räddningscentraler.
Utskottet har erfarit att SRV redan nu agerar enligt de
förslag om underhåll och förbättringar som föreslås i motionen.
I takt med att nyproduktionen av bostäder har minskat under de
senaste åren uppger SRV att strävan varit att öka volymen av
underhålls- och förbättringsåtgärder. SRV uppger vidare att det
är svårt att inom ramen för nu tilldelade bemyndiganden och
betalningsmedel göra ytterligare omfördelningar till förmån för
underhållsåtgärder.
Utskottet erinrar om att frågan om skyddsrumsbyggandet var
föremål för behandling under föregående riksmöte (1992/93:FöU9
s. 82).
Utskottet har erfarit att regeringen i sitt beslut i december
1993 om fortsatta förberedelser inför nästa totalförsvarsbeslut
uppdragit åt myndigheterna att överväga inriktningen av
skyddsrumsprogrammet. SRV och FOA skall således med stöd av
Försvarsmakten och ÖCB analysera effekterna av hittills
genomförda ågärder inom befolkningsskyddet. Alternativ till
dagens skyddsfilosofi skall belysas, varvid minst ett sådant
skall innefatta en väsentlig minskning av kostnaderna för det
fysiska skyddet.
Utskottet vill härutöver framhålla att Riksdagens revisorer,
på förslag av försvarsutskottet, har beslutat granska hur
skyddsrumsprogrammet genomförts.
Med hänsyn till vad som här har anförts anser utskottet att
det inte finns skäl för att bifalla motion Fö201 (s) yrkande 5.
När det gäller frågan om fördelning av statliga medel för
kommunala beredskapsåtgärder, vilken behandlas i motionerna
Fö404 (s) och A469 (s), hänvisar utskottet till pågående arbete
i regeringskansliet med beredningen av en ny lag om civilt
försvar. Lagen, som avses föreläggas riksdagen i maj 1994,
kommer bl.a. att innehålla bestämmelser om kommunernas uppgifter
och ansvar inom det civila försvaret. Den kommer också att
reglera hur staten skall ersätta kommunerna för deras
beredskapsarbete. Med hänvisning till det kommande förslaget
från regeringen bör motionerna Fö404 (s) och A469 (s) yrkande 15
avslås.
I motion Fö401 (s) förordas en utredning om en svensk
organisation för skydd av kulturföremål vid katastrofer.
Utskottet vill peka på att åtgärder för skydd av kulturföremål
m.m. delvis regleras i lagen (1992:1402) resp. förordningen
(1993:243) om undanförsel och förstöring. I förordningens 2 §
anges sålunda vilka myndigheter som ansvarar för undanförsel av
konstverk och kulturhistoriska föremål. Lagstiftningen
förutsätter inte någon fredstida planering förutom att det skall
finnas en förteckning i prioritetsordning över de objekt som
skall kunna undanföras. Endast sådana objekt skall upptas som
kan bedömas vara av mycket stort och unikt värde, dels för
bevarandet av landets historiska, kulturella och andliga arv,
dels för möjligheterna till rekonstruktion och återuppbyggnad av
väsentliga samhällsfunktioner efter ett krig.
ÖCB anser, enligt vad utskottet har erfarit, att ansvariga
myndigheter och andra organ genom erforderliga beredskapshänsyn
i första hand bör söka att ordna ett tillfredsställande skydd
för aktuella kulturföremål redan i fredstid. Om inte detta är
möjligt, bör i samband med en beredskapshöjning beslutas om
åtgärder i viss prioritetsordning för att förbättra skyddet.
De nordiska länderna pläderade vid Unescos generalkonferens
hösten 1993 för insatser för att förstärka opinionen mot den
pågående förstöringen av kulturmiljöer i det forna Jugoslavien.
Utskottet har erfarit att ett internationellt expertseminarium
om åtgärder för att skydda kulturminnen och kulturmiljöer på
svenskt initiativ planeras till Paris senare i år.
Utskottet anser att skyddet av våra kulturskatter inför skilda
katastrofsituationer, i första hand krig, är en viktig fråga.
Betydelsen härav har poängterats genom den aktuella förstörelsen
av historiska miljöer i det tidigare Jugoslavien. För
undanförsel finns ett regelverk, men frågan om skydd är vidare
än så. Utskottet utgår därför från att problemet med skydd av
kulturföremål kommer att uppmärksammas och behandlas inför nästa
fleråriga försvarsbeslut. Vad som anförs i motion Fö401 (s) bör
därmed kunna bli tillgodosett. Motionen bör sålunda inte
bifallas av riksdagen.
Utskottet behandlade frågan om ett Risk- och
beredskapscentrum under föregående riksmöte och framhöll då
bl.a. (1992/93:FöU13):
Enligt utskottets uppfattning behöver ett flertal frågor
övervägas närmare innan ställning kan tas till det föreslagna
risk- och beredskapscentret. Sådana överväganden kan lämpligen
ske i den av regeringen nyligen tillsatta utredningen (Fö
1992:3) om påfrestningar och risker i det fredstida samhället
samt om vissa frågor inom totalförsvarets civila del (Hot- och
riskutredningen).
Utskottet utgår från att Hot- och riskutredningen, som skall
lämna sina förslag senast vid utgången av år 1994, i sina
överväganden om ett Risk- och beredskapscentrum även tar hänsyn
till den information i frågan som tillkommit sedan ärendet
senast behandlades av riksdagen och därmed till vad som har
anförts i motionerna Fö701 (v), Fö703 (s), Fö704 (m, fp, kds,
nyd) och Fö710 (s). Motionerna bör med hänsyn härtill avslås.
Motion Fö702 (m) behandlar frågan om information till
allmänheten inför hotande olyckor. Utskottet konstaterar att
varje kommun enligt 21 § räddningstjänstlagen (1986:1102) är
skyldig att upprätta en räddningsplan i varje kommun. Av planen
skall bl.a. framgå hur allmänheten skall varnas och informeras
vid allvarliga olyckor. På motsvarande sätt ställer
räddningstjänstförordningens (1986:1107) 48 § krav på att
länsstyrelsens plan för räddningstjänst skall behandla
information till allmänheten. De förhållanden som motionären
beskriver torde därför knappast bero på brister i de legala
förutsättningarna för hur kommuner och länsstyrelser skall
informera allmänheten inför hotande olyckor. Utskottet anser
därmed att motion Fö702 (m) bör avslås av riksdagen.
Försäkringsskyddet för civil personal i utlandstjänst
behandlas i motion Fö705 (m). Utskottet har informerat sig i
ärendet och kan konstatera att den försäkring som SRV tecknar
för sina hjälpstyrkor utomlands innehåller ett sämre skydd vid
invaliditet och dödsfall efter sjukdom än vad som gäller för
militär personal i utlandstjänst. Eftersom försäkringsvillkoren
för SRV:s personal i utlandstjänst är en avtalsfråga gör
utskottet här inget uttalande. Motion Fö705 (m) bör därför
avslås.
Utskottet konstaterar att försvarsministern i maj 1993
tillkallat (dir. 1993:30) en särskild utredare med uppgift att
göra en översyn av formerna för den kommunala räddningstjänsten
och att behandla vissa frågor inom sotningsväsendet. Till de
senare frågorna hör att bedöma sotningens brandförebyggande
betydelse och att pröva i vilken utsträckning en avreglering kan
ske, t.ex. genom att överföra ansvaret för sotningen från
kommunen till fastighetsägaren. Mot bakgrund härav anser
utskottet att motion Fö707 (c) bör avslås.
Motion Fö709 (s) behandlar tillsyner av cisternvagnar för
transporter av farligt gods. Utskottet har erfarit från SRV
att den föreskrivna periodiskt återkommande besiktningen --
tryckkontroll, in- och utvändig undersökning samt driftprov --
är likartad oavsett om vagnarna är inhyrda från utlandet,
privata eller ägda av SJ. Detta är en följd av att
föreskrifterna för inrikes järnvägstransport av farligt gods
(RID-S) är identiska med de internationella reglerna (RID) i
denna del. Utskottet anser därmed att motion Fö709 (s) bör
avslås.
Utskottet har ingen erinran mot redovisningen i propositionen.
Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag
till medelsanvisningar och bemyndiganden för budgetåret
1994/95 för de anslag till Befolkningsskydd och räddningstjänst
som avser verksamhet som SRV ansvarar för. Utskottets
ställningstaganden framgår av utskottets hemställan.
Verksamhet som Vapenfristyrelsen ansvarar för
Propositionen
Verksamheten finansieras över två anslag.
Över anslaget D 5. Vapenfristyrelsen finansieras sålunda
Vapenfristyrelsens uppdrag att pröva tillstånd om vapenfri
tjänst samt att ombesörja uttagning, registrering, redovisning,
krigsplacering och utbildning av vapenfria tjänstepliktiga.
Vapenfrias förmåner och andra kostnader i samband med de
vapenfrias utbildning finansieras från anslaget D 6.
Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga.
När det gäller verksamhetens resultat för den del av
funktionen som Vapenfristyrelsen ansvarar för anmäler regeringen
att verksamhetsmål och resultatkrav i stort har uppfyllts.
Resultatredovisningen bör dock vidareutvecklas. Ett sådant
arbete sägs ha inletts.
Regeringen anmäler vidare att Vapenfristyrelsens verksamhet
kommer att påverkas av genomförandet av Pliktutredningens
förslag om en ny myndighet för pliktpersonal för totalförsvaret.
Regeringen anger i sina förslag till inriktning och anslag
att nuvarande verksamhetsinriktning bör gälla även för
budgetåret 1994/95. Regeringen föreslår att riksdagen
till Vapenfristyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 14 103 000 kr,
till Vapenfria tjänstepliktiga för budgetåret 1994/95
anvisar ett förslagsanslag på 130 018 000 kr.
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot redovisningen i propositionen.
Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag
till medelsanvisningar för budgetåret 1994/95 för de anslag
till Befolkningsskydd och räddningstjänst som avser verksamhet
som Vapenfristyrelsen ansvarar för. Utskottets
ställningstaganden framgår av utskottets hemställan.
Funktionen Psykologiskt försvar
Styrelsen för psykologiskt försvar
Propositionen
Över anslaget E 1. Styrelsen för psykologiskt försvar
finansieras styrelsens uppdrag om forskning, beredskapsplanering
och utbildning samt information om säkerhetspolitik och
totalförsvar. Vidare finansieras kostnaderna för vissa uppgifter
som tidigare åvilat Delegationen för icke-militärt motstånd samt
bidrag till Centralförbundet Folk och Försvar.
Regeringen anser att verksamhetsresultatet för budgetåret
1992/93 i stort motsvarar ställda krav. Fortsatt arbete
erfordras dock för att kunna beskriva effekten av verksamheten.
Regeringen återger, utan egen kommentar, vad som ÖCB anför om
beredskapen inom området. Beredskapen inför ett strategiskt
överfall sägs vara god medan de centrala myndigheternas förmåga
att omedelbart kunna samordna sin information är osäker.
Förmågan att tidigt avslöja och minska effekterna av en
angripares psykologiska krigföring bedöms som mycket god. Likaså
uppges förmågan till samordning av myndighetsinformation vara
god. Så också förmågan att förmedla denna information via
medier.
Regeringen anger i sina förslag till inriktning och anslag
att inriktningen för försvarsbeslutsperioden bör ligga fast,
även med beaktande av de nya uppgifter som tillförts Styrelsen
för psykologiskt försvar. Regeringen har beräknat 593 000 kr
för tillkommande uppgifter inom området icke-militärt motstånd
samt 3 395 000 kr för bidrag till Centralförbundet Folk och
Försvar. Regeringen föreslår att riksdagen till Styrelsen för
psykologiskt försvar för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 14 631 000 kr.
Utskottet
Utskottet konstaterar att utvecklingen av etermedierna varit
mycket snabb under de senaste åren. TV-kanaler har tillkommit
och när- och lokalradion har byggts ut. I denna process är det
viktigt att beredskapsaspekterna beaktas, särskilt mot bakgrund
av de delvis mera krävande informationsbehov som kan uppstå i en
situation med ett strategiskt överfall. Enligt utskottets mening
återstår flera olösta frågor som gäller de nya etermediernas
beredskapsroll inför säkerhetspolitiska kriser och krig. En
sådan är exempelvis de villkor som skall gälla för TV 4:s
sändningar. En annan är omfattningen av närradions, lokalradions
och kabeloperatörernas beredskapsuppgifter. Utskottet delar
därför inte helt regeringens uppfattning att förmågan till
samordning av myndighetsinformation skulle vara god, liksom
förmågan att förmedla denna information via medier. Utskottet
utgår från att vad som ännu är olöst i fråga om mediernas
beredskapsroll får en tillfredsställande lösning och att
regeringen återkommer till riksdagen i frågan. Detta föreslår
utskottet att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna.
Utskottet har i övrigt ingen erinran mot vad som i
propositionen anförs om Styrelsen för psykologiskt försvar.
Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag
till anslag för budgetåret 1994/95.
Frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret
Propositionen
Anslaget E 2. Stöd till frivilliga försvarsorganisationer
finansierar delar av den verksamhet som bedrivs av de
frivilliga försvarsorganisationer som anges i kungörelsen
(1970:301) om frivillig försvarsverksamhet.
Anslaget var tidigare en del av de förutvarande anslagen F 7.
Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av
totalförsvaret och H 5. Frivilliga försvarsorganisationer inom
den civila delen av totalförsvaret.
När det gäller verksamhetens resultat anför regeringen att
verksamheten under budgetåret 1992/93 i stort uppfyllt de krav
som ställts. Dock har endast 23 000 av förväntat 30 000
hemskyddsombud grundutbildats. Vid utgången av budgetåret
1992/93 hade 32 000 hemskyddsombud rekryterats.
Regeringen anger i sitt förslag till inriktning och anslag
att inriktningen för försvarsbeslutsperioden i allt väsentligt
bör ligga fast. Regeringen föreslår att riksdagen till Stöd
till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret för
budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 97 851 000 kr.
Medlen, som ges i form av statsbidrag, förutsätts få disponeras
och fördelas av Försvarsmakten, Statens räddningsverk och
Arbetsmarknadsstyrelsen.
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot vad som i propositionen
anförts om anslag till Frivilliga försvarsorganisationer och
förordar att riksdagen bifaller den föreslagna medelsanvisningen
för budgetåret 1994/95. Utskottet erinrar samtidigt om vad
utskottet anfört under avsnittet Organisationsfrågor med
innebörd att det nu aktuella anslaget E 2. Stöd till frivilliga
försvarsorganisationer fr.o.m. budgetåret 1995/96 skall föras
över till Övrig verksamhet. Samtidigt skall den civila
planeringsramen minskas med ett belopp som motsvarar
verksamheten för de civila frivilligorganisationerna.
Funktionen Försörjning med industrivaror
Propositionen
Verksamheten finansieras över fyra anslag, nämligen
F 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med
industrivaror,
F 2. Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella
åtgärder,
F 3. Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader samt
F 4. Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster
till följd av statliga beredskapsgarantier m.m.
När det gäller verksamhetens resultat anmäler regeringen
att målen har uppnåtts med undantag för att omstruktureringen av
beredskapslager inte genomförts i planerad omfattning.
Funktionen bedöms vid försvarsbeslutsperiodens slut i huvudsak
ha godtagbar förmåga mot strategiskt överfall. Däremot bedöms
inte förmågan komma att vara godtagbar mot ett mera omfattande
angrepp där förvarning erhålls.
Regeringen anger i sina förslag till inriktning och anslag
att omstruktureringen av beredskapslagret kommer att genomföras
under innevarande budgetår. Nuvarande inriktning av verksamheten
inom funktionen bör gälla även för budgetåret 1994/95.
Regeringen föreslår att riksdagen
till F 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning
med industrivaror för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag
på 80 809 000 kr,
bemyndigar regeringen att inom en kostnadsram av 100 000 000
kr godkänna avtal om nya beredskapslån som medför utbetalningar
under senare budgetår,
till F 2. Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella
åtgärder för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag
på 23 096 000 kr,
till F 3. Överstyrelsen för civil beredskap:
Kapitalkostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 167 950 000 kr,
till F 4. Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av
förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m. för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot redovisningen i propositionen.
Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag
till medelsanvisningar och bemyndiganden för anslagen under
Försörjning med industrivaror för budgetåret 1994/95. Utskottets
ställningstaganden framgår av utskottets hemställan.
Funktioner tillhörande andra departement
Propositionen
Regeringen redogör här för beredskapsläge och förmåga, så som
dessa förhållanden har uppgivits av ÖCB, samt för anslagsförslag
inom funktioner som behandlas i andra bilagor till
budgetpropositionen. Bl.a. anförs:
Beredskapsläget inom funktionen Hälso- och sjukvård är
godtagbar även om det finns brister främst när det gäller akuta
sjuktransporter och akutsjukhusens driftsäkerhet. Vissa brister
finns också för läkemedel och sjukvårdsmateriel.
Beredskapsläget för de olika delarna inom funktionen
Transporter varierar.
Livsmedelsberedskapen kommer att vara godtagbar i slutet av
försvarsbeslutsperioden. Lagringsmålen har sänkts som följd av
nya planeringsförutsättningar. Dricksvattenförsörjningen och
skyddet mot ABC-stridsmedel behöver förbättras.
Inom funktionen Arbetskraft är planläggningsläget godtagbart.
Dock redovisas fortfarande stora brister på frivillig personal i
förhållande till rekryteringsbehovet.
Innan beslut har fattats som följd av Oljelagringsutredningens
förslag (SOU 1993:87) är det svårt att ange något beredskapsläge
för funktionen Energiförsörjning.
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot vad som i propositionen
anförts om funktioner tillhörande andra departement.
Övrig verksamhet
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i
propositionen (s. 131--152) har anfört om Övrig verksamhet.
Till avsnittet har också förts behandlingen av motionerna Fö311
(fp),  Fö328 (s), Fö601 (m), Fö602 (s), Fö603 (s, c, fp), Fö604
(kds), Fö605 (v), Fö706 (c), Fö708 (s) samt T606 (c).
Utskottet behandlar inledningsvis Kustbevakningens verksamhet
och motionsyrkanden i anslutning härtill. Därefter behandlas
Försvarets forskningsanstalt och försvarsforskningen varpå
följer behandlingen av Försvarshögskolan samt Försvarsmaktens
utlandsstyrka. Avslutningsvis behandlas i detta avsnitt ett
antal förslag till riksdagen som uteslutande rör anslagsfrågor.
Kustbevakningen
Propositionen
Regeringen anför i propositionen att Kustbevakningen
budgetåret 1992/93 ökade sin närvaro till sjöss och genomförde
ca 153 000 fartygstimmar. När det gäller miljö- och
sjöräddningstjänst har Kustbevakningen i samtliga genomförda
bekämpningsoperationer påbörjat insatserna inom de angivna
tidskraven.
Regeringen föreslår att nuvarande anslaget K 5. Anskaffning av
materiel för Kustbevakningen upphör i och med utgången av
budgetåret 1993/94. Kustbevakningen skall fr.o.m. den 1 juli
1994 finansiera samtliga investeringar i anläggningstillgångar
med lån i Riksgäldskontoret.
Regeringen konstaterar att Kustbevakningens verksamhet för
framtiden i större utsträckning än hittills måste inriktas mot
tydligare effektmål. Ett riktmärke för den långsiktiga
verksamhetsinriktningen bör enligt regeringen vara att
åstadkomma en påtagligt ökad närvaro till sjöss, att förbättra
beredskapen för miljö- och sjöräddningstjänst samt att minst
bibehålla nivån för övrig serviceverksamhet.
Regeringen anför att regeringen nyligen har beslutat att en
parlamentarisk utredning skall tillkallas för att pröva
möjligheterna att ytterligare samordna och effektivisera den
statliga maritima verksamheten. Utredningsarbetet kommer att
beröra bl.a. Kustbevakningens verksamhet. I avvaktan på
resultatet av bl.a. denna översyn anser regeringen att nuvarande
inriktning för verksamheten skall gälla.
Regeringen föreslår att Kustbevakningen anvisas ett ramanslag
på 312 853 000 kr.
Motionerna
Kustbevakningens verksamhet samt frågor om sjöräddningstjänst
och marina miljöfrågor behandlas i åtta motioner.
I motion Fö601 (m) föreslår motionären att Kustbevakningens
verksamhet övertas av marinen. Motionären menar att eftersom
sjöterritoriet övervakas av flera myndigheter leder detta till
bristande koordination. Förslaget medför enligt motionären både
rationellare verksamhet och betydande besparingar.
I motion Fö602 (s) konstateras att sydöstra Sveriges
kuststräcka är ett långt och svårbevakat område. Trafiken från
det tidigare stängda Östeuropa har dramatiskt ökat samtidigt som
Kustbevakningens och Tullens verksamhet på senare år kraftigt
minskats. Trafiken är, konstaterar motionärerna, övervägande
positiv, men det finns en baksida som består av smuggling av
bl.a. alkohol, narkotika och människor. För att komma till rätta
med detta menar motionärerna att resurserna måste utökas vad
gäller tull och kustbevakning.
Motionärerna i motion Fö603 (s, c, fp) anför att
Kustbevakningens resurser för oljebekämpningen i kust- och
vattenområdena inom Kalmar län är helt otillräckliga och i vissa
avseenden också omoderna. De konstaterar att nuvarande
miljöskyddsfartyg i Oskarshamn är litet, gammalt och omodernt.
Enligt motionärernas uppfattning måste Kustbevakningen bl.a.
prioritera resursfördelningen av moderna miljöskyddsfartyg på så
sätt att norra Kalmar län snarast tillförs ett sådant.
I motion Fö604 (kds) anser motionärerna att Kustbevakningen
snarast bör tilldelas ansvaret att bygga upp de resurser som
behövs för att bistå vid fartygsbränder till sjöss. Motionärerna
framhåller att det mellan Sverige och våra grannländer finns ett
stort antal färjelinjer och att en del av det transporterade
godset på färjorna är brandfarlig vara eller s.k. farligt gods
av annat slag. Vidare framhåller motionärerna att allvarliga
brandtillbud har förekommit under senare år och trots att
brandskyddet förbättrats väsentligt är det viktigt att utforma
en effektiv organisation från land för brandbekämpningen på
fartyg.
Motionärerna pekar på att det hos Kustbevakningen finns de
grunder, såväl vad beträffar snabbhet som uthållighet, som
erfordras för att bistå befälhavaren på ett fartyg med brand
ombord, bl.a. genom de av Kustbevakningen vidtagna åtgärderna i
samband med dess ansvar för åtgärder vid olje- och
kemikalieolyckor som även kan innebära brandbekämpning.
Frågan om kommunal medverkan i sjöräddningstjänst behandlas i
motion Fö706 (c). Här konstaterar motionären att staten har
tecknat avtal med sex kommuner om medverkan i räddningstjänst
till sjöss. Avtal har slutits med Stockholm, Göteborg, Malmö,
Helsingborg samt Härnösand och Kramfors i samverkan. Motionären
finner det dock anmärkningsvärt att icke någon kustkommun mellan
Stockholm och Malmö ingår i denna verksamhet. Eftersom närhet
och snabbhet är av avgörande betydelse för utgången av svåra
olyckor till sjöss anser motionären att det är angeläget att
Gotlands kommun blir inlemmad i denna sjöräddningstjänst.
Motionären anför att det finns kompetens och intresse hos
berörda myndigheter att få ingå med sina respektive resurser i
en verksamhet med insatsstyrkor utifrån den geografiska närhet
som här blir naturlig.
Motionären föreslår att regeringen ser över möjligheterna att
Gotlands kommun inordnas i den verksamhet med speciella
insatsstyrkor i sjöräddningstjänst som avtalats med sex andra
kustkommuner. Motionären framhåller vidare att ett system med
trafikinformation om fartygs destination och last i Östersjön
sedan många år krävts i centermotioner och skulle vara av stort
värde för att möjliggöra snabba insatser.
I två motioner, Fö708 (s) samt T606 (c), behandlas
sjöräddningen i södra Östersjön. Motionärerna pekar på
förhållandet att den södra delen av Östersjön under de senaste
åren fått ökad betydelse för sjöfarten. Motionärerna anför att
sjötrafiken i södra Östersjön är mycket omfattande och att den
största delen av ökningen gäller transporter av oljeprodukter.
Vidare anförs att fisket i området är mycket stort, att
färjetrafiken ökat på senare år samt att det förekommer en
betydande örlogsmarin verksamhet i södra Östersjön.
Motionärerna framhåller att formerna för ökad samordning såväl
av informationsinhämtning som för sjöräddningstjänsten både i
södra Sverige och mellan de olika länderna i området bör
utvecklas. Detta gäller främst, enligt motionärerna, operativ
verksamhet, materielutformning m.m., gemensam planering,
gemensam utbildnings- och övningsverksamhet samt
utvecklingsfrågor. Motionärerna anser att det är angeläget att
de gemensamma civila och militära resurser som finns längs södra
Östersjön utnyttjas
i denna verksamhet dels med hänsyn till behovet av samordning
mellan länderna i området, dels med hänsyn till hot- och
riskbilden i området.
Enligt motionärens, i motion T606 (c), mening är det viktigt
att Sverige är pådrivande i internationella sammanhang för att
få till stånd en anmälningsplikt av vilka fartyg som lämnar
Östersjöhamn eller går in i Östersjön vad gäller deras last och
destination samt tänkta färdväg. En sådan trafikinformation kan,
enligt motionären, avsevärt underlätta räddningsinsatserna vid
eventuella olyckor. Motionären konstaterar vidare, i likhet med
motionären i motion Fö706 (c), att det för närvarande inte finns
någon RITS-styrka (RITS = räddningsinsatser till sjöss) på
kuststräckan mellan Malmö och Stockholm och anser att det vore
rimligt att ytterligare minst en sådan styrka etablerades inom
det aktuella området.
I motion Fö605 (v) föreslås att en marinstation för
miljöberedskap inrättas och att denna placeras i
Uddevalla--Lysekils-regionen. Syftet med stationen är enligt
motionären att samla resurser, utrustning och kunskap för snabb
insats vid miljöolyckor i marin miljö, oljeläckage etc.
Motionären konstaterar att resurserna på det marina
miljöområdet är splittrade och utspridda på ett flertal olika
institutioner och att det därför finns anledning att bygga upp
en fast marinstation med kapacitet och kunskap som snabbt kan
sättas in mot olyckor till havs.
Enligt motionären är en lämplig lokalisering för en marin
miljöstation Uddevalla--Lysekils kommuner. Motiv för detta är
bl.a. att Bohusläns kustband kan drabbas mycket svårt av
eventuella olyckor, att det i Uddevalla--Lysekils-regionen finns
kompetens kring havsforskning och företag med inriktning på
marinteknik och marinmiljö samt att Kristinebergs
marinbiologiska station, fiskerilaboratoriet samt satsningen
"Havets hus" finns i Lysekil.
Utskottet
Utskottet konstaterar att de frågor som tas upp i motionerna
Fö601 (m), Fö602 (s), Fö603 (s, c, fp), Fö604 (kds), Fö605 (v),
Fö708 (s) och T606 (c) har samband med dem som den
parlamentariska utredningen om effektivisering av den statliga
maritima verksamheten (dir. 1993:136) skall överväga. Utskottet
utgår ifrån att de frågor som tas upp i dessa motioner kommer
att behandlas av utredningen. Motionerna Fö601 (m), Fö602 (s),
Fö603 (s, c, fp), Fö604 (kds), Fö605 (v), Fö708 (s) och T606 (c)
bör därför lämnas utan bifall.
Utskottet vill erinra om att utskottet behandlat frågan om
förbättrad trafikinformation om fartyg i Östersjön tidigare och
senast under innevarande riksmöte (1993/94:FöU1 s. 9--10).
Utskottet anförde härvid att regeringen i den fortsatta
beredningen uppmärksamt bör följa frågan och ta erforderliga
initiativ. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Motion Fö706
(c) yrkande 2 bör mot denna bakgrund avslås.
Utskottet konstaterar att regeringen har slutit avtal med sex
kommuner om medverkan i sjöräddnings- och
miljöräddningstjänsten. Utskottet konstaterar vidare, i likhet
med motionären i motion Fö706 (c), att något sådant avtal ej
slutits med någon kommun på kuststräckan Stockholm--Malmö.
Utskottet har erfarit att avtalen tecknas för staten av
Kustbevakningen, Sjöfartsverket och Statens räddningsverk i
samråd. Det ankommer på berörda myndigheter att fortlöpande
bedöma och utvärdera behovet av ytterligare kommunala
insatsgrupper. Enligt utskottets uppfattning bör en strävan vara
att sådant avtal tecknas med en kommun även på detta
kustavsnitt. Härvid är Gotlands kommun ett alternativ som bör
övervägas. Utskottet anser dock att något särskilt uttalande med
anledning av motion Fö706 (c) yrkande 1 inte är påkallat. Motion
Fö706 (c) yrkande 1 bör därför inte bifallas av riksdagen.
Utskottet föreslår att riksdagen för budgetåret 1994/95
anvisar medel för Kustbevakningen i enlighet med regeringens
förslag.
Försvarets forskningsanstalt m.m.
Propositionen
Regeringen anför i propositionen att försvarsforskningen skall
fungera som en länk mellan vetenskapens och teknikens
möjligheter och försvarsforskningens behov. Försvarsforskningen
skall till övervägande del utgöras av tillämpad forskning. Den
skall också, enligt regeringen, kunna ha inslag av
grundforskning, om nödvändig sådan saknas eller bedöms
otillräcklig vid universitet och högskolor eller motsvarande
organisationer. Inriktningen av försvarsforskningen skall vara
att bidra till totalförsvarets utveckling och anpassning till
förändrade villkor.
