Onsdagen den 21 april
Protokoll
1992/93:96
Anf. 1 TALMANNEN:
Torsdagen den 22 april kl. 12.00 anordnas en debatt i anslutning till över-
lämnandet av kompletteringspropositionen.
Debatten inleds av finansministern. Därutöver deltar företrädare för
oppositionspartierna.
Anf. 2 TALMANNEN:
Fredagen den 30 april är arbetstiden förkortad med fyra timmar. Vidare
är fredagen den 21 maj s.k. klämdag.
Med hänsyn härtill skall frågor lämnas in
till frågestunden den 4 maj senast torsdagen den 29 april kl. 13.30 och
till frågestunden den 25 maj senast onsdagen den 19 maj kl. 10.00.
Jag vill också erinra om att den 30 april är sista dag för ingivande av inter-
pellationer under 1992/93 års riksmöte.
Justerades protokollet för den 15 april.
Talmannen meddelade att Sonja Rembo (m) anhållit om fortsatt sjukledig-
het under tiden den 26 april-den 19 maj.
Kammaren biföll denna ansökan.
Talmannen anmälde att Göran Lindblad (m) även i fortsättningen skulle 1
tjänstgöra som ersättare för Sonja Rembo.
1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 96
|
Prot. 1992/93:96 21 april 1993 |
3 § Hänvisning av ärenden till utskott |
|
Bankstödet m.m. |
Föredrogs och hänvisades Motionerna 1992/93:Sk39-Sk49 till skatteutskottet 1992/93:Sf3O-Sf32 till socialförsäkringsutskottet 1992/93:Ju22-Ju27 till justitieutskottet 1992/93:Ju28-Ju33 till justitieutskottet 1992/93:A8-A11 till arbetsmarknadutskottet 1992/93:L23 till lagutskottet 4 § Förnyad bordläggning Föredrogs men bordlädes åter Utrikesutskottets betänkande 1992/93:UU15 Meddelande om samlad votering Talmannen meddelade att näringsutskottets betänkande NU24, socialför- 5 § Bankstödet m.m. Föredrogs Anf. 3 SYLVIA LINDGREN (s): Fru talman! En viktig del av det betänkande om bankstöd m.m. som vi nu Om oegentligheter har förekommit är det för allmänhetens förtroende |
|
2 |
Därför, fru talman, anser vi att en utredning, i samband med att stöd bevil- |
jas, skall göras beträffande orsakerna till kreditförlusterna. Den utred-
ningen skall bedömas av den s.k. Ekoutredningsgruppen.
Vi socialdemokrater föreslår i vår partimotion JU817 konkreta åtgärder
mot den ekonomiska brottsligheten. I den motionen framkommer bl.a. att
ytterligare totalt 100 miljoner kronor skall satsas på utbildning och på en för-
stärkning av kronofogdemyndigheternas specialindrivningsenheter samt på
fler ekoåklagare, fler skatterevisorer, fler ekonomer och fler ekopoliser -
detta för att väsentligt öka såväl spanings- och utredningsresurser som lag-
föringsresurser.
Sverige riskerar att förlora kampen mot den ekonomiska brottsligheten.
Alltmer raffinerade metoder kommer till stånd från utövarnas sida, samti-
digt som samhället fått minskade resurser och i många fall använder sig av
mycket omoderna metoder.
En första studie från den speciella arbetsgrupp som fått i uppdrag att ut-
reda eventuella oegentligheter inom bank- och kreditväsendet visar att det
har förekommit avancerad ekonomisk brottslighet. Det finns anledning att
tro att brott ligger bakom förlusterna. Det gäller hundratals miljoner kronor
av de pengar som bankerna förlorat i samband med bankkrisen.
Vi socialdemokrater kräver därför att de banker som nu får stöd av den
s.k. bankakuten mot denna bakgrund måste avkrävas en ordentlig utredning
av orsakerna till kreditförlusterna.
Innan stöd ges skall alltså en sådan här utredning ha ägt rum, och den skall
bedömas av en särskild arbetsgrupp bestående av högt kvalificerade åkla-
gare. Utredningsgruppen skall under en begränsad tid ha som enda uppgift
att ta sig an undersökningar i ärenden som rör kvalificerad brottslighet riktad
mot banker och finansinstitut.
Alla möjligheter måste tas till vara för att de pengar som lagts ned skall
kunna återvinnas - kostnader som är nödvändiga för att förhindra att ban-
kernas problem leder till ett sammanbrott för hela betalningssystemet.
Från socialdemokratiskt håll har också rests krav på att revisorernas roll
skall utredas. Revisorerna borde åläggas att anmäla ekonomisk brottslighet,
exempelvis förskingring, till åklagare.
Invändningar har gjorts mot att revisorsuppdraget i vårt land huvudsakli-
gen handlar om kvalificerad hälsokontroll och mot att nuvarande tystnads-
plikt syftar till att garantera att revisorn i alla lägen får svar på sina frågor via
företagsledningen. En utredning av revisorernas roll är därför nödvändig.
Fru talman! Det finns säkert hundratals finurliga system för att kringgå
gällande redovisningsregler. Genom att skattemyndigheterna inte har till-
räckliga revisionsresurser breder de ekonomiska oegentligheterna ut sig.
Därför är den särskilda utredningsgrupp som tillkommit på Riksåklagarens
inrådan av allra största vikt, då den bl.a. har till uppgift att ta sig an under-
sökningar i ärenden som rör kvalificerad brottslighet riktad mot banker och
finansinstitut.
De stötande inslagen i finanskrisen måste synas, och där oegentligheter
förekommit måste dessa komma i dagen.
Det råder inget tvivel om att den ekonomiska situationen i landet har lett
till att många familjer drabbats mycket hårt av nedskärningar. Allt fler famil-
jer som perfekt skött såväl sina åtaganden gentemot banker som andra kre-
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Bankstödet m.m.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Bankstödet m. m.
ditutgifter riskerar att i en del fall hamna i ekonomiska svårigheter och få
lämna sina hem.
En av orsakerna till den katastrofala utvecklingen av ekonomin är de fel-
aktiga fastighetsspekulationer som ägt rum i många banker och företag. De
som har deltagit i de här spekulationerna är många, men de utgör ändå en
förhållandevis liten grupp i samhället. Tyvärr får alla, inte minst de lågavlö-
nade, vara med och betala notan. De skötsamma får betala kalaset, medan
många som deltagit i spekulationerna blivit belönade på ett minst sagt stö-
tande sätt, exempelvis genom s.k. fallskärmsavtal.
Trots att dessa chefer inte längre har förtroende att fortsätta verksamhe-
ten, har de fått rundhänta avgångsvederlag och guldkantade pensionsförsäk-
ringar. Det är viktigt att de utredningar som syftar till att modernisera såväl
aktiebolagslagen som redovisningslagstiftningen belyser nödvändigheten av
upplysningsskyldighet om innehållet i och existensen av eventuella avtal om
avgångsvederlag m.m. vid en eventuell uppsägning av högre chefer.
Avtalslagen borde också i betydligt högre grad kunna användas för att
pröva just skälighetsprincipen. Vi ser därför fram emot redovisningar från
de båda utredningarna. Missbruk med fallskärmsavtal med förlängningar i
löne- och pensionsförmåner i avtalen retar med rätta många. Snedvridningar
i systemen måste bort.
Att ekobrotten är en cancersvulst i vårt moderna samhälle kan vi alla vara
överens om. Dels undandrar denna typ av brottslighet stora summor pengar
från stat och kommuner, dels drabbar den direkt enskilda människor och nä-
ringsidkare som försöker följa de regler och lagar som de folkvalda organen
beslutat om.
I Svenska Dagbladet i går kunde vi läsa om de 14 personer som åtalas i
Sparbanken när det gäller ”Väst-härvan”. Rubiken lyder: Bara toppen av ett
isberg. Brottsmisstanken gäller 900 miljoner kronor. Men de misstänkta
brott som nu leder till åtal rör enbart 359 miljoner. Kammaråklagare Gunnar
Andersson säger: Vi kan inte röra ett papper utan att det poppar upp nya
brott.
Även Dagens Nyheter hade i går en dryg halvsida om ”Sparbanken Väst-
härvan”, och det följs upp i dag. Den här rättegången blir den första i bank-
krisens spår. Sådana här brott, fru talman, måste belysas och komma i da-
gen.
Fru talman! Med det yrkar jag bifall till reservation 2 av Birgitta Johans-
son, m.fl. i betänkande NU24.
Anf. 4 IAN WACHTMEISTER (nyd):
Fru talman! Jag skall tala om bankstödet. Med fel organisation kan allting
göras fel. Riksdagen är exempelvis fel organiserad, därför klarar man inte
ens av en vanlig budgetproposition. Bankväsendet är fel organiserat och de
som påverkar det är fel organiserade.
Det är Riksbanken som sätter marginalräntan, dvs. den korta räntan. Om
Riksbanken gör fel blir allt fel, exempelvis om Riksbanken för högräntepoli-
tik när det borde vara lågräntepolitik. Regering och riksdag åstadkommer
den s.k. finanspolitiken, som i sin tur påverkar bl.a. marknadsräntorna. Till
sist har vi den s.k. bankakuten, dvs. Bankstödsnämnden. Det är en myndig-
het som sorterar under skatteministern och som så småningom kan bli ett
gigantiskt finansverk - statskapitalismens högborg - om vi inte passar oss.
Bankstödsnämnden är inte problemet i sig. Den kommer säkert, precis
som alla andra verk och myndigheter i Sverige, att göra sitt yttersta. Som i
så många andra fall kommer det inte att räcka till. Kanske beror detta på att
vi inte har den nödvändiga koordinationen och att det samlade greppet inte
finns. Kanske beror det på att Riksbanken bara gör det svårare för de banker
som bankakuten skall rädda - ett sätt att lösa det skulle annars vara att Riks-
banken sänker räntan i stället för att höja den. Kanske beror det på att riks-
dag och regering över huvud taget inte riktigt förstår de här sammanhangen.
Den 19 november 1992 föll försvaret av den svenska kronan, som då tilläts
flyta. Förmodligen förlorade vi då ungefär 160 miljarder kronor av valutare-
serven. En del säger: Valutareserven finns ju kvar! Men det vet vi ingenting
om. Vi vet att ungefär dessa belopp formellt finns kvar, men samtidigt tar
Riksbanken s.k. positioner. Det är kanske precis det som förklarar varför
Riksbanken inte självmant kan företa några större förändringar när det gäl-
ler räntorna, dvs. därför att Riksbanken inte kan försvara valutan.
Alla dessa enorma kostnader och allt detta enorma valutautflöde orsaka-
des av att man ville falla med flaggan i topp. Det är mycket viktigt i den här
församligen, har jag förstått. Men det är dyrt!
Om man i dag hade haft en ordentlig valutareserv kvar, hade Riksbanken
kunnat sänka räntan alldeles av sig självt. Vi får nu se hur det går att åstad-
komma något i den riktningen i samband med kompletteringspropositionen.
Jag tänker nu tala om själva bankstödet. Det här är relativt komplicerade
saker. I dag ges bankstödet i form av en skuldgaranti. Det är alltså skuldsidan
i balansräkningen som garanteras.
Men det finns ett annat grepp som borde prövas, som är något mer begå-
vat och dessutom konkurrensneutralt. Om man exempelvis hjälper bank E,
som har dålig ekonomi och bank H som har bra sådan - kan vi säga - skulle
det här systemet relativt sett vara lika intressant för båda bankerna, därför
att de skulle behålla sina inbördes positioner. Det systemet kallas tillgångs-
garanti.
Vi kan tänka oss att 90 % av räntor och amorteringar när det gäller ban-
kens låneportfölj garanteras av staten, mot en provision på exempelvis 1 %
per år, samt en option, dvs. en rätt att köpa 90 % - ungefär samma siffra igen
alltså - av bankens aktier vid en nyemission. Det finns banker där 90 % i dag
utgör en låg andel. I en bank, låt oss kalla den för H-banken, skulle det kan-
ske räcka med 30 %, 40 % eller 50 % i stället för 90 %. Vid exakt samma
villkor för H-banken är garantikostnaden 1 %, optionen 40 % och tillgångs-
garantin 40 %. Om detta system tillämpas, skulle bankstödet kunna sättas i
kraft mycket tidigare, och ingenting är viktigare än banker som fungerar,
dvs. att vi får en fungerande kreditmarknad.
De nogranna undersökningar som på det här språket kallas för ”do dili-
gence”, och som betyder att man gräver i papper, skulle inte behöva genom-
föras, utan i stället skulle man kunna ”skrämma” fram dåliga avtal. Man kan
alltså göra den här typen av erbjudande direkt. Det har ingen betydelse hur
det ser ut i smeten under ytan. Det är viktigt att det går snabbare med den
här metoden.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Bankstödet m. m.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Bankstödet m.m.
Man kan ställa sig frågan: Har staten råd med denna garanti? Dagens läge
är intressant. Staten har en skuld på ungefär 1 000 miljarder kronor och på-
står att 2 000 miljarder kronor garanteras. Staten är ändå den enda som kan
göra det. Denna tillgångsgaranti skulle ge en tillfredsställande kapitaltäck-
ningsgrad, dvs. banken skulle ges möjlighet att fungera som bank för att där-
med få ned sin räntemarginal. Det är just denna räntemarginal, skillnaden
mellan insättnings- och utlåningsränta, som kallas ”spread”, som drabbar
svenska hushåll och små och medelstora företag. Det är bara de riktigt stora
företagen som kan leva vid sidan av. Alla vi andra drabbas. Därför är det
viktigt att ingripa för att snabbt få ordning på det här, så att den s.k. spreaden
sjunker.
Om vi tänker oss att Riksbanken sänker räntan och därmed får ned ränte-
marginalen, skulle vi i Sverige kanske kunna sänka den effektiva räntan för
hushåll och företag med fem till sju procentenheter.
Själva bankmarginalen behövs nämligen av tre olika skäl. För det första
för att täcka framtida kreditförluster. Man räknar alltså med att bankrörel-
sen inte alltid kommer att lyckas, utan att den kommer att få vissa förluster.
Dessa förluster skall då kunna täckas.
För det andra måste räntemarginalen täcka gamla kreditförluster. Det är
det man håller på med i dag. Även den goda H-banken lever i dag på sin
fantastiskt stora räntemarginal, och det gäller gamla kreditförluster. Det här
skulle man lyfta ut, för att i stället få garantikostnaden på 1 % och optionen.
För det tredje skulle denna räntemarginal täcka bankens omkostnader. På
det sättet skulle man kunna få ner marginalen till en normal nivå - vad det
nu kan vara. Ju mer man datoriserar banksystemet, desto dyrare tycks det
bli. Förr i tiden klarade man sig på 2,5 % ”spread”, och i dag kanske man
klarar sig med 4 % plus 1 %, dvs. 5 %.
En sidoeffekt skulle bli att marknaden får konkurrens, vilket givetvis är
hälsosamt, för att inte säga nödvändigt.
Man hjälper inte bara dem som har skött sig illa, vilket är en mycket
svensk metod i sådana fall. Inte minst i den här församlingen brukar man
glatt hoppa in och satsa, som det heter, på det som går riktigt dåligt, medan
man straffbeskattar det som går bra - jag förmodar att det är meningen att
allting skall gå lika dåligt.
I det här fallet skulle man alltså kunna göra detta konkurrensneutralt. Det
skulle vara lika bra för den goda och välskötta banken som för den mindre
välskötta banken. Ovanpå det skulle man givetvis ha en insättargaranti, av
den typ som man har haft i Amerika sedan 30-talskrisen, dvs. FDIC. Där
garanterar man alla konton upp till ett visst belopp, kanske en halv miljon.
Om inte garantisystemen skulle fungera eller om läget i exempelvis E-ban-
ken är så allvarligt att staten fysiskt måste ingripa med pengar, och detta
måste ske med en gång, görs detta givetvis genom att staten köper en stor
del av eller hela banken.
Det finns bara ett instrument som fungerar - sådan är kapitalismen, kom-
mer väl Lars Bäckström att säga - men det fungerar mycket bra. Det är helt
enkelt att man köper aktier. Den som går in och räddar ett företag är också
den som får aktierna i företaget och som sedan kan sälja dem och tjäna till-
baka pengarna. I det här fallet råkar det vara våra arbetsgivare, dvs. svenska
folket.
En fungerande kreditmarknad - som man skulle få enligt detta system -
är avgörande för hela den inhemska efterfrågan. Det är ganska intressant att
se att efterfrågan i dag är det stora problemet. Svenska folket sätter inte fräs
på pengarna med tillräcklig hastighet. Vi som tidigare var världsmästare och
sparade absolut minst på hela jordklotet, sparar nu plötsligt mest. Undra på
det, med detta banksystem och dessa idioträntor, som innebär att det bästa
man kan göra är att betala tillbaka sina lån.
Om man fick ordning på det här och skapade en framtidstro i Sverige,
skulle den inhemska efterfrågan också komma i gång och det skulle bli fart
på hjulen i Sverige. Det är mycket viktigt.
Många talar om bankernas fallskärmsavtal, med berättigad indignation.
De kan också tas bort, offentliggöras, avslöjas, eller vad ni vill. Vi har motio-
nerat om detta. Det finns många olika sätt att göra det på, vad gäller sådana
fallskärmsavtal som finns i den offentliga sektorn eller i sektorer med helt
eller delvis statligt ägande. Man kan villkora på det sättet.
Sveriges framtid hänger på en snabb lösning av bankkrisen. Bankerna
själva måste skärpa sig och måste stå till svars för det som de har gjort, bl.a.
ledningsgrupper, styrelser och revisorer. Det är hissnande belopp som bank-
systemet behöver, men just därför är det så viktigt att de som står för dessa
hissnande belopp - vilket inte är staten utan de svenska skattebetalarna - får
någonting annat i gengäld än ett snorkigt bemötande och höga räntor från
den bank som de samtidigt hjälper att existera.
Jag är orolig för de förhandlingar som just nu pågår. Jag är orolig för att
svenska folket, skattebetalarna, blir de stora förlorarna. Men med de meto-
der som jag har försökt skissera här skulle man kunna se till att det inte blir
så. Att man förlorar en del är självklart - det har ju redan hänt - men man
skulle också kunna vinna tillbaka.
Utöver andra nämnda åtgärder måste man också ställa hårda krav på ef-
fektivisering av bankerna. Jag nämnde förut att bankerna har datoriserats,
men de tycks inte ha blivit effektivare, då marginalerna och kostnaderna har
höjts hela tiden. Där kan man sätta ett tryck på dem, precis samma tryck
som de sätter på sina kunder. Om ett företag går dåligt säger man: Sälj kring-
verksamheten! Till bankerna skall man säga: Sälj bankpalatsen och gre-
jerna! Yxa till dem tills det är bara kärnan kvar, och sedan får vi se vad vi
kan göra med den kärnan! Det är precis det recept som bankerna själva ger
till sina kunder. De måste därför vara bekanta med själva tankegången.
Kan man då säga att detta leder till någon sorts långsiktigt socialiserad
ekonomi? Det gör det inte. Det finns inga planer att banksystemet kan vara
socialiserat i modern tid. Därför blir det en tillfällig åtgärd att sälja ut ban-
kerna. Det är då som svenska folket får tillbaka sina pengar.
Vad som nu krävs - även om det inte finns några undermediciner - är att
Riksbanken agerar som den skall. Jag tillhör dem som anser att den inte har
gjort det tidigare. Jag anser att det som hände i höstas var katastrofalt.
Om affärsbankerna saneras på det sätt som jag har försökt beskriva, kan
vi både komma åt den underliggande korta räntan och den långa räntan och
få ned bankernas marginaler, dvs. komma fram till en väsentlig sänkning av
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Bankstödet m. m.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Bankstödet m.m.
den ränta som är vanligt folks ränta, nämligen bankräntan. Det är det som
är det viktiga i arbetslöshetens Sverige. Kom ihåg att det i slutändan handlar
om de riktiga jobben, investeringsviljan, hjulen som går.
Med anledning av detta, fru talman, yrkar jag bifall till Ny demokratis re-
servationer till mom. 1, 19 och 29 samt till våra yrkanden i fråga om mom.
14 och 17.
Anf. 5 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Fru talman! Vänsterpartiets ordinarie talesman i näringsutskottet Rolf L
Nilson är förhindrad att delta, och jag får göra det i stället.
Detta att inte löpande följa näringsutskottets arbete med den finansiella
krisen är en nackdel, men det kan också vara en fördel. Det är en fördel, då
jag kanske lättare kan ta på mig rollen som allmänhetens representant. Det
är ju det vi riksdagsledamöter egentligen skall vara; inte experter, utan före-
trädarejust för allmänintresset. När det gäller finanskrisen har allmänintres-
set, medborgarnas rätt, varit eftersatt, men deras skyldighet som skattebeta-
lare har i det närmaste varit oändlig.
Fru talman! Min position som vänsterpartist förutsätter nästan att jag skall
rikta hårda angrepp på regeringen och den biträdande finansministern, mo-
deraten Lundgren, för hans sätt att gynna finansvärlden. Visst kan jag göra
det, med rätta och med fullgoda skäl.
Men jag kan samtidigt säga att moderaten Lundgren kunde ha skött fi-
nans- och bankkrisen ännu sämre. Det finns t.o.m. inslag i regeringens han-
tering av krisen som förtjänar beröm. När det gäller några av våra motions-
yrkanden har vi också i sak blivit tillgodosedda av regeringssidan.
Men hanteringen kan bli bättre. Bl.a. i kommittémotionen N279 från
Vänsterpartiet har vi redovisat inte mindre än 17 konkreta förslag i syfte att
minska statens kostnader och att sätta ökad press på bankvärlden. Det inne-
bär att vi vill garantera insättarnas pengar, trygga ett rimligt kreditsystem
och inte minst skydda skattebetalarnas pengar.
I några frågor kan vi förena oss med Socialdemokraterna och Ny demo-
krati. Jag vill därför redan nu yrka bifall till reservation 2 om insyn i banker
från Socialdemokraterna och till reservation 3 om kapitalförsörjningen samt
reservation 4 om bankernas räntemarginaler från Ny demokrati.
Om nu Socialdemokraterna resp. Ny demokrati i dessa fall kunde ansluta
sig, skulle vi redan i dag kunna skapa en majoritet i denna kammare för en
mer aktiv politik mot bankkrisen. Det är en möjlighet. När dessa tre opposi-
tionspartier kan ena sig råder det majoritet i kammaren - annars segrar alltid
regeringssidan.
I flera av våra krav står vi ensamma. Det gäller bl.a. yrkandena 11,15 och
16 i vår motion. Här reser vi krav på hårdare kontroll av bankernas nedskriv-
ningar och krav på att Bankstödsnämnden förses med vassare tänder.
Det handlar bl.a. om att Bankstödsnämnden skall kunna kräva föränd-
ringar i bankernas ledning och slopande av utdelning i de banker som skall
ha del av samhällets stöd. Detta är instrument som finns i USA för den myn-
dighet som skall hantera USA:s krisbanker, Federal Deposit Insurance Cor-
poration. Ett visst utdelningsstopp tillämpades för övrigt på 30-talet för dåti-
dens Svenska kredit, den Kreugerbank som hade en kris. Den hade utdel-
ningsstopp under fyra år för att ta del av samhällets stöd. Jag tror inte att
dessa instrument måste brukas särskilt ofta, men bara genom sin existens
kommer de att ge Bankstödsnämnden en starkare ställning.
Uppenbarligen behöver Bankstödsnämndens ställning stärkas. Det är helt
absurt att Bankstödsnämndens företrädare, och t.o.m. regeringsledamöter,
i media tvingas beklaga att man inte får nödvändig information från den
bank, dvs. SE-banken, som nu söker stöd i mångmiljardklassen.
Hur skall vi då föra debatten om bankkrisen? Sylvia Lindgren har tagit
upp värdefulla aspekter på den ekonomiska brottsligheten, och jag delar de
synpunkterna. Ian Wachtmeister har tagit upp nya tekniska förslag om hur
den skall lösas och hanteras. Det är beklagligt att de här förslagen inte har
framställts i motionsform, så att vi kunde ha studerat dem närmare. Därför
är det svårt att ta ställning till dem, men debatten kan föras vidare.
Men debatten om bankkrisen skall inte bara göras till en fråga om handlag
och teknisk tjänstemannakompetens. Frågan om finanskrisen kan inte heller
reduceras till en fråga om moraliska omdömen om bankvärldens bristande
kompetens, styrelsernas dåliga moral eller deras förmåga att ta emot eller sy
ihop vidlyftiga fallskärmsavtal.
Debatten om bankkrisen är ytterst en fråga om ideologi och om modet att
hävda politikens roll. Finanskrisen är inte ett resultat av regeringen Bildts
bristande tekniska kompetens. Jag tror säkert att regeringen Bildt skulle ha
skapat förutsättningar för finanskrisen om den hade suttit vid makten under
80-talet, men det gjorde Moderaterna som bekant inte.
Finanskrisen skapades under socialdemokratiskt fögderi. Det är faktiskt
Socialdemokraterna som är formellt ansvariga för 80-talets två mest miss-
lyckade avregleringar, taxinäringen och bankväsendet. Visst hejade Mode-
raterna på, men det var inte hejarklacken som spelade. De formella initiati-
ven togs av ett finansdepartement under socialdemokratisk ledning. Det är
följdriktigt men inte helt logiskt att det är en f.d. socialdemokratisk tjänste-
man från Finansdepartementet och tillika f.d. riksdagsledamot som har fått
ansvaret att städa upp efter bankkrascherna.
Fru talman! Finanskrisen är dock inte heller ett utslag av Socialdemokra-
ternas bristande tekniska kompetens. Finanskrisen är internationell och ett
utslag av en internationell ideologisk offensiv.
Det var nyliberala idéer som skapade klimat för bankkrisen. I ett visst kli-
mat skapas vissa företeelser. Vid 80-talets mitt var jag inte riksdagsledamot,
men överallt kunde jag se hur högerns idéer bredde ut sig. Det var fint att
vara finansman, och politik var något fult. Det var fint att satsa på sig själv
och töntigt att tala om solidaritet och jämlikhet.
Det är ironiskt att en företrädare som lan Wachtmeister från Ny demo-
krati i dag kan kritisera bankvärld och politiker för bankkrisen. Det är
samma gamla nydemokrati som alltid angriper politiker för byråkrati och
krångel, samma nydemokrati som alltid kräver avregleringar. Nydemokra-
terna säger ju att verklighetens folk skall få styra. Men det var ju just verklig-
hetens folk, bankvärldens folk, folk från bankvärldens verklighet, som fick
styra på 80-talet. Och resultaten är förödande!
Nu står nyliberalismens anförare med facit i hand. Likt trollkarlens lärling
har de lärt sig att vissa krafter är så starka att de inte bör släppas lösa. Nu
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Bankstödet m.m.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Bankstödet m. m.
10
har vi alla fått se att nyliberalerna hade rätt på en punkt: Det finns inget
sådant som en fri lunch, sade de. Nej, det gör det inte; det har de rätt i.
Priset för en fri finansmarknad kallas för bankakut. Det priset kan inte
ens beräknas. Ian Wachmeister sade att skattebetalarna inte får bli de stora
förlorarna. Det är klart att de blir - vilka skulle annars bli de stora förlorarna
om de här förlusterna skall betalas? Jag vill inte att det skall vara så, men det
kommer att bli så.
Vad är då priset? Kostnaden ligger redan inom ett intervall på 25 till 75
miljarder. Regeringen har sagt att kostnaden för bankakuten hittills är 67
miljarder. Men det var innan S-E-banken knackade på. Statsrådet Lundgren
har sagt att de direkta budgetutbetalningarna uppgår till hälften av det be-
loppet - 33 miljarder kanske. Troligen blir det mer - på det konto i statsbud-
geten som budgetmässigt redovisas med ett formellt belopp på 1 000 kr. Med
de förluster som redovisats förutvarande budgetår och i medierna stiger sum-
morna till ca 75 miljarder, varav 25 miljarder direkt över statsbudgeten. Av
dessa 75 miljarder har redan 44 miljarder betalats ut-inte allt över statsbud-
geten.
Fru talman! Väljarna i Sverige vet att vi behöver bra banker. Men man har
svårt att acceptera att riksdagen samtidigt som den inrättar en bankakut skär
ned anslagen till kommuner och sjukvård. Att öppna bankakut och avsätta
75 miljarder till den bankakuten upplevs inte som rimligt när man samtidigt
skär ned så kraftigt inom sjukvården. Kan man sätta av 75 miljarder till en
bankakut skulle man kunna satsa en tiondel på en kommunakut för att
dämpa arbetslösheten och trygga inte bara bankservicen utan också samhäl-
lets sociala service och sjukvårdens behov.
För någon vecka sedan sänkte riksdagen ersättningen till de arbetslösa -
ett sparpaket på kanske 6 miljarder. Men om vi är tvungna att betala ut 25
miljarder till bankerna, och det direkt över statsbudgeten, är det inte mora-
liskt försvarbart att samtidigt ta 6 miljarder från de arbetslösa. Det är ju bra
att vara moraliskt upprörd över direktörerna i Nordbanken, som vi kunde se
i TV i går att statsministern var, men frågan är om inte de exempel som jag
nyss tog är mycket större moraliska problem.
När jag som ung flyttade till min hemstad Uddevalla i Västsverige fick jag
inte ens låna till en insatslägenhet, trots att jag hade fast jobb och en sparad
slant. Det var 1979. Orsaken var den tidens stränga restriktioner och regle-
ringar.
Men på 80-talet fick marknaden råda. Det var fritt att låna till hotellbygge
på hotellbygge. Samtidigt började man prata om att den offentliga sektorn
var för stor och att den offentliga sektorns konsumtion hotade den ekono-
miska tillväxten. Men det som verkligen skadar tillväxten är i dag inte den
offentliga konsumtionen utan den privata sektor som kallas finansmarkna-
den, den sektor som totalhavererade när den slapp politiken.
Ian Wachtmeister! Tänk om vi skulle stapla backar över finanskraschens
kostnader! Det talas om att återvinna bankstöd. Men med den här utveck-
lingen får vi vara glada om vi får tillbaka panten!
På 80-talet fick valparna leka. De spelade Monopol på riktigt - de köpte
och sålde Norrmalmstorg. Ett av fastighetsbolagen hette t.o.m. Norrmalms-
torg, så man borde ju ha anat oråd.
Det är roligt att spela Monopol; det gör jag själv. Men när jag spelar Mo-
nopol följer jag vissa regler; jag vet att det behövs regler. Det finns gränser
för hur man får inteckna fastigheter när man spelar Monopol - det kan alla
kontrollera på baksidan av korten. Men från den här sidan hade man inga
politiker som kontrollerade någonting - man hade avreglerat, och det skulle
bli så bra.
Vi i Vänsterpartiet har föreslagit en medborgarkommission för att under-
söka vad som gick snett och ledde fram till bankkrisen. Regeringen har till-
satt en kommitté för att analysera den utveckling som ledde fram till dagens
kris, och det är ju bra. Men den stora fråga som bör utredas är kanske inte
vad som gick snett i avregleringen eller i bankvärlden - det är snarare fråga
om att inse att det var fel att avreglera så totalt. Men det felet begicks inte
av bankfolket. Det begicks av en stor majoritet i denna kammare.
Fru talman! Jag tror inte att man bör kritisera räven för att den stjäl höns.
Snarare bör man kritisera dem som släppte in räven. Finansmarknaden är
en marknad som inte lämpar sig för total frihet.
Det är bra att fortsätta diskussionen om bankledningarnas ansvar. Vi skall
hålla räfst- och rättarting med den direkta brottslighet som förekommer.
Men vi bör också föra en debatt om politikernas bidrag till finanskrisen ge-
nom besluten om valutaregleringen och genom skattepolitiken, den sten-
hårda antiinflationspolitiken och den valutapolitik som ledde till en realrän-
techock.
Fru talman! 80-talets vänster ropade: Känner ni stanken från Enskilda
Banken? Den vänstern kallade man för slipslös drägg. Ja, Vänstern har nog
gjort sina misstag, men den svenska Vänsterns misstag har aldrig varit så
kostsamma som marknadens misstag, aldrig så kostsamma som högerns fel-
grepp.
Fru talman! En del inom Vänstern bär i dag slips. Det kanske är en för-
bättring. Men i så fall är det också hög tid både att vädra ut rejält i bankernas
direktionsrum och att göra upp med den nyliberala ideologi som ledde fram
till dagens finanskris.
Fru talman! Jag har redan yrkat bifall till vissa reservationer. Jag vill också
yrka bifall till mitt särskilda yrkande under mom. 24, 27 och 28. Yrkandet,
som är utdelat till kammarens ledamöter, har följande lydelse:
”24. beträffande kontroll av nedskrivningarna att riksdagen med bifall till
motion 1992/93:N279 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kontroll av nedskrivningar,
27. beträffande avskedande av ledningspersonal att riksdagen med bifall
till motion 1992/93:N279 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Bankstödsnämnden skall kunna kräva
att ledningspersonal avskedas,
28. beträffande slopande av utdelning att riksdagen med bifall till motion
1992/93:N279 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad i mo-
tionen anförts om sådana direktiv till Bankstödsnämnden att den kan för-
bjuda utdelning på aktier.”
Anf. 6 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Fru talman! Jag håller med herr Bäckström om att vi skulle kunna vara
betjänta av ölbackar inne i riksdagen också. Det är nämligen ett mycket bra
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Bankstödet m.m.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Bankstödet m. m.
12
sätt att beskriva i och för sig komplicerade förhållanden. Det är en politisk
innovation. Vi kan kanske skaffa några snygga, förgyllda.
När det gäller Riksbankens roll i det här sammanhanget vill jag bara säga
att det är riktigt att Riksbanken släppte på regleringarna. Men sedan gjorde
Riksbanken något som kanske var ännu värre - man försvarade den svenska
kronan in absurdum och till varje pris. Pundet kördes över, och det är en
valuta som är tiofalt eller hundrafalt större än den svenska kronan. Det
gjorde ingenting; vi skulle försvara kronan. Det var mycket dyrt och mycket
dumt.
Det finns de som anser att 100 000 av de 200 000 industrijobb som har för-
svunnit beror på Riksbankens politik.
Jag kan hålla med Bäckström om att 80-talets hjältar egentligen inte pro-
ducerade någonting. Jag tror att det är ganska bra att vi nu är tillbaka i ett
läge där ungdomar förstår att det är ytterst hedervärt att utbilda sig till exem-
pelvis något slags tråkig ingenjör, som sedan verkligen gör nytta ute i verklig-
heten, till skillnad från de klippare som en gång i tiden var våra hjältar.
Vi skall komma ihåg att det i bankerna också hände någonting annat under
80-talet, nämligen att de mycket duktiga bankmänniskor som hade funnits
där i 10, 20, 30 eller 40 år sköljdes bort; de var inte tillräckligt ”snajdiga”;
deras kvalifikationer uppskattades inte. Därför beviljade man lån utan sä-
kerheter, och därför har vi i dag problem. Det beror på att man släppte pro-
fessionalismen.
Anf. 7 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Ja, man släppte professionalismen, och särskilt på ett om-
råde - inom politiken. Politikerna steg helt enkelt bort från arenan och sade:
Ni får sköta det här! Ni kan!
Finansmarknaden är sådan - det är en likhet den har med de flesta mark-
nader - att det behövs regler. Det behövs för alla spel, t.o.m. för detta fi-
nansmarknadsspel. Och ni nydemokrater talar ju alltid om avregleringar; de
skall lösa alla problem. Ni satt inte i riksdagen då, men många av er deltog i
den ideologiska debatt som ledde fram till att man gjorde dessa avregle-
ringar. Det var det som ledde till att man nu totalt har tappat förtroendet för
svensk finansmarknad.
Man kan, som lan Wachtmeister vet, agera politiskt även innan man sitter
i riksdagens kammare. Ni i Ny demokrati representerar den ideologi som
ledde fram till den möjligheten.
Jag hörde en sång i radion häromdagen. Det var Tomas Ledin som sjöng:
”Du kan lita på mig, Ja jag vet vad jag gör, Jag är ingen bankdirektör”. Det
sjunger man nu t.o.m. i folkdjupet. Men vem är det som man verkligen kan
sluta att lita på? Jo, de politiker som sade: Avreglera allting och låt markna-
den sköta sig själv! Då går det så här. Det är därför man behöver politisk
kontroll över finansmarknaden.
Det tror jag att ni nydemokrater egentligen inser när ni ser hur det går för
alla de småföretagare som ni värnar, när de utsätts för bankkrisen. Många
av de småföretagare som röstar på er skulle ha tjänat på mer politik som
kunde ha kontrollerat bankerna. Då hade småföretagen haft en stabilare fi-
nansmarknad att vända sig till.
Anf. 8 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Fru talman! Ny demokrati kom in i politiken som en protest mot många
saker som inträffade och som inte var bra. Man kan knappast påstå att vi
var skyldiga till det som hände och som - det sade Bäckström själv - bar
Socialdemokraternas prägel. Men jag tror inte att Bäckström skall hoppas
att man kommer tillbaka till det. Man kommer lika litet tillbaka till det regle-
rade, socialistiska politiska systemet som man kommer tillbaka till ett hårt
reglerat ekonomiskt system.
Nu är vi där vi är. Vi kommer att gå vidare, och den reglering som kommer
att införas kommer att ske i form av den europeiska samordning som kom-
mer.
Vi har ju framställts som värre än Vänstern här i kammaren - det är inte
dåligt. Men om man ser efter vad det är vi har föreslagit har vi nog litet bättre
referenser än de flesta, tror jag. Det gäller exempelvis det mest ödesdigra av
allt, det som hände här i höstas. I den debatt som vi då förde blev jag kallad
usel och allt vad det var. Då handlade det om att släppa kronan och sänka
räntan. I dag säger alla att det hade varit rätt att göra det. Man kanske rent
av skulle lyssna litet mer på oss, herr Bäckström.
Anf. 9 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag lyssnar på alla politiska strömningar. Jag har ju t.o.m. yr-
kat bifall till två nydemokratiska reservationer - nr 3 och nr 4. Men det är
beklagligt att nydemokraterna inte har lyssnat på en del av våra förslag för
att skärpa kontrollen över finansmarknaden, att ge Bankstödsnämnden vas-
sare tänder så att man kan pressa ned räntemarginalerna och få bättre ord-
ning i bankerna.
Ian Wachtmeister! Ni kritiserade bankledningarna. Vi har sagt att Bank-
stödsnämnden borde ha rätt att kräva ledningsskiften i de banker som vill ha
stöd. Det är en metod som man använder i det icke-socialistiska USA. Att
införa förbud mot utdelningar för de banker som skall få stöd är en metod
som tillämpades i det icke-socialistiska Sverige redan på 30-talet. Det är inte
några extrema socialistiska förslag. Däremot är det förslag ägnade att åstad-
komma någon kontroll och visa svenska folket att politikerna har insett att
de har ett ansvar för att finanskrisen kunde uppstå och nu är beredda att göra
bot och bättring genom att införa kontroll och ta kontroll, så att vi inte får
en wildcat-marknad. Det är ingen betjänt av.
Anf. 10 ROLF DAHLBERG (m):
Fru talman! När den borgerliga regeringen tillträdde i oktober 1991 var
det känt att Nordbanken hade stora förluster. Ganska snart visade det sig
också att Första Sparbanken och Gota Bank var mycket illa ute. Inom ett
halvår fick vi rapporter om att Nordbankens förluster var oändligt mycket
större än vad man först redovisade.
Inom ett år hade det hela utvecklats till en bankkris som berörde praktiskt
taget alla banker i Sverige och även finansinstituten. Regering och riksdag
var tvungna att gripa in för att säkerställa stabiliteten i betalningssystemet,
trygga kreditförsörjningen och skydda insättarnas pengar.
Politisk enighet rådde om dessa åtgärder. Statens åtaganden hittills uppgår
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Bankstödet m.m.
13
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Bankstödet m.m.
14
till 65,5 miljarder kronor. Insatserna är fördelade på så sätt att Nordbanken
har erhållit 50,2 miljarder, Första Sparbanken 7,3 miljarder och Gota Bank
10 miljarder. S-E-Banken, Föreningsbanken och Sparbanken Sverige har nu
anmält till regeringen att de också kommer att behöva en del stöd ifrån sta-
tens sida. Hur mycket den slutliga notan kommer att uppgå till är det i dag
ingen som vet. 1980-talets ohejdade kreditgivning till olika projekt främst
inom fastighetsbranschen - där priserna har sjunkit drastiskt, som vi alla
vet - gör att beräkningarna av förluster kommer fram allteftersom en av-
veckling av de dåliga krediterna kan ske.
Regeringen har fått överta dessa bekymmer, och man har verkligen arbe-
tat hårt och snabbt för att komma till rätta med de mest akuta problemen.
Därefter har man tillsatt en rad utredningar som skall kasta ljus över vad
som har hänt och ge klarhet i vilka åtgärder som behövs för att förhindra att
liknande kriser kan uppkomma i framtiden.
Till Lars Bäckström vill jag säga att jag är tacksam för den korrekta histo-
riska redovisning som han gjorde. De här problemen uppstod under 1980-
talet. Vi hade då en socialdemokratisk regering.
Jag vill anknyta till Sylvia Lindgrens anförande. Hon riktade in sig på den
del inom bankväsendet som kan innebära brottslig verksamhet. Det framgår
också av den enda reservationen som socialdemokraterna har gjort att man
vill ha en speciell hantering av Bankstödsnämnden. Stöd skall inte ges innan
man har utrett om det har förekommit brottslig verksamhet. Sylvia Lindgren
vet att i avtal som har tecknats mellan Finansdepartementet och de banker
som söker stöd har bankerna fått förplikta sig att lämna all information till
Finansdepartementet. Information skall även lämnas när det finns misstanke
om brott eller annan oegentlighet i banken. Finansdepartementet och
Bankstödsnämnden, när den kommer i gång med sitt arbete, kommer att få
all den information som Sylvia Lindgren efterlyser. Men det passar ganska
bra för Socialdemokraterna att skjuta ifrån sig ansvaret genom att peka på
att en mängd oegentligheter och brottslig verksamhet har haft stor bety-
delse. Tänk på statens egen bank! Där har man fått skjuta till 50 miljarder
kronor. Sylvia Lindgren pratar om oegentligheter som kanske gäller några
tiotal miljoner. Det går inte att försöka få ut en bild till allmänheten om att
bekymren beror på att det har förekommit en del oegentligheter. Vem hade
ansvaret för Nordbanken? Vem tillsatte styrelsen i Nordbanken? Vem hade
rösträtten på bolagsstämman? Jo, det var Finansdepartementet under social-
demokratisk ledning av Allan Larsson.
Vi har en samarbetsgrupp med representanter för Riksåklagaren, Rikspo-
lisstyrelsen och Finansinspektionen. Gruppen har till uppgift att undersöka
om det har förekommit brottslighet inom den finansiella sektorn. Alla ban-
ker skall granskas. Det är precis som Sylvia Lindgren vill ha det, och det är
precis som vi vill ha det.
I det här sammanhanget vill jag också peka på att statsrådet Bo Lundgren
här i kammaren vid upprepade tillfällen har deklarerat att all brottslighet
som kan komma fram vid prövningen av bankstödet kommer att anmälas till
polisväsendet. Samma sak har Odd Engström, som numera är ordförande i
Bankstödsnämnden, deklarerat. Odd Engström sade i TV att det är själv-
klart att all brottslighet som kommer fram skall polisanmälas. Att, som so-
cialdemokraterna, försöka göra ett nummer av att det skulle vara någon som
vill förhindra att det kommer fram i ljuset om det har förekommit brottslig
verksamhet, är ett försök att föra svenska folket bakom ljuset i den här frå-
gan.
Utskottets majoritet bedömer att de vidtagna åtgärderna räcker. Vi väntar
på att få rapporter till riksdagen. Regeringen har utlovat att det skall komma
rapporter med jämna mellanrum.
Ny demokrati har fört fram vissa frågor som anknyter till betänkandet i
motioner. Vi har behandlat dem med all den noggrannhet som vi brukar göra
i utskottet. När det gäller bankernas kreditåtstramning är vi alla besjälade
av önskan att få en så bra fungerande kreditmarknad som möjligt. Alla de
insatser som staten nu gör syftar till att bankerna skall återgå till normal
verksamhet, där man har en fungerande kreditmarknad.
Ny demokrati vill också att vi skall tvinga bankerna att minska det s.k.
räntegapet. Det är egentligen litet förvånande att Ny demokrati kommer
med det kravet. Det skulle betyda att staten går in och reglerar den här bran-
schen och att vi inte tror att den kan fungera på en konkurrensutsatt mark-
nad. Min uppfattning är att finansmarknaden måste fungera utan den här
typen av inblandningar från statens sida. Av utskottets text framgår att vi har
sjunkande räntor och ett - det är viktigt - minskande räntegap. Detta tolkar
jag som att kreditmarknaden nu håller på att normaliseras. Vi kommer att
få lägre räntor, och räntegapet kommer att minska efterhand.
De krav på rationaliseringar som man kan ställa på bankerna finns redan
med i de riktlinjer som riksdagen tidigare har antagit. Man har sagt att i den
mån det går att rationalisera och avyttra verksamheter som kanske är litet
sidoordnade skall man göra det för att på så sätt minska behovet av stöd.
Fru talman! I sitt inlägg tog lan Wachtmeister upp en helt ny tanke - till-
gångsgaranti i stället för skuldgaranti. Jag skall villigt erkänna att det är
omöjligt att efter en sådan här kort föredragning få klart för sig om det är en
lösning som är möjlig att genomföra. Jag tycker att lan Wachtmeister skall
ta ett samtal med statsrådet Bo Lundgren eller statssekreterare Urban Bäck-
ström och diskutera igenom förslaget och se om det finns möjligheter att på
det sättet trygga en del av de garantier som staten måste gå in med.
Jag vet inte när lan Wachtmeister fick den här idén, men det är möjligt att
han fick den efter det att motionstiden hade utgått. I annat fall hade det varit
mycket tacknämligt för utskottet, om idén hade redovisats i en motion. Då
hade vi kunnat pröva förslaget på ett bättre sätt. Men jag föreslår att lan
Wachtmeister vänder sig till Finansdepartementet för att diskutera detta
uppslag.
Ian Wachtmeister var inne på detta med fallskärmsavtalen. I betänkandet
redovisas hur regeringen och framför allt det ansvariga statsrådet Bo Lund-
gren ser på den frågan. Bo Lundgren har utfärdat riktlinjer till de statliga
bankerna, som består av direktiv om hur man i framtiden skall göra det möj-
ligt att ge chefer en viss trygghet, en möjlighet som ändå måste finnas. Enligt
Bo Lundgrens riktlinjer skall dessa avtal begränsas till att gälla i högst två år.
Och om den avgående chefen får ett arbete under tiden, skall avräkning ske.
Vidare anser Bo Lundgren att den här typen av avtal skall offentliggöras
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Bankstödet m. m.
15
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Bankstödet m.m.
16
i verksamhetsberättelserna i årsredovisningarna. Allt detta är bra och i enlig-
het med en del av de synpunkter som lan Wachtmeister hade.
Fru talman! Jag vill avrunda med att vända mig till Lars Bäckström. Han
gör det litet bekvämt för sig. Det är lätt att vara populistisk när vi har facit i
hand. Lars Bäckström generaliserade i många stycken. Att i detta samman-
hang tala om aktieutdelningar är egentligen inte så adekvat. Det rör ju var-
ken statligt ägda Nordbanken och Gota Bank eller Sparbanken och Före-
ningsbanken. Den enda bank som är aktuell är S-E-Banken. Det skall själv-
fallet inte förekomma några utdelningar, om man är i behov av statligt stöd.
Statsrådet Bo Lundgren har gjort klara deklarationer om att aktieägarnas
pengar skall förbrukas först när det gäller S-E-Banken. Dessa pengar skyd-
das inte av bankgarantin. Därför är det litet populistiskt att göra en lång ut-
läggning om eventuella utdelningar.
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till näringsutskottets hemstäl-
lan och avslag på de reservationer som är fogade till betänkandet.
Anf. 11 SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Fru talman! Jag blir inte direkt förvånad när Rolf Dahlberg hela tiden
skyller allt på socialdemokratin. Det är någonting som vi hela tiden får höra.
Däremot tycker man inte att den nuvarande regeringen bär något ansvar
alls. Oavsett vem som hade ansvaret, anser vi socialdemokrater att det är
oerhört viktigt att det som hände kommer i dager. Mig veterligen förekom
det under 80-talet inga avvikande meningar kring dessa frågor från moderat
håll. Det är många som bär ansvar. Och med facit i hand är det nog många
som tycker att det skedde mycket som var snett.
Det gäller att belysa detta mycket effektivt. Rolf Dahlberg sade att i och
med de avtal som tecknas om information, borde reservation 2 från oss so-
cialdemokrater vara överflödig. Men då läser Rolf Dahlberg reservations-
texten dåligt. Ordagrant står det: ”Om oegentligheter har förekommit är det
för allmänhetens förtroende viktigt att dessa kommer upp till ytan. I sam-
band med att stöd beviljas skall därför en utredning göras av orsakerna till
kreditförlusterna, och den skall bedömas av Eko-utredningsgruppen.” Det
är alltså inte tillräckligt att enbart lämna information i enlighet med avtal.
Det är mycket viktigt att man starkt markerar detta, vilket vi socialdemokra-
ter har gjort. Vi vill också avsätta pengar för detta ändamål.
Det handlar om allmänhetens förtroende, Rolf Dahlberg, om viljan att
komma åt den ekonomiska brottslighet som har förekommit inom bankvä-
sendet. Det är det som skall belysas.
Anf. 12 ROLF DAHLBERG (m) replik:
Fru talman! Jag har inte sagt att det är Socialdemokraterna som ensamma
är ansvariga. Självfallet inte. Men som regeringsbärande parti under den pe-
rioden hade man åtminstone möjlighet till god insyn i de banker där staten
var del- eller huvudägare, t.ex. i Nordbanken, som är den bank som har de
största bekymren. Via Finansdepartementet, som var så att säga del- och hu-
vudägare samt tillsättare av styrelser, borde man litet tidigare ha kunnat få
information om vad som var på gång.
När det gäller reservationen vidhåller jag att den syftar till precis det som
kommer att hända. Om beredningen i Bankstödsnämnden, som ju leds av
Sylvia Lindgrens partikamrat Odd Engström, kommer fram till att det har
förekommit oegentligheter i något avseende i någon av bankerna, lämnas
ärendet till polis och åklagare för utredning. Då kommer det hela naturligt-
vis till allmänhetens kännedom. På något vis förstår jag inte vad man ytterli-
gare skulle vinna med förslaget i er reservation.
Jag tror att jag fick litet av svaret, när jag lyssnade på Sylvia Lindgrens
inlägg. Hon talade om ekonomisk brottslighet i allmänhet. Socialdemokra-
terna försöker nu vid alla tillfällen i kammaren att framstå som de enda la-
gens riddare som finns. Men vi är alla besjälade av precis samma anda, att
försöka att komma till rätta med ekonomisk brottslighet varhelst den finns,
oavsett om den finns inom bankväsendet eller på andra håll i samhället.
Anf. 13 SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Fru talman! Skillnaden ligger i att ni inte har de resurser som fordras. Vad
tänker ni ta pengarna ifrån? I vår stora motion som handlar om ekobrottslig-
het har vi socialdemokrater föreslagit att det skall avsättas medel. Det gäller
ju också att ha resurser för att man skall kunna gå vidare med dessa frågor.
Det får inte bara bli munväder.
Ni anklagade Socialdemokraterna när det gällde tillsättandet av folk i
Nordbanken osv. Vem tillsatte styrelsen i S-E-Banken, och vad har där
skett? Det blir så felaktig argumentation med en sådan pajkastning.
Jag tycker att det är viktigt att dessa frågor skall upp på bordet, oavsett
vem som har haft ansvaret. Frågorna skall belysas ordentligt för att också
allmänheten skall få kännedom om hur det hela har gått till. För detta be-
hövs pengar, och det kräver vi i vår stora motion. Jag tycker att det är svagt
att man inte har kunnat uppnå enighet kring reservation 2, eftersom Rolf
Dahlberg här och nu tycker att vi i stort är överens. Men då har ni chansen
att yrka bifall till reservation 2.
Anf. 14 ROLF DAHLBERG (m) replik:
Fru talman! Det är svårt att få motioner bifallna. Det vet ju alla som är
motionärer här i riksdagen. Men i det här fallet finns det ju inget skäl att
bifalla något som redan är tillgodosett av regeringen. Det är därför jag tycker
att det är så konstigt att ni driver just denna fråga. Det gör att jag blir litet
misstänksam och tror att det beror på att ni så att säga vill skjuta över intres-
set just på att ekonomisk brottslighet i vissa fall har förekommit. Men de
stora penningmängderna har ju försvunnit genom ett svagt och dåligt ledar-
skap i bankerna under 80-talet, där man alltså tog för stora kreditrisker och
var för frikostig med krediterna. Detta har sedan resulterat i de stora förlus-
ter som nu dyker upp.
Beträffande ekonomisk brottslighet i stort vill jag säga att regeringen sat-
sar extra pengar och har prioriterat bekämpningen av den ekonomiska
brottsligheten. Om vi har samma ambitioner, tror jag att vi kan hjälpas åt
för att tillsammans komma till rätta med den.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Bankstödet m.m.
Talmannen anmälde att Sylvia Lindgren anhållit att till protokollet få an-
tecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
2 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 96
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Bankstödet m. m.
Anf. 15 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Fru talman! Vad gäller tillgångsgarantin som jag tog upp här, vore det
ganska fascinerande om man tänker sig att det var ganska rätt som jag sade,
att det fanns någonting som var rättvist, att det fanns någonting som verkade
snabbt, att det var okomplicerat och skulle få ned räntemarginalerna. Krea-
tiva människor fungerar inte enligt riksdagens motionsförordning. Därför
har de personer som har arbetat fram det här förslaget kommit med det till
mig senare, vilket gjorde att det inte kunde läggas i denna församling eller i
utskottet. Däremot kommer vi att ta upp detta direkt med bankakuten, där
man ju har rätt att använda vilka instrument man vill. Den fullmakt som
bankakuten har är faktiskt sådan att man skall kunna prova förslaget.
Jag tyckte att det lät på Rolf Dahlberg som att det har börjat att gå åt rätt
håll. I så fall har man inte stora anspråk. Ett vanligt företag kan få betala
16 % för lån och checkräkningskredit osv. i en ekonomi som har ett par pro-
cents inflation. Det är fullständigt omöjliga realräntor som det handlar om.
De måste snabbt ned.
Frågan ställdes också vad denna debatt är värd. Det undrar jag också. Det
är en s.k. bra fråga. Vad gör bankakuten och Finansdepartementet? Jo, de
sitter säkert, förstår jag, och tittar på sin intern-TV och följer med spänning
det som vi nu säger. Eller hur? - dvs. det tror jag inte att de gör.
Anf. 16 ROLF DAHLBERG (m) replik:
Fru talman! Det var som jag misstänkte, nämligen att den här nya idén om
en tillgångsgaranti alltså har kommit upp sedan motionstiden utlöpte. Den
kanske också kom så sent att Ny demokratis representant i utskottet inte
hade möjlighet att föra fram idén vid behandlingen. Det är inget fel i att ta
fram den på detta vis. När jag lyssnade på lan Wachtmeister kände jag en
viss sympati för tanken att försöka växla över för att komma till rätta med
det problem som lan Wachtmeister inte riktigt tryckte på, nämligen den kon-
kurrensförskjutning som kan dyka upp när man enbart stöder dem som har
en skuldgaranti.
Jag tycker fortfarande att lan Wachtmeister skall lämna dessa uppgifter
till Finansdepartementet för en diskussion om dessa. Sedan får man se vilka
möjligheter det finns att kanske genomföra delar av detta förslag.
Vidare håller jag med lan Wachtmeister om att räntorna naturligtvis fort-
farande är alldeles för höga. Det är självfallet kämpigt för småföretagare att
betala 15-16 % för checkräkningskrediter i företagen. Men vad jag sade var
att vi nu kan se en sakta nedåtgående räntesänkning och att räntegapet mel-
lan in- och utlåning samtidigt minskar. Detta hälsar jag med stor tillfredsstäl-
lelse, och det tror jag att också lan Wachtmeister gör.
Anf. 17 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Fru talman! Jag vill bara för säkerhets skull upprepa det jag faktiskt
nämnde om just konkurrensaspekten, nämligen att den här metoden, enligt
dess arkitekter, skulle vara lika bra för en god som för en dålig bank. Låt oss
säga att det går litet bättre för den ena banken än för den andra och att man
hjälper dem båda! Sedan ligger de fortfarande kvar i samma förhållande,
18
vilket ju är väldigt bra. Vidare skulle faktiskt möjligheter ges till fler banker
på marknaden, vilket också skapar konkurrens.
Anf. 18 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Utskottets talesman Rolf Dahlberg sade att det är enkelt att
vara populistisk med facit i hand. Det är ju sant att det alltid är enklast att
svara med facit i hand och att svara rätt. Det är ju svårare att svara rätt på
uppgifter innan facit finns. Men den svåra uppgiften klarar faktiskt vi i Väns-
tern. Vi sade: Avreglera inte kreditmarknaden så totalt som denna kamma-
res majoritet gjorde i mitten på 80-talet. På så sätt löste vi den svåra uppgif-
ten att vara populistiska innan vi hade facit. Jag tror att det behövs populism
nu.
Med en bankakut med över 75 miljarder - det fortsätter att rulla även om
det formellt i budgeten står att det är 1 000 kronor - behövs det ett klargö-
rande av vad detta beror på. I debatten här i kammaren har svaren varierat.
En tidigare talare sade att bankkrisen beror på ungdomligt oförstånd från
bankernas ledningar. Detta är en fascinerande förklaring. Vissa har förklarat
att bankmän är inkompetenta, okunniga, onda och giriga. Jag tror inte att
de är onda och elaka. Felet var att spelet var för lätt, därför att alla spelregler
togs bort. Då blev det så här. Den som inte följde med strömmen skulle gå
under. Orsaken är brist på politik.
Våra yrkanden, Rolf Dahlberg, innebär att man låter politikerna ta ett
grepp om finansmarknadens spel. Det är anledningen till att vi har ställt
dessa yrkanden. Vi har nu yrkat bifall till tre moment, nämligen om kontroll
av nedskrivningar, möjlighet till avskedande av ledningspersonal och slo-
pande av utdelning. Jag sade i mitt anförande att jag inte tror att man ens
behöver tillgripa alla dessa instrument, men att det markerar att politiken
har rätt att ställa krav på denna marknad.
Det kan ju inte vara acceptabelt, Rolf Dahlberg, att ett statsråd eller le-
dande företrädare i Bankstödsnämnden säger att S-E-Banken inte vill lämna
ut papperen, men miljarder vill de ha. I ett sådant läge skall politiken mar-
kera att nog är nog - vill ni ha några pengar så packen i eder och rätten eder
efter vissa regler. Då är det viktigt med en markering från denna riksdag till
stöd för Bankstödsnämnden, så att man vet att man agerar med det svenska
folket i ryggen.
Det svenska folket är hjärtinnerligt trött på bankledningar som inte ens
gitter lämna ut handlingarna. Detta är ju inte acceptabelt, Rolf Dahlberg.
Därför bör denna kammare starkt markera mot bankledningen.
Anf. 19 ROLF DAHLBERG (m) replik:
Fru talman! Det är naturligtvis riktigt som Lars Bäckström säger, att dåva-
rande vpk var emot avregleringen av kreditmarknaden. Nu sade Lars Bäck-
ström att man inte ville gå så långt. Jag tror inte att ni ville gå någonting alls,
om jag minns rätt. Ni ville inte ha någon avreglering, utan ha det kvar vid
det gamla.
Jag tror att det är litet för enkelt att enbart skylla det som hände under 80-
talet på den avreglering som gjordes 1985-1986. Jag tror att Lars Bäckström
i sitt första inlägg också sade att resultatet av en sådan här avreglering blir
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Bankstödet m.m.
19
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Bankstödet m.m.
20
en bankstödsnämnd och ett bankstödsbehov, så att säga. Så skall det inte
behöva bli. Vad som hände var naturligtvis att det fanns en stor tillgång på
pengar på marknaden. Bankerna hade stora möjligheter att tjäna pengar
just under de här åren genom att snabba på utlåningen, och konkurrensen
spred sig.
Om man studerar detta, ser man att vissa banker var så att säga först och
accelererade upp det hela. De andra bankerna följde efter för att visa goda
resultat även de. Men det fanns också - och det tycker jag var sunt - någon
fristående bank, som var försiktigare men som naturligtvis ändå fick kredit-
förluster när priserna på fastigheterna föll rakt ner. Fastigheterna utgjorde
ju då i stor utsträckning bankernas säkerheter. Det fanns bankledningar som
var klokare än de bankledningar som ohejdat släppte i väg pengar utan att
tänka på att fastighetspanterna om något år kanske inte hade det värde som
man då satte på dem.
Detta är nu bekymret för krisbankerna. De sitter med tillgångar som har
ett högt bokfört värde fastän värdet realiter har halverats eller i värsta fal)
minskat ännu mer. Hade bankerna haft större egna tillgångar, hade ban-
kerna möjligen kunnat ligga kvar med bekymren tills tiderna hade vänt och
panterna återfått sitt värde. Men så blev inte fallet.
Anf. 20 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Rolf Dahlberg har rätt på ett par punkter. Dåvarande vpk gick
säkert emot all avreglering, vilket jag tycker var felaktigt. Jag talade om 60-
talets slipslösa drägg. Jag har nu tagit på mig slipsen. Jag inser att vi inte kan
ha en totalt felreglerad marknad. Men för mycket och för litet skämmer allt.
I detta fall blev det för mycket.
Rolf Dahlberg sade att det inte skall behöva bli så här. Nej, det är korrekt.
Det skall inte behöva bli så här, om man hanterar politiken bättre. Men det
är skamligt, eftersom vi svenska politiker såg vad som hände i USA. Den
bankkrisen föregick ju den svenska med fem sex år. Sedan gjorde vi i Sverige
om exakt samma misstag - och detta på grund av en ideologisk positionsbe-
stämning, inte på grund av dålig teknisk hantering.
Visst finns det andra orsaker. Vi skall kritisera bankledningarna, men vi
kan också kritisera politikerna själva. Rolf Dahlberg kommer ursprungligen
från ett gammalt konservativt parti. Men nu skall ju förändringar göras.
Ingen kunde tro att man i svensk politik efter decennier av inflationspolitik
på ett halvår skulle börja driva en stenhård antiinflationspolitik och lägga
om skattesystemet totalt från att stimulera lånekonsumtion till att straffa
den. Man kan inte begära att ens bankerna kunde förutse att man skulle byta
politik 180 grader under loppet av några månader. Det är inte lätt att förutse.
Det finns alltså en rad orsaker. Men låt oss inte längre analysera orsakerna
i dessa korta repliker. Låt oss i stället markera tillsammans att politiken
måste ta ett fastare grepp över finansmarknaden. I utskottets text har ni fak-
tiskt delvis erkänt att vi har rätt i våra motioner och yrkanden i de tre frågor
som jag har lyft fram: kontroll av nedskrivningar, kontroll av ledningen och
stopp för utdelning. Utskottet har sagt sig delvis ha förståelse för våra krav.
De är riktiga, men - som Rolf Dahlberg själv sade - motioner skall inte bifal-
las. Det finns en kutym. Men när man har tappat 75 miljarder, finns det skäl
att frångå gammal kutym att man inte skall bifalla motioner. Då finns det
skäl att markera för svenska folket att politikerna tänker rätta sina misstag
genom att ta ett grepp över finansmarknaden och inte tillåta bankerna att
säga: Vi lämnar inte ut några papper, för det har vi inte lust med. Det skall
de inte få säga längre.
Anf. 21 ROLF DAHLBERG (m) replik:
Fru talman! Jag sade inte att motioner inte skall bifallas. Jag sade att det
är svårt att få motioner tillstyrkta i de olika utskotten. Såsom enskilda motio-
närer genom åren vet vi ju att det är så. Däremot skall vi naturligtvis ta vara
på alla goda uppslag i motionerna. Så sker också. Även om motionerna kan-
ske inte blir bifallna, kan man i vissa texter utnyttja goda delar av motio-
nerna. Det upplever vi ju varje dag här i kammaren, när vi läser olika ut-
skottsbetänkanden.
