I detta betänkande behandlar utskottet avsnitt B. Arbetsliv,
punkterna B 1--B 8, i proposition 1993/94:100 bilaga 11
(Arbetsmarknadsdepartementet).
De återstående punkterna, i det aktuella avsnittet, B 9--B12,
Arbetsdomstolen m.m., återfinns i betänkande 1993/94:AU20.
I betänkandet behandlas också punkten A 2 under avsnitt A.
Arbetsmarknad m.m. i propositionen såvitt gäller regeringens
förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter.
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag i
budgetpropositionen till anslag på arbetslivsområdet om totalt
ca 13 400 miljoner kronor. I anslutning härtill behandlas ett
trettiotal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1994.
För att främja sysselsättningen för arbetshandikappade
förordar utskottet att sammanlagt ca 12 800 miljoner kronor
anvisas för sådana åtgärder. Av detta belopp går i runda tal 800
miljoner kronor till yrkesinriktad rehabilitering, 7 100
miljoner kronor till särskilda åtgärder för arbetshandikappade
innefattande lönebidrag, bidrag till arbetshjälpmedel,
arbetsbiträde och näringshjälp samt utbildningsbidrag till
inskrivna vid arbetsmarknadsinstituten (Ami). 4 900 miljoner
kronor går till bidrag till driften av Samhallkoncernen.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om inriktningen av
de särskilda åtgärderna för arbetshandikappade och förslag om
regeländringar som berör näringshjälp, skyddat arbete hos
offentliga arbetsgivare (OSA) och lönebidrag.
I de inledande avsnitten av betänkandet tar utskottet upp den
allmänna inriktningen av arbetslivspolitiken med anledning av
vad som anförs i budgetpropositionen och partimotioner från
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Vidare diskuteras om
företagshälsovården bör regleras genom lag eller kollektivavtal.
Några initiativ i dessa frågor föreslås inte av utskottet.
Utskottet tillstyrker slutligen ett förslag från regeringen om
att Arbetsmiljöfondens uppgifter i fortsättningen enbart skall
regleras i myndighetens instruktion, och inte som hittills även
i socialavgiftslagen.
Till betänkandet har fogats reservationer från
Socialdemokraternas företrädare i utskottet. Vänsterpartiets
företrädare har avgett en meningsyttring.
Propositionen
I proposition 1993/94:100 bilaga 11
(Arbetsmarknadsdepartementet) föreslår regeringen att riksdagen
dels under punkterna
B 1 (s. 70--76)
till Arbetarskyddsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 385 710 000 kr.
B 2 (s. 76--81)
till Arbetsmiljöinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 172 744 000 kr.
B 3 (s. 81--85)
till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1994/95
anvisar ett ramanslag på 781 448 000 kr.
B 4 (s. 85--88)
till Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
B 5 (s. 88--99)
1. godkänner att inriktningen av de särskilda åtgärderna för
arbetshandikappade skall vara i enlighet med vad regeringen
förordat (avsnitt 2.3),
2. godkänner de ändrade regler som regeringen förordat i fråga
om näringshjälp (avsnitt 2.4.1),
3. godkänner de ändrade regler som regeringen förordat i fråga
om skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) (avsnitt
2.4.1),
4. godkänner de ändrade regler som regeringen förordat i fråga
om anställning med lönebidrag (avsnitt 2.4.1),
5. godkänner vad regeringen har förordat i fråga om
bidragsgrundande månadslön (avsnitt 2.4.2),
6. till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för
budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 7 123 169
000 kr.
B 6 (s. 99--107)
till Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåret 1994/95
anvisar ett reservationsanslag på 4 900 297 000 kr.
B 7 (s. 107)
till Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m. för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
B 8 (s. 108--110)
till Arbetslivscentrum för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 34 512 000 kr.
dels
antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, (s. 30--31,
57--58 och 68).
Propositionens lagförslag återfinns i bilaga till
betänkandet.
Motionerna
1993/94:A202 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lag om obligatorisk företagshälsovård.
1993/94:A214 av Marianne Jönsson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om arbete åt funktionshindrade.
1993/94:A224 av Hans Andersson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
begränsningen som avser bidrag till arbetsbiträde bör slopas
enligt vad i motionen anförts om handikappades möjlighet att få
ett sådant bidrag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
begränsningen om att lönebidrag och bidrag till arbetsbiträde
inte får överstiga den totala lönesumman bör slopas,
3. att riksdagen till Arbetsbiträde för budgetåret 1994/95
anslår 1 700 000 kr utöver vad regeringen anslagit,
1993/94:A231 av Bo Nilsson och Jan Andersson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om det ytterst allvarliga läget på
arbetsmarknaden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en utvärdering av de flexibla
lönebidragen,
3. att riksdagen hos regeringen i god tid före en
konjunkturuppgång begär förslag till lösning av
handikappkansliernas möjlighet att anställa personal med
lönebidrag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ytterligare platser med lönebidrag,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en ordentlig inventering görs om de
handikappades situation på arbetsmarknaden,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arbetsbiträde för handikappade,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av medel för att genomföra en
försöksverksamhet med stödpersoner för arbetshandikappade,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ytterligare åtgärder för att
skapa nya arbetstillfällen för handikappade.
1993/94:A233 av Marianne Jönsson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om vägledningsinsatser för funktionshindrade skolungdomar.
1993/94:A237 av Hans Andersson m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
finansiering av företagshälsovården enligt vad i motionen
anförts,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om huvudansvaret för rehabilitering,
utredningar och åtgärder samt bestraffning vid arbetsskador och
i arbetsmiljöärenden.
1993/94:A241 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att intensifiera ansträngningar att ge
handikappade ett eget arbete.
1993/94:A249 av Bo Nilsson och Jan Andersson (s) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att Samhall får
fortsätta att utvecklas med nya verksamheter såsom service och
tjänster,
2. att riksdagen hos regeringen begär att Samhall får i
uppdrag att redovisa en plan för en långsiktig successiv
utbyggnad av antalet arbetstillfällen i enlighet med
Handikapputredningens förslag.
1993/94:A250 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inriktningen av arbetslivspolitiken.
1993/94:A251 av Börje Nilsson (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om en utvidgning
av personkretsen för skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare
(OSA),
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om att använda de
s.k. otraditionella medlen för försök med särskild anordnad
sysselsättning för personer med svårare funktionshinder,
3. att riksdagen begär att regeringen under våren återkommer
med förslag till utformning av en kommunal
sysselsättningsgaranti i enlighet med Handikapputredningens
förslag,
4. att riksdagen under anslaget Bidrag till Samhall Aktiebolag
utöver vad regeringen har föreslagit anslår 150 000 000 kr för
budgetåret 1994/95,
5. att riksdagen minskar anslaget Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade med 150 000 000 kr,
6. att riksdagen begär att regeringen snarast under våren
återkommer med förslag till lagstiftning om arbetslivets
tillgänglighet för funktionshindrade i enlighet med
Handikapputredningens förslag,
7. att riksdagen beslutar att antalet arbetstillfällen för
arbetshandikappade inom Samhall för 1994/95 skall utökas till
att gälla motsvarande minst 33,0 miljoner arbetstimmar.
1993/94:A254 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
22. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag i
proposition 1993/94:100 i fråga om bidragsgrundande månadslön
vid lönebidrag,
24. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag i
proposition 1993/94:100 till ändring i 4 kap. 8 § lagen
(1981:691) om socialavgifter,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den framtida inriktningen av politiken för
arbetslivets förnyelse,
29. att riksdagen hos regeringen begär att ett förslag om
obligatorisk företagshälsovård utarbetas med en inriktning
enligt vad som anförts i motionen.
1993/94:Sf261 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär ett samlat program för
förebyggande och rehabiliterande företagshälsovård i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1993/94:So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lag om
allmän företagshälsovård enligt vad i motionen anförts om
företagshälsovårdens unika möjligheter att nå gruppen med en hög
alkoholkonsumtion.
1993/94:So275 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
sysselsättningsgaranti enligt Handikapputredningens förslag,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ändrade regler för statsbidrag till
löneanställningar inom handikapporganisationerna.
1993/94:So479 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen begär att regeringen enligt vad i motionen
anförts ger Arbetsmarknadsstyrelsen i uppdrag att utarbeta
metoder för att ta in fler i arbetslivet och tar hänsyn till de
psykiskt handikappades behov av en lång och tålmodig inslussning
till arbetslivet,
8. att riksdagen hos regeringen begär att särskilda insatser
görs så att platsantalet för psykiskt handikappade kan utökas
kraftigt hos Samhall.
Utskottet
Inledning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens
anslagsframställningar under avsnittet Arbetslivsfrågor i årets
budgetproposition. Det gäller anslaget till Arbetarskyddsverket,
Arbetsmiljöinstitutet, yrkesinriktad rehabilitering, särskilda
åtgärder för arbetshandikappade, Samhall AB och
Arbetslivscentrum. Utskottet behandlar vidare ett förslag om att
användningen av Arbetsmiljöfondens tillgångar i fortsättningen
endast skall regleras i myndighetens instruktion.
Innan utskottet går in på dessa frågor behandlar utskottet i
de närmast följande avsnitten några allmänna frågor om
arbetslivspolitikens inriktning och om företagshälsovården.
Arbetslivspolitik
I den föreliggande delen av budgetpropositionen (s. 19--20)
ger arbetsmarknadsministern en sammanfattande redovisning för
sin syn på den aktuella utvecklingen på arbetslivsområdet.
Arbetsmarknadsministern ser med oro på den höga arbetslösheten
som riskerar att ha en återhållande effekt på de anspråk som
ställs på arbetet och på arbetsmiljöarbetet. Situationen kräver
därför insatser från samhällets sida för att upprätthålla
säkerhet och hälsa i arbetet och för att förnyelsen av
arbetslivet skall fortsätta. Några förändringar i den förda
politiken föreslås inte.
Socialdemokraterna förespråkar i partimotion A254 (yrk. 25) en
fortsatt offensiv för arbetslivets förnyelse för att skapa det
goda arbetet. En sådan offensiv kräver politiska initiativ bl.a.
när det gäller ekonomiska styrmedel, kompetensutveckling, aktivt
arbetsmiljöarbete, arbetstider och arbetsrätt. Motionärerna
menar att i takt med att jobben förbättras och blir mer
innehållsrika kommer utslagningen från arbetslivet att minska
och människors arbetsglädje att öka. Samtidigt kommer
produktiviteten på arbetsplatserna att öka och konkurrenskraften
att stärkas. Likaså minskar samhällets kostnader för ohälsa och
utslagning.
Som en följd av denna politik har mycket positiva resultat
redan uppnåtts, och ett intensivt förändringsarbete pågår på
arbetsplatserna. Enligt motionärerna försvåras den beskrivna
offensiven av regeringen som uppenbarligen inte är intresserad
av att driva förnyelsen utan i stället ägnar sig åt att försvaga
löntagarnas ställning, avskaffa företagshälsovården, försvåra
arbetsmiljöarbetet och försämra gällande ersättningar.
Motionärerna föreslår med hänvisning härtill ett
tillkännagivande till regeringen av vad de anfört om den
framtida inriktningen av politiken för arbetslivets förnyelse.