Regeringen anser att den utvidgade uppdragsstyrning som
redovisades i 1993 års forskningsproposition bör tillämpas
fr.o.m. budgetåret 1994/95. Detta innebär att resurserna som
Försvarets forskningsanstalt för närvarande disponerar under
anslaget K 2. Gemensam försvarsforskning delas upp i en del som
förs till det nya anslaget A 1. Försvarsmakten, en del som förs
till anslaget C 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Civil
ledning och samordning, en del som förs till anslaget G 5.
Hänsynstagande till A-, B- och C-stridsmedel och en del som förs
till det nya anslaget G 6. Strategisk försvarsforskning. Till
det sistnämnda anslaget förs också resurser från de nuvarande
materielanslagen för försvarsgrenarna.
Regeringen bedömde i 1993 års forskningsproposition att ett
nytt anslag för strategisk försvarsforskning bör inrättas under
fjärde huvudtiteln fr.o.m. budgetåret 1994/95, att anslaget bör
disponeras av en självständig nämnd under regeringen
(Försvarsdepartementet) och att verksamheten bör ha den
inriktning mot ämnesområden i stort som regeringen anger.
Regeringen avser att senare besluta om inrättande av en nämnd
som skall disponera anslaget och om ämnesområden i stort som
verksamheten skall inriktas mot.
Regeringen föreslår att Försvarets forskningsanstalt anvisas
ett anslag på 1 000 kr.
Regeringen föreslår att till Försvarsforskning: Hänsynstagande
till A-, B- och C-stridsmedel m.m. anvisas ett ramanslag på
109 234 000 kr.
Regeringen föreslår att till Strategisk försvarsforskning
anvisas ett reservationsanslag på 30 000 000 kr.
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört om
Försvarsforskning m.m. och föreslår att riksdagen för budgetåret
1994/95 anvisar medel för Försvarets forskningsanstalt,
Försvarsforskning: Hänsynstagande till A-, B- och C-stridsmedel
och Strategisk försvarsforskning i enlighet med regeringens
förslag.
Försvarshögskolan
Propositionen
Regeringen anför rörande Försvarshögskolan att skolan skall
bedriva utbildning av personal från myndigheter, organisationer
och företag för ledande befattningar inom totalförsvaret.
Försvarshögskolan skall också, i syfte att få underlag för
undervisningen, studera frågor som rör totalförsvaret. Det är
vidare regeringens avsikt att pröva vilka eventuella åtgärder
som kan vara befogade i syfte att stärka högskolans ställning
som förmedlare av högt kvalificerad totalförsvarsutbildning.
Regeringen föreslår att Försvarshögskolan anvisas ett
ramanslag på 8 970 000 kr.
Utskottet
Utskottet föreslår att riksdagen för budgetåret 1994/95
anvisar medel för Försvarshögskolan i enlighet med regeringens
förslag.
Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m.
Propositionen
Verksamheten under anslaget omfattar rekrytering,
organisation, utbildning och rotation av personal till
Försvarsmaktens utlandsstyrka. I propositionen behandlas
huvudsakligen den verksamhet under anslaget som bedrivs i
Sverige (Swedint). I tredje huvudtitelns bilaga behandlas
huvudsakligen verksamheten utomlands.
Utlandsstyrkan omfattar för närvarande svenskt deltagande i
FN:s och ESK:s fredsfrämjande verksamhet utomlands samt Sveriges
delegation vid NNSC (Neutral Nations Supervisory Commission) i
Korea. I sin helhet finansieras verksamheten över tredje
huvudtitelns anslag B 9. Fredsbevarande verksamhet, C 1.
Bidrag till internationella biståndsprogram och i förekommande
fall B 10. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa.
Regeringen konstaterar att inriktningen för verksamheten, som
den är beskriven under tredje huvudtiteln anslaget B 9. ligger
fast samt att verksamheten skall ha en beredskap för oförutsedda
utgifter och därmed justerad målsättning. Regeringen anger under
tredje huvudtiteln att de övergripande målen för verksamheten är
att Sverige genom deltagande i FN:s och ESK:s fredsfrämjande
insatser medverkar till att stärka FN:s och ESK:s möjligheter
att bidra till konfliktlösning, skydd av mänskliga rättigheter
samt humanitär verksamhet. Vidare konstaterar regeringen att
verksamhetens art inte är av det slaget att den i detalj kan
planeras utan väsentligen måste anpassas till utvecklingen i
omvärlden.
Under tredje huvudtiteln föreslås ett anslag för budgetåret
1994/95 på 836 294 000 kr.
Under fjärde huvudtiteln föreslås att Försvarsmaktens
utlandsstyrka anvisas ett anslag för budgetåret 1994/95 på
1 000 kr.
Motionerna
Utskottet tar under detta anslag upp två motioner. I motion
Fö311 (fp) behandlas FN-styrkornas arbetsvillkor och i motion
Fö328 (s) telefonservice för anhöriga till FN-soldater.
I motion Fö311 (fp) konstaterar motionären att Sverige varje
år sänder hundratals personer till olika fredsbevarande
FN-uppdrag och att rekryteringen till FN-uppdragen sker på
frivillig väg. Motionären framhåller att även om ersättningen
vid första anblicken förefaller ganska förmånlig uppmärksammas
inte alltid det faktum att dessa personer dagligen utsätts för
livsfara och lever under stark psykisk press.
Motionären menar att det finns två frågor som särskilt bör
uppmärksammas. Den ena är frånvaron av särskilt risktillägg och
den andra är rätt till fri hemresa under tjänstgöringen. De som
är utsända av Norge och Finland på FN-uppdrag har tillägg för
riskfyllda befattningar och möjligheter till en fri hemresa
framhåller motionären och menar att de nordiska ländernas
FN-styrkors anställningsvillkor bör likställas härvidlag.
Motionären vill också rikta uppmärksamheten på problemet med
uppföljningen efter avslutad tjänstgöring och konstaterar att
uppföljningen oftast består av någon enstaka återträff.
Motionären konstaterar att många personer som deltog i det
svenska FN-uppdraget i Kongo har drabbats av psykiska problem
efter hemkomsten och framhåller att de svenska FN-styrkorna i
Bosnien nu är i samma situation. Motionären anser att en
handlingsplan bör tas fram för uppföljning av personalen efter
själva FN-tjänstgöringen.
I motion Fö328 (s) konstaterar motionärerna att bl.a. på grund
av mediernas överdramatisering av situationer ökar otryggheten
hos anhöriga till FN-soldater och de får inte tillräckliga
upplysningar. Motionärerna pekar på att problemet är löst i
Danmark med en automatisk telefonservice med olika linjer för
olika områden och att det vidare ges besked om vart man kan
vända sig för att få ytterligare upplysningar.
Motionärerna menar att anhöriga till svenska FN-soldater har
samma oro och borde således på samma sätt som i Danmark kunna få
snabba svar för att stilla sin oro.
Utskottet
Utskottet behandlade under föregående riksmöte
(1992/93:FöU11y) frågor rörande den svenska insatsen i f.d.
Jugoslavien. Härvid tog utskottet bl.a. upp frågor rörande den
svenska styrkans utbildning och utrustning samt de ökade risker
som det förestående uppdraget kunde innebära, jämfört med
tidigare operationer i FN:s regi. Utskottet konstaterade härvid
att det i samband med insatsen bör läggas ned stor omsorg dels
på förberedelserna, så att riskerna för personalen i största
möjliga utsträckning begränsas, dels på stöd åt personalen och
deras anhöriga när uppdraget är slutfört.
Med syfte att bl.a. följa upp de svenska insatserna i Bosnien
anordnade utskottet en offentlig utfrågning den 28 februari 1994
(bilaga 3). Under utfrågningen diskuterades bl.a. frågor som
behandlas i, eller har koppling till, motionerna Fö311 (fp) och
Fö328 (s). Sådana var förmåner till personal i utlandsstyrkor,
avvecklingsprogram för personalen och  kontakt- och
informationsmöjligheter för anhöriga till personalen. Utskottet
anser att dessa frågor är betydelsefulla och bör ägnas stor
uppmärksamhet.
I motion Fö311 (fp) behandlas förmåner för personal i
utlandsstyrkor.
Utskottet har erfarit att utvidgning av rätten till en fri
hemresa, som nu generellt medges vid en avtalsbunden tid om
minst tolv månader, för närvarande övervägs i
Försvarsdepartementet. Frågan berör även beskattningen av
naturaförmåner. Proposition rörande bl.a. denna fråga har
lämnats till riksdagen i april 1994. Utskottet anser att
utvidgning av rätten till fri hemresa är viktigt och vill
understryka behovet av att nuvarande regler ändras så att en fri
hemresa även medges vid en avtalsbunden tid om sex månader.
Vad gäller frågan om särskilt risktillägg anser utskottet att
sådant inte bör utgå med hänsyn till svårigheterna att
differentiera riskerna för olika områden.
Utskottet konstaterar att förmåner för deltagande personal
varierar mellan de nordiska länderna. Utskottets uppfattning är
att det bör eftersträvas att förmånerna, med beaktande av bl.a.
de olika beskattningsregler som gäller i de olika länderna,
harmoniseras.
I motion Fö311 (fp) tas även upp frågor rörande uppföljning av
personalen efter utlandstjänstgöring.
Av utskottets offentliga utfrågning framgick att det
förekommer  lokala variationer vad gäller service till anhöriga.
Enligt utskottets uppfattning är lokala initiativ värdefulla,
men i detta sammanhang är det angeläget att alla anhöriga ges
samma möjligheter till stöd och information.
Överbefälhavaren har redovisat att det numera finns särskilda
krisstödsgrupper vid Försvarsmaktens högkvarter och på
garnisonsorterna. Dessa består av bl.a. psykiatrer, psykologer
och präster. Vid utlandsstyrkans hemkomst skall rutinmässigt
särskild tid avsättas för bearbetningssamtal. Vidare kommer
personalen att få genomgå särskilda test samt minst ett år efter
hemkomsten följas upp genom bl.a. särskilda kontaktpersoner.
Utskottet vill understryka behovet av sådana åtgärder.
I motion Fö328 (s) behandlas frågor om service till de
anhöriga. Överbefälhavaren har redovisat att Sverige tillämpar
samma system som Danmark med automatisk telefonservice och olika
telefonlinjer för olika områden. Upplysningarna dateras upp
dagligen med rapporter från respektive områden, också detta på
samma sätt som i Danmark. Utskottets uppfattning är att
lösningen med automatisk telefonservice inte är helt
tillfredsställande. Möjlighet bör också ges att nå en
informationsstation som är bemannad.
Utskottet anser att något särskilt uttalande med anledning av
motionerna Fö311 (fp) och Fö328 (s) inte är påkallat. Motionerna
Fö311 (fp) och Fö328 (s) bör därför inte bifallas av riksdagen.
Övriga anslag
I detta avsnitt behandlar utskottet vad som i propositionen
föreslagits om övriga verksamheter som hänförts till avsnittet
Övrig verksamhet. Förslagen till riksdagen rör uteslutande
anslagsfrågor enligt följande:

___________________________________________________
Anslag                                Förslag (kr)
___________________________________________________
G 1.  Krigsarkivet                       18 053 000
(ramanslag)
G 2.  Statens försvarshistoriska museer  44 879 000
(ramanslag)
G 8.  Försvarets personalnämnd            5 156 000
(ramanslag)
G 9.  Flygtekniska försöksanstalten      22 296 000
(ramanslag)
G 10. Flygtekniska försöksanstalten:
Avgiftsfinansierad verksamhet           1 000
(anslag)
G 11. Myndigheten för avveckling av vissa
verksamheter inom totalförsvaret        1 000
(anslag)
G 12. Vissa mindre nämnder                  494 000
(förslagsanslag)
G 13. Totalförsvarets tjänsteplikts-      4 065 000
nämnd
(ramanslag)
G 14. Totalförsvarets chefsnämnd            736 000
(förslagsanslag)
G 15. Delegationen för planläggning av
efterforskningsbyråns verksamhet   2 858 000
(förslagsanslag)
G 16. Statens haverikommission, utred-
ning av allvarliga olyckor           890 000
(förslagsanslag)

Utskottet
Utskottet föreslår att riksdagen för budgetåret 1994/95
anvisar medel för de verksamheter som hänförts till avsnittet
Övriga anslag i enlighet med regeringens förslag.

Hemställan

Utskottet hemställer
Säkerhets- och försvarspolitiken
1. beträffande återtagningstid
att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö201 yrkande 3,
res. 1 (s)
2. beträffande säkerhetspolitiken
att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö203 yrkande 1,
men. (v) - delvis
3. beträffande totalförsvarets framtida utformning
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö202, 1993/94:Fö322 i
denna del och 1993/94:Fö333,
4. beträffande grundläggande översyn av säkerhets- och
försvarspolitiken
att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö334 yrkande 1,
5. beträffande oberoende civil ubåtskommission
att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö313,
res. 2 (s)
Ekonomiska ramar
6. beträffande den ekonomiska ramen för totalförsvarets
civila del
att riksdagen med bifall till regeringens förslag fastställer
anslagen på statsbudgeten inom den ekonomiska ramen för
totalförsvarets civila del för budgetåret 1994/95 till
2 381 378 000 kr,
7. beträffande bemyndiganden
a) att riksdagen bemyndigar regeringen att räkna om lämnade
bemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen enligt
nettoprisindex,
b) att riksdagen bemyndigar regeringen att, om det behövs av
beredskapsskäl, under budgetåret 1994/95 medge merutgifter samt
överskridanden av anslagen inom litt. A och B samt anslagen inom
den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del samt av
lämnade beställningsbemyndiganden,
c) att riksdagen bemyndigar regeringen att merbelasta anslaget
Skyddsrum m.m. för budgetåret 1994/95 på grund av ett eventuellt
underutnyttjande av anslaget för budgetåret 1993/94,
8. beträffande säkerhetsskapande verksamhet
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö201 yrkande 2 och
1993/94:U304 yrkande 3,
res. 3 (s)
9. beträffande nedläggning av Försvarsdepartementet
att riksdagen avslår motion 1993/94:U412 yrkande 2,
Försvarsutskottets uppföljning
10. beträffande försvarsutskottets uppföljning
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört,
Organisationsfrågor
11. beträffande principfrågor om
grundorganisationsförändringar
att riksdagen med anledning av förslag 1993/94:RR3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
12. beträffande Försvarets personalvårdsnämnd
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö203 yrkande 2,
1993/94:Fö312 och 1993/94:Fö321,
res. 4 (s)
13. beträffande försvarets verkstäder
att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö307,
14. beträffande förändrad finansieringsform för de
frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1993/94:Fö204 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört,
15. beträffande Delegationen för icke-militärt motstånd
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1993/94:Fö203 yrkande 3 och 1993/94:Fö901
godkänner regeringens förslag att Delegationen för icke-militärt
motstånd läggs ned den 30 juni 1994 och vad som i övrigt har
angetts i anslutning härtill,
men. (v) - delvis
16. beträffande lagen om Sveriges flagga
att riksdagen med bifall till regeringens förslag antar
förslaget till lag om ändring i lagen (1982:269) om Sveriges
flagga,
Totalförsvarets militära del
17. beträffande rörlig underhållsstab
att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö322 i denna del,
18. beträffande utveckling av granaten BONUS och
luftvärnsroboten BAMSE
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö322 i denna del och
1993/94:Fö334 yrkande 4,
19. beträffande gränsbevakningsförband
att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö335 yrkande 2,
20. beträffande direktrekrytering till hemvärnet
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö305 och
1993/94:Fö320,
21. beträffande brigadorganisationen
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö203 yrkande 4,
1993/94:Fö308 och 1993/94:Fö322 i denna del,
men. (v) - delvis
22. beträffande särskild FN-styrka
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö201 yrkande 1,
1993/94:Fö203 yrkande 6, 1993/94:U416 yrkande 2 och
1993/94:U616 yrkande 3,
res. 5 (s)
men. (v) - delvis
23. beträffande Öresunds marindistrikt
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö322 i denna del och
1993/94:T222 yrkande 5,
24. beträffande övningssegelfartyg
att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö309,
25. beträffande Ubåt 2000 m.m.
att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö334 yrkande 3,
26. beträffande marinens ekonomiska situation
att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Fö201 yrkande 4 ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört,
res. 6 (s)
27. beträffande Flygvapnets lednings- och
underhållsförband
att riksdagen bifaller regeringens förslag,
28. beträffande pilotutbildning
att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö327,
29. beträffande förläggning av militär utbildning
att riksdagen avslår motion 1993/94:A469 yrkande 16,
30. beträffande förändringar i Försvarsmaktens
grundorganisation
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö203 yrkande 5 och
1993/94:Fö322 i denna del,
31. beträffande förstärkning av försvarsbudgeten budgetåret
1995/96
att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö335 yrkande 7,
32. beträffande anslag till Försvarsmakten
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1993/94:Fö201 yrkandena 6 och 7 och
1993/94:Fö203 yrkande 10 till Försvarsmakten för
budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett
ramanslag på 36 437 839 000 kr,
res. 7 (s)
men. (v) - delvis
33. beträffande beställningsbemyndigande för materiel
att riksdagen med bifall till regeringens förslag bemyndigar
regeringen att medge beställning av materiel m.m. och
utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram på
7 893 000 000 kr,
34. beträffande beställningsbemyndigande för investeringar i
befästningar
att riksdagen med bifall till regeringens förslag bemyndigar
regeringen att medge beställning av investeringar i befästningar
m.m. för Försvarsmakten inom en kostnadsram på 600 000 000 kr,
35. beträffande värnpliktigas hemresor
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö203 yrkande 7 i
denna del och 1993/94:Fö319 yrkande 2,
men. (v) - delvis
36. beträffande studieplatsgaranti för värnpliktiga
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö203 yrkande 7 i
denna del, 1993/94:Fö301 och 1993/94:Fö329 yrkande 2 i denna
del,
men. (v) - delvis
37. beträffande uppräkning av studieskulder för
värnpliktiga
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö203 yrkande 7 i
denna  del, 1993/94:Fö316, 1993/94:Fö319 yrkande 4 och
1993/94:Fö329 yrkande 2 i denna del,
men. (v) - delvis
38. beträffande ändrade regler för kontant
arbetsmarknadsstöd för värnpliktiga
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö319 yrkande 3 och
1993/94:Fö329 yrkande 2 i denna del,
39. beträffande utredning om de värnpliktigas sociala och
ekonomiska situation
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö306, 1993/94:Fö318,
1993/94:Fö319 yrkande 1, 1993/94:Fö326 och 1993/94:Fö329
yrkande 3,
res. 8 (s)
40. beträffande utryckningsbidrag för värnpliktiga
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö203 yrkande 7 i
denna del och 1993/94:Fö329 yrkande 1,
men. (v) - delvis
41. beträffande dagersättning till värnpliktiga
att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö203 yrkande 7 i denna
del,
men. (v) - delvis
42. beträffande påföljdssystemet för totalvägrare
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö304, 1993/94:Fö310,
1993/94:Fö314 och 1993/94:Fö325,
men. (v) - delvis
43. beträffande värnpliktssystemet och
värnpliktsutbildningens längd
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö303, 1993/94:Fö324
och 1993/94:Fö335 yrkande 1,
44. beträffande jämställdhet
att riksdagen avslår motion 1993/94:A815 yrkande 15,
45. beträffande mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga
att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö203 yrkande 8,
men. (v) - delvis
46. beträffande markanvändning vid nedlagda
försvarsanläggningar
att riksdagen avslår motion 1993/94:T214 yrkande 6,
47. beträffande vapenförvaring och vapenstölder
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö302 och
1993/94:Ju809 yrkande 12,
48. beträffande etablering av miljövärnskår
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö317 och
1993/94:A469 yrkande 12,
49. beträffande helikoptrar för sjuktransporter
att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö323,
50. beträffande utveckling och produktion av ubåtar
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö331 och
1993/94:A469 yrkande 17,
51. beträffande försäljning av Muskövarvet
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö315 och
1993/94:Fö332,
52. beträffande försvarsindustriellt samarbete
att riksdagen avslår motion 1993/94:U411 yrkande 2,
53. beträffande anslag till Ersättning för kroppsskador
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Ersättning för kroppsskador för budgetåret 1994/95 under
fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 74 198 000
kr,
Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter
54. beträffande anslag till Fortifikationsverket
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Fortifikationsverket för budgetåret 1994/95 under fjärde
huvudtiteln anvisar ett anslag på 1 000 kr,
55. beträffande anslag till Försvarets materielverk
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Försvarets materielverk för budgetåret 1994/95 under fjärde
huvudtiteln anvisar ett anslag på 1 000 kr,
56. beträffande anslag till Värnpliktsverket
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Värnpliktsverket för budgetåret 1994/95 under fjärde
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 189 821 000 kr,
57. beträffande anslag till Militärhögskolan
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Militärhögskolan för budgetåret 1994/95 under fjärde
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 126 069 000 kr,
58. beträffande anslag till Försvarets radioanstalt
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Försvarets radioanstalt för budgetåret 1994/95 under fjärde
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 392 492 000 kr,
Totalförsvarets civila del
59. beträffande beredskapshänsyn i planering och
samhällsutveckling
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö203 yrkande 9 och
1993/94:Fö403,
men. (v) - delvis
60. beträffande kyrklig beredskap
att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö402,
61. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil
beredskap: Civil ledning och samordning
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och
samordning för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln
anvisar ett ramanslag på 89 246 000 kr,
62. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil
beredskap: Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m.
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i
ledningssystemet m.m. för budgetåret 1994/95 under fjärde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanlag på 92 007 000 kr,
63. beträffande anslag till Civilbefälhavarna
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Civilbefälhavarna för budgetåret 1994/95 under fjärde
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 35 550 000 kr,
64. beträffande inriktning av skyddsrumsprogrammet
att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö201 yrkande 5,
65. beträffande fördelning av statliga medel för kommunal
beredskap
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö404 och
1993/94:A469 yrkande 15,
66. beträffande skydd av värdefulla kulturföremål
att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö401,
67. beträffande risk- och beredskapscentrum
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö701, 1993/94:Fö703,
1993/94:Fö704 och 1993/94:Fö710,
68. beträffande information inför hotande olyckor
att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö702,
69. beträffande försäkringsskyddet för civil personal i
utlandstjänst
att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö705,
70. beträffande det kommunala sotningsmonopolet
att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö707,
71. beträffande armaturer i cisternvagnar
att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö709,
72. beträffande anslag till Befolkningsskydd och
räddningstjänst
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Befolkningsskydd och räddningstjänst för budgetåret 1994/95
under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 716 603 000
kr,
73. beträffande anslag till Skyddsrum m.m.
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Skyddsrum m.m. för budgetåret 1994/95 under fjärde
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 453 731 000 kr,
74. beträffande bemyndigande angående skyddsrum
att riksdagen med bifall till regeringens förslag bemyndigar
regeringen att för budgetåret 1994/95 medge att ersättning utgår
för beställningar av skyddsrum m.m. inom en kostnadsram av
368 000 000 kr,
75. beträffande anslag till Förebyggande åtgärder mot
jordskred och andra naturolyckor
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor
för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett
anslag på 25 000 000 kr,
76. beträffande anslag till Ersättning för verksamhet vid
räddningstjänst m.m.
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. för
budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 1 000 kr,
77. beträffande anslag till Vapenfristyrelsen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Vapenfristyrelsen för budgetåret 1994/95 under fjärde
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 14 103 000 kr,
78. beträffande anslag till Vapenfristyrelsen: Vapenfria
tjänstepliktiga
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga för budgetåret
1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
130 018 000 kr,
79. beträffande etermediernas beredskapsroll
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört,
80. beträffande anslag till Styrelsen för psykologiskt
försvar
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Styrelsen för psykologiskt försvar för budgetåret 1994/95
under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 14 631 000
kr,
81. beträffande anslag till Stöd till frivilliga
försvarsorganisationer inom totalförsvaret
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Stöd
till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret för
budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett anslag
på 97 851 000 kr,
82. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil
beredskap: Försörjning med industrivaror
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med
industrivaror för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln
anvisar ett ramanslag på 80 809 000 kr,
83. beträffande bemyndigande om beredskapslån
att riksdagen med bifall till regeringens förslag bemyndigar
regeringen att inom en kostnadsram av 100 000 000 kr godkänna
avtal om nya beredskapslån som medför utbetalningar under senare
budgetår,
84. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil
beredskap: Industriella åtgärder
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder för
budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 23 096 000 kr,
85. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil
beredskap: Kapitalkostnader
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader för
budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 167 950 000 kr,
86. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil
beredskap: Täckande av förluster till följd av statliga
beredskapsgarantier m.m.
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till
följd av statliga beredskapsgarantier m.m. för budgetåret
1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
1 000 kr,
Övrig verksamhet
87. beträffande den statliga maritima verksamheten
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö601, 1993/94:Fö602,
1993/94:Fö603, 1993/94:Fö604, 1993/94:Fö605, 1993/94:Fö708 och
1993/94:T606,
88. beträffande trafikinformation om fartyg i Östersjön
att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö706 yrkande 2,
89. beträffande kommunal medverkan i sjöräddnings- och
miljöräddningstjänsten
att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö706 yrkande 1,
90. beträffande anslag till Kustbevakningen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Kustbevakningen för budgetåret 1994/95 under fjärde
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 312 853 000 kr,
91. beträffande anslag till Försvarets forskningsanstalt
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Försvarets forskningsanstalt för budgetåret 1994/95 under
fjärde huvudtiteln anvisar ett anslag på 1 000 kr,
92. beträffande anslag till Försvarsforskning:
Hänsynstagande till A-, B- och C-stridsmedel, m.m.
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Försvarsforskning: Hänsynstagande till A-, B- och
C-stridsmedel, m.m. för budgetåret 1994/95 under fjärde
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 109 234 000 kr,
93. beträffande anslag till Strategisk försvarsforskning
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Strategisk försvarsforskning för budgetåret 1994/95 under
fjärde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
30 000 000 kr,
94. beträffande anslag till Försvarshögskolan
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Försvarshögskolan för budgetåret 1994/95 under fjärde
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 8 970 000 kr,
95. beträffande förmåner för personal i utlandsstyrkor samt
uppföljning av personalen efter utlandstjänstgöring
att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö311,
96. beträffande service till anhöriga till personal i
utlandsstyrkor
att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö328,
97. beträffande anslag till Försvarsmaktens utlandsstyrka
m.m.
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m. för budgetåret 1994/95
under fjärde huvudtiteln anvisar ett anslag på 1 000 kr,
98. beträffande anslag till Krigsarkivet
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Krigsarkivet för budgetåret 1994/95 under fjärde
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 18 053 000 kr,
99. beträffande anslag till Statens försvarshistoriska
museer
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Statens försvarshistoriska museer för budgetåret 1994/95
under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 44 879 000
kr,
100. beträffande anslag till Försvarets personalnämnd
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Försvarets personalnämnd för budgetåret 1994/95 under fjärde
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 5 156 000 kr,
101. beträffande anslag till Flygtekniska försöksanstalten
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret 1994/95 under
fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 22 296 000 kr,
102. beträffande anslag till Flygtekniska försöksanstalten:
Avgiftsfinansierad verksamhet
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet
för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett
anslag på 1 000 kr,
103. beträffande anslag till Myndigheten för avveckling av
vissa verksamheter inom totalförsvaret
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom
totalförsvaret för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln
anvisar ett anslag på 1 000 kr,
104. beträffande anslag till Vissa mindre nämnder
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Vissa
mindre nämnder för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag på 494 000 kr,
105. beträffande anslag till Totalförsvarets
tjänstepliktsnämnd
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd för budgetåret 1994/95
under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 4 065 000
kr,
106. beträffande anslag till Totalförsvarets chefsnämnd
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Totalförsvarets chefsnämnd för budgetåret 1994/95 under
fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 736 000 kr,
107. beträffande anslag till Delegationen för planläggning
av efterforskningsbyråns verksamhet
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns
verksamhet för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag på 2 858 000 kr,
108. beträffande anslag till Utredning av allvarliga
olyckor
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Utredning av allvarliga olyckor för budgetåret 1994/95 under
fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 890 000 kr.
Stockholm den 19 april 1994
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson
(s), Wiggo Komstedt (m), Lars Ulander (s), Iréne Vestlund (s),
Gunhild Bolander (c), Ingvar Björk (s), Stig Grauers (m),
Christer Skoog (s), Robert Jousma (nyd), Sven Lundberg (s),
Henrik Landerholm (m), Britt Bohlin (s), Lotta Edholm (fp) och
Åke Carnerö (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Återtagningstid (mom. 1)
Sture Ericson, Lars Ulander, Iréne Vestlund, Ingvar Björk,
Christer Skoog, Sven Lundberg och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 20
börjar med "Regeringen har" och slutar med "yrkande 3 bör avslås
av riksdagen" bort ha följande lydelse:
När vi söker bedöma vårt behov av militärt försvar i framtiden
måste vi bygga våra överväganden på mycket långsiktiga
prognoser. Även om krigshoten i dag kan förefalla synnerligen
osannolika är det fullt möjligt att vi inom loppet av 10--15 år
befinner oss i en väsentligt sämre säkerhetspolitisk situation.
