Finansutskottets betänkande
1993/94:FIU01

Inriktningen av den ekonomiska politiken (prop. 1993/94:25)


Innehåll

1993/94
FiU1

Sammanfattning

I detta betänkande tillstyrker utskottet regeringens förslag till riktlinjer
för den ekonomiska politiken. Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag
till indexreglering av vissa punktskatter.
Reservationer lämnas från Socialdemokraterna och Ny demokrati samt
meningsyttring från Vänsterpartiet.
Riktlinjer för den ekonomiska politiken
Den ekonomiska återhämtningen inom OECD-omådet går alltjämt trögt. Bland de
tre stora industriländerna är det endast Förenta staterna som uppvisar en
stabil ökning av produktionen medan Japans ekonomi i år stagnerar och Tyskland
är inne i en recession. Under de kommande två åren väntas produktionen åter
börja öka inom OECD-området men tillväxten blir svag särskilt i Europa. Ett
villkor för att Västeuropa skall komma ur den nuvarande recessionen är bl.a.
att en handelskonflikt mellan Förenta staterna och EG-länderna på grund av
oenighet i GATT-förhandlingarna kan undvikas. En fortsatt nedgång i räntorna i
Västeuropa är en avgörande förutsättning för att förväntningarna på en blygsam
tillväxt år 1994 i Västeuropa skall infrias.
För den svenska ekonomin gäller att botten i lågkonjunkturen nu bör ha
passerats. Under nästa år ökar enligt föreliggande prognos exporten,
industriproduktionen och industriinvesteringarna kraftigt. Tillväxten bedöms
uppgå till 2 % och fortsätta att öka till 3 % år 1995. En omsvängning till en
tillväxt som endast ligger någon procentenhet över den som rådde under andra
hälften av 1980-talet är emellertid inte tillräcklig för att åstadkomma en
förbättring på arbetsmarknaden. Arbetslösheten bedöms fortsätta att öka under
år 1994. Under år 1995 förbättras läget på arbetsmarknaden endast marginellt.
För att under de kommande åren åstadkomma en markant förbättring av läget på
arbetsmarknaden och förhindra att den nuvarande höga arbetslösheten skall bli
bestående krävs åtgärder som leder till ett växande näringsliv. Utskottet
understryker därför i betänkandet att inriktningen av den ekonomiska politiken
måste utformas på ett sådant sätt att sysselsättningen ökar i den privata
sektorn. Villkoren för privat företagande måste vara goda. Detta kräver en låg
inflation liksom goda villkor i övrigt för både befintliga och nya företag. Det
är mot denna bakgrund som utskottet ställer sig bakom den inriktning av den
ekonomiska politiken som föreslås i propositionen. De av regeringen föreslagna
åtgärderna inom skatteområdet avseende företagen och förändringarna inom
arbetsrättslagstiftningen har som syfte att underlätta en expansion i
näringslivet.
Reservationer lämnas av Socialdemokraterna och Ny demokrati. Meningsyttring
avges av Vänsterpartiet.
Indexering av vissa punktskatter
Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag att höja vissa
punktskatter år 1994 och att därefter utan riksdagens medverkan höja dem
årligen i en takt som motsvarar den allmänna prisuppgången det närmast
föregående året. Beslutet gäller t.o.m. år 1998. De skatter som berörs är
bensinskatten, dieseloljeskatten, allmänna energiskatten, koldioxidskatten,
dryckesskatten och tobaksskatten.
Socialdemokraterna godtar höjningarna av dryckes- och tobaksskatten men
avstyrker i reservationer att övriga punktskatter höjs år 1994. Däremot
accepteras principen om  indexuppräkning under efterföljande år.
Ny demokrati avstyrker i sina reservationer indexuppräkningen av
punktskatterna. För bensinskatten förordas en sänkning av skatten med 77
öre/liter.
Övriga frågor
I övrigt avstyrks ett antal socialdemokratiska motionsyrkanden om
internationellt samarbete för tillväxt och arbete, sänkt mervärdesskatt, ändrad
kapitalbeskattning, ändrade placeringsregler för AP-fonden och finansieringen
av sjukförsäkringen. Socialdemokraterna reserverar sig på alla punkter.
Även motionsyrkanden från Ny demokrati om sänkt tjänstemoms och byggmoms
avstyrks. Yrkandena vidhålls i reservationer från Ny demokrati.
Finansutskottet anser -- med anledning av en motion från Ny demokrati om
åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten -- att regeringen i
budgetpropositionen skall redovisa vilka åtgärder som bör genomföras för att
skyndsamt förstärka och förbättra samordningen av skattemyndigheternas och
polis- och åklagarmyndigheternas insatser. Detta bör som skatteutskottet
föreslår ges regeringen till känna. Regeringen förutsätts därvid ta hänsyn till
vad som anförs i de motioner som skatteutskottet åberopar i sitt yttrande.
Inledning
I detta betänkande behandlar finansutskottet
dels proposition 1993/94:25 om inriktningen av den ekonomiska politiken,
dels de med anledning av propositionen väckta motionerna
1993/94:Fi7 av John Andersson (-),
1993/94:Fi8 av Gudrun Schyman m.fl. (v),
1993/94:Fi9 av Karin Israelsson (c),
1993/94:Fi10 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkandena 1--8 och 11,
1993/94:Fi11 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd),
1993/94:Fi12 av Peter Kling (nyd) och
1993/94:Fi13 av Bo G Jenevall (nyd).
Regeringens lagförslag
Regeringens lagförslag återfinns i bilaga 1 till detta betänkande.
Yttranden från andra utskott
Finansutskottet har berett skatteutskottet, justitieutskottet och
socialförsäkringsutskottet tillfälle att avge yttrande över de förslag i
propositionen jämte motioner som rör resp. utskotts beredningsområde.
Skatteutskottets yttrande 1993/94:SkU1y återfinns i bilaga 2 till detta
betänkande. Övriga utskott har avstått från att yttra sig i ärendet.

Propositionens förslag

I proposition 25 föreslår regeringen (Finansdepartementet) -- efter
föredragning av statsråden Anne Wibble och Bo Lundgren --
dels att riksdagen godkänner riktlinjerna för den ekonomiska politiken
(avsnitt 6),
dels att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,
2. lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt,
3. lag om ändring i lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och an-
  vändning av vissa oljeprodukter,
4. lag om ändring i lagen (1990:582) om koldioxidskatt,
5. lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt,
6. lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt.

Motionsyrkandena

1993/94:Fi7 av John Andersson (-) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1961:372) om bensinskatt,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1992:1438) om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en differentiering av
bensin- och dieseloljeskatten.
1993/94:Fi8 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till riktlinjer för den
ekonomiska politiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vad i motionen
anförts skall vara vägledande för den ekonomiska politikens allmänna
inriktning,
3. att riksdagen hos regeringen hemställer om ett samlat förslag till
sysselsättningsskapande åtgärder i form av sänkt matmoms, återställda nivåer i
ersättning åt arbetslösa, program för byggsektorn, en kommunakut, ny
utformning av generellt anställningsstöd samt energi- och miljörelaterade
skatter enligt vad i motionen anförts.
1993/94:Fi9 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett särskilt index för
dryckes- och tobaksskatten.
1993/94:Fi10 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår riktlinjerna för den ekonomiska politiken i
proposition 1993/94:25,
2. att riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken som
anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen och Riksbanksfullmäktige
till känna vad i motionen anförts om penningpolitiken,
4. att riksdagen i vad avser höjning av uttaget av vissa punktskatter för år
1994 avslår regeringens förslag om andra skatter än tobaksskatten och
dryckesskatten,
5. att riksdagen beslutar ge AP-fonden en utökad ram på 10 miljarder kronor
för aktieplacering i små och medelstora företag,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sjukförsäkringen,
7. att riksdagen beslutar att mervärdesskatten under tiden den 1 mars
1994--den 31 december 1994 utgår med 20 % av beskattningsvärdet, dock med 7 %
av beskattningsvärdet för hotelltjänster och persontransporter samt 16 % på
restaurangtjänster och sådana livsmedel som i dag har en mervärdesskatt på 21
%,
8. att riksdagen beslutar att skattesatsen på fysiska personers och dödsbons
kapitalinkomster skall vara 30 % även efter 1994,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av att Sverige i internationella organ verkar
pådrivande i arbetet att få till stånd ett samarbete för tillväxt och arbete.
1993/94:Fi11 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på regeringens proposition 1993/94:25 antar i
motionen föreslagna riktlinjer för den ekonomiska politiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkning av tjänstemomsen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkning av byggmomsen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder mot den svarta sektorn,
5. att riksdagen avslår föreslagna indexeringsregler i lagar om allmän
energiskatt, om bensinskatt, om dieseloljeskatt och användning av vissa
oljeprodukter, om koldioxidskatt, om tobaksskatt och dryckesskatt,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att frågan om användningen av indexeringar utreds,
7. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar sänka
bensinskatten i enlighet med vad som förordas i motionen.
1993/94:Fi12 av Peter Kling (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att omedelbara åtgärder krävs
för att gynna utvecklingen av miljövänliga drivmedel.
1993/94:Fi13 av Bo G Jenevall (nyd) vari yrkas att riksdagen i enlighet med
vad i motionen anförts hos regeringen hemställer om förslag till åtgärder för
att öka efterfrågan inom byggbranschen.
Propositionen
Tre år av ekonomisk stagnation är nu på väg att brytas. En stabilisering av
den europeiska konjunkturen väntas inträffa före årsskiftet, men en tydligare
uppgång väntar inte förrän under nästa år. Allt fler tecken på en återhämtning
såväl för den internationella som den svenska ekonomin kan nu skönjas. Därmed
är också grunden lagd för en stark ekonomisk utveckling under andra hälften av
1990-talet. Vägen tillbaka till uthållig tillväxt, full sysselsättning och
sanerade statsfinanser är emellertid lång. I propositionen understryks att
ingen uppgift nu är viktigare än att snabbt skapa förutsättningar för fler jobb
i ett växande näringsliv.
Regeringens strategi bygger dels på att sanera statens finanser, dels på att
förbättra förutsättningarna för företagande. Båda dessa beståndsdelar ses som
avgörande för om vi skall få ner arbetslösheten och öka antalet jobb på den
ordinarie arbetsmarknaden.
Med saneringen av statsfinanserna skapas utrymme för räntesänkningar.
Hushållens skuldbörda minskar och investeringar som ger nya jobb uppmuntras. De
av regering och riksdag redan beslutade budgetförstärkningarna har bidragit
till att den korta räntan kunnat sjunka med 4 procentenheter sedan november
förra året. Nu måste dessa beslut ytterligare specificeras.
I propositionen anförs att en av de viktigaste förändringarna rör
arbetslöshetsförsäkringen. Den höga arbetslösheten orsakar ett snabbt stigande
underskott i Arbetsmarknadsfonden. Med det förslag om höjda egna avgifter som
regeringen senare kommer att förelägga riksdagen förstärks den fortsatta
finansieringen av stöd till dem som är arbetslösa. Arbetlöshetsförsäkringen
kommer med regeringens förslag att bli obligatorisk och således omfatta alla
som står till arbetsmarknadens förfogande.
Regeringen avser också att föreslå minskade subventioner till tandvård,
läkemedel, sjukvård och sjukresor. Ett förslag om reformerad
tandvårdsersättning kommer att läggas fram under hösten. Vidare föreslår
regeringen i nu föreliggande proposition en indexering av olika miljö- och
punktskatter, som på lång sikt beräknas ge en förstärkning av statsfinanserna
med ca 7,4 miljarder kronor.
På området företagandets villkor har redan mycket gjorts sedan
regeringsskiftet. Skatter på produktion och sysselsättning har sänkts.
Regeringen har lagt fram förslag om sänkt skatt för egenföretagarna, så att de
inte missgynnas jämfört med aktiebolagen. En kvittningsrätt införs för att
stimulera nyföretagare. Bolagsskatten sänks till 28 % och periodiseringsfonder
införs. Dessutom avskaffas dubbelbeskattningen på aktier för att förbättra
företagens försörjning med riskkapital. Sänkningen finansieras bl.a. inom ramen
för företagsbeskattningen.
För att bl.a. göra det lättare för företagen att nyanställa, ersätta
övertidsuttag med nya jobb och underlätta för de mindre företagen har
regeringen föreslagit förändringar i arbetsrätten. Nyanställningar underlättas
av att visstids- och provanställning förlängs till tolv månader. Den fackliga
vetorätten mot entreprenader slopas, stridsåtgärder mot enmans- eller
familjeföretag förbjuds. Arbetsgivare ges rätt att undanta två personer i varje
turordningskrets från turordningsreglerna vid uppsägning.
Fastän ekonomin alltjämt präglas av stora obalanser, så finns ljuspunkter.
Exporten ökar och industrins produktion och investeringar likaså. Hushåll och
företag ser något mer optimiskt på framtiden än de gjorde tidigare. Det finns
också ett exceptionellt stort bruk av övertid inom industrin, vilket brukar
föregå en konjunkturuppgång. Den övertid som tas ut motsvarar ca 50 000 jobb.
För att uppmuntra arbetsgivarna att snabbt omvandla övertiden i fler jobb och
förmå dem att tidigarelägga nyanställningar föreslås i propositionen ett
generellt anställningsstöd, GAS. Arbetsgivare som nyanställer får en sänkning
av arbetsgivaravgiften med 15 procentenheter för de nyanställda. Reglerna
gäller fram till utgången av år 1994.
Förhandlingarna om svenskt medlemskap i EG fortskrider planenligt med sikte
på inträde den 1 januari 1995. Med medlemskapet ökar Sveriges förmåga att dra
till sig investeringar och nya jobb.
Genom en fortsatt förtroendeskapande ekonomisk politik kan förutsättningar
skapas för en stabilisering av statsskulden och lägre räntor samtidigt som
kronan stärks. På detta vis minskar risken för en tudelning av ekonomin.
Ekonomin kan expandera utan att obalanser mellan olika sektorer förstärks.
Sammanfattningsvis framhålls i propositionen att saneringen av de offentliga
finanserna och bättre villkor för företagande lägger grunden för nya jobb i
Sverige. Nya jobb i näringslivet bidrar till att vi samtidigt löser våra två
största balansproblem: arbetslösheten och underskottet i de offentliga
finanserna.
Partimotionerna
Socialdemokraternas partimotion Fi10
I motion Fi10 (s) framhålls att massarbetslösheten nu är en realitet i
Sverige. Den totala arbetslösheten väntas nästa år uppgå till 15 %.
Långtidsarbetslösheten har stigit till 136 000 personer och har blivit vårt
lands största sociala problem. Regeringen har, menar motionärerna, förlorat
kontrollen över statsbudgetens utveckling. Mot denna bakgrund måste den
ekonomiska politiken läggas om. För att värna sysselsättning och välfärd måste
insatserna att få i gång tillväxten överordnas andra ambitioner och krav. En
prisstabilitet på god europeisk nivå är därvid ett viktigt medel för god
tillväxt.
Kortfristigt måste ekonomin stimuleras så att produktion och investeringar
kan öka i hela ekonomin. Motionärerna framhåller att riskerna är mindre att
stimulera ekonomin än risken att passivt se på hur allt fler blir arbetslösa
och hur utgiftskvoten fortsätter att öka.
På längre sikt måste de statsfinansiella obalanserna brytas.
Det måste ske genom ökad tillväxt och produktion, vilket den kortsiktiga
stimulansen skall bidra till. Därutöver måste de offentliga inkomsterna och
utgifterna långsiktigt anpassas så att Sverige inte fastnar i permanent stora
budgetunderskott och ständigt växande statsskuld.
Socialdemokraternas förslag till åtgärder
I det program som presenteras i motionen föreslås följande åtgärder:
Sänkt ränta
Penningpolitiken måste mobiliseras i kampen mot den ekonomiska
tillbakagången. Med stora överskott i bytesbalansen finns utrymme för en
djärvare penningpolitik och lägre räntor.
Stärk hushållens köpkraft
Kräftgången i den privata konsumtionen måste brytas genom olika
finanspolitiska stimulanser. I motionen förordas en tillfällig momssänkning med
5 procentenheter under nästa år. Motionärerna säger nej till höjd skatt på
arbete genom en försämring av grundavdraget. Vidare anser motionärerna att
indragningen från bostadssektorn bör rivas upp. Vissa punktskatter bör inte
höjas den 1 januari 1994. Ökade subventioner för sparandet genom det
individuella pensionssparandet bör inte genomföras. Det gäller även sänkningen
av avkastningsskatten på pensionssparandet. Kapitalinkomstskatten och värdet på
ränteavdragen bör förbli 30 %.
Stimulera investeringar
De senaste två årens kraftiga ras i investeringarna måste hejdas.
Näringslivet bör därför under år 1994 ges möjlighet att göra extra förmånliga
avskrivningar för maskiner. Ett ROT-program för lägenheter i flerfamiljshus bör
startas. Väginvesteringarna bör öka.
En ny näringspolitik
Enligt motionärerna måste nu staten aktivt understödja en utveckling av
näringar som har stor tillväxtpotential. Ett nationellt program för
kompetensutveckling bör antas av riksdagen. En särskild satsning bör genomföras
på de små och medelstora företagen och deras möjligheter att hävda sig på
Europamarknaden. Ett särskilt FoU-program behövs för dessa företag. De svenska
naturtillgångarna får inte säljas ut. Vattenfall får inte privatiseras.
En aktiv arbetsmarknadspolitik
Riksdagen måste under hösten fatta beslut om en handlingsplan för ökad
sysselsättning. Underhållsinvesteringar i vägnätet bör påskyndas. 20 000
ungdomar och 20 000 långtidsarbetslösa bör beviljas ett rekryteringsstöd i
näringslivet. Ytterligare 10 000 elever bör tas in vid högskolan under nästa
år. Uppsägningstiderna i kommunerna bör förlängas. I kommunerna anordas det
10 000 nya beredskapsarbeten.
Nej till försämrad arbetsrätt
Regeringens förslag till försämringar i arbetsrätten avvisas.
Stärk Arbetsmarknadsfonden
Finansieringen av Arbetsmarknadsfonden måste förstärkas nu genom att höja
egenavgiften i sjukförsäkringen i januari 1994 till 1,9 %. Detta frigör ett
utrymme motsvarande 6,1 miljarder kronor för år 1994. Arbetsgivaravgiften för
sjukförsäkringen kan därmed sänkas med 1,03 procentenheter och
arbetsmarknadsavgiften höjas med motsvarande tal. Dessutom vill motionärerna
höja statsskatten för höginkomsttagarna över brytpunkten med 5 % vilket
motsvarar ca 4 miljarder kronor. Denna inkomstförstärkning skall tillföras
Arbetsmarknadsfonden.
En långsiktig plan för sunda statsfinanser måste läggas fast. Huvuddrag i en
sådan plan är följande:
Minskad arbetslöshet leder till minskade underskott
Enhetliga ersättningsnivåer i socialförsäkringssystemet
Ny finansiering av sjukförsäkringen
Ny finansiering av a-kassan
Balans mellan skatt på arbete och kapital
Ett samlat program mot ekonomisk brottslighet och bättre skatteindrivning
Minskade utgifter för försvaret, jordbruksstödet, administrationen och
flyktingmottagandet
Nej till ökade statsutgifter, t.ex. vårdnadsbidrag
Bekämpa arbetslösheten i Europa
Arbetslösheten är sedan 15--20 år tillbaka det allvarligaste ekonomiska och
sociala problemet i Europa. Av de arbetslösa är andelen långtidsarbetslösa i
Europa nu 60--70 %, om man sätter gränsen vid sex månaders arbetslöshet.
Detta är ohållbart. Det är nödvändigt att nu formulera en ny ekonomisk
politik, som kan avvärja de ekonomiska, sociala och politiska hot som en
permanent arbetslöshet innebär. En sådan ny politik måste baseras på en
noggrann och korrekt analys av orsakerna till den europeiska
sysselsättningskrisen. I propositionen understryks att Sverige bör gå i spetsen
för en samlad Europastrategi för arbete och rättvis fördelning. Regeringen bör
därför ta initiativ i olika organ för en sådan politik.
Ny demokratis partimotion Fi11
I motion Fi11 (nyd) anförs att av propositionen framgår att Sveriges
grundläggande problem lämnas olösta. Svenska politiker fortsätter att ge
väljarna löften som de inte kan hålla. Sverige har nämligen problem av en
storleksordning som aldrig tidigare skådats. Den skuld som byggts upp har
sådana astronomiska proportioner att den endast kan betalas av kommande
släktled, barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Den galopperande statsskulden är
ett problem som hittills inte behandlats med vederbörligt allvar. Trots
världens högsta skatter kan svenska folket inom ett par år befinna sig i ett
läge där över hälften av statsskatten går åt till att täcka räntekostnader.
Det finns som motionärerna ser det tre förslag i riksdagen till lösning av
den ekonomiska krisen.
Socialdemokraternas, som är att snabbt återgå till den ordning och det
skattetryck som skapade århundradets kris i Sverige.
Regeringens, som är en något långsammare väg tillbaka till
högskattesamhället. En annan likhet med (s) är politikerstyrningen av
privatlivet och värnandet om den speciella politiska sektorn.
Ny demokratis, som är
a) att bromsa genom att skära i alla offentliga utgifter, utom de som
garanterar medborgarna till liv, hälsa och egendom,
b) att gasa genom att sänka skatterna och sänka välfärdens pris genom fri
konkurrens och privatiseringar.
Konkret innebär Ny demokratis motion följande.
Ny demokratis förslag till åtgärder
Sänkt bensinskatt
Bensinskatten gav netto 1,2 miljarder på 7 månader,
dvs. drygt 2 miljarder per år. Att ta bort den ger alltså
100>2 mdkr/år
Sänkt moms på tjänster och byggverksamhet
Tjänstemomsen är 17,3 miljarder. En sänkning från 25
till 12 % kostar, exkl. positiva, dynamiska effekter
100>8,5 mdkr/år
Byggmomsen för nästa år beräknas ha fallit ned till
8 miljarder. En sänkning till 12 % kostar alltså
100>4 mdkr/år
Egnahems-ROT
50 000 kr egnahems-ROT, dvs. deklarationsavdrag
för verifierad repararation, kostar netto ca 5 %, dvs.
2 500 kr per full reparation -- för låginkomsttagare.
30 % K-skatt ställs mot arbetsgivaravgifter, löneskatter
m.m. För höginkomsttagare (50 % marginalskatt)
blir nettot 11 000 kr per full reparation. Vid 400 000
reparationer à 50 000 kr skapas ca 30 000 jobb.
Effekten för stat och kommun blir ett minus på
100>0,5 mdkr
Direktavskrivningar för investeringar
Direktavskrivningar senarelägger bolagsskatten men
tidigarelägger investeringarna. Kostnad
100>5 mdkr/år
Utökning av exportgarantier
Exportkreditgarantier utökas med 10 miljarder vilket
antas kosta 15 %, dvs.
100>1,5 mdkr/år
S u m m a    k o s t n a d e r
100>21,5 mdkr/år
Finansering av de föreslagna åtgärderna
Organisations-, press- och partistöd via stat
och kommun är ca 15 miljarder per år.
25 % omedelbar nedskärning ger
100>3,75 mdkr/år
Behovsprövade barnbidrag (successiv sänkning
från
inkomster på 320 till 500 tkr per år) ger
100>3 mdkr/år
Slopade flerbarnstillägg ger
100>1,25 mdkr/år
Slopade subventioner för hemspråksundervisning ger ca
100>1 mdkr/år
Skärpt föräldraförsäkring ger
100>1,5 mdkr/år
U-hjälp dras temporärt ner till 0,5 % av BNI,
vilket ger
100>6,5 mdkr/år
Modernisering och rationalisering av flyktingpolitiken
måste rimligen ge minst 5 mdkr inom ca 2 år. Antag år 1
100>3 mdkr/år
S u m m a     i n t ä k t e r
100>20 mdkr/år
Moms på dagspress. Ta bort momsbefrielsen
för dagspressen
100>1,5 mdkr/år
Utöver här nämnda ökade intäkter för staten kommer
staten att få ytterligare budgetförstärkningar genom
Intäkter för staten genom minskad arbetslöshet. En
arbetslös person kostar samhället ca 200 tkr/år mer än
en arbetande person. 100 000 nya jobb betyder
alltså ca
100>20 mdkr/år
Åtgärder mot ekonomisk brottslighet.
Krigsförklaringen mot den svarta marknaden, den
ekonomiska brottsligheten och bidragsfusket som
snabbt borde ge
100>10-tals mdkr/år
Regeringen föreslår i propositionen indexeringsregler för allmän energiskatt,
bensinskatt, dieseloljeskatt, koldioxidskatt, tobaksskatt och dryckesskatt. Som
motionärerna ser det är detta ett sätt att höja skatten i framtiden utan att få
obehaglig uppmärksamhet. I motionen avvisas den föreslagna indexregleringen.
Ny demokrati föreslår i motionen att transfereringssystemen -- till största
delen socialförsäkringar -- samordnas och får samma golv (miniersättning) och
tak (maxersättning), samt däremellan en procentsats som, liksom golvet och
taket, fastställs en gång per år. Beräkningsgrunden för basbeloppet bör ändras.
Vad gäller arbetsmarknadspolitiken vill Ny demokrati göra långtgående
förändringar i arbetsrätten. Bl.a. bör enligt motionärerna LAS inte gälla för
företag med färre än 25 anställda. Förslaget i propositionen att införa ett
tillfälligt generellt anställningsstöd (GAS) avvisas i motionen.
Vänsterpartiets partimotion Fi8
I motion Fi8 (v) anförs att det allt överskuggande problemet i svensk ekonomi
i dag är arbetslösheten. Enligt regeringens egna gissningar kommer den öppna
arbetslösheten 1995 att ligga kvar på den för Sverige hittills okända nivån 8
%. Fyra år med en mycket hög arbetslöshetsnivå kommer då att ha gått. Vi vet av
erfarenhet från andra länder att vi får en stor grupp av främst unga människor
som inte känner sig behövda, som aldrig haft ett fast jobb och som har litet
hopp om att någonsin få ett. Målet att snabbt öka kapacitetsutnyttjandet i
ekonomin och därmed sänka arbetslösheten måste nu överordnas allt annat.
Vänsterpartiet anser att fler jobb måste skapas -- på kort sikt genom att
stimulera inhemsk efterfrågan. I motionen föreslås att matmomsen sänks till 15
%, att ersättningsnivåerna för arbetslösa återställs, att ett program för att
stimulera byggsektorn tas fram samt att ett program för att stödja ekonomiskt
trängda kommuner upprättas.
På längre sikt måste en återgång till den fulla sysselsättningen åstadkommas
längs tre olika huvudvägar:
genom att omfördela arbetstiden,
genom att ställa om produktions- och konsumtionsmönstret i en ekologiskt
hållbar riktning,
genom förbättrad kommunal service.
I motionen understryks att svenska folket inte i genomsnitt lever över sina
tillgångar. Tvärtom produceras i år mer än vad som förbrukas av varor och
tjänster. Problemet är i stället att produktionsresultatet är orättvist
fördelat. Allt fler lever nära gränsen för personlig konkurs, samtidigt som
allt fler blir mycket rika. Det privata sparandeöverskottet blir i år ungefär
lika stort som det offentliga sparandeunderskottet. I grunden handlar det
således om en fördelningsfråga: pengar bör flyttas från passivt sparande till
att bli investeringar och effektiv efterfrågan på hemmamarknaden. Det kan
genomföras genom
höjd skatt för dem som tjänar mer än 200 000 kr om året,
sänkt matmoms till 15 %.
I motionen krävs att ersättningsnivåerna för arbetslösa snarast bör
återställas till de nivåer som gällde före de nu genomförda sänkningarna.
Vänsterpartiet har sedan lång tid tillbaka hävdat att den skattereform som
genomfördes 1990 och 1991 var orättvis och gav stora skattesänkningar för
höginkomsttagare. Det är därför, enligt motionärerna, dags att riva upp
reformen nu, inte för att gå tillbaka till 1980-talets skattesystem, utan för
att återställa progressiviteten i skatteskalan till en rimlig nivå.
Konkret föreslår motionärerna en höjd statsskatt -- 5 % ökad skatt på
inkomster mellan ca 200 000 och 250 000 kr om året och 10 % skattehöjning för
inkomster därutöver. Dessutom bör grundavdraget för höginkomsttagare slopas.
Det är motionärernas uppfattning att regeringen överdriver faran av ökad
inflation. Det är nu möjligt, menar man, att föra en mer aktivt räntesänkande
politik än den som regering och riksbank bedriver. Staten bör bl.a. mer aktivt
använda sitt ägande i banksystemet för att minska gapet mellan utlåne- och
inlåneräntor.
Vänsterpartiet har inga invändningar mot de i propositionen föreslagna
höjningarna av tobaks- och alkoholskatten, men anser att dessa skatter bör
kunna öka mer än inflationen.
Angående förslaget att höja vissa energiskatter framhåller motionärerna att
höjda skatter på hushållens konsumtion, vid en tidpunkt då arbetslöshetens
huvudorsak är en starkt fallande inhemsk efterfrågan, kan vara riskabelt som
isolerad åtgärd. Vänsterpartiet kan ändå godta dessa höjningar, om dessa ges en
riktig miljö- och fördelningsprofil och om de kombineras med åtgärder som
stimulerar sysselsättningen.
När det gäller bensinskatten har Vänsterpartiet sedan länge förordat en
differentiering.
Som en ljuspunkt i regeringens proposition ses i motionen förslaget att ge
ett stöd till företag som nyanställer. Regeringens förslag medför dock, menar
motionärerna, ett antal administrativa problem. Bland annat medger inte dagens
statistik en effektiv kontroll och dessutom innebär säsongsarbeten problem. För
att undvika detta vill Vänsterpartiet införa en minimitid om sex månader i
anställningstid för nyrekryterade i förslaget.
Sammanfattningsvis vill Vänsterpartiet att riksdagen ger regeringen i uppdrag
att återkomma med ett samlat förslag till sysselsättningsskapande åtgärder i
enlighet med vad som anförs i motionen. I samband med detta bör regeringen
också återkomma med förslag till energi- och miljörelaterade skatter.
I propositionen skriver regeringen att en bra barnomsorg, en skola med hög
kvalitet och en effektiv sjuk- och äldreomsorg främjar näringslivet.
Motionärerna konstaterar att detta är sant, men det kan inte förenas med det
ekonomiska utrymme som regeringen vill ge kommunerna. Ett absolut minimum är
att den kommunala konsumtionen ökar med 1 % både 1994 och 1995. Man bör anslå
5 miljarder kronor till en kommunakut i enlighet med tidigare förslag från
Vänsterpartiet.
I motionen understryks att statsskulden blivit förfärande stor. Den
överstiger nu 100 000 kr per invånare. Med Vänsterpartiets förslag till
inriktning av den ekonomiska politiken blir det offentliga underskottet i
finansiellt sparande ca 170 miljarder, dvs. ca 20 000 kr per invånare 1994.
Merparten av underskottet försvinner på sikt om vi kan återvända till full
sysselsättning och fullt kapacitetsutnyttjande. Resten av underskottet kan
klaras genom skattehöjningar och besparingar.
Som exempel på viktigare besparingar nämns i motionen
minskade militärutgifter,
minskad statlig administration,
sänkt tak i sjukersättningen m.m. som exempel på besparingar.