Även Vänsterpartiet betonar i motion A250 (yrk. 39) det stora
behovet av att förbättra arbetsmiljön och utveckla
företagshälsovård och rehabiliteringsinsatser. Bl.a. den
pågående avrustningen av företagshälsovården befaras leda till
en ökning av det redan stora antalet förtidspensioneringar. Som
positiva framtidssatsningar pekar motionärerna på det i motionen
framlagda förslaget om fonder för försöksverksamhet med
arbetstidsförkortning, förnyelse och kompetenshöjning i
arbetslivet. Förändringsarbetet menar motionärerna bör avse både
arbetsinnehåll och arbetsorganisation. De anställda bör ges
större delaktighet och självbestämmande. Att bekämpa ohälsan i
arbetslivet kan förenas med demokratiska arbetsrättsreformer,
ökad livskvalitet genom arbetstidsförkortning och ökad
produktivitet. Motionärerna föreslår ett tillkännagivande till
regeringen om vad de anfört om inriktningen av
arbetslivspolitiken i stort.
Utskottet delar åsikten att det under de senaste åren har
uppnåtts positiva resultat i arbetsmiljöarbetet och att det på
många håll pågår ett intensivt förändringsarbete. Av stor
betydelse för denna utveckling har varit dels 1991 års
reformering av arbetsmiljölagstiftningen, som i sina huvudlinjer
vann en bred enighet i riksdagen, dels de initiativ och
ekonomiska stimulanser till förändring och nytänkande på
arbetsplatserna som blivit möjliga genom Arbetslivsfondens
verksamhet.
Som framhållits i propositionen och i motionerna krävs
fortsatta insatser från samhällets sida för att vidmakthålla de
resultat som nåtts och för att förnyelsen av arbetslivet skall
fortsätta. Fortfarande finns på många arbetsplatser
arbetsmiljöer med stor risk för olycksfall och ohälsa för de
anställda. Förutom stora skillnader mellan olika yrkesgrupper i
fråga om arbetsmiljörisker finns också betydande skillnader i
riskhänseende mellan kvinnor och män. Att ytterligare minska
arbetsskadorna, de långa sjukskrivningarna och
förtidspensioneringarna är av största vikt såväl för den
enskilde som för samhället.
Enligt utskottets mening finns det inte några väsentliga
skillnader i uppfattningen om behovet av en god arbetsmiljö och
ett fortsatt förändringsarbete på arbetsplatserna. Med hänsyn
härtill anser utskottet att det inte finns behov för riksdagen
att göra ett särskilt uttalande till regeringen om inriktningen
av politiken för arbetslivets förnyelse. Motionerna A250 (v) och
A254 (s) avstyrks sålunda i här behandlade delar av utskottet.
Företagshälsovård
Riksdagen beslutade under våren 1992 att det generella
statsbidraget till företagshälsovården skulle upphöra vid
utgången av året. Med anledning härav tillsatte regeringen en
särskild utredare för att se över företagshälsovårdens
organisation och finansiering. Utredaren som avslutade sitt
arbete i oktober 1992 har överlämnat betänkande FHU92 (SOU
1992:103) till regeringen.
Utredaren föreslår som huvudalternativ att den offentliga
styrningen av företagshälsovården upphör. Förslaget utgår från
att arbetsmarknadens parter träffar sådana kollektivavtal, som
stödjer en flexibel och effektiv resursanpassning för arbetet
med arbetsmiljö och rehabilitering. Utredarens alternativa
förslag innebär att bestämmelser med krav på företagshälsovård
förs in i arbetsmiljölagen. Detta förslag läggs fram under
förutsättning att en avtalsreglering, som täcker den helt
övervägande delen av arbetsmarknaden, inte finns.
Betänkandet har remissbehandlats. Flertalet av
remissinstanserna anser att frågan om företagshälsovård bör
lösas avtalsvägen.
Avtal om företagshälsovård har hittills träffats inom några
avtalsområden. Statens arbetsgivarverk (SAV) och de fackliga
organisationerna inom den statliga sektorn träffade i november
1991 ett nytt avtal om företagshälsovården med ikraftträdande
den 1 juli 1992. Avtalet reglerar bl.a. företagshälsovårdens
mål, uppgifter och arbetssätt samt partsrepresentation. På det
kommunala området har parterna i en särskild överenskommelse,
träffad i maj 1993, redovisat ett gemensamt synsätt om kompetens
inom arbetsmiljö- och rehabiliteringsområdet, där
företagshälsovården kan vara en sådan resurs. Inom den privata
sektorn har träffats ett antal avtal, och förhandlingar pågår
inom ytterligare ett antal avtalsområden.
I budgetpropositionen förklarar regeringen sin avsikt att
ytterligare en tid avvakta resultaten av de pågående
förhandlingarna innan man tar ställning till frågan om behovet
av ändrad lagstiftning på området. Regeringen uttalar vidare att
det är angeläget att parterna inom områden, som för närvarande
inte är föremål för förhandlingar, snarast kommer fram till en
lösning avtalsvägen.
Regeringen har i november 1993 uppdragit åt Arbetsmiljöfonden
att stödja utvecklingen av ett system för kvalitetssäkring inom
företagshälsovården.
I tre motioner föreslås en obligatorisk företagshälsovård,
dvs. en genom lag fastlagd skyldighet för arbetsgivarna att
tillhandahålla företagshälsovård åt sina anställda.
Socialdemokraterna framhåller i partimotion A254 (yrk. 29)
företagshälsovårdens betydelse inte minst för de små och
medelstora företagen. Med hänvisning till avvecklingen av
statsbidragen och till att det inte finns avtal om
företagshälsovård inom alla områden, exempelvis inte på
LO/SAF-området, anser de, att lagstiftning bör tillgripas,
vilket också, tillägger de, ligger i linje med Sveriges
åtaganden enligt gällande ILO-konvention om företagshälsovården.
Även Lisbeth Staaf-Igelström förordar i motion A202 (s) ett
tillkännagivande från riksdagen om att det bör införas en lag om
obligatorisk företagshälsovård.
I Vänsterpartiets alkoholpolitiska motion So247 (yrk. 16)
föreslås en lag om allmän företagshälsovård i syfte att nå
gruppen med hög alkoholkonsumtion. För att företagshälsovården i
det arbetet skall få en friare ställning gentemot företagen
förespråkar motionärerna att landsting resp. de landstingsfria
kommunerna övertar huvudmannaskapet.
Utskottet behandlade motsvarande motionsyrkanden under
föregående riksmöte. Då som nu utgår utskottet från att den av
motionärerna begärda lagstiftningen om företagshälsovård skall
tillgripas för det fall att det inte visar sig möjligt för
parterna på arbetsmarknaden att träffa avtal om
företagshälsovården och dess organisation. Av vad regeringen
anfört i budgetpropositionen framgår att man inom
regeringskansliet är beredd att ta ställning till frågan om en
eventuell lagstiftning om företagshälsovården men att man tills
vidare avvaktar pågående förhandlingar inom några avtalsområden.
Utskottet anser alltjämt att det inte är påkallat för
riksdagen att i enlighet med yrkandena i motionerna A254 yrkande
29 (s) och A202 (s) uppmärksamma regeringen på möjligheten att
lagstifta om företagshälsovård för det fall frågan inte regleras
genom avtal. Utskottet avstyrker därför nämnda motionsyrkanden,
i förekommande fall i motsvarande del. Inte heller anser
utskottet att riksdagen av alkoholpolitiska skäl bör inskrida
med lagstiftning utan att först pröva möjligheterna till
avtalsreglering och avstyrker därmed även motion So247 (v) i
berörd del.
Socialdemokraterna lämnar i partimotion A254 (yrk. 29) också
förslag om inriktningen av en obligatorisk
företagshälsovård. De föreslagna riktlinjerna innebär att
företagshälsovården skall vara en opartisk expertresurs, att det
i verksamheten skall ingå både fysisk och psykisk miljö liksom
sociala frågor, att företagshälsovården i första hand skall
arbeta med förebyggande arbetsmiljöverksamhet och att
företagshälsovården skall uppfylla kraven i ILO:s konvention nr
161.
I partimotion Sf261 (yrk. 5) om välfärden framställer
Socialdemokraterna ett yrkande om ett samlat program för
förebyggande och rehabiliterande företagshälsovård, avsett att
inrättas inom ramen för en ny sjuk- och arbetsskadeförsäkring.
Företagshälsovården föreslås också aktivt delta i det
förändringsarbete som krävs för att utveckla
arbetsorganisationen mot ökad kompetens och självbestämmande för
de anställda. Socialdemokraterna vill genomföra
försöksverksamhet med sammanslagna finansiella resurser och
samverkan mellan olika huvudmän som ett led i ett samordnat
förebyggande och rehabiliterande arbete för att förbättra
arbetsmiljöerna på de sämsta arbetsplatserna. I motionen betonas
slutligen att det är angeläget att öka arbetsmarknadens parters
ansvar för såväl kampen mot ohälsa som strävan till en bättre
arbetsmiljö.
Vänsterpartiet förespråkar i motion A237 (yrk. 2) vissa
principer för företagshälsovårdens finansiering. Verksamheten
bör enligt motionen huvudsakligen finansieras av arbetsgivaren
och man avvisar tanken på ett avgiftssystem knutet till
försäkringsbolag. Partiet förordar en differentiering av
arbetsgivarens avgift grundad på företagets arbetsskadenivå,
eventuellt enligt finsk modell med en 15-gradig skala.
Vänsterpartiet föreslår vidare (yrk. 7) ett tillkännagivande
till regeringen om att det behövs en klarare reglering av
företagshälsovårdens, försäkringskassans och yrkesinspektionens
samverkans- och ansvarsområden.
Utskottet behandlade motsvarande motionsyrkanden under det
föregående riksmötet. Utskottet förklarade därvid att man
anslutit sig till uppfattningen att möjligheterna att få till
stånd en avtalsreglering av företagshälsovården och dess
verksamhet borde avvaktas och att det följaktligen var för
tidigt att dra upp riktlinjer för hur en lagstadgad
företagshälsovård borde utformas. Utskottet har fortfarande
samma uppfattning och avstyrker motionerna A237 (v), A254 (s)
och Sf261 (s) i här aktuella delar.
Arbetsmiljöfonden
Arbetsmiljöfondens verksamhet finansieras enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter genom den arbetarskyddsavgift som
ingår i arbetsgivaravgiften. Både i denna lag och i förordningen
(1991:1158) med instruktion för Arbetsmiljöfonden anges de
ändamål för vilka kan utgå bidrag ur arbetsmiljöfonden.
När fondens uppgifter har förändrats har det genom denna
konstruktion inte varit tillräckligt att göra ändringar i
instruktionen, utan det har varje gång även krävts en ändring i
lagen om socialavgifter.
Regeringen föreslår nu att användningen av Arbetsmiljöfondens
tillgångar i fortsättningen regleras endast i myndighetens
instruktion. I propositionen sägs att det är önskvärt att
förändringar i fondens uppgifter i fortsättningen kan genomföras
på ett enklare sätt än hittills. Det bör vara fullt tillräckligt
att i 4 kap. 8 § socialavgiftslagen ange att den aktuella delen
av arbetarskyddsavgiften förs till Arbetsmiljöfonden. Någon
ytterligare precisering i lagen av hur fondens medel skall
användas är inte nödvändig.
Frågan om att avveckla arbetarskyddsavgiften och som en
lagteknisk följd därav upphäva bestämmelsen i 4 kap. 8 §
socialavgiftslagen om användningsområdet för
arbetarskyddsavgiften aktualiserades i slutet av år 1992 genom
bl.a. regeringens proposition 1992/93:50, Åtgärder för att
stabilisera den svenska ekonomin. Arbetsmarknadsutskottet
tillstyrkte vid detta tillfälle förslaget i ett yttrande till
finansutskottet (1992/93:AU2y). Finansutskottets majoritet
tillstyrkte emellertid ett socialdemokratiskt förslag att
behålla arbetarskyddsavgiften och avstyrkte regeringens förslag
i denna del (1992/93:FiU1). Riksdagen följde finansutskottet
(rskr. 134). Arbetsmiljöfondens arbetsuppgifter kom således även
fortsättningsvis att regleras förutom i myndighetens instruktion
i socialavgiftslagen.
