Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1993/94:AU26

Den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen (förnyad behandling)

---

Innehåll

• Propositionerna
• Motioner
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Bilaga 2
• Innehållsförteckning

1993/94
AU26

Inledning

Kammarbehandlingen av betänkandet 1993/94:AU18 den 9 juni 1994
innebar att riksdagen beslöt att återförvisa ärendet till
utskottet. Det är mot denna bakgrund utskottet tar upp det av
kammaren återförvisade ärendet om den fortsatta reformeringen av
arbetslöshetsförsäkringen.

I betänkandet 1993/94:AU18 behandlade utskottet proposition
1993/94:209 Den fortsatta reformeringen av
arbetslöshetsförsäkringen, delar av proposition 1993/94:80 En
allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring samt ett antal
motioner väckta med anledning av propositionerna och motioner
väckta under allmänna motionstiden i år.

Utskottsbehandlingen av ärendet har inneburit att majoriteten
i detta betänkande på några väsentliga punkter är annorlunda än
den i betänkande AU18. Utskottsmajoriteten i dessa delar består
av företrädare för Socialdemokraterna. Företrädare för
regeringspartierna och Ny demokrati redovisar sina ståndpunkter
i reservationer.

I detta betänkande hänvisas till betänkande AU18 bilagorna 1
och 3 när det gäller regeringens lagförslag resp. Lagrådets
yttrande.

Propositionerna

Proposition 1993/94:209

I proposition 1993/94:209 föreslår regeringen
(Arbetsmarknadsdepartementet) -- efter föredragning av
statsrådet Börje Hörnlund -- att riksdagen antar de i
propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,

2. lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring,

3. lag om ändring i lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling,

4. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349).

Propositionens lagförslag återfinns i bilaga 1 i
betänkande 1993/94:AU18.

Proposition 1993/94:80

I proposition 1993/94:80 En allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring -- vilken till vissa delar bordlades vid
höstens behandling -- föreslår regeringen att riksdagen antar de
i propositionen framlagda förslagen till

10. lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring,

11. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd.

Motioner

Motioner väckta med anledning av proposition 1993/94:209

1993/94:A74 av Hans Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen
avslår proposition 1993/94:209 om den fortsatta reformeringen av
arbetslöshetsförsäkringen.

1993/94:A75 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
avslår proposition 1993/94:209.

1993/94:A76 av Sten Svensson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ändring av 4 § lagen om
arbetslöshetsförsäkring,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om företagares rätt till
arbetslöshetsförsäkring,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ersättningsnivån i
arbetslöshetsförsäkringen.

1993/94:A77 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1993/94:209,

2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en
parlamentarisk utredning med uppgift att se över
arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med vad som i motionen
anförts,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om riktlinjer för arbetslöshetsförsäkringen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att höja ersättningsnivån i
arbetslöshetsförsäkringen till 90 % med taket 598 kr.

1993/94:A78 av Kjell-Arne Welin (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till ändringar i lagen om
arbetslöshetsförsäkring och i lagen om kontant
arbetsmarknadsstöd med den innebörd som anförts i motionen.

1993/94:A79 av Harriet Colliander och Laila Strid-Jansson
(nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om överlämnande av vissa frågor till
utredning,

2. att riksdagen, om yrkande 1 avslås, avslår propositionen,

3. att riksdagen, om yrkandena 1 och 2 avslås, avslår
förslaget om ersättningsperioderna och normalarbetstiderna,

4. att riksdagen beslutar att försäkringen skall administreras
av försäkringskassan i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar att arbetsvillkoret skall grundas på
ALF-lagen i enlighet med vad som anförts i motionen.

1993/94:A80 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1993/94:209,

2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, beslutar att de nya
reglerna skall börja tillämpas fr.o.m. den 1 januari 1995,

3. att riksdagen godkänner inriktningen av
arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med vad som anförts i
motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk
utredning får i uppdrag att utreda frågan om
arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med vad som anförts i
motionen.

1993/94:A81 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ersättningsnivån i
arbetslöshetsförsäkringen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den allmänna och obligatoriska
arbetslöshetsförsäkringens administration.

1993/94:A82 av Nils Nordh m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
beslutar att avslå proposition 1993/94:209.

Motioner väckta med anledning av proposition 1993/94:80

1993/94:A21 av Nils Nordh m.fl. (s) (delvis) vari yrkas att
riksdagen beslutar att avslå proposition 1993/94:80.

1993/94:A22 av Bo Finnkvist m.fl. (s) (delvis) vari yrkas att
riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts avslår
proposition 1993/94:80 En allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring.

1993/94:A24 av Hans Stenberg m.fl. (s) (delvis) vari yrkas att
riksdagen avslår proposition 1993/94:80.

1993/94:A25 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. (delvis) att riksdagen avslår regeringens proposition
enligt vad i motionen anförts om att förslaget bryter
arbetslinjen och i grunden är osolidariskt,

3. att riksdagen höjer ersättningsnivån till 90 % av lönen
enligt vad i motionen anförts om hur sänkningen av
ersättningsnivån drabbar låginkomsttagare och ökar
arbetslösheten,

4. att riksdagen beslutar om avskaffande av karensdagar för
att erhålla a-kasseersättning,

5. att riksdagen beslutar om avskaffande av karenstiden för
att få kontant arbetsmarknadsersättning (KAS),

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en översyn av avgångsvederlagen.

1993/94:A26 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. (delvis) att riksdagen avslår proposition 1993/94:80,

16. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår regeringens
förslag om ändring av 6 § i lagen om arbetslöshetsförsäkring och
beslutar att denna paragraf skall ha den lydelse som framgår av
motionens bilaga nr 2,

17. (delvis) att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår
regeringens förslag till ändring av 7, 20 och 57 §§ i lagen om
arbetslöshetsförsäkring,

18. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, beslutar att 14 §
i lagen om arbetslöshetsförsäkring skall ha den lydelse som
framgår av motionens bilaga nr 1,

19. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, avslår regeringens
förslag om ändring i 7 § lagen om kontant arbetsmarknadsstöd.

1993/94:A27 av Monica Öhman m.fl. (s) (delvis) vari yrkas att
riksdagen beslutar att avslå proposition 1993/94:80.

1993/94:A28 av Margareta Winberg och Kaj Larsson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rätt till arbetslöshetsersättning i
samband med politiska uppdrag.

1993/94:A29 av Margareta Winberg m.fl. (s) (delvis) vari yrkas
att riksdagen beslutar avslå proposition 1993/94:80.

1993/94:A30 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) (delvis) vari yrkas
att riksdagen beslutar att avslå proposition 1993/94:80.

1993/94:A31 av Inge Carlsson m.fl. (s) (delvis) vari yrkas att
riksdagen beslutar att avslå proposition 1993/94:80.

1993/94:A32 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

7. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 6 §
lagen om arbetslöshetsersättning (arbetsvillkor),

8. att riksdagen beslutar föra över ALF-lagens principer för
arbetsvillkor till KAS-lagen,

13. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att samordna ersättningsnivån i
arbetslöshetsförsäkringen med lönegarantin,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en åldersspärr för personer som uppnått 55
år i fråga om avgångsvederlagsregeln,

15. att riksdagen beslutar att övergångsperioden för
samordningsregeln utsträcks till den 1 januari 1995,

16. att riksdagen beslutar att 4 § tredje stycket lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring skall ha följande lydelse:
Som företagare -- -- -- föreskriver annat. Verksamheten skall
anses ha upphört om en revisor eller ett revisionsbolag som
auktoriserats eller godkänts enligt förordningen (1973:221) om
auktorisation och godkännande av revisorer intygar att
verksamhet inte längre bedrivs i rörelsen.

1993/94:A33 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas

1. (delvis) att riksdagen beslutar avslå proposition
1993/94:80.

Motioner från allmänna motionstiden 1994

1993/94:A206 av Martin Nilsson och Ulrica Messing (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kontant arbetsmarknadsstöd.

1993/94:A226 av Lars Ulander m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär ett skyndsamt förslag om
arbetslöshetskassornas organisation och finansiering.

1993/94:A230 av Krister Örnfjäder (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att tiden och ersättning för politiska och fackliga uppdrag
skall vara grund för arbetslöshetsersättning.

1993/94:A235 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av att analysera och lösa problemen i samband med
samordning av avgångsvederlag och arbetslöshetsersättning.

1993/94:A239 av Rune Backlund m.fl. (c, m, fp, kds) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om företagares ersättning vid arbetslöshet.

1993/94:A241 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ett system för att få balans i
a-kassesystemet över en konjunkturcykel skapas.

1993/94:A246 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en översyn av
arbetslöshetsförsäkringen i syfte att undanröja de negativa
konsekvenserna för medlemmar i personalkooperativ.

1993/94:A250 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

30. att riksdagen beslutar att ersättningsnivån i
arbetslöshetsförsäkringen höjs till 90 %,

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om högsta belopp i arbetslöshetsförsäkringen.

1993/94:A254 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inriktningen av arbetslöshetsförsäkringen
och dess finansiering.

1993/94:A262 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att småföretagare skall ha rätt att lägga
sitt företag i malpåse i enlighet med vad som sägs under 2.10 i
motionen.

1993/94:A419 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om utlokalisering av de statliga a-kassorna.

1993/94:Fi206 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar att höja arbetslöshetsförsäkringen
till 90 % enligt vad i motionen anförts.

1993/94:Sk339 av Ingrid Näslund och Chatrine Pålsson (kds)
vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fiskarnas arbetslöshetskassa.

1993/94:Sk352 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

24. att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjning av
arbetsmarknadsavgiften enligt vad i motionen anförts under
avsnitt 4.1.

1993/94:Jo416 av Erling Bager och Kenth Skårvik (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att avveckla yrkesfiskarnas
arbetslöshetskassa.

1993/94:N283 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den framtida arbetslöshetsersättningen.

Utskottet

Bakgrund

I februari 1992 tillsattes en särskild utredare med uppgift
att lämna förslag till utformning och finansiering av en
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Tilläggsdirektiv till
utredningen såvitt avsåg de kontanta understöden utfärdades i
januari 1993. Bakgrunden var de akuta finansiella problem som
uppstått för arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet (KAS).

Utredaren överlämnade sitt betänkande Ersättning vid
arbetslöshet (SOU 1993:52) i maj 1993. Betänkandet
remissbehandlades.

Hösten 1993 lade regeringen fram proposition 1993/94:80 En
allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, som delvis
grundade sig på det nyssnämnda betänkandet. Enligt propositionen
skulle en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring vara
genomförd den 1 juli 1994. Den ena delen av propositionen avsåg
utgångspunkterna för denna allmänna och obligatoriska försäkring
inkl. finansieringen, medan den andra delen avsåg förslag om
vissa ändringar från den 1 januari 1994 i lagarna om
arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd.

I fråga om finansieringen fattade riksdagen på grundval av
propositionen beslut om en ny lag (nedan kallad avgiftslagen)
från den 1 januari i år om allmän avgift för finansiering av
kontantförmåner vid arbetslöshet. Avgiften tas ut på summan av
inkomst av anställning och av annat förvärvsarbete upp till 7,5
gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. För
beskattningsåret 1994 är avgiften 1 % av avgiftsunderlaget och
för nästa beskattningsår 2 %. Som en följd av detta slopades
från årsskiftet den s.k. finansieringsavgiften enligt lagen om
arbetslöshetsförsäkring.

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:AU6 ställde
sig utskottet bakom att inriktningen skall vara att skapa en
allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla
med stark anknytning till arbetsmarknaden och som ger
inkomstrelaterade förmåner upp till en viss nivå. Utskottet
anförde att man inte då borde binda sig för några närmare
riktlinjer för regelverket kring denna försäkring, t.ex. i fråga
om möjligheterna att kvalificera sig för ersättning eller under
hur lång tid ersättning skulle kunna utges. Utskottet såg det
som en fördel om saken kunde bedömas i ett sammanhang, så att
man kunde få en bättre överblick av regelverket och dess
konsekvenser i olika hänseenden. Av detta skäl ansåg utskottet
att den kommande beredningen i regeringskansliet borde avvaktas.

Utskottet utgick från att den nya försäkringen skulle kunna
träda i kraft den 1 juli 1994.

När det gäller den del av proposition 80 som avsåg förslag
till regeländringar som skulle träda i kraft redan vid
årsskiftet -- dessa förslag avsåg bl.a. arbetsvillkor,
överhoppningsbar tid, avgångsvederlag och normalarbetstid --
fattade utskottet beslut om att tills vidare uppskjuta
behandlingen av propositionen och anslutande motioner. Detta
innebar att några ändringar inte genomfördes från den 1 januari
1994 i lagen om arbetslöshetsförsäkring (nedan kallad
ALF-lagen), bortsett från den ovannämnda finansieringsavgiften,
eller i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd (KAS-lagen).

Regeringen återkommer nu i proposition 209 med lagförslag för
att skapa en allmän, inkomstrelaterad arbetslöshetsförsäkring.
Det sker genom att det i KAS-lagen införs en inkomstrelaterad
ersättning motsvarande den som finns enligt ALF-lagen. Betydande
förändringar föreslås i de båda lagarna, bl.a. i frågan hur man
kvalificerar sig för ersättning.
Proposition 209 i huvuddrag

I propositionen framhålls att arbetslöshetsförsäkringen inte
skall ses som en fristående del av arbetsmarknadspolitiken utan
att den skall samverka med andra arbetsmarknadspolitiska
insatser. Det måste finnas incitament att återgå till arbete.
Detta är enligt propositionen den ena målsättningen med de
framlagda förslagen. Reglerna för ersättningsperioder efter en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd -- för närvarande är sådana
kvalificerande för ny ersättningsperiod på samma sätt som
förvärvsarbete -- har enligt propositionen stor betydelse för
arbetsmarknadens funktionssätt och även för kostnaderna för
kontantstöden. Det betonas i propositionen att åtgärderna inte
enbart får bli ett sätt att kvalificera sig för en ny
ersättningsperiod. För att motverka rundgång förordas förändrade
regler för återkvalificering genom arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, samtidigt som den arbetslöse möts av särskilda
intensifierade åtgärder för att kunna återgå till den reguljära
arbetsmarknaden. Den exakta utformningen av sådana insatser
måste beslutas senare enligt propositionen.

Den andra målsättningen är att fler grupper av arbetslösa med
en klar förankring på arbetsmarknaden skall kunna ges en
ersättning som bättre svarar mot inkomstbortfallet.

Regeringens förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring
innebär att det införs en inkomstrelaterad dagpenning från en
arbetsmarknadskassa som ett alternativ till dagpenningen från
arbetslöshetskassan. Den som inte är medlem i en
arbetslöshetskassa får dagpenningen från arbetsmarknadskassan,
medan medlemmar får ersättning från arbetslöshetskassan.
Dagpenning utges endast om den arbetslöse uppfyller ett
avgiftsvillkor och ett arbetsvillkor.

Avgiftsvillkoret innebär att den arbetslöse under tolv
månader inom en 24-månaders ramtid skall ha betalt avgift enligt
den förutnämnda avgiftslagen eller skatt enligt lagen om
sjömansskatt. Avgiftsvillkoret, som skall vara detsamma för
anställda och företagare, ersätter det nuvarande
medlemsvillkoret i försäkringen.

Arbetsvillkoret skall vara detsamma i KAS-lagen och
ALF-lagen. Det allmänna arbetsvillkoret innebär arbete under
minst 75 timmar under minst fem månader inom en ramtid av tolv
månader omedelbart före arbetslöshetens inträde. För den som
inte har uppfyllt detta arbetsvillkor finns ett alternativt
allmänt arbetsvillkor om minst 65 timmar per månad under minst
tio månader, vilket innebär att deltidsarbete med en viss
varaktighet är kvalificerande. Beredskapsarbete godtas i detta
sammanhang inte som förvärvsarbete. Det är bara genom detta
allmänna arbetsvillkor som man kan kvalificera sig för en första
ersättningsperiod.

Det särskilda arbetsvillkoret ger mer begränsade
möjligheter att kvalificera sig för ersättning. Detta
arbetsvillkor kan uppfyllas genom beredskapsarbete,
arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering,
arbetslivsutveckling (ALU), vård i enskilt hem av åldring eller
handikappad under vissa förutsättningar, värnplikt samt genom
uppbärande av föräldrapenningsförmåner enligt lagen om allmän
försäkring, i de två sistnämnda fallen dock tillsammans högst
två månader.

För att få ersättning första gången måste som nämnts den
arbetslöse ha kvalificerat sig genom det allmänna
arbetsvillkoret. Därefter kan han eller hon kvalificera sig för
en andra ersättningsperiod genom att uppfylla det särskilda
arbetsvillkoret. För att ha rätt till en ytterligare
ersättningsperiod med dagpenning krävs att den arbetslöse
uppfyller det allmänna arbetsvillkoret.

Arbetsvillkoret skall inte bara ha funktionen att bestämma
själva rätten till ersättning. Det skall också utgöra underlag
för beräkningen av den s.k. normalarbetstiden och därmed
ersättningens storlek.

Den som inte uppfyller avgiftsvillkoret -- oavsett om han
eller hon är medlem i kassa eller ej -- men ett arbetsvillkor
eller ett studerandevillkor kan få ett grundbelopp från
arbetsmarknadskassan. Grundbelopp lämnas även till den som är
försäkrad enligt ALF-lagen men som inte har rätt till ersättning
därför att ersättningsperioden har gått till ända sedan han
eller hon fyllt 60 år eller som efter den tidpunkten har
utförsäkrats från dagpenning i KAS.

Grundbeloppet föreslås vara 245 kr per dag. Dagpenningen i
både KAS och ALF skall motsvara 80 % av sökandens dagsförtjänst,
dock högst 564 kr och lägst 245 kr per dag.

Den s.k. normalarbetstiden är avgörande för ersättningens
storlek. Ersättningen lämnas enligt huvudregeln med 80 % av den
arbetslöses dagsförtjänst under den normalarbetstid som den
försäkrade hade före arbetslöshetens inträde. Enligt
hittillsvarande praxis har normalarbetstiden bestämts med
utgångspunkt i den arbetstid som var normal före den första
arbetslöshetsperioden. Om den arbetslöse kvalificerat sig för en
ny ersättningsperiod genom arbete med kortare arbetstid än den
ursprungliga har ersättningen i den nya perioden ändå bestämts
med hänsyn till den tidigare längre arbetstiden. Detta har
medfört att deltidsarbetslösa kan fylla ut inkomsten under
"evig" tid utan att behöva öka arbetstiden. I propositionen
föreslås att normalarbetstiden i stället skall relateras till
det arbete som ligger till grund för det senaste
arbetsvillkorets uppfyllande. Även grundbeloppet i KAS skall
fastställas på motsvarande sätt. Om arbetsvillkoret uppfyllts
huvudsakligen genom beredskapsarbete, arbetsmarknadsutbildning,
yrkesinriktad rehabilitering eller ALU skall dagpenningen
bestämmas till det belopp som motsvarar inkomsten i
beredskapsarbetet resp. utbildningsbidraget. Dagpenning får dock
inte bestämmas till högre belopp än i den föregående
ersättningsperioden. Omprövning av dagsförtjänsten kan under
vissa omständigheter göras till den sökandes förmån.

Förslagen rörande ersättningsperiodernas längd innebär
följande. KAS med grundbelopp skall lämnas längst 150 dagar
liksom för närvarande. För den som fyllt 55 år skall
ersättningsperioden vara längst 300 dagar och för den som fyllt
60 år längst 450 dagar.

Dagpenning enligt KAS eller ALF lämnas under längst 300 dagar.
För den som fyllt 55 år är perioden längst 450 dagar. Till den
som utförsäkrats efter att ha fyllt 60 år lämnas grundbelopp
under längst 450 dagar.

I propositionen föreslås en uppgiftsskyldighet för
arbetslöshetskassorna gentemot regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer. Det är fråga om uppgifter som behövs
för att kunna följa upp och utvärdera arbetslöshetsförsäkringen
men även uppgifter bl.a. i syftet att undvika eller uppdaga
felaktiga utbetalningar inom försäkringen eller KAS.

Förslagen bör enligt propositionen träda i kraft den 1 juli
1994. Omfattande övergångsbestämmelser föreslås i syfte att
möjliggöra en mjuk övergång. Under en övergångsperiod skall
avgiftsvillkoret sättas lågt för att sedan successivt öka. Den
som uppfyller medlemsvillkoret skall under det första året efter
ikraftträdandet anses uppfylla avgiftsvillkoret i fråga om
ersättning. En ersättningsperiod som löpte vid ikraftträdandet
skall anses vara grundad på ett allmänt arbetsvillkor, vilket
innebär att den kan följas av en ersättningsperiod som grundats
på ett särskilt arbetsvillkor. Om en sådan ersättningsperiod går
till ända före den 1 juli 1995 skall även den nya
ersättningsperioden anses grundad på ett allmänt arbetsvillkor.
Även den som blir arbetslös under tiden den 1 juli -- den 31
december 1994 och enbart uppfyller det särskilda
arbetsvillkoret skall anses ha uppfyllt det allmänna
arbetsvillkoret. Om en ersättningsperiod går till ända före
utgången av år 1996 skall den nya ersättningsperioden inte anses
börja förrän den tidigare perioden har gått till ända, vilket
innebär att det annars tillämpade systemet med parallella
ersättningsperioder inte gäller under övergångsperioden.
Slutligen erbjuder övergångsreglerna vissa möjligheter att
övergångsvis grunda ersättningen på äldre regler. Utöver vad som
nu beskrivits föreslås regler i KAS- resp. ALF-lagen om
möjlighet för regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer att fram till utgången av år 1996 i enskilda fall
förlänga ersättningsperioden.

Rörande de ekonomiska effekterna av förslagen konstateras
att kretsen av personer som får inkomstrelaterad ersättning
ökar. Antalet personer som får den inkomstrelaterade
ersättningen beräknas öka med 70 000--80 000 personer per år. I
denna del innebär förslaget ökade kostnader i storleksordningen
3 miljarder kronor. Det nya sättet att bestämma normalarbetstid
innebär en besparing. Den lägre nivån på dagpenningen som blir
följden medför en kostnadsminskning i storleksordningen 1
miljard kronor. De försämrade möjligheterna för
deltidsarbetslösa att kvalificera sig för en ny
ersättningsperiod genom deltidsarbete beräknas medföra en
besparing i storleksordningen 1,5 miljarder kronor. Även det
skärpta arbetsvillkoret innebär viss besparing. Den uppskattas
till 500 miljoner kronor. De ökade utgifterna uppvägs således av
minskade utgifter. Utgiftsminskningen slår dock igenom först
efter ett par år, vilket innebär att förslagen på kort sikt
innebär en ökad belastning på Arbetsmarknadsfonden. Enligt
propositionen skall utgiftsförändringarna relateras till den
inkomstförstärkning på 14 miljarder kronor som den allmänna
avgiften beräknas ge från 1995. Sammantaget och i full effekt
leder förslagen till en förstärkning av de offentliga finanserna
med ca 6,5 miljarder kronor.

I propositionen framhålls att den omständigheten att
uppskattningsvis hälften av dem som för närvarande enbart
omfattas av KAS kommer att få inkomstrelaterad ersättning bör
medföra en avlastning på kommunernas utgifter för socialbidrag.

Enligt propositionen skall ett antal frågor utredas vidare.
Det gäller bl.a. hur åtgärder som sätts in för den som
utförsäkrats skall kunna samverka med arbetslöshetsförsäkringen.
Vidare gäller det kriterierna för att stå till arbetsmarknadens
förfogande, för vad som är lämpligt arbete, avstängningstiderna
vid självförvållad arbetslöshet och skyldigheten att delta i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, vilka frågor skall ingå i en
övergripande översyn. Även förekomsten av s.k. svartjobb med
samtidig ersättning och annat missbruk skall ingå i översynen
liksom åtgärder för att undvika samtidiga utbetalningar från
olika ersättningssystem. Frågan om arbetsmarknadskassornas
organisatoriska hemvist skall prövas ävensom formerna för
uttaget av den allmänna avgiften för finansieringen. Vidare
skall prövas hur kostnaderna för arbetslöshetskassornas
administration skall täckas -- enligt propositionen skall
konkurrensneutralitet råda. Hela frågan om administrationen av
de kontanta förmånerna vid arbetslöshet bör enligt propositionen
bli föremål för fortsatta överväganden. Detsamma gäller
företagares rätt till arbetslöshetsersättning. -- En proposition
om vissa frågor kring arbetslöshetsförsäkringen aviseras till
hösten 1994.

Slutligen anges att regeringen överväger vissa frågor som
omfattats av uppdrag till AMS; ersättningsperioderna vid
deltidsarbete, kalenderårsbaserad karens för deltidsarbetslösa,
företagarbegreppet samt begränsning av rätten till
arbetslöshetsersättning i samband med bisyssla.

Motioner med yrkanden om avslag på proposition 209 helt eller
delvis

I motioner av Socialdemokraterna (A80), Ny demokrati (A79) och
Vänsterpartiet (A77) yrkas avslag på propositionen. Ny demokrati
framställer yrkandet i andra hand, för det fall att partiets
förstahandsyrkande om att överlämna vissa frågor till en
utredning inte bifalls. Som ett andrahandsyrkande föreslår
Socialdemokraterna att de nya reglerna börjar tillämpas från den
1 januari 1995. Ny demokrati yrkar, för det fall att yrkandet om
avslag på propositionen i dess helhet inte vinner bifall, att
riksdagen avslår förslagen om ersättningsperioder och
normalarbetstider.

Även i enskilda socialdemokratiska motioner framställs
avslagsyrkanden. Det är A74 av Hans Karlsson, A75 av Bo
Finnkvist m.fl. och A82 av Nils Nordh m.fl.

Socialdemokraterna anger i partimotionen följande skäl för
sitt avslagsyrkande.

En förändring av regelsystemet för ersättning vid arbetslöshet
kräver noggrannhet, omsorg och analys. Propositionen är dåligt
underbyggd. Frågor som regeringen säger sig vilja utreda borde
rimligen ha utretts innan förslag läggs fram. Utöver de områden
som regeringen själv anger finns det en lång rad frågor som
borde analyseras. Dit hör konkurrensaspekterna, konsekvenser för
arbetsmarknadspolitiken, regionalpolitiken, arbetslinjen, för
statens och kommunernas ekonomi osv. En analys borde även ha
gjorts av vilka arbetslösa som kommer att drabbas.

Regeringsförslaget leder till att arbetslinjen raseras och att
arbetslöshetsförsäkringen blir en socialförsäkring.
Konsekvenserna blir långa genomsnittliga arbetslöshetstider och
på sikt sänkt ersättningsnivå. De statliga kassorna ges sådana
fördelar att de konkurrerar ut de privata arbetslöshetskassorna,
bl.a. därigenom att medlemmarna i de privata kassorna själva
kommer att få stå för administrationskostnaden.
Konkurrensneutralitet bör självfallet råda redan när systemet
genomförs. AMS ges oförenliga roller genom att samtidigt vara
konkurrent, tillsynsmyndighet och överprövningsmyndighet.
Felaktiga siffror anges i frågan om hur många ytterligare
personer som kommer att få ersättning med regeringens förslag.
Risken ökar att arbetslösa ställs utan ersättning därför att
arbetsmarknadskassorna inte klarar av att med kort varsel betala
ut ersättning till de arbetslösa. Möjligheterna till fusk och
manipulation av regelsystemet ökar på grund av svårigheterna att
kontrollera att arbetslösa inte får ersättning från både statlig
och privat kassa.

Vissa av regeländringarna, t.ex. uppdelningen i allmänt och
särskilt arbetsvillkor, leder till ökad byråkrati. Under en
övergångstid kommer dessutom kassorna att tvingas tillämpa tre
system samtidigt. Direkt stötande är att kvalifikationskravet
sänks tillfälligt för att få i gång utbetalningarna. I ett
längre perspektiv riskerar staten att få ta över hela
administrationen av försäkringen. Förslaget medför klara
försämringar särskilt för kvinnor bl.a. på grund av det skärpta
arbetsvillkoret och reglerna om normalarbetstid. För
nytillträdande ungdomar på arbetsmarknaden blir det betydligt
svårare att få ersättning.

Socialdemokraterna kan inte acceptera regeringens
kostnadsberäkningar. Omvandlingen av försäkringen till en
socialförsäkring kommer att medföra mycket stora
samhällsekonomiska kostnader. Administrationskostnaderna för de
statliga kassorna kommer dessutom att bli betydligt högre än vad
regeringen beräknat.

