Utskottet tillstyrker de i proposition 1993/94:100, bilaga 10,
föreslagna anslagen till rennäringen m.m. Utskottet föreslår
riksdagen att med anledning av fyra motioner ge ett
tillkännagivande om överväganden beträffande utförande av
renbetesinventering. Övriga motioner avstyrks.
Två reservationer (nyd) och ett särskilt yttrande (nyd) har
bifogats detta betänkande.
NIONDE HUVUDTITELN
Propositionen
Regeringen har i proposition 1993/94:100 bilaga 10
(Jordbruksdepartementet) föreslagit att riksdagen för budgetåret
1994/95 anvisar till
1. Främjande av rennäringen ett reservationsanslag på
11 017 000 kr.
2. Prisstöd till rennäringen ett förslagsanslag på
38 000 000 kr.
3. Ersättningar för viltskador m.m. ett förslagsanslag på
27 000 000 kr.
4. Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall ett
förslagsanslag på 1 000 kr.
Motionerna m.m.
I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1994
väckta motionerna
1993/94:Bo250 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
14. att riksdagen till Prisstöd till rennäringen för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 28 000 000 kr.
1993/94:Bo601 av Sigrid Bolkéus m.fl. (s, -) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kostnadsansvaret för cesiumanalyser i
fallvilt, insjöfisk, bär och svamp.
1993/94:Bo603 av Magnus Persson (s) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att Jordbruksverket och
Arbetsmarknadsverket gemensamt med berörda intressen så snabbt
som möjligt vidtar konkreta åtgärder i syfte att få till stånd
renbetesinventeringar inom hela renskötselområdet,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en plan för
genomförande av renbetesinventeringar föreläggs riksdagen.
1993/94:Bo604 av Magnus Persson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om den fortsatta ordningen för de årliga överläggningarna mellan
staten och företrädare för rennäringen.
1993/94:Bo606 av Rolf Dahlberg (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ökad forskning kring radiocesium i vilt samt kostnader för
provtagning.
1993/94:Bo607 av Berith Eriksson och Hans Göran Franck (v, s)
vari yrkas
1. att riksdagen begär av regeringen att Jordbruksverket skall
utarbeta en samlad plan för renbetesinventering,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Jordbruksverket tills vidare skall
överlägga med SSR om prisstödet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att nivån på prisstödet till rennäringen
skall beslutas av riksdagen och fastställas enligt
Jordbruksverkets förslag.
1993/94:Bo610 av Leo Persson (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
prisstöd till rennäringen.
1993/94:Bo612 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den svensk-norska renbeteskonventionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en samlad plan för renbetesinventering,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om prisstödet till rennäringen.
1993/94:Bo614 av Jan Erik Ågren och Tage Påhlsson (kds, c)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en plan för renbetesinventeringar,
2. att riksdagen beslutar fastställa prisstödet till
rennäringen i enlighet med Jordbruksverkets förslag.
1993/94:Jo232 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
21. att riksdagen till ersättningar för viltskador m.m.
anvisar ett 14,5 miljoner kronor lägre belopp för budgetåret
1994/95 än vad regeringen föreslagit eller således 14 500 000 kr
(E 3).
1993/94:N283 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rennäringen.
Sametingets styrelse har inkommit med två skrivelser.
Utskottet
Sametinget
Genom beslut av riksdagen hösten 1992 inrättades ett Sameting
som en särskild statlig myndighet med uppgift att verka för en
levande samisk kultur. Bestämmelser om Sametingets uppgifter och
organisation m.m. finns intagna i en särskild sametingslag.
Sametinget skall i sitt arbete ta initiativ till verksamheter
och föreslå åtgärder som främjar denna kultur. Med samisk kultur
avses samisk kultur i vid bemärkelse (1992/93:KU17). Därmed
innefattas även renskötseln. Ledamöterna till Sametinget har
utsetts efter val bland den samiska befolkningen.
Sametinget inledde sin verksamhet hösten 1993. Enligt
uttalande i budgetpropositionen bör Sametinget i stället för
Svenska samernas riksförbund SSR i fortsättningen företräda
rennäringsintresset vid överläggningar med staten om
användningen av vissa medel som anslås till rennäringen.