Socialdemokraterna motsätter sig i partimotion A254 (yrk. 24)
regeringens förslag och kräver att riksdagen också i
fortsättningen skall besluta om fondens uppgifter. Motionärerna
framhåller att bristen på motiv för förändringen tyder på att
regeringen endast tycks sträva efter att minska riksdagens
inflytande över det aktiva arbetsmiljöarbetet.
Utskottet delar uppfattningen att det är tillräckligt om
fondens uppgifter utförligt anges i myndighetens instruktion.
Härigenom kan nödvändiga förändringar i fondens uppgifter
genomföras snabbare. Med avstyrkande av motion A254 i berörd del
föreslår utskottet att riksdagen antar det till propositionen
fogade förslaget till lag om ändring i lagen om socialavgifter.
Regeringen föreslår under punkt B 2 (s. 76--81) att riksdagen
skall anvisa ett ramanslag på 172 744 000 kr för nästa budgetår.
Utskottet tillstyrker den begärda medelsanvisningen.
Arbetshandikappade
Arbetshandikappades sysselsättning
Bo Nilsson och Jan Andersson (s) föreslår i motion A231 (yrk.
1) att riksdagen skall ge regeringen till känna vad som anförts
i motionen om det ytterst allvarliga läget på arbetsmarknaden
för handikappade. De påpekar att oberoende av hög- eller
lågkonjunktur har tidigare år antalet kvarstående arbetssökande
handikappade varit tämligen konstant. Under den nu rådande
lågkonjunkturen är situationen emellertid en annan. Antalet
kvarstående sökande med handikapp har ökat drastiskt.
Motionärerna begär (yrk. 5) vidare en ordentlig inventering av
de handikappades situation på arbetsmarknaden. Statistiken bör
inkludera hur hög den verkliga arbetslösheten är i denna grupp,
så att man kan bedöma vilka arbetsmarknadspolitiska åtgärder som
är mest relevanta.
Charlotte Branting m.fl. (fp) påtalar i motion A241 (yrk. 3)
också att det inte skedde någon markant nedgång i antalet
arbetslösa handikappade under högkonjunkturen i slutet av
1980-talet. Dagens arbetslöshet drabbar först de handikappade,
särskilt människor med omfattande funktionshinder. Motionärerna
anser att regeringen bör ges till känna att ansträngningarna för
att bereda handikappade tillträde till arbetsmarknaden måste
intensifieras inom flera områden. Arbetsförmedlingarna bör följa
upp hur handikappade ungdomar vinner inträde på arbetsmarknaden
efter avslutade studier.
Utskottet instämmer i motionärernas bedömning att det aktuella
arbetsmarknadsläget påtagligt har försämrat de handikappades
möjligheter till anställning. Enligt AMS rapport 1993:6
Arbetsmarknadsutsikterna 1994 har länsarbetsnämnderna redovisat
att det blivit allt svårare att få ut handikappade på
arbetsmarknaden. En intervjuundersökning av arbetsförmedlingen
visar att arbetsgivare har blivit mindre benägna att nyrekrytera
med lönebidrag. De handikapp som dominerar är rörelsehinder och
socialmedicinska handikapp. Även ett ökat antal
lönebidragsanställda har blivit arbetslösa i samband med varsel
om uppsägning. Till detta kommer att Ami fått ökade svårigheter
att få fram arbetsprövningsplatser och att dessa mera sällan än
tidigare resulterar i en anställning. Enligt AMS väntas mot den
angivna bakgrunden arbetslösheten bland handikappade ytterligare
stiga under prognosperioden. Enligt den nämnda AMS-rapporten
fanns i slutet av september förra året 15 000 arbetslösa med
arbetshandikapp vid landets arbetsförmedlingar, vilket var 4 000
fler än motsvarande tid året innan. Arbetslösheten bland
arbetshandikappade har dock ökat i mindre utsträckning än bland
flertalet andra kategorier av sökande. I rapporten betonas att
de redovisade arbetslöshetstalen underskattar problemen på
arbetsmarknaden för arbetshandikappade.
Som utskottet redovisade under föregående riksmöte
(1992/93:AU12) har 1989 års Handikapputredning i sitt
slutbetänkande (SOU 1992:52) belyst arbetsmarknadssituationen
för arbetshandikappade. Antalet helt arbetslösa uppgick enligt
utredningen budgetåret 1991/92 till ca 28 000 varje månad, att
jämföra med ett månadsgenomsnitt på 17 400 personer budgetåret
1989/90. Enligt utredningen har det absoluta flertalet av de
personer som ingått i utredningens primära målgrupp inte varit
registrerade som arbetssökande.
När det gäller den uppföljning av insatser för unga
handikappade som efterlyses i motion A241 kan utskottet hänvisa
till de uppgifter som lämnas i budgetpropositionen (s. 90)
beträffande uppföljningen av AMV:s insatser för unga
handikappade. Verksamheten med särskilda insatser för unga
handikappade (UH-verksamheten) utvecklades i en
försöksverksamhet under tiden 1986/87--1989/90 och är sedan
budgetåret 1990/91 en del av den reguljära verksamheten vid
Af/Ami. Verksamheten omfattar dels ungdomar som har
förtidspension eller sjukbidrag födda 1962, 1963 eller senare,
dels skolungdomar med handikapp i samverkan med skolan.
En något utförligare redovisning än som lämnas i
budgetpropositionen om uppföljningen av UH-verksamheten
återfinns i AMS informationsskrift Unga handikappade hösten 1993
(Information från Vägledningsenheten 1994:2). Det framgår här
bl.a. att under tiden juli--december 1993 fick 1 173 ungdomar
med förtidspension del av Af/Ami:s insatser. Av dessa var det
604 ungdomar eller 51,5 % som fick arbete, ungdomspraktik eller
utbildning. Det var drygt 130 fler än motsvarande period år
1992.
När det sedan gäller motionskraven på insatser vill utskottet
först hänvisa till budgetpropositionen (s. 2) om inriktningen av
arbetslivspolitiken där det sägs att de arbetshandikappades
ställning på arbetsmarknaden behöver stärkas ytterligare. Det
gäller främst för dem som har svårare funktionshinder. För det
andra skall enligt propositionen (s. 95) insatser för
arbetshandikappade fortsatt prioriteras och inriktas på att fler
skall kunna få arbete eller utbildning.
De anslag för nästa budgetår som regeringen föreslår för olika
handikappåtgärder och som utskottet redovisar i det följande
ligger sammantagna på samma nivå som innevarande budgetår, dvs.
omkring 12 800 miljoner kronor. Från anslagen finansieras
arbetsprövning, arbetsträning, arbetshjälpmedel, lönebidrag och
arbete i skyddade former m.m. Det är fråga om åtgärder som
successivt vuxit fram de senaste decennierna under ständiga
omprövningar från statsmakternas sida.
Utskottet kan inte finna annat än att de handikappades
situation på arbetsmarknaden och insatsbehoven är uppmärksammade
i regeringskansliet och att uttalanden härom från riksdagens
sida därför inte är erforderliga. Utskottet avstyrker nu
behandlade delar i motionerna A231 (s) och A241 (fp).
Såväl Börje Nilsson som Jan Fransson m.fl. (alla s) vill i
motionerna A251 (yrk. 3) resp. So275 (yrk. 5), mot bakgrund av
det utsatta läget i arbetslivet för personer med
funktionshinder, förverkliga Handikapputredningens förslag om en
kommunal sysselsättningsgaranti. I den förstnämnda motionen
(yrk. 6) förordas vidare, i enlighet med utredningens förslag,
att det införs en ny särskild lagstiftning om arbetslivets
tillgänglighet för funktionshindrade. Riksdagen bör enligt
motionärerna begära att regeringen återkommer med ett förslag i
ämnet -- och enligt Börje Nilsson bör detta ske redan under
våren.
Ett tillkännagivande om behovet av en utredning med uppgift
att belysa möjligheterna att vidga arbetsmarknaden för
handikappade begärs av Bo Nilsson och Jan Andersson (s) i motion
A231 (yrk. 8).
En översyn av delar av åtgärdssystemet har gjorts av den
nämnda Handikapputredningen i dess slutbetänkande, (SOU 1992:52)
Ett samhälle för alla. Utredningen lämnar förslag om bl.a. en
kommunal sysselsättningsgaranti och en lag om arbetslivets
tillgänglighet för funktionshindrade. Frågan om en
sysselsättningsgaranti togs upp i regeringens proposition
1992/93:159 men föranledde inget förslag. Reformen har i
nuvarande statsfinansiella läge inte bedömts genomförbar. Enligt
vad utskottet erfarit bereds frågan om en lag om arbetslivets
tillgänglighet inom regeringskansliet. Det pågående
beredningsarbetet bör avvaktas. Utskottet kan inte ställa sig
bakom vare sig motionskravet rörande en kommunal
sysselsättningsgaranti eller kravet på tillkännagivande om
behovet av utredning. Motionerna A231 (s), A251 (s) och So275
(s) avstyrks därmed i nu behandlade delar.
Vänsterpartiet anför i motion So479 (yrk. 6) att det ordinarie
rehabiliteringssystemet fungerar otillfredsställande för de
psykiskt handikappade. Partiet menar att riksdagen skall begära
att regeringen ger AMS i uppdrag att utveckla metoder för att ta
in fler i arbetslivet där hänsyn tas till gruppens behov av
långvarig inslussning.
Arbetsgivarnas ökade ansvar för bl.a. rehabilitering
uppmärksammas av Bo Nilsson och Jan Andersson (s) i motion A231
(yrk. 8). Motionärerna framhåller att arbetsgivare genom det
ökade ansvaret drar sig för att anställa personer med
funktionshinder och att redan anställda av rädsla för att mista
jobbet undviker att ställa krav på rehabiliteringsinsatser och
anpassning. Motionärerna befarar att erfarenheter rörande frågan
inte kommer att finnas med i det slutbetänkandet 1992 års
Arbetsrättskommitté kommer att avlämna. Motionärerna förordar
att frågan därför aktualiseras i särskild ordning.
Enligt vad utskottet erfarit pågår inom regeringskansliet ett
interdepartementalt översynsarbete när det gäller
rehabiliteringsområdet. Här ingår att studera
Riksförsäkringsverkets erfarenheter av förändringar i lagen om
allmän försäkring i fråga om arbetsgivarnas ansvar för
arbetsanpassning och rehabilitering. Ett uppdrag att göra en
sektorsövergripande analys av rehabiliteringsområdet kommer
troligen inom kort att initieras. Regeringskansliets pågående
arbete bör inte föregripas. Motionerna A231 (s) och So479 (v)
båda i motsvarande delar avstyrks därmed.
Anslaget finansierar verksamheten vid Ami samt
metodutveckling, forskning och personalutbildning inom den
yrkesinriktade rehabiliteringen.
Regeringen föreslår under punkt B 3 (s. 81--85) att riksdagen
för nästa budgetår skall anvisa ett ramanslag på 781 448 000 kr.
Vad som anförts och föreslagits i propositionen under denna
anslagspunkt lämnar utskottet utan erinran. Utskottet föreslår
att anslaget av riksdagen anvisas med det belopp som regeringen
har begärt.
Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet
1993/94 Anslag 1 000
1994/95 Prop. 1 000
I enlighet med regeringens förslag under punkt B 4 (s. 85--88)
bör anslaget till den intäktsfinansierade delen av
Ami-verksamheten (s.k. arbetslivstjänster) anvisas med ett
formellt belopp av 1 000 kr.
Den helt övervägande delen av anslaget används för att bekosta
lönebidrag, dvs. lönesubventioner till enskilda och offentliga
arbetsgivare som ger anställning åt arbetshandikappade. I övrigt
bekostar anslaget bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade i
samband med anställning, arbetsbiträde och näringshjälp, dvs.
finansiell hjälp åt handikappade som startar egen verksamhet.
Fr.o.m. budgetåret 1993/94 betalas även utbildningsbidrag till
inskrivna vid Ami från anslaget.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen under punkt B 5
(s. 88--99) att riksdagen
1. godkänner att inriktningen av de särskilda åtgärderna för
arbetshandikappade skall vara i enlighet med vad regeringen
förordat (avsnitt 2.3),
2. godkänner de ändrade regler som regeringen förordat i fråga
om näringshjälp (avsnitt 2.4.1),
3. godkänner de ändrade regler som regeringen förordat i fråga
om skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) (avsnitt
2.4.1),
4. godkänner de ändrade regler som regeringen förordat i fråga
om anställning med lönebidrag (avsnitt 2.4.1),
5. godkänner vad regeringen har förordat i fråga om
bidragsgrundande månadslön (avsnitt 2.4.2),
6. till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för
budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 7 123 169
000 kr.
Inriktningen av de särskilda åtgärderna för arbetshandikappade
I budgetpropositionen redovisar regeringen följande slutsatser
av sin fördjupade prövning av AMS verksamhet vad gäller de
särskilda åtgärderna för arbetshandikappade. Insatser för
arbetshandikappade skall fortsatt prioriteras och inriktas på
att fler skall kunna få arbete eller utbildning. Inriktningen
bör vara att söka minska den genomsnittliga åtgärdskostnaden per
sysselsättningsmånad. Insatserna för unga handikappade skall
fortsätta i minst oförändrad omfattning. Övergångarna till
reguljära anställningar utan lönesubvention bör följas upp,
liksom insatserna för personer med svårare funktionshinder.
Marianne Jönsson (c) noterar i motion A214 regeringens
viljeinriktning att bereda fler arbetshandikappade arbete.
Motionären ifrågasätter emellertid om de föreslagna åtgärderna i
form av bl.a. vidgad OSA-verksamhet är rätt väg för att skapa
denna sysselsättning. Motionären menar att det hade varit bättre
att som Handikapputredningen förordat bygga vidare på de
nuvarande stödformerna lönebidrag och Samhall, i stället för att
experimentera med nya stödformer.
Till följd av AMS svårigheter att finna lönebidragsplatser och
OSA-platser och det härigenom betydande överskottet på anslaget
för 1992/93 förordas i motionen att de outnyttjade medlen i
stället används dels för fler arbetstillfällen hos Samhall, dels
för ökade insatser för att finna lönebidragsmöjligheter.
Det råder inga delade meningar om behovet av att prioritera
insatserna för de arbetshandikappade så att fler kan få
utbildning eller arbete. Mot bakgrund av att det, som motionären
också påtalat, finns svårigheter att finna lönebidragsplatser
och av att arbetshandikappade redan i dag prioriteras vid
rekryteringen till Samhall ser utskottet positivt på att nya
vägar prövas för att söka öka sysselsättningstillfällena för
arbetshandikappade. Utskottet återkommer närmare till de förslag
regeringen fört fram i kommande avsnitt. Motion A214 (c)
avstyrks därmed.
Näringshjälp
I dag lämnas näringshjälp till handikappade som vill börja
verksamhet som egna företagare med högst 30 000 kr till den som
även är berättigad till starta-eget-bidrag och annars med 42 000
kr.
Med anledning av förslag från AMS och Handikapputredningen
förordas i propositionen en höjning till 60 000 kr av
näringshjälpen. Det skall liksom hittills kunna kombineras med
starta-eget-bidrag. Det kompletterande bidraget på 12 000 kr
slopas.
Efter förslag av AMS förordas vidare att näringshjälp skall
kunna prövas som ett alternativ till andra åtgärder och inte
först då andra åtgärder uteslutits.
Bo Nilsson och Jan Andersson (s) föreslår i motion A231 (yrk.
8) för sin del att näringshjälp till handikappade höjs till 50
000 kr och att åtgärden skall prövas likvärdig med andra
åtgärder. Näringshjälp föreslås vidare kunna lämnas med högst
100 000 kr om året för merkostnader som en företagare har på
grund av handikappet. Merkostnaderna föreslås preciserade genom
lagstiftning eller föreskrift.
Utskottet kan inte ställa sig bakom detta motionskrav och
avstyrker följaktligen motion A231 (s) i motsvarande del.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner de ändrade regler som
regeringen föreslagit beträffande näringshjälp.
Arbetshjälpmedel
Bidrag till arbetsbiträde kan lämnas en arbetsgivare som
anställer en handikappad eller har en handikappad anställd.
Bidraget kan också lämnas i vissa andra fall, som dock inte är
aktuella i detta sammanhang. Tanken med bidraget är att det
skall göra det möjligt för den handikappade att med hjälp av
biträdet utföra i stort sett normala arbetsinsatser. Bidraget
får uppgå till högst 50 000 kr per år.
Vänsterpartiet i motion A224 (yrk. 1) och Bo Nilsson och Jan
Andersson (s) i motion A231 (yrk. 6) förespråkar att bidrag till
arbetsbiträde skall kunna lämnas även för arbetshandikappade som
har anställning med lönebidrag. Bidrag till arbetsbiträde bör
enligt Vänsterpartiet även kunna utgå till handikappad som är
sysselsatt i skyddat arbete eller genomgår utbildning i
företaget. Partiet förespråkar vidare (yrk. 2) ett slopande av
begränsningsregeln som innebär att lönebidrag och bidrag till
arbetsbiträde inte får överstiga den totala lönekostnaden.
Utskottet erinrar om att huvudregeln är att lönebidrag inte
får lämnas för arbetshandikappade för vilken beviljats bidrag
till arbetsbiträde. Regeln är inte undantagslös. Lönebidrag får
lämnas för gravt handikappade med behov av personlig hjälp på
arbetsplatsen och som därför har arbetsbiträde. I sådana fall av
kombinerade bidrag får den sammanlagda bidragssumman inte
överstiga lönekostnaden (inkl. lönebikostnader) för den
handikappade. AMS har i sin anslagsframställning inför
kompletteringspropositionen föreslagit att den sistnämnda
begränsningen skall slopas.
Utskottet är inte berett att föreslå att bidragsgivningen
vidgas och avstyrker förslagen i motionerna A224 (v) och A231
(s) i här aktuella delar.
Riksdagen godkände under föregående riksmöte en
försöksverksamhet med bidrag till stödpersoner åt
handikappade att pågå budgetåren 1993/94--1994/95. Tanken var
att lönebidragsmedel skulle få användas som bidrag till
lönekostnaderna för stödpersonen, som förutsattes vara anställd
av en myndighet, organisation, stiftelse eller liknande. Den
handikappade själv förutsattes ha en reguljär, avlönad
anställning utan bidrag till arbetsgivare.
I budgetpropositionen anför regeringen att försöksverksamhet
med stödpersoner i arbetet åt arbetshandikappade -- "supported
employment" -- som alternativ till lönebidrag eller arbete inom
Samhall planeras av såväl AMS som Samhall. Regeringen avser att
återkomma till riksdagen i frågan, när AMS och Samhall har
redovisat erfarenheterna av sina försök.
Bo Nilsson och Jan Andersson (s) begär i motion A231 (yrk. 7)
ett tillkännagivande från riksdagen om att både AMS och Samhall
behöver pengar för en försöksverksamhet med stödpersoner för
arbetshandikappade.
Utskottet finner mot den angivna bakgrunden att det inte finns
behov av ett tillkännagivande från riksdagens sida i frågan.
Utskottet avstyrker motion A231 i nu behandlad del.
Skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA)
Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare
(OSA) infördes år 1985 efter beslut av riksdagen (prop.
1984/85:45, AU7, rskr. 100). Stödformen har som målgrupp haft
socialmedicinskt arbetshandikappade, som under lång tid
sysselsatts i främst kommunala beredskapsarbeten. Insatserna
förutsattes knytas till kommunens sociala omsorger enligt
socialtjänstlagen.
I budgetpropositionen föreslår nu regeringen att målgruppen
för OSA vidgas till att även omfatta personer som är berättigade
till insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service åt
vissa funktionshindrade (LSS) samt personer med psykiskt
betingade handikapp. Den sistnämnda gruppen föreslås bli
definierad och avgränsad på samma sätt som skett för psykiskt
handikappade i överenskommelser mellan AMS och Samhall om
rekrytering av prioriterade grupper.
Syftet med åtgärden är att öka sysselsättningsmöjligheterna
för de berörda grupperna. För de tillkommande grupperna föreslås
bidrag kunna utgå med upp till 100 % av lönekostnaden, men på nu
gällande sätt beräknat med ett krontalsbelopp.
Regeringen anför slutligen att det är angeläget att arbetet
ges en anknytning till kommunens eller landstingets övriga
sociala insatser för de berörda. Möjligheterna för dem som
sysselsätts inom OSA att övergå till annan anställning med eller
utan lönebidrag bör enligt regeringen prövas regelbundet.
Börje Nilsson (s) yrkar i motion A251 (yrk. 1) att riksdagen
avslår regeringens förslag om en utvidgning av målgruppen för
OSA. Motionären anser att det är bra att regeringen särskilt
uppmärksammar de svårt funktionshindrades problem på
arbetsmarknaden. Han anser dock att man valt fel väg och med
förslagen under det aktuella avsnittet i budgeten skapar ett
"sammelsurium av åtgärder". Motionären befarar att regeringens
förslag kan leda till att kommunerna kommer att svara för
sysselsättningen för utvecklingsstörda och AMS för
sysselsättningen för andra grupper inom LSS-lagen. Dessutom kan
tillskapandet av en mängd olika insatser leda till den situation
som rådde före 1980 och som då motiverade tillskapandet av en ny
samordnad företagsgrupp -- Samhall. En sådan utveckling är inte
önskvärd. Konkurrensen riskerar att snedvridas och den enskilde
hamnar i gränslandet mellan arbete och sysselsättning. I
motionen förordas att kommunerna skall ha ett samlat ansvar för
sysselsättningen för de aktuella grupperna och att
Handikapputredningens förslag om en kommunal
sysselsättningsgaranti förverkligas.
Utskottet anser att det är angeläget att försöka öka
sysselsättningsmöjligheterna för människor med funktionshinder
som omfattas av LSS. Förslaget om att vidga målgruppen för OSA
är i linje med den inriktning av de särskilda åtgärderna som
utskottet ovan ställt sig bakom. Det är angeläget att regeringen
efter en tid noga följer upp resultatet av den föreslagna
utvidgningen av OSA. Utskottet avstyrker därmed motion A251 (s)
i berörd del.
