Dir. 1992:23
Chefen för Jordbruksdepartementet, statsrådet Olsson, anför.
Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att utreda
den svenska trädgårdsnäringens utvecklingsmöjligheter. Utredningen skall
göras mot bakgrund av riksdagens beslut med anledning av motioner om
trädgårdsnäringen (1991/92:JoU6, rskr. 40).
Den svenska trädgårdsnäringen omfattar odling av frukt, bär, köksväxter,
prydnadsväxter och plantskoleväxter. Odlingen sker både i växthus och på
friland. År 1990 bedrevs trädgårdsodling av ca 4600 företag i landet.
Det kan jämföras med ca 11500 företag år 1971. Antalet sysselsatta i
trädgårdsföretag var ca 30000 personer enligt den senaste
trädgårdsräkningen år 1987. Därav var ca 70% deltidssysselsatta.
Ungefär 35 % av trädgårdsföretagen räknas som deltidsföretag.
Växthusodling bedrevs år 1990 av ca 1500 företag på en sammanlagd yta av
3,3 milj. m2. Den genomsnittliga växthusytan per företag var ca 2000 m2.
Krukväxtodlingen är värdemässigt störst och bedrivs av ca 700 företag
medan odlingen av köksväxter är störst till ytan, ca 1,8 milj. m2 och
bedrivs av ca 570 företag.
Frilandsodling bedrevs år 1990 vid drygt 80% av trädgårdsföretagen. Den
odlade arealen var 13700 ha, varav nära hälften var belägen i Malmöhus
och Kristanstads län. Denna odling dominerades av köksväxter, främst
morötter, matlök och isbergssallat. När det gäller frukt och bär svarade
odlingen av äpplen och jordgubbar för de största arealerna.
Frilandsodlingen av bär har ökat mätt i areal sedan år 1971 men minskat
i antal företag. Frilandsodlingen av frukt och snittblommor
har minskat mätt både i areal och i antal företag. Odlingen av
köksväxter på friland har totalt sett ökat något fram till mitten av
1980-talet för att därefter minska och omfattar i dag ca 5600 ha.
Arealen växthusodling minskade under 1970-talet men har i stort sett
varit konstant den senaste femårsperioden.
Arealavkastningen har genomgående ökat i odlingen liksom
arealutnyttjandet. T.ex. har skördenivån för tomat mer än fördubblats
sedan mitten av 1970-talet. De totala skördekvantiteterna är därför för
några kulturer desamma som på 1970-talet även om arealer och antal
företag minskat.
Konsumtionen av köksväxter har ökat från 24 kg per person år 1960 till
44 kg per person år 1990. Ökningen avser främst tomater, morötter,
vitkål, rödkål och djupfrysta köksväxter. Även konsumtionen av beredda
köksväxter, såsom konserver, har ökat sedan år 1960. Konsumtionen av
frukt och bär har ökat från 51 kg per person år 1960 till 68 kg per
person år 1990.
Drygt 50% av konsumtionen av färska och djupfrysta köksväxter utgörs av
importerade produkter. Motsvarande andel för år 1960 var 30 %.
Säsongsvis kan svenska produkter utgöra huvuddelen av konsumtionen t.ex.
för isbergssallat och växthusgurka. Större delen av konsumtionen av
frukt och bär härrör från import. Av frukt och bär som går att odla i
Sverige utgörs dock 50% av konsumtionen av svenska produkter.
Importerade krukväxter utgör ca 50% av den totala försäljningen.
Trädgårdsodlingen i Sverige beräknades år 1990 omsätta drygt 3 miljarder
kronor i producentledet.
Trädgårdsprodukter är inte prisreglerade i Sverige. Det statliga
ekonomiska stöd som den svenska odlingen får är dels ett gränsskydd
bestående av tullar, dels stöd till rådgivning, rationalisering och viss
marknadsföring. Näringen får även nedsättning av skatten för energi som
förbrukas vid växthusuppvärmning. Värdet av denna nedsättning kan
uppskattas till ca 90 milj. kr. per år. Rationaliseringsstödet ges i
form av lånegarantier och bidrag till energibesparande åtgärder och till
införande av ny teknik. I budgetpropositionen 1992 föreslår regeringen
att stödet såvitt gäller bidragen skall minskas för budgetåret 1992/93
och avvecklas helt fr.o.m. budgetåret 1993/94. Några ändringar vad
gäller möjligheterna att få lånegarantier föreslås inte.
Forskning och försöksverksamhet inom trädgårdssektorn bedrivs
huvudsakligen vid Sveriges lantbruksuniversitet. Denna verksamhet
finansieras huvudsakligen genom statliga anslag men till viss del även
av forskningsråd och av näringen. Dessutom bedrivs forsknings- och
försöksverksamhet vid ett par större växtförädlingsföretag.
