I betänkandet redovisas sex motionsyrkanden från allmänna
motionstiden 1993 om arbetsmiljö m.m. Med anledning av ett av
yrkandena föreslår utskottet ett tillkännagivande till
regeringen om hälsokontroller vid anställning. Övriga yrkanden
-- som gäller kvinnors arbetsmiljö, elöverkänslighet, miljökrav
och ekonomi samt fackliga befogenheter i frågor som rör den
yttre miljön -- bör enligt utskottet inte leda till någon
riksdagens åtgärd.
Socialdemokraternas företrädare i utskottet har fogat ett
särskilt yttrande till betänkandet. Företrädaren för
Vänsterpartiet har avgett en meningsyttring.
Motionerna
1992/93:A235 av Martin Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att en utredning skall tillsättas om
hälsokontroller i samband med anställning.
1992/93:A244 av Lars Biörck (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
tillämpning av arbetsmiljölagen.
1992/93:A285 av Alwa Wennerlund m.fl. (kds, fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att intensiv forskning bör börjas inom
området elöverkänslighet/bildskärmsöverkänslighet.
1992/93:A811 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om flervetenskaplig forskning rörande
sambandet mellan kvinnors arbetsliv och hälsa.
1992/93:A812 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kvinnors rätt till god arbetsmiljö m.m.
1992/93:Jo707 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utökade
fackliga befogenheter att ingripa vid missförhållanden som rör
den yttre miljön i enlighet med vad i motionen anförts.
Utskottet
Inledning
Utskottet har senast behandlat arbetsmiljöfrågor i våras i
betänkandet 1992/93:AU12 om arbetslivspolitiken. I det
betänkandet kom utskottet inledningsvis in på frågor om den
allmänna inriktningen av denna politik med anledning av vad som
anförts härom i 1993 års budgetproposition och i en
socialdemokratisk partimotion. Vidare diskuterade utskottet
formerna för en reglering av företagshälsovården. Utskottet tog
också ställning till ett regeringsförslag om att successivt
avveckla Arbetslivsfondens verksamhet under perioden fram till
den 1 juli 1995.
Efter de betydande ändringar i arbetsmiljölagen som riksdagen
beslöt på våren 1991 gjordes på hösten 1992 nya ändringar, de
sistnämnda betingade av Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet.
Såsom förutsattes vid 1991 års lagändringar pågår en fortsatt
översyn av lagen. Uppgiften ligger på Utredningen (A 1991:3) med
uppdrag att göra en översyn av arbetsmiljölagen.
Utredningsmannen väntas redovisa resultatet av sitt arbete
innevarande september.
I den följande framställningen behandlar utskottet fem
motionsyrkanden om arbetsmiljön, "den inre miljön". Dessutom
redovisas ett i en miljöpolitisk partimotion framställt yrkande
om fackliga befogenheter i frågor om den yttre miljön.
Kvinnors arbetsmiljö
Motionerna
Karin Starrin m.fl. (c) efterlyser i motion A811 en
flervetenskaplig forskning om sambandet mellan kvinnors
arbetsliv och hälsa. Motionärerna tänker sig en forskning som
ser till kvinnors arbetssituation i förhållande till hela
livssituationen och som även beaktar kombinationseffekter när
det gäller t.ex. arbetsorganisation, arbetsmiljö, belastning och
arbetstider.
Lisbeth Staaf-Igelström (s) vill i motion A812 ha ett
tillkännagivande till regeringen om kvinnors rätt till god
arbetsmiljö. Motionären anser att det är angeläget med
åtgärder som speciellt tar sikte på kvinnors situation i
arbetslivet. När det gäller förebyggande åtgärder måste arbetet
genom det nyinrättade Folkhälsoinstitutet och genom
Arbetslivsfonden föras vidare med kraft. Som ytterligare
åtgärder föreslår motionären lagstiftning om företagshälsovård
och om personalekonomiska redovisningar.
Utskottets överväganden
Vad beträffar yrkandet i motion A811 (c) om forskning om
kvinnors arbetsliv och hälsa vill utskottet hänvisa till att
motionsyrkanden med liknande inriktning behandlades i våras av
socialutskottet i samband med dess beredning av den då
föreliggande forskningspropositionen (se bet. 1992/93:SoU25 s.
28--30).
I sin sammanfattande bedömning underströk socialutskottet
angelägenheten av att frågan om kvinnors särskilda hälsoproblem
ytterligare uppmärksammas i framtiden. Av stort intresse,
fortsatte utskottet, är Folkhälsoinstitutets arbete med ett
särskilt program om kvinnors hälsa, och utskottet tillade att
olika forskningskonferenser med speciell inriktning på
kvinnomedicinsk forskning är under planering. Mot bakgrund av
det arbete som sålunda pågår ansåg socialutskottet att de
motionsyrkanden utskottet i sammanhanget hade att behandla var
tillgodosedda, och de avstyrktes därför.