Förslaget i propositionen tas upp i tre motioner. Enligt
motionerna Bo604 (s) och Bo610 (s) i denna del bör både
Sametinget och SSR delta i de årliga överläggningarna.
Motionärerna i Bo607 (v, s) yrkande 2 anser att SSR, i avvaktan
på att en överenskommelse träffats med Sametinget om nya
arbetsuppgifter, bör företräda rennäringen.
Sametingets huvuduppgift är att värna om den samiska kulturen.
Till en del av kulturen hör renskötseln. Det måste därför anses
både rimligt och naturligt att Sametinget ges möjlighet att
påverka fördelningen av anslag som har till syfte att främja
rennäringen och dess fortbestånd. Sametinget är självfallet
oförhindrat att uppdra åt SSR eller annan företrädare att delta
vid dessa överläggningar. Handläggningen av frågan i linje med
vad utskottet nu anfört innebär att syftet med motionerna i allt
väsentligt får anses tillgodosett. Utskottet anser för övrigt
att det inte kan anses tillkomma riksdagen att ta ställning till
vem eller vilka som skall företräda rennäringen vid här aktuella
överläggningar med staten. Med det anförda avstyrker
utskottet motionerna Bo604 (s), Bo610 (s) i denna del och Bo607
(v, s) yrkande 2.
Renbetesinventeringar
I fyra motioner har frågan om inventering av betessituationen
tagits upp. I samtliga motionerna Bo603 (s) yrkande 2, Bo607 (v,
s) yrkande 1, Bo612 (fp) yrkande 2 och Bo614 (kds, c) yrkande 1
föreslås ett riksdagens tillkännagivande om en samlad plan för
renbetesinventeringarna. Motion Bo603 yrkande 1 innehåller en
begäran om att Jordbruksverket och Arbetsmarknadsverket
gemensamt med berörda intressen så snabbt som möjligt vidtar
konkreta åtgärder i syfte att få till stånd
renbetesinventeringar inom hela renskötselområdet. I motionerna
Bo612 och Bo614 ifrågasätts om inte en del av medlen till
underhåll av riksgränsstängslen kunde användas för
betesinventering.
Renbetesinventeringens syfte är att vara ett hjälpmedel för
att bestämma det högsta renantalet inom de olika samebyarna. För
de flesta samebyar är det högsta renantalet angivet i
byordningar från mitten av 1940-talet. I rennäringslagen, som
trädde i kraft 1971, finns regler om att länsstyrelsen, med
beaktande av andra intressen, bestämmer det högsta antalet renar
inom en samebys betesområde (15 § andra stycket). Sådana beslut
har dock fattats endast för vissa samebyar i Jämtlands län.
Rennäringslagen innehåller också bestämmelser om möjligheten för
länsstyrelsen att förordna om inskränkning i betesrätten om det
behövs för att bevara renbetet eller annars främja renskötseln
(15 § tredje stycket). Samebyn kan bestämma hur många renar som
en medlem högst får inneha (35 §). Länsstyrelsen får vid vite
förelägga sameby eller i vissa fall medlem i sameby att följa
beslutet (15 § fjärde stycket).
Omkring år 1980 påbörjades en inventering av tillgången på
lavbete på vinterbetesmarker inom Norrbottens län. Som underlag
för renbetesinventeringarna användes vegetationskartor.
Vegetationskartor finns framtagna i Norrbottens län medan i
Västerbottens län och Jämtlands län inte annat än mindre områden
är kartlagda.
Renbetesinventeringar har utförts i 11 samebyar i Norrbottens
län. Sedan år 1990 har inga ytterligare inventeringar kommit
till stånd. Anledningen till detta har angivits vara att
resultatet av inventeringarna har ifrågasatts från olika håll.
Resultatet av utförda inventeringar har därefter inte fått någon
betydelse som underlag för fastställandet av högsta renantal.
För att få svar på frågan om renantalet är anpassat till vad
betesmarkerna tål är det naturligtvis nödvändigt att ha
uppgifter om antalet renar. Rennäringslagen innehåller regler om
renräkning. Sådan skall ske årligen och ungefär vid samma
tidpunkt. Länsstyrelsen kan i vissa fall besluta om extra
räkning och även förelägga sameby att vid vite genomföra räkning
av byns renar. Tid och plats för renräkningen skall meddelas
länsstyrelsen, som kan utse någon att närvara. En renlängd skall
sedan upprättas.