Jag glömde att svara på frågan om den obstruktion, om jag får kalla det
så, som S-E-Banken tydligen höll på med mot Bankstödsnämnden och Fi-
nansdepartementet. Jag delar uppfattningen att något stöd självklart inte
skall utgå, förrän banken har uppfyllt alla de krav som finns i de riktlinjer
som riksdagen har fastställt. Efter vad jag förstår är det också statsrådet Bo
Lundgrens uppfattning. Han har ju i massmedierna uttalat sig på denna
punkt och sagt: Vi tycker att det är tråkigt att S-E-Banken fördröjer den in-
formation som vi behöver, men vi måste ha den informationen innan något
beslut kan fattas. Där är vi helt överens.
Jag är också överens med Lars Bäckström om beskrivningen av orsakerna
till bankkrisen från 1985 och framåt. Kreditmarknadens avreglering skedde
i kombination med bl.a. skatteomläggningen, vilket Lars Bäckström helt rik-
tigt pekade på. Ändå hade vi, om vi hade varit mer observanta, kunnat åt-
minstone dämpa kraschlandningen. Men under de senaste åren på 1980-talet
gick allting så lätt och fort. Knappast någon hann med i svängarna. Jag tror
att få kan tillskriva sig att de förutsåg detta och varnade för detta. Jag tror
att ingen i en samlad ekonomkår i landet kan hävda att han såg farorna bättre
än någon annan.
Anf. 22 BO G JENEVALL (nyd):
Fru talman! Debatten har av naturliga skäl hittills ägnats mest åt bankstö-
det och Bankstödsnämnden. Det är naturligt när betänkandets rubrik lyder:
Bankstödet m.m. Jag tänker uppehålla mig litet grand vid ”m.m.”.
I betänkandet behandlas en motion som vi har väckt avseende Finansin-
spektionens agerande - eller snarare brist på agerande. I mitten på 1980-talet
släppte man på kreditrestriktionerna. Det finns skilda uppfattningar om i vil-
ken ordning man borde ha släppt på dem.
Enligt 9 kap. 12 § regeringsformen är Sveriges riksbank ”rikets central-
bank med ansvar för valuta- och kreditpolitik”. Vi anser att Riksbanken all-
deles för mycket släppte lös resurserna för att möjliggöra kreditexpansionen.
Vi har väckt en särskild motion om detta, så jag skall inte gå närmare in på
den saken.
Finansinspektionen har med stöd av ett antal lagar och förordningar an-
svaret för kontrollen av kreditmarknaden och även av försäkringsmarkna-
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Bankstödet m.m.
21
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Bankstödet m. m.
22
den. Det är väl ingen underdrift att säga att Finansinspektionen rimligtvis
inte kan ha skött sitt åtagande på det sätt som var tänkt enligt lagar och för-
ordningar. Finansinspektionens generaldirektör, som tidigare var chef för
Bankinspektionen, har i en informationsbroschyr beskrivit verkets roll och
uppgifter på bl.a. följande sätt:
”Myndigheternas ansvarsområde täcker nästan hela det finansiella syste-
met. I tillsynsuppgiften ingår bl.a. att verka för stabilitet och sundhet hos
banker, försäkringsbolag m.fl. finansinstitut och att ta till vara allmänhetens
intressen på kreditmarknaden.---
Finansinspektionens uppgift som myndighet är att lämna tillstånd, utöva
tillsyn och utforma regler för finansiell verksamhet.---Inspektionens verk-
samhet syftar till att skapa stabilitet, säkerhet och sundhet i det finansiella
systemet.
Målet med vår verksamhet är att alla skall kunna lita på att sparade
pengar, försäkringar, lån, krediter, betalningsuppdrag och andra finansiella
tjänster sköts på ett tryggt och effektivt sätt.
Finansinspektionen skall verka för:
- att det finansiella systemets stabilitet värnas och allmänhetens förtroende
för systemet upprätthålls
- att enskilda finansinstitut har en betryggande soliditet
- att strukturomvandling i det finansiella systemet sker i ordnade former
- att finansmarknadens aktörer tillämpar sunda metoder i sin verksamhet
- att allmänhetens insyn i och överblick över förhållandena i det finansiella
systemet underlättas.”
Ja, det där låter bra, och det sägs alltså i Finansinspektionens egen bro-
schyr hur inspektionen tolkar sin verksamhet. Hade man levt upp till detta,
hade vi kanske inte haft några bekymmer, i varje fall inte av den storlek som
vi i dag har.
I vår motion, som är ganska omfattande, har vi pekat på vad som är fel
och vad man borde ha gjort. Jag vill naturligtvis säga att det är väldigt lätt
att vara efterklok. Men efterklokheten i detta sammanhang har ingen annan
grund än att vi har sett på de lagar och regler som faktiskt har gällt under
den aktuella tiden.
Man kan naturligtvis inte göra något åt det som redan har skett, men vi
måste på allt sätt även i detta sammanhang se till att det inte upprepas. Man
kan dock ifrågasätta om inte regeringen borde ha vidtagit åtgärder mot in-
spektionens ledning och styrelse.
I vår hemställan har vi varit mycket allvarliga. I p. 2 yrkar vi att riksdagen
”som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att till-
sätta en interimsstyrelse som tillfälligt övertar ledningen under utredningsti-
den”.
Jag skall dock inte klaga för mycket. Vi har blivit ganska väl tillgodosedda.
Inte mindre än två utredningar har tillsatts, och de arbetar nu. Vi ser natur-
ligtvis med stor tillfredsställelse på detta. Den ena utredningen leds av Jan
Wallander såsom ensamutredare. Den andra har tillsatts av Riksrevisions-
verket.
Det är absolut nödvändigt att vi får en annan konkurrens inom banksek-
torn. Jag tror att vi aktivt - jag säger vi med hänsyn till att staten i dag äger
eller på annat sätt kontrollerar en stor del av bankverksamheten - måste se
till att vi får in en eller flera utländska banker i landet. Jag tror att vi skall
söka efter dem långt borta. Det finns alldeles för många historiska kopp-
lingar mellan bankerna i Europa, kanske även i Amerika, och Sverige. Jag
tror att man skall gå långt österut, bort till Japan och den delen av världen,
där det finns stora starka finansinstitut, och försöka påverka dem att komma
hit och rent konkret överta någon av våra banker. De skulle nog i släptåg få
med sig en hel del av resp, länders industriintresse för Sverige.
Finansinspektionen är ju också kontrollerande myndighet för försäkrings-
väsendet. Som alla vet slogs ju Bankinspektionen och gamla Försäkringsin-
spektionen ihop. Frågan är väl om vi inte börjar se liknande tendenser när
det gäller marknaden inom försäkringsbranschen. Det signaleras förluster
även där, och man kan alltså ifrågasätta hur kontrollen har skett och sker i
dag. Jag tror att det är någonting som vi verkligen måste sätta fingret på.
Det finns anledning att ställa en del frågor, och vi har ställt en del av de
frågorna i vår motion, som jag har refererat till. De är t.ex.: Har Finansin-
spektionen kontrollerat att bolagens ifrågavarande regler, om de existerat,
har följts i praktiken? I så fall hur? Finns kontrollen dokumenterad? Har
den lett till ingripande från Finansinspektionen?
Har de av Finansinspektionen förordnade revisorerna rapporterat till Fi-
nansinspektionen i full enlighet med sina instruktioner? Om ej, har Finans-
inspektionen reagerat mot denna brist?
Vilka aktiviteter från Finansinspektionens sida har föranletts av rapporter
från de av Finansinspektionen förordnade revisorerna, resp, från inspektio-
ner?
Har Finansinspektionen granskat sådana transaktioner mellan livbolagen
och dem närstående sakbolag eller banker som lett till förluster eller till
kränkning av separationsprincipen? Har Finansinspektionen i förväg lämnat
samtycke till sådana transaktioner?
Har Finansinspektionen eller de av Finansinspektionen förordnade revi-
sorerna granskat större krediter från bankerna och säkerheten för dessa?
Har Finansinspektionen dokumentation om detta?
Hur många inspektioner har Finansinspektionen genomfört hos de olika
bolagen? Har dessa lett till uppdagande av sådana förhållanden som seder-
mera medfört större förluster för bolagen?
Det här är frågor som jag hoppas att de aktuella utredningarna skall kunna
ge svar på.
Utskottet har i alla fall summerat och, tycker jag, i stor utsträckning hållit
med oss i den här kritiken. Man har framfört att man anser att den har täckts
genom de utredningar som är tillsatta. Vi hoppas att det är på det viset. Men
vi skulle vilja skicka med ett budskap till regeringen att se över direktiven
för de här utredningarna och kanske skärpa dem litet grand med inslag av
det vi har föreslagit i vår motion.
Slutligen, fru talman, vill jag yrka bifall till reservation 1 i mom.2.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Bankstödet m.m.
Anf. 23 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Fru talman! Ny demokratis partiledare bad Vänsterpartiet att lyssna på
Ny demokrati. Det har vi gjort. Vi har yrkat bifall till reservationerna 3 och
23
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Bankstödet m. m.
4. Vi har övervägt att stödja även reservation 1, som Bo G Jenevall nu talade
om, men vi gör inte det för närvarande. En kort motivering till det:
Vi håller med om vikten av att göra kartläggande undersökningar. Vi har
föreslagit en medborgarkommission. Utskottet redovisar Wallanders utred-
ning och RRV:s utredning. Vi accepterar den lösningen. Jag tycker i och för
sig att det finns skäl att markera mot Bank- och Finansinspektionerna, men
det kan vara rimligt att först avvakta utredningarna. Den gamla rättsprinci-
pen säger: Döm ingen ohörd! Vi bör låta utredningarna avslutas och sedan
göra eventuella byten inom ledningsfunktionerna.
Jag vill också säga till Bo G Jenevall att jag håller med om kritiken mot
Bank- och Finansinspektionerna. Jag håller med om kritiken mot bankled-
ningarna. Men jag vill också säga att en sådan här utredning bör omfatta
även politiken och politikerna. Det yttersta ansvaret och huvudansvaret för
finanskrisen ligger i de politiska besluten. Det är det som är min poäng i
denna debatt.
Jag tror att vi riksdagsledamöter får vara mer vaksamma och agera som
kontrollanter. I Sverige finns en tendens att man får utreda sig själv när nå-
gonting har hänt. Det är en liten begränsad grupp som mer eller mindre utre-
der varandra. Det kallas ibland, när vi politiker agerar som bevakare av all-
mänintressen, populism. Tyvärr måste vi nog ha mer av den populismen,
även om jag kallar den politik.
Anf. 24 BO G JENEVALL (nyd):
Fru talman! Jag tycker att det låter som om Lars Bäckström instämmer i
det mesta som jag sade. Det är inte mycket att polemisera om. Men jag kan
komplettera med det Lars Bäckström var inne på. Jag tycker också att vi har
alldeles för många politiker i olika styrelser i de sammanhang som vi nu talar
om. Det finns anledning att tillsätta styrelsemedlemmar med annan bak-
grund. I övrigt verkar vi vara överens.
Anf. 25 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Fru talman! I fråga om kritiken mot Finansinspektionen och Bankinspek-
tionen är vi uppenbarligen överens. Jag vill bara klargöra att vi inte är över-
ens om att gå så långt som att säga att styrelsen skall avsättas innan undersök-
ningarna har gjorts. Det kan vara rimligt att göra dem först.
Sedan tror jag inte att vi är överens, Bo G Jenevall. När jag säger att vi
behöver mer politik för att kontrollera finansmarknaden är jag mer osäker
på om Bo G Jenevall är med mig. Men kanske, och är han det så är jag väl-
digt nöjd.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 7 §.)
24
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
1992/93:SfU14 Socialförsäkring - inriktning och anslag (prop. 1992/93:100
delvis).
Anf. 26 BÖRJE NILSSON (s):
Fru talman! Nu skall vi gå över till någonting helt annat, nämligen social-
försäkringens inriktning och anslag. Vi kan allra först konstatera att det i
dag förs en omfattande debatt om socialförsäkringens utformning. Den här
debatten innehåller som vi ser det flera oroande inslag, som går ut på att
rasera viktiga delar av välfärdssamhället.
Några kritiker av inkomsttryggheten i socialförsäkringen har fått mycket
stor uppmärksamhet i debatten. Med hänvisning till den ekonomiska krisen
i landet förs det fram förslag om att vi måste byta system och begränsa sam-
hällets åtaganden till enbart en grundnivå med lika belopp för alla. Bakom
denna inställning om grundtrygghet i försäkringen står flera av regeringspar-
tierna, det kan vi notera. Därmed tillkännager man också sin avsikt att från-
träda den generella välfärdspolitiken. Om den linjen fullföljs innebär det en
total förändring av trygghetssystemet, vilket leder till ett helt annat samhälle
än dagens.
Argumentationen är inte ny, den har t.o.m. funnits i debatten ända sedan
trygghetssystemet böljade utformas under 50- och 60-talen. Kritikerna har
hela tiden motsatt sig att samhället tar ansvar utöver ett snävt minimiskydd.
Motståndet har gällt ATP, sjukförsäkring och föräldraförsäkring.
Nu liksom tidigare måste slås fast om vi har råd med ett välfärdssystem
eller inte. Det är inte enbart en ekonomisk fråga, utan främst en värderings-
fråga, en politisk fråga.
I torsdags fördes det en debatt här i kammaren som tangerade dagens,
nämligen om socialpolitikens inriktning. Den var mycket intressant och av-
slöjande. I debatten fanns några uttalanden av Ny demokrati som jag gärna
vill citera och be er uppmärksamma. Det första är: ”Varje medborgare har
det grundläggande ansvaret för att skapa sin egen välfärd.” Det andra är:
”Föräldraförsäkringen avvecklas i sin helhet.” Det tredje är: ”Dagens orim-
liga former av statligt och kommunalt stöd till daghem och dagmammor bör
upphöra.”
Tydligare kan det inte sägas. Isolerat behöver de här uttalandena inte ha
så stor betydelse. Men Ny demokrati ingår ju faktiskt i regeringsunderlaget.
Det är också väl känt att det finns regeringspartier som från och till delar
de uppfattningar som Ny demokrati ger uttryck för. Det är detta som är det
allvarliga och som bör uppmärksammas. Blir det här verklighet, raseras
stora delar av den svenska välfärden. Det visar att dessa partier lever i en
egen liten trång värld för sig själva.
Vi socialdemokrater vill göra alldeles klart att vi aldrig accepterar en ut-
veckling i den riktning som nyliberalerna förordar. Vi menar i stället att rätt-
visa, solidaritet och frihet också i framtiden skall gälla för reformarbetet
inom välfärdspolitiken. Det mest utmärkande för svensk välfärdspolitik är
Socialförsäkring -
inriktning och an-
slag
25
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Socialförsäkring -
inriktning och an-
slag
att den skall vara allmän och generell, dvs. omfatta alla på lika villkor och
inte enbart de sämst ställda. Den skall också finansieras solidariskt och styras
i stort sett demokratiskt. Den är i allt väsentligt ett gemensamt samhällsan-
svar. Man skall inte kunna peka ut någon särskild person eller grupp, utan
alla skall omfattas av trygghetsfrågorna. Alla medborgare skall ha ekono-
misk trygghet, social service och få vård vid behov. Det minskar också klyf-
torna i samhället. Den svenska välfärdspolitiken har av dessa skäl med rätta
vunnit internationellt erkännande.
Det är självklart att socialförsäkringarna ständigt måste vara utsatta för
debatt och förändringar. Det är vi fullt införstådda med. Socialförsäkring-
arna är ett oerhört omfattande system. Men man måste i förändringsarbetet
gå varsamt till väga och följa givna huvudprinciper, som vi ser det. Trygghets-
systemet är väl förankrat i det svenska samhället och betyder oerhört mycket
för den enskilde vid sjukdom, arbetslöshet, handikapp och ålderdom. De
förändringar som måste vidtas för att hålla kostnaderna nere och för att göra
försäkringarna effektivare måste utformas rättvist.
Den socialdemokratiska regeringen inledde ett omfattande och framsynt
arbete för en reformering på välfärdspolitikens område. Vi vill utveckla ar-
betslinjen. Det är det viktiga och centrala. Genom att minska långtidssjuk-
skrivningar och förtidspensioneringar, genom förebyggande åtgärder i ar-
betsmiljön och genom en aktiv rehabilitering vill vi förbättra människornas
livskvalitet och minska utgifterna i försäkringen. Det är den vägen man
måste gå. Mänskligt är det en riktig politik, men det ger också den bästa
besparingen inom försäkringen.
I vår partimotion i år med rubriken ”Strategi för välfärdens överlevnad
och utveckling” följer vi upp arbetslinjen ytterligare med en rad förslag. Vi
begär ett samlat program för förebyggande och rehabiliterande arbetshälso-
vård. Det är ytterst angeläget i dag med häsyn till att den borgerliga rege-
ringen har dragit in statsbidrag till företagshälsovården, vilket försvårar re-
habiliteringsarbetet ute i landet och i företagen.
I det betänkande som föreligger för behandling redovisas också i korthet
det beredningsarbete som nu skall ske för att ta fram en ny försäkringsmodell
beträffande sjuk-och arbetsskadeförsäkringen med anledning av överens-
kommelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna i höstas. Jag vill slå
fast att som grundläggande princip i det beredningsarbetet även framgent
måste gälla att försäkringen skall vara allmän, generell i sin konstruktion och
solidariskt finansierad. Det innebären lättnad i statsbudgeten. I det avseen-
det vill vi medverka.
Vi har en annan uppfattning än majoriteten på fyra punkter. Den vikti-
gaste kritiken riktar vi mot den allmänna sjukförsäkringsavgiften, som inför-
des den 1 januari i år och som har fått en utformning som är djupt orättvis
och olycklig. Låginkomsttagarna drabbas hårt av avgiften, medan högin-
komsttagarna får fördelar som inte kan vara avsedda. Anledningen till att
den slår snett är att den är avdragsgill och därmed gynnar personer med höga
inkomster. Den har alltså fått en oacceptabel fördelningsprofil. Vi menar att
den dessutom strider mot en av huvudprinciperna för den nya försäkrings-
modellen, nämligen den om en solidarisk finansiering av försäkringen. Hela
den debatten måste komma i gång.
Sjukförsäkringsavgiften bör av rättviseskäl utformas som en icke avdrags-
gill nettoavgift som är lika för alla. Det för vi fram i vår motion och reserva-
tion. Om avgiften utformas på detta sätt, kan den begränsas till 0,60 % i stäl-
let för 0,95 % och ändå ge minst samma statsfinansiella utfall. Det väsentliga
i detta är att man på det sättet enligt vårt förslag får en rättvis konstruktion
av försäkringen.
I reservation 5 berörs föräldraförsäkringen, som är mycket viktig för barn-
familjerna. Den ger trygghet och möjliggör för föräldrarna att stanna
hemma med små barn. I motionsyrkanden från kds och Centern vill man
öppna vägen för vårdnadsersättning. Den motsätter vi oss mycket bestämt.
I utskottsmajoritetens skrivning om motionerna hänvisar man till ”det be-
redningsarbete om familjepolitiken som pågår inom regeringskansliet”. Min
fråga är: Vad syftar detta beredningsarbete till? Det skulle vara intressant
att från Karin Israelsson få svar på den frågan.
I reservation 6 för vi fram synpunkter när det gäller översynen av pen-
sionssystemet. Vi vet att det finns nackdelar i dag beträffande uppräkningen
av pensionerna genom att den inte automatiskt följer samhällsekonomins
reala utveckling. Man kan lösa detta genom införande av ett följsamhetsin-
dex i förhållande till ekonomin. Pensionsbeloppen skulle således omräknas
med hänsyn till utvecklingen av dels konsumentprisindex, dels följsamhets-
index. Vi menar att en sådan modell, kombinerad med en flexibel pensions-
ålder, bör prövas inom ramen för pensionsgruppens arbete.
Sist något om kommunalt bostadstillägg. Redan vid behandlingen i de-
cember förde vi i debatten fram en modell som gav en bättre fördelningspro-
fil än den som den borgerliga majoriteten stannade för. Enligt vår modell
garanteras pensionären en minimistandard, som innebär att en pensionär
med låg eller ingen ATP skall ha kvar 3 500 kr per månad att leva på när
hyran är betald. Det är en viktig garanti.
Fördelarna med denna modell är att pensionärer med låga inkomster får
en rejäl ekonomisk möjlighet att välja en bra och passande bostad. På det
sättet stimuleras också bostadsbyggandet och därmed sysselsättningen. Ur
rättvisesynpunkt är alltså vår modell att föredra.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till våra fyra reservationer i betän-
kandet.
Anf. 27 ARNE JANSSON (nyd):
Fru talman! Till en början vill jag deklarera att jag givetvis står bakom
alla Ny demokratis reservationer, men jag nöjer mig med att yrka bifall till
reservationerna 1, 2 och 7 i socialförsäkringsutskottets betänkande 14.
Vissa sjukdomar har man svårt att värja sig för. Andra kan man motverka
bl.a. genom ett sunt leverne och en sund livsföring. Det märkliga är dock att
det svenska folket plötsligt har blivit betydligt friskare och har betydligt
större närvarofrekvens på arbetet beroende på den hårdnande situationen
på arbetsmarknaden.
Det märkliga i detta sammanhang är följande: under det att sjuktalet
minskat för de anställda från 24 dagar under 1987 till 22,8 dagar under 1991
har sjuktalet ökat för småföretagarna från 15,2 dagar till 18,2 dagar vid
samma tidsmätning. Det blir ännu mer frapperande när man ser att det s.k.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Socialförsäkring -
inriktning och an-
slag
27
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Socialförsäkring -
inriktning och an-
slag
varaktighetstalet, dvs. antalet sjukpenningsdagar per sjukdomsfall, för de
anställda är detsamma för år 1987 som för år 1991. För företagarna kan där-
emot noteras en markant höjning från 27,4 dagar under 1987 till 31,6 dagar
för 1991.
Det framgår således av redovisningen att sjukfrånvaron skiljer sig mellan
anställda och företagare så till vida att företagare har färre sjukperioder men
betydligt längre sjukfrånvaroperioder än gruppen anställda.
Trots att de flesta partier officiellt eller inofficiellt stöder Ny demokrati i
tanken att landets välfärd skall skapas av småföretagare och innovatörer av-
står man från att undersöka och åtgärda företagarnas konstaterade ökning
av ohälsotillståndet. Trots att man har följt det ökande ohälsotillståndet un-
der fem år nöjer sig utskottet, däremot inte Ny demokrati, med att konsta-
tera att det kan finnas anledning för Riksförsäkringsverket att särskilt upp-
märksamma dessa skillnader.
Det är märkligt att man skall bygga en välfärd på det viktigaste man har
under det att man kallt konstaterar att folk mår sämre och sämre utan att vi
gör någonting. Vi inom Ny demokrati tycker att det verkar vara något av ett
sämre slags skämt. Vi anser att den ökande sjukfrånvaron bland egenföreta-
garna samt orsakerna till att sjukfrånvaron bland egenföretagarna utan ka-
rensdag är högre än hos de anställda omedelbart måste utredas och åtgärdas.
Motion Sf283 är skriven i ren Ny demokrati-anda av Centern, Modera-
terna och kds i förening. Märk väl: trots detta har varken Centern, Modera-
terna eller kds reserverat sig till förmån för sin egen motion. Detta för mig
osökt in på olika sjukdomstillstånd.
Vet ni att om man gör någonting riktigt dumt och blir dömd till fängelse-
straff och med en skicklig lagvrängning eller på annat sätt lyckas förvandla
straffet till psykiatrisk vård, erhåller man sjukpenning under hela den tid
man vårdas? Många patienter av detta slag kan vara på klinik tre fyra år.
Under denna tid betalas alla omkostnader av samhället - det är alltså våra
skattepengar. Patienten kan lägga upp en nätt liten förmögenhet av sina
sjukpengar - det är också våra skattepengar.
Vi inom Ny demokrati anser att lagen borde ändras så, att samma bestäm-
melser skall gälla för den som är dömd till psykiatrisk vård som för den som
är dömd till fängelsestraff. Den som är intagen på anstalt får nämligen inte
någon sjukpenning. Det är väl ganska sunt.
Majoriteten i utskottet tycker emellertid att det här är helt okej. Det vore
intressant att föra fram detta vid ett torgmöte och höra vad våra väljare an-
ser. Våra väljare, det är svenska folket som vi uppvaktar vart tredje år.
Har ni besökt en försäkringskassa någon gång? Om inte, gör det. I vänt-
rummet skall det finnas prydliga broschyrställ med trycksaker. Samtliga
dessa trycksaker berättar om dina rättigheter, inte så mycket om dina skyl-
digheter. Signifikativt är orden ”bidrag”, ”tillägg” och ”ersättning” på alla
dessa trycksaker. Dessutom talas det om olika former av pensioner och för-
säkringar.
Föräldraförsäkringen har under åren varit föremål för många ändringar.
Föräldrar och försäkringskassor får det allt svårare att hålla sig å jour med
de aktuella reglerna. Regelverkets komplexitet är stor, och försäkringskas-
28
sornas personal får lägga ner orimligt lång tid både på att förklara systemets
regler för föräldrarna och på att administrera systemet.
I regeringens proposition 1991/92:106 har man accepterat vissa tidigare
framlagda förslag. Vi frågar oss bara: Varför skall det vara så svårt att ta ett
helt nytt grepp på det hela och verkligen förenkla administrationen? Varför
skall det vara så svårt att direkt acceptera förslag som minimerar byråkratin
och krånglet? Varför är det så svårt att acceptera förslag som kommer direkt
från folk som befinner sig i systemet och som dagligen jobbar med det? Kän-
ner sig månde ledamöterna trampade på tårna?
Ny demokratis förslag innebär grovt skisserat följande. Det sammanlagda
belopp som föräldrarna är berättigade till i föräldrapenning utbetalas vid
barnets födelse på ett konto som disponeras av vårdhavarna. För att undvika
att beloppet lyfts tidigare och utnyttjas för annan konsumtion än vad det
egentligen är avsett för spärras kontot, och utbetalningar får ske endast må-
nadsvis med en tolftedel per månad. Efter ett år utbetalas ytterligare ersätt-
ning för resterande 90 garantidagar. Dessa medel lyfts på samma sätt, med
en tredjedel per månad.
Kompensation för inflation och förväntade inkomstökningar sker genom
den ränta som familjen får på innestående bankmedel. Den ledighet som för-
äldrarna är berättigade till regleras i lagen om rätt till ledighet för vård av
barn m.m. (SFS 1978:410). Denna lag bör naturligtvis justeras för att över-
ensstämma med vårt förslag.
För att inte vara påstridiga framför vi inte detta förslag som ett krav till
riksdagen. Vi ber i motionen endast ödmjukt att riksdagen ger regeringen i
uppdrag att utreda förslaget.
Helt makalöst uttalar utskottet att man inte skall komma med förslag till
hur försäkringskassorna skall sköta sina rutiner. Möjligheterna till förenk-
lingar skall i stället fortlöpande följas upp inom den egna administrationen.
Därmed kan de anställda utfärda följande lilla påbud till alla innovatörer,
idékläckare, rationaliseringsexperter, fackexperter inom olika områden
etc.: Närma er inte försäkringskassorna med era briljanta, väl underbyggda
och utprovade idéer! Här skall alla idéer kläckas internt, oavsett hur samhäl-
let springer ifrån oss. Rör oss inte! Vi har bitit oss fast i bordskanten och
släpper inte taget.
Ett annat problem är basbeloppets automatik. Stora delar av budgetök-
ningarna beror i dag på automatik, bl.a. genom basbeloppets konstruktion.
Ny demokrati vill därför att man skall se över beräkningsgrunderna. Man
brukar i dag räkna med att en förändring av basbeloppet med 100 kr uppåt
eller nedåt ger en förändring i statskassan om ca 200 miljoner kronor och en
förändring av de totala utgifterna inom socialförsäkringen med ca 500 miljo-
ner kronor.
Vi vill ha en ny definition av basbeloppsbegreppet. Basbeloppet skall åter-
spegla såväl å ena sidan prisutvecklingen, den reella standardutvecklingen
och förändringar i BNP som å andra sidan också inflationen. En fast formel
för de beräkningar som krävs kan inte fastställas. Den kan nämligen inte
återspegla hur den ekonomiska verkligheten fluktuerar år från år. Ett nytt
basbelopp måste förhandlas fram efter det att de ekonomiska faktorerna
analyserats.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Socialförsäkring -
inriktning och an-
slag
29
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Socialförsäkring -
inriktning och an-
slag
30
Vårt förslag innebär att t.ex. de sämst ställda pensionärerna inte konti-
nuerligt får en försämring utan garanteras en ekonomisk stabilitet.
Jag vill till sist framföra en stilla undran. En utlänning som arbetat in rät-
ten att uppbära ATP och som sedan blir utvisad på grund av begånget brott
uppbär fortsättningsvis pension från Sverige i det land som han förvisats till.
För att vederbörande skall bli utvisad måste hans brott ha varit grovt. Först
får han alltså utvisningsstraff, så att han i frihet kan återvända till sitt hem-
land, och därefter får han svensk pension. Kan det vara rätt?
Anf. 28 BER1TH ERIKSSON (v):
Herr talman! Har vi råd med grundtrygghet? Jag vill verkligen hålla med
Börje Nilsson om att det är en politisk fråga.
Det betänkande som vi nu behandlar innehåller många olika delar, och
jag vill börja med att tala om pensionerna.
Majoriteten i denna kammare, dvs. moderater, folkpartister, centerpartis-
ter och kds:are, menar avgjort att det går att klara sig på 4 250 kr i månaden.
De menar att sedan hyran är betald skall man med drygt 4 000 kr i månaden
kunna betala sin el, sin telefon, sin medicin, sin TV, sina eventuella hemser-
viceavgifter till kommunen, sin mat, sina kläder och sina förbrukningsartik-
lar.
De partier som har bestämt detta har kanske rätt - det går att överleva på
4 250 kr, men knappast heller mer. Det ger ingen guldkant på tillvaron. Det
ger inte utrymme för någon som helst extravagans, som t.ex. resor för att
hälsa på barn, släkt och vänner. Till restaurangbesök någon gång emellanåt
räcker det absolut inte. Dessa pengar är enbart till för att överleva på.
Jag måste ta tillfället i akt att upplysa kammarens ledamöter om att en halv
miljon pensionärer i dag lever under mycket knappa villkor. En majoritet av
dessa är kvinnor. Minst en tredjedel lever på dagens socialhjälpsnorm, och
många hamnar fortfarande under den nivån.
Pensionsförmånerna har de senaste åren kraftigt urholkats. Utlovade
kompensationer för prisstegringar har frusit inne, basbeloppet har sänkts,
senast för en månad sedan, samtidigt som man fått ökade utgifter.
Låt mig ta ett exempel. När en pensionär som inte har ATP eller som har
en mycket låg ATP har betalat sina fasta utgifter, el, TV, telefon och dagstid-
ningar, har denna person mindre än 3 000 kr kvar. Jag tror inte att någon här
i kammaren skulle acceptera att klara sig på detta belopp, månad efter må-
nad, år efter år. Det liv som man då fick leva skulle bli ganska grått och trist.
Varje tia måste vändas flera gånger.
Jag vet åtminstone ett parti som förstod detta i valrörelsen, men regerings-
bestyren har gjort att Centerpartiet har förträngt sitt vallöfte om en hygglig
grundpension som skulle vara i storleksordningen tre basbelopp per år. Det
är märkligt att de kan acceptera ett förslag som ligger närmare 1 000 kr
mindre per månad.
Vi vill höja samtliga pensionärer ett bra stycke över socialbidragsnormen.
Ett första steg i detta är att räkna upp pensionstillskottet för en ålderspensio-
när till 70 % av ett helt basbelopp, ett andra steg är att efter två år höja det
till ett helt basbelopp. Skulle riksdagen fatta beslut härom, har åtminstone
tre partier här i kammaren uppfyllt sina vallöften: Vänsterpartiet, Centern
och Ny demokrati. Vi har också föreslagit att kommunerna skulle få 600 mil-
joner mer än vad regeringen föreslagit för att kompensera sina ökade kost-
nader för de kommunala bostadstilläggen för pensionärer.
Men i detta fall, liksom i många andra fall, är Nydemokraterna de stora
opportunisterna. Deras insatser i riksdagsarbetet leder till ett stadigvarande
försämrande för fattigpensionärer. Sedan åker de land och rike runt och pra-
tar om vilka stora insatser de gjort, gör eller vill göra för de sämst ställda i
samhället.
Ett oförändrat pensions- och ATP-system i framtiden skulle medföra kraf-
tiga höjningar av pensionsavgiften. År 2010 kommer antalet pensionärer att
öka kraftigt. En stor del av pensionärerna kommer att ha en hög ATP. Det
innebär att kostnaderna för pensionssystemet kommer att öka kraftigt. Vi
måste därför förändra systemet så att det blir stabilt och så att det även kan
stå starkt vid en svag ekonomisk utveckling. Vi tror på ett system som står
fritt i förhållande till statsbudgeten, marknadsaktörerna och arbetsmarkna-
dens organisationer. Vi anser att finansieringen skall ske med hjälp av avgif-
ter på intjänade inkomster.
Samtliga utgiftsökningar som föreslås i vår ekonomiska motion är finan-
sierade. Vi föreslår bl.a. att taket i sjukförsäkringen sänks från 7,5 basbe-
lopp till 5,5 basbelopp. I och med detta vill vi markera att även höginkomst-
tagarna skall vara med och finansiera de dåliga tiderna. Det innebär också
att vi vill ha en inkomstbortfallsprincip. Men den skall inte gälla för personer
med inkomster över 200 000 kr. Principen skall bara omfatta människor som
lever i små omständigheter.
Hela socialförsäkringssystemet måste förändras på sikt. Jag tror att det är
nödvändigt att avföra systemet från statsbudgeten. Systemet skall få en fri
ställning, så att det inte kan fungera som ett finanspolitiskt instrument i hän-
derna på finansministrar och ekonomer. Men ett socialförsäkringssystem
skall inte heller vara styrt av arbetsmarknadens parter. Det skall även kunna
fungera för människor som av olika anledningar blivit utestängda från ar-
betsmarknaden. Det måste finnas solidaritet riktad även mot dessa grupper.
Socialdemokraterna säger att det nuvarande pensionssystemet inte passar
för ett samhälle utan tillväxt. Därför måste det förändras. Men vi i Vänster-
partiet tror att detta gäller hela socialförsäkringssystemet. Scherman har i
sin rapport till Ekonomikommissionen kommit med en, som jag tycker, bra
lösning på problemet, nämligen att det kan lösas med hjälp av en indexering,
dvs. en följsamhet i form av automatiska samband mellan utgifter och in-
komster. Ett sådant system skulle vi förorda om riksdagen samtidigt medver-
kade till att begränsa möjligheterna till att avtalsvägen kompensera sig för
minskningar till följd av en lägre tillväxt. Det kommer annars att tära på den
totala samhällsekonomin och skapa orättvisor.
Jag tycker att Socialdemokraternas reservation nr 6 i stora delar samman-
faller med Schermans och våra åsikter. Vi i Vänsterpartiet kommer att stödja
den reservationen.
Vi i Vänsterpartiet vill inte ha karensdagar i sjukförsäkringen. Det slår
mot människor som inte kan gå till jobbet när de är litet snuviga. Vi vill slå
vakt om den egenvårdstid som fanns innan regeringen började peta i social-
försäkringssystemet. Det är lätt för människor med manschettyrken - som
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Socialförsäkring -
inriktning och an-
slag
31
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Socialförsäkring -
inriktning och an-
slag
oss - att sitta på jobbet och vara litet hängiga. Men det går inte att vara af-
färsanställd, arbeta inom livsmedelsindustrin, arbeta med sjuka människor
eller små barn och samtidigt vara snorig.
Jag tror också att allvarligare problem i form av längre sjukskrivningspe-
rioder på lång sikt kommer att uppstå om man regelbundet går småfebrig till
arbetet. Det blir följden av införandet av karensdagar. Egenvården kommer
på undantag.
Arne Jansson ställde en fråga angående egenföretagare. De flesta egen-
företagare har karens medtagen i sjukförsäkringen. Det har med avgiften att
göra. Det skulle vara intressant att veta om det är därför som man försöker
klara sig i det längsta, dvs. för att slippa utnyttja sjukförsäkringen. När man
sedan inte orkar längre blir det fråga om långa sjukskrivningsperioder.
Vi vill också behålla den 90-procentiga ersättningsnivån i sjuk- och arbets-
skadeersättningen. Vi vill slopa karensdagen, och vi vill ha en rehabilite-
ringsersättning som uppgår till 100 %. Vi anser att det går att behålla dessa
förmåner genom att aktivt omfördela pengar från höginkomsttagare till dem
med lägre inkomster.
Alla dessa omfördelningar som vi i Vänsterpartiet föreslår kommer inte
att öka budgetunderskottet. Vi i Vänsterpartiet följer konsekvent linjen att
inkomstbortfallsprincipen enbart skall gälla för personer med låga inkoms-
ter. Våra riktmärken är sänkt sjukpenningtak och ett tak för förmånsbe-
lopp - som samhället har råd att betala.
Herr talman! Vi har föreslagit att papporna skall ta ut längre ledighet för
att vara hemma med sina barn. Men med de nedskärningar i föräldrapen-
ningen som regeringen, Stig Malm och Mona Sahlin har tänkt sig, blir det
ännu svårare att få män att vara hemma för vård av barn. Vi motsätter oss
också förslaget till sänkning av nivån på föräldrapenningen till 80 %, som
regeringen har aviserat skall finnas med i kompletteringspropositionen. Det
kommer att innebära att ännu färre pappor kommer att vara hemma med
sina barn.
Vi stöder Bengt Westerbergs kvoteringstankar. Vi kan ställa upp på att här
i kammaren stödja kravet på kvotering, men inte med bara 60 dagar utan
ända upp till 90 dagar.
Samhället behöver i dag ett samlat högkostnadsskydd. Kommun- och
landstingsavgifter rasar i väg, och ingen tar hänsyn till den enskildes möjlig-
heter att betala avgifterna. Vi har i dagarna fått ett brev från en dam som
heter Dagny Eriksson i Sparreholm. Hon berättar att kommunen tar 70 %
av makens pension för hans vistelse på sjukhem. Det som är kvar skall räcka
till åtminstone hälften av bostadshyran, läkarbesök, medicin, utprovning av
hjälpmedel, sjukgymnastik, hemresor med färdtjänst, toalettsaker, barbe-
rare, fotvård, kläder osv. Det är självklart att pensionen inte räcker.
Men det är inte bara Dagny som har hört av sig till oss. Våra förtroende-
valda i olika kommuner rapporterar om hur deras fullmäktige beslutar om
avgifter. Det är beslut som inte tar hänsyn till den totala kostnadsbilden och
som gör att sammanboende måste bli särboende för att klara sin ekonomi.
Enligt min uppfattning har även riksdagen ett ansvar för denna situation.
Här räcker inte Merkostnadskommitténs förslag till åtgärder. Kommitténs
inställning var ju att inte rubba kommunernas rätt till att fatta beslut. Men
här, lika väl som när det gäller socialbidraget, måste vi kunna se till helheten.
Jag anser att vi måste tillsätta en utredning som snabbt ger oss ett förslag till
ett allmänt högkostnadsskydd.
Herr talman! Till vår meningsyttring finns en gemensam motion av social-
demokrater, vänsterpartister och centerpartister om tillfällig föräldrapen-
ning till annan närstående än förälder. Jag ser att Ulrica Messing är här, och
hon kommer säkert att prata för den motionen.
Vi yrkar bifall till yrkandena under mom. 1, 17 och 22, och vi kommer att
rösta med reservationerna 3, 5 och 6.
Arne Jansson frågade om utskottet hade besökt någon försäkringskassa.
Utskottet besökte nyligen en försäkringskassa i Örebro. Men det enda parti
som inte var med på den resan för att få sig en hel dags information om de
olika delarna i socialförsäkringssystemet var Ny demokrati.
Anf. 29 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Berith Eriksson försöker antyda att sjukfrånvaron för små-
företagare i första hand är beroende av antalet karensdagar. Vore problemet
så enkelt hade det lösts för länge sedan. Jag tror faktiskt att problemet är
mer komplext än så. Utskottet har reagerat litet halvlamt och sagt att det
finns anledning för Riksförsäkringsverket att uppmärksamma frågan. Vi i
Ny demokrati går ett steg längre. Vi tycker att detta är synnerligen allvarligt,
precis som jag antydde i mitt anförande. Det som Sverige skall bygga sin
framtid på måste fungera bra. Det är därför vi vill ha en utredning.
Vidare har vi frågan om besöket på försäkringskassan. Det är givetvis
glädjande att socialförsäkringsutskottet har besökt en försäkringskassa.
Berith Eriksson tyckte att det var skoj att påpeka att Ny demokrati inte var
med på gruppresan. Men vi brukar besöka försäkringskassor vid andra till-
fällen. Vi är nära verklighetens folk. Man får kanske en annan uppfattning
om försäkringskassan om man kommer dit i gruppsammanhang och försäk-
ringskassan är beredd på att ta emot en sådan hög inrättning som socialför-
säkringsutskottet. Därmed förbereder kanske försäkringskassan besöket på
ett annat sätt.
Anf. 30 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Arne Janssons uttalande om försäkringskassorna var litet in-
sinuant. De som arbetar på försäkringskassorna har väldigt mycket att göra,
och det är bra om de får möjlighet att avsätta tid för att ge allsidig informa-
tion om arbetet där.
Det är klart att vi också besöker olika försäkringskassor, och jag förutsät-
ter att de andra partierna också gör det. Men jag anser att man bör annon-
sera sitt besök i förväg för att personalen skall ha möjlighet att avsätta tid för
att ge information.
Anf. 31 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Jag hade först inte tänkt besvara det Berith Eriksson sade
nu senast, men jag tycker att jag ändå måste göra det.
Det gläder mig att Berith Eriksson ställer upp på att vi skall tillmäta vad
försäkringskassorna säger stor uppmärksamhet. Därför är det litet märkligt
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Socialförsäkring -
inriktning och an-
slag
3 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 96
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Socialförsäkring -
inriktning och an-
slag
34
att Berith Eriksson inte stöder våra motioner, som bygger på hur försäk-
ringskassorna ser på frågan om en rationalisering av systemen.
Vi kan kanske enas om att det är bra att besöka försäkringskassor både i
grupp och individuellt och med förvarning och utan förvarning.
Anf. 32 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Det är många, kanske inte precis här i kammaren men utan-
för, som deltar i debatten om förändringar i våra socialförsäkringssystem.
Jag tror att det är en mycket bra debatt som pågår, som kan leda till föränd-
ringar som på sikt också innebär att vi får ett socialförsäkringssystem med
stabilitet även i lågkonjunkturer.
Vad vi nu upplever är ju att de system som vi har trott vara stabila visat
sig inte vara det, när inte tillväxten står för det underlag som behövs för att
finansiera de stora utfästelser som ges i de olika systemen.
Börje Nilsson började sitt anförande i sin vanliga lågmälda ton, men inne-
hållet var mycket allvarligt, att vi är inne på att rasera det sociala försäkrings-
systemet. Jag skulle nog hellre påstå att vi arbetar för fullt med att försöka
reparera försäkringssystemet och behålla en stabilitet i det, innan det totalt
rasar samman och inte kan nyttjas för det ändamål som det var avsett för.
Om det reparationsarbetet hade påbörjats betydligt tidigare, hade proble-
men sett annorlunda ut i dag. Jag tror att också Börje Nilsson kan hålla med
mig om att vi har levt över våra tillgångar och tillåtit oss förmåner som vi inte
haft råd till.
Börje Nilsson säger också att grundtrygghet är ingenting att satsa på. Jag
vill bara peka på några saker som skulle ha gjort situationen annorlunda.
Om ATP-systemet hade byggts upp efter Centerns förslag med en grundför-
säkring, en avtalsförsäkring och enskilda försäkringar därpå, hade vi inte
haft ett ATP-system med de stora svagheter som det har i dag, utan vi hade
haft ett samröre mellan två system. Vi försöker i dag nå det samröret mellan
avtalsbundna försäkringar och dem som vi får genom de avgifter som arbets-
givaren betalar in.
Förändringen av efterlevandepensioneringen innebär att vi inför ett klart
grundtrygghetssystem i stället för den tidigare änkepensionen. Ingen kan
säga annat än att det var ett lyckokast att vi genomförde den förändringen
när det skedde. Annars skulle kostnaderna för den pensionen ha stigit dra-
matiskt.
Det finns även talesmän från Socialdemokraterna som förordar en föränd-
ring. Jag vill bara nämna Kjell-Olof Feldt och Bo Södersten som några som
debatterar de här frågorna och som anser att det finns anledning att göra
förändringar.
Jag tror att Socialdemokraterna inte vill öppna ögonen för vad vi från Cen-
terns sida och även de andra borgerliga partierna menar med ett grundtrygg-
hetssystem. Jag tycker att Berith Eriksson i sitt anförande berörde väldigt
mycket av vad vi egentligen menar med grundtrygghet. Jag kan inte förstå
att hon då skulle vara emot ett centerpartistiskt grundtrygghetssystem.
Vi har råd med en grundtrygghet. Vi måste ha råd med det. Dagens system
täcker inte alla de kostnader som uppstår. I en högkonjunktur är ungefär 5
% av den svenska befolkningen helt beroende av socialbidrag. Nu ökar den
andelen av litet olika skäl, men det visar att vi i en högkonjunktur avstår från
att ge grundtrygghet till en relativt stor grupp av svenska medborgare. Alla
har inte fått del av den generella välfärden, om det är det Börje Nilsson tror.
Det är helt klart att arbetet är det som skall ligga till grund för en grund-
trygghet. I dag har vi en lågkonjunktur med stora problem på arbetsmarkna-
den. Regeringen gör vad som kan göras för att skapa arbetstillfällen, för att
skapa möjligheter för unga att finnas med i arbetslivet. De flesta av de åtgär-
derna har genomdrivits trots protester från Socialdemokraterna.
Socialdemokraterna har inte på någon punkt kunnat visa att de med sina
förslag hade bemästrat dagens situation på arbetsmarknaden bättre än vad
regeringen har gjort. Jag tycker att det måste man ta med i en sådan här
debatt. Det är fel att försöka att få människor att tro att en socialdemokra-
tisk politik skulle ha förändrat arbetsmarknadssituationen. Vi kan inte till-
verka för lagerhållning, som man gjorde på 70-talet, när vi kom till regerings-
makten och fick ta reda på alla de stora lagren som fanns och som inte kunde
omsättas.
Rehabilitering och arbetsskadeförsäkring är två stora bitar i försäkrings-
systemet som Socialdemokraterna också har varit mycket dåliga på att hålla
efter. Jag minns när vi i mitten av 80-talet började prata om rehabilitering
och också krävde från utskottet att det skulle göras någonting. Då fanns det
liksom ingen möjlighet att åstadkomma någon förändring. Detsamma gäller
arbetsskadeförsäkringen.
Jag tror mig veta med bestämdhet att den ekonomiska situationen för våra
socialförsäkringar hade sett betydligt annorlunda ut, om förändringar hade
genomförts betydligt tidigare.
I en arbetsmarknadssituation som dagens kanske rehabilitering kräver
ännu mera insatser än när vi hade en högkonjunktur, då det fanns arbeten
att rehabilitera människor till.
Hur man skall gå till väga för att föra över sjuk- och arbetsskadeförsäk-
ringarna till arbetsmarknadens parter kommer vi att få besked om under
morgondagen. Jag hoppas att direktiven skall vara så breda att vi kan få en
total översyn av de här försäkringssystemen.
Jag är inte alldeles övertygad om att vi skall välja den inriktning som har
aviserats, att försäkringarna skall skötas av arbetsmarknadens parter. Vi har
lärt oss av de erfarenheter vi har fått genom arbetslöshetsförsäkringen att en
grupp då kommer att stå utanför. Vi kan inte bygga upp nya sådana system,
utan de måste vara generella och robusta.
I reservation 3 tar Socialdemokraterna upp den allmänna sjukförsäkrings-
avgiften, och det är en debatt vi har haft tidigare i kammaren. Vi har som
regel att sådana sociala avgifter skall vara avdragsgilla. Arbetsgivarna har
den möjligheten, och samma system bör gälla för enskilda som betalar den
här avgiften. Vi ser ingen anledning att ändra på de förhållandena. Social-
demokraterna kräver inte att man skall ta bort avdragsmöjligheten för ar-
betsgivrna. Om de krävt det, hade det varit konsekvent.
Socialdemokraternas syn på vårdnadsersättning gav Börje Nilsson uttryck
för igen med lätt fasa i rösten. Jag tror att det finns all anledning att arbeta
vidare på en reform som skulle innebära vårdnadsersättning för barnfamil-
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Socialförsäkring -
inriktning och an-
slag
35
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Socialförsäkring -
inriktning och an-
slag
jerna. Många barnfamiljer förväntar sig att få det stödet och för barnens
skull få en ökad valfrihet.
I regeringskansliet finns det en arbetsgrupp som sysslar med familj epoliti-
ken, och i regeringsförklaringen har klart avgivits ett löfte om att vårdnads-
ersättning under valperioden skall vara genomförd.
I reservation 6, som gäller översyn av pensionssystemet, redovisar Social-
demokraterna en något sent påkommen uppfattning. Det var ju den social-
demokratiska regeringen som skrev direktiven till den första pensionsbered-
ningen, och Socialdemokraterna är representerade i pensionsarbetsgrup-
pen, vars arbete befinner sig i slutskedet. Det kan väl vara lämpligt att fram-
föra sina synpunkter i en reservation där, om man inte har fått gehör för dem
hos en majoritet i pensionsarbetsgruppen.
För det kommunala bostadstillägget behövs det faktiskt ett tak. Det för-
slag som Socialdemokraterna för fram i reservation 9 skulle, om det genom-
fördes, innebära ett starkt incitament för byggsektorn att bygga betydligt dy-
rare bostäder än vad som är nödvändigt. Vi har sett den utvecklingen i andra
sammanhang när man har släppt kontrollen för subventioner från samhällets
sida. Det KBT som nu beviljas, där staten står för en större andel, anser vi
vara ett väl utformat system som fyller det syfte det har. Det är bara att be-
klaga att hyreskostnaderna för närvarande är så höga.
Det är faktiskt så att även vi andra riksdagsledamöter befinner oss i verk-
ligheten, Arne Jansson. Alla har en verklighet. Den ser annorlunda ut. Ny-
demokraterna har inte fått klart för sig att vi alla har en verklighetsbakgrund.
Vi är ofta ute som enskilda på försäkringskassorna. Utskottet har tagit emot
råd från försäkringskassorna. Det vet Arne Jansson helt bestämt eftersom
han har funnits med vid behandlingen. Låt mig bara påminna om livrän-
torna.
Förslagen från Nydemokraterna har utskottet avstyrkt. Vi har inte funnit
anledning att tillstyrka dem. Vi har lagt stor vikt vid den motion som kom
från de tre borgerliga partierna rörande egenföretagares sjukskrivningsfrek-
vens. Det är allvarligt. Det beror troligtvis på arbetsmarknadssituationen. Vi
har en stor grupp jordbrukare i den här gruppen. De har en mycket besvärlig
situation. Det finns säkert andra saker som man kan plocka fram. Vi har i
alla fall sagt att Riksförsäkringsverket skall se över detta. Vi har naturligtvis
också synpunkter på andra delar av de reservationer som Nydemokraterna
har.
Berith Eriksson talar i sitt anförande väldigt mycket för att en grundtrygg-
het skulle klara många av de problem som Vänsterpartiet anser finns i da-
gens socialförsäkringssystem.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till hemställan i utskottsbetänkandet.
Anf. 33 BÖRJE NILSSON (s) replik:
Herr talman! Allra först vill jag göra ett förtydligande beträffande yrkan-
det. Vi står naturligtvis bakom samtliga fyra reservationer, men vi yrkar bara
bifall till den första, dvs. nr 3. Vi kommer att begära omröstning bara på den
punkten. Den rör det viktigaste avsnittet.
Karin Israelsson säger att man håller på att reparera socialförsäkringarna.
Det sker genom de nedskärningar som enbart drabbar arbetslösa, sjuka, osv.
Vi menar att det är en orättvis väg att gå. Det viktigaste är att göra försäk-
ringarna effektiva och att hävda arbetslinjen, förebyggande arbetsmiljöåt-
gärder och rehabilitering. Det är där vi kan göra mycket stora besparingar.
Man kan säga att socialförsäkringarna har haft en mycket hållbar och sta-
bil ekonomi. Det är under de senare åren som vissa av dem har haft under-
skott. I dag har ju sjukförsäkringen ett överskott på 10 miljarder. Arbets-
skadeförsäkringen har fått ett underskott till följd av en dålig arbetsmiljö.
Därför är det viktigt med förebyggande insatser.
Tre fjärdedelar av budgetunderskottet beror på arbetslösheten och ersätt-
ningen i arbetslöshetsförsäkringen, Karin Israelsson. Vi befinner oss i en låg-
konjuktur. Men den lågkonjunkturen har också förstärkts genom den eko-
nomiska politik som regeringen för, genom en alltför slapp konjunkturpoli-
tik. På det sättet har man förstärkt lågkonjunkturen.
Nu sker en viss förändring. Det pågår ett beredningsarbete. Man skall ta
fram en ny försäkringsmodell för sjuk- och arbetsskadeförsäkringen. Såvitt
jag vet har det förslaget inte kommit från Centern. Det fanns ju med i uppgö-
relsen. Det var vi som lanserade den modellen. Det visar ju vårt intresse att
verkligen skapa hållbara försäkringsformer för framtiden.
Karin Israelsson förfäktar grundtryggheten som leder till ett helt annat sy-
stem. Den inkomsttrygghet som vi har i dag är en rättvisefråga framför allt
för LO-anslutna. Det är en rättvisefråga mellan LO-anslutna och tjänste-
män. Tjänstemännen hade tidigare olika förmåner i sina avtal. Inkomst-
tryggheten är väl förankrad i det svenska samhället. Det är också uppbyggd
på ett rättvist sätt.
Beträffande familjepolitiken sade Karin Israelsson att man arbetar vidare
med en vårdnadsersättning. Det är ganska fantastiskt att man i ett läge med
ett stort underskott i budgeten arbetar med nya reformer. Min fråga är då:
Hur skall det finansieras? Det pågår tydligen en viss diskussion i regeringen.
Det kunde vi se i massmedierna i går kväll. Men hur skall det finansieras i
ett läge när vi har ett mycket stort budgetunderskott?
Anf. 34 KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Herr talman! Börje Nilsson tycker att jag reparerar socialförsäkringarna.
Det kan väl kanske äga sin riktighet. Det är alltid svårare att reparera när
förfallet har pågått under en lägre tid. Då blir också åtgärderna ganska radi-
kala. Ibland tvingas man ju att riva hela bygget för att få något som är bättre.
Man kan kanske tycka ibland att det är något som vi skulle göra för att börja
om från början och hitta ett system som är av en bättre kvalitet än de som vi
har i dag.
Det är helt klart att vi måste se över förmånerna. När man ser hur förmå-
nerna kan styra efterfrågan och kanske också göra det möjligt att utnyttja
förmånerna på ett sätt som inte var tänkt när de tillkom, finns det all anled-
ning att göra den här översynen. Socialdemokraterna har ju också varit med
om en del av de ingrepp som har gjorts. De kan alltså inte frånhända sig
ansvaret för detta reparationsarbete.
En typisk åtgärd som skulle kunna ha genomförts betydligt tidigare är in-
förandet av sjuklönen. Det gav ju faktiskt effekter av den art som Börje Nils-
son efterfrågar. Arbetsgivaren får ett ökat ansvar för sin arbetsplats och för
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Socialförsäkring -
inriktning och an-
slag
37
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Socialförsäkring -
inriktning och an-
slag
sin arbetstagare och efterfrågar vad som är orsak till att han eller hon inte
kommer till sitt arbetsställe. Arbetsgivaren kan då vidta åtgärder som gör
det möjligt att arbeta under något andra förutsättningar och inte behöva
sjukskriva sig. Det finns många sådana goda exempel som kommit fram ge-
nom att sjuklönen infördes.
Försäkringskassans roll i rehabiliteringsarbetet har också inneburit bespa-
ringar i försäkringssystemet. Det är just det sambandet mellan den som be-
viljar en förmån och den som utbetalar en förmån som har efterlysts i de
nuvarande försäkringssystemen.
När det gäller arbetsskadeförsäkringen finns det väldigt mycket mer att
göra. Min förhoppning är att det arbetet skall kunna innebära att vi får en
arbetsskadeförsäkring som ger en ersättning till den som är berättigad till
det och att det inte skall finnas ett skymningsland mellan arbetssjukdom och
annan sjukdom. Det är ett rimligt krav.
Vi får se vad den utredning som skall tillsättas rörande arbetsskade- och
sjukförsäkringen kan åstadkomma. Det blir naturligtvis ett gigantiskt ar-
bete. Men det finns redan en lång rad utredningsmaterial som man kan ta till
sig. Jag tror inte att Socialdemokraternas förslag, som presenterades under
natten, var det allra mest övertänkta, men min förhoppning är att det kom-
mittédirektiv som kommer skall kunna vidga detta så pass att det ger möjlig-
heter till en annan vinkling.
Inkomsttrygghet är ett nytt ord som Börje Nilsson använder sig av. In-
komstbortfallsprincip är annars det vanliga. Det kan kanske tolkas som en
förändrad inställning.
Anf. 35 BÖRJE NILSSON (s) replik:
Herr talman! Karin Israelsson säger att man först nu reparerar socialför-
säkringarna och att man är i färd med detta i regeringen. Det är naturligtvis
en ideologisk fråga. Man gör ensidiga nedskärningar som drabbar vissa grup-
per. Det är klart att vi har stora underskott, men de måste ändå bäras på ett
rättvist sätt.
Jag bestrider på det bestämdaste att socialförsäkringarna är under förfall.
De fungerar mycket väl. Vi måste göra dem mer stabila och hållfasta i framti-
den. Det är jag medveten om. Karin Israelsson riktar kritik mot socialförsäk-
ringarna därför att hon inte är tilltalad av den modell som finns i dag med en
inkomsttrygghetsbortfallsprincip. Hon förfäktar ett helt annat system med
grundtrygghet. Det är där Karin Israelssons kritik finns.
Det finns tack och lov inte någon enighet inom regeringen om detta. Det
som kommer att utredas inför en ny försäkringsmodell är inte grundtrygghe-
ten, utan det måste vara en inkomstbortfallsprincip.
Socialförsäkringarna utgör ett mycket omfattande system. Jag hävdar att
vi mycket aktivt deltar i det förändringsarbete som alltid måste ske för att
hävda socialförsäkringarna och för att få dem att fungera bättre.
Anf. 36 KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Herr talman! Reparationer av socialförsäkringen har alltid skett i form av
ett lappverk. Det är detta som vi något lider av i dag. Man kan se på föräldra-
38
försäkringen och alla de saker som man har låtit bygga in i föräldraförsäk-
ringen, som ju egentligen inte är någon försäkring.
I de förändringar som regeringen har föreslagit och som riksdagen bestämt
har det funnits med ett skydd för de sämst ställda för att de skall klara den
försörjningssituation som de har. Det finns alltid en sådan grupp i samhället.
Den analys som man nu gjort visar på att det kanske inte är just dem som vi
vanligtvis talar om som de sämst ställda som har fått en försämrad ekonomi,
utan det kan vara barnfamiljer som i olika situationer har drabbats av för-
sämringar. Arbetslösheten spelar naturligtvis en stor roll i ett sådant sam-
manhang.
Vi har den här gången fått ett nytt begrepp - trygghet i form av en inkomst-
bortfallsprincip. Man har då inte glömt någonting. Det är helt klart att det
finns en trygghet i en inkomst. Den måste man leva vidare med. I en grund-
trygghetsmodell som vi just nu diskuterar finns en basnivå som en grund-
trygghetsnivå. Den är till en del beroende på inkomstens storlek. Det är
fråga om ett avtalsenligt inkomstbortfall. Därutöver finns ett avtalsbundet
system, där man kan ha en privat försäkring eller liknande.
Vi saknar i dag ett samband med de ersättningar som tillkommer från de
avtalsförsäkringar som finns på alla arbetsplatser. Man kan i vissa situationer
bli mer än hundraprocentigt kompencerad. Vi läste för några dagar sedan i
Dagens Nyheter om att man skulle ta ut sin pension vid 60 års ålder om man
hade den möjligheten, eftersom det var ekonomiskt mer gynnsamt än om
man arbetade fram till 65 års ålder.
Det är inte bra att det finns sådana delar i systemet. Man skall inte få en
ekonomisk fördel av att vara smart och kunna räkna ut hur systemet bäst
skall utnyttjas. Det är det vi vill komma bort ifrån med ett grundtrygghets-
system som ger en bastrygghet. Man får där också själv vara med att ansvara
för de övriga delarna i detta.
Jag vill försäkra Börje Nilsson att Centerpartiets krav på rättvisa och ett
skydd för de sämst ställda finns kvar i vårt grundtrygghetssystem.
Anf. 37 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Det gläder mig att Karin Israelsson reagerade på åtminstone
två av mina punkter. Det är också mycket frapperande att Berith Eriksson
reagerade så spontant på det jag sade om att besöka en försäkringskassa.
Sedan reagerade Karin Israelsson lika spontant på detta. Jag undrar om det
är det dåliga samvetet som gör sig påmint eller något annat.
Men det var inte detta som jag vill komma fram till. Det som jag tyckte
var kul men också litet skrämmande var Karin Israelssons reaktion på tre-
partimotionen Sf283 beträffande längden på småföretagarnas sjukfrånvaro.
Den är skriven av representanter från Centern, Moderaterna och kds. Om
Karin Israelsson nu ser så allvarligt på detta, varför reagerade hon då inte i
utskottet på så sätt att hon reserverade sig till förmån för motionen? Hon
borde ha sagt att detta var en viktig fråga och stött oss i Ny demokrati. Hon
borde ha sagt: Detta måste vi se över. Vi skall bygga Sveriges välfärd, fram-
tid, etc. på småföretagare och innovatörer. Detta är mycket allvarligt.
Jag hoppas att denna trepartimotion är förankrad inom partierna så att
det vid kommande votering blir ett bifall och att alla partier stödjer förslaget
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Socialförsäkring -
inriktning och an-
slag
39
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Socialförsäkring -
inriktning och an-
slag
och säger: Detta skall vi genomföra. Om Karin Israelsson hade sett så allvar-
ligt på denna fråga, borde hon ha agerat litet hårdare i utskottet och sett till
att det gjorts ett tillkännagivande till regeringen i stället för, som jag upple-
ver det, en tandlös skrivning.
Anf. 38 KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Herr talman! Arne Jansson är ny i riksdagen. Jag kan förstå att det är
spännande att redovisa hur man arbetar som politiker. Men jag tror inte att
det är någon nyhet för oss som suttit länge i riksdagen att titta på de verksam-
hetsområden som man har ett ansvar för. Det ingår som en naturlig del, och
vi talar därför inte alltid om det i debatten.
Den motion som väckts av bl.a. en partikamrat till mig, Marianne Anders-
son, tar inte utskottet med en klackspark. Utskottet inser tvärtom allvaret i
detta. Men det finns ett regelsystem som skall fånga upp sådana saker. För-
säkringskassorna har ett rehabiliteringsansvar. I det fall man är egenföreta-
gare har man ju också en kanske något annorlunda inställning till ett sådant
rehabiliteringsarbete. Det är kanske heller inte så enkelt att klara av ett så-
dant rehabiliteringsarbete.
Även i primärvården finns ett ansvar. På många ställen finns det ett nära
samarbete mellan försäkringskassor, primärvård, arbetsförmedling och
andra instanser som har ett intresse att se till att människor snabbt kommer
tillbaka. Men den arbetsmarknad som vi har i dag kan avspegla sig i statisti-
ken på det sätt som den nu gör.
Jag tycker inte att vi tar detta med en klackspark. Också riksförsäkrings-
verket har ett ansvar. Utskottet skriver att vi förutsätter att man från Riks-
försäkringsverket särskilt skall uppmärksamma dessa skillnader. Det läser
man, och det är ett budskap som är så klart som något. Jag vill påstå att
denna motion har blivit mycket positivt behandlad med den skrivningen.