Vid länsstyrelsernas lantbruksenheter finns ca 50 trädgårdsrådgivare.
Rådgivningen finansieras huvudsakligen över statsbudgeten. Den är
avgiftsbelagd och ca 20% av kostnaderna täcks av intäkter från
verksamhet.
Kvalitetsregler avseende äpplen och päron har fastställts av Statens
jordbruksverk. Dessa tillämpas frivilligt av producenternas
försäljningsorganisationer och Fruktfrämjandet kontrollerar att de
efterföljs. Det finns dock ingen skyldighet att ange kvalitetsklass
i butik. För grönsaker finns inga statliga kvalitetsregler.
Främjandeorganisationer finansieras huvudsakligen genom
producentavgifter och visst statsbidrag. Projektmedel tillförs
organisationerna av återförda prisregleringsavgifter på handelsgödsel
och bekämpningsmedel. Statsbidraget till organisationerna försvinner
fr.o.m. budgetåret 1992/93. Prisregleringsavgifterna skall avvecklas
under de närmaste åren.
Beslut om nuvarande statliga riktlinjer för trädgårdsnäringspolitiken
fattades av riksdagen år 1979 (prop. 1978/79:136, JoU29, rskr. 399).
Beslutet grundade sig bl.a. på förslag från 1974 års
trädgårdsnäringsutredning (Ds Jo 1978:13 och SOU 1978:51).
1979 års riksdagsbeslut om trädgårdsnäringen
I 1979 års riksdagsbeslut om trädgårdsnäringen behandlades förutom
allmänna statliga riktlinjer det statliga finansiella stödet, stödet
till energibesparande åtgärder samt den statliga rådgivningen på
området. Vidare behandlades tullskyddet för trädgårdsprodukter.
I riksdagens beslut slogs fast att Sverige hade goda förutsättningar för
en effektiv trädgårdsproduktion. Produktionens omfattning var beroende
av dess internationella konkurrenskraft. Konsumtionen av
trädgårdsprodukter förväntades öka i framtiden. Den ökade efter frågan borde till stor del kunna tillgodoses genom en ökad inhemsk
produktion. Näringens konkurrenskraft borde därför stärkas genom ökad
forskning, försök, rådgivning och finansiellt stöd. Som riktlinje skulle
även gälla att de som arbetar inom trädgårdsnäringen skulle ha en
ekonomisk och social standard som är likvärdig den som erbjöds i andra
näringar. Samtidigt skulle konsumenterna tillförsäkras produkter av god
kvalitet till rimliga priser.
Riksdagsbeslutet innebar vissa ändringar i finansieringsstödet till
trädgårdsnäringens rationalisering. Bl.a. skulle stöd kunna lämnas i
samband med nyetablering av företag och statsbidrag ges till
investeringar i ny teknik och vid samverkan. Bidrag skulle vidare ges
till investeringar i regioner där det från samhällets synpunkt är
särskilt önskvärt att näringen utvecklas, i första hand i Norrland. För
uppförande av växthus skulle statsbidrag till energibesparande åtgärder
lämnas.
Vidare beslutades vissa ändringar i tullskyddet på trädgårdsområdet.
Dessa innebar en övergång från vikttull till värdetull för vissa
produkter, höjningar och sänkningar av tullen samt vissa justeringar av
tullperioderna.
Under den dryga tioårsperiod som gått sedan nuvarande riktlinjer för
trädgårdsnäringspolitiken lades fast har samhällsekonomin och villkoren
för trädgårdsnäringen förändrats i åtskilliga avseenden. De av riksdagen
våren 1990 antagna beslut om livsmedelspolitiken kommer såväl direkt som
indirekt att få konsekvenser för trädgårdsnäringen. EES-avtalet syftar
bl.a. till fri rörlighet för varor och kommer att få konsekvenser för
den svenska trädgårdsnäringen. Avtalet innehåller bestämmelser som bl.a.
bygger på Romfördragets principer om förbud mot olika typer av
handelshinder. Till EES-avtalet har också kopplats ett antal bilaterala
jordbruksavtal mellan EG och enskilda EFTA-länder. Sveriges bilaterala
jordbruksavtal med EG innehåller ett antal koncessioner (i båda
riktningarna) huvudsakligen inom ramen för tullkvoter. Koncessionerna
omfattar bl.a. frukt och frysta grönsaker. Därutöver har Sverige
medgivit tullättnader gentemot EG för ett antal trädgårdsprodukter som
huvudsakligen anses ha intresse för de sydligare EG-länderna. Parterna
har genom en utvecklingsklausul också uttalat sin föresats att gå vidare
i liberaliserande riktning. Härutöver innehåller EES-avtalet gemensamma
regler om t.ex. växtskydd. Avsikten är att avtalet skall träda i kraft
den 1 januari 1993. Det kan även konstateras att resultatet av pågående
GATT-förhandlingar kommer att få icke obetydliga konsekvenser för
trädgårdsnäringen, liksom givetvis ett framtida medlemskap i EG.
