Dir. 1992:24
Chefen för Arbetsmarknadsdepartementet, statsrådet Hörnlund, anför.
En särskild utredare tillkallas med uppgift att lämna förslag till
utformning och finansiering av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
Arbetsmarknadspolitiken skall åstadkomma en effektiv arbetsmarknad och
därigenom skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt och full
sysselsättning.
Den svenska arbetsmarknadspolitiken är inriktad på att hävda den s.k.
arbetslinjen. Det innebär att aktiva åtgärder såsom platsförmedling och
utbildning skall väljas före kontantstöd. En stor andel av de
arbetslösa, ca en fjärdedel, får emellertid för närvarande inte någon
form av arbetslöshetsersättning. Många arbetslösa är därför ofta för
sitt uppehälle hänvisade till socialbidrag. Ur rättvise- och
trygghetssynpunkt är det en stor brist att en så stor andel av de
arbetslösa saknar ett tillfredsställande ekonomiskt skydd vid
arbetslöshet.
Under en följd av år har lönebildningen i Sverige resulterat i
kostnadsökningar som inte haft täckning i produktivitetsutvecklingen.
Detta har drivit upp kostnadsläget och skapat svåra konkurrensnackdelar
för svenskt näringsliv. För att motverka denna fortgående försämring av
kostnadsläget i relation till omvärlden har ett antal devalveringar
genomförts när sysselsättningen varit hotad. Tidigare har även
utbyggnaden av den offentliga sektorn medverkat till att ge
sysselsättning.
Mot bakgrund av att svensk ekonomi blir alltmer internationaliserad är
det i framtiden inte möjligt att vidmakthålla en låg arbetslöshet genom
devalveringar eller en expansion av sysselsättning inom den offentliga
sektorn. Förutsättningarna för att bekämpa arbetslösheten har förändrats
och nya metoder måste övervägas. Målet måste vara en lönebildning som
utan korrigeringar är förenlig med kraven på tillväxt och full
sysselsättning.
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört föreslår jag att en särskild
utredare tillkallas med uppdrag att föreslå utformningen och
finansieringen av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
Utredaren skall inledningsvis närmare analysera nuvarande systems
funktionssätt och effekter. Jämförelser med motsvarande försäkring ssystem i andra länder bör redovisas. Utifrån denna analys skall
utredaren föreslå utformningen av en obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring. Om utredaren finner det befogat kan denne
redovisa alternativa lösningar.
Jag vill framhålla att utredaren skall beakta att reglerna för en
obligatorisk försäkring skall vara utformade på ett sådant sätt att den
s.k. arbetslinjen kan vidmakthållas och understödjas.
Utredaren skall föreslå vilka kategorier som skall omfattas av
försäkringen. En obligatorisk försäkring skall i princip omfatta all arbetskraft. Undantagna bör vara sådana som har en mycket svag
anknytning till arbetsmarknaden. Det innebär att de personer som i dag
får KAS bör omfattas av försäkringen.
Till frågan om vilka som skall omfattas av försäkringen hör även vilka
kvalifikationsvillkor som skall gälla för rätt till ersättning. Enligt
nuvarande regler fordras t.ex. ett visst minsta mått av arbetstid för
att vara berättigad till ersättning. Utredaren skall föreslå
utformningen av vilka kvalifikationsvillkor som bör gälla för rätt till
ersättning i en obligatorisk försäkring. I detta sammanhang bör
utredaren särskilt uppmärksamma enskilda företagares behov av ett
försäkringsskydd som fungerar på ett konkurrensneutralt sätt.
Utredaren skall föreslå hur ersättningssystemet skall utformas. Hit hör
frågor om hur hög ersättningsnivån och hur lång ersättningsperioden bör
vara. Utredaren skall härvid pröva möjligheten och lämpligheten i att
komplettera ett allmänt grundskydd med ett frivilligt påbyggnadssystem,
som med en tilläggsavgift ger bättre kompensation.
En central uppgift för utredaren bör bli att föreslå hur
finansieringsordningen skall vara utformad. I den nuvarande
finansieringsordningen finns inte ett omedelbart samband mellan
arbetslöshetens omfattning och de kostnader som arbetsmarknadens parter
har för försäkringen. En möjlighet är att mer påtagligt knyta såväl
arbetsgivares som arbetstagares finansiering av försäkringen till
lönebildningen. Därmed skulle det hos parterna skapas motiv för att
sluta avtal som inte urholkar konkurrenskraften och driver upp
arbetslösheten. Skulle det visa sig att en sådan finansieringsordning
inte är möjlig att utforma bör utredaren överväga andra alt ernativ. Oavsett vilken form som föreslås bör dock finansieringssystemet
utformas så att det sker en god fördelning av kostnaderna mellan grupper
som löper stor respektive liten risk för att bli arbetslösa.
Utredaren skall föreslå utformningen av administrationsordningen för en
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. När det gäller
administrationsordningen kan olika lösningar övervägas. Viktigt är
emellertid att administrationen av försäkringen organiseras på ett sådan t sätt att handläggningen av enskilda ersättningsärenden utmärks av
snabbhet, objektivitet och likformighet samtidigt som
administrationskostnaderna är låga. En utgångspunkt skall därvid vara
att KAS-administrationen läggs ihop med den för
arbetslöshetsförsäkringen.
Den särskilde utredaren bör bedriva arbetet skyndsamt och bör ha
avslutat sitt arbete senast den 31 mars 1993. Utredaren får, om det
befinns lämpligt, avge delbetänkande.
Som en utgångspunkt för utredarens arbete skall gälla att alla förslag
skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade resurser. Detta
innebär att, om förslag redovisas som medför ökade utgifter, utredaren
samtidigt måste visa hur förslagen kan finansieras genom besparingar
inom det direkta utredningsområdet. Även i övrigt gäller regeringens
direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående
utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5) och angående beaktande av
EG-aspekter (dir. 1988:43). Utredaren bör särskilt uppmärksamma EG:s
rådsförordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social
trygghet på arbetstagare, självständigt förvärvsverksamma personer och
deras familjemedlemmar som flyttar inom gemenskapen.
Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen
bemyndigar chefen för Arbetsmarknadsdepartementet
att tillkalla en särskild utredare, omfattad av kommittéförordningen
(1976:119) med uppdrag att lämna förslag till utformning och
finansiering av en obligatorisk försäkring,
att besluta om sakkunniga, experter och annat biträde åt utredaren.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall
belasta tionde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hans framställan.
(Arbetsmarknadsdepartementet)