Motionen är inte tillstrykt, men den har behandlats mycket positivt och givits
en positiv skrivning.
Anf. 39 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Det stämmer att jag är ny i riksdagen, Karin Israelsson.
Bland det första som jag fick lära mig var vad det innebar när utskotten be-
handlade motioner positivt. Antingen blev en motion tillstyrkt eller också
avstyrkt. Sedan fanns det någonting som hette positiv skrivning. När vi i Ny
demokrati väckte motioner som var mycket bra - de var så bra att man måste
säga nej till dem - sade man: Lugn, ni har fått en positiv skrivning. Då skulle
vi vara nöjda, sätta oss ner, osv.
Om vi återgår till frågan om ökad frånvaro på grund av sjukdom hos små-
företagarna har detta skett under fem år. Det är inte någonting som har skett
under fjolåret och nu. Det är fråga om fem år. Man har konstaterat fakta -
detta är vad som händer. Då måste man göra någonting. Man kan inte bara
hänvisa till att myndigheterna har ett eget ansvar för att detta rättas till.
Hur länge skall vi vänta? Skall vi vänta tio år och sedan göra en skrivning
till där vi säger att riksdagen uppmärksammat frågan och skall titta litet på
den? Har det gått fem år och ingenting har gjorts är det dags att säga: Gör
40
någonting nu! Titta inte på frågan och följ upp den, utan gör någonting,
agera!
Anf. 40 KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Herr talman! Det är något annorlunda att arbeta i riksdagen än att arbeta
som kommunalpolitiker. Då kanske man kan göra som Arne Jansson säger,
dvs. att göra någonting direkt och göra det nu. Man har på basplanet möjlig-
het att göra detta. Här arbetar vi genom verk och styrelser, och vi har fullt
förtroende för deras sätt att arbeta.
Med skrivningen i utskottsbetänkandet antar vi att Riksförsäkringsverket
tar frågan på allvar och att man kommer med en analys av läget och kanske
också med förslag till hur man skulle kunna lösa problemen i den uppkomna
situationen. De har troligtvis mycket fler orsaker än dem vi har berört här.
Den analysen måste ske, och kompetensen finns i Riksförsäkringsverket.
Förste vice talmannen anmälde att Arne Jansson anhållit att till protokol-
let få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 41 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till Karin Israelsson. Alla nedskär-
ningar inom socialförsäkringssystemet som majoriteten i denna kammare
har fattat beslut om har inneburit att grundtryggheten har urholkats. Man
kan som exempel ta pensionärer med låg eller ingen ATP. Varför driver inte
Centerpartiet de krav som man hade i valrörelsen?
Det har skett nedskärningar i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen. De sker
över hela linjen i stället för att man sänker taken. Det innebär naturligtvis
att det finns en god grundtrygghet kvar för medel- och höginkomsttagare.
Men grundtryggheten blir mycket urholkad för låginkomsttagarna. De ham-
nar i uppenbara svårigheter.
Andra nedskärningar, t.ex. i arbetslöshetsersättningen, flyttar över kost-
nader till kommuner i form av socialbidrag. Dessa pengar skulle dessa män-
niskor ha varit tvungna att handla för. Det hade inneburit att efterfrågan i
samhället blivit större. Karin Israelsson gör ju här kopplingar till den totala
ekonomin.
Dessa nedskärningar innebär också en omfördelning. Efterfrågan i sam-
hället minskar, och därmed ökar arbetslösheten. Det har i denna politik hela
tiden handlat om omfördelning. De som får de största nedskärningarna är
de som har de minsta möjligheterna att skära ner.
Anf. 42 KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Herr talman! Det är alldeles riktigt att också vi i regeringspartierna känner
en oro inför de nedskärningar som vi tvingas att göra. Vi försöker också att
hitta skyddssystem som skall innebära att den som har en mycket svag eko-
nomisk situation inte skall drabbas ytterligare.
Det är naturligtvis mycket svårt att klara av detta generellt. Jag tror inte
att det finns något system i världen som har gjort detta. Det finns i alla länder
en grupp som man har svårt att ge ett konstant stöd. Det är bl.a. i skenet av
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Socialförsäkring -
inriktning och an-
slag
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Socialförsäkring -
inriktning och an-
slag
detta som en grundtrygghetsreform behövs som skulle kunna klara av denna
problematik.
När det gäller Centerns vallöfte om en grundpension arbetar Pensionsar-
betsgruppen med dessa frågor. Där finns en representant som för fram vårt
förslag i gruppen och försöker få med det i ett slutligt förslag. Det är inte
säkert att han kan lyckas med det.
Centerpartiet har möjligheter att i regeringen påverka utformningen av
regeringens besparingsförslag. Vi har inte varit ensamma i regeringen om
sådana propåer. Man kan se på frågan om den differentierade momsen, där
livsmedlen skall ha en något lägre beskattning. Det är ett sätt att indirekt ge
ett stöd till en svag grupp.
Ett problem har varit den skattereform som genomfördes. Vi fick inte den
tillväxt som den var byggd på. Det har raserat mycket av det system som
funnits förut. Det har inneburit påfrestningar i en lågkonjunktur.
När det gäller stöd till låginkomsttagare bland pensionärerna har pen-
sionstillskottet höjts. Det finns särskilda skatteregler. Det finns kommunalt
bostadstillägg och det särskilda kommunala bostadstillägget som skall för-
söka ge denna grupp en situation som är möjlig att leva med.
Det har alltid funnits en grupp av f.d. deltidsarbetande kvinnor, eller kvin-
nor som inte haft eget yrkesarbete, vilka haft en mycket svag situation. Det
är inte något nytt som uppkommit under de senare åren, utan den gruppen
har alltid funnits. Jag tror inte att deras situation försämrats jämfört med hur
den har varit tidigare. Regeringen har genom olika inslag i de förslag som
har genomförts försökt att skydda de sämst ställda.
Anf. 43 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Jag tänker inte gå in på hela det spektrum av detaljer som
Karin Israelsson här redogjorde för. De sakerna tas ju upp gång på gång,
framför allt inom de områden där frågorna hör hemma. Det gäller då skatter
och finansiering.
Det går, Karin Israelsson, att bygga ett system som innebär att man bättre
lyckas skydda låginkomsttagarna. I stället för att göra nedskärningar även
för dem som har de lägsta inkomsterna kan man nämligen sänka taket i syste-
met, vilket vi i Vänsterpartiet föreslår i vår motion i detta sammanhang.
Anf. 44 KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Herr talman! Jag måste säga att det nog är nödvändigt att ha en helhets-
bild. Det går inte att plocka ut delar ur ett system och peka på att just en viss
del är avgörande. Det finns ju en helhetssyn också beträffande frågan om
hur ekonomin för de enskilda ser ut. Analyser görs med jämna mellanrum,
vilket jag tror är helt nödvändigt. Även om vi i detta sammanhang inte skall
behandla skatterna måste jag framhålla att de har stor betydelse i samman-
hanget.
Det är väl lätt för Berith Eriksson, som har oanade ekonomiska resurser,
att tillåta sig att behålla de system som finns i dag och att anse att de är bäst
och i alla avseenden rättvisande. Men har man ett ansvar för framtiden och
för en uthållighet i systemet, måste insikten finnas att förändringar måste
42
göras för att det hela skall vara hållbart. Man kan inte bara låta det rulla
vidare och säga nej därför att det är populistiskt.
Förste vice talmannen anmälde att Berith Eriksson anhållit att till proto-
kollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 45 ULRICA MESSING (s):
Herr talman! Föräldraförsäkringen är nog ett av våra allra mest uppskat-
tade försäkringssystem - kanske framför allt bland tjejer, som fortfarande är
de som mest använder sig av försäkringen.
Genom föräldraförsäkringen får alla, oavsett varifrån man kommer, möj-
lighet att under tolv månader vara hemma med sina barn - en del med en
ersättning motsvarande 90 % av den vanliga inkomsten, andra med en er-
sättning om 60 kr om dagen, i alla fall än så länge. Men detta är inte riktigt
rättvist. Vad jag tycker att vi i framtiden borde se över något är hur vi kan
garantera en mer rättvis och lika inkomst för alla som är hemma med sina
barn.
Föräldraförsäkringen utgår i dag från vårdnadshavaren, och vårdnadsha-
vare är allra oftast mamman. Om familjen så vill, kan pappan också stå som
vårdnadshavare - även om man inte är gift.
När det gäller både föräldraförsäkringen och de dagar som ger ersättning
för vård av sjukt barn utgår man från att det är mamman i första hand - men
det kan också vara pappan, om mamman väljer att överlåta dagar - som
stannar hemma med barnet.
I en familj där mamman och pappan lever tillsammans fungerar detta
ganska bra. I familjer med nya sammanboende partner fungerar det mindre
bra. För ensamstående mammor och pappor fungerar det inte alls. De har
ingen sammanboende att överlåta dagar till.
De regler som nu finns i fråga om föräldraförsäkringen och dagarna för
vård av sjukt barn har varit i funktion under ganska lång tid. Men den verk-
lighet som allt fler av dagens familjer lever i och de problem som de brottas
med stämmer inte alltid överens med förutsättningarna bakom reglerna.
Allt fler barn växer upp med ensamstående föräldrar, med nära anhöriga
långt borta och med nya familjebilder framför sig. Alla kan vi naturligtvis
tycka vad vi vill om det, men vi kan inte bortse från att det är så här det
fungerar.
För många av dagens familjer skulle därför möjligheten att få överlåta da-
gar från föräldraförsäkringen och från ersättningen för vård av sjukt barn
till någon annan vuxen innebära stora möjligheter till flexibilitet och enklare
lösningar.
Om ensamstående mammor eller pappor kunde låta farmor, mormor eller
bästa vännen stanna hemma med barnet i stället för att någon av de här för-
äldrarna varje gång gör det, skulle de få mycket större möjligheter till avlast-
ning och planering. Samma sak gäller familjer med två föräldrar.
Men med de problem som dessutom finns i dag och som har med den stora
arbetslösheten att göra är detta också en ekonomisk fråga.
Jag är övertygad om att varje förälder själv är suverän att planera hur en-
skilda dagar i både föräldraförsäkringen och ersättningen för vård av sjukt
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Socialförsäkring -
inriktning och an-
slag
43
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Socialförsäkring -
inriktning och an-
slag
44
barn bäst kan passa i resp, familj. Ibland skulle det kunna rädda föräldrarna
från att hamna i knipa på arbetet. Ibland skulle det kunna innebära att andra
vuxna får möjlighet att vara med barnet i stället för att bara mamman och
pappan är det.
Jag tycker att vi borde släppa mera på familjernas möjligheter att själva
styra sina dagar och låta föräldrarna fördela dessa på det sätt som passar dem
bäst. Jag är övertygad om att det skulle uppskattas av många. Det skulle in-
nebära att barnen inte kom i kläm. Som förälder är man ju naturligtvis väl-
digt mån om att det är någon som man känner för och någon som man litar
på som är med barnet. Det är självklart.
Om vi dessutom utgår från dagens system, som innebär att det i stort sett
är mamman som måste överlåta dagar till någon annan genom sin fullmakt -
det kanske t.o.m. skall vara mammans inkomst som räknas vid överlåtandet
av dagar - förstår jag inte att det skulle leda till en större administration eller
högre kostnader i försäkringssystemet.
Det skall vara upp till föräldrarna att själva bestämma fördelningen av sina
dagar, oavsett hur familjebildningen ser ut och oavsett hur föräldrarna lever.
Jag tror att de allra flesta kommer att utgå från familjens och barnens bästa.
Anf. 46 KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Herr talman! Ulrica Messings inledning var intressant. Den skulle lika väl
kunna vara hämtad från ett av mina många anföranden om familjepolitiken,
med tanke på orättvisan när det gäller de olika inkomstslagen och garantini-
vån på 60 kr. Jag kan inte sticka under stol med att vi i Centerpartiet under
ett antal år har försökt att få till stånd en höjning.
För dagen är det kanske inte riktigt aktuellt. Men jag tror att det finns
anledning att se över föräldraförsäkringen även från den här synpunkten. Vi
får väl se vad som händer här i framtiden.
Vårdnadsersättningen är ju ett sätt att värdera arbetet lika. 60-kronan var
Centerpartiets bidrag när det gällde att åstadkomma en förändring och en
lika värdering av vårdinsatsen 1980/81, då den genomfördes. Den gäller för
tre månader. Den här tanken har alltså funnits tidigare.
När det gäller detta med att överlåta föräldraförsäkringen kan jag säga att
jag förstår föräldrarnas uppfattning. Särskilt gäller det ensamstående föräld-
rar som har barn som kanske ofta drabbas av sjukdomar och som upplever
att man på arbetsplatsen kanske inte ser med största välvilja att den unga
kvinnan - som det oftast är fråga om - är borta från sitt arbete.
Vi i utskottet har, med stöd av Riksförsäkringsverkets utredning, inte fun-
nit det vara möjligt att i dag förändra det här begreppet. Man får en helt
annan försäkring då - en sorts barntillsynsförsäkring - och något sådant är
vi inte beredda att införa. Vi känner ju heller inte helt till vad konsekven-
serna av detta skulle bli.
I stället har vi en väldigt generös, tillfällig föräldrapenning när det gäller
vård av sjukt barn. Den kan utgå i ända upp till 120 dagar om så krävs - i
varje fall i 60 dagar per barn och år.
Naturligvis kan det finnas önskemål om ytterligare förändringar. Men för
dagen är vi inte beredda att göra sådana förändringar i föräldraförsäkringen,
vilken redan är en mycket komplicerad form att administrera för Försäk-
ringskassan. Föreslagna åtgärder skulle ytterligare komplicera den hand-
läggningen och också fördyra hela försäkringen.
Anf. 47 ULRICA MESSING (s) replik:
Herr talman! Jag tror inte att vi genom att mjuka upp reglerna om vem
som skall vara hemma för att t.ex. ta hand om ett sjukt barn skapar ett sy-
stem som på något vis får oanade konsekvenser. Jag tror nämligen att de
allra flesta föräldrar, så långt det är möjligt, själva vill vara hemma med bar-
nen. Men det finns tillfällen då det är nästan omöjligt, då detta ställer till
stora problem. Därför tror jag inte riktigt att Riksförsäkringsverkets beräk-
ningar alltid stämmer helt och hållet. De bygger ju på att systemet alltid skall
användas fult ut. Men det tror jag inte blir fallet.
Anf. 48 KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Herr talman! Det kan vara riktigt att det är svårt att göra sådana här be-
räkningar, som naturligtvis bygger på antaganden. De kostnader som anförs
här kan lika gärna bli betydligt högre.
Vad som saknas i debatten är kommunens ansvar. Tidigare fanns ju s.k.
barnsamariter. Men många kommuner använder sig i dag av hemsamaritkå-
ren - den personal som finns inom den öppna servicen för hjälp åt äldre -
för att klara tillfälliga bekymmer som föräldrarna har.
Jag är fullt medveten om att kommunerna i nedskärningstider kanske drar
ned på den möjligheten. Jag tror att man i kommunen bör agera för att hitta
en stödform som man också i de här fallen kan använda sig av. Det är möjligt
att det inte är det som man direkt borde använda sig av. Men det är bra om
det finns någon form av skyddssystem för de unga ensamstående föräldrarna
som ju har en mycket påfrestande situation.
Anf. 49 ULRICA MESSING (s) replik:
Herr talman! Karin Israelsson nämner det här med hemsamaritkår, som
finns in en del kommuner. Jag är medveten om den verksamheten, och jag
tror att den är bra. Men i en del andra kommuner har man löst det på andra
sätt för att avlasta familjer - oavsett om man är ensamstående eller ingår i
en tvåpartsfamilj.
Som enskild förälder - om jag går till mig själv - är jag emellertid inte
beredd att lämna mitt barn till en person som jag inte känner, en person som
mitt barn aldrig har varit i kontakt med. Jag vet också att den frågan i dag i
många kommuner lyfts fram av föräldrar.
Hemsamaritkåren fungerar bra för de familjer som har regelbunden kon-
takt med kåren. Men vid de enstaka tillfällen då man får sådana problem att
man skulle behöva anlita en nära anhörig, som farmor eller mormor, för att
få hjälp med avlastningen vid sjukdom - det gäller även vid utnyttjande av
föräldraförsäkringen på annat sätt - tror jag inte att kåren alltid är lämpli-
gast. Jag tror att det skulle vara mycket lättare om reglerna kunde mjukas
upp så att familjen själv, vid enstaka tillfällen, kunde överlåta rätten till
dessa dagar, framför allt med tanke på ensamstående föräldrar, oftast unga
tjejer, som är hårt utsatta.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Socialförsäkring -
inriktning och an-
slag
45
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Socialförsäkring -
inriktning och an-
slag
46
Förste vice talmannen anmälde att Karin Israelsson anhållit att till proto-
kollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 50 KENT CARLSSON (s):
Herr talman! Jag börjar känna mig som en raspig gammal skiva. I denna
talarstol har jag vid flera tillfällen tagit upp regler i våra system och lagar
som diskriminerar homosexuella.
Återigen har vi här ett utskottsbetänkande där man viftar bort en fråga
som i allra högsta grad rör just homosexuella par med barn. Vad är då felak-
tigt? I dag kan en förälder, med hemmaboende barn, som är sammanboende
med en person av annat kön överlåta rätten till sina dagar med tillfällig för-
äldrapenning till den personen. Om man som förälder, med hemmaboende
barn, bor tillsammans med person av samma kön, får man inte göra det.
Jag skulle vilja ställa en fråga till utskottets ledamöter - oavsett partifärg.
Är det rimligt att göra en sådan åtskillnad? Hur stämmer det överens med
det uttalande som riksdagen gjorde att den homosexuella samlevnadsformen
är en fullt acceptabel och från samhällets synpunkt godtagbar form för sam-
levnad?
Man kan också diskutera vilka lösningar som är tänkbara. Den ”lilla” lös-
ningen skulle kunna vara att utskottet säger: Det här är en orimlig diskrimi-
nering av homosexuella när det gäller deras behov av att kunna lösa omvård-
nadsfrågan vid barns sjukdom och att man föreslår en ändring genom att ta
bort orden ”under äktenskapsliknande former” vid en formulering.
Den ”stora” lösningen, som Ulrica Messing tar upp i sitt anförande ger alla
föräldrar en större möjlighet att välja vem som skall vara hemma när barnet
är sjukt och man själv inte kan stanna hemma. Den lösningen vore i slutän-
dan, tycker jag, den allra bästa.
Mot den s.k. lilla lösningen har jag inte kunnat hitta några allvarliga in-
vändningar, t.ex. att det skulle vara stora kostnader förknippade med denna.
Jag tycker att det här är en rättvisefråga, och jag är förvånad över att utskot-
tet i princip bara har viftat bort frågan. Det vore därför mycket intressant att
få ett svar från utskottsledamöterna.
I utskottets betänkande sägs det att Riksförsäkringsverket räknat fram att
det skulle kosta mellan 105 till 110 miljoner kronor. Precis som Ulrica Mes-
sing, ifrågasätter jag starkt den siffran. Det skulle bygga på att föräldrar,
med det nuvarande systemet, inte skulle vara hemma med sina barn när de
är sjuka. Jag tror inte att så är fallet, därför att föräldrar ofta inte kan göra
det valet i dag. Siffran är alltså en oerhört osäker sådan. Det skulle vara in-
tressant om en myndighet kunde göra en djupdykning på det här området
för att exempelvis utröna hur ofta man kan finna personer som gratis tar
hand om barn i dag. Det är nämligen däri som skillnaden i kostnader skulle
ligga.
I utskottets betänkande sägs det att man inte vill behandla frågan om de
homosexuella på grund av att en utredning arbetar med partnerskapsfrågan.
Jag har tidigare betecknat den utredningen som en soptunna. Alla frågor i
denna kammare som berör homosexuella hänvisas till denna utredning, trots
att direktiven för utredningen inte är sådana och trots att den här typen av
frågor på ett antal områden inte heller berörs.
Låt mig ta ett exempel för att visa att den hänvisning som utskottet gör
inte är helt rätt. Det gäller de homosexuella par som inte har för avsikt att
registrera sitt partnerskap - om vi nu får registrerat partnerskap för homo-
sexuella - men som bara vill bo samman. Någon av dem har dessutom ett
barn. Frågor i och med det kommer inte att lösas. Jag gör då återkoppling
till det som jag sagt tidigare. Är det rimligt att en ensamstående förälder,
som bor tillsammans med person av annat kön kan överlåta rätten till sin
tillfälliga föräldrapenning till denna person, medan en ensamstående föräl-
der som bor tillsammans med person av samma kön inte kan det? Jag ser inte
vad som är rim och reson i det resonemanget, och jag väntar med spänning
på svaret från utskottets ledamöter.
Anf. 51 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag vill meddela att jag och Vänsterpartiet också står bakom
den motion som är väckt med anledning av detta. Det här är ju en politisk
och inte en ekonomisk fråga.
Anf. 52 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Jag tänker svara på Kent Carlssons fråga. I vad mån svaret
kommer att gillas, vågar jag inte yttra mig om.
Motionen är ju inte ny, och man kan, som Kent Carlsson gör, tycka att till
Parterskapsutredningen slängs allt. Men vi har den praxisen här i riksdagen,
att när en utredning pågår företar man sig i utskotten inte gärna några för-
ändringar av den lag som styr olika verksamheter. Man avvaktar i stället ak-
tuell utredning. Vi har också fått oss tillkännagivet att regler för socialförsäk-
ringslagstiftning också skall undersökas i samband med Partnerskapsutred-
ningen, vilket alltså har legat till grund för att vi inte tagit några andra initia-
tiv i den här frågan.
Det kan också vara så, att man i den tidigare lagskrivningen inte beaktat
detta på grund av att man när dessa lagar skrevs inte hade en tanke på att en
sådan situation skulle kunna uppstå. Jag vet inte när Partnerskapsutred-
ningen tänker presentera sitt förslag - tidpunkten har ju skjutits fram. Men
det finns all anledning att studera förslaget för att se om man tar upp den här
frågan.
Vi har förutsatt att de motioner som väcks i riksdagen med anledning av
de homosexuellas situation går till utredningen för beaktande. Därför har vi
i utskottet med de skrivningar som är gjorda avstyrkt motionen.
Skälen till barntillsynsförsäkringen, som skulle bli en förändrad version av
föräldraförsäkringen, är desamma som jag anförde när jag replikerade Ul-
rica Messing.
Anf. 53 KENT CARLSSON (s):
Herr talman! Det är klart att jag inte är nöjd med svaret.
När det gäller formfrågan säger Karin Israelsson att så länge sittande ut-
redning pågår gör vi i riksdagen ingenting åt den. Jag brukar ta ett exempel
som motbevisar ett sådant talesätt.
För ungefär 1,5 månader sedan beslutade denna riksdag - trots att en ut-
redning pågår angående straffsystemet - att förändra den villkorliga frigiv-
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Socialförsäkring -
inriktning och an-
slag
47
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Socialförsäkring -
inriktning och an-
slag
ningen från våra fängelser. Det var en liten nätt reform som kostar skattebe-
talarna ett belopp i storleksordningen 215 miljoner kronor. Då fanns det
pengar. Man struntade också i att det pågick en utredningen. Men när det,
som i den här frågan, i princip inte kostar någonting och det är tveksamt
om den utredning som man hänvisar till ens skall beakta frågan, kryper man
bakom utredningen.
Jag skulle vilja höra från Karin Israelsson om det i denna sakfråga är rim-
ligt att göra denna åtskillnad mellan ensamstående heterosexuella föräldrar
med sambo och ensamstående homosexuella föräldrar med sambo.
Den förändringen skulle socialförsäkringsutskottet ha kunnat göra. Det är
det jag kallar den lilla lösningen. Den kostar i princip ingenting; det är en
ytterst liten summa som skulle kunna drabba skattebetalarna.
Det är principiellt viktigt att utgå från det uttalande som riksdagen har
gjort, dvs. att vi accepterar den här samlevnadsformen och därmed inte skall
godta någon diskriminering. Vi har t.o.m. i kammaren antagit en antidiskri-
mineringslag för ett par år sedan.
Jag vill gärna veta vilken syn Karin Israelsson har i principfrågan. Det
skulle givetvis också vara intressant att höra vad de andra partierna tycker.
Anf. 54 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Lagens begränsningar har tillkommit för att inte alltför
många skall kunna få del av de här förmånerna. Det är ett begränsningssys-
tem, som också finns i många andra av socialförsäkringslagarna, när det gäl-
ler att ta del av ersättningar. Det är alltså en begränsad grupp som kan få
del av ersättningarna. Det är samma system för barnbidraget, som går till
vårdnadshavaren.
Om man börjar röra i systemet vet man inte vilka effekter det får. Det är
det som har legat bakom utskottets skrivning att frågan behöver utredas i ett
vidare perspektiv, när en grundregel skall ändras i socialförsäkringssyste-
met. Det handlar om vem som skall vara mottagare av olika ersättningar och
förmåner. Det är inte helt enkelt.
Jag kan förstå att man i det enskilda fallet tycker att det är mycket märkligt
att en sådan här förändring inte görs. Vi har också ambitionen att inte för-
svåra administrationen av de här försäkringarna. Det måste finnas ett klart
och entydigt regelverk, så att rätt förmån går till rätt mottagare.
Jag kan också förstå att man tycker att vi är mycket byråkratiska som inte
vill göra en förändring i just det här enskilda fallet, som kan verka behjär-
tansvärt.
Vi tror samtidigt att det kan vara en fördel om Partnerskapsutredningen -
och även riksdagen, i samband med ett eventuellt beslut i framtiden - klar-
lägger sin syn på hur ett homosexuellt förhållande skall bedömas. I sambola-
gen har man kunnat rätta till en del av de bekymmer som tidigare fanns.
Men det kan alltid finnas förhållanden mellan människor som det är svårt att
lagreglera, eftersom det kräver förändringar i systemen som inte var tänkta.
Anf. 55 KENT CARLSSON (s):
Herr talman! Jag inser att den stora lösningen - dvs. att ge föräldrar, par
eller ensamstående, full rätt att fritt överlåta ersättning till i princip vem som
helst - kan leda till kostnader och merarbete och att det noggrant måste utre-
das hur ett sådant system skall utformas. Jag tror inte att kostnaden skulle
bli överdrivet stor. I princip finns den kostnaden redan i dag, genom att vi
tvingar in framför allt ensamstående föräldrar i en situation där de bara kan
välja att själva stanna hemma för vård av barn.
När det gäller den lilla lösningen tror jag uppriktigt sagt inte på Karin Is-
raelssons argument. Det är ett grötargument, som går ut på att minsta lilla
förändring skulle innebära mycket krångel och medföra andra krav. Det är
ett argument som man tar fram när man inte har något annat.
Jag skulle kunna förstå detta, om en heterosexuell ensamstående förälder
inte hade möjlighet att överlåta rätten till ersättning till sambon, dvs. om
villkoren var likvärdiga mellan den ensamstående heterosexuelle och den
ensamstående homosexuelle. Så är det inte i dag, utan det görs en mycket
tydlig åtskillnad. Vi ger större möjlighet för den heterosexuella mamman el-
ler pappan som bor tillsammans med en person av ett annat kön än för den
förälder som är homosexuell och bor tillsammans med en person av samma
kön.
Den här åtskillnaden mellan olika samlevnadsformer är rent diskrimine-
rande. Jag kan inte se varför man inte skulle kunna göra en förändring i lag-
stiftningen i dag. Det handlar om en ytterst liten grupp, men det är oerhört
viktigt principiellt sett.
Slutligen vill jag ta upp frågan om Partnerskapsutredningen. Jag har kallat
den för soptunnan, därför att vi hänvisar i princip allt dit. Dess främsta upp-
gift är att utreda om det skall införas en partnerskapslag, ungefär på samma
sätt som äktenskapslagstiftningen för heterosexuella.
Precis som bland heterosexuella kommer det att finnas en oerhört stor
grupp homosexuella som bara sammanbor. De kommer att finnas även om
vi får en partnerskapslag. Jag vet inte om vi får en sådan, då det har varit
sådana fördröjningar.
Det här är alltså inte en fråga för Partnerskapsutredningen. Det är snarare
en fråga för riksdagen att ta ställning till här och nu. Det handlar om vilken
grundinställning man har. Jag måste tyvärr notera att det inte verkar finnas
någon vilja att undanröja den här diskrimineringen och att det hos andra i
den här kammaren finns en bristande vilja att tala om var de står.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 7 §.)
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1992/93:SkU22 Anslag till skatteförvaltningen, m.m. (prop. 1992/93:100 del-
vis).
Anf. 56 BRUNO POROMAA (s):
Herr talman! Av de tolv reservationer som är fogade till det betänkande
som riksdagen nu behandlar svarar vi socialdemokrater för fyra.
4 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 96
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till skatte-
förvaltningen,
m.m.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till skatte-
förvaltningen,
m.m.
De här fyra reservationerna betecknar vi inom vårt parti som mycket vik-
tiga. Med dem vill vi bidra till att förhindra något som allt fler människor
upplever som ett undergrävande av den allmänna samhällsmoralen, som nu
sker genom den växande ekonomiska brottsligheten.
För tre veckor sedan behandlade riksdagen den ekonomiska brottslighe-
ten i samband med anslaget till polisväsendet. I det sammanhanget redo-
gjorde vår talesman Lars-Erik Lövdén på ett utförligt sätt för vår syn på den
ekonomiska brottslighetens utbredning och skadeverkningar för såväl en-
skilda som samhället i stort. Han gjorde det dock tyvärr för döva öron.
Man kan fråga sig vad det är som ligger bakom de borgerliga partiernas
ointresse att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Är det möjligtvis så
att ni anser att det här är en utpräglad socialdemokratisk fråga och att eko-
brotten bara drabbar staten och inte enskilda individer?
Om det senaste stämmer, har ni fel. Den ekonomiska brottsligheten sned-
vrider konkurrensförhållanden, och därmed hotas också en sund marknads-
ekonomi. De enskilda individerna drabbas i allra högsta grad, som skattebe-
talare, som anställda, som konsumenter och som hederliga företagare.
Lindbeckkommissionens resultat ser ni med stor förkärlek som en bibel i
ert politiska arbete, men ett förslag från kommissionen förbiser ni medve-
tet - eller är det omedvetet? Kommissionen föreslår nämligen bl.a. att kam-
pen mot den ekonomiska brottsligheten effektiviseras, så att beslutade skat-
ter i ökad utsträckning faktiskt betalas in.
Den ansträngda samhällsekonomin, där statsskulden snart tenderar att
passera 1 biljon kronor - det är ett svindlande belopp - försöker ni bota med
besparingar. Det kommer aldrig att lyckas. De problemen kan man bara lösa
med både besparingar och ökade inkomster till statskassan.
Jag kan glädja er med att jag här och nu icke har för avsikt att plädera
för några inkomstökningar till statskassan genom skattehöjningar. Däremot
pläderar jag för vårt förslag i vår reservation om ytterligare 25 miljoner kro-
nor till Riksskatteverket för utökning av antalet tjänster samt utbildning av
skatterevisorer.
För närvarande är ca 1 000 av skattemyndighetens 11 000 årsarbetskrafter
avsatta för revision. Av dessa arbetar 10 % eller 100 revisorer med skatte-
brott. Enligt vår uppfattning är det för små resurser, och ledningen för myn-
digheten framförde också vid utskottets hearing farhågor för att det knappa
anslaget kunde komma att medföra ytterligare en minskning av den offen-
siva kontrollverksamheten, och då inom bekämpandet av den ekonomiska
brottsligheten. Det är ytterst allvarligt.
I betänkandet framhåller ni att det är av vikt att skatteförvaltningen håller
tillbaka kostnaderna i största möjliga utsträckning och gör nödvändiga ratio-
naliseringar och omprioriteringar. Jag måste därför fråga K.-G. Svenson,
som är utskottets talesman: Hur skall skatteförvaltningen kunna göra det
samtidigt som ni titt och tätt kommer med åtgärder som har motsatt effekt?
Jag kan peka på flera sådana åtgärder.
Vid vår hearing med ledningen för Riksskatteverket ställdes från ledning-
ens sida ett klart uttalat krav på att man inte skulle införa något reparations-
avdrag mot fastighetsskatten som en tillfällig stimulansåtgärd i det s.k. ROT-
50
programmet. I stället ville man ha en annan lösning, t.ex. någon form av
bidrag. Det tog ni ingen som helst hänsyn till.
Upphävandet av betalningslagen är också ett sådant exempel. Det har lett
till avsevärt minskade kontrollmöjligheter när det gäller utländska transak-
tioner. Betalningslagen har ersatts med i praktiken frivilligt uppgiftsläm-
nande med en beloppsgräns på 50 000 kr från de skattskyldiga. Vid ett senare
tillfälle kommer riksdagen, på ett för oss oförståeligt initiativ från regering-
ens sida, att ta ställning till en höjning av beloppsgränsen från dessa 50 000
till 75 000 kr. Genom reservation nr 7 vill vi få till stånd en skärpning av bl.a.
kontrollåtgärderna länderna emellan i denna fråga.
I höstas avskaffade riksdagsmajoriteten på förslag av regeringen lagen
mot skatteflykt. För vårt vidkommande var den åtgärden svårförståelig, och
här lyssnade man inte heller på skattemyndighetens uppfattning. Även om
lagen inte kom till användning så ofta hade den en mycket viktig preventiv
funktion. Att vidta den åtgärden var lika dumt som det skulle vara att ta bort
hastighetsbegränsningen på en vägsträcka därför att ingen körde fortare än
vad som föreskrevs. Vi vill att regeringen omedelbart skall komma med ett
förslag om återinförande av lagstiftningen.
Om skattemyndigheten skall kunna utföra en effektiv skattekontroll krävs
det vissa legala instrument. Sådana lagliga instrument som myndigheten i
dag förfogar över är bl.a. bevis- och betalningssäkringslagarna. Tillsättandet
av den s.k. Rättssäkerhetskommittén - den är parlamentariskt sammansatt,
och jag ingår som ledamot i den - inger stor oro över att dessa instrumenten
på ett allvarligt sätt kommer att luckras upp av den borgerliga regeringen.
Vi kommer dock för vår del att motsätta oss alla sådana förändringar i de
här regelsystemen som bidrar till att undergräva effektiviteten i skattekon-
trollen. Vi kan tänka oss undantag, men de undantagen måste motiveras av
mycket, mycket starka rättssäkerhetsskäl.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag med det som jag har sagt yrka bifall
till våra fyra reservationer.
Sammanfattningsvis vill jag ha sagt att vi anslutit oss till regeringens för-
slag om anslaget till skattemyndigheten, dock med ett undantag, nämligen
att ytterligare 25 miljoner kronor avsätts till myndigheten som ett led i an-
strängningarna att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Vårt ställnings-
tagande om anslaget till myndigheten förutsätter dock att regeringen fram-
deles - i motsats till vad som hittills har skett - verkar för förenklingar inom
myndigheten, så att man kan omfördela resurserna till andra och viktigare
arbetsuppgifter inom myndigheten. Vi kan i längden inte godta att nya ar-
betsuppgifter tillförs och att arbetsuppgifterna försvåras samtidigt som re-
surserna begränsas.
Anf. 57 PETER KLING (nyd):
Herr talman! I betänkandet SkU22 har Ny demokrati åtta reservationer.
Som den föregående talaren sade förekommer det ett stort fusk med skat-
ter i landet - det vet alla. Den svarta sektorn har i dag troligtvis ökat med
långt över 100 miljarder. En grundförutsättning för att man skall få in pengar
är enligt Ny demokratis mening att det finns en ökad rättssäkerhet för skatte-
betalarna. Har man ett rättssystem som inte fungerar i det avseendet får all-
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till skatte-
förvaltningen,
m.m.
51
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till skatte-
förvaltn ingen,
m.m.
52
mänheten inte heller något förtroende för lagarna. Det är därför som vi har
reserverat oss på åtta punkter mot det som föreslås.
Exempelvis gör taxeringsmyndigheter ute i landet olika bedömningar. Vi
skapar här i huset förmodligen så grumliga lagar att de tolkas på olika sätt
på olika håll i landet. På en ort får en företagare betala skatt för en viss grej
som man på en annan ort inte behöver betala skatt för. På en ort blir arbetare
upptaxerade för traktamenten, medan de på en annan ort inte blir det. Det
är inte så konstigt att vi får en stor svart sektor i landet när folk inte vet vad
de skall rätta sig efter.
Ur den här aspekten ser vi från Ny demokratis sida mycket allvarligt på
det här. Vi menar att rättssäkerheten måste vara så stor att medborgarna får
förtroende för vad vi sysslar med här i riksdagen.
Jag vill också ta upp frågan om eftertaxering. Man skall inte kunna gå hela
fem år tillbaka och riva upp ett beslut som gäller en enskild individ och sedan
eftertaxera eller efterskatta den personen. Vi säger att man skall kunna gå
högst två år tillbaka.
Jag vill också ta upp en annan aspekt, nämligen uttagande av kvarstående
skatt eller utbetalning av överskjutande skatt. Beloppet 25 kr, som i dag är
gränsen, är löjligt lågt. Det har inte räknats upp sedan den 1 januari 1975.
Det är alltså 18 år, och inflationen har varit ganska rejäl under dessa 18 år.
Vi tycker att den gränsen skall höjas till minst 50, kanske 100 kr. Man skall
inte hålla på och vela med kvarstående skatt eller utbetalning av överskju-
tande skatt under 100 kr. Det är kostsamt för samhället, och det inger abso-
lut inget förtroende hos medborgarna - det kan jag tala om för er.
Jag skall inte gå in på reservationerna, men jag kan ta upp en sak som
ligger mig varmt om hjärtat. När man har blivit anklagad för att undanhålla
skatt och ärendet går till länsrätten skall man automatiskt få anstånd med
betalningen tills fallet är avgjort, anser vi.
Det är möjligt att min kollega Bert Karlsson senare kommer till kamma-
ren och begär ordet för att tala om detta, men jag kan ändå nämna något
mer om rättssäkerheten och trovärdigheten ute bland folk. Jag tänker då på
lägenhetsregister. Vi har föreslagit att alla som bor i Sverige skall betala
skatt. I dag är det ungefär 20 000 - 30 000 företagare som skriver sig utom-
lands och inte betalar skatt trots att de bor här i Sverige. Därför vill vi ha
någon form av registrering av var man bor. Vi menar då alltså inte bara att
man skall uppge en adress utan att man också skall uppge vilken lägenhet
man bor i.
Det fuskas inte bara genom att man inte betalar skatt. Man kan här också
fuska med bostadsbidragen. Tre, fyra eller fem personer skriver sig på en
adress, bor i samma lägenhet och lyfter tre fyra bostadsbidrag på detta. Jag
hoppas att Bert Karlsson dyker upp om en stund och redogör mer utförligt
för det förslaget.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservationerna 2, 3, 10 och
11, men vi står självfallet bakom alla reservationer vi har avgivit.
Anf. 58 BRUNO POROMAA (s) replik:
Herr talman! Peter Kling tog upp frågan om lägenhetsregister. När jag
lyssnade till Peter Kling fick jag uppfattningen att han är mer benägen att
börja jaga småtjuvar än de stora som får gå fria.
Jag vet inte om Peter Kling har tagit del av den skrivelse som skatteutskot-
tet har erhållit från personalen inom skatteförvaltningen i Stockholms län. I
denna skrivelse påpekar de anställda att för t.ex. folkbokföringens del inne-
bär minskningen av personal att tiden inte räcker till för kontroller och ut-
redningar av flyttningsanmälningar. Detta medför ökat bidragsfusk. Vi vet
att bidragsfusk förekommer när det gäller bostadstillägg och bidragsför-
skott.
Jag skulle vilja föreslå Peter Kling att rösta på våra reservationer för att
därigenom skapa resurser så att man inom nuvarande personalramar kan
syssla med dessa arbetsuppgifter. Peter Kling skulle då slå två flugor i en
smäll. Han kommer dels åt bidragsfusket, dels några av de stora hajarna.
Anf. 59 PETER KLING (nyd) replik:
Herr talman! Bruno Poromaa, vi har reservat oss och sagt att vi vill ha
någon form av lägenhetsregister. Vi vill inte binda upp oss för någon speciell
form. Om regeringen kommer med ett annat förslag till hur man skall
komma åt fusket ställer vi upp på det. Ganska mycket pengar går förlorade
för samhället. Vi har räknat ut att det rör sig om mellan 3 och 5 miljarder
kronor. Det kanske t.o.m. blir så att Bruno Poromaa röstar på vår reserva-
tion.
Anf. 60 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Debatten om anslagen till skatteförvaltningen har på senare
tid kommit att fokuseras kring frågan om den ekonomiska brottsligheten.
Det tror jag är bra. Det är där det stora problemet ligger.
I en doktorsavhandling från 1991 konstaterar Agneta Enström att den
ekonomiska brottsligheten har blivit en medveten del i marknadskonkurren-
sen. Hon konstaterar att ett företag som skattefuskar kan få 30 % lägre kost-
nader och därför kan hålla priser som är 25 % lägre än konkurrenternas.
Frågan om den ekonomiska brottsligheten är inte längre bara en fråga om
vänster och höger i politiken. Det är också en fråga om att kunna ge seriösa
företagare rimliga konkurrensvillkor. I den meningen har Vänstern blivit
den del av politiken som står på små seriösa företagares sida. Det gäller na-
turligtivs merparten av småföretagarna.
Det finns många rapporter. Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen konsta-
terade i januari 1992 att det här är en alarmerande situation. Riksdagens re-
visorer har konstaterat samma sak - genom en socialdemokrat som Anita
Johansson och en moderat som Karl-Gösta Svenson. De har insett att det
här problemet håller på att växa sig alltför stort.
Från Vänsterpartiets sida tog vi upp den frågan förra året och krävde ytter-
ligare anslag. Vi fick avslag. Den gången föreslog vi 25 miljoner. Det är vad
Socialdemokraterna föreslår i år. Situationen har dock blivit värre sedan vi
kom med vårt förslag.
Svenska Dagbladet - som är en ganska lågmäld tidning när det gäller kam-
panjer mot ekonomisk brottslighet och för ökade anslag till det offentliga -
hade i februari 1992 följande rubrik på nyhetsplats: Alla deklarationer
granskas inte. Tidningen skrev vidare att frågan om huruvida alla deklaratio-
ner granskas är en känslig punkt. Länsskattechefen i Stockholm, Bert Lind-
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till skatte-
förvaltningen,
m.m.
53
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till skatte-
förvaltningen,
m.m.
54
berg, säger att det officiella svaret måste vara att alla granskas. Skattedirek-
tör Lars-Ingvar Persson i Kristianstad medger dock att detta inte sker. Arti-
keln fortsätter med att generaldirektör Lennart Nilsson håller delvis med,
men han tvekar litet i ordvalet mellan granskning och kontroll. Han säger
att man i någon sorts mening tittar på alla deklarationer men att det inte blir
kontroll av alla.
Är vi tillfredsställda med detta läge? Skulle jag ha kunnat säga på detta
sätt? Nej, jag skulle inte ens vilja ta de här omdömena i min mun, eftersom
de riskerar att sätta ned skattemoralen i samhället. Tänk på alla deklaranter
som i februari mödosamt funderar och räknar med sina miniräknare. Tänk
om de fick för sig att alla deklarationer inte granskas. Tänk om de fick för
sig att många deklarationer inte granskas. Det skulle kunna få stora konse-
kvenser för samhällsmoralen.
Vad kommer att hända med det här beslutet? Det kommer att göras ytter-
ligare nedskärningar. 300 miljoner skall bort till 1996. Det är mycket. Märk
väl att skatteförvaltningen gav in ett förslag där man tog på sig stora sparbe-
ting. Man konstaterade att 1991 års begäran från riksdag och regering inne-
bar att man skulle spara 208 miljoner från 1993 till 1994. Man har lämnat in
ett budgetäskande som innebär att man skulle dra ner med 260 miljoner.
Man tog på sig mer än vad man fick i uppdrag från skatteförvaltningen. Vad
konträr regeringen med? Jo, man höjde kravet på sparandet. Man höjde det
med ungefär 70 miljoner för detta kommande budgetår. Förvaltningen hin-
ner inte fasa in så stora besparingar så snabbt.
Vad har hänt sedan vi debatterade dessa frågor förra gången? Jag har kon-
trollerat en del saker. Inom vissa förvaltningar har antalet ändrade deklara-
tioner minskat med hälften mellan 1992 och 1993. Det är väl ingen här i kam-
maren som tror att det beror på att deklaranterna har ökat sitt kunnande i
deklarationsifyllande på ett år. Det kan inte vara så att man har blivit så oer-
hört mycket skickligare i att fylla i deklarationen. Jag tror snarast att det be-
ror på att man inte kontrollerar alla deklarationer lika mycket. Det är en
kvalificerad gissning - och mer än så.
Det här är allvarligt. Det håller också på att växa fram ett helt nytt fält för
skatteundandragande. Det gäller momsen. Det är ett område som skall ge
114 miljarder. Göteborgs skatteförvaltning har redan slagit larm om att
momsbedrägerierna har ökat drastiskt. Det är en oerhört lönsam affär. En
falsk faktura på en miljon kan ge en intäkt på 250 000. Det är snabba arbets-
inkomster som är både arbetsfria och skattefria. Det här gäller positiva
momsdeklarationer. Bara här i Stockholm tror jag att man har 100 000 dekla-
rationer att granska. Man hinner inte alls granska alla negativa deklaratio-
ner, där den skattskyldige skall få tillbaka momspengar. Det finns en möjlig-
het att fuska, eller vara kreativ, med de positiva deklarationerna och skaffa
sig skattefördelar och en skattekredit som kan vara avsevärd. Om man inte
ens hinner granska alla negativa momsdeklarationer finns det ett fält. Det är
nästan så att man tvekar att gå in på frågan. Jag vill inte stå här som någon
konsult och ge tips när det gäller momsbedrägerier. Detta är oerhört allvar-
ligt. Vi vet hur det ser ut inom taxinäringen i Stockholm.
Föregående talare från Socialdemokraterna redogjorde för vad Riksskat-
teverkets generaldirektör sade till utskottet. Det skedde i slutna förhand-
lingar. Det är dock bara att läsa på s. 5 i utskottets handlingar. Det finns ett
slags politiskt språk, som är ganska diplomatiskt och där man är verserad i
sina omdömen. Enligt utskottet sade verket att det här är ägnat att inge far-
hågor för att ambitionen inte kan hållas på en acceptabel nivå. Resultatet
kan bli en minskning av den offensiva kontrollverksamheten. Det är således
fråga om en minskning av något som redan är alltför litet. Det är mycket
allvarligt.
Vad säger då utskottet? Utskottet säger att det för dagen enligt utskottets
mening inte är nödvändigt att tillskjuta mera resurser till just skatteförvalt-
ningen. Där får man väl spara som på alla andra ställen. Men det är skillnad
på skatteförvaltningen och andra förvaltningar i samhället. Skatteförvalt-
ningen genererar inkomster. De bedömningar som kan göras visar att utväx-
lingen är ungefär en femtedel eller en sjättedel. För varje krona i ökad kon-
troll kan man få 5 eller 6 kr tillbaka. Vi föreslår 70 miljoner kronor till utökad
kontrollverksamhet när det gäller ekonomisk brottslighet - fördjupad offen-
siv kontroll.
Utskottet säger att det för dagen inte är aktuellt. Det kan jag möjligtvis ta
fasta på. Det kommer en kompletteringsproposition framöver. Jag förväntar
mig, Karl-Gösta Svenson, att regeringen då anvisar ytterligare medel. Jag
vet att ni nu är låsta på regeringssidan. Men ni måste komma med någonting
i kompletteringspropositionen. Jag begär inte att Karl-Gösta Svenson skall
kunna ge besked i dag. Men jag blir förvånad och närmast indignerad om det
inte kommer mer medel i kompletteringspropositionen. Det får vi debattera.
Det går inte att inom skatteförvaltningen omfördela till Stockholm; det
har utskottet konstaterat. Men det får inte bli så att Stockholm blir en skatte-
fri ö. Det får inte bli så att man när man skriver officiella handlingar i Stock-
holm skriver att man avser att kontrollera på ambitionsnivå x och y, eftersom
man inte vågar sätta ut de rätta siffrorna av rädsla för att det skulle kunna bli
till problem för skattemoralen. Det läget får vi väl inte hamna i Karl-Gösta
Svenson?
Därför, herr talman, yrkar jag bifall till Vänsterpartiets meningsyttring
vad gäller mom. 1, och ställer mig naturligtvis bakom alla de andra momen-
ten. Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationerna. Men jag be-
gränsar mitt yrkande till det oerhört väsentliga momentet att anslå 70 miljo-
ner mer till skatteförvaltningen. Det innebär att de kan hålla sig på den nivå
de hade planerat för; redan det är en indragning, men de får i alla fall rimliga
arbetsvillkor.
Anf. 61 KARL-GÖSTA SVENSON (m):
Herr talman! Som framgår av budgetpropositionen har, enligt Riksskatte-
verkets egen uppfattning, produktiviteten i skatteförvaltningen varit i stort
sett oförändrad mellan åren 1987 och 1991. Att den totala produktiviteten
inte förbättrats nämnvärt förklaras av de begränsningar som myndigheterna
tvingades till på grund av ett omfattande förändringsarbete i slutet av perio-
den; det har dels varit en rätt omfattande skatteomläggning, dels en omfat-
tande organisationsförändring, som benämnts Sol 90.
Skatteutskottets majoritet delar regeringens uppfattning att de genom-
förda förändringarna skatteomläggningen och organisationsförändringen -
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till skatte-
förvaltningen,
m.m.
55
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till skatte-
förvaltningen,
m.m.
56
nu måste resultera i en förbättrad effektivitet och därmed ökad produktivi-
tet.
Socialdemokraterna har i opposition, under den senaste tidsperioden, fört
en omfattande debatt om resurstilldelningen vad gäller kampen mot den
ekonomiska brottsligheten. Till följd därav föreslår Socialdemokraterna att
Riksskatteverket tilldelas ytterligare 25 miljoner kronor för att reducera
neddragningen av antalet tjänster, och att ytterligare medel utnyttjas för ut-
bildning av skatterevisorer.
Det är ju, Bruno Poromaa, inte en utökning av antalet tjänster ni föreslår,
utan en minskad neddragning. Precis som Lars Bäckström sade, har man i
Riksskatteverkets egen anslagsframställning sagt att man skall minska anta-
let anställda med drygt tusen personer under treårsperioden; för det kom-
mande budgetåret rör det sig om 350 personer. I det beslutet har ju även
Bruno Poromaa deltagit eftersom han tillhör Riksskatteverkets styrelse.
Den ekonomiska kris som Sverige befinner sig i har sin grund i bl.a. den
kasino- och spekulationsekonomi som har präglat den socialdemokratiska
regeringsperioden under 1980-talet. Det var under den perioden som bl.a.
bankkrisen föddes. Regering, riksbank och bankinspektion var knäpptysta.
Fallskärmsavtalen blommade ut, inte minst inom bankvärlden. I statens
egen bank bidrog Björn Wahlström, under er regeringsperiod, till att t.o.m.
förbättra avtalen för ett antal direktörer efter det att de hade lämnat sina
befattningar.
Polisens resurser för att bekämpa ekonomisk brottslighet har minskat un-
der den socialdemokratiska regeringsperioden. Från 1987 till 1991 minskade
resurserna med ca 10 %. Trots detta drev Socialdemokraterna igenom en be-
sparing på Justitiedepartementets område på 500 miljoner kronor i samband
med krisuppgörelsen i höstas.
Ert agerande är inte trovärdigt. Det finns ingen annan förklaring än att ni
genom ert högljudda uppträdande försöker komma undan ert ansvar. Ni tog
inte tag i problemen med den ekonomiska brottsligheten under 1980-talet på
ett effektivt sätt. Det går inte att bortse ifrån att spekulationsekonomin un-
der 1980-talet ledde till en ökning av den ekonomiska brottsligheten. Som
jag sade tidigare var ni socialdemokrater då knäpp tysta. Ni gjorde ingenting
åt det ökande momsfusket.
I samband med en polisutredning 1989 angående narkotikabrott och grova
bedrägerier uppmärksammades att den brottmisstänkte bildat bolag utan
någon verksamhet, tillsammans med en annan kriminellt mycket belastad
person. Momspengar hade felaktigt utbetalats till bolaget. - Jag tycker att
man kan tala om vad som skett i verkligheten, trots att Lars Bäckström var
litet tveksam till detta. - Vid förhören uppgav den misstänkte: Tänk om jag
vetat att det var så lätt att skaffa pengar. Här har man fått slita ut sig alldeles
i onödan på att göra inbrott.
Vilka initiativ tog ni Socialdemokrater i regeringsställning för att komma
till rätta med denna typ av brottslighet? Ni gjorde heller ingenting åt de
ökande balanserna hos polismyndigheten när det gäller skattebrottsmålen; i
Stockholm är det ca 1 200 stycken. Den balansen har inte tillkommit efter
regeringsskiftet; den fanns tidigare. Ni gjorde ingenting åt den.
Vilka åtgärder har då regeringen vidtagit? Främst har särskilda pengar till-
delats Riksåklagaren för att utreda den kvalificerade brottslighet som riktats
mot bl.a. banker. De första åtalen inom bankvärlden är numera ett faktum.
I syfte att förbättra möjligheterna att bekämpa den ekonomiska brottslig-
heten har regeringen tagit initiativ till en förändring av Rikskriminalpolisens
organisation. Åklagarens roll som förundersökningsledare är också under
bearbetning. Åklagaren är en nyckelperson i det här sammanhanget. Ge-
nom att förändra situationen och ge åklagaren större möjlighet att hantera
polispersonal får vi en förbättrad effektivitet och ökad produktivitet när det
gäller att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Det är kolossalt viktigt.
Jag instämmer i Lars Bäckströms uppfattning: Genom att vi inte bemästrar
den ekonomiska brottsligheten får vi inte konkurrensneutralitet i närings-
verksamheten; seriösa verksamheter kan därigenom slås ut. Det måste vi på
alla sätt beivra.
Givetvis har regeringen med kraft ingripit mot de demoraliserande fall-
skärmsavtalen. Det är en mycket viktig åtgärd. Vi har nyligen i riksdagen
beslutat att 60 miljoner kronor skall avsättas för en ökad satsning inom polis-
väsendet avseende ekonomisk brottslighet - det beslutet fattade vi förra
veckan. Regeringen har beslutat att skattebrottslagen och uppbördslagen
skall bli föremål för utredning; just för att åstadkomma förbättringar på det
här området.
Ett exempel när det gäller skattebrottsutredningen är att vi tar tag i frågan
om försvårad skattekontroll; att räkenskaperna inte får se ut hur som helst,
utan att man ställer krav på företagarna att följa bokföringslagen. Det har
t.o.m. gått så långt att det räcker med att man har förvarat sina handlingar i
en skokartong för att man skall undgå att bli dömd för att ha försvårat skatte-
kontrollen. Vi måste ställa krav på detta område. Det gör regeringen genom
att skriva in detta i direktiven till förändring av skattebrottslagen.
Vi kommer snart här i riksdagen att behandla en proposition som handlar
om åtgärder mot penningtvätt. Det är ju också ett led i att påverka till mins-
kat skattebrott. Inom kort, Lars Bäckström, kan vi förvänta oss förslag från
regeringen som innebär resurser till bl.a. skatteförvaltningen. De skall skapa
underlag för att beslutade skatter faktiskt betalas in. Rätt skatt skall tas ut
på rätt sätt och betalas in vid rätt tidpunkt; det är ett mål som jag hoppas är
gemensamt för oss. Det skall hos de olika myndigheterna finnas möjligheter
att uppnå det målet.
Det här är ett led i att få bukt med det skattefusk som ställer till med avse-
värda problem för den seriösa näringsverksamheten. Men det är enligt ut-
skottsmajoritetens mening absolut nödvändigt att en sådan satsning kombi-
neras med åtgärder som innebär att den flaskhals som för närvarande finns
hos de myndigheter som skall ta emot och följa upp skattemyndigheternas
anmälningar försvinner; den flaskhalsen finns hos polismyndigheten och del-
vis på åklagarsidan.
Det är nödvändigt med kompetenshöjande åtgärder, snabbhet och effekti-
vitet i hanteringen. Såväl skattemyndigheterna som polis och åklagare måste
snabba upp hanteringen av ärendena.
För att komma till rätta med den ekonomiska brottsligheten är det helt
nödvändigt att förövarna döms till straff i nära anslutning till brottet. Enligt
min uppfattning bör ett typiskt momsfusk, innebärande ett falskt krav på
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till skatte-
förvaltningen,
m.m.
57
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till skatte-
förvaltningen,
m.m.
58
överskjutande ingående mervärdesskatt, bli föremål för domstolsbehandling
inom någon månad från fullgörandet av brottet, vilket motsvarar den tid-
punkt då deklarationen inlämnades. Det är ett mål som vi borde ställa upp.
Ett snabbare domstolsförfarande när det gäller så allvarliga brott leder till
en ökad preventiv verkan.
Herr talman! Jag ber om ursäkt för att jag måste överskrida tiden för att
kunna bemöta de tidigare inläggen. Lars Bäckström tog upp detta med
momsbedrägerier. Från Riksskatteverkets sida måste man tänka efter om
man i dagsläget har rätt organisation. Det förekommer kritik. Anita Johans-
son - som inte är här nu - och jag har besökt skattemyndigheterna i Stock-
holm och i Västmanlands län. Vi fick då indikationer på att momskontrollen
inte fungerar bra efter organisationsförändringen 1990. Därför borde man
på Riksskatteverket fundera över organisationen och tänka efter om den kan
förändras så, att kontrollen blir effektivare och bättre.
Till skillnad från den socialdemokratiska regeringens handfallenhet under
80-talet, Bruno Poromaa, vidtar den borgerliga regeringen viktiga åtgärder
för att komma till rätta med den ekonomiska brottsligheten. Det betyder att
ni socialdemokrater måste lämna skyttegravarna för att med ansvar och sak-
lighet bidra till gemensamma lösningar för att man på ett rättssäkert sätt skall
komma till rätta med problemen. Bruno Poromaa inledde med att säga att
de borgerliga företrädarna var ointresserade. Men så är det inte, utan vi har
ett starkt intresse av att åstadkomma någonting som är bra för landet, och
det gör vi gärna i samarbete med såväl socialdemokrater och vänsterpartister
som nydemokrater.
Herr talman! Beträffande de reservationer till detta betänkande som inte
avser anslaget till skatteförvaltningen vill jag avslutningsvis särskilt kom-
mentera slopandet att skatteflyktsklausulen samt betalnings- och bevissäk-
ringslagen.
Med hänsyn till rättssäkerhetsskäl har skatteflyktsklausulen slopats. En-
ligt utskottsmajoritetens mening kan det inte komma på fråga att återinföra
denna lagstiftning. Skatteflyktsklausulen är inte rättssäker. Det är ett rimligt
krav att den enskilde skall veta vilka konsekvenser en civilrättslig handling
innebär från skattesynpunkt. Därför kan inte skatteklausulen återinföras.
Mot bakgrund av den socialdemokratiska inställningen är det viktigt att
gång på gång betona vikten av att skattelagstiftningen är rättssäker. Det är
beklämmande att läsa den socialdemokratiska reservationen, nr 9, där man
tar upp frågan om den s.k. Rättssäkerhetskommittén, som Bruno Poromaa
själv är ledamot av. Av reservationen framgår med vilken nonchalans som
socialdemokraterna hanterar rättssäkerhetsfrågorna inom skattesystemet.
Jag citerar: ”Det är över huvud taget förvånande att, i en tid när intresset
borde koncentreras på hur man skall få bukt med den alltmer elakartade
ekonomiska brottsligheten och det tilltagande skattefusket, regeringen väl-
jer att tillsätta en kommitté med uppgift att ta upp några starkt överdrivna
attacker som vissa av de nuvarande regeringspartierna, när de befann sig i
opposition, brukade rikta mot enskilda detaljer i skattelagstiftningen.”
Är det verkligen så illa ställt hos er socialdemokrater, Bruno Poromaa, att
ni är tillbaka i den av er tillsatta s.k. Ekokommissionens resonemang om
omvänd bevisföring och dess uttalande om att det i ekobrottsbekämpningens
intresse fick accepteras att oskyldiga dömdes till straff? Det sistnämnda asso-
cierar jag litet grand med den inställning som ni ger uttryck för i reservation
nr 9. Är det starkt överdrivna attacker när oskyldiga människor i pressen blir
dömda som skattefuskare, när de har tillämpat dessa två lagbestämmelser på
ett felaktigt sätt? Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till hemstäl-
lan i betänkandet samt avslag på samtliga reservationer och meningsytt-
ringen. Jag beklagar att jag överskred tiden.
Anf. 62 BRUNO POROMAA (s) replik:
Herr talman! Som jag tidigare sade har skatteförvaltningen totalt 11 000
anställda. En av de anställda är K-G Svenson. Så gott som samtliga - så när
som på 1/11 000 av personalen - protesterar nu mot de kraftiga nedskärning-
arna. Den 1/11 000 av personalen utgörs av K-G Svenson. När argumenten
tryter, höjer man rösten. Men det är väl inte därför som K-G Svenson höjer
rösten - jag tycker att han var väldigt argumentationsrik. Möjligtvis plågas
han av ett dåligt samvete. För min del, med det handikapp i form av nedsatt
hörsel som jag har, vill jag tacka K-G Svenson för att han höjer rösten.
K-G Svenson sade att regeringen har anslagit 60 miljoner kronor. Men
märk väl, K-G Svenson, att detta inte är några öronmärkta pengar speciellt
för ekobrottsbekämpningen. För polisväsendet i sin helhet är detta inte
några nya pengar, utan det rör sig om en omfördelning inom tidigare ramar.
Mot bakgrund av det kraftiga underskottet i rättssystemets resurser är dessa
pengar bara kaffepengar. Satsa rejält, och ni skall få sjufalt igen! Att satsa
några hundra miljoner under loppet av några år för att bekämpa den ekono-
miska brottsligheten skulle ge statskassan många miljarder.
Vidare gör K-G Svenson gällande att den socialdemokratiska regeringen
icke gjorde någonting mot den ekonomiska brottsligheten. Det är icke sant.
Vi inrättade den s.k. Ekobrottskommissionen. Genom den intensifierades
kampen mot den ekonomiska brottsligheten under 80-talet. Vi kommer inte
ifrån att de borgerliga partierna i regeringsställning har slopat prioriteringen
av ekobrottsbekämpningen. Jag vill göra gällande att vi i våra regeringsdek-
larationer hade en deklaration om kamp mot den ekonomiska brottslighe-
ten. Såvitt jag vet har Carl Bildt i sin regeringsdeklaration inte sagt någon-
ting om kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Den borgerliga rege-
ringen har slopat prioriteringen av ekobrottsbekämpningen.
Anf. 63 KARL-GÖSTA SVENSON (m) replik:
Herr talman! Det framgick väl klart av mitt anförande vilken stark driv-
kraft den borgerliga regeringen har varit för att komma till rätta med ekono-
misk brottslighet. I fråga efter fråga har regeringen under den korta tid som
den hittills har regerat varit överlägsen. Ni hade hela 80-talet på er, men ni
gjorde ingenting. Det enda som ni åstadkom var att tillsätta Ekokommissio-
nen, som kom med vansinniga förslag. Under den senare delen av 80-talet,
då skattefusket och den ekonomiska brottsligheten accelererade, reduce-
rade ni resurserna till polisen med 10 %. Det var allvarligt. De 60 miljonerna
som riksdagen nu har beslutat om är preciserade att användas för bekämp-
ning av ekonomisk brottslighet. Vi måste kräva ökad effektivitet hos alla
myndigheter, även hos Riksskatteverket.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till skatte-
förvaltningen,
m.m.
59
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till skatte-
förvaltningen,
m.m.
60
Jag sade ju till Bruno Poromaa och övriga åhörare att vi inom kort kan
förvänta oss nya initiativ från regeringen för att man skall kunna vidta de
angelägna åtgärderna. Det är viktigt att prioritera den svåra ekonomiska
brottsligheten. Det ger i dagsläget visserligen inga pengar från skattesyn-
punkt, men det har en preventiv verkan. Under förutsättning att man direkt
kan utdöma straff, blir det en kraftfull preventiv verkan. Vi måste ha kom-
municerande kärl mellan skattemyndigheter, polis, åklagare och domstolar.