Lönebidrag
Före införandet av de flexibla lönebidragen den 1 juli 1991
tillämpades ett system med olika bidragsnivåer för olika
kategorier arbetsgivare. Systemets utformning hade historiska
skäl. Höga bidrag utgick till statliga myndigheter och
allmännyttiga organisationer beroende på att dessa arbetsgivare
tidigare hade kunnat anordna statligt arkivarbete där AMS stod
för hela lönekostnaden. Lägre bidrag utgick till andra
arbetsgivare på grund av att dessa hade kunnat anställa
arbetshandikappade i halvskyddad sysselsättning, där
bidragsnivån var väsentligt lägre. När de skilda stödformerna
slogs samman utan att bidragsnivåerna förändrades nämnvärt
uppstod olika villkor för olika arbetsgivare.
En utvärdering som föregick införandet av de flexibla
lönebidragen (Ds 1989:19) visade att skillnaderna i bidragsnivå
knappast svarade mot skillnader hos de arbetshandikappade i
fråga om arbetsförmåga, handikappets svårhetsgrad och liknande.
Enligt de nuvarande reglerna om flexibla lönebidrag fastställs
bidragen i de enskilda fallen i förhandlingar mellan
arbetsförmedling och arbetsgivare. Med reformen ville man
åstadkomma ett bidragssystem som anpassar lönesubventioneringen
till de handikappades personliga förutsättningar. Den som har en
betydande nedsättning skall kunna omfattas av ett högre
lönebidrag än den som kan göra en större arbetsinsats. Bidragets
storlek skall alltså inte bestämmas av arbetsgivarens ekonomiska
möjligheter att svara för lönekostnader utan av den
arbetshandikappade sökandens förutsättningar.
Till reformen knöts förhoppningen att det skulle bli möjligt
att skapa fler lönebidragsplatser inom en given anslagsram.
Dessutom var tanken att arbetstagare, som på grund av svåra
handikapp behövde en hög lönesubvention, inte som dittills
skulle vara hänvisade till anställningar hos statliga
myndigheter och allmännyttiga organisationer utan även skulle
kunna beredas kommunala eller privata anställningar, om dessa
var mer lämpliga med hänsyn till deras utbildning och intressen.
En utvärdering av de flexibla lönebidragen föreslås i
motion A231 (yrk. 2) av Bo Nilsson och Jan Andersson (s)
samtidigt som motionärerna förordar att ytterligare platser med
lönebidrag ställs till förfogande (yrk. 4).
Motionärerna menar att det nya bidragssystemet har fördelar
men också problem. Ett av problemen är att en ideell
organisation inte längre har råd att öka sin andel av
lönekostnaden när arbetsförmedlingen anser att bidraget skall
sänkas med hänsyn till den anställdes handikapp. Ett motsvarande
problem kan uppstå när en organisation kan erbjuda lämpliga
arbetsuppgifter men inte kan betala mer än exempelvis 10 % av
lönekostnaden.
Kravet på en utvärdering av de flexibla lönebidragen
framställdes i motioner även under det föregående riksmötet.
Utskottet hade samma mening som motionärerna om att en
utvärdering borde göras för att utröna i vilken utsträckning det
hade varit möjligt att nå de effekter som åsyftades med
reformen. Med hänsyn till en studie rörande tillämpningen av
lönebidragen som hade inletts av Riksrevisionsverket (RRV) fann
emellertid utskottet inte tiden mogen för att ta något initiativ
i frågan. Enligt vad utskottet erfarit är den nämnda studien
ännu inte slutförd varför frågan bör anstå ännu en tid.
Utskottet är heller inte berett att förorda att ytterligare
medel anslås till lönebidragsplatser vilket föreslås i motionen.
Motion A231 (s) i aktuella delar avstyrks därmed.
Motionärerna befarar (yrk. 3) att när efterfrågan på
arbetskraft så småningom ökar kan situationen för
organisationerna bli prekär. För att handikapprörelsen skall
kunna fortleva behövs en lösning som inte är baserad på flexibla
lönebidrag. Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag
till en sådan lösning.
Handikapporganisationernas problem med anledning av de
flexibla lönebidragen tas även upp av Jan Fransson m.fl. i
motion So275 (yrk. 7) (s). I motionen förordas ett
tillkännagivande från riksdagen om att de äldre bestämmelserna
för lönebidrag bör gälla för handikapporganisationerna.
När systemet med flexibla lönebidrag infördes förutsågs att
arbetsgivare som tidigare fått höga lönesubventioner på sikt
skulle få räkna med genomsnittligt lägre bidrag.
Regeringen redovisade i propositionen (prop. 1990/91:100 bil.
12 s. 119) den oro som förts fram för att ett flexibelt
lönebidrag skulle medföra att de som var anställda hos
myndigheter och organisationer med en hög subventionsnivå
riskerade att förlora sina arbeten, därför att arbetsgivarna
inte kunde betala en större del av lönekostnaderna. Regeringen
klargjorde att man utgick från att arbetsförmedlingarna skulle
komma att agera på ett sådant sätt att enskilda människor inte
skulle behöva råka illa ut. Förmedlingarna ansågs ha alla
förutsättningar att bedöma de arbetsmarknadsmässiga
konsekvenserna för de berörda anställda, när de tog upp
överläggningar om flexibla lönebidrag. Riksdagen (bet.
1990/91:AU12, rksr. 282) ställde sig bakom denna handlingslinje
för arbetsmarknadsmyndigheternas bedömning av den fortsatta
bidragsgivningen. Riksdagen uttalade att det självklart inte var
meningen att anställningstryggheten för arbetstagarna skulle
försämras.
Utskottet är inte berett att förorda en återgång för
handikapporganisationerna till det lönebidragssystem som gällde
före den 1 juli 1991. Den studie som görs av RRV av de flexibla
lönebidragen får utvisa hur frågan skall drivas i fortsättningen
och om det behövs några åtgärder i den här frågan för
handikapprörelsens eller andra organisationers vidkommande.
Utskottet avstyrker motionerna A231 (s) och So275 (s) båda i
aktuella delar.
På förslag av AMS förordas i budgetpropositionen att
lönebidrag, som en tillfällig åtgärd under budgetåret 1994/95,
skall kunna lämnas för arbetshandikappade anställda, som löper
risk att slås ut från arbetsmarknaden, när deras arbetsgivare
drar ned på sin verksamhet eller strukturerar om den. Regeringen
förutsätter att volymen inte blir större än ca 500 personer. För
lönebidrag som beviljas under budgetåret 1994/95 till den nu
aktuella gruppen arbetshandikappade föreslås samma regler gälla
som för övriga lönebidrag. Bidraget skall således omprövas
regelbundet och kunna förlängas efter budgetårets utgång för de
personer som omfattas. AMS skall redovisa erfarenheterna av
åtgärden senast i anslagsframställningen för budgetåret 1996/97.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del.
Högsta bidragsgrundande månadslön vid anställning med
lönebidrag och OSA är 13 700 kr per månad. Regeringen förordar
att den nuvarande möjligheten att i särskilda fall medge att ett
högre lönebelopp läggs till grund för bidrag upphör den 1 juli
1994. Fortsatt medgivande om undantag från begränsningsregeln
bör få gälla för dem som är undantagna vid den tidpunkten.
Begränsningen avses inte bli tillämplig för stödpersoner åt
handikappade.
Socialdemokraterna förordar i sin sysselsättningspolitiska
motion A254 (yrk. 22) att det även fortsättningsvis skall kunna
gå att i särskilda fall medge att ett högre belopp läggs till
grund för bidraget. Regeringens förslag bör enligt motionen
avslås.
Utskottet erinrar om att begränsningen av hur stor lönesumma
som läggs till grund för bidrag infördes fr.o.m. budgetåret
1984/85 i syfte att begränsa statens utgifter för lönebidragen
och för att frigöra medel för att användas till att bereda fler
sökande anställning med lönebidrag. Det ansågs mer angeläget att
förbättra situationen för dem som stod utanför arbetsmarknaden
än att bibehålla ett kraftigt stöd för de mest kvalificerade och
bäst avlönade bland de anställda med lönebidrag.
De anförda skälen torde fortfarande vara giltiga och i linje
med inriktningen att minska den genomsnittliga åtgärdskostnaden
som utskottet tidigare tillstyrkt.
Utskottet delar regeringens uppfattning att bidraget bör
utformas så att risken för inlåsningseffekter minimeras och att
de berörda har incitament att övergå till reguljärt arbete utan
stöd. Den som tjänar över 13 700 kr per månad torde ha sådan
utbildning och yrkeserfarenhet att det borde finnas vissa
möjligheter att övergå till icke lönesubventionerat arbete.
Det kan slutligen påpekas att även i fortsättningen kan en
arbetsgivare få bidrag som överstiger 13 700 kr i de fall
lönebidrag undantagsvis kan kombineras med bidrag till
arbetsbiträde. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och
avstyrker därmed motion A254 (s) i berörd del.
På förslag av AMS tillstyrker regeringen en försöksverksamhet
med särskilt anordnad sysselsättning för personer med
svårare funktionshinder. I stället för att lönebidrag lämnas för
de arbetshandikappade personerna föreslås bidrag kunna lämnas
till en anordnare av arbete med för handikappade särskilt
anpassade uppgifter.
Bidraget skall inte överstiga vad som skulle ha utgått som
lönebidrag för dem som sysselsätts i verksamheten.
Verksamheterna skall heller inte vara av den arten att de
konkurrerar med marknadsutsatt verksamhet genom prisdumpning
eller eljest på ett sätt som snedvrider konkurrensförhållandena.
I propositionen förutsätts vidare att verksamheten inriktas på
sökande med omfattande funktionshinder samt att möjligheterna
för dem att övergå till reguljära arbetsplatser prövas
fortlöpande.
Försöksverksamheten förutsätts bli finansierad inom ramen för
de s.k. otraditionella medlen. Regeringen avstyrker AMS förslag
om en höjning av medelsramen för otraditionella insatser. För
budgetåret 1994/95 beräknas oförändrat 30 miljoner kronor.
Börje Nilsson (s) vill i motion A251 (yrk. 2) att riksdagen
avslår förslaget om försöksverksamhet med särskild anordnad
sysselsättning för personer med funktionshinder. Motionären har
i denna fråga samma invändningar som beträffande den ovan
behandlade frågan om att utvidga målgruppen för OSA.
Utskottet delar inte motionärens invändningar mot den
föreslagna försöksverksamheten. Följaktligen bör riksdagen avslå
motion A251 (s) i aktuell del.
Bo Nilsson och Jan Andersson (s) förordar i motion A231 (yrk.
8) att AMS i enlighet med anslagsframställningen skall få
använda högst 3 % av anslaget till otraditionella insatser för
handikappade. Motionärerna förordar vidare AMS förslag om att
alternativa driftsformer med arbetsuppgifter som är specifikt
anpassade för arbetshandikappade byggs upp med bidrag från AMS.
Utskottet konstaterar att den försöksverksamhet med särskilt
anordnad sysselsättning som AMS föreslagit och som regeringen
tillstyrkt är just den insats som motionärerna efterfrågat.
Motionen är i den delen således tillgodosedd.
Utskottet är inte berett att föreslå en höjning av medelsramen
för otraditionella insatser. Motion A231 i motsvarande del
avstyrks därmed.
Övriga frågor
Marianne Jönsson (c) påtalar i motion A233 det problem som
uppstått kring finansieringen av handikappade skolungdomars
deltagande i Af/Ami:s vägledningsveckor inför studie- och
yrkesval. Enligt motionären har skolan det yttersta ansvaret
för ungdomarnas studie- och yrkesorientering. AMV erbjuder
insatser i form av personella resurser och Ami-S
specialistkompetens, men alla kommuner eller skolor har inte
ansett sig kunna bekosta ungdomarnas resor och uppehälle.