Bostadsutskottet gör följande bedömning.
Renbetesinventering avses ge ett underlag för hur många renar
som långsiktigt kan hållas inom en sameby. Det är således ett
viktigt instrument för att det högsta renantal som en sameby får
ha skall kunna fastställas.
Som bostadsutskottet tidigare framhållit (bet. 1992/93:BoU8
och BoU12) är det viktigt att arbetet med betesinventeringarna
fortsätter. Enligt vad som anförs i årets budgetproposition
håller underlag på att tas fram i samarbete med forskare och
företrädare för berörda intressen. Medel utgår ur anslaget
Främjande av rennäringen och avsätts efter överläggningar mellan
staten och företrädare för rennäringen.
Under beredningen av ärendet i utskottet har framkommit att
det råder stor osäkerhet om hur metoden för inventeringarna bör
utformas. Enligt vad som erfarits pågår diskussioner om olika
inventeringsmetoder. Diskussionerna förs bl.a. inom en
samrådsgrupp rennäringen--skogsbruk och även inom
Världsnaturfonden.
Självklart måste inventeringarna utföras så att de kan tjäna
sitt syfte, dvs. utgöra underlag för fastställande av högsta
renantalet inom varje sameby. Det är också viktigt att den metod
som används ger ett adekvat och vederhäftigt resultat. Metoden
eller metoderna måste därför förankras hos rennäringen,
skogsbruket och naturvården. Med hänsyn till angelägenheten av
att inventeringarna av särskilt vinterbetesmarkerna fortsätter
inom renskötselområdet bör enligt utskottets mening metodfrågan
snarast lösas och en plan tas fram för inventeringsarbetet. Även
andra åtgärder i syfte att skapa en bra balans mellan renantalet
och betestillgången, t.ex. att basera renantalet efter renarnas
slaktvikt, kan behöva övervägas. En redovisning av vidtagna
åtgärder med anledning av de nu förordade övervägandena bör
föreläggas riksdagen i lämpligt sammanhang dock senast i
budgetpropositionen 1995.
Vad utskottet nu anfört om renbetesinventering bör
riksdagen med anledning av motionerna Bo603 (s), Bo607 (v, s)
yrkande 1, Bo612 (fp) yrkande 2 och Bo614 (kds, c) yrkande 1 som
sin mening ge regeringen till känna.
1972 års svensk-norska renbeteskonvention m.m.
I motion Bo612 (fp) yrkande 1 behandlas den svensk-norska
renbeteskonventionen från 1972 och föreslås att riksdagen ger
regeringen till känna att en särskild tjänsteman bör avdelas för
att förbereda och lösa problemen kring konventionen.
Den aktuella renbeteskonventionen reglerar renbetningen i
gränsområdena mellan Sverige och Norge. Den reglerar vidare
ansvaret för underhåll av riksgränsstängslet. Avtalstiden går ut
år 2002. Enligt avtalet skall, om det påkallas av en av
avtalsparterna, en blandad svensk-norsk kommission tillsättas
före den 1 maj 1997 för att utreda frågan om behovet av fortsatt
renbetning i det andra landet. Avtalet föreskriver också att det
skall finnas ett fast utskott med uppgift att följa utvecklingen
av den samiska renskötseln i de båda länderna och att lägga fram
förslag om åtgärder som kan bidra till en effektiv och
ändamålsenlig tillämpning av konventionen. I avtalet finns
således reglerat vad som gäller för en förlängning av 1972 års
svensk-norska renbeteskonvention. Ett förberedelsearbete har
påbörjats inom regeringskansliet. Enligt utskottets mening finns
inte tillräcklig anledning för riksdagen att genom ett uttalande
påverka detta arbete. Motion Bo612 (fp) yrkande 1 bör avslås.
I motion N283 (s) yrkande 23 föreslås att riksdagen ger
regeringen till känna att åtgärder vidtas för att utveckla
rennäringen. Enligt motionen bör strukturen på samebyarna och
renskötselföretagen förbättras så att de naturliga
förutsättningarna tas till vara på ett bättre sätt än för
närvarande. Områden som bör komma i fråga är enligt motionen
företagsutbildning i syfte att förbereda företagaren för olika
kombinationssysselsättningar. Andra sektorer som enligt motionen
bör uppmärksammas och utvecklas är forskning och marknadsföring.