Annars klarar vi inte att åstadkomma en förändring av attityden mot ekono-
misk brottslighet. Det gäller att ha en samling kring dessa frågor.
Den i nutid viktigaste åtgärden från skatteförvaltningens sida är att snabbt
ta itu med momsfusket och - precis som Lars Bäckström sade - att snabbt
också påverka så, att deklarationerna blir kontrollerade i större omfattning.
Anf. 64 BRUNO POROMAA (s) replik:
Herr talman! Under den tid på 80-talet som vi socialdemokrater hade re-
geringsansvaret lade vi fram 36 olika förslag till riksdagen för att bekämpa
den ekonomiska brottsligheten och för att undanröja möjligheterna till skat-
teundandragande osv. Varenda gång röstade Moderaterna emot dessa för-
slag. Av vilken anledning?
Ni gör gällande att ni främjar vissa preventiva åtgärder. Generalklausulen
mot skatteflykt var en preventiv åtgärd, men den avvecklade ni. Den vill ni
definitivt inte medverka till att återinföra.
Det är i dag fråga om en annan typ av ekonomisk brottslighet än den som
var på 80-talet. Den ekonomiska brottsligheten ändrar ansikte efter kon-
junkturläget.
Jag vill säga något om rättssäkerheten. Finns det något land i världen som
har en större rättssäkerhet än vad vi har i vårt land? Den frågan vill jag rikta
till Karl-Gösta Svenson. I Amerika, som ni moderater nämner som exempel
i många avseenden, är rättssäkerheten helt olika. Där har revisorerna möj-
lighet att vara beväpnade. Därtill ger man i Amerika människor, som anger
ekobrottslingar, möjlighet till ny identitet. En sådan rättssäkerhet betackar
vi oss för i Sverige i alla fall. Vi måste ändå ha en sådan rättssäkerhet som
inte omöjliggör myndigheternas arbete.
Anf. 65 KARL-GÖSTA SVENSON (m) replik:
Herr talman! Under 1980-talet, Bruno Poromaa, hade vi under Social-
demokraternas regeringsperiod en kasino- och spekulationsekonomi. Under
den tiden startades en mycket stor andel ekonomisk brottslighet upp. Ni so-
cialdemokrater tog inga initiativ för att motverka den. Det är därför vi har
dessa problem i dag.
Jag har visat på vad den borgerliga regeringen hittills har åstadkommit. Vi
visar ytterligare vägar för att skapa en likformighet när det gäller att driva
företag här i landet, så att inte den som skattefuskar skall kunna konkurrera
på ett bättre sätt gentemot den seriöse företagaren. Detta vill vi med kraft
stoppa.
Bruno Poromaa talar om de 36 olika förslagen. De flesta av dessa förslag
berörde rättssäkerheten. Vi är mycket noga med att rättssäkerheten skall
vara fullgod, vilket också framgick av mitt huvudanförande. Detta håller vi
moderater stenhårt på. Det handlar också om skattesystemets utformning.
Vi vill alltså inte ha mera och nya skatter, utan vi vill ha lägre och mindre
skatter. Därigenom kommer vi också ifrån en del av problemen när det gäller
den delen av den ekonomiska brottsligheten som avser skattefusket. Ekono-
misk brottslighet är ju ett vidare begrepp som också berör helt andra områ-
den.
Andre vice talmannen anmälde att Bruno Poromaa anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 66 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Debatten rör främst anslagen till skatteförvaltningen. Dock
något kort om rättssäkerheten. Det är viktigt att den skall iakttas, men gene-
ralklausulen mot skatteflykt stod i överensstämmelse med rättssäkerheten.
Liknande lagar finns i Storbritannien, Finland, Canada, Tyskland och
Frankrike. Jag tror inte att Karl-Gösta Svenson hävdar att dessa länder sak-
nar rättssäkerhet. De är enligt min mening rättsstater i lika hög grad som
Sverige. De har denna lag. Vi kan också ha den om den politiska viljan finns.
Men den politiska viljan finns inte generellt hos Moderata samlingspartiet.
Där finns det krafter som lever kvar som hävdar: Detta är en vänsterfråga,
och vi tillhör inte vänstern.
Däremot tror jag att Karl-Gösta Svenson har insikter, vilket han har visat
här i debatten, att detta är en allvarlig fråga. Momsfrågan är nog den mest
aktuella. Det tror jag också att Karl-Gösta Svenson kanske t.o.m. bättre än
jag vet och inser. När man övergick från 24 enheter som skötte momsen till
140 förändrades kompetensnivån hos dem som hanterar momsfrågorna.
Skattereformen har ju breddat momsbasen något fantastiskt. Bara i Stock-
holms län tillkom 30 000 nya deklarationsskyldiga. Det motsvarar ungefär
deklaranterna i tre olika län. Men Stockholm dignar under denna börda. Det
är därför Stockholm behöver ha mer resurser. Men de kan inte tas från andra
håll i landet, har majoriteten sagt. Därför måste resurser tillföras för 70 mil-
joner kronor detta år. Det innebär inte att man ökar anslagen. Det innebär
bara att man minskar minskningen. Detta står i överensstämmelse med det
beslut om besparingsprogram som Karl-Gösta Svenson och Bruno Poromaa
fattade i Riksskatteverkets styrelse. Men regeringen har ju snabbat upp be-
sparingsprogrammet, och det är det som inte går. Varje revisor kan dra in 11
miljoner under ett år, säger en promemoria från Skatteförvaltningen i Stock-
holm.
Det har gått så långt här i Stockholm att Ulf Adelsohn, moderat f.d. politi-
ker, Sven-Åke Hjälmroth, länspolismästare, och Bert Lindberg, länsskatte-
chef, går och ber om att i alla få låna pengar för att sätta in kampen mot
ekonomisk brottslighet. Statstjänstemän i ledande ställning ber att få låna
pengar för att anställa personal som skall bekämpa den ekonomiska brotts-
ligheten. Detta är Sverige i modern tid. Situationen är så grotesk när dessa
enhetschefer känner sig tvingade att be om att få låna pengar i bank för att
åtgärda den ekonomiska brottsligheten. I det läget är det välgörande att
Karl-Gösta Svenson säger att man överväger att anslå pengar. Detta är ett
oerhört positivt och bra besked. Summan kan vi diskutera - jag begär inte
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till skatte-
förvaltningen,
m.m.
61
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till skatte-
förvaltningen,
m.m.
62
att få besked om den i dag - men det gäller att den ligger i intervallet kring
50, 60, 70 miljoner. Det är ju inte bara Stockholm som skall klaras. Stock-
holm behöver ca 30 miljoner, men det är ju inte bara i Stockholm som den
ekonomiska brottsligheten skall klaras upp. Den förekommer även på andra
håll. Den drabbar också företagare i Göteborg och Sundsvall. Vi behöver en
summa, Karl-Gösta Svenson.
Anf. 67 KARL-GÖSTA SVENSON (m) replik:
Herr talman! Jag håller fortfarande på att den inte är rättssäker. Därför
skall vi inte ha den typen av lagstiftning.
I mångt och mycket delar jag Lars Bäckströms uttalande när det gäller
moms- och organisationsfrågor. Det är väldigt bra att Riksdagens revisorer
ser över de olika myndigheter som hanterar ekonomisk brottslighet. Vi kom-
mer att se på åklagar- och polissidan samt naturligtvis också delvis på skatte-
sidan. Men propparna finns i dag framför allt på polis- och åklagarsidan.
Där tror jag att det finns stora vinster att göra. Vi behöver inte binda oss för
hur organisationen skall se ut i framtiden.
Jag skall inte nämna någon vid namn, men den som sitter bredvid mig här
från justitieutskottets sida och jag är inte precis överens om vilken organisa-
tion vi skall ha i nuläget. Men den diskussionen kan vi fortsätta att föra. Där-
för tror jag att den utredning som så småningom skall komma från Riksda-
gens revisorer kan vara ett bra avstamp för hur den framtida organisationen
skall se ut. Jag tycker att det är ett mycket bra initiativ från Riksdagens revi-
sorer att se över denna viktiga fråga, därför att jag är övertygad om att man
kan få stora effektivitetsvinster. Pengarna är i nuläget inte viktigast, men jag
tror att stora förändringar måste åstadkommas för att organisationen skall
bli effektivare.
Anf. 68 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Karl-Gösta Svenson har naturligtvis rätt i att organisationen
kan göras effektivare. Utskottets majoritet säger att man har varit undan-
tagna från sparbeting under många år. Men detta är inte korrekt. Jag har
suttit i en länsskattestyrelse och vet att man har gjort reduceringar. Men man
har klarat dessa reduceringar genom förbättringar av effektiviteten i sin or-
ganisation. Man fick en allt större ärendemängd, men man hanterade den
genom effektiviseringar. Produktiviteten har höjts. Man kan fortsätta att
höja produktiviteten - det är så man har tänkt att klara sparbetingen - vilket
vanligtvis sker genom ett ökat ADB-stöd och att man drar ned på basperso-
nal och kanslipersonal. Detta är den gängse metoden för att höja produktivi-
teten.
Om man kan frigöra sådana resurser, dras de nu in till statskassan. Men
bättre vore, om de fick stanna i organisationen och riktas in på revision och
offensiv kontroll med hjälp av kvalificerade handläggare. Men man får inte
tillgodogöra sig denna effektivitetsvinst.
Jag har frågat skattedirektör Nyström, som är handläggare här i Stock-
holm, hur man bedriver arbetet. Han konstaterar i en promemoria, som är
helt officiell, att momsbedrägerierna har ökat sedan 1991 och fortsätter i allt-
mer ökad takt i Stockholms län. Han säger vidare: Momsbedrägerierna kan
delvis vara föranledda av kunskapen om att kontrollresurserna skulle vara
hårt belastade till följd av den stora ärendemängdsökningen i länet fr.o.m.
1991, skattereformen.
Detta måste åtgärdas. Karl-Gösta Svenson har lovat satsningar, och jag
hoppas att de blir tillräckliga i intervallet upp till 70 miljoner kronor - vi kan
ta och ge något på det intervallet. Men ökade resurser bara till polis och åkla-
gare räcker inte, även om de utgör de största flaskhalsarna. Det finns påtag-
liga problem även inom skatteförvaltningen här i Stockholm, i Göteborg och
i storstadsregionerna. Satsar man bara på polis och åklagare, får man en ny
flaskhals tillbaka pä skattesidan. Det är ingen idé att fylla hål med hål. Men
det misstaget kommer denna regering säkert inte att göra.
Anf. 69 KARL-GÖSTA SVENSON (m) replik:
Herr talman! Det senaste som Lars Bäckström sade är väldigt viktigt.
Även jag hoppas att regeringens förslag inriktas i hög grad mot det nuva-
rande momsfusket och en effektivare deklarationskontroll. Det vore viktigt
i nuläget.
När det gäller att göra den framtida organisationen effektivare har både
skatteförvaltningen och åklagarna ett ansvar. Det gäller att begränsa utre-
dandet. Man får inte låta utredandet ta flera år. Vi lider i dag av att ett skatte-
brott som skedde 1985 fortfarande ligger i balansen hos Ekoroteln i Stock-
holm. Det är fullständigt absurt att det får vara så. Det måste vara betydligt
kortare tid mellan brott och rättegång. Annars får man ingen preventiv ver-
kan. Den åtgärden måste vi åstadkomma.
Nu talar jag inte för utskottsmajoriteten, men min personliga uppfattning
i min sista replik till Lars Bäckström är att skatteförvaltningen måste avbryta
sitt utredande när den finner att den har tillräckligt underlag för en fängelse-
dom. Då skall man omedelbart åtala. Man skall inte gå vidare och utreda
månad efter månad och förlora resurser, om man inte får in några pengar.
Då förlorar man den viktiga preventiva verkan av ett fängelsestraff. För
grova brott - när det gäller stora belopp vid skattebrott är brottet grovt -
måste påföljden bli fängelse. Endast ett fängelsestraff har preventiv verkan.
Det förutsätter snabbare och effektivare utredningar och att man avbryter
dem i rätt tid.
Anf. 70 BERT KARLSSON (nyd):
Herr talman! Vi har hört mycket här, och jag kommer att gå in på vissa
saker. Men först måste jag kommentera alla besparingar som har gjorts un-
der en tid. Vi har givit oss på det mesta. Mycket är nödvändigt, men det
mesta har drabbat vanliga människor väldigt hårt. Jag tror att vanliga männi-
skor kan ställa upp, om de ser att det är rättvist.
Det finns dock ett antal orättvisa saker i vårt samhälle. Det mest rättvisa
vore väl att alla betalar skatt i detta land. Det är fantastiskt att Bruno Poro-
maa säger här att Socialdemokraterna är de enda som är rättvisa och de enda
som vill fördela rätt. De har haft åtskilliga år på sig för att just förändra den
sak som jag tänker komma in på.
I Sverige, skatteplaneringens förlovade land, breder fusket och den eko-
nomiska brottsligheten ut sig. Den är i dag helt enorm, men ingen gör någon-
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till skatte-
förvaltningen,
m.m.
63
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till skatte-
förvaltningen,
m.m.
ting. Jag kan ta ett beslut, som Socialdemokraterna är ansvariga för, nämli-
gen avregleringen av taxi. Hur ser det ut i dag i fråga om taxi? Ja, taxi är i
stort sett svart rätt igenom. Ingen kan klara sig, om han kör med öppna och
rena kort. Det är ekonomiskt helt omöjligt.
Jag påtalade detta för ett och ett halvt år sedan. Nu har Aftonbladet kom-
mit med en artikelserie. Detta hade man politiskt kunnat ågärda för länge
sedan. Likadant är det med det legala skattefusket. Det är inte nog med att
vi har en ekonomisk brottslighet på ca 100 miljarder. Vi har också ett moms-
fiffel, vilket Lars Bäckström berörde. Visserligen hade han fel i fråga om
momsen. På en miljonfaktura är den inte 250 000 kronor. Om man räknar
baklänges blir momsen något mindre. Men vi kan sluta med sådana små de-
taljer.
Brottsligheten är alltså omfattande, och den lönar sig eftersom kontrollen
är lika med noll. Vi har i våra samtal med regeringen ställt krav på att kon-
trollen måste öka, inte bara för att få in en massa pengar till Riksskatteverket
utan för att föra ut intentionerna. Skålla gärna företagen varje år. Låt företa-
gen betala för dem som åker dit för fusk. Jag är övertygad om att denna verk-
samhet har givit minst 50 miljarder. Man kan inte släppa verksamheter så
fria som man har gjort beträffande inte bara taxi utan också restaurangnä-
ringen, som är till 60-70 % svart i dag. Det gäller inte bara Stockholm utan
överallt i vårt land, där man driver verksamheter men inte betalar moms och
skatter utan lever på socialbidrag och bostadsbidrag och sedan bara sticker
från verksamheten. Vi har ett exempel i Skara med två restauranger med
stora skulder. De hade t.o.m. köpt köttet svart och betalat svarta löner.
Nu tänker jag komma in på det mest fantastiska i Sverige. Jag läste om
den nya skatteplanering som föreningar och studentnationer i Uppsala har
gjort. Man har lätt trollat bort hundratals miljoner genom att sälja företaget
innan man skall betala skatt. Det är naturligtvis upprörande att man kan
agera på detta sätt.
Det mest upprörande är dock att det finns 25 000-30 000 direktörer i vårt
land som inte betalar ett öre i skatt. De tjänar sina pengar i Sverige. De bor
i Sverige, och de utnyttjar de sociala förmånerna. Men de betalar inte ett öre
i skatt. Detta har pågått under 25-30 år. De tjänstemän som har jagat dessa
killar har man flyttat om. Dem har man förföljt i stället för att ingripa mot
de smarta killarna som skriver sig på en adress i Frankrike.
Jag brukar ta Bronett såsom ett bra exempel. Han har funnits i Sverige i
30 år. Men då brukar man säga att jag har gjort affärer med honom och där-
för är förbannad på honom. Så är det alltid när jag tar upp någonting. Det
kan gälla turistnäringen eller invandrarpolitiken, som jag kritiserade för det
oerhörda slöseriet. Det visade sig att jag hade rätt på varje punkt.
Det värsta är att slöseriet fortsätter. Invandrarverket kan vi spara 5 miljar-
der på i morgon, om vi stoppar slöseriet.
Anf. 71 ANDRE VICE TALMANNEN:
Jag vill erinra om att kammaren nu diskuterar skatteutskottets betän-
kande.
64
Anf. 72 BERT KARLSSON (nyd):
Herr talman! Ja, det har med detta att göra vilken inställning man har till
saker och ting och vad man skall spara på.
De 25 000-30 000 direktörerna skattefuskar för 5 miljarder kronor helt
legalt. Alla vet om att det är på detta sätt. Vi har ett förslag - och detta för-
slag kommer faktiskt från myndigheten i Stockholm och är alltså inte vårt
eget. Vi avstår gärna till något annat parti att komma med detta förslag, om
det är problemet. Det brukar nämligen ta litet extra tid när Ny demokrati
kommer med förslag. Vi har sagt att man skall jämställa lägenheter med
egna hus, lantgårdar och liknande och folkbokföra människor helt enkelt på
deras lägenheter. Då blir man av med detta problem. Man blir av med ett
problem till, nämligen fusket med bostadsbidragen, vilket är oerhört avance-
rat.
Det finns faktiskt lägenheter som man har använt i 25 fall, dvs. att man
har utnyttjat samma lägenhet för 25 olika bostadsbidrag.
Det här borde vara det mest självklara, och framför allt det mest självklara
hos Socialdemokraterna, att vilja åtgärda - men inte ett knyst.
I dag står jag och talar här. Och det borde ha varit självklart hur utgången
i omröstningen skulle bli, om man menar något med rättvisa skatter och be-
sparingar, och om man menar något med att vidta åtgärder just mot den eko-
nomiska brottsligheten. Om man gör det, borde detta självfallet gå igenom.
Men vi har som vanligt debatten när besluten redan är fattade. Vi har redan
beslutat att detta inte skall gå igenom.
Förra gången var det bara Lars Bäckström som förordade att detta kanske
var en bra idé. Assar Lindbeck har tagit upp att man bl.a. skulle ha en effek-
tivare skatteindrivning, och han har sett det här problemet. I sin propå hade
han 10 miljarder.
Detta måste man åtgärda, annars får man över huvud taget inte förtroende
för skatterna och rättvisan i Sverige. Det är ju just det som är problemet
efter alla fallskärmsavtal och liknande, dvs. att man inte längre har något
förtroende för Sverige och rättvisan. Därmed kommer människor i det här
landet också att fortsätta att fuska, om ingenting görs.
Jag frågar Socialdemokraterna: Är ni intresserade av att åtgärda detta el-
ler skall ni fortsätta att få litet gratisbiljetter på cirkus och andra föreställ-
ningar av dessa skattefuskare? Är det viktigare att se till att dessa människor
har det bra i Sverige och att man gömmer sig bakom integritetsdiskussioner
osv. bara för att vi inte skall kunna genomföra det mest självklara, nämligen
ett lägenhetsregister. Det låter fruktansvärt att införa ett register. Men det
är inte menat att det skall missbrukas. Det är till enbart för att kontrollera
dem som fuskar. Jag kan inte anse att det är särskilt konstigt.
(Applåder)
Anf. 73 BRUNO POROMAA (s) replik:
Herr talman! Jag blev något förvånad när jag lyssnade på Bert Karlsson.
Han efterlyste socialdemokratiska initiativ.
Jag vill upplysa Bert Karlsson om att att vi för närvarande, sedan 1991,
har en borgerlig regering. Bert Karlsson är en av dem som bildar underlag
för den borgerliga regeringen. Jag vill rekommendera Bert Karlsson att han
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till skatte-
förvaltningen,
m.m.
5 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 96
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till skatte-
förvaltningen,
m.m.
söker stöd för sina åtgärder hos den borgerliga regering som han också stö-
der.
När det gäller fusket med folkbokföringen har Riksskatteverket nu för av-
sikt att förbättra kontrollen i detta sammanhang. Vi är väl medvetna om att
det är mycket pengar som man lurar av samhället. I ett pressmeddelande
från Riksskatteverket sägs att en familj faktiskt kan tjäna upp till 50 000 kr
om året på skenskrivning. Problemet är bara, Bert Karlsson, att om vi redu-
cerar antalet tjänster alltför mycket inom myndigheten, har myndigheten
inte dessa möjligheter att utöva denna kontroll. Här har Bert Karlsson möj-
lighet att göra något konkret om han väljer att rösta på reservation 1. Då har
vi i det närmaste löst detta problem.
Anf. 74 BERT KARLSSON (nyd) replik:
Herr talman! Det här är ganska fantastiskt. Den här motionen grundar sig
på skattemyndigheternas krav. Och det handlar inte om mer folk, utan det
handlar om att det är omöjligt för skattemyndigheterna att bevisa att folk
bor i en lägenhet. Det finns därför bara en sak att göra, och den kan vi till-
sammans med Socialdemokraterna och Vänstern driva igenom i morgon om
Socialdemokraterna är intresserade.
Jag håller med Bruno Poromaa att man skall satsa pengar på att se till att
man får möjligheter att kontrollera företag som håller på att fuska. Men man
måste också se till att dessa förvaltningar är effektiva. Hittills har det ju run-
nit ut hur mycket pengar som helst från AMS, AMU, osv. Det är ju inte
antal kronor som räknas, utan det är också vad man har för möjligheter. Det
är detta som vi diskuterar nu.
Anf. 75 KARL-GÖSTA SVENSON (m) replik:
Herr talman! Det exempel som Bert Karlsson tog upp om mycket svåra
skattebrott, tycker jag är ett bevis på den inställning som regeringspartierna
har, nämligen att det är viktigt att man åstadkommer snabba beslut i anslut-
ning till sådant svårt fusk. Straffet måste vara fängelse för att man skall få en
preventiv verkan. De personer som begår dessa brott betalar inga skatter
eller böter. Därför måste svåra skattebrott beivras genom fängelsedomar.
Då tror jag att man kan få en preventiv verkan.
Jag tänkte också ta upp Riksskatteverkets initiativ till att kontrollera flytt-
anmälningar osv. Om man skall göra en kontroll med den lagstiftning som vi
för närvarande har, får man också erfarenhet av hur den fungerar. Det kan
finnas anledning för Riksskatteverket att komma med synpunkter på det sy-
stem som vi härför närvarande. Jag finner därför inte någon anledning till att
vi inte kan ha en dörr öppen för att göra förändringar för att få en förbättrad
kontroll.
Anf. 76 BERT KARLSSON (nyd) replik:
Herr talman! Jag måste säga att det låter utmärkt. Vi för denna diskussion
med regeringen nu. Men jag hoppas att det inte behöver ta ytterligare 25 år.
Detta har ju varit känt mycket länge.
Jag skulle till Bruno Poromaa vilja säga...
66
Anf. 77 ANDRE VICE TALMANNEN:
Replikrätten gäller enbart Karl-Gösta Svenson.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anf. 78 BERT KARLSSON (nyd) replik:
Herr talman! Man har haft många diskussioner om att man vill vidta åtgär-
der mot den ekonomiska brottsligheten. Men jag såg häromdagen att det
fanns ett parti - jag kommer inte ihåg om det var Moderaterna eller Social-
demokraterna - som hade föreslagit att man inte skulle göra besparingar ge-
nom att släppa ut fångarna tidigare. Det visar väl i stort sett vad man motsä-
gelsefullt hela tiden håller på med - populistiska utspel - för att låtsas att
man jagar dessa ekonomiska brottslingar. I verkligheten gör man det inte.
Anf. 79 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Det är bra att Bert Karlsson från Ny demokrati tar upp vik-
ten av att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Jag tror att det vore bra
om Ny demokratis företrädare i skatteutskottet och Ny demokrati som hel-
het kunde gå längre i fråga om de moment som finns i skatteutskottets betän-
kande för att stävja den ekonomiska brottsligheten.
Vi har från vår sida, innan Ny demokrati tog plats i riksdagen, också upp-
märksammat problemet med skenskrivningarna. Vi ställde oss bakom en en-
skild motion från en moderat ledamot. Det resulterade i att lan Wachtmeis-
ters namne Knut Wachtmeister blev förgrymmad. Men det fanns en poäng i
detta.
En enig kommunstyrelse, över alla partier, i Göteborg, ville att kommu-
nerna skulle få rätt att överklaga folkbokföring och skrivningar. Det finns
nu, när Riksskatteverket har hand om hela folkbokföringen, en möjlighet
för att vi lättare skall få fram metoder för att angripa detta problem.
Jag kan tänka mig att överväga åtgärder. Men jag måste också säga att
det finns ett integritetsproblem i detta sammanhang. Men jag är beredd att
fundera mer över detta, kontakta Riksskatteverket och diskutera det inom
skatteutskottets ram. Det är ju helt riktigt, som Bert Karlsson säger, att om
Ny demokrati, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna kan ena sig, har vi
majoritet. Då behöver vi inte diskutera frågan mer. Det finns därför kanske
möjlighet att föra detta snabbt framåt. Men då måste, Bert Karlsson, skatte-
myndigheterna, Riksskatteverket, ha resurser. Socialdemokraterna har fö-
reslagit 25 miljoner extra. Vi har föreslagit 70 miljoner. Det är i för sig margi-
nella belopp jämfört med hela volymen på dessa anslag, som handlar om
många miljarder. Men något är bättre än inget.
Jag tror att Bert Karlsson inser, eftersom han driver näringsverksamhet,
att han nog aldrig skulle drömma om att spara pengar på Skara Sommarland
genom att dra in på biljettkontrollanterna. Det skulle han aldrig drömma
om. Men det drömmer vår regering om. Den gör t.o.m. så. De drar in på
skatteförvaltningen. Det är därför som Bert Karlssons Ny demokrati borde
stödja vårt förslag om 70 miljoner kronor till fördjupad kontroll mot moms-
bedrägerier. Bert Karlsson driver nämligen näringsverksmhet. Han vet att
man måste ha folk i kassorna. Riksskatteverket behöver sin personal för
momskontroll.
Anslag till skatte-
förvaltningen,
m.m.
67
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till skatte-
förvaltningen,
m.m.
Anf. 80 BERT KARLSSON (nyd) replik:
Herr talman! Först måste jag rätta Lars Bäckström. Jag driver inte Som-
marland längre. Som Lars Bäckström förstår är det omöjligt som politiker.
Jag blir förföljd varje gång i talarstolen för att jag pratar i egen sak. Därför
har jag gjort mig av med anläggningen.
Jag skall gärna framföra till den som driver anläggningen i dag att det
självfallet är som Lars Bäckström säger, att det inte går att dra in på kontrol-
len. Det blir en snedvriden konkurrenssituation som är helt omöjlig.
Som Lars Bäckström känner till pratar vi här medan allting redan är beslu-
tat och klart. Men vi får väl ta upp en diskussion för att se om det finns några
möjligheter att ändra oss. Om det visar sig att Riksskatteverket är effektivt
och att man har gjort allt med de budgetar man har, skall man självklart ha
mer pengar, om man inte klarar arbetet. Det måste jag säga. Om vi inte kan
driva igenom det nu får vi komma tillbaka i den frågan.
Men det viktiga är att vi börjar med en kontroll av dem som fuskar. Det
är ändå 100 miljarder vi pratar om. Besparingen i a-kasseersättningen var
6-7 miljarder. Det är alltså småpengar i de här sammanhangen.
Anf. 81 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Bert Karlsson har rätt i att de flesta förvaltningar kan effekti-
viseras. Det gäller både privat och offentligt. Det är en allmän sanning som
man kan ha i minnet.
En sak känner jag till, och det är skatteförvaltningen. Jag lovar Bert Karls-
son att om han besöker några enheter i t.ex. Skaraborgs län eller i någon
storstadsregion kommer han att få se en förvaltning som är oerhört effektiv.
Jag har studerat många svenska byråkratier, privata och offentliga. Jag vill
påstå att skatteförvaltningen är en av de mest kostnadseffektiva förvalt-
ningar som finns. Den är t.o.m. så kostnadseffektiv att varje ny handläggare
man anställer betalar sin egen lön och genererar inkomster så att man på
varje satsad krona får tillbaka fem sex. Det är inte så mycket näringsverk-
samhet som i dag genererar sådana intäkter. Skatteförvaltningen är något av
det mest lönsamma vi har.
Utvecklingen, Bert Karlsson, på satsade 70 miljoner kan beräknas om
man multiplicerar med fem eller sex. Det är inte så många affärsprojekt som
ger det i dag, eller hur Bert Karlsson? Det är en bra utdelning. Stöd det! Vi
skall göra en fördjupad övervägning av Bert Karlssons idé om hur vi skall
stoppa skenskrivningarna.
Anf. 82 BERT KARLSSON (nyd) replik:
Herr talman! Jo, det finns ett verk som man kan tjäna mer pengar på. Det
är det som bedriver flyktingverksamhet. Det är nämligen det bästa som finns
i dag. Men det kan vi lämna därhän.
Jag håller med Lars Bäckström. Har vi gjort fel i vårt beslut så kom till-
baka med frågan. Vi skall säkert vara välvilliga. Jag skall göra studiebesöken
under tiden och förvissa mig om att man är effektiv. Det viktigaste är att det
händer någonting på den här fronten.
68
Anf. 83 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! Jag har med stor förvåning lyssnat på den här debatten, sär-
skilt till K-G Svensons och Bert Karlssons inlägg.
K-G Svenson säger att den här regeringen har gjort mer åt den ekono-
miska brottsligheten än någon annan regering. Låt mig börja med det påstå-
endet.
Den borgerliga regeringen inledde sin ämbetsutövning med att förklara
att ekobrotten inte längre skulle vara ett prioriterat område för rättsväsen-
det. Det sade justitieministern med de numera berömda orden: Ekobrotten
drabbar samhället. Det är viktigare att bekämpa brott som drabbar enskilda.
Den här regeringen har avskaffat skatteflyktsklausulen. Man har vägrat
fullföja förslaget om ansvarsgenombrott i aktiebolagslagstiftningen. Man
har lagt fram ett förslag som K-G Svenson åberopar om åtgärder mot pen-
ningtvätt som är utomordentligt tandlöst. Man har vägrat gå med på ytterli-
gare anslag till polis, åklagare och skattemyndigheter för att bekämpa den
ekonomiska brottsligheten. Man är på väg att urholka betalnings- och bevis-
säkringslagstiftningen.
På område efter område har den här regeringen med praktisk handling
visat att man inte är beredd att bekämpa den ekonomiska brottsligheten,
som nu torde omfatta belopp som motsvarar ungefär 100 miljarder kronor
om året. Då säger K-G Svenson: Vi har en regering som har gjort mer än
någon annan regering i kampen mot den ekonomiska brottsligheten.
Jag tycker att K-G Svenson skall ta del av vad en erfaren konkursförval-
tare som Rolf Åbjörnsson har för uppfattning om det. Han säger att samhäl-
let har gett upp kampen. Rolf Nilsson, chef för rikskriminalens ekorotel, sä-
ger att läget är katastrofalt. Då säger K-G Svenson och slår sig för bröstet:
Den här regeringen har gjort mer än vad någon annan regering har gjort mot
den ekonomiska brottsligheten. Jag tycker att det är ett litet väl magstarkt
påstående.
Ja, jag får väl tro på Bert Karlssons ord - jag vet inte om Bert Karlsson
befinner sig i kammaren - när han säger att han har ett engagemang mot den
ekonomiska brottsligheten, att han vill vidta åtgärder. Men varför har Ny
demokrati då röstat emot varje förslag som Socialdemokraterna har fört
fram om ökade resurser till polisens och åklagarnas arbete mot den ekono-
miska brottsligheten? Varför kommer Ny demokrati att i dag rösta emot de
socialdemokratiska förslagen om ökade resurser till skattemyndigheterna
för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten?
Ny demokrati och Bert Karlsson säger att man har ett engagemang i kam-
pen mot ekobrotten och att man vill värna om de små i samhället och slå
till mot dem som smiter från skatt. Men Ny demokrati och Bert Karlsson är
uppenbarligen inte beredda att gå från ord till handling, utan följer regering-
ens passiva politik. Jag tycker att Bert Karlsson - han har nu försvunnit från
kammaren - bör ta sig en allvarlig funderare kring varför man pratar så
mycket och gör så litet.
(Applåder)
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till skatte-
förvaltningen,
m.m.
Anf. 84 KARL-GÖSTA SVENSON (m):
Herr talman! Det var inte särskilt kraftfulla applåder som Lars-Erik Löv-
dén fick efter detta inlägg. Det var en svag antydan till acceptans. Men det
69
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till skatte-
förvaltningen,
m.m.
70
var i och för sig inte mycket att applådera, för den regering som Lars-Erik
Lövdén var en av representanterna för under 8O-talet gjorde ingenting, jag
vidhåller det, Lars-Erik Lövdén, för att gå emot den ekonomiska brottslig-
heten, som hade sin starka uppväxt under den spekulationsekonomi som ni
hade ansvar för.
Ni gjorde ingenting under bankkrisen. Ni var knäpp tysta i regeringsställ-
ning. Det har jag sagt tidigare i mitt huvudanförande. Det gällde även bank-
inspektion och riksbank. Det var just då de demoraliserande fallskärmsavta-
len blommade upp. Er egen representant i Nordbanken, den nye chefen,
t.o.m. förbättrade avtalet med 50 miljoner under ert regeringsinnehav efter
det att ni hade tillsatt honom.
Sedan kommer ni, i den situation vi hade i höstas med attackerna mot den
svenska kronan - då vi skulle få till stånd en krisuppgörelse, som i många
stycken var bra, tillsammans med Socialdemokraterna - och då vi under en
lång tidsperiod sett en ökande ekonomisk brottslighet, och ställer stenhårda
krav på att Justitiedepartementet skall spara 500 miljoner. Några månader
efteråt har ni mage att säga att vi skall ta fram 100 miljoner till. Ni började
med 50 miljoner, sedan har det stigit till 100 när det gäller ekonomisk brotts-
lighet. Det håller inte. Ni är inte trovärdiga i det här fallet.
Jag tycker dessutom att det är fel att säga de 100 miljarderna. 60 miljarder
nämnde Rolf Nilsson oemotsagd i TV häromkvällen i Rapport. Då bad jag
David Ask att ringa och be att få underlaget för de 60 miljarderna. Det fanns
inte. Men jag var inte nöjd med det. Jag faxade ett brev till rikspolischefen
och frågade om han stod bakom Rolf Nilssons uttalande i TV. Jag fick svar
inom ett par timmar. Nej, det gör vi inte, vi står inte bakom detta. Vi vet inte
hur mycket det är. Vi har inga beräkningar alls.
Men det spelar egentligen ingen roll om det är 1 miljard, 5 miljarder eller
100 miljarder. Är det ekobrott, är det skattebrott skall det beivras, Lars-Erik
Lövdén. Vi har i dag en balans i ekoroteln i Stockholm som är kvar sedan
ert regeringsinnehav. Där finns skattebrott sedan 1985 som inte är utredda
ur polissynpunkt. Det är ert testamente. Det är ert arv till oss, som vi har
vidtagit åtgärder för att komma till rätta med.
Anf. 85 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! Var befann sig Moderaterna under 80-talet i kampen mot
ekobrotten? Inte var de på den aktiva sidan. Ni röstade mot varje förslag
som den socialdemokratiska regeringen lade fram för att beivra ekonomisk
brottslighet och skattebrottslighet. Vi räknade fram att det blev 36-0 till oss.
Vilket ansvar hade Moderaterna för spekulationsekonomin under 80-talet?
Ja, naturligtvis ett stort ansvar.
Beträffande valuta- och kreditavregleringen ville ni gå snabbare fram än
den socialdemokratiska regeringen. Där stod ni i frontlinjen och ville få till
stånd valuta- och avreglering i snabbare takt än den socialdemokratiska re-
geringen.
Jagskall ge Karl-Gösta Svenson rätt i ett avseende: Resurserna inom Poli-
sen minskade under slutet av 80-talet när det gäller ekobrottsbekämpningen.
Det var en följd av att vi här i riksdagen över partigränserna tillsammans
med Moderaterna lade ansvaret för resursanvändningen lokalt ute på de en-
skilda polismyndigheterna. Det gjorde att polischeferna tog resurser från
ekobrottsbekämpningen till annan brottsbekämpning. Men Moderaterna,
Socialdemokraterna och övriga partier i denna kammare var överens om en
fri resursanvändning lokalt.
Jag ställde en fråga, och den skall jag ställa på nytt till Karl-Gösta Sven-
son: Varför röstar ni emot varje förslag som Socialdemokraterna lägger fram
för att få en effektivare kamp mot den ekonomiska brottsligheten?
Vi har lagt fram en partimotion där vi föreslår 100 miljoner kronor i ökade
anslag. I den partimotionen föreslår vi lagstiftningsåtgärder. Vi föreslår en
helt ny organisation för ekobrottsbekämpningen. Men ni går emot varje för-
slag. Varje punkt i vår motion röstar ni emot.
Rikspolisstyrelsen ger oss däremot rätt. Nyligen har Rikspolisstyrelsen
hos regeringen begärt 50 miljoner för ökade insatser inom Polisen och för-
slag till en organisation som ligger väldigt nära den som förs fram i den social-
demokratiska partimotionen. Jag frågar Karl-Gösta Svenson: kommer rege-
ringen att bevilja Rikspolisstyrelsen dessa medel och skapa en slagkraftig or-
ganisation, eller blir det bara prat från regeringens sida också i den här frå-
gan?
Anf. 86 KARL-GÖSTA SVENSON (m):
Herr talman! Det är riktigt att vi var för att valutaregleringen skulle av-
skaffas. Men det är inte, Lars-Erik Lövdén, med sanningen överensstäm-
mande att vi ensidigt såg till att få bort valutaregleringen. Vi Moderater om
något parti har drivit frågan om att förändra vårt skattesystem och framför
allt få mycket lägre marginalskatter. Hade detta åstadkommits samtidigt som
valutaavregleringen genomfördes, hade vi inte fått de effekter som det nu
blev, i och med att valutaavregleringen genomfördes först och skatteomlägg-
ningen långt senare.
Att det blev 36-0 har jag bemött tidigare. Det berodde på att en stor del
av era förslag enligt vårt sätt att se inte var förenliga med den rättssäkerhet
som vi tycker att varje förslag när det gäller skattesystemet skall vara. Jag
blir orolig när jag ser reservationstexten från Socialdemokraterna, framför
allt i reservation 9, som handlar om betalningssäkring och bevissäkring. Jag
är rädd för att vi kommer tillbaka till det som Ekokommissionen uttalade sig
om, nämligen omvänd bevisföring och att det blir så att om man straffar nå-
gon gör det inte så mycket när man ändå skall hantera ekonomisk brottslig-
het. Så enkelt, så lättvindigt och nonchalant hanterar vi inte från Modera-
terna eller från regeringspartiernas sida rättssäkerheten när det gäller skatte-
systemet.
Jag tycker att det finns ett starkt gemensamt drag i debatten hos alla par-
tier, regeringspartierna och oppositionspartierna, och det är att vi vill beivra
den ekonomiska brottsligheten. Låt oss göra det. Låt oss hitta formerna och
försöka få ökad effektivitet. I dag finns en flaskhals i polis- och åklagarverk-
samheten. Där behövs kompetenshöjande åtgärder, och det behövs organi-
sationsförändringar. Jag är inte säker på att man skall gå den väg som Social-
demokraterna och Rikspolisstyrelsen föreslår. Jag lutar mycket mer åt den
uppfattning som vår justitieminister har, att det är åklagarmyndigheten som
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till skatte-
förvaltningen,
m.m.
71
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till skatte-
förvaltningen,
m.m.
72
skall ha nyckelrollen i den framtida kampen mot den ekonomiska brottslig-
heten.
Som jag också sagt i debatten kan vi förvänta oss inom kort förslag från
regeringen som innebär att vi satsar ytterligare resurser i första hand på skat-
teförvaltningen för att beivra brottsligheten och åstadkomma en bättre skat-
tekontroll.
Anf. 87 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! Karl-Gösta Svenson sade att en stor del av de förslag som vi
lade fram under 80-talet hotade rättssäkerheten och att det var därför som
Moderaterna gick emot dem. Det var inte bara så att man gick emot en stor
del av förslagen, utan samtliga förslag som Socialdemokraterna lade fram
om lagstiftningsåtgärder under 80-talet var Moderaterna motståndare till.
Det säger någonting om engagemanget i kampen mot den ekonomiska
brottsligheten.
Karl-Gösta Svenson säger vidare att det centrala för att komma åt skatte -
brottsligheten är att minska skattetrycket - jag tydde K-G Svensons inlägg
på det sättet. Det finns inget uppenbart samband mellan ett lands skattetryck
och omfattningen på den ekonomiska brottsligheten. Vi kan blicka ut över
världen och iaktta. Vi kan se på hur det är i USA eller, för att ta ett mera
näraliggande land, Italien. Inte kan man väl påstå att den ekonomiska
brottsligheten är av mindre omfattning i Italien, som har lägre skattetryck,
än den är i Sverige.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga följande. Ingenting skulle glädja
mig och Socialdemokraterna mer än om den envetna kamp som vi bedrivit
under ett års tid för att tvinga regeringen att inse allvaret nu kommer att ge
resultat. Jag skall ta fasta på det sista Karl-Gösta Svenson sade. Han sade:
Låt oss enas om att det krävs åtgärder.
Låt oss göra det. Låt oss enas om att det krävs organisatoriska föränd-
ringar, resurser och lagstiftningsåtgärder för att skärpa kampen mot eko-
brottsligheten. Då vill jag se att regeringen går från ord till handling. Från
ord till handling kan man gå genom att bifalla de förslag som Socialdemokra-
terna har lagt fram i sin partimotion till årets riksmöte.
Anf. 88 KARL-GÖSTA SVENSON (m):
Herr talman! Det har vi visat under den halva mandatperiod som vi har
regerat i de förslag som har kommit på riksdagens bord och som nu är under
utredning. Vi har handlat till skillnad från vad ni gjorde under 80-talet, men
låt oss glömma den diskussionen. Låt oss ta vara på det att vi ändå är överens
om att vi skall beivra ekonomisk brottslighet och göra det på ett effektivt
sätt, så att vi får en preventiv verkan och en annan anda i vårt samhälle i det
avseendet.
Anf. 89 GÖTHE KNUTSON (m):
Herr talman! Lars-Erik Lövdén avslöjar åtskilligt av den socialdemokra-
tiska taktiken då han poängterar att det är under det senaste året som han
och Socialdemokraterna stormat fram för att vidta åtgärder mot den ekono-
miska brottsligheten. Socialdemokraterna har som bekant haft makten un-
der ett antal år även efter 1982 och haft precis vilka möjligheter som helst -
om jag nu får tolka Lars-Erik Lövdéns bedömning av de ekonomiska resur-
serna så - att åstadkomma rättelser och göra de insatser som man talat så
mycket om mot ekobrotten.
Det föreligger klara besked från regeringen, med instämmande från rege-
ringspartierna, om att 60 miljoner kommer att särskilt avdelas i planeringsdi-
rektiven för Kriminalpolisens verksamhet.
Dessa medel är huvudsakligen avsedda för bekämpande av ekobrottslig-
heten.
Nu kommer Lövdén måhända att säga att detta inte är några nya pengar.
Men efter de år av storartad ruljans som Socialdemokraterna har att svara
för är kassorna tömda och underskottet grandiost. I det läget är det angelä-
get att åtminstone vidmakthålla de ramar som vi sedan tidigare har och att
göra de besparingar som är möjliga genom rationaliseringar inom polisen.
Vi har från moderat håll konstaterat att det inte går att åstadkomma effek-
tiva insatser om man prioriterar allt möjligt. Socialdemokraterna har under
årens lopp på polisområdet prioriterat än det ena, än det andra, och då blir
resultatet inte bättre än vad som blivit fallet.
Det som jag har velat peka på är en komplettering till det som K G Jansson
tidigare sade i debatten. Jag utgår ifrån att Socialdemokraterna kommer att
ställa sig bakom de insatser som nu är redovisade från regeringspartiernas
sida.
Anf. 90 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik:
Herr talman! Vi kommer naturligtvis att ställa oss bakom insatser i form
av ökade resurser till polisen för bekämpandet av den ekonomiska brottslig-
heten. Men det är ju inte det som regeringen föreslår. Man vill sätta av 60
miljoner kronor till kriminalpolisverksamheten, men hur många kronor av
dessa kommer att gå till ekobrottsbekämpningen, Göthe Knutson? Det har
vi inte fått besked om från regeringens sida.
Som Göthe Knutson också konstaterar är det inga nya pengar, utan medel
som tas från polisverksamheten i övrigt.
Göthe Knutson påstår att det ekonomiska moraset och den ekonomiska
situationen i landet inte medger ökade insatser mot ekobrottsligheten. Jag
vill hävda att det är precis tvärtom. Om jag förstått regeringen rätt omhuldar
den Assar Lindbeck-kommissionens förslag. Det gör inte jag i alla delar,
men jag tycker att ett förslag från kommissionen är alldeles ypperligt. Den
menar att en ökad insats mot ekobrottsligheten och skattebrotten kommer
att ge åtminstone 10 miljarder kronor mer till statskassan. Det visar att det
är lönsamt att bekämpa ekobrotten, Göthe Knutson, och då är det också
lönsamt att ta i anspråk ca 100 miljoner kronor för ökade insatser mot den
ekonomiska brottsligheten.
Anf. 91 GÖTHE KNUTSON (m) replik:
Herr talman! Lövdén har ännu inte svarat på frågan varför man inte gjorde
dessa insatser när man hade makten. Det var inte så att Moderata samlings-
partiet och andra borgerliga partier stod hindrande i vägen. Den verksamhet
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till skatte-
förvaltningen,
m.m.
73
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till skatte-
förvaltningen,
m.m.
74
som ni har talat om och vars bekämpande ni har sagt er vilja prioritera har
fortgått.
Jag råkade i hastigheten använda fel namn när jag syftade på min partivän
Karl-Gösta Svenson, och jag ber om ursäkt för det. Eftersom jag i stället
sade K G Jansson kan jag erinra om denne, som är en av de mer storartade
ekobrottslingarna. Han är fälld som ekobrottsling, och jag kan därför påstå
att han är en sådan.
Den socialdemokratiska regimen sjabblade bort denne man, och det har
fått göras extraordinära insatser för att hemföra honom. Statsverket har
t.o.m. fått bekosta att en advokat har fått åka över halva världen för att
hämta hem honom, sedan han tillåtits bli frigångare och kunna försvinna ut
ur landet. Det var en ekobrottsling som fick ägna sig åt sin sysselsättning
utan att Socialdemokraterna gjorde verklighet av sitt storartade tal.
Än en gång: Det går inte att prioritera allting. Den socialdemokratiska
politiken på det här området är inte på något sätt bättre än andras.
Allra sist: I ingressen till justitieutskottets betänkande för två år sedan om
bl.a. ekobrottsligheten framhölls särskilt samstämmigheten över partigrän-
serna på det här området.
Anf. 92 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik:
Mycket kort: Moderata samlingspartiet var det enda parti som 1990/91 re-
serverade sig mot att ekobrottsligheten skulle vara ett prioriterat område för
polisverksamheten. Sedan har Moderaterna i regeringen uppenbarligen fått
de övriga partierna med sig om sin inställning.
När vi i slutet på 80-talet såg att resurserna inom polisen för att bekämpa
ekobrottsligheten minskade till följd av den fria resursanvändning som Mo-
deraterna och Socialdemokraterna var överens om, tillsatte vi en utredning
under riksåklagaren och rikspolischefen. Den utredningen var klar i januari
1992 och har sedan dess legat i regeringens skrivbordslåda. Det talar om nå-
got för att regeringen är passiv i kampen mot den ekonomiska brottslighe-
ten.
Anf. 93 GÖTHE KNUTSON (m) replik:
Herr talman! Om inte Lövdén säger ytterligare något upphetsande skall
detta bli mitt sista inlägg i denna debatt. Jag vill bara konstatera än en gång
att Moderata samlingspartiet i riksdagen reserverat sig mot att det görs prio-
riteringar på praktiskt taget alla områden. Vi tror inte på sådana priorite-
ringar. Det är ute i verkligheten som man kan åstadkomma någonting, inte
genom att göra uttalanden av detta slag.
För övrigt kvarstår fortfarande att Socialdemokraterna tillsammans med
stödpartiet Vänsterpartiet kommunisterna har haft majoritet i riksdagen
från hösten 1982 och kunnat vidta alla de åtgärder som de behagade. Men
ekobrottsligheten har under dessa år ökat, dess värre katastrofalt.
Anf. 94 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Göthe Knutson förde stödpartiet Vänsterpartiet kommunis-
terna på tal, och Göthe Knutson har tillsammans med andra ledamöter fört
en lång debatt, som mera liknar en debatt om frågor från justitieutskottet än
från skatteutskottet. Till den änden kan jag säga att om Socialdemokraterna
har begärt 100 miljoner för bekämpande av den ekonomiska brottsligheten,
har vi föreslagit 200 miljoner. Av dessa vill vi att 70 miljoner skall gå till skat-
teförvaltningen, som denna debatt skall handla om. Det är på den punkten
som det stora problemet ligger för skatteutskottets vidkommande.
Någon nämnde valutaregleringen. Det var inte Moderaterna som slopade
den utan ett annat parti, som var ungefär dubbelt så stort som Moderaterna
och som satt i regeringsställning på 80-talet. Så var det med den saken - äras
den som äras bör.
Den nuvarande regeringen har möblerat om i sin regeringsdeklaration och
sagt att kampen mot ekonomisk brottslighet icke längre är prioriterad. Polis-
myndigheterna har också följt denna prioriteringsordning, som förvalt-
ningen skall göra. Felet har inte gjorts av förvaltningen utan av politikerna,
som ändrat prioriteringen.
Så till anslagen till skatteförvaltningen, som denna debatt skall handla om.
Riksskatteverket tog på sig ett sparbeting om över 200 miljarder under några
år. Det sparbetinget höjdes av regeringen med ungefär 70 miljarder för kom-
mande budgetår. Skatteförvaltningen säger att den inte klarar detta så
snabbt. Den har sagt att den klarar över 200 miljarder, om den får två år på
sig, men inte 70 miljarder utöver detta.
Vad är det för ett problem som vi har? Jo, ett ohejdat momsfusk. Varför
har vi just nu ett sådant, och varför har vi inte haft det tidigare? Jo, det beror
på att momsen kraftfullt breddades genom skatteomläggningen. Man till-
förde mängder med nya skattskyldiga, men inga nya resurser. Det vet de som
jobbar med detta om, och de har flyttat sin verksamhet till momsbedräge-
rierna.
Det har alltså inte getts några nya anslag till skatteförvaltningen. Det har
gått så långt, kammarledamöter, vilket inte alla vet, att tre enhetschefer i
Stockholm - Hjälmroth på polissidan, Adelsohn på länsstyrelsen och Lind-
berg på skatteförvaltningen - har bett regeringen att få låna pengar för att få
bekämpa brottsligheten. Så långt har det gått i vårt land att statstjänstemän
som leder verksamheter ber att få låna pengar för att kunna följa riksdagens
intentioner om att bekämpa den ekonomiska brottsligheten.
Skall det vara så att verkscheferna skall tvingas låna pengar i banker för
att kunna hålla en acceptabel standard på verksamheten? Så får det inte
vara. De tre cheferna begär 30 miljoner till Stockholm. Landet behöver just
nu 70 miljoner för att stoppa ett stort hål i momsintäkterna. Det är uppen-
bart att en stor del av det underskott i statsbudgeten som vi har har uppstått
på grund av momsundandragande.
Mot denna bakgrund yrkar jag, herr talman, än en gång bifall till Vänster-
partiets meningsyttring i anslutning till mom. 1, i vilken föreslås att ytterli-
gare 70 miljoner kronor skall anslås till skatteförvaltningarna för att stoppa
den ekonomiska brottsligheten inom momsområdet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till skatte-
förvaltningen,
m.m.
75
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Företogs till avgörande näringsutskottets betänkande 1992/93:NU24, soci-
alförsäkringsutskottets betänkande 1992/93:SfU14 och skatteutskottets be-
tänkande 1992/93:SkU22.
Näringsutskottets betänkande NU24
Mom. 2 (utredning om Finansinspektionen)
Utskottets hemställan bifölls med 274 röster mot 21 för reservation 1 av
Bengt Dalström. 4 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 14 (avveckling av fallskärmsavtal)
Utskottets hemställan bifölls med 270 röster mot 22 för utskottets hemstäl-
lan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motion A723 av Karl
Gustaf Sjödin m.fl. i motsvarande del. 5 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 17 (styrelseledamöters personliga ansvar)
Utskottets hemställan bifölls med 271 röster mot 23 för motion A722 av
Bert Karlsson i motsvarande del. 5 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 18 (insyn i banker)
Utskottets hemställan bifölls med 170 röster mot 130 för reservation 2 av
Birgitta Johansson m.fl.
Mom. 19 (kapitalförsörjningen)
Utskottets hemställan bifölls med 268 röster mot 32 för reservation 3 av
Bengt Dalström.
Mom. 21 (bankernas räntemarginaler)
Utskottets hemställan bifölls med 267 röster mot 32 för reservation 4 av
Bengt Dalström.
Mom. 24, 27 och 28 (kontroll av nedskrivningarna, m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 287 röster mot 11 för det av Lars Bäck-
ström under överläggningen framställda yrkandet. 1 ledamot avstod från att
rösta.
Mom. 29 (krav på rationaliseringar m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 266 röster mot 21 för reservation 5 av
Bengt Dalström. 10 ledamöter avstod från att rösta.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
76
Mom. 1 (kompensationsnivån i sjukförsäkringen)
Utskottets hemställan bifölls med 288 röster mot 11 för meningsyttringen
av Berith Eriksson i motsvarande del.
Mom. 6 (utvärdering av egenföretagarnas sjukfrånvaro)
Utskottets hemställan bifölls med 278 röster mot 21 för reservation 1 av
Arne Jansson.
Mom. 8 (sjukpenningförmåner vid psykiatrisk vård m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 275 röster mot 21 för reservation 2 av
Arne Jansson. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 9 (allmän sjukförsäkringsavgift)
Utskottets hemställan bifölls med 168 röster mot 132 för reservation 3 av
Doris Håvik m.fl.
Mom. 17 (tillfällig föräldrapenning till annan närstående än förälder)
Utskottets hemställan bifölls med 287 röster mot 11 för meningsyttringen
av Berith Eriksson i motsvarande del. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 22 (höjt pensionstillskott)
Utskottets hemställan bifölls med 286 röster mot 12 för meningsyttringen
av Berith Eriksson i motsvarande del.
Mom. 24 (basbeloppet)
Utskottets hemställan bifölls med 277 röster mot 21 för reservation 7 av
Arne Jansson.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. 1 (anslag till skatteförvaltningen)
Först biträddes reservation 1 av Lars Hedfors m.fl. med 122 röster mot 11
för meningsyttringen av Lars Bäckström i motsvarande del. 164 ledamöter
avstod från att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 168 röster mot 131 för reserva-
tion 1 av Lars Hedfors m.fl.
Mom. 6 (eftertaxering)
Utskottets hemställan bifölls med 276 röster mot 21 för reservation 2 av
Peter Kling.
Mom. 7 (skattetillägg)
Utskottets hemställan bifölls med 276 röster mot 21 för reservation 3 av
Peter Kling.
Mom. 11 (betalningslagen och utländska försäkringar)
Utskottets hemställan bifölls med 169 röster mot 130 för reservation 7 av
Lars Hedfors m.fl.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
77
|
Prot. 1992/93:96 21 april 1993 |
Mom. 12 (lagen mot skatteflykt) Utskottets hemställan bifölls med 165 röster mot 131 för reservation 8 av |
Lars Hedfors m.fl.
|
Företagsskattefrågor |
Mom. 13 (betalningssäkringslagen och bevissäkringslagen) Först biträddes reservation 9 av Lars Hedfors m.fl. med 145 röster mot 21 Härefter bifölls utskottets hemställan med 147 röster mot 131 för reserva- Mom. 16 (lägenhetsregister) Utskottets hemställan bifölls med 273 röster mot 20 för reservation 11 av Övriga moment Utskottets hemställan bifölls. Beslut om samlad votering På förslag av andre vice talmannen medgav kammaren att de på föredrag- 8 § Företagsskattefrågor Föredrogs Anf. 95 KARL HAGSTRÖM (s): Herr talman! Till det här betänkandet har vi socialdemokrater lämnat ett Vi vill slå vakt om den skattereform som har verkat och visat sig vara bra. Vi delar inte motionärernas uppfattning. De avgörande skälen för vårt av- Flera av motionerna gäller resultatutjämnings- och reserveringsmöjlighe- |
|
78 |
förlust på konkursaktier och avdrag för att underlätta omarrondering. |
Detta skulle betyda att vi skulle ta bort de fundamentala delar av skattere-
formen som den byggdes på.
Vi sänkte skattesatsen i förening med slopade eller starkt inskränkta reser-
veringsmöjligheter. Det har skapat ett neutralt och ekonomiskt effektivt sy-
stem för beskattning av företagsvinster.
Om man avskaffar dessa skattereformens grundläggande principer skulle
det skada en sund och seriös företagsverksamhet.
Herr talman! Därför är vi starkt kritiska till majoritetens motivering för
sitt avslagsyrkande. Man hänvisar till den tillsatta utredningen och det på-
gående arbetet i regeringskansliet och antyder på detta sätt att förslaget kan
komma att tillstyrkas i ett senare skede. Detta vittnar om en saknad av logik
och en kortsiktighet som inte kommer att gagna den svenska företagsamhe-
ten.
Som redovisats i utskottsbetänkandet har regeringen planer på att under
1993 återkomma med ett förslag till en genomgripande omläggning av före-
tagsbeskattningen och beskattningen av egenföretagare. Vi kan emellertid
redan nu konstatera att ett sådant förslag strider mot den krisuppgörelse som
Socialdemokraterna och regeringspartierna ingick i september förra året.
Herr talman! Skammens rodnad torde lägga sig över partiföreträdare för
en regering som mer än någon annan behövt samarbeta. Regeringen visar
än en gång att den inte kan förvalta det för landet behövliga samförståndet.
För att uttrycka mig i klartext vill jag säga att svek på svek leder till moraliskt
sönderfall. Det är inte vad Sverige behöver nu.
Anf. 96 PETER KLING (nyd):
Herr talman! I skatteutskottets betänkande 21 behandlas bl.a. frågor rö-
rande skogskonto. Där har vi i Ny demokrati reserverat oss till förmån för
att man skall sänka beskattningen på skogskonton.
År 1990 blev det ju som bekant skatt på pensionsförsäkringskapital och på
s.k. skogskonton med 15 %. Skatten på pensionsförsäkringarna sänktes
1992 till 10 %, men skatten på skogskonton ligger kvar på 15 %. Skogskon-
ton kan mer eller mindre betraktas som en form av pensionssparande eller
pensionsförsäkring för skogsägare. Vi i Ny demokrati anser att all skatt på
pensionssparande i framtiden skall slopas när det ekonomiska läget i Sverige
tillåter det.
Om vi skall konkurrera med utlandet när det gäller privat pensionsspa-
rande måste vi anpassa oss till utlandet. Där har de inga beskattningar på
pensionssparande. Det är också ett sätt att stimulera privatpersoner att spara
till sin pension.
Låt mig fortsätta med avdrag för kapitalförluster i samband med rån. Ny
demokrati tycker att det är horribelt att man skall betala moms, arbetsgivar-
avgifter, inkomstskatt och punktskatter när man har blivit bestulen vid ett
rån i t.ex. en butik. Om någon gör ett rån på 100 000 kronor skall man ändå
betala arbetsgivaravgift, moms och inkomstskatt på den summan. Var och
en förstår ju att man inte kan betala för något som man inte har fått in. Vi
tycker att det borde finnas avdrag för förlorade medel vid rån.
Regeringsrätten slog i en dom 1991 fast att banker får göra dessa av> 'ag
vid kapitalförluster i samband med rån. Vi i Ny demokrati ser självfalle
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Företagsskattefrågor
79
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Företagsskattefrågor
80
småföretag som blir utsatta för rån skall ha samma förmåner som en bank.
Bankerna har ju inte på något sätt varit bra i Sverige. Vi tycker att det är
horribelt att inte småföretagarna som kämpar och står i skall ha samma reg-
ler som en bank. Det är klart att de måste få det omgående.
Jag skall till sist något beröra yrkesfiskarnas situation i Sverige. Vi har
också avgett en reservation om detta.
Vi anser att yrkesfiskarna i Sverige bör få samma villkor vid beskattningen
av sin verksamhet som råder i de övriga nordiska länderna. Deras konkur-
renter i Norge, Danmark och Finland har bättre beskattningsförmåner.
Självfallet måste våra svenska fiskare få samma villkor som de andra fiskarna
i Norden.
Vad beträffar det småföretagarpaket som behandlas i skatteutskottets be-
tänkande 21, ber jag att få hänvisa till min kollega Bengt Dalström. Han
kommer om en stund att gå upp i debatten och tala om detta. Jag är rädd för
att Bengt Dalström kommer att få sig påskrivet av mina kolleger i skatteut-
skottet att dessa förslag skulle kosta en förfärlig massa pengar. Det gör de
också. Våra förslag till detta betänkande, herr talman, kostar 5,2 miljarder
kronor.
Det är alltså fråga om skattesänkningar för egenföretagare på 5,2 miljar-
der. Jag vill i samband med detta hänvisa till Ny demokratis budgetmotion.
Där finns dessa förslag om en sänkning på 5,2 miljarder med. Totalt sett fi-
nansierar vi detta med besparingar. Vi har visat på en kraftig besparing, trots
att vi vill ge småföretagen en skattelindring på 5,2 miljarder.
Herr talman! Ny demokrati står givetvis bakom samtliga reservationer.
Men jag yrkar endast bifall till reservationerna 1, 4, 5 och 6.
Anf. 97 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! I skatteutskottets betänkande om företagsbeskattningen
konstaterar utskottets majoritet att den skattereform som riksdagen fattade
beslut om 1990 innebar omfattande förändringar. Det är sant. Utskottet sä-
ger att reformen byggde på sänkt skattesats i förening med slopade eller be-
skurna reserveringsmöjligheter.
En av idéerna med det hela var att reformen skulle vara neutral. Den
skulle skapa en mer likformig beskattning, vilket skulle motverka inlåsnings-
effekter. Kapitalresurser skulle styras så att de gjorde bäst nytta. Vi skulle
få ett effektivare näringsliv. Allt detta skulle ske med oförändrade skattein-
täkter.
Hur blev det? När man gjorde skatteomläggningar i andra länder med sy-
stem som liknar det svenska, lät man sänkningar av inkomstskatten delvis
finansieras genom ett ökat skatteuttag från företagssektorn. Men så var inte
fallet i Sverige. Man tog inte ut mer från företagen. Men det var å andra
sidan meningen att man inte skulle ta ut mindre.
Vad hände i verklighetens värld? Jag tittade i den skrift som säkert alla
ledamöter i skatteutskottet ofta använder, Riksrevisionsverkets inkomstbe-
räkningar från hösten 1990, den höst då beslutet fattades. Det året gav in-
komstbeskattningen av juridiska personer 23 miljarder. Man hade en prog-
nos om att inkomstbeskattningen av juridiska personer år 1992 skulle ge 32
miljarder. Den boken är nu en sliten upplaga. Vad hände?
Om man tittar i den nya upplagan från 1992 får man ett slags facit. Vi ser
då att inkomstskatterna från juridiska personer för år 1992 beräknas ge 18
miljarder. Men prognosen var ju 32 miljader. I verkligheten blev det 18. År
1993 räknar Riksrevisionsverket med att man skall få in 14 miljarder. 14 mil-
jarder är ungefär hälften av 32 miljarder.
Detta är den reform som skulle vara intäktsneutral och ge oförändrade
intäkter. Intäkterna från skatten har de facto halverats. Man kan mena att
det beror på lågkonjunkturen, och det gör det säkert. Men jag är övertygad
om att det också beror på skatteomläggningen. Den betydde skattelättnader,
särskilt för de större företagen.
Vi har inte ett neutralt system, och det vet utskottets företrädare i denna
debatt. Vi har ett system som gynnar större företag och missgynnar mindre.