Förslaget om att högst två ersättningsperioder skall ges till
den som inte kvalificerar sig genom förvärvsarbete ökar
utförsäkringen. På grund av sättet att beräkna
ersättningsperioderna sker det i de flesta fall betydligt
tidigare än efter 300 (450) + 300 dagar. Förslaget försvagar
arbetslinjen, eftersom den som accepterar en åtgärd i början av
den första perioden kommer att få sina ersättningsdagar i den
andra perioden minskade. Den som kräver en åtgärd först i slutet
av perioden premieras alltså.

Avgiftsvillkoret framstår som märkligt, eftersom förankringen
på arbetsmarknaden bekräftas genom arbetsvillkoret. Det måste,
till skillnad från det nuvarande medlemsvillkoret, prövas varje
gång en arbetslös söker ersättning. Även detta innebär en ökad
byråkrati. Periodiseringen av avgiften till beskattningsår kan
leda till orättvisor. Dessutom kommer många företagare att ha
svårt att uppfylla villkoret, eftersom deras inkomster normalt
sjunker före arbetslösheten. I de fall de uppfyller villkoret,
kommer ersättningen ofta att bli lägre.

Det skärpta arbetsvillkoret innebär inte bara att färre får
ersättning. Det kan också leda till godtycke och orättvisa.

Det nya sättet att bestämma normalarbetstiden får negativa
effekter i det vanliga fallet att den arbetslöse tvingas minska
sin arbetstid kort före arbetslösheten. Benägenheten att
acceptera tillfälliga arbeten minskar, eftersom detta sänker
ersättningen. Arbetslinjen motverkas, och kommunerna måste utge
bidrag till dem som inte klarar försörjningen.

Socialdemokraterna riktar även kritik mot utformningen av
vissa enskilda bestämmelser.

Om Socialdemokraternas avslagsyrkande i motion A80 inte
bifalls, yrkas som nämnts i andra hand att de nya reglerna skall
börja tillämpas den 1 januari 1995.

I de tidigare nämnda enskilda s-motionerna A74, A75 och A82
anförs liknande motiv för avslag på propositionen som i
partimotionen. I motion A75 av åberopas de negativa effekterna
av regeringsförslaget för Värmland.

Som nämnts yrkar Ny demokrati i sin motion A79 i andra
hand (yrk. 2) -- för det fall att ett yrkande om hänskjutande
till utredning inte bifalls -- att propositionen avslås i sin
helhet. I motionen påtalas avsaknaden av konsekvensanalyser i
propositionen, särskilt i fråga om ersättningsperiodernas längd
och förutsättningarna för en ny ersättningsperiod. Om inte
andrahandsyrkandet om avslag på propositionen i sin helhet
bifalls, bör i vart fall förslaget om ersättningsperioderna och
normalarbetstiderna avslås av riksdagen (yrk. 3). Partiet
motsätter sig regeringsförslaget om att de fyra KAS-regionerna
omvandlas till statliga arbetslöshetskassor. Man ser det som
orealistiskt att administrationen enbart skall ske på fyra
ställen i landet. I stället bör försäkringen administreras av
försäkringskassorna (yrk. 4). Partiet motsätter sig också det
förändrade arbetsvillkoret, vilket ytterligare krånglar till
regelsystemet. Arbetsvillkoret bör vara det som för närvarande
föreskrivs i ALF-lagen (yrk. 5). Motsvarande yrkande framställs
i partiets med anledning av proposition 1993/94:80 väckta motion
A32 av Ian Wachtmeister m.fl. (yrk. 7 och 8).

Vänsterpartiet riktar i sin motion A77 kritik mot
beredningen av hela ärendet. Remissbehandling har inte skett.
Analys av förslagen har inte gjorts t.ex. i fråga om
konsekvenser för samhällsekonomin och arbetslinjen.
Propositionen framstår som ett "hafsverk". Försämringarna för de
arbetslösa är ett sätt att bekämpa fackföreningsrörelsen.
Arbetslöshetens orsaker och ekonomiskt katastrofala effekter
måste angripas med en förändrad ekonomisk politik. Att riva upp
A-kassesystemet ökar problemen och skapar konfrontation. En ny
försäkringsadministration forceras fram med de risker som det
innebär i inledningsskedet. Till en början innebär förslagen
dessutom en fördyring.

Vänsterpartiets kritik mot förslagen sammanfaller i stora
delar med vad Socialdemokraterna anfört. Effekterna av
regeringsförslaget blir att färre blir anslutna, trots att det
beskrivs som en obligatorisk försäkring. Den rundgång som
regeringen säger sig vilja motverka beror inte på brister i
försäkringen utan på att de arbetslösa är mångdubbelt fler än de
lediga arbetena. Propositionen utmärks av bristande konsekvens.
Som exempel nämns att anslutningen till de statliga kassorna
skall vara gratis, medan en administrationsavgift måste betalas
av medlemmarna i de privata kassorna. Vidare tvingar
avgiftslagen även dem som arbetar mindre än 65 timmar att betala
avgift; någon ersättning får de däremot inte vid arbetslöshet.
AMS får oförenliga roller. Det nya arbetsvillkoret ger stora
slumpmässiga orättvisor. Begränsningen av möjligheten till ny
ersättningsperiod ger incitament att undvika sysselsättning
under hela den tid då ersättning ges. Med 65 timmars
förvärvsarbete uppfylls arbetsvillkoret, men det räcker inte för
att få inträde i en kassa. Försämringarna för de
deltidsarbetslösa drabbar framför allt kvinnor i låglöneyrken
med småbarn. Gruppen långtidsarbetslösa bland ungdomar och
nyligen anlända invandrare blir större. Utöver detta innehåller
propositionen ett stort antal lagtekniska problem och praktiska
svårigheter.

På angivna grunder yrkar Vänsterpartiet avslag på
propositionen.

Arbetslöshetsförsäkringen på längre sikt m.m.

Motioner

Socialdemokraterna anför i sin motion A80 följande i fråga
om inriktningen av arbetslöshetsförsäkringen.

Huvudproblemet är att det finns för få arbeten, inte att
försäkringen ger för omfattande ersättning. En
arbetslöshetsförsäkring som ersätter inkomstbortfall bidrar till
att öka arbetsviljan, vilket ökar sysselsättning, produktion och
tillväxt. Socialdemokraterna framhåller också
arbetslöshetsförsäkringen som viktig för att skapa en flexibel
arbetsmarknad. Med en bra försäkring är arbetstagarna mer
benägna att byta både arbetsgivare och yrke.
Försäkringen har också betydelse för lönebildningen och
löntagarnas möjligheter att upprätthålla minimilönerna i
kollektivavtalen.

Socialdemokraterna framhåller att arbetslöshetsförsäkringen
också ingår som en viktig del i den aktiva
arbetsmarknadspolitiken. Ungdomar bör erbjudas en aktiv åtgärd
inom 100 dagar och övriga inom 200 dagar. För att detta skall
vara möjligt måste den ekonomiska politiken läggas om.

Det fackliga engagemanget i arbetslöshetskassorna ger stora
fördelar jämfört med vad en statlig kassa skulle kunna erbjuda.
Arbetslinjen stärks genom den verksamhet som ordnas för de
arbetslösa medlemmarna. Bransch- och personkännedomen är
betydelsefull både för att förkorta arbetslöshetstiderna och för
att kunna ställa krav på den arbetslöse.

Socialdemokraterna framför förslag om ett nytt regelverk för
arbetslöshetsförsäkringen. Bestämmelserna bör slås samman i ett
system med enhetliga regler i fråga om arbetsvillkor. Alla
förvärvsarbetande skall ha rätt till ett grundbelopp, oavsett
medlemskap i en kassa. Därutöver skall de ha möjlighet att
omfattas av en inkomstrelaterad ersättning, som betalas ut av
resp. kassa. Vissa av de hinder som i dag finns för att bli
medlem i en kassa bör tas bort. Strävan skall vara att så många
som möjligt av de som kan få ersättning försäkrar sig för den
högre nivån. Det sker genom betalning för administrationen och
en viss premie.

I fråga om kompensationsnivån anser Socialdemokraterna att så
stor kompensation bör ges i förhållande till tidigare inkomster
att den arbetslöse ges en rimlig trygghet. När samhällsekonomin
tillåter det bör ersättningsnivån bestämmas till 90 %. Även
taket i försäkringen bör höjas till 7,5 basbelopp när det är
möjligt. Till dess bör det högsta beloppet indexregleras. Vidare
bör nuvarande karensregler ändras så att inte "dubbel" karens
tas ut under en ersättningsperiod och under samma år.

Rörande vissa konkreta frågor anför Socialdemokraterna
följande.

Möjligheterna att utföra deltidsarbete med
arbetslöshetsersättning som utfyllnad måste begränsas. Det bör
ske på det sätt som Socialdemokraterna tidigare har föreslagit
(motion 1993/94:A26 yrk. 18) nämligen genom att
ersättningsperioden begränsas till 300 dagar, eller 450 dagar
för den som fyllt 60 år. För att på nytt kvalificera sig för
ersättning skall krävas att ett nytt arbetsvillkor upparbetas på
annat än förutvarande deltidsarbete. Ett lagförslag läggs fram i
enlighet med detta i motion A26. En lagfäst rätt till förtur vid
nyanställning med mer tid bör vidare föreligga.

Företagarnas situation vid arbetslöshet måste analyseras,
speciellt mot bakgrund av att gränsen mellan anställd och
företagare blivit allt oklarare.

I fråga om finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen
anför Socialdemokraterna att inkomsterna till fonden måste öka.
Den grundläggande principen bör vara att produktionen genom
arbetsgivaravgifter i allt väsentligt skall bära kostnaderna
både för kontantstöden och de aktiva åtgärderna. Avgifterna
skall täcka kostnaderna under en konjunkturcykel. Vid extremt
hög arbetslöshet bör kostnaderna bäras av hela befolkningen
genom en värnskatt. Dessutom bör en överföring ske till
arbetsmarknadsfonden av arbetsgivaravgifterna till
sjukförsäkringen. Den från årsskiftet införda obligatoriska
avgiften bör således slopas och ett återinförande ske av den
s.k. finansieringsavgiften i ALF-lagen.

Socialdemokraterna anser att en parlamentarisk utredning bör
tillsättas för att utreda frågan om en arbetslöshetsförsäkring i
enlighet med det anförda.

I Socialdemokraternas partimotion A254 om sysselsättningen
från den allmänna motionstiden (yrk. 45) framförs motsvarande
synpunkter rörande inriktningen av arbetslöshetsförsäkringen och
dess finansiering.

Ny demokrati säger sig i sin motion A79 av Harriet
Colliander och Laila Strid-Jansson kunna ansluta sig till
regeringens grundtanke om en allmän och obligatorisk försäkring.
Den bör dock få en helt ny utformning.

Det skall finnas ett grundskydd som svarar mot 60 % av lönen.
Grundskyddet finansieras av arbetsgivarna, arbetstagarna och
staten med 1/3 vardera. En sådan modell medför ett ekonomiskt
ansvar för de parter som kan påverka arbetsmarknaden, vilket bör
bidra till minskade kostnader. Avgifterna bör fastställas en
gång om året, baserat på försäkringens kostnader föregående år.

För skydd upp till 80 % av lönen eller högst vad som motsvarar
en årslön på 7,5 basbelopp tecknar arbetsgivaren en obligatorisk
sparförsäkring. Premieinbetalningen fördelas mellan
arbetsgivaren och arbetstagaren efter förhandlingar.
Arbetsgivaren betalar sin del under 5--7 år, medan
betalningsansvaret för arbetstagaren gäller till pensioneringen.
Då omvandlas försäkringen till en pension.

Den som vill försäkra sig mot inkomstbortfall som överstiger
80 % eller som vill förlänga ersättningsperioden kan teckna en
privat försäkring. Ersättningsnivån bör lämpligen trappas ned
med tiden. Ersättningsnivåer och ersättningsperioder måste ge
incitament att aktivt söka arbete.

Försäkringen bör administreras helt av försäkringskassan som
redan är väl utbyggd. Kontrollen av villkoren för utbetalning av
ersättning måste effektiviseras.

Frågorna är enligt Ny demokrati så stora och genomgripande att
de bör vara förankrade hos en bred majoritet. De bör därför
hänskjutas till den arbetsmarknadspolitiska utredningen (yrk.
1). Där bör även frågan om konkurrensneutralitet belysas.

Som nämnts tidigare yrkar Ny demokrati, vid avslag på
nyssnämnda yrkande, att propositionen avslås i sin helhet (yrk.
2).

Vänsterpartiet anger följande riktlinjer för
arbetslöshetsförsäkringen enligt sin motion A77 (yrk. 3). En ny
inkomstrelaterad arbetslöshetsförsäkring bör inkludera KAS, vars
regelverk bör moderniseras. En stark koppling till de fackliga
organisationerna förordas. Kretsen som kan försäkra sig mot
arbetslöshet bör utvidgas, och det avgörande kriteriet bör vara
att stå till arbetsmarknadens förfogande.
Kvalifikationsreglernas utformning bör utredas närmare. Det
viktiga är att nytillträdande inte utestängs godtyckligt.
Systemet bör innehålla både en grundnivå och en inkomstrelaterad
del. De deltidsarbetandes rätt till ersättning måste vara kvar i
dagsläget. Förutsättningarna för att ta ett heltidsarbete måste
gynnas. Inrättandet av deltidstjänster måste minimeras, och en
förtursrätt måste finnas till anställning med mer tid.

Om en fristående kassa skall inrättas måste konsekvenserna
utredas noggrant. I stället för statliga kassor skulle
Arbetslöshetskassornas Samorganisation (SO) kunna fungera som
"alternativkassa" för den som inte vill ha någon koppling till
de nu befintliga kassorna. Konkurrensneutralitet måste råda.

I fråga om finansieringen är Vänsterpartiets uppfattning att
produktionen i huvudsak skall bära kostnaderna. När belastningen
blir orimligt stor krävs dock en solidaritetsskatt. Det är
rimligt att den försäkrade erlägger en finansieringsavgift av
samma slag som fanns tidigare. Nivån kan diskuteras, men den får
inte kopplas till arbetslöshetsnivån i den egna branschen.
Avgiftslagen bör avskaffas.

Ersättningsnivån bör återställas till 90 %.

En parlamentariskt förankrad utredning bör tillsättas med
uppgift att se över försäkringen i enlighet med det anförda.
Alternativt kan den arbetsmarknadspolitiska utredningen ges
tilläggsdirektiv (yrk. 2).

Även i enskilda motioner väckta under den allmänna
motionstiden framförs allmänna synpunkter på
arbetslöshetsförsäkringen inkl. finansieringen.

Lars Ulander m.fl. (s) riktar i motion A226 kritik mot
reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen, som de menar skapar
osäkerhet för de många långtidsarbetslösa. Några hållbara motiv
för statliga arbetslöshetskassor finns inte. De begär ett
skyndsamt förslag om arbetslöshetskassornas organisation och
finansiering.

I motion N283 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) uttrycks
farhågor för effekterna av en ändrad utformning av
arbetslöshetsförsäkringen. I Norrbotten med stor andel säsongs-
och deltidsanställda blir det svårt för många att uppfylla de
nya villkoren för ersättning. Villkoren får inte försämras.

Charlotte Branting m. fl. (fp) anför i motion A241 att det
finns skäl att se över finansieringssystemet och göra
effektiviseringar. Enligt motionärerna måste kostnaderna för
arbetslöshetskassan balanseras över en konjunkturcykel (yrk. 9).
Under högkonjunktur bör man spara i syfte att bygga upp en
reserv i Arbetsmarknadsfonden, i stället för att då införa
generösare bestämmelser eller använda medlen för andra ändamål.

Utskottets överväganden

Proposition 1993/94:209 m.m.

Fråga om avslag på propositionen

Regeringens förslag i proposition 209 om en allmän och
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring måste förkastas.

Det finns anledning att vara starkt kritisk mot förslagen av
en rad skäl. Utskottet tar först upp den mera övergripande
kritiken, därefter kritiken mot de enskilda delarna i
propositionen.

Allmänt om proposition 209

Propositionen ger intryck av att ha forcerats fram. Förslagen
är dåligt underbyggda. En reform av detta slag med så omfattande
konsekvenser borde ha föregåtts av en grundlig analys av vilka
effekterna blir i samhället och för de hundratusentals enskilda
personer som berörs av förslagen. Inte heller finns en analys av
de regionalpolitiska effekterna. Regeringen berör bara
kortfattat vad som skall hända med de människor som kommer att
bli utförsäkrade till följd av de nya reglerna. Några färdiga
förslag finns inte, utan detta liksom en rad andra väsentliga
frågor skall utredas vidare. I propositionen nämns bl.a.
följande: konkurrensneutraliteten, företagarnas ersättningsrätt,
framtida administrationsform, ersättningsperiodens längd för den
som fyllnadsmarkerar, samkörning av dataregister,
kalendertidsberäknad karens för deltidsarbetslösa, risk för
"svartjobb" och annat fusk, ersättning i samband med bisyssla,
skyldighet att acceptera en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, enkla
och kostnadseffektiva åtgärder, avvisande av arbetserbjudande,
avstängningstiderna, förmånernas förhållande till
avgiftsgrundande inkomst, särskilda åtgärder för utförsäkrade
och begreppet "att stå till arbetsmarknadens förfogande".

Effekterna för de personer som kommer att stå utanför
försäkringen därför att de inte lyckats få ett arbete av
tillräcklig omfattning berörs över huvud taget inte.

Även de konkreta förslagen bär prägel av att ha arbetats fram
under tidspress, något som i och för sig är förvånande eftersom
riksdagens borgerliga majoritet redan i slutet av 1993 ställde
sig bakom inriktningen vid reformeringen av de kontanta
förmånerna vid arbetslöshet.

De ekonomiska effekterna av förslagen redovisas mycket
knapphändigt. Regeringen har inte ens vågat göra en uppskattning
av hur många personer som kommer att utförsäkras till följd av
förslaget om att s.k. jämställd tid bara skall kunna kvalificera
för en mellanliggande ersättningsperiod.

Under den första tiden kommer försäkringen att innebära en
ökad belastning på Arbetsmarknadsfonden i storleksordningen 2--3
miljarder kronor per budgetår. Ett skäl är de föreslagna
övergångsbestämmelserna som innebär att de nya reglerna i
princip inte får genomslag förrän vid utgången av 1996. En annan
förklaring är att personer som i dag står utanför
arbetslöshetskassorna inledningsvis kommer att kunna kvalificera
sig för ersättning på betydligt kortare tid än vad som sedan
skall gälla. Det är uppenbart att regeringen inte nu vågar visa
vilka de egentliga effekterna blir av förslagen. Genom att
förkorta tiden för att uppfylla villkoren har regeringen sett
till att snabbt få i gång utbetalningar till den relativt
fåtaliga krets som har några favörer av den reformerade
försäkringen, dvs. de som av ett eller annat skäl valt att stå
utanför arbetslöshetskassorna.

Övergångsreglernas bestämmelser om förkortade tider under
inledningsfasen för att uppfylla avgiftsvillkoret framstår
närmast som stötande. En person som blir arbetslös under det
första kvartalet efter ikraftträdandet kan få inkomstrelaterad
ersättning på grund av sex månaders erläggande av avgift enligt
avgiftslagen. Detta skall jämföras med de minst 12 månaders
avgiftsskyldighet som reglerna kommer att kräva fortsättningsvis
och det nuvarande medlemsvillkoret i ALF, som innebär att det
krävs 12 månaders medlemskap och avgift till
arbetslöshetskassan, eller 24 månader för företagare, innan
inkomstrelaterad ersättning kan komma i fråga.

I sammanhanget bör noteras att arbetsmarknadsutskottet i sitt
betänkande 1993/94:AU6 enbart uttalat sig för att fullgörandet
av avgiftsskyldighet från årsskiftet 1993/94 skulle
tillgodoräknas i kvalifikationshänseende vid senare prövning av
rätten till inkomstrelaterad ersättning, inte för att betalning
från den tidpunkten skulle vara tillräckligt för att få sådan
ersättning redan från ikraftträdandet.

Denna iver från regeringens sida kommer dessutom att skapa
stora problem för dem som har att hantera den nya försäkringen.
Flera och komplicerande arbetsmoment tillkommer. Det underlättar
knappast att kassorna under de första åren måste tillämpa tre
regelsystem samtidigt -- det nuvarande, det nya och det som
följer av de synnerligen svårtillgängliga
övergångsbestämmelserna.

Utskottet tar fasta på vad som anförs i Lagrådets yttrande.
Både den komplicerade verklighet som bestämmelserna avser att
reglera och det förhållandet att bestämmelserna har direkt
betydelse för enskilda, arbetslösa personer gör enligt Lagrådet
att stora krav måste ställas på att lagstiftningen är tydligt
utformad och så överskådlig och därmed lättillgänglig som
möjligt. Enligt Lagrådet uppfyller inte lagförslagen dessa krav.
Att Lagrådet ändå inte avstyrker förslagen motiveras bl.a. med
att bestämmelserna delvis bygger på ett befintligt regelsystem
som kan antas vara känt av dem som haft anledning att tidigare
syssla med rättsområdet. Lagrådet anför att de förbättringar som
är önskvärda inte kan genomföras inom ramen för
lagrådsgranskningen, som med hänsyn till den korta tid som stått
till förfogande fått begränsas till en mer översiktlig genomgång
av förslagen. Lagrådet föreslår ganska omfattande förändringar i
lagförslagen.

Utskottets kritik mot förslagen kan sammanfattas enligt
följande.

Propositionen bygger på en felaktig grundsyn att man genom
skärpta regler skulle kunna minska antalet arbetslösa.
Arbetslösheten förklaras av bristen på lediga arbeten, inte av
brist på personer som vill arbeta. Detta grundläggande problem
löses genom att fler arbeten skapas; då minskar också trycket på
arbetslöshetsförsäkringen. Det som i första hand krävs är en
omläggning av den ekonomiska politiken.

En annan av målsättningarna bakom det framlagda förslaget sägs
vara att fler grupper av arbetslösa skall kunna få en ersättning
som bättre svarar mot inkomstbortfallet. Förslagen kommer dock i
själva verket att leda till att färre får sådan ersättning.
Propositionen lever alltså inte upp till sin egen målsättning.
Ersättning kommer dessutom att utges med lägre belopp och under
kortare perioder.

Som sagts ovan saknar propositionen en analys av vilka grupper
av arbetslösa som kommer att drabbas av förslagen.
Enligt utskottets mening bör det stå klart även för regeringen
att det framför allt är deltidsarbetande kvinnor samt ungdomar
och andra nytillträdande på arbetsmarknaden som får svårare att
kvalificera sig för ersättning. Det är alltså grupper som är
prioriterade inom arbetsmarknadspolitiken som blir förlorarna.

Flera av förslagen är sådana att passivitet kommer att löna
sig bättre än aktivitet. Uppbyggnaden av systemet leder till att
man i det längsta bör vänta med att acceptera en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd, och att ett arbete med lägre lön
eller sysselsättningsgrad leder till lägre dagpenning i en
kommande ersättningsperiod.

Regeringen säger sig vilja åstadkomma konkurrensneutralitet
mellan de statliga arbetsmarknadskassorna och de nuvarande
privata arbetslöshetskassorna. Med full insikt om att de
statliga kassorna har konkurrensfördelar genomförs ändå systemet
medan frågan om konkurrensneutraliteten skall utredas. Utskottet
tar fasta på vad som anförts i Konkurrensverkets yttrande.
Förslaget att administrationskostnaderna för
arbetsmarknadskassorna till skillnad från övriga kassor skall
finansieras med budgetmedel förefaller enligt verket att
begränsa möjligheterna att få till stånd konkurrens på lika
villkor på marknaden för arbetslöshetsförsäkringar, vilket i sin
tur kan leda till att de samlade resurserna i detta fall inte
används effektivt.

När det gäller de enskilda förslagen har utskottet följande
synpunkter.

Slopande av medlemsvillkoret

Effekterna av att medlemsvillkoret slopas berörs knappast alls
i propositionen. Ingenting kommer i fortsättningen att hindra
den enskilde som önskar vara medlem i en privat
arbetslöshetskassa att söka medlemskap först när han hotas av
uppsägning från sin anställning. Förutom att detta kan vålla
administrativa problem för kassorna -- medlemmarna strömmar till
i nedåtgående konjunkturer och lämnar kassorna i uppåtgående --
är det knappast något som rimmar med grundläggande
försäkringsprinciper.

Avgiftsvillkoret

Avgiftsvillkoret ersätter medlemsvillkoret. Enligt utskottets
mening är skyldigheten att erlägga avgift ett föga adekvat sätt
att uttrycka anknytningen till arbetsmarknaden, vilket bör vara
det avgörande kriteriet för rätt till ersättning. Om någon i
undantagsfall skulle uppfylla arbetsvillkoret men inte
avgiftsvillkoret, borde hon eller han ändå kunna få ersättning.

Inkomster från mycket annat än arbete är avgiftspliktiga,
bl.a. sjukersättning, föräldrapenning och utbildningsbidrag.

Periodiseringen till kalenderår kan få orättvisa effekter. Det
gäller bl.a. att inte ha ersättningen förlagd över årsskiftet.
Även "arbetsvillkoret i avgiftsvillkoret", dvs. kravet på en
viss mängd förvärvsarbete under avgiftsmånaderna, kan leda till
orättvisor. En person som tjänat 30 000 kr under tre månader
uppfyller inte avgiftsvillkoret till skillnad från den som
tjänat 17 000 kr genom att arbeta en månad under sommaren och
därutöver varje lördag under året. Många företagare kan få svårt
att uppfylla villkoret, eftersom deras arbetslöshet normalt
föregås av flera år med sjunkande inkomster.

Villkoret blir byråkratiskt och tungrott. Det måste för det
första prövas varje gång någon begär ersättning. Prövningen
måste dessutom grunda sig på ett antagande om
avgiftsskyldigheten, efter vad som är känt då ersättningsrätten
prövas. Frågor om avdrag under inkomst av tjänst kan
aktualiseras. En person med mycket stora avdrag kan bedömas
uppfylla avgiftsvillkoret vid kassans prövning, trots att det
vid den slutliga taxeringen visar sig att någon sådan skyldighet
inte förelegat.

Allmänna och särskilda arbetsvillkor

Även uppdelningen i ett allmänt och ett särskilt arbetsvillkor
leder till ökad byråkrati. Varje gång någon begär ersättning
blir det nödvändigt att klassificera vilket av de två villkoren
som är tillämpligt.

Färre kommer att kunna kvalificera sig för ersättning. Det är
framför allt de som försöker att få en fast förankring på
arbetsmarknaden som kommer att drabbas. Det gäller ungdomar,
kvinnor och säsongsanställda samt människor i glesbygd. Även
personer med speciella arbetsformer såsom kulturarbetare, sjömän
och lärarvikarier kommer att få svårt att uppfylla villkoret.

Som regeln utformats blir inte den totala mängden utfört
arbete avgörande, utan hur arbetet fördelat sig i tiden. Det
arbetsvillkor som regeringen nu vill införa slopades under
1980-talet just därför att det gav denna effekt.

Normalarbetstid inkl. deltid

Det föreslagna sättet att beräkna normalarbetstiden leder till
att den som kort före arbetslösheten arbetat mycket gynnas,
medan den som -- vilket är det vanliga -- fått minska sin
arbetstid missgynnas. Detta är särskilt påtagligt i fråga om
företagarna. Regeln medför att den arbetslöse som accepterar ett
sämre betalt tillfälligt arbete eller ett arbete med kortare
arbetstid kommer att få sin ersättning sänkt. Den som får ett
deltidsarbete och behåller detta förbi utförsäkringstillfället
kommer att anses ha en normalarbetstid som motsvarar tiden i
deltidsarbetet. Därmed finns ingen arbetslös tid att ersätta.

Förslaget om normalarbetstid motverkar arbetslinjen.
Kommunerna kommer att få stå för försörjningen av alla som inte
kan få sin försörjning genom försäkringen.

Ersättningsperioderna

Regeringens förslag om att begränsa möjligheterna till
fortsatt ersättning för personer som inte kvalificerar sig genom
förvärvsarbete leder till att utförsäkringen ökar. De insatser
som regeringen säger sig vilja göra för dessa personer kommer
knappast att leda till att så stor del av dem kommer att kunna
försörja sig genom eget arbete. Kommunerna får i stället
försörja dem genom socialbidrag. Enligt en uppskattning som
gjorts av LO kan denna kostnad uppgå till 13,7 miljarder kronor.
Beräkningen utgår från antalet personer i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder under perioden april 1993--mars
1994 och baseras på antagandet att de arbetslösa får i
genomsnitt 5 000 kr per månad i socialbidrag. Kommunförbundet
konstaterar för sin del att risken är stor att denna grupp växer
även om arbetsmarknaden blir bättre, eftersom efterfrågan på
arbetskraft i första hand kommer att gynna yngre personer med en
färsk utbildning.