Risken för spridning av konflikterna i det forna Jugoslavien
eller i de sydligaste delarna av det tidigare Sovjetunionen till
vårt närområde, bedöms som ytterst ringa. Det går inte att helt
bortse från risken av militära hot som ett inslag i framtida
motsättningar mellan de tre baltiska staterna och Ryssland. Det
skulle i så fall kunna försämra vår egen säkerhetspolitiska
situation.
Västliga bedömningar av den politiska, ekonomiska och militära
situationen i dagens Ryssland tyder på att det även vid ett
regimskifte i Moskva, som skulle kunna föra revanschistiska och
kanske militära krafter till makten, skulle kräva många år för
att på nytt bygga upp en militär styrka som kan hota Västeuropa.
Ryssland förfogar i dag över ungefär en tredjedel av resterna av
den tidigare Warszawapaktens styrkor. Kvalificerade bedömare i
väst anser att det skulle krävas tio år eller mer att
återupprusta Ryssland. Militära bedömare i vårt land har däremot
hävdat att det skulle kunna gå betydligt fortare.
Vår nuvarande försvarsplanering bygger på ett riksdagsbeslut i
maj 1993 som räknar med en "återtagningstid" för det svenska
försvaret på ett (1) år. Bland förutsättningarna ingår att alla
erforderliga ekonomiska resurser ställs till förfogande. Mot
bakgrund av vår bedömning av den ryska utvecklingen förefaller
det mer rimligt att planeringen för återskapandet av ett
trovärdigt invasionsförsvar bygger på en förvarningstid om 4--5
år. För att klara den uppgiften bör vi bl.a. skapa en betydande
reservkader av arméofficerare och upprätthålla en kapacitet inom
vissa delar av försvarsmaterielindustrin.
I budgetpropositionen 1993/94:100 bil. 5 s. 9 anförs i detta
sammanhang bl.a. följande:
De senaste årens utveckling innebär dock att de militära
styrkeförhållandena i Europa har förändrats i grunden. Genom
Warszawapaktens upplösning, det förenade Tyskland,
Sovjetunionens upplösning och det militära tillbakadragandet
från Öst- och Centraleuropa kommer det samlade NATO att med alla
mått mätt vara konventionellt starkare än Ryssland i Europa. De
framtida styrkeförhållandena torde komma att styras av bl.a. den
ekonomiska utvecklingen i Ryssland och det förhållandet att väst
genom en överlägsen ekonomisk  och industriell bas kommer att,
förutsatt politisk vilja, ha goda möjligheter att möta en rysk
långsiktig upprustning.
I en rapport till regeringen i slutet av mars 1994 konstaterar
den militära underrättelse- och  säkerhetstjänsten att Ryssland
inte längre har militär kapacitet för offensiva operationer mot
Sverige. Överste Jan Blomqvist, chef för underrättelsetjänstens
analysavdelning, sade vid en presskonferens: "Det finns inget
militärt hot mot Sverige i dag. Men vi kan inte säga något om
hur det ser ut om tio, femton år."
Även Sveriges möjligheter att gardera sig inför en långsiktig
rysk upprustning måste bedömas som goda, inte minst om vårt land
under de närmaste åren blir medlem i Europeiska unionen.
Sveriges militära alliansfrihet består vid ett EU-medlemskap.
Detta klargjordes redan vid inlämnandet av medlemsansökan i juli
1991 och accepterades formellt av EG:s ministermöte i december
1993. Ett svenskt EU-medlemskap får även andra gynnsamma
effekter på vårt säkerhetspolitiska läge.
Försvarsbeslutet 1992 utpekade det strategiska överfallet som
styrande angreppsfall. Detta har senare definierats som angrepp
med höga tidskrav, med mera begränsade men samtidigt kvalitativt
högtstående resurser och med maximalt utnyttjande av militär
överraskning.
Samtidigt låstes planeringen i juni 1992 vid en
16-brigadersarmé. Övningen "Orkan" i september 1993 var en
kustförsvarsövning med traditionell lagom förvarning. ÖB
prioriterar det strategiska överfallet genom att han fram till
1997 söker skapa en betryggande förmåga att möta ett sådant
överfall. Försvarets strukturer -- det gäller främst armén --
byggs däremot i 1992 års försvarsbeslut upp för den mer krävande
uppgiften att möta en större invasion över gräns eller kust.
 Det är i dag uppenbart att 1992 års försvarsbeslut inte gav
tillräckligt klara styrsignaler till de militära myndigheterna.
Det strategiska överfallet har bara blivit en i tiden
prioriterad deluppgift för vad som i grunden är ett
invasionsförsvar. Försvaret blir därmed varken särskilt mycket
smalare eller särskilt mycket vassare.
Det hade varit bättre om det "styrande angreppsfallet"
verkligen blivit styrande för planeringen. Då hade det blivit
nödvändigt att planera för en rörligare armé med färre antal
brigader och större omedelbar slagkraft. Det är i dag uppenbart
för alla att de ökade reala resurser som den moderatledda
regeringen satsar på försvaret inte räcker till för att skapa 16
"vassa" brigader.
Planeringen för att möta ett eventuellt invasionshot bör skapa
förutsättningar för en "återtagning" på 4--5 års sikt. Den bör
ha syftet att dels skapa tillräcklig tillgång på officerare för
ett invasionsförsvar, dels ha förmåga inom delar av industrin
att försörja ett invasionsförsvar med materiel. Denna planering
bör naturligtvis också styra utbildningen av värnpliktiga.
Planering för återtagning på några års sikt kan aktualisera en
kortare grundutbildning för vissa kategorier värnpliktiga som
vid behov kan byggas på för invasionsförsvarets behov.
Försvaret bör alltså dels ha den omedelbara uppgiften att
kunna motstå ett strategiskt överfall, dels på 4--5 års sikt
kunna ställa upp ett trovärdigt invasionsförsvar. De
förändringar i grundorganisationen som denna tydligare
planeringsinriktning möjliggör bör inte minst av ekonomiska skäl
snarast inledas.
De förslag till förändringar av grundorganisationen främst
inom armén som regeringen under 1992 och 1993 lagt fram för
riksdagen har i flera fall byggt på bristfälliga utredningar och
har saknat den nödvändiga politiska förankringen. Någon klar
översiktlig inriktning på organisationsförändringarna har heller
inte presenterats. Riksdagen har därför tvingats göra stora
förändringar i regeringens förslag. ÖB och bl.a. chefen för det
Södra militärområdet har därför föreslagit att en
parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp utses för att bereda
förslag om förändringar i grundorganisationen under de närmaste
åren. Även Socialdemokraterna har önskat att en sådan
arbetsgrupp snarast tillsätts.
Utskottet anser att partimotion Fö201 (s) yrkande 3 bör
bifallas av riksdagen.
dels att utskottets hemställan i moment 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande återtagningstid
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö201 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört,
2. Oberoende civil ubåtskommission (mom. 5)
Sture Ericson, Lars Ulander, Iréne Vestlund, Ingvar Björk,
Christer Skoog, Sven Lundberg och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 22
börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "motion Fö313 (s)"
bort ha följande lydelse:
Efter mötet mellan statsministern och Rysslands president i
Moskva i februari 1993 utfärdades en gemensam deklaration i
ämnet: "Parterna är tillfredsställda med förloppet av
diskussionerna på expertnivå om problemet med utländska
undervattensbåtar på svenskt territorium. Även om slutsatser i
alla avseenden ej har nåtts i detta arbete, så har experterna
kommit till den slutsatsen att aktivitet av
undervattensfarkoster ägt rum i svenska inre vatten. Parterna
kommer att fortsätta det inledda arbetet med målet att
slutgiltigt få klarhet i detta problem. Deras avsikt är att
därigenom söka stärka freden och säkerheten i Östersjöområdet
samt öka förtroendet mellan staterna."
Svenska och ryska ubåtsexperter har fortsatt att sammanträda
utan att några framsteg har kunnat rapporteras. Den svenska
expertgruppen har anförts av kommendör Emil Svensson i
Statsrådsberedningen.
På en presskonferens den 15 februari 1993 sade ÖB enligt TT
att "samtalen blir troligen klara i år. Antingen klarlägger
expertgruppen allt som behöver klarläggas, eller också finner
man att det inte går att bli överens. Vilket av de fallen som
inträffar borde klaras ut i år, sade Bengt Gustafsson."
Även under sommarhalvåret 1993 har marinen registrerat
ubåtskränkningar. Flottans utrustning för ubåtsjakt börjar nu
få en tillfredsställande kvalitet. Bl.a. har den nya
svensktillverkade målsökande ubåtsjakttorpeden, Torped 45,
tagits i bruk. Den är skräddarsydd för trånga och grunda
skärgårdsområden.
Vapeninsatser skall också, enligt försvarsministern, kunna
göras utan förvarning ända ut till en smal "säkerhetszon" nära
territorialvattengränsen. Att även ubåtar utrustade med Torped
45 skall kunna göra vapeninsatser är ytterligare en skärpning av
tidigare praxis. I dagens Europa är denna svenska beredskap att
snabbt skjuta skarpt vid en gränskränkning exceptionell.
Regeringens hantering av ubåtsfrågan har alltmer kommit att
ifrågasättas. Kravet på en oberoende civil ubåtskommission har
vunnit ett allt bredare stöd i den allmänna debatten. Landets
största tidning konstaterar på ledarplats: "Frågan om en
oberoende kommission som ser över hela ubåtsfrågan är nu
angelägnare än någonsin. Varken överbefälhavaren eller
statsministern har på ett övertygande sätt visat att samtalen
med Ryssland skulle störas av större öppenhet på hemmaplan."
Trots den nya öppenhet som nu råder i Ryssland och i de
baltiska staterna och trots de stora politiska  och militära
förändringar som skett på andra sidan Östersjön under senare år
har inte några nya fakta framkommit i denna sak. Den svenska
flottan har under 1993 officiellt besökt såväl Ryssland som de
tre baltiska republikerna.
Det är därför befogat att nu på nytt låta riksdagen ta
ställning till kravet att en oberoende civil ubåtskommission
tillsätts. Trovärdigheten i den förda politiken skadas om
regeringen framhärdar i sin negativa inställning. Den svenska
allmänhet som under det senaste årtiondet betalat en kvarts
miljard om året för marinens ubåtsjakt har rätt att kräva en
redovisning. Statsministerns starka personliga engagemang i
denna sak gör det än mer angeläget att alla fakta nu blir
redovisade inför svenska folket.
Utskottet anser att motion Fö313 (s) bör bifallas av
riksdagen.
dels att utskottets hemställan i moment 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande oberoende civil ubåtskommission
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö313 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
3. Säkerhetsskapande verksamhet (mom. 8)
Sture Ericson, Lars Ulander, Iréne Vestlund, Ingvar Björk,
Christer Skoog, Sven Lundberg och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 25
börjar med "Utskottet har" och som på s. 26 slutar med "(s)
yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i det förslag till program för gemensam
säkerhet som återfinns i den socialdemokratiska partimotionen
Fö201. Det är utskottets uppfattning att ett sådant program
behövs för att stärka Sveriges säkerhet och klara Sveriges
bidrag till det nya säkerhetspolitiska samarbete och de
säkerhetsskapande insatser som krävs i vår del av världen, dvs.
norra Europa, särskilt Östersjöområdet och Barentsregionen, samt
på andra håll i Europa och världen, i synnerhet för operationer
under FN:s och ESK:s mandat.
Utskottet anser att Sverige skall verka för en ny europeisk
fredsordning. Konflikten i det tidigare Jugoslavien och
spänningar på olika håll i det postkommunistiska Europa kräver
samordnade internationella insatser där Sverige kan spela en
viktig roll. Samtidigt söker flera av de nya demokratierna på
olika sätt att stärka sitt oberoende och sin samhällsomvandling
inom ramen för ett nytt säkerhetspolitiskt samarbete. Sverige
har en särskild önskan att se Estland, Lettland, Litauen och
Ryssland utvecklas stabilt som en del av en gemenskap i norra
Europa.
Ett förstärkt samarbete bör äga rum på alleuropeisk grund. ESK
är ett sådant forum. Det s.k. Partnerskapet för fred kan bli ett
nytt. Sverige måste då ha en beredskap att kunna göra insatser.
Också i ett globalt perspektiv kommer nya krav att ställas på
svenskt engagemang i ett sammanhållet säkerhetsarbete, t.ex. på
det sätt som FN:s generalsekreterare föreslagit i En dagordning
för fred. Att aktivare agera samfällt för fred och människors
säkerhet genom de globala organisationerna är en grundtanke i
den internationella kommissionen för globalt samarbete (The
Commission on Global Governance).
Utskottet delar motionärernas uppfattning att tidigare
ordningar måste omprövas och att det är dags att introducera ett
samlat program för gemensam säkerhet. Inför de nya
säkerhetsstrukturerna bör regeringen effektivisera budgeten för
programmet genom att samordna försvarets och
Utrikesdepartementets kompetens och resurser. Totalt bör nästa
budgetår 1 300 miljoner kronor anvisas för programmet.
Försvaret bör på ett nytt och mer aktivt sätt engagera sig i
det säkerhetsskapande internationella samarbetet. För att
möjliggöra detta bör 1 000 miljoner kronor avsättas inom ett
nytt anslag, Säkerhetsskapande åtgärder, under
Försvarsdepartementets huvudtitel. 836 miljoner kronor bör
överföras från anslaget Fredsbevarande verksamhet under
Utrikesdepartementets huvudtitel till det nya anslaget. Övriga
medel, 164 miljoner kronor, omdisponeras för detta ändamål på
förslag av ÖB inom Försvarsdepartementets anslag.
Anslaget B 9 under Utrikesdepartementets huvudtitel skall
benämnas Säkerhetsskapande insatser och anvisas dels de medel
som i propositionen anvisats under anslaget B 10 Konferensen om
säkerhet och samarbete i Europa (ESK) 32 894 999 kr, dels 117
miljoner kronor från medel som avsatts men inte utnyttjats för
östsamarbetet. Härutöver bör 150 miljoner kronor inom nuvarande
biståndsanslag avsättas för multilaterala insatser för fred,
säkerhet och återuppbyggnad.
Försvarsanslaget skall användas för fredsbevarande styrkor,
utbildning i fredsbevarande tjänst av utländsk personal samt för
en rad andra militära säkerhetsstärkande insatser, i synnerhet
under FN:s och ESK:s mandat. Sverige besitter en av världens
bästa utbildningsplatser för utbildning i fredsbevarande tjänst.
Det kan bli ett betydelsefullt svenskt bidrag vid ett deltagande
i Partnerskap för fred. Därutöver anser utskottet att en
särskild FN-brigad inom försvaret skall inrättas.
Utrikesdepartementets anslag skall avse deltagande i ESK:s
olika missioner och utgöra bidrag till civila insatser för att
förebygga konflikter i syfte att stärka en fred som uppnåtts och
att delta i ett försonings- och återuppbyggnadsskede. Det
suveränitetsstöd som tidigare lämnats som en del av
östsamarbetet bör bli en del av detta program.
Programmet för gemensam säkerhet bör koordineras inom
regeringen i ett nära samarbete mellan Utrikes- och
Försvarsdepartementen. En särskild samordnare under
utrikesministern, möjligen på statssekreterarnivå, bör utses.
Utskottet ser detta program som ett första steg att hitta nya
former för att stärka Sveriges säkerhet och att arbeta för såväl
en europeisk som global freds- och samarbetsordning.
Utskottet anser att riksdagen bör bifalla motionerna Fö201 (s)
yrkande 2 och U304 (s) yrkande 3.
dels att utskottets hemställan i moment 8 bort ha följande
lydelse:
8. beträffande säkerhetsskapande verksamhet
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Fö201 yrkande
2 och 1993/94:U304 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet har anfört,
4. Försvarets personalvårdsnämnd (mom. 12)
Sture Ericson, Lars Ulander, Iréne Vestlund, Ingvar Björk,
Christer Skoog, Sven Lundberg och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 35
börjar med "Utskottet konstaterar" och på s. 36 slutar med
"därför avslås." bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att regeringen i propositionen motiverar
ombildningen av Försvarets personalvårdsnämnd bl.a. med att
många av de frågor som nämnden behandlar normalt inte hör till
nämndens uppgifter. Vidare framhåller regeringen att nämndens
uppgifter beträffande personalvården successivt kommit att
minska, delvis som ett resultat av att myndigheterna tagit ett
ökat ansvar för dessa frågor.
Utskottet delar inte regeringens kritik av nämndens sätt att
arbeta. Utskottets uppfattning är att det nya bantade
högkvarteret vid bildandet av myndigheten Försvarsmakten den 1
juli 1994 sammantaget kommer att ha en starkt reducerad
personalledning, vars förmåga att ge ett effektivt centralt stöd
åt den lokala personalvården får anses som kraftigt försämrad.
Med hänsyn till de personalproblem som finns både för anställd
personal och för värnpliktiga är det utskottets uppfattning att
Försvarets personalvårdsnämnd utgör ett väl fungerande forum för
samråd på central nivå. Nämnden bör i högre grad nyttjas för att
stödja en väl fungerande personalpolitik inom Försvarsmakten.
Utskottet anser vidare att arbetstagarorganisationerna bör
erbjudas representation i nämnden. Härvid kan bl.a. nämndens
iakttagelser av personalvårdssituationen för de värnpliktiga
anknytas till de fast anställda personalgruppernas situation.
Utskottet anser således att någon ombildning av Försvarets
personalvårdsnämnd inte bör ske.
Med bifall till motion Fö203 (v) yrkande 2 samt motion Fö312
(s) och med anledning av vad som anförts i motion Fö321 (fp)
anser utskottet att riksdagen som sin mening bör ge regeringen
till känna vad som här anförts.
dels att utskottets hemställan i moment 12 bort ha
följande lydelse:
12. beträffande Försvarets personalvårdsnämnd
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Fö203 yrkande
2 och 1993/94:Fö312 samt med anledning av motion 1993/94:Fö321
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Särskild FN-styrka (mom. 22)
Sture Ericson, Lars Ulander, Iréne Vestlund, Ingvar Björk,
Christer Skoog, Sven Lundberg och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 50
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 3" bort ha
följande lydelse:
Efter öst/västkonfliktens avveckling och det kalla krigets
slut har intresset i många länder för fredsbevarande militära
insatser i FN:s och/eller ESK:s regi starkt tilltagit. Som
alliansfri stat under det kalla krigets årtionden var medverkan
från Sverige i olika FN-aktioner för att dämpa internationella
konflikter ofta efterfrågad.
Vi bör från svensk sida fullfölja dessa traditioner och göra
vårt yttersta för att stärka FN:s förmåga att förhindra, dämpa
och avveckla internationella konflikter. Socialdemokraterna
föreslog i fjol att en av våra armébrigader skall specialiseras
för att med kort varsel kunna sättas in i olika FN-aktioner. En
sådan brigad bör ges speciell utbildning och utrustning för de
uppgifter den kan möta och bör baseras på frivilliga kontrakt
både för befäl och manskap. Utbildningen kan ske vid flera av
våra arméregementen.
En sådan svensk FN-brigad kommer sannolikt aldrig att operera
som en brigad, men en bataljon i ett längre FN-uppdrag måste
roteras, och då krävs en brigadorganisation på hemmaplan. Det är
bara att beklaga att riksdagsmajoriteten våren 1993 avvisade
Socialdemokraternas partimotion i denna fråga.
Utskottet anser att riksdagen bör bifalla partimotionen Fö201
(s) yrkande 1 samt avslå motionerna Fö203 (v) yrkande 6, U416
(c, kds) yrkande 2 och U616 (v) yrkande 3.
dels att utskottets hemställan i moment 22 bort ha
följande lydelse:
22. beträffande särskild FN-styrka
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö201 yrkande 1
och med avslag på motionerna 1993/94:Fö203 yrkande 6,
1993/94:U416 yrkande 2 och 1993/94:U616 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
6. Marinens ekonomiska situation (mom. 26)
Sture Ericson, Lars Ulander, Iréne Vestlund, Ingvar Björk,
Christer Skoog, Sven Lundberg och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 55
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "därför avslås" bort
ha följande lydelse:
De farhågor från socialdemokratisk sida som framfördes inför
försvarsbeslutet 1992 att de uppgifter som lades på försvarets
myndigheter inte skulle komma att klaras inom de givna
ekonomiska ramarna har tyvärr visat sig berättigade. För arméns
del har sålunda utvecklingskostnaderna för luftvärnssystemets
BAMSE lagts utanför den ekonomiska ramen. För flygets del skulle
JAS-projektet först delvis finansieras genom ett räntefritt
"lån" från flygets anslag efter år 1997. Sedan valdes metoden
att vid behov låna från Riksgäldskontoret.
Marinen har kapitalt misslyckats med att hålla sin verksamhet
och sin materielanskaffning inom givna ekonomiska ramar. Detta
var något som chefen för marinen vid upprepade tillfällen
varnade för. Ansvaret för marinens underskott på över 800
miljoner kronor vilar därför tungt på försvarsministern och ÖB.
I ett försök att skyla över detta faktum tvingas chefen för
marinen genom regeringsbeslut i december 1993 att lämna sin
tjänst långt innan hans förordnande utgått.
ÖB har föreslagit ändringar i marinens grundorganisation som
skulle leda till bättre balans mellan kostnader för driften och
de ekonomiska ramar som beslutats fram till 1997.
Försvarsministern avvisar dessa förslag. Utskottet ser däremot
positivt på ÖB:s metod att skapa ordning i marinens ekonomi.
Försvarsministern söker nu dölja sina egna planeringsmisstag
genom att i ett regeringsbeslut den 16 december 1993 öka den
ekonomiska ram marinen gavs i FB92 med 400 miljoner kronor,
pengar som skaffas fram genom försäljning av det civila
försvarets beredskapslagrade olja. Resten av marinens underskott
skall enligt försvarsministern sparas in utan att ändra på de
uppdrag som gavs i FB92.
Utskottet avvisar denna regeringens ändring av FB92. Marinen
bör åläggas att hålla sig inom angivna ekonomiska ramar för den
femåriga försvarsbeslutsperioden. Om detta kräver ändringar i
det uppdrag marinen ålagts enligt FB92 bör regeringen återkomma
till riksdagen med förslag.
dels att utskottets hemställan i moment 26 bort ha
följande lydelse:
26. beträffande marinens ekonomiska situation
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö201 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört,
7. Anslag till Försvarsmakten (mom. 32)
Sture Ericson, Lars Ulander, Iréne Vestlund, Ingvar Björk,
Christer Skoog, Sven Lundberg och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 62
börjar med "Utskottet konstaterar att" och slutar med "ramanslag
på 36 437 839 000 kr" bort ha följande lydelse:
Regeringen föreslår anslag till totalförsvaret budgetåret
1994/95 som sammanlagt uppgår till 41 220 miljoner kronor. Det
innebär en ökning med 1 018 miljoner kronor jämfört med
innevarande budgetår. Denna ökning består i huvudsak av två
komponenter. Den ena är indexering för att kompensera försvaret
för prishöjningar, det andra är en real uppräkning av
materielanslagen med "teknikfaktorn" 1,5 %. Försvarsbeslutet
1992 innebar att de reala försvarsutgifterna ökades med drygt 7
miljarder kronor under femårsperioden. Krisuppgörelsen i
september 1992 innebar att denna ökning minskades med närmare 3
miljarder.
Den grunduppfattning som Socialdemokraterna redovisat bl.a. i
två tidigare partimotioner 1992 och 1993 är att
försvarsutgifterna under perioden 1992--97 bör ligga på en
oförändrad real nivå. Motiven har dels varit säkerhetspolitiska,
dels statsfinansiella. För att under femårsperioden uppnå denna
oförändrade reala anslagsnivå föreslår utskottet nu att anslagen
till försvaret budgetåret 1994/95 reduceras med 1 000 miljoner
kronor jämfört med regeringens förslag.
För att underlätta omläggningen av försvarets verksamhet till
en realt oförändrad anslagsnivå bör dock ÖB under budgetåret
1994/95 få disponera ett engångsbelopp på 400 miljoner kronor
som inflyter genom försäljning av beredskapslagrad olja.
ÖB bör ges i uppdrag att lämna förslag om besparingsåtgärder
som täcker här föreslagna anslagsminskningar.
Riksdagen bör därför bifalla partimotionen Fö201 (s) yrkandena
6 och 7 samt avslå regeringens förslag och partimotion Fö203 (v)
yrkande 10.
dels att utskottets hemställan i moment 32 bort ha
följande lydelse:
32. beträffande anslag till Försvarsmakten
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö201 yrkandena 6
och 7 och med avslag på regeringens förslag och
motion 1993/94:Fö203 yrkande 10 till Försvarsmakten för
budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett
ramanslag på 35 437 839 000 kr,
8. Utredning om de värnpliktigas sociala och ekonomiska
situation (mom. 39)
Sture Ericson, Lars Ulander, Iréne Vestlund, Ingvar Björk,
Christer Skoog, Sven Lundberg och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 68
börjar med "I flera" och på s. 69 slutar med "yrkande 3 bör
därför avslås" bort ha följande lydelse:
I flera motioner yrkas att en utredning tillsätts med syfte
att studera de värnpliktigas ekonomiska och sociala situation.
Utskottet konstaterar att den senaste undersökningen som gjordes
av de värnpliktigas ekonomiska situation är fem år gammal, och
mycket tyder på att de resultat som då redovisades nu förändrats
till det sämre. Begränsningarna av de fria hemresorna har haft
samma effekt. Den situation som nu råder är inte
tillfredsställande och kan få menliga effekter på de
värnpliktigas inställning till försvaret. Frågan om de sociala
och ekonomiska villkoren för de värnpliktiga bör bli föremål för
en översyn inför nästa försvarsbeslut.
Regeringen bör med anledning härav tillsätta en parlamentarisk
utredning med uppgift att göra en översyn av de värnpliktigas
ekonomiska och sociala situation.
Med bifall till motionerna Fö306 (kds), Fö318 (kds), Fö319 (s)
yrkande 1, Fö326 (m) samt Fö329 (c) yrkande 3 anser utskottet
att riksdagen bör ge regeringen till känna vad utskottet här
anfört.
dels att utskottets hemställan i moment 39 bort ha
följande lydelse:
39. beträffande utredning om de värnpliktigas sociala och
ekonomiska situation
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Fö306,
1993/94:Fö318, 1993/94:Fö319 yrkande 1, 1993/94:Fö326 och
1993/94:Fö329 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet har anfört.
Särskilda yttranden
1. Mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga (mom. 45)
Sture Ericson, Lars Ulander, Iréne Vestlund, Ingvar Björk,
Christer Skoog, Sven Lundberg och Britt Bohlin (alla s) anför:
Vi har alltsedan förslaget förelades riksdagen år 1992 om att
införa särkilda värnpliktiga för uppgifter i kök och förråd
varit kritiska till en sådan lösning. Vi ansåg då att förslaget
var dåligt underbyggt, och utvecklingen sedan dess har inte fått
oss att ändra uppfattning. Den felaktiga uppsägningen av civil
personal, ovedersäglig genom Arbetsmarknadsdomstolens utslag,
visar också att ärendet är illa skött av försvarsmyndigheterna.
Den felaktiga hanteringen av denna personalfråga kostar enligt
arméchefen skattebetalarna ca 40 miljoner kronor.
Vad som hittills hänt i denna fråga pekar enligt vår mening
entydigt på behovet av en utvärdering och ett förnyat
ställningstagande till användningen av värnpliktiga i
mobiliserings- och förplägnadstjänst.
2. Alternativ verksamhet i Karlsborg
Sture Ericson, Lars Ulander, Iréne Vestlund, Ingvar Björk,
Christer Skoog, Sven Lundberg och Britt Bohlin (alla s) anför:
Karlsborgs kommun har de senaste åren drabbats mycket hårt av
stukturförändringar, rationaliseringar och
verksamhetsbegränsningar inom försvaret. Flygflottiljen F 6 har
lagts ned, verkstads- och materielförvaltningarna har
avvecklats, Försvarets materielverk har begränsat sin
försöksverksamhet och Vanäsverken har gjort inskränkningar i sin
produktion. De sammanlagda effekterna av alla dessa åtgärder,
med sin indirekta påverkan på sysselsättningen, är att ca 900
arbetstillfällen försvunnit eller kommer att försvinna. Detta
motsvarar ungefär vart fjärde jobb i kommunen!
Utskottet har vid flera tillfällen tagit upp den besvärliga
arbetsmarknadssituationen i Karlsborg. Vid det senaste
tillfället -- för ett år sedan -- anförde utskottet bl.a.:
Utskottet utgår från att arbetsmarknadspolitiska hänsyn även i
fortsättningen tas till arbetsmarknadssituationen i Karlsborg.
Utskottet ser det härvid som angeläget att det arbete som
inletts med stöd av Länsstyrelsen i Skaraborgs län om etablering
av verksamhet till Karlsborg ges möjlighet att fortsätta.
Utskottet förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen
med förslag om alternativ verksamhet i Karlsborg.