Systemet skapar fortfarande vissa inlåsningseffekter genom skatteutjäm-
ningsreserven.
Vi i Vänsterpartiet har flera gånger föreslagit att denna skatteutjämnings-
reserv skall avvecklas. Det kan inte ske omedelbart från ett beskattningsår
till ett annat. Men den kan avvecklas. Det har vi yrkat om. Till en del går
utskottet oss till mötes i betänkandet.
På s. 4 i betänkandet skriver utskottet att Företagsskatteutredningen i del-
betänkandet Fortsatt reformering av företagsbeskattningen har lagt fram
förslag som rör grundläggande delar i företagsbeskattningen. Bl.a. har före-
slagits ett slopande av systemet med skatteutjämningsreserv. Man har insett
att detta system inte är bra ur allokeringssynpunkt när det gäller att styra
produktionsresurser och kapital dit där de gör bäst nytta. Men sedan fortsät-
ter utskottet med att säga att detta föreslagits i kombination med sänkt bo-
lagsskatt. Förslaget skall alltså finansieras. Tar man enbart bort reserven blir
det en skattehöjning.
Varför skall man sänka bolagsskatten? På samma sida säger utskottet:”En
studie som gjorts inom OECD under 1991 bekräftar också att den svenska
företagsbeskattningen är konkurrenskraftig vid en jämförelse med företags-
skattesystemen i de andra OECD-länderna.” Ja, den är inte bara konkur-
renskraftig, den är lägst! Det finns några länder som ligger i närheten av Sve-
rige - Grekland, Irland och Storbritannien. Det är inte länder som har kän-
netecknats av lysande ekonomisk utveckling. Det finns inget samband mel-
lan en extremt låg bolagsskattesats och ekonomisk utveckling.
Jag tror däremot att det finns ett samband mellan stora budgetunderskott
och en dålig ekonomisk utveckling. Stora budgetunderskott skapar förvänt-
ningar om en dålig ekonomisk utveckling. Jag tror inte att man kan ta bort
budgetunderskottet genom att ta ut hela kostnaden från företagssektorn,
men man kan ta ut en del.
Vi säger i vår meningsyttring att man bör få ett skatteuttag för företag i
Sverige som blir mer likt vad som är vanligt inom EG, eller Europeiska unio-
nen. Det innebär att skatten skall höjas. Man är ju i andra fall så noga med
att anpassa Sverige till EG-reglerna, så varför icke göra det i detta fall? En
sådan skatteökning som vi föreslår kan över tiden ge 5-6 miljarder i årets
penningvärde. Det är inte någon gigantisk inkomstförstärkning. Men det är
den summa som man reducerade ersättningarna till de arbetslösa med. Man
skulle där spara in 6 miljarder kronor.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Företagsskattefrågor
6 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 96
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Företagsskattefrågor
82
Vi menar att det är rimligt att vi har samma bolagsskatt som i EG. Då
skulle vi ha kunnat slippa denna försämring för de arbetslösa. Vi hade inte
försämrat konkurrensläget gentemot omvärlden, utan vi hade ställt den på
samma bas. Hur man än redovisar dessa siffror vet vi att Sverige är konkur-
renskraftigt. Företagsbeskattningen är lägst.
Det finns en utmärkt skrift från Finansdepartementet med titeln Sverige,
Europa och skatterna. I tabell efter tabell redovisas läget. Det spelar inte
någon roll hur man räknar. Jämför man de nominella skattesatserna ligger
Sverige lägst. Jämför man den effektiva skattebelastningen på utdelade vins-
ter ligger Sverige lägst. Tar man hänsyn till dubbelbeskattning ligger Sverige
lägst. Det spelar inte någon roll vilken variabel man väljer: Sverige har den
lägsta bolagsbeskattningen.
Jag menar att vi inte skall konkurrera med en låg bolagsbeskattning. Det
ger ingen uthållig tillväxt. Vi måste ha en vinstnivå som står i överensstäm-
melse med den i konkurrentländerna. Den kan för min del gärna vara högre.
Men den skall inte kompletteras med en exceptionellt låg bolagsbeskattning
av inkomsterna. Det finns det inte någon anledning till.
Herr talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets meningsyttring avseende
mom. 2.
Anf. 98 PETER KLING (nyd) replik:
Herr talman! Lars Bäckström sade här att han helst vill höja skattesat-
serna för bolagen. Jag skulle kunna tänka mig att Lars Bäckström t.o.m före-
språkar en höjd arbetsgivaravgift. Lars Bäckström vet ju mycket väl att
dessa pengar tas ut på konsumenterna. Det leder till prisökning, och det i sin
tur till att man begär lönelyft. Så är vi inne i karusellen igen. Vi kan inte sälja
våra varor, och därmed kan vi inte producera dem.
All beskattning som läggs på företagen betalar konsumenterna. Jag ser
inte att det är något fel att hålla nere bolagsskatterna. Om man nu skall rela-
tera till omvärlden, skulle jag möjligtvis kunna tänka mig att beskatta vins-
ten litet mer. Men kom inte med generella skattehöjningar över lag för bola-
gen! Det leder till att konsumenterna får betala högre priser. Jag vet det själv
som egenföretagare. Höjs arbetsgivaravgiften med 10 %, höjer man tim-
pengen med x antal kronor och tar ut det av konsumenten. Konsumenten är
löntagaren som skall betala detta med skattade medel.
Här finns en mycket mycket ond spiral. Men om man kan hålla nere bo-
lagsskatten och samtidigt trycka på när det gäller företagen och be dem att
ge sjutton i att höja kostnadsläget, vinner alla på det. Jag tänker då, Lars
Bäckström, framför allt på konsumenterna och löntagarna.
Anf. 99 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Peter Kling utgår från det faktum att alla vet att en höjning
av bolagsskatten går ut över konsumenten.
Nej, Peter Kling, alla vet inte det. Jag är en av dem som inte vet vad Peter
Kling vet.
Vi i skatteutskottet har ju varit i USA. Där träffade vi ledande ekonomer.
Av en kongressrapport som jag fått och som jag läst framgår att man har
studerat just frågan om vem som betalar bolagsskatten. Rapporten heter
”Revising the Corporate Income Tax”. Kongressens byrå för skattestudier
uttalar: ”In the short run, economic theory holds that an increase in the cor-
porate tax is paid by the Corporation.”
Vidare sägs det i rapporten:”---that all owners of Capital bear vitually
all of the tax in the long run.”
USA:s kongress hävdar att det är ägarna av företagen som både på kort
sikt och i det långa loppet får betala företagsskatten. Det är den vetenskap-
liga ståndpunkt som man i USA:s kongress intar. Peter Kling intar en annan
ståndpunkt. Men många intar samma ståndpunkt som jag. Jag vill dock inte
höja bolagsskatten. Något sådant har jag inte sagt. Jag sade att vi skall ta
bort skatteutjämningsreserven. Det innebär en höjning av det effektiva skat-
teuttaget, och det är inte samma sak som en höjd skattesats.
Sverige har den lägsta bolagsskatten. Jag tycker därför att vi skall klara
av konkurrensen med Europa på Europas villkor, inte genom att vara ett
lågskatteland.
Anf. 100 PETER KLING (nyd) replik:
Herr talman! Nu är vi i Sverige, Lars Bäckström, på väg mot en hyfsad
företagarskatt. Det betyder ett bättre konkurrensläge.
Själv är jag egenföretagare. Om jag kan hålla nere kostnaderna i mitt före-
tag, t.ex. timdebiteringen, är chansen mycket stor att jag får mer arbete.
Folk har ju då råd att anställa mig som installatör. Det är vad det handlar
om. Härigenom skapas arbetstillfällen. Rätt som det är har jag så pass
mycket jobb att jag kan anställa ett par personer till.
Om timpengen höjs år efter år för att täcka skattekostnader förhåller det
sig annorlunda.
Lars Bäckström hänvisar här till en bok. Men alla skattehöjningar som
gällde för det bolag som jag hade innan jag kom in i riksdagen har jag kom-
penserat mig för genom att höja timpengen och materialkostnaden. Någon-
stans måste ju pengarna tas igen när det inte finns något utrymme för andra
åtgärder.
Samtidigt vill jag betona att man, om kostnadsläget sänks i form av mins-
kade arbetsgivaravgifter - vilket vi på sikt vill skall genomföras - måste hålla
tummen på ögat när det gäller företagen och säga att de får lov att följa med
och gå ner i pris. Annars blir det kanske så att pengarna konfiskeras och
hamnar i den egna fickan. Därför har vi sagt att SPK skall vara ett starkt
instrument, precis som amerikanarnas, för att skydda konsumenterna och
därigenom få litet snurr på samhällsekonomin.
Anf. 101 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Peter Kling redogjorde i sin replik för anledningen till att
hans första teori inte stämmer. Den fungerar alldeles uppenbart inte i det här
motsatta läget.
Svenska företag har fått oerhört mycket bättre konkurrenskraft genom att
värdet på kronan fallit. Det rör sig om 20 procentenheter. Från 1982 t.ex.
har kronans värde försämrats i förhållande till ecuvalutorna med ungefär 50
procentenheter. Men inte har priserna sjunkit med 50 procentenheter. Det
finns alltså inte några raka och enkla samband här. Avgörande här är i stället
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Företagsskattefrågor
83
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Företagsskattefrågor
84
en rad andra faktorer - konkurrensförhållanden osv. Det handlar om hur
man kan vältra över kostnaderna.
Generellt sett tas företagsskatt ut av företagsägaren och mervärdesskatt
av konsumenterna.
Vidare är det viktigt att betänka att svenska företag före sänkningen av
arbetsgivaravgiften låg på samma nivå som genomsnittet i Europa. Nu är ni-
vån lägre här. Företagsskatten i Sverige är alltså lägre än vad motsvarande
skatt är i våra konkurrentländer. I det läget säger Peter Kling att vi är på väg
mot en hyfsad skatt. Men företagsskatten i Sverige är, som sagt, lägst! Om
definitionen när det gäller begreppet hyfsat skatteuttag är att vi alltid skall
ligga lägst, kommer det att bli så att andra länders parlament totalt bestäm-
mer över svensk skattepolitik.
Under de år då nivån var litet högre var tillväxten i Sverige oerhört god.
Det är alltså inte på det sättet att låg skatt ger god tillväxt - en mycket för-
enklad teori som inte håller i verkligheten.
Återigen: Det är rimligt att Sverige har samma konkurrensvillkor som
konkurrenterna i Europa. Då är det rimligt att avskaffa skatteutjämningsre-
serven, som leder till inlåsningseffekter i ekonomin.
Vårt förslag är konkurrensneutralt och ger ökade inkomster. Dessutom
blir det en bättre styrning av kapitalresurserna i samhället.
Anf. 102 KJELL JOHANSSON (fp):
Herr talman! Det är de fyra regeringspartiernas bestämda föresats att
vända den utveckling som betytt att arbetstillfällen flyttats ut ur Sverige eller
försvunnit genom nedläggningar. Detta kräver förändringar i politiken på
flera områden. Ett av de viktigaste är det som vi nu debatterar, nämligen
skattepolitiken.
Skattereformen var en början. Denna reform bygger ju på en kraftigt
sänkt skattesats i samband med slopade eller begränsade reserveringsmöjlig-
heter. Av skilda orsaker fördröjdes arbetet med en liknande reform för be-
skattningen av fysiska personers näringsverksamhet, den s.k. egenföretagar-
beskattningen. Efter denna fördröjning under den tidigare socialdemokra-
tiska regeringen är det de fyra regeringspartiernas avsikt att lägga fram för-
slag, så att beslut kan fattas med ikraftträdande den 1 januari 1994.
Efter detta beslut kommer Sverige att ha ett effektivt system för beskatt-
ning av näringsverksamhet. Tidigare skattetänkande, som ofta ledde till in-
effektiva transaktioner och improduktivt beteende, kommer förhoppnings-
vis att försvinna.
Det är också vår avsikt att genomföra vissa förbättringar och förenklingar
i företagsbeskattningen. Förslag övervägs. Det gäller bl.a. att slopa SUR-
VEN i kombination med sänkt bolagsskatt samt att förbättra möjligheterna
till förlustutjämning.
Ett förtroende för denna politik visar sig faktiskt i dessa dagar genom ett
ökat intresse för att ta hem verksamheter till Sverige och för att skatta för
vinsterna i vårt land.
Det enda parti som oroar sig över dessa positiva signaler är Vänsterpar-
tiet. Ett enda förslag har man i det här betänkandet, nämligen om att bolags-
skatten på nytt skall höjas. Tillsammans med partiets övriga skatteförslag
inleds på nytt den perversa skattepolitik som mycket aktivt bidragit till da-
gens svårigheter.
Denna envisa strävan att dra ner industriproduktionen i Sverige är för mig
totalt obegriplig. Jag vill därför rikta en bön till Lars Bäckström: Gör åtmin-
stone ett försök att förklara varför det är så fel att jobben återvänder till Sve-
rige och att företagen bidrar till vårt välstånd genom att åter skatta för sina
vinster i vårt land! I avvaktan på att Lars Bäckström har lyckats förklara
detta yrkar jag avslag på meningsyttringen.
Lars Bäckström anförde några exempel. Han nämnde vissa år och talade
om skattereformens utslag. Men först och främst undrar jag om han inte
valde år då reformen över huvud taget inte hade trätt i kraft. I varje fall gäller
det år då företagens beteende över huvud taget inte hade påverkats av detta,
dvs. år då skattereformen inte var fullständigt genomförd.
Under utskottets behandling av motionerna har åtta reservationer fram-
ställts - samtliga från Ny demokrati. Det är omöjligt att frigöra sig från käns-
lan att partiet i sin strävan att profilera sig som ett företagsvänligt parti slår
in öppna dörrar.
Låt mig, herr talman, kommentera några av reservationerna. Men jag är
något brydd. Jag vet att Bengt Dalström också kommer att gå upp i debat-
ten, och jag har inte någon större lust att begära replik på hans anförande.
Därför är det kanske lika bra att jag går igenom några saker i reservatio-
nerna, så att vi åtminstone har klarat ut de frågorna.
I reservation 1 säger Ny demokrati att det inte behövs några regler för ne-
gativt eget kapital. Skälet är, menar man, att bokföringsreglerna innebär att
skulder skall tas upp i den del där de rätteligen hör hemma.
Detta är i och för sig riktigt. Det är också den ordning som gällde före
införandet av s.k. negativt kapital. Detta hindrade dock inte då ett omfat-
tande missbruk av reglerna och ständiga konflikter mellan skattemyndighe-
ter och skattskyldiga.
Vidare säger man att kapitalunderlaget bör nollställas vid ingången till det
nya systemet. I och för sig är det inte en orimlig tanke för mig. Men det finns
en liten hake. Det var ju just detta som skedde när skattereformen genom-
fördes.
Att man nu på nytt skulle nollställa det för dem som på denna korta tid
lyckats skaffa sig ett nytt negativt kapital är för mig en gåta. Om Peter Kling
har några bra skäl för detta att framföra tycker jag att han skall göra det.
Reservation 2 är faktiskt intressant - främst ur ett historiskt perspektiv.
Här upprepas krav som liknar dem som starkt bidrog till att frågan om egen-
företagarnas beskattning inte löstes 1990. Kravet på kraftiga reserveringar
på lönesumman går ju totalt på tvärs med den princip som tillämpades vid
reformens genomförande. Det hjälper inte att man lägger in positiva förslag
som innebär att valutakursförluster skall leda till tvångslikvidationer. Mitt
yrkande blir givetvis avslag på reservationen.
I reservation 3 yrkar Ny demokrati, i brist på eget förslag, ett tillkännagi-
vande till regeringen av ett centerförslag. I reservationen jämförs skogs-
konto med pensionsförsäkring av Peter Kling. Jag förstår över huvud taget
inte den jämförelsen. Skogskontot tillkom för att man skulle kunna utjämna
inkomsterna. Det skedde på den tiden när man drabbades av en oerhört hög
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Företagsska ttefrågor
85
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Företagsskattefrågor
86
marginalbeskattning om man hade denna inkomst under ett eller ett par få
år. Eftersom skogskontot haren löptid på lOårundrarjagvarfören lantbru-
kare som öppnar ett sådant konto när han är 40 år skall tvingas pensionera
sig redan vid 50 år. Ett sådant pensionssystem verkar konstigt.
Det är faktiskt så, att den som har inkomster av skog kan teckna pensions-
försäkringar på precis samma villkor som gäller för alla andra medborgare i
vårt land. Även skogskontomedel kan användas för det ändamålet.
I reservation 4 pläderar Ny demokrati för kvittning. Det är glädjande att
de tankarna inte är främmande för regeringen.
I reservation 5 talar Ny demokrati om att man vill aktivera innovationskli-
matet. Även i denna fråga kan jag påpeka att det pågår ett intensivt arbete
i regeringskansliet för att utarbeta förslag. Det kan inte ha undgått Peter
Kling och Ny demokrati.
Reservation 6 handlar om kapitalförlust i samband med rån. Riksdagen
har redan gjort ett uttalande om detta. I och för sig är det bra att frågan
kommer upp som en påminnelse, eftersom regeringen skall effektuera vad
riksdagen tidigare uttalat.
I reservation 7 har Ny demokrati för omväxling skull reserverat sig för en
folkpartimotion. Motionären, Erling Bager, vill ha en översyn av skattereg-
lerna för yrkesfiskare. Utskottet har behandlat denna motion mycket välvil-
ligt. I betänkåndet säger man: ”Utskottet är medvetet om de speciella pro-
blem som råder för yrkesfiskarna och förutsätter att regeringen prövar frå-
gan i samband med den kommande småföretagarpropositionen.”
Peter Kling vill ha ett totalt nytt system. Han vill att det danska och norska
skattesystemet skall ligga till grund för detta. Jag vill erinra om att vi faktiskt
inte har ett skattesystem som är likt det norska och det danska. Det blir där-
för kanske inte helt lätt att göra en sådan förändring. Peter Kling säger ing-
enting om när detta bör ske. Men jag antar att reservationen noteras.
Reservation 8 avstår jag från att kommentera.
Jag tackar Peter Kling speciellt för att han inte yrkar bifall till alla 8 reser-
vationerna. Vi slipper därmed räkna antalet röstande nydemokrater i kam-
maren åtta gånger.
Herr talman! Jag yrkar avslag på samtliga reservationer och bifall till ut-
skottets hemställan.
I ett särskilt yttrande skriver Socialdemokraterna att de är starkt kritiska
till majoritetens avslagsmotiveringar, som i de flesta fall handlar om hänvis-
ningar till tillsatta utredningar och pågående arbete i regeringskansliet. Jag
måste säga att detta särskilda yttrande vållar mig ett visst huvudbry om vad
Socialdemokraterna egentligen vill eller inte vill. Men eftersom vi inte bru-
kar syssla med motivreservationer i skatteutskottet är det kanske inte så lätt.
Socialdemokraternas tid i regeringsställning ger ändå en utmärkt handled-
ning. Under den tiden bekämpade man med näbbar och klor alla konstruk-
tiva lösningar på praktiskt taget alla de frågor som tagits upp i detta betän-
kande. Så hård och orättvis beskattning av småföretagen som möjligt har
varit Socialdemokraternas recept genom åren. Men så har vi i Sverige också
förhållandevis färre småföretag än andra jämförbara nationer.
I samma yttrande påpekar man också att regeringens avsikt att lägga för-
slag till ny egenföretagarbeskattning strider mot den krisuppgörelse som So-
cialdemokraterna och regeringspartierna ingick i september förra året. Karl
Hagström poängterade också detta.
Herr talman! Avslutningsvis skulle jag vilja ställa en fråga till Karl Hag-
ström. Göran Person tycks ha insett att man inte kan ha egenföretagarbe-
skattning och att man måste ändra detta. Kommer Göran Persons förslag att
stoppas därför att Karl Hagström menar att det strider mot det som överens-
koms i och med krisuppgörelsen?
Anf. 103 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Kjell Johansson bad mig förklara varför jag var emot mer
industri. Det kan jag naturligtvis inte förklara, eftersom jag inte är emot mer
industri.
I min hemstad Uddevalla, Kjell Johansson, har vi tappat 4 000 industri-
jobb under fyra år. Av industrijobben är 80 % borta. Jag vill ha mer industri.
Vi behöver desperat mer industri i Sverige.
Men jag har talat med företagare - stora som små - i min region, och ingen
av dem har stängt på grund av den höga bolagsskatten. En industriledare i
ett stort företag sade till mig: Lars, vi missar inga order, utan det finns inga
order att få. Det är orsaken till fallet i svensk industri, dvs. den vikande
marknaden, den dåliga efterfrågan. Vi har haft en omodern industri på
grund av devalveringspolitiken.
Ett dåligt konkurrens- och omvandlingstryck under 1980-talet har lett till
att vi nu har ett utslagningstryck. Detta hävs inte genom en fortsatt politik
med låg skatt, utan det hävs med en politik för stimulans i det korta och långa
perspektivet. Det måste kombineras med besparingar i offentliga utgifter,
med effektiviseringar och med skattehöjningar; detta för att få bort budget-
underskottet. Vi måste använda alla dessa instrument. Inget område får då
vara fredat när det gäller att kunna stå sig i konkurrens med omvärlden.
Man säger att vi måste klara av att ha samma skatteuttag på företagsamhet
som omvärlden. Om vi inte klarar det, kan vi inte heller få tillväxt. Folkpar-
tiet, om något parti, borde väl inse att det är rimligt med samma konkurrens-
villkor inom samma land. Det är då som marknaden fungerar som bäst. Men
i Sverige har vi lägst skatt på allt när det gäller företagsamhet. Det är fakta,
som inte går att bestrida. OECD:s undersökningar är entydiga på den punk-
ten.
Vi föreslår inte höjd bolagsskatt. Vi är överens med skatteutskottets majo-
ritet om att slopa skatteutjämningsreserven. Ni säger att ni vill sänka bolags-
skatten. Vi har inte föreslagit någon höjd bolagsskattesats utan en oföränd-
rad skattesats. Det är ni som går vidare och vill sänka Europas lägsta bolags-
skatt. Vänsterpartiet vill ha den typen av skatt oförändrad. En mer naturlig
vänsterpartipolitik skulle ha varit att föreslå höjd skatt, men vi i Vänsterpar-
tiet föreslår oförändrad skattesats. Vänsterpartiet vill däremot att vi närmar
oss Europanivån genom att ta bort ett reserveringssystem som verkar sned-
vridande på den ekonomiska tillväxten.
Anf. 104 KJELL JOHANSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag vill först kommentera det som Lars Bäckström sade sist,
nämligen att vi vill sänka bolagsskatten och att Vänsterpartiet vill ha kvar en
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Företagsskattefrågor
87
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Företagsskattefrågor
88
oförändrad bolagsskatt. Det är inte så. Lars Bäckström försöker slå blå
dunster i ögonen på oss. Tar man bort SURVEN höjs i praktiken den effek-
tiva bolagsskatten. Det är i praktiken en ren höjning av bolagsskatten som
då kommer att ske. Vi vill behålla bolagsskatteuttaget på samma nivå.
Men det är inte riktigt det som bekymrar mig. Lars Bäckström säger att
han brukar prata med företagare. Jag brukar också prata med företagare,
Lars Bäckström, kanske med fler än Lars Bäckström gör. Det är entydiga
signaler som nu kommer. Om Lars Bäckström tittade på TV i går kunde han
se att en svensk storföretagsledare talade om att det nu är klart intressant att
ta hem produktionen till Sverige. Han sade: Alla våra produktionsenheter
är nu konkurrenskraftiga i Sverige, och vi kommer att flytta produktion från
Europa hem till Sverige.
Han sade detta i klartext, och det gäller för mängder av företag. Han för-
klarade dessutom att han under sin tid som företagsledare aldrig hade upp-
levt ett liknande läge. Dessa företag kommer också att betala skatt på sina
vinster i Sverige.
Jag besökte för ett par veckor sedan en annan företagare, i ett företag som
är ägare till en koncern med åtta olika företag i åtta europeiska länder. Han
talade om att de aldrig hade kommit på idén att ta hem några vinster eller
att betala skatt för sina egna vinster i Sverige. Han sade: Dem har vi flyttat
utomlands genom interndebitering. Nu tar vi hem varenda krona från vart-
enda bolag till Sverige och betalar skatt i Sverige.
Lars Bäckström vet att det är möjligt att göra på detta sätt genom intern-
debitering, och det kan man inte komma åt.
Detta innebär att vi får tillbaka jobben och inkomsterna till Sverige. Precis
som det sades tidigare, i debatten mellan Peter Kling och Lars Bäckström,
är det en fråga om att svenska folket betalar den här skatten, oavsett om man
tror att det är kapitalägarna som betalar. Ja, detta kan möjligen vara sant vid
ett mycket högt vinstläge, med de avkastningskrav som man ställer i USA.
Med det vinstläge som vi har haft i Sverige är det inte möjligt.
Anf. 105 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Konklusionen att det alltid är hushåll och löntagare som be-
talar bolagsskatt leder till den märkliga slutsatsen att kapitalägare aldrig be-
talar skatt. Det tror jag att de gör. De betalar via kapitalbeskattning och fö-
retagsbeskattning.
Faktum är att vi föreslår en oförändrad skattesats och ett slopande av det
reserveringssystem som är unikt inom hela den europeiska marknaden. Det
leder till en ökad, effektiv skattebelastning, men det kommer inte att leda
till större skattebelastning än man har inom EG.
OECD:s undersökning, återgiven av Finansdepartementet, säger att det
högsta genomsnittliga skatteuttaget i Sverige är 36 % på utdelad vinst, efter
dubbelbeskattning. Genomsnittet inom EG är 56,8 %. Vi ligger alltså betyd-
ligt lägre än EG.
Vi har extremt goda konkurrensvillkor. Redan innan vi hade flytande
krona hade konkurrensläget förbättrats med över 10 procentenheter, genom
ökad produktivitet och låga löner. Sedan blev det 20 procentenheter genom
den flytande kronan. Det gjordes flera devalveringar under 80-talet. Arbets-
givaravgifterna sänktes med 5 procentenheter, när de redan låg på Europa-
snittet. Tro sjutton att företagarna är nöjda!
Men ett samhälle kan inte byggas upp på förutsättningen att en enda part
i samhället skall vara nöjd. Då uppstår konflikter och spänningar. Ni skär i
välfärdssystemen. Det kommer sparpaket efter sparpaket och åtstramningar
för hushållen för att göra företagarna nöjda. Ni vältrar över tiotals, tjugotals
och trettiotals miljarder på företagssidan. Tacka sjutton för att Percy Barne-
vik i ABB är nöjd!
Men Sverige består av mer än Percy Barnevik från Uddevalla. Sverige be-
står också av Lars Bäckström och alla de som är arbetslösa i Uddevalla, alla
de som nu får försämrad arbetslöshetsförsäkring. Ni skapar spänningar i
samhället som leder till arbetsmarknadskonflikter. Man kan inte driva en så-
dan konfrontationspolitik mot löntagarna och tro att man får en uthållig till-
växt. Ni skapar bara det spänningstillstånd som vi har sett i andra europeiska
stater.
Detta strider mot den svenska tanken, att bygga upp ett samhälle i ett
lugnt samförstånd, där alla får bära sin börda. Då skall vi inte ha ett skatte-
frälse, där företagarna slipper skatt. De skall inte ha det sämre här än i om-
världen, men det skall inte vara ett Monaco för tennismiljonärer och ett Sve-
rige för företagsmiljardärer. Det är inte något bra samhälle som man då byg-
ger upp.
Anf. 106 KJELL JOHANSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag tycker att Lars Bäckströms stringens är dålig i dag. Jag
är mycket besviken - han brukar sakligt sett föra mycket bättre debatter.
Lars Bäckström säger att företagarna slipper skatt. Företagarbeskatt-
ningen i Sverige är inte låg; den är jämförbar med andra. Detta handlar om
individbeskattningen. Det vi talar om är företagsbeskattningen. Det är frå-
gan om vi skall välja att ta ut skatten på företagen och trycka ned dem under
vattenytan, eller om vi skall välja att ta ut skatten i konsumtionsledet och
behålla en konkurrenskraftig industri. Jag noterar med glädje att jag fick ett
erkännande för att det blir ett högre skatteuttag här också.
Vänsterpartiets totala skattepolitik är faktiskt en fullständig katastrof.
Man gör ett lappkast direkt tillbaka till den gamla skattepolitiken. Det skall
vara kraftigt höjd marginalskatt över brytpunkten, höjd marginalskatt för
vanliga industriarbetare, höjd bolagsskatt, höjd förmögenhetsskatt, fastig-
hetsskatt på industrilokaler, återinförd förmögenhetsskatt på arbetande ka-
pital. Ni tror att ni klarar industrikrisen och Sveriges konkurrenskraft med
detta.
Ni säger att det går bra om vi hamnar någonstans mitt i EG. Men företagen
kommer inte att dra sig till de länder som ligger mitt i EG. Företagen kom-
mer att dra sig till Sverige, om vi fortfarande för en vettig skattepolitik. Det
för hela nationen framåt.
Anf. 107 KARL HAGSTRÖM (s) replik:
Herr talman! För det första påstår Kjell Johansson att småföretagen höll
på att försvinna under den socialdemokratiska regeringstiden. Det är fel.
Småföretagsamheten växte. Vi har varit företagsvänliga på ett erkänt sätt.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Företagsskattefrågor
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Företagsskattefrågor
90
För det andra kommer den ambition som Göran Persson har gett uttryck
för att vara vår partiambition. Vi kommer att föreslå sådana förenklingar
som de borgerliga partierna antagligen inte har tänkt på, men vi kommer
inte att föreslå raka skattesänkningar för företagsamheten. Det behövs inte,
som Lars Bäckström nämnde.
Svek är ingenting annat än svek. Vi var överens om att den här frågan
skulle vänta i det här skedet.
Anf. 108 KJELL JOHANSSON (fp) replik:
Herr talman! Småföretagen växte, säger Kar) Hagström. All forskning vi-
sar att de inte växte. De växte till en viss gräns, nämligen till bekvämlighets-
gränsen för företagarna, när det inte längre lönade sig att expandera. Den
gränsen låg mycket lågt. Däremot blev det fler företag, vilket i och för sig
är ganska naturligt. Men det hindrar inte att Sverige har färre småföretag i
förhållande till sin befolkning än vad andra, jämförbara nationer har. Där
finns absolut ingenting att skryta med.
Felet med det skattesystem och det system för övrigt som ni hade konstru-
erat var att företagen inte växte. De fortsatte inte att växa från en viss nivå
till betydande multinationella företag, i samma takt som i andra länder. De
stannade upp i utvecklingen, och detta berodde bl .a. på ett vansinnigt skatte-
system.
Det träffades en krisuppgörelse. Den innehöll ett inslag som inte var spe-
ciellt intelligent, nämligen att man skulle fortsätta med ett mycket orättvist
skattesystem för egenföretagarna. Nu har Göran Persson och hans arbets-
grupp sett ordentligt på den frågan och kommit på att systemet är en ren
nackdel för Sverige. Han ämnar ändra på det.
Vilket svek är störst? Är det att ni har kommit på att systemet är galet,
eller är det att vi har kommit på att det är galet och tänker ändra på det?
Anf. 109 KARL HAGSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Jag vill inte fortsätta svekdebatten.
Jag noterar att fick jag ett erkännande av Kjell Johansson när han sade att
småföretagen växte till en viss gräns och sedan köptes upp av storföretagen.
Så var det. Antalet småföretag blev också fler. Det betydde att det under
högkonjunktur inte fanns fler att anställa i de företagen.
Anf. 110 KJELL JOHANSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag skall fatta mig kort.
Antalet företag som har betydelse för Sverige internationellt, antalet före-
tag som skulle ha kunnat gå vidare som viktiga exportföretag, nämligen till-
verkande företag, har under socialdemokratiskt regeringsinnehav sjunkit
från ca 6 000 till omkring 1 200. Det är siffror som belyser utvecklingen för
svenska småföretag under den här tiden.
Anf. 111 BENGT DALSTRÖM (nyd):
Herr talman! Jag vill använda den tilldelade tiden till att i första hand föra
fram mina reflexioner kring våra motioner och inte alltför mycket uppta ti-
den med repliker. Blir det tid över skall jag gärna gå in i replikskiften.
Såväl vi i riksdagen som den stora allmänheten och alla företagare kon-
fronteras genom massmedierna dagligen med Svea rikes enorma ekono-
miska kris. Det talas mestadels om den växande statsskulden, om nödvän-
digheten av stora besparingar och om rättviseproblematiken i samman-
hanget. Men man talar alldeles för litet om möjligheterna att bevara grunden
för hela välfärdssystemet.
Det gäller att skapa förutsättningar för ett mer aktivt nyföretagande. Visst
har det då och då dykt upp i debatten, men vad har regeringen hittills gjort?
Jo, genom vår medverkan åstadkom man en lösning som skulle kunna tillgo-
dose vissa riskkapitalbehov, t.ex. genom konstellationen Atle, Bure och de
sex riskkapitalbolagen - en satsning som kompletterades med en rekonstruk-
tion av Industrifonden i kombination med nyföretagarlånet. Hur detta fun-
gerar finns det kanske anledning att återkomma till i andra sammanhang.
Men mer direkt avgörande för småföretagarklimatet är de skattesänk-
ningar som gjorts och de pålagor som gäller. Regeringen utlovade för mer
än ett år sedan förändringar i skattelagstiftningen som skulle motivera ny-
företagande och underlätta verksamheten för de 300 000 - 400 000 småföre-
tagare som vi har här i landet. Genom krisöverenskommelserna med de -
som jag ser dem - företagsfientliga Socialdemokraterna blev praktiskt taget
hela småföretagspaketet lagt på is. Först till hösten 1993 har regeringen avi-
serat några lättnader i beskattningen av främst småföretagen.
Att märka är då att Statens offentliga utredningar redan i skriften Neutral
företagsbeskattning - jag tror det var 1991 - lade fram vettiga förslag till änd-
rade skatteregler och rekommenderade att de skulle genomföras redan
fr.o.m. den 1 januari 1993. Men, som sagt, den ena kohandeln efter den
andra med Socialdemokraterna har försenat de föreslagna skattelättnader
som vi enligt regeringens utsago kanske ändå har att se fram emot.
Enligt regeringens tankegångar kan vi räkna med att egenföretagen och
handelsbolagsägarnas kapitalavkastning kommer att beskattas med ca 30 %
och inte med upp till 60 %, som i dag gäller. Företag skall också kunna av-
sätta medel för expansion med samma skattekonsekvenser som gäller för ak-
tiebolag. Vi gläder oss över dessa något senkomna förslag, som vi emellertid
ser som klart otillräckliga.
I vår motion har vi utöver vad regeringen hittills har talat om som aktuellt
för höstpropositionen lagt fram ett antal förslag om en liberaliserad skatte-
politik som skulle stimulera i första hand småföretagen. De skulle naturligt-
vis inte genomföras under ett år utan under en tidsrymd av kanske upp till
tre fyra år.
Möjligheten att kvitta underskott nämnde Kjell Johansson här. Det är
man kanske inne på. Det har vi med i vår motion. Den möjligheten har man
haft tidigare, och det borde vara en självklarhet att återinföra den. Det är
faktiskt ett enkelt sätt att stödja den som vill starta egen verksamhet. Vi har
faktiskt låtit det och en del andra förslag i våra motioner bli föremål för ana-
lys på Finansdepartementet, i samband med förhandlingarna - som inte har
varit några förhandlingar utan tekniska samtal. Vi har därför faktiskt uppgif-
ter om vad varje föreslagen skattesänkning kommer att kosta enligt finan-
sen.
Införande av periodiseringsfonder är en annan aktuell skattelättnad. Ge
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Företagsskattefrågor
91
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Företagsskattefrågor
92
företagen möjlighet att skattefritt reservera 30 % av årsvinsten under maxi-
malt sex år. När periodiseringsfonderna då införs bör företagen kunna skriva
av 100 % av en investering direkt mot upplösning av de reserverade medlen.
Därigenom kan småföretagen själva spara vinsten till framtida investeringar
och bli mindre beroende av extern finansiering genom banker eller riskkapi-
talbolag.
En annan viktig åtgärd för att ge småföretagen en chans till egen konsoli-
dering är att medge avsättningar till en lönereserv, som också togs upp här,
har jag för mig. Låt företagen reservera 30 % av en lönesumma upp till 90
basbelopp - det är en ungefärlig lönekostnad för tio anställda. Sätt gärna ett
tak på fem basbelopp per anställd för att undvika missbruk! Småföretagen
skulle då få en ekonomisk buffert att luta sig mot i en lågkonjunktur, och
soliditeten i företagen skulle stärkas.
Vid tidigare behandling av skattefrågor för företagen har vi yrkat på möj-
ligheter för företagen att mot ränta skjuta på inbetalningar av skatter från
upplösta lagerreserver och resultatutjämningsfonder.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag ta upp frågan om att ge företagen möj-
lighet till en periodiserad avskrivning av valutaförluster. Jag talar då inte om
storföretagens mer eller mindre vilda valutaspekulationer utan om småföre-
tagens valutaförluster, kopplade till den flytande kronkursen, i deras export-
verksamhet. Man borde kunna skapa möjligheter för företagen att skriva av
ca 20 %, exempelvis under en femårsperiod. Syftet med en sådan åtgärd är
inte att sänka skatten utan att bromsa tvångslikvidation och konkurser.
Det är alltså ett batteri av olika förslag som vi har lagt fram, tänkta att
genomföras under en längre tidsperiod. Kan det ge signaler till regeringen
och de övriga partierna om att det är viktigt att man beaktar och arbetar
vidare med detta är vi glada.
Innan jag ansluter mig till Peter Klings yrkande - det kan j ag kanske göra -
när det gäller det här betänkandet vill jag ägna någon tid åt kommentar och
replik till exempelvis Lars Bäckström. Det har ju redan förts en debatt mel-
lan Kjell Johansson och Lars Bäckström om vad som varit. Här i riksdagen
älskar man att prata om hur det har varit, vad man stod för, vad man sade
då, osv. Vi ser det här utifrån och kan konstatera fakta.
Till exempelvis Lars Bäckström kan jag säga: Det kan väl inte vara så att
skatteklimat och annat har främjat tillväxten i Sverige? Lars Bäckström sade
faktiskt det i sitt anförande. Ca 100 000 nya jobb skapades ju de facto utom-
lands av svenska företag under bara tre år, 1986-1989. Vi har dessutom tap-
pat 25 % av vår marknadsandel. Varför? Jo, därför att våra företag inte har
varit konkurrenskraftiga. Det kan inte försvaras med att det är lågkonjunk-
tur. Det här har vi levt med ett antal år, och det är först de senaste två åren
som det verkligen har kärvat; tidigare under 80-talet var läget ett annat. Men
vi hade exempelvis sådana skatteregler att investeringsklimatet här hemma
pressade ut företagen.
Anf. 112 KJELL JOHANSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag skall försöka fatta mig kort.
Det här tenderar att bli mycket av en näringspolitisk debatt, som kanske
hör hemma i ett annat sammanhang. De förslag när det gäller skatter som
Bengt Dalström tog upp tittar vi ganska seriöst på i regeringskansliet. Jag
kan inte utlova att alla kommer, men det pågår ett arbete där man med stort
nit försöker få fram förslag som gör att man kan ta fram riskkapital och sti-
mulera innovationsverksamheten.
Det är också riktigt att en del åtgärder har dragits tillbaka och fördröjts
genom det som Bengt Dalström kallade för en kohandel med Socialdemo-
kraterna. Jag tycker inte att vi skall ta upp den debatten här. Låt mig bara
säga att Ny demokratis agerande när kriserna utlöstes inte var helt betydelse-
löst då kohandeln kom till.
Förslaget om 30 % av 90 basbelopp är helt på kollisionskurs med de princi-
per vi har om att försöka hålla nere skattesatserna och minska reservering-
arna.
Anf. 113 BENGT DALSTRÖM (nyd) replik:
Herr talman! Jag vill bara tacka för ett relativt positivt genmäle, Kjell Jo-
hansson.
Anf. 114 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Jag begärde ordet eftersom Kjell Johansson efterlyste bättre
stringens. Då bör man naturligtvis försöka skaffa sig det.
Kjell Johansson sade att vi föreslår höjd marginalskatt för höginkomstta-
gare, höjd marginalskatt för hushåll och ökad kapitalbeskattning. Kjell Jo-
hanssons redovisning var fullständigt korrekt. Allt detta föreslår vi från
Vänsterpartiets sida.
Kjell Johansson, jag skall nu förklara varför vi gör det. Vi har ett budget-
underskott på 200 miljarder - ca 14 % av BNP. Innan budgetåret är slut tror
jag att budgetunderskottet kommer att vara mellan 240 och 250 miljarder
om vi ser till hela den offentliga sektorn. Vi närmar vi oss då 18-19 % av
BNP. Det går inte att ha så stora underskott, Kjell Johansson. Dessa under-
skott måste bort. De är skadliga för svenska företag.
I vår skattemotion, som Kjell Johansson refererade till, har vi sagt att un-
derskotten skall angripas på tre fronter. För det första skall man öka natio-
nalinkomsten, dvs. tillväxt genom minskad arbetslöshet. Fler arbetade tim-
mar ger ökade skatteinkomster. För det andra behöver man göra bespa-
ringar. Stora nedskärningar och effektiviseringar behövs. För det tredje
krävs skattehöjningar. 100 miljarder kan kanske försvinna vid en god ekono-
misk tillväxt på många år. Men det krävs en osannolikt hög tillväxt - minst 3
procentenheter, och det räcker förmodligen inte. Det återstår 100 miljarder.
Man kan inte spara bort det beloppet om det skall finnas någon välfärd kvar.
Det fordras skattehöjningar. Kjell Johansson vill naturligtvis freda företags-
skatterna, kapitalskatterna och beskattningen av arbetsinkomster. Alla skat-
tebaser skall fredas utom möjligen hushållens indirekta skatter. Man kan
inte höja skatten på bensin, alkohol och tobak hur mycket som helst, Kjell
Johansson.
Vi har sagt att man får höja skatteuttaget. För några år sedan var skatte-
kvoten 56 %. Nu närmar den sig 49 %. Bara det gör uppemot 100 miljarder.
I vår motion har vi skrivit att skatterna nog får höjas med 10-15 miljarder.
Jag tror inte att det räcker. Totalt får man nog ta in 20-30 miljarder för att
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Företagsskattefrågor
93
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till åklagar-
väsendet
klara dessa 100 miljarder, och sedan får man spara bort en rejäl bit också.
Det blir troligtvis uppemot 40-50 miljarder för att klara underskotten. Det
behövs också skattehöjningar. Då kan ingen sektor som kan stå sig i konkur-
rens med omvärlden vara fredad. Då säger vi - det är helt korrekt, Kjell
Johansson - att man skall ta ut en ökad andel vid beskattningen av företag.
Ta bort systemet med SURVEN. Det skulle ge mellan 5 och 6 miljarder. Vi
talar om 200 miljarder i underskott. Då behövs även dessa 5 eller 6 miljarder.
Anf. 115 KJELL JOHANSSON (fp):
Herr talman! Den debatt som Lars Bäckström tar upp nu kanske vi skall
vänta med till i morgon. Den kommer när kompletteringspropositionen
läggs fram.
Jag har här inte talat om skattetrycket. Jag har i stället velat poängtera
vikten av att vi har ett skattesystem som gör Sverige intressant att driva nä-
ringsverksamhet i. På det sättet kan man klara jobben och välfärden. Det
är den biten och de skatter som direkt påverkar välståndsbildande krafter i
samhället som jag har diskuterat.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 10 §.)
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1992/93:JuU23 Anslag till åklagarväsendet (prop. 1992/93:100 delvis).
Anf. 116 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Herr talman! Åklagarna är en viktig länk i den kedja som krävs för att få
en bra brottsbekämpning i Sverige. Har inte åklagarna tillräckliga resurser
leder det till ineffektivitet i hela rättssystemet. Detta måste naturligtvis för-
hindras.
Vi Socialdemokrater anser att vålds-, narkotika- och ekobrottsligheten
måste prioriteras i brottsbekämpningen. Därför är vi också beredda att satsa
större resurser än regeringen.
I en sönderfallande ekonomi med stora svårigheter för många företag fres-
tas många företagare att ta till brottsliga metoder för att överleva.
Många tecken tyder på att vi riskerar att förlora kampen mot den ekono-
miska brottsligheten. Mot ekobrottslingarnas alltmer raffinerade metoder
och inflödet från öst, sätts samhällets minskande resurser och i många fall
omoderna metoder.
Den ekonomiska brottsligheten har i dag nått en sådan omfattning att den
hotar grundvalarna för en sund marknadsekonomi och för det demokratiska
samhällsskicket.
I budgetpropositionen avvisar justitieministern Riksåklagarens begäran
om medel för kompetenshöjande åtgärder. Med tanke på den ekonomiskt
94
betingade neddragning av utbildningsinsatserna som genomförs är det ange-
läget att de begärda 1,3 miljonerna beviljas.
Dessutom krävs resurser för vidareutbildning inom ekobrottsområdet.
Detta är särskilt viktigt eftersom brotten och förutsättningarna för dessa hela
tiden förändras genom ändrad lagstiftning, nya ekonomiska förutsättningar
och metodutveckling hos ekobrottslingarna. Vi föreslår därför att 2,2 miljo-
ner anslås för detta ändamål.
För att klara de stora ärendebalanserna och för att kunna öka insatserna
när det gäller den omfattande konkursbrottsligheten, momsbedrägerierna
och andra större ekonomiska brottshärvor, bör personalresurserna byggas ut
med ytterligare ekoåklagare. 3 miljoner bör anslås för detta ändamål.
Därmed föreslår vi Socialdemokrater 6,5 miljoner mer än regeringen och
utskottsmajoriteten till åklagarverksamheten.
I motion JU846 påpekar vi de rekryteringssvårigheter som åter gör sig gäl-
lande för åklagarväsendet. Dessa beror främst på att karriärgången vid dom-
stolar och hos Polisen gjort att lönerelationerna blivit ogynnsamma för åkla-
garna. Varken regeringen eller utskottsmajoriteten berör detta förhållande.
Vi Socialdemokrater ser det som mycket angeläget att regeringen tar tag i
detta problem innan det blir akut.
Jag yrkar bifall till reservation 1 och i övrigt till utskottets hemställan.
Anf. 117 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Herr talman! I justitieutskottets betänkande 23, som här skall debatteras,
hänvisar utskottsmajoriteten till den kommande beredningen av åklagarut-
redningens betänkande. Utskottet konstaterar att Ny demokratis motions-
krav ligger i linje med det pågående arbetet. Det kan därför verka som om
jag, som representant för Ny demokrati, slår in öppna dörrar. För att und-
vika att i den framtida debatten i dessa frågor få höra att vi inte har några
förslag, vill jag emellertid ta tillfället i akt och presentera våra förslag och
vår politiska uppfattning; då slipper regeringen stöta på patrull när proposi-
tionerna skall beredas i utskottet. Man vet då var vi står i dessa frågor.
För att inte förlänga debatten kommer jag att ta upp de viktigaste reserva-
tionerna som Ny demokrati har i detta betänkande.
I frågan om hur åklagarväsendet bäst skall organiseras anser Ny demo-
krati att det sunda förnuftets princip bör gälla, dvs. att man bör välja den
organisationsform som är mest ändamålsenlig och effektiv och minst resurs-
krävande. Sociala, politiska, fackliga och andra ovidkommande hänsyn bör
med andra ord inte tas.
Att åklagaren skall koncentrera sina insatser på sådant som just kräver
åklagarkompetens är en självklarhet. Åklagarrollen bör därför renodlas.
Förslag som kan leda till detta bör uppmuntras.
Åklagaren leder och har det yttersta ansvaret för förundersökningen. Det
praktiska arbetet under en förundersökning, förhör och annan utredning,
svarar polisen för. Åklagarens ledande roll under utredningsstadiet måste
dock klargöras. Det är ju ändå åklagaren som i domstolen skall stå till svars
för att utredningen är ordentligt gjord.
Ett mera renodlat ansvar för åklagarna torde vara påkallat om man vill
komma åt de organiserade brottslingarna. Åklagare och kvalificerade poli-
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till åklagar-
väsendet
95
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till åklagar-
väsendet
ser i samspel kan göra mycket nytta. Systemet med särskilda åklagarprome-
morior bör utvecklas. Man bör dock inte vara främmande för att i vissa fall
föra över utredningen på målsäganden.
Herr talman! Ätalsunderlåtelse innebär att en åklagare inte behöver åtala
under vissa i lag angivna, speciella förutsättningar, trots att brott föreligger
och åtal får ske. Det är alltså inte fråga om att lägga ned en förundersökning
eller att skriva av ett ärende på grund av brist på bevis, dvs. att brott ej är
styrkt.
Ätalsunderlåtelse bör komma till användning i större utsträckning för att
frigöra resurser som kan användas till att utreda och beivra allvarligare
brottslighet, t.ex. våldsbrott, narkotikabrott och grova ekonomiska brott.
För närvarande finns också ett mycket stort antal konkurser där det i många
fall kan misstänkas att brottslighet förekommit. Dessutom förekommer en
mycket oroande brottsutveckling med tydliga internationella inslag och med
allt grövre brott. Ytterligare resurser kan inte generellt sättas av. Alltså
måste prioriteringar göras och befintliga resurser användas på ett så effektivt
sätt som möjligt.
Erfarenheten visar att risken för upptäckt och lagföring sannolikt har stor
brottsavhållande effekt på organiserade eller kalkylerande brottslingar som
sysslar med att importera eller sälja narkotika eller på annan brottslighet där
den ekonomiska vinningen är det övergripande motivet för verksamheten.
Ökade åklagarresurser som läggs på att bekämpa sådan allvarlig brottslighet
kan därför ha en preventiv effekt på eventuellt brottsbenägna personer.
I statistiken över ärenden som avskrivs för att brott inte är styrkt - det rör
sig om upp emot 100 000 per år - döljs sannolikt en hel del fall där åklagaren
hade kunnat välja ätalsunderlåtelse i stället, eller med bättre resurser hade
kunnat driva utredningen vidare.
Förundersökningen kan också begränsas på ett annat sätt. Skälet mot att
införa förundersökningsbegränsningsregler är närmast av juridisk-teknisk
art, eftersom det kan vara svårt att genom författningsreglering bestämma
hur den övergripande prioriteringen på utredningsstadiet skall ske i prakti-
ken. Därför menar kritikerna mot förundersökningsbegränsningsregler att
man i första hand bör välja andra åtgärder.
Om statsmakterna verkligen vill att fler brott än nu skall beivras finns i
princip, vid sidan av en renodlad effektiviserad åklagarroll, olika styrnings-
medel som anges i vår motion Ju831. Jag skall därför inte här räkna upp dem.
De traditionella medlen räcker dock inte till om man snabbt vill skapa
bättre förutsättningar för åklagarna att rikta in sig på den allvarliga brottslig-
heten.
Att staten anvisar ytterligare medel eller uttrycker en viljeinriktning för
bekämpande av brottslighet är en osäker metod och ger mestadels inte öns-
kat resultat - det visar praktiken. Avkriminalisering för bagatellbrott, ökad
användning av summarisk straffprocess, ökad användning av åtalsunderlå-
telse och ändring av brottsrekvisit och straffsatser är exempel på metoder
som kan vara effektiva och skapa utrymme för en bättre resursanvändning.
För de svenska åklagarna gäller en absolut åtalsplikt. Om den absoluta
åtalsplikten ersätts av en relativ åtalsplikt torde en sådan förändring kunna
96
medverka till att betydande resurser frigörs. Om man verkligen vill komma
åt den grova brottsligheten är detta en väg som bör prövas.
Herr talman! Det är dags för Sverige att anpassa sig till Europa och ersätta
den absoluta åtalsplikten med en relativ åtalsplikt. Rättslikheten har ett up-
penbart värde i sig, särskilt i kampen mot internationell brottslighet. Ut-
gångsläget bör därför vid närmandet till det gränslösa Europa vara att man
bör införa en relativ åtalsplikt om inte särskilt starka skäl talar däremot.
Några tillräckligt starka motargument finns faktiskt inte. Dessutom förelig-
ger uppenbara fördelar med relativ åtalsplikt ur effektivitetssynpunkt.
En renodlad åklagarroll skapar också goda förutsättningar för ett system
med relativ åtalsplikt. Med en relativ åtalsplikt har ju målsäganden alltid en
möjlighet att föra talan om han eller hon vill. Någon större risk för rättsför-
lust för målsäganden borde i princip inte föreligga.
Herr talman! I mom. 9 har jag reserverat mig för en moderat motion som
mer detaljerat belyser vikten av att kvinnomisshandelsmål regelmässigt skall
behandlas som förtursmål. I en liknande motion har även vi hänvisat till Ca-
nada, som är något av ett föregångsland när det gäller att bekämpa familje-
våld. Den uppgift jag har är att man kallar eller hämtar den misstänkte till
förhör inom 24 timmar sedan anmälan gjorts. Fördelarna med en snabb
handläggning av kvinnomisshandelsbrott är många.
Utskottets motivering för att avstyrka motionerna är därför beklaglig.
Man säger sig ha förståelse för syftet med önskemålen men hänvisar till
Åklagarutredningen som avvisar förslag om att reglera prioriteringsfrå-
gorna. Utredningen finner sammanfattningsvis inte skäl att föreslå någon yt-
terligare författningsreglering eftersom man anser att de skyndsamhetskrav
som i dag beaktas vid prioriteringar är tillräckliga.
Herr talman! Skillnaden ligger i vad som verkligen sker ute i verkligheten
och det som produceras av - ursäkta uttrycket - skrivbordsjurister. Christel
Anderberg, som är den ena av de två som skrivit moderatmotionen, är i sin
ordinarie verksamhet chefsåklagare; själv är jag polisiär utredare. Vi vet att
dessa skyndsamhetskrav inte fungerar i praktiken. Det är utifrån denna erfa-
renhet som Christel Anderberg skrivit motionen som är utmärkt och verkli-
gen beskriver behoven.
Jag vet också att ROKS, Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige,
välkomnat motionen. Jag vet vad dessa säger och vilken reaktion som kvin-
norna ute i landet känner när man inte vågar bestämma sig eller föregripa en
utredning. Häromdagen hörde vi hur man från socialdemokratiskt håll ansåg
att frågan om registrerat partnerskap inte var så viktig att man ville föregripa
utredningar och i riksdagen besluta om lag.
Herr talman! Jag måste säga att det är beklämmande att höra vad som i
denna kammare framhålls som en viktig fråga.
Jag vill bara påminna om att man beräknar att det är en kvinna som miss-
handlas till döds varje dag. När skall vi göra något för att återskapa kvinno-
frid i detta land? Kvinnorna utgör ju trots allt drygt 50 % av befolkningen.
Jag kan utifrån sådana aspekter förstå att det höjs röster för ett kvinnoparti,
även om det kanske inte vore lösningen på allt elände.
Herr talman! Det skall bli intressant att höra utskottets företrädare för-
svara utskottsmajoriteten. Det är nämligen Christel Anderberg som har
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till åklagar-
väsendet
7 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 96
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till åklagar-
väsendet
98
väckt denna utmärkta motion. Jag skall inte uppehålla kammaren längre,
utan jag avvaktar det som hon säger i sitt anförande.
Herr talman! För att vinna tid yrkar jag slutligen bifall endast till våra re-
servationer nr 2, nr 3 och nr 8, som är fogade till betänkandet. Givetvis står
vi i Ny demokrati bakom våra övriga reservationer.
Anf. 118 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Regeringen är uppseendeväckande rigid när det gäller insat-
ser för bekämpande av ekobrottslighet av olika slag. Budgetramarna skall
ligga fast, tydligen vad som än händer. Justitieministern anför i budgetpropo-
sitionen att det endast i mycket speciella situationer kan komma i fråga att
under en budgetperiod ändra en given planering.
Vänsterpartiet har i en motion begärt att det utöver regeringens förslag
skall anslås 10 miljoner kronor till åklagarmyndigheterna för att användas
till undersökningar av oegentligheter i samband med bank- och finanskrisen.
Bankernas långivning under 80-talet måste på allvar granskas. Sedan mo-
tionen skrevs i januari har dess värre misstankar om brott inom bankvärlden
vuxit än starkare. Rapporterna om allt större kreditförluster och suspekta
utlåningshärvor duggar tätt. Självfallet måste då åklagarmyndigheterna
också få resurser för kompetenshöjande åtgärder. I två socialdemokratiska
motioner krävs större resurser till Riksåklagaren.
Vi står självfallet helt och fullt bakom vår motion. Jag vill återigen betona
att jag finner det synnerligen anmärkningsvärt att regeringen och nu utskot-
tet de facto inte är beredda att ta ett verkligt ansvar för att sätta in nödvän-
diga resurser för att man skall kunna komma till rätta med den ekonomiska
brottsligheten i allmänhet och oegentligheterna i finanskrisens spår i synner-
het.
För att undvika alltför många voteringar avstår jag från att yrka bifall till
vår motion. Jag yrkar i stället bifall till reservation 1.
Herr talman! Jag vill också påpeka att jag tycker att det är anmärknings-
värt att utskottet efter den utveckling som har skett inom just bank- och fi-
nansvärlden inte är självständigt nog för att inse att det här behövs sättas in
resurser.
Anf. 119 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Herr talman! I detta betänkande tillstyrker utskottsmajoriteten regering-
ens förslag till medelstilldelning till åklagarväsendet. Vi har konstaterat att
åklagarväsendet ingår i systemet med treåriga budgetramar, vilket innebär
att verksamhetens inriktning och medelstilldelningen i princip har lagts fast
för budgetperioden 1991/92-1993/94. Riktlinjerna har sedermera utsträckts
till att omfatta även budgetåret 1994/95, med anledning av att man vill av-
vakta remissutfallet och den fortsatta beredningen av Åklagarutredningens
förslag Ett reformerat åklagarväsende, som lades fram i juni 1992.
Åklagarutredningen har i enlighet med sitt uppdrag gjort en genomgri-
pande översyn av regelverk, rutiner och organisation inom åklagarmyndig-
heten i syfte att undersöka om dessa svarar mot dagens krav och de krav som
kommer att ställas i framtiden. Utgångspunkten för utredningen har varit
att åklagarverksamheten skall präglas av effektivitet och rättssäkerhet, att
åklagarnas yrkesroll skall renodlas och att en slagkraftig organisation skall
skapas, som kan möta framtidens krav på bl.a. decentraliserat beslutsfat-
tande och flexibilitet i verksamheten. Jag vill inte direkt påstå att Karl Gustaf
Sjödin slår in öppna dörrar. Däremot vill jag påstå att han är litet för tidigt
ute.
Flertalet av de frågor som Ny demokrati har aktualiserat i samband med
detta ärende är sådana som behandlas av Åklagarutredningen. En proposi-
tion till riksdagen kan förväntas inom kort. Det finns därför ingen anledning
att nu göra några tillkännagivanden till regeringen, eftersom arbetet med
dessa frågor pågår för högtryck.
När det gäller den socialdemokratiska reservationen, nr 1, har justitiemi-
nistern i budgetpropositionen anfört att det endast i mycket speciella situa-
tioner kan komma i fråga att under en pågående budgetperiod ändra en gi-
ven planeringsram. Vad skall man annars med treåriga budgetramar till?
Även utskottet har understrukit vikten av att de treåriga planeringsramarna
hålls.
Ett undantag från huvudregeln har emellertid medgivits. Riksåklagaren
har nämligen begärt ett extra anslag med 6,2 miljoner kronor för att tillskapa
en särskild ekoutredningsgrupp, som under en tid skall ta sig an undersök-
ningar i ärenden angående kvalificerad ekonomisk brottslighet riktad mot
banker och finansinstitut. Bakgrunden härtill är väl känd: banker och andra
kreditinstitut har ju under de senaste åren drabbats av synnerligen stora kre-
ditförluster, och det finns anledning att anta att en del av förlusterna beror
på brottsliga gärningar. Justitieministern, liksom utskottet, har välkomnat
detta initiativ från riksåklagarens sida. Åklagarväsendet har för ändamålet
fått ytterligare 4 miljoner kronor per år under en tvåårsperiod.
Den 18 februari 1993 anordnade justitieutskottet en hearing angående den
ekonomiska brottsligheten. Ett referat härav finns fogat som bilaga till ut-
skottets betänkande 1992/93:JuU21, Anslag till polisväsendet. Jag rekom-
menderar varmt Berith Eriksson att läsa det protokollet. Där framgår att
riksåklagare Torsten Jonsson fick frågan om han ansåg att det var tillräckligt
med de 4 miljoner kronorna. Han besvarade frågan med att det för dagen
inte fanns några krav eller önskemål från hans sida om ytterligare medel.
Statssekreteraren i Justitiedepartementet, Krister Thelin, som också deltog
i vår hearing, förklarade dessutom att regeringen, om det skulle visa sig vara
påkallat, självfallet är beredd att i positiv anda överväga om ytterligare me-
del skall tillföras denna viktiga specialoperation. Inställningen är alltså inte
alls rigid, Berith Eriksson. Den är tvärtom mycket öppen för omprövningar.
Vad slutligen gäller frågan om förtur för mål som rör kvinnomisshandel är
jag som enskild riksdagsledamot naturligtvis glad och tacksam över att Karl
Gustaf Sjödin har uttryckt sig så positivt om min motion Ju301. Nu är jag
emellertid inte här som enskild riksdagsledamot utan som företrädare för
utskottets majoritet. Jag har låtit mig nöja med det resonemang som har
förts i utskottet och det resonemang som Åklagarutredningen för i saken.
Den har övervägt förutsättningarna för att författningsreglera prioriterings-
frågorna, men har funnit att övervägande skäl talar emot en sådan lösning.
Prioritering är enligt utredningen, utöver vad som gäller enligt gällande lag-
stiftning, mest en fråga om resurser och hur de används. Som jag påpekar i
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till åklagar-
väsendet
99
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till åklagar-
väsendet
100
min motion förekommer ungefär den av mig efterlysta rutinen redan på sina
håll, bl.a. i Umeå polisdistrikt. En sådan här ordning är alltså fullt möjlig att
genomföra redan med nuvarande lagstiftning.
Vidare har ju regeringen i många olika sammanhang slagit fast att den fäs-
ter stort avseende vid all brottsbekämpning, men vill särskilt prioritera våld
och narkotikabrott. Kvinnomisshandel är en form av våldsbrott och därmed
uttryckligen redan prioriterat.
I motionen föreslår jag också att regering och riksdag - riksdag understru-
ket - verkar för att kvinnomisshandel regelmässigt handläggs med förtur.
Förhoppningsvis kan redan den debatt som Karl Gustaf Sjödin och jag för
bidra till att uppmärksamheten ytterligare fokuseras på det utomordentligt
viktiga samhällsproblem som kvinnomisshandeln utgör.
Vi får väl hoppas att någon på pressläktaren lyssnar på oss och hjälper oss
att föra ut budskapet att ledamöterna i Sveriges riksdag anser att kvinno
misshandel så långt det är möjligt bör behandlas med förtur inom rättsväsen-
det, låt vara att majoriteten av olika skäl inte anser att det är påkallat med
något tillkännagivande till regeringen.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på samt-
liga reservationer.
Anf. 120 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd) replik:
Herr talman! Jag är medveten om att jag var litet tidigt ute. Men som jag
sade i mitt anförande var syftet att poängtera vår politiska uppfattning inför
det kommande betänkandet beträffande Åklagarutredningen.
Angående prioriteringar tycker jag på sätt och vis litet synd om Christel
Anderberg därför att hon naturligtvis måste ha varit medveten om det som
stod i Åklagarutredningen. Jag undrar vad hon hade för tankegångar när
hon skrev motionen. Men jag förstår att anledningen till att Christel Ander-
berg skrev motionen är att hon utifrån sin erfarenhet som chefsåklagare vet
att dessa prioriteringar inte görs. Jag kan ta ett exempel när det gäller be-
söksförbudet. Det var en typisk tandlös fråga. I bevismål är det ju så oerhört
svårt, därför att skurken säger en sak, den kvinnliga målsäganden säger en
annan sak och sedan står man där. Det är därför oerhört angeläget att man
verkligen prioriterar och följer vad som sker i utredningen och inte gömmer
sig bakom det som står i betänkandet. Vad jag förstår var anledningen till att
Christel Anderberg skrev denna motion att hon känner till verkligheten och
att hon därför ville ha en förändring.
