Dir. 1992:59
Beslut vid regeringssammanträde 1992-05-07.
Statsrådet Svensson anför.
En kommitté inrättas för utvärdering och analys inom det
biståndspolitiska området. Arbetet skall syfta till att ge regeringen
ett bättre underlag för den fortlöpande effektiviseringen av biståndet
och biståndsadministrationen.
Den statliga biståndsbudgeten för det kommande budgetåret uppgår till ca
14,5 miljarder kronor. Huvuddelen av biståndsinsatserna kanaliseras
genom någon av biståndsmyndigheterna, av vilka SIDA är den största.
Resterande del avser huvudsakligen Sveriges bidrag till internationella
finansiella organ och vissa FN-organ.
Inom det bilaterala biståndet dominerade tidigare stödet genom SIDA till
de s.k. programländerna. I takt med att biståndets former förändrats,
bl.a. genom bildandet av särskilda myndigheter för stöd till forskning
(SAREC), genom s.k. u-krediter och tekniskt bistånd (BITS) samt
näringslivsbistånd (SWEDECORP), har stödet till länderna utanför denna
krets ökat.
Även biståndet genom enskilda organisationer har ökat. Sammantaget
svarar i dag de enskilda organisationerna för ca 20 % av det statliga
svenska bilaterala biståndet.
Oavsett vilka styr- och organisationsformer som från svensk sida används
i biståndspolitiken är det mottagarländernas utveckling och målet att
höja de fattiga folkens levnadsnivå som hela tiden måste vara
utgångspunkten för biståndet. I detta ligger biståndspolitikens största
utmaning och tillika den centrala frågan i all utvärdering av biståndets
måluppfyllnad.
Biståndets framgång avgörs i första hand av kopplingen till
mottagarlandets utvecklingsprocess och dess grad av hjälp till
självhjälp. Samtidigt är det viktigt att framhålla att ett lands välfärd
och utveckling påverkas av många andra faktorer.
Åtskilliga makrostudier har genomförts för att belysa de
samhällsekonomiska effekterna av 30 års bistånd från i-länder till
u-länder . I fråga om slutsatserna skiljer sig dessa studier avsevärt. I
vissa ifrågasätts om biståndet alls haft någon positiv effekt på mot
tagarländernas ekonomiska utveckling. I andra studier påpekas att
biståndet kan vara effektivt och att det haft sin betydelse för en
utveckling i u-länderna under efterkrigstiden som i många avseenden är
utan motstycke i ett längre historiskt perspektiv.
Sett mot denna allmänna biståndspolitiska bakgrund är det angeläget att
nu söka vidga perspektiven på effektivitetsfrågorn a inom det svenska
biståndet. I anslutning till årets budgetproposition (prop. 1991/92:100
bil. 4, s. 85-86) har jag föreslagit att ett särskilt sekretariat,
organiserat som en kommitté och med ett tvåårigt mandat, för utvärdering
och analys av dessa frågor inrättas.
Behovet av strategiska och övergripande analyser och utvärderingar inom
biståndsområdet har studerats av ett flertal utredningar.
Biståndsorganisationsutredningen föreslog i sitt betänkande (SOU
1990:17) Organisation och arbetsformer inom bilateralt bistånd, att ett
myndighetsövergripande och fristående utrednings- och
utvärderingssekretariat skulle inrättas (s. 192). Sekretariatets arbete
borde kunna ge underlag för strategiska beslut och utgöra ett komplement
till den utvärderingsverksamhet som måste finnas inom varje myndighet.
De uppgifter som utredningen såg som mest angelägna gällde övergripande
utvärdering, t.ex. av teman som spänner över flera organisat ioner, och
information till riksdagen och allmänheten om de långsiktiga effekterna
av det svenska biståndet. Utredningen fann även behov av att kunna
utvärdera styr- och ledningsfunktionerna inom biståndet liks om de
övergripande målen samt menade slutligen att utvärderingsverksamheten
borde kunna ge impulser till förändringar av biståndets organisation.