Utskottet delar motionärens uppfattning att det finns ett
växande behov av kunskap och fortbildning i det moderna
samhället. Rennäringens behov av förnyelse torde inte utgöra
något undantag. Olika åtgärder i syfte att främja rennäringen
kan finansieras ur anslaget Främjande av rennäringen. Av
budgetpropositionen (bil. 10 s. 48) framgår att det pågår en
utveckling av länsstyrelsernas och Jordbruksverkets
rådgivningsverksamhet till rennäringen. Ett konkret
utvecklingsprojekt är individmärkning och vägning av renar. Till
marknadsföringsinsatser avsätts medel ur anslaget Prisstöd till
rennäringen. Hur anvisade medel skall användas för förnyelse
m.m. inom rennäringen beslutas vid de tidigare i detta
betänkande nämnda årliga överläggningarna mellan staten och
rennäringens företrädare. Härigenom ges rennäringen tillfälle
att ta ställning till vilka prioriteringar som bör göras. Medel
kan även utgå inom ramen för regionalpolitiken.
Det finns således möjligheter för rennäringen att verka för
utbildning och utveckling. Enligt utskottets uppfattning bör det
ske främst på rennäringens villkor och i de former som näringen
finner lämpliga. Utskottet utgår ifrån att behovet av
förnyelse och utveckling inom rennäringen är en sådan fråga
som kommer att vara central i Sametingets överläggningar. Med
det anförda avstyrker utskottet motion N283 (s) yrkande 23.
Prisstöd till rennäringen
Prisstöd lämnades fram till den 1 juli 1993 som ett fast
belopp per slaktad och vid besiktning godkänd ren. Därefter har
pristillägg utgått per kilo. Den ändrade utformningen avser att
på ett bättre sätt än tidigare främja produktion av renar med
hög köttkvalitet eftersom renägaren då får ett bättre ekonomiskt
utbyte. Enligt förordningen (1986:255) om pristillägg på renkött
beräknas tillägget på slaktkroppens vikt och lämnas med 10 kr
per kilo för vuxen ren och med 16 kr per kilo för renkalv.
Fyra motioner behandlar frågan om på vilken nivå prisstödet
bör ligga och en, motion Bo250 (nyd) yrkande 14, tar upp
anslagets storlek. I motionerna Bo607 (v, c) yrkande 3, Bo612
(fp) yrkande 3, Bo614 (kds, c) yrkande 2 och Bo610 (s), i denna
del, föreslås att prisstödet bör fastställas i enlighet med
Jordbruksverkets förslag till 11 kr/kg för vuxen ren och 17
kr/kg för kalv. I motionerna Bo607, Bo610 och Bo612 anförs som
skäl att den prisnivå som bestämdes efter den ändrade
utformningen av prisstödet är lägre än den som gällde med den
tidigare konstruktionen. En sänkning var dock enligt
motionärerna inte avsedd. I motion Bo610 behandlas också
prisstödets konstruktion vid ett eventuellt medlemskap i EU.
Enligt motionären bör inom regeringskansliet snarast prövas på
vilket sätt prisstödet kan omräknas till ett djurbidrag och med
beaktande av att prisstödet skall utgå till renskötselföretag av
viss minsta storlek. I motion Bo250 föreslås att storleken på
anslaget minskas till de verkliga kostnaderna för budgetåret
1992/93, dvs. 28 000 000 kr.
Som anförs i motionerna har Jordbruksverket föreslagit
(budgetpropositionen bil. 10 s. 46) att prisstödet till
rennäringen uppräknas med 1 kr/kg till 11 kr/kg för vuxen ren
och 17 kr/kg för renkalv. Som skäl hänvisas till att
renskötselföretagens produktionskostnader bedöms ha ökat mer än
inom t.ex. jordbruket.
