Riksdagen beslutade i våras med anledning av förslag i
kompletteringspropositionen om den ekonomiska reglering som
skall göras år 1994 mellan staten och kommunsektorn med
anledning av vissa ändringar i skatte- och
transfereringssystemen. Beslutet förutsatte bl.a. att riksdagen
skulle godta förslaget om ändrad pensioneringstidpunkt.
Finansutskottet ställer sig i detta betänkande bakom regeringens
förslag i proposition 1993/94:29 att vissa ändringar görs av det
tidigare beslutet med anledning av att förslaget om ändrad
pensioneringstidpunkt inte ledde till något riksdagsbeslut.
I betänkandet avstyrker utskottet en motion från
Vänsterpartiet om att de kommuner som höjer den kommunala
utdebiteringen för år 1994 skall få samma reducering av de medel
som skall överföras till kommunerna och landstingen som de som
inte höjer skattesatsen.
I betänkandet tillstyrks vidare att vissa justeringar skall
göras i den slutavräkning av skattemedel för kommuner och
landsting som avser år 1992 och enligt det förutvarande
regelsystemet skall betalas ut år 1994. Justeringen motsvarar
dels de ökade utbetalningar för staten som följer av att
utbetalningssystemet lagts om, dels de minskade statsinkomster
som för år 1994 följer av att avräkningsskatten slopades fr.o.m.
år 1993. Justeringen görs med ett kollektivt avdrag för
kommunerna och ett individuellt avdrag för landstingen. Vidare
tillstyrks att vissa korrigeringar skall göras i den tidigare
beslutade ekonomiska regleringen till följd av äldrereformen.
Socialdemokraterna har fogat ett särskilt yttrande till
betänkandet.
Suppleanten från Vänsterpartiet i utskottet har avgivit en
meningsyttring till betänkandet där han tillstyrker
(v)-motionen.
Propositionen
I proposition 1993/94:29 föreslår regeringen
(Finansdepartementet) -- efter föredragning av statsrådet Anne
Wibble -- att riksdagen antar de i propositionen framlagda
förslagen till
1. lag om slutavräkning av kommunalskattemedel för år 1992,
2. lag om ändring i lagen (1993:778) med särskilda
bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1994.
Regeringens lagförslag återfinns i bilaga till
betänkandet.
Motionen
1993/94:Fi1 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1993:778) med särskilda bestämmelser om utbetalning av
skattemedel år 1994 enligt vad i motionen anförts.
Uppvaktning m.m.
Företrädare för Svenska Kommunförbundet har inför utskottet
redovisat sin syn på kommunernas ekonomi och i samband därmed
överlämnat ett antal skrivelser om vissa av de frågor som gäller
den ekonomiska regleringen mellan staten och kommunerna.
Utskottet
Ekonomiska regleringar år 1994 mellan staten och kommunsektorn
Riksdagen ställde sig vid behandlingen av
kompletteringspropositionen våren 1992 bakom att en s.k.
kommunal finansieringsprincip fortsättningsvis skulle tillämpas
i förhållandet mellan staten och kommunsektorn (1991/92:FiU29,
rskr. 345). Den innebär att om kommuner och landsting åläggs
nya uppgifter måste de ges möjlighet att finansiera dessa på
annat sätt än genom höjda skatter. På motsvarande sätt skulle --
om statsmakternas beslut innebar att verksamheten kunde bedrivas
billigare -- statsbidragen minskas. Principen har kommit att
tillämpas även på statliga åtgärder som inte direkt tar sikte på
den kommunala verksamheten men som ändå får direkta effekter för
kommunsektorn via skatte- och transfereringssystemen. Dessa
effekter regleras övergångsvis genom att kommunalskattemedlen
justeras med ett tillägg eller ett avdrag per invånare.
Riksdagen beslutade i våras i samband med behandlingen av
kompletteringspropositionen om en ekonomisk reglering för år
1994 mellan staten och kommunerna respektive landstingen till
följd av vissa ändringar i skatte- och transfereringssystemen
(1992/93:FiU29, rskr. 430). Beslutet innebar att
kommunalskattemedlen för inkomståret 1994 skall minskas med
771 kronor per invånare för kommuner, med 396 kronor per
invånare för landsting och med 1 167 kronor per invånare för
kommuner som inte ingår i ett landsting. De olika komponenterna
som ingår i den beslutade regleringen framgår av propositionen.