Utskottet

Internationell utveckling
Som anförs i propositionen är en bedömning av den svenska ekonomins
utveckling de närmast kommande åren avhängig av främst tre faktorer. För det
första styrkan och snabbheten i exportuppgången, för det andra utvecklingen av
den privata konsumtionen och för det tredje förtroendet i omvärlden för de
ekonomisk-politiska åtgärder som vidtas för att eliminera den offentliga
sektorns underskott. Styrkan och snabbheten i exportuppgången beror i sin tur
på hur näringslivet kan utnyttja de konkurrensfördelar som svensk ekonomi
erhållit genom deprecieringen av kronan och den mycket gynnsamma
produktivitetsutvecklingen. En avgörande faktor blir utvecklingen av den
internationella ekonomin.
Som framgår av Finansdepartementets bedömning av utvecklingen i OECD-området
(tabell 1) kännetecknas den internationella ekonomin av att de dominerande
OECD-länderna befinner sig i helt olika faser av konjunkturcykeln.
Återhämtningen i de anglosaxiska länderna fortsätter -- tillväxten väntas i år
enligt denna bedömning uppgå till nära 3 % i Förenta staterna och till 1,5 %
i Storbritannien -- samtidigt som recessionen i de kontinentaleuropeiska
länderna har tilltagit och Japans ekonomi stagnerar. I Tyskland minskar BNP i
år med 2,5 % och i Japan förväntas nolltillväxt. Den internationella
konjunkturen har sålunda försvagats i år, men väntas successivt förstärkas
under 1994 och 1995. En viss återhämtning sker då i Kontinentaleuropa och Japan
samtidigt som uppgången fortsätter i de anglosaxiska länderna. BNP-tillväxten i
OECD antas nu bli under 1 % år 1993, för att sedan gradvis öka till 2 % år
1994 och till knappt 3 % år 1995.
Bland de tre stora industriländerna är det endast Förenta staterna som
uppvisar en fortsatt ökning av den ekonomiska aktiviteten. I Japan däremot är
det ekonomiska läget bekymmersamt. För första gången på 20 år stagnerar nu den
japanska ekonomin.
Tabell 1. Internationell utveckling
Årlig procentuell förändring
___________________________________________________________________
1993           1994          1995
___________________________________________________________________
BNP
Förenta Staterna          2,8 (3,0)      3   (3,5)      3,5
Japan                       0 (0,5)      1,8 (3,0)      3
Tyskland*                -2,5 (-1,8)     0,3 (1,0)      1,3
Frankrike                -1   (0,3)      0,7 (2,0)      1,8
Storbritannien            1,5 (1,3)      2,5 (2,5)      2,8
Norden**                 -0,3 (0,5)      2,0 (2,0)      2,5
OECD Europa              -0,8 (0,0)      1,3 (1,8)      2,0
OECD Totalt               0,8 (1,3)      2,0 (2,8)      2,8
KPI
Förenta Staterna          3,0 (3,0)      3,5 (3,5)      4
Japan                     1,0 (1,5)      1,3 (2,0)      2
Tyskland*                 4,0 (3,8)      3,0 (3,0)      2,5
Frankrike                 2,8 (2,8)      2,0 (3,0)      2,0
Storbritannien            2,0 (3,8)      3,8 (4,0)      4,0
Norden**                  2,0 (2,5)      2,5 (2,5)      2,8
OECD Europa               3,3 (4,0)      3,3 (3,5)      3,5
OECD Totalt               3,0 (3,0)      3,5 (3,3)
Arbetslöshet
OECD Europa              11,5 (11,4)    12,0 (11,9)    12,3
OECD Totalt               8,5 (8,5)      8,5 (8,6)      8,5
___________________________________________________________________
Uppgifterna inom parentes anger motsvarande prognoser i kompletteringsprop.
1992/93:150.
*  Avser de västra delstaterna.
** Exkl. Sverige.
Nödvändigt för en positiv ekonomisk utveckling i Sverige under de närmast
kommande åren är att den recession som i dag präglar Europa upphör och ersätts
med en tillväxt som åtminstone motsvarar den som gällde under andra hälften av
1980-talet. En tillväxt på 2 % är emellertid inte tillräcklig för att hejda en
ökning av arbetslösheten i Västeuropa (jfr tabell 1).
En utveckling med en tillväxt som ligger klart över 2 % i Västeuropa
förutsätter dock en positiv utveckling i Tyskland. I Finansdepartementets
prognos förutses en fortsatt svag utveckling i västra Tyskland under återstoden
av 1993. En mycket långsam återhämtning kan inledas under loppet av 1994. Den
privata konsumtionen kommer att hållas tillbaka av fallande disponibelinkomster
till följd av de budgetförstärkande åtgärder som beslutats, en stigande
arbetslöshet och låga löneökningar. Budgetkonsolideringen sker dels via höjd
inkomstskatt och höjda indirekta skatter, dels via minskade transfereringar
till hushållen. Den försämrade konkurrenskraften till följd av stigande
enhetsarbetskostnader och den reala apprecieringen av D-marken verkar också i
kontraktiv riktning. Vidare tillkommer att det ännu inte finns några tecken på
en självbärande konjunkturuppgång i de östra delstaterna. De återhållande
effekterna motverkas till viss del av att penningpolitiken nu kan komma att
genomgå vissa lättnader. Bakom den prognos som redovisas i tabell 1 ligger
emellertid ett antagande om att betydande lättnader i penningpolitiken kommer
att äga rum. Med Bundesbanks starka orientering mot prisstabiliseringsmålet
blir det ett absolut krav för att lättnader i penningpolitiken skall kunna
genomföras att inflationen hålls tillbaka och utvecklas i den riktning som
anges i tabell 1.
Utskottet vill när det gäller här redovisade prognoser understryka att
osäkerheten i bedömningarna förefaller vara väsentligt större i denna
lågkonjunktur i jämförelse med motsvarande prognoser under 1970-talet och
1980-talet. Det framgår inte minst av de återkommande och kraftiga revideringar
som praktiskt taget samtliga etablerade konjunkturbedömare tvingats genomföra.
Så t.ex. förutsåg OECD i december 1992 en tillväxt för år 1993 på drygt 1 % i
det tidigare Västtyskland och i Japan på nära 2,5 %. I juni reviderades dessa
prognoser ned till --2 % resp. 1 %. Som framgår av tabell 1 måste även
OECD:s juniprognos nu ses som alltför optimistisk. Flera faktorer medverkar
till att det är svårt att få en bild av hur den internationella ekonomiska
utvecklingen ser ut i ett konjunkturperspektiv. I Europa var det främst
effekterna av återföreningen av de båda tyska staterna, sammanbrottet av
ERM-systemet, finanskrisen och den utdragna saneringen av hushållens och
företagens skulder som missbedömdes av konjunkturbedömarna.
När det gäller de nu föreliggande prognoserna framhålls i propositionen just
de osäkerhetsfaktorer som nämns ovan. Sålunda anförs i propositionen att
osäkerhetsmomenten i den internationella prognosen utgörs av den ökade
flexibilitet som de nya fluktuationsbanden inom ERM medför. Detta kan
underlätta en återhämtning i den europeiska konjunkturen, men det är osäkert i
vilken grad det ökade handlingsutrymmet kommer att utnyttjas. Vidare anförs att
det fortfarande råder osäkerhet om i vilken utsträckning företag och hushåll
hunnit anpassa sin skuldsättning till de nya förutsättningar som råder.
Bedömningarna bygger också på antagandet att hushållens sparande faller under
prognosperioden, trots att arbetslösheten stiger.  Anpassningen har i denna
konjunkturcykel haft stor påverkan på konsumtion och investeringar. De stora
budgetunderskotten i många europeiska länder innebär därtill osäkerhet om
utformningen av konsolideringsåtgärder under de närmaste åren. Osäkerheten
kvarstår även vad gäller GATT-förhandlingarna, där en överenskommelse
ännu inte har kunnat nås.
Ett villkor för att utvecklingen i Västeuropa inte skall bli sämre än vad som
här antagits är att en handelskonflikt mellan Förenta staterna och EG-länderna
på grund av oenighet i GATT-förhandlingarna kan undvikas. En avgörande
förutsättning för bedömningen av den internationella utvecklingen är att
räntorna i Västeuropa fortsätter att falla.
Tabell 2. Prognosförutsättningar
______________________________________________________________________
1992     1993     1994     1995
______________________________________________________________________
BNP-tillväxt i OECD                 1,6      0,8      2,1      2,8
Konsumentprisökning i OECD          3,0      2,7      3,0      3,5
Råoljepris (dollar per fat)        19,3     18,0     18,75    20,0
Dollarkurs (i kr.)                  5,82     7,73     8,02     8,02
Ecu-index*                        101,7    123,0    122,5    117,5
______________________________________________________________________
* ECU-index antas vara 125 den 31 december 1993, 120 den 31 december 1994
samt 115 den 31 december 1995.
Utvecklingen i Sverige
I den längsta och djupaste lågkonjunkturen under efterkrigstiden fortsätter
nedgången i den svenska bruttonationalprodukten också i år. Minskningen i år
har beräknats till nära 3 %. Den totala minskningen i BNP mellan åren 1990
och 1993 har varit 6 %. Den öppna arbetslösheten beräknas nu uppgå till drygt
8 %.
Tabell 3. Försörjningsbalans
_________________________________________________________________________
Mdkr           Procentuell volymförändring
________       ________________________________
1992           1993         1994         1995
_________________________________________________________________________
BNP                       1 436,5        -2,8 (-1,7)   1,9 (1,2)    2,9
Import                      375,9        -3,1 (-1,6)   2,7 (3,5)    5,5
Tillgång                  1 812,4        -2,9 (-1,7)   2,1 (1,9)    3,6
Privat konsumtion           772,3        -5,0 (-3,5)   0,0 (-0,2)   2,5
Offentlig konsumtion        401,0        -2,8 (-1,0)  -1,3 (-1,4)  -1,0
Stat                      116,9        -1,5 (-0,5)  -1,0 (-1,0)  -1,0
Kommuner                  284,1        -3,4 (-1,2)  -1,5 (-1,5)  -1,0
Bruttoinvesteringar         243,8       -11,6 (-8,9)  -8,6 (-5,7)   4,4
Lagerinvesteringar           -5,3        -0,4 (-0,2)   0,4 ( 0,4)   0,4
Export                      400,6         5,6 ( 4,7)  10,4 ( 9,0)   6,5
Användning                1 812,4        -2,9 (-1,7)   2,1 ( 1,9)   3,6
Inhemsk användning        1 411,8        -6,1 (-4,1)  -1,4 (-1,1)   2,2
_________________________________________________________________________
Uppgifterna inom parentes anger prognoserna i prop. 1992/93:150.
Som framgår av tabell 3 förutses i propositionen en vändning uppåt under år
1994. Tillväxten bedöms uppgå till 2 % och fortsätta att öka till 3 % år
1995. Omsvängningen till en tillväxt som ligger klart över den som rådde under
andra hälften av 1980-talet är emellertid inte tillräcklig för att åstadkomma
en förbättring på arbetsmarknaden. Arbetslösheten fortsätter att öka under år
1994, och under år 1995 förbättras läget på arbetsmarknaden endast marginellt
(jfr tabell 4).
Försörjningsbalansprognosen visar dock att recessionens botten nu bör ha
passerats. År 1994 ökar exporten, industriproduktionen och
industriinvesteringarna kraftigt.
Tabell 4. Nyckeltal
Årlig procentuell förändring
________________________________________________________________________
1992     1993     1994     1995
________________________________________________________________________
Timlön, kostnad                         3,6     3 1/4    3,5     4 1/4
KPI, dec-dec                            1,9     4,4      2,4     3,0
KPI, genomsnitt                         2,3     4,6      2,6     2,9
Disponibel inkomst                      3,1    -2,9      2,0     1,4
Sparkvot (nivå)                         8,1    10,1     11,4    10,4
Industriproduktion                     -3       1,5      9,0     6,0
Industriinvesteringar                 -15,3     2,0     11,0    17,0
Relativ enhetsarbetskostnad            -1,6   -26,3     -2,7     2,5
Arbetslöshet (nivå)                     5,3     8,0      8,4     7,9
Handelsbalans (mdkr)                   34,5    58,9     89,2   101,2
Bytesbalans (mdkr)                    -29,7     0,0     46,0    66,1
Bytesbalans (% av BNP)                 -2,1     0,0      3,1     4,3
________________________________________________________________________
Nyckelvariablerna i det utvecklingsscenario som beskrivs i
försörjningsbalansprognosen är utvecklingen av utrikeshandeln och
konsumtionsutvecklingen.
Exporten
Som framgått av föregående avsnitt om den internationella utvecklingen har
tillväxtprognoserna för Sveriges viktigaste handelspartners reviderats ned,
vilket innebär att marknadstillväxten för svensk export i år blir väsentligt
lägre än vad som tidigare antagits (jfr tabell 5). I
försörjningsbalansprognosen har emellertid exportprognosen reviderats upp  för
såväl år 1993 som för åren 1994 och 1995. Den gynnsamma konkurrenssituationen
för den svenska ekonomin (jfr tabell 4) har förstärkts ytterligare genom det
fortsatta fallet i kronkursen och den positiva produktivitetsutvecklingen i
industrin.
Tabell 5. Världsmarknadstillväxt, relativpris, marknadsandel och export av
bearbetade varor
Procentuell förändring
_____________________________________________________________________
1992       1993       1994      1995
_____________________________________________________________________
Marknadstillväxt             3,9        1,7        4,9       5,7
Realativpris                -0,7      -14,0       -1,9      -1,9
Exportvolym                 -0,5        7,6       13,2       7,4
Marknadsandel               -4,2        5,8        7,9       1,7
_____________________________________________________________________
Anm: Marknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av
bearbetade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som
mottagare av svensk export av bearbetade varor.
Den påtagliga förbättring av exportutsikterna som anges i den nu aktuella
bedömningen utgör den främsta förklaringen till att nedgången i den svenska
ekonomin nu väntas upphöra och att tillväxten åter tar fart. Exportuppgången
bör dra med sig industriinvesteringarna (jfr tabell 4). Statistiska
centralbyråns (SCB) senaste redovisning av industrins investeringsplaner stöder
denna bedömning.
Det kan nämnas att Finansdepartementets exportprognos för år 1994 klart
överstiger Konjunkturinstitutets bedömning från slutet av september. Som
framhålls i propositionen är det med tanke på svensk exports stora
konkurrensförbättring möjligt att även den prognos som här redovisats
underskattar exportmöjligheterna. Konkurrensförbättringen genom deprecieringen
kan sägas vara av samma storleksordning som den svenska industrin erhöll genom
devalveringarna åren 1981 och 1982. Men utgångspunkten för en snabb
exportuppgång är annorlunda. Den snabbt stigande arbetslösheten innebär att en
överflyttning av arbetskraft från den skyddade sektorn till den
konkurrensutsatta kan ske utan att 1980-talets problem med alltmer överhettad
och inflationsdrivande arbetsmarknad behöver återuppstå.
Den positiva utvecklingen av utrikeshandeln leder till att handelsbalansen
successivt förstärks. År 1995 beräknas överskottet överstiga 100 miljarder
kronor. Även bytesbalansen kommer åren 1994 och 1995 att uppvisa betydande
överskott.
Privat och offentlig konsumtion
I år beräknas den inhemska efterfrågan falla med drygt 6 %.
Den främsta förklaringen till denna utveckling är minskningen av den privata
konsumtionen men även att den offentliga konsumtionen har gått ned kraftigt.
Besparingar och rationaliseringar av den offentliga verksamheten har medfört
att den offentliga konsumtionen minskat i volym med drygt 3,5 % första halvåret
i år jämfört med motsvarande period förra året. Särskilt kraftig har nedgången
varit i den kommunala sektorn (4 %). Denna betydande nedgång förutsågs inte i
kompletteringspropositionen. Fortsatta besparingskrav både inom stat och kommun
förutses leda till att den offentliga konsumtionen kommer att minska under hela
prognosperioden, dock inte lika kraftigt som under de senaste tolv månaderna.
För helåret 1993 beräknas den kommunala konsumtionen gå ned med ca 3,5 % och
den statliga konsumtionen med 1,5 % år 1994 och 1 % år 1995.
Den privata konsumtionen minskade förra året trots en relativt kraftig
höjning av hushållens köpkraft. Ser man tillbaka ytterligare ett år steg
hushållens realt disponibla inkomster under åren 1991 och 1992 med sammanlagt 8
%, trots att sysselsättningen sjönk och arbetslösheten steg. Inkomstökningen
saknade således grund i den reala ekonomiska utvecklingen. Det var
huvudsakligen sänkta skatter och ökade transfereringar som låg bakom den
kraftiga inkomstökningen, vilket avspeglas i försämrade finanser för den
offentliga sektorn. Förklaringen till minskningen i konsumtionen är i stället
den exceptionellt stora höjningen av hushållens sparkvot. Av tabell 6 framgår
vilka faktorer som blir bestämmande för hur den privata konsumtionen kan tänkas
utvecklas fram t.o.m. år 1995.
Tabell 6. Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande
________________________________________________________________________
Mdkr           Procentuell förändring
___________    ________________________
1992           1992  1993   1994  1995
________________________________________________________________________
Löpande priser
Löner                            643,9           0,5  -2,6    3,0   5,0
Inkomstöverföringar
från offentlig sektor          346,9           9,5   7,7    4,6   2,3
Övriga inkomster, netto          134,9          10,1   6,1   10,9  14,0
Direkta skatter, avgifter m.m.   285,7           0,3   0,3    4,5   6,5
Disponibel inkomst               840,0           5,7   2,1    4,5   4,9
Privat konsumtion                772,3           0,6   0,3    2,5   6,1
Sparkvot, nivå i %                 8,1                 9,6   11,4  10,4
1985 års priser:
Disponibel inkomst                             3,1  -3,3    2,0   1,4
Privat konsumtion                             -1,9  -5,0    0,0   2,5
________________________________________________________________________
Sammantaget tyder utvecklingen på att merparten av hushållens finansiella
anpassning nu bör vara avslutad. Finansdepartementet gör den bedömningen att
sannolikheten för att hushållen skall drabbas av nya negativa överraskningar är
mindre än tidigare. Nedgången i den privata konsumtionen förväntas upphöra
nästa år. Konsumtionen förutsätts därefter successivt öka under
prognosperioden. Fallet i såväl detaljhandelns omsättning som försäljningen av
personbilar visar klara tecken på att ha avstannat. Hushållens förväntningar,
så som de mäts i SCB:s undersökning av hushållens inköpsplaner, har också
blivit allt ljusare under loppet av 1993. Det finns dock en betydande osäkerhet
i bedömningen. Konsumtionsuppgången antas komma till stånd trots att hushållen
sannolikt känner en fortsatt oro för att de dåliga offentliga finanserna kommer
att påverka den framtida utvecklingen av de disponibla inkomsterna negativt.
Läget på arbetsmarknaden
Situationen på arbetsmarknaden kommer enligt prognosen att fortsätta att
försämras under år 1994.  Trots omfattande satsningar på
arbetsmarknadspolitiska åtgärder väntas den öppna arbetslösheten i år uppgå
till drygt 8 % i genomsnitt. Under åren 1994 och 1995 tar produktionen
successivt fart, men en fortsatt hög produktivitetsutveckling i kombination med
en ökad medelarbetstid motverkar en snabb nedgång av arbetslösheten.
Utvecklingen på arbetsmarknaden följer denna gång inte det vanliga
konjunkturmönstret. Till skillnad från lågkonjunkturen vid 1980-talets början
då antalet sysselsatta inte anpassades till produktionsutvecklingen, s.k.
labour hoarding, drar företagen i dag ned sysselsättningen i takt med att
produktionen minskar. Under perioden januari--augusti i år har sysselsättningen
minskat med 243 000 personer, eller knappt 6 %, jämfört med samma period 1992.
Nedgången berör numera samtliga branscher. De antalsmässigt största
neddragningarna har skett inom industrin, privata tjänstesektorn och
kommunerna. Industrin är den sektor där personalinskränkningarna pågått längst.
Av SCB:s senaste redovisning av arbetsmarknadsläget framgår att antalet
arbetslösa i oktober uppgick till 363 000 personer, vilket är 116 000 personer
fler än ett år tidigare. Arbetslösheten är högre bland männen än bland
kvinnorna. Medan 10 % av männen i arbetskraften var arbetslösa i oktober var
motsvarande andel för kvinnorna 7 %. Värst drabbade är män i åldern 20--24 år,
vars arbetslöshetstal uppgick till nära 25 % i oktober. Antalet arbetslösa med
en sammanhängande arbetslöshetstid om minst sex månader, dvs.
långtidsarbetslösa, uppgick i oktober till 125 000. Det innebär att mer än en
tredjedel av alla arbetslösa är långtidsarbetslösa. Hälften av dessa är under
35 år.
SCB framhåller att läget på arbetsmarknaden är svårbedömt. Den ljusning i
sysselsättningen som kunde skönjas tidigare under hösten bekräftas inte av
SCB:s arbetskraftsundersökningar i oktober. Antalet sysselsatta minskade mellan
september och oktober med 40 000 personer. Å andra sidan har arbetslösheten
sjunkit långsamt under hösten. I oktober var antalet arbetslösa 8,5 % av
arbetskraften, vilket är i stort sett oförändrat jämfört med september.
Budgetutvecklingen
Av propositionens redovisning av budgetutvecklingen framgår att i den
reviderade finansplanen i april i år räknade regeringen med att underskottet i
statsbudgeten för budgetåret 1992/93 skulle bli 190,1 miljarder kronor och det
totala statliga lånebehovet 233,9 miljarder kronor. Det faktiska utfallet kan
nu beräknas till 187,5 resp. 208,4 miljarder kronor.
För budgetåret 1993/94 beräknades i juni underskottet i statsbudgeten till ca
206 miljarder kronor. Statens lånebehov beräknades våren 1993 till ca
255 miljarder kronor. Lånebehov och budgetsaldo beräknas nu till 268 resp.
211 miljarder kronor. Skillnaden beror i huvudsak på att utgifter för stöd
till Gota Bank, vilka tidigare antagits belasta budgetåret 1992/93, nu beräknas
falla på det innevarande budgetåret. Den svagare ekonomiska utvecklingen jämte
beslut om bl.a. fredsstyrkor ökar lånebehovet medan de lägre räntorna sänker
det.
Osäkerhetsfaktorer i bedömningarna av den svenska ekonomins utveckling
I den socialdemokratiska motionen Fi10 riktas kritik mot den
försörjningsbalansprognos som redovisas i propositionen. Inledningsvis
konstateras att man under åren 1992 och 1993 tvingats till osedvanligt kraftiga
nedrevideringar av prognoserna.
I avsnittet om den internationella utvecklingen angavs orsakerna till att
prognosen för den ekonomiska utvecklingen inom OECD-området successivt har
nedreviderats. Bland de faktorer som nämndes ha bidragit till osäkerheten i
bedömningarna var den våldsamma turbulensen på valutamarknaderna under förra
året och i år i samband med ERM-systemets sammanbrott, hushållens
skuldanpassning och de snabbt växande underskotten i finansieringen av den
offentliga sektorn. Sverige och Finland tillhör de länder som drabbades
särskilt hårt av dessa störningar. Riksbankens försök att försvara den fasta
växelkursen med höjningar av marginalräntan upp till 500 % är exempel på
åtgärder som inte kunde beaktas i de prognoser som redovisades under år 1992. I
anslutning till valutakrisen blev hushållen än mer medvetna om det stora och
växande budgetunderskottets betydelse för den egna ekonomin. Osäkerheten hos
hushållen om vilka åtgärder som kommer att vidtas för att minska
budgetunderskottet tillsammans med den pågående skuldsaneringen bidrar till att
det har varit och alltjämt är svårt att få ett grepp om hushållens förändrade
konsumtionsbeteende. Detta speglas i prognoserna av de successiva kraftiga
upprevideringarna av hushållens sparkvot.
I motion Fi10 (s) citeras en professor i nationalekonomi som lär ha beskrivit
regeringens konsumtionsprognos på följande sätt:
Prognosen tycks delvis bygga på ett cirkelresonemang: konsumtionen ska sluta
minska för att hushållens disponibla inkomster ökar, inkomsterna ökar för att
produktionen stiger och produktionen stiger för att konsumtionen slutar minska.
Bl.a. utifrån denna ytterst säregna uppfattning om hur Finansdepartementet
gör prognoser drar motionärerna slutsatsen att regeringen utformar sin
ekonomiska politik med utgångspunkt från en felaktig analys av hur ekonomin
fungerar.
Utskottet vill framhålla att den bedömning som innebär att fallet i den
privata konsumtionen skall bromsas under år 1994 och att den därefter åter
börjar öka år 1995 delas av Konjunkturinstitutet, bankekonomerna m.fl.
etablerade konjunkturbedömare.
