Dir. 1992:29
Statsrådet Könberg anför.
Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppdrag att göra en
översyn av läkarvårdstaxan (1974:699). Översynen skall ske med utgångs punkt i att ett system med husläkare över hela landet införs senast
fr.o.m. år 1995. Det systemet förutsätts i första hand bygga på en
ersättning per person och inte per utförd prestation. Utredaren måste
därför ägna stor uppmärksamhet åt frågan om hur ersättningen från
sjukförsäkringen till de privatpraktiserande läkare i öppen vård som
även fortsättningsvis kommer att vara anslutna till försäkringen skall
utformas när ett husläkarsystem införs. Detta arbete bör inledas med en
kartläggning och analys av erfarenheterna av de hittillsvarande
ersättningsreglerna. Det är angeläget att taxan utformas så att
specialistläkarnas insatser inriktas mot sådana åtgärder och
behandlingar som ligger inom deras speciella kompetensområde. Det är
också viktigt att utformningen av taxan inte motverkar den önskvärda
utvecklingen att specialistläkare med lämplig bakgrund efter komp letterande utbildning kan etablera sig som husläkare.
Utredningsarbetet bör även omfatta övriga principer i läkarvårdstaxan
som kommer till uttryck t.ex. i bestämmelserna om maximalt antal besök
per år med försäkringsersättning, möjligheterna att ta betalt för mer än
en åtgärd per behandlingstillfälle, vikariats- och sanktionsregler, den
s.k. pensionärstaxan samt ersättning för fler slag av operationer inom
den öppna vården utöver de som för närvarande omfattas av taxan.
Läkarvårdstaxan föråldrad
Läkarvårdstaxan (1974:699, omtryckt 1984:767) trädde i kraft den
1januari 1975. Den omfattade ursprungligen läkarvård i både privat och
offentlig regi. Fr.o.m. år 1985 infördes ett ändrat system för
ersättning från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen, vilket bl.a.
innebär att de utbetalda försäkringsersättningarna till privatpraktiker
avräknas från den allmänna sjukvårdsersättningen till huvudmännen.
Därvid ändrades även reglerna för de privatpraktiserande läkarnas
anslutning till sjukförsäkringens ersättningssystem. Bl.a. begränsades
möjligheten till fri försäkringsanslutning och rätten för offentligt
anställda läkare att bedriva s.k. fritidspraktik med anslutning till
försäkringssystemet avskaffades.
Som en följd av de betydande förändringarna i ersättnings- och anslut ningsreglerna fr.o.m. år 1985 renodlades läkarvårdstaxan till att endast
omfatta läkarvård som lämnas av privatpraktiserande läkare med försäk ringsanslutning. Därefter har endast mindre ändringar företagits i
taxan. Merparten av dessa har gällt arvodesnivåerna samt utformningen av
arvodesbestämmelserna i taxan. Ändringarna har i regel gjorts efter
förslag från riksförsäkringsverket (RFV). Förslagen har oftast varit
resultat av verkets i princip årliga överläggningar med Sveriges
Läkarförbund om justering av taxans arvodesnivåer. Vidare har ett antal
mindre ändringar i anslutningsreglerna gjorts på grundval av de
överenskommelser som regeringen efter år 1985 träffat med
sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen till
sjukvårdshuvudmännen m.m.
Läkarvårdstaxan har således inte varit föremål för någon allmän översyn.
Synpunkter har under senare tid framförts från skilda håll på att taxan
i olika avseenden är föråldrad och administrativt krävande för
försäkringskassor, sjukvårdshuvudmän och vårdgivare. Dessutom har
näringsfrihetsombudsmannen (NO) haft synpunkter på taxan från
konkurrenspolitisk synpunkt. Vidare har Riksrevisionsverket (RRV)
nyligen granskat en del regler och villkor för privatläkare som är
anslutna till försäkringskassan och därvid pekat på vissa brister i
bl.a. läkarvårdstaxan och det gällande ersättningssystemet.
Regelsystemet i taxan utgår från en princip om ekonomisk ersättning per
prestation och kan betraktas som en långtgående statlig reglering av
privatpraktikernas verksamhet i olika avseenden. Samtidigt sker för
närvarande en omstrukturering och avreglering av stora delar av
verksamheten inom hälso- och sjukvården med syfte att förbättra
sjukvårdshuvudmännens möjligheter att bedriva en effektiv verksamhet och
stärka patienternas valfrihet.
