I detta betänkande föreslår utskottet, med utnyttjande av sin
initiativrätt enligt 3 kap. 7 § riksdagsordningen, viss ändring
i lagen om generellt anställningsstöd (GAS). Ändringen innebär
att arbetsgivare som nyanställer får rätt att beräkna det s.k.
GAS-avdraget från socialavgifterna enligt en alternativ metod.
Utskottet
Med anledning av förslag i proposition 1993/94:66
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar och arbetslösa,
m.m. beslutade riksdagen i december 1993 att ett generellt
anställningsstöd skulle införas för att stimulera till nya
reguljära arbeten. Förslaget i propositionen innebar att ett
avdrag på arbetsgivaravgifterna med 15 procentenheter skulle
medges för en nettoökning av sysselsättningen under år 1994
jämfört med antalet sysselsatta i september 1993.
På utskottets begäran granskades regeringsförslaget av
lagrådet, som framförde viss kritik. Även
socialförsäkringsutskottet pekade i sitt yttrande till
arbetsmarknadsutskottet på en rad allvarliga problem som skulle
kunna uppstå med den tekniska lösning som regeringen valt i sitt
lagförslag. Av detta skäl valde arbetsmarknadsutskottet en annan
utformning av stödet.
Riksdagen godkände utskottets förslag (1993/94:AU5, rskr.
102). Lagen (1993:1503) om generellt anställningsstöd trädde i
kraft den 1 januari 1994.
Lagen innebär att arbetsgivaren under 1994 får göra avdrag på
arbetsgivaravgifterna för nyanställda personer. Avdraget
motsvarar 15 % av den del av avgiftsunderlaget som hänför sig
till de nyanställda. I denna definition ingår även vanliga
ersättningsanställningar, dvs. en nyanställd som ersätter en
arbetstagare som slutat. För att stödet så långt som möjligt
skall begränsas till nyanställningar som innebär en utökning av
antalet anställda har huvudregeln kompletterats med en spärregel
som bygger på antagandet att en utökning av antalet anställda
också leder till en ökning av den sammanlagda lönesumman.
Spärregeln innebär att avdraget inte får vara större än 15 % av
ökningen av lönesumman (avgiftsunderlaget) för avdragsmånaden
jämfört med september 1993.
Av olika skäl kan storleken av en arbetsgivares
avgiftsunderlag variera månad för månad utan att detta speglar
växlingar i arbetsstyrkans storlek. Detta kan vara fallet vid
t.ex. utbetalning av övertidsersättning. Spärregeln medger
justering nedåt av jämförelseunderlaget för september 1993 med
belopp som motsvarar ersättning för övertidsarbete.
Storleken av avgiftsunderlaget kan också vara beroende av
olika slag av rörliga inkomster. Även tidpunkten för
löneutbetalningarna kan medföra skillnader i de månatliga
avgiftsunderlagen trots att antalet anställda är detsamma. Om
utbetalning av lön sker var fjortonde dag kommer ett antal av
årets månader att innehålla tre löneutbetalningstillfällen. Det
medför att avgiftsunderlaget för en sådan månad i princip är 50
% större än för en månad med två utbetalningstillfällen.
Spärregeln i sin nuvarande konstruktion kan innebära att en
arbetsgivare en viss månad inte kan göra GAS-avdrag trots att
antalet anställda ökat jämfört med september 1993. Vid
tvåveckorslön kan avdraget utnyttjas först i en månad när det
åter är tre utbetalningstillfällen. Om septemberunderlaget är
onormalt stort därför att det innehåller exempelvis
provisionsersättningar hänförliga till en längre period kan det
hända att arbetsgivaren får möjlighet till GAS-avdrag först för
en månad då den sammanlagda utbetalningen av motsvarande skäl
återigen överstiger det normala.
Arbetsmarknadsläget är fortfarande sådant att det finns
anledning att stimulera nyanställningar. För att undvika
konsekvenser av det slag som beskrivits ovan bör lagen ändras så
att en arbetsgivare som nyanställer, och som av olika skäl
redovisat onormalt stora löneutbetalningar för september 1993,
vid tillämpning av spärregeln i stället får göra jämförelse med
vad som skulle kunna anses vara ett mera normalt
månadslöneunderlag. Löneunderlagens storlek kan som nämnts
skifta av en rad olika skäl. Varje månadsutbetalning kan
innehålla icke typiska komponenter. För att åstadkomma ett värde
som är så representativt som möjligt bör enligt utskottets
mening jämförelseunderlaget utgöra genomsnittsvärdet för hela år
1993. Om verksamhet bara bedrivits under en del av år 1993 skall
genomsnittet avse den period då verksamheten har bedrivits med
anställda.
Om arbetsgivaren enligt en sådan alternativregel får göra
jämförelse med ett snittvärde för år 1993 måste också underlagen
för år 1994 representera något slag av genomsnittligt värde.