Faktorer såsom minskad skuldsättning och ökad finansiell förmögenhet, låg
inflationstakt och sjunkande realräntor talar för en ökad
konsumtionsbenägenhet. Men osäkerheten är stor. I motsatt riktning verkar
framför allt osäkerheten bland hushållen om arbetslöshetssituationen och om
förändringar i socialförsäkringssystemet och andra bidragssystem. Det kan här
tilläggas att förändringarna i hushållens sammanlagda reala disponibla
inkomster inte har bidragit till att förklara den betydande minskning som ägt
rum av den privata konsumtionen. Under perioden 1992 och 1993 har hushållen
sammanlagt, trots en kraftig nedgång i BNP, erhållit en väsentlig ökning av
sina reala inkomster.
Avslutningsvis bör här erinras om att en viktig förutsättning för den nu
aktuella försörjningsbalansprognosen är att såväl de internationella som de
svenska räntorna fortsätter att gå ned. Ett annat antagande bakom prognosen är
att en appreciering av den svenska kronan kommer att äga rum.
Inriktningen av den ekonomiska politiken
Den extremt djupa recession som drabbat Sverige efter överhettningen på
1980-talet är på väg att brytas. Även om nu tecken kan skönjas på en
återhämtning av ekonomin är vägen tillbaka till uthållig tillväxt, full
sysselsättning och sanerade statsfinanser lång. Den allra viktigaste uppgiften
för den ekonomiska politiken är att nu snabbt vidta åtgärder för att skapa
arbete för fler i ett växande näringsliv.
I motion Fi10 (s) ges målet att skapa full sysselsättning högsta
prioritet. För att värna sysselsättning och välfärd måste insatser för att få i
gång tillväxten överordnas andra ambitioner och krav. En prisstabilitet på god
europeisk nivå är därvid ett viktigt medel för att uppnå en god tillväxt. Men
hotet mot en framtida inflation får inte, sägs det i motionen, styra den
ekonomiska politiken. En fortsatt utslagning av produktionskapacitet kan på
längre sikt öka inflationsbenägenheten i ekonomin. På kort sikt måste
efterfrågan stimuleras och långsiktigt måste de statsfinansiella obalanserna
brytas så att Sverige inte hamnar i en skuldfälla med galopperande
statsskuldsräntor.
De medel som enligt motion Fi10 (s) bör utnyttjas för en generell stimulans
av efterfrågan är en tidsbegränsad sänkning av mervärdesskatten och utökade
möjligheter till avskrivningar på maskininvesteringar under år 1994. Därtill
kommer att motionärerna motsätter sig åtgärder som minskar hushållens
konsumtionsbenägenhet. Här nämns en försämring av grundavdraget, indragningar
från bostadssektorn och en ökning av sparsubventionerna. Motionärerna
framhåller att också penningpolitiken måste mobiliseras mot den ekonomiska
tillbakagången. En räntesänkning är nödvändig. Någon inhemsk inflation att
bekämpa med en stram penningpolitik finns inte, menar motionärerna. Här angivna
generella åtgärder för att stimulera efterfrågan måste få samverka med olika
selektiva åtgärder. Det gäller bl.a. åtgärder inom det arbetsmarknadspolitiska
området. I motion Fi10 (s) stöds principen om ett anställningsstöd (GAS) men
med en annan utformning än den som redovisas i propositionen. Vidare ställs
krav på en aktiv näringspolitik och att ett ROT-program upprättas för
flerfamiljshus och kommunernas vägnät. Dessa åtgärder skulle sammantaget enligt
motionärerna innebära att tillväxten år 1994 fördubblas i jämförelse med
regeringens prognos samtidigt som arbetslösheten skulle gå ned med
2 procentenheter.
Utöver den positiva effekt som en nedgång i arbetslösheten får på
statsfinanserna vill motionärerna, bl.a. genom en  reformering av
socialförsäkringssystemet och lägre utgifter för försvaret, jordbruket och
flyktingmottagandet, minska utgifterna i statsbudgeten. Med undantag för
tobaks- och alkoholskatten avvisas förslaget till höjningar av vissa
punktskatter.
Utskottet vill med anledning av motion Fi10 (s) anföra följande.
Av avsnittet om den svenska ekonomins utveckling framgår att en ekonomisk
återhämtning nu kan skönjas. Det mest oroande inslaget i de redovisade
prognoserna är emellertid att arbetsmarknaden reagerar trögt på de tecken på en
uppgång som nu kommer från olika sektorer av ekonomin. Orderingången ökar och
då inte endast bara till exportindustrin utan också från hemmamarknaden.
Industriproduktionen stiger och antalet lediga platser blir fler samtidigt som
konkurserna nu påtagligt minskar. För att under de kommande åren åstadkomma en
markant förbättring av läget på arbetsmarknaden och därigenom förhindra att den
nuvarande höga arbetslösheten förvandlas till en helt oacceptabel ökning av
långtidsarbetslösheten krävs åtgärder som leder till ett växande näringsliv.
I propositionen framhålls betydelsen av att sysselsättningsökningen skall ske
i den privata sektorn. Utskottet vill därför understryka att det är nödvändigt
att inriktningen av den ekonomiska politiken utformas på ett sådant sätt att
detta också blir fallet. En nödvändig förutsättning för att sysselsättningen
skall öka i den privata sektorn är dock goda villkor för privat företagande.
Utskottet anser därför att det är oroande att Socialdemokraterna, som tidigare
klart har understrukit vikten av att stabilisera prisnivån, inte längre ger
prisstabiliseringsmålet hög prioritet. I det inledande avsnittet i motion
Fi10 (s) anges en föga förpliktande inriktning av inflationsbekämpningen. "En
prisstabilitet på god europeisk nivå är därvid ett viktigt medel för god
tillväxt", heter det i motionen. Längre fram i motionen framhålls att "någon
inhemsk inflation att bekämpa med en stram penningpolitik finns således inte.
Därmed ökar handlingsfriheten i penningpolitiken".
Utskottet delar inte denna syn på inflationen som framförs i motionen. Som
anförs i propositionen krävs, för att näringslivet skall växa, en trovärdig låg
inflation liksom goda villkor i övrigt för både befintliga och nya företag.
Produktionen inom industrin har ökat med ca 13 % sedan årsskiftet och exporten
med ca 6 % sedan bottennivån andra kvartalet 1992. Det gynnsamma kostnadsläget
gör det möjligt för svenska företag att öka produktionen och ta marknadsandelar
både på export- och hemmamarknaderna. Utskottet vill understryka att denna
utveckling inte får omintetgöras genom att inflationsförväntningarna återigen
tillåts att växa sig starka.
I motion Fi10 (s) ställs krav på att stimulera inhemsk efterfrågan genom
åtgärder som i betydande grad försvagar statsbudgetens inkomster. Samtidigt
avvisas den inkomstförstärkning av budgeten genom höjning av vissa punktskatter
år 1994 som föreslås i propositionen.
Sådana ställningstaganden bör inte, som utskottet ser det, utgöra
huvudinriktningen av den politik som nu skall föra Sverige ur krisen. Den
efterfrågestimulerande politik som de socialdemokratiska regeringarna förde i
mitten av 1970-talet och under 1980-talet gav kortsiktigt positiva effekter på
arbetsmarknaden men fick som resultat, via överhettning på arbetsmarknaden och
hög inflation, att den svenska industrins konkurrenskraft kontinuerligt
försämrades. Följden blev att industrisektorn inte kunde expandera på samma
sätt som övriga sektorer i ekonomin och att bytesbalansen visade stora och
växande underskott. På litet längre sikt visade det sig att en sådan utveckling
var ohållbar. Slutresultatet av inflationspolitiken blev en förfärande hög
arbetslöshet.
Den utveckling som Sverige genomgick under 1980-talet får inte upprepas. Den
ekonomiska politiken måste därför utformas så att industrisektorn och hela
näringslivet växer och att dessa delar av den svenska ekonomin tillåts ta en
växande andel av de samlade resurserna i anspråk. Tidsbegränsade generella
eller differentierade momssänkningar bör inte utnyttjas som kortsiktiga
konjunkturstimulanser. Den nu påbörjade återhämtningen måste vara exportledd
och kännetecknas av hög kapitalbildning. Tillväxten bör sålunda inte, som under
1980-talet, baseras på en lånefinansierad konsumtion. Detta innebär att det är
utbudsinriktade och inte efterfrågestimulerande åtgärder som nu behöver vidtas.
I motion Fi10 (s) och även i motion Fi11 (nyd) föreslås att företagen skall
få göra direktavskrivningar för investeringar. Enligt Socialdemokraterna bör
direktavskrivningar endast kunna göras under år 1994 och avse
maskininvesteringar.
Förslaget om direktavskrivningar skulle emellertid leda till att budgeten
utsätts för ytterligare påfrestningar med en minskning av skatteintäkterna av
storleksordningen 7--9 miljarder kronor. Enligt utskottets mening finns det
anledning att ifrågasätta i vilken utsträckning direktavskrivningar kan bidra
till ett tidigareläggande av investeringar. Redan planerade investeringar ges
samma skattekredit som eventuellt tillkommande investeringar. Gjorda
beräkningar tyder på att stimulanseffekten blir begränsad och att den
tidigarelagda investeringsvolymen inte ens kommer att motsvara skattekrediten.
Den räntehöjning som kan bli följden av en temporär ökning av
budgetunderskottet kan medföra att investeringsbenägenheten minskar. Det finns
också anledning att befara att sysselsättningsökningen skulle bli begränsad
eftersom maskininvesteringar har ett mycket stort importinnehåll. Som utskottet
ser det bör det av regeringen föreslagna generella anställningsstödet vara en
bättre åtgärd för att under år 1994 förbättra läget på arbetsmarknaden.
Vad gäller penningpolitikens utformning anförs i motion Fi10 (s) att det är
angeläget att den pågående räntenedgången kan fortsätta och att detta kan ske i
snabbare takt än hittills. Det finns inte någon inhemsk inflation att bekämpa
samtidigt som ett växande bytesbalansöverskott bör utnyttjas till att föra en
djärvare penningpolitik.
Utskottet har tidigare i betänkandet redogjort för varför, i motsats till vad
motionärerna hävdar, prisstabilisering även i nuvarande konjunkturläge måste
vara ett centralt mål för den ekonomiska politiken.
När det gäller ränteutvecklingen har en omfattande nedgång av de svenska
räntorna ägt rum sedan den svenska kronan tilläts flyta den 19 november 1992.
Sedan årsskiftet har räntan på sexmånaders statsskuldväxlar fallit med drygt
2 procentenheter och den tioåriga statsobligationsräntan med nära 2,5
procentenheter. Riksbanken har sedan kronan tilläts flyta sänkt marginalräntan
från 12,5 % till 8 %. Riksbanken har följt en försiktig strategi med en
successiv sänkning av räntan som följts upp med noggranna avläsningar av
terminsräntor, långa räntor och växelkurs.
I motionen framhålls att en snabbare tillväxt är den viktigaste
förutsättningen för lägre räntor. Utskottet kan dela den uppfattningen om
motionärerna med "snabbare tillväxt" avser en återhämtning av ekonomin som inte
innebär att inflationsförväntningarna åter snabbt växer sig starka. Den i
motion Fi10 (s) valda inriktningen av den ekonomiska politiken uppfyller
emellertid inte det senare villkoret. Utskottet vill i detta sammanhang också
erinra om att den svenska ränteutvecklingen är starkt beroende av vad som
händer i vår omvärld. Av utskottets redovisning av prognoserna för den
ekonomiska utvecklingen t.o.m. år 1995 framgår att en viktig förutsättning i
prognosarbetet har varit ett antagande om en betydande räntenedgång i bl.a.
Tyskland.
Utskottet konstaterar att principerna bakom förslaget om ett tidsbegränsat
generellt anställningsstöd (GAS) godtas i motion Fi10 (s). Förslaget är under
beredning i arbetsmarknadsutskottet.
Motionärerna motsätter sig en reformering av arbetsrätten. Utskottet delar
emellertid den uppfattning som förs fram i propositionen att de delar av
regelverket inom arbetsrätten som utgör hinder för en ökad sysselsättning måste
ändras. En sådan ändring är inte minst viktig för att nedbringa den oroande
mycket höga ungdomsarbetslösheten.
I motion Fi10 (s) presenteras en bedömning av effekterna på ekonomin av de
åtgärder som föreslås i motionen. De föreslagna åtgärderna väntas få, som
utskottet ser det, anmärkningsvärda positiva effekter. Genom främst den
föreslagna momssänkningen med 5 procentenheter skall den privata konsumtionen
öka med 3,2 % år 1994, vilket kan jämföras med regeringens bedömning att den
privata konsumtionen blir oförändrad vid nuvarande momsnivå.
Bruttoinvesteringarna förutses falla med 1,5 % i jämförelse med regeringens
prognos på 8,6 %. Det innebär att industriinvesteringarna bl.a. genom
förslaget om direktavskrivningar skulle öka med nära 20 % i stället för de
drygt 10 % som anges i propositionen. Arbetslösheten antas omedelbart vända
nedåt och bli 2 procentenheter lägre än vad som förutses i propositionen.
Den bakomliggande analysen till motionens försörjningsbalansprognos redovisas
mycket knapphändigt. Uppenbarligen förutser motionärerna i denna bedömning att
hushållen ändrar sitt nuvarande konsumtionsbeteende och i betydande
utsträckning minskar sitt sparande, samtidigt som importläckaget när hushållen
ökar sin konsumtion blir begränsat. Den bedömning av den ekonomiska
utvecklingen som redovisas i motion Fi10 (s) är enligt utskottets mening föga
realistisk.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om orsakerna till att den privata
konsumtionen har fallit så kraftigt under de två senaste åren. Förklaringen är
inte en nedgång i hushållens köpkraft. Inkomsttillskottet utnyttjades i stället
till en sanering av hushållens skulder, som blev ett resultat av 1980-talets
överhettning, och även till ett ökat sparande.
Det finns en betydande risk att de åtgärder som nu föreslås i motion
Fi10 (s) endast kommer att leda till en begränsad ökning av den inhemska
efterfrågan. Större delen av efterfrågeökningen kan komma att riktas mot
import. Det gäller såväl konsumtions- som investeringsvaror. Slutresultatet kan
i stället bli en betydande ökning av budgetunderskottet som i sin tur leder
till att den nu påbörjade återhämtningen av ekonomin uteblir.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi10 (s) yrkandena 1, 2 och 3.
I likhet med Socialdemokraterna hävdar Vänsterpartiet i motion Fi8 (v)
att den inhemska efterfrågan måste stimuleras. Däremot skiljer man sig i vissa
avseenden åt när det gäller val av medel. I motion Fi8 (v) förordas sänkt
matmoms till 15 %, att ersättningsnivåerna för arbetslösa återställs, att
åtgärder för att stimulera byggsektorn genomförs och att i dag trängda kommuner
får stöd av staten. Motionärerna framhåller att dessa åtgärder är nödvändiga
för att vända den negativa utvecklingen på arbetsmarknaden. På längre sikt
krävs bl.a. en omfördelning av arbetstiden och en förbättrad kommunal service.
I övrigt ges hög prioritet åt de fördelningspolitiska frågorna. Det stora
budgetunderskottet innebär inte, sägs det i motionen, att vi lever över våra
tillgångar. Underskottet motsvaras av ett privat sparandeöverskott som måste
aktiveras till investeringar och effektiv efterfrågan på hemmamarknaden. För
att åstadkomma detta föreslås höjd skatt för dem som tjänar över 200 000 kr
och som nämnts en sänkning av matmomsen. Skattereformen måste rivas upp och
progressiviteten bör återställas i skattesystemet. Vänsterpartiet tillstyrker
GAS men kräver därutöver sex timmars arbetsdag.
I motion Fi8 (v) hävdas att merparten av budgetunderskottet försvinner om vi
återgår till full sysselsättning. Med en riktig fördelnings- och miljöprofil
kan motionärerna emellertid godkänna den föreslagna indexregleringen av vissa
punktskatter.
Enligt motionärerna överdriver regeringen inflationsfaran. En aktiv
räntesänkande politik förordas som innebär att staten använder sitt ägande i
banksystemet för att minska gapet mellan utlåne- och inlåneräntor.
Utskottets syn på Vänsterpartiets förslag till ekonomisk politik är följande.
I motion Fi8 (v) är tyngdpunkten i den föreslagna inriktningen av den
ekonomiska politiken på samma sätt som i motion Fi10 (s) lagd på
efterfrågestimulerande åtgärder. Även de aspekter motionärerna lägger på
inflationen och utformningen av penningpolitiken är desamma som i den
socialdemokratiska motionen. Den kritik som utskottet riktat mot
åtgärdsförslagen i Fi10 (s) är därför också till stor del giltig för motion
Fi8 (v).
Utskottet konstaterar att Vänsterpartiet i denna motion liksom i tidigare
motioner lägger stor vikt vid fördelningsfrågorna. Givetvis kan frågor som rör
fördelningen av våra sammanlagda inkomster vara viktiga frågor att analysera.
Men det helt överskuggande fördelningsproblemet är den höga arbetslösheten.
Därför måste de åtgärder som nu vidtas främst bidra till att öka tillväxten.
Det är utskottets uppfattning att den inriktning av politiken som
Vänsterpartiet förordar inte bidrar till en uthållig tillväxt. De flesta
analyser som gjorts av sambandet mellan tillväxt och sysselsättning visar att
tillväxten måste ligga väsentligt över den som rådde under 1980-talet. Om den
ekonomiska politiken inte lyckas åstadkomma detta är risken stor att
arbetslösheten permanentas på den helt oacceptabla nivå som råder i dag.
I motionen hävdas att "vi inte lever över våra tillgångar". Detta är riktigt
i den meningen att budgetunderskottet motsvaras av ett privat sparande inom
landet. Bytesbalansen visar i dag ett överskott och det kommer att öka kraftigt
åren framöver. Men samtidigt kommer ränteutgifterna att öka på grund av de
stora budgetunderskotten och successivt tränga ut andra verksamheter som annars
borde och kunde ha finansierats över statsbudgeten. Det är en betydande skuld
som vi för över på kommande generationer.
Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi8 (v) trots att utskottet med
tillfredsställelse kan konstatera att förslaget om indexreglering av vissa
punktskatter och införandet av tillfälligt anställningsstöd biträds i motionen.
I motion Fi11 (nyd) föreslås en blandning av efterfråge- och
utbudsstimulerande åtgärder. För att öka inhemsk efterfrågan föreslås en
sänkning av bensinskatten, en sänkning av tjänstemomsen och en sänkning av
byggmomsen. Byggandet bör därutöver stimuleras genom ett införande av ROT-stöd
till egnahemsägare. Investeringarna bör stimuleras genom att
direktavskrivningar tillåts. Exporten bör ges ytterligare stimulans genom att
exportgarantierna utökas med 10 miljarder kronor.
På besparingssidan föreslås en minskning av transfereringarna till hushållen
genom vissa neddragningar av barnbidragen och inom ramen för
föräldraförsäkringen. För att stärka budgeten upprepar Ny demokrati sina
tidigare besparingsförslag, såsom neddragningar av bl.a. u-hjälpen,
flyktingpolitiken och organisations-, press- och partistödet. I motionen
avvisas förslaget att indexreglera vissa punktskatter och ett tidsbegränsat
införande av GAS. Motionärerna anser även att det är viktigt att
arbetsmarknadslagstiftningen ändras på en mängd punkter. Bl.a. föreslås en
förlängning av provanställningstiden och en betydande liberalisering av
arbetsrätten.
Som utskottet ser det är den kritik, som utskottet tidigare i betänkandet har
riktat mot förslagen till efterfrågestimulerande åtgärder, synen på inflationen
och penningpolitiken, också giltig för de förslag som förs fram i motion
Fi11 (nyd).
Utöver förslagen om en differentierad sänkning av mervärdesskatten och
direktavskrivningar för investeringar vill Ny demokrati stimulera exportsektorn
genom en höjning av exportgarantierna med 10 miljarder kronor.
Enligt utskottets mening finns det i dag inte något skäl till ytterligare
stimulans av exporten. Den kraftiga deprecieringen av den svenska kronan som
inträffat sedan kronan började flyta -- kronan har deprecierats med drygt 20 %
mot ecu-korgen och med ca 25 % mot den amerikanska dollarn -- och den kraftiga
produktivitetsförbättringen har förbättrat förutsättningarna för exportsektorn
så mycket att en höjning nu av exportgarantierna inte kan motiveras.
När det gäller besparingsförslagen i motion Fi11 (nyd) överensstämmer dessa
i stort med de förslag som Ny demokrati förde fram i anslutning till förra
vårens kompletteringsproposition. De stora besparingarna hänförs till
organisations-, press- och partistödet, barnbidragen och allra främst
u-hjälpen. Utskottet kunde inte då ställa sig bakom dessa förslag och finner
inte anledning att nu ändra sitt ställningstagande. Avslagsmotiveringarna är
sålunda i dessa avseenden desamma som redovisades i utskottets betänkande
1992/93:FiU30.
Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att det åtgärdspaket som föreslås i
motion Fi11 (nyd) innebär en ökad budgetbelastning på drygt 20 miljarder
kronor. Som framgått av vad utskottet anfört kan utskottet inte godta vare sig
inriktningen eller finansieringen av de föreslagna åtgärderna. Utskottet
avstyrker därför motion Fi11 (nyd) yrkande 1.
Utskottet ser det som en central uppgift för den ekonomiska politiken att
förbättra företagandets villkor och därigenom påskynda ett genomförande av
företagens investeringsplaner. Det innebär att utskottet ställer sig bakom det
åtgärdsprogram som förordas i propositionen. Propositionens förslag till
inriktningen av den ekonomiska politiken kan sammanfattas på följande sätt.
Avgörande för en ökad tillväxt och därigenom en ökad sysselsättning i hela
landet är att saneringsprogrammet fullföljs.
För att underlätta utvecklingen av inte minst de mindre och medelstora
företagen föreslås betydande förändringar av skatterna. Enskilda näringsidkare
och delägare i handelsbolag får enligt förslagen förutsättningar som motsvarar
vad som gäller för aktiebolag.
Nyföretagande underlättas genom att den som vill bli företagare, men som
under den första osäkra tiden inte vill lämna sitt gamla jobb, under en
femårsperiod kan kvitta eventuella underskott mot tjänsteinkomsterna.
Dubbelbeskattningen på utdelning slopas och dubbelbeskattningen på innehållna
vinster lindras. Därigenom förbättras soliditeten, liksom förutsättningarna för
riskkapitalanskaffning.
Skattebelastningen för bolag sänks.
Förslagen som avses träda i kraft den 1 januari 1994 finansieras genom att
beskattningen av utlandstraktamenten likställs med beskattningen av inhemska
traktamenten och genom en höjning av arbetsgivaravgiften med 0,2
procentenheter.
Samtidigt som företagande och expansion underlättas genom skatteförändringar
måste hinder för sysselsättning undanröjas.
Möjligheten att anställa personal för viss tid vid tillfälliga höga
arbetsbelastningar förbättras. Tiden för tillfälliga anställningar och
provanställningar förlängs. Vid omstruktureringar på grund av arbetsbrist får
arbetsgivaren rätt att undanta två personer från turordningsreglerna. Dessa
åtgärder leder till att den långsiktiga kostnad som företaget tar på sig vid
nyanställning sänks, och därmed ökar benägenheten att anställa.
För att tidigarelägga den ökning av sysselsättningen som kommer att ske under
de närmaste åren införs ett särskilt, tidsbegränsat generellt anställningsstöd
(GAS).
Internationellt samarbete för tillväxt och arbete
I motion Fi10 (s) framhålls att utsikterna framöver tyder på att Europa
håller på att frysa fast i långtidsarbetslöshet. Detta är ohållbart. Det är
nödvändigt att nu formulera en ny ekonomisk politik som kan avvärja de
ekonomiska, sociala och politiska hot som en permanent arbetslöshet innebär. En
sådan ny politik måste baseras på en noggrann och korrekt analys av orsakerna
till den europeiska sysselsättningskrisen. Motionärerna vill att Sverige skall
gå i spetsen för en samlad Europastrategi för arbete och rättvis fördelning.
Därför bör regeringen ta initiativ i olika internationella organ för en sådan
politik.
Utskottet har självfallet samma uppfattning som motionärerna att Sverige
aktivt måste delta i Europasamarbetet för att bekämpa arbetslösheten.
Regeringen har också engagerat sig i detta arbete. I april 1993 hölls ett
första gemensamt möte mellan finans- och ekonomiministrarna i EG och EFTA. Det
förelåg betydande samstämmighet om att den höga arbetslösheten och den låga
tillväxten måste angripas inom ramen för en strategi, där sunda offentliga
finanser och låg inflation sätter ramar för åtgärder på kort sikt. Ett nytt
gemensamt ekonomi- och finansministermöte kommer att äga rum i december år
1993. Någon särskild uppmaning till regeringen att ta initiativ i ärendet
erfordras således inte.
Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi10 (s) yrkande 11.
Sänkt mervärdesskatt
Som redovisats tidigare i anslutning till behandlingen av inriktningen av den