Sättet att beräkna ersättningsperioder gör att det i ytterligt
få fall kommer att bli fråga om 300 + 300 dagar. Om ett nytt
arbetsvillkor tjänas in innan den första perioden har löpt till
ända, kommer den andra perioden att reduceras med det antal
dagar som återstod av den första perioden när det nya
arbetsvillkoret uppfylldes. Beräkningssättet fungerar i dagens
regelsystem, men inte om utförsäkring skall ske efter den andra
perioden.

Företagarna

De föreslagna reglerna kommer att innebära klara försämringar
för företagarna. Som redan framgått kommer avgiftsvillkoret att
göra det svårt för dem att över huvud taget kvalificera sig för
ersättning. I den mån de kvalificerar sig kommer ersättningen
att försämras genom det nya sättet att beräkna dagpenning.

På de anförda grunderna anser arbetsmarknadsutskottet att
proposition 209 bör avslås av riksdagen i enlighet med vad som
yrkas i Socialdemokraternas motion A80 yrkande 1. Det
motionsyrkandet tillstyrks således av utskottet, liksom övriga
motioner till den del de innehåller avslagsyrkanden, nämligen
A74, A75, A77 yrkande 1, A79 yrkande 2 och A82 i motsvarande
delar.

Övriga förslag i proposition 209

Eftersom utskottet föreslår att proposition 209 skall avslås
finns det inte anledning att särskilt ta ställning till
ikraftträdandetidpunkten. Yrkande 2 i motion A80 avstyrks
därför. Inte heller finns det någon anledning att anlägga några
synpunkter på de framlagda lagförslagen.

Det anförda innebär att motion A80 yrkande 1 tillstyrks.
Övriga motioner med yrkanden om avslag på proposition 209 är
därmed tillgodosedda.

Arbetslöshetsförsäkringen på längre sikt

Utskottet har en principiellt annan uppfattning om
arbetslöshetsförsäkringens roll än regeringen. Det är inte
försäkringens utformning som är förklaringen till den höga
arbetslösheten, utan bristen på arbeten. Man får inte fler i
arbete genom att försämra rätten till ersättning.

Försäkringen är en viktig del i arbetslinjen och måste vara så
utformad att den understödjer arbete och utbildning. Den
internationellt sett relativt korta ersättningsperioden är en
styrka, så länge som den arbetslöse har möjlighet att
kvalificera sig på nytt genom utbildning eller arbete.

Den framtida försäkringen måste bygga på
inkomstbortfallsprincipen, eftersom den tillsammans med en aktiv
arbetsmarknadspolitik bidrar till att öka arbetsviljan.
Därigenom ökas sysselsättningen, produktionen och tillväxten.

En arbetslöshetsförsäkring som ger hög ersättning bidrar till
en flexibel arbetsmarknad. Arbetstagarna blir positiva till
tekniska och strukturella förändringar och beredda att byta både
arbetsgivare och yrke om de vet att de kan få en hög
försäkringsersättning om de måste sluta ett arbete.

Arbetslöshetsförsäkringen har vidare stor betydelse för
lönebildningen på arbetsmarknaden och för löntagarnas
möjligheter att upprätthålla minimilönerna i kollektivavtalen.
Om ersättningsnivån är hög, behöver inte de arbetslösa
konkurrera om arbetena genom att acceptera lägre löner.

Enligt utskottets mening bör regelverket för ALF och KAS slås
samman i ett system, så att det tydligt framgår att det finns
ett obligatoriskt grundsystem som gäller alla. Grundbeloppet
skall utges till alla, oavsett om de är med i någon
arbetslöshetskassa. Därutöver skall det vara möjligt att genom
medlemskap i en kassa försäkra sig för ytterligare en
försäkringsnivå. Den som vill ha denna högre nivå måste själv
betala en viss del, dels till administrationen, dels till själva
ersättningen. Strävan skall vara att så många som möjligt av dem
som skulle kunna få sådan ersättning också försäkrar sig. Frågan
om varför somliga i dag väljer att stå utanför måste utredas.

Som utskottet ser det har det fackliga engagemanget i
försäkringssystemet flera fördelar. De fackliga
organisationerna bedriver omfattande verksamhet för sina
arbetslösa medlemmar. En annan fördel är den bransch- och
personkännedom som de fackanknutna kassorna har. Genom den
fackliga anknytningen skapas förutsättningar för att ställa krav
på den arbetslöse att stå till arbetsmarknadens förfogande och
acceptera lämpliga arbeten.

Arbetslöshetskassorna bör enligt utskottet vara öppna för alla
som har anknytning till arbetsmarknaden. Något krav som i dag på
arbete minst 17 timmar per vecka bör inte ställas. Det bör
övervägas om även de som deltar i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder utan att ha en anställning skall kunna beviljas
medlemskap.

De som inte är medlemmar i någon kassa bör liksom för
närvarande få sitt grundbelopp utbetalt genom KAS-regionerna.

Arbetsvillkoret bör göras enhetligt för de olika
ersättningarna och bygga på ALF:s regler. Ett utbildningsvillkor
bör komplettera arbetsvillkoret.

Ersättningsnivån bör enligt utskottets mening på sikt
återställas till 90 % av tidigare inkomst. Detta kan dock ske
först när samhällsekonomin tillåter. Utskottets principiella
uppfattning är att den högsta inkomst som ersättningen kan
grundas på bör höjas till 7,5 basbelopp. Fram till dess bör
taket, liksom i andra inkomstrelaterade system, indexeras.

Vidare anser utskottet att den nuvarande dubbla karensen under
en ersättningsperiod bör tas bort.

Försäkringen samspelar med arbetsmarknadspolitiken. Enligt
utskottets mening bör strävan vara att arbetsmarknadspolitiska
åtgärder sätts in efter 100 dagar för ungdomar och efter 200
dagar för övriga.

Deltidsarbetslösheten är ett stort problem enligt utskottets
mening. För den som erhåller fast deltidsarbete och gör anspråk
på arbetslöshetsersättning som utfyllnad bör begränsningar
införas i ersättningsrätten på det sätt som föreslagits av
Socialdemokraterna. Ersättning skall bara kunna ges under en
ersättningsperiod. En sådan regel bör kombineras med en
lagreglerad rätt till förtur till anställning med mer tid.

Det är också viktigt att arbetsförmedlingarna ger samma
service till de deltidsarbetslösa som till de heltidsarbetslösa.

Vidare måste företagarnas rätt till arbetslöshetsförsäkring
utredas, inte minst med tanke på att gränsen mellan anställda
och företagare suddas ut alltmer.

I fråga om försäkringens finansiering bör enligt utskottets
mening den grundläggande principen vara att produktionen i allt
väsentligt skall bära kostnaden. Inkomsterna till
Arbetsmarknadsfonden måste öka. Avgifterna till fonden skall
vara lika för alla arbetsgivare och täcka kostnaderna under en
konjunkturcykel. Vid en så extrem arbetslöshet som nu råder bör
kostnaderna bäras av hela befolkningen genom en värnskatt.
Vidare bör de arbetsgivaravgifter som nu förs till
sjukförsäkringen, och som frigörs när försäkringen byggs upp,
användas till att öka intäkterna till Arbetsmarknadsfonden.

Enligt utskottets mening bör en parlamentarisk utredning
tillsättas med uppdrag att utreda frågan om en
arbetslöshetsförsäkring i enlighet med det anförda.

Motion A80 bör mot denna bakgrund tillstyrkas i aktuella
delar, liksom motionerna A77 (yrk. 2), A226, A254 och N283 i
förekommande fall i berörda delar. Övriga motioner har i denna
fråga delvis en annan inriktning och bör därför avslås av
riksdagen. Det är motionerna A77 (yrk. 3) och A79 i berörda
delar.

Förslagen i proposition 80

Beträffande de uppskjutna delarna av proposition 80 vill
utskottet anföra följande.

Som nämnts inledningsvis fattade utskottet hösten 1993 beslut
om att uppskjuta behandlingen av vissa delar av proposition
1993/94:80 En allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
Det gällde förslagen om ändrat arbetsvillkor i 6 § ALF-lagen,
behandlingen av avgångsvederlag (7 § ALF-lagen resp. KAS-lagen),
s.k. normalarbetstid enligt 20 § ALF-lagen samt överhoppningsbar
tid enligt KAS-lagen.

Förslaget om samordning av avgångsvederlag och
arbetslöshetsersättning resp. kontantstöd har inte någon
motsvarighet i proposition 209.

Yrkanden som rör avgångsvederlaget finns, förutom i de med
anledning av proposition 80 väckta motionerna med yrkanden om
helt avslag, i Ny demokratis motion A32 (yrkandena 14 och 15) av
Ian Wachtmeister m.fl. och i en motion väckt under årets
allmänna motionstid, A235 av Jan Backman (m).

Utskottet utgår från att regeringen utreder förslaget vidare
och är inte berett att tillstyrka förslaget i proposition 80.
Vad utskottet anfört i denna del bör ges regeringen till känna.
Därmed tillgodoses motionerna A25 yrkande 8, A26 yrkande 17 i
motsvarande del och 19, A32 yrkandena 14 och 15 samt A235.

Av utskottets ställningstagande följer att även förslagen i
proposition 80 -- som har en inriktning motsvarande förslagen i
proposition 209 -- bör avslås av riksdagen med undantag av vad
som följer nedan.

De motioner som väckts med anledning av proposition 80 och som
innefattar yrkande om avslag på propositionen blir därigenom
tillgodosedda i motsvarande delar.

Det är motionerna A21, A22, A24, A25 yrkande 1, A26 yrkandena
1 och 16--18, A27, A29, A30, A31, A32 yrkande 1 och A33 yrkande
1, alla i motsvarande delar.

Kompensationsnivåer, finansiering m.m.

I Vänsterpartiets motion A77 (yrk. 4) föreslås en höjning av
ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen till 90 % från den
1 juli 1994. Det högsta dagpenningsbeloppet bör bestämmas till
598 kr. Motsvarande yrkanden framställs även i Vänsterpartiets
under den allmänna motionstiden väckta motion A250 (yrk. 30 och
31). Även i partiets motion om den ekonomiska politiken, Fi206,
framställs ett yrkande om höjning av ersättningsnivån till 90 %
(yrk. 5), liksom i motion A25 (yrk 3). I den sistnämnda motionen
föreslås dessutom att karensdagarna i såväl ALF- som KAS-lagarna
avskaffas (yrk. 4 och 5). Finansieringen av detta bör ske enligt
förslag som lagts fram i partiets motion med anledning av
kompletteringspropositionen 1993/94:150. I Vänsterpartiets under
den allmänna motionstiden väckta motion Sk352 om skattepolitiken
föreslås att arbetsmarknadsavgiften höjs med 0,7 procentenheter
(yrk. 24).

Med hänsyn till det rådande statsfinansiella läget ser
utskottet det som helt uteslutet att ytterligare belasta
Arbetsmarknadsfonden, vilket skulle bli följden av
Vänsterpartiets förslag om höjd ersättningsnivå och avskaffade
karensdagar. Det kan inte heller komma i fråga att höja
arbetsmarknadsavgiften. De i sammanhanget berörda
motionsyrkandena avstyrks således.

Utskottet kan inte heller ansluta sig till ett förslag i
motion A76 av Sten Svensson (m) om sänkt ersättningsnivå till 70
% av inkomsten. Sänkningen från 90 till 80 % genomfördes för
mindre än ett år sedan. När utskottet ställde sig bakom detta
regeringsförslag tillades att åtgärden att sänka ersättningen --
liksom att införa karensdagar och ändra beräkningsgrunderna för
dagpenningen -- främst skulle ses som nödvändiga åtgärder på
kort sikt för att komma till rätta med den oroande
kostnadsutvecklingen för dessa bidragsformer. Motionen avstyrks
med hänvisning till det anförda.

Charlotte Branting (fp) m.fl. anser i motion A81 att taket för
ersättningsnivån på sikt bör höjas till samma nivå som
underlaget för avgiften för försäkringen, dvs. 7,5 basbelopp.
Skillnaden mellan avgiftsunderlaget och ersättningen, som är
maximalt ca 5,5 basbelopp, är inte förenlig med de krav som kan
ställas på en allmän och obligatorisk försäkring. En sådan
höjning bör finansieras inom ramen för försäkringen då
underskottet i arbetsmarknadsfonden minskar (yrk.1). Motionären
har vidare invändningar mot att KAS-administrationen skall
finansieras via statsbudgeten medan arbetslöshetskassorna tar ut
avgifter av medlemmarna för sin administration.
Konkurrensneutralitet bör råda. Från år 1995 bör den allmänna
och obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen hanteras dels av
nuvarande arbetslöshetskassor, dels av ett statligt alternativ
till dessa kassor. Den statliga kassan bör ta ut en avgift som
motsvarar den som tas ut av de nuvarande arbetslöshetskassorna
(yrk. 2).

Utskottet vill med anledning av denna motion hänvisa till
att det också är regeringens utgångspunkt att ersättningsnivån
på sikt bör höjas till att motsvara 7,5 basbelopp. Enligt
propositionen skall sålunda systemet för den försäkrade på sikt
utformas så att förmånerna är relaterade till den inkomst för
vilken avgift tas ut. När avgiftslagen antogs anförde utskottet
att den bristande överensstämmelsen mellan premier och förmåner
kunde godtas med hänsyn till det ekonomiska läget (AU6 s. 12).
Den i samma motion framförda synpunkten att
konkurrensneutralitet bör råda sammanfaller med vad utskottet
givit uttryck för i det föregående. Om konkurrensneutraliteten
skall åstadkommas genom att arbetsmarknadskassan tar ut en
avgift, som motionärerna föreslår, eller på annat sätt skall
regeringen återkomma med förslag om enligt det tidigare
tillkännagivandet. På anförda grunder avstyrks den nu berörda
motionen A81.

Övriga frågor

Ersättning till företagare m.m.

Motioner

Motion A76 av Sten Svensson (m) tar upp frågan om
arbetslöshetsförsäkringen för företagare. Uppdragstagare och
företagare missgynnas i försäkringshänseende, vilket leder till
att arbetslösa tvingas tacka nej till erbjudna uppdrag. En annan
konsekvens är att egenföretagare tvingas sälja inventarier till
underpris för att bli berättigade till ersättning. Det finns
större anledning att ifrågasätta ALU och starta-eget-bidrag från
konkurrensaspekter än stödet till företagarna.
Arbetslöshetsersättningen är så obetydlig att den knappast
täcker de grundläggande kostnaderna för en företagare.
Arbetslöshetsbegreppet bör ändras, exempelvis så att en
verksamhet tillåts vara vilande i avvaktan på bättre konjunktur.
Kontroll skulle kunna ske genom intyg från revisor. Regeringen
bör snarast återkomma med förslag rörande företagare (yrk. 1 och
2).

Förutom i motion A76 framförs synpunkter på företagarnas rätt
till arbetslöshetsersättning i följande motioner, som väckts med
anledning av proposition 80 eller under den allmänna
motionstiden.

I nyd-motionen A32 (yrk. 16) förordas en utökad rätt till
ersättning till företagare. Något krav bör inte ställas på att
rörelsen skall ha avyttrats enligt motionärerna. En revisor
skall kunna styrka att verksamhet inte längre bedrivs.

Även i en nyd-motion från den allmänna motionstiden, A262 av
Ian Wachtmeister m.fl., framförs ett motsvarande förslag (yrk.
36). Motionärerna anser att småföretagarna skall ha rätt att
"lägga företaget i malpåse".

I en fyrpartimotion väckt under den allmänna motionstiden i
år, A239 av Rune Backlund m.fl. (c, m, fp, kds), anförs att
någon ändring av den restriktiva praxisen i fråga om företagares
rätt till ersättning i samband med arbetslöshet inte förmärkts
efter arbetsmarknadsutskottets uttalanden i betänkandet
1992/93:AU20. Frågan måste få sin snara lösning enligt
motionärerna.

Arbetslöshetsersättning till företagare berörs från en
speciell utgångspunkt i motion A246 av Roland Sundgren m.fl.
(s). Reglerna har ställt till med problem för
personalkooperativen. I kooperativen är det angeläget att
samtliga anställda, och bara dessa, skall vara delägare. Dessa
medlemmar/delägare riskerar att bli betraktade som företagare
med avgörande inflytande på verksamheten, och därmed utan rätt
till ersättning. En översyn behövs i syfte att undanröja dessa
negativa konsekvenser, anser motionärerna.

Utskottets överväganden

I de nu behandlade motionerna framförs genomgående att
reglerna beträffande företagares rätt till arbetslöshetsstöd är
alltför restriktiva i olika hänseenden.

Eftersom hela frågan om reglerna för arbetslöshetsersättning
till företagare övervägs vidare av regeringen saknas anledning
för utskottet att göra något uttalande med anledning av
motionerna. Utskottet hänvisar också till vad som anförts i det
föregående om vissa särskilda anknytande frågor, som enligt
utskottets mening bör belysas av regeringen.

Av dessa skäl avstyrks de nu ifrågavarande motionerna, i
förekommande fall i motsvarande delar.

Samordning mellan arbetslöshetsförsäkring och lönegaranti

I den nyssnämnda nyd-motionen A32 läggs också förslag om att
ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen bör samordnas med
lönegarantin (yrk. 13).

Utskottet kan med anledning av motionen konstatera att
långtgående förändringar genomförts i fråga om den statliga
lönegarantin, senast genom riksdagsbeslut den 2 juni i år.
Ersättningsrätten har begränsats dels genom ett maximibelopp,
dels bl.a. genom vissa tidsmässiga begränsningar. Att nu
genomföra ytterligare förändringar kan inte komma i fråga enligt
utskottets mening. Motionsyrkandet avstyrks således.

Skyldigheten att acceptera en arbetsmarknadspolitisk åtgärd

I motion A78 av Kjell-Arne Welin (fp) påtalas problemet med
den långa tid det tar innan en arbetslös kan sättas i en aktiv
åtgärd. Den enskilde riskerar att mista förankringen på
arbetsmarknaden med risk för långtidsarbetslöshet och sociala
sidoeffekter. Motionären anser att den arbetslöse skall ha en
rätt till och skyldighet att acceptera en arbetsmarknadspolitisk
åtgärd inom två månader från det att arbetslösheten började.
Detta bör regleras i ALF- resp. KAS-lagen.

Utskottet vill med anledning av detta förslag hänvisa till
den översyn som aviserats i propositionen. Översynen syftar till
att nå en bättre överensstämmelse mellan reglerna för
arbetslöshetsförsäkringen och de ökade krav som måste ställas på
ett effektivare utnyttjande av de arbetsmarknadspolitiska
resurserna och på individernas ansvar för sin
sysselsättningssituation. Översynen skall också avse bl.a.
skyldigheten att delta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Någon
riksdagens åtgärd med anledning av motionen kan därför inte
anses påkallad, som således avstyrks.

Rätt till ersättning på grund av vissa uppdrag

I den uppskjutna motionen 1993/94:A28 av Margareta Winberg och
Kaj Larsson (s) berörs rätten till arbetslöshetsersättning i
samband med politiska uppdrag. Motionärerna ser det som en brist
att ersättning för politiska uppdrag inte ligger till grund för
ersättning.

Ett likartat yrkande framställs i den under den allmänna
motionstiden i år väckta motionen A230 av Krister Örnfjäder (s),
som anser att både fackliga och politiska uppdrag bör berättiga
till arbetslöshetsersättning.

Utskottet vill med anledning av motionen anföra följande.
Arbetslöshetsförsäkringen är en försäkring mot förlust av
inkomster på grund av förvärvsarbete. Den skulle i grunden ändra
karaktär om även fackliga, politiska och andra förtroendeuppdrag
som inte utförs inom ramen för en anställning grundade rätt till
ersättning. Regelverket skulle behöva förändras i väsentliga
hänseenden, liksom även anknytande regelsystem. Med hänvisning
till detta avstyrks de nu behandlade motionerna A28 och A230.

KAS för ungdomar under 20 år

I motion A206 av Martin Nilsson och Ulrica Messing (s)
föreslås att även ungdomar mellan 18 och 20 år skall ha rätt
till KAS. Förslaget tar sikte på KAS enligt nuvarande regler.

Utskottet är inte berett att ställa sig bakom en sänkt
åldersgräns för KAS. För arbetslösa ungdomar under 20 år är det
framför allt andra åtgärder än kontant stöd som skall tillämpas.
Om inte reguljärt arbete eller utbildning kan komma i fråga bör
en ungdomspraktikplats erbjudas. Utskottet kan således inte
tillstyrka motionen.

Lokaliseringen av de statliga kassorna

Gudrun Norberg (fp) framför i motion A419, väckt under den
allmänna motionstiden, synpunkter på lokaliseringen av de
statliga kassorna. De bör lokaliseras till orter med låga
omkostnader och stort behov av arbetstillfällen, förslagsvis
Hällefors, anser motionären.

Utskottet kan med anledning av denna motion konstatera att
de förslag som utskottet i det föregående ställt sig bakom
innebär att länsarbetsnämnderna i de fyra KAS-regionerna skall
handha försäkringen. Motionen avstyrks av utskottet.

Yrkesfiskarnas arbetslöshetskassa

Motion Jo416 av Erling Bager och Kenth Skårvik (fp), väckt
under den allmänna motionstiden, rör ett utredningsförslag om
att avveckla yrkesfiskarnas arbetslöshetskassa. Motionärerna
anser det vara absolut nödvändigt och ett rättvisekrav att
yrkesfiskarna också i fortsättningen skall kunna omfattas av en
arbetslöshetsförsäkring. I motion Sk339 av Ingrid Näslund och
Chatrine Pålsson (kds) framförs att yrkesfiskarnas
arbetslöshetskassa måste finnas kvar även framgent.

Utskottet kan konstatera att yrkesfiskarnas förhållanden
är mycket speciella, vilket föranlett särskilda föreskrifter
bl.a. om ersättning vid tillfälliga avbrott i verksamheten.
Utskottet utgår från att regeringen uppmärksammar yrkesfiskarnas
förhållanden i samband med övervägandena om företagarnas rätt
till ersättning. Någon riksdagens åtgärd kan således inte anses
påkallad med anledning av motionerna Jo416 och Sk339, som
således avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande proposition 1993/94:209 m.m.
att riksdagen

A. dels med bifall till motion 1993/94:A80 yrkande 1 och
med anledning av motionerna 1993/94:A74, 1993/94:A75,
1993/94:A77 yrkande 1, 1993/94:A79 yrkande 2 samt 1993/94:A82
avslår propositionen och motionerna 1993/94:A79 yrkandena 3 och
5 samt 1993/94:A80 yrkande 2,

B. dels med anledning av motionerna 1993/94:A80 yrkandena
3 och 4, 1993/94:A226, 1993/94:A254 yrkande 45 samt 1993/94:N283
yrkande 5 och med avslag på motionerna 1993/94:A77 yrkandena 2
och 3 samt 1993/94:A79 yrkandena 1 och 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om
arbetslöshetsförsäkringen på längre sikt,

res. 1 (m, fp, c, kds)
res. 2 (nyd)
men. (v) - delvis

2. beträffande lagreglering av uppgiftslämnande
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

3. beträffande avgångsvederlag
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A25 yrkande
8, 1993/94:A26 yrkandena 17 i motsvarande del och 19,
1993/94:A32 yrkandena 14 och 15 samt 1993/94:A235

dels avslår proposition 1993/94:80 i motsvarande del,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

4. beträffande proposition 1993/94:80 i övrigt
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A21,
1993/94:A22, 1993/94:A24, 1993/94:A25 yrkande 1, 1993/94:A26
yrkandena 1, 16, 17 i motsvarande del och 18, 1993/94:A27,
1993/94:A29, 1993/94:A30, 1993/94:A31, 1993/94:A32 yrkandena 7
och 8 samt 1993/94:A33 yrkande 1 avslår propositionen i
motsvarande delar,

5. beträffande ersättningsnivån m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A25 yrkandena 3--5,
1993/94:A76 yrkande 3, 1993/94:A77 yrkande 4, 1993/94:A250
yrkandena 30 och 31, 1993/94:Fi206 yrkande 5 och 1993/94:Sk352
yrkande 24,
men. (v) - delvis

6. beträffande finansieringen av försäkringen m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A241 yrkande 8 och
1993/94:A81,

7. beträffande företagares rätt till ersättning m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A32 yrkande 16,
1993/94:A76 yrkandena 1 och 2, 1993/94:A239, 1993/94:A246,
1993/94:A262 yrkande 36,

8. beträffande samordning mellan arbetslöshetsförsäkring och
lönegaranti
att riksdagen avslår motion 1993/94:A32 yrkande 13,

9. beträffande ersättning på grund av vissa uppdrag m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A28, 1993/94:A78,
1993/94:A206, 1993/94:A230, 1993/94:A419, 1993/94:Sk339 yrkande
3 och 1993/94:Jo416.

Utskottet hemställer att ärendet avgörs efter endast en
bordläggning.

Stockholm den 10 juni 1994

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Ingela Thalén

I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson
(fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Georg Andersson
(s), Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Charlotte
Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds),
Laila Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s), Isa Halvarsson
(fp), Johnny Ahlqvist (s) och Berit Andnor (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

Reservationer

1. Proposition 1993/94:209 m.m. (mom. 1)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m),
Marianne Andersson (c), Charlotte Cederschiöld (m), Harald
Bergström (kds) och Isa Halvarsson (fp) anser

dels att den del av utskottets överväganden som på s. 21
börjar med "Proposition 1993/94:209" och på s. 28 slutar med
"motsvarande delar" bort ha följande lydelse:

Fråga om avslag på proposition 209

I tre partimotioner, A77 (v), A79 (nyd) och A80 (s), har
yrkats helt avslag på propositionen. Grunderna för
avslagsyrkandet sammanfaller i stort i Socialdemokraternas och
Vänsterpartiets motioner, medan Ny demokrati, som framställer
sitt yrkande i andra hand, anger i huvudsak andra skäl för sin
ståndpunkt. Socialdemokraterna yrkar i andra hand att de nya
reglerna skall börja tillämpas den 1 januari 1995.

Avslagsyrkanden har även framställts i enskilda s-motioner,
nämligen A74 av Hans Karlsson, A75 av Bo Finnkvist och A82 av
Nils Nordh m.fl.

Allmänna utgångspunkter

Den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen konstruerades i sina
grunddrag för mer än 20 år sedan, då helt andra förutsättningar
gällde på arbetsmarknaden.

Arbetslöshetsförsäkringens uppgift är att genom
inkomsttrygghet underlätta och stimulera arbetstagarnas
rörlighet och därigenom medverka till omvandling och anpassning
på arbetsmarknaden och i näringslivet.

Arbetslöshetsförsäkringen riktar sig till dem som ingår i
arbetskraften och aktivt svarar för ett arbetskraftsutbud.
Försäkringen är nära förenad med inkomstbortfall från arbete,
eller i särskilda fall med att någon trots intensivt sökande
inte kan erhålla ett arbete. Därmed kan försäkringen avgränsas
mot t.ex. minimiinkomstsystem eller andra mer generella
välfärdssystem utan direkt anknytning till arbetslöshet.

Samtidigt som försäkringen är en del av samhällets skyddsnät
för dem som ingår i arbetskraften kan försäkringen ses som ett
arbetsmarknadspolitiskt medel, om man med det menar en åtgärd
som skall bidra till att en anpassning kommer till stånd mellan
utbud och efterfrågan på arbetskraft.

Arbetslöshetsförsäkringen är således knuten till arbete, till
arbetsmarknaden och därmed också till arbetsmarknadspolitiken.
Arbetsmarknadspolitiken är i sin tur beroende av den generella
ekonomiska politiken.

Arbetsmarknadspolitikens övergripande mål är produktivt arbete
åt alla, vilket inte bara innebär att arbetslösheten skall
bekämpas utan att deltagandet i arbetslivet skall stimuleras.
Personer med funktionshinder skall stödjas och ges
förutsättningar att erhålla och behålla ett arbete på samma
villkor som andra. År 1991 infördes regler om arbetsgivarens
rehabiliteringsansvar. Kraven skärptes på att
arbetsförhållandena skall anpassas till den enskilde
arbetstagarens förutsättningar. Avsikten är att det skall skapas
bättre förutsättningar för bl.a. långtidssjuka.