När regeringen i proposition 1992/93:32 redovisade sitt
förslag om en övergång till ett kilorelaterat pristillägg
uttalades bl.a. att kostnaderna för stödet beräknades bli i
stort sett oförändrade. Enligt vad utskottet erfarit kom dock
förändringen att innebära att pristillägget nu utgår med ett
lägre belopp än vad det skulle ha gjort om tillägget hade haft
formen av ett fast belopp per ren. Utskottet förutsätter att
regeringen kommer att bestämma pristillägget så att vad i den
ovannämnda propositionen anförts kommer att förverkligas. Därmed
bör också vad Jordbruksverket förordat komma att tillgodoses.
Ett särskilt tillkännagivande bör därmed kunna undvaras.
Med hänvisning till vad utskottet anfört ovan avstyrks
motionerna Bo607 (v, c) yrkande 3, Bo612 (fp) yrkande 3, Bo614
(kds, c) yrkande 2 och Bo610 (s), i denna del, om nivån på
pristillägget.
Vad gäller den fråga om prisstödet vid ett eventuellt
medlemskap i EU som tas upp i Bo610 (s), i denna del, vill
utskottet hänvisa till att frågan redan är aktualiserad inom
regeringskansliet. Motionen avstyrks.
Utskottet vill beträffande förslaget i motion Bo250 (nyd)
hänvisa till att medel tas ur anslaget till de faktiska
kostnaderna. Utskottet tillstyrker anvisat anslag till
prisstöd till rennäringen och avstyrker motion Bo250 (nyd)
yrkande 14.
Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall
Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl inträffade i april 1986.
Jordbruksnäringen och andra areella näringar drabbades hårt.
Regeringen beslutade att berörda företag såvitt möjligt skulle
hållas skadeslösa för merkostnader och inkomstbortfall på grund
av olyckan. Riksdagen anslog medel för att finansiera
ersättningarna. För rennäringen beslutades om ett samlat
åtgärdsprogram.
Ersättning kan utgå till jordbruks-, trädgårds- och
renskötselföretag samt till fiskare med licens. Det kan också
utgå till dem som för sitt uppehälle är beroende av fiske, jakt,
bär- eller svampplockning och till den som säljer fiskekort
eller odlar sättfisk för försäljning.
Jordbruksverket har övervägt utformningen av bestämmelserna
som reglerar ersättningsfrågan. Regeringen har efter
remissbehandling redovisat i budgetpropositionen vilka ändringar
som kan förväntas. De nuvarande bestämmelserna om ersättning
till jordbruksföretag, renskötselföretag och till dem som fiskar
till husbehov eller för försäljning behålls. Det skall dock
ställas krav på att rimliga skadeförebyggande åtgärder vidtas.
I motionerna Bo601 (s, -) och Bo606 (m) tas upp kostnaderna
för cesiumanalyser i vilt m.m. Motionärerna pekar på de
kostnader om ca 140--145 kr per analys som tas ut av Gävle
kommun. Motionärerna i motion Bo601 framhåller att provtagning
måste ske av hälsoskäl men också av forskningskäl och föreslår
att regeringen bör överväga om ansvaret kan delas mellan olika
parter. De anser det rimligt att kärnkraftsindustrin är en av
kostnadsbärarna. I motion Bo606 föreslås att regeringen
överväger hur forskningen om det radioaktiva nedfallets
verkningar skulle kunna intensifieras. När det gäller jägarnas
analyskostnader föreslås att finansieringen sker genom en
omdisponering av medel från Naturvårdsverket och
länsstyrelsernas viltskadefonder.
Frågan om kostnaderna för cesiumanalys i fallvilt behandlas
också i budgetpropositionen (bil. 10 s. 61). Där anförs bl.a.
att analyserna, som inte enbart avser viltkött, till att börja
med bekostades av kommunerna. De kostnader som nu tas ut av
kommunerna varierar. I Gävle anges att analyserna kostar uppemot
150 kr medan Hudiksvall tar 25 kr. Dessa kostnader bör enligt
propositionen kunna bäras av jägarna själva.
Utskottet delar regeringens bedömning. Utskottet, som också
delar motionärernas oro för verkningarna av det radioaktiva
nedfallet, förutsätter att frågan vid en eventuell prövning
mellan olika forskningsändamål ges hög prioritet. Propåer om
olika forskningsinsatser torde emellertid få aktualiseras direkt
med berörda forskningsorgan. Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna Bo601 (s, -) och Bo606 (m) om analys av cesiumhalt
i vilt m.m.