ekonomiska politiken föreslår Socialdemokraterna i motion Fi10 att
mervärdesskatten skall sänkas generellt med 5 procentenheter under perioden
den 1 mars--den 31 december 1994. Syftet är att tillfälligt stimulera
efterfrågan. Motionärerna beräknar inkomstbortfallet för staten till följd
härav till 23,6 miljarder kronor. I samma syfte föreslås i motion Fi11
(nyd) att den s.k. tjänstemomsen och byggmomsen skall sänkas till 12 %. I en
motion Fi13 av Bo G Jenevall (nyd) föreslås att byggmomsen avskaffas
helt.
Skatteutskottet avstyrker motionsyrkandena i sitt yttrande (SkU1y) till
finansutskottet med hänvisning till de negativa samhällsekonomiska effekter som
förslagen kan befaras få. Företrädarna för Socialdemokraterna och Ny demokrati
tillstyrker i avvikande meningar sina respektive motioner.
Finansutskottet har i det föregående behandlat partiernas förslag till
inriktning av den ekonomiska politiken. Utskottet har i samband därmed avstyrkt
den inriktning av politiken som förordas i motionen från Socialdemokraterna
främst med hänvisning till de effekter som en sänkning av mervärdesskatten
skulle få. Likaså avstyrker utskottet förslaget till riktlinjer för den
ekonomiska politiken från Ny demokrati, där förslaget om sänkt tjänste- och
byggmoms utgör väsentliga inslag. Utskottet kan inte som framgått tidigare
acceptera de förslag till finansieringsåtgärder som läggs fram i motion Fi11
(nyd). Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna Fi10 (s) yrkande 7
och Fi11 (nyd) yrkandena 2 och 3. Utskottet anser att ett första krav för att
kunna pröva om en skatt bör sänkas eller avskaffas är att förslaget
finansieras. Motion Fi13 (nyd) bör därför avstyrkas.
Ändrad kapitalbeskattning
I motion Fi10 (s) anförs att skattereformens grundläggande principer
bör återupprättas, dvs. man bör eftersträva en likvärdig beskattning av arbete
och kapital. Skatten på kapitalinkomster bör därför vara 30 % även efter 1994.
Skatteutskottet upprepar i sitt yttrande vad utskottet tidigare anfört om
samma motionsyrkanden att skatteuttaget fortfarande är högt och att det medför
snedvridande effekter, särskilt som beskattningen drabbar alla slags nominellt
beräknade kapitalinkomster.
Finansutskottet delar nu liksom i maj 1993 skatteutskottets uppfattning
vad gäller kapitalbeskattningen. Finansutskottet ser således inte anledning att
tillstyrka motion Fi10 (s) yrkande 8.
AP-fondens placeringsrätt
Allmänna pensionsfonden (AP-fonden) bör enligt motion Fi10 (s) ges
rätt att placera ytterligare 10 miljarder kronor i aktier i små och medelstora
företag i syfte att underlätta deras kapitalförsörjning.
Finansutskottet avstyrkte så sent som i maj 1993 samma yrkande på inrådan av
näringsutskottet. Näringsutskottet intog vid sin behandling av samma yrkande
tidigare under våren 1993 en principiellt avvisande hållning och anförde att
statens roll bör vara att främja det enskilda företagandet genom att skapa
stabila spelregler. De bästa förutsättningarna för en väl fungerande ekonomi
uppnås genom ett enskilt ägt och decentraliserat näringsliv.
Finansutskottet ser inte att några skäl framförts som bör föranleda riksdagen
att ändra sitt tidigare ställningstagande. Motion Fi10 (s) yrkande 5 avstyrks
därför av utskottet.
Finansieringen av sjukförsäkringen
Socialdemokraterna diskuterar i sin motion Fi10 vissa grundläggande
principer för finansieringen av sjukförsäkringen, vilka man anser att riksdagen
som sin mening bör ge regeringen till känna. Försäkringen bör enligt
motionärerna finansieras fullt ut med egenavgifter. Uttaget skall vara
relaterat till inkomsten, men oberoende av hälsorisker för den enskilde. Vidare
bör avgiften enligt motionärerna utformas på ett fördelningspolitiskt
godtagbart sätt.
Finansutskottet behandlade samma yrkanden i sitt betänkande med anledning av
kompletteringspropositionen våren 1993 (1992/93:FiU30). Utskottet instämde
därvid i socialförsäkringsutskottets ställningstagande (1992/93:SfU4y) att
avstyrka motsvarande motionsyrkanden. Socialförsäkringsutskottet hänvisade till
att man borde avvakta förslagen från den beredning som regeringen tillsatt, med
uppdraget att lämna förslag till en ny ordning för försäkringsersättningar vid
sjukdom och arbetsskada, innan en närmare prövning av utformningen av
försäkringarna görs. Också utformningen av avgiftsuttaget behandlade
finansutskottet i ovannämnda betänkande.
Finansutskottet ser inte anledning för riksdagen att ändra sitt tidigare
ställningstagande i dessa frågor och avstyrker därför motion Fi10 (s) yrkande
6.
Indexering av vissa punktskatter
I propositionen föreslås att vissa skatter som i dag tas ut som en
styckeskatt skall anpassas till allmänna prisutvecklingen genom att de årligen
omräknas utan riksdagens medverkan med den faktiska prisutvecklingen under det
närmast föregående året. De punktskatter som enligt regeringen bör omfattas av
indexeringen är den allmänna energiskatten, bensinskatten, dieseloljeskatten,
koldioxidskatten, tobaksskatten och dryckesskatten.
Som motiv för förslaget anförs i propositionen att i ett makroperspektiv
innebär den bristande realvärdesäkringen att skattekvoten -- skatterna
uttryckta som andel av BNP -- sjunker över tiden. I rådande statsfinansiella
läge och med de krav detta ställer på en sanering av finanserna bör
punktskatterna värdesäkras. Åtgärden föreslås begränsas till den femårsperiod
som det av regeringen och riksdagen beslutade saneringsprogrammet omfattar,
dvs. perioden 1994--1998.
I propositionen anförs att det av praktiska skäl är lämpligt att ett
skattebelopp fastställs för år 1994 och att den "automatiska" uppräkningen för
åren därefter görs från denna nivå. Den årliga uppräkningen skall baseras på
den faktiska KPI-förändringen under tolvmånadersperioden från oktober till
oktober åren närmast före beskattningsåret. Enligt propositionen skall
skattebeloppen för år 1994 bestämmas genom att nuvarande skattesatser räknas
upp med 4 % utom för dieseloljeskatten, eftersom denna skatt infördes först den
1 oktober 1993. Höjningen motsvarar den uppskattade inflationen under år 1993.
I motion Fi10 (s) avvisas förslaget att höja vissa av punktskatterna
år 1994. Det är enligt motionärerna inte motiverat att i nuvarande
efterfrågeläge höja dessa skatter. Förslaget att av hälsoskäl höja tobaks- och
dryckesskatterna godtas dock. Motionärerna framhåller att hushållens disponibla
inkomster med deras förslag ökar under år 1994 med 1,4 miljarder kronor i
förhållande till regeringens förslag.
I motion Fi11 (nyd) yrkas avslag på förslaget att indexera
punktskatterna. Även förslaget att höja skatterna för år 1994 avvisas. Det är
enligt motionärerna fel att höja punkt- och energiskatterna. Det är sannolikt
så att skatterna bör sänkas för att kunna harmoniera med de villkor som gäller
inom EG. Skatterna är viktiga för svenska företags möjligheter att kunna
konkurrera med företagen i övriga Europa. Motionärerna kräver en utredning som
ser över indexeringen av utgifterna, främst transfereringssystemen, och hur man
anpassar dessa till inkomsterna. I ett särskilt yrkande förordas att
bensinskatten sänks med 77 öre per liter, dvs. till den nivå skatten hade för
ett år sedan.
I motion Fi7 av John Andersson (-) tas indexeringen av bensin- och
dieseloljeskatten upp. Motionären anser att en höjning av bensinskatten slår
mycket hårt mot invånarna i Norrlands inland och glesbygd där kollektivtrafiken
är minst utbyggd. Han yrkar därför avslag på regeringens förslag att höja
bensinskatten. I stället förordar han att bensinskatten differentieras med
hänsyn till regioner med stora avstånd med dåligt utbyggd kollektivtrafik och
gles befolkning.
Utskottet behandlar först frågan om bensinskattens nivå år 1994 och
differentiering. Därefter återkommer utskottet till övriga punktskatter och
förslaget om indexering av dessa.
Drivmedelsskatter år 1994
Som framgått av vad utskottet redovisat föreslår Ny demokrati i motion Fi11
att bensinskatten sänks med 77 öre per liter till den nivå skatten hade för ett
år sedan. Socialdemokraterna anser att skattesatsen bör vara oförändrad år 1994
jämfört med år 1993 medan regeringen föreslår en uppräkning för år 1994 som
motsvarar 4 %, dvs. en ökning med 13 öre per liter för oblyad bensin och 15
öre per liter för blyad bensin. För dieseloljeskatten föreslås ingen höjning år
1994 eftersom den infördes den 1 oktober 1993.
De nu framlagda förslagen om anpassning av vissa punktskatter, inkl.
bensinskatten, till den allmänna prisutvecklingen utgör en viktig del av det
saneringsprogram för de offentliga finanserna 1994--1998 som riksdagen
beslutade våren 1993. De beräknades svara för en väsentlig del av de 81
miljarder som saneringsprogrammet omfattade. I princip ställde sig även Ny
demokrati bakom saneringsprogrammet i våras. Utskottet anser det viktigt att
saneringsprogrammet fullföljs nu när konkreta förslag föreläggs riksdagen.
Motionerna Fi7 (-) yrkandena 1 och 2, Fi10 (s) yrkande 4 i denna del samt Fi11
(nyd) yrkande 7 avstyrks därför av utskottet.
Regional differentiering av drivmedelsskatten
Skatteutskottet avstyrker förslaget i motion Fi7 (-) att differentiera
drivmedelsskatten med hänvisning till utskottets tidigare ställningstagande.
Finansutskottet anser att frågan om en regional differentiering av
bensinskatten är behäftad med en del problem. Det finns sannolikt bättre och
mer ändamålsenliga sätt att komma till rätta med de regionala skillnader som
föreligger. Utskottet vill i sammanhanget uppmärksamma att
bensinskattehöjningen den 1 januari 1993 åtföljdes av en höjning av
avdragsbeloppet för bilresor till 13 kr per mil för resor i tjänsten och resor
till och från arbetet. Utskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motion
Fi7 (-) yrkande 3.
Energiskatt på blandbränslen
För att stimulera en övergång från att utnyttja fossila bränslen till att
använda biobränslen förordar Peter Kling (nyd) i motion Fi12 att vissa
bränsleblandningar innehållande vegetabiliska fetter, oljor eller estrar av
dessa skall undantas från den nyligen införda dieseloljeskatten.
Den lagändring som trädde i kraft den 1 augusti 1993 innebär att blandningar
mellan mineralolja och vegatabilisk olja i fortsättningen skall beskattas till
den del som utgör mineralolja. Den vegetabiliska oljan är skattefri. De
bränsleblandningar som förekommer på marknaden uppfyller inte miljökraven i
miljöklass 1 eller 2, vilket medför att skatten på mineraloljan i
bränsleblandningen kommer att tas ut enligt miljöklass 3.
Skatteutskottet anför i sitt yttrande att man är medveten om de problem
som beskattningen medför för utvecklingen av miljöbränslen. Frågan om
miljöklassning av blandbränslen kommer att prövas med förtur av den utredare
som skall se över miljöklassystemet. Skatteutskottet anser i likhet med
motionären att frågan är brådskande men finner ändå att förslag i frågan bör
avvaktas innan riksdagen tar ställning till hur reglerna lämpligen bör
utformas.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och avstyrker motion
Fi12 (nyd).
Höjning av övriga punktskatter år 1994
Enligt förslaget i propositionen höjs skattesatserna år 1994 från nuvarande
nivå med ca 4 % som motsvarar den uppskattade inflationstakten under den
senaste tolvmånadersperioden fram t.o.m. år 1993. Riksdagen skall således
enligt förslaget fastställa nya skattesatser för år 1994 som sedan skall utgöra
grunden för uppräkningen år 1995 och framåt. Någon uppräkning för år 1994
föreslås inte för dieseloljeskatten eftersom denna skatt infördes den 1 oktober
1993.
Socialdemokraterna godtar i motion Fi10 höjningen av skatten för drycker och
tobak av hälsoskäl, men avstyrker höjningarna i övrigt. Ny demokrati avstyrker
alla höjningar av punktskatterna.
Skatteutskottet tillstyrker propositionens förslag om uppräkning av
skattesatserna för år 1994 och avstyrker motionerna i dessa delar.
Finansutskottet anser i likhet med vad utskottet anfört om bensinskatten
att det är angeläget att det av riksdagen beslutade saneringsprogrammet för de
offentliga finanserna fullföljs. Socialdemokraternas ställningstagande innebär
att statsinkomsterna minskar med 1,3 miljarder kronor, vilket utskottet inte
kan acceptera. Propositionens förslag i denna del tillstyrks därför av
utskottet medan motionerna Fi10 (s) yrkande 4 i denna del och Fi11 (nyd)
yrkande 5 i denna del avstyrks.
Indexering av vissa punktskatter 1995--1998
Som framgått tidigare kommer enligt propositionens förslag de skattesatser
som riksdagen fastställer för år 1994 för allmänna energiskatten,
bensinskatten, dieseloljeskatten, koldioxidskatten, tobaksskatten och
dryckesskatten att räknas upp, utan riksdagens medverkan, med förändringen av
konsumentprisindex under en närmast föregående tolvmånadersperiod.
Någon uttrycklig invändning mot detta förslag riktas inte i den
socialdemokratiska motionen Fi10 medan däremot Ny demokrati i motion Fi11
avvisar principen att indexreglera skatter. De senare anser att frågan om
användningen av indexeringar över huvud taget bör utredas.
Skatteutskottet instämmer i sitt yttrande i uppfattningen att de aktuella
styckeskatterna bör indexregleras för att automatiskt följa penningvärdet, i
likhet med vad som gäller i fråga om de indirekta skatter som beräknas med
hänsyn till varornas värde. Skatteutskottet tillstyrker propositionen i dessa
delar och avstyrker motion Fi11 yrkandena 5 och 6.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och avstyrker motion
Fi11 (nyd) yrkandena 5 i denna del och 6.
Val av index för indexuppräkning
I en motion Fi9 av Karin Israelsson (c) hävdas att det finns motiv
för att skapa ett särskilt index så att lönerörelser och andra sociala
kostnader som pensioner inte påverkas av höjningar av dryckes- och
tobaksskatten.
Skatteutskottet anför i sitt yttrande att Statistiska centralbyrån (SCB)
redan har de uppgifter som behövs för ett sådant index och att något
ställningstagande från riksdagens sida inte erfordras för att ta fram ett
sådant index om det efterfrågas.
Finansutskottet instämmer i vad skatteutskottet anför. I propositionen
förs ett resonemang kring påståendet att man inte bör knyta indexeringen till
KPI-utvecklingen eftersom en förändring av punktskatterna i sin tur återverkar
på KPI. För att undvika spridningseffekter borde punktskatterna i princip i
stället indexeras med prisutvecklingen rensat för den del som beror på de
punktskatter som är indexerade. I propositionen dras emellertid den slutsatsen
att eftersom indexeringen är tidsbegränsad till perioden 1994--1998 och
spridningseffekten är liten bör indexeringen ändå av praktiska skäl kopplas
till KPI-förändringen. Utskottet delar denna uppfattning.
Det motionären synes önska är att ett annat index än nuvarande
konsumentprisindex skulle användas för beräkning av basbeloppsanknutna
förmåner. Att använda ett annat index skulle dock strida mot principen att
förmånstagarna skall kompenseras för försämringar av det reella värdet av olika
förmåner. I praktiken har priserna för alkoholhaltiga drycker och tobak höjts i
ungefär samma takt som konsumentpriserna, varför motionärens förslag inte
skulle innebära någon större förändring. Hur olika avtalsslutande parter
reglerar löner och andra avtalsbundna förmåner är en fråga som det inte
ankommer på riksdagen att besluta om.
Motion Fi9 (c) avstyrks därmed av utskottet.
Ekonomisk brottslighet m.m.
Liksom flera gånger tidigare detta år kräver Ny demokrati i en motion,
Fi11, att åtgärder måste vidtas mot det som man kallar den svarta marknaden,
ekobrotten och bidragsfusket. Riksdagen bör därför anvisa 100 miljoner kronor
för att förstärka den polisiära kontrollen och lika mycket för att förstärka
det som man kallar den informativa mjukvaran. Därmed avses information och
pedagogiska insatser för att bekämpa den svarta sektorn, skatte- och
bidragsfusket i lagens, demokratins och moralens namn. En sådan insats bedöms
ge åtskilliga miljarder i budgetförstärkning.
Skatteutskottet framhåller i sitt yttrande att det råder bred enighet om
att samhällets insatser mot skatte- och bidragsfusk och mot den ekonomiska
brottsligheten måste förstärkas. Skatteutskottet redogör bl.a. för de förslag
som behandlades i kompletteringspropositionen i våras (prop. 1992/93:150, bet.
FiU30, rskr. 447). I propositionen aviserades förstärkningar av
skattekontrollen. Socialdemokraterna föreslog i sin motion också förstärkningar
av dessa resurser. Anslagsfrågorna för såväl tilläggsbudgeten innevarande år
som budgetförslaget för 1994/95 bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Skatteutskottet utgår från att regeringen i detta sammanhang tar hänsyn till
vad som anförts i de ovannämnda motionerna. Regeringen bör också redovisa vilka
åtgärder i övrigt som bör genomföras för att skyndsamt förstärka och förbättra
samordningen av skattemyndigheternas och polis- och åklagarmyndigheternas
insatser. Skatteutskottet hänvisar i sammanhanget till Riksdagens revisorers
granskning av samhällets insatser mot den ekonomiska brottsligheten samt till
vissa förslag till ändringar av skattereglerna som nyligen lagts fram i
propositioner.
Vad skatteutskottet anför med anledning av motion Fi11 (nyd) yrkande 4 anser
skatteutskottet att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna.
Vid finansutskottets behandling (1992/93:FiU30) av likalydande yrkanden våren
1993 överlämnade justitieutskottet ett yttrande (1992/93:JuU4y) där man
utförligt redogjorde för de insatser som gjorts och planerades av
Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren mot den ekonomiska brottsligheten. Även
justitieutskottet utgick ifrån att regeringen i budgetpropositionen kommer att
redovisa sina förslag till åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten för
riksdagen. Även lagutskottet redovisade i ett yttrande (1992/93:LU7y) de
åtgärder som kronofogdemyndigheternas specialindrivningsenheter vidtagit. Med
hänvisning till det pågående arbetet avstyrkte dessa utskott de då aktuella
motionsyrkandena.
Riksdagen beslutade så sent som den 10 november 1993 på förslag av
socialförsäkringsutskottet (1993/94:SfU2) att göra ett tillkännagivande till
regeringen om att regeringen skyndsamt bör låta göra en kartläggning av i
vilken omfattning det förekommer fusk med förmåner och bidrag av social
karaktär. Kartläggningen skall avse såväl svenska som utländska medborgare.
Först när kartläggningen är gjord, anför socialförsäkringsutskottet, kan man
bedöma om åtgärder behövs för att komma till rätta med ett bidragsfusk.
Den 25 november 1993 presenterade en arbetsgrupp inom regeringskansliet
åtgärder för att komma till rätta med de skadeverkningar som uppstår vid
konkursmissbruk och ekonomisk brottslighet. Gruppen framhåller att företagande
och konkurrens måste ske på lika villkor. Missbruk av konkursinstitutet och
aktiviteter på "företagandets bakgård" sätter en fungerande marknadsekonomi ur
spel skriver gruppen i sin rapport "Företagande och konkurrens på likvärdiga
villkor". Arbetsgruppen lämnar ett antal konkreta förslag och rekommendationer.
Bl.a. föreslås ändrade regler vid konkursförvaltares försäljning av
konkursboets egendom till den före detta ägaren genom obligatoriskt anbuds-
eller auktionsförfarande. Vidare lämnas rekommendationen att statens
förmånsrätt för skatter och avgifter vid konkurs skall avskaffas. Gruppen
förordar även att åklagarväsendet tillförs utökade resurser.
Finansutskottet kan således för sin del konstatera att på flera av de
områden som motionärerna tar upp pågår ett omfattande arbete och förslag kommer
senare att föreläggas riksdagen. Genom olika uttalanden har riksdagen markerat
att det råder bred enighet om att samhället på olika sätt måste vidta åtgärder
för att komma till rätta med den ekonomiska brottsligheten, skatte- och
bidragsfusket. Finansutskottet har ingen annan mening än vad här angivna
utskott har anfört.
Finansutskottet anser, i likhet med skatteutskottet, att riksdagen med
anledning av motion Fi11 (nyd) yrkande 4 som sin mening bör ge regeringen till
känna vad utskottet ovan anfört om att regeringen i budgetpropositionen skall
redovisa vilka åtgärder som bör genomföras för att skyndsamt förstärka och
förbättra samordningen av skattemyndigheternas och polis- och
åklagarmyndigheternas insatser. Regeringen förutsätts därvid ta hänsyn till vad
som anförs i de motioner som skatteutskottet åberopar.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på motionerna
1993/94:Fi8,
1993/94:Fi10 yrkandena 1--3 samt
1993/94:Fi11 yrkande 1
godkänner vad som förordats i
proposition 1993/94:25 i denna del och som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
res. 1 (s)
res. 2 (nyd)
men. (v) - delvis
2. beträffande internationellt samarbete för tillväxt och arbete
att riksdagen avslår motion 1993/94:Fi10 yrkande 11,
res. 3 (s)
3. beträffande sänkt mervärdesskatt
att riksdagen avslår motionerna
1993/94:Fi10 yrkande 7,
1993/94:Fi11 yrkandena 2 och 3 samt
1993/94:Fi13,
res. 4 (s)
res. 5 (nyd)
4. beträffande ändrad kapitalbeskattning
att riksdagen avslår motion
1993/94:Fi10 yrkande 8,
res. 6 (s)
5. beträffande AP-fondens placeringsrätt
att riksdagen avslår motion
1993/94:Fi10 yrkande 5,
res. 7 (s)
6. beträffande finansieringen av sjukförsäkringen
att riksdagen avslår motion
1993/94:Fi10 yrkande 6,
res. 8 (s)
7. beträffande drivmedelsskatter år 1994
att riksdagen med avslag på motionerna
1993/94:Fi7 yrkandena 1 och 2,
1993/94:Fi10 yrkande 4 i denna del samt
1993/94:Fi11 yrkande 7
godkänner vad som förordats i
proposition 1993/94:25 i denna del,
res. 9 (s)
res. 10 (nyd)
8. beträffande regional differentiering av drivmedelsskatten
att riksdagen avslår motion
1993/94:Fi7 yrkande 3,
men. (v) - delvis
9. beträffande energiskatt på blandbränslen
att riksdagen avslår motion
1993/94:Fi12,
res. 11 (nyd)
10. beträffande höjning av övriga punktskatter år 1994
att riksdagen med avslag på motionerna
1993/94:Fi10 yrkande 4 i denna del och
1993/94:Fi11 yrkande 5 i denna del
godkänner vad som förordats i
proposition 1993/94:25 i denna del,
res. 12 (s)
res. 13 (nyd)
11. beträffande indexering av vissa punktskatter åren 1995--1998
att riksdagen med avslag på motion
1993/94:Fi11 yrkande 5 i denna del och yrkande 6
godkänner vad som förordats i
proposition 1993/94:25 i denna del,
res. 14 (nyd)
12. beträffande val av index för indexuppräkning
att riksdagen avslår motion 1993/94:Fi9,
13. beträffande ekonomisk brottslighet m.m.
att riksdagen med anledning av motion
1993/94:Fi11 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. beträffande lagstiftningen om drivmedelsskatter
att riksdagen till följd av vad utskottet hemställt i mom. 7 och 11
antar de i proposition 1993/94:25 framlagda förslagen till
dels lag om ändring i lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och
användning av vissa oljeprodukter,
dels lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt,
res. 15 (s) - villk. 9
res. 16 (nyd) - villk. 10 och 14
15. beträffande lagstiftningen om tobaks- och dryckesskatter
att riksdagen till följd av vad utskottet hemställt i mom. 10 och 11
antar de i proposition 1993/94:25 framlagda förslagen till
dels lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt,
dels lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt,
res. 17 (nyd) - villk. 13 och 14
16. beträffande lagstiftningen om allmän energiskatt och koldioxidskatt
att riksdagen till följd av vad utskottet hemställt i mom. 10 och 11
antar de i proposition 1993/94:25 framlagda förslagen till
dels lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,
dels lag om ändring i lagen (1990:582) om koldioxidskatt.
res. 18 (s) - villk. 12
res. 19 (nyd) - villk. 13 och 14
Stockholm den 2 december 1993
På finansutskottets vägnar
Per-Ola Eriksson (c)
I beslutet har deltagit:
Per-Ola Eriksson (c),
Göran Persson (s),
Bengt Wittbom (m),
Roland Sundgren (s),
Lars Leijonborg (fp),
Per Olof Håkansson (s),
Lisbet Calner (s),
Tom Heyman (m),
Yvonne Sandberg-Fries (s),
Stefan Attefall (kds),
Ian Wachtmeister (nyd),
Arne Kjörnsberg (s),
Roland Larsson (c),
Sonia Karlsson (s) och
Lennart Hedquist (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit vid den slutliga
behandlingen av ärendet.