Det mest utmärkande draget i svensk arbetsmarknadspolitik är
den s.k. arbetslinjen. De arbetsmarknadspolitiska medlen, inkl.
kontantstödet, skall inriktas på att den arbetslöse skall finna
ett lämpligt reguljärt arbete. Även om ett reguljärt arbete
inte är omedelbart tillgängligt, skall den arbetslöse erbjudas
en kompetensutveckling genom t.ex. utbildning. Kontantstödet
skall ses som ett tillfälligt försörjningsstöd i avvaktan på att
arbetslösheten kan hävas på ett mer permanent sätt.

Enligt utskottet är det en viktig utgångspunkt att
försäkringen konstrueras så, att arbetslinjen främjas.
Försäkringen måste vara en integrerad del i
arbetsmarknadspolitiken.

Den nuvarande höga arbetslösheten med allt längre
arbetslöshetsperioder har ställt vissa frågor om försäkringen
och dess förhållande till arbetsmarknadspolitiken i fokus. De
arbetsmarknadspolitiska insatserna har fått en allt större
omfattning, och ett genomgående drag har varit att fler och fler
åtgärder kommit att bli kvalificerande för kontantstöd.
Utförsäkringen har kunnat hållas på en låg nivå. Trycket har
blivit allt större på arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet som försörjningskälla.

Under 1990 då arbetslöshetsnivån var låg uppgick utgifterna
för kontantstöden till 6,8 miljarder kronor. År 1993 då
arbetslösheten stigit hade utgifterna ökat till 38,7 miljarder
kronor. Det ackumulerade underskottet i Arbetsmarknadsfonden
kommer vid ingången av nästa budgetår att uppgå till ca 54
miljarder kronor.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har i allt större
utsträckning kommit att betraktas som kvalificeringsgrunder för
arbetslöshetsersättning. Den nuvarande ordningen med
"utförsäkringsgarantier" riskerar att skapa, såsom framhålls i
propositionen, ändlösa perioder av ersättning. Försäkringen
förlorar därmed sin karaktär av omställningsförsäkring och
avlägsnar sig alltmer från den förut angivna utgångspunkten att
arbetslinjen skall främjas.

Av dessa skäl bör sådana förändringar göras i försäkringen att
incitamenten stärks att återgå till arbete. Som sägs i
propositionen måste försäkringen ge klara signaler om att det
inte finns en valfrihet mellan ersättning och arbete.

En annan utgångspunkt för utskottet är att fler grupper av
arbetslösa kan ges en ersättning som bättre svarar mot
inkomstbortfallet. Den nuvarande försäkringen är helt frivillig,
och rätten till förmåner förutsätter medlemskap i en
arbetslöshetskassa. De arbetslösa som inte omfattas av
försäkringen har ingen rätt till en inkomstrelaterad ersättning.

Denna ordning är inte godtagbar. En allt större del av
försäkringen finansieras via skattsedeln. Enligt de siffror som
redovisas i propositionen svarade under år 1993 medlemmarna i
kassorna bara för ca 3 % av den utbetalade ersättningen och
arbetsgivarna för ca 25 %. Det är då inte rimligt att enbart de
som är medlemmar i kassorna skall ha rätt till inkomstrelaterad
ersättning. Att märka är även att arbetsgivarna måste erlägga
avgifter oberoende av om deras anställda är medlemmar i en
arbetslöshetskassa eller inte. Man kan också ha starka
principiella invändningar mot att förutsättningen för den
inkomstrelaterade ersättningen är att den enskilde anställde
blir medlem i en fackföreningsansluten kassa.

Genom de uppgifter som anförtrotts arbetslöshetskassorna har
de kommit att få en myndighetsliknande ställning. Det finns
enligt utskottets mening anledning att befara att de som är
medlemmar i en sådan kassa utan att samtidigt vara medlemmar i
den fackliga organisationen många gånger får en sämre service än
medlemmarna i denna, samtidigt som de i de flesta fall ofta
därtill måste betala högre administrationsavgift. Antalet på
detta sätt direktanslutna har av AMS beräknats till 300 000
personer.

Enligt den uppskattning som görs i propositionen skulle
ungefär hälften av dem som i dag uppbär KAS få rätt till
inkomstrelaterad ersättning enligt de nya reglerna, dvs. omkring
17 000--18 000 personer. Sett över ett år skulle det kunna röra
sig om ca 70 000--80 000 personer. AMS har inför utskottet
uppskattat att det är fråga om en något lägre siffra, medan
Socialdemokraterna i sin motion uppskattar antalet till ca
12 000 personer. Oavsett vilken den exakta siffran är ger dessa
uppskattningar en klar antydan om att ett oacceptabelt stort
antal personer trots stark anknytning till arbetsmarknaden inte
kan få inkomstrelaterad ersättning.

De nu angivna förhållandena motiverar att reglerna förändras
så att nya grupper av arbetslösa kan få en inkomstrelaterad
ersättning.

Arbetslöshetsförsäkringen blir därmed en del av det generella
välfärdssystemet. Inte bara de nuvarande arbetslöshetskassorna
skall kunna lämna inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet.

Genom de förslag som läggs fram i propositionen uppnås således
två målsättningar. Försäkringen skall ge tydligare signaler om
att det är arbete som prioriteras. Rätten till inkomstrelaterad
ersättning skall göras oberoende av medlemskap i en
arbetslöshetskassa.

Utskottet har redan i sitt av riksdagen godkända betänkande
1993/94:AU6 uttalat sig för att inriktningen skall vara att
skapa en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som
omfattar alla med stark anknytning till arbetsmarknaden och som
ger inkomstrelaterade förmåner upp till en viss nivå. I enlighet
med detta infördes från årsskiftet 1993/94 en lag om allmän
avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet, som
innebär att en avgift tas ut på summan av inkomst av anställning
och av annat förvärvsarbete. Avgiften skall bidra till
finansieringen av ersättningar som betalas ut till de arbetslösa
enligt ALF-lagen och KAS-lagen. Som en följd av detta slopades
från årsskiftet den s.k. finansieringsavgiften, dvs. den
egenavgift som arbetslöshetskassorna betalar för finansiering av
statens kostnader för utbetalade arbetslöshetsersättningar. De
flesta arbetslöshetskassor har därefter sänkt sina
medlemsavgifter.

Proposition 209 utgör det andra steget i förverkligandet av en
allmän arbetslöshetsförsäkring. En inkomstrelaterad ersättning
införs i det kontanta arbetsmarknadsstödet. Genom nya regler om
arbetsvillkor och ersättningsperioder understryks att det bara
är den som har haft en klar anknytning till arbetsmarknaden som
kan få inkomstrelaterad ersättning. Möjligheterna att
kvalificera sig genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder
begränsas.

Arbetsmarknadsutskottet kan inte ansluta sig till den kritik
som riktats mot förslaget. Skälen är följande.

En arbetslöshetsförsäkring bör som redan anförts framför allt
ge dem skydd som blir arbetslösa efter att ha haft en stark
förankring på arbetsmarknaden. Genom de nya reglerna kommer fler
i denna grupp av arbetslösa att omfattas av det
inkomstrelaterade skyddet.

Alla förvärvsarbetande bidrar till försäkringens finansiering
genom den särskilda avgiftslagen. Det är då också rimligt att
erläggandet av avgiften tillgodoräknas vid bedömningen av
ersättningsrätten. Utskottet anser således att ett
avgiftsvillkor bör införas, vilket ersätter det nuvarande
medlemsvillkoret i ALF-lagen.

Genom att ställa strängare krav i fråga om möjligheterna att
kvalificera sig för en första ersättningsperiod och att
återkvalificera sig efter en andra ersättningsperiod understryks
att det framför allt är reguljärt förvärvsarbete som bör grunda
rättigheter i försäkringen. Därigenom ges också en tydlig
markering att det skall löna sig att välja ett arbete framför
kontantstöd eller en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Enligt utskottets mening bör ersättningens storlek så långt
möjligt knyta an till arbetsförhållanden som rådde i nära
anslutning till den arbetslösa tid som skall ersättas. Genom
förslaget om s.k. normalarbetstid kommer ersättningen att
grundas på arbetstiden och lönen i det arbete som ligger till
grund för arbetsvillkorets uppfyllande och inte, som enligt nu
gällande praxis, efter förhållandena då den försäkrade blev
arbetslös första gången oberoende av när i tiden detta
inträffade. Detta får till effekt bl.a. att möjligheten upphör
att under obegränsad tid uppbära utfyllnadsersättning vid sidan
av ett deltidsarbete. Nuvarande regler kan leda till att det --
i både arbetsgivarens och arbetstagarens intresse -- inrättas
permanenta deltidstjänster. Den föreslagna ordningen bör öka
båda parternas intresse av att åstadkomma en förändring av
anställningsförhållandet. Det är naturligtvis en fördel om de
deltidsarbetslösa kan erbjudas heltidsanställning. En
lagstiftning i enlighet med vad Socialdemokraterna föreslår är
dock inte invändningsfri (1993/94:AU4 s. 46).

Arbetsmarknadsutskottet anser att det särskilt bör framhållas
att de regler som nu föreslås inte är tänkta att få fullt
genomslag i den nu rådande arbetsmarknadssituationen. Någon
utförsäkring på grund av de nya reglerna kommer således i
princip inte att ske förrän tidigast år 1997. De som då inte
lyckats få ett nytt arbete kommer, enligt vad som sägs i
propositionen, att erbjudas särskilda åtgärder. Enligt
utskottets mening är sådana åtgärder mycket angelägna. Det är
enligt utskottets bedömning inte troligt att fler människor
kommer att hänvisas till försörjning genom socialbidrag än vad
som sker i dag. Någon mer exakt beräkning av detta låter sig
dock inte göra. Effekterna beror i hög grad på den
arbetsmarknadssituation som då råder, vilken i sin tur är
beroende av den ekonomiska politiken. I inledningsfasen kommer
förslagen att minska trycket på kommunernas ekonomi, eftersom
ett stort antal arbetslösa som i dag uppbär KAS om 245 kr per
dag kommer att bli berättigade till inkomstrelaterad ersättning.

Genom de förändringar som nu föreslås rättar man till det som
kan beskrivas som systemfel i den nuvarande försäkringen.

Vad gäller frågan om konkurrensneutralitet har utskottet inte
någon annan uppfattning än motionärerna --
arbetsmarknadskassorna och arbetslöshetskassorna bör arbeta
under lika villkor. Som påpekas i Konkurrensverkets yttrande
förefaller regeringsförslaget i denna del att begränsa
möjligheterna att få till stånd konkurrens på lika villkor
mellan de olika typerna av kassor.

Att konkurrensneutralitet skall råda är även regeringens
ståndpunkt. Regeringen säger sig dock inte vara beredd att nu
lägga fram förslag i denna fråga utan den bereds vidare. Förslag
kommer enligt propositionen att föreläggas riksdagen hösten 1994
med sikte på ikraftträdande den 1 januari 1995.

Arbetsmarknadsutskottet ser konkurrensneutraliteten som så
angelägen, att regeringen skyndsamt bör utreda frågan och
återkomma med förslag. Detta bör ges regeringen till känna.

Av det anförda följer att utskottet inte kan ansluta sig till
motionskraven om att proposition 209 bör avslås.

Därmed avstyrks motionerna A74, A75, A77 yrkande 1, A79
yrkande 2, A80 yrkande 1 samt A82.

Utformningen av den allmänna och obligatoriska
arbetslöshetsförsäkringen

Av vad som anförts i det föregående avsnittet framgår att
utskottet ansluter sig till de huvudprinciper som lagförslagen i
proposition 209 bygger på.

Det anförda innebär vidare att utskottet inte kan ansluta sig
till de av Ny demokrati i motion A79 i andra hand framställda
yrkandena om avslag på regeringsförslaget såvitt avser
ersättningsperioderna och begreppet normalarbetstid.

Utskottet anser att de nya reglerna bör träda i kraft den 1
juli 1994, i enlighet med vad utskottet förordat i det
förutnämnda betänkandet AU6. Utskottet kan således inte heller
ansluta sig till Socialdemokraternas i andra hand framställda
yrkande om senareläggning av genomförandet. Motion A80 yrkande 2
avstyrks därmed.

Utskottet övergår nu till att behandla de enskilda
lagförslagen.

Vid sin granskning har Lagrådet funnit att de framlagda
lagförslagen är mycket komplicerade och svårtillgängliga.
Lagrådet påtalar brister i lagförslagen men anser dock inte att
förslagen bör avstyrkas.

Utskottet anser för sin del att lagförslagen bör justeras i
stort i enlighet med vad som förordats i Lagrådets yttrande. Det
är i huvudsak fråga om språkliga och redaktionella ändringar i
förtydligande syfte.

Därav följer att den i propositionen föreslagna ändringen i
lagen om arbetslivsutveckling (1992:1331) blir överflödig.
De berörda paragraferna 2 och 3 i denna lag kan därmed upphävas.
Förslag om detta läggs fram i utskottets hemställan.

Utskottets ställningstagande innebär att ett antal paragrafer
bör få en i förhållande till propositionen avvikande lydelse.
Dessa kommenteras närmare i den kommande framställningen.
Dessutom har utskottet vidtagit vissa korrekturändringar.

I fråga om överklagandereglerna ansluter sig utskottet
till Lagrådets förslag om att införa prövningstillstånd i
kammarrätten. Detta bör regleras genom ett tillägg till 33 c §
KAS-lagen resp. 98 § ALF-lagen i enlighet med vad Lagrådet
förordat.

Utskottet kan i sammanhanget notera att ett lagförslag av
motsvarande innebörd är under utarbetande i
Justitiedepartementet.

Även den av regeringen föreslagna förändringen i
studiestödslagen (1973:349) bör ges en annan
utformning i enlighet med vad Lagrådet förordat.

I fråga om rätten till vuxenstudiestöd förutsätter utskottet
att regeringen överväger frågan om någon kategori av arbetslösa
studerande utöver vad som föreslås i propositionen skall ha rätt
till vuxenstudiestöd enligt 7 a, 7 b, 7 c och 8 b §§
studiestödslagen.

I 52 a § ALF-lagen föreslås en regel om uppgiftsskyldighet
för arbetslöshetskassorna. Paragrafens första stycke tar sikte
på uppgifter som en länsarbetsnämnd som handlägger KAS-ärenden
behöver för sin handläggning av ett ersättningsärende. Någon
motsvarande uppgiftsskyldighet för nämnderna visavi
arbetslöshetskassorna föreslås inte. I allmänhet torde de
uppgifter som arbetslöshetskassorna behöver kunna utlämnas i
enlighet med offentlighetsprincipen. Undantagsvis torde det dock
kunna bli fråga även om uppgifter som omfattas av sekretess. För
undvikande av dubbelutbetalningar anser utskottet att det är
mycket angeläget att även arbetslöshetskassan kan få del av
erforderliga uppgifter. Enligt utskottets mening bör frågan om
en lagreglering av sådant uppgiftslämnande övervägas.
Utskottet utgår från att regeringen återkommer till riksdagen i
denna fråga. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till
känna.

Det uppgiftslämnande som talas om i 52 § andra stycket är av
annat slag. Vad som behövs är uppgifter som erfordras för en
analys av hur försäkringen fungerar och utgifterna för den.
Utskottet utgår från -- trots vad som sägs i specialmotiveringen
-- att det inte är fråga om kontrollverksamhet mot enskilda
bidragstagare.

Den föreslagna lydelsen av resp. paragraf framgår av
utskottets hemställan.

I det följande kommenteras vissa av de justeringar som
utskottet förordar.

Kommentarer till enskilda paragrafer

I. Lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd (KAS-lagen)

3 §

Huvudregeln enligt paragrafen är att kontant
arbetsmarknadsstöd endast lämnas till den som uppfyller
ersättningsvillkoren i Sverige. Paragrafen motsvarar i denna del
3 § i dess nuvarande lydelse. Enligt motiven till detta lagrum
(prop. 1973:56 s. 225) innebär bestämmelsen att endast den som
står till den svenska arbetsmarknadens förfogande och uppfyller
föreskrivna ersättningsvillkor i Sverige är berättigad till
kontant arbetsmarknadsstöd. Som anförs av Lagrådet skulle denna
innebörd framgå tydligare om inledningen av paragrafen gavs
följande lydelse:

"Kontant arbetsmarknadsstöd lämnas endast till den som i
Sverige uppfyller ersättningsvillkoren enligt denna lag, om inte
annat följer av -- -- --"

8 §

Under rubriken Avgifts- och arbetsvillkor finns i denna
paragraf angivet att dagpenning lämnas till den som uppfyller
karensvillkoret enligt 7 §, avgiftsvillkoret enligt 9 § och
något allmänt arbetsvillkor enligt 10 §. Som påpekas av Lagrådet
framgår det redan av 7 § att karensvillkoret skall vara uppfyllt
för att kontant arbetsmarknadsstöd skall få lämnas. Det behöver
alltså inte på nytt anges i denna paragraf. För övrigt passar
karensvillkoret mindre väl in under den valda paragrafen.

Uttrycket "något allmänt arbetsvillkor" synes syfta på att det
i 10 § anges att villkoret skall uppfyllas i första hand på
visst sätt och, om detta inte är möjligt, subsidiärt på ett
annat sätt. Som Lagrådet påpekar finns det ingen anledning att
behandla dessa sätt att uppfylla villkoret som två olika
villkor. Det är tillräckligt att skilja mellan detta allmänna
villkor och det särskilda villkor som anges i 10 a §.

I enlighet med detta bör även i 11, 14, 27 a och 27 f §§
"något allmänt arbetsvillkor" bytas ut mot "det allmänna
villkoret".

Enligt den föreslagna lydelsen skall dagpenning lämnas "under
en ersättningsperiod enligt 14 §". Som Lagrådet påpekar framgår
detta av den nämnda paragrafen och behöver inte anges i
förevarande paragraf.

I 8 § andra stycket hänvisas till att det av 11 § framgår att
rätt till dagpenning kan finnas även för den som uppfyller det
särskilda arbetsvillkoret enligt 10 a §. Att uppfyllandet av
detta arbetsvillkor kan ge rätt till dagpenning bör, såsom
föreslås av Lagrådet, tas in i paragrafens första stycke. Enligt
utskottets mening bör det i detta stycke också anges att
möjligheten till dagpenning i detta fall begränsas genom 11 §.

Paragrafen får då den lydelse som framgår av utskottets
hemställan.

9 §

I paragrafen anges att dagpenning endast lämnas till en
sökande som uppfyller avgiftsvillkoret. Som Lagrådet påpekar
framgår detta redan av 8 §. Därför bör 9 § utformas så att den
anger innebörden av avgiftsvillkoret.

10 §

Denna paragraf bör i likhet med vad som angetts beträffande 9
§ utformas så att den anger innebörden av det allmänna
arbetsvillkoret.

10 a §

Denna bestämmelse anger det särskilda arbetsvillkoret. Genom
att föra in det särskilda arbetsvillkoret bland
förutsättningarna för kontant arbetsmarknadsstöd enligt 8 § kan
10 a §, såsom anförts av Lagrådet, begränsas till att ange
innebörden av villkoret. Enligt utskottets mening bör i
paragrafen även anges den ramtid om 12 månader omedelbart före
arbetslöshetens inträde inom vilken den jämställda tiden skall
ligga.

Vidare bör, i enlighet med Lagrådets förslag, paragrafen även
ange att tid under vilken en arbetslös deltagit i viss
verksamhet för arbetslivsutveckling skall jämställas med tid
under vilken förvärvsarbete utförts. Därmed blir den föreslagna
regleringen om detta i lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling
överflödig.

Den av utskottet förordade lydelsen framgår av utskottets
hemställan.

13 §

Denna paragraf anger vilken tid som inte räknas (överhoppas)
när ramtid skall beräknas enligt vissa lagrum.
Lagrådet har utgått från att ramtid inte skall beräknas vid s.k.
jämställd tid enligt 10 a §. Som framgått av utskottets förslag
till 10 a § anser dock utskottet att sådan beräkning skall ske.

Enligt utskottets mening bör inte styrkt sjukdom överhoppas
när ramtid bestäms för prövning av om avgiftsvillkoret enligt 9
§ är uppfyllt, såvida sjukpenning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring har lämnats. Detta föranleder ändrad lydelse
av paragrafen, som får ett nytt andra stycke.

Enligt paragrafens sista stycke skall vad som sägs i det näst
sista stycket om tid som får överhoppas inte gälla om tiden får
tillgodoräknas som s.k. jämställd tid enligt 10 a §. Som
Lagrådet påpekat bör hänvisningen i sista stycket endast avse 10
a §, inte 11 §.

15 §

I denna paragraf regleras rätten till dagpenning dels i det
fallet att arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden har
gått till ända (första stycket), dels i det fallet att
ersättningsperioden har gått till ända och sökanden under
ersättningsperioden på nytt uppfyllt avgiftsvillkoret eller
något arbetsvillkor (andra stycket).

I konsekvens med vad som förordats i fråga om 8 § bör
bestämmelsen i andra stycket få annan lydelse. I detta stycke
finns en hänvisning till 11 §. Eftersom 11 § inte anger i vilken
utsträckning det särskilda arbetsvillkoret uppfyllts utan
begränsningarna av möjligheterna att få ersättning, bör detta
förhållande framgå av hänvisningen till 11 §, såsom Lagrådet
förordat.

20 §

Paragrafen anger hur dagsförtjänsten skall beräknas. Enligt
kommentaren till lagförslaget (prop. s. 123) skall -- i motsats
till vad som nu gäller enligt föreskrifter och praxis --
dagpenningen beräknas på den inkomst som sökanden före
arbetslöshetens inträde vanligen fick under arbetstid som var
normal för sökanden i det arbete som ryms inom det arbetsvillkor
som ligger till grund för den nya ersättningsperioden. Detta
innebär att endast det förvärvsarbete m.m. som är relevant för
den nya ersättningsperioden får läggas till grund för
beräkningen av dagpenningen. Om det finns särskilda skäl för det
får dagpenningen, med undantag från vad som gäller enligt punkt
1, beräknas på hela inkomsten under ramtiden på 12 månader, vare
sig inkomsten ryms inom det relevanta arbetsvillkoret eller
inte.

Sådana skäl kan föreligga om exempelvis sökandens inkomster
under de månader som tillgodoräknas för att uppfylla
arbetsvillkoret sammantagna har varit påtagligt lägre än
normalt. Båda beräkningsmetoderna i det andra stycket utgår från
den genomsnittliga inkomsten under den tid som är relevant i
resp. metod.

Enligt paragrafens tredje stycke enligt regeringens förslag
får endast inkomster från sådant förvärvsarbete som sägs i 10 §
läggas till grund för beräkningen av dagpenning enligt andra
stycket. Inkomster från beredskapsarbete och inkomster av
liknande slag får inte ingå i denna beräkning.

I det av regeringen föreslagna fjärde stycket finns -- med
viss i femte stycket angiven begränsning -- undantag från
bestämmelserna i första--tredje styckena för den som uppfyllt
arbetsvillkoret huvudsakligen genom beredskapsarbete m.m.

Det föreslagna sjätte stycket innehåller slutligen en regel om
omprövning i visst fall av den dagförtjänst som fastställts.

Utskottet delar Lagrådets uppfattning att innebörden av
bestämmelserna skulle komma till klarare uttryck om 20 § ges en
något annan lydelse. Utskottet ansluter sig till den av Lagrådet
förordade lydelsen med den ändringen att hänvisningen till 10 a
§ bör tas bort ur andra stycket punkt 1, eftersom det endast är
sådant förvärvsarbete som sägs i 10 § som får läggas till grund
för beräkningen av dagpenningen. I konsekvens med detta bör
paragrafens tredje stycke utgå.

Lydelsen framgår av utskottets hemställan.

22 och 23 §§

Som påpekas av Lagrådet synes det i 22 § andra stycket intagna
bemyndigandet kunna användas även i det fall som regleras i 23 §
första stycket. I enlighet med Lagrådets förslag bör därför 22 §
första stycket och 23 § slås samman till en paragraf, som ges
beteckningen 22 §. Det föreslagna andra stycket i 22 § tas upp
i 23 §.

Paragraferna får den lydelse som framgår av utskottets
hemställan.

27 a §

Som framhålls av Lagrådet kan paragrafens tredje stycke utgå
som obehövligt. Anmärkningen i specialmotiveringen (s. 126)
torde vara till fyllest.

27 b § andra stycket

Vad som sägs i paragrafens andra stycke skall enligt såväl
gällande lag som lagkommentaren gälla en sökande för vilken en
ersättningsperiod gått till ända sedan hon eller han har fyllt
60 år. Paragrafen bör därför ges den lydelse som föreslås av
Lagrådet och framgår av utskottets hemställan.

27 d §

Som påpekas av Lagrådet skall orden "första stycket" utgå
efter 27 e §, eftersom denna paragraf endast innehåller ett
stycke.

27 h §

Eftersom livränta kan utgå även för arbetsskada bör, enligt
vad som anförs av Lagrådet, i 27 h § andra stycket anges att
grundbeloppet skall sättas ned även när en sökande får livränta
på grund av en arbetsskada.

27 i §

Till följd bl.a. av de föreslagna ändringarna i 22 och 23 §§
bör paragrafen få den lydelse som förordats av Lagrådet.

30 §

Paragrafen reglerar avstängningstiden. Enligt tredje stycket
skall en sökande vara avstängd från rätten till ersättning till
dess sökanden utfört förvärvsarbete under 20 dagar, om det är
uppenbart att hon eller han inte vill anta lämpligt arbete.
Frågan om det är uppenbart huruvida sökanden inte vill anta ett
lämpligt arbete skall enligt kommentaren till stadgandet bedömas
utifrån samtliga omständigheter. Enligt motsvarande stadgande i
lagens gällande lydelse (27 § tredje stycket) skall sådan
avstängning ske om det är uppenbart att en stödtagare inte vill
anta lämpligt arbete, "såsom då stödtagaren vid upprepade
tillfällen antingen avvisat erbjudet sådant arbete eller lämnat
sitt arbete frivilligt utan giltig anledning". I kommentaren
till stadgandets föreslagna lydelse anges att ändringen är av
förtydligande natur. Såsom påpekas av Lagrådet torde ändringen
vara föranledd av risken för att stadgandet felaktigt tolkats så
att exemplifieringen är uttömmande. Utskottet delar Lagrådets
mening att stadgandets innebörd framgår tydligare av dess
nuvarande lydelse, som alltså bör behållas i sak.

31 a §

Avsikten med den föreslagna bestämmelsen är att ett beslut
enligt ALF-lagen om att frånkänna en medlem rätt till ersättning
skall ha samma verkan som ett beslut enligt KAS-lagen om att dra
in ersättningen (34 § i förslaget). Utskottet anser liksom
Lagrådet att paragrafen bör ges en lydelse i enlighet med detta.

Lydelsen framgår av utskottets hemställan.

33--33 d §§

I dessa paragrafer finns bestämmelser om omprövning och
överklagande av beslut. Utskottet har i den föregående
framställningen anslutit sig till Lagrådets förslag att
prövningstillstånd bör införas i kammarrätten. Detta bör
regleras genom ett tillägg till 33 c §. I sammanhanget kan
noteras att ett förslag av denna innebörd är under utarbetande
inom Justitiedepartementet.

34 §

Paragrafens andra stycke bör, såsom förordas av Lagrådet, i
överensstämmelse med vad som anförts under 31 a § ges en något
annan lydelse.

Övergångsbestämmelserna

Lagrådet anför i sitt yttrande att de omfattande
övergångsbestämmelserna, vars syfte har angetts vara att
åstadkomma en mjuk och smidig anpassning av det nu gällande
regelverket till det föreslagna regelsystemet, i viss
utsträckning försvårar överblicken av hur de föreslagna
ändringarna låter sig inpassas i det nuvarande systemet för
ersättning vid arbetslöshet. Till detta bidrar enligt Lagrådet
också att bestämmelserna i flera fall är svårtillgängliga. För
att underlätta förståelsen av bestämmelserna föreslår Lagrådet
en annan lydelse av punkterna 2--7. Punkt 8 är enligt Lagrådet
obehövlig och kan utgå.

Utskottet delar Lagrådets mening och förordar att
övergångsbestämmelserna får den lydelse som framgår av
utskottets hemställan.

II. Lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring (ALF-lagen)

2 och 3 §§

Såsom Lagrådet förordar bör 3 § i gällande lydelse bli 2 § i
föreslagen lydelse och 2 § i förslaget ges beteckningen 3 §.

Enligt Lagrådets förslag bör vidare 3 § utformas i enlighet
med vad som förordats beträffande 3 § KAS-förslaget.

Lydelsen framgår av utskottets hemställan.

8--10 a, 13, 15 och 20 §§

Utskottet hänvisar till vad som anförts under motsvarande
paragrafer i KAS-förslaget.