Anf. 121 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik:
Herr talman! Det är snällt av Karl Gustaf Sjödin att han tycker synd om
mig. Men jag känner mig inte så illa behandlad eftersom jag när jag skrev
min motion var väl medveten om spelets regler. Nykomling i riksdagen som
jag är inbillade jag mig faktiskt att man kan påverka utvecklingen och skapa
opinion även om man inte får bifall till sina motioner.
Anf. 122 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd) replik:
Herr talman! Jag tyckte synd om i den meningen att det ändå inte kan
kännas roligt att i talarstolen yrka avslag på sin egen motion om man, från
dem som vet att en ändring verkligen behövs, har fått lovord och uppmunt-
rande brev för att man har skrivit just denna motion.
Anf. 123 BENGT-OLA RYTTAR (s) replik:
Herr talman! När Christel Anderberg argumenterar mot reservation 1 an-
vänder hon en motivering. Den skiftar sedan snabbt när man kommer in på
andra problem. Det är litet väl motsägelsefullt att i det ena fallet hävda att
man inte avviker från budgetramarna för att i nästa andetag redogöra för
en avvikelse, och sedan till Berith Eriksson understryka att regeringen och
utskottsmajoriteten är mycket öppen för att vidta förändringar i dessa frå-
gor. Detta är beklagligt.
Det ligger också en större ideologisk sanning bakom detta, vilken är att
Moderaterna och utskottsmajoriteten inte prioriterar ekobrottslighet. Det
gör vi socialdemokrater, och det är därför som vi har föreslagit en ökning av
anslagen på den här punkten.
Anf. 124 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik:
Herr talman! Det har i denna kammare i dag redan talats tillräckligt om
prioritering av ekobrott. Vi är precis lika intresserade som Socialdemokra-
terna av att komma till rätta med den typen av brottslighet. Det är bara det
att vi för det första har ont om pengar. För det andra, även om vi hade
mycket gott om pengar, löser man inte alla problem genom att ösa ut pengar.
Riksåklagaren har vid den utfrågning som jag tror att Bengt-Ola Ryttar
också deltog i uttryckligen förklarat att han var nöjd med de pengar som
Riksåklagaren hade fått. Han såg för tillfället inget behov av ytterligare me-
del. Det räcker ju inte med bara pengar, utan man måste också ha en avpas-
sad organisation. Visserligen har inte Riksåklagaren fått sina önskningar till-
godosedda fullt ut. Men genom omprioriteringar sker faktiskt ändå kompe-
tenshöjande åtgärder.
Under denna vår har ekoutbildning pågått för ett 20-tal åklagare under en
sjuveckorsperiod. Detta är så mycket som åklagarväsendet förmår att bära
rent organisatoriskt. Den verksamhet som Socialdemokraterna efterlyser
pågår för fullt.
Anf. 125 BENGT-OLA RYTTAR (s) replik:
Herr talman! Man får inte, Christel Anderberg, blanda äpplen och päron
hur vilt som helst. När riksåklagaren sade att resurserna räckte, avsågs de
resurser som krävdes till Finanspolisen. Vad jag vet - jag tror att det alldeles
klart framgår också i protokollet - har han inte uttryckt någon tillfredsstäl-
lelse med medelstilldelningen i övrigt.
Jag tror inte alls att det är några svårigheter för Riksåklagaren att använda
de ytterligare miljoner som vi socialdemokrater föreslår på ett meningsfullt
sätt. Det skulle innebära några ytterligare åklagartjänster och att man skulle
kunna inrikta utbildningen mer mot ekobrottslighet.
Vad gäller frågan om hur mycket som har diskuterats kring ekobrott i
denna kammare i dag, tror jag inte att det kan bli för mycket, därför att detta
är ett oerhört stort samhällsproblem. Att satsa på ekobrottsbekämpning är
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till åklagar-
väsendet
101
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till åklagar-
väsendet
en god investering. Man får tillbaka pengarna flera gånger om. Man får det
på andra konton och inte på vårt konto, men samhällsnytta gör de.
Anf. 126 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik:
Herr talman! Jag ber å åklagarkårens vägnar att få tacka Bengt-Ola Ryttar
för påpekandet att detta är en så viktig länk i rättsväsendet. Åklagarna har
nog ibland haft anledning att ifrågasätta om de var så särskilt uppskattade
under 80-talet när Socialdemokraterna satt vid makten och styrde medelstill-
delningen till denna verksamhet.
Lönsamheten i ekobrottsbekämpningen kan man ju diskutera. Det är
klart att det finns pengar att hämta, dock inte de fantasibelopp som Social-
demokraterna nu hävdar i den allmänna debatten. Det är en sak att skatte-
myndigheterna lyckas med väldigt vackra upptaxeringar, men det är en helt
annan sak att se till att pengarna också kommer in till statskassan. I allmän-
het finns pengarna inte kvar, när man har kommit så långt.
Anf. 127 BENGT-OLA RYTTAR (s) replik:
Herr talman! Inte bara vi socialdemokrater anser det lönsamt att satsa på
ekobrottsbekämpningen. Det anser även Rikspolisstyrelsen, Rikspolische-
fen och Riksåklagaren. Det anser de flesta instanser som har några kunska-
per på detta område.
Personligen tycker jag att det är förvånande hur mycket pengar som man
faktiskt får loss och som man i slutänden får tillbaka till statskassan. Det är
anmärkningsvärt stora andelar av de pengar som är föremål för utredning.
Så nog är det en lönsam investering, Christel Anderberg. Jag hoppas att ni
kommer tillbaka i nästa budget med litet mer pengar på detta område.
Anf. 128 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd) replik:
Herr talman! Jag kan inte låta bli att kommentera Bengt-Ola Ryttars an-
förande. Han talade om att blanda äpplen och päron och om ekobrottslighet
och sade att Rikspolischefen och Rikspolisstyrelsen tycker att detta är vik-
tigt. Men jag lyssnade tidigare på debatten om skatteutskottets betänkande.
Då debatterade socialdemokrater och moderater från utskottet dessa saker.
Socialdemokraterna bär omkring på en hel säck med både äpplen och päron
som blandas friskt. I höstas krävde man t.ex. i överenskommelsen med rege-
ringen att det skulle sparas 500 miljoner kronor på Polisen. Man tar bort
resurser för Polisen men vill satsa på bekämpning av ekobrottsligheten. Man
har ute i landet möten, där man diskuterar hur det skall sparas. Samtidigt
begär man i en motion att det skall satsas 62 miljoner kronor på bekämpning
av ekobrottsligheten. Hade man låtit bli de pengar som fanns, hade Polisen
faktiskt haft ekonomiska möjligheter att ingripa mot ekobrottsligheten och
därmed skapa underlag för åtal i dessa mål.
Anf. 129 BENGT-OLA RYTTAR (s) replik:
Herr talman! Jag kan bara beklaga, Karl Gustaf Sjödin, att vi har varit
tvungna att pruta 500 miljoner kronor på polisverksamheten. Men det gör
det inte mindre angeläget att vi satsar de resurser som krävs när det gäller
102
åklagarna. Med bara polisinsatser löser vi inte dessa problem. Det är viktigt
att hela kedjan fungerar, vilket jag sade i mitt inledningsanförande.
Anf. 130 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd) replik:
Herr talman! Detta är verkligen att blanda äpplen och päron i en stor och
dessutom mörk säck.
Anf. 131 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag vill replikera Christel Anderberg. Jag har faktiskt läst
protokollet från hearingen. Bengt-Ola Ryttar talade om vilka pengar Riks-
åklagaren var nöjd med. Man kan väl mycket väl säga att en mycket speciell
situation har uppstått sedan långtidsbudgeten gjordes upp.
Efter att ha läst detta protokoll är även jag medveten om att åklagarsidan
också önskade få in kompetens utifrån, alltså inte bara en egen satsning på
utbildning. Det vore intressant att höra åklagarsidans reaktion på Christel
Anderbergs påstående att åklagarna har de resurser som de behöver för att
på ett effektivt sätt kunna åtgärda den ekonomiska brottsligheten.
Jag säger som Bengt-Ola Ryttar sade tidigare. Jag tycker inte att man kan
tala tillräckligt i denna kammare om ekobrottsligheten. Det handlar inte om
att man skall ha en massa pengar att ösa ur, utan det handlar om hur vi skall
kunna få in de pengar som vi i dag inte får in till statskassan.
Anf. 132 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Herr talman! Riksåklagaren tycker naturligtvis inte att han har alla de re-
surser som han skulle vilja ha och behöva. Det finns inte någon förvaltnings-
chef i Sveriges land som tycker det. Däremot vet jag att Riksåklagaren är
fullt beredd att göra det bästa av den situation som för närvarande råder.
Riksskatteverket, Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren håller för närva-
rande på att gemensamt arbeta fram ett förslag till en ny organisation för just
bekämpningen av den kvalificerade ekonomiska brottsligheten. Vi i ut-
skottsmajoriteten tycker att det är fel tågordning att börja med att anslå en
massa pengar och sedan så småningom tänka ut vad vi skall använda peng-
arna till. Låt oss i stället lugnt avvakta att de tre myndighetscheferna lägger
fram sitt förslag. Om jag inte missminncr mig skulle det ske redan före maj
månads utgång. Jag är övertygad om att vi ganska snart får anledning att
återkomma till dessa frågor. Den dag vi vet hur en tänkt organisation skall
se ut, har vi också mycket bättre underlag för att bedöma vilka resurser den
nya organisationen kommer att behöva.
Anf. 133 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Christer Anderberg säger att vi lugnt kan avvakta! Under
hela 80-talet har utredningar om den ekonomiska brottsligheten pågått. Det
finns tillräckligt med utredningsmaterial för att omedelbart sätta in åtgärder.
Hos de olika myndigheterna råder uppfattningen att de kan sätta i gång och
arbeta på ett effektivt sätt bara de får de medel som behövs.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till åklagar-
väsendet
103
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till dom-
stolsväsendet
104
Anf. 134 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Herr talman! Det är alldeles riktigt, Berith Eriksson. Under 80-talet ut-
reddes det och pratades det väldigt mycket, samtidigt som resurstilldel-
ningen ströps alltmer.
För en tid sedan diskuterade jag och Berith Eriksson anslaget till Polisen.
Även då var vi inne på dessa frågor. I bilagan till JuU21 Anslag till polisvä-
sendet - det är referatet från vår hearing - kan man konstatera att ett antal
personer, bl.a. Rolf Åbjörnsson, har klart uttalat att det efter 1991 har in-
träffat en vändpunkt i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Rolf
Åbjörnsson är advokat och ordförande i Konkursförvaltarkollegiet. Nu pra-
tas och utreds det inte bara, utan nu börjar det faktiskt vidtas konkreta åtgär-
der. Både han och ett antal andra deltagare i denna hearing gav uttryck för
en åtminstone försiktig optimism. Utskottets ordförande summerade hear-
ingen så, att det hade uttalats positiva uppfattningar om att det nu äntligen
började hända saker.
Anf. 135 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Det Christel Anderberg i dag hänvisar till är ju nya utred-
ningar. Samtidigt håller hon med om att det utreddes under hela 80-talet.
Ja, visst finns det en försiktig optimism och nog har vi kommit till en vänd-
punkt. Men då krävs det också att myndigheterna får de resurser som de
behöver för att kunna sätta i gång och jobba konkret.
Anf. 136 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Herr talman! Finansministern lade fram sitt budgetförslag i början av ja-
nuari. Denna hearing ägde rum den 18 februari. Deltagande myndighetsche-
fer måste alltså ha varit mycket väl på det klara med vilka resurser de hade
anledning att förvänta. Även mot denna bakgrund gav de uttryck för en opti-
mism om den närmaste framtiden på detta område.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 10 §.)
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1992/93:JuU24 Anslag till domstolsväsendet (prop. 1992/93:100 delvis).
Anf. 137 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Vi skall nu behandla justitieutskottets betänkande om anslag
till domstolsväsendet. I detta betänkande, liksom i tidigare betänkanden om
anslag till domstolsväsendet, finns det en formulering som dess värre åter-
kommer, nämligen att arbetsläget i domstolarna är ansträngt. Det tillförs
inte heller några nya pengar till den dömande verksamheten i det betän-
kande som vi nu behandlar.
Däremot aviserar regeringen i annat sammanhang att man skall försöka
möta det ansträngda budgetläget i domstolarna med att bl.a. införa dispens-
prövning i ledet tingsrätt-hovrätt och på det sättet minska antalet mål i hov-
rätterna. Det är också hovrätterna som för närvarande har det besvärligaste
läget.
Det finns också en annan proposition som är under behandling och som
handlar om delegering av arbetsuppgifter inom domstolsväsendet, dvs. dele-
gering av arbetsuppgifter från juristpersonal till icke juristutbildad personal.
Det kan väl också antas öka effektiviteten så småningom i dömandet, efter-
som juristpersonalen då kan koncentrera sina insatser på just de arbetsupp-
gifter där den utbildning som de har krävs.
Den fråga som under fjolåret och även i år har diskuterats mycket är frå-
gan om tingsrättsorganisationen. Regeringen presenterade i maj 1992 en de-
partementspromemoria som innebar att man skulle lägga ned 24 tingsrätter.
Den promemorian hade föregåtts av att Domstolsutredningen fråntagits sin
uppgift att utreda tingsrättsorganisationen, eftersom detta i stället skulle ut-
redas i departementet. I promemorian föreslogs också att Domstolsverket
skulle avvecklas och vidare att man skulle slopa specialdomstolarna.
Av dessa tre huvudpunkter i promemorian finns det nu bara en kvar, näm-
ligen frågan om specialdomstolar. Domstolsverket skulle läggas ned av prin-
cipiella skäl. Det hotade domstolarnas självständighet, enligt någon doktrin.
Detta mötte dock motstånd. Och så småningom meddelade departementet
att Domstolsverket skulle finnas kvar. Departementet fick alltså backa i
fråga om detta.
När det gäller tingsrättsorganisationen anförde statssekreteraren Thelin
vid en utfrågning som utskottet anordnade i december 1992 att det är den
tilltagande internationaliseringen som har stor betydelse för hur man skall
organisera tingsrätterna. Statssekreteraren sade med hänvisning till den till-
tagande internationaliseringen:
”Detta har tagit sig uttryck i att vi nu kommer att få en ordning genom den
s.k. Luganokonventionen, som medför att avgörande i en stat, och Sverige
är medlem i denna konvention, kan verkställas i en annan stat. Det innebär
att vi kommer att få ett processande, för att uttrycka mig slarvigt, som inne-
fattar internationella moment i en omfattning som vi aldrig har haft tidigare.
Till detta kommer frågan om EES-avtalet, där vi fortfarande har optimis-
men obruten, trots schweizarnas oförsynthet att fatta det beslut som de
gjorde i söndags. Ambitionen är som bekant att vi i stället för den 1 januari
nästa år skall ha detta avtal genomfört den 1 juli nästa år. Det innebär att en
hel del judikatur kommer att tillföras framför allt de allmänna förvaltnings-
domstolarna. Men även de allmänna domstolarna kommer indirekt att få
syssla med EG-rätten. Detta kommer naturligtvis, när Sverige blir medlem
i EG, att ännu mer manifesteras. Vi har som bekant målsättningen att Sve-
rige skall vara medlem i Europeiska unionen den 1 januari 1995.”
Det gäller att hålla denna beskrivning av motiven i minnet. I början av
januari 1993 tolkades en TT-intervju med justitieminister Gun Hellsvik så
att det inte skulle bli något förslag om en ny tingsrättsorganisation. Den in-
tervjun dementerades några dagar senare i ett uttalande där det sägs att man
skall lägga fram ett förslag men att det möjligen skall beröra ett färre antal
tingsrätter än de 24 som skulle läggas ned.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till dom-
stolsväsendet
105
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till dom-
stolsväsendet
106
Sju åtta veckor senare meddelade statsrådet Hellsvik att det inte alls kom-
mer att läggas fram något förslag om ändrad tingsrättsorganisation. Hela
projektet har kraschat. Borta är tydligen kraven på en förändring som moti-
veras av internationaliseringen.
Hela denna långa process och diskussion avslutar utskottet i detta betän-
kande genom att om tingsrättsorganisationen skriva:
”Utskottet noterar att den slutsats som kan dras av nu befintliga uppgifter
är att några avgörande invändningar inte kan riktas mot den nuvarande orga-
nisationen.”
Jag tycker att det är angeläget att göra denna sammanfattande beskriv-
ning, vidare att vid den slutpunkt för tingsrättsorganisationens diskuterande,
just nu i alla fall, erinra om att det kanske ändå hade varit bättre att låta
Domstolsutredningen i parlamentarisk ordning fullfölja sitt betänkande i
dessa avseenden. I stället valde det nytillsatta departementet att i sina egna
rum skriva ihop ett förslag. Den hanteringen ledde fram till detta icke-resul-
tat av hela frågan. Det skapade oro och oklarheter för dem som arbetar i
domstolsorganisationen.
Jag är intresserad av att höra vad Ingbritt Irhammar, som företrädare för
majoriteten, tycker i den här frågan.
Det som återstår från denna promemoria är alltså specialdomstolarna. Jag
funderar då på om Ingbritt Irhammar är beredd att förmedla erfarenheterna
från utskottsarbetet beträffande tingsrättsorganisationen till departementet,
så att man kan ta hänsyn till det som också Karin Ahrland sade i en tidigare
debatt, nämligen att det har stor principiell betydelse att man kan vara över-
ens på en bred front om exempelvis domstolsorganisation och andra princi-
piella frågor.
Vi socialdemokrater har inte någon dogmatisk inställning till dessa frågor.
Vi har inte gått emot förslaget om nedläggning av Försäkringsöverdomsto-
len. Men vi anser att varje domstols roll och arbetsuppgifter måste bedömas
var för sig. Alltså: Vilken roll spelar domstolen i systemet? Har den svarat
mot de krav som har ställts?
Eftersom regeringen har en principiellt negativ inställning till specialdom-
stolar var det intressant att häromdagen i denna kammare lyssna till kds:aren
Holger Gustafsson. Han framhöll sedan hans utskott, lagutskottet tror jag
att det var, hade varit på studieresa i Australien, där familjedomstolar be-
sökts, att sådana speciella familjedomstolar är intressanta, eftersom de möj-
liggör att ytterligare lyfta fram familjerättsfrågorna. Han fortsatte med att
säga att vi ännu inte är mogna för familjedomstolar.
Anledningen till detta inlägg var en motion från Folkpartiets Bengt Har-
ding Olson, som pläderar för familjedomstolar.
Hur ser Ingbritt Irhammar på ett sådant förslag om en särskild special-
domstol för familjemål? Övervägs sådana specialdomstolar inom t.ex. Ing-
britt Irhammars parti eller inom andra partier?
Jag yrkar bifall till reservation 3 i justitieutskottets betänkande, som hand-
lar om specialdomstolar.
En annan reservation är nr 4, som handlar om jourdomstolar. Dessa har
också diskuterats ett antal år.
Våren 1991, när Ingbritt Irhammar var i opposition, skrev hon cn reserva-
tion där hon och hennes medreservanter krävde att jourdomstolar för ung-
domsbrottslingar skulle införas omedelbart. Man skrev vidare att ”Saken be-
höver inte bli föremål för utredning, utan regeringen bör snarast lägga fram
förslag för riksdagen i linje med vad utskottet anfört.”
Vart har denna beslutskraft tagit vägen i regeringsställning? Saken be-
hövde ju inte ens utredas. Nu vill majoriteten i utskottet avvakta Ungdoms-
brottsutredningens arbete och gör inget ställningstagande. Hoppas man på
att få stöd av utredningen för sin ståndpunkt?
Vi socialdemokrater har av rättssäkerhetsskäl ställt oss negativa till den
här typen av jourdomstolar för ungdomar. Liksom förra året förordar vi att
utskottet säger nej till jourdomstolar. Jag yrkar alltså bifall till reservation nr
4.
Jag vill också yrka bifall till utskottets hemställan med undantag för de
punkter där vi har reservationer. Jag vill också peka på att det finns en ut-
skottsmajoritet för ett ökat anslag för utbildningsverksamhet inom dom-
stolsväsendet på 3 miljoner kronor. Jag vill särskilt yrka bifall till det ställ-
ningstagandet.
Anf. 138 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Herr talman! I anslaget till domstolsväsendet har vi tillsammans med So-
cialdemokraterna beslutat att anslå 3 miljoner utöver regeringens budget för
ytterligare kompetensutveckling för domare och utbildningsinsatser när det
gäller kunskaper om det sexualiserade våldet. Mot bakgrund av en del upp-
märksammade domar kan det vara väl använda pengar.
I övrigt har vår motion Ju826 blivit tillgodosedd så till vida att utskottet
under förra riksmötet angav önskemål om att preskriptionstiderna för sexu-
ella övergrepp skall bli föremål för utredning. Förra gången Ny demokrati
framförde dessa krav avslogs yrkandet att höja maxstraffet för sexuellt ofre-
dande från 1 års till 2 års fängelse. Sedan återkom regeringen med samma
förslag angående straffskalorna, vilket kammaren bifallit för inte så länge
sedan. På det området har vi haft framgång.
När vi nu inte fick gehör bland de borgerliga partierna för nyss nämnda
utbildningsinsatser när det gäller kunskaper om det sexualiserade våldet är
jag glad för överenskommelsen med Socialdemokraterna i utskottet.
Herr talman! Det mest effektiva sättet att förhindra att någon blir krimi-
nell är att i tid sätta in adekvata åtgärder före det första brottet, alltså under
barn- och ungdomsåren. Det finns forskning som visar att det går att före-
bygga brott på det här sättet. Det är nämligen inte så att alla barn är benägna
att begå brott och att bli kriminella, utan man kan med stor säkerhet redan
på förskolestadiet se vilka barn som befinner sig i riskzonen. Riskgruppen är
sannolikt mycket begränsad. Om riktade åtgärder sätts in på ett tidigt sta-
dium mot sådana barn, går det att effektivt bryta en ogynnsam utveckling.
Ju senare åtgärderna sätts in, desto mindre blir möjligheten att lyckas.
Den som tror att fängelserna enkelt skulle klara av att leda personer rätt där
samhällets tidigare insatser har misslyckats tror fel. Det går helt enkelt inte
eller också krävs mycket stora insatser. Det blir dyrt. Därför måste man nu
pröva nya vägar för att förhindra att barn i riskzonen fastnar i kriminalitet.
När det gäller barn och ungdomar, men även vuxna, är en tydlig och snabb
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till dom-
stolsväsendet
107
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till dom-
stolsväsendet
108
reaktion från samhälllets sida det bästa, särskilt om den enskilde kan antas
vara mottaglig för en positiv påverkan.
En jourdomstol för ungdomar som får möjlighet att besluta om ett frihets-
berövande under en tid på upp till 14 dagar bör inrättas. Syftet med frihets-
berövandet är främst att utreda den unges levnadsomständigheter samt
lämpliga åtgärder. Den direkta åtgärden vid beslutet skulle föranleda att den
som blev föremål för beslutet inte kunde återvända til] friheten förrän utred-
ning om vidare åtgärder var klar. Frihetsberövandet skulle genom det reso-
luta ingripandet inte bara få en allmänpreventiv utan också en individualpre-
ventiv effekt. Som det är i dag har samhällets ingripande varken allmän- eller
individualpreventiv effekt. Vad som behövs är en konsekvent reaktion som
ställer krav på den som faktiskt är inne på fel spår och behöver tillrättaföras
och som samtidigt visar för andra vilka normer som gäller.
Åtgärderna bör sättas in från straffmyndighetsåldern upp till 21 år. Dess-
utom bör större möjligheter skapas för att frihetsberöva ungdomar från 15
år i utredningssyfte. Utredningsansvaret bör ligga på domstolen, som bör
samråda med sociala och andra myndigheter om lämpliga åtgärder.
Polis- och åklagarmyndigheterna skall samtidigt bedriva och fullfölja
brottsutredningen. Levnadsomständighetsutredningen får, som framgått,
betydelse vid påföljdsbestämningen alternativt beslut om annan lämplig åt-
gärd. Tanken är att utredningsfrihetsberövandet skulle kunna vara tillräck-
ligt vid de flesta brott. Återfall i brottslighet eller brott med visst straffvärde
skulle sedan kunna medföra fängelsestraff. Uteblir den logiska reaktionen,
blir barnen och ungdomarna frustrerade och genomskådar en inkonsekvens
och en likgiltighet hos vuxenvärlden.
Det ligger också i ungdomens natur, särskilt för de ungdomar som kom-
mer från hem där den sociala kontrollen inte fungerar, att ”testa” de vuxnas
och därmed samhällets gränser. Det är i själva verket ofta en sorts rop på
hjälp när dessa ungdomar, efter att ha mötts av likgiltighet från sina föräldrar
och eventuellt även från skolan, begår en otillåten handling. Tillåter samhäl-
let att ”svängarna tas ut” så fortsätter tyvärr många ungdomar att just ”ta ut
svängarna”.
Som systemet för närvarande är utformat fortsätter så den negativa ut-
vecklingen, ofta med samhällets goda minne, ”ingen bryr sig”. För många
ungdomar kan denna slapphet vara direkt avgörande för en fortsatt brottslig
karriär, vilken leder vidare till biandmissbruk och vidare förödande konse-
kvenser.
När så samhället, efter diverse socialtjänstvård och ett antal skyddstillsy-
ner, dömer till frihetsstraff vägs ofta de gamla synderna in och påverkar
straffpåföljden. Då känner sig många ungdomar lurade av samhället som
man tycker borde ha satt in åtgärder tidigare i form av en kraftigare marke-
ring och vilja att ta tag i problemen.
Herr talman! Det tar för lång tid innan socialtjänsten och samhällets rätts-
vårdande instanser reagerar. Ett exempel på detta är när en ung människa
blir föremål för ingripande på grund av brott och sedan frisläpps tämligen
omgående. Påföljden, om det blir någon, kommer i ett betydligt senare
skede. Det utdragna förfarandet, som mestadels inte ens leder till något
straff, är inhumant mot den ”felande” unga människan. Att efter frihetsbe-
rövandets tillfälliga obehag få gå ut i friheten till kompisarna är i samman-
hanget mer av ett meriterande mandomsprov i umgängeskretsen än en obe-
haglig upplevelse.
Herr talman! Jag yrkar bifall till vår reservation nr 5 till betänkandet.
Anf. 139 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Det blir ingen majoritet i den här kammaren utan Vänster-
partiets röster. Vi har ingen motion i det här betänkandet. I det förra betän-
kande som behandlades, om anslag till åklagarväsendet, hade Vänsterpar-
tiet en motion med förslag om att 10 miljoner skulle anvisas utöver regering-
ens förslag till undersökning av oegentligheter i samband med finanskrisen.
Vi valde att följa Socialdemokraternas förslag och reservation om att anvisa
sex och en halv miljon för det ändamålet. Vi anser oss därför ha utrymme
för att skapa majoritet i utskottet för att anvisa 3 miljoner för personalutbild-
ning och chefsutveckling inom domstolsväsendet.
I övrigt kommer vi att rösta för reservationen när det gäller specialdomsto-
larna. Vänsterpartiet hade för ett år sedan ett motionsyrkande när det gällde
Arbetsdomstolen. Det gällde en förtroendefråga vid speciella mål, men vi
ifrågasatte inte Arbetsdomstolen.
Jourdomstolar är en fråga som vi från Vänsterpartiet har haft motioner
om tidigare. Det är ganska klart var vi står. Vi anser att det grundläggande
felet med jourdomstolar för ungdomar är den felaktiga uppfattningen att
barn och ungdomar är en annan sorts varelser än de vuxna.
Jag skall återge litet av vad en amerikansk juridikprofessor, Barry Feld,
har sagt. Han har vid ett flertal tillfällen varit i Sverige, vid Uppsala universi-
tet. Han säger att Sverige är ett föregångsland, som toppar hans mycket
korta lista över länder som han betraktar som civiliserade när det gäller be-
handling av barn och ungdomar. Han är mest känd i sitt hemland för att ha
skrivit flera böcker om ungdomskriminalitet. Han varnar oss verkligen för
att införa jourdomstolar. Han har skrivit en ganska lång artikel där han är
mycket kritisk mot just jourdomstolar, därför att hans erfarenhet är att det
ur rättssynpunkt snabbt uppstår stora brister. Han säger: Tyvärr har nästan
samtliga västländer imiterat vårt misslyckade försök att kombinera vård och
rättsskipning i en enda instans, nämligen i ungdomsdomstolarna.
Han vill varna Sverige för att gå samma väg. Det skulle vara ett fruktans-
värt misstag, säger han.
Det svenska systemet, där man först utnyttjar alla möjligheter som står till
buds inom socialtjänsten innan man som en sista åtgärd går till domstol, är
klart att föredra, säger professor Feld. Han har som sagt erfarenheter av
jourdomstolar i sitt hemland och har mycket noggrant och under längre peri-
oder studerat det svenska rättssystemet.
Herr talman! Vi stöder också reservation 1 om Domstolsverkets framtid.
Anf. 140 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd) replik:
Herr talman! Eftersom Berith Eriksson tog upp frågan om jourdomstolar
vill jag säga att den ordning som i dag gäller är otillfredsställande. Det blir
ingen reaktion bland de unga. Först efteråt kopplar man in socialtjänsten.
Signalerna kommer efteråt. Det är oerhört viktigt att snabbt utreda levnads-
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till dom-
stolsväsendet
109
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till dom-
stolsväsendet
110
förhållanden, därför att det är en markering för den unge felande att man
bryr sig, att man reagerar. Själv är den unge medveten om att han har gjort
fel, och förväntar sig en reaktion från vuxenvärlden, från samhället. När det
inte kommer någon reaktion blir man frustrerad.
Jag kan tänka mig att man kan lösa detta genom en ändring av LVU eller
genom en ändring av häktningsreglerna. Hur de skall konstrueras kan vi
kanske få besked om av Ingbritt Irhammar, som kanske kan berätta vad
Ungdomsbrottskommittén har kommit fram till i detta sammanhang. Jag
tror inte att jourdomstolar - att direkt tillrättavisa ungdomen - är någonting
som äventyrar rättssäkerheten.
Anf. 141 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Att det i dag inte blir en tillräckligt snabb och ändamålsenlig
reaktion från samhällets sida är en annan fråga, som ju bör och kan åtgärdas
på annat sätt. Men jourdomstolar är inte den väg som vi bör gå i det här
fallet.
Anf. 142 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! I detta betänkande behandlas som sagt regeringens förslag
om anslag till domstolsväsendet för budgetåret 1993/94 och riktlinjer för in-
stansordningen i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Dessutom behandlas
ett antal motioner som gäller medelstilldelning och motioner som har an-
knytning till domstolsväsendet, såsom frågan om de minsta tingsrätterna,
specialdomstolar, jourdomstolar och utbildningsfrågor.
Bakgrunden är att Domstolsutredningen i december 1991 redovisade sitt
uppdrag genom betänkandet Domstolarna inför 2000-talet. Där finns olika
förslag om arbetsfördelningen mellan domstolarna och den offentliga för-
valtningen samt mellan de allmänna domstolarna och de allmänna förvalt-
ningsdomstolarna. Även frågor om omprövning, överklagande, instansord-
ning och processrättsliga frågor tas upp i utredningen. Betänkandet har re-
missbehandlats, och förslag bereds för närvarande i Justitiedepartementet.
Precis som Göran Magnusson sade var det tänkt att frågan om domstolsvä-
sendets organisation också skulle utredas av Domstolsutredningen. Det änd-
rades, det känner vi till. Frågan har i stället utretts inom departementet. För-
slag därifrån har redovisats, och de har remissbehandlats.
Man har kommit fram till att de minsta tingsrätterna skulle slås samman
med andra tingsrätter för att, som man förklarade, bli mer bärkraftiga enhe-
ter för framtiden med tanke på eventuellt EG-inträde. Förslaget gällde 24
tingsrätter. Förslaget fick väldigt stark kritik runt om i landet och också vid
remissbehandlingen. Det fick stark kritik också bland politiker.
Sedan kom ett nytt förslag som inte riktigt kommit till offentligheten, men
det innebar att 17 tingsrätter skulle läggas ned. Det blev stark kritik mot det,
inte bara bland oppositionen. Det är inte att avslöja några sanningar att säga
att det även inom regeringspartierna fanns stark opposition mot förslaget.
Det ledde fram till att förslaget till slut aldrig lades fram. Det borde Göran
Magnusson och jag vara väldigt glada över. Jag är väldigt nöjd med det. Min
fråga till Göran Magnusson blir: Är inte det här någonting att glädjas åt i
dagsläget?
Vad gäller Domstolsverkets framtid är det riktigt att det i den nämnda pro-
memorian föreslogs att Domstolsverket skulle avvecklas som central förvalt-
ningsmyndighet. Förslaget rönte kritik därför att man ansåg att det behövdes
en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet. Därför borde Dom-
stolsverket inte avvecklas. Den ståndpunkten står jag också bakom, det
borde inte avvecklas. Det går ändå att minimera administrativa beslutsfunk-
tioner, och det går att låta domstolarna ta ett större ansvar på området och
ändå ha kvar Domstolsverket centralt. Det är den lösning som man har kom-
mit fram till.
Jag menar att det är möjligt att behålla Domstolsverket centralt, med en
bantad och ändrad organisation. Jag är också nöjd med att man kan admini-
strera ut flera uppgifter till domstolarna lokalt och regionalt. Det verkar som
om vi är ganska överens om att detta är en bra lösning.
Socialdemokraterna vill att det skall göras ett tillkännagivande på denna
punkt, och jag har nu hört att också Vänstern vill ha ett sådant. Jag förstår
inte att detta skulle behövas. Jag har dock den uppfattningen att det är bra
att vi får en bantad central myndighet.
Arbetsläget är besvärligt, ja mycket besvärligt, vilket också Göran Mag-
nusson var inne på, men ingen har föreslagit att nya medel skall tillföras.
Utskottet uttalar däremot seriöst att arbetsförhållandena måste följas
mycket noggrant och att förslag kommer att framläggas. Här har också
nämnts att det redan har framlagts förslag om fullföljdsbegränsning till hov-
rätterna. Vi skall i utskottet se närmare på detta förslag. Det är inom hovrät-
terna som den största arbetsbelastningen finns. Något bör göras - vi får se
vad det blir.
Socialdemokraterna har motionerat om ytterligare 3 miljoner kronor till
personalutbildning och chefsutveckling i anslag till domstolarna. Ny demo-
krati vill anvisa 2 miljoner mer för kompetenshöjande åtgärder, bl.a. för att
förbättra kunskaperna hos domarkåren vad gäller det sexualiserade våldets
offer. Jag fick nu höra att också Vänsterpartiet har pengar över, såvitt jag
förstod litet över 3 miljoner kronor, på denna punkt, och det innebär väl att
det blir majoritet för detta.
Vi som i utskottet representerar regeringspartierna anser att utbildnings-
insatser på detta område är oerhört viktiga, men att det också sker och har
skett mycket på detta område. För att detta skall komma till allmänhetens
kännedom skall jag läsa upp vad som anförs i betänkandet om hur mycket
som har gjorts och görs på detta område.
Rikspolisstyrelsen har tillsammans med Domstolsverket fått i uppdrag att
genomföra fortbildning av berörda grupper inom rättsväsendet i syfte att ge
ökad kunskap om bl.a. våld mot kvinnor, men också om våldets effekter. En
del av utbildningen har redan genomförts, och mer pågår nu på regional
nivå. Denna utbildning skall redovisas i juli 1993.
Domstolsverket har vidare i sin övriga utbildningsverksamhet tagit upp te-
mat kvinnovåld och andra våldsbrott i olika regionala program, avsedda för
domare, advokater och personal från kriminalvården. Det har också hållits
straffrättsseminarier, där frågor om våld mot kvinnor och barn har behand-
lats.
Domstolsverket har också anordnat regionala utbildningsdagar vid flera
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till dom-
stolsväsendet
11
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till dom-
stolsväsendet
länsrätter just om sexuella övergrepp mot barn. Därutöver bekostar Dom-
stolsverket också deltagande för domare i kurser och konferenser anordnade
av t.ex. Brottsförebyggande rådet, Rädda barnen och BRIS. Rädda barnen
planerar också för åren 1993-1995 att anordna seminarier för bl.a. domare
om sexuella övergrepp på barn samt barnmisshandel. Rädda barnen har vi-
dare framställt en videofilm om sexuella övergrepp på barn, som inköpts av
Domstolsverket för utlåning till domstolarna.
Även nämndemännen anordnar genom sina organisationer och med stöd
av Domstolsverket seminarier, studiebesök och föredrag, där frågor om
sexuella övergrepp mot barn behandlas. Det pågår alltså sannerligen konti-
nuerligt utbildning för domare och annan personal på detta område, och jag
vill understryka att det är nödvändigt och viktigt.
Med denna uppräkning har jag velat visa att regeringen verkligen tar dessa
frågor på största allvar. Vi har dock i rådande statsfinansiella läge och mot
bakgrund av behovet av andra nödvändiga insatser funnit att vi inte har råd
att avsätta nya medel. Det utesluter naturligtvis inte att mer kan behöva gö-
ras i framtiden.
Om Domstolsverket nu får ytterligare medel kommer det självfallet också
att kunna göra av med dessa. Det hade säkerligen kunnat göra av med det
dubbla, tredubbla eller fyrdubbla, på samma sätt som många andra myndig-
heter skulle kunna göra. Vi har dock från regeringspartiernas sida inte be-
dömt att vi kan avsätta mera medel för detta ändamål.
Vi agerar inte heller så ansvarslöst som Ny demokrati, som trots att bara
2 miljoner kronor står till förfogande glatt vill dela ut 3 miljoner. Omsätt
detta till den egna familjens hushållskassa! Man strör här ut 1 miljon kronor
som man inte har. Jag anser att man måste agera precis lika ansvarsfullt med
statens medel som med pengar i sin personliga ekonomi. Jag yrkar därför
bifall till reservation 2.
Vad gäller principen att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första
instans, något som framfördes i betänkandet Domstolarna inför 2000-talet,
vill jag säga att denna är genomförd för de allmänna domstolarna, men ännu
inte för de allmänna förvaltningsdomstolarna. I detta betänkande ställer sig
utskottet bakom att denna princip bör gälla även för förvaltningsdomsto-
larna, och jag tycker att det är viktigt att peka på detta.
I reservation 3 yrkar Socialdemokraterna att regeringen skall ges till
känna, att varje specialdomstols fortsatta verksamhet måste bedömas efter
domstolens egna meriter och inte endast från principiella ståndpunkter.
Oenigheten inom utskottet har länge varit stor i frågan om vi skall ha spe-
cialdomstolar eller ej. Från de icke-socialistiska partiernas sida har vi länge
hävdat, att antalet specialdomstolar bör minskas och att deras verksamhet i
möjligaste mån bör inordnas i de allmänna domstolarnas eller i de allmänna
förvaltningsdomstolarnas verksamhet. Riksdagsmajoriteten har inrikt-
ningen att antalet specialdomstolar skall bli så litet som möjligt. Nu har det
också kommit en proposition, som här nämnts, där man föreslår ett avskaf-
fande av Försäkringsöverdomstolen. Såvitt jag har uppfattat kommer detta
förslag att bifallas, så oenigheten är kanske inte så stor.
Att varje domstol skall bedömas utifrån sina egna meriter tycker jag är
112
självklart. Jag ställer mig dock inte bakom något tillkännagivande om detta.
Jag tycker att det är självklart att bedömningen sker på denna grund.
Beträffande Försäkringsöverdomstolen finns det en bred överenskom-
melse, som väl skall vara långsiktigt hållbar. Enskilda ledamöter må ha olika
uppfattningar i olika frågor - så är det väl inom alla partier.
I betänkandet finns också två reservationer i frågan om jourdomstolar. I
en reservation från Socialdemokraterna anförs att riksdagen redan nu skall
uttala att jourdomstolar inte skall införas. I Nydemokraternas reservation
yrkas att riksdagen skall uttala att ungdomsdomstolar skall införas.
Jag känner igen frågeställningen. Som Göran Magnusson mycket riktigt
sade har jag själv tidigare verkat för det som anförs i Nydemokraternas re-
servation. Jag erkänner att jag har ändrat uppfattning, bl.a. efter ett besök
i England, där jag studerade de engelska jourdomstolarna. Det gick upp för
mig att jourdomstolarna där inte medverkade till att minska tiden mellan
brott och påföljd. Det var tvärtom mycket lång tid däremellan. Det rörde sig
om månader, ett halvår eller mer innan målen gick till dom.
Jag har också ändrat uppfattning därför att verkligheten gått förbi mig.
Man har redan i dag kunnat minska tiden från det att ett brott uppdagats och
utretts och fram till att det gått till domstol, åtal har väckts och påföljd har
utdömts.
Med det som jag nu säger avslöjar jag vad som kommer att föreslås av
majoriteten i Ungdomsbrottsutredningens betänkande, men jag tror ändå
inte att jag avslöjar för mycket, eftersom det redan har kommit ut i massme-
dierna. Jag har både kunnat se på TV och läsa i tidningarna att man på grund
av att vi kunnat avkorta behandlingstiderna har åstadkommit i princip det
som vi tänkte uppnå med hjälp av jourdomstolarna. Vi har i det nuvarande
domstolsväsendet en organisation som fungerar och som ser till rättssäkerhe-
ten.
Med detta yrkar jag utom vad beträffar reservation 2 bifall till utskottets
hemställan i dess helhet. Som jag tidigare nämnt hemställer jag om bifall till
denna reservation.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till dom-
stolsväsendet
Anf. 143 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Först har vi frågan om jourdomstolar. Det är bra att vi har
fört en debatt. Åtminstone Ingbritt Irhammar, och uppenbarligen en majori-
tet i Ungdomsbrottskommittén, har kommit till insikt i frågan. Då får man
väl betrakta avstyrkandet av vår motion om jourdomstolar som mera tek-
niskt betingat och anse att problemet kommer att lösas på ett tillfredsstäl-
lande sätt. Skillnaden mellan att reagera och att reagera snabbt och vidta
åtgärder mot brottslighet beror inte på om det finns jourdomstolar eller ej,
utan det beror på vilka andra möjligheter som finns och vilka resurser som
finns inte minst inom kommunerna. K G Sjödin försöker ju friskt att dra in
pengar från kommunerna.
Vidare har vi frågan om tingsrätterna, Domstolsutredningen och prome-
morian. Ingbritt Irhammar tycker att jag skall glädjas över att dessa frågor
har landat på ett bra sätt. Det gör jag väl i och för sig, även om en del av
poängen i diskussionen kring detta har gått förlorad. Kvar står ju bl.a. behov
av att kunna decentralisera en hel del arbetsuppgifter från Domstolsverket
113
8 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 96
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till dom-
stolsväsendet
114
och nedåt i organisationen. Det är kanske inte alldeles enkelt att lösa det
problemet nu.
Jag är glad, och jag hade varit ännu gladare om jag hade kunnat vara glad
något år tidigare för att denna promemoria inte hade kommit till stånd. Jag
tror att många i domstolarna och tingsrätterna också hade varit det. Det är
det som var poängen i mitt resonemang, dvs. det har skapats oro i organisa-
tionen genom att man abrupt har sagt att det skulle vara på ett visst sätt.
Likaså har det varit med Domstolsverket. På det sättet har spänningar och
svårigheter skapats. Jag tror att man hade kunnat klara ut en del av de ak-
tuella frågorna på ett bättre sätt om man hade sökt samarbete. Det var det
jag försökte antyda beträffande specialdomstolarna.
Vi har ingen doktrinär uppfattning om specialdomstolarna. Varje domstol
får ges en egen bedömning. Huvudpunkten i departementspromemorian
från justitieminister Hellsvik är att det inte skall finnas specialdomstolar. Det
är glädjande att Ingbritt Irhammar markerar en något annorlunda stånd-
punkt mera i linje med den jag företräder, nämligen att varje domstol skall
bedömas för sig enligt vilka uppgifterna är och vad som skall åstadkommas.
Nu får vi väl så småningom en proposition på området. Men jag tycker att
det vore bra om det gick att ta hänsyn till möjligheterna att skapa en bred
uppslutning kring den samlade domstolsorganisationen för att slippa uppsli-
tande diskussioner om varför det skall vara så tvära skiljelinjer - en blockvis
uppfattning - i fråga om specialdomstolar. Jag tycker att det är ett olyckligt
sätt att hantera frågorna på. Jag ser fram emot att det - med förnuft, sans
och måtta - kommer förslag om specialdomstolarna.
Anf. 144 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik:
Herr talman! Av denna diskussion mellan Göran Magnusson och mig
framstår det klart att det finns en bred enighet rörande de flesta frågorna i
betänkandet. Reservationerna är mera av taktiskt slag.
Göran Magnusson menar att vi skulle ha kunnat bespara de små tingsrät-
terna runt om i landet viss oro. Jag ställer mig litet frågande till vem som är
ansvarig för oron på området. Nog var det under den socialdemokratiska
regeringstiden som det gavs i uppdrag att göra en utredning om domstolarna
inför 2000-talet? Denna gång räddade vi de minsta tingsrätterna. Men ni har
väl tidigare varit inne på förändringar i den utredning som ni från början gav
uppdraget till? Det skulle ha inneburit att många av de små tingsrätter som
i dag har räddats skulle ha varit i fara.
Anf. 145 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Det är inte alldeles enkelt att utläsa i direktiven vad slutre-
sultatet av Domstolsutredningens överväganden om en ny tingsrättsorgani-
sation skulle ha varit. Som Ingbritt Irhammar väl känner till fick inte utred-
ningen fullfölja det utredningsarbete som hade påbörjats. Där fanns ansatser
till att lösa problemet på ett tillfredsställande sätt.
Det kan väl finnas anledning att säga att i avsnittet om tingsrättsorganisa-
tionen hänvisas till riksdagens tidigare beslut från 1969 - om jag inte minns
alldeles fel. I varje fall var det för ett stort antal år sedan. Det har sagts att
det vore bra med tingsrätter som innehåller minst tre domare. Om man
skulle följa det riksdagsbeslutet, som har bekräftats vid senare tillfällen, lan-
dar man på en omfattande nedläggning av tingsrätter.
Vad vi arbetade med i Domstolsutredningen, innan vi befriades från upp-
draget att utreda tingsrättsorganisationen, var att fösöka hitta en modell,
den s.k. statskontorsmodellen, som skulle kunna lösa problemet med effek-
tivitetsresonemanget och möjligheten till decentralisering av arbetsuppgifter
och samtidigt bevara tingsrätterna i allt väsentligt. Där fanns möjligheter att
under ordnade parlamentariska former hitta ett sätt att nå fram på den punk-
ten. Vi fick inte göra det. Sedan har departementet med promemorian och
friska anfall i frågan egentligen omöjliggjort en sansad och konstruktiv dis-
kussion på den punkten.
Det här är inte den enda reträtten. Reträtterna gäller också Domstolsver-
ket. Senare i dag skall vi diskutera frågorna om rättshjälpen. Där hurtade
man ut med pressmeddelanden med förslag om att lägga ned de allmänna
advokatbyråerna. Sedan räknade man i kassan och kom fram till att man inte
hade de 90 miljoner kronor som nöjet skulle kosta. Kan Ingbritt Irhammar
förmedla synpunkten till departementet att tänka igenom och försöka samla
hyggliga majoriteter i de viktiga principiella frågorna om domstolsorganisa-
tionen?
Anf. 146 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik:
Herr talman! Jag är väl medveten om att det finns krafter också hos Social-
demokraterna som verkar för att avskaffa små tingsrätter. Just resone-
manget om att det skall behövas tre domare vid en domstol för att den skall
vara domför eller kunna verka effektivt har jag hört från olika håll. Jag har
nu fått kunskaper som visar att de minsta tingsrätterna är ofta de som är de
mest effektiva.
Enligt min egen uppfattning bör man i framtiden i första hand se över de
tingsrätter och domstolar som har sex sju eller fler domare. Där skulle det
behöva göras förändringar. Om ni hade en klar uppfattning, Göran Magnus-
son, om hur ni vill ha det kunde ni i en reservation ha motiverat detta. Just
i fråga om tingsrätterna kunde det ha lett till en debatt. Jag utgår från att ni
från socialdemokratiskt håll kanske till nästa år väcker en ny motion och ta-
lar om vilka domstolar ni vill lägga ned.
Anf. 147 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Får jag först erinra Ingbritt Irhammar om att utfrågningen
och övervägandena i utskottet ledde fram till den formulering som jag tidi-
gare redogjorde för. Utskottet noterar att den slutsats som kan dras av nu
befintliga uppgifter - dvs. hela materialet kring tingsrättsorganisationen, och
även frågan om tre domare som minimun i tingsrätterna, vilket riksdagen
tidigare har uttalat sig för - är att det inte kan riktas några avgörande invänd-
ningar mot den nya organisationen.
Därför är det väl inte så angeläget att dra i gång ett gräl eller en diskussion
om huruvida Socialdemokraterna vill lägga ned ett antal tingsrätter. Det är
faktiskt vi som har försökt att slå vakt om tingsrätterna och medverka till en
bra lösning på den punkten. Jag utgår från att vi tillsammans försöker hitta
lösningar på problemet med domstolsorganisationen som är tillfredsstäl-
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till dom-
stolsväsendet
115
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till dom-
stolsväsendet
116
lande och som tar hänsyn till lokal förankring, tillgänglighet och alla de
andra moment man brukar tala om i dessa sammanhang.
Anf. 148 TREDJE VICE TALMANNEN:
Jag får meddela att anslag nu har satts upp om att detta sammanträde skall
fortsätta efter kl. 19.00.
Anf. 149 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Herr talman! Beträffande kompetensutveckling för domare m.fl. sade
Ingbritt Irhammar att det sker utbildning, och hon hänvisade bl.a. till att
Rikspolisstyrelsen anordnar kurser. Ja visst, men eftersom de lokala polis-
myndigheterna skall stå för kostnaderna själva och de skall spara pengar,
hamnar de här sakerna långt ner på prioriteringslistan. Jag misstänker att
det är likadant inom domstolsväsendet.
Därför är det ju viktigt att utskottet markerar vad pengarna skall användas
till. Sedan är det upp till regeringen att anvisa pengarna i kompletteringspro-
positionen. Jag tror säkert att det finns konton där man kan ta den blyg-
samma summa som 3 miljoner kronor utgör.
Sedan sade Ingbritt Irhammar att vi inte har finansierat vårt förslag. Det
har sagts mig att när de nuvarande regeringspartierna satt i opposition var
det vanligt att de lade fram ofinansierade förslag, så det förfarandet kan
knappast vara obekant för Ingbritt Irhammar.
Anf. 150 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! Jag sade tidigare att Nydemokraterna var ansvarslösa som
hanskades med statsfinansiella medel på det sättet att de finansierar 2 miljo-
ner men strör ut 3 miljoner. Jag fick inget annat svar på min fråga än att det
skall man väl kunna göra.
Det är intressant om ni nydemokrater hanterar budgetfrågor på det sättet
att ni menar att pengar går väl att hitta någonstans. Jag ser fortfarande ingen-
ting annat än att det är ett väldigt ansvarslöst agerande från Nydemokrater-
nas sida.
Ni nydemokrater skrev i motionen att medlen som vi talar om skulle an-
vändas just för att utbilda domare i frågor om våld mot kvinnor och sexuali-
serat våld. Sedan har ni gått med på att största delen av de medlen skall an-
vändas till personal- och chefsutveckling.
Jag påstår inte att det inte behövs personal- och chefsutveckling på olika
områden och hos olika myndigheter i vårt land, men pengarna går inte till
det ni sade från början. Det är väl samma ansvarslöshet i det avseendet då.
Anf. 151 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Herr talman! Vi skall inte gå in i en debatt om ansvarslöshet, men det sa-
des under utskottssammanträdet av en partikamrat till Ingbritt Irhammar att
det har förekommit att även deras parti har lagt fram ofinansierade förslag.
Om Ingbritt Irhammar läser vår budgetmotion, skall hon finna att vårt
parti står för de största besparingarna. Så nog finns det utrymme för en kost-
nad på 3 miljoner kronor i kompletteringspropositionen.
Sedan vill jag säga att jag förstår så väl att Ingbrjtt Irhammar undviker att
prata vidare om jourdomstolar. Det måste vara litet besvärande att ha vänt
så väldigt. Det skulle vara roligt att veta om det bara är Ingbritt Irhammar
som har gjort det eller om hon talar för hela Centerpartiet.
Anf. 152 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! Den argumentation som Karl Gustaf Sjödin för fram nu gör
mig ännu mer förbryllad. Eftersom Nydemokraterna står för de största bud-
getbesparingarna kan de också stå för det största slöseriet - är det den slut-
satsen vi skall dra? Ny demokrati står för de största budgetbesparingarna,
påstår Karl Gustaf Sjödin, och därför kan han slösa litet med pengar.
Jag återkom inte till frågan om jourdomstolar, för Karl Gustaf Sjödin
ställde inte någon följdfråga till mig på det området. Det är ett mycket se-
riöst tänkande som har fått mig att ändra mig, och det avgörande har då varit
att verkligheten har gått förbi oss.
Bakgrunden till att jag under många år har drivit frågan om att införa jour-
domstolar är den som Karl Gustaf Sjödin också drog upp, nämligen behovet
av snabba reaktioner när ungdomar begår brott. Men eftersom de reaktio-
nerna förr tog betydligt längre tid än de i verkligheten gör i dag, har vi i prak-
tiken fått det jourdomstolssystem som jag tidigare har eftersträvat.
Man är redan i dag snabbare än vad jag för tre-fyra år sedan kunde tänka
mig att man kunde bli inom en jourdomstol. I försöksdistrikt tar en förunder-
sökning i dag ca tre veckor, en ordning som förhoppningsvis skall spridas till
alla distrikt, och sedan tar det ett par veckor från utredning till åtal i domstol.
Det tar alltså fem eller sex veckor - och det är oerhört snabbt - utan att man
har infört speciella jourdomstolar, och då behåller man ändå rättssäkerhe-
ten.
Att jag har ändrat mig och vi i vårt parti har ändrat oss - jag gissar att
många andra i ungdomsbrottsutredningen också har gjort det - beror just på
att verkligheten har gått förbi oss. Tack och lov för det!
Anf. 153 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Herr talman! Jag skall inte gå in i någon debatt om ofinansierade förslag,
men beträffande jourdomstolen tror jag att Ingbritt Irhammar inte lyssnade
riktigt. För att man skall kunna tala om en jourdomstol fordras att det direkt
fattas beslut om omhändertagande, dvs. att det sker en snabb reaktion, inte
att man kallas efter 14 dagar eller någonting sådant.
Reaktionen är viktigare än själva påföljden. Just utredningsomhänderta-
gandet gör kanske att det kan stanna vid det som påföljd. Det är möjligt att
sedan tillämpas LVU eller häktningsreglerna, men det jag vill åstadkomma
är att det blir en snabb reaktion, så att inte den felande ungdomen kommer
direkt ut på gatan och skrattar.
Som oftast sker nu, ringer polisen till åklagaren, som säger att den unga
lagöverträdaren får gå. Det är detta som är det tråkiga, och det gör att ung-
domar inte förstår allvaret i fråga om samhällets möjligheter att vidta åtgär-
der.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till dom-
stolsväsendet
117
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anf. 154 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! Här får snabbheten vika för rättssäkerheten.
118
Överläggningen var härmed avslutad.
Företogs till avgörande skatteutskottets betänkande 1992/93:SkU21 samt
justitieutskottets betänkanden 1992/93:JuU23 och JuU24.
Skatteutskottets betänkande SkU21
Mom. 1 (enskild näringsverksamhet och handelsbolag)
Utskottets hemställan bifölls med 270 röster mot 20 för reservation 1 av
Peter Kling.
Mom. 2 (resultatutjämnings-och reserveringsmöjligheterna)
Utskottets hemställan bifölls med 260 röster mot 11 för meningsyttringen
av Lars Bäckström i motsvarande del. 22 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 4 (kvittning av underskott i enskild näringsverksamhet)
Utskottets hemställan bifölls med 270 röster mot 23 för reservation 4 av
Peter Kling.
Mom. 5 (vissa särskilda skattestimulanser)
Utskottets hemställan bifölls med 271 röster mot 21 för reservation 5 av
Peter Kling.
Mom. 9 (kapitalförlust i samband med rån)
Utskottets hemställan bifölls med 272 röster mot 21 för reservation 6 av
Peter Kling.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Justitieutskottets betänkande JuU23
Mom. 1 (anslag till Riksåklagaren m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 164 röster mot 128 för reservation 1 av
Bengt-Ola Ryttar m.fl.
Mom. 3 (renodling av åklagarrollen)
Utskottets hemställan bifölls med 271 röster mot 21 för reservation 2 av
Karl Gustaf Sjödin.
Mom. 4 (åtalsplikten)
Utskottets hemställan bifölls med 270 röster mot 21 för reservation 3 av
Karl Gustaf Sjödin.
Mom. 9 (förtursmål)
Utskottets hemställan bifölls med 272 röster mot 21 för reservation 8 av
Karl Gustaf Sjödin.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Justitieutskottets betänkande JuU24
Mom. 4 (anslag till Domstolarna m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 155 röster mot 136 för reservation 2 av
Britta Bjelle m.fl.
Mom. 7 (specialdomstolar)
Utskottets hemställan bifölls med 163 röster mot 129 för reservation 3 av
Lars-Erik Lövdén m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 8 (jourdomstolar)
Först biträddes reservation 4 av Lars-Erik Lövdén m.fl. med 130 röster
mot 21 för reservation 5 av Karl Gustaf Sjödin. 138 ledamöter avstod från
att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 152 röster mot 127 för reserva-
tion 4 av Lars-Erik Lövdén m.fl. 14 ledamöter avstod från att rösta.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
På förslag av tredje vice talmannen medgav kammaren att de ärenden som
hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde skulle
företas till avgörande vid morgondagens arbetsplenum.
Tredje vice talmannen meddelade att denna votering skulle äga rum efter
de muntliga frågorna och regeringsinformationen, dvs. ca kl. 15.30.
Kammaren beslöt kl. 17.48 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för
middagsuppehåll.
119
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till krimi-
nalvården, m.m.
120
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1992/93:JuU25 Anslag till kriminalvården, m.m. (prop. 1992/93:100 delvis).
Anf. 155 BIRTHE SÖRESTEDT (s):
Herr talman! Vi står kanske nu inför en vändpunkt när det gäller svensk
kriminalvård. Samtidigt som den borgerliga regeringen uttalar att det skall
ske en utveckling av innehållet i kriminalvården, lägger man fram förslag
som medför sådana konsekvenser för kriminalvården att intentionerna svår-
ligen kan uppfyllas.
Beslutet om ändrad villkorlig frigivning, vilket vi socialdemokrater mot-
satte oss, innebär att behovet av antalet fängelseplatser ökar drastiskt under
de närmaste åren.
Trenden är att allt fler döms till längre fängelsestraff, och de signaler som
regeringen ger om ändrad lagstiftning går i samma riktning. Det betyder att
antalet platser måste öka med ytterligare 1 200-1 300 till en kostnad av ca
500 miljoner kronor årligen. Investeringskostnaden skulle uppgå till 1,2-1,4
miljarder. Här behövs det verkligen resurser. Vi förutsätter att konkreta åt-
gärder kommer att redovisas i kompletteringspropositionen.
Beläggningssituationen är redan i dag helt oacceptabel. Häkten och an-
stalter är överfulla. Kriminalvården står inför en svår uppgift. Trots att tillfäl-
liga platser har tagits i bruk har det varit nödvändigt att dubbelbelägga celler.
Överbeläggning innebär också brist på arbete och annan sysselsättning
samt för liten personal. Detta påverkar miljön på hela anstalten. Det uppstår
irritation, konflikter och våld, vilket leder till svårigheter att upprätthålla sä-
kerheten. De intentioner om narkotikafria anstalter och avdelningar, som
går ut på att missbrukare och icke missbrukare inte skall behöva komma i
kontakt med varandra, går inte att upprätthålla.
Det går helt enkelt inte att differentiera de intagna. Troligen kommmer
det inte heller att vara möjligt i fortsättningen. Kriminalvårdsstyrelsen bedö-
mer att trots öppnandet av gamla anstalter och en utbyggnad av nya anstal-
ter, som innebär ett stort tillskott av platser, kommer det ändå att råda plats-
brist under de kommande åren.
Det är bara att konstatera att det i stort sett blir omöjligt att differentiera
de intagna efter säkerhetsbehov och efter de intagnas behov av vård och be-
handling. Vart tog intentionerna vägen? Hur skall det gå att anpassa de in-
tagna till samhället?
Har utskottsmajoriteten gått ifrån målsättningen om den beläggningsnivå
som riksdagen tidigare har uttalat sig för, dvs. att det skall finnas lediga plat-
ser i systemet för att man skall kunna göra en differentiering. Annars blir
talet om att utveckla innehållet och ge god vård tomt prat.
Vi socialdemokrater menar att de principer som lades fast i 1974 års krimi-
nalvårdsreform alltjämt står sig och bör vara vägledande i det fortsatta arbe-
tet. Det är av stort värde för de intagna, men också för samhället, att kontak-
ter med anhöriga och sociala myndigheter på hemorten kan upprätthållas.
Det är en förutsättning för de intagnas anpassning att de av hemkommunen
kan få en service inför och efter frigivningen. Det är av största vikt att krimi-
nalvårdens klienter inte behandlas annorlunda än övriga medborgare när det
gäller hjälp och service.
De flesta av kriminalvårdens klienter är starkt socialt missgynnade.
Många saknar arbete och bostad, samtidigt som de har dragit på sig stora
skulder. Det har blivit allt svårare att främja anpassningen. Därför krävs det
allt större insatser under anstaltstiden och också under tiden därefter. Det
bör med kraft satsas på utbildning, yrkesutbildning och social träning. En
ytterligare utbyggnad av motivationsinsatser för missbrukare samt av vård
och behandling är nödvändig.
Insatserna bör ske utifrån en helhetssyn, då samarbete bör utvecklas med
myndigheter och organisationer.
Det är i dag inte ovanligt att den intagne lämnar anstalten utan att ha nå-
gon bostad eller något arbete. Därmed har den frigivne ingen fast punkt i
tillvaron. Prognosen att leva ett normalt liv blir då dålig. Den behandling
mot missbruk och de insatser av annan rehabilitering som påbörjats under
anstaltstiden omintetgörs, om det inte finns vilja och resurser att efter an-
staltstiden ge stöd och hjälp. I Fängelseutredningens uppdrag borde det i
samband med översyn av verksamheten ingå att göra en analys och komma
med förslag till åtgärder som är nödvändiga utifrån denna helhetssyn.
Det ställs av och till krav på indragningar och förändringar av permissions-
förmånerna. Dagens permissionssystem innebär en rimlig avvägning mellan
vistelse i anstalt och möjligheter till kontakter med yttervärlden, vilka ingår
som ett viktigt led i återanpassningen.
Årligen beviljas 42 000 permissioner, varav det bara är en liten del som
missköts, 3-4 %. Naturligtvis skall man även fortsättningsvis se till att så få
permissioner som möjligt missköts. Vi anser att det är angeläget att slå fast
att någon generell skärpning inte är påkallad. I stället måste det till bättre
planering och liknande åtgärder.
Herr talman! Det är angeläget att finna alternativ till fängelse och att ut-
veckla påföljderna kontraktsvård och samhällstjänst. En förutsättning för
att frivården skall kunna fullgöra sina uppgifter är att andra samhällssektorer
tar sitt ansvar och inte undandrar sig de kostnader som faller på dem. Många
kommuner har helt frånsagt sig sitt ansvar för missbruksvården, och då åter-
står endast fängelse. Det finns flera hinder utanför kriminalvårdens område
som kriminalvården följaktligen inte rår över.
Vi menar att inriktningen måste vara att minska antalet klienter i fängelse
och öka antalet klienter i frivård. Men då måste också frivården ges möjlig-
heter att utvecklas och att mera kraftfullt kunna bygga upp det samarbete
och det innehåll som krävs för att man skall kunna ge klienterna stöd och
hjälp.
Övervakarna inom frivården gör ett ovärderligt arbete. Detta vill vi upp-
märksamma genom en höjning av ersättningen till 300 kr per månad. En så-
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till krimi-
nalvården, m.m.
121
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till krimi-
nalvården, m.m.
122
dan höjning motsvarar på intet sätt det arbete som övervakarna lägger ner.