Reservationer

Reservationer
1. Riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Yvonne
Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "I
motion" och på s. 22 slutar med "etablerade konjunkturbedömare" bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Av
avsnittet" och på s. 26 slutar med "och 3" bort ha följande lydelse:
Trots att den ekonomiska situationen har förvärrats sedan i april, då
regeringen i kompletteringspropositionen bekräftade att "den enda vägens"
politik ligger fast, innehåller regeringens ekonomisk-politiska höstproposition
inga åtgärder som kan vända den ekonomiska kräftgången. Hoppet står uteslutande
till effekterna av kronans fall i november förra året, alltså en direkt följd
av det som statsministern kallade "ett misslyckande".
Det allvarliga med regeringens proposition är, som utskottet ser det, att den
än en gång visar att man bortser ifrån de grundläggande, depressiva sambanden i
ekonomin. Det framgår både av analysen av ekonomins funktionssätt och av de
åtgärder som man föreslår.
I propositionen uttalas att bekämpningen av arbetslösheten måste ges högsta
prioritet. Trots detta ser regeringen som sin främsta uppgift att hålla
tillbaka eventuellt väntande inflationsförväntningar och vad man uppfattar som
långsiktiga problem.
Propositionens analys av vad som är ekonomins problem och som i dag saknar
verklighetsanknytning har bl.a. tagit sig uttryck i att man ensidigt har
inriktat sin finanspolitik på utgiftsnedskärningar. Åtgärderna har dämpat
efterfrågan i ekonomin, vilket lett till lägre produktion, som i sin tur lett
till lägre sysselsättning och högre arbetslöshet. Utgiftskvoten har ökat och
slutresultatet har blivit sämre statsfinanser, dvs. just det som den vidtagna
åtgärden skulle motverka.
I propositionen föreslås att vissa punktskatter skall höjas under år 1994.
Att i nuvarande svaga konjunkturläge minska hushållens köpkraft visar att en
bristfällig analys vägleder regeringen.
Sedan den fasta växelkursen övergavs den 19 november 1992 har
penningpolitiken varit inriktad på att förhindra ett alltför kraftigt fall
i kronans kurs. Utskottet kan konstatera att trots övergången från fast till
rörlig växelkurs bestäms räntepolitiken liksom tidigare av hänsyn till
växelkursen. Någon omorientering i riktning mot att i ökad utsträckning ta
penningpolitiken i anspråk för att tillgodose inhemska ekonomisk-politiska mål,
såsom tillväxt och sysselsättning, har inte ägt rum.
För att värna växelkursen har Riksbanken valt en inriktning av
penningpolitiken som betonat inflationsbekämpningen. Genom denna inriktning har
man hoppats att inflationsförväntningarna skall kunna nedbringas, vilket antas
leda till lägre långa räntor och en starkare krona. Denna inriktning av
politiken har inneburit att Riksbanken har varit försiktig med att sänka
marginalräntan. Den har endast sänkts långsamt och i små steg, ofta i
kölvattnet av tyska räntesänkningar.
Den försiktiga penningpolitiken har utformats i enlighet med de riktlinjer
som den borgerliga riksdagsmajoriteten beslutat. Kampen mot inflationen skall
enligt de borgerliga vara bestämmande för penningpolitikens inriktning.
Utskottet kan nu konstatera att denna politik misslyckats. Trots den mycket
försiktiga räntepolitiken har kronans kurs i det närmaste kollapsat. Kronan har
sjunkit med närmare 30 procent. Ingen annan valuta i Västeuropa har fallit så
mycket. Den svenska ekonomin har sålunda fått avstå den extra stimulans som en
djärvare penningpolitik hade kunnat ge under det senaste året utan att få någon
förstärkning av kronan i utbyte.
De nominella räntorna har likväl gått ner betydligt; den femåriga villaräntan
är t.ex. nu nere under 10 %. Eftersom inflationen kommer att vara mycket låg
är realräntan likafullt mycket hög.
Utskottets slutsats av värderingen av regeringens ekonomiska politik är att
det krävs en radikal omläggning av politiken. Förra året försvann 178 000 jobb
från arbetsmarknaden. I år räknar regeringen med att ytterligare 235 000
arbetstillfällen kommer att försvinna. Därmed har på bara två år 413 000 jobb
försvunnit. Sedan år 1990 beräknas en halv miljon människor ha förlorat sina
arbeten. Sysselsättningen är nu nere i nivåer som Sverige hade för 20 år sedan.
Den kraftiga nedgången i privat konsumtion, det fallande byggandet och den
krympande verksamheten i kommuner och landsting innebär att det nu är uppenbart
att risken är stor för att uppgången i exporten och industriinvesteringarna
inte på något sätt räcker för att kompensera nedgången i den inhemska ekonomin.
Sverige skulle i sådant fall riskera att arbetslösheten biter sig fast på
västeuropeisk nivå eller t.o.m. ökar ytterligare.
I motion Fi10 (s) anges de allmänna krav som måste ställas på inriktningen av
den ekonomiska politiken.
Kortfristigt måste ekonomin stimuleras så att produktion och investeringar
kan öka i hela ekonomin. De närmaste åren avgör om Sverige kan undvika att gå
samma väg som Finland och få en tudelad ekonomi med permanent massarbetslöshet
som följd.
Långsiktigt måste de statsfinansiella obalanserna brytas så att Sverige inte
hamnar i en skuldfälla med galopperande statsskuldräntor. Det måste ske genom
ökad tillväxt och produktion, vilket den kortsiktiga stimulansen skall bidra
till. Men det räcker inte. De offentliga utgifterna och inkomsterna måste
anpassas så att statens finanser saneras. I annat fall hotas välfärden och
tryggheten.
Fördelningspolitiskt måste åtgärderna utformas så att de står i samklang med
kraven på rättvisa och solidaritet. Krisens bördor skall fördelas rättvist.
Endast på så sätt är det möjligt att få en bred uppslutning kring de
uppoffringar som oundgängligen kommer att krävas för att sanera
statsfinanserna.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att denna uppläggning av den
ekonomiska politiken bör bilda utgångspunkt för den politik som skall föra
Sverige ut ur krisen.
Konkret innebär en sådan inriktning av den ekonomiska politiken följande.
Utskottet anser att den privata konsumtionen temporärt bör stimuleras under
år 1994 genom olika finanspolitiska åtgärder. Det bör ske på bred front och
samordnas med en politik för lägre räntor, investeringsstimulanser, nya
arbetsmarknadspolitiska insatser och klara besked om de sociala
trygghetssystemens framtid. Tillsammans kan dessa enskildheter verksamt bidra
till att stärka den inhemska efterfrågan.
Finanspolitikens uppläggning
Mervärdesskatten sänks tillfälligt med 5 procentenheter under 1994. Det
stärker hushållens realt disponibla inkomster med ca 23,6 miljarder kronor
under nästa år. Sänkningen genomförs fr.o.m. den 1 mars 1994.
Utskottet avvisar åtgärder som nu minskar hushållens disponibla inkomster.
Beslutet att ytterligare höja skatten på arbete genom en försämring av
grundavdraget bör inte genomföras nu. En försämring av grundavdraget är direkt
åtstramande på hushållens ekonomi i ett läge när efterfrågan tvärtom behöver
stimuleras. Den beslutade indragningen med 3 miljarder kronor från
bostadssektorn bör rivas upp. Utskottet avvisar regeringens förslag att vissa
punktskatter som bensinskatten, den allmänna energiskatten, dieseloljeskatten
och den allmänna koldioxidskatten höjs från och med 1 januari 1994. Sådana
skattehöjningar är inte motiverade i nuvarande efterfrågeläge. Utskottet
biträder dock regeringens förslag att av hälsoskäl höja tobaks- och
spritskatterna. Förslaget i denna del innebär att hushållens reala disponibla
inkomster under år 1994 ökar med ca 1,3 miljarder kronor i förhållande till
regeringens förslag. Det rekordhöga sparandet behöver inte ytterligare
subventioneras. Beslutet om ett skatteavdrag för individuellt pensionssparande
utan försäkringsinslag bör därför inte genomföras och riksdagens beslut bör
rivas upp. Dessutom bör inte heller sänkningen av avkastningsskatten på
pensionssparande genomföras. Beslutet att sänka kapitalinkomstskatten och
begränsa ränteavdraget till 25 % måste också rivas upp.
Inte bara den privata konsumtionen utan även investeringarna måste stimuleras
för att få i gång den inhemska ekonomin.
Utskottet anser mot denna bakgrund att företagen under 1994 bör få möjlighet
att göra direktavskrivningar på sina maskininvesteringar. Åtgärden bör inte
bara omfatta industrin utan även det övriga näringslivet. Eftersom denna
utökade avskrivningsmöjlighet påverkar företagens skatteinbetalningar först
under år 1995 uppstår inte några effekter på statsbudgeten under nästa år. För
att begränsa den statsfinansiella kostnaden under 1995 föreslår utskottet
emellertid att 70 % av investeringen får skrivas av omedelbart.
Kommunerna måste enligt utskottets uppfattning få ett finansiellt stöd för
att kunna behålla den personal som man annars planerar att säga upp.
Penningpolitikens utformning
Utskottet vill inledningsvis framhålla att inflationstrycket i den svenska
ekonomin är mycket lågt. Trots den kraftiga försvagningen av kronans kurs och
de därmed följande stegringarna av importpriserna har prisnivån legat i det
närmaste helt stilla under det senaste halvåret. Någon inhemsk inflation att
bekämpa med en stram penningpolitik finns således inte. Därmed ökar
handlingsfriheten i penningpolitiken. Denna möjlighet bör nu tas till vara.
Sverige går nu mot en period med stora överskott i bytesbalansen. Också detta
kommer att ge ett ökat handlingsutrymme för penningpolitiken. Det är viktigt
att detta utrymme utnyttjas till att föra en djärvare penningpolitik.
Trots räntenedgången fortsätter alltjämt räntorna att vara så höga att de
utgör en hämsko på den ekonomiska aktiviteten. Med hänsyn till omfattningen av
den ekonomiska krisen anser utskottet att det är ytterst angeläget att
räntenedgången kan fortsätta och att detta kan ske i snabbare takt än hittills.
Mycket tyder på att den hittills förda ekonomiska politiken har försvårat
räntesänkningarna. Den kraftiga nedgången i den inhemska ekonomin står i strid
med vad marknaden anser behövas för att räntorna skall kunna sänkas. Många
framträdande utländska Sverigeanalytiker anser att snabbare tillväxt är den
viktigaste förutsättningen för lägre räntor. Regeringens politik, som sänkt
produktionen, har således i själva verket förhindrat en kraftfull sänkning av
räntorna.
Det är uppenbart att också det parlamentariska läget och det faktum att
regeringen gjort sig beroende av Ny demokrati verkar starkt uppdrivande på
räntorna. Detta förhållande undergräver ytterligare det internationella
förtroendet för Sveriges ekonomiska politik. En bred och hållfast
parlamentarisk bas för den ekonomiska politiken är en viktig del av vår politik
för lägre räntor.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Det är utskottets bestämda uppfattning att riksdagen före årsskiftet måste
fatta beslut om en handlingsplan för ökad sysselsättning. En sådan
handlingsplan bör omfatta ett ROT-program och ett särskilt stöd till
byggnadsarbetare som är eller riskerar att bli arbetslösa.
Underhållsinvesteringar i vägnätet bör påskyndas. 20 000 ungdomar och 20 000
långtidsarbetslösa bör beviljas ett rekryteringsstöd i näringslivet.
Ytterligare 10 000 elever bör tas in vid högskolan under nästa år.
Uppsägningstiderna i kommunerna bör förlängas. I kommunerna bör 10 000 nya
beredskapsarbeten skapas.
Regeringens förslag till försämringar i arbetsrätten måste avvisas. Utskottet
ser detta som en återvändsgränd som inte skapar några nya jobb, utan bara ökar
motsättningarna i samhället.
I detta sammanhang vill utskottet framhålla att regeringens förslag till ny
arbetslöshetsförsäkring bör avvisas. I stället bör finansieringen av
Arbetsmarknadsfonden stärkas genom att egenavgiften i sjukförsäkringen höjs
från den 1 januari 1994. Dessutom bör skatten för höginkomsttagare höjas över
brytpunkten för att på så sätt förstärka finansieringen av
Arbetsmarknadsfonden.
Näringspolitiska åtgärder
Näringspolitiken måste som utskottet ser det åter få spela en aktiv roll för
att bidra till en uthållig och miljövänlig tillväxt. Staten bör aktivt
understödja en utveckling av näringar som har stor tillväxtpotential. Ett
nationellt program för kompetensutveckling bör antas av riksdagen. En särskild
satsning bör genomföras på de små och medelstora företagen och deras
möjligheter att hävda sig på Europamarknaden. Ett särskilt FoU-program behövs
för dessa företag. De svenska naturtillgångarna får inte säljas ut.
Budgeteffekter och effekter på den realekonomiska utvecklingen av utskottets
förslag till åtgärder
Utskottets uppfattning är att risken är liten för att en budgetförsvagning
genom här föreslagna åtgärder skulle öka inflationsförväntningarna och att
försvagningen skulle leda till högre räntor. De temporära
efterfrågestimulerande åtgärder som utskottet föreslår upphör med automatik
utan att nya beslut behöver fattas och leder inte till någon långsiktig
budgetförsvagning. Tvärtom ingår bland förslagen bestående budgetförstärkningar
som ligger kvar efter det att den tillfälliga stimulansen upphört.
Storleksordningen av den kortsiktiga försvagningen av de offentliga finanserna
framgår av följande tabell.

__________________________________________________________________
Effekter på konsoliderad statsbudget 1994
__________________________________________________________________
Budgetförstärkningar                                   16,1 mdkr
Budgetförsvagningar                                  - 46,3 mdkr
Ökade skatteinkomster pga ökad sysselsättning
och minskade statsutgifter pga fler sysselsatta        25,7 mdkr
_________
Saldo ca                                              - 4,5 mdkr
__________________________________________________________________
De realekonomiska effekterna av utskottets förslag till inriktning av den
ekonomiska politiken bör bli betydande. En jämförelse av utfallet för år 1994
mellan regeringens uppläggning av den ekonomiska politiken och den politik som
utskottet förordar framgår av följande sammanställning.
Försörjningsbalans
____________________________________________________________________
Mdkr          Procentuell volymförändring
____________________________________________________________________
Med rege-       Med ut-
ringens         skottets
politik         politik
____________________________________________________________________
1992          1994            1994
____________________________________________________________________
BNP                      1 436,5       1,9             3,9
Import                     375,9       2,7             6
Tillgång                 1 812,4       2,1             4,5
Privat konsumtion          772,3       0               3,2
Offentlig konsumtion       401        -1,3            -0,3
Bruttoinvesteringar        243,8      -8,6            -1,5
Lagerinvesteringar          -5         0,4             0,6
Export                     400,6      10,4            10,4
Inhemsk användning       1 411,8      -1,4             2
Nettoexport                            3,2             2
Bytesbalans (mdkr)                    46              32
____________________________________________________________________
Utskottets förslag till åtgärder kan sammantaget beräknas öka
sysselsättningen med omkring 110 000 personer. En sådan förbättring av
arbetsmarknadsläget leder också till att arbetskraftsutbudet ökar med ca
20 000 personer. Den öppna arbetslösheten minskar därför redan nästa år från
8,4 % som bygger på regeringens bedömning av arbetsmarknaden, till 6,4 % med
utskottets förslag till omläggning av politiken.
Budgetpolitiken och saneringen av statens finanser
Den uppkomna situationen med svåra statsfinansiella obalanser är på längre
sikt ohållbar. En sanering måste ske genom ökad tillväxt och produktion, vilket
den kortsiktiga stimulansen skall bidra till. Som utskottet ser det måste
därutöver de offentliga inkomsterna och utgifterna långsiktigt anpassas så att
Sverige inte fastnar i permanent stora budgetunderskott och ständigt växande
statsskuld.
Vad gäller en långsiktig plan för sunda statsfinanser hänvisar utskottet till
den i motion 1992/93:Fi92 (s) redovisade planen. Huvuddragen är följande:
Minskad arbetslöshet leder till minskade underskott
Enhetliga ersättningsnivåer i socialförsäkringssystemet
Ny finansiering av sjukförsäkringen
Ny finansiering av a-kassan
Balans mellan skatt på arbete och kapital
Ett samlat program mot ekonomisk brottslighet och bättre skatteindrivning
Minskade utgifter för försvaret, jordbruksstödet, administrationen och
flyktingmottagandet
Nej till ökade statsutgifter, t.ex. vårdnadsbidrag
dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med "I motion
Fi8 (v) är" och slutar med "i motionen" bort ha följande lydelse:
I motion Fi8 (v) är tyngdpunkten i den föreslagna inriktningen av den
ekonomiska politiken lagd på efterfrågestimulerande åtgärder. Utskottet har i
denna mening samma uppfattning som motionärerna. Det gäller även i stort de
synpunkter som motionärerna för fram  som gäller synen på inflationen och
utformningen av penningpolitiken.
Utskottet kan emellertid på flera punkter inte dela motionärernas förslag
till den konkreta utformningen av de åtgärder som nu måste vidtas för att föra
Sverige ur krisen. Det gäller t.ex. förslaget att genomföra en differentierad
sänkning av mervärdesskatten och utformningen av stödet till kommunerna.
Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi8 (v).
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "Som
utskottet" och på s. 29 slutar med "anställningsstöd (GAS)" bort ha följande
lydelse:
I motion Fi11 (nyd) föreslås efterfrågestimulanser för att öka både den
privata konsumtionen och investeringarna. Denna inriktning av politiken ligger
i linje med den som utskottet förordar. Utskottet konstaterar dock att den ej
ligger i linje med den inriktning av politiken som motionärerna de facto
genomdrivit genom sina konkreta ställningstaganden i riksdagen.
Även om motionärernas förslag till den allmänna inriktningen av politiken är
rimlig gäller detta inte de konkreta åtgärdsförslagen i motionen. Som utskottet
ser det bör inte en differentierad momssänkning genomföras.
Ej heller finns det någon anledning att i dag genomföra en höjning av
exportgarantierna.
Besparingsförslagen i motion Fi11 (nyd) är i stort desamma som framfördes i
anslutning till förra vårens kompletteringsproposition. Utskottet kan inte
ställa sig bakom dessa förslag.
De förslag till ändringar i arbetsrätten som motionärerna föreslår avvisas
bestämt av utskottet.
Mot här angiven bakgrund avstyrker utskottet motion Fi11 (nyd) yrkande 1.
Med hänvisning till den utformning av den ekonomiska politiken som utskottet
här förordat tillstyrker utskottet motion Fi10 (s) yrkandena 1, 2 och 3. Det
innebär att utskottet föreslår att riksdagen avslår de riktlinjer för den
ekonomiska politiken som föreslås i propositionen.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på proposition 1993/94:25 i denna del och motionerna
1993/94:Fi8 samt 1993/94:Fi11 yrkande 1 godkänner vad som förordats i motion
1993/94:Fi10 yrkandena 1--3 och som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

2. Riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med "Den
extremt" och slutar med "växande näringsliv" bort ha följande lydelse:
Det är i dag två problem som helt borde dominera politikernas överväganden
vid ett fastläggande av riktlinjerna för den ekonomiska politiken, nämligen den
mycket stora statsskulden och den närmast ofattbara tillväxten av densamma, och
arbetsmarknadens utveckling mot massarbetslöshet.
Utskottet känner oro för att regeringen och även de socialistiska
oppositionspartierna inte vill ta det ansvar som krävs för att utan dröjsmål
sätta in kraftfulla åtgärder för att föra Sverige ur den svåraste kris som vi
upplevt sedan 1930-talet.
Arbetslösheten stiger och är högre än någonsin i modern tid.
Ungdomsarbetslösheten är skrämmande. Den ligger nu mer än dubbelt så högt som
den genomsnittliga arbetslösheten. Näringslivet som bokstavligen bär Sverige på
sina axlar har under de tre senaste åren förlorat 200 000 arbetstillfällen.
Följande sammanställning visar hur arbetslösheten fördelar sig mellan olika
åldersgrupper.
___________________________________________________________________
Ålder         Antal         Arbetslösa      Arbetande
___________________________________________________________________
18              114 000     14,2 %          13 % (inkl.arb.markn.
insatser)
19              113 000     14,2 %          32 % (inkl.arb.markn.
insatser)
20-24           581 000     17,1 %          55 %
25-34         1 126 000     11,3 %          78 %
35-44         1 204 000      5,9 %          80 %
45-54         1 167 000      4,2 %          82 %
55-59           420 000      3,9 %          62 %
60-64           415 000      2,8 %          21 %
___________________________________________________________________
Problemen med den växande statsskulden beskrivs väl i propositionen.
De offentliga utgifterna har under en lång period trendmässigt vuxit snabbare
än BNP.
Den offentliga sektorns totala utgifter beräknas i år uppgå till drygt 1 000
miljarder kronor, motsvarande 74,5 % av BNP. Detta är den högsta
utgiftsandelen av samtliga OECD-länder. Mer än en femtedel av utgifterna
finansieras med upplåning.
Upplåningen medför en växande statsskuld. I propositionen understryks att
räntekostnaderna för denna successivt kommer att tränga undan angelägna
utgifter för t.ex. vård, omsorg och utbildning om inte de offentliga finanserna
saneras. Det stora upplåningsbehovet bidrar även till att driva upp räntenivån,
vilket är samhällsekonomiskt skadligt. Som utskottet ser det är de offentliga
underskotten utan jämförelse det värsta hotet mot vår välfärd och innebär en
oetisk övervältring av räntebördan på kommande generationer.
Utskottet kan inte se att regeringen anvisar några åtgärder som inom rimlig
tid bidrar till lösning av här beskrivna problem. De skatteförslag som läggs
fram i propositionen kan allmänt ge vissa positiva effekter på ekonomins
framtida tillväxtförmåga men ger inga synbara effekter på arbetsmarknaden.
Detta framgår också av regeringens egna prognoser.
De åtgärder som föreslås inom arbetsrättslagstiftningen stöds av utskottet --
men är inte tillräckligt långtgående. Förslaget att införa ett tidsbegränsat
rekryteringsstöd ser utskottet som en närmast meningslös åtgärd. Stödet kommer
med stor sannolikhet att främst gå till företag som även utan detta stöd skulle
öka sin personal.
Regeringens uppläggningar av penningpolitiken är enligt utskottet obegriplig.
De penningpolitiska medlen utnyttjas inte offensivt. I propositionen hävdas att
penningpolitikens främsta uppgift måste vara att se till att
inflationsförväntningarna inte åter växer sig starka. Denna uppgift har ålagts
penningpolitiken i ett läge när inflationen är mycket låg och utnyttjandet av
våra resurser är så dåligt att hundratusentals ungdomar som vill göra en insats
i samhällsbyggandet står utanför arbetsmarknaden. Med det låga
efterfrågetrycket är risken för inflation liten.
Utskottet finner det svårt att förstå regeringens passivitet i den ekonomiska
politiken när Sveriges ekonomiska situation kräver att kraftfulla insatser
krävs. Regeringen tycks sätta all sin tilltro till att en ökad export skall
lösa alla våra problem.
Utskottet kan mot denna bakgrund inte ställa sig bakom den av regeringen
valda inriktningen av den ekonomiska politiken. Utskottet avstyrker därför
propositionens förslag till riktlinjer.
I motion Fi11 (nyd) understryks vikten av att ekonomin snabbt återvänder
till ett högt kapacitetsutnyttjande. Det kan ske bl.a. genom
efterfrågestimulerande åtgärder. Ett sådant åtgärdspaket måste utformas så att
de offentliga finanserna inte ytterligare försämras. Samtidigt måste omedelbara
insatser göras för att åstadkomma en bättre fungerande arbetsmarknad. Sverige
kan inte leva med ett regelverk som sätter upp hinder för främst ungdomar att
komma in på arbetsmarknaden.
Utskottet biträder det förslag till uppläggning av den ekonomiska politiken
som föreslås i motion Fi11 (nyd).
Konkret innebär utskottets ställningstagande att följande åtgärder omedelbart
måste genomföras.
För att få fart på ekonomin föreslår utskottet en halvering av tjänste- och
byggmomsen. Det mest förödande med vad som kallades århundradets skattereform
var att man plötsligt beskattade tjänster med 25 % i stället för 0 %.
Tjänster är nästan bara arbete. Tjänstemomsen är alltså ännu en löneskatt. Som
väntat ökade den svarta sektorn drastiskt, samtidigt som privatiseringen av den
offentliga sektorn i praktiken omöjliggjordes. Momsbelagda privata företag
skulle konkurrera med landstingens och kommunernas i praktiken momsbefriade
verksamheter. Om tjänstemomsen sänks från 25 till 12 % och därmed hamnar på
samma etablerade nivå som den s.k. turistmomsen, kommer de dynamiska effekterna
sannolikt att bli mycket stora.
För att häva krisen på byggmarknaden måste även byggmomsen halveras. Denna
åtgärd skall kombineras med en s.k. egnahems-ROT. Vidare kan höjda
exportkreditgarantier till Östeuropa minska arbetslösheten i Sverige, inte
minst inom byggsektorn. I Östeuropa finns en byggmarknad. Sverige har inom
detta område ett kunnande, folk och utrustning.
Erfarenheterna från lågkonjunkturen i början av 1980-talet visar att det tar
lång tid att få i gång investeringsverksamheten i företagen efter det att
lågkonjunkturen vänt. Vid inledningen av år 1983 visade alla indikatorer
entydigt att efterfrågan snabbt skulle öka. Men det dröjde ytterligare några år
innan investeringsverksamheten tog verklig fart. Dessa erfarenheter pekar på
att investeringsstimulanser bör ges nu. En möjlighet för företagen att göra
direktavskrivningar som senarelägger bolagsskatten men tidigarelägger
investeringarna bör skyndsamt utredas. Regeringen bör därefter återkomma till
riksdagen med förslag.
Utskottets förslag till åtgärder måste finansieras i sin helhet. För en
fullständig beskrivning av hur här föreslagna åtgärder bör finansieras hänvisar
utskottet till den redovisning av Ny demokratis partimotion som återfinns
tidigare i betänkandet (se s. 9--11). De viktigaste besparingarna avser en
nedskärning av organisations-, press- och partistödet, barnbidragen
(behovsprövade barnbidrag bör här införas) och u-hjälpen. Utskottet vill
framhålla att denna nedskärning av de offentliga utgifterna på drygt
20 miljarder får en begränsad återhållande effekt på hushållens köpkraft. Så
t.ex. påverkar den inhemska efterfrågan över huvud taget inte en minskning av
u-hjälpen.
Utskottet har tidigare i betänkandet framhållit att den kanske viktigaste
uppgiften för riksdagen är att se till att åtgärder vidtas för att minska den
höga och växande ungdomsarbetslösheten.
Som utskottet ser det måste politiker, arbetsgivare och fackföreningar
hjälpas åt att snabbt införa lärlingssystem. Länder med låg ungdomsarbetslöshet
har lärlingssystem, ungdomslöner och en arbetsmarknadspolitik som syftar till
att ge ungdomar meningsfull sysselsättning. Om ungdomar får direkt utbildning i
företagen, lär de sig bokstavligen för livet. Följande åtgärder måste nu
genomföras.
Givetvis måste tiden för provanställning förlängas. Minst 18 månader. Annars
ger det inte avsedd effekt.
Utbildning -- kvalificerad utbildning -- är nödvändig, om Sverige skall klara
sig i konkurrensen. Dessutom är utbildning motiverande för ungdomarna.
Lärlingssystem införs i samverkan med politiker/arbetsmarknadsparter.
Provanställningstiden förlängs till 18 månader.
Allmän värnplikt, innefattande militärtjänst, bistånds- och katastrofbrigader
utreds.
Arbetsrätten och LAS liberaliseras väsentligt och görs om så att små och
medelstora företag kan växa och frodas. LAS skall över huvud taget inte gälla
för företag med färre än 25 anställda. Turordning måste till minst 20 % vara
företagets sak att avgöra.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med
"Utskottet vill" och på s. 26 slutar med "och 3" bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med
"Utskottets syn" och på s. 29 slutar med "anställningsstöd (GAS)" bort ha
följande lydelse:
Utskottet vill med anledning av motionerna Fi10 (s) och Fi8 (v) anföra
följande.
I motionerna från de båda socialistiska partierna ställs krav på
efterfrågestimulerande åtgärder. Vidare kritiseras uppläggningen av
penningpolitiken. Gapet mellan utlåne- och inlåningsräntor måste minska heter
det i Vänsterpartiets motion. Dessa allmänna kritiska synpunkter på den förda
politiken kan utskottet dela.
Med undantag för förslaget i motion Fi10 (s) om möjligheter för företagen
att göra direktavskrivningar vid investeringar kan utskottet emellertid inte se
att förslagen i dessa båda motioner nämnvärt skulle bidra till att föra Sverige
ur krisen. En tillfällig momssänkning med 5 procentenheter eller en sänkning
av matmomsen skulle endast få marginella effekter på inhemsk efterfrågan. En
ofinansierad momssänkning skulle via ett ökat budgetunderskott kunna leda till
en försvagning av kronan. Införandet av ett rekryteringsstöd (GAS), förslag
till åtgärder inom näringspolitiken som för tankarna till 1960- och 1970-talets
industripolitik och en förnyad satsning på den offentliga sektorn ser utskottet
som ett återfall till den tidigare förda socialdemokratiska politiken.
Utskottet avvisar en sådan uppläggning av den ekonomiska politiken och
avstyrker därför motionerna Fi10 (s) yrkandena 1, 2 och 3 samt Fi8 (v).
De riktlinjer för den ekonomiska politiken som utskottet förordar kan
sammanfattas på följande sätt.
En minskning av statens (skattebetalarnas) utgifter skall genomföras genom
kraftiga nedskärningar i organisationsstöd, partistöd, presstöd, u-hjälp,
flyktingpolitik och byråkrati samt en ändrad familjepolitik och samtidigt måste
ersättningsnivåerna och maxbeloppen i föräldraförsäkringen skäras ned till
samma procenttal (80 %) resp. maxbelopp (5,5 basbelopp) som i
arbetslöshetsersättningen,
barnbidragen behovsprövas,
flerbarnstilläggen tas bort,
hemspråksundervisningen inte subventioneras.
Detta ger utrymme för att:
sänka bensinskatten,
halvera tjänste- och byggmomsen och skapa en fri och konkurrenskraftig
tjänstesektor med många nya jobb,
ge varje bostadsinnehavare rätt att göra avdrag med 50 000 kr/år i
deklarationerna för varierade reparationer (s.k. egnahems-ROT),
snarast låta utreda möjligheten att införa någon form av direktavskrivningar.
En sådan möjlighet skulle underlätta för investeringarna att snabbt komma
igång. (Industriförbundet räknar med att enbart de industriella investeringarna
måste ligga på minst 70 miljarder per år för att Sverige skall komma ur
krisen.),
öka exportkreditgarantierna till Östeuropa så att svenska företag kan
genomföra investeringar även där. Garantierna skall specialdesignas för små och
medelstora företag.
förklara krig mot svarta marknaden, eko-brott och fusk!
Utskottet vill framhålla att dessa åtgärder finansierar varandra. Dessutom
finns enorma dynamiska effekter genom att den ekonomiska aktiviteten höjs.
Utöver dessa åtgärder måste de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som utskottet
föreslagit omedelbart genomföras.
Med hänvisning till vad här anförts tillstyrker utskottet motion Fi11 (nyd)
yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på proposition 1993/94:25 i denna del och motionerna
1993/94:Fi8 samt 1993/94:Fi10 yrkandena 1--3 godkänner vad som förordats i
motion 1993/94:Fi11 yrkande 1 och som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

3. Internationellt samarbete för tillväxt och arbete (mom. 2)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Yvonne
Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med
"Utskottet har" och på s. 30 slutar med "yrkande 11" bort ha följande
lydelse:
Utskottet vill med anledning av yrkande 11 i motion Fi10 (s) anföra
följande.
Europas problem är djupt rotade och det finns ingen snabb och enkel lösning
på den arbetslöshet som Europa drabbats av. Den ekonomiska, sociala och
politiska situationen är så svår att det inte räcker med en försiktig svängning
-- det behövs en kraftig gir.
Det finns emellertid större utrymme för gemensamma aktioner för en tillväxt
och sysselsättning än många tycks tro. Mer än 90 % av alla investeringar och
konsumtion täcks av produktion inom Europa. Detta visar att de gemensamma
möjligheterna är mycket större än för varje land i sig.
En effektiv arbetsmarknadspolitik är som oljan i maskineriet, men den är inte
någon motor i sig. Motorn i en marknadsekonomi är investeringar i den privata
sektorn. Det är dags att stimulera efterfrågan så att det leder till nya
investeringar och arbeten. För detta krävs en ny politik som ger incitament
till investeringar både hos hushållen och företagen. Under resten av 1990-talet
måste den nuvarande arbetslösheten i Europa ner till hälften.
Det är nödvändigt att Sverige medverkar i en omläggning av den ekonomiska
politiken som nu pågår internationellt. Riksdagen bör därför uttryckligen
uppdra åt regeringen att understödja initiativ i olika internationella
organisationer, främst inom OECD, som syftar till att stärka internationella
insatser för tillväxt och bekämpa arbetslösheten. Sverige bör vara
initiativtagare, och därför måste den ekonomiska politiken i Sverige nu ha
tillväxt och sysselsättning som övergripande mål.
Vad utskottet här anfört om Sveriges deltagande i en politik mot arbetslöshet
i Europa bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets yttrande under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande internationellt samarbete för tillväxt och arbete
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi10 yrkande 11 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Sänkt mervärdesskatt (mom. 3)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Yvonne
Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med
"Finansutskottet har" och slutar med "därför avstyrkas" bort ha följande
lydelse:
Den låga efterfrågan i den svenska ekonomin och den därav följande vikande
produktionen får omedelbara och bestående konsekvenser för sysselsättningen.
Arbetslösheten väntas fortsätta att öka även nästa år enligt regeringens
prognoser. Fallande produktion, låg sysselsättning och hög arbetslöshet leder
till stora underskott i de offentliga finanserna. Inkomsterna viker och
utgifterna ökar till följd av läget på arbetsmarknaden.
För att vända denna utveckling krävs ökad efterfrågan som kan bidra till att
dra upp produktionen och sysselsättningen. Det är inte tillräckligt att
exportefterfrågan ökar. Även den inhemska efterfrågan måste vända och växa. Det
krävs därför aktiva åtgärder för att vända utvecklingen. Ett verksamt sätt som
förordas i motion Fi10 (s) är att tillfälligt sänka mervärdesskatten
generellt. Utskottet anser det mot bakgrund av det mycket svaga efterfrågeläget
motiverat att tillstyrka en sådan åtgärd. Att begränsa momssänkningen till
vissa sektorer, som tjänste- och byggsektorn, som förordas i motionerna från Ny
demokrati skulle få snedvridande konkurrenseffekter. Utskottet tillstyrker med
det anförda motion Fi10 (s) yrkande 7 och avstyrker motionerna Fi11 (nyd)
yrkandena 2 och 3 samt Fi13 (nyd).
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande sänkt mervärdesskatt
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi10 yrkande 7 och
med avslag på motionerna 1993/94:Fi11 yrkandena 2 och 3 samt 1993/94:Fi13 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att under tiden
den 1 mars 1994--den 31 december 1994 sänka mervärdesskatten generellt med
5 procentenheter,

5. Sänkt mervärdesskatt (mom. 3)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med
"Finansutskottet har" och slutar med "därför avstyrkas" bort ha följande
lydelse:
I det konjunkturella och strukturella läge som Sverige befinner sig måste
åtgärder vidtas för att dels stimulera efterfrågan och produktionen, dels
sanera den offentliga sektorns finanser. Saneringen bör ske genom att minska de
offentliga utgifterna och sänka ersättningsnivåerna i
socialförsäkringssystemen. Stimulansen bör ske genom väl avvägda sänkningar av
skatterna. En finansierad kraftig sänkning av tjänste- och byggmomsen skulle,
som föreslås i motion Fi11 (nyd), ge en kraftfull injektion i två branscher som
är väsentliga för Sverige och för sysselsättningen. Till skillnad från en
generell ofinansierad skattesänkning ger en sådan åtgärd inte särskilt stort
läckage i form av ökad import. Tjänstesektorn är arbetskraftsintensiv, vilket
innebär att tjänstemomsen kan jämställas med en löneskatt. En sänkning av
denna skulle få klara stimulanseffekter som skulle påverka sysselsättningen.
Dessutom skulle den expansion av den svarta sektorn som inleddes i och med
skattereformen då tjänstemomsen infördes kunna hejdas något.
Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna Fi11 (nyd) yrkandena 2 och
3.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande sänkt mervärdesskatt
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi11 yrkandena 2 och 3 samt med
anledning av motion 1993/94:Fi13 och med avslag på motion 1993/94:Fi10
yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Ändrad kapitalbeskattning (mom. 4)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Yvonne
Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg, och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som  börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 8" bort ha följande
lydelse:
Krisuppgörelsen mellan Socialdemokraterna och regeringen om den ekonomiska
politiken hösten 1992 innebar att kapitalskatten skulle uppgå till 30 % och
att denna nivå skulle omfatta även aktievinster. Det finns som utskottet ser
det goda skäl för att behålla denna beskattningsnivå tills vidare. Det bidrar
till att skapa en likformighet mellan arbets- och kapitalinkomster som var det
ursprungliga syftet med skattereformen.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi10 (s) yrkande 8.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande ändrad kapitalbeskattning
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi10  yrkande 8 hos regeringen
hemställer om förslag att skattesatsen för fysiska personers och dödsbons
kapitalinkomster skall vara 30 % efter år 1994,
7. AP-fondens placeringsrätt (mom. 5)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Yvonne
Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med
"Finansutskottet avstyrkte" och slutar med "av utskottet" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet instämmer i vad som sägs i motion Fi10 (s) om att det är
angeläget att åtgärder vidtas för att underlätta de små och medelstora
företagens kapitalförsörjning. En lämplig åtgärd vore, som föreslås i motion
Fi10 (s), att utvidga AP-fondens rätt att placera medel på aktiemarknaden med
ytterligare 10 miljarder kronor främst i små och medelstora företag.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande AP-fondens placeringsrätt
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi10 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Finansieringen av sjukförsäkringen (mom. 6)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Yvonne
Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla  s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med
"Finansutskottet behandlade" och slutar med "yrkande 6" bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning om behovet av att lägga fast vissa
grundläggande principer för finansiering av sjukförsäkringen. Försäkringen bör
finansieras med egenavgifter som den enskilde betalar. Uttaget bör relateras
till inkomsten oberoende av hälsorisker för den enskilde. Avgiften bör utformas
på ett fördelningspolitiskt godtagbart sätt. Den nya finansieringen bör byggas
upp under ett antal år och anpassas såväl till statsfinansiella behov som till
den ekonomiska tillväxten.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi10 (s) yrkande 6 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande finansieringen av sjukförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi10 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Drivmedelsskatter år 1994 (mom. 7)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Yvonne
Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med "De nu"
och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Det är som utskottet ser det fel att i nuvarande efterfrågeläge höja
drivmedelsskatterna ytterligare. Propositionens förslag till höjning av
skattesatsen för bensin år 1994 bör därför avslås av riksdagen.
Vad utskottet anfört innebär att motion Fi10 yrkande 4 i denna del bör
bifallas av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande drivmedelsskatter år 1994
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Fi7 yrkandena 1
och 2 samt 1993/94:Fi10 yrkande 4 i denna del samt med avslag på proposition
1993/94:25 i denna del och motion 1993/94:Fi11 yrkande 7 godkänner vad
utskottet förordat om drivmedelsskatter år 1994,

10. Drivmedelsskatter år 1994 (mom. 7)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med "De nu"
och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Bensinskatten höjdes kraftigt år 1993, vilket ledde till kraftigt höjda
kostnader för dem som måste använda bil. Många andra minskade utnyttjandet av
bilen, vilket fick till följd att inkomsteffekten för staten blev liten.
Utskottet ser inte något skäl att upprepa denna manöver nu och återigen höja
skatten. I stället bör som föreslås i motion Fi11 (nyd) den förra höjningen av
bensinskatten tas tillbaka. Åtgärden bör finansieras med minskningar av
statsutgifterna.
Utskottet tillstyrker således motion Fi11 (nyd) yrkande 7 och avstyrker
därmed propositionens förslag liksom motionerna Fi7 (-) yrkandena 1 och 2 samt
Fi10 yrkande 4 i denna del.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande drivmedelsskatter år 1994
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi11 yrkande 7 samt med avslag
på proposition 1993/94:25 i denna del och motionerna 1993/94:Fi7 yrkandena 1
och 2 samt 1993/94:Fi10 yrkande 4 i denna del godkänner vad utskottet anfört,

11. Energiskatt på blandbränslen (mom. 9)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "Fi12 (nyd)" bort ha följande
lydelse:
Riksdagen har i flera sammanhang uttalat att det är angeläget att vi minskar
användningen av fossila bränslen och i stället övergår till biobränslen. I
regeringsförklaringen 1991 sades bl.a. "arbetet med att ersätta fossilbränslen
med biobränslen (skall) påskyndas. Målet är att nya miljövänliga drivmedel
skall gynnas särskilt". Det finns därför som utskottet ser det goda skäl att
göra undantag för skatteplikten när det gäller bränsleblandningar innehållande
vegetabiliska fetter, oljor eller estrar av dessa.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi12 (nyd) bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande energiskatt på blandbränslen
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi12 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Höjning av övriga punktskatter år 1994 (mom. 10)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Yvonne
Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med
"Finansutskottet anser" och slutar med "del avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi10 (s) att
i nuvarande efterfrågeläge bör inte punktskatterna höjas år 1994. Förslaget att
höja allmänna energiskatten och koldioxidskatten bör således avslås av
riksdagen i denna del.
Av hälsoskäl bör dock dryckes- och tobaksskatterna höjas i takt med
konsumentpriserna. Utskottet har ingen erinran mot propositionens förslag i
denna del och avstyrker således motion Fi11 (nyd) yrkande 5 i denna del.
Vad utskottet nu anfört innebär att motion Fi10 (s) yrkande 4 i denna del
bör bifallas av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande höjning av övriga punktskatter år 1994
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi10 yrkande 4 i denna del och
med avslag på motion 1993/94:Fi11 yrkande 5 i denna del dels avslår de i
proposition 1993/94:25 i denna del framlagda förslagen att höja den allmänna
energiskatten och koldioxidskatten, dels godkänner vad som förordats i
proposition 1993/94:25 i denna del om höjning av dryckes- och tobaksskatterna,