Lydelsen av paragraferna framgår av utskottets hemställan.

22 och 23 §§

I enlighet med vad som förordats beträffande motsvarande
paragrafer i KAS-förslaget bör paragraferna få en annan lydelse.
I förhållande till vad som förordats av Lagrådet bör 22 § första
stycket tillföras en första mening av motsvarande innebörd som
nuvarande 22 § första stycket första meningen ALF-lagen.

Den föreslagna lydelsen framgår av utskottets hemställan.

30 och 31 a §§

Utskottet hänvisar till vad som anförts under motsvarande
paragrafer i KAS-förslaget.

34 § fjärde stycket

I enlighet med vad som förordats beträffande 34 § andra
stycket KAS-förslaget bör denna paragraf få en något annan
lydelse.

Lydelsen framgår av utskottets hemställan.

98 §

I enlighet med vad som anförts under 33--33 d §§ KAS-förslaget
bör prövningstillstånd införas i kammarrätten även beträffande
ärenden enligt denna lag.

Regleringen bör lämpligen ske i denna paragraf, som då får den
lydelse som framgår av utskottets hemställan.

Övergångsbestämmelserna

Utskottet hänvisar till vad som anförts ovan under
Övergångsbestämmelserna till KAS-förslaget och förordar i
enlighet med Lagrådets förslag att punkterna 2--9 får en annan
lydelse. Punkt 10 är såsom Lagrådet påpekat obehövlig och kan
utgå.

III. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1331) om
arbetslivsutveckling

I enlighet med vad som anförts i den föregående
framställningen är lagförslaget obehövligt och kan utgå. Därmed
kan 2 och 3 §§ i lagen upphävas.

IV. Förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

7 kap. 7 §

Såsom förslaget har utformats är det, vilket Lagrådet påpekat,
tveksamt bl.a. om orden "under den längsta tid som ersättning
kan betalas ut" syftar såväl på ersättning från någon
arbetslöshetskassa som på kontant arbetsmarknadsstöd eller
endast på det sistnämnda stödet. I enlighet med vad Lagrådet
förordat bör paragrafens första stycke ges en annan utformning.

Lydelsen framgår av utskottets hemställan.

Arbetslöshetsförsäkringen på längre sikt m.m.

I var och en av de tre partimotioner, A80 av
Socialdemokraterna, A79 av Ny demokrati och A77 av
Vänsterpartiet, som väckts med anledning av proposition 209
yrkas att en utredning skall tillsättas med uppgift att utreda
och lämna förslag till hur arbetslöshetsförsäkringen bör
utformas på litet längre sikt. Även i Socialdemokraternas motion
A254 finns förslag om inriktningen av den framtida försäkringen.

I motionerna anger partierna de riktlinjer som de anser bör
gälla för denna försäkring. Alla tre förslagen avviker i
grundläggande avseenden från den allmänna och obligatoriska
arbetslöshetsförsäkring som utskottet i det föregående ställt
sig bakom.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om de frågor som,
utöver konkurrensneutraliteten mellan arbetslöshetskassorna och
arbetsmarknadskassorna, regeringen skall låta utreda vidare. Som
nämnts inledningsvis gäller det bl.a. åtgärderna för
utförsäkrade, kriterierna för att stå till arbetsmarknadens
förfogande, lämpligt arbete, avstängningstider, skyldighet att
delta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, s.k. svartjobb och
annat missbruk, arbetsmarknadskassornas organisatoriska hemvist,
hela frågan om administrationen av de kontanta förmånerna vid
arbetslöshet, företagarnas rätt till arbetslöshetsersättning,
ersättningsperioderna vid deltidsarbete, kalenderårsbaserad
karens, företagarbegreppet samt ersättning vid bisyssla.

Enligt utskottets mening bör i anslutning till regeringens
överväganden om företagares rätt till arbetslöshetsersättning
även förhållanden som rör deltidsföretagarna belysas. Utskottet
avser bl.a. den situationen att en person som arbetar halvtid i
makens företag blir arbetslös från en halvtidsanställning.
Enligt vad utskottet erfarit är frågan om deltidsföretagarna
inte oproblematisk. Även den vidare frågan om ersättning i
samband med bisyssla bör enligt utskottets mening belysas
ytterligare. Utskottet erinrar slutligen om vad som i den
tidigare framställningen anförts om en utredning om
avgångsvederlaget.

Vidare anser utskottet att en kartläggning av praxis bör göras
beträffande företagarbegreppet, såsom det definierats genom
lagändringen år 1993 (prop. 1992/93:150, bil. 8, AU20, rskr.
431).

Utskottet vill vidare anföra följande. En uppföljning av den
reform som nu genomförs framstår som mycket angelägen. Därvid
bör särskilt förutsättningarna för de s.k. KAS-regionerna att
hantera den nya försäkringen belysas. Enligt de föreslagna
reglerna skall de allmänna försäkringskassorna betala ut det
kontanta arbetsmarknadsstödet. För det fall att den nya
försäkringsformen får en stor omfattning får det övervägas om
den föreslagna organisationen skall bibehållas.

Utskottet förutsätter att regeringen fortlöpande följer
utvecklingen och återkommer till riksdagen med de förslag som
kan vara påkallade.

Det kan enligt utskottets mening även finnas anledning att
överväga försäkringens utformning i ett längre perspektiv. Detta
bör ges regeringen till känna.

Motionerna A77, A79 och A80 får med det anförda anses
tillgodosedda i berörda delar. Detta gäller även motionerna
A226, A254 och N238, i förekommande fall i motsvarande delar.

Vad gäller synpunkterna i motion A241 av Charlotte Branting om
att det finns skäl att se över finansieringssystemet och att
göra effektiviseringar vill utskottet anföra följande. Utskottet
har ingen annan uppfattning än motionären om önskvärdheten av
att kostnaderna för arbetslöshetskassan kan balanseras över en
konjunkturcykel. Utskottet är emellertid inte nu berett att
uttala sig om hur finansieringen skall se ut i sina detaljer på
litet längre sikt. Motion A241 avstyrks därmed i motsvarande
del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:

1. beträffande proposition 1993/94:209 m.m.
att riksdagen

A. dels med avslag på motionerna 1993/94:A74, 1993/94:A75,
1993/94:A77 yrkande 1, 1993/94:A79 yrkandena 2, 3 och 5,
1993/94:A80 yrkandena 1 och 2 samt 1993/94:A82,

a) antar

dels det i propositionen enligt bilaga 1 i betänkande
1993/94:AU18 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen om
kontant arbetsmarknadsstöd såvitt avser 4, 6, 7, 12, 20 a, 21 a,
24, 25, 27 c, 27 g, 28, 29, 32, 33, 33 a, 33 b, 33 d, 35 och 37
§§,

dels det av reservanterna enligt bilaga 2 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen om kontant
arbetsmarknadsstöd såvitt avser 1, 3, 8, 9, 10, 10 a, 11, 13,
14, 14 a, 15, 17, 20--22, 23, 27, 27 a, 27 b, 27 d, 27 e, 27 f,
27 h, 27 i, 30, 31, 31 a, 33 c och 34 §§,

dels det i propositionen enligt bilaga 1 i betänkande
1993/94:AU18 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen om
arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 4, 6, 7, 12, 14 a, 20 a,
21, 24, 25, 31 b, 32 och 52 a §§,

dels det av reservanterna enligt bilaga 2 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring
såvitt avser 3, 8, 9, 10, 10 a, 11, 13--15, 17, 20, 22, 23, 31,
31 a, 34 och 98 §§,

dels det av reservanterna enligt bilaga 2 framlagda
förslaget till lag om ändring i studiestödslagen såvitt avser 7
kap. 7 §,

b) avslår det i propositionen enligt bilaga 1 i
betänkande 1993/94:AU18 framlagda förslaget till lag om ändring
i lagen om arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 30 §,

c) beslutar införa ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
till lagarna med lydelse i enlighet med det av reservanterna
enligt bilaga 2 framlagda förslaget,

d) beslutar om rubriker och ingresser i enlighet med det av
reservanterna enligt bilaga 2 framlagda förslaget,

e) antar följande

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1331) om
arbetslivsutveckling.

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1992:1331) om
arbetslivsutveckling skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. De äldre
bestämmelserna skall fortfarande gälla i fråga om verksamhet för
arbetslivsutveckling som anvisats före ikraftträdandet.,

B. dels med anledning av motionerna 1993/94:A77
yrkandena 2 och 3, 1993/94:A79 yrkandena 1 och 4, 1993/94:A80
yrkandena 3 och 4, 1993/94:A226, 1993/94:A254 yrkande 45 samt
1993/94:N283 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om arbetslöshetsförsäkringen på längre sikt
m.m.,

C. dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om konkurrensneutraliteten,

2. Proposition 1993/94:209 m.m. (mom. 1)

Laila Strid-Jansson (nyd) anför:

dels att den del av utskottets överväganden som på s. 21
börjar med "Proposition 1993/94:209" och på s. 28 slutar med
"motsvarande delar" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring skapas. Skälen är flera. Precis som i
fråga om sjukpenning bör alla ha rätt till ekonomiskt skydd vid
arbetslöshet. Det är principiellt felaktigt att en
inkomstrelaterad ersättning skall förutsätta medlemskap i en
privat arbetslöshetskassa. Detta har under de gångna åren blivit
alltmer påtagligt. Den kraftigt ökande arbetslösheten med
åtföljande kostnadsökningar har medfört att medlemmarnas bidrag
till finansiering blivit allt mindre. Som redovisas i
propositionen motsvarade under 1993 medlemmarnas
finansieringsavgift ca 3 % av den utbetalade
arbetslöshetsersättningen. Om alla arbetande medborgare är med
och finansierar försäkringen via skattsedeln, bör de också ha
lika rättigheter om de blir arbetslösa. Den från årsskiftet
införda obligatoriska avgiften talar i samma riktning. Avgiften
tas ut av alla med förvärvsinkomster över viss nivå. Självfallet
skall de betalande då också ha lika rättigheter oberoende av om
de är medlemmar i en privat arbetslöshetskassa eller ej.

Regeringsförslaget har enligt utskottets mening både
förtjänster och brister.

Som redan sagts ansluter sig utskottet till
regeringsförslagets bakomliggande ambition att skapa en
arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla med stark anknytning
till arbetsmarknaden. Utskottet godtar också att denna
försäkring tills vidare delfinansieras genom avgiftslagen -- i
övrigt via arbetsmarknadsavgiften och statsbudgeten -- och att
rätten till försäkringsersättning knyts till skyldigheten
att erlägga avgifter enligt den lagen. Utskottet har inte heller
något att erinra mot att de s.k. KAS-regionerna,
"arbetsmarknadskassorna", tills vidare administrerar
försäkringen. Lagtekniskt bör den allmänna försäkringen införas
på det sätt regeringen föreslår, dvs. genom att det införs en
inkomstrelaterad ersättning inom ramen för KAS.

Utskottets invändningar mot regeringsförslaget är följande.

Under nuvarande förhållanden på arbetsmarknaden med extremt
hög arbetslöshet kan det inte komma i fråga att öka
utförsäkringen. Ett sådant beslut skulle skapa otrygghet bland
de många arbetslösa. Den besparing för staten som möjligen
skulle bli effekten av regeringsförslaget -- det är att märka
att propositionen inte innehåller någon beräkning i detta
hänseende -- skulle motsvaras av ett ökat tryck på kommunernas
socialbudgetar och i förlängningen krav på kompensation från
kommunerna gentemot staten. Även om regeringen säger sig vilja
göra intensifierade insatser i form av utbildning, praktik eller
rehabilitering för denna kategori av arbetslösa, är det tänkbart
att en stor del av dem ändå kommer att fastna i ett
socialbidragsberoende. Detta är inte någon önskvärd utveckling.
Att de arbetslösa omfattas av ett försäkringssystem som ger
starka incitament att aktivt söka arbete eller förkovra sig
genom utbildning är att föredra enligt utskottets mening.

Vad som nu anförts innebär att utskottet inte kan ställa sig
bakom förslaget i propositionen att den som inte efter en andra
ersättningsperiod återkvalificerar sig genom förvärvsarbete blir
utförsäkrad.

Utskottet kan inte heller ansluta sig till förslaget om två
skilda arbetsvillkor med olika möjligheter till kvalificering
för ersättning. Regeringsförslaget medför i detta hänseende inte
bara den nyssnämnda utförsäkringen utan också att möjligheterna
att kvalificera sig för en första ersättningsperiod försämras.
Två olika arbetsvillkor komplicerar regelsystemet och ökar
byråkratin.

Någon försämring av möjligheterna att kvalificera sig för
ersättning bör över huvud taget inte genomföras nu. Utskottet
anser således att det nuvarande arbetsvillkoret i 6 § ALF bör
bibehållas. Detta arbetsvillkor bör dessutom gälla inom KAS. För
detta talar inte bara önskvärdheten av enhetliga regler inom de
båda systemen. ALF:s arbetsvillkor framstår dessutom som mera
rättvist eftersom det grundar sig på den totala mängd arbete som
utförts under en angiven tid och inte på hur det utförda arbetet
fördelat sig i tiden.

När det gäller regeringsförslaget om beräkning av den s.k.
normalarbetstiden accepterar utskottet förslaget med det
förtydligandet att de särskilda skälen enligt punkt 2 i andra
stycket skall kunna tillämpas också då inkomsten av
arbetsbristskäl minskat kort före arbetslösheten.
Regeringsförslaget i denna del kommer då att få till huvudsaklig
effekt att man stoppar de eviga deltidsersättningarna.

Som framgått har utskottet i väsentliga avseenden andra
uppfattningar än regeringen om hur den nya försäkringen bör
utformas.

Med hänsyn till att det kommer att dröja avsevärd tid innan
regeringens förslag om förkortade ersättningsperioder m.m. får
genomslag är utskottet ändå berett att acceptera att den i
proposition 209 föreslagna reformen träder i kraft den 1 juli
1994.

Utskottet vill i detta sammanhang framföra synpunkter på en
framtida arbetslöshetsförsäkring. Utskottet hänvisar härvid till
Ny demokratis motion A79 med förslag om en framtida
arbetslöshetsförsäkring. Försäkringen byggs upp enligt en
trestegsmodell, bestående av ett grundskydd, en obligatorisk
påbyggnad och en frivillig påbyggnad. Grundskyddet skall
motsvara 60 % av lönen och finansieras av arbetsgivarna,
arbetstagarna och staten med en tredjedel vardera. Dessa
avgifter fastställs en gång om året baserat på försäkringens
kostnader föregående år. För skydd upp till 80 % av lönen eller
högst 7,5 basbelopp tecknar arbetsgivaren en obligatorisk
sparförsäkring. Premieinbetalningen fördelas mellan arbetsgivare
och arbetstagare efter förhandlingar mellan parterna.
Arbetsgivaren skall betala sin del av premien under 5--7 år,
medan arbetstagaren betalar sin del fram till pensioneringen. Då
omvandlas försäkringen till en pension. Den som vill försäkra
sig för inkomstbortfall över 80 % eller förlänga den tid under
vilken ersättning kan utgå kan teckna en privat
tilläggsförsäkring. Denna försäkring skall administreras helt av
försäkringskassan.

Utskottet anser att den framtida försäkringen bör vara
uppbyggd enligt denna modell. Eftersom det är fråga om så
genomgripande förändringar anser utskottet att förslagen bör
vara förankrade hos en bred majoritet. Förslagen kan lämpligen
beredas i den arbetsmarknadspolitiska utredningen. En
utgångspunkt skall vara att reglerna är utformade så att de
uppmuntrar till ett aktivt arbetssökande.

Utöver denna fråga om själva grundkonstruktionen av
försäkringen är det en rad delfrågor som behöver belysas av
utredningen. Dit hör t.ex. företagarnas försäkring. Nuvarande
regler är inte acceptabla. Enligt utskottets mening bör
utredningen ta fasta på ett förslag i Ny demokratis motion A32
som innebär att en företagare skall kunna anses arbetslös utan
att behöva avyttra rörelsen. En revisor skall kunna intyga att
ingen verksamhet bedrivs i företaget. Ett liknande förslag finns
också i Ny demokratis motion A262. Utredningen bör också
överväga om och i så fall hur samordning bör ske mellan
avgångsvederlag och ersättning vid arbetslöshet.

Vidare bör enligt utskottets uppfattning ersättningsnivån för
ersättning enligt lönegarantilagen vara densamma som i den
allmänna arbetslöshetsförsäkringen.

En annan angelägen fråga är hur man skall komma till rätta med
fusk och överutnyttjande av försäkringen. Kontrollen måste bli
effektivare.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:

1. beträffande proposition 1993/94:209 m.m.
att riksdagen

A. dels med anledning av propositionen och motion
1993/94:A79 yrkandena 3 och 5 samt med avslag på motionerna
1993/94:A74, 1993/94:A75, 1993/94:A77 yrkande 1, 1993/94:A79
yrkande 1, 1993/94:A80 yrkandena 1 och 2 samt 1993/94:A82

a) antar

I. beträffande lagen om kontant arbetsmarknadsstöd

dels det i propositionen enligt bilaga 1 i betänkande
1993/94:AU18 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen om
kontant arbetsmarknadsstöd såvitt avser 4, 6, 7, 12, 20 a, 21 a,
24, 25, 27 c, 27 g, 28, 29, 32, 33, 33 a, 33 b, 33 d, 35 och
37 §§

dels det av reservanterna enligt bilaga 2 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen om kontant
arbetsmarknadsstöd såvitt avser 1, 3, 14 a, 17, 20, 21, 22, 23,
27, 27 b, 27 d, 27 e, 27 h, 27 i, 30, 31 a, 33 c och 34 §§

dels 8--11, 13--15, 20, 27 a, 27 f och 31 §§ med följande
lydelse:

8 §

"Dagpenning lämnas till den som uppfyller avgiftsvillkoret
enligt 9 § och arbetsvillkoret enligt 10 §.

En sökande som har påbörjat en ersättningsperiod enligt lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring skall anses ha uppfyllt
avgiftsvillkoret och arbetsvillkoret när hon eller han begär
dagpenning under samma ersättningsperiod."

9 §

"Avgiftsvillkoret innebär att den sökande under 12
kalendermånader under en ramtid av 24 månader omedelbart före
arbetslöshetens inträde skall ha haft förvärvsinkomster för
vilka hon eller han är skyldig att betala antingen avgift enligt
lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av
kontantförmåner vid arbetslöshet eller sjömansskatt enligt lagen
(1958:395) om sjömansskatt. Skyldigheten skall bedömas efter vad
som är känt vid den tidpunkt då rätten till en ersättningsperiod
prövas. Hänsyn skall dock inte tas till skyldighet att betala
sjömansskatt för tid före år 1994."

10 §

"Arbetsvillkoret innebär att den sökande under en ramtid av 12
månader omedelbart före arbetslöshetens inträde utfört
förvärvsarbete i minst 75 dagar fördelade på minst fyra månader.
Endast dag då arbete har utförts i minst tre timmar får härvid
räknas in."

11 §

"Med tid då sökanden skall ha utfört förvärvsarbete enligt 10
§ jämställs tid då sökanden

1. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det,
fullföljt arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad
rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag utgått,

2. fullgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenningförmån
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i båda fallen dock
högst två månader,

3. haft semester, eller

4. eljest varit ledig av annan anledning än sjukdom,
värnpliktstjänstgöring eller barns födelse med helt eller delvis
bibehållen lön."

13 §

"När ramtid enligt 9 eller 10 § skall bestämmas räknas inte
(överhoppas) tid då sökanden har varit hindrad att arbeta på
grund av

1. styrkt sjukdom,

2. heltidsutbildning som den sökande har avslutat efter fyllda
25 år eller som föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på
heltid minst 5 månader,

3. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i
vissa fall,

4. frihetsberövande på kriminalvårdens område,

5. vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt 3
år,

6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller
livsmedelslagen (1971:511) eller föreskrifter som har meddelats
med stöd av sistnämnda lag,

7. vård i enskilt hem av åldring eller handikappad i sådan
utsträckning att hon eller han har varit förhindrad att stå till
arbetsmarknadens förfogande.

Detsamma gäller tid då sökanden har åtnjutit
föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:281) om allmän
försäkring eller varit hindrad att arbeta på grund av 1.
värnpliktstjänstgöring, 2. arbetsmarknadsutbildning, 3.
yrkesinriktad rehabilitering, i den mån sådan tid inte enligt 11
§ jämställs med tid under vilken förvärvsarbete utförs".

14 §

"Dagpenning lämnas under högst 300 dagar (ersättningsperioden)
om inte annat följer av 14 a § 2 eller 24 §. Om sökanden fyller
55 år innan ersättningsperioden har gått till ända är perioden i
stället 450 dagar.

I ersättningsperioden räknas in ersättningstid enligt lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring."

15 §

"Om arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden har gått
till ända, har sökanden rätt till dagpenning under återstående
antal dagar av perioden vid ny arbetslöshet, även om hon eller
han då inte uppfyller avgiftsvillkoret, karensvillkoret eller
arbetsvillkoret. Vad som nu har sagts gäller dock inte om en
sammanhängande tid av 12 månader, i vilken inte räknas in tid
som avses i 13 §, har förflutit sedan hon eller han senast fick
ersättning.

Har ersättningsperioden gått till ända men har sökanden under
perioden på nytt uppfyllt avgiftsvillkoret och arbetsvillkoret
lämnas dagpenning under ytterligare ersättningsperiod. Då skall
dock karensvillkoret på nytt uppfyllas. Den nya
ersättningsperioden räknas från inträdet av den arbetslöshet då
sökanden uppfyllde det arbetsvillkor som ligger till grund för
den nya perioden."

20 §

"Dagpenningen utgör 80 procent av sökandens dagsförtjänst.
Dagpenningen till en sökande som har tillerkänts ålderspension i
form av folkpension, allmän tilläggspension eller annan pension
som betalas på grund av förvärvsarbete utgör 65 procent av
sökandens dagsförtjänst.

Med dagsförtjänst avses 1/5 av den veckoinkomst eller, i fråga
om en sökande med månadslön, 1/22 av den månadsinkomst som
sökanden före arbetslöshetens inträde vanligen fick under
arbetstid som var normal för sökanden.

För en sökande som har kvalificerat sig för rätt till
ersättning huvudsakligen genom arbetsmarknadsutbildning eller
yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt
utbildningsbidrag har lämnats eller genom deltagande i
arbetslivsutveckling enligt lagen (1992:1331) om
arbetslivsutveckling skall, utan hinder av bestämmelserna i
första och andra styckena, dagpenningen bestämmas till belopp
som motsvarar utbildningsbidraget, om inte annat följer av
fjärde stycket. Har sökanden varit berättigad till särskilt
studielån enligt lagen (1993:719) om särskilt studielån för den
som genomgår arbetsmarknadsutbildning, skall dagpenningen dock
bestämmas till ett belopp som motsvarar det högre
utbildningsbidrag som sökanden skulle ha fått om sökanden inte
hade varit berättigad till lån enligt den lagen.

Omprövning av den fastställda dagsförtjänsten under en
pågående ersättningsperiod skall göras till sökandens förmån när
sökanden under ett uppehåll i ersättningsperioden har uppfyllt
arbetsvillkoret genom sådant förvärvsarbete som avses i 10 §."

27 a §

"Kontant arbetsmarknadsstöd i form av grundbelopp lämnas under
en ersättningsperiod enligt 27 d § till den som uppfyller

1. arbetsvillkoret enligt 10 § men inte avgiftsvillkoret
enligt 9 §, eller

2. studerandevillkoret enligt 27 § b.

För uppfyllande av arbetsvillkoret enligt 1. jämställs utöver
vad som följer av 11 § tid då sökanden i enskilt hem har vårdat
åldring eller handikappad i sådan utsträckning att hon eller han
har varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande."

27 f §

"Om sökanden innan ersättningsperioden har gått till ända på
nytt uppfyller arbetsvillkoret men inte avgiftsvillkoret lämnas
ersättning med grundbelopp under en ytterligare
ersättningsperiod. Den nya perioden räknas från inträdet av den
arbetslöshet då sökanden uppfyllde det arbetsvillkor som ligger
till grund för den nya ersättningsperioden.

Om sökanden innan ersättningsperioden har gått till ända
uppfyller både ett nytt arbetsvillkor och avgiftsvillkoret
enligt 9 § lämnas kontant arbetsmarknadsstöd i form av
dagpenning under en ersättningsperiod enligt 14 §. Då faller
rätten till ersättning med grundbelopp för återstående dagar av
perioden bort."

31 §

"Bestämmelserna i 29 § 1--3 om arbete får, om det är skäligt,
tillämpas i fråga om arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering. Bestämmelserna i 30 § skall då gälla i
tillämpliga delar."

II. beträffande lagen om arbetslöshetsförsäkring

dels det i propositionen enligt bilaga 1 i betänkande
1993/94:AU18 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen om
arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 4, 6, 7, 12, 14 a, 20 a,
21, 24, 25, 31 b, 32 och 52 a §§,

dels det av reservanterna enligt bilaga 2 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring
såvitt avser 2, 17, 22, 23, 31 a, 34 och 98 §§,

dels 8--11, 13--15, 20 och 31 §§ med följande lydelse:

8 §

"Dagpenning lämnas till den som uppfyller avgiftsvillkoret
enligt 9 § och arbetsvillkoret enligt 10 §.

En sökande som har påbörjat en ersättningsperiod enligt lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd skall anses ha uppfyllt
avgiftsvillkoret och arbetsvillkoret när hon eller han begär
dagpenning under samma ersättningsperiod."

9 §

"Avgiftsvillkoret innebär att den sökande under 12
kalendermånader under en ramtid av 24 månader omedelbart före
arbetslöshetens inträde skall ha haft förvärvsinkomster för
vilka hon eller han är skyldig att betala antingen avgift enligt
lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av
kontantförmåner vid arbetslöshet eller sjömansskatt enligt lagen
(1958:395) om sjömansskatt. Skyldigheten skall bedömas efter vad
som är känt vid den tidpunkt då rätten till en ersättningsperiod
prövas. Hänsyn skall dock inte tas till skyldighet att betala
sjömansskatt för tid före år 1994."

10 §

"Arbetsvillkoret innebär att den sökande under en ramtid av 12
månader omedelbart före arbetslöshetens inträde utfört
förvärvsarbete i minst 75 dagar fördelade på minst fyra månader.
Endast dag då arbete har utförts i minst tre timmar får härvid
räknas in."

11 §

"Med tid då sökanden skall ha utfört förvärvsarbete enligt 10
§ jämställs tid då sökanden

1. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det,
fullföljt arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad
rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag utgått,

2. fullgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenningförmån
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i båda fallen dock
högst två månader,

3. haft semester, eller

4. eljest varit ledig av annan anledning än sjukdom,
värnpliktstjänstgöring eller barns födelse med helt eller delvis
bibehållen lön."

13 §

"När ramtid enligt 9 eller 10 § skall bestämmas räknas inte
(överhoppas) tid då sökanden har varit hindrad att arbeta på
grund av

1. styrkt sjukdom,

2. heltidsutbildning som den sökande har avslutat efter fyllda
25 år eller som föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på
heltid minst 5 månader,

3. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i
vissa fall,

4. frihetsberövande på kriminalvårdens område,

5. vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt 3
år,

6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller
livsmedelslagen (1971:511) eller föreskrifter som har meddelats
med stöd av sistnämnda lag,

7. vård i enskilt hem av åldring eller handikappad i sådan
utsträckning att hon eller han har varit förhindrad att stå till
arbetsmarknadens förfogande.

Detsamma gäller tid då sökanden har åtnjutit
föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:281) om allmän
försäkring eller varit hindrad att arbeta på grund av 1.
värnpliktstjänstgöring, 2. arbetsmarknadsutbildning, 3.
yrkesinriktad rehabilitering, i den mån sådan tid inte enligt 11
§ jämställs med tid under vilken förvärvsarbete utförs".

14 §

"Dagpenning lämnas under högst 300 dagar (ersättningsperioden)
om inte annat följer av 14 a § 2 eller 24 §. Om sökanden fyller
55 år innan ersättningsperioden har gått till ända är perioden i
stället 450 dagar.

I ersättningsperioden räknas in ersättningstid enligt lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd".

15 §

"Om arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden har gått
till ända, har sökanden rätt till dagpenning under återstående
antal dagar av perioden vid ny arbetslöshet, även om hon eller
han då inte uppfyller avgiftsvillkoret, karensvillkoret eller
arbetsvillkoret. Vad som nu har sagts gäller dock inte om en
sammanhängande tid av 12 månader, i vilken inte räknas in tid
som avses i 13 §, har förflutit sedan hon eller han senast fick
ersättning.