Höjningen får mera ses som symbolisk. Vi tror dock att höjningen kan bidra
till att öka rekryteringen av övervakare. Det bör avsättas ytterligare 10 mil-
joner kronor för detta ändamål.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 2 och 14. Naturligtvis
står vi bakom alla de socialdemokratiska reservationerna.
Anf. 156 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Det var för mig en anhopning av ärenden i kammaren i dag.
Jag kom hem från en utlandsresa sent i natt, därför har jag inte hunnit att
förebereda mig så noga i alla ärenden.
I betänkandet Anslag till kriminalvård m.m. har Vänsterpartiet en me-
ningsyttring som dels handlar om anslaget till kriminalvården och ökad an-
vändning av frivårdspåföljder. Det kan vara riktigt, som utskottet påpekar,
att man inte fram till den 1 juli i år skulle hinna göra så stora förändringar. I
dessa motionsyrkanden, som vi har framfört i många år, betonar vi att man
verkligen måste komma till skott för att få fram alternativ till fängelse så att
man på det sättet kan minska kostnaderna för fängelsevistelse. Fängelsevis-
telse är, som så många gånger tidigare har sagts här i kammaren, det dyraste
och sämsta alternativet.
Trots att yrkandet fanns med i vår motion finns det ingen sådan punkt i
meningsyttringen, eftersom den sammanfaller med Socialdemokraternas re-
servation. Vi kommer därför att rösta för den reservationen.
Det har tagit alldeles för lång tid att ta fram, utveckla och implementera
alternativ till fängelsestraff. Den utvecklingen måste helt enkelt intensifie-
ras. Trots det faktum att man nu har utökat tiden för verkställigheten inne-
bär det att kostnaderna för fängelsevistelse ökar. Vi hade också tidigare en
debatt om motioner och reservationer i frågan.
Vi har i vår meningsyttring också tagit upp utlandstransporterna, vilket
vi också gjorde i fjol. Nu har ju justitieministern initierat en utredning och
uppmärksammat att utlandstransporterna är väldigt dyra. Det är inget ovan-
ligt att en transport kostar 100 000 utan det hör mer till vanligheten. Orsaken
till att jag ändå valde en meningsyttring på denna punkt var att det verkligen
behöver poängteras att dessa kostnader kan hållas nere och minskas dels ge-
nom en omorganisation, dels genom ett mer effektivt samordnande av resor
och att man där det är möjligt kanske kan välja alternativ till flyg. Exempel-
vis kan man, när man nu avvisar människor till f.d. Jugoslavien, i stället an-
vända busstransporter.
Det finns i betänkandet fler reservationer som sammanfaller med våra nu-
varande och tidigare motioner. Det gäller bl.a. ersättning till lekmannaöver-
vakarna. Man skall vara verklig idealist för att ta sig an denna viktiga upp-
gift. Det har visat sig att det är mycket bra att använda sig av lekmannaöver-
vakare. 200 kronor per månad täcker inte ens de kostnader man kan ha för
telefonsamtal. Jag menar att det inte är någon åtta till fem-verksamhet att
vara lekmannaövervakare.
När det gäller beläggning och differentiering inom kriminalvården, som
Birthe Sörestedt tog upp, har vi en litet avvikande uppfattning om närhets-
principen. Vi är beredda att rucka på närhetsprincipen till förmån för diffe-
rentieringen. Den är så pass viktig att man kanske inte längre bör ha lika
starka krav på närhetsprincipen.
Vi kommer också att rösta för ett tilläggsdirektiv till Fängelseutredningen.
När det gäller permissioner är det säkert så som de som arbetar på krimi-
nalvårdsanstalterna säger, att kraftigt skärpta regler för permissioner inne-
bär en mycket svårare arbetssituation. Permissioner är naturligtvis viktiga,
inte bara för att hålla kontakten socialt med samhället utanför, utan även för
att kunna skaffa arbete och för att kunna förbereda en återgång till samhäl-
let.
Ny demokrati har en reservation som handlar om visitationspatruller. Ur
behandlingssynpunkt anser vi att det inte är så lyckat om det är de som arbe-
tar på kriminalvårdsanstalterna som skall utföra visitation och söka efter
narkotika. Jag tror att det vore mycket olyckligt om man tog bort dessa visi-
tationspatruller.
Reservationen Ökade insatser inom frivården innehåller också ett gam-
malt krav från oss i Vänsterpartiet. Detta gäller också reservationen om kon-
traktsvård och samhällstjänst.
Herr talman! Detta var allt.
Anf. 157 GÖTHE KNUTSON (m):
Herr talman! Låt mig först konstatera att Berith Eriksson ursäktade sig
för att hon kanske inte hade alla papper i ordning. Även om jag naturligtvis
inte alltid delar den politik som Berith Eriksson företräder, beundrar jag
hennes förmåga att alltid ha arbetsmaterialet med sig liksom färdiga anför-
anden och bra repliker. Jag föreställer mig att det kan vara jobbigt för före-
trädarna för små partier, där man är ensam om att sköta ett helt område. I
större partier är man rätt många. Där är det ibland snarare slagsmål om att
få företräda sitt parti i olika ärendebehandlingar. Här talar jag dock icke av
egen erfarenhet.
Jag konstaterar, herr talman, att Birthe Sörestedt som är företrädare för
det största oppositionspartiet förfasar sig över att det ser ut att ha inträffat
en vändpunkt i kriminalvården eller rent av i rättssystemet. Det blir längre
straff och fler straffade. Driftskostnaderna för fångvården liksom investe-
ringarna kommer att öka. Det råder i dag överbeläggning.
Låt oss ett ögonblick gå tillbaka till vad som hände under 80-talet. Det
blev plötsligt ett väldigt stort intresse för den kriminalvårdspolitik och den
rättspolitik som socialdemokraterna då i regeringsställning bedrev. Det
hände rätt mycket som skakade allmänheten. Verkligt farliga förbrytare pro-
menerade ut ur fängelset. En av dem var Ursut, känd rymmare. En annan
var landsförrädaren och storspionen Bergling.
Samtidigt kunde vi notera en väldig ökning av antalet våldsbrott, särskilt
de grova brotten. Allmänheten började reagera. Plötsligt sade många precis
som vi moderater hade sagt i åtskilliga år, nämligen att det har blivit en flum-
politik. Man byggde t.o.m. fängelser som i stort sett var öppna anstalter. Jag
har här i kammaren tidigare beskrivit några av dessa anstalter, som i princip
i fråga om tjänsteutövning skall vara slutna, men där man ändå i lågskor och
överrock kan promenera över det som skall vara något slags avspärrning el-
ler stängsel.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till krimi-
nalvården, m.m.
123
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till krimi-
nalvården, m.m.
124
Denna flumpolitik tröttnade allmänheten på. Ett statsråd fattade vad som
höll på att hända, nämligen att allmänheten, svenska folket, medborgarna,
våra väljare, skulle börja reagera riktigt ordentligt och kanske rent av alla
såsom en man eller kvinna säga samma sak som vi moderater. Det statsråd
som fattade vad det handlade om var Anna-Greta Leijon. Hon utlovade
skärpning. Såsom justitieminister blev hon omedelbart populär. Det blev
hon därför att hon ville föra en bättre politik på detta område.
Bra sagt sade folket. Av regeringen - åtminstone av Anna-Greta Leijon -
fick man intrycket att 50-procentsrabatten på fängelsestraff, halvtidsfrigiv-
ningen, skulle omprövas. Det skulle minsann bli en annan och bättre ord-
ning.
Nu blev det inte riktigt så. I dag går Socialdemokraterna häftigt emot det
faktum att vi fyra regeringspartier och regeringen har ändrat lagstiftningen
och regelverket så att man måste sitta av två tredjedelar av straffet, som är
fakultativt, dvs. skall prövas i varje enskilt fall.
Detta ser vi såsom naturligt. Varför skall man utdöma ett fängelsestraff på
t.ex. fyra år och sedan låta den som får straffet och har gjort sig förtjänt av
denna straffsats gå ut i friheten, visserligen under övervakning men ändå.
Allmänheten, som känner sig ganska prövad, förstår inte detta.
Kriminalvården kostar dock ganska mycket. På första sidan i justitieut-
skottets betänkande nr 25 kan man läsa att själva Kriminalvårdsstyrelsen
kostar drygt 106 miljoner kronor under ett år, att kriminalvården i sin helhet
kostar 3 298 miljoner kronor och att utlandstransporterna, som Berith Eriks-
son tog upp speciellt med anledning av sitt särskilda yttrande, för ett enda år
kostar 125 miljoner kronor, kanske t.o.m ännu mer.
Här vill jag ta vara på tillfället och hänvisa till vad vi i utskottet har tagit
fasta på när det gäller utlandstransporterna. Det finns skäl att som Berith
Eriksson gör reagera mot dessa. Då vill jag här på regeringspartiernas väg-
nar hänvisa till det som står på s. 20 i utskottets betänkande. Eftersom den
ärade lyssnarskaran inte har tillgång till detta betänkande, skall jag be att få
läsa högt några få meningar.
”Regeringen har i beslut den 4 februari 1993 uppdragit åt Kriminalvårds-
styrelsen att omorganisera transportverksamheten med målsättningen att en
ny organisation skall kunna träda i kraft den 1 januari 1994.---Utskottet
delar justitieministerns uppfattning att det är angeläget att transportverk-
samheten rationaliseras och effektiviseras. Mot bakgrund av det som anförs
om förväntade ökningar av behovet av transporter till utlandet delar utskot-
tet justitieministerns bedömningar om konstruktionen med förslagsanslag
och om medelsbehovet.”
Låt oss hoppas att denna rationalisering går i den riktning som Berith
Eriksson föreslog. Det skall inte vara nödvändigt att flyga ut alla dessa trans-
porter. Man skulle också kunna åka buss eller kanske rent av tåg, ett trans-
portmedel som ofta har sin förespråkare i just Berith Eriksson.
Låt mig så, herr talman, citera ett stycke på s. 18 i betänkandet, där utskot-
tet återger vad Fängelsestraffkommittén skriver i sitt betänkande SOU
1986:14.
”Kommittén framhöll bl.a. att en viktig, ofta förbisedd, uppgift för straff-
systemet är att tillgodose målsägandens intressen. För att den enskilde skall
känna att han lever i ett rättssamhälle är det viktigt att den som begår brott
blir föremål för ingripanden från samhället. För den som utsätts för brott
utgör straffet en markering av att samhället står på hans sida. Det torde, an-
för kommittén vidare, förhålla sig så att många som utsatts för brott finner
det rättvist att gärningsmannen tilldelas ett kännbart straff. Att framhålla
straffsystemets uppgift att tillgodose målsägandens intresse är särskilt viktigt
i ett samhälle där man strävar efter att hålla straffen på en jämförelsevis låg
nivå.”
Detta stycke är återgivet med anledning av en motion från Ny demokrati.
Motionen har sedan resulterat i reservation nr 15.
Får jag så, herr talman, övergå till att kort kommentera de reservationer
som föreligger. De är rätt många, nämligen 18 stycken, varav Socialdemo-
kraterna står för hälften och Ny demokrati för den andra hälften. Därtill
kommer två särskilda yttranden.
I reservation nr 1 begär Socialdemokraterna, som Birthe Sörestedt redan
har påpekat, högre ersättning till lekmannaövervakarna. Det kan synas mo-
tiverat att höja denna ersättning från 200 kr per månad till 300 kr. Det skulle
kosta 10 miljoner kronor. Socialdemokraterna har ju sin egen matematik, så
de har tillgodoräknat sig 100 miljoner kronor på grund av vad de anser vara
en felbedömning från regeringens sida.
Dessa pengar hade man i så fall kunnat ta fram tidigare. De 200 kronorna
är inte någon ersättning som har satts under det senaste året utan har före-
kommit ganska länge. Det har väckts motioner tidigare under under året vari
påpekats att det vore på sin plats med en högre ersättning.
När detta är sagt kan vi gå till en departementspromemoria, där man har
gjort vissa värderingar och funnit att arvodet, om det skall ha någon särskild
påverkan när det gäller att rekrytera dessa lekmannaövervakare, borde
uppgå till 1 000-1 500 kr.
Dessa pengar finns inte. I nuvarande läge, med ett gigantiskt budgetun-
derskott, är också 10 miljoner för mycket. Desto mera markerad blir den
ideella insatsen i detta uppdrag, som förvisso - jag instämmer helt i Birthe
Sörestedts uppfattning - är en mycket viktig uppgift. Det är dock inte säkert
att timpengen blir så särskilt låg för alla som arbetar med detta.
Reservation 2 handlar om beläggning och differentiering inom kriminal-
vården. Vi kan konstatera att beläggningsnivån är hög, 95-100 %. Den är
dock inte över 100 %, om statistiken är riktig. Det är självfallet önskvärt
med en differentiering. Det har vi varit överens om under alla år. Men vi får
vara snälla och avvakta kompletteringspropositionen. I den kommer rege-
ringen att lämna besked om hur problemen skall lösas framöver.
Reservation 3, som också är socialdemokratisk, handlar om normalise-
rings- och närhetsprincipen. I direktiven till Fängelseutredningen sägs att
man skall göra sina överväganden mot bakgrund av utvecklingen inom so-
cialtjänsten samt inom hälso-och sjukvården. Från majoritetens sida säger
vi att det inte finns skäl att föregripa detta utredningsarbete. Det finns inte
heller skäl att föregripa det arbete som pågår i Fängelseutredningen. Här
pågår bl.a. en omfattande klientclundersökning som Socialdemokraterna
uppenbarligen är lika intresserade av som regeringen och regeringspar-
tierna.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till krimi-
nalvården, m.m.
125
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till krimi-
nalvården, m.m.
126
I reservation 5 framför de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet ett
mycket angeläget ärende, nämligen en utbyggnad av vård- och behandlings-
insatserna. Vi kan konstatera att en översyn pågår inom ramen för kriminal-
vårdsreformen. Det finns inte heller i detta sammanhang anledning till något
särskilt uttalande.
I reservation 6 framför Ulf Eriksson, som var Ny demokratis företrädare
vid justeringssammanträdet, att han vill ha Österåkersanstalten som före-
bild. Han konstaterar att man där har en bra arbetsbehandling och att Öster-
åkersanstalten därför bör bli en förebild.
Vårt svar är att Österåkersanstalten redan är en förebild. Man har där bra
arbetsmetoder och behandlingsmetoder. Statskontoret lämnade i fjol, 1992,
en rapport, nr 27. Där framgår det att Österåkersanstalten har en gynnsam
inverkan på rehabiliteringsresultatet. Det som efterlyses i reservationen är
alltså på gång, och det är inte nödvändigt med ett uttalande.
I reservation 7 tar de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet upp per-
missionerna. Denna reservation kommenteras mycket ingående i betänkan-
det. På s. 11-13 anges t.o.m. regler m.m. om själva systemet, hur lång per-
mission man får vid en viss straffsats, etc. Det pågår en översyn av kriminal-
vården, vilket jag tidigare har nämnt. Det finns därför inte någon anledning
att nu göra något uttalande, eftersom detta är föremål för uppmärksamhet.
I reservation 8 av Ny demokratis Ulf Eriksson tas kemisk kastrering upp.
Utskottsmajoriteten hänvisar i detta sammanhang till Fängelseutredningen
och konstaterar bl.a. att det är svårlösta etiska problem förknippade med
detta. Göran Lindblad kommer senare att tala om detta ämne. Vi finner inte
någon anledning att nu tillkännage någonting, eftersom detta ingår i Fängel-
seutredningens direktiv. Det är helt klart.
I reservation 9 från Ny demokrati tas narkotikafria anstalter upp. Det ef-
tersträvar vi alla. Det är förvisso mycket angeläget. Det är självklart att mål-
sättningen skall vara narkotikafria anstalter.
Utskottet kommenterar denna reservation mycket utförligt. Det berättas
också om hur stor del av de nyintagna som använder narkotika. Det är inte
alldeles lätt i fängelserna. Men låt mig bara, utöver det som möjligen står
i betänkandet, göra tillägget att narkotikaproblematiken på fängelserna är
oerhört svårbemästrad. Men det måste sättas in utomordentliga insatser.
Jag kommer då över till ämnet visitationspatruller. Vi konstaterar att detta
är något som Kriminaivårdsverket självt har bestämt sig för att ändra på,
dvs. i stället för en patrull som åker omkring i landet, skall man decentrali-
sera det hela, och detta i syfte att effektivisera denna verksamhet.
Jag har nu förbrukat tre minuter mer än den tid som jag har begärt, och jag
beklagar det, herr talman. Jag kommer bara att konstatera att också övriga
reservationer som föreligger är lämpliga att avslå. Jag vill samtidigt som jag
yrkar avslag på dessa och på meningsyttringen från Vänsterpartiet yrka bifall
till hemställan i detta betänkande.
Anf. 158 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:
Herr talman! Det finns inga belägg för att längden på fängelsestraffen
skulle minska brottsligheten. Målsättningen måste ändå vara att vi angriper
brottsligheten. Har det aldrig föresvävat Göthe Knutson att dessa miljoner
som satsas på fängelseplatser kanske skulle kunna användas på ett bättre sätt
till förebyggande verksamhet och till rehabilitering, så att de dömda inte
återfaller i brott?
Nu vill Göthe Knutson göra gällande att Socialdemokraterna för en slapp
politik. Jag kommer ihåg vad som sades i somras när det skedde rymningar.
Då sade Göthe Knutsons partikamrat att det berodde på det vackra vädret.
Så kan man också tyda det.
Jag vill också peka på att det inte gick att vänta till hösten på Fängelse-
straffkommitténs förslag om villkorlig frigivning. Nej, i fråga om detta måste
man ingripa och nu lägga fram ett provisoriskt förslag. Det kanske är därför
som det är litet besynnerligt, eftersom de som är dömda till hårda straff, över
fyra år, skall friges efter halvtid.
Göthe Knutson har vid ett flertal tillfällen här i kammaren pekat på vikten
av att kriminalvården kan bekämpa narkotikan. Det har Göthe Knutson
gjort även i dag. Men att differentiera de intagna måste vara en förutsättning
för att man skall klara det. Om man inte kan ge möjligheter till detta inom
kriminalvården, eftersom det är ett av de viktigaste inslagen, kommer det
att bli omöjligt både att hantera narkotikasituationen och att garantera sä-
kerheten på anstalterna.
Anf. 159 GÖTHE KNUTSON (m) replik:
Herr talman! Birthe Sörestedt talar på ett sätt som gör mig väldigt nyfiken
på vad Socialdemokraterna nu eftersträvar för system då det gäller fängelse-
straffen.
Vi har denna eviga debatt om fängelsestraffens påverkan. Jag delar den
vanligaste uppfattningen, att fängelsestraffet sällan gör någon människa
bättre. Det finns dock, och det är väsentligt, en vård i fängelserna. Har den
varit dålig under alla dessa socialdemokratiska år av regeringsutövning, så
skyll inte på oss som nu har regeringsmakten.
När det visar sig att svenska folket i stor utsträckning har tappat förtroen-
det för rättsutövningen, när en mängd interner bokstavligen promenerar ut
ur fängelserna och när man tycker att straffen är för låga med hänsyn till den
skada som de straffade har gjort sig skyldiga till, finns det anledning att
lyssna på det vi vanligen kallar den allmänna rättsuppfattningen. För att inte
förlänga inlägget ber jag att få hänvisa till min högläsning ur Fängelsestraff-
kommitténs betänkande från 1986.
För somliga förbrytare är det nödvändigt med inlåsning. Under den tiden
skyddas allmänheten ifrån de brott som vederbörande eljest skulle ha be-
gått. Jag tror inte att vi skall bortse från att fängelsestraffet också har en pre-
ventiv verkan, eller som det hette förr på galgplatserna: Den skyldige till
näpst och androm till varnagel.
Vi har ett genomdiskuterat rättssystem och det gäller att se till att det har
allmänhetens förtroende. Jag tror att vi från de nuvarande regeringspar-
tierna förvaltar detta med större förtroende hos allmänheten än det förtro-
ende Socialdemokraterna hade och som gjorde att just Anna-Greta Leijon
skärpte tonen och sade att här skall det bli en bättre ordning. Sedan fick hon
inte vara kvar som justitieminister. Det var synd. Om man skulle ha en soci-
aldemokratisk regering vid den tiden var det beklagligt att hon avsattes.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till krimi-
nalvården, m.m.
127
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till krimi-
nalvården, m.m.
Anf. 160 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:
Herr talman! Jag tycker nog att Göthe Knutson far litet illa med fakta. Att
de intagna promenerar ut är i alla fall inte riktigt. Vi vet att både rymningar
och misskötta permissioner är en mycket liten del. Jag trodde att Göthe
Knutson som redaktör var mer noggrann med faktaunderlag.
Det Socialdemokraterna vill och har velat under hela 80-talet visar den
utveckling som ägt rum inom anstaltsvården. Man har byggt ut behandlings-
och påverkansinsatser för att ge missbrukare motivation att ta tag i sitt miss-
bruk och gå in i behandling. Det står nog helt klart att det är den inriktningen
vi vill ha.
Men jag kan också påminna mig att Moderaterna aldrig någon gång har
pratat om de åtgärder i stort som skulle behövas för att den enskilde skulle
ge upp sin brottsliga bana och komma in i ett normalt liv. Moderaterna har
aldrig sett längre än till straffet. Det har alltid handlat om vedergällning; be-
gränsning av besök, indragna permissioner och längre fängelsestraff.
Men det finns en tid efter straffet, och man måste se till helheten. Därför
måste de insatser som görs på den sociala sidan under anstaltstiden, men
också efter fängelsetiden, för att ge möjligheter till arbete och bostad utveck-
las ytterligare. När det gäller missbrukarvården ser vi att kommunerna helt
har frånsagt sig sitt ansvar. Då återstår inte mycket för de missbrukare som
vill ha hjälp. Det är i många fall kommunernas ovilja mot kontraktsvård som
gör att det bara återstår fängelse.
Anf. 161 GÖTHE KNUTSON (m) replik:
Herr talman! Först var det frågan om att internerna promenerar ut. När
permissionerna är så generösa till dem som uppenbarligen inte bör ha det
förtroendet att de bara kan avvika, utan att nämnvärt störa Kriminalvårds-
verket förrän polisen sedan måste sätta in sina stora insatser för att få fatt i
dem, är det väl exempel nog på att det är felaktigt. Om det vore så att veder-
börandes rymning inte betydde någonting, behövde polisen faktiskt inte
göra de här stora insatserna. Men det har man fått göra.
Jag har tidigare i dag, i en mindre debatt i kammaren, tagit upp fallet K G
Jansson. Han skulle avtjäna straff på en anstalt nära Stockholm. Det visade
sig att han i stället jobbade i restaurangbranschen och tydligen gjorde omfat-
tande affärer på egen hand. De kommer att prövas så småningom, om natio-
nen Sverige lyckas få hem honom hit för att ställa honom inför rätta. Han
kunde bara promenera ut, eller rättare sagt han kunde åka i sin Mercedes av
senaste årsmodell. En sådan kunde han disponera medan han avtjänade sitt
straff i detta fängelsefrihetens socialdemokratiska Sverige.
Jag nämnde landsförrädaren och storspionen Bergling. Han levde gott.
Det satt två Säpokillar på ena sidan huset medan han promenerade ut på
baksidan. Det var ungefär vad dåvarande regeringen tyckte var lämpligt.
Men det tyckte inte svenska folket. Man tycker att man betalar för detta och
framför allt vill man ha en rättsordning. Man vill känna en viss säkerhet och
ett skydd.
Att allt inte är bra inom kriminalvården - om det var det som Birthe Söre-
stedt sade - tror jag att Göran Lindblad, moderat, som har anmält sig på
128
talarlistan, har en hel del synpunkter på, eftersom han arbetar inom krimi-
nalvården.
Moderaterna har aldrig, sade Birthe Sörestedt, talat för insatser som skall
göra det bättre för de intagna. Förvisso håller jag med om att det finns ett
liv efter fängelsevistelsen. Just det. Även vi moderater har pläderat för
bättre och effektivare insatser i det avseendet. Det finns oerhört mycket att
göra. Men det var ett 44-årigt socialdemokratiskt styre i detta land. Sedan
fick ni dess värre makten på nytt. Inte blev det så särskilt mycket bättre.
Andre vice talmannen anmälde att Birthe Sörestedt anhållit att till proto-
kollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 162 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Först vill jag naturligtvis tacka Göthe Knutson för den eloge
jag fick. Den värmer och behövs.
Men det är helt klart att det från moderaternas sida handlar om straff.
Men ur allmänhetens och samhällets synpunkt måste det vara behovet av att
minska brottsligheten som diskussionen och åtgärderna skall handla om. Om
någon annan verksamhet skulle visa ett så dåligt verksamhetsresultat som
fängelseverksamheten visar, där man misslyckas i åtta av tio fall, skulle man
i rimlighetens namn verkligen på allvar och i grunden börja ifrågasätta den
och börja söka efter bättre alternativ.
Jag vill säga några ord om lekmannaövervakarna. 300 kr är väl inte något
som gör att man kan börja prata om timersättning.
Utgifter för telefon, porto och bussresor som en övervakare kan ha har
ökat. Även 300 kr är en helt symbolisk ersättning. Man kan verkligen säga
att en övervakares insats ur samhällsekonomisk och mänsklig synpunkt är
större och mer effektiv än vad inlåsningen är och på ett bättre sätt bidrar till
att minska brottsligheten i samhället.
Anf. 163 GÖTHE KNUTSON (m) replik:
Herr talman! Låt mig ta upp det sista som Berith Eriksson nämnde, nämli-
gen arvodet till övervakarna. Jag har bestämt för mig att det i betänkandet
står att 100 kr av dessa 200 kr är ett slags kostnadsersättning som tydligen
motsvarar, om inte i antal kronor så i fråga om system, det som vi riksdagsle-
damöter har och som man alltså kan yrka avdrag för. Det talas också om att
man kan få ersättning för expenser. Jag vet att det förekommer åtminstone
i ett område. Jag hoppas verkligen att det tillämpas i hela landet så att inte
en övervakare skall behöva betala för att han eller hon gör en ideell insats.
Brottsligheten är verkligen ett angeläget ämne för diskussioner. Det finns
dock sällan utrymme för sådana här. Tyvärr blir det inte så mycket diskussio-
ner i utskottet heller om hur man kommer till rätta med brottsligheten och
hur man kan motverka den. Men det finns åtskillig litteratur. Jag tror på dem
som hävdar att den som har hamnat i fängelse har kommit till slutändan av
en process som skall motverkas redan i begynnelsen. Barnet måste få lära
sig vad som är rätt och vad som är fel. Det var lättare i hemmet att hävda det
när man hade kristna riktlinjer, som också lärdes ut i skolan. Det är ganska
dåligt med den formen av brottspreventiv verksamhet i samhället i dag.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till krimi-
nalvården, m.m.
129
9 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 96
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till krimi-
nalvården, m.m.
130
Många ungdomar får helt enkelt aldrig lära sig vad som är rätt och vad som
är fel.
Samhällets reaktion är ofta obefintlig gentemot ungdomar som stjäl. Om
snatterier har vi tidigare haft en ärendebehandling, där det har pläderats för
snabbare och bättre reaktioner mot dessa tilltag som ungdomar kan göra sig
skyldiga till. Vi behöver hela livet riktlinjer för hur vi skall bete oss. Om
sådana inte finns eller om de mer eller mindre saknas, bl.a. på grund av en
flummig skola som inte fostrar barn som så småningom blir föräldrar, leder
det till en negativ brottsutveckling, en skrämmande sådan. När någon har
hamnat i fängelse är det faktiskt på tiden att man reagerar.
Anf. 164 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Beträffande det sista som Göthe Knutson tog upp: Gör man
nedskärningar inom barnomsorg, fritidsverksamhet och resurser till skolan
försämrar det verkligen förutsättningarna för nödvändig förebyggande verk-
samhet. Men jag håller med om att när en person har varit ett par vändor
inne på en anstalt är det svårare att återföra den personen till ett brottsfritt
liv utanför fängelset. Därför är det viktigt att inte den unge, som söker sin
identitet, i ett tidigt skede får den bekräftad i form av en fängelsevistelse.
Det har varit intressant att studera undersökningen av hur samhällstjäns-
ten har använts. Den har inte i den utsträckning som man hade förutsatt från
riksdagens sida använts i stället för fängelse. Det var helt klart att det var så
samhällstjänsten skulle användas. Den har i alltför stor utsträckning tydligen
blivit ett alternativ vid sidan om så att säga.
För att de unga aldrig skall behöva göra sin första erfarenhet innanför
fängelsemurarna krävs det naturligtvis både från föräldrarna och från sam-
hället i övrigt att man tar den förebyggande verksamheten på allvar. Men jag
kan inte på något sätt förstå att Göthe Knutson kan påstå att den här rege-
ringen skapar förutsättningar för att den förebyggande verksamheten skall
bli bättre än vad den har varit tidigare. Det kommer larmrapporter från alla
delar av verksamheter ute i kommunerna som har med barnen att göra där
det behövs resurser för att inte samhället skall behöva begå det sista sveket
och sätta in den unga människan i fängelse.
Anf. 165 GÖTHE KNUTSON (m) replik:
Herr talman! Låt mig erinra om att det sitter två tunga utredningar på det
här området för att effektivisera och förbättra kriminalvården, straffsyste-
met och straffverkställigheten. Vi har redan talat om det i den debatt som
vi hittills fört i ärendet i kväll. Dessutom pågår en omfattande översyn av
kriminalvården inom Kriminaivårdsverket. Syftet är naturligtvis att åstad-
komma ett bättre system och bättre resultat. Det är till för att gagna dessa
människor, det är strävan.
Utbildning i fängelserna är någonting utomordentligt angeläget. Där har
det bokstavligen släpat efter. Tyvärr är många människor dåligt utbildade,
och många av dem hamnar i fängelse. Man skall naturligtvis se till att de er-
bjuds utbildning i största möjliga utsträckning. Detta har, såvitt jag vet,
samtliga regeringspartier ställt sig bakom. Det dokument som nu föreligger i
form av justitieutskottets betänkande 25 innehåller förslag till en rad positiva
åtgärder. Jag kan inte föreställa mig att någon på allvar vill påstå att någon-
ting i majoritetsskrivningen i utskottsbetänkandet är negativt och verkar i
annan riktning.
Till sist till utvecklingskedjan från barndom till det tråkigaste som kan in-
träffa för en människa, nämligen att man gör sig skyldig till brott som rende-
rar fängelsestraff. Fritidsverksamhet är alldeles säkert bra och angelägen i
många fall. Men det är framför allt föräldrarnas ansvar som måste poängte-
ras och eftersträvas och till slut bli verklighet i större utsträckning än vad den
är i dag. Det skapar man inte bara genom skola och fritidsverksamhet, allra
minst i barnstugor, utan med etiska riktlinjer, kristna och andra. Kan vi
skapa en nation med sådana, behöver vi kanske till slut inga fängelser.
Andre vice talmannen anmälde att Berith Eriksson anhållit att till proto-
kollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 166 LUSA RULANDER (kds):
Herr talman! Som kristdemokrat hävdar jag att vi i Sverige har kommit
ganska långt beträffande rättsväsendet. Det är inte längre öga för öga, tand
för tand som gäller, även om det förr hette att land skall med lag byggas.
Det finns mycket av humanistiskt tänkande. Mycket i tillämpningen av lagen
gäller dessutom glädjande nog inte längre, t.ex. dödsstraffet. Det avskaffa-
des ju för länge sedan. Och vågar jag raljera om vad som annars legat nära
till hands i tiden, när både pengar och fängelseplatser saknas?
Det som känns angeläget, för att inte längre skämta om dessa saker, är att
påpeka att den ekonomiska situationen aldrig får förhindra det förebyg-
gande arbetet, de humana påföljderna eller påföljd när så är påkallat. Att
ådömas ett straff bör automatiskt innebära att man blir föremål för habilite-
ring, rehalibitering eller vårdande åtgärder - beroende på behoven.
En brottslig handling tyder alltid på att man behöver särskild uppmärk-
samhet, på att man har saknat sådan på något sätt. Efter inledningen här är
det naturligtvis frestande att ta upp värdet av trygga uppväxtmiljöer, an-
svarskännande vuxna både i och utanför hemmet samt behovet av etik och
moral. Men det skulle leda för långt i debatten, som ju handlar om anslag
till Kriminalvårdsstyrelsen.
Däremot anser jag i påföljdsfrågan att det var väldigt intressant att följa
arbetet både i Straffsystemkommittén och i Ungdomsbrottskommittén.
Båda dessa kommer att behandla frågan om fängelse kontra samhällsvård.
Alla kan inte ådömas samhällstjänst i stället för fängelse, men säkert ett
mycket stort antal. Jag är glad över att detta har permanentats.
Steget mellan skyddstillsyn och fängelse har saknats. Detta beklagas ofta -
särskilt av nämndemännen, som många gånger känner sig illa företrädda.
Vi kristdemokrater föreslår dessutom att samhällstjänsten skall frikopplas
från påföljden fängelse. Påföljden samhällstjänst är särskilt användbar på
ungdomar, varför det är angeläget att den påföljden även tillåts för unga un-
der 18 år. Tyvärr döms i dag även ungdomar under 18 år till fängelse.
Det får en positiv bieffekt om fler kan ådömas samhällstjänst. Behovet av
fängelseplatser minskar, samtidigt som den som begått ett brott får en möj-
lighet att något litet gottgöra genom obetalt arbete. Vi menar att det är oer-
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till krimi-
nalvården, m.m.
131
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till krimi-
nalvården, m.m.
132
hört viktigt att man också får känna att det går att gottgöra inte bara genom
att sitta i fängelse för att andra skall känna att någon blivit straffad utan
också för att man får uppleva att man verkligen får gottgöra. Samtidigt tror
jag att det är oerhört viktigt att i synnerhet ungdomar får lära sig att göra
samhällstjänst, att uppleva hur det känns att arbeta för andra utan några som
helst egoistiska syften.
Herr talman! Kampen för narkotikafria fängelser är ett viktigt arbete för
att över huvud taget få bort narkotikan och för att minska risken för brott i
framtiden. Narkotikafria fängelser är en viktig målsättning för regeringen.
En viktig del i detta arbete är visitationspatrullerna, det s.k. svarta gänget.
Dess värre har Kriminalvårdsstyrelsen nu fattat beslut om att dessa visita-
tionspatruller skall avvecklas.
Utgångspunkten för den översyn som har gjorts när det gäller de här pa-
trullernas arbete var inte alls att patrullerna skulle försvinna. I stället skulle
den verksamhet som de stod för effektiviseras.
Den 19 januari i år gav dock justitieministern beskedet att hon inte hade
anledning att ifrågasätta ett förslag om att lägga ner visitationspatrullerna.
Patrullerna hittar ofta material och sådant som tyder på åtgärder som gäl-
ler förberedelse av rymning. Dessa narkotikabeslag och förebyggande insat-
ser mot rymningar, som är en bieffekt av visitiationspatrullernas verksam-
het, skulle med stor sannolikhet inte ha skett på annat sätt. Varför då av-
veckla något som fungerar? Jo, kostnads- och effektiviseringsskäl har an-
förts. Dessutom har det anförts att man skall föra ut visitationspatrullernas
kunskaper i den ordinarie vården och till tillsynspersonalen om 2 500 perso-
ner. Svarta gänget består av endast 23 personer.
Vad gäller ordinarie vård och tillsynspersonal är det en självklarhet att
man måste arbeta med de här frågorna och att man måste bli effektivare.
Men vad är det som hindrar att en väl fungerande verksamhet får fortsätta
och att denna verksamhet ytterligare effektiviseras? Visitationspatrullen
uppfattas dessutom som ett starkt stöd för ordinarie personals arbete. De
resurser som frigörs kommer dock, enligt ett löfte som har getts, att även i
framtiden användas främst i arbetet med att bekämpa missbruk av narko-
tika, i synnerhet på anstalterna.
Visitationspatrullernas personal kommer att användas på de anstalter där
de är anställda så, att den personal som finns på andra anstalter får utbild-
ning av den. Det är oerhört viktigt att man tar till vara den kunskap som
visitationspatrullen har skaffat sig under många, långa år.
Jag har själv gjort ett besök på Hällbyanstalten i min hemstad Eskilstuna.
Det var mycket intressant att höra det man hade att berätta. Det är svårt att
föreställa sig att man skall kunna uppfylla de krav som kan ställas på en i
egenskap av kompis samtidigt som man nästa dag som kontaktperson kanske
måste göra de mest integritetskränkande undersökningar för att hitta narko-
tika. Självklart måste personal utifrån komma in. Det har också intygats att
så kommer att bli fallet. Det blir en effektivisering och en omorganisation,
och man kommer att använda sig av den gamla visitationspatrullens perso-
nal.
Eftersom den här frågan har delegerats till Kriminalvårdsstyrelsen har jag
begränsat mig till ett särskilt yttrande, som framgår av betänkandet - detta
för att markera att det är viktigt att utomstående gör visitationerna, så att
vårdarna inte behöver komma i konflikt med de intagna på ett högst integri-
tetskränkande sätt.
Anf. 167 GÖRAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Av debatten här med anledning av justitieutskottets betän-
kande JuU25 framgår att en hel del av kammarens ledamöter uppvisar ett
påtagligt engagemang i de här frågorna om kriminalvården.
Engagemanget står dock inte alltid i proportion till kunskaperna. Men
kunskaper är ju något som kan förbättras.
Jag är särskilt glad över att Berith Eriksson talade så väl om differentie-
ringen. Alla borde vi väldigt lätt kunna inse att samma behandlingsmetod
ingalunda är lika effektiv när det gäller en biltjuv som när det gäller en mör-
dare eller våldtäktsman. Det säger sig självt att behandlingen skall differen-
tieras. Oavsett om vi differentierar av säkerhetsskäl eller av andra skäl är det
viktigt att hålla isär olika typer av brottslingar.
Jag yttrar mig här som gammal kåkfarare - litet skämtsamt sagt. Jag har
nämligen jobbat i 15 år som tandläkare inom Kriminalvårdsverket. Jag har
alltså en oberoende ställning gentemot Kriminalvårdsverket och ser väldigt
mycket av verksamheten från de intagnas sida, som jag vanvördigt brukar
kalla för tjyvarna - ni får inte ta illa upp, för det är inte illa menat.
Visitationsverksamheten, som Liisa Rulander talade mycket engagerat
om, är en mycket viktig verksamhet. Debatten har väl till stor del handlat
om narkotikabeslag i samband med visitationer. Men också en hel del andra
saker är väsentliga.
En kniv av det slag som jag har med mig här kan man hitta då och då. Det
är tur att vi inte är på allmän plats, för då hade jag inte fått bära kniv. Det
handlar alltså om ett vapen, och jag har fler. Jag har också bilder som de av
kammarens ledamöter kan få ta del av som är intresserade av att se sådant
som beslagtas.
Det är alltså inte särskilt roligt att i en korridor möta en påtänd, arg kille
som kommer mot en med en sådan här kniv i högsta hugg. En vårdare eller
anställd som möter en sådan person blir nog ganska beskedlig. Sådant här
råkar man på anstalterna rätt ofta ut för.
Inte sällan är mängden narkotika mycket stor. Det kommer in ”nyrökta”
interner eller sådana som nyss har försett sig med stora doser amfetamin och
som är så ”speedade” att de inte kan sitta stilla i tandläkarstolen.
Detta är ett oacceptabelt förhållande, och jag tycker att narkotikafria
fängelser skall vara en självklarhet. Det finns ytterligare ett stort antal åtgär-
der som vi skulle kunna vidta. Den förra regimen har totalt misslyckats - och
här vänder jag mig till Berith Eriksson med hennes flumpolitik.
En flumanstalt som nyligen har invigts i Göteborg är Högsboanstalten,
med dess mycket låga säkerhet. Häromnatten rymde sex personer. Det var
i det ena fallet bara att plocka ner en dörr och slå sig ut genom ett fönster. I
det andra fallet tog man sig bara över staketet, vilket inte är särskilt svårt,
om man är någorlunda ung och vig.
De intagna säger till mig att Högsboanstalten är rena semesterhemmet.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till krimi-
nalvården, m.m.
133
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till krimi-
nalvården, m.m.
134
Andra säger: På Högsbo kan jag ju inte vara. Jag vill faktiskt sluta knarka,
men det går inte, för det finns så mycket narkotika där inne.
Detta är oacceptabla förhållanden. Visitationsverksamheten är därför
mycket viktig. Men jag vill påpeka att det ankommer på Kriminalvårdssty-
relsen att själv inom ramanslagen svara för bevakningen och säkerheten, och
häri ingår visitationsverksamheten.
Jag vet att kammarens ledamöter vet att Kriminalvårdsstyrelsen ingalunda
är känd för förutseende, skicklighet och anpassning till verkligheten, men
man har dock, herr talman, en viss förhoppning. Jag har erfarit från Göte-
borgsregionen att man nu avser att bygga vidare på visitationsverksamheten,
att ta till vara kunskapen från personer ur regionens ”svarta gäng”. Man skall
bygga upp en egen verksamhet, där man ser på säkerheten, narkotikan och
rymningsrisken. Det gäller murar, väggar, bevakning osv. Den enda kritiken
mot detta skulle möjligen vara att det faktiskt inte är fråga om någon bespa-
ring.
Så, herr talman, till den s.k. kemiska kastreringen. Beteckningen gör att
man först kanske associerar till en sådan vass kniv - eller slö skridsko - som
jag nyss talade om. Ingalunda förhåller det sig på det sättet. Det gäller ett
odramatiskt ingrepp där ett läkemedel administreras i depå, genom en injek-
tion ungefär var 14:e dag. Det tar viss tid att ställa in patienten på en lagom
stor dos. Därefter kan han faktiskt, efter ett antal veckor eller en månad,
fungera helt normalt. Man kan säga att den överdrivna sexualdriften är ku-
perad och att patienten har möjlighet att upprätthålla vad vi litet slarvigt kan
kalla en normal sexuell aktivitet. Det är alltså inte någon total kastrering.
Tvångsvis medicinering kan, herr talman, inte komma i fråga. Jag tycker
alltså att det är felaktigt att, som Ny demokrati har föreslagit, låta domstol
döma till kastrering. Det är att göra våld på medicin och läkekonst. Tvångs-
medicinering skall kunna förekomma endast i samband med behandling av
patienter som på grund av psykisk sjukdom inte rätt kan bedöma sitt vårdbe-
hov. Under den kategorin faller inte våldtäktsmän och på liknande sätt psy-
kiskt störda patienter. Kemisk kastrering kan komma i fråga endast vid upp-
repade grova våldtäkter. Det gäller då en liten, klart avgränsad grupp av
våldtäktsmän.
Våldtäkter inom äktenskap, våldtäkter efter uppraggning på dans eller
våldtäkter av s.k. nöjesprofilsmodell ingår definitivt inte i denna grupp.
Herr talman! Dessa våldtäktsmän utgör en liten men mycket farlig grupp.
Det gäller våldtäkt t.ex. av den typ där ful gubbe lurar bakom busken med
kniv och överfaller den kvinna som råkar ha oturen att passera just där, och
dessa våldtäkter slutar ofta med mord. Gärningsmännen bör betraktas som
allvarligt psykiskt störda. De bör därför dömas till rättspsykiatrisk vård och
inte till fängelse.
Inom den rättspsykiatriska vården kan man ställa gärningsmannen inför
ett val mellan behandling eller långvarig inlåsning. Man inför här ett slags
valfrihet, en valfrihetsreform även för våldtäktsmän. Man kan då säga: Var
inlåst i 20 år eller ta emot den här behandlingen! Det är alltså fråga om en
långvarig inkapacitering. Fängelse är tidsbestämt och är därför ingen bra på-
följd i detta sammanhang.
Det skulle krävas en lagändring vad avser möjligheten till försöksutskriv-
ning. Försöksutskrivningen måste alltid vara villkorad av att gärningsman-
nen underkastar sig behandling. Om ett besök för behandling uteblir, måste
det omedelbart föranleda efterlysning och polishämtning.
Barbro Westerholm resonerar i sin motion om återfallsfrekvensen. Hon
anger visserligen korrekt vad avser totala antalet våldtäkter att återfallsfrek-
vensen är liten, men när det gäller de farliga överfallsvåldtäkterna är åter-
fallsfrekvensen nära nog 100-procentig. Det är det som gör dem så otrevliga.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag uttrycka en förhoppning att den till-
satta Fängelsestraffkommittén noga prövar frågan hur kemisk kastrering
kan komma att ingå i påföljdsarsenalen.
Anf. 168 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Det är inte alltid så lätt att hålla reda på ledamöternas parti-
tillhörighet. Jag har inte tillhört den förra regeringen, eftersom jag sitter här
för Vänsterpartiet.
Jag vill kommentera frågan om differentieringen, behovet av att hålla isär
de olika grupperna. De skall hållas isär i första hand för att behandlingen
skall kunna differentieras. Det är inte fråga om en sortering av något annat
motiv.
Jag har naturligtvis inte försvarat, och jag tror inte heller att någon annan
i denna kammare någonsin gjort det, vad som här kallades för flumfängelser.
Vi skall ha fängelser som fungerar även ur behandlingssynpunkt.
Jag vill till slut kommentera frågan om kemisk kastrering. De undersök-
ningar som finns visar helt klart att det inte handlar om sexuellt överaktiva
personer. Det är egentligen inte fråga om sexuella handlingar, utan om en
maktdemonstration gentemot kvinnor. Det finns ingenting som visar att be-
handling i form av kemisk kastrering avhåller ifrån övervåld och våldshand-
lingar mot kvinnor. Det krävs helt andra behandlingsmetoder än att helt en-
kelt ge personen en spruta med något kemiskt medel för att se till att han
inte begår våld mot kvinnor. Så är det faktiskt.
Anf. 169 GÖRAN LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Berith Eriksson och jag är alldeles överens om att differen-
tieringen självfallet skall gälla även behandlingen. Därom råder inga olika
uppfattningar. Det är, som jag sade, självklart så att olika typer av brotts-
lingar skall behandlas på olika sätt för att man skall uppnå resultat.
Nu säger de intagna ofta själva till mig att de inom kriminalvården inte får
någon annan vård än tandvård. Det är jag i och för sig stolt över, men jag
tycker inte att vi som är ansvariga för kriminalvården i landet skall vara stolta
över att de intagna tycker att de endast får tandvård inom anstalten. Det är
inte bra, Berith Eriksson. Vi måste naturligtvis bli bättre.
När det gäller våldtäktsmännen tror jag inte att Berith Eriksson lyssnade
riktigt på mig. Jag sade att det är en mycket liten grupp av våldtäktsmän som
utgör de farliga ”överfallsvåldtäktarna”, vilkas gärningar ofta slutar med
mord eller åtminstone med att kvinnan blir svårt misshandlad. Det är ingen
maktdemonstration, utan dessa personer har i sin hjärna en kemisk föränd-
ring som kan kureras. Inom den stora gruppen av våldtäktsmän förekommer
däremot såväl maktdemonstration som förvirring på grund av alkohol och
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till krimi-
nalvården, m.m.
135
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till krimi-
nalvården, m.m.
136
narkotika. Där går det kanske att komma åt problemet med hjälp av psyko-
logisk terapi. Det går att komma åt detta med hjälp av attitydförändringar i
samhället. Men det går inte med de personer som vi måste betrakta som
sjuka. Det är fråga om gravt störda och mycket sjuka personer, och de skall
givetvis behandlas medicinskt.
Anf. 170 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Naturligtvis är inte heller jag stolt, Göran Lindblad, över att
vi under en så lång tid har haft fängelser som absolut inte har fungerat från
behandlingssynpunkt. Tvärtom har de medverkat till att dessa personer när
de har frigivits har varit ännu mera brottsbenägna.
Jag har naturligtvis inte den kunskap som behövs för att jag skall kunna
gå in i debatten om huruvida man kan kupera brottsbenägenhet. Jag har bara
läst de utredningar som finns på området. Där sägs det klart att det inte är
utrett vilken form av psykofarmaka som skall användas, som säkert många
av dem är i behov av. Göran Lindblad talar faktiskt om kemisk kastrering.
Jag är helt klar över att den behandlingen i allra högsta grad är ifrågasatt.
Anf. 171 GÖRAN LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Den s.k. kemiska kastreringen är en metod som förekom-
mer för närvarande. Vi behöver inte resa längre än till Danmark för att se
metoden i bruk. Där fungerar den.
I USA har det gjorts många och långa studier av behandlingen av grova
”överfallsvåldtäktare”. Det har visat sig att den kemiska kastreringen funge-
rar utmärkt. Det gäller fortfarande bara denna lilla grupp. Vi skall inte tro
att vi kan komma åt annan brottslighet, i varje fall inte med vetenskapens
nuvarande kunskaper, med enkla medicinska medel. Men i det fallet går det
att komma åt en mycket farlig grupp med en relativt enkel behandlingsme-
tod.
Andre vice talmannen anmälde att Berith Eriksson anhållit att till proto-
kollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 172 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:
Herr talman! Det är väl att Göran Lindblad betonar vikten av differentie-
ring. Det är väl att man är positiv till den utbyggnad som verkligen har skett
under 80-talet med narkotikafria avdelningar, narkotikafria anstalter och
kurser om rattfylleri och andra brott. Det är helt klart att den utvecklingen
måste fortsätta.
Jag vill peka på att det inte har gått att differentiera. Det hade kanske
Göran Lindblad uppmärksammat om han hade följt utvecklingen av krimi-
nalvården under de gångna åren och vad som kommer att hända framöver.
För att kunna ta emot alla har celler dubbelbelagts och intagna har fått ligga
i korridorer. Med en sådan inriktning går det inte att var och en får möjlighet
att delta i påverkansprogram och att få vistas på en narkotikafri avdelning.
Det går inte att differentiera om det inte finns en enda ledig plats. Göran
Lindblad vet säkert att det måste finnas ett visst antal lediga platser i syste-
met för att kunna klara en differentiering.
Jag har också velat påpeka att regeringens intentioner om att förlänga
fängelsestraffen kommer att bidra till en helt annan ordning inom kriminal-
vården. Det vill till att vi i kompletteringspropositionen får förslag till resur-
ser till utbyggnad dels av antalet fängelseplatser, dels av de olika påverkans-
programmen, om kriminalvården över huvud taget skall fungera.
Anf. 173 GÖRAN LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Birthe Sörestedt och jag är överens om att differentiering är
viktig. Jag tror också att vi är alldeles överens om att det behövs ett antal fler
platser. Det har under de gångna två åren visat sig att flera brottslingar har
dömts. Det beror bl.a. på ökningen av antalet brott, och platsbristen beror
bl.a. på att domstolarna har skärpt tillämpningen av lagstiftningen. Det är
på sitt sätt bra och nödvändigt. Men Kriminalvårdsstyrelsen måste ta konse-
kvenserna av detta. Jag antydde i mitt anförande att Kriminalvårdsstyrelsen
ingalunda är bra på att ha en framförhållning i planeringen. Politikerna har
till stor del blivit lurade. Men nu har Kriminalvårdsstyrelsen insett att det
måste till ett större antal platser.
Vidare har vi frågan om olika behandlingsprogram. Det går att ha många
olika synpunkter på den frågan. Vi skulle kunna prata länge om frågan om
behandling av missbrukare eller vård enligt 34 §. Enligt den paragrafen kan
man få behandling i slutet av en straffperiod, t.ex. på ett behandlingshem.
Jag träffar många av de intagna, och jag vet att de allra flesta av dem reso-
nerar som följande. De lovar vad som helst för att få komma från anstalten.
De säger att de ställer upp på ett behandlingsprogram. Ingalunda gör de det
när strafftiden är ute. De avviker då från behandlingshemmet. Det händer
gång efter annan. Jag har haft klienter som i åratal har burit sig åt så. De är
obotliga. Där får vi gå in på Göthe Knutsons modell med en lång inkapacite-
ring för att hindra att dessa personer ställer till det för oss andra i samhället.
Jag hoppas att Birthe Sörestedt och jag kan vara överens i den frågan.
Anf. 174 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:
Herr talman! Vem har lurat vem, Göran Lindblad? Kriminalvårdsstyrel-
sen planerade, i fråga om den villkorliga frigivningen, i sin anslagsframstäl-
lan för 300 platser. Förslaget hade inte gått igenom om inte Ny demokrati
hade fått vara med och bestämma. Då blev det en helt annan inriktning av
den villkorliga frigivningen. Det gällde även behovet av ett par hundra plat-
ser till.
Det här för givetvis med sig konsekvenser. Konsekvenserna med föränd-
ringen av att inte ha en villkorlig frigivning vid korta straff är, att redan för
det kommande budgetåret kommer det att bli en stor belastning på budge-
ten. Kriminalvårdsstyrelsen räknar med att även om gamla anstalter tas i
bruk och nya paviljonger byggs kommer det att bli en platsbrist.
Anf. 175 GÖRAN LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Jag hör till dem som under många år har varit kritisk mot
Kriminalvårdsstyrelsens sätt att räkna. Jag hör också till dem som har varit
kritisk mot de beslut som fattades i samband med den senaste socialdemo-
kratiska regeringens sista budgetproposition. I det beslutet bestämde man
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till krimi-
nalvården, m.m.
137
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till krimi-
nalvården, m.m.
att dra ned antalet anstaltsplatser. Det var på tvärs mot de strömningar som
fanns i samhället när det gällde att ändra på systemet med de halvtidsfrigiv-
ningar som hade gällt tidigare. Det var på tvärs mot folkviljan. Varken den
dåvarande riksdagsmajoriteten eller Kriminalvårdsstyrelsen hade någon
framförhållning.
Liksom många statliga myndigheter har Kriminalvårdsstyrelsen haft en
onödigt stor tröghet i planeringen. Det har gjort att man nu litet yrvaket har
upptäckt att alla platser behövs. Nu gäller det att från myndighetens sida ta
tag i problemet och så fort som möjligt öppna gamla anstalter. I den mån det
är möjligt kan paviljonger på moderna slutna anstalter ställas till förfogande.
Som exempel finns Skogomeanstalten. Det finns en del andra anstalter med
gott om mark och där det är lätt att ställa upp extra paviljonger. Det går att
med någorlunda enkla medel skapa säkra och bra platser.
Anf. 176 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Herr talman! Den nuvarande kriminalvårdspolitiken har sin grund i So-
cialdemokraternas, som bygger på tanken att det går att vårda brottslingar
till laglydighet, dvs. att genom vårdinsatser få den kriminelle eller den som
begått brott att sluta med det.
Den andra huvudinriktningen, som moderaten Göthe Knutson pläderar
för, är att brottslingar skall straffas, dvs. utsättas för någon form av obehag.
De som pläderar för hårda straff har som regel liten förståelse för att männi-
skor också kan behöva vård eller positiva insatser som ger rehabilitering.
Det finns grundläggande skillnader mellan de två synsätten, men de har
ett gemensamt, oavsett om det är fråga om vård eller straff, och det är att den
enskilde individen blir ett objekt för en vårdapparat eller en straffapparat.
Objektiviseringen innebär ett slags avhumanisering. Från att ha varit ett sub-
jekt, en person bland andra människor, blir man ett objekt, ett föremål, som
skall vårdas eller straffas.
Forskningen visar helt klart att fängelsestraff av traditionellt slag inte leder
till något positivt utan snarast till ökad brottslighet och återfall i brott. På
Österåkersanstalten har man prövat en annan form av fängelsevistelse som
bygger på motivation och aktivitet från den intagnes sida för att komma till
rätta med sina problem, narkotikaproblemen. Det råder ingen tvekan om att
resultaten av verksamheten är mycket positiva.
Personlig frihet och hänsyn till andra är grundläggande för Ny demokrati.
Vad innebär detta för kriminalvårds- eller straffpolitiken?
Personlig frihet, herr talman, medför också personligt ansvar. Den som
begår ett brott skall självklart ta personligt ansvar för sin handling men inte
bara det. Han skall också ta personiigt ansvar för sin rehabilitering eller för-
måga att i fortsättningen leva laglydigt. I det personliga ansvaret ligger dess-
utom att betala skadestånd till brottsoffret eller på annat sätt reparera den
skada som brottet medfört.
Med personligt ansvar för den egna rehabiliteringen eller förmågan att
leva laglydigt i fortsättningen menas helt enkelt att den enskilde individen
inte längre skall ses som ett vård- eller straffobjekt som blir föremål för vård-
eller straffapparatens göranden och låtanden utan som en person, ett sub-
138
jekt, med egen rättshandlingsförmåga inom vissa rimliga och bestämda grän-
ser.
Det personliga ansvaret innebär också ett ansvar för resultatet, dvs. den
enskilde individen har ett ansvar för ett lyckat resultat. Jag skall nu, herr
talman, utveckla min ståndpunkt med ett antal exempel.
En narkoman begår brott, t.ex. stölder, vilket i allt väsentligt kan förklaras
av narkotikaberoendet. För narkomanen blir brott ett sätt att finansiera
missbruket. Ett traditionellt fängelsestraff innebär att missbruket och där-
med sammanhängande brottslighet upphör för en tid. Efter avtjänat straff
återupptar personen i fråga brottsligheten.
Narkomanen kan ha ett eget intresse, egoistiskt om man så vill, att bli fri
från beroendet, eller också kan man skapa ett sådant intresse, en motivation.
Narkomanen har att välja mellan att rehabilitera sig eller att vistas en viss
längre tid i fängelse. Om fängelsestraffet sätts tillräckligt långt, kommer
självbevarelsedriften, egoismen, att ge narkomanen ett tydligt motiv för att
välja en annan påföljd än just fängelse.
Alternativ till fängelse kan för narkomanen vara kontraktsvård, dvs. att
narkomanen förbinder sig att genomgå en viss vård eller skyddstillsyn med
vårdföreskrift, vilket är möjligt att döma till redan med nuvarande lagstift-
ning, eller andra vårdalternativ som syftar till att komma åt den yttersta orsa-
ken till brottsligheten.
Valet kan också stå mellan två år på t.ex. Österåkersanstalten eller fyra år
på en annan ”kåk”. Den som inte är motiverad eller den som misslyckas,
dvs. visar sig inte vara motiverad, skall självfallet sitta av det längre straffet.
Fängelserna skall också erbjuda arbete mot rimlig lön, eventuellt mark-
nadsmässig, så att intagna kan tjäna pengar till att betala skadestånd eller
kostnader för vistelsen. Den som visar sig inte vara motiverad eller som inte
vill rehabilitera sig och där det finns en inte obetydlig risk för återfall i brott
skall kunna dömas till internering, som innebär fängelse på obestämd tid.
För brottslingar som inte är beroende av narkotika eller alkohol eller när
missbruk inte grundar brottsligheten kan man tänka sig andra möjligheter,
t.ex. fängelse med viss tid samhällstjänst. Eller varför inte elektronisk över-
vakning i hemmet, ett slags husarrest?
För sexualbrottslingar bör man inte vara främmande för s.k. kemisk kast-
rering. Metoden har använts även i Sverige med framgång. Sexualbrotts-
lingen får välja mellan kemisk kastrering eller internering, om det anses er-
forderligt, eller fängelse på viss tid.
Rattfyllerister bör ges möjlighet att välja mellan vård mot alkoholberoen-
det och fängelse, dock betydligt längre tid än den nuvarande månaden.
För att åskådliggöra resonemangen har jag använt vissa typer av brotts-
lingar. Det bör inte läsas bokstavligt utan skall uppfattas som principiella re-
sonemang om hur straffrätten skall kunna förändras. Självfallet finns det
brott som är så allvarliga att annan påföljd än fängelse inte kan komma i
fråga. De föreslagna förändringarna syftar till att bryta det dödläge som kri-
minalvårdsdebatten befinner sig i sedan lång tid.
Herr talman! Göthe Knutson sade i sitt anförande att han gick över tiden
med tre minuter. Jag hoppas att talmannen har viss förståelse för att jag äm-
nar dra över.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till krimi-
nalvården, m.m.
139
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till krimi-
nalvården, m.m.
140
Anf. 177 ANDRE VICE TALMANNEN:
Taletiden när man efteranmäler sig är tyvärr inte längre än sex minuter.
Anf. 178 GÖTHE KNUTSON (m):
Herr talman! Det är angeläget att vi kommer till klarhet om vad föränd-
ringen med visitationspatruller kommer att innebära. Det har föranlett Ny
demokrati att avge en reservation, nr 10. Jag har tidigare nämnt om den.
För att som sagt få klarhet i hur Kriminalvårdsverket avser att effektivi-
sera narkotikabekämpningen, spaningen efter narkotika i fängelserna, samt
andra ting har jag efter förfrågan denna eftermiddag fått ett alldeles färskt
meddelande från Kriminalvårdsverket. Jag läser högt ur denna PM:
”Vårt uppdrag från riksdag och regering är klart. Vi skall sträva efter an-
stalter helt fria från narkotika. Varje annat mål vore absurt.
Kriminalvårdsverket har fått resurser och regelsystem för att göra detta
möjligt. Det måste rimligen ankomma på myndigheten att välja metod och
att anpassa metoderna efter både målet om narkotikafrihet och kravet på ett
effektivt utnyttjande av skattemedel. Pengarna kommer nu att fördelas till
regionerna med uppgift att öka effektiviteten i narkotikabekämpningen. Re-
gioncheferna kommer att få ett särskilt uppdrag avseende disposition av
dessa pengar men också avseende vilka ytterligare ökade insatser mot narko-
tika som planeras. Detta uppdrag skall redovisas till den centrala myndighe-
ten (samma krav har för övrigt regeringen lämnat till Kriminalvårdsverket i
sina verksamhetsdirektiv).
För de tre s.k. grupp 1-anstalterna avsätts särskilda medel som gör att
dessa kan bedriva ett förstärkt säkerhetsarbete också utöver insatserna mot
narkotika. Det är för dagen inte klart på vilket sätt regionerna kommer att
lösa sitt uppdrag. Underhand har erfarits att metoden för att öka särskilt visi-
tationsarbetet hos baspersonalen i första hand kommer att bli information,
utbildning och kontroll. Man kan utgå från att de personer som nu ingår i
patrullerna kommer att engageras i detta arbete,---. Eftersom främst re-
sandet minskar kommer den sammanlagda tiden för visitation och andra
kontroller att kunna öka på alla anstalter.”
I promemorian står vidare att av de 23 tjänsterna utgörs 7 av hundförare.
Sammanfattningsvis sägs att dagens resurs, som är 8 miljoner kronor, 23 per-
soner och 7 hundar, också i framtiden kommer att fullt ut användas i kampen
mot narkotika. Förändringen innebär att samhället skall kunna få ut större
effekt av resurserna och minskad narkotikaförekomst på anstalterna.
Anf. 179 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd) replik:
Herr talman! Tyvärr verkar förslaget vara en ren skrivbordsprodukt när
det gäller visitationspatrullerna. Det riskerar att försämra resultatet om det
genomförs, dvs. narkotika kommer att flöda mer okontrollerat på anstalten.
Att slå sönder en effektiv expertorganisation är helt förkastligt. Man
måste ta hänsyn till nyttan med visitationspatrullernas verksamhet. Den
föreslagna organisationsförändringen är ett hot mot riksdagens och regering-
ens uppställda mål att minska narkotikan på landets fångvårdsanstalter.
Det finns alltid en risk att man teoretiskt kan påstå att man genom olika
organisationsförändringar minskar olika problem. När det gäller narkotika-
förekomst är det naturligtvis enkelt att ta bort den organisation som gör be-
slagen och därigenom statistiskt påvisa att narkotikan minskar på anstal-
terna.
Det var mycket intressant att höra om Göran Lindblads femtonåriga erfa-
renhet och när han talade om den tröghet och yrvakenhet som finns inom
Kriminalvårdsstyrelsen. Det är denna oro som jag känner inför beslutet om
att man skall omorganisera visitationspatrullerna.
Anf. 180 GÖTHE KNUTSON (m) replik:
Herr talman! Karl Gustaf Sjödin kallade detta för en skrivbordsprodukt.
Det är klart att man kan sätta det epitetet på allt som är skrivet. Man kan
säga dataterminalprodukt också.
Men Kriminalvårdsstyrelsen har ju faktiskt funderat igenom den verklig-
het man lever i med denna visitationspatrullering. Den utgörs av 23 tjänster,
varav 7 är hundförare, till en kostnad av 8 miljoner kronor. Man har funnit
att det är dyrare än vad själva nyttan kan motivera.