13. Höjning av övriga punktskatter år 1994 (mom. 10)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med
"Finansutskottet anser" och slutar med "del avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Energi- och miljöbeskattningen måste ses i ett vidare perspektiv än det
statsfinansiella eller det nationella. En ökad belastning på företagen när det
gäller energi- och miljöskatter riskerar att leda till att företagen flyttar ut
produktionen från Sverige till andra länder i Europa där beskattningen och
miljökraven är lägre. Eftersom miljöföroreningar inte låter sig hejdas av
nationella gränser blir konsekvensen att vi likväl drabbas i Sverige samtidigt
som effekten av skattehöjningen på statsinkomsterna blir negativ. Det krävs
enligt utskottets mening närmare analyser av hur punktskatterna bör utformas
med hänsyn till reglerna och beskattningen inom EU. Propositionens förslag i
dessa delar avstyrks av utskottet. Därmed tillgodoses motion Fi11 (nyd)
yrkande 5 i denna del.
Utskottet ser inte heller skäl att i nuvarande efterfrågeläge höja skatten på
alkoholhaltiga drycker och tobak. Propositionens förslag avstyrks således.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande höjning av övriga punktskatter år 1994
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi11 yrkande 5 i denna del samt
med avslag på proposition 1993/94:25 i denna del och motion 1993/94:Fi10
yrkande 4 i denna del godkänner vad utskottet anfört,
14. Indexering av vissa punktskatter åren 1995--1998 (mom. 11)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "och 6" bort ha följande lydelse:
Sverige har ett av världens högsta skatte- och utgiftstryck. Huvuddelen av
utgifterna växer dessutom med automatik. Utskottet anser inte att lösningen på
Sveriges problem ligger i att också indexreglera inkomsterna på det sätt
regeringen föreslår. I stället bör en noggrann genomgång göras av vad som kan
göras för att hejda utgifternas tillväxt. Utskottet tillstyrker yrkande 6 i
motion Fi11 (nyd) om att frågan om användningen av indexeringar utreds.
Utskottet har också betänkligheter mot principen att höja skatter utan
riksdagens medverkan. Propositionens förslag i denna del bör avstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande indexering av vissa punktskatter åren 1995--1998
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi11 yrkande 5 i denna del och
yrkande 6 samt med avslag på proposition 1993/94:25 i denna del godkänner vad
utskottet anfört samt som sin mening ger regeringen detta till känna,

15. Lagstiftningen om drivmedelsskatter (mom. 14)
Under förutsättning av bifall till reservation 9
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Yvonne
Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser att
utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande lagstiftningen om drivmedelsskatter
att riksdagen
dels antar det i proposition 1993/94:25 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och användning av vissa
oljeprodukter,
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1961:372) om
bensinskatt med den ändringen att 2 § erhåller följande som Reservanternas
förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag                     Reservanternas förslag
                                2 §
Skatten för år 1994 tas                 Skatten för år 1994 tas
ut, om inte annat sägs i                ut, om inte annat sägs i
andra stycket, med 3 kronor 27          andra stycket, med 3 kronor 14
öre per liter för blyfri                öre per liter för blyfri
bensin, varmed avses bensin             bensin, varmed avses bensin
med en blyhalt om högst                 med en blyhalt om högst
0,013 gram per liter vid                0,013 gram per liter vid
15°C och med 3 kronor 80                15°C och med 3 kronor 65
öre per liter för annan                 öre per liter för annan
bensin.                                 bensin.
För metanol tas skatten                 För metanol tas skatten
för år 1994 ut med 83                   för år 1994 ut med 80
öre per liter. Ingår                    öre per liter. Ingår
metanol eller etanol i en               metanol eller etanol i en
blandning som avses i 1 §               blandning som avses i 1 §
första stycket a) eller c)              första stycket a) eller c)
tas skatten för år 1994                 tas skatten för år 1994
ut för den inblandade                   ut för den inblandade
alkoholen med 83 öre per                alkoholen med 80 öre per
liter och för blandningen i             liter och för blandningen i
övrigt på det sätt                      övrigt på det sätt
som framgår av första                   som framgår av första
stycket.                                stycket.
För tiden efter utgången av år 1994 och fram till och med år 1998 skall
skatten tas ut med belopp som omräknas enligt 2 a §. Därefter skall skatten
tas ut med de belopp som gäller vid utgången av år 1998.
Skatt tas inte ut för smörjolja som är inblandad i bensin.

16. Lagstiftningen om drivmedelsskatter (mom. 14)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 10 och 14
Ian Wachtmeister (nyd) anser att utskottets hemställan under 14 bort ha
följande lydelse:
14. beträffande lagstiftningen om drivmedelsskatter
att riksdagen
dels avslår det i proposition 1993/94:25 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och användning av vissa
oljeprodukter,
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1961:372) om
bensinskatt med de ändringarna att 2 § erhåller följande som Reservantens
förslag betecknade lydelse samt att förslaget till ny paragraf, 2 a §,
utgår:
Regeringens förslag                     Reservantens förslag
                                2 §
Skatten för år 1994 tas                 Skatt tas ut, om inte annat
ut, om inte annat sägs i                sägs i andra stycket, med 2
andra stycket, med 3 kronor 27          kronor 37 öre per liter
öre per liter för blyfri                för blyfri bensin, varmed
bensin, varmed avses bensin             avses bensin med en blyhalt om
med en blyhalt om högst                 högst 0,013 gram per liter
0,013 gram per liter vid                vid 15°C och med 2 kronor
15°C och med 3 kronor 80                68 öre per liter för
öre per liter för annan                 annan bensin.
bensin.
För metanol tas skatten                 För metanol tas skatten ut
för år 1994 ut med 83                   med 80 öre per liter.
öre per liter. Ingår                    Ingår metanol eller etanol
metanol eller etanol i en               i en blandning som avses i 1
blandning som avses i 1 §               § första stycket a)
första stycket a) eller c)              eller c) tas skatten ut för
tas skatten för år 1994                 den inblandade alkoholen med
ut för den inblandade                   80 öre per liter och för
alkoholen med 83 öre per                blandningen i övrigt på
liter och för blandningen i             det sätt som framgår av
övrigt på det sätt                      första stycket.
som framgår av första
stycket.
För tiden efter utgången
av år 1994 och fram till
och med år 1998 skall
skatten tas ut med belopp som
omräknas enligt 2 a §.
Därefter skall skatten tas
ut med de belopp som gäller
vid utgången av år 1998.
Skatt tas inte ut för smörjolja som är inblandad i bensin.

17. Lagstiftningen om tobaks- och dryckesskatter (mom. 15)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 13 och 14
Ian Wachtmeister (nyd) anser att utskottets hemställan under 15 bort ha
följande lydelse:
15. beträffande lagstiftningen om tobaks- och dryckesskatter
att riksdagen avslår de i proposition 1993/94:25 framlagda förslagen till
dels lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt,
dels lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt,

18. Lagstiftningen om allmän energiskatt och koldioxidskatt (mom. 16)
Under förutsättning av bifall till reservation 12
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Yvonne
Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser att
utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande lagstiftningen om allmän energiskatt och koldioxidskatt
att riksdagen
dels antar det i proposition 1993/94:25 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt med de ändringarna att 14 §
skall ha följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse samt att
förslagen till ändringar i bilaga 1 såvitt avser skattebeloppen avslås:
Regeringens förslag                     Reservanternas förslag
                                14 §
Skatten för år 1994 tas                 Skatten för år 1994 tas
ut per kilowattimme med                 ut per kilowattimme med
a) 0 öre för elektrisk                  a) 0 öre för elektrisk
kraft som förbrukas i                   kraft som förbrukas i
industriell verksamhet i                industriell verksamhet i
tillverkningsprocessen eller            tillverkningsprocessen eller
vid yrkesmässig                         vid yrkesmässig
växthusodling,                          växthusodling,
b) 3,6 öre för annan                    b) 3,5 öre för annan
elektrisk kraft än som                  elektrisk kraft än som
avses under a) och som                  avses under a) och som
förbrukas i kommuner som                förbrukas i kommuner som
anges i bilaga 2 till denna             anges i bilaga 2 till denna
lag,                                    lag,
c) 6,6 öre för elektrisk                c) 6,3 öre för elektrisk
kraft som förbrukas för                 kraft som förbrukas för
el-, gas-, värme- eller                 el-, gas-, värme- eller
vattenförsörjning i                     vattenförsörjning i
andra kommuner än de som                andra kommuner än de som
anges i bilaga 2 till denna             anges i bilaga 2 till denna
lag,                                    lag,
d) 8,8 öre för elektrisk                d) 8,5 öre för elektrisk
kraft som förbrukas i                   kraft som förbrukas i
övriga fall.                            övriga fall.
För tiden efter utgången av år 1994 och fram till och med år 1998 skall
skatten tas ut med belopp som omräknas enligt 16 §. Därefter skall skatten tas
ut med de belopp som gäller vid utgången av år 1998.
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:582) om
koldioxidskatt med de ändringarna att 2 § erhåller följande som
Reservanternas förslag betecknade lydelse samt att förslagen till ändringar
i bilagan såvitt avser skattebeloppen avslås:
Regeringens förslag                     Reservanternas förslag
                                2 §
Koldioxidskatten för år                 Koldioxidskatten för år
1994 tas ut, om inte annat              1994 tas ut, om inte annat
följer av andra stycket,                följer av andra stycket,
för bränslen som avses i                för bränslen som avses i
1 § första stycket med i                1 § första stycket med i
bilagan angivet belopp för              bilagan angivet belopp för
vikt- eller volymenhet. För             vikt- eller volymenhet. För
varuslag som är                         varuslag som är
skattepliktiga enligt 1 §               skattepliktiga enligt 1 §
andra stycket tas skatt ut med          andra stycket tas skatt ut med
77 öre per liter. För                   74 öre per liter. För
tiden efter utgången av                 tiden efter utgången av
år 1994 och fram till och               år 1994 och fram till och
med år 1998 skall skatten               med år 1998 skall skatten
tas ut med belopp som                   tas ut med belopp som
omräknas enligt 2 a §.                  omräknas enligt 2 a §.
Därefter skall skatten tas              Därefter skall skatten tas
ut med de belopp som gäller             ut med de belopp som gäller
vid utgången av år 1998.                vid utgången av år 1998.
För skattepliktiga bränsleblandningar skall skatt dock inte tas ut för den
del av bränslet som består av vegetabiliska eller animaliska fetter eller oljor
eller metyl- eller etylestrar av fettsyror från sådana fetter eller oljor. För
blandningen i övrigt tas skatten ut med belopp som gäller för oljeprodukter.

19. Lagstiftningen om allmän energiskatt och koldioxidskatt  (mom. 16)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 13 och 14
Ian Wachtmeister (nyd) anser att utskottets hemställan under 16 bort ha
följande lydelse:
16. beträffande lagstiftningen om allmän energiskatt och koldioxidskatt
att riksdagen avslår de i proposition 1993/94:25 framlagda förslagen till
dels lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,
dels lag om ändring i lagen (1990:582) om koldioxidskatt.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet
inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Johan Lönnroth (v) anför:
Resultatet av den förda politiken
Det allt överskuggande problemet i svensk ekonomi är i dag arbetslösheten.
Enligt regeringens egna gissningar kommer den öppna arbetslösheten år 1995 att
ligga kvar på den för Sverige hittills okända nivån 8 %. Fyra år med en mycket
hög arbetslöshetsnivå kommer då att ha gått. Vi vet av erfarenhet från andra
länder att vi får en stor grupp av främst unga människor som inte känner sig
behövda, som aldrig haft ett fast jobb och som har litet hopp om att någonsin
få ett. Hundratusentals ungdomar som vill delta i arbetslivet har i dag ingen
möjlighet att komma in på arbetsmarknaden.
Samtidigt med denna förfärande utveckling på arbetsmarknaden har obalansen i
statsfinanserna blivit allt svårare att hantera. Det bör dock framhållas att
bytesbalansen nu starkt förbättras. Hushållens och företagens finansiella
sparande är större än det offentliga underskottet. Denna skeva fördelning av
sparandet får oacceptabla fördelningseffekter. Därtill kommer att
räntekostnaderna hotar att tränga undan angelägna utgifter inom områden som
exempelvis vård, omsorg, utbildning och kultur.
Propositionens förslag till inriktning av den ekonomiska politiken
I propositionen föreslås åtgärder som regeringen anser nödvändiga för att
ekonomin på längre sikt skall ges möjligheter att växa. Förslagen omfattar
åtgärder inom skatteområdet (inkomst- och företagsbeskattningen) och inom den
arbetsrättsliga lagstiftningen.
Vänsterpartiet anser att regeringens skatteförslag är oacceptabla. Det
främsta resultatet av dessa förslag är att inkomster och förmögenheter blir än
mer ojämnt fördelade samtidigt som staten går miste om betydande
skatteintäkter. Vänsterpartiet avvisar därför de skattepolitiska förslagen med
något undantag. Förslaget att indexera vissa punktskatter  behandlas längre
fram i denna meningsyttring.
Det kanske mest anmärkningsvärda med propositionen är dess koncentration på
strukturpolitiken. Med ett undantag -- ett tidsbegränsat generellt
anställningsstöd (GAS) -- är åtgärderna inriktade mot strukturproblem i
ekonomin. Kraftfulla åtgärder för att åstadkomma en omedelbar förbättring av
arbetsmarknadsläget saknas nästan helt. Enligt propositionen är
penningpolitikens främsta uppgift att hindra att inflationen ånyo tar fart. Den
passivitet som regeringen nu visar i detta krisläge, som den svenska ekonomin
inte upplevt på flera decennier, kan leda till att arbetslösheten permanentas
på hög europeisk nivå. Att, som regeringen gör, begära stöd för en politik som
nästan uteslutande litar till att de förbättrade exportutsikterna skall föra
Sverige ur krisen borde riksdagen inte acceptera.
Vänsterpartiets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken
Av betänkandets recit (se s. 11--13) framgår vilka riktlinjer för den
ekonomiska politiken som förordas av Vänsterpartiet.
Riktlinjerna kan sammanfattas på följande sätt.
Mer jobb måste skapas. På kort sikt kan detta åstadkommas genom att stimulera
inhemsk efterfrågan. Åtgärder måste omedelbart vidtas som gör det möjligt för
kommunerna att sluta minska sin personal. Matmomsen bör sänkas till 15 %,
ersättningsnivåerna för arbetslöshetsförsäkringen återställas och program för
att stimulera byggsektorn behövs.
På längre sikt måste en återgång till den fulla sysselsättningen åstadkommas
längs tre olika huvudvägar:
genom att omfördela arbetstiden,
genom att ställa om produktions- och konsumtionsmönstret i en ekologiskt
hållbar riktning,
genom förbättrad kommunal service.
Vänsterpartiet har sedan lång tid tillbaka hävdat att den skattereform som
genomfördes åren 1990 och 1991 var orättvis och gav stora skattesänkningar för
höginkomsttagare. Det är därför dags att skärpa progressiviteten i skatteskalan
till en rimlig nivå.
Konkret bör detta åstadkommas genom en höjd statsskatt -- 5 procentenheter i
ökad skatt på inkomster mellan ca 200 000 och 250 000 kr om året och
10 procentenheters skattehöjning för inkomster därutöver. Dessutom bör
grundavdraget för dem som betalar statsskatt slopas.
En ljuspunkt i regeringens proposition är förslaget att ge ett stöd till
företag som nyanställer. Regeringens förslag medför dock ett antal
administrativa problem. Bland annat medger inte dagens statistik en effektiv
kontroll och dessutom innebär säsongsarbeten problem. För att undvika detta
vill Vänsterpartiet införa en minimitid om sex månader i anställningstid för
nyrekryterade i förslaget.
Kommunerna måste ges utrymme att erbjuda en god vård och omsorg till alla som
behöver detta. Det innebär att den kommunala konsumtionen måste öka såväl under
år 1994 som under år 1995. Medel till en kommunakut bör anslås i enlighet med
tidigare förslag från Vänsterpartiet.
Statsskulden och det offentliga underskottssparandet har blivit förfärande
stort. Merparten av underskottet försvinner på sikt om vi kan återvända till
full sysselsättning och fullt kapacitetsutnyttjande. Resten av underskottet
måste klaras genom skattehöjningar och besparingar.
Som exempel på viktigare besparingar kan nämnas
minskade militärutgifter,
minskad statlig administration,
sänkt tak i sjukersättningen m.m.
Indexering av vissa punktskatter
Regeringen föreslår att man långsiktigt realvärdesäkrar tobaks- och
alkoholskatter. Vänsterpartiet accepterar de nu aktuella höjningarna trots att
de har en viss negativ effekt på efterfrågan. På sikt anser vi att dessa
skatter bör kunna öka mer än inflationen.
Regeringen föreslår också att man långsiktigt realsäkrar vissa energi- och
miljörelaterade skatter. Men om miljöskulden skall minskas och avvecklingen av
kärnkraften skall klaras krävs mer. Det som hänt på senare tid med
stillastående reaktorer visar på ett akut behov av investeringar i förnybara
energikällor. För detta krävs att priset på miljön inte bara följer
inflationen, utan ökar snabbare än priserna i genomsnitt. Dock måste man noga
beakta skatternas effekt på olika energislag samt på inkomstfördelningen.
Vidare är det viktigt att skattehöjningarna placeras in i rätt konjunkturläge.
När det gäller drivmedelsskatterna för år 1994 kan Vänsterpartiet acceptera
regeringsförslagen till höjningar om detta sker i kombination med åtgärder som
minskar arbetslösheten, kompenserar den negativa effekten på efterfrågan och om
dessa skatter differentieras i enlighet med vad som anförs i motion Fi8 (v).
Vänsterpartiet avser vid behandlingen av detta betänkande i kammaren föreslå
att riksdagen tar ställning till ett yrkande om drivmedelsskatterna med här
angiven innebörd.
Med hänvisning till vad jag här har redovisat anser jag att utskottets
hemställan borde ha haft följande lydelse under mom. 1 och mom. 8.
1. beträffande riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på proposition 1993/94:25 i denna del och motionerna
1993/94:Fi10 yrkandena 1--3 samt 1993/94:Fi11 yrkande 1 godkänner vad som
förordats i motion 1993/94:Fi8 och som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
8. beträffande regional differentiering av drivmedelsskatten att
riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi7 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om regional differentiering av
drivmedelsskatten,

Regeringens lagförslag

Bilaga 1

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt


2 Förslag till lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och
användning av vissa oljeprodukter
4 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:582) om koldioxidskatt

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt

6 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt


Skatteutskottets yttrande
Bilaga 2
1993/94:SkU1y
Inriktningen av den ekonomiska politiken