Annars skulle arbetsgivaren få orättmätiga favörer under månader
år 1994 med ovanligt stora löneutbetalningar som inte svarar mot
personalökningar. Vid tillämpning av alternativregeln skall
därför jämförelse göras med det genomsnittliga månadsunderlag
som kan räknas fram vid varje uppbördstillfälle under året. Ett
exempel kan illustrera detta: Vid beräkning av GAS-avdrag för
juli månad 1994 skall vid tillämpning av spärregeln enligt denna
metod det genomsnittliga avgiftsunderlaget för januari--juli
1994 jämföras med det genomsnittliga avgiftsunderlaget för hela
år 1993.
Den nu beskrivna metoden skall således vara ett alternativ
till spärregeln i sin nuvarande utformning. En arbetgivare får
när avdrag görs första gången bestämma om den ena eller andra
beräkningsmetoden skall tillämpas. Avdraget skall sedan beräknas
enligt samma metod för återstående del av utgiftsåret.
En möjlighet bör enligt utskottet öppnas för att även i fråga
om månadsavgifter som beslutats före ikraftträdandet tillämpa
den alternativa spärregeln. En arbetsgivare som vid sådan
beräkning är berättigad till ytterligare avdrag får efter
ansökan om detta tillerkännas avdrag med motsvarande belopp.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen antar följande som Utskottets förslag
betecknade Lag om ändring i lagen (1993:1503) om generellt
anställningsstöd.
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1993:1503) om generellt
anställningsstöd
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1993:1503) om generellt
anställningsstöd skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
4 §
Avdrag får för varje Avdrag får för varje
månad göras med ett månad göras med ett
belopp som motsvarar 15 belopp som motsvarar 15
procent av den del av procent av den del av
avgiftsunderlaget enligt 2 avgiftsunderlaget för
kap. 3--5 §§ lagen månaden enligt 2 kap. 3--5
(1981:691) om socialavgifter §§ lagen (1981:691) om
som hänför sig till de socialavgifter som
nyanställda personerna. hänför sig till de
nyanställda personerna.
Avdraget får inte Avdraget får inte
överstiga 15 procent av överstiga 15 procent av
hela avgiftsunderlaget enligt hela avgiftsunderlaget enligt
2 kap. 3--5 §§ lagen om 2 kap. 3--5 §§ lagen om
socialavgifter för socialavgifter för
månaden minskat med månaden minskat med
motsvarande avgiftsunderlag motsvarande avgiftsunderlag
för september 1993. för september 1993.
Avgiftsunderlaget för Avgiftsunderlaget för
sistnämnda månad får sistnämnda månad får
härvid minskas med härvid minskas med
ersättning för ersättning för
övertidsarbete som ingår övertidsarbete som ingår
i detta underlag. i detta underlag
(spärregel).
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Som alternativ spärregel
gäller att avdraget inte
får överstiga 15 procent
av årets genomsnittliga
månatliga avgiftsunderlag
enligt de förutnämnda
lagrummen minskat med det
genomsnittliga
avgiftsunderlaget för
utgiftsåret 1993.
Samma spärregel skall
tillämpas för hela
utgiftsåret 1994.
Denna lag träder i kraft den 1 juni 1994 och gäller till
utgången av år 1994. En arbetsgivare som med tillämpning av 4 §
i dess nya lydelse skulle ha varit berättigad till ytterligare
avdrag vid beslut om månadsavgift före ikraftträdandet skall
efter framställning därom tillerkännas avdrag med motsvarande
belopp för de berörda utgiftsmånaderna.
res. (nyd)
Stockholm den 19 april 1994
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Ingela Thalén
I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson
(fp), Anders G Högmark (m), Kjell Nilsson (s), Georg Andersson
(s), Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Charlotte
Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds),
Laila Strid-Jansson (nyd), Isa Halvarsson (fp), Johnny Ahlqvist
(s), Kent Olsson (m) och Berit Andnor (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Laila Strid-Jansson (nyd) anför:
Redan när förslaget om det generella anställningsstödet lades
fram hösten 1993 ansåg jag att man starkt kunde ifrågasätta om
regeringens syfte kunde nås, dvs. att uppmuntra till
tidigareläggning av anställningar och att ersätta övertidsarbete
med vanliga arbeten. Man kunde befara att lagen i stället skulle
minska kostnaderna för företag som ändå är framgångsrika och kan
nyanställa. Företag som går bra skulle få skattesubventioner som
uppenbarligen skulle medverka till konkurrenssnedvridning.
Dessutom är det lagtekniskt mycket svårt att konstruera ett
generellt anställningsstöd som är praktiskt hanterbart, når sitt
syfte och dessutom ger en godtagbar möjlighet till kontroll.
Den nu aktualiserade lagändringen visar att mina farhågor
besannats. Utskottsmajoritetens förslag innebär att lagen blir
än mer generös mot dessa framgångsrika företagare.
Jag anser med hänvisning till det anförda att utskottet inte
borde ha tagit något initiativ i frågan och följaktligen att
hemställan bort utgå.