Fr.o.m. år 1990 har den tidigare tillämpade kvantitativa
importregleringen för äpplen och päron ersatts av ett tullskydd.
Genom såväl nationella som internationella beslut på områden där
trädgårdsnäringen i vissa fall utgör endast en mindre sektor skapas
väsentligen ändrade förutsättningar för trädgårdsnäringens produktions-
och konkurrensförhållanden. Mot denna bakgrund bör en särskild utredare
tillkallas för att utreda den svenska trädgårdsnäringens
utvecklingsmöjligheter. I uppdraget bör ingå att utvärdera
konsekvenserna av 1979 års trädgårdspolitiska beslut och de politiska
beslut som därefter har fattats.
Utgångspunkten för utredarens arbete bör vara den inriktning av
näringspolitiken som lagts fast av riksdagen (prop. 1991/92:38, FiU:
10, rskr. 108). Det innebär att politiken inriktas på att genom
generella åtgärder t.ex. skattesänkningar skapa goda förutsättningar för
företagandet i Sverige och att konkurrenssnedvridande och selektiva
företagsstöd avvecklas. Utifrån detta bör skapas förutsättningar för en
trädgårdsnäring i Sverige som vid inträdet i EG är stark och
konkurrenskraftig. Utredaren bör därför göra en analys av
trädgårdsnäringens kostnads-, marknads-, och konkurrenssituation i
jämförelse med Sveriges viktigaste konkurrentländer på trädgårdsområdet
inkl. Norge och Finland.
Utredaren bör analysera och inventera forsknings-, försöks- och
utvecklingsverksamhet mot bakgrund av bl.a. samhällets mål för miljö-
och energipolitik och generellt mot bakgrund av målet om en rationell
och konkurrenskraftig produktion. En redovisning bör göras av
omfattningen av den forsknings-, försöks- och utvecklingsverksamhet som
bedrivs i våra viktigaste konkurrentländer. Likaså bör utredaren
redovisa behovet av sådana verksamheter i Sverige som bör prioriteras i
ett internationellt perspektiv.
Utredaren bör även belysa behovet av en eventuell strukturanpassning och
strukturrationalisering, såväl vad avser enskilda produktionsföretag som
producentkooperativa försäljningsföretag och främjandeorganisationerna
vid ett framtida svenskt EG-medlemskap. Vidare bör möjligheterna att med
bibehållen konkurrenskraft och utan att utvecklingsmöjligheterna
påverkas en minskad kemikalieanvändningen i trädgårdsnäringen
analyseras.
I utredningsuppdraget bör också ingå att bedöma nuvarande regelsystem
och eventuella förslag ur handelspolitisk synvinkel och då framför allt
med hänsyn till GATT:s och EG:s regelsystem samt ett EES-avtal.
Utredaren bör vidare, med beaktande av förslagen i betänkandet (SOU
1989:87) Skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen, bedöma behovet i ett
internationellt perspektiv av ett skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen
och hur ett sådant eventuellt bör finansieras. Utgångspunkten bör vara
att näringen själv finansierar skördeskadeskyddet.
I arbetet bör samråd ske med Utredningen (Jo 1991:06) om den statliga
rådgivningen till jordbruket och med Kommissionen (Jo 1991:07) för att
förbereda en avstämning av jordbrukets omställning.
Till grund för arbetet bör bl.a. ligga den analys som gjorts av Statens
jordbruksnämnd och Lantbruksstyrelsen om konsekvenserna av ett
EG-medlemskap för den svenska trädgårdsnäringen -- Svensk
trädgårdsnäring i EG.
Utredaren bör till regeringen redovisa förslag i de aktuella frågorna
senast den 1 november 1992. Arbetet bör bedrivas i nära kontakt med
berörda myndigheter, organisationer och utredningar.
Utredaren bör beakta regeringens direktiv (dir. 1984:5) till samtliga
kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens
inriktning och regeringens direktiv (dir. 1988:43) om EG-aspekter i
utredningsverksamheten.
Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen
bemyndigar chefen för Jordbruksdepartementet
att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen
(1976:119) -- med uppdrag att utreda den svenska trädgårdsnäringens
utvecklingsmöjligheter,
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt
utredaren.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall
belasta nionde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hans hemställan.
(Jordbruksdepartementet)