Har ersättningsperioden gått till ända men har sökanden under
perioden på nytt uppfyllt avgiftsvillkoret och arbetsvillkoret
lämnas dagpenning under ytterligare ersättningsperiod. Då skall
dock karensvillkoret på nytt uppfyllas. Den nya
ersättningsperioden räknas från inträdet av den arbetslöshet då
sökanden uppfyllde det arbetsvillkor som ligger till grund för
den nya perioden."

20 §

"Dagpenningen utgör 80 procent av sökandens dagsförtjänst.
Dagpenningen till en sökande som har tillerkänts ålderspension i
form av folkpension, allmän tilläggspension eller annan pension
som betalas på grund av förvärvsarbete utgör 65 procent av
sökandens dagsförtjänst.

Med dagsförtjänst avses 1/5 av den veckoinkomst eller, i fråga
om en sökande med månadslön, 1/22 av den månadsinkomst som
sökanden före arbetslöshetens inträde vanligen fick under
arbetstid som var normal för sökanden.

För en sökande som har kvalificerat sig för rätt till
ersättning huvudsakligen genom arbetsmarknadsutbildning eller
yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt
utbildningsbidrag har lämnats eller genom deltagande i
arbetslivsutveckling enligt lagen (1992:1331) om
arbetslivsutveckling skall, utan hinder av bestämmelserna i
första och andra styckena, dagpenningen bestämmas till belopp
som motsvarar utbildningsbidraget, om inte annat följer av
fjärde stycket. Har sökanden varit berättigad till särskilt
studielån enligt lagen (1993:719) om särskilt studielån för den
som genomgår arbetsmarknadsutbildning, skall dagpenningen dock
bestämmas till ett belopp som motsvarar det högre
utbildningsbidrag som sökanden skulle ha fått om sökanden inte
hade varit berättigad till lån enligt den lagen.

Omprövning av den fastställda dagsförtjänsten under en
pågående ersättningsperiod skall göras till sökandens förmån när
sökanden under ett uppehåll i ersättningsperioden har uppfyllt
arbetsvillkoret genom sådant förvärvsarbete som avses i 10 §."

31 §

"Bestämmelserna i 29 § 1--3 om arbete får, om det är skäligt,
tillämpas i fråga om arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering. Bestämmelserna i 30 § skall då gälla i
tillämpliga delar."

III. beträffande studiestödslagen

det av reservanterna enligt bilaga 2 framlagda förslaget
till lag om ändring i studiestödslagen såvitt avser 7 kap. 7 §,
b) avslår

de i propositionen enligt bilaga 1 i betänkande
1993/94:AU18 framlagda förslagen till lag om ändring i lagen om
kontant arbetsmarknadsstöd såvitt avser 10 a § och till lag om
ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 10 a och
30 §§,

c) beslutar införa ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
till lagarna enligt ovan med lydelse i enlighet med det av
reservanterna enligt bilaga 2 framlagda förslaget med den
ändringen att punkterna 3--7 utgår ur förslaget avseende lagen
om ändring i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd och punkterna
3--9 utgår ur förslaget avseende lagen om ändring i lagen om
arbetslöshetsförsäkring,

d) beslutar om rubriker och ingresser i enlighet med det av
reservanterna enligt bilaga 2 framlagda förslaget med den
ändringen att 10 a § utgår ur sista dels-satsen i resp. ingress,

e) antar följande

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1331) om
arbetslivsutveckling

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1992:1331) om
arbetslivsutveckling skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. De äldre
bestämmelserna skall fortfarande gälla i fråga om verksamhet för
arbetslivsutveckling som anvisats före ikraftträdandet.,

B. dels med anledning av motionerna 1993/94:A77
yrkandena 2 och 3, 1993/94:A79 yrkandena 1 och 4, 1993/94:A80
yrkandena 3 och 4, 1993/94:A226, 1993/94:A254 yrkande 45 samt
1993/94:N283 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om arbetslöshetsförsäkringen på längre sikt
m.m.,

Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.

Hans Andersson (v) anför:

Proposition 1993/94:209 m.m.

Liksom majoriteten anser jag att proposition 1993/94:209 skall
avslås. När det gäller arbetslöshetsförsäkringen på längre sikt
anser jag att det behövs ett samlat förslag om en ny allmän
inkomstrelaterad arbetslöshetsförsäkring, som innefattar både
regelverk, finansiering och organisation. Försäkringen bör
inkludera KAS, vars regelverk måste moderniseras. Kopplingen
till de fackliga organisationerna skall vara kvar.
Arbetslöshetskassornas Samorganisation (SO) skulle kunna fungera
som alternativkassa för den som inte vill ha någon koppling till
de nuvarande kassorna. Kompensationsnivåerna bör förbättras och
karensdagarna avskaffas. Liksom Vänsterpartiet anser jag att
kretsen som kan försäkra sig måste vidgas. Det avgörande skall
vara att man står till arbetsmarknadens förfogande utan att
kunna få arbete.

Hur försäkringen skall utformas mera exakt bl.a. i fråga om
kvalificering för ersättning och beträffande de
deltidsarbetslösa bör övervägas i en parlamentarisk utredning.

Ersättningsnivån m.m.

Vänsterpartiet anser att 90-procentsnivån i försäkringen bör
återställas omedelbart. De arbetslösa är ofta låginkomsttagare
som inte har några marginaler att klara den låga nivån. En
höjning är en fördelningspolitiskt träffsäker åtgärd, som
dessutom bidrar till att förhindra lönedumpning på
arbetsmarknaden. Det högsta dagpenningbeloppet bör fastställas
till 598 kr.

För att förstärka Arbetsmarknadsfonden är det nödvändigt att
höja arbetsmarknadsavgiften med 0,7 procentenheter.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
1 och 6 borde ha hemställt:

1. beträffande proposition 1993/94:209 m.m.

att riksdagen
A. dels med bifall till motion 1993/94:A77 yrkande 1 och
med anledning av motionerna 1993/94:A74, 1993/94:A75,
1993/94:A79 yrkande 2, 1993/94:A80 yrkande 1 och 1993/94:A82
avslår dels propositionen, dels motionerna 1993/94:A79 yrkandena
3 och 5 samt 1993/94:A80 yrkande 2,

B. dels med anledning av motion 1993/94:A77 yrkandena 2
och 3 och med avslag på motionerna 1993/94:A79 yrkandena 1 och
4, 1993/94:A80 yrkandena 3 och 4, 1993/94:A226, 1993/94:A254
yrkande 45 samt 1993/94:N283 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts om
arbetslöshetsförsäkringen på längre sikt m.m.,

5. beträffande ersättningsnivån m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A25
yrkandena 3--5, 1993/94:A77 yrkande 4, 1993/94:A250 yrkandena 30
och 31, 1993/94:Fi206 yrkande 5 samt 1993/94:Sk352 yrkande 24
och med avslag på motion 1993/94:A76 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,

Reservanternas förslag till ändringar i regeringens
lagförslag

1. Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd

Bilaga 2

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd1

dels att 16, 26, 30 a, 30 b, 38 och 39 §§ skall upphöra
att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 4, 11, 18, 25 och 26 §§
skall utgå,

dels att 18 § skall betecknas 17 §,

dels att 1, 3, 4, 6--9, 11--14, 15, nya 17, 24, 25, 27,
28--30, 31, 32, 33, 34, 35 och 37 §§ samt rubrikerna närmast
före 6 och 13 §§ skall ha följande lydelse,

dels att rubrikerna närmast före 26, 30 och 30 a §§ skall
sättas närmast före 29, 32 respektive 33 §,

dels att det i lagen skall införas 23 nya paragrafer, 10,
10 a, 14 a, 20, 20 a, 21, 21 a, 22, 23, 27 a--i, 31 a och 33
a--d §§ samt närmast före 1, 7, 8, 14, nya 17, 21, 22, 27 a, 27
d, 27 g och 28 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Allmänna villkor

1 §2

Kontant arbetsmarknadsstöd Kontant arbetsmarknadsstöd
vid arbetslöshet lämnas vid arbetslöshet lämnas
enligt vad som följer av enligt vad som följer av
denna lag med ett per dag denna lag med ett per dag
beräknat belopp i form av beräknat belopp i form av
dagpenning eller ett dagpenning eller med ett
grundbelopp. Den som är grundbelopp. Den som är
försäkrad enligt lagen försäkrad enligt lagen
(1973:370) om (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring arbetslöshetsförsäkring
har inte rätt till stöd har inte rätt till stöd
i andra fall än som sägs i andra fall än som sägs
i andra stycket. i andra stycket.

Kontant arbetsmarknadsstöd Kontant arbetsmarknadsstöd
i form av ett grundbelopp i form av ett grundbelopp
lämnas även till en lämnas även till en
försäkrad enligt den försäkrad enligt lagen
lagen som inte har rätt om
till ersättning från en arbetslöshetsförsäkring
arbetslöshetskassa på som inte har rätt till
grund av att ersättning från en
arbetslöshetskassa på
grund av att

1. avgiftsvillkoret enligt 9 § lagen inte är uppfyllt, eller

1 Lagen omtryckt 1982:433
Senaste lydelse av 16 § 1993:657

2 Senaste lydelse 1993:657

Regeringens förslag Reservanternas förslag

2. en ersättningsperiod har 2. en ersättningsperiod har
gått till ända sedan hon gått till ända sedan hon
eller han har fyllt 60 år eller han har fyllt 60 år
utan att något nytt utan att något nytt
arbetsvillkor som är arbetsvillkor som kvalificerar
kvalificerande för en ny för en ny
ersättningsperiod har ersättningsperiod har
uppfyllts. uppfyllts.

Rätten till kontant Rätten till kontant
arbetsmarknadsstöd arbetsmarknadsstöd
upphör vid utgången av upphör vid utgången av
månaden före den under månaden före den under
vilken den arbetslöse vilken den arbetslöse
fyller 65 år. I fråga om fyller 65 år. Rätten
stöd i form av ett till stöd i form av ett
grundbelopp upphör grundbelopp upphör dock
rätten dessutom när den redan när den arbetslöse
arbetslöse före den före den tidpunkten
tidpunkten börjar börjar uppbära hel
uppbära hel ålderspension, hel
ålderspension, hel förtidspension eller helt
förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen
sjukbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän
(1962:381) om allmän försäkring.
försäkring.

3 §

Kontant arbetsmarknadsstöd Kontant arbetsmarknadsstöd
lämnas endast till den som lämnas endast till den som
uppfyller i Sverige uppfyller
ersättningsvillkoren i ersättningsvillkoren enligt
Sverige, om inte annat denna lag, om inte annat
följer av följer av

1. lagen (1992:1776) om samordning av systemen för social
trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES), eller

2. överenskommelse som regeringen har träffat med någon annan
stat om andra villkor för rätt att få ersättning.

Bestämmelser om dagpenning

Avgifts- och arbetsvillkor

8 §3

Dagpenning lämnas under en Dagpenning lämnas till den
ersättningsperiod enligt 14 som uppfyller avgiftsvillkoret
§ till den som uppfyller enligt 9 § och det
karensvillkoret enligt 7 §, allmänna arbetsvillkoret
avgiftsvillkoret enligt 9 § enligt 10 § eller, om detta
och något allmänt villkor inte uppfylls, det
arbetsvillkor enligt 10 §. särskilda arbetsvillkoret
enligt 10 a § med de
begränsningar som följer
av 11 §.

3 Senaste lydelse 1989:338

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Av 11 § framgår att
rätt till dagpenning under
en ersättningsperiod i
vissa fall finns också
för den som inte uppfyller
något allmänt
arbetsvillkor men som
uppfyller det särskilda
arbetsvillkoret enligt 10 a
§.

En sökande som har En sökande som har
påbörjat en påbörjat en
ersättningsperiod enligt ersättningsperiod enligt
lagen (1973:370) om lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring, arbetslöshetsförsäkring
skall anses ha uppfyllt skall anses ha uppfyllt
avgiftsvillkoret och något avgiftsvillkoret och något
allmänt arbetsvillkor eller av arbetsvillkoren när hon
det särskilda eller han begär dagpenning
arbetsvillkoret när hon under samma
eller han begär dagpenning ersättningsperiod.
under samma
ersättningsperiod.

9 §4

Dagpenning lämnas endast Avgiftsvillkoret innebär
till en sökande som under att den sökande under 12
12 kalendermånader under en kalendermånader under en
ramtid av 24 månader ramtid av 24 månader
omedelbart före omedelbart före
arbetslöshetens inträde arbetslöshetens inträde
har haft skall ha haft
förvärvsinkomster för förvärvsinkomster för
vilka hon eller han är vilka hon eller han är
skyldig att betala avgift skyldig att betala antingen
enligt lagen (1993:1441) om avgift enligt lagen
allmän avgift för (1993:1441) om allmän
finansiering av avgift för finansiering av
kontantförmåner vid kontantförmåner vid
arbetslöshet eller är arbetslöshet eller
skyldig att betala sjömansskatt enligt lagen
sjömansskatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt.
(1958:295) om sjömansskatt Skyldigheten skall bedömas
(avgiftsvillkor). Skyldigheten efter vad som är känt
skall bedömas efter vad som vid den tidpunkt då
är känt vid den tidpunkt rätten till en
då rätten till en ersättningsperiod
ersättningsperiod prövas. Hänsyn skall
prövas. Hänsyn skall dock inte tas till skyldighet
dock inte tas till skyldighet att betala sjömansskatt
att betala sjömansskatt för tid före år 1994.
för tid före år 1994.

Den som inte har varit försäkrad enligt lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring eller som inte tidigare har fått
dagpenning enligt denna lag skall dessutom ha utfört sådant
förvärvsarbete som avses i 10 § i minst 75 timmar under var och
en av minst 5 av de 12 månader som beaktas enligt första
stycket.

4 Senaste lydelse 1986:410

Regeringens förslag Reservanternas förslag

10 §

Om inte något annat Det allmänna
följer av 10 a och 11 arbetsvillkoret innebär att
§§ får dagpenning den sökande under en ramtid
lämnas endast till den som av 12 månader omedelbart
under en ramtid av 12 före arbetslöshetens
månader omedelbart före inträde skall ha utfört
arbetslöshetens inträde antingen förvärvsarbete
har utfört
förvärvsarbete i minst

1. 5 månader, varvid 1. i minst 5 månader,
hänsyn tas endast till varvid hänsyn tas endast
månad då till månad då
förvärvsarbete har förvärvsarbete har
utförts i minst 75 timmar utförts i minst 75 timmar
eller, om sökanden inte eller, om sökanden inte
uppfyller detta villkor, uppfyller detta villkor,

2. 10 månader, varvid 2. i minst 10 månader,
hänsyn tas endast till varvid hänsyn tas endast
månad då till månad då
förvärvsarbete har förvärvsarbete har
utförts i minst 65 timmar utförts i minst 65 timmar.
(allmänt arbetsvillkor).

Med tid då förvärvsarbete har utförts likställs

1. uppsägningstid, även om arbetstagaren inte behöver stå till
arbetsgivarens förfogande,

2. semester, och

3. annan tid då den 3. annan tid då den
arbetslöse av något arbetslöse av något
annat skäl än sjukdom, annat skäl än sjukdom,
värnpliktstjänstgöring värnpliktstjänstgöring
eller barns födelse har eller barns födelse har
varit ledig med helt eller varit ledig med hel eller
delvis bibehållen lön. delvis bibehållen lön.

Med förvärvsarbete avses inte beredskapsarbete enligt
förordningen (1987:411) om beredskapsarbete.

10 a §

I den omfattning som följer Det särskilda
av 11 § får dagpenning arbetsvillkoret innebär att
lämnas också till den för den som inte uppfyller
som inte uppfyller något kraven på
allmänt arbetsvillkor men förvärvsarbete enligt
som uppfyller arbetsvillkoret det allmänna
enligt denna paragraf (s ä arbetsvillkoret skall med tid
r s k i l t a r b e t s - v i då förvärvsarbete
l l k o r). Vid bedömningen skall ha utförts
av om en sökande har jämställas tid då
uppfyllt det särskilda sökanden under en ramtid av
arbetsvillkoret gäller vad 12 månader omedelbart
som sägs i 10 §, dock före arbetslöshetens
att med tid då inträde
förvärvsarbete har
utförts skall
jämställas också tid
då sökanden

1. har utfört beredskapsarbete enligt förordningen (1987:411)
om beredskapsarbete,

2. i enskilt hem har vårdat åldring eller handikappad i sådan
utsträckning att hon eller han har varit förhindrad att stå till
arbetsmarknadens förfogande,

Regeringens förslag Reservanternas förslag

3. har deltagit i och, om inte 3. har deltagit i och, om inte
särskilda skäl har särskilda skäl hindrat
hindrat det, fullföljt det, fullföljt sådan
sådan arbetsmarknadsutbildning eller
arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering
yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt
för vilken statligt utbildningsbidrag har
utbildningsbidrag har lämnats eller deltagit i
lämnats, eller verksamhet för
arbetslivsutveckling enligt
länsarbetsnämndens
anvisning, eller

4. har fullgjort värnplikt 4. har fullgjort värnplikt
eller har fått eller fått
föräldrapenningförmån föräldrapenningförmån
enligt lagen (1962:381) om enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, i allmän försäkring, i
båda fallen dock båda fallen dock
tillsammans högst två tillsammans högst 2
månader. månader.

11 §5

Till en sökande som Till en sökande som
uppfyller det särskilda uppfyller det särskilda
arbetsvillkoret men inte arbetsvillkoret men inte det
något allmänt allmänna arbetsvillkoret
arbetsvillkor får får dagpenning lämnas
dagpenning lämnas endast om endast om hon eller han
hon eller han

1. tidigare har fått ersättning med dagpenning enligt denna
lag eller ersättning enligt lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring, och

2. under den närmast 2. under den närmast
föregående föregående
ersättningsperioden har ersättningsperioden har
fått dagpenning till vilken fått dagpenning till vilken
hon eller han har kvalificerat hon eller han har kvalificerat
sig genom att uppfylla sig genom att uppfylla det
något allmänt allmänna arbetsvillkoret
arbetsvillkor enligt denna lag enligt denna lag eller enligt
eller enligt lagen (1973:370) lagen om
om arbetslöshetsförsäkring.
arbetslöshetsförsäkring.

Överhoppningsbar tid

13 §6

När ramtid enligt 9--10 a När ramtid enligt 9--10 a
§§ skall bestämmas §§ skall bestämmas
räknas inte tid då räknas inte (överhoppas)
sökanden har varit hindrad tid då sökanden har
att arbeta på grund av varit hindrad att arbeta på
grund av

1. styrkt sjukdom, 1. heltidsutbildning som den
sökande har avslutat efter
fyllda 25 år eller som
2. heltidsutbildning som den föregåtts av
sökande har avslutat efter sammanhängande
fyllda 25 år eller som har förvärvsarbete på
föregåtts av heltid i minst 5 månader,
sammanhängande
förvärvsarbete på
heltid i minst fem månader,

3. tvångsvård enligt 2. tvångsvård enligt
lagen (1988:870) om vård av lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall, missbrukare i vissa fall,

5 Senaste lydelse 1993:657
6 Senaste lydelse 1993:657

Regeringens förslag Reservanternas förslag

4. frihetsberövande på 3. frihetsberövande på
kriminalvårdens område, kriminalvårdens område,

5. vård av eget barn eller 4. vård av eget barn eller
av adoptivbarn som inte har av adoptivbarn som inte har
fyllt två år, eller fyllt 2 år, eller

6. beslut enligt 5. beslut enligt
smittskyddslagen (1988:1472) smittskyddslagen (1988:1472)
eller livsmedelslagen eller livsmedelslagen
(1971:511) eller (1971:511) eller
föreskrifter som har föreskrifter som har
meddelats med stöd av meddelats med stöd av
livsmedelslagen. livsmedelslagen.

När ramtid skall
bestämmas enligt 10 eller
10 a § räknas inte
heller tid då sökanden
har varit hindrad att arbeta
på grund av styrkt sjukdom.
Vad som nu sagts gäller
också när ramtid skall
bestämmas enligt 9 §, om
sjukpenning enligt lagen
(1962:381) om allmän
försäkring inte har
lämnats för sjukfallet.

Detsamma gäller tid då Detsamma gäller tid då
sökanden har varit hindrad sökanden har varit hindrad
att uppfylla något att uppfylla något
arbetsvillkor på grund av arbetsvillkor av ett skäl
ett skäl som sägs i 10 a som sägs i 10 a § 1--4.
§ 1--4.

Vad som sägs i andra Vad som sägs i tredje
stycket gäller inte om stycket gäller inte om
sökanden enligt 10 a och 11 sökanden enligt 10 a §
§§ får får tillgodoräkna sig
tillgodoräkna sig tiden tiden för att uppfylla det
för att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret.
särskilda arbetsvillkoret.

Ersättningsperioden

14 §7

Dagpenning lämnas under Dagpenning lämnas under
längst 300 dagar längst 300 dagar
(ersättningsperioden), om (ersättningsperioden), om
inte annat följer av 14 a inte annat följer av 14 a
§ 2 eller 24 §. Har § 2 eller 24 §. Har
sökanden kvalificerat sig sökanden kvalificerat sig
för ersättning genom att för ersättning genom att
uppfylla något allmänt uppfylla det allmänna
arbetsvillkor enligt 10 § arbetsvillkoret enligt 10 §
och fyller hon eller han 55 och fyller hon eller han 55
år innan år innan
ersättningsperioden har ersättningsperioden har
gått till ända, är gått till ända, är
perioden i stället 450 perioden i stället 450
dagar. Om det finns synnerliga dagar. Om det finns synnerliga
skäl, får regeringen skäl, får regeringen
eller den myndighet som eller den myndighet som
regeringen bestämmer efter regeringen bestämmer efter
ansökan förlänga ansökan förlänga
ersättningsperioden enligt ersättningsperioden enligt
detta stycke, dock längst detta stycke, dock längst
till utgången av år till utgången av år
1996. 1996.

7 Senaste lydelse 1993:155

Regeringens förslag Reservanternas förslag

I ersättningsperioden räknas in ersättningstid enligt lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring.

14 a §

I ersättningsperioden räknas inte in

1. karenstid, eller

2. dagar, under vilka 2. dagar, under vilka
sökanden har anvisats sökanden har anvisats
verksamhet för verksamhet för
arbetslivsutveckling enligt arbetslivsutveckling i
föreskrifter som har enlighet med föreskrifter
meddelats av regeringen. som har meddelats av
regeringen.

15 §8

Om arbetslöshet upphör Om arbetslöshet upphör
innan ersättningsperioden innan ersättningsperioden
har gått till ända, har har gått till ända, har
sökanden rätt till sökanden rätt till
dagpenning under dagpenning under
återstående antal dagar återstående antal dagar
av perioden vid ny av perioden vid ny
arbetslöshet, även om arbetslöshet, även om
hon eller han då inte hon eller han då inte
uppfyller avgifts- och uppfyller avgiftsvillkoret,
karensvillkoren eller ett karensvillkoret eller ett
arbetsvillkor. Vad som nu har arbetsvillkor. Vad som nu har
sagts gäller dock inte om sagts gäller dock inte om
en sammanhängande tid av 12 en sammanhängande tid av 12
månader, i vilken tid inte månader, i vilken inte
räknas in tid som avses i räknas in tid som avses i
13 §, har förflutit 13 §, har förflutit
sedan hon eller han senast sedan hon eller han senast
fick ersättning. fick ersättning.

Har ersättningsperioden Har ersättningsperioden
gått till ända men har gått till ända men har
sökanden under perioden sökanden under perioden
på nytt uppfyllt på nytt uppfyllt
avgiftsvillkoret och något avgiftsvillkoret och något
allmänt arbetsvillkor av arbetsvillkoren lämnas,
eller, i den utsträckning med de begränsningar som
som framgår av 11 §, det enligt 11 § gäller
särskilda arbetsvillkoret, när det är fråga om
lämnas dagpenning under det särskilda
ytterligare en arbetsvillkoret, dagpenning
ersättningsperiod. Då under ytterligare en
skall dock karensvillkoret ersättningsperiod. Då
på nytt uppfyllas. Den nya skall dock karensvillkoret
ersättningsperioden på nytt uppfyllas. Den nya
räknas från inträdet ersättningsperioden
av den arbetslöshet, då räknas från inträdet
sökanden uppfyllde det av den arbetslöshet då
arbetsvillkor som ligger till sökanden uppfyllde det
grund för den nya perioden. arbetsvillkor som ligger till
grund för den nya perioden.

8 Senaste lydelse 1993:657

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Dagpenningens storlek

17 §9

Dagpenning lämnas högst Dagpenning lämnas högst
med det belopp som regeringen med det belopp som regeringen
fastställer. fastställer och lägst
med det belopp som motsvarar
grundbeloppet, om inte annat
följer av bestämmelserna
om pensionsavdrag.

Dagpenning lämnas lägst
med ett belopp som motsvarar
grundbeloppet, om inte annat
följer av bestämmelserna
om pensionsavdrag.

20 §

Dagpenning lämnas med 80 Dagpenningen utgör 80
procent av sökandens procent av sökandens
dagsförtjänst, om inte dagsförtjänst.
annat följer av 17 §. Dagpenningen till en
Dagpenning till en sökande sökande som har
som har tillerkänts tillerkänts
ålderspension i form av ålderspension i form av
folkpension, allmän folkpension, allmän
tilläggspension eller annan tilläggspension eller annan
pension som betalas på pension som betalas på
grund av förvärvsarbete, grund av förvärvsarbete
lämnas med 65 procent av utgör 65 procent av
hennes eller hans sökandens
dagsförtjänst, med den dagsförtjänst.
begränsning som följer
av 17 § första stycket.

Med dagsförtjänst avses Med dagsförtjänst avses
1/5 av den veckoinkomst eller, 1/5 av den veckoinkomst eller,
i fråga om en sökande i fråga om en sökande
med månadslön, 1/22 av med månadslön, 1/22 av
den månadsinkomst, som hon den månadsinkomst som
eller han före sökanden före
arbetslöshetens inträde arbetslöshetens inträde
vanligen fick under arbetstid vanligen fick under arbetstid
som var normal för som var normal för
sökanden sökanden

1. i arbete som ryms inom det 1. i förvärvsarbete som
arbetsvillkor som ligger till innebär att arbetsvillkoret
grund för den nya enligt 10 § är uppfyllt
ersättningsperioden eller, eller, om det finns
om det finns särskilda särskilda skäl för
skäl för det, det,

2. i allt det arbete som har 2. i allt det
utförts under hela förvärvsarbete som har
ramtiden. utförts under hela
ramtiden.

Med dagsförtjänst enligt
andra stycket avses inkomster
från sådant
förvärvsarbete som
sägs i 10 §.

9 Senaste lydelse av förutvarande 18 § 1993:657

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Trots bestämmelserna i För en sökande som har
första--tredje styckena kvalificerat sig för
skall, om inte annat följer rätt till ersättning
av femte stycket, dagpenning på grund av det
till en sökande, som har särskilda arbetsvillkoret
kvalificerat sig för och därvid har uppfyllt
rätt till ersättning villkoret huvudsakligen genom
på grund av det beredskapsarbete,
särskilda arbetsvillkoret arbetsmarknadsutbildning eller
och därvid har uppfyllt yrkesinriktad rehabilitering
villkoret huvudsakligen genom för vilken statligt
beredskapsarbete, utbildningsbidrag har
arbetsmarknadsutbildning eller lämnats eller genom
yrkesinriktad rehabilitering deltagande i
för vilken statligt arbetslivsutveckling enligt
utbildningsbidrag har lagen (1992:1331) om
lämnats eller genom arbetslivsutveckling skall,
deltagande i utan hinder av
arbetslivsutveckling enligt 2 bestämmelserna i första
§ lagen (1992:1331) om och andra styckena,
arbetslivsutveckling, dagpenningen bestämmas till
bestämmas till belopp som belopp som motsvarar inkomsten
motsvarar inkomsten i i beredskapsarbetet respektive
beredskapsarbetet respektive utbildningsbidraget, om inte
utbildningsbidraget. Har annat följer av fjärde
sökanden varit stycket. Har sökanden varit
berättigad till särskilt berättigad till särskilt
studielån enligt lagen studielån enligt lagen
(1993:719) om särskilt (1993:719) om särskilt
studielån för den som studielån för den som
genomgår genomgår
arbetsmarknadsutbildning, arbetsmarknadsutbildning,
skall dagpenningen dock skall dagpenningen dock
bestämmas till ett belopp bestämmas till ett belopp
som motsvarar det högre som motsvarar det högre
utbildningsbidrag som utbildningsbidrag som
sökanden skulle ha fått sökanden skulle ha fått
om hon eller han inte hade om sökanden inte hade varit
varit berättigad till berättigad till lån
lån enligt den lagen. enligt den lagen.

Med undantag från Dagpenningen enligt tredje
bestämmelsen i fjärde stycket får inte
stycket skall gälla, att bestämmas till ett högre
dagpenningen inte får belopp än det som motsvarar
bestämmas till ett högre dagpenningen i den närmast
belopp än det som motsvarar föregående
dagpenningen i den närmast ersättningsperioden.
föregående
ersättningsperioden.

Omprövning av den Omprövning av den
fastställda fastställda
dagsförtjänsten under en dagsförtjänsten under en
pågående pågående
ersättningsperiod skall ersättningsperiod skall
göras till sökandens göras till sökandens
förmån när hon eller förmån när
han under ett sökanden under ett
sammanhängande uppehåll sammanhängande uppehåll
i ersättningsperioden har i ersättningsperioden har
uppfyllt något allmänt uppfyllt det allmänna
arbetsvillkor enligt 10 §. arbetsvillkoret enligt 10
§.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Pensionsavdrag

21 §

Dagpenning som har Dagpenning som har
fastställts enligt 20 § fastställts enligt 20 §
första stycket andra första stycket andra
meningen skall sättas ned meningen skall sättas ned
med 1/260 av med 1/260 av årspensionen.
ålderspensionen. Ersättning som understiger
Ersättning som understiger 10 kronor per dag betalas inte
10 kronor per dag betalas inte ut. Brutet krontal jämnas
ut. Brutet krontal jämnas ut till närmaste högre
ut till närmaste högre krontal.
krontal.

Ersättning vid
arbetslöshet under en del
av vecka

22 §

Ersättning till den som Ersättning till den som
söker deltidsarbete söker deltidsarbete eller i
lämnas med det antal annat fall är arbetslös
dagpenningbelopp per vecka som under en del av en vecka
svarar mot den arbetslöshet lämnas med det antal
som skall ersättas enligt dagpenningbelopp per vecka som
en av regeringen fastställd svarar mot den arbetslöshet
omräkningstabell. som skall ersättas enligt
en av regeringen fastställd
omräkningstabell.

Regeringen eller den myndighet Vid beräkning av
som regeringen bestämmer arbetslöshet enligt
får utfärda första stycket tas inte
föreskrifter för hänsyn till bisyssla som
beräkning av ersättning sökanden före
vid deltidsarbete för det arbetslöshetens inträde
fall att arbetstiden inte varaktigt har utfört vid
är bestämd i ett visst sidan av heltidsarbete, om
antal timmar per dag eller bisysslan inte utvidgas under
vecka. arbetslösheten och inte
hindrar sökanden från
att anta erbjudet lämpligt
arbete.

23 §

Är någon arbetslös Regeringen eller den myndighet
under en del av veckan i andra som regeringen bestämmer
fall än som avses i 22 får utfärda
§, lämnas ersättning föreskrifter för
med det antal dagpenningbelopp beräkning av ersättning
per vecka som svarar mot den vid deltidsarbete för det
arbetslöshet som skall fall att arbetstiden inte
ersättas enligt den tabell är bestämd i ett visst
som avses i 22 § första antal timmar per dag eller
stycket. vecka.

Vid beräkning av
arbetslöshet enligt
första stycket tas inte
hänsyn till bisyssla som
sökanden före
arbetslöshetens inträde
varaktigt har utfört vid
sidan av heltidsarbete, om
bisysslan inte utvidgas under
arbetslösheten och inte
hindrar sökanden från
att anta erbjudet lämpligt
arbete.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

27 §10

Om särskilda skäl finns Om särskilda skäl finns
får beslutas att en får beslutas att en
sökande som under en sökande som under en
kalendervecka i fyra dagar kalendervecka i fyra dagar
utför arbete i sådan utför arbete i sådan
utsträckning att hel utsträckning att dagpenning
dagpenning inte har kunnat inte har kunnat lämnas
lämnas för någon av för någon av dagarna,
dagarna, inte heller skall ha inte heller skall ha rätt
rätt till dagpenning för till dagpenning för den
den femte dagen samt att femte dagen samt att
dagpenning inte får dagpenning inte får
lämnas för dag för lämnas för dag för
vilken sökanden kan anses vilken sökanden kan anses
gottgjord genom gottgjord genom
semesterersättning. semesterersättning.

Bestämmelser om grundbelopp

Arbets- och studerandevillkor m.m.

27 a §

Om inte något annat följer av andra stycket får grundbelopp
lämnas under en ersättningsperiod enligt 27 d § till den som
uppfyller

1. ett arbetsvillkor enligt 10 eller 10 a § men inte
avgiftsvillkoret enligt 9 §, eller

2. studerandevillkoret enligt 27 b §.

Till den som uppfyller det Till den som uppfyller det
särskilda arbetsvillkoret särskilda arbetsvillkoret
enligt 10 a § men inte enligt 10 a § men inte det
något allmänt allmänna arbetsvillkoret
arbetsvillkor enligt 10 §, enligt 10 §, får
får ersättning inte ersättning inte lämnas
lämnas om sökanden under om sökanden under de två
de två närmast närmast föregående
föregående ersättningsperioderna har
ersättningsperioderna har fått ersättning enligt
fått ersättning enligt denna lag eller enligt lagen
denna lag eller enligt lagen (1973:370) om
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
arbetslöshetsförsäkring genom att uppfylla det
genom att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret.
särskilda arbetsvillkoret.

Bestämmelserna om
överhoppningsbar tid i 13
§ första och andra
styckena skall tillämpas
också när ramtid
bestäms enligt första
stycket 1.
27 b §

Den som i minst 90 kalenderdagar under en ramtid av tio
månader i anslutning till att hon eller han har avslutat
utbildning på heltid som omfattar minst ett läsår och som
berättigar till studiesocialt stöd har stått till
arbetsmarknadens förfogande som arbetssökande genom den
offentliga arbetsförmedlingen eller förvärvsarbetat är
berättigad till grundbelopp utan att ha uppfyllt ett
arbetsvillkor. Vid bestämmande av ramtid räknas inte in tid då
sökanden har varit hindrad att stå till arbetsmarknadens
förfogande på grund av sjukdom, värnpliktstjänstgöring,
havandeskap eller vård av eget barn eller adoptivbarn som inte
har fyllt två år.

10 Senaste lydelse 1993:657

Regeringens förslag Reservanternas förslag

En sökande för vilken en En sökande för vilken en
ersättningsperiod enligt 14 ersättningsperiod enligt 14
§ denna lag eller 14 § § denna lag eller 14 §
lagen (1973:370) om lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring arbetslöshetsförsäkring
har gått till ända, utan har gått till ända sedan
att ett nytt arbetsvillkor hon eller han har fyllt 60
enligt 27 a § första år utan att ett nytt
stycket 1 har uppfyllts sedan arbetsvillkor enligt 27 a §
hon eller han har fyllt 60 första stycket 1 har
år, skall vid uppfyllts, skall vid
tillämpning av första tillämpning av första
stycket anses ha fullgjort ett stycket anses ha fullgjort ett
arbetsvillkor. arbetsvillkor.

Ersättningsperioden

27 d §

Grundbelopp lämnas under Grundbelopp lämnas under
längst 150 dagar längst 150 dagar
(ersättningsperioden), om (ersättningsperioden), om
inte annat följer av denna inte annat följer av denna
paragraf eller av 27 e § paragraf eller av 27 e §
första stycket andra andra meningen och 27 f §
meningen och 27 f § andra andra stycket. Har sökanden
stycket. Har sökanden fyllt fyllt 55 år innan
55 år innan ersättningsperioden har
ersättningsperioden har gått till ända, är
gått till ända, är perioden i stället 300
perioden i stället 300 dagar. Sedan sökanden har
dagar. Sedan sökanden har fyllt 60 år, är
fyllt 60 år, är ersättningsperioden 450
ersättningsperioden 450 dagar, under
dagar, under förutsättning att
förutsättning att ersättning för den
ersättning för den närmast föregående
närmast föregående perioden inte har lämnats
perioden inte har lämnats enligt denna paragraf.
enligt denna paragraf.

Bestämmelserna i 14 § första stycket tredje meningen och 14 a
§ skall tillämpas också på en ersättningsperiod enligt första
stycket.

27 e §

Om arbetslöshet upphör Om arbetslöshet upphör
innan ersättningsperioden innan ersättningsperioden
har gått till ända, har har gått till ända, har
sökanden, om inte annat sökanden, om inte annat
följer av 27 f § andra följer av 27 f § andra
stycket, rätt till stycket, rätt till
ersättning med grundbelopp ersättning med grundbelopp
under återstående antal under återstående antal
dagar av perioden vid ny dagar av perioden vid ny
arbetslöshet, även om arbetslöshet, även om
hon eller han då inte hon eller han då inte
uppfyller något uppfyller något
arbetsvillkor eller arbetsvillkor eller
karensvillkoret. Vad som nu karensvillkoret. Vad som nu
har sagts gäller dock inte har sagts gäller dock inte
om en sammanhängande tid av om en sammanhängande tid av
12 månader, i vilken tid 12 månader, i vilken inte
inte räknas in tid som räknas in tid som avses i
avses i 13 §, har 13 §, har förflutit
förflutit sedan hon eller sedan hon eller han senast
han senast fick ersättning. fick ersättning.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

27 f §

Om sökanden innan ersättningsperioden har gått till ända på
nytt uppfyller ett arbetsvillkor enligt 10 eller 10 a § men inte
avgiftsvillkoret lämnas ersättning med grundbelopp under
ytterligare en ersättningsperiod, om inte annat följer av
27 a § andra stycket. Den nya perioden räknas från inträdet av
den arbetslöshet då sökanden uppfyllde det arbetsvillkor som
ligger till grund för den nya ersättningsperioden.

Uppfyller sökanden innan Uppfyller sökanden innan
ersättningsperioden har ersättningsperioden har
gått till ända både gått till ända både
något nytt allmänt det allmänna
arbetsvillkor och arbetsvillkoret och
avgiftsvillkoret enligt 9 avgiftsvillkoret enligt 9
§, lämnas kontant §, lämnas kontant
arbetsmarknadsstöd i form arbetsmarknadsstöd i form
av dagpenning under en av dagpenning under en
ersättningsperiod enligt 14 ersättningsperiod enligt 14
§. Då faller rätten §. Då faller rätten
till ersättning med till ersättning med
grundbelopp för grundbelopp för
återstående antal dagar återstående antal dagar
av perioden bort. av perioden bort.

27 h §

Grundbeloppet skall sättas ned med pensionsbeloppet, om
sökanden får änke- eller änklingspension eller någon annan
ålderspension än enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
eller mindre än en hel förmån av förtidspension, sjukbidrag
eller ålderspension enligt nämnda lag eller delpension enligt
lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring. En sådan nedsättning
skall inte göras med hänsyn till omställningspension eller
särskild efterlevandepension enligt lagen om allmän försäkring.

Får sökanden livränta Får sökanden livränta
från från
försäkringsinrättning försäkringsinrättning
på grund av en yrkesskada på grund av en arbetsskada,
eller ett olycksfall, skall en yrkesskada eller ett
grundbeloppet sättas ned olycksfall, skall
enligt grunderna i första grundbeloppet sättas ned
stycket. enligt grunderna i första
stycket.

Ersättning som understiger tio kronor för dag betalas inte ut.
Brutet krontal jämnas ut till närmaste högre krontal.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

27 i §

Bestämmelserna i 22 § Bestämmelserna i 22--24
första stycket, 23 § §§ om ersättning vid
första stycket och 24 § arbetslöshet under en del
om ersättning vid av veckan skall tillämpas
arbetslöshet del av vecka också på grundbeloppet.
skall tillämpas också
på grundbeloppet.

30 §11

Är det sannolikt att arbete som avses i 29 § skulle ha varat
högst 5 dagar eller mer än 5 men högst 10 dagar eller mer än 10
dagar, utgör avstängningstiden 5, 10 respektive 20
ersättningsdagar. I avstängningstiden räknas in endast dagar för
vilka karenstid skulle ha tillgodoräknats eller kontant
arbetsmarknadsstöd skulle ha lämnats, om avstängningen inte hade
skett, eller dagar under vilka sökanden har utfört
förvärvsarbete. Den totala avstängningstiden får dock inte
överstiga 14, 28 respektive 56 kalenderdagar.

Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 29
§, beräknas ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i
första stycket, om inte den nya avstängningstiden ryms inom
den löpande avstängningstiden.

Är det uppenbart att en Är det uppenbart att en
sökande inte vill anta ett sökande inte vill anta ett
lämpligt arbete, skall lämpligt arbete, såsom
sökanden vara avstängd då sökanden vid
till dess hon eller han har upprepade tillfällen
utfört förvärvsarbete antingen har avvisat erbjudet
under 20 dagar. sådant arbete eller
lämnat sitt arbete
frivilligt utan giltig
anledning, skall sökanden
vara avstängd till dess hon
eller han har utfört
förvärvsarbete under 20
dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som
anges i 29 § inträffade.

31 §12

Bestämmelserna i 29 § Bestämmelserna i 29 §
1--3 om arbete får, om det 1--3 om arbete får, om det
är skäligt, tillämpas är skäligt, tillämpas
i fråga om i fråga om
arbetsmarknadspolitiska arbetsmarknadspolitiska
åtgärder som får åtgärder som får
tillgodoräknas för att tillgodoräknas för att
uppfylla ett särskilt uppfylla det särskilda
arbetsvillkor enligt 10 a arbetsvillkoret enligt 10 a
§. Bestämmelserna i 30 §. Bestämmelserna i 30
§ skall då gälla. § skall då gälla.

11 Senaste lydelse 1989:332
12 Senaste lydelse 1991:219

Regeringens förslag Reservanternas förslag

31 a §

Med beslut om avstängning Beslut enligt lagen (1973:370)
enligt denna lag om
jämställs beslut enligt arbetslöshetsförsäkring
lagen (1973:370) om om avstängning från
arbetslöshetsförsäkring rätt till ersättning
om avstängning från gäller som beslut om
rätt till ersättning. avstängning enligt denna
lag.

33 c §

Arbetsmarknadsstyrelsens Arbetsmarknadsstyrelsens
beslut om rätt till beslut om rätt till
ersättning överklagas ersättning överklagas
hos länsrätt, om inte hos länsrätt, om inte
annat följer av lagen annat följer av lagen
(1969:93) om begränsning av (1969:93) om begränsning av
samhällsstöd vid samhällsstöd vid
arbetskonflikt. arbetskonflikt.
Prövningstillstånd
krävs vid överklagande
till kammarrätten.

Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål som
avses i första stycket skall nämndemän ingå i kammarrätten, om
nämndemän har deltagit i länsrätten.

Kammarrättens beslut i mål som avses i denna paragraf
överklagas hos Försäkringsöverdomstolen.

Arbetsmarknadsstyrelsens och Riksförsäkringsverkets beslut
enligt denna lag i andra fall än som avses i första stycket
överklagas hos regeringen.

34 §

Kontant arbetsmarknadsstöd får dras in eller sättas ned med
ett skäligt belopp om sökanden medvetet eller av grov
vårdslöshet lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter om
förhållanden som är av betydelse för rätten till stöd.

Med beslut om att dra in Beslut enligt lagen (1973:370)
ersättning enligt denna lag om
jämställs beslut enligt arbetslöshetsförsäkring
lagen (1973:370) om om frånkännande av
arbetslöshetsförsäkring rätt till ersättning
om frånkännande av under viss tid gäller som
rätt till ersättning ett beslut om att dra in
under en viss tid. ersättning enligt denna
lag.

Ett beslut om uteslutning ur arbetslöshetskassan enligt 48 § 2
den lagen, skall vid tillämpning av denna lag anses innebära att
den försäkrade har frånkänts rätt till ersättning under ett år.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

2. För tiden den 1 juli 2. För tiden den 1 juli
1994--den 31 december 1995 1994--den 31 december 1995
skall med undantag från vad skall i stället för vad
som sägs i 9 § första som sägs i 9 § första
stycket gälla att stycket gälla att
avgiftsvillkoret är avgiftsvillkoret är
uppfyllt i fråga om rätt uppfyllt i fråga om rätt
till ersättning under en till ersättning under en
ersättningsperiod enligt 14 ersättningsperiod enligt 14
§, om §, om
ersättningsperioden ersättningsperioden
börjar under tiden börjar under tiden

a) den 1 juli--den 30 september 1994, när skyldigheten att
betala avgift eller skatt avsett minst sex månader,

b) den 1 oktober--den 31 december 1994, när skyldigheten att
betala avgift eller skatt avsett minst sju månader,

c) den 1 januari--den 31 mars 1995, när skyldigheten att
betala avgift eller skatt avsett minst åtta månader,

d) den 1 april--den 30 juni 1995, när skyldigheten att betala
avgift eller skatt avsett minst nio månader,

e) den 1 juli--den 30 september 1995, när skyldigheten att
betala avgift eller skatt avsett minst tio månader, och

f) den 1 oktober--den 31 december 1995, när skyldigheten att
betala avgift eller skatt avsett minst elva månader.

3. Om något annat inte 3. Äldre bestämmelser
framgår av andra stycket, skall fortfarande tillämpas
skall äldre bestämmelser på en ersättningsperiod
fortfarande tillämpas på som påbörjats före
en ersättningsperiod som ikraftträdandet, om
har påbörjats men inte något annat inte framgår
avslutats före av andra stycket.
ikraftträdandet.

De nya bestämmelserna i 20 De nya bestämmelserna i 20
§ sjätte stycket och 27 § femte stycket och 27 f
f § andra stycket skall § andra stycket skall
tillämpas på en tillämpas på en
ersättningsperiod enligt ersättningsperiod enligt
första stycket. Om en ny första stycket. Om en ny
ersättningsperiod börjar ersättningsperiod börjar
enligt bestämmelsen i 27 f enligt bestämmelserna i 27
§ andra stycket, skall de f § andra stycket, skall de
nya bestämmelserna nya bestämmelserna
tillämpas på den tillämpas på den
ersättningsperioden, om ersättningsperioden, om
något annat inte följer något annat inte följer
av punkterna 4--7. av punkten 6.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

4. En sökande som under en 4. En sökande som under en
ersättningsperiod som ersättningsperiod som
sägs i punkten 3 första sägs i punkten 3 första
stycket uppfyller det stycket uppfyller det
särskilda arbetsvillkoret särskilda arbetsvillkoret
enligt 10 a § men inte skall, vid prövningen av
något allmänt rätten till fortsatt
arbetsvillkor enligt 10 §, ersättning när
skall, vid prövningen av ersättningsperioden gått
rätten till fortsatt till ända, anses ha
ersättning när uppfyllt det allmänna
ersättningsperioden har arbetsvillkoret.
gått till ända, anses ha
uppfyllt något allmänt
arbetsvillkor.

Om den ersättningsperiod som sägs i punkten 3 första stycket
går till ända före den 1 juli 1995, skall vad som sägs i första
stycket i denna punkt också gälla vid prövningen av rätten till
fortsatt ersättning när den nya ersättningsperiod som börjar
efter ikraftträdandet går till ända.

5. Den som, utom i fall som 5. Den för vilken någon
avses i punkten 3 första ersättningsperiod inte
stycket, blir arbetslös pågår vid
enligt denna lag före ikraftträdandet och som
utgången av år 1994 och före utgången av år
som uppfyller det särskilda 1994 uppfyller det
arbetsvillkoret men inte särskilda arbetsvillkoret
något allmänt skall när det gäller
arbetsvillkor, skall likväl rätten till ersättning
anses ha uppfyllt något anses ha uppfyllt det
allmänt arbetsvillkor allmänna arbetsvillkoret.
när rätten till
ersättning prövas.

6. Med undantag från vad 6. I stället för vad som
som föreskrivs i 15 § föreskrivs i 15 § andra
andra stycket tredje meningen stycket tredje meningen och i
och i 27 f § första 27 f § första stycket
stycket andra meningen skall andra meningen skall gälla
den nya ersättningsperioden att den nya
inte börja innan den ersättningsperioden inte
föregående perioden har börjar innan den
gått till ända, under föregående perioden har
förutsättning att den gått till ända, under
föregående perioden förutsättning att den
går till ända före perioden går till ända
utgången av år 1996. före utgången av år
1996.

7. Om det är till 7. Om det är till
sökandens förmån, sökandens förmån,
skall de nya bestämmelserna skall vid bestämmandet av
i 20 § andra och tredje normalarbetstid enligt 20 §
styckena inte tillämpas i andra stycket i stället
en ersättningsperiod för de nya
bestämmelserna om
grundbelopp tillämpas vad
som gällt före lagens
ikraftträdande för en
ersättningsperiod

Regeringens förslag Reservanternas förslag

a) som har börjat före a) som börjar efter
ikraftträdandet, ikraftträdandet, om den
närmast föregående
ersättningsperioden har
börjat före
ikraftträdandet och gått
till ända efter denna
tidpunkt men före den 1
juli 1995, eller

b) som börjar efter b) som börjar efter
ikraftträdandet, om den ikraftträdandet, om
närmast föregående sökanden blir arbetslös
ersättningsperioden har före utgången av år
börjat före 1994.
ikraftträdandet och går
till ända efter denna c) som börjar efter
tidpunkt men före den 1 ikraftträdandet, om
juli 1995, eller sökanden blir arbetslös
enligt denna lag före
utgången av år 1994.

8. De nya bestämmelserna i
32 § första, andra och
fjärde styckena skall
tillämpas på
ansökningar om
ersättning som görs
efter ikraftträdandet.

2. Lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring1

dels att 16 och 33 §§ skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 11 § skall utgå,

dels att 3 § skall betecknas 2 §,

dels att 4, 6--10, 11--14, 15, 17, 20--25, 31, 32, 34 och
98 §§ och rubrikerna närmast före 6 och 13 §§ skall ha följande
lydelse,

dels att det i lagen skall införas 8 nya paragrafer, 3, 9,
10 a, 14 a, 20 a, 31 a, 31 b och 52 a §§, och närmast före 7,
8 och 14 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

3 § (2 § enligt regeringens förslag)

Ersättning lämnas i form Ersättning vid
av ett per dag beräknat arbetslöshet lämnas i
belopp (dagpenning). form av ett per dag
beräknat belopp
(dagpenning).

Ersättning lämnas endast Ersättning lämnas endast
till den som uppfyller till den som i Sverige
ersättningsvillkoren i uppfyller
Sverige, om inte annat ersättningsvillkoren enligt
följer av denna lag, om inte annat
följer av

1. lagen (1992:1776) om samordning av systemen för social
trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES), eller

2. överenskommelse som regeringen har träffat med någon annan
stat om andra villkor för rätt att få ersättning.

8 §

Avgifts- och arbetsvillkor Ersättning lämnas till
den som uppfyller
avgiftsvillkoret enligt 9 §
Ersättning lämnas under och det allmänna
en ersättningsperiod till arbetsvillkoret enligt 10 §
den som uppfyller eller, om detta villkor inte
karensvillkoret enligt 7 §, uppfylls, det särskilda
avgiftsvillkoret enligt 9 § arbetsvillkoret enligt 10 a
och något allmänt § med de begränsningar
arbetsvillkor enligt 10 §. som följer av 11 §.

1 Lagen omtryckt 1991:1334
Senaste lydelse av 16 § 1993:656

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Av 11 § framgår att
rätt till dagpenning under
en ersättningsperiod i
vissa fall finns också
för den som inte uppfyller
något allmänt
arbetsvillkor men som
uppfyller det särskilda
arbetsvillkoret enligt 10 a
§.

En försäkrad som har En försäkrad som har
påbörjat en påbörjat en
ersättningsperiod med ersättningsperiod enligt
dagpenning enligt denna lag denna lag eller lagen
eller enligt lagen (1973:371) (1973:371) om kontant
om kontant arbetsmarknadsstöd, skall
arbetsmarknadsstöd, skall anses ha uppfyllt
anses ha uppfyllt avgiftsvillkoret och något
avgiftsvillkoret och något av arbetsvillkoren när hon
allmänt arbetsvillkor eller eller han begär
det särskilda ersättning under samma
arbetsvillkoret när hon ersättningsperiod.
eller han begär
ersättning under samma
ersättningsperiod.

9 §

Ersättning lämnas endast Avgiftsvillkoret innebär
till en försäkrad som att en försäkrad under
under 12 kalendermånader 12 kalendermånader under en
under en ramtid av 24 ramtid av 24 månader
månader omedelbart före omedelbart före
arbetslöshetens inträde arbetslöshetens inträde
har haft skall ha haft
förvärvsinkomster för förvärvsinkomster för
vilka hon eller han är vilka hon eller han är
skyldig att betala avgift skyldig att betala antingen
enligt lagen (1993:1441) om avgift enligt lagen
allmän avgift för (1993:1441) om allmän
finansiering av avgift för finansiering av
kontantförmåner vid kontantförmåner vid
arbetslöshet eller är arbetslöshet eller
skyldig att betala sjömansskatt enligt lagen
sjömansskatt (a v g i f t s (1958:295) om sjömansskatt.
v i l l - k o r). Skyldigheten skall bedömas
Skyldigheten skall bedömas efter vad som är känt
efter vad som är känt vid den tidpunkt då
vid den tidpunkt då rätten till en
rätten till ersättning ersättningsperiod
för en ersättningsperiod prövas. Hänsyn skall
prövas. Hänsyn skall dock inte tas till skyldighet
dock inte tas till skyldighet att betala sjömansskatt
att betala sjömansskatt för tid före år 1994.
för tid före år 1994.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

10 §

Om inte något annat Det allmänna
följer av 10 a och 11 arbetsvillkoret innebär att
§§ får ersättning en försäkrad under en
lämnas endast till den som ramtid av 12 månader
under en ramtid av 12 omedelbart före
månader omedelbart före arbetslöshetens inträde
arbetslöshetens inträde skall ha utfört antingen
har utfört förvärvsarbete
förvärvsarbete i minst

1. 5 månader, varvid 1. i minst 5 månader,
hänsyn tas endast till varvid hänsyn tas endast
månad då till månad då
förvärvsarbete har förvärvsarbete har
utförts i minst 75 timmar utförts i minst 75 timmar
eller, om den försäkrade eller, om den försäkrade
inte uppfyller detta villkor, inte uppfyller detta villkor,

2. 10 månader, varvid 2. i minst 10 månader,
hänsyn tas endast till varvid hänsyn tas endast
månad då till månad då
förvärvsarbete har förvärvsarbete har
utförts i minst 65 timmar utförts i minst 65 timmar.
(a l l m ä n t a r b e t s
v i l l - k o r).

Med tid då förvärvsarbete har utförts likställs

1. uppsägningstid, även om arbetstagaren inte behöver stå till
arbetsgivarens förfogande,

2. semester, och

3. annan tid då den 3. annan tid då den
arbetslöse av något arbetslöse av något
annat skäl än sjukdom, annat skäl än sjukdom,
värnpliktstjänstgöring värnpliktstjänstgöring
eller barns födelse har eller barns födelse har
varit ledig med helt eller varit ledig med hel eller
delvis bibehållen lön. delvis bibehållen lön.

Med förvärvsarbete avses inte beredskapsarbete enligt
förordningen (1987:411) om beredskapsarbete.

10 a §

I den omfattning som följer Det särskilda
av 11 § får arbetsvillkoret innebär att
ersättning lämnas för den som inte uppfyller
också till den som inte kraven på
uppfyller något allmänt förvärvsarbete enligt
arbetsvillkor men som det allmänna
uppfyller arbetsvillkoret arbetsvillkoret skall med tid
enligt denna paragraf (s ä då förvärvsarbete
r s k i l t a r b e t s - v i skall ha utförts
l l k o r). Vid bedömningen jämställas tid då den
av om en försäkrad har försäkrade under en
uppfyllt det särskilda ramtid av 12 månader
arbetsvillkoret gäller vad omedelbart före
som sägs i 10 §, dock arbetslöshetens inträde
att med tid då
förvärvsarbete har
utförts skall
jämställas också tid
då den försäkrade

1. har utfört beredskapsarbete enligt förordningen (1987:411)
om beredskapsarbete,

Regeringens förslag Reservanternas förslag

2. i enskilt hem har vårdat åldring eller handikappad i sådan
utsträckning att hon eller han har varit förhindrad att stå till
arbetsmarknadens förfogande,

3. har deltagit i och, om inte 3. har deltagit i och, om inte
särskilda skäl har särskilda skäl hindrat
hindrat det, fullföljt det, fullföljt sådan
sådan arbetsmarknadsutbildning eller
arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering
yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt
för vilken statligt utbildningsbidrag lämnats
utbildningsbidrag har eller deltagit i verksamhet
lämnats, eller för arbetslivsutveckling
enligt
länsarbetsnämndens
anvisning, eller

4. har fullgjort värnplikt 4. har fullgjort värnplikt
eller har fått eller fått
föräldrapenningförmån föräldrapenningförmån
enligt lagen (1962:381) om enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, i allmän försäkring, i
båda fallen dock båda fallen dock
tillsammans högst två tillsammans högst 2
månader. månader.

11 §2

Till en försäkrad som Till en försäkrad som
uppfyller det särskilda uppfyller det särskilda
arbetsvillkoret men inte arbetsvillkoret men inte det
något allmänt allmänna arbetsvillkoret
arbetsvillkor får får ersättning lämnas
ersättning lämnas endast endast om han eller hon
om hon eller han

1. tidigare har fått ersättning enligt denna lag eller
dagpenning enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd, och

2. under den närmast 2. under den närmast
föregående föregående
ersättningsperioden har ersättningsperioden har
fått dagpenning till vilken fått dagpenning till vilken
hon eller han har kvalificerat hon eller han har kvalificerat
sig genom att uppfylla sig genom att uppfylla det
något allmänt allmänna arbetsvillkoret
arbetsvillkor enligt denna lag enligt denna lag eller enligt
eller enligt lagen om kontant lagen om kontant
arbetsmarknadsstöd. arbetsmarknadsstöd.

2 Senaste lydelse 1993:656

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Överhoppningsbar tid

13 §3

När ramtid enligt 9--10 a När ramtid enligt 9--10 a
§§ skall bestämmas §§ skall bestämmas
räknas inte tid då den räknas inte (överhoppas)
försäkrade har varit tid då den försäkrade
hindrad att arbeta på grund har varit hindrad att arbeta
av på grund av

1. styrkt sjukdom, 1. heltidsutbildning som den
försäkrade har avslutat
efter fyllda 25 år eller
2. heltidsutbildning som den som föregåtts av
försäkrade har avslutat sammanhängande
efter fyllda 25 år eller förvärvsarbete på
som har föregåtts av heltid i minst 5 månader,
sammanhängande
förvärvsarbete på
heltid i minst fem månader,

3. tvångsvård enligt 2. tvångsvård enligt
lagen (1988:870) om vård av lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall, missbrukare i vissa fall,

4. frihetsberövande på 3. frihetsberövande på
kriminalvårdens område, kriminalvårdens område,

5. vård av eget barn eller 4. vård av eget barn eller
av adoptivbarn som inte har av adoptivbarn som inte har
fyllt två år, eller fyllt 2 år, eller

6. beslut enligt 5. beslut enligt
smittskyddslagen (1988:1472) smittskyddslagen (1988:1472)
eller livsmedelslagen eller livsmedelslagen
(1971:511) eller (1971:511) eller
föreskrifter som har föreskrifter som har
meddelats med stöd av meddelats med stöd av
livsmedelslagen. livsmedelslagen.

När ramtid skall
bestämmas enligt 10 eller
10 a § räknas inte
heller tid då den
försäkrade har varit
hindrad att arbeta på grund
av styrkt sjukdom. Vad som nu
sagts gäller också
när ramtid skall
bestämmas enligt 9 §, om
sjukpenning enligt lagen
(1962:381) om allmän
försäkring inte har
lämnats för sjukfallet.

Detsamma gäller tid då Detsamma gäller tid då
den försäkrade har varit den försäkrade har varit
hindrad att uppfylla något hindrad att uppfylla något
arbetsvillkor på grund av arbetsvillkor av ett skäl
ett skäl som sägs i 10 a som sägs i 10 a § 1--4.
§ 1--4.

3 Senaste lydelse 1993:656

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Vad som sägs i andra Vad som sägs i tredje
stycket gäller inte om den stycket gäller inte om den
försäkrade enligt 10 a försäkrade enligt 10 a
och 11 §§ får § får tillgodoräkna
tillgodoräkna sig tiden sig tiden för att uppfylla
för att uppfylla det det särskilda
särskilda arbetsvillkoret. arbetsvillkoret.

Ersättningsperioden

14 §4

Ersättning lämnas under Ersättning lämnas under
längst 300 dagar längst 300 dagar
(ersättningsperioden), om (ersättningsperioden), om
inte annat följer av 14 a inte annat följer av 14 a
§ 2 eller 24 §. Har den § 2 eller 24 §. Har den
försäkrade kvalificerat försäkrade kvalificerat
sig för ersättning genom sig för ersättning genom
att uppfylla något att uppfylla det allmänna
allmänt arbetsvillkor arbetsvillkoret enligt 10 §
enligt 10 § och fyller hon och fyller hon eller han 55
eller han 55 år innan år innan
ersättningsperioden har ersättningsperioden har
gått till ända, är gått till ända, är
perioden i stället 450 perioden i stället 450
dagar. Om det finns synnerliga dagar. Om det finns synnerliga
skäl, får regeringen skäl, får regeringen
eller den myndighet som eller den myndighet som
regeringen bestämmer efter regeringen bestämmer efter
ansökan förlänga ansökan förlänga
ersättningsperioden enligt ersättningsperioden enligt
detta stycke, dock längst detta stycke, dock längst
till utgången av år till utgången av år
1996. 1996.

I ersättningsperioden räknas in ersättningstid i en annan
arbetslöshetskassa eller ersättning med dagpenning enligt lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.

Ersättningsrätten upphör vid utgången av månaden före den
under vilken den försäkrade fyller 65 år.

15 §5

Om arbetslöshet upphör Om arbetslöshet upphör
innan ersättningsperioden innan ersättningsperioden
har gått till ända, har har gått till ända, har
den försäkrade rätt den försäkrade rätt
till ersättning under till ersättning under
återstående antal dagar återstående antal dagar
av perioden vid ny av perioden vid ny
arbetslöshet, även om arbetslöshet, även om
hon eller han då inte hon eller han då inte
uppfyller avgifts- och uppfyller avgiftsvillkoret,
karensvillkoren eller ett karensvillkoret eller ett
arbetsvillkor. Vad som nu har arbetsvillkor. Vad som nu har
sagts gäller dock inte om sagts gäller dock inte om
en sammanhängande tid av 12 en sammanhängande tid av 12
månader, i vilken tid inte månader, i vilken inte
räknas in tid som avses i räknas in tid som avses i
13 §, har förflutit 13 §, har förflutit
sedan hon eller han senast sedan hon eller han senast
fick ersättning. fick ersättning.

4 Senaste lydelse 1992:1332
5 Senaste lydelse 1993:656

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Har ersättningsperioden Har ersättningsperioden
gått till ända men har gått till ända men har
den försäkrade under den försäkrade under
perioden på nytt uppfyllt perioden på nytt uppfyllt
avgiftsvillkoret och något avgiftsvillkoret och något
allmänt arbetsvillkor av arbetsvillkoren lämnas,
eller, i den utsträckning med de begränsningar som
som framgår av 11 §, det enligt 11 § gäller
särskilda arbetsvillkoret, när det är fråga om
lämnas ersättning under det särskilda
ytterligare en arbetsvillkoret, ersättning
ersättningsperiod. Då under ytterligare en
skall dock karensvillkoret ersättningsperiod. Då
på nytt uppfyllas. Den nya skall dock karensvillkoret
ersättningsperioden på nytt uppfyllas. Den nya
räknas från inträdet ersättningsperioden
av den arbetslöshet, då räknas från inträdet
den försäkrade uppfyllde av den arbetslöshet då
det arbetsvillkor som ligger den försäkrade uppfyllde
till grund för den nya det arbetsvillkor som ligger
perioden. till grund för den nya
perioden.

17 §6

Dagpenning lämnas högst Dagpenning lämnas högst
med det belopp som bestäms med det belopp som bestäms
enligt 17 § första enligt 17 § lagen
stycket lagen (1973:371) om (1973:371) om kontant
kontant arbetsmarknadsstöd. arbetsmarknadsstöd och
lägst med ett belopp som
motsvarar grundbeloppet enligt
den lagen, om inte annat
följer av bestämmelserna
om pensionsavdrag.

Dagpenning lämnas lägst
med ett belopp som motsvarar
grundbeloppet enligt den
lagen, om inte annat följer
av bestämmelserna om
pensionsavdrag.
20 §7

Dagpenning lämnas med 80 Dagpenningen utgör 80
procent av den procent av den
försäkrades försäkrades
dagsförtjänst, om inte dagsförtjänst.
annat följer av 17 §. Dagpenningen till en
Dagpenning till en försäkrad som har
försäkrad som har tillerkänts
tillerkänts ålderspension i form av
ålderspension i form av folkpension, allmän
folkpension, allmän tilläggspension eller annan
tilläggspension eller annan pension som betalas på
pension som betalas på grund av förvärvsarbete
grund av förvärvsarbete, utgör 65 procent av den
lämnas med 65 procent av försäkrades
hennes eller hans dagsförtjänst.
dagsförtjänst, med den
begränsning som följer
av 17 § första stycket.

6 Senaste lydelse 1993:656
7 Senaste lydelse 1993:656

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Med dagsförtjänst avses Med dagsförtjänst avses
1/5 av den veckoinkomst eller, 1/5 av den veckoinkomst eller,
i fråga om en i fråga om en
försäkrad med försäkrad med
månadslön, 1/22 av den månadslön, 1/22 av den
månadsinkomst, som hon månadsinkomst som den
eller han före försäkrade före
arbetslöshetens inträde arbetslöshetens inträde
vanligen fick under arbetstid vanligen fick under arbetstid
som var normal för den som var normal för henne
försäkrade eller honom

1. i arbete som ryms inom det 1. i förvärvsarbete som
arbetsvillkor som ligger till innebär att arbetsvillkoret
grund för den nya enligt 10 § är uppfyllt
ersättningsperioden eller, eller, om det finns
om det finns särskilda särskilda skäl för
skäl för det, det,

2. i allt det arbete som har 2. i allt det
utförts under hela förvärvsarbete som har
ramtiden. utförts under hela
ramtiden.

Med dagsförtjänst enligt
andra stycket avses inkomster
från sådant
förvärvsarbete som
sägs i 10 §.

Trots bestämmelserna i För en försäkrad som
första--tredje styckena har kvalificerat sig för
skall, om inte annat följer rätt till ersättning
av femte stycket, dagpenning på grund av det
till en försäkrad, som särskilda arbetsvillkoret
har kvalificerat sig för och därvid har uppfyllt
rätt till ersättning villkoret huvudsakligen genom
på grund av det beredskapsarbete,
särskilda arbetsvillkoret arbetsmarknadsutbildning eller
och därvid har uppfyllt yrkesinriktad rehabilitering
villkoret huvudsakligen genom för vilken statligt
beredskapsarbete, utbildningsbidrag har
arbetsmarknadsutbildning eller lämnats eller genom
yrkesinriktad rehabilitering deltagande i
för vilken statligt arbetslivsutveckling enligt
utbildningsbidrag har lagen (1992:1331) om
lämnats eller genom arbetslivsutveckling skall,
deltagande i utan hinder av
arbetslivsutveckling enligt 2 bestämmelserna i första
§ lagen (1992:1331) om och andra styckena,
arbetslivsutveckling, dagpenningen bestämmas till
bestämmas till belopp som belopp som motsvarar inkomsten
motsvarar inkomsten i i beredskapsarbetet respektive
beredskapsarbetet respektive utbildningsbidraget, om inte
utbildningsbidraget. Har den annat följer av fjärde
försäkrade varit stycket. Har den
berättigad till särskilt försäkrade varit
studielån enligt lagen berättigad till särskilt
(1993:719) om särskilt studielån enligt lagen
studielån för den som (1993:719) om särskilt
genomgår studielån för den som
arbetsmarknadsutbildning, genomgår
skall dagpenningen dock arbetsmarknadsutbildning,
bestämmas till ett belopp skall dagpenningen dock
som motsvarar det högre bestämmas till ett belopp
utbildningsbidrag som den som motsvarar det högre
försäkrade skulle ha utbildningsbidrag som den
fått om hon eller han inte försäkrade skulle ha
hade varit berättigad till fått om hon eller han inte
lån enligt den lagen. hade varit berättigad till
lån enligt den lagen.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Med undantag från Dagpenningen enligt tredje
bestämmelsen i fjärde stycket får inte
stycket skall gälla, att bestämmas till ett högre
dagpenningen inte får belopp än det som motsvarar
bestämmas till ett högre dagpenningen i den närmast
belopp än det som motsvarar föregående
dagpenningen i den närmast ersättningsperioden.
föregående
ersättningsperioden.

Omprövning av den Omprövning av den
fastställda fastställda
dagsförtjänsten under en dagsförtjänsten under en
pågående pågående
ersättningsperiod skall ersättningsperiod skall
göras till den göras till den
försäkrades förmån försäkrades förmån
när hon eller han under ett när hon eller han under ett
sammanhängande uppehåll sammanhängande uppehåll
i ersättningsperioden har i ersättningsperioden har
uppfyllt något allmänt uppfyllt det allmänna
arbetsvillkor enligt 10 §. arbetsvillkoret enligt 10
§.

22 §

Försäkrad som söker
deltidsarbete har rätt till
ersättning endast om
arbetsutbudet är minst 3
timmar varje arbetsdag och i
genomsnitt minst 17 timmar i
veckan. Ersättning till den
som söker deltidsarbete
eller i annat fall är
arbetslös under en del av
en vecka lämnas med det
antal dagpenningbelopp per
vecka som svarar mot den
arbetslöshet som skall
ersättas enligt en av
regeringen fastställd
omräkningstabell.

Vid beräkning av
arbetslöshet enligt
första stycket tas inte
hänsyn till bisyssla som
den försäkrade före
arbetslöshetens inträde
varaktigt har utfört vid
sidan av heltidsarbete, om
bisysslan inte utvidgas under
arbetslösheten och inte
hindrar henne eller honom
från att anta erbjudet
lämpligt arbete.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

23 §

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer
får utfärda
föreskrifter för
beräkning av ersättning
vid deltidsarbete för det
fall att arbetstiden inte
är bestämd i ett viss
antal timmar per dag eller
vecka.

30 §8

(Motsvarar nuvarande lydelse)

Är det sannolikt att arbete som avses i 29 § skulle ha varat
högst fem dagar eller mer än fem men högst tio dagar eller mer
än tio dagar, utgör avstängningstiden fem, tio respektive 20
ersättningsdagar. I avstängningstiden inräknas endast dagar för
vilka karenstid skulle ha tillgodoräknats eller dagpenning
skulle ha lämnats, om avstängningen inte hade skett, eller dagar
under vilka den försäkrade har utfört förvärvsarbete. Den totala
avstängningstiden får dock inte överstiga 14, 28 respektive 56
kalenderdagar.

Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 29
§, beräknas ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i
första stycket, om inte den nya avstängningstiden ryms inom den
löpande avstängningstiden.

Är det uppenbart att en Är det uppenbart att en
försäkrad inte vill anta försäkrad ej vill anta
ett lämpligt arbete, skall lämpligt arbete, såsom
den försäkrade vara då den försäkrade vid
avstängd till dess hon upprepade tillfällen
eller han har utfört antingen har avvisat erbjudet
förvärvsarbete under 20 sådant arbete eller
dagar. lämnat sitt arbete
frivilligt utan giltig
anledning, skall den
försäkrade vara
avstängd till dess han
eller hon utfört
förvärvsarbete under 20
dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som
anges i 29 § inträffat.

31 §

Bestämmelserna i 29 § Bestämmelserna i 29 §
1--3 om arbete får, om det 1--3 om arbete får, om det
är skäligt, tillämpas är skäligt, tillämpas
i fråga om i fråga om
arbetsmarknadspolitiska arbetsmarknadspolitiska
åtgärder som får åtgärder som får
tillgodoräknas för att tillgodoräknas för att
uppfylla ett särskilt uppfylla det särskilda
arbetsvillkor enligt 10 a arbetsvillkoret enligt 10 a
§. Bestämmelserna i 30 §. Bestämmelserna i 30
§ skall då gälla. § skall då gälla.

8 Senaste lydelse 1993:656

Regeringens förslag Reservanternas förslag

31 a §

Med beslut om avstängning Beslut enligt lagen (1973:371)
enligt denna lag om kontant
jämställs beslut om arbetsmarknadsstöd om
avstängning från rätt avstängning från rätt
till ersättning enligt till ersättning gäller
lagen (1973:371) om kontant som beslut om avstängning
arbetsmarknadsstöd. enligt denna lag.

34 §

Finner arbetslöshetskassa att försäkrad medlem, som medvetet
eller av grov vårdslöshet lämnat oriktig eller vilseledande
uppgift angående förhållande av betydelse för bedömande av hans
rätt till ersättning, inte bör uteslutas ur kassan enligt 48 §
denna lag, kan kassan i stället frånkänna honom rätt till
ersättning för en tid av högst ett år.

Förekommer sannolika skäl att försäkrad gjort sig skyldig till
förfarande som avses i första stycket, kan ersättning som
tillkommer honom innehållas i avvaktan på utredning i ärendet.

Beslut enligt första eller andra stycket skall av kassan
ofördröjligen anmälas till Arbetsmarknadsstyrelsen.

Ett beslut om indragning av Beslut enligt 34 § lagen
ersättning enligt 34 § (1973:371) om kontant
lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd om
arbetsmarknadsstöd skall indragning av ersättning
vid tillämpningen av denna gäller som beslut om
lag anses innebära att frånkännande av
sökanden har ersättning under
frånkänts rätt till motsvarande tid.
ersättning under den tid
som beslutet om indragning
gäller.

98 §9

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

Arbetsmarknadsstyrelsens Arbetsmarknadsstyrelsens
beslut i ärende angående beslut i ärende angående
medlems rätt till medlems rätt till
ersättning eller medlemskap ersättning eller medlemskap
i en arbetslöshetskassa i en arbetslöshetskassa
enligt denna lag överklagas enligt denna lag överklagas
hos länsrätt, om inte hos länsrätt, om inte
annat följer av lagen annat följer av lagen
(1969:93) om begränsning av (1969:93) om begränsning av
samhällsstöd vid samhällsstöd vid
arbetskonflikt. arbetskonflikt.
Prövningstillstånd
krävs vid överklagande
till kammarrätten.

9 Senaste lydelse 1993:576

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål som
avses i första stycket skall nämndemän ingå i kammarrätten, om
nämndemän deltagit i länsrätten.

Kammarrättens beslut i mål som avses i denna paragraf
överklagas hos Försäkringsöverdomstolen.

Arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag i annat fall
än som avses i första stycket överklagas hos regeringen.
Arbetsmarknadsstyrelsens beslut om fusion får överklagas endast
av sådan arbetslöshetskassa som berörs av beslutet.

Utan hinder av vad som sägs i 41 § första stycket får
styrelsen för en förening som vägrats registrering såsom
arbetslöshetskassa överklaga Arbetsmarknadsstyrelsens beslut i
ärendet om registrering.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

2. För tiden den 1 juli 2. För tiden den 1 juli
1994--den 31 december 1995 1994--den 31 december 1995
skall med undantag från vad skall i stället för vad
som sägs i 9 § gälla som sägs i 9 § gälla
att avgiftsvillkoret är att avgiftsvillkoret är
uppfyllt i fråga om rätt uppfyllt i fråga om rätt
till ersättning under en till ersättning under en
ersättningsperiod, om ersättningsperiod, om
perioden börjar under tiden perioden börjar under tiden

a) den 1 juli--den 30 september 1994, när skyldigheten att
betala avgift eller skatt avsett minst sex månader,

b) den 1 oktober--den 31 december 1994, när skyldigheten att
betala avgift eller skatt avsett minst sju månader,

c) den 1 januari--den 31 mars 1995, när skyldigheten att
betala avgift eller skatt avsett minst åtta månader,

d) den 1 april--den 30 juni 1995, när skyldigheten att betala
avgift eller skatt avsett minst nio månader,

e) den 1 juli--den 30 september 1995, när skyldigheten att
betala avgift eller skatt avsett minst tio månader, och

f) den 1 oktober--den 31 december 1995, när skyldigheten att
betala avgift eller skatt avsett minst elva månader.

3. Om ersättning för en 3. Om ersättning för en
ny ersättningsperiod ny ersättningsperiod
begärs efter begärs efter
ikraftträdandet men före ikraftträdandet men före
utgången av juni 1995, utgången av juni 1995,
skall den som inte uppfyller skall den som uppfyller
avgiftsvillkoret likväl medlemsvillkoret enligt den
anses ha uppfyllt detta, om äldre bestämmelsen i 6
hon eller han uppfyller § 1 anses ha uppfyllt
medlemsvillkoret enligt den avgiftsvillkoret.
äldre bestämmelsen i 6
§ 1.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

4. Om något annat inte 4. Äldre bestämmelser
framgår av andra stycket, skall fortfarande tillämpas
skall äldre bestämmelser på en ersättningsperiod
fortfarande tillämpas på som har påbörjats
en ersättningsperiod som före ikraftträdandet, om
har påbörjats men inte något annat inte framgår
avslutats före av andra stycket.
ikraftträdandet.

Den nya bestämmelsen i 20 Den nya bestämmelsen i 20
§ sjätte stycket skall § femte stycket skall
tillämpas på en tillämpas på en
ersättningsperiod enligt ersättningsperiod enligt
första stycket. första stycket.

5. En försäkrad som 5. En försäkrad som
under en ersättningsperiod under en ersättningsperiod
som sägs i punkten 4 som sägs i punkten 4
första stycket uppfyller första stycket uppfyller
det särskilda det särskilda
arbetsvillkoret enligt 10 a arbetsvillkoret skall, vid
§ men inte något prövningen av rätten
allmänt arbetsvillkor till fortsatt ersättning
enligt 10 §, skall, vid när ersättningsperioden
prövningen av rätten har gått till ända,
till fortsatt ersättning anses ha uppfyllt det
när ersättningsperioden allmänna arbetsvillkoret.
har gått till ända,
anses ha uppfyllt något
allmänt arbetsvillkor.

Om den ersättningsperiod som sägs i punkten 4 första stycket
går till ända före den 1 juli 1995, skall vad som sägs i första
stycket i denna punkt också gälla vid prövningen av rätten till
fortsatt ersättning när den nya ersättningsperiod som börjar
efter ikraftträdandet går till ända.

6. Om den ersättningsperiod 6. Om den ersättningsperiod
som sägs i punkten 4 som sägs i punkten 4
första stycket går till första stycket går till
ända före den 1 juli ända före den 1 juli
1995, skall vad som i punkten 1995, skall vad som i punkten
5 första stycket sägs om 5 första stycket sägs om
den som har uppfyllt det den som har uppfyllt det
särskilda arbetsvillkoret särskilda arbetsvillkoret
men inte något allmänt gälla också den som
arbetsvillkor, gälla uppfyller arbetsvillkoret
också den som uppfyller enligt 6 och 7 §§ i
arbetsvillkoret enligt 6 och 7 lagrummens lydelse före den
§§ i lagrummens lydelse 1 juli 1994.
före den 1 juli 1994.

7. Den som, utom i fall som 7. Den för vilken någon
avses i punkten 4 första ersättningsperiod inte
stycket, blir arbetslös pågår vid
enligt denna lag före ikraftträdandet och som
utgången av år 1994 och före utgången av år
som uppfyller det särskilda 1994 uppfyller det
arbetsvillkoret eller särskilda arbetsvillkoret
arbetsvillkoret enligt 6 och 7 eller arbetsvillkoret enligt 6
§§ -- i dessa lagrums och 7 §§ -- i dessa
lydelse före den 1 juli lagrums lydelse före den 1
1994 -- men inte något juli 1994 -- skall när det
allmänt arbetsvillkor, gäller rätten till
skall likväl anses ha ersättning anses ha
uppfyllt något allmänt uppfyllt det allmänna
arbetsvillkor när rätten arbetsvillkoret.
till ersättning prövas.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

8. Med undantag från vad 8. I stället för vad som
som föreskrivs i 15 § föreskrivs i 15 § andra
andra stycket tredje meningen stycket tredje meningen skall
skall den nya gälla att den nya
ersättningsperioden inte ersättningsperioden inte
börja innan den börjar innan den
föregående perioden har föregående perioden har
gått till ända, under gått till ända, under
förutsättning att den förutsättning att den
föregående perioden perioden går till ända
går till ända före före utgången av år
utgången av år 1996. 1996.

9. Om det är till den 9. Om det är till den
försäkrades försäkrades
förmån, skall den förmån, skall den
äldre bestämmelsen i 20 äldre bestämmelsen i 20
§ andra stycket § andra stycket
tillämpas i en tillämpas för en
ersättningsperiod ersättningsperiod

a) som har börjat före a) som börjar efter
ikraftträdandet, ikraftträdandet, om den
närmast föregående
ersättningsperioden har
börjat före
ikraftträdandet och går
till ända efter denna
tidpunkt men före den 1
juli 1995, eller

b) som börjar efter b) som börjar efter
ikraftträdandet, om den ikraftträdandet, om den
närmast föregående försäkrade blir
ersättningsperioden har arbetslös före
börjat före utgången av år 1994.
ikraftträdandet och går
till ända efter denna
tidpunkt men före den 1
juli 1995, eller

c) som börjar efter
ikraftträdandet, om den
försäkrade blir
arbetslös enligt denna lag
före utgången av år
1994.

Den äldre bestämmelsen i 20 § andra stycket skall alltid
tillämpas på en försäkrad som har kvalificerat sig för
ersättning genom att uppfylla arbetsvillkoret enligt 6 och 7 §§
i lagrummens lydelse före den 1 juli 1994.

10. De nya bestämmelserna i
32 § första, andra,
fjärde och femte styckena
skall tillämpas på
ansökningar om
ersättning som görs
efter ikraftträdandet.

Förslag till lag om ändring i studiestödslagen
(1973:349)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 7 § studiestödslagen
(1973:349)1 skall ha följande lydelse.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

7 kap. 7 §2

Till en studerande som är Till en studerande som
medlem i arbetslöshetskassa uppfyller villkoren för
och som uppfyller villkoren ersättning från en
för ersättning från arbetslöshetskassa eller
kassan vid arbetslöshet som under den längsta tid
eller har uppburit som ersättning kan betalas
ersättning från någon ut har uppburit ersättning
arbetslöshetskassa eller från någon
kontant arbetsmarknadsstöd arbetslöshetskassa eller
i form av dagpenning under den kontant arbetsmarknadsstöd
längsta tid som i form av dagpenning lämnas
ersättning kan betalas ut, vuxenstudiestöd enligt 7 a,
utgår vuxenstudiestöd 7 b, 7 c och 8 b §§.
enligt 7 a, 7 b, 7 c och 8 b
§§.

Till annan studerande utgår särskilt vuxenstudiestöd enligt
bestämmelserna i 8, 8 a och 8 b §§.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1 Lagen omtryckt 1987:303
2 Senaste lydelse 1992:400

Innehållsförteckning

Inledning 1
Innehållsförteckning 2
Del 1
Propositionerna 5
Motioner 5
Utskottet 10
Bakgrund 10
Proposition 209 i huvuddrag 11
Motioner med yrkanden om avslag på proposition 209 helt
eller delvis 14
Arbetslöshetsförsäkringen på längre sikt m.m. 17
Motioner17
Utskottets överväganden 21
Proposition 1993/94:209 m.m.21
Fråga om avslag på propositionen 21
Allmänt om proposition 20921
Slopande av medlemsvillkoret23
Avgiftsvillkoret24
Allmänna och särskilda arbetsvillkor24
Normalarbetstid inkl. deltid24
Ersättningsperioderna25
Företagarna25
Övriga förslag i proposition 20926
Arbetslöshetsförsäkringen på längre sikt26
Förslagen i proposition 8028
Kompensationsnivåer, finansiering m.m. 28
Övriga frågor 30
Ersättning till företagare m.m. 30
Motioner 30
Utskottets överväganden 31
Samordning mellan arbetslöshetsförsäkring och
lönegaranti 31
Skyldigheten att acceptera en arbetsmarknadspolitisk
åtgärd 31
Rätt till ersättning på grund av vissa uppdrag 31
KAS för ungdomar under 20 år 32
Lokaliseringen av de statliga kassorna 32
Yrkesfiskarnas arbetslöshetskassa 32
Hemställan 33
Reservationer 35
1. Proposition 1993/94:209 m.m. (mom. 1), (m, fp, c, kds)35
2. Proposition 1993/94:209 m.m. (mom. 1), (nyd)49
Meningsyttring 58
Del 2
Utskottets lagförslag 2