Den pågående strukturomvandlingen av den svenska hälso- och sjukvården
kommer i hög grad att beröra även de privatpraktiserande läkarnas
arbetsförhållanden och ekonomi. Det planerade införandet av ett system
med husläkare över hela landet kommer att väsentligt förändra förutsätt ningarna för flertalet privatpraktiker. Bland annat kommer det därvid
att införas ett särskilt system för ersättning till husläkarna, vilket
inte skall bygga på principen i gällande taxa om ersättning per utförd
prestation.
Mot bakgrund av vad jag nu har redovisat om pågående och förestående
strukturförändringar inom hälso- och sjukvården behövs en allmän översyn
av läkarvårdstaxans regelsystem. Den särskilde utredaren skall genomföra
denna översyn samt lägga fram förslag om en reformerad läkarvårdstaxa. I
det följande berörs inriktningen på detta översynsarbete närmare.
En viktig utgångspunkt för utredaren är att läkarvårdstaxan skall ges en
utformning som underlättar för privatpraktiker att i framtiden bedriva
en kvalificerad mottagningsverksamhet. Det bör därvid bl.a. prövas om
arvodesnivåerna behöver förändras. En grund för denna prövning bör vara
att privatpraktiker skall ha möjlighet att t.ex. investera i lokaler och
utrustning som svarar mot dagens och framtida krav.
Utredaren skall vidare utgå från att ett system med husläkare inom några
år kommer att införas över hela landet och att ersättningen för den
verksamheten i huvudsak lämnas med ett schablonbelopp för varje person
som läkaren har åtagit sig vårdansvaret för.
En grundläggande fråga för utredaren blir hur ersättningen skall
utformas för övrig specialistvård utförd av privatpraktiserande läkare
med försäkringsanslutning. Därvid bör även prövas om en utökning av
antalet arvodesgrupper utöver de sju som nu finns i taxan är motiverad,
bl.a. med hänsyn till att allt fler operationer beräknas ske inom den
öppna privatläkarvården. Som en bakgrund till denna prövning bör
utredaren göra en kartläggning och analys av erfarenheterna av de
hittillsvarande ersättningsreglerna, varvid inte minst den s.k.
taxeglidningen bör uppmärksammas.
Vidare bör utredaren pröva skälen för och emot ett bibehållande av den
särskilda taxa som gäller för läkare fr.o.m. det år de fyller 66 år.
Konsekvenserna för patient, försäkring och sjukvårdshuvudman av att
införa en högre försäkringsersättning i de fall läkare vid ett och samma
patientbesök utför skilda undersöknings- och behandlingsåtgärder inom
ramen för den av RFV fastställda åtgärdsförteckningen bör utredas.
Dessutom bör utredaren undersöka om den regel i taxan kan slopas som ger
en läkare rätt att få läkarvårdsersättning för högst 6 000 besök per
kalenderår utan att avkall görs på verksamhetens kvalitet. Denna
prövning bör göras mot bakgrund av ett planerat införande av ett
husläkarsystem jämte tillhörande modell för ersättning.
Det är vidare angeläget att utredaren ser över de nuvarande reglerna för
vikariat. RRV:s granskning av privat vård visar bl.a. på brister i det
nuvarande vikariatssystemet och denna granskning bör därför utgöra ett
viktigt underlag för utredarens överväganden.
Avslutningsvis är det angeläget att utredaren också analyserar hur de
sanktionsregler i taxan som aktualiseras när en läkare bryter mot taxan
hittills har fungerat och att han överväger om reglerna behöver ändras.
Det förutsätts att utredaren under arbetets gång samråder med den ar betsgrupp inom socialdepartementet som kommer att utforma förslag till
olika åtgärder som är ägnade att underlätta och stimulera inrättandet av
husläkarsystemet.
Utredarens förslag om arvodesbestämmelserna skall vara kostnadsberäknade
och förändringar i kostnaderna bör särredovisas för försäkring resp.
sjukvårdshuvudmän. Det gäller också de förslag till omprioriteringar
inom ersättningssystemet som kan komma att redovisas. Vidare bör
konsekvenserna av förslagen i form av ändrade administrationskostnader
för försäkringskassan belysas.
För arbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och
särskilda utredare angående dels utredningsförslagens inriktning
(dir.1984:5), dels beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten
(dir.1988:43).
Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Den särskilde utredaren bör
ha slutfört sitt arbete senast den 1 september 1992.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om
sjukförsäkring
att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen
(1976:119) - med uppdrag att göra en översyn av läkarvårdstaxan,
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt
utredaren.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall
belasta femte huvudtitelns anslag Utredningar m.m.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hans hemställan.
(Socialdepartementet)