Utvärderingsfrågorna inom biståndsområdet har även behandlats utförligt
i rapporten (Ds 1990:63) Bra Beslut -- Om effektivitet och utvärdering i
biståndet. Rapporten är en ingående studie av utvärderingens och
resultatanalysens roll i den biståndspolitiska beslutsprocessen. I
rapporten föreslås att en fristående utrednings- och
utvärderingsfunktion inrättas.
Med rapporten Bra Beslut som grund föreslog regeringen i 1991 års
kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150 bil. II:2, s. 21) att ett
särskilt sekretariat borde inrättas. Riksdagen stödde förslaget (FiU37,
rskr. 390).
Under våren 1991 remissbehandlades rapporten Bra Beslut.
Remissinstanserna gav den ett i huvudsak gott bemötande. De synpunkter
som lämnades på sekretariat et gällde dess förhållande till
biståndsmyndigheternas utvärderingsverksamhet och det analysarbete som
andra organ, bl.a. Riksrevisi onsverket, bedriver i frågor om den
offentliga sektorns effektivitet.
Biståndets effektivitet är en solidaritetsfråga av central betydelse för
svensk u-landspolitik. Regeringens avsikt är att ytterligar e höja
ambitionerna på detta område. Ett effektivt resursutnyttjande inom
biståndet är särskilt betydelsefullt med tanke på att det tar sikte på
utsatta människor i de fattigaste delarna av världen.
Den reformerade statliga budgetprocessen innebär en övergång till en
mål- och resultatorienterad styrning, vilken kommer att prägla
förhållandet mellan regeringen och myndigheterna. För de
verksamhetsansvariga på alla nivåer innebär detta såväl en ökad
självständighet vad gäller verksamhetens bedrivande som ökade krav på
att redovisa och utvärdera resultaten och effekterna av den aktuella
verk samheten.
Uppföljning och utvärdering av biståndsprogram och -projekt är väl
etablerade inslag i svenska biståndsmyndigheters och internationella
biståndsorgans verksamheter. Ett fortlöpande erfa renhetsutbyte vad
gäller metodutveckling och resultat äger också rum, bl.a. inom OECD:s
ram. Utvärderingsrapporter från pågående och avslutade biståndsinsatser
ingår regelmässigt i biståndsmyndigheternas interna beslutsprocess.
Även den del av biståndet som kanaliseras genom internationella
organisationer, främst inom FN-systemet, och som inte direkt ligger inom
biståndsmynd igheternas ansvarsområde bör bli föremål för utvärdering.
Det är mot denna bakgrund den nu föreslagna kommitténs uppgifter bör
preciseras. Fokus skall ligga på de frågor som omfattas av rege ringens
ansvar och inriktas på effektiviteten i biståndet och inom
biståndsadministrationen.
Genom sitt arbete bör kommittén bidra till att regeringens mål- och
resultatorienterade styrning inom biståndet utvecklas. Kommittén bör
därför pröva och utveckla metoder och modeller för utvärdering och
analys av biståndet s effektivitet samt lämna förslag till hur dessa bör
användas i regeringens löpande arbete med biståndet. Kommittén bör även
analysera hur regeringens behov av från biståndsmyndigheterna oberoende
utvärderingar och analyser kan tillgodoses.
Av särskilt intresse är vidare utvärderingar av bistånd till stöd för
demokratisk samhällsutveckling och mänskliga rättigheter samt övergång
till marknadsekonomi i mottagarländerna.
Mitt förslag bör även ses som ett inslag i regeringens arbete med att
öka effektivi teten i den offentliga sektorns insatser. De allmänna
utgångspunkterna för detta arbete har redovisats i årets finansplan
(prop. 199 1/92:100 bil. 1).
De särskilda frågeställningar som enligt min mening är angelägna för
kommittén att belysa, kan i huvudsak delas in i tre kategorier.
Den första innefattar huvudsakligen frågor som rör effektiviteten i det
svenska biståndspolitiska systemet, dvs. bl.a. styrformerna
och de biståndspolitiska medlen. Som exempel kan nämnas:
-- Erfarenheter av hittillsvara nde arbete med resultatanalys och
utvärdering inom det biståndspolitiska området.