Till finansutskottet
Skatteutskottet har fått tillfälle att yttra sig över proposition 1993/94:25
om inriktningen av den ekonomiska politiken jämte motioner, såvitt gäller
utskottets beredningsområde. Med anledning därav får utskottet anföra följande.
I propositionen föreslår regeringen att riksdagen dels godkänner de
riktlinjer för den ekonomiska politiken som redovisas i avsnitt 6, dels
genomför en indexering av vissa punktskatter.
Riktlinjer m.m.
Riktlinjerna i avsnitt 6 innebär att den ekonomiska politiken skall ta sikte
på att fullfölja det program för att sanera de offentliga utgifterna som
riksdagen antog i våras och att skapa allmänt bättre förutsättningar för
ekonomisk utveckling och sysselsättning. I saneringsprogrammet för de
offentliga finanserna 1994--1998 ingår en budgetförstärkning om ca 7,4
miljarder kronor inom punktskatteområdet. Den realvärdesäkring av vissa
punktskatter som regeringen nu föreslår innebär att det första steget i
saneringsprogrammet uppfylls på skatteområdet. I riktlinjerna i avsnitt 6
hänvisas också till ett antal förslag i andra propositioner som regeringen
lägger fram i höst för att stimulera tillväxt och sysselsättning i hela landet.
På skatteområdet innebär dessa förslag betydande förändringar av
företagsbeskattningen i syfte bl.a. att underlätta utvecklingen inte minst av
de mindre och medelstora företagen. Ändringarna i skattereglerna på detta
område skall underlätta nyföretagande och expansion. Reformen medför ett
varaktigt inkomstbortfall på 3,3 miljarder kronor. Ett utrymme för detta
ändamål har reserverats inom ramen för statsbudgeten för innevarande budgetår
motsvarande 1,7 miljarder kronor. Enligt proposition 90 sker finansieringen i
övrigt inom ramen för företagsbeskattningen genom att beskattningen av
utlandstraktamenten likställs med beskattningen av inhemska traktamenten
(prop. 90) och genom en höjning av arbetsgivaravgifterna med 0,2
procentenheter. Bland andra skatteförslag i höst kan nämnas att regeringen
fullföljer riksdagens beslut i våras om att slopa grundavdraget vid den
statliga inkomstskatten genom att i proposition 90 föreslå de
lagstiftningsåtgärder som behövs. -- I den aktuella propositionen lämnas också
en översiktlig redogörelse för de åtgärder som har genomförts och planeras på
skatteområdet under regeringsperioden och för bakgrunden till den förda
skattepolitiken (avsnitt 7).
I tre motioner yrkas att riksdagen avslår riktlinjerna i propositionen och i
stället antar riktlinjerna i respektive motioner. Så yrkas i motion Fi10 av
Ingvar Carlsson m.fl. (s) att riksdagen avslår popositionen i denna del
(yrkande 1) och antar de riktlinjer för den ekonomiska politiken som anges i
motionen (yrkande 2). På skatteområdet innebär motionärernas riktlinjer bl.a.
en tillfällig sänkning av momsen under 1994 med 5 procentenheter, en höjning av
statsskatten för höginkomsttagare över brytpunkten med 5 procentenheter, ett
oförändrat grundavdrag, nej till höjda punktskatter 1994 (såvitt avser andra
skatter än på tobak och alkohol), nej till ökade subventioner för sparande och
nej till lättnader i aktiebeskattningen. Motionärerna anser att beslutet om
skatteavdrag för individuellt pensionssparande utan försäkringsinslag bör rivas
upp liksom också riksdagens beslut om att sänka avkastningsskatten på
pensionssparandet och skatten på kapitalinkomster. Samtidigt bör värdet av det
minskade ränteavdraget återställas. Förslagen grundar sig bl.a. på
fördelningspolitiska skäl och avser att stimulera konjunkturen genom ökat
utrymme för konsumtion. Av konjunkturpolitiska skäl föreslår motionärerna också
att direktavskrivning skall medges för maskininvesteringar under 1994.
I motion Fi11 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att riksdagen med avslag
på propositionen antar de i motionen föreslagna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken (yrkande 1). När det gäller skattefrågorna accepterar motionärerna
inte den föreslagna utformningen av indexeringen av punktskatterna. De begär
förslag från regeringen om sänkt bensinskatt, sänkt tjänstemoms och byggmoms,
ett s.k. ROT-avdrag för reparation av bostäder och andra skattelättnader i form
av direktavskrivningar av investeringar. Motionen grundar sig på uppfattningen
att det är angeläget att snarast begränsa skattetrycket för att få fart på
ekonomin. Åtgärderna bör enligt motionärerna finansieras genom minskningar av
de offentliga utgifterna.
I motion Fi8 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas också avslag på riktlinjerna i
propositionen (yrkande 1) och godkännande av motionen i motsvarande delar
(yrkandena 2 och 3). Motionärerna vill bl.a. skärpa skatten på inkomster över
200 000 kr och sänka matmomsen till 15 %. De anser också att bensinskatten
och andra punktskatter bör differentieras. Syftet med motionen är bl.a. att
skapa ökad sysselsättning och den grundas också på fördelningspolitiska och
regional- och miljöpolitiska skäl.
Enligt utskottets uppfattning råder det en bred enighet om att den höga
arbetslösheten och de stora underskotten i statsfinanserna utgör de
allvarligaste symptomen på den ekonomiska krisen i Sverige. Regeringen har
därför sett som sin viktigaste uppgift att snabbt skapa förutsättningar för
fler jobb i ett växande näringsliv. Nya jobb i näringslivet bidrar till att
samtidigt lösa våra största balansproblem: arbetslösheten och underskottet i de
offentliga finanserna. Den ekonomiska politiken måste även i fortsättningen
inriktas på att fullfölja saneringen av de offentliga utgifterna och att skapa
allmänt bättre förutsättningar för ekonomisk utveckling och sysselsättning.
Utskottet instämmer i regeringens bedömning att en sådan politik kan bryta den
nuvarande stagnationen och skapa en grund för en positiv utveckling av välstånd
i landet.
Med hänsyn till det offentliga underskottets storlek finns det inte utrymme
för allmänna finanspolitiska stimulanser. De skattelättnader som föreslås i
motionerna skulle innebära en avsevärd försvagning av statsfinanserna.
Regeringens analys av den ekonomiska situationen innebär också att
motionärernas förslag inte kan antas medföra de avsedda konjunkturpolitiska
fördelarna. Man riskerar i stället tilltron till statsmakternas förmåga att
angripa de verkliga problemen och att allvarligt förvärra den nuvarande
situationen.
I propositionen framhålls att vägen tillbaka till uthållig tillväxt, full
sysselsättning och sanerade statsfinanser är lång. Allt fler tecken på en
återhämtning kan dock skönjas, och åren av ekonomisk stagnation är nu på väg
att brytas. Skatteutskottet har inte någon annan bedömning av dessa frågor än
regeringen. Enligt utskottets uppfattning har den förda politiken lagt grunden
för en positiv ekonomisk utveckling. Utskottet kan i detta läge inte ställa sig
bakom att försämra förutsättningarna genom sådana ofinansierade skattelättnader
som föreslås i motionerna.
Utskottet kan inte heller ställa sig bakom de skärpningar av
marginalskatterna som förordas i motionerna Fi8 och Fi10. I stället bör enligt
utskottets uppfattning ansträngningarna inriktas på att minska skattetrycket
här i landet och begränsa de svåra skadeverkningar som de alltför höga
marginalskatterna och stora skattekilarna har medfört för hela vår ekonomi.
Beträffande de fördelningspolitiska frågorna vill utskottet framhålla att man i
första hand bör säkerställa en ekonomisk utveckling som innebär att det även i
framtiden finns ett välstånd att fördela. I övrigt hänvisar utskottet till
tidigare ställningstaganden till dessa frågor.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens riktlinjer såvitt avser
skattefrågor. Utskottet avstyrker motionerna i motsvarande delar men återkommer
i det följande till vissa konkreta yrkanden.
Indexering av punktskatter
Propositionen innebär att skattesatserna för vissa punktskatter indexregleras
under perioden 1995--1998. Förslaget gäller energiskatten, bensinskatten,
dieseloljeskatten, koldioxidskatten, tobaksskatten och dryckesskatten. Även
skattesatserna för 1994 anpassas till förändringarna i penningvärdet genom en
uppräkning med ca 4 %. Skatten på dieselolja, som gäller fr.o.m. den 1 oktober
1993, behålls dock oförändrad under 1994.
I motion Fi10 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas avslag på de föreslagna
skattehöjningarna för 1994 på annat än tobak och drycker (yrkande 4). Motion
Fi11 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) innebär avslag på indexregleringen i sin
helhet (yrkande 5) och att frågan om användningen av indexeringar av
beskattningen skall utredas (yrkande 6). När det gäller bensinskatten innebär
denna motion att skatten i stället skall sänkas med 77 öre per liter (yrkande
7). I motion Fi7 av John Andersson (-) yrkas avslag på propositionen i vad
avser skatterna på bensin och dieselolja m.m. (yrkandena 1 och 2) och att
riksdagen begär förslag från regeringen om en regional differentiering av dessa
skatter.
Av vad utskottet nyss har anfört om riktlinjerna för skattepolitiken framgår
att det är viktigt att man fullföljer saneringsprogrammet genom att anpassa de
aktuella punktskatterna till utvecklingen av penningvärdet. Utskottet instämmer
i uppfattningen att de aktuella skattesatserna, som anges med vissa belopp per
mängd, bör indexregleras för att automatiskt följa penningvärdet, i likhet med
vad som gäller i fråga om de indirekta skatter som beräknas med hänsyn till
varornas värde. Utskottet har inte heller något att erinra mot den föreslagna
uppräkningen för 1994. Utskottet tillstyrker alltså propositionen i dessa delar
och avstyrker motionerna Fi10 yrkande 4, Fi11 yrkandena 5--7 och Fi7 yrkandena
1 och 2. Utskottet avstyrker också yrkande 3 i motion Fi7 med hänvisning till
tidigare ställningstaganden mot en regionalpolitisk differentiering av
drivmedelsbeskattningen (1992/93:SkU34).
I motion Fi9 av Karin Israelsson (c) yrkas ett tillkännagivande om att ett
särskilt index behövs så att lönerörelser, pensioner m.m. inte påverkas av
höjningar av dryckesskatten och tobaksskatten.
Utskottet har vid tidigare års prövning av motsvarande yrkanden konstaterat
att Statistiska centralbyrån redan har de uppgifter som behövs för ett sådant
särskilt index (1986/87:4 s. 10). Något särskilt ställningstagande från
riksdagens sida erfordras alltså inte för att ett index av denna karaktär skall
kunna tillhandahållas om det efterfrågas. Med hänvisning härtill avstyrker
utskottet motionen.
Mervärdesskatt
I motion Fi10 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas en tillfällig nedsättning av
momsen med 5 procentenheter under tiden 1 mars--31 december 1994. Vidare yrkas
i motion Fi11 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) förslag från regeringen om
sänkning av tjänstemomsen och byggmomsen till 12 % (yrkandena 2 och 3) och i
motion Fi13 av Bo G Jenevall (nyd) förslag från regeringen om att stimulera
byggbranschen med 0-moms under en begränsad tid.
Utskottet har nyss anfört att de ofinansierade skattelättnader som föreslås i
motionerna skulle leda till ett avsevärt skattebortfall och att förslagen även
i övrigt kan befaras få negativa samhällsekonomiska effekter. Det anförda
gäller inte minst i fråga om motionärernas förslag på momsområdet. Med
hänvisning härtill avstyrker utskottet dessa yrkanden.
Energiskatt på blandbränslen
I motion Fi12 av Peter Kling (nyd) krävs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförs i motionen om omedelbara åtgärder för att
gynna utvecklingen av miljövänliga drivmedel.
Bakgrunden till motionen är en lagändring som har trätt i kraft den 1 augusti
1993. De nya reglerna innebär att blandningar mellan mineralolja och
vegetabilisk olja i fortsättningen skall beskattas till den del som utgör
mineralolja. Den vegetabiliska oljan är skattefri. De bränsleblandningar som
förekommer på marknaden uppfyller inte miljökraven i miljöklass 1 eller 2,
vilket medför att skatten på mineraloljan i bränsleblandningen kommer att
tas ut enligt miljöklass 3.
Utskottet är medvetet om de problem som beskattningen medför för utvecklingen
av blandbränslen. I sitt betänkande 1992/93:SkU34 framhöll utskottet att den
nuvarande lösningen är provisorisk och att frågan förutsättningslöst bör kunna
omprövas i den pågående utredningen om en teknisk översyn av
energibeskattningen (dir. 1992:80). Regeringen beslutade den 30 september 1993
att den utredare som skall se över miljöklassystemet skall avhandla frågan om
miljöklassning av blandbränslen med förtur. Utskottet anser i likhet med
motionären att frågan är brådskande. Utskottet finner ändå att resultatet av
utredarens överväganden och regeringens förslag bör avvaktas innan riksdagen på
nytt tar ställning till hur reglerna lämpligen bör utformas. Med hänvisning
härtill avstyrker utskottet motionen.
Kapitalinkomster
I motion Fi10 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas att skattesatsen för
kapitalinkomster skall vara 30 % även efter 1994.
Utskottet har vid sin tidigare prövning av motsvarande yrkanden från
motionärernas sida framhållit att skatteuttaget fortfarande är högt och medför
snedvridande effekter, särskilt som beskattningen drabbar alla slags nominellt
beräknade kapitalinkomster. I motionen anförs inte något nytt som bör föranleda
att riksdagen nu omprövar denna fråga. Utskottet avstyrker alltså motionen i
denna del.
Pensionssparande m.m.
I motion Fi10 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas att lagstiftningen om det
individuella pensionssparandet utan försäkringsinslag upphävs (yrkande 10) och
att riksdagen beslutar om en återgång till 15 % i avkastningsskatt på privata
pensionsförsäkringar (yrkande 9).
Enligt utskottets mening bör finansutskottet med eget yttrande överlämna
motionen i dessa delar till skatteutskottet för att prövas i samband med
behandlingen av proposition 85 som bl.a. rör det individuella
pensionssparandet.
Svarta sektorn
I motion Fi11 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att riksdagen ger till
känna att man nu måste starta ett krig mot den svarta marknaden, eko-brotten
och bidragsfusket.
Utskottet vill framhålla att det råder bred enighet om att samhällets
insatser mot skatte- och bidragsfusk och mot den ekonomiska brottsligheten
måste förstärkas. I kompletteringspropositionen våren 1993 aviserade regeringen
att Riksskatteverket kommer att få förstärkta resurser för skattekontrollen med
20 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 och därefter med omkring 200 miljoner
kronor per år under en femårsperiod fram till år 1998. I detta sammanhang
föreslog Socialdemokraterna 100 miljoner kronor under budgetåret 1993/94 för
att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Anslagsfrågorna bereds nu vidare
inom regeringskansliet. Som framgår av statsrådet Bo Lundgrens svar den 11
november på en interpellation om en effektivare skatteindrivning m.m. avser
regeringen att i januari lägga fram dels förslag till resurstillskott för
åtgärder 1993/94 på tilläggsbudget, dels förslag i budgetpropositionen om hur
stora insatser som skall göras 1994/95 och vilken inriktning dessa skall ha.
Utskottet utgår från att regeringen i detta sammanhang tar hänsyn till vad som
har anförts i de ovannämnda motionerna. Regeringen bör också redovisa vilka
åtgärder i övrigt som bör genomföras för att skyndsamt förstärka och förbättra
samordningen av skattemyndigheternas och polis- och åklagarmyndigheternas
insatser. I sammanhanget bör nämnas att riksdagens revisorer genomför en bred
granskning av samhällets insatser mot den ekonomiska brottsligheten i syfte
bl.a. att få till stånd en bättre samordning mellan skattemyndigheterna och
polis och åklagare. -- Att även detaljutformningen av skattereglerna behöver
ändras framgår bl.a. av regeringens förslag till förbättringar av
företrädaransvaret enligt 48 a § mervärdesskattelagen (prop. 50).
Utskottet anser att riksdagen med anledning av motion Fi11 yrkande 4 som sin
mening bör ge regeringen till känna vad som här har anförts.
Stockholm den 18 november 1993
På skatteutskottets vägnar
Knut Wachtmeister
I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars Hedfors (s), Filip
Fridolfsson (m), Kjell Johansson (fp), Jan Fransson (s), Ivar Franzén (c),
Bruno Poromaa (s), Harry Staaf (kds), Peter Kling (nyd), Gunnar Nilsson (s),
Carl Fredrik Graf (m), Sverre Palm (s), Karl Hagström (s), Martin Nilsson (s)
och Lars Biörck (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten Barbro Glansén (v) närvarit vid den slutliga
behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Lars Hedfors, Jan Fransson, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson, Sverre
Palm, Karl Hagström och Martin Nilsson (alla s) anför:
Riktlinjer m.m.
Vi har gång på gång varnat för att regeringens politik för Sverige allt
djupare in i en ekonomisk depression, bl.a. när dessa frågor diskuterades i
riksdagen i våras (1992/93:SkU5y). Som vi framhöll då medför regeringens
politik att arbetslösheten växer, de offentliga finanserna försvagas och
framtidstron sviktar. Sverige har hamnat i en ond cirkel med ökande
arbetslöshet, inkomstbortfall, allt sämre offentliga finanser, allt lägre
efterfrågan. Problemen förvärras, och de åtgärder som regeringen sätter in
sänker aktiviteten ytterligare och ökar arbetslösheten.
Statens finanser har försämrats dramatiskt vilket har lett till att angelägna
utgifter på olika välfärdsområden har trängts ut. Redan utsatta grupper har
drabbats, och klyftorna i samhället har vidgats. Den växande arbetslösheten har
lett till en ökad utslagning och stora problem som hotar att bli bestående.
Som vi anförde i våras innebär regeringens skattepolitik allvarliga brott mot
viktiga principer i skattereformen. Denna politik försämrar ekonomins
funktionssätt och undergräver statsfinanserna och innebär en systematisk
överföring av inkomster och förmögenhet till kapitalägare och till företagare
och andra med höga inkomster.
Trots våra varningar fortsätter regeringen sin politik, på sin "enda väg".
Regeringens politik ligger fast -- trots att verkligheten för 100 000-tals
svenskar förvärras och försvåras. Den proposition som regeringen nu lägger fram
visar att regeringen inte ser sambandet mellan sin egen politik och den
ekonomiska krisen.
Som framhålls i motion Fi10 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) har regeringens
misslyckanden i den ekonomiska politiken lett till att Sverige och många
svenskar befinner sig i ett utomordentligt allvarligt läge. De ljuspunkter som
finns i ekonomin -- den ökande exporten och industriproduktionen -- förmår inte
att kompensera den kraftiga nedgången i vår ekonomi. Hushållens konsumtion
hålls tillbaka till följd av åtstramningspolitiken, arbetslösheten och en
allmän osäkerhet inför framtiden.
Vi socialdemokrater erbjuder en ny politik för att ta Sverige ur den
ekonomiska krisen. Vi är fast övertygade om att det går att bryta utvecklingen
mot en permanent massarbetslöshet, gigantiska underskott och urholkad välfärd.
För att detta skall lyckas måste krisens bördor fördelas rättvist. I annat fall
kommer Välfärdssverige att sakta men säkert brytas ned och motsättningarna att
öka.
Vi vill samla hela nationen kring en ny politik för ökad tillväxt, fler jobb
och sunda statsfinanser. På kort sikt måste ekonomin stimuleras så att
produktion och investeringar kan öka i hela ekonomin. På längre sikt måste de
statsfinansiella obalanserna brytas, genom ökad tillväxt och produktion och
genom en anpassning av de offentliga inkomsterna och utgifterna. Vi kräver en
ny ekonomisk politik i samklang med kraven på rättvisa och solidaritet. Krisens
bördor skall fördelas rättvist. Endast på så sätt är det möjligt att få en bred
uppslutning kring de uppoffringar som oundgängligen kommer att krävas för att
förbättra statsfinanserna.
Det program som redovisas i motionen innebär bl.a. att man nu skall stärka
hushållens köpkraft. Kräftgången i den privata konsumtionen måste brytas genom
olika finanspolitiska stimulanser. I detta syfte föreslår vi ett paket av
finans- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Paketet bidrar till en kraftig
förstärkning av hushållens köpkraft och syftar till att minska
hushållssparandet. Åtgärderna väntas ge en betydande stimulans åt den inhemska
efterfrågan.
Våra förslag på skatteområdet innebär att vi vill säkerställa finansieringen
av välfärden och förbättra ekonomins funktionssätt genom att återupprätta
skattereformens grundläggande principer: likvärdig beskattning av arbete och
kapital, breda skattebaser, likformiga skatter och låga skattesatser. Vi säger
nej till höjd skatt på arbete genom en försämring av grundavdraget, nej till
att punktskatterna höjs den 1 januari 1994 på annat än tobak och alkohol, nej
till ökade subventioner av sparandet och nej till nya skattelättnader och
subventioner för företagen och kapitalägarna. Förslagen syftar bl.a. till att
återställa en bättre balans mellan skatt på arbete och kapital. Vi vill också
öka den inhemska efterfrågan genom en tillfällig momssänkning under nästa år.
De senaste två årens kraftiga ras i investeringarna måste hejdas. De åtgärder
som vi föreslår på skatteområdet innebär också att näringslivet under 1994 får
möjlighet att göra extra avskrivningar för maskiner.
Vi anser att den politik som presenteras i motionen leder till att den
nuvarande stagnationen kan brytas och att man kommer ur krisen utan att behöva
bryta ned välfärden för stora delar av vår befolkning. Med det anförda
avstyrker vi riktlinjerna i propositionen och tillstyrker motion Fi10 yrkandena
1 och 2.
Kapitalinkomster
Skatten på kapitalinkomster har enligt ett tidigare förslag från regeringen
sänkts från 30 till 25 % fr.o.m. 1995. Vi vidhåller vår uppfattning att denna
skattelättnad inte kan godtas och yrkar att skatteuttaget återställs till sin
tidigare nivå. Motion Fi10 i denna del (yrkande 8) bör alltså bifallas.
Indexering av punktskatter
Av vad vi anfört angående riktlinjerna för den ekonomiska politiken framgår
att vi med hänsyn till den ekonomiska situationen i dag inte kan ställa oss
bakom en allmän höjning av punktskatterna under 1994. Vi tillstyrker således
motion Fi10 i denna del (yrkande 4) och avstyrker propositionen i motsvarande
del.
Mervärdesskatt
Enligt motion Fi10 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) har hushållen ökat sitt
sparande i så hög grad att detta blivit en av orsakerna till stagnationen i den
svenska ekonomin. Som framgår av vad vi anfört under rubriken Riktlinjer m.m.
instämmer vi i motionärernas uppfattning att man bör stimulera hushållens
alltför låga efterfrågan på varor och tjänster och öka köpkraften genom att
tillfälligt sätta ned momsen med 5 procentenheter under 1994. Vi yrkar alltså
bifall till motion Fi10 yrkande 7.
2. Peter Kling (nyd) anför:
Riktlinjer m.m.
Regeringens riktlinjer för den ekonomiska politiken lämnar de grundläggande
problemen i vår ekonomi olösta. Som framhålls i motion Fi11 av Ian Wachtmeister
m.fl. (nyd) måste man skära kraftigt i en rad utgifter och begränsa
skattetrycket. I stället föreslår regeringen att man höjer skatter och
avgifter, och summan blir att man är på väg tillbaka till de världsrekordnivåer
som en gång utlöste den svenska krisen. Ny demokrati kan inte godta detta utan
föreslår en rad besparingar som ger utrymme för att sänka skatterna.
Våra politik på skatteområdet innebär
inga nya egenavgifter i arbetslöshetsförsäkringen
inga indexeringar av punktskatterna
sänkt bensinskatt
halverad tjänste- och byggmoms
50 000 kr/år i s.k. ROT-avdrag för bostadsinnehavare
direktavskrivningar på investeringar för företagarna
krig mot den svarta marknaden, eko-brott och fusk.
Dessa åtgärder ingår i Ny demokratis riktlinjer för den ekonomiska politiken.
Vi återkommer i annat sammanhang till frågorna om arbetslöshetsförsäkringen
(prop. 80) och till direktavskrivningarna (prop. 50). Frågorna om
punktskatterna och bensinskatten behandlas under nästa rubrik. När det gäller
kriget mot den svarta marknaden har skatteutskottet beaktat vår motion, och jag
nöjer mig tills vidare med vad utskottet har anfört i denna fråga.
I det konjunkturella och strukturella läge som Sverige befinner sig i måste
man både gasa och bromsa. Detta har Ny demokrati länge understrukit.
Bromsningen sker genom minskningar av offentliga utgifter och sänkningar i
socialförsäkringssystemen. Men hur gasar man? Om vi utgår från att det är
arbetslösheten som är Sveriges största problem, så gasar man givetvis på det
sätt som ger mest jobb. Meningsfulla, riktiga jobb. Om tjänstemomsen sänks från
25 till 12 % och därmed hamnar på samma etablerade nivå som den s.k.
turistmomsen blir de dynamiska effekterna sannolikt mycket stora.
Ny demokrati yrkar alltså att riksdagen med bifall till motion Fi11 yrkandena
1--3 och med avslag på propositionen antar de i motionen föreslagna
riktlinjerna för den ekonomiska politiken och som sin mening ger regeringen
till känna vad som har anförts i motionen om sänkning av tjänstemomsen och
byggmomsen.
Indexering av punktskatter
Motion Fi11 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) innebär avslag på regeringens
förslag om indexering av vissa punktskatter, dvs. energiskatten, bensinskatten,
dieseloljeskatten, koldioxidskatten, tobaksskatten och dryckesskatten. En
indexering innebär att man släpper kontrollen, och detta har skett i alltför
stor utsträckning i fråga om statens inkomster och utgifter. Enligt Ny
demokratis mening bör man i stället begränsa användningen av index, och en
utredning bör tillsättas i detta syfte (yrkande 6 i motionen).
I avvaktan på utredningens resultat bör punktskatterna behandlas precis som
tidigare, och de skattehöjningar som regeringen nu föreslår bör avvisas
(yrkande 5 i motionen). När det gäller bensinskatten framhålls i motionen att
den skattehöjning som Socialdemokraterna och regeringspartierna gemensamt
genomdrev förra hösten var illa nog. Den gav mycket liten utdelning för staten
men däremot stort besvär och höjda kostnader för dem som måste använda bil.
Denna skattehöjning bör nu tas tillbaka genom en sänkning av bensinskatten med
ca 77 öre/liter (yrkande 7 i motionen).
Vid behandlingen av dessa frågor i skatteutskottet har Ny demokrati inte fått
tillräckligt gehör för sin uppfattning. Vi vidhåller våra krav till alla delar
men anser att frågorna nu bör diskuteras vidare inom finansutskottet.
Mervärdesskatt
Som framgår av motion Fi11 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkandena 2 och 3
anser vi att tjänstemomsen och byggmomsen bör sänkas. Jag hänvisar till vad jag
har anfört i dessa frågor under rubriken Riktlinjer m.m.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet
inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Barbro Glansén anför:
I motion Fi8 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkar Vänsterpartiet att
riktlinjerna i propositionen avslås och att synpunkterna i motionen skall vara
vägledande för den ekonomiska politikens inriktning. På skatteområdet
innehåller motionen förslag till omedelbara ändringar och åtgärder på längre
sikt. Åtgärderna är angelägna av fördelningspolitiska skäl och kommer att bidra
till att lösa de stora svårigheter som i dag sprider sig till allt större
grupper.
Vi anser att motionen bör bifallas men har inte fått någon förståelse för
detta i skatteutskottet. Våra förslag bör nu diskuteras vidare i
finansutskottet. Hit hör framför allt bensinskatten och en sänkning av
mervärdesskatten där det även finns delvis likartade förslag från andra
partier.
Innehåll
Sammanfattning1
Inledning3
Propositionens förslag3
Motionsyrkandena4
Propositionen5
Partimotionerna7
Socialdemokraternas partimotion Fi107
Ny demokratis partimotion Fi119
Vänsterpartiets partimotion Fi811
Utskottet13
Internationell utveckling13
Utvecklingen i Sverige16
Exporten18
Privat och offentlig konsumtion19
Läget på arbetsmarknaden20
Budgetutvecklingen21
Osäkerhetsfaktorer i bedömningarna av den svenska ekonomins utveckling21
Inriktningen av den ekonomiska politiken22
Internationellt samarbete för tillväxt och arbete29
Sänkt mervärdesskatt30
Ändrad kapitalbeskattning30
AP-fondens placeringsrätt31
Finansieringen av sjukförsäkringen31
Indexering av vissa punktskatter32
Drivmedelsskatter år 199433
Regional differentiering av drivmedelsskatten33
Energiskatt på blandbränslen33
Höjning av övriga punktskatter år 199434
Indexering av vissa punktskatter 1995--199834
Val av index för indexuppräkning35
Ekonomisk brottslighet m.m.35
Hemställan37
Reservationer
1. Riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (s)40
2. Riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (nyd)47
3. Internationellt samarbete för tillväxt och arbete (mom. 2) (s)51
4. Sänkt mervärdesskatt (mom. 3) (s)52
5. Sänkt mervärdesskatt (mom. 3) (nyd)53
6. Ändrad kapitalbeskattning (mom. 4) (s)54
7. AP-fondens placeringsrätt (mom. 5) (s)54
8. Finansieringen av sjukförsäkringen (mom. 6) (s)55
9. Drivmedelsskatter år 1994 (mom. 7) (s)55
10. Drivmedelsskatter år 1994 (mom. 7) (nyd)56
11. Energiskatt på blandbränslen (mom. 9) (nyd)56
12. Höjning av övriga punktskatter år 1994 (mom. 10) (s)57
13. Höjning av övriga punktskatter år 1994 (mom. 10) (nyd)57
14. Indexering av vissa punktskatter åren 1995--1998 (mom. 11) (nyd)58
15. Lagstiftningen om drivmedelsskatter (mom. 14) (s)58
16. Lagstiftningen om drivmedelsskatter (mom. 14) (nyd)59
17. Lagstiftningen om tobaks- och dryckesskatter (mom. 15) (nyd)60
18. Lagstiftningen om allmän energiskatt och koldioxidskatt (mom. 16)
(s)60
19. Lagstiftningen om allmän energiskatt och koldioxidskatt (mom. 16)
(nyd)62
Meningsyttring av suppleant (v)
(mom. 1 och 8)63
Bilagor
1. Regeringens lagförslag66
2. Skatteutskottets yttrande 1993/94:SkU1y82
Tabeller
Tabell 1. Internationell utveckling14
Tabell 2. Prognosförutsättningar16
Tabell 3. Försörjningsbalans17
Tabell 4. Nyckeltal17
Tabell 5. Världsmarknadstillväxt, relativpris, marknadsandel och export av
bearbetade varor18
Tabell 6. Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande19