I betänkandet behandlas proposition 1993/94:147
Jämställdhetspolitiken: Delad makt -- delat ansvar, viss övrig
anslagsfråga samt motioner med anledning av proposition 147
(nedan kallad "propositionen") och motioner från den allmänna
motionstiden. Till betänkandet fogas yttranden från
socialutskottet, utbildningsutskottet och näringsutskottet.
Utskottet konstaterar att det råder en bred politisk enighet
om det övergripande målet i jämställdhetspolitiken, nämligen att
kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och
möjligheter inom alla väsentliga områden i livet.
I betänkandet behandlas olika åtgärder för att öka kvinnors
makt och inflytande, öka antalet kvinnor i chefsbefattningar
inom näringslivet samt för att lyfta fram skillnader i kvinnors
och mäns tillgång till ekonomiska maktresurser.
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag för att öka
kvinnorepresentationen i statliga styrelser och kommittéer.
Utskottet ställer sig också bakom etableringen av en
näringslivsakademi i syfte att främja andelen kvinnliga chefer
just inom det området. Den av regeringen aviserade utredningen
som skall belysa skillnader i kvinnors resp. mäns ekonomiska
resurser kan även omfatta fördelningen av mer allmänna
samhällsresurser. Utskottet avvisar att arbetsmarknadspolitiska
medel används för reguljär kommunal verksamhet.
Reservationer har i denna del avlämnats av Socialdemokraterna.
Jämställdhet i arbetslivet, särskilt frågan om löneskillnader
mellan kvinnor och män, tas upp från skilda utgångspunkter.
I fråga om jämställdhetslagen föreslås följande. Reglerna om
det aktiva jämställdhetsarbetet och om jämställdhetsplan, som i
den nuvarande lagen får ersättas av andra regler i
kollektivavtal, görs tvingande så att arbetsgivaren alltid blir
skyldig att iaktta lagens regler. Detta innebär att
Jämställdhetsombudsmannens (JämO) tillsynsområde kommer att
omfatta hela arbetsmarknaden. Vidare skall arbetsgivare med tio
anställda eller fler vara skyldiga att årligen kartlägga
löneskillnader mellan kvinnor och män på arbetsplatsen. I mål om
könsdiskriminering skall JämO ha möjlighet att åberopa även
annan lagstiftning än jämställdhetslagen. Utskottet godtar
lagändringarna, som föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.
I betänkandet behandlas också ett stort antal motioner som rör
andra frågor med anknytning till jämställdhetslagen, bl.a. om
lagen även bör omfatta utbildningsområdet. Samtliga dessa
motioner avstyrks av utskottet.
Reservationer har avlämnats av Socialdemokraterna och
meningsyttring av Vänsterpartiet.
I betänkandet behandlas vidare familjen och föräldraledigheten
ur jämställdhetssynpunkt. Ytterligare stimulans till fäder att
ta ett ökat praktiskt ansvar för hem och familj föreslås bl.a.
genom information och opinionsbildning om föräldraledighet.
Utskottet stöder propositionen och avstyrker motioner på detta
område. Vidare avstyrker utskottet motionsyrkanden i fråga om
företagshälsovård resp. äldre kvinnor.
Reservationer har avlämnats av Socialdemokraterna och Ny
demokrati samt meningsyttring av Vänsterpartiet.
Medel i jämställdhetsarbetet, ett förslag om länsexperter för
jämställdhetsfrågor, utbildningsfrågor samt jämställdhet och
invandrare tas också upp i betänkandet.
Utskottet ställer sig bakom de metoder som regeringen föreslår
för att främja jämställdhetsarbetet på olika områden bl.a. de
länsexperter regeringen vill tillsätta. Utskottet framhåller
också att de förslag som framförs i de olika motionerna på många
sätt redan är tillgodosedda eller under behandling. Det gäller
t.ex. integreringen av jämställdhetsaspekter inom
regeringskansliet, projekt som syftar till jämställdhet bland
invandrare och jämställdhetsarbetet inom utbildningsområdet.
Reservationer har avgetts av Socialdemokraterna och Ny
demokrati samt meningsyttring från Vänsterpartiet.
Slutligen tillstyrker utskottet regeringens förslag
beträffande ökat anslag till JämO, till särskilda
jämställdhetsåtgärder och till länsstyrelserna. Även regeringens
förslag till anslag till kvinnoorganisationernas centrala
verksamhet tillstyrks. Reservationer har lämnats av
Socialdemokraterna till förmån för ökade anslag och av Ny
demokrati till förmån för minskade anslag.
Inledning
Proposition 1993/94:147 Jämställdhetspolitiken: Delad makt --
delat ansvar har hänvisats till arbetsmarknadsutskottet som har
beslutat att med eget yttrande överlämna följande delar av
propositionen till socialförsäkringsutskottet
dels regeringens förslag att riksdagen antar lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
dels regeringens förslag att riksdagen till Bidrag till
föräldraförsäkringen för budgetåret 1994/95 under
femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 2 738 000 000
kr.
Med anledning av proposition 1993/94:147 har följande motioner
väckts:
1993/94:A40 av Ingvar Carlsson m.fl. (s),
1993/94:A41 av Sten Svensson (m),
1993/94:A42 av My Persson och Inger René (m),
1993/94:A43 av Harriet Colliander och Laila Strid-Jansson
(nyd),
1993/94:A44 av Gudrun Schyman m.fl. (v).
Arbetsmarknadsutskottet har överlämnat
dels motion 1993/94:A40 i vad avser yrkande 25 till
finansutskottet, yrkande 26 till kulturutskottet, yrkande 12
till socialförsäkringsutskottet och yrkande 24 till
utbildningsutskottet,
dels med eget yttrande motionerna 1993/94:A42, 1993/94:A43
yrkandena 3 och 5 och 1993/94:A44 yrkandena 7 och 8 till
socialförsäkringsutskottet.
Arbetsmarknadsutskottets behandling
I detta betänkande behandlar utskottet
dels proposition 1993/94:100 bilaga 6
(Socialdepartementet) beräkningspunkterna G 1--G 2,
dels proposition 1993/94:100 bilaga 14
(Civildepartementet) punkt E 5,
dels de med anledning av propositionen väckta motionerna
1993/94:A40 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkandena 1--4, 7--9,
11, 17--23, 27, 28,
1993/94:A41 av Sten Svensson (m),
1993/94:A43 av Harriet Colliander och Laila Strid-Jansson
(nyd) i vad avser yrkandena 1, 2, 4 och 6,
1993/94:A44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser yrkandena
1--6, 9--11 och 13--17,
dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna
1993/94:A254 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) i vad avser
yrkandena 35, 37--42,
1993/94:A450 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) i vad avser yrkande
24,
1993/94:A715 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser yrkande
1,
1993/94:A801 av Barbro Westerholm (fp),
1993/94:A802 av Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds),
1993/94:A803 av Roland Larsson (c),
1993/94:A804 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp),
1993/94:A805 av Margareta Viklund (kds),
1993/94:A806 av Bengt Hurtig m.fl. (v),
1993/94:A807 av Rose-Marie Frebran och Tuve Skånberg (kds),
1993/94:A808 av Margitta Edgren m.fl. (fp),
1993/94:A809 av Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds),
1993/94:A810 av Gudrun Schyman m.fl. (v),
1993/94:A811 av Birthe Sörestedt och Ines Uusmann (s),
1993/94:A812 av Lisbeth Staaf-Igelström och Kristina Svensson
(s),
1993/94:A813 av Christer Lindblom m.fl. (fp) i vad avser
yrkandena 1--5,
1993/94:A814 av Margareta Winberg m.fl. (s) i vad avser
yrkandena 1, 2 och 4--7,
1993/94:A815 av Karin Starrin m.fl. (c) i vad avser yrkandena
1, 13, 14, 17, 18, 22, 32 och 35,
1993/94:A816 av Margareta Winberg m.fl. (s) i vad avser
yrkandena 2, 5 och 7,
1993/94:So211 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s),
1993/94:So610 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser yrkande
4,
1993/94:Ub714 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser yrkande
18.
Propositionerna
Budgetpropositionen
I proposition 1993/94:100 föreslår regeringen
dels i bilaga 14 under punkt
E 5
att riksdagen till Bidrag till kvinnoorganisationernas
centrala verksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett
reservationsanslag på 3 432 000 kr,
dels i bilaga 6 under beräkningspunkterna
G 1
att riksdagen, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet,
till Jämställdhetsombudsmannen m.m. för budgetåret 1994/95
beräknar ett ramanslag på 6 544 000 kr,
G 2
att riksdagen, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet,
till Särskilda jämställdhetsåtgärder för budgetåret 1994/95
beräknar ett reservationsanslag på 10 556 000 kr.
Proposition 1993/94:147
I propositionen föreslår regeringen att riksdagen
1. antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i jämställdhetslagen (1991:433),
3. godkänner det som förordats i propositionen om målen för
jämställdhetspolitiken (avsnitt 4.2),
4. godkänner den huvudsakliga inriktningen av
jämställdhetspolitiken i enlighet med vad som förordats i
propositionen (avsnitt 5--11),
6. till Jämställdhetsombudsmannen m.m. för budgetåret 1994/95
under femte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 8 959 000 kr,
7. till Särskilda jämställdhetsåtgärder för budgetåret 1994/95
under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 21 506
000 kr,
8. till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1994/95 under
trettonde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 10 000 000 kronor
utöver vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 14,
punkt A 1.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av proposition 1993/94:147
1993/94:A40 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om insatser för att öka andelen kvinnor i
chefsbefattningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inriktningen av en resursutredning,
3. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om
stöd till kommuner och landsting för att förlänga
uppsägningstider,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om målen för jämställdhetsarbetet i
arbetslivet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att regeringen verkar för att
arbetsgivarna tar sitt ansvar för ett aktivt
jämställdhetsarbete,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förändringen i 12 § i jämställdhetslagen
(1991:433),
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den framtida inriktningen av politiken för
arbetslivets förnyelse,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om företagshälsovård,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Arbetsmiljöfonden bör bedriva
försöksverksamhet med arbetsvärderingsprojekt,
18. att riksdagen beslutar godkänna förslaget om en ny 9 a § i
jämställdhetslagen (1991:433) i enlighet med motionens bilaga 3,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ändring i jämställdhetslagen
(1991:433) för att kunna göra lönejämförelser mellan branscher,
20. att riksdagen beslutar godkänna förslaget om en ny 21 a §
i jämställdhetslagen (1991:433) i enlighet med motionens bilaga
4,
21. att riksdagen till Jämställdhetsombudsmannen för
budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 3 000 000 kr utöver
vad regeringen har beräknat,
22. att riksdagen till Riksförbundet för sexuell upplysning
anvisar 1 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit för
uppsökande arbete företrädesvis bland arbetslösa ungdomar,
23. att riksdagen till Riksförbundet kvinnojourer i Sverige
anvisar 3 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit för
informations- och studieverksamhet samt förstärkning av
kansliet,
27. att riksdagen till de politiska kvinnoorganisationerna
anvisar 2 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit,
28. att riksdagen till ett särskilt anslag för
kvinnoorganisationernas samarbete med invandrar- och
flyktingorganisationer anvisar 1 000 000 kr.
1993/94:A41 av Sten Svensson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om de mindre företagens svårigheter att
genomföra obligatoriska planer och kartläggningar på
jämställdhetsområdet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en utvärdering av arbetet med
jämställdhetsplaner, främst bland mindre företagare.
1993/94:A43 av Harriet Colliander och Laila Strid-Jansson
(nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om högsta prioritet för målet "lika lön för
lika arbete",
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att målet "lika lön för lika arbete" skall
uppnås inom viss tid, förslagsvis tre år,
4. att riksdagen avslår förslaget om information och
opinionsbildning om föräldraledighet,
6. att riksdagen avslår förslaget om länsexperter för
jämställdhetsfrågor.
1993/94:A44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförs om jämställdhetslagen och avtalsrätten,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
jämställdhetslagen i enlighet med Ontarios lagmodell för lika
lön i enlighet med vad i motionen anförts,
3. att riksdagen begär förslag till sådan ändring av
jämställdhetslagen att den som anser sig lönediskriminerad får
rätt att göra jämförelser med likvärdiga arbeten också hos andra
arbetsgivare enligt vad i motionen anförts,
4. att riksdagen avslår 9 a § andra stycket i regeringens
förslag till lag om ändring i jämställdhetslagen (1991:433)
enligt vad i motionen anförts,
5. att riksdagen begär förslag till sådan ändring i
jämställdhetslagen att varje anmälan av arbetsgivare som ej
upprättat jämställdhetsplan till Jämställdhetsnämnden beläggs
med vite enligt vad i motionen anförts,
6. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med syfte
att kartlägga om jämställdheten kan sägas vara socialt
snedfördelad och vilka mekanismer som ligger bakom det faktum
att ansvaret för hem och barn fördelar sig olika mellan kvinnor
och män i olika samhällsklasser enligt vad i motionen
anförts,
9. att riksdagen hos regeringen begär att JämO får i uppdrag
att särskilt se över jämställdhetsarbetet på fristående
högskolor och stiftelseägda universitet och högskolor enligt vad
i motionen anförts,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i högskolelagen att den omfattar fristående högskolor
och stiftelseägda högskolor enligt vad i motionen anförts,
11. att riksdagen hos regeringen begär att Kommittén för
avskaffande av kårobligatoriet får i uppdrag att särskilt
utvärdera vad ett avvecklat kårobligatorium får för effekter på
dagens jämställdhetsarbete på universitet och högskolor enligt
vad i motionen anförts,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kvinnorna och Europa,
14. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en särskild
utredare för att utreda hur kunskaper som finns i det privata
näringslivet kan spridas och integreras i befintliga
utbildningar på olika nivåer enligt vad i motionen anförts,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att jämställdhetsaspekten bör integreras i
alla utredningar och regeringsförslag,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om äldre kvinnor,
17. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
jämställdhetspolitiken och invandrade kvinnor och män enligt vad
i motionen anförts.
Motioner från allmänna motionstiden
1993/94:A254 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om målen för jämställdhetsarbetet,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att regeringen verkar för att
arbetsgivarna tar sitt ansvar för ett aktivt
jämställdhetsarbete,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Arbetsmiljöfonden bör bedriva
försöksverksamhet med arbetsvärderingsprojekt,
39. att riksdagen beslutar anta motionens förslag till lag om
ändring i jämställdhetslagen (1991:433) i enlighet med motionens
bilaga 3,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ändring i jämställdhetslagen
(1991:433) för att kunna göra lönejämförelser mellan branscher,
41. att riksdagen beslutar anta motionens förslag till lag om
ändring i jämställdhetslagen (1991:433) i enlighet med motionens
bilaga 4,
42. att riksdagen till Jämställdhetsombudsmannen för
budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 2 miljoner kronor
utöver vad regeringen har beräknat.
1993/94:A450 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om jämställdhetsplanernas inriktning.
1993/94:A715 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att JämO får i uppdrag
att utreda en förkortad arbetsdags effekter på löneskillnaderna
mellan könen enligt vad i motionen anförts.
1993/94:A801 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en expertutredning med uppgift
att utreda orsakerna till de strukturella löneskillnaderna
mellan kvinnor och män inom hela arbetsmarknaden samt att
föreslå åtgärder för att eliminera dessa skillnader.
1993/94:A802 av Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
könsneutral arbetsvärdering.
1993/94:A803 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till sådan lagändring att förbudet
om sexuella trakasserier på arbetsplatser gäller även studerande
vid universitet och högskolor.
1993/94:A804 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en omfördelning av
arbetsmarknadspolitiska medel för att hjälpa kvinnor som arbetar
i vård, omsorg och utbildning att starta eget, och för speciella
utbildningsinsatser för kvinnor som behöver
kompletteringsutbildning,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en skärpt
jämställdhetslagstiftning enligt vad i motionen anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att bevaka att jämställdheten upprätthålls
dels i regeringens eget arbete med EU- och EES-frågor, dels vid
utnämningar i dessa sammanhang.
1993/94:A805 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om löneskillnaderna mellan kvinnor och män,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av ökad informationsspridning för
att åstadkomma en attitydförändring så att pappors möjlighet
ökar att i större utsträckning kunna vårda egna barn i hemmet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Jämställdhetsombudsmannen ges ökade
resurser och befogenheter att verka så att den osakliga
löneskillnaden mellan kvinnor och män försvinner,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Jämställdhetsombudsmannen ges ökade
resurser och befogenheter att kraftfullt verka för att ledande
positioner inom näringsliv, offentlig sektor och samhället i
övrigt görs tillgängliga för kvinnor på samma villkor som för
män.
1993/94:A806 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i jämställdhetslagen att förbud mot sexuella
trakasserier införs i lagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om delat skadestånd till fler som
diskriminerats.
1993/94:A807 av Rose-Marie Frebran och Tuve Skånberg (kds)
vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag på
jämställdhetslagstiftning på utbildningsområdet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utökade arbetsuppgifter för JämO.
1993/94:A808 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppföljning av hur jämställdhet mellan män
och kvinnor utvecklas i Skånes olika beslutsorgan särskilt de
indirekt valda.
1993/94:A809 av Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en förändring av jämställdhetslagens
dispositivitet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om JämO:s rätt att använda sig av annan
lagstiftning än jämställdhetslagen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om JämO:s rätt att använda sig av ombud,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om JämO:s rätt att få uttala sig över hela
samhällsområdet.
1993/94:A810 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utökade befogenheter för JämO,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kollektiv lönediskriminering,
3. att riksdagen hos regeringen begär att den utarbetar
förslag till lag mot könsrelaterade löneskillnader i arbetslivet
i enlighet med vad i motionen anförts,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arbetstagares rätt till insyn i företags
löner,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förslag till rätt till grupptalan,
6. att riksdagen till jämställdhetsfrågor för budgetåret
1994/95 anvisar 2 500 000 kr utöver vad regeringen föreslagit
enligt vad i motionen anförts.
1993/94:A811 av Birthe Sörestedt och Ines Uusmann (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en uppföljning och utvärdering av
jämställdhetslagen.
1993/94:A812 av Lisbeth Staaf-Igelström och Kristina Svensson
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utveckling av
jämställdhetsarbetet.
1993/94:A813 av Christer Lindblom m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att öka den kvinnliga representationen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om jämställdhetslagen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kvinnors löner,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om sexuella trakasserier och annan mobbning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder för att främja den jämställda
familjen.
1993/94:A814 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om målen för jämställdhetsarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att regeringen verkar för att
arbetsgivarna tar sitt ansvar för ett aktivt
jämställdhetsarbete,
4. att riksdagen antar motionens förslag till lag om ändring i
jämställdhetslagen (1991:433) i enlighet med motionens bilaga 2,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ändring i jämställdhetslagen
(1991:433) för att kunna göra lönejämförelser mellan branscher,
6. att riksdagen antar motionens förslag till lag om ändring i
jämställdhetslagen (1991:433) i enlighet med motionens bilaga 3,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Arbetsmiljöfonden bör bedriva
försöksverksamhet med arbetsvärderingsprojekt.
1993/94:A815 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kvinnorepresentation i beslutande
församlingar,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arbetet med en strategi för
jämställdhetsfrågor inför ett eventuellt EU-medlemskap,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om uppföljning av EES-reglerna på den svenska
arbetsmarknaden,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förändringsprojekt angående
arbetsorganisationen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om forskning kring arbetets organisation,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett könsneutralt arbetsvärderingssystem,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ändring i jämställdhetslagstiftningen så
att sexuella trakasserier i skola/högre utbildning inryms i
denna,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om riktade utbildningsinsatser för kvinnor
vars arbetsuppgifter rationaliseras bort.
1993/94:A816 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen till Jämställdhetsombudsmannen anvisar
1 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit för inköp av
statistik och undersökningar på jämställdhetsområdet.
Anslagspost G 1,
5. att riksdagen till Riksförbundet Kvinnojourer i Sverige
anvisar 3 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit för
informations- och studieverksamhet, samt förstärkning av
kansliet. Anslagspost E 5,
7. att riksdagen till de politiska kvinnoorganisationerna
anvisar 1 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit.
Anslagspost E 5.
1993/94:So211 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ökat ekonomiskt stöd till
Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige.
1993/94:So610 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär att
Jämställdhetsombudsmannen får i uppdrag att komma med
utvärdering av och förslag till åtgärder som stimulerar män att
ta föräldraledigt enligt vad i motionen anförts,
1993/94:Ub714 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om jämställdheten i högskolan,
Utskottet
Inledning
I proposition 1993/94:147 Jämställdhetspolitiken: Delad makt
-- delat ansvar redovisas regeringens förslag och bedömningar
som rör fördelningen av kvinnors och mäns makt och inflytande i
beslutande församlingar, i ekonomin och i familjen m.m. samt
vissa ändringar i jämställdhetslagen (1991:433). Vidare föreslås
ändringar i lagen om allmän försäkring. Anslaget Bidrag till
föräldraförsäkringen tas också upp i propositionen.
Regeringen föreslår ett ökat anslag till JämO samt en höjning
av anslagen Särskilda jämställdhetsåtgärder resp.
Länsstyrelserna m.m.
Beträffande föräldraförsäkringsfrågorna överlämnar
arbetsmarknadsutskottet med eget yttrande motsvarande delar i
propositionen jämte motioner på detta område till
socialförsäkringsutskottet.
I detta betänkande behandlar utskottet dels övriga delar av
ovannämnda proposition jämte motioner med anledning av
propositionen, dels anslaget Bidrag till kvinnoorganisationernas
centrala verksamhet (prop. 1993/94:100 bil. 14 punkt E 5) jämte
motioner, dels de motioner på jämställdhetsområdet som avlämnats
under allmänna motionstiden i år. ("Propositionen" avser i detta
betänkande proposition 147. I övrigt skrivs
propositionsbeteckningen ut.)
Arbetsmarknadsutskottet har inhämtat yttranden från
socialutskottet, utbildningsutskottet och näringsutskottet
beträffande de delar i propositionen jämte motioner som berör
resp. utskotts beredningsområde.
Dispositionen i betänkandet följer i stort sett propositionen.
Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken bör stå
fast. Det innebär att kvinnor och män skall ha samma
rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga
områden i livet. Jämställdhetsarbetet måste bedrivas inom alla
politikområden.
Jämställdhetsarbetet bör kompletteras med ett synsätt som i
ökad utsträckning beaktar det ojämna maktförhållandet mellan
könen och kvinnors och mäns skilda villkor på olika
samhällsområden. Ökade resurser föreslås för utvecklingsarbete i
syfte att öka kvinnorepresentationen. En särskild satsning på en
näringslivsakademi kommer att göras i syfte att andelen kvinnor
på chefsnivå i näringslivet skall öka.
Vidare aviserar regeringen att en utredning kommer att
tillsättas för att belysa skillnader i kvinnors och mäns
tillgång till ekonomisk makt på individ-, familje- och
samhällsnivå. Ett uppdrag kommer att ges till Arbetsmiljöfonden
för att stimulera ett utvecklingsarbete om lönebildning och
löneskillnader i ett könsperspektiv.
I fråga om jämställdhetslagen föreslås ändringar så att
arbetsgivaren alltid blir skyldig att iaktta lagens regler om
aktiva åtgärder även om kollektivavtal finns. Området för
Jämställdhetsombudsmannens (JämO) tillsyn utökas på motsvarande
sätt. Arbetsgivare med tio anställda eller fler skall vara
skyldiga att årligen kartlägga löneskillnader mellan kvinnor och
män på arbetsplatsen enligt regeringens förslag. Kartläggningen
skall tas in i den årliga jämställdhetsplanen. Vidare föreslås
att JämO i ett mål om könsdiskriminering får möjlighet att
stödja sig på även annan lagstiftning än jämställdhetslagen.
Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.
En ökad satsning på information och opinionsbildning kommer
att göras i syfte att stimulera fäder att i ökad utsträckning ta
ut föräldraledighet.
En utredning kommer att tillsättas om kvinnor och män inom
hälsovården och en särskild satsning kommer att göras för
kvinnor med funktionshinder.
För att föra ut den nationella jämställdhetspolitiken på
regional och lokal nivå föreslås att det på varje länsstyrelse
inrättas en funktion som länsexpert för jämställdhetsfrågor.
Ökade anslag bör anvisas till Jämställdhetsombudsmannen, till
särskilda jämställdhetsåtgärder samt till länsstyrelserna.
Mål i jämställdhetspolitiken
Propositionen
I propositionen föreslås att det övergripande målet för
jämställdhetspolitiken bör stå fast. Det innebär att kvinnor och
män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter
inom alla väsentliga områden i livet.
Trots framstegen vad gäller kvinnornas inflytande i samhället
och möjligheterna till jämställdhet i arbetslivet finns
fortfarande betydande brister, enligt propositionen.
Arbetsmarknaden är starkt könsuppdelad, och det finns tecken som
tyder på osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män.
Kvinnorna bär fortfarande huvudansvaret för arbetet med hem och
barn. Vidare är andelen kvinnor på chefspositioner fortfarande
mycket låg. Trots att de formella hindren för jämställdhet i
stort är undanröjda brister det i stor utsträckning i
praktiken.
Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken
bryts i propositionen ned i mer konkreta delmål:
En jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och
män.
Samma möjligheter för kvinnor och män till ekonomiskt
oberoende.
Lika villkor och förutsättningar för kvinnor och män i fråga
om företagande, arbete, anställnings- och andra arbetsvillkor
samt utvecklingsmöjligheter i arbetet.
Lika tillgång för flickor och pojkar, kvinnor och män, till
utbildning och samma möjligheter att utveckla personliga
ambitioner, intressen och talanger.
Samma ansvar för kvinnor och män för arbetet med hem och barn.
Frihet från sexualiserat (könsrelaterat) våld.
Jämställdhetsarbetet måste bedrivas inom varje politikområde
och insatser huvudsakligen göras inom ramen för berörda organs
ordinarie verksamhet.
Regeringen föreslår ett riksdagens godkännande i fråga om
målen för jämställdhetspolitiken.
Motioner
Målen för jämställdhetspolitiken tas upp i fyra
motionsyrkanden.
Socialdemokraterna anser i motionerna A40 (yrk. 4) och A254
(yrk. 35) liksom Margareta Winberg m.fl. (s) i motion A814 (yrk.
1) att riksdagen bör slå fast följande mål:
Kvinnornas andel av landets arbetsinkomster måste öka.
Löneskillnader mellan kvinnor och män som enbart beror på kön
får inte finnas.
Kvinnor skall finnas i arbetslivet i samma utsträckning som
män.
Den starka könssegregeringen på arbetsmarknaden måste brytas.
Kvinnornas andel av utbildningsinsatserna skall vara lika stor
som männens.
Fler män måste ta sin del av ansvaret för barn och familj så
att färre kvinnor behöver dubbelarbeta.
Hälften av alla chefer bör vara kvinnor. Andelen kvinnliga
chefer skall minst motsvara andelen kvinnor på arbetsplatsen.
Det ofrivilliga deltidsarbetet måste avskaffas.
Kvinnors arbetsmiljö måste förbättras. Arbetsgivare och
fackliga organisationer måste ta ett större ansvar än de
hittills gjort.
Alla former av sexuella trakasserier på arbetsplatserna måste
motarbetas.
Fler kvinnor bör bli företagare.
Harriet Colliander och Laila Strid-Jansson (nyd) ansluter sig
i motion A43 (yrk. 1 delvis) till vad regeringen anfört
beträffande målen för jämställdhetspolitiken men menar att
delmålet "lika villkor och förutsättningar för kvinnor och män i
fråga om företagande, arbete, anställnings- och andra
arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter" måste ges en högre
prioritet, särskilt vad gäller kravet på lika lön för lika
arbete.
Utskottet
Regeringens proposition har enligt Socialdemokraterna i motion
A40 många förtjänster men saknar den socialdemokratiska
politikens helhetssyn, dvs. att jämställdhet skall prägla all
politik och alla samhällsområden. De av Socialdemokraterna
uppräknade delmålen uppvisar i många avseenden likheter med de i
propositionen angivna målen. Företrädare för Ny demokrati
ansluter sig i motion A43 i allt väsentligt till vad regeringen
anfört om målen, men vill särskilt prioritera "lika lön för lika
arbete". Till denna fråga återkommer utskottet i den följande
framställningen. Vänsterpartiet anför i motion A44 att många
drag i propositionen är bra men anser att det finns brister
bl.a. i fråga om föreslagna förändringar i lagstiftningen.
Vänsterpartiets yrkanden på dessa punkter återkommer utskottet
till under resp. avsnitt.
Utskottet kan konstatera att det råder en bred politisk
enighet om det övergripande målet i jämställdhetspolitiken,
nämligen att kvinnor och män skall ha samma rättigheter,
skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i
livet. På det stora hela finns det också en samsyn i fråga om
målets konkretisering på olika delområden. Utskottet vill också
-- i likhet med Socialdemokraterna -- betona vikten av att
jämställdhetsarbetet bedrivs inom alla politikområden och
huvudsakligen inom ramen för berörda organs ordinarie
verksamhet.
Trots framstegen vad gäller kvinnornas representation,
arbetskraftsdeltagande, ekonomiska oberoende samt möjligheterna
att i Sverige kombinera förvärvsarbete och föräldraskap finns
det fortfarande betydande brister i jämställdheten.
I propositionen redovisas olika svårigheter som kvinnor möter
och som hindrar jämställdhetssträvandena. Utskottet vill
särskilt peka på de informella hindren i arbets- och
familjelivet, t.ex. kvinnornas större ansvar för hem och barn
eller en brist på förväntningar att kvinnor skulle vilja ta på
sig chefsrollen. Sådana informella hinder och strukturer är en
av orsakerna till att kvinnor generellt sett får en sämre plats
i arbetslivet, lägre lön och sämre befordringsmöjligheter än
män.
Utskottet delar regeringens grundsyn att man för att komma
framåt i jämställdhetsarbetet måste låta detta inbegripa såväl
attitydförändrande insatser som ökade insatser för att ta till
vara kvinnornas kompetens. Detta är emellertid inte
tillräckligt. Därutöver måste jämställdhetsperspektivet
införlivas i samhällets olika system, strukturer och områden,
t.ex. inom arbetsmarknadspolitiken, utbildningsväsendet och inte
minst inom det ekonomiska området. Särskilt väsentligt är detta
när strukturförändringar är aktuella. Jämställdhetsarbetet måste
bedrivas målinriktat, aktivt och uthålligt.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
riksdagen godkänner vad regeringen förordar om målen för
jämställdhetspolitiken. Motionerna A40 (s), A43 (nyd), A254 (s)
och A814 (s) avstyrks därmed i berörda delar.
Ett internationellt perspektiv
Propositionen
I propositionen anförs att Sverige och övriga nordiska länder
i ett internationellt perspektiv ofta betraktas som
föregångsländer i fråga om jämställdhet. Detta ställer fortsatt
stora krav på svenska insatser i det internationella samarbetet.
Genom EES-avtalet övertar Sverige och övriga EFTA-länder EG:s
regler och praxis på jämställdhetsområdet. Enligt regeringen är
det angeläget och önskvärt att Sverige med kraft driver frågor
om jämställdhet mellan kvinnor och män i ett europeiskt
perspektiv. På senare tid har det nationella arbetet från
regeringens sida bl.a. inriktats på informationsaktiviteter i
syfte att sprida fördjupad kunskap om konsekvenserna för svensk
jämställdhet av EES-avtalet och av ett framtida svenskt
medlemskap i EU.
Motion
Vänsterpartiet avvisar i motion A44 (yrk. 13) ett
EU-medlemskap bl.a. på grund av de negativa effekter man
befarar för svenska kvinnor. De svenska kvinnornas ställning
på arbetsmarknaden har möjliggjorts genom offentligt finansierad
barnomsorg, sjukvård och äldrevård. En stark svensk ekonomi
liksom en stark offentlig sektor kan enligt Vänsterpartiet
uppnås genom att Sverige står utanför EU.
Utskottet
I ett betänkande EG, kvinnorna och välfärden (SOU 1993:117) av
EG-konsekvensutredningarna redovisas social välfärd och
jämställdhet mellan kvinnor och män i ett europeiskt perspektiv.
Utredningen gör den bedömningen att de flesta frågor som rör
förutsättningarna för jämställdhet är nationella, oavsett om
Sverige har ett EES-avtal, ett EU-medlemskap eller står utanför
EES och EU. Sammantaget görs bedömningen att ett medlemskap ger
Sverige de bästa förutsättningarna för social välfärd och för
jämställdhet mellan kvinnor och män.
Enligt utskottets mening är EG-konsekvensutredningarna ett
viktigt underlagsmaterial, som bidrar till kunskapen om vad ett
EU-medlemskap betyder i olika avseenden. Oberoende av Sveriges
ställningstagande till EU och EES anser utskottet att frågan om
en stark svensk ekonomi och en stark offentlig sektor har många
aspekter utöver vad som tagits upp i motionen. Enligt utskottet
är frågeställningen i motion A44 alltför endimensionell.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motion
A44 (v) i denna del.
Motion
Ylva Annerstedt m.fl. (fp) anser i motion A804 (yrk. 3) att
regeringen bör vidta åtgärder för att bättre ta till vara
kvinnornas kompetens i EU-sammanhang. Regeringen bör också
begära in både ett kvinnligt och ett manligt namn vid de
tillfällen regeringen utser företrädare på förslag från
organisationer och förbund. Mot bakgrund av EES-avtalet och den
förändrade situationen på arbetsmarknaden pekar motionärerna
(yrk. 1) på behovet av en omfördelning av
arbetsmarknadspolitiska medel för att hjälpa kvinnor som arbetar
i vård, omsorg och utbildning att starta eget. Speciella
utbildningsinsatser för kvinnor i form av
kompletteringsutbildning kan också behövas.
Utskottet
När det gäller att man bättre bör ta till vara kvinnornas
kompetens i EU-sammanhang har utskottet ingen annan mening än
motionärerna i motion A804. Utskottet vill informera om ett
regeringsbeslut den 30 september 1993 enligt vilket
departementen skall kartlägga hur EG:s verksamhet inom resp.
departements och myndighets område är organiserad samt redovisa
hur arbetet från svensk sida i de skilda EG-organen bör
bedrivas. I samband härmed skall departementen också redovisa
hur man åstadkommer en jämn fördelning mellan kvinnor och män
när det gäller Sveriges representation i berörda EG-organ.
Utskottet vill ytterligare peka på att regeringen enligt
propositionen avser att ge NUTEK i uppdrag att utreda frågan om
bättre finansieringsmöjligheter för kvinnor som startar eget.
Utskottet har också inhämtat att Näringsdepartementet och NUTEK
under våren 1994 har beviljat projektmedel för att delfinansiera
en förstudie om företagande bland kvinnor som är anställda inom
den offentliga sektorn.
Utskottet vill vidare erinra om att olika insatser har gjorts
för att främja kvinnors företagande, även inom vård-, omsorgs-
och utbildningsområdet. Regeringen har i februari 1993 anslagit
20 miljoner kronor. till NUTEK för ett treårigt åtgärdsprogram i
stödområdena i syfte att stödja kvinnornas företagande. NUTEK
skall bl.a. verka för att rådgivning lämnas av kommuner och
regionala utvecklingsfonder till kvinnor som vill starta eget
samt underlätta kvinnors företagande genom företagarutbildning
m.m. Samtliga 62 kommuner i stödområdet har under hösten 1993
till NUTEK redovisat program för kvinnors företagande. I
genomsnitt har kommunerna beviljats 100 000 kr per år av NUTEK
för genomförande av programmen. Övriga finansiärer är
länsstyrelser, länsarbetsnämnder och kommunerna själva. Totalt i
de 62 kommunerna kommer det att finnas ca 50
rådgivare/projektledare. Slutrapport skall redovisas senast i
juni 1996. NUTEK har vidare ett uppdrag att i samverkan med
regionala utvecklingsfonder m.fl. organ utveckla kvinnors
företagande i hela landet. För budgetåret 1993/94 anvisade
regeringen 5 miljoner kronor för detta ändamål. Genomförda och
planerade åtgärder skall redovisas till regeringen i maj 1994.
Med hänvisning till den utveckling som pågår anser utskottet
att de aktuella förslagen i motion A804 (fp) inte bör påkalla
någon riksdagens åtgärd. Motion A804 avstyrks således i berörda
delar.
Motion
Karin Starrin m.fl. (c) tar i motion A815 (yrkandena 13 och
14) upp behov av en strategi för jämställdhetsfrågor inför
ett eventuellt EU-medlemskap. Eftersom EU:s regler på
jämställdhetsområdet är "vassare" än de svenska finns det
anledning att analysera i vilken mån EES-reglernas krav om
likalön, likabehandling etc. uppfylls på den svenska
arbetsmarknaden, anser motionärerna.
Utskottet
Utskottet vill framhålla att den nya jämställdhetslagen som
trädde i kraft den 1 januari 1992 (prop. 1990/91:113, bet AU17,
rskr. 364) innebär en anpassning till de bestämmelser som gäller
inom EG. Som utskottet redovisat tidigare (bl.a. i sitt
betänkande 1993/94:AU1 om jämställdhet) har frågan om
lönediskriminering utretts av Löneskillnadsutredningen, som
avlämnat betänkandet (SOU 1993:7) Löneskillnader och
lönediskriminering. Bland annat detta underlag har legat till
grund för flera av de förslag som läggs fram i propositionen och
som kommer att behandlas i det följande.
Beträffande ett behov av strategi för jämställdhetsfrågor
inför ett eventuellt EU-medlemskap har utskottet inhämtat att
det inom regeringskansliet pågår ett arbete som ligger i linje
med motionärernas önskemål. I samband med Sveriges svar till
EG-kommissionen på den s.k. Grönboken (Titel: Grönbok, Europeisk
socialpolitik, Meddelande från Mr Padraig Flynn, 17 november
1993) undersöker Socialdepartementet vilka frågor på
jämställdhetsområdet som är viktiga att driva på EU-nivå.
Med hänvisning till vad som anförts anser utskottet att något
riksdagens tillkännagivande inte bör vara påkallat i de berörda
frågorna. Motion A815 (c) avstyrks således i de aktuella
delarna.
Makt och inflytande
Propositionen
Makt och kön
I propositionen framhålls att arbetet med att uppnå en jämn
maktfördelning mellan kvinnor och män hittills i huvudsak varit
inriktat på att förändra formella strukturer och påverka
attityder. För att öka jämställdheten mellan kvinnor och män som
grupper, inte bara som individer, betonar regeringen att det i
den fortsatta jämställdhetspolitiken behövs en större inriktning
på de informella strukturer som upprätthåller en ojämn
maktfördelning mellan könen.
Kvinnorepresentation
Slutmålet om en jämn könsfördelning (50/50) år 1998 i statliga
styrelser och kommittéer m.m. ligger fast enligt propositionen.
Delmålet 30 % kvinnor i dessa organ år 1992 har uppnåtts.
Regeringen bedömer att nästa delmål, 40 % kvinnor år 1995, kan
bli svårare att nå. I propositionen föreslås därför ytterligare
satsningar på projektverksamhet i syfte att öka kvinnors andel i
styrelser och kommittéer samt andra beslutande församlingar.
Regeringen har också för avsikt att skärpa förordningen
(1984:803) om jämställdhet i statlig verksamhet.
I fortsättningen skall den som inte hörsammar regeringens krav
på att lämna två förslag, en kvinna och en man, för uppdrag i
statliga styrelser och kommittéer kunna riskera att gå miste om
erbjudandet om en plats i det aktuella organet.
Kvinnorepresentationsfrågorna på det regionala och kommunala
planet behandlas i Lokaldemokratiutredningens slutbetänkande,
Lokal demokrati i utveckling (SOU 1993:90). Utredningen har
följts av en proposition 1993/94:188, Lokal demokrati.
Motioner
I motion A815 (yrk. 1) framför Karin Starrin m.fl. (c)
decentralisering av makt som ett viktigt krav för att ge
kvinnor mer inflytande i samhället. Den lokala politiken
framhålls även i motion A813 (yrk. 1) av Christer Lindblom m.fl.
(fp). I motionen föreslås att de mål som satts upp för
kvinnorepresentationen i statliga styrelser, nämnder och
kommittéer i liknande form bör kunna användas i kommuner och
landsting. En förändring av arbetsformerna inom partierna och de
demokratiskt beslutande organen, så att de bättre anpassas till
modernt familjeliv, ses av motionärerna också som viktigt för
att öka kvinnorepresentationen.
Utskottet
Utskottet kan konstatera att de metoder statsmakterna satsat
på under den senaste femårsperioden för att öka
kvinnorepresentationen i statliga styrelser och kommittéer visat
sig vara framgångsrika. Stödjande åtgärder i form av långsiktiga
utbildningsinsatser, projekt rörande kvinnors villkor i
arbetsorganisationen och projekt inriktade på rekryteringen av
kvinnor har kombinerats med ett hot som funnits i bakgrunden att
om delmålet 30 % kvinnor inte uppnåtts år 1992 skulle frågan om
en författningsreglering prövas. I andra länder, t.ex. Norge,
har det visat sig vara betydligt svårare för kvinnor att uppnå
andelen 40 %. Utskottet bedömer det därför som av stor vikt att
det görs en ökad satsning på aktiviteter för att uppnå detta
mål.
Enligt proposition 1993/94:188 Lokal demokrati avser
regeringen att tillkalla en utredning med uppgift att göra en
totalöversyn över de förtroendevaldas arbetsförutsättningar.
Utskottet har tidigare framfört (1993/94:AU1) att det är av vikt
att familjeliv och förtroendeuppdrag skall kunna kombineras.
Utskottet utgår ifrån att kvinnliga förtroendevaldas
arbetsförutsättningar uppmärksammas i utredningens totalöversyn.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de aktuella
delarna av motionerna A813 (fp) och A815 (c).
Kvinnor i chefsbefattningar
Propositionen
Enligt propositionen har utvecklingen av andelen kvinnor på
chefspositioner hittills gått långsamt. Regeringen föreslår
därför att det i samverkan med det privata näringslivet
etableras en näringslivsakademi för kunskapsspridning,
opinionsbildning och förändringsarbete i syfte att öka andelen
kvinnor i chefsbefattningar. På tre års sikt bedöms verksamheten
kunna bli självfinansierad. Som stöd för de statliga
myndigheterna i deras arbete inom detta område kommer Statens
arbetsgivarverk och Statens förnyelsefond att genomföra vissa
insatser.
Motion
Socialdemokraterna anser i motion A40 (yrk. 1) att regeringens
förslag om att öka andelen kvinnor i chefsbefattningar inom
näringslivet vinner på att breddas till att omfatta
chefsutvecklingsinsatser även på det statliga och kommunala
området. Det är inom kommunerna som den intressanta utvecklingen
av kvinnligt ledarskap äger rum i dag. Socialdemokraterna vill
att det stimulansbidrag som propositionen föreslår för
näringslivets utveckling inkluderar ett ökat erfarenhetsutbyte
mellan näringsliv och offentlig sektor.
Utskottet
I ett yttrande till arbetsmarknadsutskottet konstaterar
näringsutskottet att det är av stor vikt att andelen
kvinnor i chefsbefattningar ökar. Härigenom kan kvinnorna
utnyttja hela sin kompetens, vilket även är till nytta för det
enskilda företagets och för hela näringslivets utveckling. Det
är i första hand en uppgift för varje enskilt företag att
utforma program för rekrytering och utveckling av kvinnliga
chefer. Erfarenheterna visar emellertid att detta arbete behöver
stimuleras.
Näringsutskottet anser att regeringens förslag till en
näringslivsakademi kan vara ett verksamt medel för att få i gång
en snabbare utveckling på detta område. För att det skall finnas
förutsättningar att nå framgång måste, enligt näringsutskottets
mening, den föreslagna satsningen koncentreras till att avse
utvecklingen av kvinnliga chefer i näringslivet. Det belopp på
2,8 miljoner kronor som skall avsättas för detta ändamål räcker
inte till för insatser på andra områden. Näringsutskottet
avstyrker därför förslaget i motion A40 (s) om att de aktuella
medlen även skall användas för chefsutvecklingsinsatser på det
statliga och kommunala området. Av propositionen framgår
dessutom att särskilda insatser kommer att göras för de statliga
myndigheterna. Näringslivsakademin är naturligtvis oförhindrad
såväl att utnyttja statliga och kommunala organs erfarenhet och
kunnande när det gäller utveckling av kvinnliga chefer som att
erbjuda dessa organ att medverka i akademins verksamhet.
Utskottet delar näringsutskottets bedömning och avstyrker
därmed motion A40 (s) i berörd del. Propositionen tillstyrks i
motsvarande del.
Ekonomi
Propositionen
Ett mål i jämställdhetspolitiken är enligt propositionen att
kvinnor och män skall ha samma möjligheter till ekonomiskt
oberoende. Ekonomi är också en fråga om en jämn fördelning av
makt och inflytande mellan kvinnor och män. I dag finns det
kunskap om hur kvinnor och män skiljer sig i fråga om bl.a.
inkomstens storlek, sparande och förmögenhet. Det finns dock
ingen samlad bild av kvinnors respektive mäns ekonomiska
situation i exempelvis olika livscykelfaser, inte heller av hur
tillgången till ekonomiska resurser för individen påverkar
kvinnors och mäns makt i familjen och samhället. Närmare studier
om t.ex. kvinnors ekonomiska makt i offentlig sektor, fackliga
organisationer, privata näringslivet m.m. saknas också nästan
helt. Regeringen avser därför att tillsätta en utredning som
skall belysa skillnader i kvinnors och mäns tillgång till
ekonomiska resurser och möjligheter att utöva ekonomisk makt på
individnivå, familjenivå och samhällelig nivå.
Vidare avser regeringen att ge Arbetsmiljöfonden i uppdrag att
avsätta medel för forskning, utvecklingsarbete och
kunskapsspridning i fråga om lönebildning och arbetsvärdering.
Motioner
Socialdemokraterna anser i motion A40 (yrk. 2) att den
utredning regeringen föreslår om hur den ekonomiska makten är
fördelad mellan kvinnor och män bör breddas till att omfatta
en översyn över hur samhällets resurser fördelas mellan könen.
En utgångspunkt för en sådan utredning är hur stor plats kvinnor
och män tillåts uppta av gemensamma resurser som t.ex. fritids-
och sportanläggningar. En sådan översyn bör också ta upp frågor
om hur sjukvårdsresurser, hemtjänst, socialbidrag etc. fördelas
mellan kvinnor och män och vad män respektive kvinnor kostar när
det gäller skadegörelse, kriminalvård, trafikolyckor m.m. I
motionen betonas att även klasskillnader bör uppmärksammas i
samband med detta.
I nära anslutning till frågan om kvinnors ekonomi framför
Socialdemokraterna i sin motion A40 (yrk. 3) att det finns risk
att de pågående nedskärningarna inom kommuner och landsting
leder till minskade möjligheter för kvinnor att arbeta och
försörja sig. I motionen föreslås därför att AMS får i uppdrag
att förhandla med kommuner och landsting om att förlänga
uppsägningstiden för uppsagd personal. AMS bör få särskilda
medel för detta.
Utskottet
Utskottet kan liksom tidigare konstatera att
resursfördelningen mellan kvinnor och män är av avgörande
betydelse för jämställdheten i samhället. Den breddning av
utredningen om kvinnors och mäns ekonomiska resurser som
föreslås i motion A40 (s) anser utskottet till viss del kan
tillgodoses inom ramen för den ovannämnda utredningen. Det blir
en avvägningsfråga i vilken utsträckning utredningen även kan
omfatta frågan om fördelningen av samhällets resurser mellan
kvinnor och män mer allmänt. Utskottet har inhämtat att
Socialdepartementet håller på att utarbeta direktiv till
utredningen. Med hänsyn till vad som anförts avstyrker utskottet
den aktuella delen i motion A40 (s). Propositionen tillstyrks i
motsvarande del.
Ett förslag från (s) om förlängda uppsägningstider för
personal inom kommuner och landsting har tidigare i år
behandlats i utskottets betänkande AU11. Utskottet framförde då
att arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör användas för
ytterligare satsningar på utbildning och kompetenshöjning inom
den kommunala sektorn. Däremot bör de arbetsmarknadspolitiska
medlen inte användas för reguljär kommunal verksamhet som
förordas i motion A40 (s). Utskottet vidhåller sin i betänkande
AU11 framförda uppfattning och avstyrker förslaget i motionen.
Jämställdhet i arbetslivet
Allmänna frågor
Motioner
Utskottet tar i detta avsnitt först upp ett antal motioner som
från mera allmänna utgångspunkter rör frågor om jämställdhet i
arbetslivet.
Socialdemokraterna anser enligt sin motion A40 att en offensiv
för det goda arbetet i högsta grad är en kvinnofråga, eftersom
kvinnorna är överrepresenterade i de dåliga arbetena. En sådan
offensiv är nödvändig för att bekämpa risker för ohälsa, för att
öka produktiviteten och för att minska samhällets kostnader för
ohälsa och utslagning, sägs det i motionen (yrk. 9).
I partiets motioner A254 (yrk. 37) om sysselsättningspolitiken
och i A40 (yrk. 7) understryks arbetsgivarens ansvar för ett
aktivt jämställdhetsarbete. Regeringen måste kraftfullt verka
för att arbetsgivarna ökar sitt engagemang och ansvar för att
uppnå jämställdhet ute på arbetsplatserna, sägs det i motionen.
Det framhålls också som en självklarhet att löntagarnas
organisationer måste vara pådrivande i detta arbete.
Liknande synpunkter framförs i en annan s-motion från allmänna
motionstiden, A814 av Margareta Winberg m.fl. (s). Motionärerna
nämner bl.a. kvinnornas arbetssituation och
befordringsmöjligheter, könsfördelningen vid nyrekrytering, lön
vid lika eller likvärdigt arbete, möjligheterna till utbildning,
arbetstiderna och sexuella trakasserier, där lagens regler måste
skärpas (yrk. 2).
Karin Starrin m.fl. (c) tar i sin motion A815 från den
allmänna motionstiden upp frågan om kvinnors arbete. Bland
angelägna åtgärder nämns forskning om kvinnors arbetsliv och
om arbetsorganisationsfrågor. Yrkesrollerna är för låsta, och
arbetslivet bör decentraliseras ytterligare. Alltför många
kvinnor saknar inflytande över sin arbetssituation. De
förändringsprojekt som pågår måste uppmuntras, sägs det i
motionen (yrkandena 17 och 18). I motionen pekas också på
behovet av riktade utbildningsinsatser för kvinnor vars
arbetsuppgifter rationaliserats bort (yrk. 35).
Utskottet
Socialdemokraterna beskriver behovet av förnyelse i
arbetslivet som i hög grad en kvinnofråga. I det hänseendet har
inte utskottet någon annan uppfattning. Det rådande besvärliga
arbetsmarknadsläget med nedskärningar och rationaliseringar inom
landsting och kommuner kan ha en återhållande effekt på de
anspråk som ställs på arbeten som står till buds. Därför är det
särskilt viktigt med insatser från samhällets sida för att
upprätthålla säkerhet och hälsa i arbetet och för att förnyelsen
av arbetslivet skall fortsätta. Det pågår ett viktigt
förändringsarbete på många arbetsplatser för att skapa en bättre
arbetsmiljö, och i många fall har stöd lämnats från
Arbetslivsfonden. Utskottet kan därvid notera att en
proportionellt sett större andel av fondens arbetsplatsprogram
under föregående budgetår avsåg kvinnor.
Samtidigt måste det understrykas att förnyelsen i arbetslivet
och tillskapandet av det som Socialdemokraterna benämner det
goda arbetet förutsätter en politik som skapar ett gott
företagsklimat och därmed tillväxt. Möjligheten att skapa
arbetsplatser för kvinnor som tillfredsställer kraven på en god,
stimulerande arbetsmiljö kan med andra ord inte ses isolerad
från den politik som bedrivs i övrigt.
När det gäller ett aktivt jämställdhetsarbete och
arbetsgivarnas ansvar för att detta kommer till stånd har
utskottet ingen annan uppfattning än motionärerna.
Jämställdhetslagens innebörd är att det är arbetsgivarna som
skall vara pådrivande i fråga om de aktiva, målinriktade
åtgärderna. Vilka krav som ställs i detta hänseende har
preciserats i 1991 års lagstiftning. Det gäller
arbetsförhållandena, utbildning, nyrekrytering m.m. Genom
förslag som behandlas senare i detta betänkandet kommer reglerna
om aktiva åtgärder dessutom att göras tvingande.
Ett framgångsrikt jämställdhetsarbete förutsätter dock en
samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare och deras
organisationer. Därför finns i den nya jämställdhetslagen också
en regel om sådan samverkan. Som utskottet tidigare flera gånger
framhållit bör de årliga jämställdhetsplanerna och uppföljningen
av dem kunna bidra till ett mer livaktigt jämställdhetsarbete
som båda parter tar del i. Utskottet kommer i den följande
framställningen in även på andra förslag som bör vara ägnade att
driva på arbetet.
Av angivna skäl är någon åtgärd från riksdagens sida inte
påkallad med anledning av de nu behandlade delarna av motionerna
A40, A254 och A814.
Karin Starrins m.fl. (c) motion innehåller en rad synpunkter
på behovet av förändringar i fråga om kvinnors arbete. Utskottet
instämmer i stora delar i motionärernas beskrivning av vad som
behöver göras. När det gäller forskningsfrågorna kan utskottet
konstatera att Arbetsmiljöfonden stöder bl.a.
samhällsvetenskaplig forskning om organisations- och
inflytandefrågor, kompetensutveckling och individens
arbetssituation. Fonden uppmärksammar även den svaga
arbetsmarknadens effekter för utsatta gruppers förhållanden i
arbetslivet. Ett särskilt projektområde har bildats för
forskning om vad som benämns Genus i arbetslivet. Under
innevarande år prioriteras ansökningar som benämns Genus och
organisation och Genus och teknik.
I fråga om förslaget om riktade utbildningsinsatser till
kvinnor vars arbeten rationaliseras bort är följande att säga.
Nedskärningar och rationaliseringar inom landsting och kommuner
har i hög grad drabbat kvinnor. Många kvinnor riskerar att
förlora sina arbeten inom t.ex. vård och omsorg. Minskningen av
kvinnornas traditionella arbetsmarknad medför att kvinnorna nu
måste bredda sin kompetens och ibland ompröva sitt yrkesval.
Detta kan underlättas genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
som enligt utskottets mening bör utnyttjas i sammanhanget.
Enligt vad som framgår av årets budgetproposition (prop.
1993/94:100 bil. 11 s. 66) kommer 30 miljoner kronor att satsas
under nästa budgetår inom ramen för medlen för
arbetsmarknadsutbildning till bl.a. projektinsatser för att
bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Betydande extrainsatser
på utbildningsområdet genomförs också redan under innevarande
budgetår.
Av det anförda följer att någon riksdagens åtgärd inte kan
anses påkallad med anledning av motion A815 i de nu berörda
delarna.
Löneskillnader -- allmänna frågor
Motioner
Utskottet tar först upp till behandling de motioner som inte
har direkta beröringspunkter med förslag som läggs fram i
propositionen.
Christer Lindblom m.fl. (fp) tar i motion A813 upp
kvinnolönerna och pekar på ett antal åtgärder, däribland
lagändringar, arbetsvärdering och könsuppdelad statistik, för
att förbättra läget (yrk. 3).
I motion A805 av Margareta Viklund m.fl. (kds) konstateras att
könssegregeringen är en bidragande orsak till de stora
skillnaderna mellan kvinnors och mäns löner. Det behövs
kraftfulla åtgärder för att komma till rätta med den orättvisa
lönesättningen och de ökade löneskillnaderna, sägs det i
motionen (yrk. 1).
Harriet Colliander och Laila Strid-Jansson (nyd) anser i
motion A43 (yrk. 1 delvis och 2) att målet "lika lön för lika
arbete" bör ges högsta prioritet. Det borde inte vara omöjligt
att sätta upp som mål att lönediskrimineringen minimeras inom en
period av tre år, anser motionärerna.
Utskottet
Motionerna A813 (fp) och A805 (kds) efterlyser i mera allmänna
termer behovet av åtgärder för att komma till rätta med
löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Som påpekas i
motion A805 är även könssegregeringen på arbetsmarknaden en
viktig förklaring till löneskillnaderna. Utskottet har ingen
annan uppfattning än dessa motionärer. Det behövs inte bara
lagregler med det direkta syftet att motverka löneskillnader och
lönediskriminering liksom forskning och utvecklingsarbete om
lönebildning, arbetsvärdering och löneskillnader m.m. För att
löneskillnaderna skall kunna jämnas ut är det också nödvändigt
att arbetsmarknaden blir mindre könsuppdelad med större andel
kvinnor i ledande befattningar.
Något uttalande härutöver kan inte anses påkallat med
anledning av de nu berörda motionerna A805 och A813 i berörda
delar. De avstyrks således.
Med anledning av kravet i motion A43 (nyd) om prioritering av
målet "lika lön för lika arbete" och ambitionen att genomföra en
minimering av lönediskrimineringen inom en viss period kan
utskottet konstatera att redan dagens jämställdhetslag innebär
ett principiellt förbud mot lönediskriminering. Utskottet har
ingen annan uppfattning än motionärerna när det gäller
prioriteringen av målet om likalön, men ser det inte som
meningsfullt att sätta upp ett visst bestämt tidsmål. Motionen
avstyrks i berörda delar med hänvisning till det anförda.
Forskning och utvecklingsarbete om löneskillnader,
arbetsvärdering m.m.
Propositionen
Enligt regeringen bör forskning och utvecklingsarbete m.m. om
lönebildning, arbetsvärdering och löneskillnader ur ett
könsperspektiv stimuleras. I propositionen tillkännager
regeringen sin avsikt att ge Arbetsmiljöfonden i uppdrag att
avsätta medel för forskning, utvecklingsarbete och
kunskapsspridning på området.
När det gäller arbetsvärdering anför regeringen att även om
det bör stå varje arbetsgivare fritt att i samråd med
arbetstagarorganisationen komma fram till med vilken metod eller
på vilket sätt jämställdhetslagens lönediskrimineringsförbud
skall upprätthållas på den enskilda arbetsplatsen, så bör
försöksverksamhet angående könsneutral arbetsvärdering
stimuleras.
För att regeringen och riksdagen skall kunna följa
löneutvecklingen för kvinnor och män är det nödvändigt att den
centrala lönestatistiken är av sådan kvalitet och utformning att
den kan utgöra underlag för analyser av kvinnors och mäns löner.
Det ankommer enligt regeringen på SCB och berörda parter på
arbetsmarknaden att se till att lönestatistiken fyller detta
krav. Enligt vad som redovisas i propositionen pågår för
närvarande ett arbete för att övervinna de problem som finns när
det gäller brister och ojämnheter i statistiken.
Motioner
I Socialdemokraternas motion A40 yrkande 17 framförs att
Arbetsmiljöfonden bör bedriva försöksverksamhet med
arbetsvärderingsprojekt. Genom arbetsvärdering kan de
värderingar som styr lönesättningen bli synliga och därmed också
lättare att granska. Arbetsvärdering är ett av flera instrument
för att minska löneskillnaderna, sägs det, men kan självfallet
inte ensamt lösa problemet. Partiet erinrar om att
arbetsmarknadens parter har ett avgörande ansvar för att
utveckla arbetsvärderingen. För att stimulera parterna till
detta arbete bör särskilda resurser avsättas till sådan
försöksverksamhet på arbetsplatser inom olika branscher. Ett
motsvarande förslag förs fram i Socialdemokraternas motion A254
från den allmänna motionstiden (yrk. 38). I motionerna begärs
också ökade resurser till JämO för att arbeta med rådgivning och
anvisningar i fråga om arbetsvärdering. Anslagsfrågor behandlas
senare i detta betänkande.
Ett förslag om försöksverksamhet med arbetsvärderingsprojekt
inom Arbetsmiljöfonden framförs också av Margareta Winberg m.fl.
(s) i motion A814 (yrk. 7).
Karin Starrin m.fl. (c) efterlyser i motion A815 (yrk. 22) ett
könsneutralt arbetsvärderingssystem, som utformas
tillsammans med de anställda och omfattar både prestationer och
krav.
I motion A802 av Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds)
begärs en utredning om könsneutral arbetsvärdering. Alla försök
att komma till rätta med den lägre värderingen lönemässigt av
kvinnodominerade yrken är dömda att misslyckas om inte metoden
med könsneutral arbetsvärdering vinner gehör och allmän
tillämpning, anför motionärerna.
Barbro Westerholm (fp) begär i motion A801 en expertutredning
med uppgift att utreda orsakerna till de strukturella
löneskillnaderna mellan kvinnor och män inom hela
arbetsmarknaden. Motionären anser att Löneskillnadsutredningen
inte tillräckligt behandlat sådana löneskillnader.
Utskottet
Med anledning av det socialdemokratiska förslaget om en
försöksverksamhet med arbetsvärderingsprojekt inom
Arbetsmiljöfonden kan utskottet hänvisa till vad som sägs i
propositionen om att könsneutral arbetsvärdering bör stimuleras.
Utskottet har ingen annan uppfattning i den frågan. Som sägs i
propositionen måste kunskapen öka om vad som är den närmare
innebörden av främst likvärdigt men också av lika arbete. Även
kunskapen om metoderna för att jämföra sådana arbeten både på
enskilda arbetsplatser och mellan arbetsplatser bör vidgas. Det
är enligt utskottets mening naturligt att ett sådant arbete
bedrivs inom ramen för Arbetsmiljöfondens uppdrag. Inom fonden
finns som nämnts ett särskilt projektområde, Genus i
arbetslivet, som även innefattar lönefrågor.
Enligt utskottets mening är förankring hos parterna önskvärd,
och kanske till och med nödvändig, om systematisk
arbetsvärdering skall kunna utnyttjas som metod. Hur ett projekt
med arbetsvärdering mera i detalj bör utformas, och om och i så
fall på vilket sätt enskilda arbetsplatser skall omfattas av
projektet finns det däremot ingen anledning för riksdagen att
uttala sig om.
På anförda grunder avstyrks motionerna A40, A254 och A814 i
nu berörda delar.
I motionerna A815 (yrk. 22) och A802 förordas ett
könsneutralt arbetsvärderingssystem som metod att komma till
rätta med löneskillnader. Med anledning därav vill utskottet
anföra följande. Utskottet förutsätter att det ovannämnda
uppdraget till Arbetsmiljöfonden även kommer att innefatta
frågor om hur metoder med könsneutral arbetsvärdering kan
användas för att uppvärdera lönerna i kvinnodominerade
låglöneyrken. Någon särskild utredning som förordas i motion
A802 kan därför inte anses behövlig.
Motionerna A802 och A815 i motsvarande del, som får anses
tillgodosedda med det anförda, avstyrks av utskottet.
Med anledning av förslaget i motion A801 (fp) om en
expertutredning om strukturella löneskillnader vill
utskottet hänvisa till att Arbetsmiljöfonden i sitt remissvar
över Löneskillnadsutredningen efterlyst en ökad betoning på
forskning om strukturell diskriminering. Utskottet utgår liksom
regeringen från att fonden beaktar denna fråga i sitt fortsatta
arbete. Något initiativ till att frågan tas upp av en
expertutredning kan därför inte anses påkallat enligt utskottets
mening. Motionen avstyrks alltså.
Jämställdhetslagen -- tillämpningsområde och andra allmänna
frågor
Propositionen
I propositionen föreslås inte någon förändring när det gäller
jämställdhetslagens tillämpningsområde. Lagen skall således även
i fortsättningen gälla uteslutande arbetslivet.
Motioner
Birthe Sörestedt och Ines Uusmann (s) anser i motion A811 att
en uppföljning och utvärdering av jämställdhetslagen är
påkallad. De hänvisar bl.a. till att nedskärningarna i den
offentliga sektorn gjort kvinnor arbetslösa eller
deltidsarbetslösa. Föräldralediga kvinnor har förlorat arbetet,
och män har inte vågat ta ut föräldraledighet. Mycket tyder på
att målen och intentionerna med lagen inte kunnat uppfyllas,
sägs det i motionen.
I det från utbildningsutskottet överlämnade yrkandet i
Vänsterpartiets motion Ub714 framförs i fråga om
jämställdhetslagens räckvidd att den bör utsträckas till
utbildningsområdet.
Även i motion A807 av Rose-Marie Frebran och Tuve Skånberg
(kds) framhålls jämställdhetslagens begränsning. De anser att
stora delar av lagen skulle kunna tillämpas även på
utbildningsområdet. Studenter skall inte behöva vara beroende av
universitets- och högskoleledningarnas goda vilja för att
omfattas av jämställdhetsplanerna där, sägs det i motionen. Det
vore enligt motionärerna naturligt att JämO, utöver
rådgivnings- och informationsuppgifter, även fick till uppgift
att bevaka tillämpliga delar av jämställdhetslagen inom
universitet och högskolor.
Utskottet
Med anledning av kravet i motion A811 om en uppföljning och
utvärdering av jämställdhetslagen kan utskottet konstatera att
den nya jämställdhetslagen endast varit i kraft i drygt två år.
Det är enligt utskottets mening för tidigt att nu göra någon
mera övergripande översyn av lagen. Till det kommer att de
problem som motionärerna pekar på snarare borde kunna förklaras
med det exceptionellt svåra arbetsmarknadsläge som rått under de
senaste åren än med brister i jämställdhetslagstiftningen.
Motionen avstyrks därför.
Arbetsmarknadsutskottet har inhämtat yttrande från
utbildningsutskottet (UbU3y) med anledning av bl.a. motion
A807, och utbildningsutskottet har med eget yttrande överlämnat
motion Ub714 yrkande 18 till arbetsmarknadsutskottet. I sitt
yttrande erinrar utbildningsutskottet om de diskussioner som
förts alltsedan jämställdhetslagens tillkomst om lagens
räckvidd, varvid det framför allt har framförts att lagen borde
omfatta utbildningsområdet. Som nämnts ovan är räckvidden
alltjämt begränsad till arbetslivet och någon ändring föreslås
inte i detta hänseende; det har ansetts att lagen bör behålla
sin arbetsrättsliga karaktär. I förarbetena till den nya
jämställdhetslagen framhölls dock att det är av stor betydelse
att det bedrivs ett aktivt jämställdhetsarbete inom
utbildningsområdet. Regeringen menade att det borde ankomma på
huvudmännen för skolväsendet och den högre utbildningen att
följa upp arbetet för jämställdhetsmålen inom detta område i
enlighet med de riktlinjer som angetts av regeringen och
riksdagen (prop. 1990/91:113, AU17). Utbildningsutskottet
hänvisar till den nya högskolelag som antogs av riksdagen hösten
1992 (prop. 1992/93:1, UbU3). I lagen föreskrivs att
jämställdhet mellan kvinnor och män alltid skall iakttas, och i
motiven framhålls att denna bestämmelse inskärper en skyldighet
att i alla sammanhang i verksamheten vid universitet och
högskolor se till att inte någon missgynnas på grund av sitt
kön.
Utbildningsutskottet, som avstyrker motionerna A807 och Ub714
i den nu behandlade delarna, anser att de redovisade
synpunkterna i fråga om jämställdhetslagens räckvidd
alltjämt får anses giltiga. Utskottet finner det angeläget att
understryka att det ankommer på högskolemyndigheterna att se
till att högskolelagens regler om jämställdhet efterlevs av alla
berörda.
Arbetsmarknadsutskottet instämmer i vad utbildningsutskottet
anfört. I sammanhanget bör erinras om att instruktionen för
jämställdhetsombudsmannen föreskriver att ombudsmannen i sin
rådgivande och informerande roll skall verka för jämställdhet
inom skolväsendet, högskolan, arbetsmarknadsutbildningen och
andra utbildningsformer.
Med hänvisning till det anförda avstyrker
arbetsmarknadsutskottet motionerna A807 och Ub714 yrkande 18 i
motsvarande delar.
Lagens dispositivitet m.m.
Jämställdhetslagen innehåller i 3--11 §§ regler om aktiva
åtgärder för jämställdhet. I 3 § anges arbetsgivarens allmänna
skyldighet att bedriva ett målinriktat arbete för att främja
jämställdhet i arbetslivet medan 4--11 §§ beskriver skilda
åtgärder avseende arbetsförhållanden, rekrytering m.m. och
jämställdhetsplaner. Reglerna är enligt nu gällande lag
dispositiva på det sättet att enligt 12 § andra regler får
fastställas genom kollektivavtal som har ingåtts eller godkänts
av en central arbetstagarorganisation i vart och ett av de
hänseenden som anges i 4--11 §§.
I 1979 års jämställdhetslag fanns motsvarande regler i 6 och 7
§§. Dispositiviteten reglerades på ett något annat sätt i den
äldre lagen, som i 7 § angav att andra regler fick fastställas i
kollektivavtal. Avsikten med det nya sättet att uttrycka
dispositiviteten i 1991 års lag var att markera att ett avtal
för att sätta lagens regler ur spel skall innehålla en materiell
reglering av arbetsgivarens aktiva åtgärder inom de områden som
anges i 4--11 §§. Lydelsen av 12 § kom till på förslag av
Lagrådet (prop. 1990/91:113 s. 176) som påpekade att avsikten
torde vara att en avtalsreglering skall kunna träda i stället
för någon av de frågor som tas upp under 4--11 §§ eller för hela
regelkomplexet, under förutsättning att varje särskild fråga
motsvaras av föreskrifter i avtalet.
Jämställdhetsombudsmannen (JämO) och Jämställdhetsnämnden har
tillsyn över att lagen efterlevs. På framställning av JämO kan
nämnden förelägga vite för att förmå en arbetsgivare att
uppfylla sina skyldigheter enligt 4--11 §§. I den mån
kollektivavtal har träffats utesluts JämO:s och nämndens
tillsyn. Det blir i stället kollektivavtalsparterna som svarar
för avtalets efterlevnad.
Propositionen
I propositionen lämnas en utförlig redogörelse för bakgrunden
till den nuvarande regleringen. Det konstateras att några nya
centrala avtal inte har tillkommit sedan den nya
jämställdhetslagen trädde i kraft den 1 januari 1992. Inte
heller har några tillägg gjorts i befintliga centrala avtal med
anledning av den nya jämställdhetslagen.
Regeringen anser sig kunna konstatera att de förhoppningar som
framfördes vid den nya lagens tillkomst om att avtalen skulle
bli mer åtgärdsinriktade och om ett större ansvar för parterna
att driva på utvecklingen mot jämställdhet i arbetslivet inte
heller nu kan sägas ha infriats.
Enligt regeringens uppfattning är det principiellt sett
otillfredsställande att JämO, trots den centrala funktionen i
samhället i arbetet för jämställdhet, i stor utsträckning skall
vara förhindrad att utöva tillsyn under hänvisning till att det
finns kollektivavtal. Inte minst mot bakgrund av att möjligheten
att träffa kollektivavtal inte verkar ha lett till det ökade
intresse för att utveckla sådana avtal på jämställdhetsområdet
som lagstiftaren velat stimulera till, bör det enligt regeringen
övervägas att ge JämO utökade möjligheter.
Regeringens förslag innebär att bestämmelsen i 12 § ändras så
att arbetsgivaren blir skyldig att iaktta lagens regler även om
kollektivavtal har träffats. Detta gäller även om
kollektivavtalet går längre än lagens regler. Detta får till
följd att JämO alltid kommer att kunna vaka över att lagens
regler följs.
Det sägs vidare i propositionen att parterna visserligen även
fortsättningsvis kommer att vara oförhindrade att träffa
kollektivavtal, men sådana avtal påverkar alltså inte
skyldigheten att iaktta lagreglerna.
En följd av den nya ordningen är att bl.a. den nuvarande 14 §
upphävs. Denna bestämmelse innebär att man vid bedömningen av
vad som åligger en icke kollektivavtalsbunden arbetsgivare skall
ta hänsyn till kollektivavtal i jämförbara förhållanden. Den nya
ordningen innebär att det i stället blir lagens regler som skall
bilda mönster för vad som kan anses åvila arbetsgivaren, och
anvisningen i 14 § blir då inte längre adekvat. I propositionen
sägs att kollektivavtal som går längre än eller som utvecklar
lagens regler också i fortsättningen kan tjäna som vägledning.
När det gäller Jämställdhetsnämnden konstateras att nämnden,
som tillkom 1980, fortfarande inte har meddelat något enda
vitesföreläggande. Bristen på ärenden hänger enligt
propositionen samman med det faktum att kollektivavtal om
jämställdhet har täckt större delen av arbetsmarknaden och att
JämO därmed har saknat möjlighet att utöva tillsyn. Genom att
ombudsmannens tillsyn nu föreslås bli utsträckt, antas att
antalet ärenden hos nämnden kommer att öka. Någon förändring av
nämndens verksamhet och uppgifter föreslås inte.
Motioner
Socialdemokraterna motsätter sig inte förslaget i sin
motion A40 (yrk. 8), men begär ett tillkännagivande med
anledning av den föreslagna ändringen av 12 §. De pekar på
risken att förslaget innebär ett frångående av principerna på
den nordiska arbetsmarknaden. En viktig utgångspunkt i den
nordiska modellen är nämligen att det är arbetsmarknadens parter
som så långt som möjligt skall reglera förhållandena på
arbetsplatsen i kollektivavtal. Med ramlagstiftning ger man
parterna möjlighet att ge reglerna ett mer konkret bransch- och
företagsanpassat innehåll genom kollektivavtal.
Socialdemokraterna framhåller att riksdagen bedömt denna princip
som så viktig att Sverige i EU-förhandlingarna fått ett
erkännande av den.
I motionen framhålls också att man på större delen av
arbetsmarknaden inte avtalsreglerat frågan om
jämställdhetsplaner, vilket innebär att JämO redan i dag har en
möjlighet att fullgöra granskning.
Socialdemokraterna ser det också som viktigt att ha en klar
ansvarsfördelning på arbetsplatserna. Om det finns ett avtal, så
har också arbetsgivarna och de anställda ett gemensamt ansvar
för att avtalet uppfylls. Det praktiska jämställdhetsarbetet
sker med avtalet som grund, vilket sätter press på arbetsgivaren
och ofta också leder till en naturlig utveckling av avtalen. I
sista hand riskerar arbetsgivaren att bli skadeståndsskyldig.
Om man på arbetsplatserna i stället upplever att det är JämO
som har det yttersta ansvaret finns en risk för att intresset
minskar att driva på jämställdhetsarbetet. Regeringsförslaget
kan leda till att man tar lättare på sitt ansvar att bevaka att
avtalen följs, anför Socialdemokraterna.
Trots de angivna betänkligheterna säger sig Socialdemokraterna
vara beredda att pröva regeringens förslag, eftersom
jämställdhet är en så viktig fråga för partiet.
Socialdemokraterna förutsätter att parterna tar det fulla
ansvaret för sina avtal och att avtalen utvecklas i en för
jämställdhetsarbetet positiv riktning. De betonar vikten av att
arbetet följs upp och utvärderas.
Socialdemokraterna föreslår utvidgade resurser för JämO.
Utskottet återkommer till denna fråga i den senare
framställningen.
Vänsterpartiet välkomnar regeringsförslaget, inte minst
med tanke på den allmänna och icke förpliktande karaktären hos
många kollektivavtal på området. I partiets motion A44 (yrk. 1)
begärs ett tillkännagivande om jämställdhetslagen och
avtalsrätten. Med anledning av att det från fackligt håll och
arbetsgivarhåll ibland hävdas att utökade befogenheter för JämO
kolliderar med avtalsrätten framhåller partiet att t.ex. frågan
om lika lön för kvinnor och män gäller diskriminering.
Verkligheten har visat att dagens svenska modell i den form den
tillämpas inte räcker till, sägs det i motionen. Partiet är
också kritiskt till att skyldigheten att upprätta
jämställdhetsplaner inte gäller företag med färre än tio
anställda. Lagtexten bör därför ändras i detta hänseende (yrk.
5).
Motion A804 av Ylva Annerstedt (fp) utgår från ett
EU-perspektiv och pekar på brister i den svenska lagstiftningen,
däribland möjligheten att avtalsvägen desavouera
jämställdhetsarbetet (yrk. 2, delvis).
Lagens dispositivitet kritiseras också i motion A813 av
Christer Lindblom m.fl. (fp) (yrk. 2, delvis). Arbetsmarknadens
parter skall inte kunna avtala bort lagen, sägs det i motionen.
I en annan motion från allmänna motionstiden, A809, av
Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds) förordas att
jämställdhetslagen görs dispositiv på det sättet, att endast
avtal som sträcker sig längre än lagen skall godtas (yrk. 1).
Slutligen vill Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) enligt motion A450
(yrk. 24) att jämställdhetsplanerna ges en inriktning som kan
stärka kvinnornas position i arbetslivet.
Utskottet
Frågan om jämställdhetslagens regler om aktiva åtgärder skall
vara tvingande eller ej diskuterades redan i förarbetena till
den äldre jämställdhetslagen (1978/79:175 s. 30 f.). När
lagstiftaren stannade för att ge utrymme åt parterna på
arbetsmarknaden att själva finna arbetsmetoder i
jämställdhetsarbetet som bäst passade deras förhållanden skedde
det i förlitan på att de använde detta utrymme för att bedriva
ett effektivt arbete för jämställdhet i den riktning som lagen
uttryckte. Utgångspunkten var att de kollektivavtal som
träffades på jämställdhetsområdet verkligen skulle vara avtal
som var ägnade att föra utvecklingen framåt och leda till ett
effektivt jämställdhetsarbete på arbetsplatserna.
Den utredning som låg till grund för 1991 års jämställdhetslag
föreslog i sitt betänkande (SOU 1990:41) att det skulle
fastställas en miniminivå för vad avtalen skulle innehålla. En
bakgrund till detta var att förväntningarna på partssamarbetet
inte till alla delar hade blivit infriade. Lagstiftaren stod
emellertid fast vid att reglerna alltjämt skulle vara
dispositiva. Vid behandlingen i utskottet (1990/91:AU17)
uttalade arbetsmarknadsutskottet dock förståelse för
utredningens ståndpunkt. En uttalad förutsättning för utskottets
godtagande av regeringsförslaget om fortsatt dispositiva regler
var att arbetsmarknadens parter lokalt skulle leva upp till sitt
ansvar för att jämställdhetsarbetet skulle få en bättre
prioritet i det fackliga arbetet. Utskottet antog också att de
nya reglerna om jämställdhetsplaner skulle leda till att avtalen
blev mer åtgärdsinriktade.
Det är inte utan besvikelse som arbetsmarknadsutskottet nu kan
notera vad som uppges i propositionen om att några nya centrala
avtal inte har tillkommit sedan ikraftträdandet av
jämställdhetslagen den 1 januari 1992 och att inte heller några
tillägg har gjorts i befintliga centrala avtal med anledning av
den nya lagen. Som konstateras i propositionen synes möjligheten
att träffa kollektivavtal inte ha lett till det ökade intresse
för att utveckla sådana avtal på jämställdhetsomådet som
lagstiftaren velat stimulera till. En förutsättning för
dispositiviteten har således brustit.
Socialdemokraternas betänkligheter föranleder utskottet att
framhålla, att det är det förhållandet att kollektivavtalen är
hållna i allmänna ordalag och endast i få fall innehåller några
regler som är klart förpliktande som är ett skäl att göra lagens
regler tvingande. Det är därför heller inte förvånande att brott
mot avtalen ifrågasatts i endast liten utsträckning.
Med tvingande regler på området får JämO möjligheter att
övervaka lagens efterlevnad i fråga om aktiva åtgärder på hela
arbetsmarknaden. Att JämO redan i dag kan fullgöra granskning av
om jämställdhetsplaner har upprättats, eftersom större delen av
arbetsmarknaden inte avtalsreglerat denna fråga, ser utskottet
inte som något skäl mot förslaget att utvidga
granskningsområdet.
Som konstateras i propositionen får JämO i fortsättningen en
mera fullständig överblick av situationen på hela
arbetsmarknaden och bättre underlag att driva på utvecklingen.
Utskottet ser detta som en stor fördel.
Utskottet delar inte Socialdemokraternas farhågor för att en
utvidgad roll för JämO skulle leda till ett minskat intresse hos
parterna att driva på jämställdhetsarbetet. Oavsett om reglerna
är tvingande eller ej förutsätter ett meningsfullt
jämställdhetsarbete intresse och engagemang från parterna
själva. Även i fortsättningen måste huvudansvaret vila på dem.
Som framhålls i propositionen är inte tanken att JämO skall
fullgöra en polisiär roll i sammanhanget. I första hand är det i
stället fråga om att ombudsmannen skall sprida kunskap på
arbetsplatserna och i kontakter med parterna. Nu liksom tidigare
bör betonas att utbyte av uppslag och idéer och ömsesidig
information mellan olika sektorer av arbetsmarknaden, mellan
samhällets jämställdhetsorgan och arbetsmarknadens
organisationer ger de bästa förutsättningarna för framgång i
jämställdhetssträvandena.
Av det anförda följer att utskottet godkänner propositionens
förslag i den nu berörda delen. Motionerna A804 (fp) och A813
(fp), som förordar tvingande lagstiftning på området, får anses
i motsvarande delar tillgodosedda med utskottets
ställningstagande. Även motion A809 (kds), som förordar att
endast kollektivavtal som sträcker sig längre än lagen skall
godtas, får anses väsentligen tillgodosedd i nu berört
hänseende.
Det anförda innebär vidare att utskottet inte kan ställa sig
bakom Socialdemokraternas begäran om tillkännagivande i motion
A40, yrkande 8, som således avstyrks.
När det gäller det av Vänsterpartiet begärda tillkännagivandet
om jämställdhetslagen och avtalsrätten kan utskottet --
liksom motionärerna -- konstatera att jämställdhetslagens
lönediskrimineringsförbud är tvingande. Något tillkännagivande
av det slag som partiet begär i sin motion A44 kan därför inte
anses påkallat.
Med anledning av det i samma motion uppställda kravet att alla
arbetsgivare -- således inte bara de med färre än tio anställda
-- skall vara skyldiga att upprätta jämställdhetsplaner vill
utskottet hänvisa till vad som sades i anslutning till att
regler om jämställdhetsplaner infördes i 1991 års
jämställdhetslag. Enbart de riktigt små verksamheterna borde
undantas från denna skyldighet enligt propositionen (prop.
1990/91:113 s. 74 f.). Behovet av en skriftlig jämställdhetsplan
för de minsta arbetsplatserna måste bedömas som ringa.
Arbetsgivaren torde enligt propositionen i de flesta fall ändå
ha en löpande god överblick av hur resurser och kompetens kan
utnyttjas. Utskottet anser att gränsdragningen alltjämt är
rimlig.
Vad som anförts med anledning av Vänsterpartiets nu berörda
motionsyrkanden innebär att dessa avstyrks av utskottet.
Vad slutligen gäller synpunkterna på jämställdhetsplanernas
inriktning i Bengt-Ola Ryttars m.fl. (s) motion A450 (yrk. 24)
har utskottet ingen avvikande uppfattning. Syftet med planerna
är att stärka främst kvinnornas position i arbetslivet. Det nyss
behandlade förslaget om att göra reglerna om bl.a.
jämställdhetsplaner tvingande bör enligt utskottets mening kunna
verka i rätt riktning i det avseendet. Något uttalande härutöver
kan inte anses påkallat med anledning av motionsyrkandet, som
således avstyrks.
Lagregler om löneskillnader och lönediskriminering
Den nuvarande lagen innehåller i 2 § -- som tillkom genom 1991
års jämställdhetslag -- en bestämmelse om samverkan mellan
arbetsgivare och arbetstagare för att utjämna och förhindra
skillnader i löner och andra anställningsvillkor mellan kvinnor
och män som utför arbete som är lika eller som är att betrakta
som likvärdigt.
I 18 § finns en regel med förbud mot lönediskriminering. Sådan
skall anses föreligga när en arbetsgivare tillämpar lägre lön
eller annars sämre anställningsvillkor för en arbetstagare än
dem som arbetsgivaren tillämpar för arbetstagare av motsatt kön,
när de utför arbete som är lika eller som är att betrakta som
likvärdigt på arbetsmarknaden. Detta gäller inte om skillnaderna
beror på arbetstagarnas olika förutsättningar för arbetet eller
i varje fall inte beror på kön.
Någon uttrycklig regel som ålägger arbetsgivaren att aktivt
verka mot löneskillnader på grund av kön finns inte.
Den s.k. Löneskillnadsutredningen tillsattes i juni 1991 kort
efter det att den nya jämställdhetslagen hade antagits av
riksdagen. I betänkandet Löneskillnader och lönediskriminering,
Om kvinnor och män på arbetsmarknaden (SOU 1993:7) föreslogs i
fråga om jämställdhetslagen en ny regel om att arbetsgivaren
årligen skall kartlägga förekomsten av och analysera orsakerna
till löneskillnader mellan kvinnor och män som utför arbete som
är lika eller som är att betrakta som likvärdigt.
Kartläggning av löneskillnader
Propositionen
I propositionen konstateras att arbetsgivare redan med de nu
gällande reglerna är skyldiga att upprätthålla principen om lika
lön för kvinnor och män för lika eller likvärdigt arbete. Liksom
Löneskillnadsutredningen anser regeringen att en uttrycklig
skyldighet att kartlägga löneskillnader mellan kvinnor och män
bör anges i lagen.
Tanken på att statsmakterna skulle anvisa metod eller
tillvägagångssätt -- såsom systematisk arbetsvärdering -- för
att uppnå lika lön avvisas. I stället måste det enligt
regeringen stå varje arbetsgivare fritt att i samråd med
arbetstagarorganisationerna komma fram till hur detta skall ske.
Någon form av gruppering vid kartläggningen anses nödvändig.
Regeringsförslaget avviker i detta hänseende från utredarens
förslag. Kritik har nämligen vid remissbehandlingen framförts
mot utredningsförslaget för att det skulle föra med sig ett krav
på arbetsvärdering. Utredningsförslaget innebär krav på att
arbetsgivaren skall kartlägga och analysera löneskillnader
vid lika eller likvärdigt arbete.
Regeringsförslaget går i stället ut på att arbetsgivaren varje
år skall kartlägga förekomsten av löneskillnader mellan
kvinnor och män i skilda typer av arbete och för olika
kategorier arbetstagare. Därmed anknyts indelningen till den
terminologi som redan finns i lagens regler om aktiva åtgärder.
Förfarandet vid grupperingen innebär att arbeten kan grupperas
med hänsyn både till sin funktion och till sin nivå, och en
jämförelse mellan grupperna kan därefter göras. Det innebär att
kartläggningen också omfattar arbetstagare på samma arbetsplats
vars löner inte regleras genom samma avtal.
Regeln om kartläggning placeras bland reglerna om aktiva
åtgärder i anslutning till bestämmelserna om
jämställdhetsplaner. I planen skall resultatet av kartläggningen
redovisas översiktligt, liksom de åtgärder som kartläggningen
motiverar. En redovisning av de planerade åtgärderna skall tas
in i efterföljande års plan.
Enligt propositionen är det angeläget att de enskilda
arbetstagarna får del av både kartläggningen och innehållet i
jämställdhetsplanen.
Reglerna skall inte gälla för arbetsgivare med färre än tio
anställda. Därmed undviks bl.a. risken för att enskilda
arbetstagares löner offentliggörs. På små arbetsplatser som
omfattas av kartläggningsskyldigheten bör av hänsyn till den
enskildes integritet kartläggningen kunna göras mindre
detaljerad.
En följd av det tidigare redovisade förslaget att lagens
regler om aktiva åtgärder skall göras tvingande blir att JämO
generellt kommer att ha tillsyn över tillämpningen av den nya
regeln om kartläggning av löner.
Motioner
Socialdemokraterna anser i sin motion A40 att en
försvagning av den solidariska lönepolitiken är den största
risken för att löneskillnaderna mellan kvinnor och män på nytt
skall öka. Diskriminerande löneskillnader måste angripas med
stöd av lagstiftning. JämO måste också bli mera pådrivande på
detta område, sägs det i motionen. Förslag framförs om ökade
resurser till JämO, till vilket utskottet återkommer.
När det gäller den föreslagna regeln om kartläggning av
löneskillnader anser Socialdemokraterna att skyldigheten bör
gälla alla arbetsgivare. Begränsningen till arbetsgivare med
färre än tio arbetstagare bör därför tas bort. Det bör enligt
Socialdemokraterna också krävas att arbetsgivaren analyserar
orsakerna till löneskillnaderna, alltså inte bara kartlägger dem
(yrk. 18). Ett likartat krav framställs i partiets motion A254
(yrk. 39) från den allmänna motionstiden liksom i Margareta
Winbergs m.fl. (s) motion A814 (yrk. 4).
Vänsterpartiet stöder i sin motion A44 (yrk. 4) förslaget
om kartläggning av löneskillnader, men anser liksom
Socialdemokraterna att skyldigheten bör gälla alla arbetsgivare.
Partiet är i övrigt kritiskt till de begränsade möjligheter som
jämställdhetslagen ger -- även med de nu föreslagna
förändringarna -- att angripa löneskillnader.
Vänsterpartiet förordar (yrk. 2) en ändring av
jämställdhetslagen i enlighet med den kanadensiska delstaten
Ontarios lagmodell för lika lön. Som grundprinciperna
redovisas i motionen innebär lagmodellen att arbetsgivare med
fler än 100 anställda skall genomföra en könsneutral
arbetsvärdering och en plan för årliga lönejusteringar. Minst en
procent av löneumman måste avsättas för kvinnodominerade
arbeten. Mindre arbetsgivare behöver inte upprätta en plan, men
måste ha genomfört likalöneprincipen samtidigt med de större
arbetsgivarna. Om detta försummas, kan de åläggas att justera
lönen. Även i partiets motion A810 (yrk. 3) från den allmänna
motionstiden förordas en liknande ordning.
Motion A41 av Sten Svensson (m) gäller särskilt
jämställdhetsplanerna. Osakliga löneskillnader måste
motverkas, anser motionären, men det är samtidigt viktigt att
inte lagstiftningen uppfattas som ett hinder för arbetsgivarens
och arbetstagarens naturliga engagemang. Regler och sanktioner
är inte alltid bästa sättet att nå goda och varaktiga resultat.
De mindre företagen kan ha svårigheter att genomföra
kartläggningar och planer. Verkligheten visar att även kommuner
har svårt att uppfylla lagens krav. Det finns goda skäl att tro
att det i propositionen framlagda förslaget om kartläggning av
löneskillnader inte kommer att följas. En annan synpunkt som
framförs i motionen är att kartläggningar lätt kan uppfattas som
systematiska arbetsvärderingar. Man måste enligt motionen också
beakta de anställdas krav på integritet, särskilt på de mindre
arbetsplatserna. Motionären anser att man borde göra en
utvärdering av hur lagen fungerat hittills innan man ålägger
arbetsgivare nya dokumentationsskyldigheter.
Utskottet
Utskottet ansluter sig till Löneskillnadsutredningens och
regeringens allmänna bedömning att löneförhållandena hos en
enskild arbetsgivare på något sätt bör åskådliggöras om
arbetsgivaren skall kunna leva upp till lagens krav att tillämpa
en icke diskriminerande lönesättning i fråga om lika och
likvärdigt arbete.
Utskottet tar här först upp frågan hur detta bör ske. Som
framgått anser Socialdemokraterna i sina båda partimotioner A40
resp. A254, liksom Margareta Winberg (s) i motion A814, att
arbetsgivaren inte bara skall kartlägga utan även göra en
analys av löneskillnaderna, något som också föreslogs av
utredningen. I utredningen utvecklades inte närmare vad en sådan
analys skulle innefatta; förslaget byggde på att den föregående
kartläggningen skulle kunna visa på löneskillnader mellan
kvinnor och män som utför lika och likvärdigt arbete. I sådant
fall skulle arbetsgivaren analysera i vad mån löneskillnaderna
var uttryck för något annat än könsdiskriminering (SOU 1993:7 s.
269).
Att regeringen avvisar tanken på att arbetsgivaren även skall
vara skyldig att analysera eventuella förekommande
löneskillnader beror på de svårigheter en sådan lagregel skulle
kunna medföra. En arbetsgivare som inte lever upp till kravet på
analys skulle kunna bli förpliktad att betala vite. Stora
tolkningssvårigheter kan förutses enligt propositionen.
Utskottet instämmer i detta. Det måste vara svårt, för att
inte säga omöjligt, att med vite tvinga fram något som skulle
kunna förtjäna att benämnas analys. Därför kan utskottet inte
ansluta sig till Socialdemokraternas förslag till utformning av
lagregeln i fråga. Utskottet avstyrker därmed motionerna A40,
A254 och A814 i nu berört hänseende.
När det sedan gäller kartläggningsskyldighetens
begränsning innebär regeringsförslaget att företag med färre
än tio arbetstagare inte skall omfattas av skyldigheten att
kartlägga löneskillnader. I de nyssnämnda s-motionerna, liksom i
Vänsterpartiets motion A44, förordas att
kartläggningsskyldigheten skall avse alla arbetsgivare.
Utskottet anser liksom regeringen och som också förordats av
näringsutskottet i dess yttrande att avgränsningen bör anknyta
till vad som gäller i fråga om jämställdhetsplaner, särskilt som
resultatet av kartläggningen är tänkt att ingå som en del i
jämställdhetsplanen. De nu ifrågavarande motionsyrkandena
avstyrks således.
I fråga om förslaget att anpassa den svenska lagstiftningen
till Ontarios lagmodell för lika lön kan utskottet
konstatera att en kortfattad redogörelse för detta system finns
i Löneskillnadsutredningens betänkande. I lagen finns ett krav
på att könsneutral arbetsvärdering skall tillämpas. Avsikten med
Ontariolagen är enligt utredningen inte att ge någon skulden för
en historiskt betingad lönediskriminering, utan snarare att
tillhandahålla en effektiv teknik för att ta bort den.
Utskottet har i det föregående ställt sig bakom att det måste
stå arbetsgivare fritt att i samråd med
arbetstagarorganisationen komma fram till med vilken metod eller
på vilket sätt som principen om lika lön skall upprätthållas på
den aktuella arbetsplatsen. Redan av det skälet bör tanken att
lagstiftaren skulle anvisa just Ontariolagens teknik avvisas.
Detta utesluter dock inte att parterna i visst fall finner att
modellen är lämpad att arbeta efter.
På anförda skäl avstyrker utskottet Vänsterpartiets nu
ifrågavarande yrkanden.
Med anledning av de betänkligheter som framförs i motion A41
(m) både mot förslaget om kartläggning av löneskillnader och
mot den redan i dag föreskrivna skyldigheten att upprätta
jämställdhetsplaner vill utskottet anföra följande.
Lagstiftningen får naturligtvis inte uppfattas som ett hinder
för parternas naturliga engagemang. Regler och sanktioner är
inte heller alltid bästa sättet att nå goda och varaktiga
resultat. I detta instämmer utskottet. Emellertid kan utskottet
inte se att de nuvarande reglerna eller de förslag som läggs
fram skulle kunna uppfattas som ett hinder. Jämställdhetslagen
skall i stället ses som ett verktyg i jämställdhetsarbetet.
Sanktionerna står inte i förgrunden, utan vägledande skall vara
att arbetsgivaren frivilligt följer lagen. Som sagts tidigare
skall JämO inte heller ha någon polisiär roll.
Utskottet kan inte heller se att de anställdas krav på
integritet skulle hotas med förslaget om kartläggning av
löneskillnader. Parterna har nämligen en betydande frihet att
anpassa redovisningen till de särskilda förhållanden som råder
på arbetsplatsen. Därvid kan hänsyn tas till
integritetsaspekterna.
På anförda grunder avstyrker utskottet motion A41.
Förbudet mot lönediskriminering m.m.
Propositionen
I fråga om diskrimineringsförbudet i 18 § jämställdhetslagen
föreslås två förändringar. Förbudsregeln, som den utformades i
1991 års lag, bygger på att en jämförelse skall göras mellan
arbete som är antingen lika eller att betrakta som
likvärdigt. Den ändringen av lagtexten föreslås nu att
jämförelsen skall avse arbete som är att betrakta som lika
eller likvärdigt. En motsvarande förändring föreslås i 2 § som
avser parternas gemensamma ansvar för att utjämna bl.a.
löneskillnader. Även här skall det således gälla arbete som är
att betrakta som lika eller likvärdigt.
En skillnad i dag mellan 2 och 18 §§ är att den senare regeln
avser arbete som är lika eller som är att betrakta som
likvärdigt på arbetsmarknaden. En motsvarande begränsning
finns inte i 2 §. I propositionen föreslås att uttrycket på
arbetsmarknaden slopas i 18 §.
I anslutning till lönediskrimineringsförbudet anges de
kriterier efter vilka arbeten bör jämföras vid bedömningen av om
de är likvärdiga med varandra eller inte. Där berörs kriterierna
kunskap och förmåga (färdigheter), arbetsinsats (ansträngning),
ansvar och arbetsförhållanden. Enligt propositionen skall vad
som sägs där kunna utgöra ledning för rättstillämpningen.
Motioner
Socialdemokraterna har i sin motion A40 (yrk. 19) inga
invändningar mot de nu angivna förslagen. Däremot anser de att
jämställdhetslagen bör ändras så att det blir möjligt att göra
lönejämförelser mellan branscher. Det kan ibland vid
bedömning av lönediskriminering bli nödvändigt att jämföra
arbetsuppgifternas lönesättning hos en annan arbetsgivare inom
samma bransch. Regeringen bör återkomma med förslag, anser
Socialdemokraterna, som i denna fråga hänvisar till
reservanterna i Löneskillnadsutredningen. Motsvarande yrkande
framställs i partiets motion A254 (yrk. 40) liksom i Margareta
Winbergs m.fl. (s) motion A814 (yrk. 5).
Även Vänsterpartiet efterlyser i sin motion A44 (yrk. 3)
en möjlighet att göra jämförelser med likvärdiga arbeten hos
andra arbetsgivare. Utan en sådan möjlighet blir det svårt för
den som anser sig vara lönediskriminerad, särskilt på mycket små
arbetsplatser, anför Vänsterpartiet. Även i partiets motion A810
(yrk. 2) begärs regler som gör det möjligt att rättsligt angripa
det som beskrivs som kollektiv lönediskriminering.
Socialdemokraterna lägger vidare i motion A40 fram förslag
om en ny regel i jämställdhetslagen, som skall göra det möjligt
för den som anser sig könsdiskriminerad att få skriftlig
uppgift av arbetsgivaren om lön eller andra
anställningsvillkor och om de faktorer som påverkat lönen för
den person som arbetstagaren jämför sig med (yrk. 20).
Motsvarande yrkande framställs i partiets motion A254 (yrk. 41)
liksom i Margareta Winbergs m.fl. (s) motion A814 (yrk. 6).
Även Vänsterpartiet begär i sin motion A810 (yrk. 4) från
allmänna motionstiden lagregler som gör det möjligt att få
uppgifter om den som arbetstagaren jämför sig med i en
lönediskrimineringstvist.
Utskottet
Utskottet ansluter sig till regeringens förslag om ändrad
lydelse av 2 och 18 §§ jämställdhetslagen.
Frågan om möjligheten att göra lönejämförelser mellan
branscher behandlades redan i samband med arbetet med den
första jämställdhetslagen. Med anledning av motionsyrkanden var
frågan uppe till diskussion även vid utskottsbehandlingen av den
nya jämställdhetslagen år 1991. I korthet innebär det
hittillsvarande ställningstagandet från lagstiftarens sida att
lönejämförelser måste avse anställda hos en och samme
arbetsgivare. Regler som byggde på att jämförelser kunde göras
även utanför det egna företaget skulle innebära stor osäkerhet i
bedömningen.
Löneskillnadsutredningen har därefter belyst frågan (SOU
1993:7 s. 272--275). Den skulle kunna lösas på flera sätt, sägs
det, men lösningarna är mycket långtgående, och en av dem skulle
kunna uppfattas som ett oacceptabelt ingrepp i parternas fria
förhandlingsrätt. Dessutom skulle det krävas ändringar av
grundläggande principer i uppbyggnaden av jämställdhetslagen.
Utredaren avstår från att lägga fram något förslag, men
konstaterar att EG-domstolen i framtiden kan få anledning att gå
in i en formell prövning av frågan om likalöneprincipens
begränsning till en arbetsgivare.
Enligt utskottets mening är det obestridligen så att de
nuvarande lagreglerna ger begränsade möjligheter att uppnå
likalöneprincipen i vidare mening. Med en segregerad
arbetsmarknad minskar värdet av en regel som begränsar
jämförelsen till den egna arbetsplatsen. På en enkönad
arbetsplats kan lönediskrimineringsförbudet inte göras gällande,
och den nyss behandlade kartläggningen av löneskillnader måste
av naturliga skäl bli inskränkt till ett minimum.
Utskottet är emellertid inte berett att i detta sammanhang
förorda att man går ifrån den nuvarande ordningen. De skäl som
anförts mot en utvidgning har alltjämt bärighet. Som anförs i
utredningsbetänkandet får frågan i stället tas upp på nytt med
anledning av en eventuell prövning av EG-domstolen. Utskottet
förutsätter att regeringen följer frågan och vid behov kommer
med förslag.
På anförda grunder avstyrks motionerna A40, A44, A254, A810
och A814 i berörda delar.
Utskottet övergår till motionsförslagen om att införa en
lagregel som ger den som anser sig lönediskriminerad rätt att få
skriftlig uppgift av arbetsgivaren om lön m.m. för den som
hon eller han jämför sig med.
Någon lagregel som ger arbetstagaren stöd för att hos
arbetsgivaren utverka information av det angivna slaget finns
inte. Vid ifrågasatt diskriminering vid anställning och
motsvarande finns däremot en regel som ger arbetstagaren eller
arbetssökanden rätt att på begäran få skriftlig uppgift om
meriter m.m. hos medsökanden. För JämO:s verksamhet gäller en
regel som innebär en allmän skyldighet för arbetsgivare att på
uppmaning av Jämställdhetsombudsmannen lämna de uppgifter om
förhållanden i arbetsgivarens verksamhet som kan vara av
betydelse för ombudsmannens tillsyn.
Utskottet har inte övertygats om behovet av en regel av detta
slag. Redan med nuvarande ordning har en arbetstagare
möjligheter att med stöd av sin fackliga organisation eller
genom JämO få uppgifter, och i en process kan uppgifterna
utverkas genom editionsföreläggande. Till detta kommer
svårigheten att avgränsa den krets som skulle kunna stödja sig
på kravet, något som ställer sig mer problematiskt i denna
situation än när det gäller diskriminering vid anställning och
liknande. Här, liksom vid kartläggningen av löneskillnader, kan
integritetsskäl motivera en viss restriktivitet.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna A40, A254, A810
och A814 i berörda delar.
Grupptalan m.m.
Propositionen
I propositionen berörs frågan om s.k. grupptalan i
diskrimineringstvister, men något förslag läggs inte
fram. Med grupptalan avses en rättegång då käranden utan uppdrag
för talan till förmån för en i processen angiven grupp vars
medlemmar träffas av domens rättskraft, trots att de inte är
parter i målet. Det påpekas att det finns många tänkbara
varianter av grupptalan.
Frågan om grupptalan har tagits upp både av
Jämställdhetsutredningen (SOU 1990:41) och
Löneskillnadsutredningen (SOU 1993:7). I propositionen
konstateras att en särskilt utredare tillkallats med uppgiften
att överväga möjligheten att införa regler om grupptalan som ett
komplement till de traditionella rättegångsreglerna (dir.
1991:59). Enligt propositionen kommer Grupptalanutredningen att
göra en genomgång av förutsättningarna för en grupptalan på
jämställdhetsområdet. Mot den bakgrunden finner regeringen att
utredningens överväganden bör avvaktas.
Motion
I motion A810 (yrk. 5) från den allmänna motionstiden
förutsätter Vänsterpartiet att Grupptalanutredningen utreder
värdet av rätt till grupptalan vid löneskillnader och lägger
förslag om detta. I Vänsterpartiets motion A44, som väckts med
anledning av propositionen, framställs inget yrkande rörande
grupptalan, utan partiet säger sig vilja avvakta med ytterligare
förslag sedan utredningen lagt sina förslag.
Utskottet
Utskottet ansluter sig i denna fråga till vad som anförs i
propositionen om att Grupptalanutredningens överväganden bör
avvaktas. Motion A810 kan inte anses innefatta något krav
därutöver, varför den är tillgodosedd med utskottets
ställningstagande.
Övriga frågor med anknytning till jämställdhetslagens
diskrimineringsförbud
Motioner
Utskottet tar i detta sammanhang också upp två motioner som
rör lagens diskrimineringsförbud i övrigt.
Ylva Annerstedt m.fl. (fp), som gör jämförelser med EG:s
jämställdhetslagstiftning, vill enligt motion A804 (yrk. 2
delvis) att den svenska lagen skärps när det gäller
möjligheterna att angripa indirekt diskriminering.
Bengt Hurtig m.fl. (v), som också utgår från EG-rätten,
kritiserar lagens skadeståndsregler i motion A806 (yrk. 2). Även
om flera har diskriminerats genom ett anställningsbeslut av
arbetsgivaren, skall skadeståndet enligt 25 § andra stycket
bestämmas som om bara en hade diskriminerats och delas lika
mellan dem. Denna regel uppfyller sannolikt inte EG-rättens
krav, anför motionärerna.
Utskottet
När det gäller möjligheterna att angripa indirekt
diskriminering kan utskottet konstatera att jämställdhetslagen
uttryckligen omfattar såväl direkt som indirekt diskriminering.
Lagens definition av begreppet indirekt diskriminering ansluter
enligt förarbetena till vad som gäller inom EG (prop.
1990/91:113 s. 80). Eftersom lagen således redan är EG-anpassad
i detta hänseende avstyrker utskottet motion A804 i den berörda
delen.
Kritiken mot jämställdhetslagens skadeståndsregler
föranleder utskottet att erinra om de principer som ligger bakom
den ifrågavarande regeln i 25 § andra stycket. Att skadeståndet
om flera diskriminerade begär skadestånd skall bestämmas som om
bara en av dem blivit diskriminerad samt delas lika mellan dem
hänger i grunden samman med den i princip fria
anställningsrätten på den privata arbetsmarknaden och det sätt
man valt att utforma diskrimineringsförbuden. Skulle det i
framtiden visa sig att den svenska lagstiftningens principer
inte står i överensstämmelse med EG-rätten får frågan övervägas
i det sammanhanget.
Utskottet avstyrker med det anförda motion A806 i berörd del.
I propositionen tas JämO:s roll upp från några olika aspekter.
Utskottet har i det föregående berört konsekvenserna för JämO:s
behörighet att reglerna om aktiva åtgärder görs tvingande.
Förändringen innebär att JämO även kommer att verka på det
kollektivavtalsreglerade området.
I propositionen föreslås vidare att JämO får rätt att föra
talan även på annan grund än könsdiskriminering, om JämO bedömer
att det lämpligen bör ske i samma rättegång. Detta regleras
genom ett tillägg till 46 § jämställdhetslagen. Vad som åsyftas
är bl.a. situationer då det kan vara fråga om att angripa en
uppsägning med stöd av LAS som alternativ grund eller att göra
anspråk enligt föräldraledighetslagen. En motsvarande reglering
har gjorts i den av riksdagen nyligen antagna lagen mot etnisk
diskriminering i arbetslivet.
Motioner
Vänsterpartiet anser i sin motion A44 (yrk. 9) att regeringen
bör ge JämO i uppdrag att särskilt se över
jämställdhetsarbetet i fristående högskolor och
stiftelseägda universitet och högskolor. Samtliga landets
högskolor skall, enligt Vänsterpartiet, garantera kvinnor och
män en likabehandling. I motion A810 (yrk. 1) anser
Vänsterpartiet vidare att JämO:s befogenheter allmänt sett bör
öka när det gäller att ingripa mot könsdiskriminerande
lönesättning. I partiets motion A715 (yrk. 1), som rör sex
timmars arbetsdag, begärs att JämO får i uppdrag att utreda
effekterna av en förkortad arbetsdag på löneskillnaderna mellan
könen. Slutligen begärs i partiets familjepolitiska motion So610
(yrk. 4) att JämO får i uppdrag att komma med utvärdering och
förslag till åtgärder som stimulerar män att ta föräldraledigt.
En analys behövs av varför de kampanjer som genomförts de
senaste åren gett så klent resultat.
Även i motion A805 (yrk. 3) av Margareta Viklund (kds)
föreslås utökade befogenheter och resurser till JämO för att
verka mot osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män. Samma
motionär vill också ge JämO ökade befogenheter att verka för att
ledande positioner inom näringsliv, offentlig sektor och
samhället i övrigt görs tillgängliga för kvinnor på samma
villkor som män (yrk. 4).
Christer Lindblom m.fl. (fp) anser enligt motion A813 (yrk. 2,
delvis) att den som vänt sig till JämO skall slippa blanda in
fackföreningen. Samma motionärer ser trakasserier och annan
mobbning av kvinnor som ett problem, särskilt på mansdominerade
arbetsplatser. JämO bör få i uppdrag att utarbeta en handledning
hur man kommer till rätta med dessa arbetsmiljöskadliga problem,
sägs det i motionen (yrk. 4).
I motion A809 av Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds)
påtalas som en brist i lagen det nyss angivna förhållandet att
JämO inte kan åberopa annan lagstiftning än jämställdhetslagen
som grund för sin talan (yrk. 2). Motionärerna anser också att
JämO bör kunna anlita utomstående ombud (yrk. 3).
I samma motion framför motionärerna att JämO borde ges rätt
att uttala sig över hela samhällsområdet. Med eventuellt
negativa uttalanden som enda sanktion är det svårt att se några
betänkligheter med en sådan ordning, anför motionärerna (A809
yrk. 4).
Utskottet
Vänsterpartiets olika förslag i motionerna A44, A715 och So610
om särskilda uppdrag för JämO att 1. se över
jämställdhetsarbetet i fristående högskolor och stiftelseägda
universitet, 2. effekterna av en förkortad arbetsdag på
löneskillnaderna och 3. att göra en analys av tidigare
föräldraledighetskampanjer kan utskottet inte ställa sig bakom
av det skälet att det inte bör vara riksdagen som initierar
uppdrag av detta slag. Motionerna avstyrks således i berörda
delar.
Med anledning av förslagen i A805 och A810 om utökade
befogenheter för JämO i fråga om löneskillnader kan utskottet
konstatera att de tidigare behandlade förslagen om tvingande
lagstiftning och regler om kartläggning av löneskillnader
innebär att JämO får rätt att undersöka om det på en arbetsplats
finns kartläggning av löneskillnader på sätt som är föreskrivet.
Ombudsmannen kan också undersöka om en redovisning av
kartläggningen och de åtgärder som motiveras av kartläggningen
finns i jämställdhetsplanen. Framför allt kan JämO i det arbete
som nu avkrävs arbetsgivare blir en viktig samtalspartner som
kan bistå med information och råd. Förhoppningsvis kan vunna
erfarenheter i detta sammanhang ges spridning med JämO:s hjälp,
så att de initialproblem som kan uppstå snart är övervunna.
Något utalande härutöver kan inte anses påkallat med anledning
av de nu berörda motionerna A805 och A810 som således avstyrks i
berörda delar.
Att verka för att ledande positioner inom näringsliv,
offentlig sektor och i samhället i övrigt görs tillgängliga för
kvinnor på samma villkor som män omfattas av JämO:s roll på det
generella och opionsbildande planet. Något tillkännagivande med
anledning av motion A805 i denna del kan därför inte anses
påkallat enligt utskottets mening.
Med anledning av Christer Lindbloms m.fl. (fp) synpunkter i
motion A813 att den som vänt sig till JämO skall slippa blanda
in fackföreningen hänvisar utskottet till vad som anförs i
propositionen om JämO:s talerätt i diskrimineringstvister. I
propositionen s. 60 förs ett resonemang om den saken med
anledning av att det från vissa håll framförts att den enskilde
borde ha möjlighet att själv avgöra om han eller hon skall låta
sig företrädas av den fackliga organisationen eller av JämO.
Regeringen finner att det inte kan komma i fråga att låta den
enskilde fritt bestämma detta. JämO avgör efter en diskretionär
prövning själv vilka fall som skall föras till domstol; skälet
är enligt regeringen uppenbart. JämO har inte resurser att driva
alla fall där en enskild anser sig diskriminerad utan måste
begränsa sina insatser till frågor där det är särskilt angeläget
att få fram ett avgörande.
Utskottet ansluter sig till vad regeringen anfört i denna
fråga och vill för tydlighetens skull tillägga att den enskilde
i diskrimineringstvister självfallet har möjlighet att själv
väcka talan vid tingsrätt.
Samma motionärers förslag att JämO bör få i uppdrag att
utarbeta en handledning mot trakasserier och mobbning -- ett
enligt utskottet i och för sig angeläget uppdrag -- avstyrks av
utskottet med motiveringen att det inte bör vara riksdagen som
initierar verksamhet av detta slag.
De nu ifrågavarande yrkandena i motion A813 avstyrks med
hänvisning till det anförda.
Ett förslag om att JämO skall kunna åberopa annan
lagstiftning än jämställdhetslagen framläggs
enligt vad som framgått ovan i propositionen. Utskottet godtar
propositionen i denna del och konstaterar därmed att det
motsvarande förslaget i motion A809 är tillgodosett.
I frågan om JämO:s anlitande av utomstående ombud kan
utskottet hänvisa till vad som anförs i propositionen i denna
fråga (s. 58). Det finns ingenting som hindrar JämO från att
anlita ett utomstående ombud för att utföra sin talan om det
skulle anses ändamålsenligt. Något uttalande härutöver kan inte
anses påkallat med anledning av motion A809 i denna del, som
således avstyrks.
Förslaget i samma motion om att JämO borde ges rätt att uttala
sig över hela samhällsområdet föranleder utskottet till följande
kommentar. Enligt instruktionen för myndigheten är ombudsmannens
verksamhetsområde arbetslivet, men i sin rådgivande och
informerande verksamhet skall JämO även verka på
utbildningsområdet i vidsträckt mening. Enligt utskottets
uppfattning är det viktigt att framhålla att JämO:s roll i
första hand är av rådgivande, informerande och opinionsbildande
karaktär. Ombudsmannen skall verka för att jämställdhetslagen
följs frivilligt. Det är bara i vissa klart angivna fall som
ombudsmannen har rättsliga befogenheter. Tanken att JämO skulle
ha någon sorts allmän och övervakande funktion inom hela
samhället med möjlighet att uttala kritik mot företeelser som
ansågs stå i strid med jämställdhetssträvandena måste enligt
utskottets mening avvisas av principiella skäl. På anförda
grunder avstyrks det nu berörda motionsyrkandet i A809.
Sexuella trakasserier m.m.
Propositionen
I propositionen berörs de diskussioner som förekommit om att
lagreglerna mot sexuella trakasserier borde ändras så att de
också omfattar högskolan. Regeringen står i detta hänseende fast
vid sin tidigare uppfattning att lagen inte bör utvidgas till
att omfatta andra delar av samhällslivet än arbetslivet. I
propositionen erinras om att den nya högskolelagen anger att
jämställdhet mellan kvinnor och män alltid skall iakttas i
högskolornas verksamhet, och att det ankommer på högskolorna att
se till att reglerna i den nya lagen efterlevs.
Några förändringar föreslås inte av jämställdhetslagens regler
mot sexuella trakasserier, som innebär dels att arbetsgivaren
som en aktiv åtgärd skall motverka sådana trakasserier (6 §),
dels att arbetstagaren är skyddad mot trakasserier på grund av
att arbetsgivarens sexuella närmanden avvisats (22 §).
Motioner
Sexuella trakasserier inom utbildningsväsendet tas upp i
det från utbildningsutskottet överlämnade och tidigare berörda
yrkande 18 i Vänsterpartiets motion Ub714 och i den likaledes
förut behandlade motionen A807 av Rose-Marie Frebran och Tuve
Skånberg (kds), liksom i Karin Starrins m.fl. (c) motion A815
(yrk. 32) och i Roland Larssons (c) motion A803. I motion A815
anförs att jämställdhetslagen måste ändras så att den omfattar
även skolan/högskolan, och krav på åtgärdsprogram måste ställas
vid varje högskola. Att positionerna flyttats fram något genom
tillägg i högskolelagen och i Arbetarskyddsstyrelsens
föreskrifter är visserligen bra, men inte tillräckligt för att
motsvara det förbud som finns i arbetsmiljölagen, anförs det i
motion A803. Motionären anser att även om det finns lagtekniska
problem, så väger inte det tillräckligt starkt för att man skall
avstå från att förbjuda sexuella trakasserier vid högskolorna.
I motion A806 av Bengt Hurtig m.fl. (v) begärs att ett direkt
förbud mot sexuella trakasserier förs in i
jämställdhetslagen (yrk. 1).
Utskottet
Motionerna A815 och A803 berör sexuella trakasserier inom
utbildningsväsendet, och motionärerna förordar i första hand
att reglerna i jämställdhetslagen eller annan
arbetsmarknadslagstiftning utsträcks till att i detta hänseende
även avse utbildningsområdet.
Yrkandena i motionerna A807 och det från utbildningsutskottet
överlämnade yrkandet i motion Ub714 utgår även de från bl.a.
problemet med sexuella trakasserier.
Utbildningsutskottet har i sitt ovan nämnda yttrande UbU3y
behandlat motionerna A807 och Ub714. Arbetsmarknadsutskottet
instämmer i vad som sägs i yttrandet om att man under inga
förhållanden får ha överseende med sexuella trakasserier, än
mindre acceptera dem. Den bristande maktbalansen lägger ett
moraliskt och etiskt ansvar på läraren, som är den som har
makten, sägs det i yttrandet. Liksom utbildningsutskottet finner
arbetsmarknadsutskottet det synnerligen angeläget att
universitet och högskolor bemödar sig om att komma till rätta
med de problem som föreligger.
Utbildningsutskottet redovisar en rad åtgärder som nu vidtas
inom högskolan i detta syfte, och drar av redovisningen
slutsatsen att högskolan själv inser hur allvarlig frågan är.
Utbildningsutskottet utgår från att planerade åtgärder från de
ansvariga myndigheterna kommer att ge resultat. Utskottet
förutsätter att regeringen uppmärksamt följer utvecklingen och
vidtar de åtgärder som kan anses påkallade.
Arbetsmarknadsutskottet ansluter sig till
utbildningsutskottets bedömning att någon riksdagens åtgärd inte
kan anses påkallad med anledning av motionerna A807 och Ub714 i
i nu berörda delar. Detsamma gäller enligt utskottets mening de
övriga i detta avsnitt behandlade motionerna.
På anförda grunder avstyrks motionerna A803, A807, A815 och
Ub714, i förekommande fall i berörda delar.
Utskottet tar slutligen i detta avsnitt upp förslaget i motion
A806 om ett direkt förbud mot sexuella trakasserier i
jämställdhetslagen. Yrkanden av motsvarande slag har tidigare
behandlats av utskottet, bl.a. i samband med den nya
jämställdhetslagen. Utskottet har inte varit, och är inte heller
nu, övertygat om behovet eller nyttan av en särskild
förbudsreglering i jämställdhetslagen eftersom det redan finns
regler i både civilrättslig och straffrättslig lag som kan
användas mot trakasserier av olika slag. Den viktiga principen
att sexuella trakasserier inte skall behöva tålas på en
arbetsplats kommer till uttryck framför allt genom regeln i 6 §
jämställdhetslagen. Den regeln innebär att arbetsgivare som en
aktiv åtgärd skall verka för att inte någon arbetstagare utsätts
för sexuella trakasserier. Genom det i den tidigare
framställningen behandlade och godkända förslaget blir
arbetsgivare alltid skyldiga att iaktta lagens regler om aktiva
åtgärder även om kollektivavtal finns, och JämO får möjlighet
att utöva tillsyn över att regeln i 6 § följs på hela
arbetsmarknaden. Med hänvisning till det anförda avstyrks det nu
behandlade motionsyrkandet.
Övriga regeringsförslag till ändringar i jämställdhetslagen
Utskottet tillstyrker förslagen i övrigt till ändringar i
jämställdhetslagen.
Familjen
Propositionen
I propositionen anförs att en av de informella strukturer som
styr den ojämna fördelningen av makt och ekonomiska resurser
mellan kvinnor och män (jämför tidigare avsnitt) är ett
"oskrivet kontrakt" mellan kvinnor och män som leder till att
kvinnor ofta har deltidsarbete för att kunna förena yrkesliv och
familj. Detta medför att kvinnor blir ekonomiskt beroende av
enskilda män och att deras deltidsarbete blir en förutsättning
för männens förvärvsarbete på heltid. Detta gäller i synnerhet
när det finns små barn i familjen. Fördelningen av hemarbete och
yrkesarbete är i dag i stort sett jämn mellan par utan barn.
Fördelningen är också jämnare i familjer där kvinnan har en
stark ställning på arbetsmarknaden, t.ex. med högre lön än
mannen. För att påskynda den omvandling som skett av arbetsliv
och familjeliv i jämställd riktning föreslår regeringen
ytterligare insatser och stimulans för fäder att ta ett ökat
praktiskt ansvar för arbetet med barn och hem.
Motioner
Vänsterpartiet föreslår i sin motion A44 (yrk. 6) att en
utredning tillsätts med syfte att kartlägga om
jämställdheten kan sägas vara socialt snedfördelad och vilka
mekanismer som ligger bakom det faktum att ansvaret för hem och
barn fördelar sig olika mellan kvinnor och män i olika
samhällsklasser.
I motion A813 (yrk. 5) av Christer Lindblom m.fl. (fp) begärs
ett tillkännagivande om den jämställda familjen.
Motionärerna tar upp frågor om tillgång till barnomsorg,
föräldraledighetsfrågor, önskvärdheten av en pappamånad,
ensamförälderstödet och kvinnornas högre premier för
pensionsförsäkringar i jämförelse med männen.
Utskottet
De formella möjligheter som finns att dela föräldraledigheten
har inte i någon större utsträckning ändrat traditionella
familjemönster. Utskottet anser att det är viktigt att försöka
komma åt de informella hinder som finns mot jämställdhet.
Attitydförändringar är därför av största vikt. Utskottet bedömer
att de åtgärder regeringen föreslår för att få fäder att ta ett
ökat praktiskt ansvar för barn och hem påskyndar omvandlingen av
arbetsliv och familjeliv i mer jämställd riktning. Den av (v) i
motion A44 begärda utredningen för inte jämställdhetsarbetet
framåt ytterligare. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motion A44 i denna del.
Ett tillkännagivande om den jämställda familjen begärs i
motion A813 (fp). I samband med det vill utskottet framhålla att
jämställdhet inom familjen är en förutsättning för harmoniska
familjer. Både kvinnor och män har dubbla roller. Med tanke på
detta är det viktigt att ökad valfrihet skapas exempelvis när
det gäller arbetstid och barntillsyn. En sådan valfrihet gör det
möjligt med en arbetsfördelning inom familjen som utgår från
individuella förutsättningar samt från den enskilda familjens
värderingar och praktiska överväganden.
Propositionen om vissa socialförsäkringsfrågor, m.m. (prop.
1993/94:220) har nyligen överlämnats till riksdagen. Där
föreslås att rätt till tillfällig föräldrapenning skall kunna
överlåtas till en annan (närstående) person som i stället för
förälder avstår från förvärvsarbete i samband med sjukdom eller
smitta hos ett barn eller dess ordinarie vårdare. Förslaget
innebär framför allt en förbättring för ensamstående föräldrar
men ger också ökad flexibilitet i familjer där den ena föräldern
t.ex. på grund av sitt arbete långa tider vistas på annan ort
eller i annat land än den övriga familjen. Förslaget berör till
viss del det som anförs i motionen.
Något uttalande härutöver är enligt utskottets mening inte
påkallat. Den aktuella delen i motionen avstyrks därför av
utskottet.
Föräldraledighet
Propositionen
Enligt propositionen är ett av hindren för fäder att i ökad
utsträckning ta ut föräldraledighet rådande attityder hos både
kvinnor och män. En förstärkt information från försäkringskassan
om bl.a. föräldraförsäkringens mer tekniska utformning,
familjeekonomiska konsekvenser och om den betydelse
föräldraledigheten har leder dock till att fäder ökar sitt uttag
av föräldrapenningdagar. Regeringen föreslår en fortsatt
satsning på information och opinionsbildning om delad
föräldraledighet. Försök med information och opinionsbildning
direkt riktad till nyblivna fäder kommer att vidareutvecklas och
spridas inom ramen för föräldrautbildningen.
Motioner
I motion A43 (yrk. 4 delvis) vill Harriet Colliander och Laila
Strid-Jansson (nyd) avslå regeringens förslag om information
och opinionsbildning om föräldraledighet. De menar att staten
inte skall styra föräldrarnas val i fråga om vem som skall vara
hemma och ta hand om barn.
Margareta Viklund (kds) begär i motion A805 (yrk. 2) ett
tillkännagivande om vikten av ökad informationsspridning för att
åstadkomma en attitydförändring så att pappors möjlighet ökar
att i större utsträckning kunna vårda egna barn i hemmet.
Processen kan påskyndas genom kraftfulla informationsinsatser
till arbetstagare och fackförbund samt till arbetsgivare och
deras organisationer.
Utskottet
Utskottet har inhämtat att den försöksverksamhet med att bilda
särskilda pappagrupper som prövats vid några mödravårdscentraler
har fallit väl ut. Uppföljning har visat att män som deltagit i
pappagrupper tar ut större del av föräldraledigheten än
genomsnittet för män i riket. Utskottet anser att ytterligare
insatser för att få fäder att ta ett ökat praktiskt ansvar för
arbetet med barn och hem är av stor vikt. Utskottet delar därför
inte uppfattningen i motion A43 (nyd). Med avseende på motion
A805 (kds) anser utskottet att de efterfrågade
informationsinsatserna tillgodoses av propositionen. Med
hänvisning till vad som anförts tillstyrks propositionen i
motsvarande del och avstyrks motionerna A43 (nyd) och A805 (kds)
i de aktuella delarna.
Kvinnors hälsa
Propositionen
I propositionen anförs att trots att kvinnor i genomsnitt
lever längre än män har de ett högre ohälsotal. Inom den
medicinska vetenskapen finns i dag föga kunskap om de faktorer
som skiljer kvinnors och mäns hälsa och inom läkarutbildningen
är kunskapen bristfällig om det forsknings- och
utvecklingsarbete som pågår om kvinnors hälsa och sjukdomar.
Regeringen anser därför att det är angeläget att etablera ett
kvinnoperspektiv i läkarutbildningen. Särskilda projektmedel
föreslås avsättas för detta ändamål. Maktstrukturen inom hälso-
och sjukvården har stor betydelse för hur kvinnors ohälsa och de
symptom den ger upphov till uppfattas och bemöts. Enligt
propositionen kommer en utredning att tillsättas inom
Socialdepartementet under våren 1994 för att närmare belysa hur
kvinnor och män bemöts inom hälso- och sjukvården. Syftet är att
undersöka om det finns skillnader i sättet att bemöta patienter
som beror på kön. Orsakerna till eventuella skillnader och
effekterna av dessa skall redovisas.
I propositionen framhålls även att en av de allvarligaste
bristerna när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män är
det utbredda våldet mot kvinnor. Prostitution, pornografi,
incest och sexuella trakasserier på arbetsplatsen är andra
företeelser i samhället som hänger nära samman med våldet mot
kvinnor. Regeringen har tillsatt en kommission om våld mot
kvinnor (dir. 1993:88) och en särskild utredare om prostitution
i Sverige (dir. 1993:31). De båda utredningarna kommer att lägga
fram sina förslag vid årsskiftet 1994/95.
Motion
Socialdemokraterna betonar i motion A40 arbetsmiljöns
betydelse för kvinnors hälsa. Företagshälsovården föreslås få en
starkare ställning. Socialdemokraterna vill att en lag
införs i vilken alla arbetsgivare blir skyldiga att
tillhandahålla företagshälsovård (yrk. 11).
Utskottet
Beträffande kravet på en lag om företagshälsovård vill
utskottet erinra om att riksdagen nyligen har avvisat ett
liknande yrkande (bet. 1993/94:AU12). Enligt utskottets
betänkande AU12 utgår utskottet från att den av motionärerna
begärda lagstiftningen om företagshälsovård skall tillgripas för
det fall att det inte visar sig möjligt för parterna på
arbetsmarknaden att träffa avtal om företagshälsovården och dess
organisation. Vidare informeras i betänkandet AU12 om att det av
budgetpropositionen framgår att man inom regeringskansliet är
beredd att ta ställning till frågan om eventuell lagstiftning om
företagshälsovården men att man tills vidare avvaktar pågående
förhandlingar inom några avtalsområden. Mot denna bakgrund
avstyrktes de då aktuella yrkandena.
Utskottet har inte ändrat sin uppfattning i fråga om en lag om
företagshälsovård. Något riksdagens uttalande bör därför inte
vara påkallat med anledning av motion A40 (s) i denna del.
Yrkandet avstyrks.
Utskottet går härefter över till frågan om kvinnors hälsa.
I ett yttrande till arbetsmarknadsutskottet gör
socialutskottet följande bedömning. (Yttrandet i sin helhet
redovisas i bilaga till betänkandet.)
Utskottet ställer sig bakom den inriktning av
jämställdhetspolitiken när det gäller kvinnors hälsa som
förordas i propositionen. Utskottet anser det angeläget att
kunskaperna om kvinnors hälsa förbättras. Folkhälsoinstitutet
gör också stora insatser på detta område. -- -- -- En
proposition om folkhälsofrågor har också aviserats till senare i
vår.
-- -- -- Utskottet instämmer vidare i att regeringen bör
tillsätta en utredning om kvinnors och mäns bemötande inom
hälso- och sjukvården. Det är därvid enligt utskottet självklart
att även kvinnors bemötande i den psykiatriska vården
uppmärksammas. -- -- --
Arbetsmarknadsutskottet instämmer i ovan redovisade
bedömningar.
Kvinnor med funktionshinder
Propositionen
I de flesta handikappgrupper är kvinnor i majoritet men
kunskaperna om situationen för funktionshindrade kvinnor är
bristfälliga. Enligt regeringen bör möjligheterna undersökas att
göra könsuppdelad statistikredovisning av situationen för
funktionshindrade. Senare i vår kommer regeringen att anvisa
särskilda medel till utvecklingsinsatser i syfte att ytterligare
förbättra villkoren för kvinnor med funktionshinder och öka
deras inflytande på olika områden i samhället.
Motion
Vänsterpartiet anser i motion A44 (yrk. 16) att det är viktigt
att inte äldre kvinnor glöms bort när man diskuterar
jämställdhet och människor med funktionshinder. Ett viktigt
faktum är att kvinnor överlever sina män och därför är mer
beroende av det offentligas tjänster när de blir gamla.
Utskottet
Socialutskottet har yttrat sig över denna del av propositionen
till arbetsmarknadsutskottet. I sitt yttrande gör
socialutskottet följande bedömning.
Arbetsmarknadsutskottet bör enligt socialutskottet föreslå
riksdagen att godkänna den huvudsakliga inriktningen av
jämställdhetspolitiken beträffande kvinnor med funktionshinder
som förordas i propositionen.
Vidare anför socialutskottet följande beträffande det här
aktuella yrkandet i motion A44 (v).
Utskottet delar inställningen i motionen att hemtjänsten
liksom all annan social service måste fördelas rättvist och
efter behov. Om situationen är den att äldre kvinnor erhåller
sämre service än äldre män så bör detta problem enligt utskottet
uppmärksammas. Utskottet anser att propositionen ger vid handen
att regeringens inställning är att förbättringar nu bör ske av
kvinnors hela situation sedd i ett livsperspektiv. I
propositionen framhålls t.ex. att ett jämställdhetsperspektiv
skall läggas på alla politikområden. Förslag och beslut måste
enligt propositionen analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv.
Det gäller särskilt inom vissa områden, bl.a. socialpolitiken.
Något initiativ från riksdagens sida med anledning av motion A44
(v) yrkande 16 behövs inte. -- -- --
Arbetsmarknadsutskottet ansluter sig till socialutskottets
bedömning. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motion A44 (v) i aktuell del.
Medel i jämställdhetsarbetet
Propositionen
Jämställdhetsmålet kan enligt propositionen inte formuleras
isolerat utan måste ingå som en naturlig del när mål sätts upp
på skilda områden i samhället. Propositionen behandlar ett antal
metoder och verktyg som kan bidra till att ett sådant arbetssätt
utvecklas. En metod är att lyfta fram jämställdhetsmålen som
styrform. Med mer preciserade jämställdhetsmål går det lättare
att göra uppföljningar och utvärderingar. Könsuppdelad statistik
tas också upp i propositionen. Vikten av att
jämställdhetsaspekter beaktas av alla berörda i
produktionsprocessen av statistik, såväl i den officiella som i
den producerad av andra organ understryks. Fortsatt utveckling
av kvinno- och jämställdhetsforskning är en annan metod och
likaså att samtliga förslag om reformer m.m. och beslut bör
granskas ur jämställdhetssynpunkt. Särskild projektverksamhet
inriktad på att stimulera jämställdhetsarbetet på arbetsplatser,
i kommuner och organisationer m.fl. har också visat sig vara
verkningsfullt. En fortsatt satsning på det området kommer att
ske.
Motion
Vänsterpartiet framhåller i motion A44 (yrk. 15) att
jämställdhetsaspekten bör integreras i alla utredningar och
regeringsförslag. Utöver en ekonomisk värdering ur
jämställdhetssynpunkt är det viktigt att lyfta fram dolda
förutsättningar, förekomst av strukturell diskriminering m.m.
Trots att regeringen gör ansträngningar i denna riktning finns
det allvarliga brister i praktiken, bl.a. i Pensionsberedningens
betänkande.
Utskottet
Utskottet anser att förutsättningarna för att integrera
jämställdhetsaspekten i propositioner och direktiv till
utredningar m.m. finns i dag. Det är rutin inom
regeringskansliet att sända sådana texter till
Socialdepartementets jämställdhetsenhet för förhandsgranskning.
Det behandlade yrkandet i motion A44 (v) avstyrks därmed.
Länsexpert för jämställdhetsfrågor m.m.
Propositionen
I dag är bilden splittrad av det utåtriktade
jämställdhetsarbetet i länen. Insatserna vilar i hög grad på att
enskilda handläggare tagit sig an uppgiften tack vare ett
personligt engagemang. Få länsstyrelser har i dag lyckats
integrera ett kvinnoperspektiv i olika projekt och program.
Regeringen föreslår att en funktion som länsexpert för
jämställdhetsfrågor inrättas i varje län. Särskilda länsexperter
är en metod att ge länsstyrelserna såväl resurs- som
kompetensförstärkning på detta område.
Jämställdhetsperspektivet bör också beaktas i all kommunal
verksamhet. Regeringen avser att stimulera det lokala
jämställdhetsarbetet genom att under budgetåret 1994/95 avsätta
medel i syfte att utveckla det arbetssätt, som prövas på den
centrala och regionala nivån även på det lokala planet.
Anslagsfrågorna tas upp i det följande.
Motioner
I tre motioner tas frågan upp om länsstyrelser och
jämställdhet.
Harriet Colliander och Laila Strid-Jansson (nyd) går i motion
A43 (yrk. 6 delvis) emot propositionens förslag om länsexperter
för jämställdhetsfrågor. De anser att förslaget byråkratiserar
jämställdhetspolitiken och ökar statens utgifter.
Lisbeth Staaf-Igelström och Kristina Svensson (s) tar i motion
A812 upp utveckling av jämställdhetsarbetet. Motionärerna anser
att jämställdhetsexperter inom länsstyrelsen skall ha en central
roll. Bl.a. bör länsstyrelserna få regeringens uppdrag att
kartlägga och minska löneskillnaderna mellan könen.
Margitta Edgren m.fl. (fp) tar i motion A808 också upp
länsstyrelsernas roll i jämställdhetsarbetet samt jämställdheten
mellan kvinnor och män i Skånes olika beslutsorgan (särskilt de
indirekt valda). Motionärerna framför att det finns all
anledning för regeringen att uppmana samtliga länsstyrelser att
följa hur jämställdheten mellan kvinnor och män utvecklas
regionalt. Motionärerna anser att det kan bli aktuellt att
överväga lagstiftning om inte de mål för kvinnorepresentation
som sattes upp våren 1988 uppfylls.
Utskottet
Utskottet anser att länsexperter på jämställdhetsfrågor kan
bli av stor betydelse t.ex. genom att främja ett målinriktat
jämställdhetsarbete. Funktionen ses som extra värdefull med
tanke på att den regionalpolitiska propositionen (prop.
1993/94:140) innehåller förslag om särskilda insatser såväl
regionalt som centralt för att stärka kvinnornas roll i det
regionala utvecklingsarbetet, bl.a. genom särskilda resurscentra
för kvinnor. Eftersom flera av dessa förslag ligger inom
länsstyrelsens ansvarsområde kan en länsexpert för
jämställdhetsfrågor ses som en resurs- och kompetensförstärkning
för länsstyrelserna även i detta sammanhang. Utskottet avstyrker
följaktligen motion A43 (nyd) i den aktuella delen.
Med anledning av vad som framförs i motion A808 (fp) vill
utskottet erinra om att det redan i dag sker en årlig
redovisning över samtliga län vad beträffar andelen kvinnor i
regionala myndigheters styrelser. Vanligtvis presenteras den i
budgetpropositionen; i år sker det i den nu behandlade
propositionen om jämställdhetspolitik. I övrigt får motionerna
A808 (fp) och A812 (s) anses tillgodosedda med anledning av
förslaget om länsexperter. De bör följaktligen inte föranleda
någon riksdagens åtgärd och avstyrks därmed. Propositionen
tillstyrks i motsvarande del.
Utbildningsfrågor
Propositionen
För att det i framtiden ska bli möjligt att kunna ställa
formella krav på kompetens inom jämställdhetsområdet avser
regeringen att satsa på universitet och högskolor som tar
initiativ till att utveckla yrkesinriktade jämställdhetskurser.
Motioner
Jämställdheten inom utbildningsområdet tas upp i två
motioner.
Vänsterpartiet anser i sin motion A44 att propositionen
underlåter att beröra att privata och stiftelseägda högskolor
inte innefattas av högskolelagens lagparagraf om jämställdhet.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att komma med ett förslag
till ändring i högskolelagen så att den även omfattar fristående
och stiftelseägda högskolor (yrk. 10). Vänsterpartiet anser att
avskaffandet av kårobligatoriet kommer att få konsekvenser för
det jämställdhetsarbete som drivits inom kårernas ram bland
forskar- och grundstuderande. Kommittén för avveckling av
kårobligatoriet, KAK, bör få i uppdrag att särskilt behandla
denna fråga innan proposition utarbetas och riksdagen föreläggs
beslut (yrk. 11).
Även i motion Ub714 (yrk. 18) tar Vänsterpartiet upp
jämställdheten i den högre utbildningen. Vänsterpartiet föreslår
att det skall satsas mer på kvinnodominerade utbildningar.
Motionärerna anser att Grundutbildningsrådet bör få i uppdrag
att se över dessa utbildningar (förskollärare, sjuksköterska,
bibliotekarie, lärare m.fl.) och genomföra en omprioritering av
utvecklingsarbetet så att lika stor energi läggs på en
förbättring av könsfördelningen såväl i kvinnodominerade som i
mansdominerade utbildningar.
Vänsterpartiet vill vidare i sin motion A44 (yrk. 14) att en
särskild utredare tillsätts för att utreda hur de kunskaper som
i dag finns om betydelsen av kön inom det privata näringslivet
kan spridas och integreras i befintliga utbildningar på olika
nivåer.
Utskottet
I ett yttrande till arbetsmarknadsutskottet över motion A44
(yrk. 10) (v) konstaterar utbildningsutskottet att Chalmers
tekniska högskola (CTH) och Högskolan i Jönköping den 1 juli i
år kommer att övergå i stiftelseform. Utbildningsutskottet har
under hand erfarit att "stiftelsehögskolorna" -- utöver vad som
finns angivet i ramavtal, stiftelseförordnande och bolagsordning
-- är i färd med att i egna bestämmelser ta in centrala delar av
högskolelagen och högskoleförordningen; detta gäller bl.a.
föreskrifter om jämställdhet, skydd för studenter, avskiljande
och disciplinåtgärder.
Mot bakgrund av de redovisade förhållandena anser
utbildningsutskottet att riksdagen inte ensidigt bör besluta om
ändrade regler för de fristående högskolornas verksamhet i
enlighet med motion A44 (yrk. 10) (v).
Utbildningsutskottet har även yttrat sig över yrkande 11 i
motion A44 (v). Utbildningsutskottet utgår från att en
avveckling av kårobligatoriet inte skall innebära sämre villkor
för studenternas studiesociala verksamhet i den del verksamheten
avser det av motionärerna aktualiserade jämställdhetsarbetet. En
förutsättning för detta är att de framtida frivilliga
studentsammanslutningarna har möjlighet att engagera sig i den
studiesociala verksamheten i samma utsträckning som nuvarande
obligatoriska sammanslutningar.
Utbildningsutskottet har erfarit att regeringen inte har för
avsikt att framlägga förslag till riksdagen under innevarande
riksmöte om avvecklingen av kårobligatoriet utan i stället genom
skrivelse informera riksdagen om de åtgärder som regeringen
vidtagit och ämnar vidta i frågan. Utbildningsutskottet utgår
från att regeringen i det fortsatta arbetet med avvecklingen av
kårobligatoriet beaktar de synpunkter som motionärerna anfört
beträffande förutsättningarna för studenternas eget
jämställdhetsarbete.
Med hänvisning till det anförda anser utbildningsutskottet att
yrkande 11 i motion A44 (v) bör avstyrkas.
Det tredje yrkandet som utbildningsutskottet har yttrat sig
över i denna del är yrkande 18 i motion Ub714 (v). I yttrandet
anför utbildningsutskottet att fr.o.m. innevarande budgetår
gäller för högskolan ett nytt resurstilldelningssystem baserat
på dels antalet registrerade studenter vid resp.
universitet/högskola (studentpeng), dels helårsprestationer.
Regeringen har i proposition 1993/94:177 om utbildning och
forskning -- Kvalitet och konkurrenskraft -- föreslagit att
dessa kvantitativt inriktade delar av resurstilldelningssystemet
kompletteras med en del som uttryckligen skall befrämja
kvaliteten. Regeringen föreslår att resurstilldelningen i berört
avseende skall baseras på en bedömning av resp. lärosätes
ambitioner för kvalitetsutveckling, som de uttrycks i
fastställda planer -- program för kvalitetsutveckling -- och
genomförandet av dessa.
Regeringen föreslår i proposition 177 att viss del (5 %) av de
totala anslagen för ett fakultetsområde skall fördelas i
proportion till antalet avlagda forskarexamina, varvid
doktorsexamina ges vikten 1. För att främja en bredare
rekrytering till forskarutbildningen föreslår regeringen att
vikten för examina avlagda av underrepresenterat kön skall ökas
med 25 %.
Utbildningsutskottet avstyrker mot denna bakgrund motionen i
den delen.
Arbetsmarknadsutskottet delar utbildningsutskottets ovan
redovisade uppfattning samt konstaterar att proposition 177
skall behandlas av riksdagen under innevarande riksmöte. Mot
bakgrund av vad sålunda anförts avstyrks motion A44 (v) samt
motion Ub714 (v) i de berörda delarna.
Beträffande den utredning som föreslås i motion A44 (yrk. 14)
(v) anser utskottet att det förslag som framförs kan tas upp i
andra sammanhang, t.ex i de fortsatta diskussionerna kring
Näringslivsakademins uppgifter och/eller i samband med
projektverksamheten. Med hänvisning till vad som anförts
avstyrker utskottet motion A44 i den aktuella delen.
Jämställdhet och invandrare
Motioner
I två motioner behandlas frågor om jämställdhet och
invandrarkvinnor.
Socialdemokraterna framför i sin motion A40 behov av samverkan
mellan svenska och invandrade kvinnor. I motionen föreslås (yrk.
28 delvis) ökade resurser till kvinnoorganisationernas samverkan
med invandrar- och flyktingkvinnor. Liknande synpunkter och
förslag framförs även av Margareta Winberg m.fl. (s) i motion
A816 (yrk. 7 delvis).
Vänsterpartiet föreslår i motion A44 (yrk. 17) att regeringen
tillsätter en utredning om jämställdheten och invandrarna. Man
bör ha som uttrycklig ambition att utredningen genomförs av
svenska och invandrade kvinnor och män i samarbete och att den
tar vara på och utvärderar tidigare invandrargenerationers
erfarenheter.
Utskottet
Statens invandrarverk skall i sin projektbidragsgivning
särskilt prioritera projekt som rör invandrarkvinnor samt
samverkansprojekt mellan invandrare och svenskar. Verket
beviljar också varje år bidrag till olika projekt för
invandrarkvinnor.
Utskottet har under hand erfarit att bland dessa projekt finns
även sådana som riktar sig till svenska kvinnor och invandrade
kvinnor, till tidigt invandrade och till relativt nyanlända.
I direktiven (dir. 1993:1) Översyn av invandrarpolitiken har
invandrarkvinnornas situation och de svårigheter som de kan
möta i det svenska samhället uppmärksammats. Utskottet utgår
från att utredningen i sitt arbete beaktar vilka åtgärder som
behövs för denna utsatta grupp.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna
A40 (s), A44 (v) och A816 (s) i de aktuella delarna.
Inriktning av jämställdhetspolitiken
Propositionen
Regeringen begär riksdagens godkännande i fråga om den
huvudsakliga inriktningen av jämställdhetspolitiken i enlighet
med vad som förordas i propositionens avsnitt 5--11. Dessa
avsnitt som avser makt och inflytande, ekonomi, ändringar i
jämställdhetslagen, familjefrågor, kvinnors hälsa, kvinnor med
funktionshinder samt medel i jämställdhetsarbetet har redovisats
ovan.
Utskottet
Utskottet har i det föregående redovisat regeringens förslag
och bedömningar samt motioner i anslutning därtill. I de delar
motionärerna ifrågasatt propositionen, har motionerna avstyrkts
och propositionen tillstyrkts. Även övriga motioner har
avstyrkts. Vidare har utskottet ställt sig bakom regeringens
förslag till ändring i jämställdhetslagen (1991:433).
Propositionens avsnitt om föräldraförsäkring vad gäller förslag
till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring samt
anslaget Bidrag till föräldraförsäkringen har utskottet med eget
yttrande överlämnat till socialförsäkringsutskottet för
beredning.
Utskottet föreslår att riksdagen -- i den mån propositionens
avsnitt 5--11 inte behandlats tidigare -- godkänner den
huvudsakliga inriktningen av jämställdhetspolitiken
(propositionens avsnitt 5--11).
Jämställdhetsombudsmannen m.m. (femte huvudtiteln
G 1)
Propositionens förslag att jämställdhetslagens regler alltid
skall iakttas oavsett om kollektivavtal finns medför att JämO:s
tillsynsansvar utökas. Därigenom får JämO i fortsättningen en
mer fullständig överblick över situationen på arbetsmarknaden. I
propositionen understryks dock vikten av att det fortfarande är
parterna på arbetsmarknaden som bör ha huvudansvaret för ett
aktivt jämställdhetsarbete på arbetsplatserna.
Ökade resurser bör vidare enligt regeringen tillföras JämO för
information och uppföljning av jämställdhetslagens krav och
likalöneprincipens innebörd.
Enligt propositionens förslag beräknas ett ramanslag för JämO
och Jämställdhetsnämnden till 8 959 000 kr för budgetåret
1994/95.
Motioner
Socialdemokraterna anser i motion A40 (yrk. 21) att JämO bör
anvisas ett ramanslag som överstiger regeringens förslag med 3
000 000 kr. Uppräkningen bör ske för att JämO skall kunna bli
mer pådrivande i arbetsvärderingsfrågor samt för att JämO skall
få större möjligheter att beställa undersökningar och statistik.
I den socialdemokratiska motionen A254 (yrk. 42) föreslås en
uppräkning av JämO:s ramanslag med 2 000 000 kr för
arbetsvärderingsuppgifter och i motion A816 (yrk. 2) av
Margareta Winberg m.fl. (s) begärs en motsvarande uppräkning med
1 000 000 kr för att JämO skall kunna beställa undersökningar
och statistik.
Vänsterpartiet föreslår i motion A810 (yrk. 6) att anslaget
för Jämställdhetsombudsmannen bör tillföras 2 500 000 kr
motsvarande tre handläggar- och två assistenttjänster. JämO:s
instruktion bör dessutom ändras så att det klart framgår att en
avdelning uteslutande skall arbeta med lönefrågor.
Utskottet
Utskottet har tidigare ställt sig bakom regeringens förslag
vad gäller huvudsaklig inriktning av jämställdhetspolitiken
inkl. ändringar i jämställdhetslagen. De föreslagna
lagändringarna leder till utökade tillsynsuppgifter för JämO.
Utskottet anser vidare att information om jämställdhetslagens
krav och om likalöneprincipens innebörd är uppgifter som kräver
utökade resurser hos JämO. Utskottet gör bedömningen att
anslaget mot den angivna bakgrunden är väl avvägt. Följaktligen
tillstyrker utskottet den av regeringen begärda
medelsanvisningen på 8 959 000 kr i ramanslag till JämO för
budgetåret 1994/95. Därmed avstyrks motionerna A40 (s), A254
(s), A810 (v), A816 (s) i aktuella delar.
Särskilda jämställdhetsåtgärder (femte huvudtiteln G 2)
Regeringens beräkning av reservationsanslaget Särskilda
jämställdhetsåtgärder för budgetåret 1994/95 inkluderar de
särskilda medel för informationsinsatser i syfte att öka fäders
uttag av föräldrapenning, vilka tidigare anvisats under femte
huvudtitelns anslag Bidrag till föräldraförsäkring. Dessa medel,
som för budgetåret 1994/95 beräknats till 3 150 000 kr, förs nu
över till anslaget G 2 enligt regeringens förslag.
Enligt propositionen har anslaget beräknats på följande sätt.
För projektverksamhet i syfte att öka kvinnors inflytande i
beslutsfattande församlingar föreslås en utökning av anslaget
med 5 miljoner kronor. För åtgärder i samverkan med
näringslivet i syfte att öka andelen kvinnor i chefsbefattningar
föreslås 2,8 miljoner kronor. Föräldrautbildning riktad till
fäder, program för jämställdhetsarbete i kommunerna, utveckling
av kurser i jämställdhetsfrågor och av kursmoment om kvinnors
hälsa inom ramen för läkarutbildningen är andra områden vilka
motiverar den föreslagna anslagshöjningen.
Motion
Enligt motion A43 (yrk. 4 delvis) av Harriet Colliander och
Laila Strid-Jansson (nyd) bör medel inte utgå till information
och opinionsbildning om föräldraledighet.
Utskottet
Utskottet ser positivt på förslaget om utvidgning av de
särskilda jämställdhetsåtgärderna, som ju bl.a. inbegriper
delposten information och opinionsbildning om föräldraledighet.
Utskottet har tidigare avvisat motionsförslag om att staten inte
bör stå för sådan information och opinionsbildning om
föräldraledighet samt godkänt regeringens förslag till
huvudsaklig inriktning av jämställdhetspolitiken. I konsekvens
med utskottets tidigare ställningstaganden tillstyrks den av
regeringen begärda medelsanvisningen för ett reservationsanslag
på 21 506 000 kr till anslaget Särskilda jämställdhetsåtgärder
för budgetåret 1994/95. Motion A43 (nyd) bör avslås i
motsvarande del.
Länsstyrelserna m.m. (trettonde huvudtiteln A 1)
Regeringen har i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100 bil.
14) föreslagit att 1 789 346 000 kr anvisas till anslaget
Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1994/95. Riksdagens beslut i
slutet av mars 1993 innebär att 1 786 346 000 kr anvisas till
detta anslag (bet. 1993/94:BoU13, rskr. 211).
Propositionen
I enlighet med föreliggande propositions förslag om en expert
för jämställdhetsfrågor i varje län bör anslaget Länsstyrelserna
m.m. för budgetåret 1994/95 utökas med 10 000 000 kr i
förhållande till budgetpropositionen, dvs. prop. 1993/94:100
bilaga 14, punkt A 1.
Motion
I motion A43 (yrk. 6 delvis) anser Harriet Colliander och
Laila Strid-Jansson (nyd) i enlighet med sitt tidigare
redovisade avståndstagande i fråga om länsstyrelseexpert för
jämställdhetsfrågor att medel inte skall anvisas till detta
ändamål.
Utskottet
Utskottet har tidigare godkänt den huvudsakliga inriktningen
av jämställdhetspolitiken, inkl. länsexperter för
jämställdhetsfrågor, i enlighet med regeringens förslag. Ett
motionsförslag som går emot inrättande av en funktion med
länsexperter har avvisats av utskottet. Som en konsekvens av
tidigare ställningstaganden bör därför de medel som regeringen
räknat med för länsexperternas verksamhet, dvs. 10 miljoner
kronor, anvisas till anslaget Länsstyrelserna m.m. Med det
anförda avstyrker utskottet motion A43 (nyd) i motsvarande del.
Utskottet förutsätter för sin del att det av riksdagen
anvisade anslaget till länsstyrelserna utökas med 10 miljoner
kronor (bet. 1993/94:BoU13, rskr. 211). Därigenom kommer det
totalt anvisade beloppet till anslaget Länsstyrelserna m.m. att
uppgå till 1 796 346 000 kr.
Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet
(trettonde huvudtiteln E 5)
Regeringen har i budgetpropositionen (1993/94:100, bil. 14,
punkt E 5) förordat att stödet behålls på en oförändrad nivå
under budgetåret 1994/95, dvs. att anslaget bör beräknas till 3
432 000 kr. Regeringen informerar om att den proposition om
organisationernas bidrag som regeringen avser att presentera
under första halvåret 1994 även kommer att beröra principerna
för det framtida stödet till kvinnoorganisationerna.
Motioner
Socialdemokraterna begär i sin motion A40 (yrkandena 23, 27
och 28 delvis) ytterligare medel till tre olika delposter, vilka
sammanlagt innebär en ökning av anslaget Bidrag till
kvinnoorganisationernas centrala verksamhet med 6 miljoner
kronor. Den första delposten uppgår till 3 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit till Riksorganisationen för Kvinnojourer i
Sverige (ROKS) för informations- och studieverksamhet samt
förstärkning av kansliet. Den andra delposten utgörs av 2 000
000 kr utöver vad regeringen föreslagit till de politiska
kvinnoorganisationerna. Med hänsyn till behovet av samverkan
mellan de svenska kvinnoorganisationerna och invandrarkvinnorna
behövs också en särskild delpost under anslaget uppgående till 1
000 000 kr för en sådan samverkan.
Margareta Winberg m.fl. (s) framför i motion A816 (yrkandena 5
och 7 delvis) samma krav som i ovanstående motion vad gäller
3 000 000 kr till ROKS samt 1 000 000 kr till de politiska
kvinnoorganisationerna för kontaktarbete bland flyktingkvinnor i
Sverige, opinionsbildning om mänskliga rättigheter för kvinnor
under krig m.m.
Även Ingegerd Sahlström m.fl. (s) påtalar i motion So211 behov
av ökat ekonomiskt stöd till ROKS. Trycket på riksorganisationen
blir allt starkare; siffrorna för misshandel och våldtäkt ökar
år från år.
Utskottet
Det statliga stödet till kvinnoorganisationernas centrala
verksamhet har utvärderats (Ds 1992:114). Enligt utvärderingen
har stödet inneburit "trygghet och status" genom ett erkännande
av att kvinnoorganisationerna gör ett viktigt arbete. Vidare har
Utredningen (C 1992:05) om bidrag till ideella organisationer
haft i uppdrag att se över och lämna förslag till de principer
som bör gälla för statens bidragsgivning. Utredningen avlämnade
i augusti 1993 betänkandet (SOU 1993:71) Organisationernas
bidrag. Förslagen i betänkandet syftar till att stärka
organisationernas självständiga ställning. Enligt betänkandet
bör avdragsrätt för gåvor till de ideella organisationerna
införas. Vidare bör ideella organisationer i ökad utsträckning
engageras i en diskussion om övertagande av arbetsuppgifter, som
ett alternativ till privatisering. Betänkandet har
remissbehandlats.
En proposition om principerna för statens framtida
bidragsgivning till de ideella organisationerna har planerats
till juni 1994. Även principerna för det framtida stödet till
kvinnoorganisationerna kommer enligt vad utskottet erfarit att
beröras.
Med hänvisning till att regeringens förslag om nya principer
för stöd till bl.a. kvinnoorganisationerna är att vänta inom
kort vill utskottet inte i detta sammanhang föregripa den
prövning som kan förutses äga rum i samband med behandling av
den propositionen.
Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag att det
till Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet för
budgetåret 1994/95 anvisas ett reservationsanslag på 3 432 000
kr. Motionerna A40 (s), A816 (s) och So211 (s) avstyrks i
berörda delar.
Motion
I detta sammanhang skall även tas upp Socialdemokraternas krav
i motion A40 (yrk. 22) om 1 000 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit till Riksförbundet för sexuell upplysning för
uppsökande arbete företrädesvis bland arbetslösa ungdomar.
Motionärerna anser att det finns behov av en ökad satsning inom
RFSU:s uppsökande arbete med sexualupplysning, abort- och
STD-förebyggande verksamhet (sexuellt överförbara sjukdomar).
Utskottet
Utskottet vill redovisa att socialutskottet nyligen behandlat
ett likartat motionsyrkande som det här aktuella.
Socialutskottet anför följande i sitt betänkande 1993/94:SoU20.
När det gäller frågan om ökade bidrag till RFSU för uppsökande
verksamhet företrädesvis bland arbetslösa ungdomar delar
utskottet motionärernas uppfattning att det är angeläget med
insatser för arbetslösa ungdomar. Folkhälsoinstitutet gör också
redan olika insatser mot arbetslöshetens effekter på folkhälsan.
Inom i stort sett alla program planerar institutet särskilda
aktiviteter riktade till ungdomar. Arbetet på enheten för Hälsa
och Sexualitet har ungdomar som sin största målgrupp. RFSU
tillhör de organisationer som erhåller organisationsstöd från
Folkhälsoinstitutet. Med det anförda avstyrker utskottet motion
A816 (s) yrkande 4.
Arbetsmarknadsutskottet vill tillägga att under innevarande
budgetår uppgår de statliga bidragen till RFSU till 2 145 000 kr
för förbundets STD-förebyggande verksamhet samt 490 000 kr för
förbundets hälsofrämjande arbete.
Utskottet delar socialutskottets uppfattning och avstyrker
därmed motion A40 (s) i denna del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande mål i jämställdhetspolitiken
att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:A40 yrkande 4,
1993/94:A43 yrkande 1 i motsvarande del, 1993/94:A254 yrkande 35
och 1993/94:A814 yrkande 1 godkänner vad regeringen förordar i
fråga om målen för jämställdhetspolitiken (avsnitt 4.2),
res. 1 (s)
2. beträffande EU-medlemskapets effekter för svenska
kvinnor
att riksdagen avslår motion 1993/94:A44 yrkande 13,
men. (v) - delvis
3. beträffande kvinnornas kompetens i EU-sammanhang
att riksdagen avslår motion 1993/94:A804 yrkandena 1 och 3,
4. beträffande strategi för jämställdhetsfrågor inför ett
eventuellt EU-medlemskap
att riksdagen avslår motion 1993/94:A815 yrkandena 13 och 14,
5. beträffande kvinnors inflytande i samhället
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A813 yrkande 1 och
1993/94:A815 yrkande 1,
6. beträffande kvinnor i chefsbefattningar
att riksdagen med avslag på motion 1993/94:A40 yrkande 1
godkänner vad regeringen anfört i proposition 1993/94:147 i
motsvarande del,
res. 2 (s)
7. beträffande den ekonomiska maktens fördelning
att riksdagen med avslag på motion 1993/94:A40 yrkande 2
godkänner vad regeringen anfört i proposition 1993/94:147 i
motsvarande del,
res. 3 (s)
8. beträffande uppdrag till AMS att förhandla med kommuner
och landsting
att riksdagen avslår motion 1993/94:A40 yrkande 3,
res. 4 (s)
9. beträffande arbetsgivarens ansvar för ett aktivt
jämställdhetsarbete m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A40 yrkandena 7 och 9,
1993/94:A254 yrkande 37 och 1993/94:A814 yrkande 2,
res. 5 (s)
10. beträffande forskning om kvinnors arbetsliv m.m.
att riksdagen avslår motion 1993/94:A815 yrkandena 17, 18 och
35,
res. 6 (s) - motiv.
11. beträffande löneskillnaderna mellan kvinnor och män
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A805 yrkande 1 och
1993/94:A813 yrkande 3,
12. beträffande minimering av lönediskrimineringen
att riksdagen avslår motion 1993/94:A43 yrkande 1 i
motsvarande del och yrkande 2,
13. beträffande försöksverksamhet med
arbetsvärderingsprojekt
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A40 yrkande 17,
1993/94:A254 yrkande 38 och 1993/94:A814 yrkande 7,
res. 7 (s)
14. beträffande könsneutralt arbetsvärderingssystem
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A802 och 1993/94:A815
yrkande 22,
15. beträffande expertutredning om löneskillnader
att riksdagen avslår motion 1993/94:A801,
16. beträffande uppföljning och utvärdering av
jämställdhetslagen
att riksdagen avslår motion 1993/94:A811,
17. beträffande jämställdhetslagens räckvidd
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A807 och 1993/94:Ub714
yrkande 18, båda i motsvarande delar,
men. (v) - delvis
18. beträffande lagens dispositivitet
att riksdagen
dels med bifall till proposition 147 i motsvarande del
samt med anledning av motionerna 1993/94:A804 yrkande 2 i
motsvarande del, 1993/94:A809 yrkande 1 och 1993/94:A813 yrkande
2 i motsvarande del antar 12 § i det genom propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i jämställdhetslagen,
dels avslår motion 1993/94:A40 yrkande 8,
res. 8 (s)
19. beträffande jämställdhetslagen och avtalsrätten m.m.
att riksdagen avslår motion 1993/94:A44 yrkandena 1 och 5,
men. (v) - delvis
21. beträffande analys av orsakerna till löneskillnaderna
att riksdagen med bifall till proposition 147 i motsvarande
del och med avslag på motionerna 1993/94:A40 yrkande 18,
1993/94:A254 yrkande 39 och 1993/94:A814 yrkande 4, alla i
motsvarande delar, antar 9 a § första stycket i det genom
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
jämställdhetslagen,
res. 9 (s)
22. beträffande kartläggningsskyldighetens begränsning
att riksdagen med bifall till proposition 147 i motsvarande
del och med avslag på motionerna 1993/94:A40 yrkande 18 i
motsvarande del, 1993/94:A44 yrkande 4 samt 1993/94:A254 yrkande
39 och 1993/94:A814 yrkande 4, båda i motsvarande delar, antar 9
a § andra stycket i det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i jämställdhetslagen,
res. 10 (s)
23. beträffande Ontarios lagmodell för lika lön
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A44 yrkande 2 och
1993/94:A810 yrkande 3,
men. (v) - delvis
24. beträffande kartläggning av löner och
jämställdhetsplaner
att riksdagen avslår motion 1993/94:A41,
25. beträffande lönejämförelser mellan branscher
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A40 yrkande 19,
1993/94:A44 yrkande 3, 1993/94:A254 yrkande 40, 1993/94:A810
yrkande 2 och 1993/94:A814 yrkande 5,
res. 11 (s)
26. beträffande skriftlig uppgift av arbetsgivaren om lön
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A40 yrkande 20,
1993/94:A254 yrkande 41, 1993/94:A810 yrkande 4 och 1993/94:A814
yrkande 6,
res. 12 (s)
27. beträffande grupptalan
att riksdagen avslår motion 1993/94:A810 yrkande 5,
28. beträffande indirekt diskriminering
att riksdagen avslår motion 1993/94:A804 yrkande 2 i
motsvarande del,
29. beträffande jämställdhetslagens skadeståndsregler
att riksdagen avslår motion 1993/94:A806 yrkande 2,
men. (v) - delvis
30. beträffande jämställdhetsarbetet i fristående högskolor
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A44 yrkande 9,
1993/94:A715 yrkande 1 och 1993/94:So610 yrkande 4,
men. (v) - delvis
31. beträffande utökade befogenheter för JämO i fråga om
löneskillnader
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A805 yrkande 3 och
1993/94:A810 yrkande 1,
32. beträffande ledande positioner inom näringsliv m.m.
att riksdagen avslår motion 1993/94:A805 yrkande 4,
33. beträffande JämOs talerätt i diskrimineringstvister
m.m.
att riksdagen avslår motion 1993/94:A813 yrkande 2 i
motsvarande del och yrkande 4,
34. beträffande annan lagstiftning än jämställdhetslagen
att riksdagen med bifall till proposition 147 i motsvarande
del och med anledning av motion 1993/94:A809 yrkande 2 antar 46
§ i det genom propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i jämställdhetslagen,
35. beträffande JämOs anlitande av utomstående ombud m.m.
att riksdagen avslår motion 1993/94:A809 yrkandena 3 och 4,
36. beträffande sexuella trakasserier inom
utbildningsväsendet
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A803, 1993/94:A807 i
motsvarande delar, 1993/94:A815 yrkande 32 och 1993/94:Ub714
yrkande 18 i motsvarande del,
men. (v) - delvis
37. beträffande förbud mot sexuella trakasserier i
jämställdhetslagen
att riksdagen avslår motion 1993/94:A806 yrkande 1,
men. (v) - delvis
38. beträffande jämställdhetslagen i övrigt
att riksdagen med bifall till proposition 147 i motsvarande
del antar det genom propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i jämställdhetslagen i den mån det inte omfattas av
vad utskottet hemställt under 1--37 ovan,
39. beträffande utredning om jämställdhetens sociala
fördelning
att riksdagen avslår motion 1993/94:A44 yrkande 6,
men. (v) - delvis
40. beträffande den jämställda familjen
att riksdagen avslår motion 1993/94:A813 yrkande 5,
41. beträffande information och opinionsbildning om
föräldraledighet
att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:A43 yrkande 4 i
motsvarande del och 1993/94:A805 yrkande 2 godkänner vad
regeringen anfört i proposition 1993/94:147 i motsvarande del,
res. 13 (nyd)
42. beträffande lag om företagshälsovård
att riksdagen avslår motion 1993/94:A40 yrkande 11,
res. 14 (s)
43. beträffande äldre kvinnor
att riksdagen avslår motion 1993/94:A44 yrkande 16,
men. (v) - delvis
44. beträffande integration av jämställdhetsaspekten i alla
utredningar
att riksdagen avslår motion 1993/94:A44 yrkande 15,
men. (v) - delvis
45. beträffande länsstyrelser och jämställdhet
att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:A43 yrkande 6 i
motsvarande del, 1993/94:A808 och 1993/94:A812 godkänner vad
regeringen anfört i proposition 1993/94:147 i motsvarande del,
res. 15 (nyd)
46. beträffande jämställdheten inom utbildningsområdet
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A44 yrkandena 10, 11
och 14 samt 1993/94:Ub714 yrkande 18 i motsvarande del,
men. (v) - delvis
47. beträffande jämställdhet och invandrarkvinnor
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A40 yrkande 28 i
motsvarande del, 1993/94:A44 yrkande 17 och 1993/94:A816 yrkande
7 i motsvarande del,
res. 16 (s)
men. (v) - delvis
48. beträffande inriktning av jämställdhetspolitiken
att riksdagen -- i den mån proposition 147, avsnitt 5--11,
inte behandlats tidigare -- godkänner vad regeringen förordar i
fråga om den huvudsakliga inriktningen av jämställdhetspolitiken
(avsnitt 5--11),
res. 17 (s)
49. beträffande anslag till Jämställdhetsombudsmannen
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:147 i
motsvarande del och med avslag på motionerna 1993/94:A40 yrkande
21, 1993/94:A254 yrkande 42, 1993/94:A810 yrkande 6 och
1993/94:A816 yrkande 2 till Jämställdhetsombudsmannen m.m.
för budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett
ramanslag på 8 959 000 kr,
res. 18 (s)
50. beträffande anslag till särskilda
jämställdhetsåtgärder
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:147 i
motsvarande del och med avslag på motion 1993/94:A43 yrkande 4 i
motsvarande del till Särskilda jämställdhetsåtgärder för
budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 21 506 000 kr,
res. 19 (nyd) - villk. 13
51. beträffande ytterligare medel till länsstyrelserna
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:147 i
motsvarande del och med avslag på motion 1993/94:A43 yrkande 6 i
motsvarande del till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret
1994/95 under trettonde huvudtiteln -- utöver av riksdagen
tidigare anvisade medel (1993/94:BoU13, rskr. 211) -- anvisar
ett ramanslag på 10 000 000 kr,
res. 20 (nyd) - villk. 15
52. beträffande anslag till kvinnoorganisationerna
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bil. 14
i motsvarande del och med avslag på motionerna 1993/94:A40
yrkandena 23, 27 och 28 i motsvarande del, 1993/94:A816
yrkandena 5 och 7 i motsvarande del samt 1993/94:So211 till
Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet för
budgetåret 1994/95 under trettonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 3 432 000 kr,
res. 21 (s)
53. beträffande ökade medel till RFSU
att riksdagen avslår motion 1993/94:A40 yrkande 22.
res. 22 (s)
Stockholm den 14 april 1994
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Elver Jonsson
I beslutet har deltagit: Elver Jonsson (fp), Anders G
Högmark (m), Georg Andersson (s), Marianne Andersson (c), Lahja
Exner (s), Charlotte Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Laila
Strid-Jansson (nyd), Isa Halvarsson (fp), Johnny Ahlqvist (s),
Kent Olsson (m), Berit Andnor (s), Britt Bohlin (s) och
Rose-Marie Frebran (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
Reservationer
1. Mål i jämställdhetspolitiken (mom. 1)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,
Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "Regeringens proposition" och slutar med "berörda
delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med Socialdemokraterna i motion A40
att regeringens proposition om jämställdhetspolitiken -- trots
vissa förtjänster -- är alltför lättviktig. Utskottets
allvarligaste kritik mot regeringens proposition är att den
måste ses mot regeringens politik i övrigt. Jämställdhetspolitik
får inte avgränsas till vackra ord. Enligt utskottets
uppfattning bör all politik och alla områden mera konsekvent
präglas av jämställdhetsperspektivet inom ramen för en
helhetssyn. Följande konkreta mål bör utgöra en grundstomme i
jämställdhetspolitiken.
Kvinnornas andel av landets arbetsinkomster måste öka.
Löneskillnader mellan kvinnor och män som enbart beror på kön
får inte finnas.
Kvinnor skall finnas i arbetslivet i samma utsträckning som
män.
Den starka könssegregeringen på arbetsmarknaden måste brytas.
Kvinnornas andel av utbildningsinsatserna skall vara lika stor
som männens.
Fler män måste ta sin del av ansvaret för barn och familj så
att färre kvinnor behöver dubbelarbeta.
Hälften av alla chefer bör vara kvinnor. Andelen kvinnliga
chefer skall minst motsvara andelen kvinnor på arbetsplatsen.
Det ofrivilliga deltidsarbetet måste avskaffas.
Kvinnors arbetsmiljö måste förbättras. Arbetsgivare och
fackliga organisationer måste ta ett större ansvar än de
hittills gjort.
Alla former av sexuella trakasserier på arbetsplatserna måste
motarbetas.
Fler kvinnor bör bli företagare.
Utskottet ansluter sig till uppfattningen i motion A40 att det
krävs en långsiktig, uthållig politik inom ett antal områden för
att man skall komma närmare jämställdhetsmålet. Merparten av
propositionsförslagen är invändningsfria, men inte tillräckligt
långtgående.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion
A40 (s) i nu behandlad del. Med utskottets ställningstagande
tillgodoses även motionerna A254 (s) och A814 (s) i berörda
delar. Yrkandet i motion A43 (nyd) har en annan inriktning och
avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande mål i jämställdhetspolitiken
att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:147 i
motsvarande del, motionerna 1993/94:A40 yrkande 4, 1993/94:A254
yrkande 35 och 1993/94:A814 yrkande 1 samt med avslag på motion
1993/94:A43 yrkande 1 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Kvinnor i chefsbefattningar (mom. 6)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,
Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20
börjar med "I ett" och på s. 21 slutar med "motsvarande del"
bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att det är av stor vikt att andelen
kvinnor i chefsbefattningar ökar. Av propositionen framgår att
andelen kvinnliga chefer är högre inom den offentliga sektorn än
inom näringslivet. Såväl statliga myndigheter som landsting och
kommuner bedriver ett aktivt arbete för att höja andelen
ytterligare. Näringslivet har därför mycket att lära av den
offentliga sektorn i detta avseende. För att den tilltänkta
akademin skall uppnå avsedda resultat måste det därför redan
från starten ske en nära samverkan mellan näringslivet och
statliga och kommunala organ. Härigenom kan en kraftsamling
åstadkommas som har större förutsättningar än regeringens
förslag att stimulera en utveckling mot fler kvinnliga chefer i
olika sektorer i samhället. Det långsiktiga målet för
jämställdhetspolitiken på det här området bör vara att hälften
av cheferna är kvinnor. Med hänvisning till vad som anförts
tillstyrker utskottet motion A40 (s) i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande kvinnor i chefsbefattningar
att riksdagen med anledning av
dels proposition 1993/94:147 i motsvarande del,
dels motion 1993/94:A40 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Den ekonomiska maktens fördelning (mom. 7)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,
Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22
börjar med "Utskottet kan" och slutar med "motsvarande del" bort
ha följande lydelse:
Regeringen föreslår en resursutredning om hur den ekonomiska
makten är fördelad mellan kvinnor och män. Utskottet anser att
en sådan utredning bör breddas till att omfatta en översyn över
hur samhällets resurser fördelas mellan kvinnor och män. En
utredning som går igenom dessa frågor kan leda fram till ett
förslag om en rättvisare fördelning av samhällets resurser
mellan kvinnor och män. Med hänvisning till vad som anförts
tillstyrker utskottet den aktuella delen i motion A40 (s).
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:
7. beträffande den ekonomiska maktens fördelning
att riksdagen med anledning av
dels proposition 1993/94:147 i motsvarande del,
dels motion 1993/94:A40 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Uppdrag till AMS att förhandla med kommuner och landsting
(mom. 8)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,
Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22
börjar med "Ett förslag" och slutar med "förslaget i motionen"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det finns särskild risk för att de
pågående nedskärningarna inom kommuner och landsting drabbar
kvinnors möjligheter att arbeta och försörja sig. Mot denna
bakgrund föreslår utskottet att AMS får i uppdrag att förhandla
med kommunerna och landstingen om att förlänga uppsägningstiden
för uppsagd personal. Målsättningen skall vara att förhindra att
20 000 personer går ut i öppen arbetslöshet, i första hand före
utgången av år 1995. AMS bör få särskilda medel för att
stimulera kommunerna att fatta samma beslut. Stödet för en
enskild person får inte överstiga 85 % av lönen. Med hänvisning
till det anförda tillstyrker utskottet motion A40 (s) i aktuell
del.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande
lydelse:
8. beträffande uppdrag till AMS att förhandla med kommuner
och landsting
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A40 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Arbetsgivarens ansvar för ett aktivt jämställdhetsarbete
m.m. (mom. 9)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,
Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23
börjar med "Socialdemokraterna beskriver" och på s. 24 slutar
med "och A814" bort ha följande lydelse:
Det goda arbetet är i hög grad en jämställdhetsfråga eftersom
kvinnorna är överrepresenterade i de dåliga arbetena. En
fortsatt offensiv för arbetslivets förnyelse är nödvändig för
att bekämpa riskerna för ohälsa, öka produktiviteten och minska
samhällets kostnader för ohälsa och utslagning. Utskottet
instämmer med Socialdemokraterna i denna uppfattning. Som sägs i
partiets motion kräver en sådan offensiv politiska initiativ på
en rad områden. Det gäller ekonomiska styrmedel,
kompetensutveckling, aktivt miljöarbete och arbetsrätt.
Utskottet delar Socialdemokraternas uppfattning att
erfarenheterna från det s.k. Alfa Q-projektet inom
arbetslivsfonderna bör tas tillvara för framtiden.
Utskottet delar också Socialdemokraternas uppfattning att både
jämställdhetslagen och de avtal om jämställdhet som finns på
arbetsmarknaden förutsätter ett genuint och omfattande
engagemang från alla parter. Som framhålls i Socialdemokraternas
motion är det dock arbetsgivarens ansvar att ett sådant aktivt
jämställdhetsarbete kommer till stånd. Därför måste regeringen
kraftfullt verka för att arbetsgivarna utökar sitt engagemang
och ansvar.
Vad utskottet anfört med anledning av motion A40 bör ges
regeringen till känna. Även motionerna A254 och A814 i
motsvarande delar får anses tillgodosedda med det anförda.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande
lydelse:
9. beträffande arbetsgivarens ansvar för ett aktivt
jämställdhetsarbete m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A40
yrkandena 7 och 9, 1993/94:A254 yrkande 37 och 1993/94:A814
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
6. Forskning om kvinnors arbetsliv m.m. (mom. 10,
motiveringen)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,
Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser att den del av
utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Karin Starrins" och
på s. 24 slutar med "berörda delarna" bort ha följande lydelse:
Med anledning av vad som sägs i motion A815 (c) om behovet av
riktade utbildningsinsatser för kvinnor vars arbetsuppgifter
rationaliserats bort anser utskottet att det finns skäl att
framhålla följande. Det finns en särskild risk för att de
pågående nedskärningarna inom kommuner och landsting drabbar
kvinnors möjligheter att arbeta och försörja sig. Därför bör man
ta fasta på det av Socialdemokraterna i motion A40 framförda
förslaget om särskilda medel för att förlänga uppsägningstiderna
för den uppsagda personalen.
På anförda grunder bör motion A815 avstyrkas i den nu berörda
delen.
7. Försöksverksamhet med arbetsvärderingsprojekt (mom. 13)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,
Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26
börjar med "Med anledning" och på s. 27 slutar med "berörda
delar" bort ha följande lydelse:
Arbetsvärdering kan vara ett av flera instrument för att
minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor, men kan inte
ensamt lösa problemet med lönediskriminering. Som framhålls i
Socialdemokraternas motion A40 kan en systematisk
arbetsvärdering bidra till att de värderingar som styr
lönesättningen blir synliga. Arbetsmarknadens parter har det
avgörande ansvaret för att utveckla arbetsvärderingen. I
enlighet med förslag som läggs fram i Socialdemokraternas motion
A40 bör man därför stimulera parterna i detta arbete. Resurser
bör avsättas för en försöksverksamhet på arbetsplatserna inom
olika branscher. Uppdrag bör ges till Arbetsmiljöfonden att
tillsammans med parterna och i samråd med JämO stimulera sådan
verksamhet.
Vad utskottet anfört med anledning av motion A40 i denna del
bör ges regeringen till känna. Motionerna A254 och A814 i
motsvarande delar får anses tillgodosedda med detta.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande
lydelse:
13. beträffande försöksverksamhet med
arbetsvärderingsprojekt
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A40 yrkande
17, 1993/94:A254 yrkande 38 och 1993/94:A814 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Lagens dispositivitet (mom. 18)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,
Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32
börjar med "Det är" och på s. 33 slutar med "således avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Utskottet motsätter sig i och för sig inte regeringsförslaget
att göra reglerna om aktiva åtgärder tvingande men anser att det
finns skäl att göra viss markeringar.
Som Socialdemokraterna framhåller i motion A40 innebär
förslaget att man frångår principerna i den nordiska modellen.
Det är parternas uppgift att så långt som möjligt i
kollektivavtal reglera förhållandena på arbetsplatsen, vilket är
skälet till att man ofta väljer modellen med ramlagstiftning.
Principen är så viktig att Sverige fått ett erkännande av den i
EU-förhandlingarna. Utskottet anser att det måste finnas starka
skäl för att frångå principen.
Vidare bör framhållas att JämO redan i dag har möjlighet att
övervaka om det finns en jämställdhetsplan på arbetsplatsen och
i förekommande fall föra saken inför jämställdhetsnämnden.
Om det finns ett kollektivavtal så finns det också en klar
ansvarsfördelning på arbetsplatsen. Det praktiska
jämställdhetsarbetet utförs med avtalet som grund, och den
arbetsgivare som inte följer avtalet riskerar skadestånd. Detta
sätter press på arbetsgivaren och leder ofta till en naturlig
utveckling av avtalen.
Som påpekas i Socialdemokraternas motion finns en risk att man
ser JämO som den ytterst ansvariga för utvecklingen av
jämställdhetsarbetet. Det blir då lättare att dra sig undan.
Tidigare har ansvaret för avtalen lett till att man i vart fall
bevakat att de uppfyllts.
När utskottet nu ändå ställer sig bakom regeringförslaget sker
det med den förutsättningen att parterna tar det fulla ansvaret
för sina avtal och att dessa utvecklas i en riktning som är
positiv för jämställdhetsarbetet. Som sägs i den
socialdemokratiska motionen är det också angeläget med en
uppföljning och utvärdering av arbetet.
Utskottet, som alltså godkänner regeringsförslaget, anser att
regeringen bör ges till känna vad som anförts med anledning av
motion A40. Motionen tillstyrks i motsvarande del medan de
övriga i sammanhanget behandlade motionsyrkandena avstyrks av
utskottet.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande
lydelse:
18. beträffande lagens dispositivitet
att riksdagen dels med bifall till proposition 147 i
motsvarande del samt med anledning av motionerna 1993/94:A804
yrkande 2 i motsvarande del, 1993/94:A809 yrkande 1 och
1993/94:A813 yrkande 2 i motsvarande del antar 12 § i det genom
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
jämställdhetslagen, dels med anledning av motion
1993/94:A40 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
9. Analys av orsakerna till löneskillnaderna (mom. 21)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,
Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36
börjar med "Utskottet ansluter" och på s. 37 slutar med "berört
hänseende" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser liksom Socialdemokraterna i motion A40 att
arbetsgivaren inte bara bör kartlägga löneskillnaderna utan även
analysera dem. En kartläggning som inte följs av en analys av
varför löneskillnader förekommer måste anses ha ett begränsat
värde enligt utskottets mening. Därför bör det av
Socialdemokraterna framlagda förslaget till lydelse av den nya
bestämmelsen bifallas av riksdagen. Med detta ställningstagande
tillgodoses även motionerna A254 och A814 i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande
lydelse:
21. beträffande analys av orsakerna till löneskillnaderna
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A40 yrkande 18 i
motsvarande del samt med anledning av
dels proposition 147 i motsvararande del,
dels motionerna 1993/94:A254 yrkande 39 och 1993/94:A814,
båda i motsvarande delar, antar 9 a § första stycket i det genom
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
jämställdhetslagen med den ändringen att orden "och analysera"
skall föras in mellan orden "kartlägga" och "förekomsten",
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,
Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37
börjar med "När det" och slutar med "avstyrks således" bort ha
följande lydelse:
När det gäller kartläggningens begränsning innebär
regeringsförslaget att företag med färre än tio arbetstagare
inte skall omfattas av skyldigheten att kartlägga
löneskillnader. Enligt utskottets uppfattning bör denna
begränsning tas bort såsom föreslås i motion A40. Utskottet
ansluter sig i denna fråga till vad som framförts av
reservanterna i Löneskillnadsutredningen. Den i propositionen
föreslagna begränsningen skulle innebära att alltför många
kvinnor, framför allt inom den privata servicesektorn, skulle
vara utan möjlighet att få ett underlag för att bedöma om de är
utsatta för lönediskriminering.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande
lydelse:
22. beträffande kartläggningsskyldighetens begränsning
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:A40 yrkande
18 i motsvarande del och 1993/94:A44 yrkande 4 samt med
anledning av motionerna 1993/94:A254 yrkande 39 och 1993/94:A814
yrkande 4, båda i motsvarande delar, avslår det genom
proposition 147 framlagda förslaget till ändring i
jämställdhetslagen såvitt avser 9 a § andra stycket,
11. Lönejämförelser mellan branscher (mom. 25)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,
Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39
börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med Socialdemokraterna att det vid
bedömningen av otillåten lönediskriminering kan vara nödvändigt
att jämföra arbetsuppgifternas lönesättning hos annan
arbetsgivare inom samma bransch. Lagreglerna har annars ett
begränsat värde. Utskottet anser därför, liksom
Socialdemokraterna i motion A40, att regeringen bör återkomma
med förslag. Detta förslag bör bygga på reservanternas
skiljaktiga mening i Löneskillnadsutredningen.
Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
Det anförda innebär att motion A40 tillstyrks i berörd del.
Även motionerna A44, A254, A819 och A814 får anses tillgodosedda
i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande
lydelse:
25. beträffande lönejämförelser mellan branscher
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A40 yrkande
19, 1993/94:A44 yrkande 3, 1993/94:A254 yrkande 40, 1993/94:A810
yrkande 2 och 1993/94:A814 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Skriftlig uppgift av arbetsgivaren om lön m.m. (mom. 26)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,
Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40
börjar med "Någon lagregel" och slutar med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser liksom Socialdemokraterna att det är viktigt
att den som anser sig otillåtet könsdiskriminerad skall ha rätt
att av arbetsgivaren få en skriftlig uppgift om lön eller andra
anställningsvillkor och om de faktorer som påverkat lönen. Utan
en sådan regel blir det svårt att kontrollera om en viss lön
strider mot lönediskrimineringsförbudet.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande
lydelse:
26. beträffande skriftlig uppgift av arbetsgivaren om lön
m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A40 yrkande 20
och med anledning av motionerna 1993/94:A254 yrkande 41,
1993/94:A810 yrkande 4 och 1993/94:A814 yrkande 6 dels
beslutar att det i jämställdhetslagen skall införas en ny
paragraf, 21 a §, med följande lydelse:
En arbetstagare, som kan ange skäl för att anse sig otillåtet
könsdiskriminerad enligt 18 § första stycket har rätt att på
begäran få en skriftlig uppgift av arbetsgivaren om lön eller
andra anställningsvillkor och om de faktorer som påverkat lönen,
såsom arten och omfattningen av arbetsuppgifter samt utbildning,
yrkeserfarenhet och andra jämförbara meriter i fråga om den av
motsatt kön, med vilken arbetstagaren jämför sig.
När uppgifterna lämnas om en anställds lön enligt första
stycket, skall den som avses med uppgiften samtidigt få ett
meddelande av arbetsgivaren om de uppgifter som lämnats och om
vem som begärt dem.
dels beslutar om sådan ändring av ingressen till det i
proposition 147 framlagda förslaget till lag om ändring i
jämställdhetslagen som föranleds därav,
13. Information och opinionsbildning om föräldraledighet (mom.
41)
Laila Strid-Jansson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48
börjar med "Utskottet har" och slutar med "aktuella delarna"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den personliga friheten är av
grundläggande betydelse. Familj och barn måste i första hand
vara föräldrarnas ensak och inte statens. Staten skall inte
styra föräldrarnas val i fråga om vem som skall vara hemma och
ta hand om barn. Det bestämmer föräldrarna gemensamt. Med hänsyn
härtill kan utskottet inte acceptera regeringens förslag
beträffande information och opinionsbildning om
föräldraledighet. Med hänvisning till vad som anförts avstyrks
propositionen i motsvarande del och motion A43 (nyd) tillstyrks
i den aktuella delen. Motion A805 (kds) har en inriktning
liknande propositionen och avstyrks följaktligen i den berörda
delen.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande
lydelse:
41. beträffande information och opinionsbildning om
föräldraledighet
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A43 yrkande 4 i
motsvarande del samt med avslag på
dels proposition 1993/94:147 i motsvarande del,
dels motion 1993/94:A805 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Lag om företagshälsovård (mom. 42)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,
Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49
börjar med "Beträffande kravet" och slutar med "Yrkandet
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Med hänsyn till arbetsmiljöns betydelse för kvinnors hälsa
vill utskottet betona att företagshälsovården (FHV) är en viktig
resurs för arbetsgivaren och de anställda. Detta gäller inte
minst de små och medelstora företagen. Bidragen till FHV har nu
avvecklats och ännu finns inte avtal om FHV på alla områden,
t.ex inte inom LO/SAF-området. Utskottet föreslår därför att en
lag införs, i vilken alla arbetsgivare blir skyldiga att
tillhandahålla företagshälsovård. Självfallet måste lagen
garantera de anställda företagshälsovård av god kvalitet. Med
hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion A40 (s)
i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande
lydelse:
42. beträffande lag om företagshälsovård
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A40 yrkande 11
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Länsstyrelser och jämställdhet (mom. 45)
Laila Strid-Jansson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 52
börjar med "Utskottet anser" och på s. 53 slutar med
"motsvarande del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser inte att det finns skäl att byråkratisera
jämställdhetspolitiken och att öka statens utgifter. Utskottet
avvisar därför förslaget om länsexperter för
jämställdhetsfrågor. Med hänvisning till vad som anförts
avstyrks propositionen i motsvarande del och motion A43 (nyd)
tillstyrks i den aktuella delen. Motionerna A808 (fp) och A812
(s) har en inriktning liknande propositionen och avstyrks
följaktligen i de berörda delarna.
dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande
lydelse:
45. beträffande länsstyrelser och jämställdhet
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A43 yrkande 6 i
motsvarande del samt med avslag på
dels proposition 1993/94:147 i motsvarande del, dels
motionerna 1993/94:A808 och 1993/94:A812 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Jämställdhet och invandrarkvinnor (mom. 47)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,
Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55
börjar med "I direktiven" och slutar med "aktuella delarna" bort
ha följande lydelse:
Utskottet vill anföra att det finns ytterligare anledning att
stärka de politiska kvinnoorganisationernas samverkan med
invandrarkvinnorna. Ökade resurser behövs till
kvinnoorganisationerna för kontaktarbete bland flyktingkvinnor i
Sverige och opinionsbildning om mänskliga rättigheter för
kvinnor i krig.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet
motionerna A40 (s) och A816 (s) i de berörda delarna. Motion A44
(v) har en annorlunda inriktning och avstyrks följaktligen i den
aktuella delen.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande
lydelse:
47. beträffande jämställdhet och invandrarkvinnor
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A40 yrkande
28 i motsvarande del och 1993/94:A816 yrkande 7 i motsvarande
del samt med avslag på motion 1993/94:A44 yrkande 17 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
17. Inriktning av jämställdhetspolitiken (mom. 48)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,
Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56
börjar med "Utskottet har" och slutar med "avsnitt 5--11" bort
ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående redovisat regeringens förslag
och bedömningar samt motioner i anslutning därtill, bl.a.
Socialdemokraternas motion A40. I vissa frågor har utskottet
tagit ställning till propositionens bedömningar i samband med
behandling av motionsyrkanden.
Utskottet vill anföra att den inriktning av
jämställdhetspolitiken som framgår av motion A40 förordas av
utskottet framför propositionen även på de delavsnitt där detta
inte uttryckligen har kommit fram i det föregående.
Utskottet föreslår därför att riksdagen -- i den mån
propositionens avsnitt 5--11 inte behandlats tidigare --
godkänner den i propositionen föreslagna huvudsakliga
inriktningen av jämställdhetspolitiken endast om denna
överenstämmer med motion A40 (s).
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande
lydelse:
48. beträffande inriktning av jämställdhetspolitiken
att riksdagen -- i den mån proposition 147 avsnitt 5--11 inte
behandlats tidigare -- godkänner vad regeringen förordar i fråga
om den huvudsakliga inriktningen av jämställdhetspolitiken
(avsnitt 5--11) endast om denna överensstämmer med motion
1993/94:A40 (s).
18. Anslag till Jämställdhetsombudsmannen (mom. 49)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,
Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57
börjar med "Utskottet har" och slutar med "aktuella delar" bort
ha följande lydelse:
JämO:s resurser bör i enlighet med vad som förordas i motion
A40 (s) räknas upp med 3 miljoner kronor för att JämO skall
kunna bedriva ett kraftfullt jämställdhetsarbete. I detta ingår
ett utökat arbete med tillsyn enligt jämställdhetslagen,
utveckling av arbetsvärderingsmetoder samt insatser med
rådgivning och anvisningar i fråga om arbetsvärdering och
lönesystem. Vidare bör JämO:s möjlighet att beställa
statistikuppgifter och attitydundersökningar stärkas genom en
anslagshöjning.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion A40 (s) i berörd
del. Övriga i sammanhanget behandlade motionsyrkanden får anses
tillgodosedda med utskottets ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande
lydelse:
49. beträffande anslag till Jämställdhetsombudsmannen
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A40 yrkande 21
samt med anledning av proposition 1993/94:147 i motsvarande del,
motionerna 1993/94:A254 yrkande 42, 1993/94:A810 yrkande 6 och
1993/94:A816 yrkande 2 till Jämställdhetsombudsmannen m.m.
för budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett
ramanslag på 11 959 000 kr,
19. Anslag till särskilda jämställdhetsåtgärder (mom. 50)
Under förutsättning av bifall till reservation 13
Laila Strid-Jansson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58
börjar med "Utskottet ser" och slutar med "motsvarande del" bort
ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående ställt sig bakom motion A43
(nyd) vad gäller ståndpunkten att regeringens förslag om
information och opinionsbildning om föräldraledighet inte bör
bifallas av riksdagen. I konsekvens därmed anser utskottet att
medel inte bör utgå för detta ändamål. Anslaget till särskilda
jämställdhetsåtgärder bör därför minskas med 3 150 000 kronor,
vilket är det i propositionen beräknade beloppet för information
och opinionsbildning om föräldraledighet. Utskottet tillstyrker
således motion A43 i denna del.
dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande
lydelse:
50. beträffande anslag till särskilda jämställdhetsåtärder
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A43 yrkande 4 i
motsvarande del samt med anledning av proposition 1993/94:147 i
motsvarande del till Särskilda jämställdhetsåtgärder för
budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 18 356 000 kr,
20. Ytterligare medel till länsstyrelserna (mom. 51)
Under förutsättning av bifall till reservation 15
Laila Strid-Jansson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59
börjar med "Utskottet har" och slutar med "1 796 346 000 kr"
bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare tillstyrkt förslaget i motion A43 (nyd)
att avvisa propositionen vad gäller inrättande av länsexperter
för jämställdhetsfrågor. Som en följd av detta ställningstagande
bör länsstyrelserna inte heller anvisas extra medel för en sådan
funktion. Det av regeringen begärda beloppet, 10 miljoner
kronor, bör således inte utgå. Med det anförda tillstyrker
utskottet motion A43 i aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande
lydelse:
51. beträffande ytterligare medel till länsstyrelserna
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A43 yrkande 6 i
motsvarande del avslår proposition 1993/94:147 såvitt avser
ytterligare medel för budgetåret 1994/95 till Länsstyrelserna
m.m.,
21. Anslag till kvinnoorganisationerna (mom. 52)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,
Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60
börjar med "Det statliga" och slutar med "berörda delar" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med Socialdemokraterna i motion A40
att anslaget till kvinnoorganisationerna bör utökas med 6
miljoner kronor med hänsyn till de uppenbara behoven av
resursförstärkning till Riksorganisationen för Kvinnojourer i
Sverige (3 miljoner kronor), till de politiska
kvinnoorganisationerna (2 miljoner kronor) samt till
kvinnoorganisationernas samverkan med invandrarkvinnor (1 miljon
kronor). Utskottet tillstyrker således motion A40 (s) i dessa
delar. Därmed får även övriga behandlade motionsyrkanden anses
vara tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande
lydelse:
52. beträffande anslag till kvinnoorganisationerna
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A40 yrkandena 23,
27 och 28 i motsvarande del samt med anledning av
dels proposition 1993/94:100 bil. 14 i motsvarande del,
dels motionerna 1993/94:A816 yrkandena 5 och 7 i
motsvarande del samt 1993/94:So211 till Bidrag till
kvinnoorgansationernas centrala verksamhet för budgetåret
1994/95 under trettonde huvudtiteln anvisar ett
rerservationsanslag på 9 432 000 kr,
22. Ökade medel till RFSU (mom. 53)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist,
Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 61
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "denna del" bort ha
följande lydelse:
När det gäller frågan om ökade bidrag till RFSU för uppsökande
verksamhet, företrädesvis bland arbetslösa ungdomar, delar
utskottet bedömningen i motion A40 (s) att det är angeläget med
sådana insatser. RFSU har med sin breda kontaktyta mot ungdomar
på många håll i vårt land stora möjligheter till en effektiv
uppsökande verksamhet. Utskottet tillstyrker således förslaget i
motionen att bidraget till RFSU räknas upp med 1 miljon kronor.
Vad utskottet nu anfört med anledning av motion A40 yrkande 22
bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande
lydelse:
53. beträffande ökade medel till RFSU
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A40 yrkande 22
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Särskilt yttrande
Mål i jämställdhetspolitiken m.m.
Vad gäller målen i jämställdhetspolitiken har Ny demokrati
ingen annan uppfattning än utskottet men vill särskilt betona
vikten av lika lön för lika arbete. Trots uttalanden i politiska
sammanhang har utjämningen av löneskillnaderna avstannat. Nu
måste parterna ta sitt ansvar. Det räcker inte med allmänt
hållna ambitioner utan ett bestämt mål måste sättas upp. Jag
anser att man bör kunna uttrycka målet så att likalöneprincipen
skall vara genomförd inom tre år.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring
Meningsyttring får avges av suppleant för Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Hans Andersson (v) anför:
Jag instämmer i den reservation som de socialdemokratiska
företrädarna i utskottet har avgett beträffande mål i
jämställdhetspolitiken (mom. 1), uppdrag till AMS att förhandla
med kommuner och landsting (mom. 8), arbetsgivarens ansvar för
ett aktivt jämställdhetsarbete m.m. (mom. 9), försöksverksamhet
med arbetsvärderingsprojekt (mom. 13),
kartläggningsskyldighetens begränsning (mom. 22),
lönejämförelser mellan branscher (mom. 25), skriftlig uppgift av
arbetsgivaren om lön m.m. (mom. 26), lag om företagshälsovård
(mom. 42), inriktning av jämställdhetspolitiken (mom. 48),
anslag till Jämställdhetsombudsmannen (mom. 49), anslag till
kvinnoorganisationerna (mom. 52) samt ökade medel till RFSU
(mom. 53).
Därutöver vill jag anföra följande.
Ett internationellt perspektiv
Vänsterpartiet säger nej till EU-medlemskap med hänsyn till
effekterna för svenska kvinnor. Förutsättningen för
jämställdhet i Sverige är kvinnornas etablering på
arbetsmarknaden, vilken har möjliggjorts genom offentlig
finansierad barnomsorg, sjukvård och äldrevård. Jag är övertygad
om att vi kan uppnå en stark svensk ekonomi, liksom en stark
svensk offentlig sektor genom att stå utanför EU.
Jämställdhet i arbetslivet
Vänsterpartiet anser i enlighet med partiets motion Ub714 att
jämställdhetslagens räckvidd måste utsträckas, så att lagen
även omfattar utbildningsområdet.
Det hävdas ibland att jämställdhetslagen och avtalsrätten
kolliderar. Enligt Vänsterpartiet måste man därför understryka
att lika lön för kvinnor och män inte bara är en avtalsfråga
utan faktiskt gäller diskriminering. Vidare ser partiet det som
en stor brist i jämställdhetslagen att skyldigheten att upprätta
jämställdhetsplaner inte avser de mindre företagen. Därigenom
undantas stora grupper av anställda, inte minst inom privat
sektor.
Jämställdhetslagen bör ändras i enlighet med Ontarios
lagmodell för lika lön, vilket skulle innebära en betydligt
effektivare lagstiftning.
Vänsterpartiet är också kritiskt mot jämställdhetslagens
skadeståndsregler som sannolikt inte uppfyller EG-rättens
krav.
Ett antal angelägna uppgifter bör anförtros JämO i enlighet
med förslag som lagts fram av Vänsterpartiet i motionerna A44,
A715 och So610. Det gäller bl.a. en översyn av
jämställdhetsarbetet i fristående högskolor m.m.
Vänsterpartiet anser det viktigt att jämställdhetslagen
utvidgas så att lagen också kan användas mot sexuella
trakasserier inom utbildningsväsendet. Vidare måste den
ändringen göras att det införs ett direkt förbud mot sexuella
trakasserier i jämställdhetslagen.
Utredning om jämställdhetens sociala fördelning
Enligt Vänsterpartiet bör en utredning tillsättas med
syfte att kartlägga om jämställdheten kan sägas vara socialt
snedfördelad och vilka mekanismer som ligger bakom det faktum
att ansvaret för hem och barn fördelar sig olika mellan kvinnor
och män i olika samhällsklasser.
Äldre kvinnor
Ett viktigt faktum är att kvinnor överlever sina män och
därför är mer beroende av det offentligas tjänster när de blir
gamla. Vänsterpartiet anser att dessa frågor måste lyftas fram
och uppmärksammas. När det talas om människor med
funktionshinder eller när jämställdhet diskuteras är det viktigt
att de äldre kvinnornas situation inte försummas.
Integration av jämställdhetsaspekten i alla utredningar
Vänsterpartiet anser att jämställdhetsaspekten bör
integreras i alla utredningar och regeringsförslag. Både
effekterna för en yttre ekonomisk jämställdhet och för en mer
strukturell jämställdhet bör beaktas.
Jämställdheten inom utbildningsområdet
Jag anser att man bör satsa mer på jämställdhetsarbetet inom
utbildningsområdet. Enligt Vänsterpartiet bör bl.a. en ändring i
högskolelagen genomföras så att den även omfattar fristående och
stiftelseägda högskolor. Vänsterpartiet anser även att det bör
utredas vilka konsekvenser ett avskaffande av kårobligatoriet
får för jämställdhetsarbetet på universitet och högskolor.
Vidare vill Vänsterpartiet satsa på en jämnare könsfördelning
inom kvinnodominerade utbildningar samt se över hur den kunskap
om betydelsen av kön som finns i det privata näringslivet kan
integreras i befintliga utbildningar på olika nivåer.
Jämställdhet och invandrarkvinnor
Vänsterpartiet anser att invandrade kvinnors situation bör
uppmärksammas betydligt mer än vad som görs idag. Jag föreslår
därför att regeringen tillsätter en utredning om jämställdheten
och invandrarna. Ambitionen bör vara att utredningen genomförs
av svenska och invandrade kvinnor och män i samarbete och den
bör ta vara på och utvärdera tidigare invandrargenerationers
erfarenheter.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
2, 17, 19, 23, 29, 30, 36, 37, 39, 43, 44, 46 och 47 borde ha
hemställt:
2. beträffande EU-medlemskapets effekter för svenska
kvinnor
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A44 yrkande 13
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
17. beträffande jämställdhetslagens räckvidd
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A807 och
1993/94:Ub714 yrkande 18, båda i motsvarande delar, som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
19. beträffande jämställdhetslagen och avtalsrätten m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A44 yrkandena 1
och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
23. beträffande Ontarios lagmodell för lika lön
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A44 yrkande
2 och 1993/94:A810 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförts,
29. beträffande jämställdhetslagens skadeståndsregler
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A806 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
30. beträffande jämställdhetsarbetet i fristående högskolor
m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A44 yrkande
9, 1993/94:A715 yrkande 1 och 1993/94:So610 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
36. beträffande sexuella trakasserier inom
utbildningsväsendet
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A803,
1993/94:A807 i motsvarande delar, 1993/94:A815 yrkande 32 och
1993/94:Ub714 yrkande 18 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
37. beträffande förbud mot sexuella trakasserier i
jämställdhetslagen
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A806 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
39. beträffande utredning om jämställdhetens sociala
fördelning
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A44 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
43. beträffande äldre kvinnor
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A44 yrkande 16
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
44. beträffande integration av jämställdhetsaspekten i alla
utredningar
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A44 yrkande 15
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
46. beträffande jämställdheten inom utbildningsområdet
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A44
yrkandena 10, 11 och 14 samt 1993/94:Ub714 yrkande 18 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
47. beträffande jämställdhet och invandrarkvinnor
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A44 yrkande 17
samt med avslag på motionerna 1993/94:A40 yrkande 28 i
motsvarande del och 1993/94:A816 yrkande 7 i motsvarande del som
sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
Propositionens lagförslag
Bilaga 1
Förslag till lag om ändring i jämställdhetslagen (1991:433)
Arbetsmarknadsutskottet har beslutat bereda socialutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1993/94:147
Jämställdhetspolitiken: Delad makt -- delat ansvar jämte
motioner i de delar propositionen och motionerna berör
utskottets beredningsområde.
Socialutskottet begränsar sitt yttrande till frågor om
kvinnors hälsa (yrkande 4 och avsnitt 9 i propositionen samt
motion 1993/94:A40 yrkandena 12 och 22), om kvinnor med
funktionshinder (yrkande 4 och avsnitt 10 i propositionen) och
om äldre kvinnor (motion 1993/94:A44 yrkande 16).
Kvinnors hälsa
I propositionen föreslår regeringen riksdagen att godkänna
den huvudsakliga inriktningen av jämställdhetspolitiken i
enlighet med vad regeringen förordat i avsnitt 9 Kvinnors hälsa.
Regeringen gör bedömningen att särskild uppmärksamhet bör ägnas
åt att öka kunskaperna om kvinnors hälsa. Bl.a. bör detta område
bättre belysas i den grundläggande läkarutbildningen.
Projektmedel bör avsättas inom den ekonomiska ramen för
Särskilda jämställdhetsåtgärder för att vidareutveckla kurser
och/eller kursmoment om kvinnors hälsa. En utredning kommer att
tillsättas om hur kvinnor och män bemöts inom hälso- och
sjukvården.
Vidare anförs bl.a. följande:
Trots att kvinnor i genomsnitt lever längre än män har de ett
högre ohälsotal än män. Inom den medicinska vetenskapen finns i
dag föga kunskap om de faktorer som skiljer kvinnors och mäns
hälsa. Mycket av den forskning som bedrivs och den statistik som
produceras saknar könsperspektiv.
-- -- --
Arbetslivets förhållanden är avgörande för folkhälsan.
Kvinnors och mäns arbetsmarknader skiljer sig fortfarande åt.
-- -- -- Det finns en oroväckande ökning av belastningsskador
även bland mycket unga kvinnor.
Inom Folkhälsoinstitutets program Kvinnors hälsa pågår ett
utvecklingsarbete för att lägga grunden till ett
kvinnoperspektiv i folkhälsoarbetet. Syftet är att klarlägga
likheter och skillnader i folkhälsan och dess villkor mellan
kvinnor och män. Av årets budgetproposition (prop. 1993/94:100,
bil. 6) framgår att Folkhälsoinstitutet avsätter 10 miljoner
kronor för en särskild satsning på kvinnors hälsa ur ett
livscykelperspektiv.
Under våren 1994 kommer Socialstyrelsen att presentera en
folkhälsorapport där utvecklingen av folkhälsan de senaste åren
analyseras. I en separat rapport kommer Socialstyrelsen i
samarbete med Folkhälsoinstitutet att ägna särskild
uppmärksamhet åt könsspecifik hälsa.
Kunskapen hos läkarna om det forsknings- och utvecklingsarbete
som pågår om kvinnors hälsa och sjukdomar är bristfällig.
Regeringen anser det därför angeläget att etablera ett
kvinnoperspektiv i läkarutbildningen.
-- -- --
Maktstrukturen inom hälso- och sjukvården har stor betydelse
för hur kvinnors ohälsa och de symptom den ger upphov till
uppfattas och bemöts. På samma sätt som inom andra områden i
samhället dominerar männen i besluts- och maktpositioner inom
sjukvården.
Studier visar att kvinnor ofta behandlas annorlunda än män som
patienter i sjukvården -- -- --. Kvinnor söker sjukvård oftare
än män och i allmänhet för andra symptom än män. Kvinnor
beskriver också sina symptom på ett annat sätt än män vilket
bl.a. kan leda till att kvinnors sjukdomar underdiagnostiseras.
-- -- --
Både manliga och kvinnliga läkare ställer oftare psykiatrisk
diagnos på kvinnliga patienter än på manliga. -- -- --
En utredning kommer under våren 1994 att tillsättas inom
Socialdepartementet för att närmare belysa hur kvinnor och män
bemöts inom hälso- och sjukvården. Syftet är att undersöka om
det finns skillnader i sättet att bemöta patienter som beror på
kön. Orsakerna till eventuella skillnader och effekterna av
dessa skall redovisas.
I motion 1993/94:A40 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om redovisning av särskilda åtgärder för att minska
kvinnors ohälsotal och öka rehabiliteringsinsatserna för kvinnor
(yrkande 12). Motionärerna tillstyrker en utredning om hur
kvinnor bemöts inom sjukvården. Den tendens att utgå från mannen
som norm som man kan iaktta inom den fysiska sjukvården har
enligt motionärerna möjligen sin motsats inom den psykiska
vården. Den föreslagna utredningen bör vidgas till att omfatta
även förhållningssätt och behandlingsmetoder inom psykisk vård.
Motionärerna anser också att frågor som rör reproduktiv hälsa
måste uppmärksammas mer. Information och förebyggande åtgärder
är effektiva när det gäller att sänka antalet aborter och på
annat sätt öka ungdomars ansvarskänsla. Man kan räkna med att
ungdomar som utsätts för sexuella övergrepp, och då särskilt den
stora andelen flickor, utgör en riskgrupp. Ungdomsmottagningarna
fyller här en mycket värdefull funktion. Genom de omfattande
nedskärningar som nu sker inom den offentliga sektorn riskerar
dock denna värdefulla resurs att utarmas eller t.o.m. läggas
ner. I ett förebyggande arbete kan inte nog betonas betydelsen
av att ungdomsmottagningarna får finnas kvar och utvecklas.
I yrkande 22 i samma motion hemställs att riksdagen till
Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) anvisar 1 miljon
kronor utöver vad regeringen föreslagit för uppsökande arbete,
företrädesvis bland arbetslösa ungdomar. RFSU har redan
erfarenhet och aktiviteter på detta område. En ekonomisk
förstärkning kan få ett mycket snabbt genomslag. Verksamheten
bör vara såväl STD- som abortförebyggande och i arbetet bör
arbetslösa ungdomar utgöra en prioriterad målgrupp. Motionärerna
föreslår en ökning med 1 miljon kronor av RFSU:s anslag för
uppsökande arbete med sexualupplysning, abort- och
STD-förebyggande verksamhet, företrädesvis bland arbetslösa
ungdomar.
Socialutskottet har vid flera tillfällen behandlat
motioner om kvinnors hälsoproblem. I betänkandet
1993/94:SoU7 s. 29 f. behandlade utskottet senast dessa
frågor. Utskottet vidhöll sin tidigare inställning att det var
angeläget att kvinnors särskilda hälsoproblem uppmärksammas
ytterligare. Folkhälsoinstitutets arbete med ett särskilt
program för kvinnors hälsa samt planerna på en särskild satsning
för att förstärka och fördjupa kvinnoperspektivet var därvid
angeläget. Mot bakgrund av det arbete som redan pågick eller
planerades fick motionerna anses tillgodosedda. Utskottet
avstyrkte de då aktuella motionerna. Riksdagen följde utskottet.
I betänkandet 1993/94:SoU20 har utskottet i dagarna
behandlat samma motionsyrkande som yrkande 22 i den nu aktuella
motionen. Utskottet delade motionärernas uppfattning att det är
angeläget med insatser för arbetslösa ungdomar.
Folkhälsoinstitutet gör också redan olika insatser mot
arbetslöshetens effekter på folkhälsan. Inom i stort sett alla
program planerar institutet särskilda aktiviteter riktade till
ungdomar. Arbetet på enheten för Hälsa och Sexualitet har
ungdomar som sin största målgrupp. RFSU tillhör de
organisationer som erhåller organisationsstöd från
Folkhälsoinstitutet. Med det anförda avstyrkte utskottet
motionen.
Under allmänna motionstiden 1994 har ett tiotal
motionsyrkanden väckts med olika förslag beträffande kvinnors
hälsa. Dessa yrkanden har remitterats till socialutskottet, som
torde komma att behandla dem i ett betänkande i höst.
Socialutskottet gör följande bedömning.
Utskottet ställer sig bakom den inriktning av
jämställdhetspolitiken när det gäller kvinnors hälsa som
förordas i propositionen. Utskottet anser det angeläget att
kunskaperna om kvinnors hälsa förbättras. Folkhälsoinstitutet
gör också stora insatser på detta område. Inom kort läggs också
en folkhälsorapport fram av Socialstyrelsen i samarbete med
Folkhälsoinstitutet. Stor uppmärksamhet torde i rapporten komma
att ägnas kvinnors hälsa. En proposition om folkhälsofrågor har
också aviserats till senare i vår.
Utskottet kan inte finna att det föreligger någon egentlig
motsättning mellan motionärernas synsätt och de riktlinjer som
förordas i propositionen. Utskottet delar motionärernas
inställning att frågor om reproduktiv hälsa bör uppmärksammas
mer. Ungdomsmottagningarna har även enligt utskottets mening
stor betydelse, vilket utskottet redan tidigare framhållit flera
gånger. Det är angeläget att verksamheten får finnas kvar och
utvecklas. Detta är dock i första hand en fråga för
sjukvårdshuvudmännen. Utskottet instämmer vidare i att
regeringen bör tillsätta en utredning om kvinnors och mäns
bemötande inom hälso- och sjukvården. Det är därvid enligt
utskottet självklart att även kvinnors bemötande i den
psykiatriska vården uppmärksammas. Något tillkännagivande till
regeringen behövs inte enligt utskottet. Arbetsmarknadsutskottet
bör enligt socialutskottet föreslå riksdagen att godkänna den
huvudsakliga inriktning av jämställdhetspolitiken beträffande
kvinnors hälsa som förordas i propositionen och avslå motion A40
(s) yrkande 12.
Den fråga som tas upp i yrkande 22 i motionen har utskottet
behandlat för bara några dagar sedan och avstyrkt.
Arbetsmarknadsutskottet bör avstyrka motionsyrkandet.
Kvinnor med funktionshinder
Regeringen föreslår i propositionen riksdagen att godkänna
den huvudsakliga inriktningen av jämställdhetspolitiken i
enlighet med vad regeringen förordat i avsnitt 10 Kvinnor med
funktionshinder. Regeringen gör bedömningen att möjligheterna
bör undersökas att göra en könsuppdelad statistikredovisning av
situationen för funktionshindrade för att bättre kunna belysa
villkoren för kvinnor med funktionshinder. Särskilda satsningar
kommer enligt regeringen att göras för att förbättra villkoren
för kvinnor med funktionshinder och öka deras inflytande på
olika områden i samhället.
I propositionen anförs vidare följande:
I de flesta handikappgrupper är kvinnorna i majoritet. Det
gäller t.ex. bland rörelsehindrade och synskadade. Även om livet
för kvinnor med funktionsnedsättningar liknar andra kvinnors liv
med familj och yrkesarbete har de förutom omsorgen om barn, hem
och arbete ett funktionshinder som tar tid och kraft. De
upplever ofta att de är handikappade i dubbel bemärkelse.
Kvinnor med funktionshinder ställer inte samma anspråk på
samhällets stödåtgärder som män med funktionshinder, vilket
leder till att kvinnor ofta indirekt missgynnas. Fler kvinnor än
män anser sig behöva mer praktisk daglig hjälp än de får. Det
tycks också vara så att kvinnor i mindre utsträckning än män får
avancerad teknisk utrustning. Fler kvinnor än män bland
funktionshindrade är arbetslösa.
Kunskaperna om situationen för funktionshindrade kvinnor är
bristfällig. -- -- -- Den information och statistik som finns
om personer med funktionshinder är inte könsuppdelad. Regeringen
har uppmärksammat frågan i årets budgetproposition (prop.
1993/94:100, bil. 6) och särskilt pekat på behovet av att se
över statistiken på området. En förstudie kommer att göras under
år 1994 för att belysa möjligheterna att göra en samlad
könsuppdelad statistikredovisning över funktionshindrades
situation på olika områden i samhället.
En stor del av forskningen inom handikappområdet saknar
könsperspektiv. Det är först under det senaste decenniet som
funktionshindrade kvinnors situation börjat uppmärksammas och
ägnas intresse i den vetenskapliga debatten. -- -- -- En
fortsatt forskning om kvinnor med funktionshinder är av central
betydelse för att deras situation skall kunna förbättras.
Regeringen avser att senare i vår i en särskild proposition
föreslå att en funktion som handikappombudsman inrättas
-- -- --. Ett viktigt område i handikappombudsmannens arbete
är därvid att bevaka och lyfta fram funktionshindrade kvinnors
situation.
Ett övergripande mål för jämställdhetspolitiken är att öka
kvinnors inflytande på olika områden och nivåer i samhället.
-- -- -- Här bör också funktionshindrade kvinnors delaktighet
beaktas.
Särskilda satsningar på projekt och utvecklingsarbete behövs
således för att stärka funktionshindrade kvinnors möjligheter
att själva påverka sin situation och öka sina möjligheter att
aktivt delta i politiskt, fackligt och annat samhällsarbete.
-- -- -- Det är angeläget att finna metoder som underlättar
kvinnornas möligheter att engagera sig inom dessa områden.
-- -- --
Ett angeläget område att lyfta fram är den nya teknikens
betydelse för kvinnor med funktionshinder. -- -- --
Regeringen kommer i olika sammanhang att stödja
utvecklingsinsatser av ovan nämnda slag. Bland annat kommer
regeringen att senare i vår anvisa särskilda medel ur Allmänna
arvsfonden till utvecklingsinsatser i syfte att ytterligare
förbättra villkoren för kvinnor med funktionshinder.
Socialutskottet gör följande bedömning.
Arbetsmarknadsutskottet bör enligt socialutskottet föreslå
riksdagen att godkänna den huvudsakliga inriktningen av
jämställdhetspolitiken beträffande kvinnor med funktionshinder
som förordas i propositionen.
Äldre kvinnor
I motion A44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
tillkännagivande av vad som anförts om äldre kvinnor (yrkande
16). I motionen påpekas att Stockholms läns Äldrecentrum har
undersökt hur tillgången på hemtjänst fördelar sig på kön.
Resultaten är skrämmande och visar att äldre kvinnor får
betydligt sämre service än äldre män, som inte anses klara sig
själva såsom kvinnorna. Könsfördomar och diskriminering följer
alltså kvinnorna upp i ålderdomen och bidrar till att göra deras
sista år besvärliga.
Ett viktigt faktum är enligt motionärerna att kvinnor
överlever sina män och därför är mer beroende av det offentligas
tjänster när de blir gamla. Männen kan ofta ha makan hos sig in
i det sista och på så sätt få hjälp och stöd. Kvinnorna blir
däremot ensamma och utan hjälp. Motionärerna anser att dessa
frågor måste lyftas fram och uppmärksammas.
Socialutskottet gör följande bedömning.
Utskottet delar inställningen i motionen att hemtjänsten
liksom all annan social service måste fördelas rättvist och
efter behov. Om situationen är den att äldre kvinnor erhåller
sämre service än äldre män så bör detta problem enligt utskottet
uppmärksammas. Utskottet anser att propositionen ger vid handen
att regeringens inställning är att förbättringar nu bör ske av
kvinnors hela situation sedd i ett livsperspektiv. I
propositionen framhålls t.ex. att ett jämställdhetsperspektiv
skall läggas på alla politikområden. Förslag och beslut måste
enligt propositionen analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv.
Det gäller särskilt inom vissa områden, bl.a. socialpolitiken.
Något initiativ från riksdagens sida med anledning av motion A44
(v) yrkande 16 behövs inte.
Arbetsmarknadsutskottet bör enligt socialutskottet avstyrka
motionsyrkandet.
Stockholm den 12 april 1994
På socialutskottets vägnar
Bo Holmberg
I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Göte Jonsson
(m), Anita Persson (s), Ulla Orring (fp), Rinaldo Karlsson (s),
Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s), Maj-Inger Klingvall
(s), Hans Karlsson (s), My Persson (m), Martin Nilsson (s), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m), Ulla Tillander (c), Chatrine Pålsson
(kds) och Stefan Kihlberg (nyd).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
Kvinnors hälsa
Bo Holmberg, Anita Persson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson,
Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s)
anser att utskottets bedömning när det gäller Kvinnors hälsa
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att mer måste göras för att rehabilitera de
arbetstagare som blivit sjuka eller skadade och speciellt då de
många kvinnor som är långtidssjuka på grund av
belastningsskador, rygg- och ledbesvär. Fler kvinnor än män är
långtidssjukskrivna. Det talar för att insatserna för
rehabilitering inte räcker till. I kronor räknat satsas mindre
på kvinnors rehabilitering. Många långtidssjuka kvinnor tappar
nu till följd av den höga arbetslösheten sitt fotfäste på
arbetsmarknaden. De måste i stället få den rehabilitering de
enligt lag har rätt till. Nu riskerar de i stället att
förtidspensioneras. Möjlighet till utbildning är ofta en viktig
del av rehabiliteringen. På så sätt kan kvinnor få andra mer
varierande arbetsuppgifter än tidigare. Just bristande kunskaper
anges ju ofta som skäl till varför kvinnor inte får andra
arbetsuppgifter, som de skulle behöva av hälsoskäl.
Utskottet instämmer i motionärernas förslag att
Riksförsäkringsverket bör få i uppdrag att redovisa särskilda
åtgärder för att minska kvinnors ohälsotal och öka
rehabiliteringsinsatserna för kvinnor.
Utskottet instämmer också i att det är angeläget att
kunskaperna om kvinnors hälsa förbättras och att en utredning
bör tillsättas om hur kvinnor bemöts inom sjukvården. Den
tendens att utgå från mannen som norm som man kan iaktta inom
den fysiska sjukvården har möjligen sin motsats inom den
psykiska vården. Den föreslagna utredningen bör därför vidgas
till att omfatta även förhållningssätt och behandlingsmetoder
inom psykisk vård.
Utskottet anser också att frågor som rör reproduktiv hälsa
måste uppmärksammas mer. Information och förebyggande åtgärder
är effektiva när det gäller att sänka antalet aborter och på
annat sätt öka ungdomars ansvarskänsla. Man kan räkna med att
ungdomar som utsätts för sexuella övergrepp, och då särskilt den
stora andelen flickor, utgör en riskgrupp. Ungdomsmottagningarna
fyller här en mycket värdefull funktion. Genom de omfattande
nedskärningar som nu sker inom den offentliga sektorn riskerar
dock denna värdefulla resurs att utarmas eller t.o.m. läggas
ner. I ett förebyggande arbete kan inte nog betonas betydelsen
av att ungdomsmottagningarna får finnas kvar och utvecklas.
Utskottet förordar att arbetsmarknadsutskottet föreslår att
riksdagen ger regeringen detta till känna med anledning av
motion A40 (s) yrkande 12.
Utskottet anser vidare att riksdagen till Riksförbundet för
sexuell upplysning (RFSU) bör anvisa 1 miljon kronor utöver vad
regeringen föreslagit för uppsökande arbete, företrädesvis bland
arbetslösa ungdomar. RFSU har redan erfarenhet och aktiviteter
på detta område. En ekonomisk förstärkning kan få ett mycket
snabbt genomslag. Verksamheten bör vara såväl STD- som
abortförebyggande, och i arbetet bör arbetslösa ungdomar utgöra
en prioriterad målgrupp. Utskottet förordar att
arbetsmarknadsutskottet föreslår riksdagen att med bifall till
motion A40 (s) yrkande 22 anvisa 1 miljon kronor till RFSU
utöver vad regeringen föreslagit för uppsökande arbete,
företrädesvis bland arbetslösa ungdomar.
Äldre kvinnor
Bo Holmberg, Anita Persson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson,
Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s)
anser att utskottets bedömning när det gäller Äldre kvinnor bort
ha följande lydelse:
Utskottet noterar att Stockholms läns Äldrecentrum har
undersökt hur tillgången på hemtjänst fördelar sig på kön.
Resultaten visar att äldre kvinnor får sämre service än äldre
män, vilka inte anses kunna klara sig själva på samma sätt som
kvinnorna. Könsfördomar och diskriminering följer alltså
kvinnorna upp i ålderdomen och bidrar till att göra deras sista
år besvärliga.
Kvinnor överlever dessutom oftast sina män och därför är de
mer beroende av det offentligas tjänster när de blir gamla.
Mannen kan ofta ha makan hos sig in i det sista och på så sätt
få hjälp och stöd. Kvinnorna blir däremot ensamma och utan
hjälp. Utskottet anser att dessa frågor måste lyftas fram och
uppmärksammas. Utskottet förordar att arbetsmarknadsutskottet
föreslår riksdagen att med anledning av motion A44 (v) yrkande
16 ge regeringen detta till känna.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Eva Zetterberg (v) anför:
Jag instämmer i s-ledamöternas avvikande mening om kvinnors
hälsa.
Äldre kvinnor
Stockholms läns Äldrecentrum har undersökt hur tillgången på
hemtjänst fördelar sig på kön. Jag anser att resultaten är
skrämmande och visar att äldre kvinnor får betydligt sämre
service än äldre män, som inte anses klara sig själva såsom
kvinnorna. Könsfördomar och diskriminering följer alltså
kvinnorna upp i ålderdomen och bidrar till att göra deras sista
år besvärliga.
Ett viktigt faktum är att kvinnor överlever sina män och
därför är mer beroende av det offentligas tjänster när de blir
gamla. Männen kan ofta ha makan hos sig in i det sista och på så
sätt få hjälp och stöd. Kvinnorna däremot blir ensamma och utan
hjälp.
Jag anser att dessa frågor måste lyftas fram och
uppmärksammas. När vi talar om människor med funktionshinder
eller när vi diskuterar jämställdhet är det viktigt att de äldre
kvinnornas situation inte försummas. Detta borde ges regeringen
till känna med bifall till motion A44 (v) yrkande 16.
Arbetsmarknadsutskottet har den 15 mars och den 12 april 1994
beslutat bereda utbildningsutskottet tillfälle att yttra sig
över proposition 1993/94:147 Jämställdhetspolitiken: Delad makt
-- delat ansvar jämte motioner i de delar propositionen och
motionerna berör utbildningsutskottets beredningsområde samt
motion 1993/94:A807 yrkande 1 väckt under den allmänna
motionstiden innevarande riksmöte. Utbildningsutskottet har den
29 mars 1994 beslutat att med eget yttrande till
arbetsmarknadsutskottet överlämna motion 1993/94:Ub714 yrkande
18, vilken också väcktes under den allmänna motionstiden i år.
I detta yttrande behandlar utbildningsutskottet motionerna
1993/94:A44 (v) yrkandena 10 och 11, 1993/94:A807 (kds) yrkande
1 samt motion 1993/94:Ub714 (v) yrkande 18.
Förekomsten av sexuella trakasserier vid universiteten och
högskolorna har föranlett förslag i motionerna 1993/94:A44,
1993/94:A807 och 1993/94:Ub714, vilka alla tar sikte på skärpt
lagstiftning mot ifrågavarande trakasserier. I förstnämnda
motion, väckt med anledning av proposition 1993/94:147, anförs
att regeringen underlåter att beröra det faktum att privata och
stiftelseägda högskolor inte innefattas av högskolelagens
paragraf om jämställdhet. Motionärerna motsätter sig denna
särbehandling, inte minst med tanke på de tänkbara effekterna
för jämställdheten och frågan om sexuella trakasserier. Som det
nu är, är studerande vid fristående högskolor rättslösa vad
gäller skydd mot sexuella trakasserier, hävdas det i motionen,
och motionärerna begär förslag till sådan ändring i
högskolelagen att den omfattar fristående högskolor och
stiftelseägda högskolor (yrkande 10). Sexuella trakasserier är
ett allvarligt hot mot anställdas och studenters arbetsglädje,
trygghet, ekonomi och möjligheter till framgång i arbete
respektive studier, heter det i motion 1993/94:A807. Med
hänvisning till undersökningar om sexuella trakasserier av
studenter och till att studenterna vid universiteten och
högskolorna står i samma beroendeställning till lärare och
handledare som de anställda gör till chefer och arbetsledare
föreslås i motionen att riksdagen begär förslag till
jämställdhetslagstiftning på utbildningsområdet (yrkande 1).
Stora delar av jämställdhetslagen skulle kunna tillämpas även
inom utbildningsområdet. Det räcker inte, menar motionärerna,
att hänvisa till civilrättslig och straffrättslig lagstiftning.
I motion 1993/94:Ub714 yrkande 18 begärs ett uttalande om vad i
motionen anförts om jämställdheten i högskolan. Motionärerna
anser att jämställdhetslagen bör utvidgas till att gälla också
den högre utbildningen. Lagstiftningen mot sexuella
trakasserier bör skärpas. Vidare bör riksdagen ange klarare
direktiv för det lokala jämställdhetsarbetet, och god
jämställdhet bör premieras vid resurstilldelningen.
Utskottet tar först upp frågan om jämställdhetslagens
räckvidd. Denna har diskuterats alltsedan den tidigare
jämställdhetslagens tillkomst hösten 1979, varvid det framför
allt har framförts att lagen borde omfatta utbildningsområdet.
Den dåvarande regeringen tillkallade år 1988 en särskild
utredare med uppdrag att göra en utvärdering av lagen och
föreslå de förändringar som utvärderingen påkallade för att
göra lagen mer verksam och ändamålsenlig. Utredaren behandlade
frågan i sitt betänkande Tio år med jämställdhetslagen --
utvärdering och förslag (SOU 1990:41). Utredaren menade att de
jämställdhetsaspekter som finns inom flertalet samhällssektorer
kan och bör beaktas i samband med lagstiftning av annat slag.
Jämställdhetslagen borde ses i samband med allt annat
jämställdhetsarbete och hon ansåg att lagen inte borde vidgas
till att gälla samhällslivet i stort. I ett särskilt avsnitt
behandlades frågan om jämställdhetslagen och
utbildningsområdet. Utredaren föreslog inte någon utvidgning av
tillämpningsområdet utöver vad lagen redan gällde, dvs.
förhållandet mellan de anställda och deras arbetsgivare.
Riksdagen antog våren 1991 en ny jämställdhetslag (prop.
1990/91:113, bet. AU17, rskr. 288, SFS 1991:433). Enligt den
dåvarande regeringens bedömning borde
jämställdhetslagstiftningen också i fortsättningen gälla
uteslutande arbetslivet. Även om det var av stor betydelse att
det bedrivs ett aktivt jämställdhetsarbete inom
utbildningsområdet, borde jämställdhetslagen behålla sin
arbetsrättsliga karaktär. Regeringen menade att det borde
ankomma på huvudmännen för skolväsendet och den högre
utbildningen att driva och följa upp arbetet för
jämställdhetsmålen inom detta område i enlighet med de
riktlinjer som angetts av regering och riksdag. Hösten 1992
antog riksdagen en ny högskolelag (prop. 1992/93:1, bet. UbU3,
rskr. 103, SFS 1992:1434). I den föreskrivs uttryckligen att
jämställdhet mellan kvinnor och män alltid skall iakttas
(1 kap. 5 §). I lagmotiven framhålls att bestämmelsen
inskärper en skyldighet att i alla sammanhang i verksamheten
vid våra universitet och högskolor se till att inte någon
missgynnas på grund av sitt kön (prop. s. 80).
Av nu föreliggande proposition 1993/94:147 framgår att även
den nuvarande regeringen anser att de synpunkter i fråga om
jämställdhetslagens räckvidd som utskottet här har redogjort
för får anses giltiga och att lagen alltså inte bör utvidgas
till att omfatta andra delar av samhällslivet än arbetslivet
(s. 62).
Utbildningsutskottet delar regeringens uppfattning på denna
punkt. För egen del finner utskottet det angeläget att
understryka att det ankommer på högskolemyndigheterna att se
till att de regler om jämställdhet som återfinns i
högskolelagen efterlevs av alla berörda. Utskottet, som i det
följande går närmare in på frågan om sexuella trakasserier,
vill också erinra om att såväl jämställdhetslagens föreskrift
att arbetsgivaren skall motverka sexuella trakasserier som
samma lags förbud mot trakasserier på grund av att
arbetstagaren avvisat sexuella närmanden eller anmält
arbetsgivaren för könsdiskriminering självfallet äger sin
giltighet på högskolans arbetsplatser såvitt avser förhållandet
mellan arbetstagare och arbetsgivare eller den som i
arbetsgivarens ställe har rätt att besluta om en arbetstagares
arbetsförhållanden (6 och 22 §§). Med det anförda anser
utskottet att arbetsmarknadsutskottet bör avstyrka motion
1993/94:A807 yrkande 1 och 1993/94:Ub714 yrkande 18 i nu
berörda delar.
Beträffande sexuella trakasserier vill utskottet anföra
följande.
Utskottet har just redovisat vad i jämställdhetslagen sägs om
sexuella trakasserier. Regeringen erinrar i propositionen om de
diskussioner som har förevarit om att de lagregler som tar
sikte på sexuella trakasserier på arbetsplatsen borde ändras,
så att de också omfattar studenter inom högskolan. Bakgrunden
är den som även motionärerna åberopar, nämligen att
undersökningar visar att sexuella trakasserier riktade mot
studerande förekommer inom högskolan. Regeringen framlägger
inget förslag till ändrad lagstiftning för att komma åt
problemet, utan hänvisar till brottsbalkens bestämmelser om
ofredande och sexuellt ofredande samt att straffsatserna för
bl.a. dessa brott skärptes förra året. Självfallet ligger i
efterlevnaden av högskolelagens bestämmelser, anför regeringen,
att det är högskolans uppgift att motverka sexuella
trakasserier inom högskolan, vare sig trakasserierna berör de
anställda eller elever och studenter. Regeringen, som utgår
från att högskolan aktivt arbetar med dessa frågor, kommer att
följa den fortsatta utvecklingen noga. Regeringen pekar också
på att Jämställdhetsombudsmannen (JämO) inom ramen för sin
informations- och rådgivningsverksamhet har möjlighet att verka
också på utbildningsområdet.
Utskottet finner det för sin del angeläget att stryka under
att man under inga förhållanden får ha överseende med sexuella
trakasserier, än mindre acceptera dem. Den bristande
maktbalansen i förhållandet mellan studerande och lärare, där
den förre står i beroendeställning till den senare, lägger --
vilket framhålls i motion 1993/94:A807 -- ett moraliskt och
etiskt ansvar på läraren. Det är han/hon som har makten.
Utskottet finner det synnerligen angeläget att universitet och
högskolor bemödar sig om att komma till rätta med de problem
som föreligger. Det är därför med tillfredsställelse som
utskottet konstaterar att en rad åtgärder nu vidtas inom
högskolan i detta syfte. Universiteten i Stockholm, Linköping
och Umeå har fastställt åtgärdsprogram mot sexuella
trakasserier och enligt uppgift kommer övriga universitet att
anta liknande program. Svenska akademiska rektorskonferensen
har i februari i år antagit ett uttalande om sexuella
trakasserier. Av uttalandet framgår bl.a. att konferensen
uppmanar varje universitet och fackhögskola att tillsätta en
arbetsgrupp med särskilt uppdrag att motverka sexuella
trakasserier och att ge råd och stöd åt anställda och studenter
som utsatts för sådana. Universiteten och fackhögskolorna
uppmanas att göra tydliga uttalanden av innebörd att
universitetets ledning avser att vidta rättsliga eller andra
åtgärder mot den som bryter mot förbudet mot sexuella
trakasserier. De skall enligt uttalandet redovisa åtgärder och
resultat för konferensen under vårterminen 1995. Vid Stockholms
universitet har utarbetats en handledning för rådgivare, Stopp
för sexuella trakasserier. I denna hänvisas bl.a. till de
bestämmelser i lagen om offentlig anställning och lagen om
anställningsskydd som avser sanktioner, som kan komma i fråga
mot en anställd.
Som redan framgått ser utskottet utomordentligt allvarligt på
förekomsten av sexuella trakasserier inom högskolan. Av
redovisningen i det föregående framgår att också högskolan
själv inser hur allvarlig frågan är. Utskottet utgår från att
de åtgärder som nu planeras från de ansvariga myndigheternas
sida kommer att ge resultat. Samtidigt förutsätter utskottet
att regeringen uppmärksamt följer utvecklingen och vidtar de
åtgärder som den finner påkallade. Av förevarande proposition
framgår att regeringen har beviljat medel till ett flertal
projekt, också inom högskolan, som haft till syfte att finna
vägar för att motverka sexuella trakasserier och bedriva ett
aktivt opinionsarbete i dessa frågor. Utskottet finner
sammanfattningsvis att syftet med motionerna 1993/94:Ub714 och
1993/94:A807 i motsvarande delar bör kunna anses tillgodosett
med de initiativ som tagits och den uppmärksamhet som inom
högskolan nu ägnas åt det aktuella problemet. Någon riksdagens
särskilda åtgärd i nu berört hänseende med anledning av
motionerna är utskottet inte berett att förorda, varför
utskottet anser att arbetsmarknadsutskottet bör avstyrka
motionerna 1993/94:Ub714 yrkande 18 och 1993/94:A807 yrkande 1
i motsvarande delar.
Utskottet vill i sammanhanget i korthet beröra förhållandena
inom skolan. Med övergången till mål- och resultatorienterad
styrning av skolväsendet har det varit naturligt att
jämställdhetsmålet kommer till uttryck i skollagen och
läroplanerna. I 1 kap. 2 § första stycket skollagen
(1985:1100, ändrad 1990:1477) föreskrivs att alla "barn och
ungdomar skall, oberoende av kön, geografisk hemvist samt
sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till
utbildning i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom".
I den allmänna motiveringen till denna bestämmelse sägs att
detta skall tolkas som reella möjligheter, inte bara formella
(prop. 1990/91:18 s. 27). Skolhuvudmännen skall alltså utforma
sitt skolväsende så att inte något barn eller någon ungdom i
realiteten förhindras att få del av utbildning på grund av sitt
kön. Detta kan t.ex. innebära att en elev, som är missgynnad på
grund av sitt kön, måste stödjas särskilt. I 1 kap. 2 §
tredje stycket skollagen föreskrivs att verksamheten i skolan
skall utformas i överensstämmelse med grundläggande
demokratiska värderingar. Var och en som verkar inom skolan
skall främja aktning för varje människas egenvärde. Motsvarande
formulering om grundläggande demokratiska värderingar och
respekt för varje människas egenvärde finns i den del av
skollagen som handlar om utbildning för vuxna (1 kap. 9 §).
Jämställdhet mellan kvinnor och män är alltså enligt
riksdagens beslut ett nationellt mål för skolan (prop.
1990/91:18, bet. UbU4, rskr. 76). Enligt 2 kap. 8 § skollagen
är varje kommun därmed skyldig att i sin skolplan redovisa
vilka åtgärder som kommunen avser att vidta för att uppnå
jämställdhet mellan könen inom skolområdet. Riksdagen beslutade
i höstas om en ny läroplan för grundskolan (prop. 1992/93:220,
bet. 1993/94:UbU1, rskr. 82). I propositionen sade sig
regeringen vilja lyfta fram jämställdhetsaspekter på skolans
verksamhet såväl i läroplanen som i kursplanerna. Därigenom
skulle också en grund läggas för uppföljning och utvärdering av
hur skolan lever upp till jämställdhetsmålet. I den sedermera
av regeringen beslutade läroplanen för det obligatoriska
skolväsendet (Lpo 94) heter det bl.a.:Skolan skall aktivt
och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och
möjligheter. Det sätt på vilket flickor och pojkar bemöts och
bedöms i skolan, och de krav och förväntningar som ställs på
dem, bidrar till att forma deras uppfattningar om vad som är
kvinnligt och manligt. Skolan har ett ansvar för att motverka
traditionella könsmönster. Den skall därför ge utrymme för
eleverna att pröva och utveckla sin förmåga och sina intressen
oberoende av könstillhörighet.Beträffande rektors ansvar
föreskrivs i den nya läroplanen att han/hon har ett särskilt
ansvar bl.a. för
att ämnesövergripande kunskapsområden integreras i
undervisningen i olika ämnen. Ett sådan kunskapsområde är
jämställdhet (Lpo 94 s. 17). På grundval av riksdagens beslut
(prop. 1992/93:150, bet. 1993/94:UbU2, rskr. 93) har regeringen
även utfärdat en ny läroplan för de frivilliga skolformerna
(Lpf 94). I den föreskrivs att skolan aktivt och medvetet
skall "främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter.
Eleverna skall uppmuntras att utveckla sina intressen utan
fördomar om vad som är kvinnligt och manligt" (Lpf s. 24). Där
föreskrivs också att läraren skall "se till att undervisningen
till innehåll och uppläggning speglar både manliga och
kvinnliga perspektiv" (s. 31).
Utskottet övergår till att behandla yrkande 10 i motion
1993/94:A44, vari föreslås sådan ändring i högskolelagen att
den omfattar fristående högskolor och stiftelseägda
högskolor enligt vad som anförts i motionen.
Genom beslut av riksdagen våren 1993 bemyndigades regeringen
att till privaträttslig form överföra två statliga högskolor
(prop. 1992/93:231, bet. 1992/93:UbU18, rskr. 405). Regeringen
har därefter den 16 september 1993 beslutat att Chalmers
tekniska högskola (CTH) och Högskolan i Jönköping skall övergå
i stiftelseform. För de stiftelseägda högskolorna avsågs inte
den nya högskolelagen eller den nya högskoleförordningen komma
att gälla. Det innebär att stiftelsehögskolan i jämförelse med
de statliga universiteten och högskolorna tillerkänns en högre
grad av frihet i fråga om planering och organisation av
verksamheten. Det innebär vidare att statsmakternas rätt att
genom ensidiga beslut styra verksamheten ersätts med en
relation grundad på avtal mellan staten och högskolan. När det
särskilt gäller verksamhetens kvalitet framhöll regeringen att
det ankommer på stiftelsehögskolorna att påvisa kvalitet genom
att delta i nationella och internationella utvärderingar.
Stiftelsehögskolorna, på samma sätt som andra enskilda
utbildningsanordnare, omfattas av det krav på tillstånd som
enligt lag (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina
ställs upp för rätt att utfärda vissa examina. I lagen
föreskrivs att en enskild utbildningsanordnare som fått
tillstånd att utfärda examina är skyldig att medverka i
uppföljningar och utvärderingar av utbildningen (5 §). I
motiveringen till lagen (prop. 1992/93:169 s. 83) heter det
att deltagande i uppföljningar bl.a. innebär att regelbundet
lämna vissa kvantitativa uppgifter som behövs för att bedöma
högskoleverksamheten, såsom t.ex. fördelning mellan manliga och
kvinnliga studenter. Enligt 2 § samma lag skall utbildningen
vila på vetenskaplig eller konstnärlig grund och bedrivas så
att den i övrigt uppfyller de krav som uppställs på
grundläggande högskoleutbildning i 1 kap. högskolelagen
(1992:1434). Genom hänvisningen till högskolelagen, framhölls
det i motiveringen till lagen om tillstånd att utfärda vissa
examina (prop. s. 81), får det anses framgå att de fristående
högskolorna också skall iaktta jämställdhet mellan män och
kvinnor (1 kap. 5 § högskolelagen).
CTH och Högskolan i Jönköping kommer den 1 juli i år att
övergå i stiftelseform. Utskottet har under hand erfarit att
stiftelsehögskolorna -- utöver vad som finns angivet i
ramavtal, stiftelseförordnande och bolagsordning -- är i färd
med att i egna bestämmelser ta in centrala delar av
högskolelagen och högskoleförordningen; detta gäller bl.a.
föreskrifter om jämställdhet, skydd för studenter, avskiljande
och disciplinåtgärder.
Mot bakgrund av de nu redovisade förhållandena anser
utbildningsutskottet att riksdagen inte ensidigt bör besluta om
ändrade regler för de fristående högskolornas verksamhet i
enlighet med motion 1993/94:A44 yrkande 10.
Arbetsmarknadsutskottet bör således avstyrka yrkandet.
Utskottet tar nu upp till behandling den del av yrkande 18 i
motion 1993/94:Ub714 som avser möjligheten att premiera god
jämställdhet vid resurstilldelningen.
Fr.o.m. innevarande budgetår gäller för högskolan ett nytt
resurstilldelningssystem baserat på dels antalet
registrerade studenter vid resp. universitet/högskola
(studentpeng), dels helårsprestationer. Regeringen har i
proposition 1993/94:177 om utbildning och forskning --
Kvalitet och konkurrenskraft föreslagit riksdagen att dessa
kvantitativt inriktade delar av resurstilldelningssystemet
kompletteras med en del som uttryckligen skall främja
kvaliteten. Propositionen bordlades i kammaren den 30 mars.
Utbildningsutskottet avser att behandla den senare under våren.
Regeringen föreslår att resurstilldelningen i berört avseende
skall baseras på en bedömning av respektive lärosätes
ambitioner för kvalitetsutveckling, som de uttrycks i
fastställda planer -- program för kvalitetsutveckling -- och
genomförandet av dessa. Regeringens förslag utgår från förslag
av Utredningen (U1992:05) om nytt resurstilldelningssystem för
universitet och högskolor (Resursberedningen) i dess betänkande
Kvalitet och dynamik (SOU 1993:102). Resursberedningen har i
sitt förslag bl.a. beaktat jämställdhetssträvandena inom
högskolan och erinrar om att universiteten och högskolorna
årligen skall upprätta särskilda jämställdhetsplaner. Utifrån
dessa planer kan ett antal indikatorer formuleras och
beredningen anger några exempel på det, såsom andelen kvinnor
resp. män inom olika kategorier av lärare, andelen kvinnliga
resp. manliga studenter inom olika utbildningar, etc. När det
gäller forskning och forskarutbildning har beredningen haft
till uppgift att analysera hur resurstilldelningen till
fakulteterna till viss del skall kunna relateras till
prestationsmått. Regeringen föreslår nu i proposition
1993/94:177 att viss del (5 %) av de totala anslagen för ett
fakultetsområde skall fördelas i proportion till antalet
avlagda forskarexamina, varvid doktorsexamina ges vikten 1. För
att främja en bredare rekrytering till forskarutbildningen
föreslår regeringen att vikten för examina avlagda av
underrepresenterat kön skall ökas med 25 %.
Då yrkande 18 i motion 1993/94:Ub714, vilken väcktes under
den allmänna motionstiden och således innan regeringen lade
fram förslaget om premiering av kvalitet i högskolans
verksamhet, får anses tillgodosett i nu berörd del, vill
utbildningsutskottet föreslå att arbetsmarknadsutskottet
avstyrker yrkandet även i den delen.
I motion 1993/94:A44 (v) yrkande 11 anförs att en
avveckling av kårobligatoriet får konsekvenser för det
jämställdhetsarbete som bedrivits inom kårernas ram.
Studenternas resurser till studentfackligt och studiesocialt
arbete kommer att begränsas kraftigt, menar motionärerna, som
begär att regeringen skall ge Kommittén för avveckling av
kårobligatoriet i uppdrag att särskilt utvärdera vad ett
avvecklat kårobligatorium får för effekter på dagens
jämställdhetsarbete på universitet och högskolor.
Riksdagen godkände under föregående riksmöte regeringens
förslag om att tvånget för studenter att tillhöra studentkår,
nation och studentförening för fakultet skall upphöra den 1
juli 1995 (prop. 1992/93:169, bet. UbU14, rskr. 363). I
propositionen anfördes att det utöver studenthälsovården fanns
uppgifter på det studiesociala området som kårerna har tagit
ansvar för. Regeringen ansåg det viktigt att en avveckling av
kårobligatoriet inte medförde en försämring i detta avseende.
Vid behandlingen av regeringsförslaget och motioner väckta med
anledning därav förutsatte utskottet att regeringen, när
klarhet vunnits i frågan, informerar riksdagen om de ekonomiska
konsekvenserna för studentkårerna m.fl. Om särskilda statliga
medel behövdes för studerandesammanslutningarnas fortsatta
verksamhet eller för andra kostnader till följd av
obligatoriets avveckling borde regeringen framlägga förslag
härom (bet. s. 75). En särskild utredare tillkallades i
september 1993 för att fastställa vilka praktiska åtgärder som
behövdes för att genomföra riksdagens beslut. Som bakgrund till
utredarens arbete angavs i direktiven (dir. 1993:106) bl.a.
att det är "av betydelse för studenterna att nå en hög
tillgänglighet till såväl den studiesociala verksamheten som
till samlingslokaler, bostäder m.m., sådant som studentkårer
och nationer i dag har ansvaret för". Utredningen överlämnade
den 10 mars 1994 rapporten (SOU 1994:47) Avveckling av den
obligatoriska anslutningen till studentkårer och nationer. Av
rapporten framgår att utredningens arbete fortsätter enligt
direktiven.
Utskottet utgår från att en avveckling av kårobligatoriet
inte skall innebära sämre villkor för studenternas
studiesociala verksamhet i den del verksamheten avser det av
motionärerna aktualiserade jämställdhetsarbetet. En
förutsättning för detta är att de framtida frivilliga
studentsammanslutningarna har möjlighet att engagera sig i den
studiesociala verksamheten i samma utsträckning som nuvarande
obligatoriska sammanslutningar.
Utskottet har erfarit att regeringen inte har för avsikt att
framlägga förslag till riksdagen under innevarande riksmöte om
avvecklingen av kårobligatoriet utan i stället genom skrivelse
informera riksdagen om de åtgärder som regeringen vidtagit och
ämnar vidta i frågan. Utskottet utgår från att regeringen i det
fortsatta arbetet med avvecklingen av kårobligatoriet beaktar
de synpunkter som motionärerna anfört beträffande
förutsättningarna för studenternas eget jämställdhetsarbete.
Vidare utgår utskottet från att regeringen, i enlighet med vad
utskottet förutsatte för ett år sedan, kommer att informera
riksdagen om de ekonomiska konsekvenserna för studentkårerna
vid en avveckling av obligatoriet samt att regeringen
återkommer till riksdagen i frågan om särskilda statliga medel
för studerandesammanslutningarnas fortsatta verksamhet.
Med hänvisning till det anförda anser utbildningsutskottet
att arbetsmarknadsutskottet bör avstyrka yrkande 11 i motion
1993/94:A44.
Stockholm den 13 april 1994
På utbildningsutskottets vägnar
Hans Nyhage
I beslutet har deltagit: Hans Nyhage (m), Lena
Hjelm-Wallén (s), Rune Rydén (m), Bengt Silfverstrand (s),
Margitta Edgren (fp), Berit Löfstedt (s), Marianne Jönsson (c),
Krister Örnfjäder (s), Bo Arvidson (m), Eva Johansson (s),
Stefan Kihlberg (nyd), Jan Björkman (s), Kristina Persson (s),
Birgit Henriksson (m) och Tuve Skånberg (kds).
Arbetsmarknadsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle
att yttra sig över proposition 1993/94:147 om
jämställdhetspolitiken: delad makt -- delat ansvar jämte
motioner i de delar propositionen och motionerna berör
utskottets beredningsområde.
Näringsutskottet
Inledning
I propositionen redovisas förslag och bedömningar som rör
fördelningen av kvinnors och mäns makt och inflytande samt
förslag till vissa ändringar i jämställdhetslagen (1991:433).
Näringsutskottet begränsar sitt yttrande till att avse två
avsnitt i propositionen, nämligen förslaget om en särskild
satsning för att öka andelen kvinnor i chefsbefattningar i
näringslivet (avsnitt 5.3) och förslaget om att arbetsgivare
skall vara skyldiga att i jämställdhetsplanen redovisa
löneskillnader (avsnitt 7.2). Härutöver behandlar utskottet
frågor rörande kvinnligt företagande som tagits upp i motion
1993/94:A40 (s), som väckts med anledning av propositionen.
Kvinnor i chefsbefattningar
Regeringen föreslår att det skall göras en särskild satsning
för att stimulera utvecklingen mot en jämn könsfördelning på
chefsnivå i arbetslivet. För att det i samarbete med
näringslivet skall etableras en näringslivsakademi föreslås att
2,8 miljoner kronor avsätts från anslaget för särskilda
jämställdhetsåtgärder. Akademin skall ha till syfte att öka
andelen kvinnor i chefsbefattningar genom kunskapsspridning,
opinionsbildning och förändringsarbete. Som stöd för de
statliga myndigheterna i deras arbete inom detta område kommer
Statens arbetsgivarverk och Statens förnyelsefond att genomföra
vissa insatser, sägs det i propositionen.
Det föreslagna arbetet för att öka andelen kvinnor i
chefsbefattningar skulle vinna på om det breddas till att
omfatta chefsutvecklingsinsatser även på det statliga och
kommunala området, hävdas det i motion 1993/94:A40 (s). De
medel som regeringen planerar att avsätta för detta ändamål bör
därför även kunna användas för att stimulera ett ökat
erfarenhetsutbyte mellan näringslivet och offentliga sektorn,
anser motionärerna. Vidare föreslås i motionen särskilda mål
för jämställdhetsarbetet i arbetslivet. Bland dessa mål ingår
att hälften av alla chefer skall vara kvinnor och att på varje
arbetsplats skall andelen kvinnliga chefer minst motsvara
andelen anställda kvinnor.
I motion 1993/94:A44 (v) anförs -- dock utan yrkande i frågan
-- att förslaget om en näringslivsakademi inte är tillräckligt
långtgående. Därför bör det, enligt motionärerna, införas en
skyldighet för arbetsgivare med fler än 100 anställda att i
jämställdhetsplanen ta in mål för önskvärda kvoter mellan män
och kvinnor på högre chefsbefattningar samt ange aktiviteter
för att nå dessa mål.
Enligt näringsutskottets uppfattning är det av stor vikt
att andelen kvinnor i chefsbefattningar ökar. Härigenom kan
kvinnorna utnyttja hela sin kompetens, vilket även är till
nytta för det enskilda företagets och för hela näringslivets
utveckling. Det är i första hand en uppgift för varje enskilt
företag att utforma program för rekrytering och utveckling av
kvinnliga chefer. Erfarenheterna visar emellertid att detta
arbete behöver stimuleras.
Näringsutskottet anser att regeringens förslag till en
näringslivsakademi kan vara ett verksamt medel för att få i
gång en snabbare utveckling på detta område. För att det skall
finnas förutsättningar att nå framgång måste, enligt utskottets
mening, den föreslagna satsningen koncentreras till att avse
utveckling av kvinnliga chefer i näringslivet. Det belopp på
2,8 miljoner kronor som skall avsättas för detta ändamål räcker
inte till för insatser på andra områden. Utskottet avstyrker
därför förslaget i motion 1993/94:A40 (s) om att de aktuella
medlen även skall användas för chefsutvecklingsinsatser på det
statliga och kommunala området. Av propositionen framgår
dessutom att särskilda insatser kommer att göras för de
statliga myndigheterna. Näringslivsakademin är naturligtvis
oförhindrad såväl att utnyttja statliga och kommunala organs
erfarenhet och kunnande när det gäller utveckling av kvinnliga
chefer, som att erbjuda dessa organ att medverka i akademins
verksamhet.
Redovisning av löneskillnader
I propositionen föreslås en ändring av jämställdhetslagen
innebärande att arbetsgivare skall vara skyldiga att årligen
kartlägga förekomsten av löneskillnader mellan kvinnor och män.
Resultatet av kartläggningen samt de åtgärder som motiveras av
denna skall översiktligt redovisas i jämställdhetsplanen.
Arbetsgivare med tio eller fler anställda är för närvarande
skyldiga att upprätta sådana planer. Regeringen föreslår att
samma avgränsning skall gälla beträffande skyldigheten att
kartlägga och redovisa löneskillnader, vilket alltså innebär
att arbetsgivare med färre än tio anställda undantas från denna
skyldighet. Gränsen motiveras också av behovet av att skydda
den enskilde arbetstagarens integritet när det gäller
löneförhållandena. För att enskilda individers löner inte skall
offentliggöras kan redovisningen på små arbetsplatser göras
mindre detaljerad, sägs det i propositionen.
I motion 1993/94:A40 (s) föreslås att alla arbetsgivare skall
vara skyldiga att årligen kartlägga löneskillnaderna mellan
kvinnor och män. Arbetsgivarna borde också göra en analys av
orsakerna till dessa skillnader. Även i motion 1993/94:A44 (v)
förordas att skyldigheten att kartlägga löneskillnader skall
gälla för alla arbetsgivare.
Verkligheten visar att småföretag har svårt att uppfylla
lagens krav på en jämställdhetsplan, sägs det i motion
1993/94:A41 (m). Detta beror på bristande kunskaper och knappa
resurser. Av samma skäl kommer kraven på kartläggning av
löneskillnader inte att kunna följas, hävdar motionären. Han
förordar därför att jämställdhetsarbetet bör utvärderas innan
ytterligare skyldigheter införs och anser att småföretagens
förhållanden särskilt bör uppmärksammas.
Av jämställdhetslagen framgår, som redan nämnts, att
arbetsgivare med tio eller fler anställda skall upprätta en
jämställdhetsplan. De små företagen undantogs eftersom behovet
av en skriftlig jämställdhetsplan för dessa arbetsplatser
bedömdes som ringa (prop. 1990/91:113 s. 74). Det sades vidare
att arbetsgivaren i de flesta av dessa fall ändå torde ha en
god överblick över hur resurser och kompetens kan utnyttjas.
Enligt näringsutskottets uppfattning kan dessa motiv
åberopas för att de allra minsta företagen även skall undantas
från kravet på en kartläggning av löneskillnader. Till detta
kommer, som framgår av propositionen, att skyddet för den
enskilda individens integritet när det gäller löneförhållandena
talar för att företag med få anställda skall undantas.
Regeringens förslag beträffande omfattningen av skyldigheten
att kartlägga löneskillnader innebär enligt utskottets
uppfattning en lämplig avvägning. Näringsutskottet avstyrker
mot denna bakgrund motionerna 1993/94:A40 (s) och 1993/94:A44
(v) i berörda delar.
Vad som sägs i motion 1993/94:A41 (m) om att småföretagens
förhållanden skall uppmärksammas är, anser utskottet, i stor
utsträckning tillgodosett genom vad som anförs i propositionen.
Den principiella inställningen att särskilda hänsyn skall tas
till de små företagen delas av både utskottet och regeringen.
T.ex. betonas det i propositionen att arbetsgivaren bör ha en
betydande frihet att anpassa redovisningen av löneskillnaderna
till de särskilda förhållanden som råder på arbetsplatsen. Med
hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet den
nämnda motionen.
Kvinnors företagande
I motion 1993/94:A40 (s) erinras om att Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK) gjort en studie om kvinnors
företagande. Det anförs att det är angeläget att noga följa det
arbete som nu pågår på regional nivå för att stödja kvinnligt
företagande. I motionen finns emellertid inte något särskilt
yrkande på denna punkt.
Näringsutskottet har nyligen i ett betänkande om
näringspolitiken (bet. 1993/94:NU15) behandlat frågor om stöd
till kvinnligt företagande. Av betänkandet framgår att
utskottet anser att det är mycket angeläget att kvinnors
företagande främjas på olika sätt. Med hänvisning till de
uppdrag som regeringen lämnat till NUTEK i detta syfte
avstyrker utskottet ett antal motioner om kvinnligt
företagande. I en reservation (s) anförs att kvinnligt
företagande särskilt bör prioriteras inom näringspolitiken och
att NUTEK bör tillföras ytterligare 10 miljoner kronor för att
stödja kvinnors företagande. I en annan reservation (nyd)
föreslås att det skall bildas ett riskkapitalbolag -- med ett
kapital på 2 miljarder kronor -- som särskilt skall vara
inriktat på kvinnors företagande. I en meningsyttring (v)
förordas också ökade medel för stöd till kvinnors företagande.
Näringsutskottet går här inte in på dessa frågor på nytt
utan hänvisar till vad företrädarna för resp. parti anfört i
nyssnämnda betänkande.
Stockholm den 29 mars 1994
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta
Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Hans Gustafsson (s),
Gudrun Norberg (fp), Axel Andersson (s), Kjell Ericsson (c), Bo
Finnkvist (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s),
Bengt Dalström (nyd), Leif Marklund (s), Olle Lindström (m), Bo
Bernhardsson (s) och Roland Lében (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Kvinnor i chefsbefattningar
Birgitta Johansson, Hans Gustafsson, Axel Andersson, Bo
Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund och Bo
Bernhardsson (alla s) anser att den del av yttrandet -- under
rubriken Kvinnor i chefsbefattningar -- som börjar med "Enligt
näringsutskottets" och slutar med "akademins verksamhet"
bort ha följande lydelse:
Av propositionen framgår att andelen kvinnliga chefer är
högre inom den offentliga sektorn än inom näringslivet. Såväl
statliga myndigheter som landsting och kommuner bedriver ett
aktivt arbete för att höja andelen ytterligare. Näringslivet
har därför mycket att lära av den offentliga sektorn i detta
avseende. För att den tilltänkta akademin skall uppnå avsedda
resultat måste därför, enligt näringsutskottets uppfattning,
det redan från starten ske en nära samverkan mellan
näringslivet och statliga och kommunala organ. Härigenom kan en
kraftsamling åstadkommas som har större förutsättningar än
regeringens förslag att stimulera en utveckling mot fler
kvinnliga chefer i olika sektorer i samhället. Det långsiktiga
målet för jämställdhetspolitiken på det här området bör vara
att hälften av cheferna är kvinnor. Utskottet tillstyrker
därför motion 1993/94:A40 (s) i berörda delar. Det anförda
ligger också väl i linje med vad som anförs om detta i motion
1993/94:A44 (v).
2. Redovisning av löneskillnader
Birgitta Johansson, Hans Gustafsson, Axel Andersson, Bo
Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund och Bo
Bernhardsson (alla s) anser att den del av yttrandet -- under
rubriken Redovisning av löneskillnader -- som börjar med
"Enligt näringsutskottets" och slutar med "nämnda motionen"
bort ha följande lydelse:
En stor -- och växande -- del av arbetstagarna sysselsätts i
små företag. Enligt näringsutskottets mening måste
jämställdhetspolitiken utan inskränkningar även omfatta de
anställda i dessa företag. Om det inte finns krav på att
löneskillnader även i småföretagen skall kartläggas och
analyseras finns det risk för att det uppstår en dold
lönediskriminering. Möjligheterna för Jämställdhetsombudsmannen
och fackliga organisationer att effektivt kunna tillvarata de
diskriminerades intressen begränsas om det inte finns
kartläggningar att tillgå.
Utskottet vill erinra om att det i jämställdhetslagen
föreskrivs en skyldighet för alla arbetsgivare att driva ett
målinriktat jämställdhetsarbete. Det innebär därför, enligt
utskottets uppfattning, inte något större steg att införa en
skyldighet för alla företag att kartlägga och analysera
löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Utskottet tillstyrker
därför motionerna 1993/94:A40 (s) och 1993/94:A44 (v) i
aktuella delar. Motion 1993/94:A41 (m) avstyrks av utskottet.
Särskilt yttrande
Redovisning av löneskillnader
Bengt Dalström (nyd) anför:
Jag vill betona det angelägna i att småföretagen allmänt ges
goda verksamhetsbetingelser. Det är därför viktigt att kraven
på redovisning av löneskillnader utformas så att detaljstyrning
och byråkrati så långt som möjligt undviks.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
Regeringens förslag om en näringslivsakademi är enligt min
uppfattning helt otillräckligt för att öka andelen kvinnor i
chefsbefattningar inom näringslivet. I likhet med vad som
föreslås i motion 1993/94:A44 (v) menar jag att reella
förändringar i det här avseendet endast kan åstadkommas om
företagen åläggs att vidta åtgärder. Jag anser därför att
företag med fler än 100 anställda skall vara skyldiga att i
sina jämställdhetsplaner ange önskvärda kvoter för kvinnor och
män på högre chefsbefattningar samt ange förslag om hur dessa
kvoter skall uppnås.
När det gäller skyldigheten att kartlägga löneskillnader
instämmer jag i de synpunkter som företrädarna för
Socialdemokraterna anför i sin avvikande mening 2.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Inledning 2
Arbetsmarknadsutskottets behandling 3
Propositionerna 4
Motionerna 5
Utskottet 12
Inledning 12
Propositionens huvudsakliga innehåll (såvitt avser
arbetsmarknadsutskottets behandling) 12
Mål i jämställdhetspolitiken 13
Ett internationellt perspektiv 16
Makt och inflytande 18
Makt och kön 18
Kvinnorepresentation 19
Kvinnor i chefsbefattningar 20
Ekonomi 21
Jämställdhet i arbetslivet 22
Allmänna frågor 22
Löneskillnader -- allmänna frågor 24
Forskning och utvecklingsarbete om löneskillnader,
arbetsvärdering m.m. 25
Jämställdhetslagen -- tillämpningsområde och andra
allmänna frågor 27
Lagens dispositivitet m.m. 29
Lagregler om löneskillnader och lönediskriminering 34
Kartläggning av löneskillnader 34
Förbudet mot lönediskriminering m.m. 38
Grupptalan m.m. 40
Övriga frågor med anknytning till jämställdhetslagens
diskrimineringsförbud 41
Jämställdhetsombudsmannens uppgifter, talerätt
m.m. 42
Sexuella trakasserier m.m. 44
Övriga förslag till ändringar i jämställdhetslagen 46
Familjen 46
Föräldraledighet 48
Kvinnors hälsa 48
Kvinnor med funktionshinder 50
Medel i jämställdhetsarbetet 51
Länsexpert för jämställdhetsfrågor m.m. 51
Utbildningsfrågor 53
Jämställdhet och invandrare 55
Inriktning av jämställdhetspolitiken 56
Jämställdhetsombudsmannen m.m. (femte huvudtiteln
G 1) 56
Särskilda jämställdhetsåtgärder (femte huvudtiteln
G 2) 57
Länsstyrelserna m.m. (trettonde huvudtiteln A 1) 58
Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet
(trettonde huvudtiteln E 5) 59
Hemställan 61
Reservationer 67
1. Mål i jämställdhetspolitiken (mom. 1), (s) 67
2. Kvinnor i chefsbefattningar (mom. 6), (s) 68
3. Den ekonomiska maktens fördelning (mom. 7), (s) 68
4. Uppdrag till AMS att förhandla med kommuner och
landsting (mom. 8), (s) 69
5. Arbetsgivarens ansvar för ett aktivt
jämställdhetsarbete m.m. (mom. 9), (s) 69
6. Forskning om kvinnors arbetsliv m.m. (mom. 10), (s)
motiveringen) 70
7. Försöksverksamhet med arbetsvärderingsprojekt (mom.
13), (s) 70
8. Lagens dispositivitet (mom. 18), (s) 71
9. Analys av orsakerna till löneskillnaderna (mom. 21),
(s) 72
10. Kartläggningsskyldighetens begränsning (mom. 22),
(s) 73
11. Lönejämförelser mellan branscher (mom. 25), (s) 73
12. Skriftlig uppgift av arbetsgivaren om lön m.m. (mom.
26), (s) 74
13. Information och opinionsbildning om
föräldraledighet (mom. 41), (nyd) 75
14. Lag om företagshälsovård (mom. 42), (s) 75
15. Länsstyrelser och jämställdhet (mom. 45), (nyd) 76
16. Jämställdhet och invandrarkvinnor (mom. 47), (s) 76
17. Inriktning av jämställdhetspolitiken (mom. 48),
(s) 77
18. Anslag till Jämställdhetsombudsmannen (mom. 49),
(s) 77
19. Anslag till särskilda jämställdhetsåtgärder (mom.
50), (nyd) 78
20. Ytterligare medel till länsstyrelserna (mom. 51),
(nyd) 78
21. Anslag till kvinnoorganisationerna (mom. 52),
(s) 79
22. Ökade medel till RFSU (mom. 53), (s) 79
Särskilt yttrande81
Mål i jämställdhetspolitiken m.m.(nyd)81
Meningsyttring av suppleant 82
Bilagor
Bilaga 1: Propositionens lagförslag85
Bilaga 2: Yttrande från socialutskottet87
Bilaga 3: Yttrande från utbildningsutskottet95
Bilaga 4: Yttrande från näringsutskottet103