Motionären begär ett tillkännagivande om att ungdomarna skall
kunna skrivas in vid Ami i samband med de särskilda
informations- och vägledningsinsatserna och därigenom få
ersättning för resekostnader och uppehälle. Det rör sig
uppskattningsvis om högst 300 ungdomar eller 500
inskrivningsveckor per år och motionären uppskattar kostnaden
till 1 miljon kronor, vilken bedöms rymmas i anslaget.
Utskottet konstaterar att AMV:s insatser syftar till att
tidigt, som regel mellan årskurs 8 och årskurs 9, ge vägledning
till skolungdomar med handikapp för att underlätta övergång från
skola till arbetsliv eller fortsatta studier. Det sker ofta i
nära samverkan med skolans syokonsulenter eller SIH-konsulenter
eller yrkesvalslärare. Af/Ami har utvecklat särskilda
vägledningsveckor där ungdomar ges möjlighet till fördjupad
vägledning i grupp. Vägledningsveckorna är oftast förlagda till
Ami-S som har särskild kompetens på resp. handikappområde.
Utskottet bedömer att Af/Ami:s vägledningsveckor för
handikappade skolungdomar har mycket stort värde för att
underlätta övergången från skola till arbetsliv. Det är
självfallet angeläget att alla ungdomar som behöver denna insats
också kan få den. Frågan behöver beredas ytterligare, och
utskottet är därför inte berett att föreslå ett sådant
tillkännagivande som motionären begärt. Enligt utskottets mening
bör emellertid regeringen undersöka om det går att lösa det
problem som tas upp i motionen. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Motion A233 (c) avstyrks
därmed.
Medelsanvisningen
Eftersom anslaget har en betydande reservation för budgetåret
1992/93 har regeringen i december 1993 beslutat att 800 miljoner
kronor per den 1 juli 1993 skall föras bort från anslaget och
inte få disponeras av AMV.
Fr.o.m. budgetåret 1993/94 betalas även utbildningsbidrag till
inskrivna vid Ami från anslaget. Anslaget i denna del beräknas
enligt propositionen till 755 000 000 kr, vilket beräknas medge
en volym på 370 000 deltagarveckor kommande budgetår.
Regeringen föreslår sammantaget för nästa budgetår ett anslag
på 7 123,2 miljoner kronor.
Som följd av att riksdagen bör avvisa förslaget om att utvidga
målgruppen för OSA och förslaget om särskild anordnad
sysselsättning för funktionshindrade föreslår Börje Nilsson i
motion A251 (yrk. 5) att anslaget minskas med 150 miljoner
kronor i förhållande till regeringens förslag.
Hans Andersson m.fl. (v) begär i motion A224 (yrk. 3) att
anslaget räknas upp med 1,7 miljoner kronor utöver vad
regeringen föreslagit för att därmed bereda utrymme för
ytterligare arbetsbiträden för handikappade.
Utskottet har ovan förordat den inriktning och de förslag till
förändringar beträffande de särskilda åtgärderna för
arbetshandikappade som regeringen förespråkat. Utskottet anser
att riksdagen bör anvisa anslag till Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade med det belopp regeringen föreslagit.
Motionerna A224 (v) och A251 (s) avstyrks härmed i berörda
delar.
Regeringen föreslår under punkt B 6 (s. 99--107) att riksdagen
för nästa budgetår skall anvisa ett reservationsanslag på 4
900 297 000 kr.
Verksamhetens mål och inriktning
Samhall ombildades 1992 från stiftelse till aktiebolag (prop.
1991/92:91, AU16, rskr. 249). I samband med ombildningen
fastställdes verksamhetens inriktning, mål och resultatkrav att
gälla fr.o.m. budgetåret 1992/93. Riksdagen fastställde
denna verksamhetsinriktning även för budgetåret 1993/94
(1992/93:AU12, rskr. 203). I årets budgetproposition förordar
regeringen en oförändrad inriktning av Samhalls verksamhet även
för budgetåret 1994/95.
De krav som enligt budgetpropositionen ställs på
Samhallkoncernen är
en minsta sysselsättningsvolym för arbetshandikappade
anställda på 31,9 miljoner arbetstimmar,
Minst 40 % av rekryteringen skall ske från de s.k.
prioriterade grupperna, dvs. utvecklingsstörda, psykiskt sjuka
och flerhandikappade,
andelen övergångar till arbete på den reguljära
arbetsmarknaden skall uppgå till minst 3 % och
ökad kostnadseffektivitet.
Regeringen konstaterar att Samhalls resultatredovisning för
budgetåret 1992/93 visar att företagsgruppen uppfyllde samtliga
krav utom kravet på att minst 3 % av de arbetshandikappade
anställda skulle övergå till arbete utanför Samhall.
Enligt propositionen fortsätter Samhallbolagen arbetet med att
förändra verksamhetens struktur såväl vad gäller
branschinriktningar som organisationsstrukturen. Det sker
således en minskning av tillverkning och en motsvarande ökning
av tjänster och service. Samhall avser vidare att låta en
projektgrupp utvärdera service- och tjänsteområdet. Till
projektet knyts en referensgrupp med AMS,
handikapporganisationer, fackliga organisationer samt
företrädare för de regionala Samhallföretagen. Utvärderingen
beräknas vara avslutad den 1 maj 1994.
För Samhall gäller ett besparingskrav, som innebär att behovet
av ersättning från staten successivt skall minska under en
femårsperiod, så att bidraget budgetåret 1996/97 högst svarar
mot lönekostnaden för de arbetshandikappade arbetstagarna samt
vissa kostnader för fastighetsfonden.
Beträffande inriktningen av verksamheten vill Bo Nilsson
och Jan Andersson (s) i motion A249 (yrk. 1) att riksdagen skall
begära av regeringen att Samhall får fortsätta att utvecklas med
nya verksamheter såsom service och tjänster m.m. Motionärerna
förordar vidare att om målen för rekryteringar och övergångar
skall nås bör kraven på ekonomiska resultatförbättringar inte
ställas fullt så hårda.
Vad utskottet kan förstå av propositionen pågår inom
Samhallkoncernen en fortgående omstrukturering mot ökad service-
och tjänsteverksamhet. Motionärernas begäran om att riksdagen
skall förorda att denna utveckling skall få fortsätta förefaller
obehövlig. När det gäller resultatkraven vill utskottet erinra
om att dessa godkändes av riksdagen så sent som våren 1992 utan
invändning. Utskottet anser således att det är för tidigt att
ompröva de resultatkrav som ställs på Samhall och avstyrker
motion A249 (s) i aktuell del.
I samma motion (yrk. 2) förordas att Samhall får i uppdrag att
redovisa en plan för en långsiktig successiv utbyggnad av
antalet arbetstillfällen i enlighet med Handikapputredningens
förslag. Förslaget innebär att ca 600 platser per år skall
inrättas för svårt funktionshindrade.
Utskottet behandlade ett liknande motionsyrkande under förra
riksmötet. Därvid konstaterades att Handikapputredningens
förslag hade övervägts året dessförinnan i samband med
propositionen om Samhalls ombildning till aktiebolag.
Regeringens bedömning var då att utredningens förslag på denna
punkt inte borde föranleda någon åtgärd. Denna bedömning mötte
inte någon invändning vid riksdagsbehandlingen. Utskottet har
samma uppfattning i dag och avstyrker motion A249 (s) i här
berörd del.
Börje Nilsson (s) förordar i motion A251 (yrk. 7) att i
stället för regeringens i föregående avsnitt redovisade förslag
om utvidgning av målgruppen för OSA resp. särskild anordnad
sysselsättning bör sysselsättningsvolymen vid Samhall
utökas till motsvarande minst 33 miljoner arbetstimmar. Det
uppskattas motsvara 1 000 arbetstillfällen.
Utskottet är som framgått nu inte berett att ställa sig bakom
en omprövning av statsmakternas resultatkrav på
Samhallkoncernen. Det finns dock ingenting som hindrar att
Samhall på eget initiativ ökar sin sysselsättning. Det av
statsmakterna uppställda volymkravet är ett minimikrav. Ett
gynnsamt resultat i kombination med en växande orderingång har
enligt vad utskottet erfarit skapat goda förutsättningar för en
sysselsättningsökning vid Samhall. Motion A251 (s) i aktuell del
avstyrks.
Vänsterpartiet framhåller i motion So479 (yrk. 8) att det i
rådande arbetsmarknadsläge inte är realistiskt att de psykiskt
handikappade i någon större utsträckning skall kunna etablera
sig på den ordinarie marknaden. Samhalls verksamhet uppges inte
täcka behoven, och kraven är för stora för många i gruppen.
Partiet förordar därför ett kraftigt utökat antal platser vid
Samhall för psykiskt handikappade och att kraven bör anpassas
till de psykiska funktionshindren.
Utskottet vill betona att de psykiskt handikappade i dag
tillhör en av de prioriterade grupperna vid Samhall.
Prioriteringen innebär att AMV -- som anvisar arbetstagarna --
och Samhall skall se till att minst 40 % av de arbetstagare som
rekryteras till Samhall skall tillhöra någon av de prioriterade
grupperna. Utskottet ser självfallet med tillfredsställelse att
Samhall ökar sysselsättningen och skapar nya arbeten även för
psykiskt handikappade. Kravet på insatser från statsmakternas
sida för att öka platsantalet kan utskottet dock inte biträda.
Motion So479 (v) avstyrks därmed i berörd del.
Medelsanvisningen
Regeringens förslag om anslag till Samhall för nästa budgetår,
4 900,3 miljoner kronor, innebär en neddragning av anslaget med
150 miljoner kronor. Neddragningen skall enligt propositionen
ses mot bakgrund av statens nyss angivna besparingskrav på
Samhall samt företagsgruppens förbättrade likviditet.
Börje Nilsson (s) yrkar i motion A251 (yrk. 4), med anledning
av sitt framförda krav på ökad sysselsättningsvolym hos Samhall,
att anslaget skall ökas med 150 miljoner kronor i förhållande
till regeringens förslag. Av detta belopp utgör 50 miljoner
kronor ett minskat besparingskrav för det kommande budgetåret.
Utskottet anser att riksdagen med avslag på motion A251 (s) i
nu aktuell del bör anvisa anslag till Bidrag till Samhall
Aktiebolag med det belopp regeringen föreslagit.
Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m.
1993/94 Anvisat 1 000
1994/95 Prop. 1 000
I enlighet med regeringens förslag under punkt B 7 (s. 107)
bör för det aktuella ändamålet anvisas anslag med ett formellt
belopp av 1 000 kr.
Regeringen föreslår under punkt B 8 (s. 108--109) att
riksdagen skall anvisa ett anslag på 34 512 000 kr för nästa
budgetår.