I våras föreslogs också att den ökning av det kommunala
skatteunderlaget som hänger samman med den av riksdagen tidigare
beslutade sänkningen av grundavdraget (1992/93:FiU1, rskr. 134)
under år 1994, med avsteg från finansieringsprincipen, skulle få
behållas av de kommuner och landsting som har oförändrad eller
sänkt skattesats år 1994 jämfört med år 1993. Det motsvarar ca
4,2 miljarder kronor som annars skulle ha förts till staten
från kommunsektorn. Riksdagen godtog förslaget (1992/93:FiU29,
rskr. 430). Det innebär att de kommuner och landsting som höjer
utdebiteringen för år 1994 får vidkännas ett större avdrag per
invånare på kommunalskattemedlen. För kommuner tillkommer ett
avdrag på 294 kronor per invånare, för landsting 181 kronor per
invånare och för landstingsfria kommuner 475 kronor per
invånare.
Sedan regleringsbeloppen för år 1994 fastställts har vissa
förutsättningar för beslutet förändrats. Beräkningarna gjordes
utifrån förutsättningen att regeringens förslag om höjd
pensionsålder skulle antas av riksdagen. Så skedde emellertid
inte varför staten bör återreglera 48 miljoner kronor för år
1993 och 118 miljoner kronor för år 1994 till kommuner och
landsting. Förslag härom läggs i den nu aktuella propositionen.
Innebörden härav är att kommunalskattemedlen bör minskas med 760
kronor per invånare för kommuner, med 389 kronor per invånare
för landsting och med 1 149 kronor per invånare för kommuner
som inte ingår i landsting. För de kommuner eller landsting som
fastställt en högre skattesats för 1994 än för 1993 skall
minskningen vara 1 054 kronor, 571 kronor resp. 1 625 kronor
per invånare.
I motion Fi1 av Johan Lönnroth m.fl. (v) anförs att
reglerna innebär en bestraffning av de kommuner och landsting
som vill höja skatten. Enligt motionärerna krävs det
skattehöjningar för att behålla standarden inom äldreomsorg,
skola och barnomsorg. Motionärerna motsätter sig därför att
avdraget skall vara större för kommuner som höjer skatten.
Den fråga motionärerna tar upp behandlades av utskottet och
riksdagen i våras. Utskottet ansåg det angeläget att
statsmakterna, med hänsyn till behovet att begränsa den
offentliga konsumtionen, försökte bidra till att motverka
kommunala skattehöjningar. Den föreslagna metoden ansågs därför
vara väl avvägd. Utskottet konstaterade också att förslaget
innebar ett avsteg från finansieringsprincipen och att de
aktuella medlen enligt denna skulle ha förts från kommunsektorn
till staten. Riksdagen ställde sig bakom utskottets förslag och
avslog motionen. Utskottet ser inte något skäl för riksdagen att
nu ändra sitt ställningstagande. Motion Fi1 (v) avstyrks därför
av utskottet.
Slutavräkning av kommunalskattemedel för år 1992
I propositionen föreslås vidare att vissa justeringar skall
göras i den slutavräkning av skattemedel för kommuner och
landsting som avser år 1992 och enligt det förutvarande
regelsystemet skall betalas ut år 1994. Justeringen motsvarar
dels de ökade utbetalningar för staten som följer av att
utbetalningssystemet lagts om, dels de minskade statsinkomster
som för år 1994 följer av att avräkningsskatten slopades fr.o.m.
år 1993. Justeringen görs med ett kollektivt avdrag för
kommunerna och ett individuellt avdrag för landstingen. Systemet
med individuell avräkning för landsting tillämpas för första
gången år 1994 och har föreslagits av Landstingsförbundets
styrelse. I propositionen föreslås vidare att vissa
korrigeringar skall göras i den tidigare beslutade ekonomiska
regleringen till följd av äldrereformen.
Förslagen avseende slutavräkningen av kommunalskattemedel för
år 1992 föranleder inte någon erinran från utskottets sida.
I likhet med vad företrädare för Svenska Kommunförbundet
framfört till utskottet anser utskottet att en enkel och
permanent reglering av de ekonomiska mellanhavandena mellan
staten och kommunsektorn bör eftersträvas. Det är viktigt att
skapa klarhet och säkerhet för såväl staten som kommunsektorn om
de ekonomiska förutsättningarna för verksamheten. Osäkerheten om
vad den s.k. finansieringsprincipen innebär har med tiden blivit
betydande, och därför bör tolkningen och tillämpningen av
densamma klargöras bättre.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande de ekonomiska regleringarna år 1994 mellan
staten och kommunsektorn
att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Fi1 antar
regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:778) med
särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1994,
men. (v)
2. beträffande slutavräkningen av kommunalskattemedel för år
1992
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
slutavräkning av kommunalskattemedel för år 1992.
