Dir. 1992:77
Statsrådet Westerberg anför.
En särskild utredare tillkallas för att utveckla principer och metoder för utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader mellan kommuner.
I årets kompletteringsproposition (prop. 1991/92:150, del II, FiU29, rskr.345) föreslås ett nytt statsbidragssystem för kommunerna. Det föreslagna statliga utjämningsbidraget består av tre delar: ett bidrag för utjämning av kommunernas skatteinkomster, ett tillägg till eller av drag från bidraget på grund av opåverkbara skillnader i strukturella förhållanden och ett tillägg för befolkningsminskning. Riksdagen har beslutat i enlighet med förslaget. I propositionen aviserades vidare att en expertgrupp skall tillsättas för att utveckla principer och metoder för utjämning av skillnader i strukturellt betingade kostnader mellan kommuner.
Omläggningen av statsbidragssystemet har till syfte att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommunerna. Detta uppnås huvudsakligen genom att en viss inkomstnivå garanteras. Men man måste också se till kostnaderna, och där skiljer sig kommunerna avsevärt från varandra. En del har valt att ge mer service andra har valt att ge mindre. Vidare skiljer sig kommunerna åt vad gäller effektivitet. Till en stor del beror skillnaderna också på skillnader i strukturella förhållanden. Med detta avses sådana skillnader som hänger samman med dels att medborgarna i olika kommuner kan ha olika behov av kommunal service, dels att kommunens struktur i övrigt leder till att kostnaderna för att producera likvärdig kommunal service kan variera.
Det är mot bakgrund av dessa variationer viktigt att utöver inkomst utjämningen utjämna de strukturella skillnaderna mellan kommunerna inom ramen för bidragssystemet.
De principer för utjämning som föreslås i propositionen bygger på kommunalekonomiska kommitténs förslag till nytt statsbidrag till kommu ner (SOU 1991:98). Förslaget har i denna del mött kritik från remiss instanserna. Med hänsyn till att utjämning av skillnader i strukturellt betingade kostnader är en viktig del i ett rättvist bidragssystem bör därför principerna för detta utredas ytterligare.
Utredaren skall utveckla en modell för att utjämna skillnader i struk turellt betingade kostnader inom ramen för det nya statsbidragssystemet.
Skillnader som skall vägas in i omfördelningsmodellen skall grundas på förhållanden som kommunen inte kan påverka. En utgångspunkt bör vara att alla kommuner efter utjämningen skall ha likvärdiga ekonomiska förutsättningar för att bedriva en kommunal verksamhet med given ambitionsnivå.
Utredaren bör granska olika metoder för att mäta och jämna ut kostnads skillnader. Kommunalekonomiska kommittén föreslog en metod som bygger på s.k. multipel linjär regressionsanalys. Andra metoder kan vara tänkbara.
En annan utgångspunkt skall vara att staten inte deltar finansiellt i utjämningen. Detta innebär att skillnaderna bör utjämnas genom att resurser fördelas om från kommuner med gynnsam struktur till kommuner med ogynnsam struktur. Metoden som föreslås skall också vara förenlig med övriga delar av det nya statsbidragssystemet.
Utredaren skall föreslå relevanta faktorer som på ett rättvist sätt återspeglar olikheter i kostnader beroende på strukturella, för kommu nerna opåverkbara, förhållanden. Objektiva grunder för att fastställa varje strukturfaktors betydelse skall eftersträvas.
De faktorer som kommunalekonomiska kommittén föreslog som grund för strukturkostnadsutjämningen var åldersstruktur, social struktur, gleshet och klimat. Remissinstanserna framförde synpunkter på kommitténs förslag till faktorer och lämnade alternativa förslag. Utredaren bör därför kritiskt granska de faktorer som föreslagits dels av kommittén dels av remissinstanserna.
Vid valet av faktorer skall utredaren särskilt uppmärksamma att sam hällsekonomiskt snedstyrande effekter undviks.
Sådana kostnadsskillnader mellan kommuner som beror på variationer i serviceutbud, servicekvalitet, grad av avgiftsfinansiering och effektivitet bör inte ligga till grund för kostnadsutjämningen.
Utredaren skall särskilt redovisa om och i så fall hur sådana kostnadsskillnader har hanterats i modellen.
Vid val av kostnadsdefinition bör utredaren beakta att vissa kostnader tagits över av staten och att till andra lämnas specialdestinerade bidrag. Även i övrigt skall utredaren sträva efter att använda rättvisande data och redovisning. Möjligheter till kontinuerlig och säker dataåtkomst som underlag för modellen bör särskilt uppmärksammas.
Utredaren skall även lämna förslag rörande modellens löpande upp datering.
Ytterligare en fråga som bör utredas är om de grundläggande syften som den inomregionala utjämningen i Stockholms län avser att tillgodose kan anses inrymmas i den modell för kostnadsutjämning som utredaren skall föreslå.
Den särskilda utredaren bör biträdas av en eller flera referensgrupper, med god insikt i kommunala förhållanden.
Utredaren skall beakta direktiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående dels utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5), dels beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43), dels om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50).
Ett nytt system för strukturkostnadsutjämning skall kunna gälla från den 1januari 1995.
Utredningsarbetet skall vara avslutat senast den 31 maj 1993.
att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utveckla principer och metoder för strukturkostnadsutjämning mellan kommuner,
att besluta om ledamöter i referensgrupper, sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Finansdepartementet)