Utskottet tillstyrker medelsanvisningen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande arbetslivspolitikens allmänna inriktning
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A250 yrkande 39 och
1993/94:A254 yrkande 25,
res. 1 (s)
men. (v)- delvis
2. beträffande obligatorisk företagshälsovård
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A202, 1993/94:A254
yrkande 29 i motsvarande del och 1993/94:So247 yrkande 16,
res. 2 (s)
men. (v) - delvis
3. beträffande företagshälsovårdens inriktning
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A237 yrkandena 2 och
7, 1993/94:A254 yrkande 29 i motsvarande del och 1993/94:Sf261
yrkande 5,
res. 3 (s) - villk. 2
men. (v) - delvis
4. beträffande regleringen av användningen av
arbetsmiljöfondens tillgångar
att riksdagen med avslag på motion 1993/94:A254 yrkande 24
antar 4 kap. 8 § i det genom propositionen enligt bilaga
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter,
res. 4 (s)
5. beträffande lagförslaget i återstående delar
att riksdagen antar det genom propositionen enligt bilaga
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter, i den mån frågan inte behandlats i föregående
moment, med den ändringen att 1 kap. 1 § tredje stycket andra
meningen skall ha följande lydelse:
Föreskrifter om avdrag vid beräkning av arbetsgivaravgifter
finns i lagen (1993:1503) om generellt anställningsstöd och i
lagen (1994:000) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691)
om socialavgifter.,
6. beträffande anslag till Arbetarskyddsverket
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Arbetarskyddsverket för budgetåret 1994/95 under tionde
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 385 710 000 kr,
7. beträffande anslag till Arbetsmiljöinstitutet
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Arbetsmiljöinstitutet för budgetåret 1994/95 under tionde
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 172 744 000 kr,
8. beträffande arbetshandikappades sysselsättning
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A231 yrkandena 1 och 5
samt 1993/94:A241 yrkande 3,
9. beträffande förverkligande av Handikapputredningens
förslag om sysselsättning åt arbetshandikappade m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A231 yrkande 8 i
motsvarande del, 1993/94:A251 yrkandena 3 och 6 samt
1993/94:So275 yrkande 5,
10. beträffande rehabilitering av funktionshindrade
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A231 yrkande 8 i
motsvarande del och 1993/94:So479 yrkande 6,
men. (v) - delvis
11. beträffande anslag till yrkesinriktad rehabilitering
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1994/95 under
tionde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 781 448 000 kr,
12. beträffande anslag till uppdragsverksamhet inom den
yrkesinriktade rehabiliteringen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet för
budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 1 000 kr,
13. beträffande inriktningen av de särskilda åtgärderna för
arbetshandikappade
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
och med avslag på motion 1993/94:A214 godkänner att inriktningen
av de särskilda åtgärderna för arbetshandikappade skall vara i
enlighet med vad regeringen anfört (avsnitt 2.3),
14. beträffande näringshjälp
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
och med avslag på motion 1993/94:A231 yrkande 8 i motsvarande
del godkänner de ändrade regler som regeringen förordat i fråga
om näringshjälp (avsnitt 2.4.1),
15. beträffande bidrag till arbetsbiträde och lönebidrag
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A224 yrkandena 1 och 2
och 1993/94:A231 yrkande 6,
men. (v) - delvis
16. beträffande bidrag till stödpersoner åt handikappade
att riksdagen avslår motion 1993/94:A231 yrkande 7,
17. beträffande skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare
(OSA)
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
och med avslag på motion 1993/94:A251 yrkande 1 godkänner de
ändrade regler som regeringen förordat i fråga om skyddat arbete
hos offentliga arbetsgivare (OSA) (avsnitt 2.4.1),
18. beträffande utvärdering av de flexibla lönebidragen
m.m.
att riksdagen avslår motion 1993/94:A231 yrkandena 2 och 4,
19. beträffande handikapprörelsens problem med flexibla
lönebidrag
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A231 yrkande 3 och
1993/94:So275 yrkande 7,
20. beträffande anställning med lönebidrag
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
godkänner de ändrade regler som regeringen förordat i fråga om
anställning med lönebidrag (avsnitt 2.4.1),
21. beträffande bidragsgrundande månadslön vid lönebidrag
och OSA
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
och med avslag på motion 1993/94:A254 yrkande 22 godkänner vad
regeringen har förordat i fråga om bidragsgrundande månadslön
(avsnitt 2.4.2),
res. 5 (s)
22. beträffande försöksverksamhet med särskild anordnad
sysselsättning
att riksdagen avslår motion 1993/94:A251 yrkande 2,
23. beträffande medelsramen för otraditionella insatser
m.m.
att riksdagen avslår motion 1993/94:A231 yrkande 8 i
motsvarande del,
24. beträffande handikappade skolungdomars deltagande i
Af/Ami:s vägledningsveckor
att riksdagen med avslag på motion 1993/94:A233 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
25. beträffande anslag till särskilda åtgärder för
arbetshandikappade
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1993/94:A224 yrkande 3 och 1993/94:A251
yrkande 5 till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för
budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 7 123 169 000 kr,
men. (v) - delvis
26. beträffande inriktningen av Samhalls verksamhet och
resultatkraven
att riksdagen avslår motion 1993/94:A249 yrkandena 1 och 2,
27. beträffande utökad sysselsättningsvolym vid Samhall
att riksdagen avslår motion 1993/94:A251 yrkande 7,
28. beträffande platsantalet för psykiskt handikappade vid
Samhall
att riksdagen avslår motion 1993/94:So479 yrkande 8,
men. (v) - delvis
29. beträffande anslag till driften av Samhall
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motion 1993/94:A251 yrkande 4 till Bidrag till
Samhall Aktiebolag för budgetåret 1994/95 under tionde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 4 900 297 000 kr,
30. beträffande anslag till bidrag till Samhall för vissa
skatter
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m. för budgetåret
1994/95 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1
000 kr,
31. beträffande anslag till Arbetslivscentrum
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Arbetslivscentrum för budgetåret 1994/95 under tionde
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 34 512 000 kr.
Stockholm den 3 mars 1994
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Ingela Thalén
I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson
(fp), Anders G Högmark (m), Georg Andersson (s), Marianne
Andersson (c), Lahja Exner (s), Sten Östlund (s), Harald
Bergström (kds), Laila Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s),
Kent Olsson (m), Berit Andnor (s), Patrik Norinder (m), Nils
Nordh (s) och Lennart Rohdin (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,
Monica Öhman, Berit Andnor och Nils Nordh (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar
med "Enligt utskottets mening" och slutar med "av utskottet."
bort ha följande lydelse:
Många löntagare har fortfarande monotona och ofria arbeten som
inte ger någon arbetstillfredsställelse och många riskerar sin
hälsa i arbetet. Det räcker inte att ha som målsättning att alla
som vill skall ha ett arbete. Arbetets villkor och innehåll
måste också förändras.
Utskottet har en vision om "det goda arbetet" där risken för
ohälsa minimerats och där arbetsuppgifterna för individen är
stimulerande och utvecklande.
Under 1980-talet inleddes en offensiv för arbetslivets
förnyelse. Bakom offensiven ligger övertygelsen att i takt med
att arbetsuppgifterna förbättras och blir mer innehållsrika
kommer utslagningen från arbetslivet att minska och det rent
mänskliga lidandet att bli mindre. Samtidigt kommer
produktiviteten på arbetsplatserna att öka och konkurrenskraften
att stärkas. Likaså minskar samhällets kostnader för ohälsa och
utslagning.
Utskottet delar uppfattningen i den socialdemokratiska
partimotionen A254 att den borgerliga regeringen förefaller
sakna intresse för att driva på förnyelsearbetet och att det
krävs politiska initiativ på ett antal områden för att den
tidigare inledda offensiven skall fortsätta med oförminskad
kraft.
I likhet med motionärerna vill utskottet särskilt framhålla
behovet av fortsatta insatser när det gäller ekonomiska
styrmedel, kompetensutveckling, aktivt arbetsmiljöarbete,
arbetstider och arbetsrätt.
I fråga om ekonomiska styrmedel erinras om att
Socialdemokraterna i krisuppgörelsen med regeringen hösten 1992
drev igenom att arbetsmarknadens parter på sikt skall ta över
ansvaret för sjuk- och arbetsskadeförsäkringen. Det kommer att
öka trycket på arbetsgivarna att förändra arbetsorganisation och
arbetsinnehåll. Man bör gå vidare i denna fråga.
De omfattande förändringarna i arbetslivet leder till att
kompetenskraven ökar. De anställdas kunskaper måste öka i
samma takt. En kompetensutveckling på arbetsplatserna måste
stimuleras på bred front och kopplas ihop med en förändrad
arbetsorganisation där arbete och lärande går hand i hand.
Av grundläggande betydelse för en förnyelse i arbetslivet är
att man ute på arbetsplatserna får till stånd ett aktivt
arbetsmiljöarbete med tonvikt på förebyggande insatser och
aktiv och snabb rehabilitering av dem som skadas i arbetet.
Viktigt är också att dokumentera de kostnader som uppstår på
grund av en dålig arbetsmiljö. Arbetsmiljöfonden har en mycket
viktig uppgift i arbetsmiljöarbetet för att stimulera och
finansiera forskning, utveckling och kunskapsspridning. Inom
arbetslivsområdet är fonden den största forskningsfinansiären.
Fonden bör även i framtiden spela denna grundläggande roll.
Utskottet återkommer i denna fråga i den följande
framställningen med anledning av ett regeringsförslag.
Dagens produktionssystem medger flexibla arbetstider. För
att balansera produktionens krav och den enskildes önskemål
behövs nya lagregler som ger möjlighet till önskad flexibilitet
och större inflytande för den enskilde. Branschavtal skall ge
ramar, ta hänsyn till branschproblem och tillföra ytterligare
regler om den enskilde arbetstagarens inflytande.
Branschavtalen kan i sin tur behöva kompletteras med lokala
kollektivavtal om arbetstiden.
Det höga övertidsuttag som arbetsgivarna nu tillämpar är
oacceptabelt. Det lägger en orimligt stor arbetsbörda på de
anställda samtidigt som massarbetslöshet råder. De fackliga
organisationerna har här ett ansvar. Ytterst är det dock
regeringen som måste ta ansvaret och vidta erforderliga åtgärder
så att övertidsuttaget minskas och fler människor bereds arbete.
Beträffande arbetsrätten vill utskottet vidareutveckla den
nordiska modellen som bygger på kollektivavtal, förhandlingar
och samverkan mellan parterna. Utskottet är djupt kritiskt till
att regeringen i konfrontation med löntagarorganisationerna
kraftigt har försämrat löntagarnas rättigheter och förändrat
balansen på arbetsmarknaden. De genomförda försämringarna i
medbestämmandelagen och anställningsskyddslagen bör därför rivas
upp. Likaså bör reglerna om in- och uthyrning av arbetskraft
förändras liksom ett utökat inflytande bör ges de anställda i
samband med företagsförvärv. EU:s direktiv rörande dessa frågor
bör omsättas i svensk lag.
Då det gäller företagshälsovård återkommer utskottet i den
följande framställningen med anledning av särskilda yrkanden
härom i den nu aktuella motionen.
Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till det
föreliggande yrkandet i motion A254 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om den framtida
inriktningen av politiken för arbetslivets förnyelse.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A254 yrkande 25
och med avslag på motion 1993/94:A250 yrkande 39 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Obligatorisk företagshälsovård (mom. 2)
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,
Monica Öhman, Berit Andnor och Nils Nordh (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar
med "Utskottet behandlade" och på s. 9 slutar med "berörd del"
bort ha följande lydelse:
Företagshälsovården är en viktig resurs för arbetsgivare och
anställda, inte minst för de små och medelstora företagen.
Statsbidragen till företagshälsovården har slopats, och ännu
finns det inte kollektivavtal om företagshälsovård på alla
avtalsområden. Bl.a. på LO/SAF-området saknas avtalsreglering.
Utskottet menar att riksdagen i enlighet med yrkandena i
motionerna A254 (s) och A202 (s) bör uttala att
företagshälsovården skall göras obligatorisk, dvs. att för alla
arbetsgivare bör införas en lagstadgad skyldighet att
tillhandahålla företagshälsovård. Det skulle också vara i linje
med Sveriges åtagande enligt ILO-konventionen nr 161 om
företagshälsovård. Utskottet återkommer till frågan om
inriktningen av en obligatorisk företagshälsovård i det följande
avsnittet.