Stockholm den 9 november 1993
På finansutskottets vägnar
Per-Ola Eriksson
I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Bengt
Wittbom (m), Roland Sundgren (s), Lisbet Calner (s), Yvonne
Sandberg-Fries (s), Stefan Attefall (kds), Arne Kjörnsberg (s),
Roland Larsson (c), Lennart Hedquist (m), Alf Egnerfors (s),
Olle Schmidt (fp), Dan Eriksson i Stockholm (nyd), Karin Starrin
(c) och Jan Bergqvist (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Särskilt yttrande
Roland Sundgren, Lisbet Calner, Yvonne Sandberg-Fries, Arne
Kjörnsberg, Alf Egnerfors och Jan Bergqvist (alla s) anför:
Som vi tidigare framhållit kommer utrymmet för en expansion av
de kommunala utgifterna under lång tid framöver att vara starkt
begränsat. En effektiv användning av skattemedlen och andra
resurser är därför fortsättningsvis en nödvändighet i kommuner
och landsting. Stora krav kommer att ställas på omprövning och
rationalisering av verksamheten. Samtidigt ökar behoven av
kommunal service, inte minst inom områdena skola och
äldreomsorg.
Vi anser att riksdagens beslut våren 1992 om indragningar och
ett nytt statsbidragssystem på flera punkter var felaktigt.
Nedskärningarna har haft mycket negativa effekter på
samhällsekonomin och inneburit att för medborgarna angelägen
service inte har kunnat upprätthållas. Indragningarna har
inneburit att ett stort antal kommunanställda blivit arbetslösa.
Vi har också kritiserat bidragssystemets fördelningsnycklar och
dess inslag av godtycke.
Det råder nu en stor osäkerhet om vilka finansiella ramar som
skall gälla för kommunsektorn framöver. Svenska Kommunförbundet
har inför utskottet förklarat att de finansiella restriktioner
som ålagts den kommunala sektorn inte överensstämmer med de
uttalanden om "realt oförändrad kommunal konsumtion" som
regeringen tidigare gjort. Enligt förbundet är innebörden av de
finansiella restriktionerna att såväl den reala
resursförbrukningen som de relativa lönerna för den kommunala
personalen kommer att minska. Vi anser att det är angeläget att
snabbt skapa klarhet om dessa frågor så att kommunerna kan få
rimliga förutsättningar att uppfylla sina åtaganden mot
medborgarna.
Socialdemokraterna sade våren 1992 ja till principen om ett
nytt samlat statsbidrag till kommunerna men underkände den
fördelningsnyckel och därmed de övergångsregler som regeringen
då föreslog. Vi varnade för den neddragning av nödvändig och
önskvärd kommunal aktivitet som skulle bli följden av den
politik som föreslogs.
Mot denna bakgrund har vi inte ansett det som meningsfullt
eller ändamålsenligt att opponera oss mot de detaljförändringar
som nu föreslås inom ramen för det system som vi ogillar och ej
heller medverkat till att införa.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Johan Lönnroth (v) anför:
Det är i dag viktigare än någonsin att standarden på
äldreomsorg, skola och barnomsorg bibehålls. Bedömningar har
gjorts som pekar på att 60 000 jobb kommer att försvinna i
kommuner och landsting under de närmaste åren -- mitt under en
av de värsta lågkonjunkturer Sverige haft i modern tid. Det
måste förhindras. Enligt opinionsundersökningar föredrar en
majoritet av svenska folket skattehöjning före social
nedrustning. Det är därför absurt och innebär en grimma på det
kommunala självstyret att hålla inne en del av
kommunalskattemedlen för de kommuner som av olika skäl vill höja
skatten. Jag anser att riksdagen måste riva upp beslutet från i
våras att straffa kommuner som måste höja skatten.
Med hänvisning till vad jag här har redovisat anser jag att
utskottets hemställan under mom. 1 borde ha haft följande
lydelse:
1. beträffande de ekonomiska regleringarna år 1994 mellan
staten och kommunsektorn
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Fi1 antar
regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:778) med
särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1994 med
den ändringen att 2 § utgår och att efterföljande paragrafer
numreras om med hänsyn härtill,
Regeringens lagförslag
Bilaga
1 Förslag till lag om slutavräkning av kommunalskattemedel för
år 1992
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:778) med
särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1994