Beslutet att Karlsborgs kommun skall utgöra tillfälligt
stödområde är positivt. Det synes också lämpligt, som regeringen
föreslår, att undersöka förutsättningarna för ett
försvarshistoriskt museum i Karlsborg. Vi anser det dock
märkligt, och kan inte förstå, att detta skulle vara det enda
som staten nu har att erbjuda som ersättning för de
arbetstillfällen som försvunnit. Det är långt ifrån
tillräckligt. Vi vill därför understryka vikten av att
regeringen återkommer till riksdagen i frågan, vilket utskottet
förutsatt i det nu aktuella betänkandet. Enligt vår mening hade
det varit en fördel om riksdagen i denna fråga gett eftertryck
åt sin mening genom ett tillkännagivande.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Jan Jennehag (v) anför:
I ett antal frågor som behandlas i betänkandet har jag en
annan uppfattning än utskottets majoritet.
1. Säkerhetspolitiken (mom. 2)
Vänsterpartiet hävdar att nuvarande, och möjligen
tillkommande, väpnade konflikter i Europa påverkar oss, men att
de inte utgör något hot mot Sverige som nation. Någon planering
för att åter bygga upp ett försvar som kan möta en invasion
behövs inte. Vårt militära försvar kan och bör reduceras.
2. Delegationen för icke-militärt motstånd (mom. 15)
Delegationen för icke-militärt motstånd inrättades år 1987.
Utskottet föreslår nu, på förslag av regeringen, att den läggs
ned. Vänsterpartiet var vid förra riksmötets behandling av
frågan motståndare till att en nedläggning skulle förberedas.
Vänsterpartiet anser att de motiv som anfördes då fortfarande
gäller. Delegationen bör således finnas kvar.
3. Brigadorganisationen (mom. 21)
Enligt Vänsterpartiets uppfattning kan och bör det militära
försvaret reduceras. En organisation om tio armébrigader bör
snarast införas. Pansarbrigaderna bör utgå.
4. Särskild FN-styrka (mom. 22)
Försvarsmaktens FN-styrka, som i Vänsterpartiets FN-motion
kallas permanent FN-styrka, bör i huvudsak direktutbildas för
sin uppgift för att säkra en god tillgång på lämplig personal.
5. Anslag till Försvarsmakten (mom. 32)
I enlighet med den inriktning som föreslås i partimotion Fö203
(v) yrkande 10 bör riksdagen till Försvarsmakten för budgetåret
1994/95 anslå 3 700 000 kr mindre än vad utskottet föreslagit,
således 32 737 839 000 kr.
6. Värnpliktigas förmåner (mom. 35, 36, 37, 40 och 41)
De värnpliktigas förmåner måste förbättras mer än vad
utskottet föreslagit. Dagersättningen bör sålunda höjas till 45
kr och utbildningsbidraget till 5 000 kr. Vidare bör förmånerna
gällande värnpliktigas resor återställas till tidigare nivå,
dvs. en hemresa varje tjänstgöringsfri helg. Värnpliktiga bör få
en s.k. studieplatsgaranti. Studieskulden bör inte räknas upp
under värnpliktstiden.
7. Påföljdssystemet för totalvägrare (mom. 42)
Frågan om nytt påföljdssystem för totalvägrare prövas för
närvarande. Det är då orimligt att fortsätta att döma s.k.
totalvägrare till fängelsestraff. Fram till dess att ett nytt
påföljdssystem träder i kraft bör därför totalvägrare få
amnesti.
8. Mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga (mom. 45)
Farhågor som fanns när försöksverksamheten inleddes med
mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga har besannats.
Användningen av mobiliserings- och förrådsvärnpliktiga bör
därför avbrytas.
9. Beredskapshänsyn i planering och samhällsutveckling
(mom. 59)
Beredskapshänsyn i planering och samhällsutveckling är
sorgligt försummad. Det är nu dags att gå från ord till
handling. Uppgiften är svår men nödvändig, inte minst mot
bakgrund av kravet på att kunna möta ett strategiskt överfall.
Härutöver instämmer jag i allt väsentligt i de synpunkter som
företrädarna för Socialdemokraterna för fram i reservation 4.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under
moment 2, 15, 21, 22, 32, 35, 36, 37, 40, 41, 42, 45 och 59
borde ha hemställt:
2. beträffande säkerhetspolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö203 yrkande 1
ger regeringen till känna vad ovan har anförts,
15. beträffande Delegationen för icke-militärt motstånd
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö203 yrkande 3,
med anledning av motion 1993/94:Fö901 och med avslag på
regeringens förslag som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan har anförts,
21. beträffande brigadorganisationen
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö203 yrkande 4
och med avslag på motionerna 1993/94:Fö308 och 1993/94:Fö322 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad ovan har
anförts,
22. beträffande särskild FN-styrka
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Fö203 yrkande
6 och 1993/94:U616 yrkande 3 och med avslag på motionerna
1993/94:Fö201 yrkande 1 och 1993/94:U416 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan har anförts,
32. beträffande anslag till Försvarsmakten
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö203 yrkande 10
samt med avslag på regeringens förslag och motion 1993/94:Fö201
yrkandena 6 och 7 till Försvarsmakten för budgetåret
1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på
32 737 839 000 kr,
35. beträffande värnpliktigas hemresor
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö203 yrkande 7 i
denna del och med avslag på motion 1993/94:Fö319 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad ovan har anförts,
36. beträffande studieplatsgaranti för värnpliktiga
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö203 yrkande 7 i
denna del och med anledning av motionerna 1993/94:Fö301 och
1993/94:Fö329 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad ovan har anförts,
37. beträffande uppräkning av studieskulder för
värnpliktiga
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö203 yrkande 7 i
denna del samt med anledning av motionerna 1993/94:Fö316,
1993/94:Fö319 yrkande 4 och 1993/94:Fö329 yrkande 2 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan har anförts,
40. beträffande utryckningsbidrag för värnpliktiga
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö203 yrkande 7 i
denna del och med avslag på motion 1993/94:Fö329 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad ovan har anförts,
41. beträffande dagersättning till värnpliktiga
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö203 yrkande 7 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad ovan har
anförts,
42. beträffande påföljdssystemet för totalvägrare
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö325 samt med
anledning av motionerna 1993/94:Fö304, 1993/94:Fö310 och
1993/94:Fö314 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
har anförts,
45. beträffande mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö203 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan har anförts,
59. beträffande beredskapshänsyn i planering och
samhällsutveckling
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö203 yrkande 9
och med avslag på motion 1993/94:Fö403 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan har anförts.

Översikt av utskottets behandling av motionerna

Bilaga 1

Motion/yrkande  Utskottets   Utskottets   Reservation
1993/94         betänkande   hemställan   nummer
sida         moment
Fö201  1        49           22           5
2        25           8            3
3        20           1            1
4        55           26           6
5        91           64
6        62           32           7
7        62           32           7
Fö202           21           3
Fö203  1        20           2
2        36           12           4
3        42           15
4        49           21
5        60           30
6        49           22
7        67,68,69     35,36,37,
40,41
8        71           45
9        87           59
10       62           32
Fö204           39           14
Fö301           68           36
Fö302           73           47
Fö303           69           43
Fö304           69           42
Fö305           47           2
Fö306           69           39           8
Fö307           37           13
Fö308           49           21
Fö309           51           24
Fö310  1        69           42
2        69           42
Fö311  1        105          95
2        105          95
Fö312           36           12           4
Fö313           22           5            2
Fö314           69           42
Fö315           80           51
Fö316           68           37
Fö317           75           48
Fö318           69           39
Fö319  1        69           39           8
2        67           35
3        68           38
4        68           37
Fö320           47           20
Fö321           35           12           4
Fö322           21,45,46,    3,17,18,21,
49,51,60     21,23,30
Fö323           77           49
Fö324           69           43
Fö325           69           42
Fö326           69           39           8
Fö327  1        59           28
2        59           28
3        59           28
Fö328           105          96
Fö329  1        69           40
2        68           36,37,38
3        69           39           8

Motion/yrkande  Utskottets   Utskottets   Reservation
1993/94         betänkande   hemställan   nummer
sida         moment
Fö331           79           50
Fö332           80           51
Fö333           21           3
Fö334  1        21           4
3        53           25
4        46           18
Fö335  1        69           43
2        47           19
7        62           31
Fö401           92           66
Fö402           88           60
Fö403           87           59
Fö404           92           65
Fö601           101          87
Fö602           101          87
Fö603           101          87
Fö604           101          87
Fö605  1        101          87
Fö605  2        101          87
Fö701           93           67
Fö702  1        93           68
2        93           68
Fö703           93           67
Fö704           93           67
Fö705           93           69
Fö706  1        102          89
2        102          88
Fö707           94           70
Fö708           101          87
Fö709           94           71
Fö710           93           67
Fö901           42           15
A469   12       75           48
15       92           65
16       59           29
17       79           50
A815   15       70           44
T606            101          87
T214   6        72           46
T222   5        51           23
Ju809  12       73           47
U304   3        26           8            3
U411   2        80           52
U412   2        26           9
U416   2        49           22
U616   3        49           22
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1982:269) om Sveriges flagga
Bilaga 2

Offentlig utskottsutfrågning den 28 februari 1994 om svenska
insatser i Bosnien
Bilaga 3
Utfrågningen genomfördes i enlighet med följande program:

1. Inledning                     71>Ordföranden i FöU
2. Utfrågning av regeringsföreträdare:
00>--från Utrikesdepartementet      71>Kabinettssekreterare
71>Lars-Åke Nilsson
00>--från Försvarsdepartementet     71>Statssekreterare
71>Michael Sahlin
Frågor
3. Utfrågning av militära företrädare:
00>--från Högkvarteret           71>Överbefälhavaren
71>general Bengt Gustafsson
00>--från Försvarets internatio- 71>Öv. Anders Anerud
00>nella centrum
00>--från Nordiska bataljonen    71>Stabschefen
00>i Bosnien (Nordbat)           71>Övlt. Alf Görsjö
Frågor
4. Utfrågning av civila företrädare:
00>--från Statens räddningsverk    71>Generaldirektör
71>Lennart Myhlback
00>--från Räddningsverkets verk-   71>Kanslichef
00>samhet i Bosnien                71>Rune Dahlén
Frågor
5. Allmän utfrågning av samtliga kallade
6. Avslutning              71>Ordföranden i FöU
1. Inledning
Arne Andersson (ordförande): Jag hälsar er alla varmt
välkomna till försvarsutskottets offentliga utfrågning om de
svenska insatserna i Bosnien.
Jag hälsar de gäster som har lovat medverka särskilt välkomna.
Jag vänder mig först till företrädarna för regeringen,
kabinettssekreterare Lars-Åke Nilsson, statssekretare Michael
Sahlin. Ni är välkomna hit.
De militära företrädarna är överbefälhavaren general Bengt
Gustafsson, överste Anders Anerud, som är utbildningsansvarig
för våra FN-förband, och överstelöjtnant Alf Görsjö, som är
stabschef för den nordiska bataljonen. Ni är varmt välkomna hit.
Statens räddningsverk företräds av generaldirektör Lennart
Myhlback och kanslichef Rune Dahlén, som är Räddningsverkets
representant på plats i Bosnien. Ni är också varmt välkomna.
Utskottets ledamöter, massmediala företrädare och lyssnare är
också mycket välkomna.
Sverige har en lång tradition när det gäller medverkan i FN:s
fredsbevarande verksamhet. Den uppgift Sverige nu fullföljer i
Bosnien skiljer sig till sin art från tidigare uppdrag. De i
jämförelse med tidigare uppdrag förändrade uppgifter som kan
komma att möta vår FN-styrka i Bosnien bör få påverka den
svenska styrkans utbildning och utrustning.
Denna uppfattning anförde försvarsutskottet i ett yttrande
inför riksdagens beslut i juni månad förra året om svenskt
deltagande.
Som ett led i utskottets uppföljande verksamhet har utskottet
önskat komma till tals med olika ansvariga och företrädare för
att förvissa sig om att de speciella förhållanden som möter
svenskar på plats där nere har getts de rätta förutsättningarna
för ett framgångsrikt uppdrag.
Som ett ovälkommet erinrande om vilken aktualitet dessa frågor
har, kunde vi just i dag höra att fyra serbiska plan har
skjutits ned av flygplan från NATO. Det sades dessutom att det
var den första operativa verksamhet med så drastisk utgång som
NATO:s plan över huvud taget har varit invecklade i.
Tuzlaområdet med nordbataljonens högkvarter har också utsatts
för granateld. Detta ger en om än oönskad men dock mycket
illustrativ bild av de ändrade förhållanden som svenska
FN-styrkor utsätts för. Jag är säker på att våra gäster kommer
att beröra detta i sina inledningsanföranden.
Jag har några praktiska saker att ta upp innan jag lämnar
ordet till den förste talaren. Vi har meddelat att vi önskar att
anförandena, i den mån det är möjligt, begränsas till tio
minuter. Jag vet att någon av deltagarna vill tänja litet på den
tiden, och jag kommer inte att hindra det. Men jag avser ändå
att så långt det är möjligt försöka vara restriktiv beträffande
den planerade tidsramen.
Efter varje anförande avser vi att ge tillfälle till några
raka frågor. Med raka frågor menas frågor utan inledande
motivering. Det skall vara korta, rappa frågor. Efter det att
alla anföranden har hållits ges tid för frågor över hela fältet.
2. Utfrågning av regeringsföreträdare
Lars-Åke Nilsson: Herr ordförande! Det jag nu kommer att
säga bortser i stort sett från händelseutvecklingen under den
gångna förmiddagen, som har varit oväntat dramatisk och som
ordföranden anspelade på. Bedömningarna har i stort sett gjorts
innan förmiddagens händelser inträffade.
Jag skulle vilja inleda med att konstatera att NATO:s
ultimatum från den 9 februari i praktiken skapade ett nytt läge
på marken och för de internationella fredsansträngningarna.
Det torde stå utom varje tvivel att det var just NATO-beslutet
som övertygade de bosniska serberna om att de hade att dra bort
eller att ställa sina tunga vapen runt Sarajevo under
FN-kontroll. Den ryska "diplomatiska kuppen" -- att sluta ett
separatavtal om tillbakadragande av tunga vapen mot att ryska
trupper sändes till Sarajevo -- var främst ett sätt att få de
bosniska serberna att "svälja det beska pillret". Utöver de 400
ryska soldater som stationerats i Sarajevo kommer, enligt de
planer som föreligger, ytterligare 300 att sändas dit.
Fram till i dag måste man säga att vapenvilan och
FN-övervakningen i Sarajevo har fungerat väl. Det råder dock
oklarhet om huruvida FN i realiteten har direkt kontroll över
alla tunga vapen eller ej. Höga svenska FN-befäl hävdar att
brukbara tunga vapen behärskas av Unprofor. Det är också helt
klart att general Rose har utfärdat en order om att FN-trupp får
använda våld för att förhindra att vapen återtas från endera
sidan.
Den ryska politiken tycks för tillfället inrikta sig på att
hävda den ryska stormaktsrollen och på att avvärja en mer
omfattande NATO-insats i Bosnien. Vid ett möte på nivån chef för
politisk avdelning i Bonn den 22 februari med USA, Ryssland, EU
och Canada syftade man främst till att markera internationell
enighet om fredsprocessen samt att göra en avstämning inför
fortsatta insatser. Det rådde då enighet om att man borde
koncentrera sig på att utvidga det som hade vunnits i Sarajevo
till att också omfatta andra städer och andra områden. I
sammanhanget nämndes särskilt Tuzla och Mostar. Från rysk sida
-- och det är det värt att lägga märke till -- motsatte man sig
dock att Sarajevomodellen skulle tillämpas även på andra
områden. Det var framför allt NATO:s ultimatum som ryssarna
vände sig mot. Detta
ryska insisterande mötte viss förståelse hos ett antal
västländer, som i grund och botten i det förgångna har varit
ovilliga att utnyttja flygstridskrafter.
Samtidigt kommer förväntningarna att öka på Ryssland att
åstadkomma det man ställt i utsikt, nämligen eftergifter från
serberna. Det nya är att det har skett ett slags
arbetsfördelning mellan å ena sidan amerikanerna, som förväntas
sätta tryck på kroater och bosniska muslimer, och å andra sidan
ryssarna, som förväntas sätta motsvarande eller kanske ännu
hårdare tryck på serberna. Ett slags internationell
bördefördelning har alltså uppstått.
NATO-beslutets upprinnelse kan spåras till den ändrade franska
attityden till Bosnienkonflikten. Det fransk-tyska
EU-initiativet från november 1993 -- som saknade amerikanskt
stöd -- gick i stå strax före årsskiftet. Klarare än andra
länder insåg Frankrike att det internationella engagemanget i
Bosnien hade kommit till vägs ände. De fredsförslag som
presenterats i Genève hade erbjudit den bosniska regeringen
statsbildningar som är omöjliga i praktiken. Accept för dessa
fredsförslag kunde erhållas endast om den bosniska regeringen
nedkämpades militärt. Allt pekade mot en militär upptrappning
och ett avgörande framåt våren. Förenklat uttryckt handlade det
om att antingen återställa respekten för FN-trupperna och
fredsförhandlingarna eller att dra sig ur. De humanitära
hjälpkonvojerna kunde inte längre användas som argument mot
flyginsatser. Jugoslavienkonflikten hade också tvingat Frankrike
att revidera sin inställning till NATO och till USA:s ledande
roll inom den organisationen. Därtill kom franska
inrikespolitiska skäl. I Frankrike finns det -- kanske som ingen
annanstans i Europa -- en inhemsk engagerad opinion i
Bosnienkonflikten.
För USA spelade farhågorna för en erosion av NATO:s
trovärdighet stor roll, och i förlängningen hotades själva
grunden för den transatlantiska säkerhetsstrukturen. Den
bosniska regeringens beslutsamma motstånd riskerade att leda
till en eskalering och spridning av Bosnienkonflikten. USA hade
antagligen också beslutat sig för att inte låta rysk
inrikespolitik ha ett avgörande inflytande på amerikansk
utrikespolitik, vilket inte utesluter att man från amerikansk
sida har varit och är inriktad på att "ha Ryssland ombord så
långt som möjligt".
NATO:s ultimatum har som bekant följts upp med ett amerikanskt
fredsinitiativ som bekräftar USA:s numera mer aktiva politik i
Bosnien. I korthet innebär, som jag sade, den amerikanska
handlingsplanen att den bosniska regeringen skall definiera
skäliga territoriella krav. Tryck skall också utövas på
regeringen i Sarajevo att inte begära för mycket. Därefter skall
de bosniska serberna och kroaterna -- och Serbien och Kroatien
-- förmås att godta dessa krav, i första hand genom
förhandlingar. USA har presenterat en syn på avvecklingen av
sanktionerna mot Serbien som i stort sett kan sägas
överensstämma med den svenska synen. Det är tänkt att detta
skall ske med hjälp av Tuzla- och Srebrenicamodellen, dvs. först
förhandlingar under tryck. Om inte framgång nås skall man
etablera "fakta på marken".
USA har uttryckt en beredskap att ställa samma typ av
ultimatum som det rörande Sarajevo för andra begränsade områden
i Bosnien. Detta är dock en svag punkt i den amerikanska planen,
eftersom USA inte har någon egen trupp på marken. Som jag
tidigare har sagt kan det dessutom förväntas att Ryssland kommer
att motsätta sig ultimatumpolitiken.
En amerikansk truppinsats på marken kan bli aktuell först vid
ett övergripande fredsavtal om Bosnien. USA har också deklarerat
att de amerikanska soldaterna i så fall skall utgöra mindre än
50 % av den samlade internationella styrkan.
Efter det hårda ryska utspelet nyligen torde möjligheterna att
använda hot om flyginsatser för att åstadkomma
trupptillbakadraganden och sätta press på parterna under
förhandlingarna ha minskat -- åtminstone under den närmaste
tiden. Det skall inom parentes sagt bli mycket intressant att se
vilken den ryska reaktionen blir på den flyginsats NATO har
gjort i dag med nedskjutning av de fyra serbiska planen.
USA kallar sin fredsplan för en förbättrad EU-plan. Intensiva
diskussioner har inletts med Europeiska unionen, som i huvudsak
har ställt sig positiv till den amerikanska planen. De frågor
som kvarstår har i huvudsak rört vad som skall anses som skäliga
krav och vad USA är berett att göra för att sätta den bosniska
regeringen under press. Detta torde avse såväl själva
förhandlingarna som den omständigheten att muslimerna inte vid
ett givet tillfälle skall återta territorium med militära medel.
Clintons Jugoslaviensändebud, ambassadör Redman -- fram till
augusti 1992 amerikanskt sändebud i Stockholm --, har besökt
Sarajevo för att undersöka var den bosniska regeringens "bottom
line" går. Fortfarande råder osäkerhet i vad mån USA stödjer
Sarajevoregeringens territoriella krav utöver 33,3 % av
Bosniens territorium. Samtalen tycks främst ha koncentrerat sig
på att definiera områden som skulle ge regeringen i Sarajevo ett
kvalitativt bättre område och på att byta de olika separata
enklaverna i östra och västra Bosnien mot områden i centrala
Bosnien för att skapa en mer sammanhållen landmassa.
På rysk sida har man understrukit att den "aktuella kartan"
skall gälla. Detta torde betyda att man på rysk sida inte är
beredd att godta några större revisioner av den fördelning som
fanns i det s.k. Invinciblepaketet.
Det amerikanska initiativet har lett till att
Jugoslavienkonferensen befinner sig vid sidan av den egentliga
händelseutvecklingen. Lord Owen har t.o.m. gått så långt att han
föreslagit Europeiska unionen att fredsförhandlingarna skall
övertas av NATO och säkerhetsrådet. Detta vill dock inte
Europeiska unionen. Man vill att EU skall fortsätta att spela en
huvudroll, låt vara tillsammans med USA och eventuellt Ryssland.
Förhoppningen är att Ryssland och Amerika lyckas i sina
ansträngningar och att det kondominat som har växt fram mellan
dem inte bryts i dag. Om det inte bryts är min bedömning att det
är möjligt att fredsförhandlingarna kommer att återvända till
Genève inom någon eller några veckor.
Avgörande för möjligheterna att få någon rörelse i
fredsprocessen är trovärdigheten i NATO:s hot. Erfarenheten
visar att endast trovärdiga hot kan förmå serberna att ge efter.
Paradoxalt nog kunde de försök som gjorts från olika håll att
tona ned NATO:s hot ha utlöst de flyginsatser som man ville
undvika. I vågskålen ligger nämligen NATO:s trovärdighet. Om
NATO inte lyckas inskärpa sin beslutsamhet hos parterna kommer
konflikten att avgöras militärt -- möjligen genom en
serbisk-kroatisk kollusion. Serber och kroater har, i motsats
till vad som är fallet i Krajina, sammanfallande intressen i
Bosnien.
Av allt att döma har de bosniska serberna tagit det
internationella samfundet på allvar denna gång. Detta säger jag
trots den reservation som bör göras för morgonens händelser. Av
stor betydelse har uppenbarligen också varit att Ryssland bedömt
NATO:s hot som reellt. Denna insikt framkallade det dramatiska
ryska diplomatiska initiativet för tio dagar sedan.
Det har dock under de senaste dagarna förekommit tecken som
skulle kunna tyda på att serberna försöker ta tillbaka den
"politiska" mark de förlorat, bl.a. genom offensiven mot
Bihacfickan och erövrandet av en FN-post i sektor väst. Möjligen
kan beskjutningen av den svenska truppen i Tuzlaområdet sättas
in i detta sammanhang. Om detta skulle vara fallet kan en rad
förklaringar anföras. NATO:s flyghot bedöms inte längre som
allvarligt. Ett slags "brinkmanship" vill pröva gränserna för
NATO:s uppträdande. När den internationella uppmärksamheten är
riktad mot Sarajevo "passar man på" i andra områden.
Beskjutningen av Maslenicabron och erövrandet av FN-posten i
sektor väst skulle dessutom kunna tyda på att man vill varna
kroaterna för att närma sig muslimerna.
Det som har skett i dag på morgonen tyder naturligtvis
ytterligare på att serberna har varit frestade att tänja på
gränserna och att pröva hur trovärdigt NATO:s hot om
flyginsatser egentligen var.
Arne Andersson: Tack, Lars-Åke Nilsson. Får jag ställa den
mycket kortfattade frågan: Är det känt huruvida den nordiska
stabsfunktionen i Tuzla har kommit till skada i anfallet?
Lars-Åke Nilsson: Jag har ingen sådan information.
Sture Ericson: Vi har nu hört kabinettssekreterarens
beskrivning av det politiska spelet mellan USA, Ryssland,
Frankrike, NATO, EU osv. Jag skulle vilja ha en beskrivning av
vilken politisk kontroll regeringen har över vår egen bataljon
där nere. Jag skulle också gärna vilja veta vad som är den
svenska regeringens politik, utöver att vi allmänt ställer upp
på FN:s fredssträvanden och humanitära insatser.
Lars-Åke Nilsson: Kontrollen över den svenska delen av den
nordiska bataljonen utövas naturligtvis i första hand genom de
kontakter vi fortlöpande har med FN-sekretariatet i New York.
Det är ingen hemlighet att vi från svensk eller nordisk sida har
haft en del synpunkter på hur de impulser och signaler vi har
skickat till New York har förts vidare och implementerats på
fältet. Det har varit en svensk uppfattning att det har brustit
i kommunikationerna mellan New York och Bosnien. Vi har sett en
avsevärd förbättring under de senaste veckorna. Det är en
förbättring som framför allt kan relateras till ett tydligare
kommandomönster i Bosnien och till den brittiske generalen Roses
ankomst till Bosnien.
Jag fick även en fråga om den svenska politiken. Den svenska
politiken går i korthet ut på att stödja de fredsansträngningar
som Europeiska unionen och medlarna lord Owen och Stoltenberg är
engagerade i. Den svenska politiken stöder också de
fredsansträngningar som därefter har manifesterats av de båda
stormakterna Förenta staterna och Ryssland samt det ultimatum
som uttalades av NATO den 9 februari. Vår bedömning är att detta
ultimatum har varit effektivt och att det har skapat ett slags
momentum i fredsprocessen. Det är vår förhoppning att detta
momentum inte har brutits.
Man kan väl uttala den allmänna förutsägelsen att för den
händelse ryssar och amerikaner lyckas i sina föresatser att
sätta parterna under tryck, är det inte omöjligt att man kan
återkomma till Genève. Tekniskt sett bör det vara ganska lätt
att sy ihop ett fredsfördrag. Det blir ett fredsfördrag som i så
fall inte blir idealiskt. Men det finns tyvärr inga idealiska
lösningar på den här konflikten. Skulle amerikaner och ryssar
däremot misslyckas är det lätt att se att den nuvarande
situationen inte bara kan komma att leda till upptrappade
strider i Bosnien. Den kan naturligtvis också komma att leda
till en motsättning mellan Washington och Moskva, som på sikt
kan utveckla sig i en utomordentligt farlig riktning.
Lars Sundin: Är enligt din mening mandatet till Nordbat
tillräckligt klart utformat?
Lars-Åke Nilsson: Personligen har jag ingen annan mening
än att mandatet är tillräckligt klart utformat. Man får ta
hänsyn till de osäkra och svårbedömda omständigheter som
föreligger i Bosnien. Vi visste att vi gick in i en situation
som kunde utveckla sig drastiskt och som var riskfylld. Mot den
bakgrunden tycker jag nog att mandatet har hållit. Det är en
mycket farlig insats. Men det är något som såväl vi tjänstemän
som politikerna och Utrikesnämnden har varit medvetna om hela
tiden.
Lars Sundin: Så mandatet håller alltså fortfarande?
Lars-Åke Nilsson: Ja, såvitt jag kan se håller det
fortfarande.
Lennart Brunander: När FN fattade beslutet att gå in
Bosnien förutsatte man att det skulle ställas upp med betydligt
flera trupper än som är fallet i dag. Medlemsländerna har inte
ställt upp tillräckligt mycket. Är det er bedömning att den
upptrappning som nu sker kanske inte hade blivit nödvändig om
tillräckligt mycket trupp snabbt hade kommit in från början?
Lars-Åke Nilsson: När ett antal regeringar uttalade
beredskap att skicka trupp till Bosnien skedde det under
förutsättning att ett fredsavtal skulle kunna åstadkommas. Det
fredsavtalet har vi ännu inte sett till. Så länge det inte finns
något fredsavtal är det min bedömning att det kommer att vara
svårt att få fram ytterligare FN-trupp. Så länge en del länder
som har förklarat sig villiga att skicka trupper och att utöka
sin kontingent -- Turkiet, Italien och Malaysia -- till följd av
partiskhet eller förment partiskhet inte anses vara lämpliga,
tror jag att det är svårt att i avsaknad av ett fredsavtal få
avsevärt större FN-kontingenter på plats.
Huruvida större FN-insatser på ett tidigare stadium skulle ha
kunnat förhindra den eskalation som vi har sett är det
naturligtvis mycket svårt att bedöma. Jag skulle vilja säga att
det viktigaste är en genuin vilja hos parterna att ingå ett
fredsavtal, och någon sådan har vi inte sett. Det är främst den
avsaknaden som har lett till eskalationen.
Michael Sahlin: Det jag har att säga från
Försvarsdepartementets utgångspunkt ansluter väl till det som
Lars-Åke Nilsson har sagt. Det överlappar möjligen i någon nyans
det som nu har sagts med anledning av de ställda frågorna.