-- Biståndsadministrationens kompetensförsörjning, inkl.
förutsättningarna för rekrytering, utveckling och avveckling av
personal.
-- Erfarenheter av biståndskoordinering.
Den andra innefattar frågor om hur effektivt det svenska biståndet är
som medel för att uppnå de uppställda målen. Här kan som exempel nämnas:
-- Demokratisk samhällsutveckling i mottagarländerna, hur kan den
stödjas inom ramen för biståndspolitiken?
-- Kvinnobiståndets former och inriktning.
-- Sveriges engagemang i de regionala utvecklingsbankerna.
-- Uppföljning av regeringens riktlinjer för svenskt
utvecklingssamarbete med de afrikanska mottagarländerna (prop.
1988/89:100 bil. 5, s. 47-58).
Den tredje kategorin avser frågor om i vilken utsträckning och på vilket
sätt biståndet påverkar u-ländernas samhällsutveckling i stort. Exempel
på frågeställningar inom detta område är:
-- Leder utländskt bistånd till att villkoren för inhemsk produktion och
resursmobilisering försämras (s.k. Dutch Disease)?
-- Sveriges bistånd till jordens 30 fattigaste länder under 30 år -- är
länderna fortfarande de 30 fattigaste om 30 år?
-- Studier av biståndets betydelse för enskilda länders utveckling (s.k.
country reviews).
-- Vilken roll spelar biståndet för den offentliga sektorns utveckling i
mottagarländerna och hur påverkar biståndet relationerna mellan stat och
marknad?
Mot den ovan angivna bakgrunden föreslår jag att en kommitté tillsätts.
Dess arbete bör tidsbegränsas till två år. Kommittén skall både bedriva
eget utvärderings- och analysar bete genom sitt sekretariat samt kunna
beställa och helt eller delvis finansiera uppdrag som utförs av
forskningsinstitutioner, mynd igheter och enskilda.
Kommittén skall senast den 1 september 1993 till regeringen redovisa ett
förslag om hur regeringens mål- och resultatorienterade sty rning inom
biståndsområdet kan utvecklas. Till grund för sitt förslag bör kommittén
pröva och utveckla modeller för utvärdering och resultatanalys av
biståndets effektivitet samt redovisa erfarenheterna av hittillsvarande
arbete med dessa frågor inom det biståndspolitiska området.
I anslutning härtill bör kommittén även redovisa ett förslag om hur
verksamheten med övergripande utvärdering och analys inom
biståndsområdet bör bedrivas på längre sikt.
Resultaten av kommitténs övriga arbete bör löpande redovisas för
regeringen. Kommittén är oförhindrad att när den finner detta påkal lat
till regeringen redovisa förslag i frågor om effektiviteten i biståndet.
Kommittén skall härvid beakta regeringens direktiv (dir. 1984:5) ti ll
samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens
inriktning.
Kommittén bör själv finna lämpliga former för hur resultaten av dess
arbete bör spridas till myndigheter, organisationer och den
biståndsintresserade allmänheten.
Kommittén bör ta kontakter och utbyta erfarenheter i utvärderingsfrågor
med svenska myndigheter, organisationer och multila terala
biståndsorgan.
Kommittén skall i tillämpliga delar följa regeringens direktiv (dir.
1988:43) till kommittéer och särskilda utredare angående beakta nde av
EG-aspekter i utredningsverksamheten.
Kommittén skall senast den 30 juni 1994 lämna en samlad redovisning av
sitt arbete till regeringen.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om
internationellt utvecklingssamarbete och mänskliga rättigheter
att tillkalla en kommitté med högst elva ledamöter -- omfattad av
kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att utvärdera och a
nalysera effektiviteten i det svenska biståndet,
att besluta om sekreterare och annat biträde åt kommittén.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall
belasta tredje huvudtitelns reservationsanslag C 3. Andra
biståndsprogram, anslagsposten 8. Utredningar m.m.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hans hemställan.
(Utrikesdepartementet)