Ersättning för viltskador
Ur anslaget Ersättning för viltskador m.m. kan medel användas
för att täcka kostnader bl.a. för förluster som uppkommit till
följd av angrepp av vissa rovdjur på renar, får och andra
tamdjur. Det är huvudsakligen renar som rivs av rovdjuren.
Enligt budgetpropositionen (bil. 10 s. 52) ökade antalet anmälda
rovdjursrivna renar kraftigt före den 1 november 1992 då nya
bestämmelser om anmälningsförfarandet m.m. trädde i kraft.
I motion Jo232 (nyd) yrkande 21 föreslås att anslaget minskas
till 14 500 000 kr. Enligt motionärerna får företagaren ta en
större risk och kompensera förlusten genom prisreglering.
Möjligheter saknas för renskötselföretagen att förebygga
åsamkade viltskador genom t.ex. en avskjutning av rovdjuren. Det
är därför rimligt att ersättning utgår för dessa viltskador.
Ramen för anvisade medel är anpassad till den väntade
belastningen. Med det anförda tillstyrker utskottet anvisat
anslag till ersättningar för viltskador m.m. och avstyrker
motion Jo232 (nyd) yrkande 21.
Övriga anslagsfrågor
Utskottet tillstyrker vad i budgetpropositionen (bil. 10,
littera E) föreslagits beträffande anslaget Främjande av
rennäringen och anslaget Ersättningar på grund av radioaktivt
nedfall.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande överläggningar med staten
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo604, 1993/94:Bo607
yrkande 2 och 1993/94:Bo610 i denna del,
2. beträffande renbetesinventering
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Bo603,
1993/94:607 yrkande 1, 1993/94:Bo612 yrkande 2, 1993/94:Bo614
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
3. beträffande 1972 års svensk-norska renbeteskonvention
att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo612 yrkande 1,
4. beträffande förnyelse och utveckling inom rennäringen
att riksdagen avslår motion 1993/94:N283 yrkande 23,
5. beträffande nivån på pristillägget
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo607 yrkande 3,
1993/94:Bo610 i denna del, 1993/94:Bo612 yrkande 3 och
1993/94:Bo614 yrkande 2,
6. beträffande prisstödet vid ett eventuellt medlemskap i
EU
att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo610 i denna del,
7. beträffande anslag till prisstöd till rennäringen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i
proposition 1993/94:100 bilaga 10 och med avslag på motion
1993/94:Bo250 yrkande 14 till Prisstöd till rennäringen för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på
38 000 000 kr,
res. 1 (nyd)
8. beträffande analys av cesiumhalt i vilt m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo601 och
1993/94:Bo606,
9. beträffande anslag till ersättningar för viltskador m.m.
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i
proposition 1993/94:100 bilaga 10 och med avslag på motion
1993/94:Jo232 yrkande 21 till Ersättningar för viltskador
m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på
27 000 000 kr,
res. 2 (nyd)
10. beträffande övriga anslagsfrågor
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i
proposition 1993/94:100 bilaga 10 för budgetåret 1994/95 anvisar
till
a) Främjande av rennäringen ett reservationsanslag på
11 017 000 kr,
b) Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall ett
förslagsanslag på 1 000 kr.
Stockholm den 24 februari 1994
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit:
Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Bertil Danielsson (m),
Magnus Persson (s), Erling Bager (fp), Lennart Nilsson (s),
Sören Lekberg (s), Mikael Odenberg (m), Rune Evensson (s), Ulf
Björklund (kds), Bo G Jenevall (nyd), Britta Sundin (s),
Marianne Carlström (s), Inga Berggren (m) och Birgitta Carlsson
(c).
Erling Bager (fp) har inte deltagit i besluten under mom.
1--7.
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Werner (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Anslag till prisstöd till rennäringen (mom. 7)
Bo G Jenevall (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar
med "Utskottet vill" och slutar med "yrkande 14" bort ha
följande lydelse:
Enligt budgetpropositionen (bil. 10 s. 49) har antalet
kasserade renar minskat kraftigt från 22 000 till 8 000. Trots
detta och trots att kostnaderna för budgetåret 1992/93 var drygt
28 miljoner kronor föreslår regeringen att för nästa budgetår
liksom för förra budgetåret 38 miljoner kronor skall anvisas
till prisstöd. En anslagsanvisning av denna omfattning ger fel
signaler till näringen. Därför bör anslaget minskas med 10
miljoner kronor. Riksdagen bör med anledning av motion Bo250
(nyd) yrkande 14 anvisa ett förslagsanslag på 28 miljoner
kronor.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
7. beträffande anslag till prisstöd till rennäringen
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Bo250 yrkande 14
avslår regeringens förslag i proposition 1993/94:100 bilaga 10
och till Prisstöd till rennäringen för budgetåret 1994/95
anvisar ett förslagsanslag på 28 000 000 kr,
2. Anslag till ersättningar för viltskador m.m.(mom. 9)
Bo G Jenevall (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar
med "Möjligheter saknas" och slutar med "yrkande 21" bort ha
följande lydelse:
Alla näringar är utsatta för risker. Dessa risker måste bäras
också av företagaren. De kostnader han åsamkas därigenom får
regleras genom priset på produkten. Statens budget bör så långt
möjligt inte belastas. Denna princip måste också gälla för
rennäringen. Anslaget till viltskadeersättningen bör därför
halveras. Den ansvariga myndigheten bör justera ersättningen
till rennäringen i motsvarande grad.
Riksdagen bör med anledning av motion Jo232 (nyd) yrkande 21
avslå regeringens anslagsförslag och i stället anvisa
14 500 000 kr i anslag till ersättning för viltskador för
budgetåret 1994/95.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
9. beträffande anslag till ersättningar för viltskador
m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo232 yrkande 21
avslår regeringens förslag i proposition 1993/94:100 bilaga 10
och till Ersättningar för viltskador m.m. för budgetåret
1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 14 500 000 kr.
Särskilt yttrande
Bo G Jenevall (nyd) anför:
Utformningen av stödet till rennäringen m.m. uppvisar en
brokig provkarta på olika villkor som ställs upp för att det
skall få tas i anspråk. Mycket detaljerade regler ställs ofta
upp som förutsättningar för att få del av statens ekonomiska
insatser för näringen. Det kan ibland visa sig både nödvändigt
och lämpligt för statsmakterna att knyta vissa villkor till
användningen av de medel som ställs till förfogande. Sådana
regler bör emellertid vara av övergripande karaktär. Ju mera
detaljerade krav desto mindre möjligheter för dem som är
involverade i frågorna - byråkrater och andra - att agera
smidigt, rationellt och utifrån de ofta skiftande omständigheter
som kan bli aktuella.
Konstruktionen av subventionssystemet till rennäringen bygger
på ett partsförhållande som inte synes fruktbart och som sedan
länge skapat låsningar och lagt hinder i vägen för lovvärda
försök till avbyråkratisering av stödverksamheten, något som
skulle vara till fördel för näringen. Den ordning som tillämpas
för tanken till gamla tiders syn på nattväktarstatens uppgifter
och omsorg om medborgarna. Det behövs ett nytt tänkande och nya
idéer när det gäller hur ansvaret för rennäringen skall formas
och hur de statliga ekonomiska resurserna - om nu sådana på sikt
över huvud taget bör finnas - skall fördelas och användas.
Uppgifter för riksdagen är att efter förslag från regeringen
ta ställning till omfattningen av stödet. Sedan ankommer det på
näringens representanter att fördela stödet på ett sätt som de
anser lämpligt. Det verkar naturligt att ett sådant ansvar ges
Sametinget. Den ordning som nu skisseras skulle alltså innebära
att många ofruktbara låsningar skulle utmönstras och ett
förtroende visas dem som verkar inom näringen. I stället för en
överordnad statsmakt och "bidragsmottagande" undersåtar skulle
en dialog skapas mellan jämbördiga parter samtidigt som det
decentraliserade beslutsfattandet med all sannolikhet skulle
innebära "bättre" beslut och beslut som skulle upplevas som
relevanta för dem som verkar i näringen.
Det finns anledning att framöver reformera stödverksamheten
enligt de riktlinjer jag nu dragit upp. Riksdagen bör inte ägna
sig åt detaljstyrning utan ge eventuella anslag "i en påse". Jag
avser framöver i riksdagen aktualisera förslag med denna
innebörd.