Försvarsdepartementets roll vid hanteringen av den här sortens
frågor utgår från det förhållandet att den svenska militära
FN-personalen rekryteras, anställs, utbildas och utrustas av
Försvarsmakten, att den civila personal som transporterar
förnödenheter åt UNHCR hanteras på ungefär motsvarande sätt av
Räddningsverket och att Försvarsdepartementet ansvarar för
användandet av de personella och materiella resurserna i de här
insatserna. Hanteringen av "peace-keeping"-frågor är numera ett
viktigt element för samarbete mellan Försvarsdepartementet och
Utrikesdepartementet.
Jag vill inledningsvis säga att jag tror att vi kan vara
överens om att det i framtiden kommer att bli nödvändigt att i
försvarsplaneringen i betydligt större utsträckning ta hänsyn
till vad de internationella insatserna kan komma att kräva och
att utforma organisation, förband, system och utbildning på ett
flexibelt sätt, som tjänar både försvaret av Sverige och de
internationella insatserna. Vi på Försvarsdepartementet kommer
att behandla dessa långsiktiga frågor i bl.a. nu pågående
perspektivplaneringsarbete.
Om jag skall nämna några frågor som är aktuella i det
sammanhanget, kan det röra internationella insatsers koppling
till grundutbildning inom det svenska försvaret och formerna för
tillämpning av frivillighetsprincipen i framtiden. Det finns
dock inget annat att säga för ögonblicket än att det självklart
är den frivillighetsprincip som vi har nu som kommer att gälla
inom överblickbar tid.
Efter denna inledning vill jag något beröra de militära
insatserna och därefter de civila insatser som är aktuella i
nuvarande f.d. Jugoslavien, i synnerhet Bosnien.
För närvarande deltar Sverige i nio av FN:s fredsbevarande
operationer, med sammanlagt 1 861 personer. Vi är därmed nr 12
av de länder som deltar i fredsbevarande verksamheter, dvs.
totalt 70 länder. Av dessa personer tjänstgör knappt 1 300
numera i olika delar av Unprofor i f.d. Jugoslavien. Vi blir
därmed en av de största bidragsgivarna just i denna operation
och i detta land. Det innebär samtidigt en stor satsning från
svensk sida just på det här krisområdet bland krisområden i
världen.
Det svenska deltagandet i Unprofor, B-H Command --
Bosnien-Hercegovina Command -- består av en mekaniserad
infanteribataljon på 875 personer plus ett fåtal stabsofficerare
i högkvarteret i Kiseljak. Bataljonen ingår i Nordkom-Tuzla, som
även består av ett danskt stridsvagnskompani, ett danskt
"tactical air control party", samt ett norskt fältsjukhus med
helikoptrar. Därtill finns materiel. Sammantaget uppgår styrkan
till knappt 1 300 personer. Det är värt att notera att FN ännu
inte har fått ihop de 7 500 man som har angivits som behov för
bevakningen av "safe areas", i enlighet med den resolution 836
som inrättade dem. Detta berördes nyss i samband med frågor till
Lars-Åke Nilsson. Jag går därför inte mera in på detta, och jag
spekulerar inte heller om det hade blivit annorlunda om dessa
7 500 man hade kommit på plats redan när det beslutades. Jag
tror att Lars-Åke Nilssons svar täcker det som skulle ha varit
mitt svar.
Den nordiska styrkan har tilldelats ansvaret för Tuzlaområdet,
som är ett vidsträckt område på ca 50 gånger 80 kilometer. Ulf
Henriksson, vår befälhavare där nere, brukar jämföra med
Blekinge.
Nordkom-Tuzla har huvudsakligen följande uppgifter:
etablera rörelsefrihet i området,
eskortera humanitära hjälpsändningar,
övervaka eventuella uppgörelser om eldupphör etc. i syfte att
stabilisera situationen i området och
förhandla och verka för att "Tuzla area of responsibility",
dvs. hela området, etableras just som ett fredat område, som ju
var idén från början.
Det har dessutom talats länge om att säkra flygplatsen i Tuzla
för humanitära hjälptransporter. Det är en fråga som har varit
hängande länge, men som har blivit högaktuell de allra sista
veckorna, med anledning av den internationella aktivering som
Lars-Åke Nilsson talade om.
I mandatet bemyndigas Unprofor, med stöd av 7 kap. FN-stadgan,
att i självförsvar använda våld som svar på beskjutning mot de
fredade områdena, på väpnat intrång i området samt om
rörelsefriheten för Unprofor eller konvojer med humanitära
hjälpsändningar hindras.
Med stöd av främst resolution 836 har säkerhetsrådet i detta
sammanhang också bemyndigat FN och regionala organ, t.ex. NATO,
att även använda flygstridskrafter för att avskräcka från
attacker mot fredade områden och för att kunna bemöta attacker
mot områdena, mot FN-personal eller mot humanitära leveranser.
Så till vida finns det en grundläggande överenskommelse om vad
som gäller.
För att skapa förutsättningar för att kunna verka under
rådande omständigheter och för att kunna genomföra de uppgifter
som ålades den nordiska styrkan, vidtogs en rad särskilda
åtgärder i samband med planering, utbildning och utrustning.
I korthet kan man påstå att den svenska bataljonen i Bosnien
är den bäst utbildade och utrustade styrka som Sverige någonsin
har haft i internationella uppdrag. Möjligen är det ett av de
bättre förband vi någonsin har haft över huvud taget -- det
kanske ÖB kan tala om.
Den pansartunga inriktningen motiverades just med omsorgen om
personalens säkerhet. T.ex. har de pansarskyddade fordonen visat
sig helt oumbärliga, med tanke på det stora antal incidenter som
styrkan har varit inblandad i. Förra veckans attack, då fem
svenskar skadades, är det senaste exemplet på de förhållanden
som råder. Eldgivning har uppenbarligen vid flera tillfällen
varit direkt riktad mot den nordiska styrkans fordon och
personal. De av er som var med i Sälen minns nog hur levande Ulf
Henriksson talade om just detta.
Den militära planeringen måste naturligtvis även bygga på
"i-värsta-fall-scenarier", som t.ex. innebär att evakuering blir
nödvändig. Huvudansvaret för evakueringsplanläggningen ligger
hos Unprofors Bosnienhögkvarter i Kiseljak. För närvarande pågår
en revidering av evakueringsplanerna i samråd med den nordiska
styrkan.
Ungefär samtidigt med planeringen av Bosnieninsatsen skapades
inom försvaret en särskild krisstödsorganisation, som bl.a. har
till uppgift att stödja både anhöriga och drabbade i samband med
incidenter och olyckor i t.ex. FN-operationer. Denna
organisation har utnyttjats för just Bosnienstyrkan. Jag utgår
från att ÖB kommer att gå närmare in på detta strax.
När det sedan gäller en så viktig sak som frågan om
personalens löner, kan det påpekas att varje befattningshavare i
Bosnienbataljonen från början har erhållit ett särskilt påslag
på grundlönen med 20 %, motiverat av de särskilda
omständigheterna just i denna miljö. Därmed är personalen i
denna operation bäst avlönad av alla svenska förband i
operationer, inklusive i Somalia, som nyligen har avvecklats --
detta sagt utan alla jämförelser. Visserligen kan man konstatera
att några av våra nordiska grannländer betalar ut högre
ersättning, men mot bakgrund av t.ex. olika skattesystem blir
jämförelser ofta haltande.
Jag får då påminna om att regeringen de senaste dagarna har
enats om att snarast överlämna en proposition till riksdagen där
FN-soldaters kostförmåner föreslås bli skattefria. I förslaget
anges även en skattefri hemresa och att det skall gälla
retroaktivt, så att även nuvarande styrka omfattas.
Vidare kommer högkvarteret inom kort att överlämna en
utredning med förslag till mer övergripande förändringar av
löne- och förmånssystem för denna typ av tjänstgöring.
Regeringen avser därefter att mycket skyndsamt bereda denna
fråga.
Sammantaget kommer förhoppningsvis redan vidtagna åtgärder och
kommande översyn att bidra till att underlätta rekryteringen
till kommande styrkor. Det är rekryteringen som är ett av skälen
till att förmånerna är viktiga. Ett annat skäl är att allmänna
anständighetsprinciper synes vara genomtänkta.
Driftskostnaderna för Bosnienbataljonen finansieras från UD:s
huvudtitel och uppgår under innevarande budgetår till ca 500
miljoner kronor. Därutöver anslogs i somras ett särskilt
engångsbelopp på 100 miljoner kronor för utbildning och
materielköp.
Dessa anslagsmedel rymmer dock inte hela sanningen. Den
omfattande materielmängd som denna styrka har medfört till
Bosnien kan sägas ha ett återanskaffningsvärde som ligger mellan
1,5 och 2,5 miljarder kronor. En del av denna materiel kommer
att förslitas snabbare och mera grundligt än vad som skulle ha
varit fallet om det gällt övningar i Sverige, och i en grad som
inte kan bedömas i förväg. Med andra ord tillkommer det i
efterhand ersättnings- och reparationskostnader som i dag inte
är vare sig kända eller finansierade.
Vidare är den återbetalning som FN-systemet innehåller
schabloniserad, och den dras dessutom med betydande
eftersläpning. Dessutom räknas FN:s återbetalning som en intäkt
till statsbudgeten, som inte kan räknas verksamheten till godo
utan vidare.
Erfarenheterna hittills har återigen påvisat fördelarna med
samarbete mellan de nordiska länderna. Genom att komplettera
varandra förbands- och utrustningsmässigt och genom att agera
tillsammans gentemot FN har vi skapat en styrka som ett enskilt
nordiskt land skulle ha haft svårt att uppnå.
Vidare visar erfarenheterna att en satsning på säkerhet, som
har präglat den nordiska styrkan, har varit helt avgörande för
överlevnad m.m. När nu de danska stridsvagnarna äntligen är
framme i Tuzlaområdet förbättras radikalt möjligheterna att
skydda sig och att fullfölja de svåra uppgifter som ålagts
Nordkom-Tuzla. Stridsvagnarnas ankomst är inte minst viktig med
tanke på den uttunning man för närvarande lever med, på grund av
att ett förstärkt kompani tillfälligt tjänstgör i Sarajevo.
En annan erfarenhet är att det är viktigt att ha väl
fungerande ledningsfunktioner, inte bara lokalt militärt utan
också regionalt, och inte minst en effektiv samverkan mellan de
militära fredsfrämjande insatserna och de humanitära. Här ges --
det är en större fråga, som jag inte skall gå djupare in på --
mängder av erfarenheter, och förbättringar kan göras inför
framtiden. Jag går inte närmare in på de frågor rörande svenska
synpunkter på hur ledningssystemet inom FN ter sig. Lars-Åke
Nilsson berörde detta och konstaterade -- alldeles korrekt --
att det har gjorts förbättringar och förändringar som det finns
anledning att avvakta, och vi får se hur de kommer att fungera.
En avgörande fråga, inte minst för den nordiska styrkans
säkerhet, är att under den närmaste tiden få klarhet om
principerna och ordergångarna när det gäller hur flygunderstöd
skall användas i Bosnien om och när det blir aktuellt.
Förra veckans attack mot en svensk patrull belyser ganska väl
en del av oklarheterna. Det finns t.ex. en risk för att
nuvarande -- underförstått litet långsamma -- ordergångar leder
till att ett flygunderstöd, i form av s.k. close air support,
CAS, över huvud taget inte kan verkställas i tid, så att det på
det sättet snarast blir fråga om "air strikes" eller inget
flygunderstöd alls. Detta får vi titta närmare på.
Avslutningsvis vad gäller den militära delen, vill jag betona
att de omfattande åtaganden som Sverige i dag har i framför allt
f.d. Jugoslavien ställer så stora krav personellt,
organisatoriskt och ekonomiskt -- detta sagt åtminstone från
Försvarsdepartementets utgångspunkt -- att vi bör vara
försiktiga med ytterligare åtaganden, i varje fall innan dess vi
har fullt ut klarat av att fullfölja den inriktning som vi nu
har. Risken är annars stor att vi inte längre klarar av att på
ett ansvarsfullt sätt fullfölja de insatserna. Frågan om att
rejält höja den svenska kapaciteten inom detta verksamhetsområde
måste i så fall hanteras inom ramen för perspektivplaneringen.
Jag kan dessutom vad gäller den militära delen nämna den
insats som också görs av Sverige genom att tillhandahålla
Herculesflygplan för humanitära transporter mellan Ancona i
Italien och Sarajevo.
Den civila delen utgår från erfarenheterna i Armenien 1988 och
det beslut som regeringen därefter fattade om att skapa och
hålla en beredskap för räddningsinsatser i olika länder, kopplad
till Räddningsverket. Räddningsverkets nu aktuella pådrag i
Bosnien avser två skilda uppdrag, dels transporterna av mat och
andra förnödenheter, dels byggandet av bostäder åt flyktingar.
Beslutsgången har i båda fallen varit den att UNHCR hos UD har
begärt en insats. UD och Försvarsdepartementet har därefter
berett ärendet gemensamt. En förfrågan har gått till
Räddningsverket om möjligheterna att utföra en sådan insats,
under förutsättning av UNHCR:s finansiering. Sedan har
Räddningsverket förklarat sin beredskap därvidlag, och därefter
har regeringen kunnat fatta beslut.
Kostnaderna för vår verksamhet med transporter har hittills
uppgått till totalt 67 miljoner kronor. Det gäller tiden juni
1992 till mars 1994.
Jag vill nämna några av våra slutsatser och erfarenheter.
Principen att bygga dessa bidrag på befintliga resurser och
organisationer i Sverige har varit effektiv. Rekryteringen av
olika insatsgrupper har kunnat fördelas på olika delar av landet
genom räddningsskolornas försorg. Det har inneburit en rent
praktisk fördelning över landet som har varit värdefull.
Påverkan på den svenska beredskapen för det nationella behovet
har därmed kunnat hållas nere till någonting mera försumbart.
Därmed har verksamheten mera entydigt kunnat ses som nyttig för
huvuduppgifterna i Sverige.
Principen när det gäller våra civila insatser är ju den att
Räddningsverket inte ingår i en viss FN-organisation på platsen.
Man har kunnat agera självständigt på uppdrag. Det har haft
vissa givna fördelar vad gäller flexibilitet -- möjligen
kostnaden att man inte på samma sätt som Unprofor har kunnat
förlita sig på en organisation som har egen kunskap om lokala
förhållanden. Det har man fått forska fram själv. Lennart
Myhlback kommer säkert närmare in på detta. Likaså har vi haft
litet dåliga säkerhetsbedömningar på platsen som grund för våra
insatser.
Av naturliga skäl är det omöjligt att förutse hur länge
uppdraget med lastbilskonvojer skall kunna fortsätta. Nuvarande
åtagande löper ut den 31 mars 1994. Vi förväntar oss att UNHCR
kommer att begära en förlängning, förmodligen med tre månader
tills vidare. Där står vi just nu.
Arne Andersson: Tack, Michael Sahlin!
Tillåt mig uttrycka glädje över den aviserade skattemässiga
förbättringen för vårt folk utomlands. Det kommer sannolikt att
tas emot väl både i riksdagen och av dem som det berör.
Gunhild Bolander: Som Michael Sahlin sade inledningsvis,
bygger vårt åtagande på frivillighet. Det visar sig att det kan
vara ganska svårt med rekryteringen till styrkan framöver. Det
har höjts röster från olika håll om någon form av
tvångsuttagning till dessa styrkor. Min fråga är då om det är
helt uteslutet att det blir fråga om någon form av tvång
framöver.
Michael Sahlin: Om frågan avser såväl anställd personal
som värnpliktiga, skulle jag vilja dela upp svaret. När det
gäller värnpliktiga ser jag inte -- såsom jag känner vår
politiska miljö i detta hus -- några tecken på att man skulle
kunna överväga något annat än frivillig grund. Det gäller i
varje fall i nuvarande regeringskrets.
När det gäller anställda yrkesofficerares medverkan i och
ledning av den här sortens operationer, tror jag att inte minst
vår överbefälhavare har framfört synpunkter på att det, i en ny,
tapper värld, borde vara en skyldighet för en officer att även
delta i operationer utomlands.
Vi konstaterar för vår del att frågan icke är aktuell nu. Vi
har ändå bett om belysning av hithörande frågor i just de
perspektivplaneanvisningar som man nu arbetar med inom
Försvarsmakten för att få litet närmare underlag att bedöma
detta i framtiden. Möjligtvis kan vi tänka oss någon form av
uppdelning, där man ställer sig till förfogande på en lista,
varefter man sedan inte gärna kan säga "Nej, tack" om man blir
ombedd att gå ut på en mission. Men vi är inte riktigt där än.
Bengt Gustafsson: Jag kan orientera om att vi under den
senaste månaden har fört en dialog med de två militära
officersförbunden i den här frågan. Vi skall till regeringen
senast efter sommaren lägga fram förslag om att en utredning bör
göras, syftande till att komma fram till ett beslut i frågan.
Jag tror att vi på personalorganisations- och
myndighetssidan kan lösa en del av de bekymmer som man har känt
i frågan.
Lars Sundin: Hur skulle enligt din mening, Michael Sahlin,
den något sega, långsamma ordergången där nere kunna bli
effektivare och snabbare?
Michael Sahlin: Det som har diskuterats och som finns i
korten är en delegering av befogenheten att säga ja eller nej
till en lägre nivå. Just nu finns FN:s generalsekreterares
personlige representant Akashi i Zagreb. Förutsättningen är väl
att han delegerar befogenheter, och därefter skulle detta kunna
hanteras mera rutinmässigt på lägre nivå, i praktiken i
högkvarteret -- om det nu blir så att man verkligen går i den
riktningen att det är där man hamnar.
Jag tror att det för de flesta är uppenbart att vitsen med
"close air support" är att först hota och sedan visa att man
verkligen vill slå till mot den som skjuter på de olika
kategorierna egen trupp, hjälpsändningar eller vad det kan vara.
Bengt Gustafsson och andra har också sagt, redan i Sälen, att
det måste vara en viss närhet i tid. Det är ungefär som att slå
ett barn -- vilket jag inte tycker att man skall göra -- långt
efter en händelse. Då brukar även mycket konservativa pedagoger
tycka att syftet förfelas. Detta kan endast uppnås om man
trycker ner bemyndigandetiden.
Lars Sundin: Hur arbetar Sverige för att få en sådan
ordergivning till stånd?
Michael Sahlin: Detta är någonting som vi på olika sätt
påtalar vikten av. Margaretha af Ugglas har uttalat sig
generellt med anledning av påskjutningen på svensk trupp i förra
veckan. I det fallet hade det kunnat vara tänkbart. Men det var
inte ett läge där tillämpning av de regler som nu gäller kunde
ske, dvs. att hinna med att tillämpa "close air support". Det
har visat sig i efterhand.
Det har förts en diskussion om ansvaret, men såvitt jag
förstår uppstod alltså, just på grund av tidsfördröjningen, ett
läge där det inte var aktuellt att hinna tillämpa någonting som
liknar idén med "close air support". Man måste alltså diskutera
vidare. Det här inte är alldeles enkelt, och det finns inte
något enda kort svar på frågan hur Sverige arbetar för detta. Vi
vill inte heller att man skall eskalera striderna. Men
någonstans finns en anständighetsgräns också för oss.
Bengt Gustafsson: Det var vissa skriverier i svenska
tidningar i samband med att den svenska patrullen påsköts. Det
som gjorde en aktion omöjlig var att man inte hade någon exakt
målangivelse. Får jag då ge ett exempel på hur det skulle kunna
fungera.
Om vi säger att vi öppnar Tuzlas flygplats och man ger
eldtillstånd till dem som har till uppgift att hålla
flygplatsen, dvs. när någon öppnar artillerield mot Tuzlas
flygplats får de sätta in flyg. Flyget ligger i patrullbana med
vapen ombord. Då kan det fungera, under förutsättning att man
har sådana sensorer vid Tuzla att man kan fastställa varifrån
artillerielden kommer. Det är något som åtminstone jag har
saknat länge. FN har alltså inte sådan utrustning som
artillerilokaliseringsradar eller motsvarande teknisk
utrustning, som gör att man kan direkt se varifrån
artillerielden kommer och besvara den, vilket skulle göra att
man slipper den osäkerhet som rådde i Sarajevo. Diskussion om
att tillföra sådan utrustning pågår för närvarande.
Lars-Åke Nilsson: Får jag lägga till att vi samma dag som
incidenten inträffade med de svenska stridsfordonen i förra
veckan naturligtvis tog upp det på största allvar med
FN-sekretariatet i New York. Vår FN-ambassadör instruerades
omedelbart att göra det. Vi kan inte göra någon annan bedömning
än att orderkedjan inte fungerade på ett tillfredsställande
sätt. Dessutom tog det alldeles för lång tid, åtminstone enligt
lekmannabedömningen, innan de skadade soldaterna togs om hand.
Jag tog också upp detta vid ett samtal i fredags med Thorvald
Stoltenberg, som delade min uppfattning.
Lars Sundin: Vilket svar gav man i FN på denna svenska
framställan?
Lars-Åke Nilsson: Jag kan inte säga att vi har fått ett
fullt tillfredsställande svar ännu, snarare ett uppehållande
svar, att man skulle titta på det.
Jan Erik Ågren: Jag skulle vilja ställa ytterligare en
fråga som har att göra med rekryteringen. Det här är ett
besvärligt uppdrag. Jag vill fråga om utvecklingen har påverkat
rekryteringsmöjligheterna. Har vi eller får vi det
urvalsunderlag som vi behöver, med tanke på de höga krav som vi
måste ställa på dem som skickas i väg på det här uppdraget?
Michael Sahlin: Jag kan säga att vi nu har intrycket att
rekryteringsfrågorna, som länge släpat efter inför den här
omgången, är lösta. Men jag hänvisar frågan till någon annan.
Arne Andersson: Vi kan spara den frågan, så att den får
besvaras av ÖB eller Anders Anerud.
Karin Wegestål: Jag delar naturligtvis Michael Sahlins
tillfredsställelse över att stridsvagnarna har kommit fram. Jag
vill fråga: Har man räknat med den möjligheten att det kan
upplevas som provocerande i nuvarande läge?
Michael Sahlin: Ja, det har man räknat med. Det har varit
en långvarig diskussion ända sedan den tid i somras då
diskussionen om ett danskt bidrag i form av stridsvagnar först
dök upp. Det var säkert en och annan som undrade om det skulle
kunna vara provocerande. Men i den mån det har funnits sådana
synpunkter tidigare, konstaterar jag nu att den tveksamheten är
helt borta ur bilden, sedan man har sett hur den konkreta miljön
i Tuzlaområdet ter sig och behovet av att verkligen kunna skydda
sig, rent konkret, men också att kunna försvara sig.
Om man tänker sig miljön uppe i norra Tuzlaområdet och hur
många gånger vi har blivit påskjutna där, hur värdefullt hade
det inte varit vid dessa observationsposter om vi hade haft det
mera kraftfulla skydd som stridsvagnarna innebär? Jag noterar
att jag inte har hört någon, under fyra och en halv månad,
framföra en sådan här synpunkt, utan det är nu ganska
kristallklart att detta är en stor fördel. Ingen inom
FN-systemet tvekar heller i fråga om att det var rätt och
nödvändigt att just den nordiska kontingenten fick ett sådant
här tillskott för att kunna skydda egen personal och kunna
fullfölja uppgifterna.
Jag ger tveklöst det korta svaret ja på frågan om vi tror att
det var rätt med danska stridsvagnar. De har ju äntligen kommit
fram. Det är ingen undran heller att man har varit så tveksam
från andra parters sida att släppa in dem över huvud taget. Man
har känt att detta är en väsentlig faktor för att kunna
fullfölja vår uppgift där.
Lennart Brunander: De nordiska försvarsministrarna gjorde
en framställning till FN om att få vara mer involverade i
planeringen av Bosnieninsatsen och liknande insatser. Har det
hänt någonting på den punkten som gör att Sverige och de övriga
nordiska länderna nu kan vara med mer?
Michael Sahlin: Den typen av framställning har gjorts
såväl av försvarsministrar som av utrikesministrar under denna
resas gång. Både Lars-Åke Nilsson och jag var inne på det
tidigare. Det här utgör helt klart ett dilemma. Denna sak
berördes även mycket när vi var i Sälen. Ni som var där då
kanske minns det.
Som goda FN-deltagare inser vi att FN vid ett meningsfullt
arbete måste kunna förfoga över de styrkor som ställs till dess
förfogande. Men ju våldsammare miljö man utsätter svensk trupp
för desto större tyngd läggs det på den nationella regeringen,
när det gäller att verkligen kunna ta ett ansvar, när den
tillhandahåller en sådan trupp.
I det här speciella fallet föll dessutom frågan om själva
lokaliseringen. Den styrka på 7 500 man som skulle skydda de
olika "safe areas" kom aldrig till stånd. Det blev därför ett
väldigt slitande i den svenska truppen vad gäller överenskommen
destination och annan destination. Vid hanterandet av detta
dilemma har vår inställning efter vissa slitningar nått respekt.
Vi har också krävt att först och främst få in all materiel och
personal, som det var tänkt från början, innan vi börjar fundera
över alternativ. Det meddelade vi vid förfrågan om förstärkning
i Screbrenica -- efter kanadensarna. Vi har också visat
tillmötesgående genom att lämna ett positivt svar när det gällde
att sända ett kompani till Sarajevo. Vi har alltså försökt att
visa litet flexibilitet inom ramen för det ansvarsutkrävande som
nationellt, i Sverige, måste ställas på regeringen.
Britt Bohlin: Det svenska deltagandet i FN-insatser har
mångåriga traditioner på nacken. Dramatiken i Bosnien har
lyckats lösa en lång rad ganska segslitna frågor, tycks det. Det
handlar om frågor som skatter, löneförmåner osv. rörande svensk
FN-personal.
Finns det någon risk att ett s.k. A- och B-lag byggs upp när
det gäller svensk personal som deltar i FN:s insatser? Jag
ställer frågan främst med tanke på de diskussioner som förts
under senare tid. Det sägs att man bör betalas för den risk det
innebär att befinna sig i Bosnien. Faktum är att människoliv
spillts i Libanon, Makedonien osv., dock inte i Bosnien. Det är
vad som hänt. Jag tror att det skulle vara mycket farligt att gå
en sådan väg. Skulle Michael Sahlin kunna utveckla det något?
Jag har ytterligare en fråga att ställa: Har man förändrat vår
normala fredsorganisation, genom att försöka se till att
underlätta för deltagande i FN-insatser, på ett sådant sätt att
ett deltagande uppmuntras? Man kan ibland ute på förband höra
sägas att det upplevs som ett hinder i den normala planeringen
när någon funderar på att ställa upp för att göra en FN-insats.
På vissa förband har det betraktats som något svårt och jobbigt.
Så får det naturligtvis inte vara. Vilka förändringar har gjorts
för att klara ett svenskt FN-deltagande rent organisatoriskt?
Michael Sahlin: Båda frågorna är naturligtvis ytterst
berättigade, inte minst den första. Utan att kunna påstå att det
finns något slutligt regeringssvar vill jag säga att vi befunnit
oss i en steg-för-steg-utveckling. Vi har i denna utveckling
varit något av händelsernas fånge. Tidigare hade vi en
normalprincip. Sedan blev det här med krigssjukhuset i samband
med Gulfkriget aktuellt och sedan Somalia.
Gulfkriget innebar en häftig krishantering. Det handlade helt
enkelt om att tillräckligt snabbt köpa tillgänglig kompetent
personal. Det drev upp lönenivån. Något likartad var situationen
till en början i Somalia. Det tenderade att skapa ett nytt
"golv", vilket inte var Försvarsdepartementets långsiktiga
mening. När en närvaro i Bosnien blev aktuell hanterades frågan
på ett sätt som ledde till en hög grad av förväntan, en
förväntan som något fick tempereras med försvarsekonomiska
realiteter. Vi arbetar vidare med frågan.
Personligen gör jag samma bedömning som Britt Bohlin. Det vore
olyckligt om vi halkade in i ett slentrianrisktänkande. Sverige
kommer faktiskt att fortsätta finnas på andra ställen i världen
än i just Bosnien, där den aktuella huvudkrisen är. Från Libanon
har de svenska styrkorna dragit sig tillbaka, eller skall strax
göra det. Men folk dör och utsätts för risker också på andra
ställen. Det är alltså inte rimligt att ha starkt
differentierade lönesättningar eller förmåner av annat slag. Men
på något sätt måste ändå de två principerna, nämligen å ena
sidan likhet och undvikande av A- och B-lag och å andra sidan
någon form av flexibilitet, för att klara rekryteringen finnas.
Vi måste leva med en dualism. Men jag instämmer i Britt Bohlins
huvudsynpunkt att det inte får gå för långt. Vi får då svårt att
rekrytera folk. Vi får också svårt att motivera folk.
Vad gäller frågan om fredsorganisationen är det enda som jag
kan peka på att vi överväger att vid intresse låta värnpliktiga
inför höstens grundutbildning få anmäla sig som särskilt,
"öronmärkt", intresserade. Dessa skulle sedan kunna komma i
fråga för att ingå i viss styrka eller för att utföra viss
mission. Om man kan låta grundutbildningen något präglas av det,
och i vilken utsträckning, kan kanske ÖB komma in på senare i
dag. Några rena fredsorganisationsanpassningar i övrigt känner
jag inte till. Möjligen har ÖB något att tillägga även på den
punkten.
3. Utfrågning av militära företrädare
Bengt Gustafsson: Jag tar min utgångspunkt i inbjudan,
nämligen försvarsutskottets uttalande i juni 1993. Jag kommer
främst att hålla mig till hur vi tänkte och vilka åtgärder vi
vidtog före utresan för att utrustnings- och utbildningsmässigt
skydda svensk personal.
Det talas bl.a. om att vi borde ha mer personal med tidigare
FN-tjänst. Hur utfallet har blivit kommer Anders Anerud att
komma in på senare.
Det talas om att försöka begränsa riskerna för personalen.
Under den frågan kommer även uppträdandefrågorna in, vilka jag
tänker kommentera.
Det talas om stöd till personalen beroende på det som den får
vara med om. Det talas även om de problem som anhöriga kan få.
Anders Anerud och framför allt Alf Görsjö kommer in på det
senare. Alf Görsjö har sysslat mycket med sådana problem på
plats, men även i samband med kontakten hem.
Jag börjar med att ta upp de åtgärder som vidtogs för att
skapa så gott skydd som möjligt hos personalen, ett skydd som vi
ansåg vara mycket viktigt. Om det vid ett och samma tillfälle
skulle bli stora förluster inser vi att det kommer att påverka
vår syn på fullföljandet av uppdraget.
Vi har nu för första gången skickat ut förband som  inte bara
har utrustats med hjälm och skyddsväst, vilket varit fallet vid
de flesta andra missioner under senare tid, utan de har också
splitterskyddade fordon. De har framför allt den svenska
pansarbandvagnen 302, men också ett antal finska SISU-vagnar.
SISU-vagnarna har den fördelen att de rör sig snabbare och
billigare än pbv 302, framför allt på väg.
Än så länge har utfallet av detta varit gott. Vi har haft en
minolycka med en SISU-vagn. Vi har haft en mängd beskjutningar
mot pbv 302 och SISU-vagnar med handeldvapen och splitter. Nu
senast besköts två pansarbandvagnar med pansarvärnsvapen.
Efter de mer dramatiska vapeninsatserna görs en teknisk
utvärdering. Vi kontrollerar om vi kan vidta ytterligare
åtgärder avseende fordonen för att öka skyddet. Bägge typerna av
fordon skyddar mycket väl mot normala typer av handeldvapen,
även vid ganska grova kalibrar. De skyddar även mycket väl mot
splitter från såväl artilleri som granatkastare och
handeldvapen.
Med dessa fordon följer en tyngre beväpning. Pbv 302 har
exempelvis en 20 mm automatkanon, vilket gör att man även
skyddsmässigt kan avge eld på ett helt annat sätt än tidigare
enheter kunnat. Man har också med sig granatgevär. Dessa ger en
bred användning, alltifrån pansarvärnsammunition till vanliga
spränggranater, rök och ljus. Slutligen finns, som en
reservfunktion, pansarvärnsroboten BILL vid förbandet.
Från början diskuterades det att också sända med granatkastare
för att man skulle ha något tyngre understöd. Men efter
rekognosering på plats fann bataljonschefen att precisionen i
granatkastaren skulle bli för liten på grund av de
vindförhållanden som förekom i den kuperade terrängen. Vid vissa
väderbetingelser riskerade man att skjuta åt fel håll. Man tog
därför ut granatkastare ur utrustningen.
Tillsammans med norrmän och danskar diskuterade vi emellertid
artilleriförband. Vi diskuterade även
artillerilokaliseringsradar för att ha något vapensystem som
direkt kunde svara mot eventuell artillerield. Det hade ju
brukats artillerield mot övriga FN-enheter i Bosnien tidigare.
Frågan kom dock aldrig upp till en seriös prövning på politisk
nivå, såvitt jag förstår. Men den diskuterades internt på
militär nivå.
Beslutet blev i stället: stridsvagnarna. Jag kan bara beskriva
hur vi diskuterat och vad våra motiv militärt sett -- som väl är
vår uppgift också -- har varit.
Initiativet kom ursprungligen från Danmark. Orsaken till att
vi vid högkvarteret i Stockholm såg positivt på förslaget var
den svåra uppgift som den nordiska bataljonen fick i Bosnien.
Den skulle nämligen gå längst in från kusten i Bosnien. Den
kunde få stora svårigheter med underhållstjänsten, vilket
framhölls vid föredragningar för regeringen och i
utrikesutskottet. Den kunde också få svårigheter att dra sig ur
om förhållandena på platsen skulle bli sådana att man fattade
beslut om att återföra bataljonen från Bosnien-Hercegovina.
Inför uppgiften att eventuellt dra sig ur, ansåg vi det mycket
värdefullt med ett stridsvagnskompani vid bataljonen. På så sätt
kunde man antingen öppna väg för att över huvud taget komma ut
eller hålla de styrkor borta som anföll vid en urdragning.
I efterhand har det tillkommit uppgifter om att de svenska
observationspatrullerna beskjuts på observationsplatserna, detta
trots att de har fått tillstånd i förväg från dem som i varje
fall behärskar terrängen att uppehålla sig på där. Vi trodde
inte att detta skulle bli så rikligt förekommande som det
blivit. Och det är relativt tung eld. Vi vill ju vara närvarande
på den yta som vi har ansvar för. Men det förutsätter att man
kan uppehålla sig på observationsplatserna eller att man kan
bedriva patrulltjänst. Efter denna erfarenhet har vi under dessa
fyra månader varit mycket angelägna om att få in de danska
stridsvagnarna. Det är viktigt att de observationsplatser som är
särskilt utsatta är stridsvagnsskyddade.
Det som något skiljde uppdraget i Bosnien från uppdragen i
Mellersta Östern och på Cypern utbildningsmässigt var risken att
hamna i betydligt besvärligare situationer, situationer med
strid.  Det allra viktigaste i sådana situationer är att befäl
och trupp har förtroende för varandra. Det är viktigt att man
har varit tillsammans så länge att man känner varandra och har
förtroende för varandra. Det var huvudanledningen till den
längre utbildningstiden för denna bataljon än för tidigare
bataljoner. Denna nödvändighet gjorde att vi genomförde en
samövning med de danska och norska förbanden för att uppnå
förtroende mellan alla inblandade.
Danskarna svarar för två flygsamverkansgrupper som är basen
vid "close air support". Det vill jag peka särskilt på. Det var
också viktigt att vi litade på den norska sjukvårdsenheten och
dess omhändertagande av eventuellt skadade och att man övat
detta i förväg.
Danskarna hjälpte oss också mycket genom att ta hem personal
från Kroatien, personal som kunde beskriva för våra befäl och
soldater hur miljön var och hur det faktiskt fungerade där. Det
goda råd de gav var att lägga en viss tyngd vid att visa
fasthet, inte bara vänlighet och objektivitet. Dessa danska
erfarenheter överfördes till det svenska förbandet.
Jag kommer nu in på uppträdandet. B-H Commands uppgifter är
att ge militärassistans till UNHCR och andra godkända
organisationer och firmor som deltar i humanitär verksamhet.
Uppgifterna består också i att reparera infrastrukturen så att
man kommer fram med hjälpverksamheten. Vidare skall man skapa
gynnsamma förhållanden för evakuering av skadade, för skydd och
vård av befolkningen och för förbättring av levnadsvillkoren.
Man skall också sträva efter att fientligheterna skall upphöra.
Allt detta sysslar den nordiska bataljonen med. Men B-H Command
har dessutom i uppgift att upprätta statusen "säkra" eller
"demilitariserade områden" i Sarajevo, Tuzla, Zepa, Gorazde,
Bihac och Srebrenica. Om så blir nödvändigt skall detta ske
genom nyttjande av våld, inkluderande flygunderstöd. Den
uppgiften löses ju inte i dag som bekant, utom möjligen i
Sarajevo.
Jag vill något kommentera bestämmelserna för nyttjande av
våld. I säkerhetsrådets beslut gäller som stående order att våld
skall utnyttjas i minsta möjliga utsträckning och normalt endast
till självförsvar. Detta kan också gälla som uttryck för den
svenska synen på hur våld skall användas. Vedergällning är
förbjuden, dvs. ett allmänt bombande med flyg skulle alltså inte
tillämpas. Våld får däremot användas i självförsvar för att
motstå försök att med våld hindra styrkan att lösa sina
uppgifter och för att motstå avsiktliga försök till intrång i
militära eller paramilitära styrkor in i UNPA:s (United Nations
Protected Area) områden, de s.k. safe areas. Inte heller den
sista uppgiften löser man med våld, som bekant.
För att gå in mer på detaljer när det gäller den enskilde
soldaten vid bataljonen i Bosnien, kan jag säga att han har rätt
att bära vapen. Vapnen skall bäras med fyllda och isatta
magasin. Vid hot skall han varna och rapportera. Han skall
stanna på platsen om riskförhållandena medger det. Han skall
varna om utnyttjande av våld och understryka detta med lämpliga
medel. Han kan exempelvis osäkra och rikta sitt vapen, gruppera
samt på annat sätt markera att det börjar bli farligt för den
som uppträder aggressivt.
Vid eldgivning skall soldaten ta skydd, observera och
rapportera. Han skall varna om utnyttjande av våld med lämpliga
medel, t.ex. genom varningsskott. Chef på platsen kan beordra
eldöppnande, oavsett vilken nivå chefen befinner sig på i den
nordiska bataljonen. Den nordiska bataljonen har använt
handeldvapen och automatkanoner. Man har skjutit bredvid den som
öppnat eld mot det svenska förbandet. Man har använt granatgevär
med rökammunition mot stridsvagnar som öppnat eld. Man har gjort
det för att markera att man vet var de som skjuter är och att
man vet vem som skjuter. Det har man gjort med framgång för
övrigt. Man har använt sig av överflygningar med flygplan när
det skjutits mot nordiska förband från stridsvagns- och
artilleriställningar. Man har alltså kallat in de flygplan som
är i luften, som bara flyger över på låg höjd.
I självförsvar får soldaten ta skydd. Han får besvara elden
och rikta eld mot den som riktar eld mot förbandet. Även det har
skett vid några tillfällen, rapporterar NACC.
Det finns vissa saker man som soldat inte får göra. Exempelvis
får man inte avväpna parternas personal. Man får inte bemanna
egna vapensystem i närvaro av parter i konflikten när de står
mot varandra. De två sist nämda reglerna är framför allt till
för att inte onödigt våld skall användas mot den nordiska
bataljonen.
Det är viktigt att de olika FN-förbanden visar en viss fasthet
och inte tolererar allt av parterna i Bosnien. Det är viktigt
för att det över huvud taget skall kunna bli något
förhandlingsresultat. För att parterna skall kunna komma överens
och skriva under ett papper måste de lita på att någon ser till
att parterna håller den överenskommelse som undertecknats.
Annars kan man inte förvänta sig att nå förhandlingsresultat och
få papper underskrivna.
FN:s agerande i januari 1993 har, enligt min uppfattning,
skapat en mycket dålig grund för att få ett förhandlingsresultat
till stånd. FN lät ju, utan kraftfulla markeringar, kroaterna
anfalla de serbiska områdena i Kroatien. Ett par förband gjorde
sådana markeringar. Vid dessa tillfällen återvände kroaterna in
i Kroatien, och de fullföljde inte anfallet. Men på de allra
flesta platserna lät FN kroaterna anfalla. I och med det
skapades grunden för påståendet att man inte kan lita på FN. Man
skall då inte heller tro att förhandlingarna kan leda någonvart.
FN har en mängd förtroende att återupprätta; det kan bara
enheterna på plats göra.
Det försöker den nordiska bataljonen göra genom att vara
närvarande i stället för att dra ihop sig på bataljons- och
kompaniförläggningar och ligga stilla. Det gäller att vara ute
på observationsplatser och att röra sig i området. Den nordiska
bataljonen återupprättar förtroendet genom att inte acceptera
att fastna i vägspärrar i områden där man blivit lovad att få
röra sig. Tyvärr har FN i alltför stor utsträckning låtit den
ena parten visitera fordon vid passering av vägspärrar. Det bör
man inte tillåta. FN:s fordon är FN:s område, och ingen skall få
titta in i dem. Ni minns säkert den bosniske politikern som
sköts inne i ett FN-fordon för något år sedan. Sådant skapar
inget förtroende. Det är därför glädjande att Michael Rose
öppnat den serbkontroll utanför Sarajevo där man alltid skulle
visa upp sig.
Jag anser att den svenska bataljonen uppträtt välavvägt när
det gäller att visa fasthet och att samtidigt inte skapa onödiga
risker för personalen. Den har uppträtt välavvägt när det gäller
att röra sig ute på observationsplatser och att dra sig tillbaka
när riskerna för personalen blivit för stora. Det är inte bara
det skydd vi gett soldaterna, dvs. den utbildning vi gett dem,
som har gjort att vi hittills inte fått större skador än vi
fått, utan det är den taktiska ledningen av förbandet.
Omgrupperingsfrågan har varit uppe till diskussion här
tidigare. Tre fall av omgrupperingar har förekommit.
FN-befälhavarna, bl.a. Jean Cot, beordrade ju den nordiska
bataljonen kort och gott. De frågade ingen, utan de endast
berordrade; det är deras policy.
Den första orden den nordiska bataljonen fick var att
förbereda ett kompani och gå till Srebrenica. Den nordiske
bataljonschefen fick då order från Sverige att icke lyda
FN-ordern. Därefter processades saken via New York.
Den andra omgrupperingen gällde en pluton öster om Kiseljak,
väsentligt söder om Tuzlaregionen. Den berodde på de
mentalpatienter som kanadensarna skött. Det har inte förekommit
någon diskussion i frågan vare sig mellan mig och bataljonchefen
här i Sverige eller på politisk nivå. Vi har alla bara låtit det
ske av kanske lättförklarliga skäl.
Vid den tredje omgrupperingen som gällde kompaniet i Sarajevo
tog det 14 timmar från det att vi fick rapport om att
bataljonschefen fått uppgiften till dess att vi hade ett
preliminärt svenskt regeringsbeslut om att acceptera
omgrupperingen. Omgrupperingen berörde enbart svensk personal
och koordineringen med de övriga nordiska regeringarna kunde ske
i efterhand. Vi har blivit snabbare och bättre på att reglera
sådana situationer.
De Herculesflygplan som vi använder i Bosnien är försedda med
radarvarnare och motmedel. Sedan ankomsten dit har radarvarnare
aktiverats vid ett par tillfällen hittills.
Det har förelegat viss restriktion när det gällt att ta med
annan personal i flygplanen. I det sammanhanget vill jag säga
att den uppgift som vi har är att transportera den medicin, de
livsmedel och andra förnödenheter som UNHCR vill ha in, den är
inte att transportera personal. Vi är mycket restriktiva vid
transport av personal av det skälet att vi, om vi är alltför
släpphänta när det gäller vilka människor vi tar in och ut,
äventyrar just intransporten av medicin och livsmedel. Det råder
nämligen stor misstänksamhet hos parterna i Bosnien. Ett annat
skäl är naturligtvis riskerna för egen besättning, men även för
dem som åker med.
Slutligen kommer jag fram till den diskussion som förekommit
tidigare här i dag. Det är mycket riktigt så, som
statssekreterare Michael Sahlin säger, att vi i högkvarteret nu
förbereder förslag om utlandsförmåner. Jag har ett par
kommentarer i anslutning till det. Man kan aldrig tala om
riskpengar. Det går inte att förutse risker. Det är så lokalt
betonat. Under de gångna månaderna har vi sett att de
allvarligaste skadorna och förlusterna -- i varje fall hittills
-- har vi inte haft i Bosnien utan i Libanon och i Makedonien.
Detta går dessutom inte att förhandla med
personalorganisationerna. Hur förhandlar man när det gäller vad
som skall betalas för en risk i det ena eller det andra fallet?
Däremot kan man naturligtvis tala om skilda obekvämligheter. De
som exempelvis bor inne i campen i Libanon bor ganska bra,
jämfört med dem som bor i Bosnien eller med dem som bodde i det
hårda klimatet i Somalia. På den punkten, när det gäller
obekvämligheten, finns det skäl att diskutera om man skall
tillämpa differentierad ersättning. Vad gäller frågan om hur
mycket man egentligen jobbar, kan jag säga att det i Bosnien
inte existerar någon fritid. I Libanon är man ofta ledig på
fritiden. Man åker in i Israel, och man kan alltså röra sig.
När vi nu skall fastställa en nivå är jag orolig över vilka
människor vi kommer att rekrytera. Finland och Sverige ligger
relativt lågt i dag vad gäller ersättning, medan Norge och
Danmark och Svenska räddningsverket ligger betydligt högre. Hur
långt skall man närma sig de tre som ligger högre? Kommer vi att
sluta rekrytera rätt människor? Vi vill inte rekrytera
legosoldater som vill tjäna pengar, utan vi vill rekrytera
människor med de rätta värderingarna för att jobba i den miljö
som vi har i åtanke. Samtidigt skall de som vi rekryterar få en
rimlig ersättning för det svåra och tunga jobb som de utför. De
jobbar ofta 14--16 timmar per dygn, med dåliga förhållanden vid
vila och måltid. Men det är svårt att hitta balanspunkten. Jag
vet inte riktigt var den ligger. Vi funderar rätt mycket på det
just nu.
Arne Andersson: Vi sparar frågorna tills alla de tre
föredragningarna är gjorda. De ligger nog i visst avseende
ganska nära varandra. Men dessförinnan skall vi inta det
utlovade kaffet. Låt oss försöka klara det på 15 minuter, så
borde det i varje fall gå på 20 minuter. De som finns här i
salen är välkomna till kaffet.
(Kaffepaus)
Arne Andersson: Vi återupptar nu våra överläggningar. Jag
lämnar ordet till överste Anders Anerud, chef för Försvarets
internationella centrum. Han är också chef för utbildningen av
våra FN-trupper.
Anders Anerud: Herr ordförande! Försvarets internationella
centrums (SWEDINT) uppgifter är att stödja de chefer som är
utsedda för våra FN-förband. Det innebär att vi har anammat den
principen att den som är chef också skall ha ansvaret och kunna
ge direktiv och annat som behövs för utbildningen. Centrumets
uppgifter är att ge honom så bra förutsättningar som möjligt för
att utbilda sin bataljon.
Det innebär att SWEDINT rekryterar och anställer den personal
som bataljonschefen tar ut. SWEDINT ger specifik FN-utbildning
till bataljonschefens förband enligt hans anvisningar. Vi
understödjer bataljonen avseende personaltjänst och
underhållstjänst då bataljonen är ute i tjänstgöringsområdet. Vi
planerar för avlösningstransporter av den styrka som skall
avlösa den utevarande styrkan. Vi planerar för avvecklingen av
styrkan när den kommer hem.
Det pågår ett intensivt inhämtande av erfarenheter från den
pågående verksamheten. Det är inte avslutat, utan det kommer att
bearbetas när bataljonen kommer hem. Jag kommer att ta upp några
erfarenheter från det område som berör SWEDINT.
Först gäller det stresshanteringen. Det är en viktig fråga.
Det gäller förmågan att hos den enskilde och i förband kunna
hantera den stress som förbandet är utsatt för.
Målbilden för den här hanteringen är att innan ett förband går
ut skall all personal ha utbildning i stressymtom så att den
enskilde på sig själv skall kunna läsa av om det är något som är
onormalt. Vidare skall chefernas ansvar definieras. De har
ansvaret för att, i samband med saker som inträffar vid
uppdraget (missionen), beskjutning och annat, starta den
uppföljningsdiskussion (debriefingprocess) som måste komma i
gång omedelbart på plats för att den skall vara verkningsfull.
Den bataljon som är ute nu har fått utbildning.
Den har dessutom haft en bra handledare i de här frågorna i sin
bataljonsläkare.
Under tjänstgöringen ute är det bataljonschefen och hans
underchefer som har ansvaret för att detta fungerar. När det
gäller Bosnienbataljonen kan vi här hemma konstatera att detta
har fungerat på ett bra sätt. I samband med bl.a. incidenterna i
Varesområdet har man tidigt startat samtal på grupp- och
plutonsnivå. Där har man pratat av sig de upplevelser man har
haft.
Detta är inte specifikt för Bosnienbataljonen. Vi ger samma
utbildning till styrkan i Makedonien och till styrkan i Libanon.
I samband med tråkiga incidenter har vi också sett resultatet.
Man har hanterat detta på ett lämpligt sätt på platsen.
När förbandet kommer hem gäller det att avveckla förbandet på
ett annat sätt än tidigare. Tidigare har principen mest styrts
av ekonomiska faktorer, dvs. man har velat nedbringa kostnaderna
så långt som möjligt genom att inte ha folk i tjänst någon
längre tid. Nu har planeringen inriktats på andra saker. Nu
gäller det att behålla personalen tillräckligt länge för att man
skall kunna genomföra en utvärdering av verksamheten. Man skall
också kunna genomföra den s.k. debriefingverksamheten.
Det innebär att när den nuvarande Bosnienbataljonen avlöses i
mars kommer styrkorna att rotera i delar till SWEDINT i Almnäs.
Där genomför vi ett avvecklingsprogram med hjälp av bataljonens
egen personal och personal från övriga delar av försvaret.
Uppläggningen i stort kommer att innebära att man har en allmän
genomgång om debriefing och vikten av detta, en föreläsning om
symtom och reaktioner vid posttraumatisk stress och råd hur
denna kan bearbetas och hur effekterna kan lindras.
Det kommer att vara en plutonsvis utvärdering där man skall
summera intrycken av vad som var bra och vad som var dåligt. Den
leds av bataljonens egen personal. Man skall skapa en gemensam
bild av vad som hänt under tjänstgöringen.
Det tredje steget i den här avvecklingsprocessen är en
defriefing med utbildade handledare i mindre grupper. Där skall
man vädra intryck och känslor under tjänstgöringen i Bosnien och
påbörja bearbetningen av posttraumatisk stress.
Det viktigaste budskapet vid en sådan här avveckling av en
styrka är egentligen att tala om för var och en att det inte är
något onormalt om man är utsatt för stress och kanske även visar
symtom på det. Det är viktigt att få var och en att förstå det.
Det viktigaste är att man måste erkänna det för sig själv. Man
måste vara beredd att ta steget att söka hjälp.
Erfarenheterna visar att det finns personal som inte mår bra.
De har mycket svårt att ta steget att gripa tag i den livlina
som finns och skall finnas. Där kan man få hjälp. Det är nog det
svåraste. Det är det viktigaste budskapet när styrkorna kommer
hem. Det har också ordnats anhörigträffar. Det kommer Alf Görsjö
att belysa i sin genomgång.
Låt mig ta upp några erfarenheter på personalsidan av nu
pågående tjänstgöring. Om vi gör en jämförelse med de enheter vi
har ute i dag, Nordbat 1 i Makedonien och underhållsbataljonen
i Libanon, kan man säga att det är fler enskilda som har sagt
upp sina avtal under pågående tjänstgöring i Nordbat 2 i
Bosnien. Uppsägningstiden är tre månader ömsesidigt. Avtalen kan
sägas upp med kortare varsel om bataljonschefen rekommenderar
det, men gränsen är tre månader. Det är ungefär 7 % som har
sagt upp sina avtal under pågående tjänstgöring i Bosnien.
Det finns inga stora skillnader jämfört med de två andra
FN-kontingenterna när det gäller folk som blir repatrierade av
disciplinära skäl. Det är inte heller någon större skillnad om
vi statistiskt tittar tillbaka på ett antal FN-kontingenter.
Antalet ligger under 1 %. När det gäller antalet repatrierade
av sjukdom och skada är det ungefär samma låga procentsats.
Det var en medveten strävan att få personal med tidigare
FN-tjänst som varit på andra FN-missioner i den första av dessa
två omgångar. Det har visat sig av erfarenhet att det då är
lättare att bygga upp en ny pionjärmission. När vi tittar på
rekryteringsresultatet till nästa omgång, den omgång som nu är
under utbildning i Sverige, kan vi konstatera att den faktiskt
har något större procentsats personal med tidigare
FN-erfarenhet. Det rör sig om ca 35 %.
Rekryteringen av avlösningsbataljonen, den som vi benämner
Bosnienbataljon nr 2, har gått trögt. Jag tror att vi aldrig
tidigare har lagt ner så mycket arbete för att kunna rekrytera
en fulltalig bataljon. Vi startade rekryteringen redan i höstas.
Vi fick in 282 svar från yrkesofficerare och ca 1 700 svar från
värnpliktiga. Vi bedömde att detta var ett alldeles för litet
underlag för att kunna göra en ordentlig uttagning mot kvalitet.
Därför startade vi strax före jul en kompletterande rekrytering.
Då fick vi ytterligare ett antal svar. Det rör sig om 2 804
svar. När den bataljon som nu är ute rekryterades fick vi 4 000
svar på rekryteringen. Det har skett en nedgång. Av de
tillfrågade i Bosnienbataljonen fanns det 250 som var villiga
att skriva på kontrakt för sex månader till. Efter det att
bataljonschefen och stabspersonal besökt området plockade man på
platsen ut 120 som fick kontraktet förlängt med en
sexmånadersperiod till.
Det finns olika anledningar till varför det har varit så svårt
att rekrytera. Det är dels så att händelserna i området påverkar
intresset för den här typen av "peace-keeping"-uppdrag, dels har
de stora svåra grupperna varit yrkesofficerare. Där har
budskapet till oss som arbetat med detta varit att detta bygger
på frivillighet. Med hänsyn till de ekonomiska förmåner som vi
kan erbjuda har man sagt att man får så litet i handen för att
vara frivillig att det inte är intressant. Det gäller framför
allt yrkesofficerarna. De får behålla den lön de har i Sverige
och får ett påslag på 20 %. Om de jämför med sin dagliga
situation där de har en grundlön samt får ersättning för
beredskapstjänstgöring, förbandsövningar och övertid har de i
praktiken en lika stor lön när de tjänstgör hemma på förbanden.
Detta har varit en svårighet.
I dagens läge har vi 66 vakanser på den bataljon som i dag
påbörjar sin utbildning. Det är 6 yrkesofficerare och 60
soldater som saknas.
Sedan personalen i början av året fick det första
uttagningsbeskedet som talade om att de var uttagna till
Nordbat 2 har vi omsatt 35 % av dem. De har alltså sagt upp
sig innan utbildningen börjat och vi har fått rekrytera nya.
Normalbilden är 20--25 % uppsägningar från första uttagning
till dess utbildningen börjar. Här ligger det alltså något över,
ca 10 %.
När det gäller satsningen på utbildningens längd och
omfattning är det en sak som bataljonschefen styr och ger
direktiv för.
Förberedelserna startade redan före jul när bataljonschefen
hade möjlighet att besöka Nordkom-Tuzla. Vecka 2 och 3
genomförde bataljonschefen tillsammans med nyckelpersonalen
rekognosering nere i området. Vecka 4 genomgick allt befäl
särskild FN-utbildning på SWEDINT i Almnäs. Syftet med den
utbildningen var att skapa förutsättningar hos befälen att
själva leda FN-specifik utbildning för sina förband. Under vecka
5 genomfördes en stabstjänstövning i Danmark med nyckelpersonal,
ca 60 personer. Där genomförde man olika typer av "case
studies", dvs. incidenter och situationer som har inträffat
under Nordbat 2:s tjänstgöring i Bosnien, och hur de har
hanterats. Det gör man för att ge personalen en bakgrund och
låta dem agera under övningsförhållanden innan det blir skarpt.
Med start vecka 7 har sedan olika typer av kurser och övningar
pågått för att utbilda framför allt sådan personal som inte var
rätt utbildad vid uttagningen, t.ex. pbv-förare. Ett mycket
litet antal hade den grundutbildningen som värnpliktiga. I och
med att det har saknats måste vi lägga in en extra kurs för att
utbilda dem till pbv-förare så att de kan köra under skarpa
förhållanden nere i Bosnien.
Vi har också utbildat våra SISU-förare i Finland eftersom
Finland har erbjudit det utbildningsstödet. Vi har för
närvarande inte sådana fordon i Sverige i tillräcklig mängd för
att vi själva skall kunna utbilda på dem. I dag rycker
huvuddelen av pansarskyttekompanierna in för sin utbildning.
Befälet för stabs- och trosskompanierna påbörjar sin utbildning
i Sverige. Vecka 12 år 1994 räknar vi med att den första
kontingenten skall kunna vara beredd att påbörja avlösningen.
Avlösningen kommer att vara klar i början av april.
Arne Andersson: Tack så mycket! Med den ordning som vi
fastställde för en stund sedan lämnar jag nu ordet till
överstelöjtnant Alf Görsjö. Han är stabschef vid den nordiska
bataljonen och kommer att kunna informera oss om hur det
faktiskt är på platsen.
Alf Görsjö: Jag skall gå tillbaka till erfarenheterna från
starten av missionen, eftersom det har antytts att detta är en
typ av verksamhet som kommer att genomföras ett antal gånger
även i framtiden.
I dag kan vi konstatera: Det är krig i Bosnien. Bataljonen har
varit beskjuten vid omkring hundra tillfällen. Vi har skjutit
tillbaka vid cirka tio tillfällen. Vid tre av av dessa hundra
tillfällen har vi fått egna förluster, till dags dato nio
skadade soldater.
Vi kanske i en framtid kommer att åka till motsvarande
uppgifter i andra delar av världen. Om vi utgår från våra
svenska militära förband, är de organiserade och utrustade för
att verka i Sverige med stöd av svensk infrastruktur. När man
åker ut på sådana här äventyr finns inte infrastrukturen där,
utan den måste medföras.
Utrustningen måste kompletteras, vilket i sin tur ställer krav
på mycket tidig rekognosering i området.
Den rekognoseringen måste utföras av yrkesmän med rätt kompetens
för denna uppgift så att man får klart för sig vilken
organisation man skall ha och vilken materiel man måste medföra
för att klara sig.
Vi kan exempelvis i dag i nyheterna se att det har varit ett
elavbrott i Skåne som har väckt en del uppståndelse. Elavbrotten
i Tuzla är legio. Man har elström i området två till tre timmar
per dag i bästa fall, och man vet aldrig när på dygnet den
kommer. Alltså måste man ha med sig utrustning för att klara
strömförsörjningen helt och hållet. Men då måste man också känna
den lokala situationen.
Alla dessa grundfakta måste man ha när man börjar
organisationsarbetet. Det kräver att det fattas tidiga beslut
och vilja att avdela pengar för att skaffa materiel. Den
materiel som man behöver måste man använda under utbildningen.
Den måste kunna förberedas, lastas, kunna transporteras, och man
måste tidigt kunna ordna sådana enkla saker som tullhandlingar
och liknande, så att man får in materielen i den ordning man
behöver den i missionsområdet.
Vi fick bra förutsättningar. Vi fick bra materiel. Vi fick
anpassa en del av den svenska krigsmateriel som inte var lämplig
att medföra, exempelvis bensindrivna bilar. Vi fick köpa
dieseldrivna småbilar. Vi använde fordon med modern lastteknik
-- rullflak, växelflak, containersystem, m.m.
Det visade sig att svensk vägstandard tillåter 4,5 m höga
fordon, vilket man i resten av Europa inte tycker om. Det är bra
med moderna bilar. Men det är ännu bättre om man kommer igenom
vägportar och liknande. EG-anpassning kan vara bra ibland.
Man behöver ha kyl- och fryshantering på ett helt annat sätt
än om man befinner sig här hemma. Våra splitterskyddade fordon
är ovärdeliga för att verka i området. Våra bandgående fordon
används inom vårt eget operationsområde, och våra pansrade
hjulfordon används för längre körningar.
Våra fordonskonvojer åker inte 10 mil för att hämta vårt
underhåll, utan de kör nästan 45 mil för att hämta underhåll.
Det är ungefär som att ha bataljonen i Stockholm, men hämta
underhållet i Göteborg. Vi får då bara köra små skogsvägar dit
ner. Man passerar genom ett antal stridsområden, med
beskjutningar som följd. Våra lastbilar behöver någon sorts
skydd för att vi skall spara vår personal.
Det har visat sig, precis som vi sagt tidigare, att vår
bataljon är väl utrustad. Vi har sannolikt den bästa
utrustningen av alla bataljoner i området. Men vi ligger också
längst bort i området, sett ifrån platsen där man hämtar
underhåll.
Det har talats om personal. Väljs modellen med frivilliga,
vilket vi har valt, är det marknadskrafterna som styr och
bestämmer vilka människor man kan få tillgång till. Det är de
människornas utbildningsbehov som styr utbildningen. Det innebär
att förutsättningarna måste vara klara och att man måste veta
veta vilka spelregler för som gäller för förmåner när vi
rekryterar, inte efter rekryteringstidens utgång.
Det har också diskuterats nödvändigheten av tidigare
FN-erfarenhet. Vår erfarenhet just nu är att det inte är så
viktigt. Det är viktigare med god yrkeserfarenhet. Det är så
många mer saker än att vara soldat som skall kunnas. Det kräver
människor med bred yrkeserfarenhet. Hantverkare m.fl. hjälper
till att lösa många av de utomordentligt praktiska problem som
finns att lösa när man skall etablera sig i ett sådant område.
Man kan heller inte bortse från att det behövs människor med
språkkunskaper. Det måste finnas sådana som kan tala det lokala
språket. Vi förlitar oss i dag i stor utsträckning på lokalt
anställda tolkar. Men de kan vi inte föra över
konfrontationslinjen. Där är vi litet grand i händerna på
parterna, även om de tolkar vi har är mycket duktiga. Det är en
sak som man nu har löst inför vår avlösning.
Den utbildning vi genomgick var en mycket traditionell
"peace-keeping"-utbildning där tyngdvikten var lagd vid fasthet
i uppträdandet. Det visade sig vara utomordentligt bra. Med ett
fast uppträdande, en klar linje som man inte viker ifrån, vinner
man respekt i området. Vi har mycket att tacka SWEDINT för när
det gäller den delen av utbildningen.
Den avslutande delen av utbildningen genomfördes i Danmark. Vi
hade förmånen att Danmark haft ett stort antal bataljoner i
Kroatien. Man hade samlat befälet därifrån och kunde genomföra
utbildningsmoment om sådant som danskarna hade råkat ut för.
Många av våra soldater har varit med om svåra upplevelser, men
de säger att det nästan var värre på utbildningen. Man har
upplevt det mesta tidigare, vilket varit till gott stöd. Det är
litet svårare för den bataljon som skall avlösa. De svenskar som
har utbildning och kunskap om detta tjänstgör just nu i Bosnien
och kan inte frigöras i något större antal för att genomföra
utbildningen här hemma.
All form av förberedelse är viktig -- verklighetsnära
utbildning, skjutning med stridsammunition. Det får inte vara
premiär när man måste skjuta på allvar, utan det måste övas här
hemma. Det är också viktigt med stöd under utbildningen.
Det har här talats om samtal efter svåra händelser. Då måste
alla ha tid att prata med varandra. Det är en verksamhet som
just nu pågår med de soldater som skadades förra tisdagen. Det
gäller inte bara dem som skadats, utan också dem som klarat sig
utan fysiska skador vid det tillfället. De måste samlas, prata
med varandra och plocka ihop minnesfragment av vad som har hänt
till helheter.
Det har också visat sig att det finns andra som behöver stöd.
Det gäller dem som är på hemmafronten och får ta del av det som
händer genom TV och tidningar. Man har på lokalt initiativ på
utbildningsregementena satsat på detta. Det genomförs
anhörigträffar där man informeras om vad som händer och har
tillfälle att träffa andra föräldrar och anhöriga.
Jag kan sammanfatta med att säga att det stöd vi fått från den
militära ledningen är det bästa tänkbara. Vi har fått
utomordentligt bra materiel. Men förutsättningar ändras hela
tiden. Den verksamhet som vi åkte ner för att verkställa kom
inte att stå sig hela vägen fram. Vi fick nya uppgifter. Vi är
väghållare för 500 km väg, vilket vi inte visste. Vi hämtar vårt
underhåll nästan 50 mil bort, vilket vi inte visste.
Detta kräver beslut som är flexibla, och att man är beredd att
öka exempelvis personalramar för att kunna lösa nya uppgifter.
Det måste mycket tidigt finnas medel för förberedelser. Därmed
finns det också förutsättning för att få en god och verksam
mission där man kan lösa sina uppgifter. Tack för ordet.
Arne Andersson: Tack så mycket. Vi har nu lyssnat till tre
militära företrädare. Här vidtar nu den sedvanliga lilla
frågestunden med de korta, rappa frågorna och svaren i takt med
dessa. Varsågod.
Sture Ericson: Min fråga riktar sig främst till ÖB. Vi har
här hört att man upptäckt behov av att organisera rekryteringen
på ett mer systematiskt sätt. Vi socialdemokrater föreslog redan
för mer än ett år sedan här i riksdagen att Sverige skulle följa
Danmarks exempel och organisera en frivillig FN-brigad, så att
vi i framtiden när situationer som den i Bosnien uppstår med
kort varsel kan ställa upp med färdigutbildade bataljoner som är
tillgängliga med kort varsel.
Förslaget röstades naturligtvis ned. Vi har återkommit med en
ny partimotion nu i januari och hoppas att riksdagen skall
ställa sig mer positiv än vad den gjorde i fjol våras.
Min fråga är: Kommer ÖB att rekommendera en sådan brigad --
som utbildas på flera av våra regementen -- så att vi lättare
kan klara denna rekrytering i framtiden?
Bengt Gustafsson: De förberedelser som nu pågår avser två
saker. Det ena är hur vi i fortsättningen skall avlösa
Makedonien- och Bosnienbataljonerna, så länge som vi har detta
uppdrag av statsmakterna.
Uppdraget läggs ut långsiktigt för varje halvår på en
brigadchef i armén. Det växlar mellan vilken brigadchef som har
uppgiften. Sedan fördelas de olika kompanierna på regementen.
Brigadchefen svarar från sitt regemente för stabs- och
trosskompaniet, medan pansar- och skyttekompanierna, vilket är
aktuellt i Bosnien, skapas vid andra regementen.
Så kan man bete sig för ett uppdrag som är känt. Sedan har
regeringen anbefallit att vi skall förbereda oss för att ha stor
flexibilitet, hög beredskap, för att kunna understödja FN eller
ESK genom en mängd olika funktioner, t.ex. fältarbeten,
underhållstjänst, stabstjänst och sjukvårdstjänst.
Det andra vi gör är att vi så snart det går -- och vi hoppas
att det skall bli under våren, eller i varje fall senast till
hösten -- kommer att i samband med mönstringen avkräva de
värnpliktiga en avsiktsförklaring för den närmsta tiden efter
det att de genomför sin grundutbildning, dvs. ungefär tre år.
Den avsiktsförklaringen följs upp i samband med inryckningen och
också vid utryckningen från grundutbildningen. Den är alltså
inte bindande, utan enbart en förberedelse för att kunna snabba
på och bredda rekryteringen i framtiden.
Redan i vår går vi ut och gör en motsvarande enkät bland
yrkes- och reservofficerarna vid alla förband och inom alla tre
försvarsgrenarna. Avsikten är sedan att under utbildningsåren
framöver redan under grundutbildningen sätta samman de
yrkesofficerare, reservofficerare och värnpliktiga som avgivit
en sådan avsiktsförklaring. Detta tar en viss tid, eftersom vi
just nu mönstrar dem som skall rycka in till utbildning om ett
år, två år och för vissa t.o.m. om tre år.
Allt detta görs för att vinna det som jag tidigare var inne
på. Förtroende mellan befäl och värnpliktiga är väldigt viktigt
när man åker ut på sådana här uppdrag, inte minst när det gäller
detta med debriefing, som vi talade om. För att våga öppna sig
och sitta och prata om sina känslor måste man känna varandra.
Det skulle gå mycket bättre om man redan från början varit ihop
under sju och en halv månads grundutbildning.
Tanken är att sprida utbildningen över hela armén,
kustartilleriet, övervattenfartygsförband i flottan, inom
basjägarna i flygvapnet, förutom transportdivisionen. Detta är
mer långsiktiga förberedelser som tar ett par år innan de värker
igenom. Det ansluter enligt min mening väl till den danska
brigadtanken, som det blev i praktiken, nämligen att
förberedelserna också där är utspridda på flera förband.
Det som skiljer är att man i Danmark skriver ett kontrakt. Jag
ifrågasätter om det egentligen är juridiskt bindande. Det skall
bli intressant att se när man första gången försöker pröva om de
är juridiskt bindande. Jag tror att en avsiktsförklaring
egentligen fyller samma funktion.
Det andra, eller möjligen tredje, som pågår just nu är
diskussionen med personalorganisationerna om yrkesofficerarnas
yrkesroll. Vi verkar där enas om att det är en svår och
komplicerad fråga. Den bör därför utredas på traditionellt
svenskt sätt, där man betraktar hela bredden och djupet, och ser
vad man kommer fram till för slutsatser.
Av de danska erfarenheterna har framkommit att det stora
problemet är samtalet mellan den enskilda officeraren och hans
familj när han har bestämt sig för att han egentligen vill åka.
Genom det system man nu har infört i Danmark slipper man den
diskussionen.
Britt Bohlin: Jag skall ansluta till det sista ÖB sade i
sin inledning. Det handlade om att vi vill ha rätt sort
människor på dessa uppdrag. Det är bara att understryka hur
viktigt detta är. Kan man dra några slutsatser av att knappt
hälften av dem som själva säger sig vara villiga att
återanställas för att tjänstgöra ytterligare sex månader inte
kommer att göra det? Det är knappt hälften som kommer att
fortsätta i ytterligare sex månader.
Kan man dra någon annan slutsats av att mer än 10 % fler än
den vanliga procentandelen hoppar av från uttagningsbeskedet
till dess att utbildningen skall starta och tjänstgöringen skall
komma i gång? Vilka slutsatser kan man dra av detta? Vilka skäl
finns i grund och botten för detta?
Finns det utifrån dessa siffror, och framför allt utifrån
dessa erfarenheter, skäl att se över våra uttagningsprinciper?
Är de principer vi använder bra instrument nog för att verkligen
se till att vi får fram exakt de människor vi vill ha på dessa
befattningar? Detta var den ena frågan.
När nu personalen kommer hem till Sverige igen, och får delta
i stresshanteringsprogrammet osv., använder man sig då utöver
detta av vetenskapliga metoder och försöker ta till vara de
erfarenheter och kunskaper som vi kan utvinna ur denna för
Sveriges vidkommande egentligen väldigt ovanliga hantering som
vi deltar i? Vi måste kunna använda detta på ett viktigt och bra
sätt för kommande FN-uppdrag. Det var den andra frågan.
Den tredje och sista frågan är: Kan de anhöriga till de som
just nu är i Bosnien alltid -- och då menar jag verkligen alltid
-- komma i kontakt med någon människa som kan ge dem ett svar
och ett besked om vad som händer där nere just nu, någon som kan
svara på oroliga frågor i princip dygnet runt? Kan de alltid få
ett besked? Det var frågan.
Arne Andersson: Tack, Britt Bohlin. Det var jättebra
frågor, men de var inte riktigt korta.
Bengt Gustafsson: Frågorna ansluter väldigt mycket till de
frågor Anders Anerud tog upp. Han har också mest kunskap om
detta. Jag föreslår att han får svara på dem.
Anders Anerud: Den första frågan gäller, såvitt jag
förstod, de 250 som hade sökt kontrakt för ytterligare en
sexmånadersperiod. Jag skulle vilja påstå att det med hänsyn
till omständigheterna och den verksamhet som bedrivs vid
nordiska bataljonen i Bosnien är ett högt antal som har sökt
återanställning. Det är 120 som gjort det, och efter noggrann
genomgång på plats i Bosnien av den pågående bataljonens befäl,
i dialog med den nuvarande bataljonens befäl, har man tagit ut
rätt människor.
Man skall samtidigt inte bortse från faran att vissa som begär
återanställning kanske inte skall ha det. De kanske behöver
komma hem och vara hemma ett tag innan de åker på en ny
FN-tjänst. Arbetar man under mycket stresskapande förhållanden
vet man inte var brytpunkten går. Man kanske bryter igenom och i
stället blir en dålig "peace-keeper" i stället för en bra. Det
är en viktig balansgång.
Den andra frågan gällde erfarenhetsinhämtningen. Det kommer
dels att ske en genomgång med bataljonen när den kommer hem, så
att bataljonen och dess befäl tillsammans med oss här hemma
definierar de erfarenheter man har gjort, dels pågår det olika
projekt ute vid bataljonen.
Ett pågående projekt leds av FOA, och det är anknutet till
stresshantering. Det pågår också ett projekt där en doktorand på
militärhögskolan, en officer, tittar på befälsföring inom en
fredsbevarande mission. Han har följt denna bataljon från
förberedelseskedet. Han har varit på plats i Bosnien vid två
tillfällen under längre tidsperiod och följt utvecklingen där
nere, för att sedan skriva en rapport om sättet att analysera
svensk officers befälsföring under svåra förhållanden vid
"peace-keeping".
När det gäller den senare frågan måste jag nog svara nej. Det
finns i dag inte någon sådan heltäckande organisation som kan
svara upp mot varje anhörig vid varje tillfälle. Det finns inte
resurser att kunna ta emot en sådan anstormning.
Det finns ett telefonsvararsystem för bataljonen i Bosnien,
och så även för bataljonerna i Libanon och Makedonien, dit
anhöriga kan ringa. Det bygger dock på den information som
förbanden själva skickar till Sverige. Det har sina
begränsningar. Vid stor anstormning, när det kanske särskilt
behövs, klarar inte det tekniska att ta emot samtalen. Jag tror
att det kommer att förbättras under senare delen av våren,
framför allt när man har installerat nya växlar som är mer
moderna är de som finns i telefonsystemet i Södertälje.
Bengt Gustafsson: Jag vill göra ett tillägg till den sista
frågan. Det verkar som om lokala lösningar har olika
ambitionsnivåer hos de tre pansarregementen som är inblandade --
P 2, P 4 och P 10. I varje fall i samband med beskjutningen
under den senare tiden tycks t.ex. P 2:s anhörigkontakter
fungerat mycket väl. Vi borde nog sprida kunskaperna från P 2
till andra lokala enheter.
Jan-Olof Franzén: Jag vill vända mig till överstelöjtnant
Alf Görsjö. Det är glädjande att höra att vår bataljon är väl
utrustad. Men det framkom också att det var långa transporter,
vilket man kanske inte hade förutsett, och att skyddet av
lastbilstransporter, livsmedelsförsörjning osv. var undermålig.
Har överstelöjtnanten något att säga om hur man skulle kunna
förbättra dessa transporter? Det är ju inte så bra. Vi skall
hålla på säkerheten så långt som det är möjligt.
Alf Görsjö: Vi har stöd med detta. Försvarets
forskningsanstalt har varit nere i ett par omgångar och sett på
möjligheterna att hitta lösningar som kan realiseras i närtid.
Det hjälper inte de närmaste veckorna, men vår avlösning kommer
säkert att ha en bättre lösning därvidlag.
Den kanske främsta åtgärden för att få säkerhet är den
utveckling som nu pågår i centrala Bosnien med ett
eldupphöravtal, som kan leda till att vi kan genomföra våra
transporter utan att riskera att bli beskjutna. I övrigt är det
svårt. Försörjningspunkterna ligger där de ligger. Vägarna är
vad de är. Vi måste åka om vi väljer att vara kvar, och vi måste
välja att vara kvar.
Arne Andersson: Tack. Jag ger ordet till överbefälhavaren
för kompletterande svar.
Bengt Gustafsson: Rent principiellt är det oacceptabelt
att en bataljon skall ha så långa underhållsvägar. Detta beror
på att bidragarländerna inte är beredda att skicka mer resurser
till FN. Det borde upprättas en underhållsplats inom i varje
fall 15 mil från bataljonen. Så här skall det inte se ut. Det är
en nödlösning.
Lars Sundin: Finns det enligt er, militära företrädare,
några oklarheter i mandatet, dvs. vad de svenska soldaterna och
deras kolleger där nere får göra eller inte får göra? Vad skulle
ni vilja ha annorlunda?
För det andra: Vad betyder det för stämningen, moralen, att
soldaterna inom Nordbat har olika betalning?
Alf Görsjö: Jag får svara på frågan om stämningen. Vi
tittar inte allt för mycket på vad norrmän och danskar har
betalt, utan vi tittar på vad vi själva har och funderar en
stund över det.
Det är helt klart väldigt olika förutsättningar. En tjugoåring
som bor hemma hos mor kan spara rätt bra med pengar. Men en
35--40-årig officer med familj att försörja hemma tjänar i
princip mindre än om han var hemma och kom hem de flesta kvällar
i månaden. Det kan man fundera på ett tag.
Lars Sundin: Vid Folk och försvars konferens i Storlien
fanns en representant för de meniga som är där nere. Den
representanten gav uttryck för irritation vad gäller betalningen
och jämförde med de nordiska kollegerna.
Alf Görsjö: Vi är 880 personer, och det finns litet olika
uppfattningar. Jag tar gärna en dansk överstelöjtnantslön, ber
jag att få anmäla.
Lars Sundin: Den menige som uppträdde vid konferensen var
alltså inte representativ?
Alf Görsjö: Det finns många olika uppfattningar om detta.
Jag tar gärna en dansk överstelöjtnants lön om jag får det. Det
fanns en del till i frågan som jag missade.
Lars Sundin: Det gällde mandatet. Vad skulle ni vilja ha
annorlunda? Eller är det mandat som soldaterna har där ner till
fyllest -- mandat i den meningen: vad de får göra eller inte får
göra?
Alf Görsjö: De regler vi har för ingripande uppfattar vi
som klara och lätta att begripa. Där tror jag att vi är helt
nöjda.
Lennart Brunander: FN-insatser sker på litet olika nivåer.
Insatserna i Bosnien är en bit upp på skalan. De är nästan
fredsframtvingande. De är i varje fall inte bara fredsbevarande,
utan det görs litet mer av dem som är där nere.
Var går gränsen för att svensk trupp och svenska soldater kan
vara med i en verksamhet? Nu ser vi en upptrappning. Då uppstår
bekymret: Hur länge klarar vi av att vara med i sådana aktioner
med de regler och den uppfattning som vi har om hur sådant här
skall skötas?
Lars-Åke Nilsson: De regler som finns är fastlagda dels i
den proposition som riksdagen har godkänt, dels i de
säkerhetsrådsresolutioner som Unprofor arbetar på grundval av,
framför allt resolution 836. Men om det kommer till en rent
inbördeskrigsliknande situation -- där det inte längre är fråga
om fredsbevarande utan om, som Lennart Brunander säger,
fredsframtvingande -- är det slutligen fråga om ett politiskt
beslut.
Mot detta får man naturligtvis hela tiden väga att det skulle
vara ett mycket stort nederlag inte bara för FN om man tvingades
att dra sig tillbaka.
Michael Sahlin: Den stora frågan när det gäller just
Bosnien är att det förutsätts att det så småningom skall komma
till någon form av fredsplan som skall genomföras. Begreppsligt
är det så till vida i grunden fråga om en fredsbevarande åtgärd
eller mission.
För det första är det än så länge litet darrigt när det gäller
att komma överens om en sådan plan. För det andra råder det
osäkerhet om huruvida parterna i konflikten i sin tur har
kontroll över alla dessa band, krigsherrar och andra som finns
längre ner i strukturen. Det är inte minst det som regering och
riksdag tänkte på när man talade om fredsframtvingande inslag.
Även om man skulle finnas där med accept av huvudparterna
finns det alltid småparter med mycket vapen i händerna som
kanske inte lyder dessa huvudparter. Detta är någonting annat än
att gå in i en konflikt mot någon parts vilja för att genomdriva
en fred mot denna part. Det är steget högre, som inte täcks av
detta mandat.
Bengt Gustafsson: Jag skulle vilja säga ett par saker i
anslutning till det som Görsjö sade tidigare. Som jag pekade på
i min inledning lever FN egentligen inte upp till sin resolution
om att upprätta "safe areas". Om FN skulle göra det skulle det
innebära fredsframtvingande åtgärder; man ställde ju ultimatum i
Sarajevo. Medan vi har suttit här har telegrammen droppat in om
artillerield mot Tuzla. Det är ett exempel på att man inte
upprätthåller "safe areas".
Precis som föregående talare sade är detta ytterst en politisk
fråga, men det finns också en militär aspekt. Den uppgift som
bataljonen ges måste vara militärt rimlig. Bataljonen skall
kunna lösa den utan att ta alltför stora risker. Jag kan ge ett
exempel. Man ville ta ett kompani av den decimerade bataljonen
när vi dessutom hade ett kompani i Vares som var ganska hårt
bundet till Srebrenica. Det råd som vi då gav från den militära
myndigheten var att man inte skulle gå med på det innan
stridsvagnskompaniet var på plats. På det viset försöker vi
påverka de beslut som fattas.
Karin Wegestål: Människor som befinner sig i krig far illa
och mår dåligt. Jag misstänker att det är de unga som är mest
utsatta. Jag skulle vilja veta hur åldersfördelningen ser ut
bland de soldater som finns med i dessa sammanhang. När det
gäller den nya grupp som man håller på att rekrytera undrar jag
om antalet unga har ökat, kanske på grund av den ökande
ungdomsarbetslösheten. Hur ser förhållandena ut?
Jag har en fråga till. Jag förutsätter att befälet har det
största ansvaret för att ta hand om människor som verkligen far
illa i dessa sammanhang. Jag är säker på att de svenska
officerarna får en väldigt bra utbildning, men jag undrar om de
nya situationerna har gjort att det har lagts en större vikt
t.ex. på den psykosociala kompetensen när man rekryterar befäl
till dessa uppgifter.
Tack!
Anders Anerud: Jag kan inte redovisa någon exakt
åldersstatistik. Av en tidigare redovisning kunde jag konstatera
att ungefär 31 % av soldaterna i den bataljon som i dag är i
Bosnien hade tidigare FN-erfarenhet. Det innebär alltså att de
är i åldern 24--25 år. Det förekommer även soldater som är över
30.
Från svensk sida har vi tidigare hävdat att en av fördelarna
med våra svenska FN-förband, kanske även med de nordiska
FN-förbanden, är att vi tar ut soldater som har
värnpliktstjänstgöringen några år bakom sig. På det viset får
man något mer livserfarna människor, soldater som kanske också
har ett civilt yrke vid sidan om det yrke som de har valt för
sex månader, nämligen det militära. På så vis blir det en större
stadga i förbandet. De har kanske också en bättre förmåga att
parera stressymtom.
Det går nog inte att förutse vilka som kommer att drabbas av
stress. De som är äldre är nog lika utsatta. Hur man hanterar
situationen är ofta avgörande för utgången.
Arbetslöshet är inget kriterium när vi tar ut soldater. Det
enda kriteriet som vi tar ut soldater på är vilken utbildning
som de har haft under värnplikten, hur de har klarat den och
vilket betyg de har fått. Vi vet att det är plutonchefen, som
har haft soldaten i sju och en halv eller tio månader, som
sätter betyget. Genom att vi egentligen bara tar dem som har det
absolut bästa betyget vet vi att vi statistiskt sett har fått
ett bra urval.
När det gäller yrkesofficerarna kan det naturligtvis vara till
men för kvaliteten om det finns få sökande att välja bland. Man
tittar inte på speciella tester på hur de psykiskt kan möta
olika situationer. Vi får snarare avgöra om de sökande är
lämpliga eller icke lämpliga för FN-tjänst med hjälp av den
lämplighetsbedömning som förbandscheferna gör. Det finns
faktiskt ett antal som inte är lämpliga.
Karin Wegestål: Jag tycker inte att jag riktigt har fått
svar på någon av mina frågor. Jag kommer att följa upp detta.
Jag hoppas att jag kan få ett bättre material. Jag vill nämligen
veta. Det handlar inte om arbetslösheten som ett kriterium. Jag
vill veta om arbetslösheten medverkar till att det blir en
större andel yngre.
Jan Erik Ågren: Vi fick höra att det finns
rekryteringsproblem. Om intresset, med tanke på fortsatta
engagemang, minskar kan man såvitt jag förstår få problem med
att fylla alla platser på ett riktigt sätt. Vi fick se siffror
på att det finns vissa vakanser den här gången, men det kan bli
uppenbara problem i framtiden. Det pekades på lönefrågan. Den
har betydelse för yrkesofficerarna.
Jag tror även att det som händer när man kommer hem är
viktigt. Övriga nordiska länder har också erfarenheter. Det har
tidigare riktats kritik mot Sverige. Det har sagts att Sverige
ligger efter t.ex. Norge på detta område. Har det utvecklats ett
samarbete? Finns det beredskap för om det skulle bli värre där
ute än vad det är i dag? Rysslands reaktion på de plan som sköts
ner kan bli mycket besvärlig. Det kan krävas betydligt större
insatser och mera tid för att ta hand om dem som har varit med,
även om de inte är skadade annat än inombords.
Anders Anerud: Det är riktigt. Jag upplever också att man
både i Norge och i Danmark ligger före oss. Det finns olika skäl
till det. Vi har utvecklat samarbetet i första hand med Danmark.
Den personal som kommer att vara inblandad i mottagandet av den
Bosnienbataljon som nu är på plats kommer att åka till Danmark i
nästa vecka för att tillsammans med den ansvarige danske chefen
för Kroatienbataljonen ta del av danskarnas erfarenheter. Detta
skall ses som en del av förberedelserna, inte alla, för
mottagandet av BA 01.
Bengt Gustafsson: Om jag förstår det rätt har vi litet
olika synsätt i Norge och i Sverige. I Norge bygger man på en
kår av yrkesfolk som skall svara för detta arbete. Vi tycker att
de befäl som faktiskt är med om upplevelserna själva skall svara
för det.
Jag är inte kompetent nog att avgöra vilket som är bäst, men
låt oss använda de danska erfarenheterna och de erfarenheter som
vi själva nu får från Bosnien och bygga vidare på dem. Jag tror
att det är bättre att man i den lilla gruppen, där människorna
känner varandra, tillsammans bearbetar detta än att det kommer
in professionella människor. De kommer nog i regel alltid att
komma litet för sent. Ju tidigare problemen bearbetas desto
större chans är det att lyckas.
Michael Sahlin: Man kan bortse från hur det ser ut i
Sverige jämfört med övriga nordiska länder. Man kan tillägga att
det -- till följd av de gemensamma verksamheterna dels i
Bosnien, dels i Makedonien -- har framtvingats ett tätt spunnet
nät av kontakter mellan Sverige och de övriga nordiska länderna
på flera olika nivåer. Det ger betydande möjligheter att ge och
ta och lära av varandra. Det tror jag kommer att vara bra för
alla parter.
Arne Andersson: Så långt komna skall vi gå över till det
tredje och sista blocket. Det är på intet vis mindre intressant.
Det är senast redovisat i Sälen. Det finns många aspekter som är
av mycket stort intresse.
4. Utfrågning av civila företrädare
Lennart Myhlback: Ordförande! Räddningsverket har sedan 20
månader arbetat med hjälpinsatser i f.d. Jugoslavien. Huvuddelen
av tiden har det gällt transporter. Sedan oktober månad gäller
det också ett husbyggnadsprojekt av ganska stor omfattning.
Arbetet i f.d. Jugoslavien ligger, tycker vi i
Räddningsverket, väl i linje med de uppgifter som vi har hemma i
Sverige, nämligen att skydda och rädda liv, egendom och miljö,
både i fred och i krig.
Den formella grunden för våra aktiviteter i f.d. Jugoslavien
är särskilda regeringsbeslut för varje insats som vi gör. De
kommer till efter hemställan från FN:s flyktingkommissarie till
den svenska regeringen. Det finns också ett avtal mellan
Räddningsverket och flyktingkommissarien om att Räddningsverket
skall bistå vid särskilt allvarliga flyktingsituationer. Det
avtalet har också sin grund i ett särskilt regeringsbeslut.
När det gäller transportverksamheten i f.d. Jugoslavien
betalas hela den svenska insatsen av flyktingkommissarien. Man
kan säga att Räddningsverket lämnar en offert. Vi får betalt för
vad vi gör, men vi får det litet grand i efterskott. Det är
några månaders fördröjning.
Jag skall lämna några sifferuppgifter om vad vi så här långt
har gjort i f.d. Jugoslavien. Vi har haft nio styrkor. En styrka
är där tre månader. Sammantaget innebär det att 305 personer har
svarat för dessa transporter. Vi har genomfört nästan 300
konvojer med 10--12 lastbilar i varje. Det betyder att vi har
transporterat 26 000 ton förnödenheter, huvudsakligen
baslivsmedel men också en hel del mediciner, madrasser, filtar
och annan sådan utrustning.
Kostnaderna för transporterna t.o.m. utgången av mars är ca
68,5 miljoner kronor. Det är alltså pengar som vi får från FN:s
flyktingkommissarie. Detta inkluderar löner, sambandsmateriel,
övrig materiel, kostnader för en del fordon och resor,
administration osv.
Till detta kommer att Sverige har donerat ett antal fordon som
vi nu disponerar. I dag finns det 47 fordon i f.d. Jugoslavien
som vi kör. Det fordras ganska omfattande reparationsresurser
för att klara av detta.
Personalen till denna helt igenom civila insats kommer i
första hand från den kommunala räddningstjänsten.
Fordonstekniker har vi ofta hämtat från miloverkstäder.
Sambandsexperter kommer i några fall från militära förband men
också från polisen och vår egen organisation. Landstingen har
biträtt oss med ambulanssjukvårdare. De ingår i vår verksamhet i
f.d. Jugoslavien. Vi är noga med att alla chefer skall komma
från Räddningsverket. Alla anställda, som kommer från olika
håll, är anställda av Räddningsverket.
Det finns de som har undrat över varför vi i första hand
använder brandmän till den humanitära insatsen. Svaret är ganska
enkelt. Vi vet att brandmän är fysiskt och psykiskt stabila. De
är vana vid att arbeta i grupp. De är vana vid att under
pressade situationer göra som den som bestämmer säger. De kan
hantera sambandsutrustning. De har erfarenhet av att arbeta i
svåra situationer. De är vana vid att ta hand om människor i
nöd. Dessutom är brandmän mångkunniga. Om man ställer upp tio
brandmän hittar man bland dem alltid en snickare, ett par
bilreparatörer, någon som är bra på att laga mat, någon som kan
sjukvård och har jobbat med ambulanser osv. Detta gör att vi kan
ha en mycket liten organisation, som vi tycker är mycket
effektiv. Alla i vårt team måste åtminstone kunna två saker.
Brandmän har dessutom i yrket med sig ett mycket stort mått av
säkerhetstänkande. Det är viktigt i dessa sammanhang. Inte minst
viktigt är att de är vana vid att själva hantera besvärliga och
otäcka situationer. De klarar av behandlingen av sig själva, så
att säga.
Vi lägger ner stor omsorg på att rekrytera vår personal.
Hittills har vi inte haft några problem med rekryteringen. Vi
har en mycket kort utbildning, en endagsutbildning, för dem som
vi skickar ner. Det kan vi ha i och med att det handlar om
professionella människor.
Vi har en hög medelålder, jämfört med vad jag förstår att man
har på den militära sidan. Vi försöker att undvika personer som
är under 30 år. Jag tittade på den grupp som skall åka den 1
april och vara nere i tre månader. Jag tror att det var en
person av 40 som var under 30 år. Medelåldern ligger litet grand
över 40 år.
Vi försöker naturligtvis, med hjälp av cheferna, att följa upp
dem under den tid som de är där nere. Vid hemkomsten gör vi det
med hjälp av de kommunala räddningscheferna och vår
personalkonsulent. Vi har haft personal i f.d. Jugoslavien
ganska länge. Hittills har vi inte haft några problem med
hemvändande personer.
Det har talats om anhörigkontakter. Det är också vi mycket
noga med. Det sköter vi på olika sätt. Vi brukar höra av oss
skriftligt ungefär en gång i veckan till alla anhöriga med en
liten berättelse om vad som har gjorts och hur situationen har
varit. Om vi i massmedierna hör att det händer saker försöker vi
alltid att telefonledes ta kontakt. Ofta gäller det inte
svenskarna, men om det gäller danskar är det lätt hänt att de
anhöriga missuppfattar det. Då försöker vi ringa.
Någon frågade om man alltid kan komma i kontakt med någon
person som kan svara på frågor. Jag vill påstå att det, med den
ganska lilla organisation som vi har, alltid är möjligt att
omedelbart komma i kontakt med någon som kan berätta vad som har
hänt och hur situationen just då ser ut -- så långt vi vet.
Att vi har mycket täta kontakter med de anhöriga är oerhört
viktigt, även för dem som är ute på fältet. Det vi har gjort har
kanske uppskattats mer av dem som har varit i f.d. Jugoslavien
än av de hemmavarande.
Vi har också en mycket liten hemorganisation för att leda och
styra verksamheten. Vi sköter detta till stor del med den
ordinarie organisationen i Räddningsverket, men det finns alltid
en person som har jour, som bär på sig en liten "yuppienalle".
På det sättet har vi en liten ledningscentral som alltid
fungerar. Rune Dahlén kommer sedan att visa på det
sambandssystem som vi har mellan Jugoslavien och Sverige och
mellan styrkorna, som finns på olika ställen, och vår stab i
Belgrad.
Det omdöme som den svenska transportstyrkan har fått är att
den utför ett mycket kvalificerat och professionellt arbete.
Tecken på det är att FN köper dessa tjänster av oss gång efter
gång, även om FN naturligtvis tycker att det är dyrt jämfört med
andra länder. Hittills har FN ansett att man vill ha detta
bistånd från svensk sida.
En förutsättning för konvojverksamheten är ett bra stöd från
FN:s militära sida, Unprofor. Redan från början satte vi
säkerheten i centrum. Vi sade att inga konvojer skulle köras
genom områden där det pågick direkta stridshandlingar. Vi
ställde också krav på Unproforeskort över konfrontationslinjer.
Våra erfarenheter av FN:s beväpnade styrkor, Unprofor, är i dag
blandade. Styrkorna är av skiftande kvalitet. Det brister i
samordning inom Unprofor, och de prioriteringar som man gör kan
ibland vara svåra för oss, utifrån vår utgångspunkt, att förstå.
Det har hänt ett antal gånger, när vi icke har fått det stöd
från Unprofor som vi har varit utlovade, att vi har avbrutit
konvojverksamheten. Detta är ganska svåra beslut att fatta för
de s.k. teamleader som finns på plats; ofta fattas de i kontakt
med oss här hemma. De vet att det kanske finns 100--120 ton
livsmedel som inte kan köras de sista 5--6 kilometerna därför
att de icke får det stöd av Unprofor som de har blivit lovade
och som vi har ställt krav på. Detta har, som  sagt, inträffat
ett antal gånger.
I detta sammanhang kan jag också nämna att man inom
FN-systemet satsar tio gånger så mycket på den militära delen
som på den humanitära delen i f.d. Jugoslavien.
När det gäller vår verksamhet i Sverige har vi fått mycket
positiva erfarenheter av det som vi har gjort i f.d. Jugoslavien
och också av det som vi har gjort vid andra katastroftillfällen.
Vi får erfarenheter som är mycket viktiga för vår organisation.
Mot bakgrund av de positiva erfarenheterna av att med hjälp av
brandmän transportera förnödenheter åtog vi oss i oktober att
också svara för ett omfattande husbyggnadsprojekt i f.d.
Jugoslavien. Det är nog det svåraste vi har gjort.
Projektet är finansierat av Sverige. Vi skall bygga ungefär
400 hus, huvuddelen i Srebrenica. Det har varit betydande
problem -- administrativa och vädermässiga. Vägarna går sönder.
Broar rasar. Krig pågår i området. Men hittills tycker vi att vi
har lyckats väl. Vi är, såvitt jag förstår, de enda som har
lyckats bygga hus inne i dessa områden. Hittills är 71
bostadshus, och ett antal s.k. servicehus, inne i Srebrenica
inflyttade. 24 hus håller man på att flytta in i. 147 hus är
under tak. Dessutom finns det 15 hus under tak i ett område som
heter Sokolac.
Jag tänker stanna vid detta och föreslår att Rune Dahlén, som
var chef för husprojektet tills alldeles nyligen, fortsätter att
säga några ord om det.
Arne Andersson: Tack Lennart Myhlback! Medan Rune Dahlén
går fram till talarstolen måste jag säga att den lyriska
beskrivningen av en brandmans egenskaper gör att jag undrar
varför det inte finns många brandmän i riksdagen. Det måste ju
vara en fördel. De fixar allt. Varsågod Rune Dahlén!
Rune Dahlén: Tack, herr ordförande! Jag har en karta här
som visar Bosnien. Räddningsverket fick på regeringens uppdrag
-- i ett beslut från den 30 september, som följdes av en
överenskommelse mellan Räddningsverket och flyktingkommissarien
-- i uppgift att utföra ett husbyggnadsprojekt. Det innebar att
vi skulle bygga hus i Srebrenica och i Sokolac och att vi skulle
reparera bostäder i Gorazde. Det skulle röra sig om provisoriska
bostäder, nödbostäder, för ca 10 000 personer.
Den organisation som finns i f.d. Jugoslavien framgår av den
bild som jag nu visar. Vi har en liten projektledning i Belgrad.
Vi har en transportstyrka med 13 fordon. Dessutom har vi en
styrka på vardera av de tre platserna: Srebrenica, Gorazde och
Sokolac. Den största styrkan befinner sig i Srebrenica och
består av 28 plus ca 130. Det innebär att vi har anställt lokal
arbetskraft. 130 bosnier arbetar i Srebrenica. Huvuddelen är
yrkesmän, t.ex. snickare, men det finns även tolkar.
Lennart Myhlback nämnde att vi har satt säkerhetsfrågorna högt
på dagordningen. Vi har haft ett ganska omfattande sambandsnät
mellan dessa orter och till Sverige. Vi har flera olika typer av
sambandsnät, så att vi dagligen har kunnat ha kontakt med de
styrkor och konvojer som har kört materiel och utrustning.
Jag skall visa några bilder från Srebrenica. Det har tidigare
sagts att Bosnien befinner sig i krig. Folk som bor i dessa
muslimska enklaver har det mycket svårt. De bor mycket trångt. I
tätorten Srebrenica fanns det ursprungligen ca 5 000 invånare.
Därav finns i dag 2 000 kvar. Dessutom finns det ungefär
20 000 flyktingar. Det säger sig självt att trångboddheten är
mycket stor. Det är ont om mat. Man är helt beroende av de
hjälpsändningar som UNHCR, dvs. flyktingkommissarien,
ombesörjer. Det finns ingen elektricitet. Sjukvården är mycket
begränsad. Det är ont om kläder. Det finns ingenting att göra;
arbetslösheten är stor. Folk driver omkring på gatorna.
Den bild jag nu visar ger en viss uppfattning om
bostadsstandarden. Man bor i källare eller i provisoriska
bostäder där man har tätat fönster och dörrar. Man samlar ved
för att ha det någorlunda varmt i bostäderna.
Det var fem småhusfabrikanter i Sverige som tillverkade
huselement för den här verksamheten. Materiel och utrustning
transporterades ner på järnväg från Sverige till Belgrad.
Därifrån kördes materiel och utrustning till de tre orterna för
uppförande på plats.
På grund av att Serbien är utsatt för ekonomiska sanktioner
blev projektstarten försenad ca 3--4 veckor. Första tåget kom
till Belgrad sista veckan i november. Första konvojen till
Srebrenica gick den 2 december. Därefter har konvojverksamheten
fortsatt fram till mitten av februari. Vi har kört ungefär 35
konvojer med utrustning och materiel. Då har vi, som Lennart
Myhlback sade, haft eskort av Unprofors förband. När det gäller
de eskorterande förbanden vill jag säga att vi har mycket goda
erfarenheter av de svenska förbanden i Tuzla. Vi byggde inte
där, men våra livsmedelskonvojer körde in utrustning och
förnödenheter.
Den första inflyttningen i dessa nybyggda hus ägde rum den 21
januari. Jag skall med några bilder visa hur dessa hus och
området ser ut.
Jag skall nu visa en situationsbild över uppförandet. Det
fanns ett arbetslag, bestående av någon svensk och ett antal
bosnier som arbetade. Det var vinter.
Dessa hus är till storleken 42 kvadratmeter och rymmer mellan
10 och 15 flyktingar. Materialet bestod av prefabricerade
huselement, som transporterades och uppfördes. Rekordet var att
uppföra ett hus på åtta timmar.
Jag visar här en översiktsbild över den dal som fågelvägen
ligger 4--5 kilometer sydväst om Srebrenica. Man ser en del av
de 140 hus som nu är uppförda.
Jag vill redovisa några erfarenheter för eventuella framtida
liknande projekt.
Den organisation som vi har haft på plats är i stort sett bra.
Vi har kunnat samverka med den övriga delen av Räddningsverkets
verksamhet, alltså livsmedelstransporterna, den
verkstadsorganisation vi har haft och den sambandscentral vi
upprättade.
Personalen har skött sig bra. Hälften av dem som vi avlöste
vid juletid förlängde sina kontrakt. I mitten av februari var
det också ungefär halva styrkan som förlängde sina kontrakt.
Jag har berört frågan om sambandet. Vi har haft ett väl
utvecklat sambandssystem och bra materiel med satellittelefax
till dessa platser, vilket varit ovärderligt.
Frågan om information till anhöriga i Sverige har berörts.
Räddningsverket har erbjudit professionell debriefing till den
personal som så önskar efter hemkomsten.
Vi har lagt stor vikt vid att ständigt ha aktuell information
om var personalen befinner sig, t.ex. om vilka som har varit ute
på konvojverksamhet och var de har befunnit sig. Anhöriga som
har sett svenska TV-program och blivit oroliga har kunnat få
besked om detta.
Det finns naturligtvis en hel del tekniska erfarenheter av
lastning, märkning osv. som jag inte tänker ta upp här. En sak
som vi har haft god erfaranhet av är att vi har anställt lokala
tolkar där nere. Många jugoslaver har arbetat i Sverige. Vi hade
turen att tre av de fyra tolkar vi anställde talade svenska och
hade bott i Sverige under ett antal år.
Sammanfattningsvis kan jag säga att det har varit en
intressant upplevelse. Verksamheten fortsätter nu. Efter ett
uppehåll i konvoj- och byggverksamheten under en vecka i
samband med ultimatumet har nu verksamheten kommit i gång igen.
Förra torsdagen transporterade man in både personal och materiel
för att fortsätta verksamheten.
5. Allmän utfrågning av samtliga kallade
Arne Andersson: Tack, Rune Dahlén. Vår tid börjar ebba ut.
Jag är glad över att kunna säga att budskapet inte har ebbat ut.
Det här var en mycket intressant komplettering till det andra.
Det gör den bild som utskottet har utbett sig om mer fulländad
än eljest.
Jag vill ändå inte säga att det inte finns tid för frågor. Det
var ju nu den stora frågestunden skulle äga rum. Men jag inser å
andra sidan att vi med hänsyn till att vi har bett våra gäster
att vara här fram till kl. 16 måste vara minst lika kortfattade
i våra frågor som tidigare.
Lars Sundin: Lennart Myhlback sade att man inte alltid har
fått det stöd som har utlovats. Har det enligt din mening
funnits rimliga skäl till att ni inte har fått det utlovade
stödet?
Lennart Myhlback: Det har inte alltid funnits skäl som vi
har förstått. Vi har t.ex. svårt att förstå att soldater inte
kan gå upp på morgonen. Det gäller inte den svenska bataljonen.
Vi jobbar tillsammans med ett stort antal länder.
Lars Sundin: Vem är det som inte har ställt upp på
morgonen?
Lennart Myhlback: Det vill jag inte säga här. Vi har
mycket goda erfarenheter av den svenska bataljonen.
Lars Sundin: Det är ändå intressant att veta vem det är
som inte ställer upp på morgonen. Det borde vi kunna få höra vid
en utfrågning i Sveriges riksdag. Vi är ändå samverkande med
dessa bataljoner.
Lennart Myhlback: Jag tror inte att det är lämpligt att
säga det här.
Arne Andersson: Jag tycker att du kan tala om det för Lars
Sundin sedan. Annars gissar vi, och då har du bidragit till
ofördelaktig ryktesspridning. Det vore inte bra.
Lennart Brunander: Min fråga gäller
försörjningssituationen i Bosnien och i f.d. Jugoslavien. Vi får
ganska många rapporter om att det finns svält och att människor
fryser. Av denna redovisning framgår att det ändå är ganska
stora mängder av mat och förnödenheter som har kunnat tas in.
Vilken är er bedömning av människornas egentliga situation just
nu?
Lennart Myhlback: De är naturligtvis i en mycket svår
situation. Men jag vill gärna peka på att det även på orter som
Srebrenica finns en lokal struktur som fortfarande fungerar. Det
finns en kommun och en borgmästare, och det finns något av en
socialförvaltning som svarar för utdelningen av de förnödenheter
som vi kör dit.
När vi genomför husbyggnadsprojektet diskuterar vi
sanitetsfrågor med t.ex. vatteningenjörer som finns på platsen.
Det är viktigt att peka på att samhället även i en sådan här
situation lever kvar i någon mening.
Rune Dahlén: Min erfarenhet är den, att hjälpsändningar av
mat och andra förnödenheter har fungerat relativt väl när det
gäller Srebrenica. När det däremot gäller Gorazde, som är en
större kommun med ca 65 000 invånare, har det vid flera
tillfällen varit ganska långa avbrott -- senast i slutet på
januari och i början på februari -- då man fått matbomba. Man
kom alltså inte in med sändningar. Då var läget ytterst prekärt
för många människor.
Alf Görsjö: I Tuzlaområdet finns det ungefär 800 000
människor, varav en tredjedel är flyktingar. Sedan vi kom dit
har aldrig mer än 25 % av det bedömda behovet för flyktingarna
kommit in. De har klarat sig ändå. De har levt på det som
höstskörden har givit. Men nu till våren, när förråden börjar ta
slut och det framför allt blir brist på utsäde, har de en ganska
svår period framför sig.
Lennart Brunander: Vad beror det faktum att vi inte kommer
fram på? Är det understödet som inte räcker till, eller är
kapaciteten för liten för att vi skall kunna nå fram med allt
det vi egentligen borde nå fram med?
Alf Görsjö: Vi har i och för sig kapacitet att ta in de
7 500 ton per månad som man behöver, men på grund av
stridshandlingar i centrala Bosnien kom ingen hjälp under stora
delar av november och december. På grund av blockad vid gränsen
mot Serbien -- en blockad som bosnienserberna svarade för -- kom
det mycket litet hjälp också dit.
Arne Andersson: Utan egentlig avsikt att runda av tror jag
ändå att jag är vid den punkt då det är lämpligt. Jag skulle
vilja göra det med en fråga till Michael Sahlin eller Lars-Åke
Nilsson. Tycker ni att ni vågar ge utskottet det lugnande
beskedet att den föreställning vi hade om uppgiftens karaktär
och svårighet, ställd mot den utbildning och den materiel vi
skickade med vårt folk till Bosnien, i allt väsentligt har
stämt? Vi har ju själva lyssnat och har också en viss egen
uppfattning.
Michael Sahlin: Det är klart att vi med några månaders
efterklokhet kan tänka många saker om hur vi borde har gjort i
tidiga skeden. Det har sagts vid andra tillfällen att vi
möjligen borde ha räknat mer än tidigare. Vi var då väldigt
låsta av ett oklart läge vad gällde själva beslutet om att
truppen skulle komma till.
Jag tycker att vi har gjort så gott vi har kunnat i olika steg
för att få så välutbildat folk som möjligt så välutrustat som
möjligt. Utfrågningen har inte givit mig någon annan bild.
Det ligger i sakens natur att situationen är ytterst prekär
och känslig. Utöver våra goda förberedelser hjälper också den
marginella turen till på ett fördelaktigt sätt så att något
mycket allvarligt inte händer. Situationen kommer naturligtvis
att se ganska annorlunda ut den dagen turen försvinner. Man
skall inte sticka under stol med att det är en svår situation
som skall hanteras. Det gäller att också då kunna säga att vi
likväl inte kunde ha agerat särskilt annorlunda vad gäller
förberedelserna, fastän vi vet att det är riskabelt.
Lars-Åke Nilsson: Till det Michael Sahlin har sagt vill
jag lägga att vi på senvåren 1993, då den svenska eller nordiska
insatsen började projekteras, ändå hade förhoppningar om
fredsavtal. De förhoppningarna har ju sedermera grusats. Vad vi
i realiteten har sett har varit en pågående fragmentarisering av
situationen i f.d. Jugoslavien -- en libanonisering, om man så
vill -- som har fortsatt egentligen fram till attacken mot
marknadsplatsen i Sarajevo den 5 februari. Därefter har det i
bästa fall vänt.
Det är alldeles klart att förutsättningarna för den nordiska
insatsen har varit långt svårare än vad vi hade skäl att förutse
på senvåren i fjol. Vi såg en successiv försämring, men läget
har som sagt varit mer besvärligt än vad vi hade skäl att anta.
Vi visste att det skulle bli svårt, men det har blivit ännu
svårare.
Arne Andersson: Delar Alf Görsjö, som finns på plats där
nere, denna summerande uppfattning?
Alf Görsjö: Jag tycker att vi har gjort en nyttig insats.
Vi har  fått gott stöd av alla för att få fram bättre
förutsättningar. Det är en svår situation. Det finns nu goda
möjligheter att den kan bli betydligt bättre.
Sture Ericson: Vi har varit väldigt hänsynsfulla mot
framför allt Lars-Åke Nilsson och inte pressat på alltför mycket
när det gäller det som har hänt det senaste dygnet. Du sade att
det var NATO:s ultimatum som vände situationen. Om inte det hade
kommit hade kanske en avveckling av en del av de internationella
insatserna inletts. Den bromsades upp nu, men det förutsätter
såvitt jag begriper att man kan gå vidare och säkra Tuzla och en
del andra bosniska städer. Om man inte gör det är man väl snart
tillbaka till situationen just före NATO-ultimatumet. Hur
värderar ni detta? Nu har man skjutit ned serbiska flygplan. Är
det början på skjutandet?
Lars-Åke Nilsson: Om det kan man egentligen bara
spekulera, men jag delar din uppfattning. För att få en vändning
till det bättre måste man framför allt ta vara på det momentum
som har skapats sedan NATO-ultimatumet den 9 februari. Är det så
att den positiva trend vi har sett sedan dess har brutits i och
med dagens händelser? Då skulle jag säga att möjligheterna att
vi får en utveckling mot ett läge som egentligen är långt sämre
än det vi hade före den 5 februari inte är så små.
Man får naturligtvis också koppla utvecklingen under det
senaste  dygnet till de spekulationer man kan göra kring vad det
är som har framkallat dessa serbiska bombningar av en
ammunitionsfabrik utanför Sarajevo. Är det krafter på den
serbiska sidan som helt enkelt vill bryta den positiva
utvecklingen? Finns det någon länk mellan dessa krafter och den
interna utvecklingen i Moskva? Det är en fråga som man
åtminstone måste ställa sig rent spekulativt.
Vi tror att serberna allmänt sett anser att de har uppnått
sina krigsmål. Hur kan det i det läget komma sig att man utlöste
denna attack, i medvetenhet om att den med betydande säkerhet
skulle framkalla en ripost från NATO? Den riposten kom ju också.
Risken för att man börjar en eskalationsspiral är naturligtvis
betydande. Om NATO inte hade utlöst riposten hade varje
trovärdighet i NATO-hotet naturligtvis gått förlorad.
Michael Sahlin: Vi talar om mycket allvariga scenarion. Om
den västliga och den ryska världens nuvarande anspänning när det
gäller att göra någonting åt situationen kommer på skam, kan
insatsen vändas i sin motsats. Det kan tänkas att diskussioner
om tillbakadragande uppstår i stället. Då kommer naturligtvis
också vårt folk så småningom i en besvärlig situation. Jag
utesluter inte att regeringen, sannolikt efter samråd, kan
tvingas ha mycket allvarliga överläggningar om vad man skall
göra i detta läge. Vi skall sannolikt inte vara de första som
lämnar området, men kanske inte heller nödvändigtvis de sista.
Men i den situationen är vi inte nu.
6. Avslutning
Arne Andersson: Föga överraskande slutar vår sammankomst i
dag med en dagsaktuell händelse. Det är väl motiverat. Jag
försökte redan inledningsvis säga att denna händelse klart ger
bilden av att vår utfrågning, som det så vackert heter, har
aktualitetens prägel. Det har sagts att det är ett mycket
allvarligt och mycket tungt uppdrag som vi försöker fullfölja i
den tradition Sverige har avseende FN-uppdrag -- låt vara att
detta uppdrag är annorlunda än de andra.
Jag ber att få tacka alla som har medverkat och på ett eller
annat sätt bidragit till att vi har fått ett bra utbyte. Jag
anser att utskottets förutsättningar att bedöma situationen har
förbättrats med denna utfrågning.
Med detta tackar jag för i dag.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1
Propositionen 6
Förslaget 9
Motionerna 9
Utskottet 18
Säkerhets- och försvarspolitiken 18
Ekonomiska ramar m.m. 22
Totalförsvarets militära del 22
Totalförsvarets civila del 24
Övriga frågor 25
Försvarsutskottets uppföljning 26
Uppföljningsarbetet 26
Genomförande av 1992 års försvarsbeslut 27
Organisationsfrågor 29
Några principfrågor om grundorganisationsförändringar 30
Lekmannainflytande i Försvarsmakten--Försvarets
personalvårdsnämnd 34
Försvarets verkstäder 36
Försvarets materielförsörjning 37
Frivilligverksamhet 38
Delegationen för icke-militärt motstånd 40
Traditionsfrågor 42
Totalförsvarets militära del 43
Försvarsmakten -- indelning och övergripande mål 43
Regeringens resultatredovisning 44
Verksamhetsmål och resursfördelning för Försvarsmaktens
olika program budgetåret 1994/95 45
Operativa lednings- och underhållsförband 45
Fördelningsförband 45
Försvarsområdesförband 46
Armébrigadförband 48
Marina lednings- och underhållsförband 50
Marina flyg- och helikopterförband 51
Stridsfartygsförband 52
Kustförsvarsförband 53
Marinens ekonomiska situation 54
Flygvapnets lednings- och underhållsförband 55
JAS 39-förband 56
Övriga stridsflygförband 57
Transportflygförband 57
För krigsorganisationen gemensamma resurser 58
För grundorganisationen gemensamma resurser 59
Anslagsbehov för budgetåret 1994/95 60
Behov av beställningsbemyndiganden 62
Personal 63
Anställda 63
Värnpliktiga 64
Åtgärder för jämställdhet 69
Mobiliserings- och förplägnadsförband 71
Mark, anläggningar och lokaler 72
Vapenstölder och förvaring av vapen 73
Miljöfrågor 74
Sjuktransporter med helikopter 76
Försvarsindustri 77
Vissa lokaliseringsfrågor 81
Ersättning för kroppsskador 82
Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter 82
Totalförsvarets civila del 84
Vissa utgångspunkter för planeringen 84
Funktionen Civil ledning och samordning 85
Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst 88
Funktionen Psykologiskt försvar 95
Funktionen Försörjning med industrivaror 97
Funktioner tillhörande andra departement 98
Övrig verksamhet 98
Kustbevakningen 99
Försvarets forskningsanstalt m.m. 102
Försvarshögskolan 103
Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m. 103
Övriga anslag 107
Hemställan 108
Reservationer 118
1. Återtagningstid 118
2. Oberoende civil ubåtskommission 120
3. Säkerhetsskapande verksamhet 121
4. Försvarets personalvårdsnämnd 123
5. Särskild FN-styrka 124
6. Marinens ekonomiska situation 125
7. Anslag till Försvarsmakten 126
8. Utredning om de värnpliktigas sociala och
ekonomiska situation 127
Särskilda yttranden 127
1. Mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga 127
2. Alternativ verksamhet i Karslborg 128
Meningsyttring av suppleant 129
Bilaga 1 Översikt av utskottets behandling av
motionerna 132
Bilaga 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:269)
om Sveriges flagga 134
Bilaga 3 Offentlig utskottsutfrågning om svenska insatser i
Bosnien 135