Med det anförda tillgodoses yrkandet i motion So247 (v) i vad
avser införande av en lagstadgad företagshälsovård.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande obligatorisk företagshälsovård
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:A202 och
1993/94:A254 yrkande 29 i motsvarande del samt med anledning av
motion 1993/94:So247 yrkande 16 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
3. Företagshälsovårdens inriktning (mom. 3)
Under förutsättning av bifall till reservation 2
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,
Monica Öhman, Berit Andnor och Nils Nordh (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar
med "Utskottet behandlade" och slutar med "aktuella delar" bort
ha följande lydelse:
Den lagstiftning som utskottet ovan förordat måste självfallet
garantera de anställda en företagshälsovård av god kvalitet. I
enlighet med vad som sägs härom i motion A254 (s) bör riksdagen
fastslå följande riktlinjer för lagstiftningen:
Varje arbetsgivare är skyldig att tillhandahålla
företagshälsovård åt samtliga anställda.
Företagshälsovården är en gemensam opartisk expertresurs åt
såväl arbetsgivare som företrädare för lokala fackliga
organisationer, arbetsledare och anställda.
Målet för företagshälsovårdens verksamhet är att uppnå bästa
möjliga hälsa och välbefinnande för de anställda. Däri ingår
både fysisk och psykisk arbetsmiljö liksom sociala frågor.
Företagshälsovården skall i första hand arbeta med
förebyggande arbetsmiljöverksamhet och anpassning av
arbetsförhållandena till individens förutsättningar och skall ge
råd i sådana frågor som teknik, arbetsorganisation och
arbetsinnehåll, löneformer samt förläggning av arbetstider.
Företagshälsovården skall uppfylla kraven i ILO-konventionen
nr 161.
Med de föreslagna riktlinjerna tillgodoses samtidigt det
program för förebyggande och rehabiliterande företagshälsovård
som presenteras i motion Sf261 (s). Motion A237 (v) i här
avsedda delar avstyrks i den mån yrkandena inte kan anses
besvarade med vad ovan anförts.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande företagshälsovårdens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A254 yrkande 29 i
motsvarande del och med anledning av motion 1993/94:Sf261
yrkande 5 samt med avslag på motion 1993/94:A237 yrkandena 2 och
7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Regleringen av användningen av Arbetsmiljöfondens
tillgångar (mom. 4)
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,
Monica Öhman, Berit Andnor och Nils Nordh (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "lagen om
socialavgifter" bort ha följande lydelse:
Utskottet motsätter sig regeringens förslag att användningen
av Arbetsmiljöfondens tillgångar i fortsättningen inte skall
regleras i socialavgiftslagen utan endast i myndighetens
instruktion. En konsekvens av förslaget är att regeringen kan
besluta om fondens inriktning utan att höra riksdagen. Enligt
utskottets mening väger det skäl som anförts inte tillräckligt
tungt. Riksdagen bör således med bifall till den
socialdemokratiska partimotionen A254 avslå lagförslaget.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande regleringen av användningen av
Arbetsmiljöfondens tillgångar
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A254 yrkande 24
och med avslag på propositionen i motsvarande del avslår 4 kap.
8 § i det genom propositionen enligt bilaga framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter,
5. Bidragsgrundande månadslön vid lönebidrag och OSA (mom. 21)
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,
Monica Öhman, Berit Andnor och Nils Nordh (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20
börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "i berörd del"
bort ha följande lydelse:
Utskottet kan inte tillstyrka regeringens förslag om att
upphäva möjligheten att, vid anställning med lönebidrag eller
vid skyddat arbete hos offentlig arbetsgivare (OSA), i särskilda
fall medge att ett högre lönebelopp än 13 700 kr läggs till
grund för bidraget. Om det verkligen finns särskilda skäl i det
enskilda fallet, bör ett högre belopp också kunna läggas till
grund för bidraget. Riksdagen bör således i enlighet med vad som
sägs i motion A254 avslå regeringens förslag.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande
lydelse:
21. beträffande bidragsgrundande månadslön vid lönebidrag
och OSA
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A254 yrkande 22
avslår vad regeringen förordat i fråga om bidragsgrundande
månadslön (avsnitt 2.4.2),
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Hans Andersson (v) anför:
Till en början instämmer jag i de reservationer som de
socialdemokratiska ledamöterna i utskottet avgivit beträffande
dels regeringens förslag om att användningen av
arbetsmiljöfondens tillgångar inte längre skall regleras i
socialavgiftslagen, dels förslaget om att slopa möjligheten att
i särskilda fall medge att ett högre belopp än 13 700 kr per
månad läggs till grund för lönebidrag respektive bidrag för
skyddat arbete hos offentlig arbetsgivare (OSA).
I motion A250 redovisas Vänsterpartiets syn på
arbetslivspolitikens allmänna inriktning. Här framhålls det
stora behovet av att förbättra arbetsmiljön och utveckla
företagshälsovård och rehabiliteringsinsatser i enlighet med
partiets särskilda motioner.
Den rådande situationen med katastrofalt många
förtidspensioneringar kommer på sikt att ytterligare förvärras
av förändringar i arbetsskadeförsäkringen och en pågående
nedrustning av företagshälsovården. Utslagningen från
arbetslivet måste stoppas. Som positiva framtidssatsningar pekas
på de i motionen föreslagna fonderna för försöksverksamhet med
arbetstidsförkortning, förnyelse och kompetenshöjning i
arbetslivet. Enligt min mening bör riksdagen ge regeringen till
känna vad som förordas i motionen.
Beträffande frågan om en obligatorisk företagshälsovård
vill jag framhålla vad som sägs i motionerna A237 och So247. I
den mån arbetsmarknadens parter inte träffar avtal om hur
företagshälsovården skall organiseras bör samhället komplettera
med en rättighetslagstiftning. Målsättningen är att alla
arbetstagare skall ha tillgång till företagshälsovård. Genom en
obligatorisk företagshälsovård finns en möjlighet att nå gruppen
med hög alkoholkonsumtion. På det sättet skulle Sverige i ett
slag kunna klara världshälsoorganisationens (WHO) mål om en
sänkning av den totala alkoholkonsumtionen med 25 %fram till år
2000. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till
lagstiftning på området.
När det gäller företagshälsovårdens inriktning bör små
företag som har svårt att ekonomiskt klara vården även
fortsättningsvis kunna få statliga bidrag. Verksamheten bör dock
i huvudsak finansieras av arbetsgivaren. Därvid kan man tänka
sig en differentiering av avgifterna i relation till företagets
arbetsskadenivå. Den finska modellen med 15-gradig skala kan
vara ett alternativ värt att pröva. Riksdagen bör av regeringen
begära förslag till finansiering av företagshälsovården i
enlighet med vad som här sagts.
Slutligen bör riksdagen genom ett tillkännagivande klargöra
behovet av en klarare reglering av företagshälsans,
försäkringskassans och yrkesinspektionens samverkans- och
ansvarsområden.
Det nuvarande systemet för rehabilitering av
funktionshindrade fungerar otillfredsställande för gruppen
psykiskt handikappade. Dessa handikapp medför speciella problem
bl.a. behövs mycket långa rehabiliteringstider. Det är
nödvändigt att metodik och verksamhet anpassas till denna grupp.
Arbetsmarknadsstyrelsen bör i enlighet med vad som sägs i motion
So479 (v) ges i uppdrag att utarbeta sådana metoder.
Jag förordar i enlighet med motion A224 (v) att en ändring
görs i förordningen om arbetshjälpmedel så att bidrag till
arbetsbiträde skall kunna lämnas även för arbetshandikappade som
har anställning med lönebidrag, har skyddat arbete eller
genomgår utbildning i företaget. Dessutom anser jag att
begränsningen att lönebidrag och bidrag till
arbetsbiträde inte får överstiga den totala lönekostnaden
slopas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Bidraget till arbetsbiträde har beloppsmässigt legat fast i 20
år. Det har lett till en urholkning av bidraget. Bidraget bör i
fortsättningen knytas till basbeloppet och för nästa budgetår
utgöra 2,5 basbelopp eller 88 000 kr. Riksdagen bör därför
till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för 1994/95
anvisa 1,7 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.
Det är inte realistiskt att tänka sig att de psykiskt
handikappade i nuvarande arbetsmarknadssituation i någon större
utsträckning skall kunna etablera sig på den ordinarie
arbetsmarknaden -- även om målet i rehabiliteringen bör ställas
högt. Samhalls verksamhet täcker inte behovet och kraven där är
för stora för många i denna grupp. Jag menar att platsantalet
för psykiskt handikappade vid Samhall i enlighet med vad som
sägs i motion So479 bör utökas och kraven bör anpassas till de
psykiska funktionshindren.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
1, 2, 3, 10, 15, 25 och 28 borde ha hemställt:
1. beträffande arbetslivspolitikens allmänna inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A250 yrkande 39
och med avslag på motion 1993/94:A254 yrkande 25 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,
2. beträffande obligatorisk företagshälsovård
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:So247 yrkande 16
och med anledning av motionerna 1993/94:A254 yrkande 29 i
motsvarande del och 1993/94:A202 ger regeringen till känna vad
ovan anförts,
3. beträffande företagshälsovårdens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A237 yrkandena 2
och 7 och med avslag på motionerna 1993/94:A254 yrkande 29 i
motsvarande del och 1993/94:Sf261 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,
10. beträffande rehabilitering av funktionshindrade
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:So479 yrkande 6
och med avslag på motion 1993/94:A231 yrkande 8 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
15. beträffande bidrag till arbetsbiträde och lönebidrag
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A224 yrkandena 1
och 2 och med anledning av motion 1993/94:A231 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
25. beträffande anslag till särskilda åtgärder för
arbetshandikappade
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A224 yrkande 3
och med anledning av regeringens förslag och med avslag på
motion 1993/94:A251 yrkande 5 till Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade för budgetåret 1994/95 under tionde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 7 124 869 000 kr,
28. beträffande platsantalet för psykiskt handikappade vid
Samhall
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:So479 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
Propositionens lagförslag
Bilaga
Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 2
Motionerna 3
Utskottet 5
Inledning 5
Arbetslivspolitik 6
Företagshälsovård 7
Arbetsmiljöfonden 9
Arbetarskyddsverket 10
Arbetsmiljöinstitutet 10
Arbetshandikappade 11
Arbetshandikappades sysselsättning 11
Yrkesinriktad rehabilitering 14
Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet 14
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade 14
Inriktningen av de särskilda åtgärderna för
arbetshandikappade 15
Näringshjälp 15
Arbetshjälpmedel 16
Skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) 17
Lönebidrag 18
Övriga frågor 21
Medelsanvisningen 22
Bidrag till Samhall Aktiebolag 23
Verksamhetens mål och inriktning 23
Medelsanvisningen 25
Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter
m.m. 25
Bidrag till Arbetslivscentrum 25
Hemställan 25
Reservationer
1. Arbetslivspolitikens allmänna inriktning (mom. 1),
(s) 29
2. Obligatorisk företagshälsovård (mom. 2), (s) 31
3. Företagshälsovårdens inriktning (mom. 3), (s) 31
4. Regleringen av användningen av Arbetsmiljöfondens
tillgångar (mom. 4), (s) 32
5. Bidragsgrundande månadslön vid lönebidrag och OSA (mom.
21), (s) 33
Meningsyttring av suppleant33
Bilaga Propositionens lagförslag 36