Arbetsmarknadsutskottet har samma uppfattning som
socialutskottet att det är angeläget att forskning med
kvinnomedicinsk inriktning drivs framåt. Detsamma gäller om den
nyckelroll som Folkhälsoinstitutet har när det gäller att
initiera och stödja forsknings- och utvecklingsprojekt och
sammanställa och sprida erfarenheter från projekten. I den nu
föreliggande motionen berörs även faktorer som
arbetsorganisation, arbetsmiljö, belastning och arbetstider.
Till vad här refererats vill utskottet tillägga att
kvinnoforskning är ett särskilt forskningsområde vid det
samhällsvetenskapligt orienterade Arbetslivscentrum. Betydelsen
av detta forskningsområde har särskilt understrukits av
utskottet i dess betänkande 1990/91:AU16 om
arbetslivsforskningens organisation.
Med hänsyn till vad ovan redovisats anser utskottet att det
inte är påkallat med någon riksdagens åtgärd med anledning av
motion A811, vars här aktuella yrkande om ett tillkännagivande
till regeringen följaktligen avstyrks av utskottet.
När det så gäller motion A812 (s) och dess yrkande om kvinnors
rätt till en god arbetsmiljö hänvisas beträffande
Folkhälsoinstitutets insatser för kvinnors hälsa till de
samstämmiga uttalanden från social- och arbetsmarknadsutskotten
som nyss redovisats. Utskottet instämmer med motionären i att
det är angeläget att ta till vara erfarenheterna av
Arbetslivsfondens verksamhet och erinrar om att regeringen i
vintras tillsatte en utredningsman, i vars uppdrag det ingår att
undersöka hur detta skall ske.
Lagstiftning på de båda i motionen nämnda områdena --
företagshälsovård och personalekonomiska redovisningar -- har
övervägts av utskottet i tidigare sammanhang (se bet.
1992/93:AU12 s. 8--10 resp. 1991/92:AU12 s. 9--11) utan att
utskottet i då föreliggande sammanhang ansett det påkallat att
föreslå åtgärder av det slaget. Utskottet finner inte skäl att
nu ändra uppfattning. Med hänsyn härtill och till vad i övrigt
anförts avstyrker utskottet bifall till motion A812.
Elöverkänslighet
Motionen
Alwa Wennerlund m.fl. (kds, fp) hemställer i motion A285 om
ett tillkännagivande till regeringen om att en intensiv
forskning bör påbörjas inom området
elöverkänslighet/bildskärmsöverkänslighet. Motionärerna anför
att de skadliga effekterna av bildskärmsexponering börjat bli
alltmer uppenbara. Också hushållsapparater och ledningar kan ge
svåra reaktioner. Vad som orsakar skadorna, fortsätter
motionärerna, är i dag okänt. Hur människokroppen påverkas finns
ingen säker kunskap om. Därför behövs intensiv forskning på
detta område för att hitta behandlingsmetoder för dem som redan
är drabbade liksom forskning om vad som kan göras,
produktutveckling osv., så att inte människor drabbas av dessa
besvär.
Utskottets överväganden
Som motionärerna säger har orsakerna till elöverkänslighet
inte kunnat klarläggas. En vanlig uppfattning bland forskarna är
att elöverkänsligheten har flera orsaker, av vilka känslighet
för elektriska och magnetiska fält kan vara en. Problemen har
uppmärksammats inom forskningen sedan ett drygt tiotal år
tillbaka. Uppnådda resultat har summerats i olika sammanhang,
här i Sverige vid tre brett upplagda seminarier åren 1990--1992
i regi av Arbetsmiljöinstitutet, Arbetsmarknadsdepartementet
resp. Vetenskapsakademien och Ingenjörsvetenskapsakademien. På
våren 1993 publicerade Forskningsrådsnämnden en skrift med
titeln Hälsoeffekter av el med en översikt över det aktuella
forskningsläget (nr 41 i nämndens skriftserie Källa).
I Sverige bedrivs forskning om problemen kring de
elektromagnetiska fälten vid Arbetsmiljöinstitutet och på andra
håll, delvis med stöd av anslag från Arbetsmiljöfonden. Även de
på området ansvariga myndigheterna har engagerat sig. En av dem,
Arbetarskyddsstyrelsen (ASS), gjorde i början av sommaren 1993 i
samråd med Boverket en framställning till regeringen om
ytterligare finansiellt stöd till forskning om hälsoeffekter av
lågfrekventa elektromagnetiska fält.
De ämnen som ASS anger i framställningen till regeringen är
följande:
mekanismer för effekter av lågfrekventa elektriska och
magnetiska fält på biologiska system, främst människan,
utvärdering av bostads- och arbetsplatsanpassning för
elöverkänsliga,
förekomsten av cancer hos yrkesgrupper med särskild exponering
för elektromagnetiska fält.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av
forskning om de elektromagnetiska fälten och den effekt de kan
ha på människors hälsa. Med hänsyn till forskningsområdets
betydelse och aktualitet utgår utskottet från att den ägnas
fortsatt uppmärksamhet i regeringens kansli. Med den nyss
redovisade framställningen från ASS är den i motionen väckta
frågan om att initiera nya forskningsinsatser redan aktualiserad
i regeringskansliet. Med hänsyn härtill och till vad utskottet
nu uttalat anser utskottet att det inte är påkallat för
riksdagen att för egen del göra en framställning i saken till
regeringen. Motionens yrkande om en sådan framställning bör
således av riksdagen lämnas utan bifall.
Medicinska kontroller i arbetslivet
Motionen
Martin Nilsson (s) föreslår i motion A235 att en utredning
tillsätts med uppgift att undersöka vilka behov som finns att
reglera förekomsten av medicinska kontroller i arbetslivet. En
alltför stor frihet för arbetsgivarna att införa medicinska
hälsokontroller vid nyanställningar eller under pågående
anställningar, befarar motionären, kan leda till allvarliga
utslagningseffekter. Utan tvingande lagregler kan detta bli
följden, menar han, när konjunkturen vänder och 400 000
arbetslösa personer, av vilka många är handikappade, skall söka
nya anställningar.
Till de aktuella problemen hör enligt motionären även de
möjligheter som nu finns att med olika tester, däribland s.k.
gen-screening, pröva människors medfödda egenskaper, sjukdomar
och svagheter. Ett ytterligare problem är drogtesterna som blir
allt vanligare vid nyanställningar och under pågående
anställningar.
Den föreslagna utredningen, säger motionären, bör utgå från
arbetstagarnas behov av integritet och samhällets behov av
sysselsättning åt alla.
Uppgifter i anslutning till motionen
Motionären nämner som förebild amerikansk lagstiftning, som
sägs ge långtgående och detaljerade regler för hur medicinska
undersökningar får företas i samband med anställningar. En
motsvarande generell lagstiftning saknas i Sverige. En allmän
bestämmelse finns i 4 kap. 5 § arbetsmiljölagen. Den innebär att
för arbeten som innebär risk för ohälsa eller olycksfall kan
meddelas föreskrifter om läkarundersökning samt om vaccinering
eller annan smittskyddsförebyggande behandling. Med stöd av
denna lagbestämmelse har Arbetarskyddsstyrelsen utfärdat
föreskrifter om skyldighet för arbetsgivarna att ordna
medicinska kontroller vid arbeten med bly, kvarts, asbest och
kadmium samt vid dykeriarbeten.
I de fall utskottet nu nämnt har kravet på läkarundersökning
till syfte att skydda arbetstagaren själv och dennes
arbetskamrater. Det finns också bestämmelser om
läkarundersökning som avser att skydda en vidare personkrets.
Ett exempel härpå finns i livsmedelslagen, som medger att det
kan ställas krav på läkarundersökning av personer som är
sysselsatta med livsmedelshantering.
I de här refererade fallen är det inte fråga om en rätt utan
en skyldighet för arbetsgivarna att ta initiativ till
läkarundersökningar av anställda. När det gäller arbetsgivarens
möjlighet att på egen hand kräva läkarundersökning eller
föranstalta om annat slag av hälsokontroller saknas, som redan
nämnts, lagregler som omfattar hela arbetsmarknaden. För de
statsanställda är situationen dock en annan.
Enligt 13 kap. 2 § lagen om offentlig anställning (LOA) kan
statsanställda åläggas att genomgå läkarundersökning om de
missköter sitt arbete och detta kan antas bero på sjukdom. I
andra situationer anses det numera behövas direkt stöd av annan
lagbestämmelse för att kräva läkarundersökning av
statsanställda. I en dom (1984:94) underkände nämligen
Arbetsdomstolen SJ:s rätt att med hänvisning till interna
säkerhetsföreskrifter ålägga en bussförare att genomgå
läkarundersökningar.
Med anledning av detta rättsfall har frågan om s.k. periodiska
hälsoundersökningar i offentliga anställningar behandlats dels i
en promemoria från Civildepartementet (Ds 1989:45), dels i ett
delbetänkande (SOU 1991:29) från LOA-utredningen.
Utredningsförslagen har hittills inte lett till lagstiftning.
Regeringens ställningstaganden i frågan väntas bli redovisade i
en kommande proposition med anledning av LOA-utredningens
huvudbetänkande (SOU 1992:60) med förslag till ny lag om
offentlig anställning. Utredningens uppfattning är dels att det
behövs en lag om periodiska hälsoundersökningar som omfattar
anställda hos stat, kommun och landsting, dels att en allmän
bestämmelse om tvångsvis läkarundersökning motsvarande nuvarande
13 kap. 2 § LOA kan undvaras i den föreslagna nya lagen om
offentlig anställning.
På det kommunala området finns ett kollektivavtal (AB 89) som
ger arbetsgivaren befogenhet att efter skälighetsbedömning
avgöra när arbetstagarna skall lämna läkarintyg vid anställandet
och under anställningstiden.
På det privata området kan här nämnas ett avgörande i
Arbetsdomstolen (AD:s dom 1991:45) som gällde uppsägning av två
montörer. Dessa vägrade av integritetsskäl att delta i de
urinprovstagningar som företaget infört för att utröna om det
förekom cannabismissbruk bland företagets montörer. AD ansåg att
det förelåg skyldighet enligt anställningsavtalet för de båda
montörerna att medverka till provtagningen. Samtidigt betonade
domstolen att den därmed inte gjort ett allmänt uttalande om
rätten för arbetsgivare att vidta kontrollåtgärder av skilda
slag eller hur tvister om provtagning för att spåra
narkotikamissbruk skall bedömas under andra förhållanden.
Domstolen ansåg det naturligt att ämnet reglerades i
kollektivavtal eller, i förekommande fall, genom lagstiftning.
Utskottets överväganden
Motionen aktualiserar behovet av lagreglering av medicinska
kontroller i arbetslivet, så att inte ett ökat bruk av sådana
kontroller och tester leder till en oönskad utslagning av
arbetskraft. Av det ovan anförda framgår att frågan om
medicinska kontroller i arbetslivet på olika sätt aktualiserats
i lagstiftning, kollektivavtal och rättspraxis. Utskottet anser
att det finns anledning för regeringen att på lämpligt sätt
uppmärksamma denna fråga och föreslår att riksdagen med
anledning av motion A235 som sin mening ger regeringen detta
till känna.
Yrkesinspektionens arbetsmiljökrav
Motionen
I motion A244 diskuterar Lars Biörck (m) balansen mellan de
krav arbetsmiljön ställer och de ekonomiska förutsättningarna
att tillgodose dessa krav. Motionären utgår från den kommunala
verksamheten. Han menar att successivt skärpta föreskrifter om
arbetsplatsernas utformning kan leda till att viktiga kommunala
verksamheter inte längre kan bedrivas, eftersom kommunerna
saknar ekonomiska resurser att bygga om sina lokaler så att de
tillfredsställer Yrkesinspektionen. Motionären anser med
hänvisning härtill att det är befogat med en översyn av
arbetsmiljölagens tillämpning, och han föreslår att detta ges
regeringen till känna.
Utskottets överväganden
Med anledning av uttalanden från Lagrådet över förslag till
1991 års ändringar av arbetsmiljölagen (se prop. 1990/91:140 s.
191--192) skall den inledningsvis nämnda översynsutredningen
bl.a. granska de grundläggande bestämmelserna i lagens kap.
1--3. Utredningen har därvid att pröva utformningen av dessa
bestämmelser även ur sådana aspekter som berörts i motionen,
nämligen att de innefattar nödvändiga avvägningar mellan å ena
sidan risken för ohälsa och olycksfall och å andra sidan t.ex.
vikten av att arbetet utförs och kostnaderna för att minska
hälso- och olycksfallsrisken. Resultatet av utredningens arbete
i denna och övriga delar väntas föreligga inom kort.
Med hänsyn till Lagrådets uttalanden och den härav föranledda
översynen av arbetsmiljölagen anser utskottet att det inte är
aktuellt för riksdagen att göra det i motion A244 begärda
tillkännagivandet, varför yrkandet härom avstyrks av utskottet.
Fackliga befogenheter i fråga om den yttre miljön
Motionen
I den miljöpolitiska partimotionen Jo707 föreslår
Vänsterpartiet att riksdagen skall begära förslag från
regeringen om utökade fackliga befogenheter att ingripa vid
missförhållanden som rör den yttre miljön. Kunskapen hos
anställda och de lokala facken måste tas till vara i
miljöarbetet, understryks det i motionen. I denna uttalas vidare
att det bör införas en lagfäst rätt att stoppa ett arbete som
utgör en fara för den yttre miljön. Om arbetsgivaren underlåter
att vidta åtgärder för att rätta till ett arbete som har
stoppats bör fackliga stridsåtgärder kunna tillgripas. Rätten
att stoppa ett arbete som innebär allvarlig fara för miljön
eller för människors hälsa bör tillkomma fackföreningarna, att
av dem delegeras till fackligt förtroendevalda. Enskilda
arbetstagare föreslås också få motsvarande rättighet.
Utskottets överväganden
Ett arbete som innebär omedelbar och allvarlig fara för
arbetstagarnas liv eller hälsa kan stoppas med stöd av 6 kap.
7 § arbetsmiljölagen i avvaktan på ingripande och besked från
Yrkesinspektionen. Stoppningsrätten tillkommer exklusivt
arbetsplatsens skyddsombud. Den hänför sig till förhållanden i
arbetsmiljön eller den s.k. inre miljön.
Mellan inre och yttre miljö finns många nära samband.
Exempelvis påverkar flyttning av en verksamhet till nya lokaler,
köp av ny utrustning, byte av produktionsteknik eller byte av
kemikalier både den inre och den yttre miljön. Det innebär att
det i sådana fall finns påverkansmöjligheter för de anställda
och deras fackliga företrädare enligt både medbestämmandelagens
och arbetsmiljölagens regelsystem.
Det är dock en annan sak att, som Vänsterpartiet vill, utvidga
arbetsmiljölagens stoppningsrätt i situationer av överhängande
fara på arbetsplatsen till problem för den yttre miljön och
samtidigt utvidga stoppningsrätten i fråga om både personkrets
och fackliga sanktionsmöjligheter. Utskottet är för sin del inte
berett att tillstyrka lagstiftningsåtgärder av detta slag såsom
förordas i motion Jo707, vars här föreliggande yrkande alltså
avstyrks av utskottet.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande forskning om sambandet mellan kvinnors
arbetsliv och hälsa
att riksdagen avslår motion 1992/93:A811 yrkande 26,
2. beträffande kvinnors rätt till god arbetsmiljö
att riksdagen avslår motion 1992/93:A812,
3. beträffande elöverkänslighet
att riksdagen avslår motion 1992/93:A285,
4. beträffande medicinska kontroller i arbetslivet
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:A235 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. beträffande Yrkesinspektionens arbetsmiljökrav
att riksdagen avslår motion 1992/93:A244,
6. beträffande fackliga befogenheter i fråga om den yttre
miljön
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo707 yrkande 3.
men. (v)
Stockholm den 2 september 1993
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Ingela Thalén
I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson
(fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Georg Andersson
(s), Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Sten Östlund (s),
Harald Bergström (kds), Laila Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman
(s) och Isa Halvarsson (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Särskilt yttrande
Kvinnors rätt till god arbetsmiljö (mom. 2)
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund och
Monica Öhman (alla s) anför:
Med anledning av önskemålet i motion A812 (s) om lagstiftning
om företagshälsovård och personalekonomiska redovisningar
hänvisar vi till att Socialdemokraterna i partimotioner i år
liksom föregående år krävt sådan lagstiftning. Dessa motionskrav
har följts upp i reservationer till utskottets betänkanden
1991/92:AU12 (res. 2 och 3) och 1992/93:AU12 (res. 1--3).
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Hans Andersson (v) anför:
Jag ansluter mig till kravet i Vänsterpartiets miljöpolitiska
motion Jo707 på ökade fackliga befogenheter inte bara i
fråga om arbetsmiljön i strikt mening utan också i fråga om den
yttre miljön. Tar man bättre till vara erfarenheter och
kunskaper på området hos de anställda och deras fackliga
företrädare kommer detta att bli till stor nytta i samhällets
miljöskyddsarbete. På sikt kommer det att underlätta övergången
till en mer miljöanpassad produktionsteknik, bättre råvaror och
bättre slutprodukter.
När det gäller önskemålet i motion A812 (s) om lagstiftning om
företagshälsovård och personalekonomiska redovisningar hänvisar
jag till att förslag i samma riktning tidigare lagts fram av
företrädare för Vänsterpartiet, senast i motion 1992/93:A264 som
utskottet behandlade i betänkande 1992/93:AU12.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet borde ha
hemställt:
6. beträffande fackliga befogenheter i fråga om den yttre
miljön
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Jo707 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.