Det är alltid så i en verksamhet, både i näringslivet och hos myndigheter
och annan offentlig verksamhet, att efter en del år tappar man tempo, det
blir lätt statiskt och man blir ganska invand i ett visst mönster. Dessutom
innebär det här ett mycket omfattande resande, dvs. det blir stora reskostna-
der och traktamenten.
När Sjödin nu gjorde sitt inlägg tyckte jag mig höra en ren innantilläsning
från fackets kompendier och promemorior. Det är ett försvar för att just den
här typen av visitationsverksamhet skall fortsätta. Facket kan väl ha rätt i
någon del också. Det är deras sak att plädera för någonting som de tror på.
Jag är något förvånad över att de, åtminstone vid besöket i justitieutskottet,
var så fastlåsta i det som man kan kalla en konservativ tillvaro.
Här har alltså Kriminalvårdsstyrelsen, som nu sannolikt får berättigad kri-
tik för tröghet, plötsligt kommit att framstå som en utomordentligt expansiv,
radikal och kreativ myndighet.
Anf. 181 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd) replik:
Herr talman! Ja, visst var det en viss innantilläsning av det material vi fick
från den fackliga organisationen om visitationspatrullerna.
Ett annat inslag i den här saken som man ofta glömmer bort är att visita-
tionspatrullerna får väldigt många tips från olika håll. De samarbetar med
polisen. Jag vet själv av egen erfarenhet att man inte kan ha dessa kontakter
generellt, utan man vänder sig till en viss begränsad klick av befattningsha-
vare som man känner sedan många år. Det gör att man får effektivitet i det
hela. Det är den här genomarbetade arbetsmetoden som kommer att för-
svinna därför att man kommer att slå ut detta på anstalterna. Då blir det litet
opersonligt. Det är den stora risken med att förstöra den här organisationen.
Verksamheten skall naturligtvis effektiviseras. Man skall se till att man
inte har övertid osv. Det är en effektiviseringåtgärd som kan vidtas med visi-
tationspatrullens nuvarande organisation, och genom den kan man tjäna
pengar.
Herr talman! Eftersom jag fick förkortad tid vill jag också passa på att
nämna våra reservationer. Vi har en mängd reservationer i det här betänkan-
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till krimi-
nalvården, m.m.
141
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till krimi-
nalvården, m.m.
142
det. Vi står givetvis bakom dem, men för att vinna tid yrkar jag bifall till
reservationerna 6, 8, 9 och 10 i detta betänkande.
Anf. 182 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Det blir en kort replik på Karl Gustaf Sjödins anförande.
Det gäller detta med kemisk kastrering. Karl Gustaf Sjödin säger att den har
använts med framgång. Den har använts i Danmark, och det är därifrån som
det nu kommer stark kritik och ifrågasättande av just kemisk kastrering.
Att det finns en liten grupp klart sjuka personer som bör hållas inlåsta för
psykiatrisk vård är en sak. De behöver också olika behandlingar med psyko-
farmaka. Men man är helt fel ute om man tror att man löser problemen med
våldtäkter genom att förorda att vi skall införa kemisk kastrering.
Anf. 183 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd) replik:
Herr talman! Jag reserverar mig för att det har prövats i Sverige. Det kan
vara så att det är fråga om Danmark. Det är riktigt.
Jag tycker att vi har fått en utmärkt föredragning av Göran Lindblad. Jag
tror inte att Berith Eriksson riktigt har lyssnat och tagit till sig det Göran
Lindblad sade om den kemiska kastreringen. Det rör sig om en mycket liten
grupp där den här metoden kan användas. Erfarenheterna från andra ställen
där man har prövat det här är faktiskt väldigt goda, när det gäller denna lilla
grupp.
Jag är mycket glad att jag fick den här föredragningen av Göran Lindblad.
Den har kanske skingrat en del frågeställningar kring detta.
Anf. 184 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Jag undrar om Karl Gustaf Sjödin har läst rapporter från
användningen av kemisk kastrering i Danmark. Jag ifrågasätter det.
Anf. 185 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd) replik:
Herr talman! Jag kan direkt svara på det. Det har jag inte gjort. Jag över-
lät den bedömningen till Göran Lindblad som är mer insatt i detta än vad jag
är. Såvitt jag hörde sade han att de här metoderna föll väl ut i Danmark och
USA.
Anf. 186 GÖRAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Karl Gustaf Sjödin lyssnade kanske inte helt på mig när jag
talade om regionerna och Kriminalvårdsstyrelsen.
Från Göteborgsregionen har jag erfarit - jag kan nog lugna Karl Gustaf
Sjödin när det gäller visitationspatrullerna - att man kommer att ta till vara
den kunskap som finns inom det s.k. Svarta gänget. Inom Göteborgsregio-
nen, och sannolikt blir det likadant inom de andra regionerna, kommer man
att utse en ur Svarta gänget som chef för den nya visitationsverksamheten.
Man kommer att upprätthålla en kontinuerlig kontakt med SÄPO och
med den vanliga polisen. Det är samma personer som kommer att upprätt-
hålla den kontakten som har varit fallet under den nuvarande visitations-
verksamheten. Här blir det faktiskt en ren effektivisering när man gör en
decentralisering.
Jag har uttryckt kritiska synpunkter mot Kriminalvårdsstyrelsen, men jag
har desto större förtroende för kriminalvårdens regioner. Där är man fak-
tiskt förutseende och framåt på ett helt annat sätt genom det beslut som kam-
maren klokt nog fattade för ett eller två år sedan. Då förändrades kriminal-
vårdens organisation och riksanstalterna lades in i regionerna och regionerna
slogs ihop till litet större enheter. Genom det fick man faktiskt en betydligt
effektivare myndighet. Det är detta man nu utnyttjar även i visitationsverk-
samheten. Därmed kan vi kanske lämna den.
När det sedan gäller Berith Erikssons synpunkter på den kemiska kastre-
ringen vill jag till Berith Eriksson och i viss mån till Karl Gustaf Sjödin säga,
att kemisk kastrering visst används i Sverige fast inte på det sätt som man
gör i USA eller Danmark, dvs. att det ingår i påföljdssystemet. Det används
i Sverige med framgång på frivillig väg. Jag känner till detta. Jag skulle om
det hade varit möjligt, vilket det förstås inte är, kunna namnge ett antal svåra
våldtäktsmän som i dag behandlas med dessa medel och som går omkring
bland oss andra i samhället utan att återfalla.
Detta är en mycket bra och effektiv metod för denna lilla speciella grupp.
Man låter alltså dessa personer välja mellan inlåsning i psykiatrisk vård eller
att man ger dem denna medicinska behandling.
När det gäller begreppet psykofarmaka, är detta en drog som påverkar
hjärnan. Man skulle också kunna räkna in alkohol under psykofarmaka. Det
är svårt att definiera det begreppet. Denna behandling är en form av psyko-
farmakabehandling där man dämpar en drift som man har till följd av en
felaktig eller för kraftig hormonutsöndring.
Anf. 187 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd) replik:
Herr talman! Jag vill till Göran Lindblad säga att det trots allt uppstår pro-
blem med förtroendet mellan personalen och de intagna på samma anstalt.
Först skall personalen vinna den intagnes förtroende. Samtidigt skall den,
som Liisa Rulander sade i sitt anförande, göra integritetskränkande under-
sökningar för att hitta narkotika. Många har sagt att detta kommer att bli ett
problem.
Herr talman! Det var skönt att höra att jag inte var helt fel ute. Också jag
hade för mig att metoden används i Sverige. Det var bra att få det bekräftat,
så att vi inte anklagas för att överdriva saker och ting. Jag skulle inte ha svik-
tat. Jag är som regel van att ha ordentligt på fotterna när det gäller de påstå-
enden jag kommer med.
Anf. 188 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Det har faktiskt gått mig förbi att man använt kemisk kastre-
ring i Sverige. Däremot är jag mycket medveten om att man har använt
tvångssterilisering mot kvinnor, och det av sociala skäl, under en mycket
lång period. Det har varit mycket ingripande. Man har också använt lobo-
tomi.
Det finns väl någon anledning till att man slutade med kemisk kastrering
i Sverige, och det var säkert en mycket skälig anledning.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till krimi-
nalvården, m.m.
143
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till rätts-
hjälp m.m.
144
Anf. 189 GÖRAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Nu förstår jag inte riktigt Berith Erikssons resonemang.
Man skall självfallet inte ägna sig åt stympande åtgärder som kastreringar
eller lobotomi. Det är fullständigt främmande. Det var under en förgången
tid som man ägnade sig åt sådant.
Det vi talar om och kallar för kemisk kastrering är ett ingrepp som sker
fullständigt frivilligt. Man är överens om att det antingen blir fråga om inlås-
ning eller fråga om detta. De som behandlas i Sverige i dag är inte föremål
för inlåsning. De kommer själva alldeles frivilligt till doktorn och säger:
Hjälp mig snälla doktorn. Jag vet att jag annars kommer att fortsätta att
överfalla kvinnor.
Detta fungerar alldeles utmärkt för dessa män. De skulle annars vara far-
liga, Berith Eriksson.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 22 april.)
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1992/93:JuU26 Anslag till rättshjälp m.m. (prop. 1992/93:100 delvis).
Anf. 190 SIGRID BOLKÉUS (s):
Herr talman! Innan jag går in på de socialdemokratiska reservationerna
vill jag uttrycka vår glädje över att justitieutskottet avser att under hösten
fördjupa sitt arbete i vissa frågor på rättshjälpsområdet. Då kommer utskot-
tet på nytt att ta upp frågan om rättshjälp vid bodelning, ett önskemål som
finns i två socialdemokratiska motioner. Före år 1988 var rättshjälpen vid
bodelning alltför generös, men jag betvivlar att lagstiftaren avsett att lagen
skulle bli så restriktiv som den nu är i praxis.
I reservation 2 anser vi att det finns utrymme för besparingar när det gäller
biträdesersättningarna i rättshjälpssystemet. Den 19 mars 1993 fastställde
Högsta domstolen att skälig timersättning till offentlig försvarare skall höjas
till 910 kr inkl. moms. Hur Högsta domstolens beslut kommer att påverka
ersättningar i rättshjälpsärenden är inte klart. Efter beslutet godkände
Rättshjälpsmyndigheten en timkostnadsersättning på 910 kr till de biträden
som yrkade på den högre ersättningen och inte som tidigare 890 kr.
Detta har Domstolsverket överklagat till Rättshjälpsnämnden, och man
menar att Högsta domstolen ännu inte prövat ersättningen till biträden en-
ligt rättshjälpslagen. Beslutet kan därför enligt Domstolsverkets mening inte
ges räckvidd utöver det område beslutet direkt avser, nämligen ersättning
till offentlig försvarare. Domstolsverket anser att en ersättning på 890 kr till
biträden på rättshjälpsområdet är skäligt. Rättshjälpsnämnden kommer
inom kort att behandla Domstolsverkets överklagande.
Än en gång vill vi kräva att justitieministern uppfyller sitt löfte i budget-
propositionen i januari 1992 där hon säger:”Jag avser att efter årsskiftet ta
initiativ till överläggningar med Sveriges Advokatsamfund i denna fråga.”
Det gäller alltså frågan om advokatarvoden och förslag till effektivitetsvins-
ter.
Riksrevisionsverket säger också i sin rapport Rättshjälpens effektivitet,
som redovisades i februari 1992, att det finns pengar som kan användas be-
tydligt bättre än vad som är fallet i dag. Utskottsmajoriteten nöjer sig med
att frågan redan är aktualiserad i regerinskansliet och anser att någon riksda-
gens åtgärd inte krävs. Det har gått snart ett och ett halvt år sedan justitiemi-
nistern avsåg att överlägga med Advokatsamfundet. Inget har redovisats om
eventuella resultat och inte heller om huruvida dessa viktiga och helt nöd-
vändiga överläggningar har ägt rum.
Rättshjälpsmyndigheten och Rättshjälpsnämnden har också god inblick i
vad som kan göras för att dämpa kostnadsutvecklingen på rättshjälpsområ-
det samt möjlighet att se till att pengarna används på ett bättre sätt. Bespa-
ringar som genomförts de senaste åren har gjorts på den allmänna rättshjäl-
pen. Den har blivit så urholkad att det är tveksamt om vi lever upp till de
grundläggande syftena, nämligen att ingen av ekonomiska skäl skall vara
förhindrad att tillvarata sin rätt.
Vad är det då som kan tas upp vid överläggningar med Sveriges Advokat-
samfund förutom timkostnadsnormen och taxor? Jag skall ge några förslag.
En viktig fråga är timglidningen. Tidsåtgången ökade under åren 1986-
1988 med en timme per mål vid allmänna rättshjälpen, och enligt Riksrevi-
sionsverket skedde detta utan synbar förklaring. Under de fem år som gått
kan timglidningen vara ännu större. Advokatsamfundet säger att Riksrevi-
sionsverket inte inser att ärendena blivit mer komplicerade. En del av tim-
glidningen kan bero på att den rättsliga angelägenheten blivit mer komplice-
rad, men efter att jag själv i Rättshjälpsnämnden behandlat många ärenden
om klagomål på biträdesersättningar ser jag även andra orsaker.
Det är givetvis viktigt att biträdet lyssnar noga på klienten och inte jäktar
på. Men de har alltmer blivit jourhavande medmänniskor. De bedriver kura-
tiv verksamhet. Biträdena får heller inte betalt för telefonsamtal eller besök
av klientens släkt och vänner, hjälporganisationer eller media, och kostna-
derna för det arbetet kan därför finnas inbakade i kostnadsräkningen.
Andra orsaker till timglidningen i t.ex. utlänningsärenden kan vara att en
del juridiska biträden lägger ner tid även på andra åtgärder som inte är skä-
ligt för uppdraget såsom att t.ex. översätta utländsk rätt som redan finns att
tillgå från t.ex. Utlänningsnämnden, översätta tidningsartiklar, brev m.m.
samt att läsa och behandla långa s.k. egenutredningar som klienterna själva
gör vid sidan av polisutredningarna. Det är inte heller advokaterna som skall
betala klienters resor, hotellrum och läkarbesök och sedan kräva ersättning
från rättshjälpen.
Kostnadsräkningarna vid klagomål till rättshjälpsnämnden är ofta magra.
Det är svårt att göra skälighetsbedömningar på det underlag som redovisas.
Jag vet att många biträden anser att Statens invandrarverk och rättshjälps-
nämnden petar i bagateller. Domstolarna godtar oftast advokatens redovi-
sade timmar och utlägg utan misstro om fusk. Nu har Statens invandrarverk
och rättshjälpsnämnden den uppgiften, och justitieministern bör genom
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till rätts-
hjälp m.m.
145
10 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 96
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till rätts-
hjälp m.m.
146
samtal med Advokatsamfundet ta upp hur kostnadsräkningarna skall se ut
och vad advokaterna får betalt för.
Ett annat problem är att alltför många biträden inte kan rättshjälpslagen.
Det är inte lätt att hänga med i svängarna, eftersom rättshjälpslagen har änd-
rats många gånger. Men i betänkande 1992/93 :JuU26 har utskottet betonat
vikten av att biträdet har erforderliga erfarenheter av rättsliga angelägenhe-
ter och kännedom om gällande lagstiftning. Där råder det brister i dag.
Biträden bör känna till att rättshjälp inte beviljas när tvisten gäller sådana
småsummor som t.ex. en hund för 4 000 kr eller en bandspelare för 5 000 kr.
Onödiga kostnader och arbete skulle kunna undvikas om biträdena bättre
kände till vilka ärenden som det är lönlöst att söka rättshjälp för. Det är yt-
terst sällsynt att rättshjälp beviljas i ärenden som handläggs av förvaltnings-
myndigheter och förvaltningsdomstolar. De har en egen utredningsskyldig-
het. Enbart grava språksvårigheter kan eventuellt berättiga till rättshjälp i
förvaltningsärenden.
Fastighetstvister är också undantagna från rättshjälp, eftersom det finns
försäkringar. Bankerna kräver försäkringar för att bevilja lån, vilket innebär
att de allra flesta ser till att de har fastighetsförsäkringar. Särskilda skäl är
t.ex. inte att man har vistats utomlands och inte betalat räkningar.
Senil demens och psykisk sjukdom kan utgöra särskilda skäl i fastighets-
tvister. Rättshjälp beviljas inte heller i angelägenheter som skall prövas
utomlands eller på annat sätt behandlas utom riket, inte heller för att ändra
domstolsbeslut om utvisning från riket, eftersom det är ett nådeärende för
regeringen.
Jag ställer mig också frågande till Statens invandrarverks ändrade syn på
utlänningsärenden. Förr ansåg Statens invandrarverk att cirka sju timmar
var normalt i ett utlänningsärende. Nu prutar man friskt i advokaträkning-
arna och skriver, oavsett om det gäller fyra eller femton timmar, att den tid
som har lagts ned i ärendet överstiger vad som är normalt i ärenden av mot-
svarande svårighetsgrad och omfattning. Undra på att det överklagas alltmer
till Rättshjälpsnämnden! Enligt min mening finns det inga normalfall i utlän-
ningsärenden.
Jag har pekat på bara en del av de problem som finns på rättshjälpsområ-
det. Det låter lovande när utskottsmajoriteten instämmer i våra krav på
kostnadsdämpande åtgärder i fråga om biträdesersättningar och onödig ad-
ministration. Men varför kräver inte utskottsmajoriteten redovisning från
Justitiedepartementet av vad som har hänt med det löfte som gavs för 1,5 år
sedan? I debatten den 14 december 1992 utgick Christel Anderberg från att
överläggningar med Advokatsamfundet pågick och ej hade slutförts. Vad
har Liisa Rulander för besked att ge?
Reservation nr 3 handlar om nedsättning av grundavgiften. Fr.o.m. med
den 1 mars 1993 skall rättshjälpssökande betala grundavgift, även de - t.ex.
sådana personer som är helt beroende av socialhjälp - som uppenbart saknar
möjligheter att betala. Vi vidhåller vår uppfattning att jämkningsregeln bör
tillämpas så, att de som saknar eller har mycket låga inkomster får nedsätt-
ning av rättshjälpsavgiften. Det är helt fel att vältra över en del av kostna-
derna på kommunernas socialkontor. Alltför många människor kommer att
dra sig för att gå till socialkontoret, och därmed går de miste om möjligheten
att hävda sin rätt. Vi socialdemokrater kan inte se något pedagogiskt värde
i detta, vilket utskottsmajoriteten gör.
Barn som saknar inkomst eller förmögenhet kan befrias från grundavgif-
ten. Före den 1 mars 1993 var barn befriade från avgift i t.ex. faderskapsmål.
Nu skall domstol eller rättshjälpsmyndigheten avgöra om barnet skall bli av-
giftsbefriat. Det försenar ärendet och leder till krångel och byråkrati. Det
blir inga besparingar i slutändan, utan kanske rent av ökade kostnader som
skali täckas av skattemedel. Tror utskottsmajoriteten fortfarande på en be-
sparing på 6 miljoner kronor och att dessa nya regler underlättar rekryte-
ringen av advokater som vill åta sig rättshjälpsärenden?
I reservation nr 4 tar vi upp den allmänna rättshjälpens förhållande till
försäkringar. Vi anser inte att vår motion är tillgodosedd med att frågan
kommer att bli föremål för fortsatta överväganden i Justitiedepartementet.
Det är för tunt med överväganden, och vår tilltro till grundligheten i de
förslag som kommer från Justitiedepartementet är inte stor. Det krävs en
ordentlig analys och överläggningar med förslagsvis försäkringsbolag och ad-
vokater med bred erfarenhet av rättshjälpsärenden.
I 6 kap. i Riksrevisionsverkets rapport står det att ”det för närvarande
skulle bli svårt att uppnå målen för rättshjälpen med en överföring av ansva-
ret för den allmänna rättshjälpen till privata försäkringsbolag. En sådan lös-
ning skulle sannolikt kräva kompletterande statliga insatser”. Dessutom be-
dömer Riksrevisionsverket att försäkringsbolagen har sämre förutsättningar
än staten att bedriva verksamheten effektivt. Riksrevisionsverket säger vi-
dare att ”det är tveksamt om det är möjligt att uppfylla de krav som ställs i
Europarådets konventioner om rättshjälpen med en privat försäkringslös-
ning”. Eventuella förslag från regeringen på detta område måste enligt vår
mening vara väl underbyggda.
I reservation nr 8 anser vi att den övre gränsen för ersättning till nämnde-
män skall höjas från 650 kr till 800 kr fr.o.m. den 1 juli 1993. Den av Dom-
stolsverket föreslagna lösningen beräknas kosta 15 miljoner kronor. Det in-
nebär att ersättningsreglerna skulle bli likvärdiga med de regler som gäller
för kommunalt förtroendevalda. Det målet har utskottet tidigare uttalat, och
det kvarstår för oss socialdemokrater. Vi har tyvärr inte heller de 15 miljoner
kronor som skulle behövas. Den höjning som vi föreslår har kostnadsberäk-
nats till 2 miljoner kronor.
I reservation nr 7 motsätter vi oss en avveckling av allmänna advokatby-
råer. I en promemoria, DS 1992:51, föreslår Justitiedepartementet att all-
männa advokatbyråer skall avvecklas, därför att regeringen anser att statlig
verksamhet skall privatiseras. Domstolsverket har beräknat att en avveck-
ling av de allmänna advokatbyråerna skulle kosta 90 miljoner kronor. I årets
budgetproposition säger justitieministern: ”Jag har därvid också beaktat att
avvecklingen med all sannolikhet kommer att ge upphov till kostnader som
är betänkliga i det rådande statsfinansiella läget”. I klartext betyder det att
om regeringen hade haft råd, skulle allmänna advokatbyråer ha avvecklats
av ideologiska skäl.
Några ekonomiska skäl finns inte, och de sociala skälen kvarstår. Kost-
nadsnivån vid de allmänna advokatbyråerna är dessutom vägledande vid
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till rätts-
hjälp m. m.
147
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till rätts-
hjälp m.m.
148
taxesättning av advokattjänster. Utskottsmajoriteten kan ju inte ha någon-
ting emot att prisnivån hålls nere.
Regeringen har ställt till skada genom att föreslå att allmänna advokatby-
råer, 24 tingsrätter och Domstolsverket skall läggas ner. Vi är naturligtvis
glada över att förslagen tagits tillbaka, men för de allmänna advokatby-
råerna kvarstår hotet. Vi anser att riksdagen med anledning av motion Ju719
bör avslå propositionens förslag om att riksdagen skall bemyndiga rege-
ringen att avveckla allmänna advokatbyråer. Lönsamheten vid de allmänna
advokatbyråerna gick rakt upp före hotet om nedläggning. Därefter skedde
en avmattning. Vi anser också att det är nödvändigt att avveckla byråer som
saknar förutsättningar att bli lönsamma. Men för de nordligaste byråerna,
som har en betydande social verksamhet i områden med advokatbrist, måste
även andra skäl än ekonomiska påverka bedömningen.
Enligt betänkandet skall allmänna advokatbyråer kunna avvecklas ifall de
har rekryteringssvårigheter. De allmänna advokatbyråerna har enligt de
uppgifter som jag har fått inte haft några rekryteringssvårigheter, ens under
hotet om avveckling. Om den borgerliga regeringen låter dem arbeta i lugn
och ro, är detta den bästa förutsättningen för att få sökande till lediga tjäns-
ter.
Herr talman! Vi socialdemokrater står bakom alla våra reservationer, men
jag yrkar bifall bara till reservationerna 2,3, 7 och 8, som är fogade till betän-
kandet.
Anf. 191 ULF ERIKSSON (nyd):
Herr talman! Jag börjar med att ta upp frågan om arvode till försvarsadvo-
kater.
Vi i Ny demokrati anser att arvodena under den senaste tiden har rusat i
höjden alltför mycket. Vi tycker att arvodena bör kunna sänkas med för-
slagsvis 20 %. Detta skulle ge utrymme för en omprioritering av statens stöd
från brottslingens bästa till brottsoffrets fördel. Vi anser dessutom att tim-
kostnadsnormen bör göras beroende av olika kvalitativa moment. Timkost-
nadsnormen borde vara lägre för t.ex. en biträdande jurist än för en advokat.
Vidare bör regeringen närmare utreda hur ett system med priskonkurrens
inom rättshjälpen skulle kunna utformas. Utredningen bör syfta till att ett
sådant system på sikt skall införas. Jag vill i det här fallet hänvisa till Ny de-
mokratis motioner Ju720 och Ju821.
Över huvud taget behöver åtgärder vidtas för att öka konkurrensen mel-
lan advokater inbördes och mellan advokater och andra som lämnar rättsligt
biträde åt allmänheten. Inte minst prissättningen måste bli friare. Vidare
måste förutsättningar skapas för advokater att i större utsträckning än i dag
marknadsföra sina specialiteter. Det kan komma att bli aktuellt med lagänd-
ringar för att öka möjligheterna till konkurrens. Regeringen bör efter avslu-
tat utredningsarbete återkomma med förslag till riksdagen.
En annan fråga som jag vill ta upp i detta sammanhang rör Advokatsam-
fundets styrelse och disciplinnämnd. Jag anser det inte vara rimligt att olika
frågor som rör advokater prövas av advokaterna själva. Advokatverksamhe-
ten måste bli föremål för en förbättrad insyn. Det behövs ett från Advokat-
samfundet fristående organ för tillsyn av advokatverksamheten och för be-
slut om bl.a. åtgärder mot advokater som missköter sig. Regeringen bör
även i denna fråga återkomma med förslag till riksdagen.
Rättegångskostnader i skattemål är, herr talman, ytterligare en punkt som
jag vill ta upp. Den enskilde har i dag, även om han skulle vinna ett skatte-
mål, väldigt svårt att få någon ersättning för de kostnader som han har haft
i samband med en rättegång. Vi anser att i det fall den skattskyldige bevisats
vara oskyldig bör han få full ersättning för sina rättegångskostnader.
Jag avslutar med detta, eftersom timmen nu börjar bli sen.
Herr talman! Vi står bakom samtliga våra reservationer. Men för att vinna
tid yrkar jag bifall endast till reservationerna 1,5 och 10 i betänkande JuU26.
Anf. 192 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! I detta betänkande har Vänsterpartiet meningsyttringar som
handlar om förordnande av offentligt biträde i utlänningsärenden - ett mo-
tionskrav som vi har haft i många år nu - och om information för nämnde-
män. Jag vill gå tillbaka litet grand och erinra om att när detta förslag om
att överföra tillsättningen av juridiskt biträde från rättshjälpsnämnderna till
Invandrarverket lades fram under riksdagsåret 1988/89, sade föredragande
statsråd att de principiella betänkligheter som framfördes av en del remissin-
stanser mot förslaget hade en viss tyngd. Kritiken mot förslaget som här av-
ses kommer bl.a. från Diskrimineringsombudsmannen, Advokatsamfundet
och en del rättshjälpsnämnder. Kritikerna anser att beslut om rättshjälp och
tillförordnande av juridiskt biträde skall ligga hos en myndighet som är fri-
stående gentemot Invandrarverket, eftersom Invandrarverket är de asylsö-
kandes motpart. I ett rättssamhälle borde detta vara ganska självklart.
Statsrådet fortsatte sitt resonemang med att säga att tiden var mogen för
att pröva en nyordning för att förkorta handläggningstiderna. Därför ansåg
statsrådet att utsikten för att korta asylprövningstiden vägde över de rättsliga
principiella betänkligheterna. Detta var ett lovvärt försök att göra handlägg-
ningstiderna kortare. Men efter fem år kan vi nu se att denna nyordning inte
har gjort handläggningstiderna kortare. Jag anser att det är dags att återgå
till de tidigare förhållandena. Den allvarliga kritiken mot nyordningen har
inte upphört utan den fortsätter. Främst gäller kritiken att Invandrarverket
använder sig av okvalificerade juridiska biträden, vilket medför att besluts-
underlagen blir bristfälliga och undermåliga. Detta förlänger i sin tur hand-
läggningstiderna.
I betänkandets yrkande om information för nämndemän sägs att nämnde-
männen visst får fortbildning. Jag vill då nämna ett exempel från min grann-
kommun Gävle, där lagman Bo Frank vid Gävle tingsrätt för något år sedan
fick det kärva beskedet: Inget utrymme för arvodesbetalning vid informa-
tion. Framställningen avslås.
Detta innebär att det helt ligger i nämndemännens eget intresse att fort-
bilda sig. Det handlar också om att de själva skall ha ambitionen att infor-
mera sig. Utskottsmajoriteten säger också här i betänkandet att man inte
skall försöka att utbilda nämndemännen till jurister. Eftersom en juristut-
bildning tar minst tio år, vill jag fråga utskottsledamöterna här i kammaren
om de anser att det skulle motsvara en juridisk utbildning om nämndemän-
nen fick några dagars utbildning per år. Det skulle i så fall vara horribelt.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till rätts-
hjälp m. m.
149
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till rätts-
hjälp m. m.
Jag skall litet kort säga något om reservationerna. Beträffande reservatio-
nerna 3 och 4 vill jag säga till Sigrid Bolkéus att det inte bara är tveksamt
utan en realitet att målet att ingen av kostnadsskäl skall vara utestängd från
att söka sin rätt inte är uppnått. Så är fallet i dag. Detta mål har vi för länge
sedan lämnat bakom oss. Det har skett bit för bit även under den socialde-
mokratiska regeringstiden.
Jag instämmer helt i det förslag till nyordning som finns i reservation 3.
Det innebär att kostnader för rättshjälp övervältras på socialförvaltningen,
så att individen inte skall vara tvungen att först fråga sin socialtjänst om det
är möjligt att få sina rättshjälpskostnader betalda genom socialförvalt-
ningen.
Avveckling av de allmänna advokatbyråerna är också en fråga som vi i
Vänsterpartiet har haft anledning att försvara. Vi kommer att stödja reserva-
tion 7.
När det gäller ersättningen till nämndemän vill jag framhålla att det inte
är så underligt att det är svårt att rekrytera nämndemän. Regeringen, dom-
stolarna och även justitieutskottets majoritet poängterar att det är viktigt
med en kunnig och representativ nämndemannakår. Grundtanken bakom
nämndemannainstitutionen är ju att de skall vara representativa för befolk-
ningen. Men med dagens ordning för ersättningen är det inte möjligt att re-
krytera nämndemän som representerar folkflertalet så att man får en pro-
portionell sammansättning av nämndemannakåren med avseende på ålder,
utbildning och andra faktorer.
Naturligtvis är även detta förslag otillräckligt. Egentligen borde det
handla om full kostnadsersättning och ersättning för inkomstbortfallet. Man
kan givetvis inte gå hur högt som helst. Det tidigare motionskravet har varit
att man skall följa sjukkassans ersättningsnormer. Men man har i alla fall
kommit en bit på väg. Nämndemännen måste få en högre ersättning. Vi
kommer därför att stödja även reservation 8.
Anf. 193 LUSA RULANDER (kds):
Herr talman! Samhällets kostnader för den totala rättshjälpen har ökat
med 63 % under perioden 1986-1990. Mest ökade kostnaderna för rättshjälp
genom offentligt biträde och därefter kostnaderna för rättshjälp åt misstänkt
i brottmål. Utskottet ifrågasätter i betänkandet lämpligheten i att kostna-
derna för offentligt biträde skall belasta rättshjälpsanslaget och ger rege-
ringen till känna att detta bör övervägas närmare.
Det är angeläget att bibehålla möjligheten att erbjuda människor statligt
rättsskydd trots rådande ekonomiska läge. Därför måste alla satsade kronor
koncentreras till de områden där de gör störst nytta.
Omfattande förändringar av såväl materiell som organisatorisk natur har
skett inom rättshjälpsområdet under de senaste åren. Många av de lagänd-
ringar som har genomförts sedan rättshjälpsreformen trädde i kraft har syf-
tat just till att minska statens kostnader för rättshjälpen. Reformerna har
också varit kostnadsdämpande, framför allt när det gäller den allmänna
rättshjälpen. Ändå har ökningen av statens kostnader för rättshjälpen i stort
inte kunnat dämpas tillräckligt mycket. Mot denna bakgrund har Riksrevi-
150
sionsverket haft i uppdrag att överväga om kostnaderna kan minskas utan
att de grundläggande syftena går förlorade.
I förra årets budgetproposition aviserades besparingar med 40 miljoner
kronor på rättshjälpsanslaget. Särskilt nämndes en sänkning av den övre in-
komstgränsen för rätt till allmän rättshjälp. Det förslaget avslogs av riksda-
gen. Hösten 1992 återkom regeringen med en ny proposition, vari föreslogs
en höjning av rättshjälpsavgifterna. Denna lag trädde i kraft den 1 mars i år.
Regeringen beslöt hösten 1991 att ändra Domstolsverkets bemyndigande
att fastställa taxorna enligt rättshjälpsförordningen och konkursförord-
ningen. Taxorna skall numera fastställas på grundval av en timkostnadsnorm
som beslutas av regeringen. I enlighet med vad som aviserades i den nyss
nämnda propositionen har regeringen hösten 1992 beslutat att differentiera
timkostnadsnormen på så sätt att den norm som skall ligga till grund för
brottmålstaxan har satts lägre än den som skall ligga till grund för äkten-
skapsskillnadstaxan resp, konkursförvaltartaxan. Det bör också nämnas att
frågan om rättsligt bistånd till brottsoffer som drabbats utomlands övervägs
inom Justitiedepartementet.
Som jag tidigare sade har det skett mycket under de senaste åren för att
effektivisera verksamheten och dämpa kostnaderna utan att de människor
som verkligen behöver denna hjälp skall bli lidande. Sigrid Bolkéus tog upp
en del av Socialdemokraternas reservationer. Behovet av att dämpa kost-
nadsutvecklingen är ju uppmärksammad och åtgärdas. Åtgärder med anled-
ning av de biträdesersättningar som Sigrid Bolkéus efterlyste på rättshjälps-
området har redan aktualiserats i regeringen. Vi kan inte göra mer än upp-
märksamma och skynda på utvecklingen.
En annan fråga som togs upp av flera av de tidigare talarna är de allmänna
advokatbyråernas nedläggning. De byråer som saknar förutsättningar för att
drivas lönsamt finns det ingen anledning att behålla, om de kan ersättas på
annat sätt utan att rättssäkerheten på något vis äventyras. Dessa byråer har
haft rekryteringssvårigheter. Om det nu finns så bra allmänna advokatbyråer
att personalen vill ta över, har det ingen betydelse för rättssäkerheten. Klien-
terna blir inte lidande på detta. Tvärtom kan de advokaterna vara mer moti-
verade än andra. Det kan innebära en positiv utveckling. Det har inte vidta-
gits så många fler åtgärder för att påskynda utvecklingen. Det senaste året
har visat att dessa byråer har gått bättre än tidigare.
Ersättningen till nämndemännen är en svår fråga. Det är ett helt riktigt
konstaterande att den är alldeles för låg för att stimulera till rekrytering av
breda skaror av nämndemän som kan representera svenska folket. Men eko-
nomin i Sverige i dag ser ut som den gör. Vi vet att det är oerhört svårt att
göra något åt just detta. Risken finns att man då kanske måste minska anta-
let nämndemän till förmån för höjda ersättningar till några nämndemän, och
det tror jag inte att någon av oss i dag är intresserad av. Vi torde få dras med
de nuvarande ersättningarna ett tag till. Jag är säker på att det inom en
ganska snar framtid ändå går att göra något litet åt detta problem. Men just
nu har vi inte kunnat hitta någon lösning. Ändå är vi överens om att behovet
finns. Vi har inte på något sätt en annan inriktning, utan vi konstaterar bara
att det inte finns pengar för detta ändamål.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till rätts-
hjälp m. m.
151
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till rätts-
hjälp m.m.
Ulf Eriksson från Ny demokrati talade om skärpt kontroll och mer insyn.
Utskottet har tidigare uttalat att det allmänna borde ha insyn i den discipli-
nära verksamheten genom lekmän och att lekmän skall beredas plats i de
organ som handlägger disciplinfrågorna. Lekmannainstitutionen har inte
tillkommit med tanke på kontroll utan främst för att insyn är någonting som
man behöver ha. Det ligger en negativ klang i ordet kontroll.
Berith Eriksson talade om information till nämndemännen. Det är riktigt
att det finns många brister i detta avseende. Men nämndemännens verksam-
het omfattar så många olika frågor. Visst behövs mer utbildning. Det kanske
inte behövs juridisk utbildning. Det är inte meningen att man skall vara jurist
för att få sitta i nämnden. Då har man hamnat alldeles fel. Men om man får
för mycket utbildning, finns det en risk för att man blir så oerhört professio-
nell att man inte tänker som ”vanligt folk” gör. Jag anser dock inte att detta
skulle förhindra att vi skulle bjuda våra nämndemän på mer information om
svåra områden. Det finns områden som man aldrig kan veta någonting om
såvida man inte själv har drabbats eller fått utbildning. Jag syftar då på
sexual- och incestbrott. Men även här har vi en ekonomisk verklighet att ta
hänsyn till.
Sammantaget vill jag påstå att det trots det svåra ekonomiska läget i Sve-
rige ändå har lämnats utrymme för ett statligt rättsskydd för de grupper som
allra mest behöver det.
Eftersom jag inte kan komma på flera frågor som jag har fått att besvara,
avslutar jag detta inlägg.
Anf. 194 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Jag glömde att yrka bifall till Vänsterpartiets meningsytt-
ring, och jag gör det därför nu.
Jag vill till Liisa Rulander säga att det inte handlar om några stora pengar
när det gäller information till nämndemän. Det handlar inte om utbildning,
utan det handlar om information. Det handlar inte heller om att de skall få
utbildning i juridiska spörsmål, utan det handlar om att få t.ex. information
och kunskap om hur barn fungerar och hur barn tänker. Jag tar upp speciellt
detta, eftersom det har visat sig i så många domar att det finns sådana luckor
hos nämndemännen.
Jag fick ingen reaktion alls från Liisa Rulander när det gäller offentligt
biträde i utlänningsärenden. Jag erinrar mig att hon hade ett särskilt yttrande
i den frågan för något år sedan.
Anf. 195 LIISA RULANDER (kds) replik:
Herr talman! Liksom Berith Eriksson glömde jag mitt yrkande. Jag kunde
på grund av mina nya glasögon inte se sista raden i mitt manuskript. Jag yr-
kar alltså bifall till hemställan i utskottets betänkande och avslag på reserva-
tionerna. Jag ber om ursäkt för att jag glömde detta.
Berith Eriksson har helt rätt i att det behövs mer utbildning när det gäller
hur barn tänker och fungerar. Jag upprepar det som jag sade tidigare om att
det finns områden som man inte kan något om om man inte själv har råkat
ut för det eller har utbildning i det. Därför är vi ganska överens om att man
152
successivt måste införa mer utbildning för nämndemännen inom vissa spe-
cialområden.
Beträffande offentligt biträde i Utlänningsnämnden, har jag tidigare for-
mulerat ett särskilt yttrande i denna fråga, därför att det är angeläget att man
verkligen ser på frågan om att det inte är samma myndighet som har flera
ansvarsområden och så att säga sitter på två stolar. Jag har emellertid för
min del ansett att det har gått för kort tid för att kunna komma fram till ett
avgörande om jag måste yrka på detta en gång till. Därför har jag ställt mig
bakom det som har sagts här.
Däremot har man redan från regeringen signalerat att man ämnar att kost-
nadsmässigt kanske lyfta ut dessa områden, och att man åtminstone kommer
att göra något åt det för att förändra rådande situation och få en bättre kon-
troll över detta. Det tror jag är rätt väg. Jag hoppas också att det kommer
fler begränsningar, så att dessa två verksamheter inte kolliderar med var-
andra.
Anf. 196 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Det som Vänsterpartiet tar upp i sin meningsyttring är vem
som skall förordna biträdet. Det är alltså inte fråga om, vilket Liisa Rulander
påpekade, att ändra kostnader osv.
Sedan sade Liisa Rulander också att det hade gått för kort tid. Försöks-
verksamheten har ju pågått i fem år, och man har under den tiden inte upp-
nått det som man ville uppnå när man påbörjade försöksverksamheten,
nämligen att förkorta handläggningstiderna.
Jag saknar fortfarande en reaktion på det som frågan gällde, nämligen
vem som skall förordna biträden.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till rätts-
hjälp m. m.
Anf. 197 LIISA RULANDER (kds) replik:
Herr talman! Det som jag menade med för kort tid är att det händer så
oerhört mycket inom den verksamhet som har med Utlänningsnämndens
område att göra. Utlänningsärendena är ju oerhört tunga just nu på grund
av den enorma arbetsbelastningen. Därför menar jag att de åtgärder som
har vidtagits inom Invandrarverket för att förbättra situationen och för att
verkligen förkorta handläggningstiderna osv. inte riktigt har fått ge utslag.
Den mängd ansökningar som inkommer är så oerhört mycket större än vad
den var för bara något år sedan. Det som jag syftade på var att de åtgärder
som faktiskt har vidtagits just för att förkorta handläggningstiderna inte har
gett det resultat som vi hade förväntat oss. Det som gjorde att jag tidigare
bara skrev ett särskilt yttrande var att detta förfarande har till syfte att för-
korta handläggningstiderna, eftersom man finns på ort och ställe. Med detta
har jag låtit mig nöja, eftersom jag på något sätt kan inse att detta logiskt
sett borde förkorta tiden.
När däremot anhopningen blir den dubbla mot vad man har förväntat sig,
är det naturligtvis oerhört svårt att se något resultat, om vi inte har de dubbla
resurserna.
Beträffande det som Berith Eriksson sade om vem som skall förordna of-
fentligt biträde, vill jag säga att jag förväntar mig att alla dessa bitar skall bli
en helhet. Jag vill gärna sc helheten i det och se att man, när man har utvär-
153
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till rätts-
hjälp m. m.
derat och försökt med olika modeller, till slut kommer fram till att om man
ändå lyfter bort kostnadsdelen kanske man också skall lyfta bort hela denna
del och göra som tidigare. Det kanske är mer den typen av förväntningar
som finns i fråga om detta, att man så småningom skall få en helhetsbild på
detta.
Anf. 198 SIGRID BOLKÉUS (s):
Herr talman! När det gäller ministerns löfte för ett och ett halvt år sedan
om att snarast ta initiativ till överläggningar, fick jag samma svar som den 14
december, nämligen att frågan är aktualiserad. Jag vill ha besked: Har man
tagit kontakt med Advokatsamfundet? Pågår överläggningar? Är de slut-
förda? Vilket blev i så fall resultatet? Jag tycker att vi nu har väntat länge på
en fråga som har förhalats.
Som jag påpekade finns det effektivitetsvinster och besparingar att göra.
I alla andra sammanhang talar regeringen om det svåra ekonomiska läget.
Här kan man säga: Många bäckar små, blir en stor å. Vi kräver att det händer
något i detta sammanhang.
När det gäller allmänna advokatbyråer, är vi ju eniga om att de som saknar
förutsättningar kan läggas ned. Jag nämnde då att man beträffande Norr-
landslänen får ta andra hänsyn än ekonomiska.
Att ta över allmänna advokatbyråer i egen regi, är ju detsamma som att
privatisera. Vi anser att de allmänna advokatbyråerna behövs. Är det, Liisa
Rulander, mer valfrihet för en klient att kunna välja mellan allmänna advo-
katbyråer och privata än mellan bara privata?
Anf. 199 LIISA RULANDER (kds) replik:
Herr talman! Enligt justitieministern är det nödvändigt och angeläget att
de allmänna advokatbyråerna så långt som det är möjligt drivs på samma
villkor som enskilda advokatbyråer. Hon har inte heller varit beredd att ta
något initiativ till någon mer genomgripande förändring av systemet med all-
männa advokatbyråer mot bakgrund av det som jag redan tidigare har nämnt
om detta.
Jag kan inte se motsättningen i att man vidgar vyerna när det gäller de
allmänna advokatbyråerna. Jag tror bestämt, som det står i betänkandet, att
förutsättningarna är så mycket mer annorlunda mot vad de var när de all-
männa advokatbyråerna inrättades. Och det ena behöver inte utesluta det
andra. Om de allmänna advokatbyråerna fortfarande har ett berättigande
och fyller ett behov, är det väl utmärkt om man har denna valfrihet. Jag me-
nar att det ändå ligger en valfrihet i att man inte direkt tar bort de allmänna
advokatbyråerna utan i så fall låter dem försvinna successivt. Det är ju ingen
drastisk åtgärd som man vidtar på grund av kostnaderna, eftersom man inser
att kostnaderna också påverkar den här åtgärden, dvs. att det även kostar
att lägga ned dem. Jag kan faktiskt inte se någon motsättning i detta just nu.
Om man har kommit fram till att man har andra instanser som också kan
fylla detta behov och till en mindre kostnad, tycker jag att det är fullt tillräck-
ligt.
Beträffande dessa överläggningar har jag inget mer att tillägga utöver det
154
som utskottet har fått reda på när det gäller beslutet den 14 december. Det
får väl i så fall ministern göra.
Anf. 200 SIGRID BOLKÉUS (s) replik:
Herr talman! Liisa Rulander betonar valfriheten även när det gäller att
välja advokattjänster. De skall jobba på samma villkor. Ja visst, de gör det i
dag. De är utsatta för konkurrens, de har bonuslöner, osv.
Riktigt samma villkor är det inte. En viktig del är att allmänna advokatby-
råer prioriterar rättshjälpsärenden. Det är ett krav som de privata inte har.
Det är också ett skäl till att de skall vara kvar.
Sedan har vi de sociala skälen. De kvarstår faktiskt. Enskilda människors
villkor försämras i snabb takt och privata advokatbyråer är inte så intresse-
rade av social verksamhet. Det ger inga vinstpengar.
Vi har ett annat skäl, det regionalpolitiska. Hela Sverige skall leva. Då
gäller det att man har tillgång även till juridiska biträden.
Ett viktigt skäl är kostnadsutvecklingen, eftersom självkostnaden vid all-
männa advokatbyråer ligger till grund för t.ex. timkostnadsnormen. Det är
väldigt viktigt att vi har insyn i advokatverksamheten, för det är skattemedel
som används. Vi avsätter nu 815 miljoner i förslagsanslag. Vi vet att det vid
privata advokatbyråer inte är ovanligt med en timkostnad på 1 500 kr. Inte
skall vi tro att priserna kommer att sänkas om det blir bara privata advokat-
byråer.
Anf. 201 LIISA RULANDER (kds) replik:
Herr talman! Som jag förstår finns det ändå ett berättigande för de all-
männa advokatbyråerna. Jag skulle vilja vända på frågeställningen och säga
så.
Det finns väl andra instrument för att justera hur mycket varje advokat-
byrå tar ut i ersättning. Det måste finnas någon norm för detta. Det är väl
det man bör se över också.
Jag tycker att det är mycket bra om de allmänna advokatbyråerna har den
specialiteten att de prioriterar rättshjälpsärenden, att de har en social funk-
tion och att de även rent regionalpolitiskt fyller en funktion. Då menar jag
att man verkligen har en valfrihet. Det är där vi som politiker skall komma
in och styra, så att även de som inte har alla möjligheter här i världen får en
chans. Det menar jag att man får genom de här advokatbyråerna.
Meningen är ändå att de bara skall bli färre. Som jag ser det nuvarande
förslaget har vi i betänkandet inte tagit in något annat, och det finns inga
andra förslag just nu än att man avvaktar det här. De här advokatbyråerna
har ändå blivit lönsamma. Det är positiv utveckling. Då har hotet om ned-
läggning satt en effektivitetspress på dem som kanske bara är positiv. Allting
är inte alltid negativt i neddragningshänseende. Jag tycker att det kan vara
bra att få avvakta och se tiden an om de här byråerna kanske rent av kan få
vara kvar just med hänvisning till det Sigrid Bolkéus säger, att de har de här
tre väldigt viktiga områdena, som också jag värderar högt.
Anf. 202 SIGRID BOLKÉUS (s) replik:
Herr talman! Det är bra att Liisa Rulander säger att de allmänna advokat-
byråerna har ett berättigande. Det är faktiskt självkostnadsnormen som är
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till rätts-
hjälp m. m.
155
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till Brotts-
skadenämnden
m.m.
156
grunden för timersättningen. Det var kostnaderna vid allmänna advokatby-
råer som Högsta domstolen stödde sig på när man fattade beslutet den 19
mars.
Justitieministern säger egentligen att om hon hade haft de 90 miljonerna
skulle de allmänna advokatbyråerna ha avvecklats. Skälet till att det inte blir
så är att det kostar för mycket. Men jag skulle vara väldigt glad om hela ut-
skottsmajoriteten delar Liisa Rulanders uppfattning om att allmänna advo-
katbyråer är viktiga även i fortsättningen.
Hotet har inte varit någon morot ute på fältet. Det har snarare ställt till
oreda och osäkerhet. Så vet man att det alltid är när man lever under ned-
läggningshot.
Anf. 203 ULF ERIKSSON (nyd):
Herr talman! Vi kom in på nämndemännen tidigare, Liisa Rulander. Jag
tycker att lekmannainslaget i domstolen är viktigt, men man kan ställa sig
frågan - vi har faktiskt diskuterat det inom Ny demokrati - om de absolut
måste vara politiskt tillsatta. Jag tycker att vi som har anknytning till justitie-
utskottet kan tänka på det. Det går att få ett lekmannainslag även utanför
politiken. Den frågan kan alltså diskuteras. Jag vet inte om vi skall ha den
debatten i kväll, men ni kan fundera på det framöver.
I disciplinnämnden, som vi var inne på när det gällde tillsynen av advokat-
verksamheten, är både ordföranden och vice ordföranden samt fem ledamö-
ter alla advokater. Sedan finns det två andra ledamöter. Vi anser att man bör
ha fler ledamöter som inte är advokater. Det är vad vi menar.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 22 april.)
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1992/93:JuU27 Anslag till Brottsskadenämnden m.m. (prop. 1992/93:100
delvis).
Anf. 204 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Herr talman! Det kränkta brottsoffret måste ges reella möjligheter och
rättigheter att återvinna sin mänskliga status - sitt människovärde.
I politiska och rättsliga sammanhang tas knappast någon hänsyn till brotts-
offrens känslor av förtvivlan, orättvisa, förnedring, oro inför framtiden och
inte minst känslor som orsakas av ekonomiska bekymmer som har sin grund
i brottet.
Det grundläggande motivet för de förslag som förs fram i vår motion är
att staten har ett ansvar för att medborgarna inte drabbas av brott. Om en
medborgare utsätts för brott, t.ex. ett sexuellt övergrepp, en våldtäkt, är det
staten som har misslyckats i sin uppgift att skydda medborgaren. Staten skall
då ta det fulla ansvaret, och målsäganden skall ges hjälp och stöd, men också
kunna anförtros makten över de medel och möjligheter som kan behövas för
att få återupprättelse, dvs. att bl.a. själv få föra talan samt att få ett bestäm-
mande inflytande över påföljdsvalet.
Herr talman! På många håll finns också särskilda kvinnojourer och kvin-
nohus dit misshandlade kvinnor kan söka sig. Brottsofferjourer finns på om-
kring 60 olika ställen i landet. De arbetar ideellt med att hjälpa brottsoffer
till rätta. Brottsoffret skall kunna slussas till en brottsofferjour från polissta-
tionen.
Jourverksamheten kan behöva kompletteras av kriscentrum där både
brotts- och olycksoffer kan få hjälp. Staten, landstingen och försäkringsbola-
gen skulle tillsammans kunna svara för verksamheten.
Generellt sett anser Ny demokrati att anslagen till brottsoffren och den
verksamhet som brottsofferjourer, kvinnojourer och kvinnohus bedriver
måste öka. Dagens disproportion mellan vård av brottsoffer och vård av
brottslingar är absurd.
Ny demokrati accepterar anslaget till kvinnojourer i förslaget till statsbud-
get för 1993/94, men anser att anslaget till brottsofferjourer måste fördubb-
las.
Brottsskadenämnden har begärt att anslaget för budgetåret 1993/94 ökas
med 15 miljoner kronor. Regeringens förslag innebär en höjning med 10 mil-
joner kronor. Ny demokrati anser att anslaget till Brottsskadenämnden skall
höjas med 5 miljoner utöver detta.
Herr talman! Brottsoffren måste få någon att vända sig till som tar hand
om allt redan från början - en brottsofferombudsman. Brottsofferombuds-
mannen skall ha en saklig kompetens om brottsoffrens speciella situation
och kunna ta sig an brottsoffrens bekymmer, ekonomiska och andra, samt
ge hjälp och stöd. Att enbart vända sig till en advokat räcker inte, då advo-
katstandarden kan vara alltför ojämn. Förutsättningarna för att inrätta verk-
samhet med en eller flera brottsofferombudsmän samt formerna för detta
måste utredas.
En särskild brottsofferfond bör snabbt kunna ge erforderlig ekonomisk
hjälp. Brottsofferombudsmannen bör kunna besluta om hjälpen. Brotts-
offerombudsmannen bör också kunna hjälpa till att t.ex. sälja ett hus, som
självfallet inte skall säljas med förlust för familjen, då brottsoffret på grund
av brottet får svårigheter att bo kvar. Vid förlust får brottsofferfonden gå in,
så att familjen inte skadas i ekonomiskt hänseende. Brottsofferfonden skall
kunna betala ut ersättning innan dom på skadestånd föreligger.
Herr talman! En brottsofferfond bör snarast inrättas. Vid beräkningen av
medel för polisväsendet avseende budgetåret 1993/94 föreslår regeringen att
en besparing tas ut om 150 miljoner kronor. Denna besparing bör enligt Ny
demokratis mening kunna läggas til) grund för inrättandet av en särskild
brottsofferfond. Ett alternativt finansieringsförslag är att använda de ca 100
miljoner kronor som kan frigöras om rätten för asylsökande att få rättsligt
biträde enligt rättshjälpslagen begränsas. Fonden kan tillföras ytterligare
medel genom att dömda brottslingar tvingas betala förslagsvis 500 kr till fon-
den.
Målsättningen för brottsofferfonden är att brottsoffren och deras familjer
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till Brotts-
skadenämnden
m. m.
157
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till Brotts-
skadenämnden
m.m.
158
skall få full ekonomisk ersättning för i princip varje tänkbar negativ konse-
kvens av betydelse som brottet medfört.
Det är inte givet att brottsofferombudsmannen och brottsofferfonden
skall vara statliga eller allmänna inrättningar. Formerna bör diskuteras.
Verksamheten kan också ske i privat regi. Men om man ser brott som ett
misslyckande för staten, förefaller det mest naturligt att staten även garante-
rar ombudsmanna- och fondfunktionerna.
Herr talman! Reglerna för ersättning till brottsoffren måste, som framgår,
bli betydligt generösare. I princip skall alla skador, direkta och indirekta,
som uppkommer på grund av ett brott ersättas fullt ut av brottslingen eller
av brottsofferfonden, om brottslingen inte kan betala. Skadeståndsbeloppen
till brottsoffren måste alltså generellt sett höjas. Dessutom kan det bli fråga
om att vidga möjligheterna till skadestånd och ersättning. Skadeståndslagen
måste ändras, bl.a. i frågan om huruvida jämkning till förmån för den som
är skyldig att utbetala skadestånd på grund av brott kan behöva tas bort eller
begränsas.
Herr talman! Det finns ingen generell skyldighet för allmänheten att in-
gripa mot eller avvärja ett pågående brott. I stället uppfattas huvudregeln
så, att allmänheten skall hålla sig på avstånd för att inte riskera åtal och annat
obehag av ett ingripande som måhända gått för långt. Åskådarnas passivitet
är ett kännbart faktum för många brottsoffer. Även brottsoffret kan råka illa
ut, om han eller hon i syfte att avvärja ett angrepp tar till mer våld än nöden
kräver.
Frågor om allmänhetens skyldighet att ingripa vid pågående brott eller att
förhindra brott och brottsoffrets rätt att avvärja ett pågående brott eller att
förhindra brott måste ses över.
Herr talman! Ny demokrati ställer sig bakom de synpunkter som kommit
till uttryck i Madeleine Leijonhufvuds översyn av bl.a. medverkansreglerna
efter den debatt som utbröt efter händelserna i Lindome.
Frågan om utvidgat straffansvar för underlåtenhet att hindra resp, anmäla
eller avslöja brott bör närmare utredas. Madeleine Leijonhufvud konstate-
rar i slutet av sin översyn att det finns anledning att pröva om man inte i
någon mån bör vidga ansvaret för medhjälp till brott och underlåtenhet att
hindra, avslöja eller anmäla brott. Sådana jämkningar av gränserna för
straffansvaret kan vara motiverade, om därigenom en bättre överensstäm-
melse med den allmänna rättsuppfattningen kan uppnås och förtroendet för
rättssystemet stärkas.
Om det är någonting som behöver stärkas i vårt samhälle, är det förtroen-
det för rättssystemet. Denna förstärkning är t.o.m. viktigare att satsa på än
den ekonomiska kris som vi upplever i dag.
Herr talman! Frågor som stärker brottsoffrens ställning är viktiga för Ny
demokrati. Därför yrkar jag bifall till samtliga våra reservationer i detta be-
tänkande.
Anf. 205 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! I betänkandet om anslag till Brottsskadenämnden m.m. har
Vänsterpartiet en meningsyttring som handlar om mer pengar till brottsof-
ferjourerna. Ett sådant motionsyrkande har också Ny demokrati. Jag ser att
Ny demokrati har anslutit sig till vår motion i sin reservation. Vi har däremot
inte budgeterat lika mycket pengar. Därför blir det väl i omröstningen fråga
om att dessa två yrkanden ställs mot varandra.
Det bör finnas 118 brottsofferjourer, om det skall finnas täckning över
hela landet. Fortfarande handlar det om en utbyggnad. Nästa steg, som är
önskvärt, är att jourerna får arbeta under mindre osäkerhet när det gäller
finansieringen. Den tid som i dag skulle behövas för att hjälpa brottsoffer
går i alldeles för stor utsträckning åt till att söka finansiärer. Samtidigt kän-
ner man inte säkerhet för att kunna fortsätta att driva verksamheten. Det
hjälper väl knappast i deras viktiga uppgift i samhället, att ta hand om brotts-
offren.
Sedan vill jag säga några ord om Ny demokratis reservation om inrättande
av kriscentrum för brottsoffer. Det finns ett sådant i Stockholm. Såvitt jag
minns var det också det som första gången lade fram kravet på en brotts-
offerombudsman. När det gäller brottsofferombudsman hade Vänsterpar-
tiet för ett år sedan krav på en sådan. Då tänkte vi oss att det skulle handla
om ett mycket bredare verksamhetsområde, därför att brottsoffer inte bara
är enskilda individer som råkar ut för våldsbrott. Det kan också handla om
stora grupper av människor som drabbas av miljöskador till följd av miljö-
brott och också arbetsmiljöbrott.
Vi inväntar utredningen om grupptalan i domstol innan vi lägger fram vårt
krav igen. Ett arbetsområde för en brottsofferombudsman bör vara att in-
rätta nya brottsofferjourer och ha ansvar för det. Vi har alltså mycket bre-
dare tankar om en brottsofferombudsmans arbetsfält.
Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets meningsyttring.
Anf. 206 BIRGIT HENRIKSSON (m):
Herr talman! Justitieutskottets betänkande 27 handlar om anslag till
Brottsskadenämnden m.m. Utskottet har behandlat dels regeringens förslag
om anslag till Brottsskadenämnden, dels också ett stort antal motioner som
har väckts under den allmänna motionstiden i år.
Brottsskadenämnden prövar ju ärendena enligt brottsskadelagen om er-
sättning för skador på grund av brott. Det är även härifrån som bidrag utbe-
talas till Brottsofferjourernas riksförbund.
Brottsskadenämndens verksamhet har ökat mycket kraftigt under de se-
naste åren, både vad gäller antalet ärenden och vad gäller utbetald ersätt-
ning. Antalet personskadeärenden har under den senaste femårsperioden
ökat från 576 till 1 618. Antalet sakskadeärenden har ökat från 783 till 863.
De belopp som utbetalats har vad gäller personskador ökat från 6 miljoner
till ca 24 miljoner - en icke föraktlig summa - och vad gäller sakskadorna
från ca 1 miljon till 1,3 miljoner kronor.
För närvarande pågår ett översynsarbete i Justitiedepartementet, som syf-
tar till att i olika avseenden stärka just brottsoffrens ställning. Detta är en
sak som jag särskilt vill påpeka för Karl Gustaf Sjödin, eftersom detta är en
fråga som vi moderater, men också övriga borgerliga partier, har drivit i
många år. Därför hälsar vi med största tillfredsställelse att denna översyn nu
görs.
Justitieministern har klart uttalat att det är just brottsoffrens ställning som
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till Brotts-
skadenämnden
m.m.
159
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till Brotts-
skadenämnden
m.m.
skall stärkas. Bl.a. överväger man nu frågor om ett eventuellt inrättande av
en brottsofferfond. Man gör också en översyn för att utröna hur man genom
samordning och samverkan från olika myndigheter bättre kan möta brotts-
offrens behov av stöd och hjälp.
Vid översynen behandlar man också frågor om information till brottsoff-
ren angående samhällets hjälp- och stödinsatser. Man räknar med att en de-
partementspromemoria mycket snart kan bli föremål för remissbehandling.
I reservation 1 av Ulf Eriksson hävdas det att bidraget till BOJ, brottsof-
ferjourerna, borde höjas med ytterligare 1 miljon kronor. Denna fråga har
behandlats tidigare av utskottet.
Vi har, herr talman, fastlagt att bidraget borde uppgå till en sådan nivå att
det blir möjligt att fortsätta uppbyggandet av brottsofferjourer. Styrkan hos
dem ligger ju i det ideella engagemanget, i det frivilliga, mänskliga engage-
manget. Brottsofferjourerna har inte det författningsreglerande förhåll-
ningssätt som myndigheter måste ha. Utskottsmajoriteten delar här justitie-
ministerns bedömning beträffande medelsbehovet.
Vidare har den kommitté som skall överväga en förändring av ersättnings-
nivån fått tilläggsdirektiv. Arbetet skall bedrivas skyndsamt. Delbetänkande
84 lades fram 1992, och för närvarande remissbehandlas det. Det gäller
också departementspromemorian DepPM93:ll om vårdnadshavares skade-
ståndsansvar.
Oerhört mycket är alltså på gång just i fråga om detta område och just den
inriktning som här efterlysts.
Full ersättning utgår enligt skadeståndslagen, oavsett om skadan orsakats
genom brott eller på annat sätt. Vad gäller ideell skada pågår, som sagt, ett
utredningsarbete. Vissa förslag har även här remissbehandlas.
Herr talman! Jag yrkar alltså avslag även på reservationerna 2 och 3.
När det gäller reservationerna till förmån för motionerna 809 och 821 hän-
visar jag faktiskt till texten på s. 6 i betänkandet, där det står att det redan i
budgetpropositionen framhålls att brottsoffren har kommit i skymundan
men att brottsofferfrågorna nu fått en starkt ökad vikt och att åtskilliga refor-
mer har gjorts för att stärka ställningen för den som utsatts för brott. Justitie-
ministern anför vidare i denna proposition att det finns all anledning att fort-
sätta detta arbete.
Inriktningen är alltså klar.
Vad gäller inrättandet av speciella kriscentrum kan jag bara konstatera att
det är självklart att brottsoffers behov av personligt stöd inte alltid kan tillgo-
doses genom åtgärder från polis, åklagare eller domstol. Men det finns ju
brottsofferjourer och många andra samhällsorgan. Jag yrkar därför avslag
även på denna reservation.
Herr talman! Det är polisens, åklagarens och domstolens skyldighet att se
till att brottsoffrens intressen tillvaratas.
Vi har även en justitieombudsman, JO, som skall övervaka myndigheter-
nas tillämpning av lagar och andra författningar. Vi i utskottet har därför
haft svårt att se att det skulle finnas ett behov av en särskild brottsofferom-
budsman.
Avslutningsvis yrkar jag bifall till hemställan i betänkandet i dess helhet
160
och avslag på reservationerna, det särskilda yttrandet och, eventuellt, motio-
nerna.
Anf. 207 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd) replik:
Herr talman! Det är bra att brottsoffrens ställning kommer att stärkas. Jag
vet att de borgerliga partierna länge har pläderat för den saken här i riksda-
gen.
Vi i Ny demokrati vill här ytterligare markera vår inställning. Det bör
alltså finnas en majoritet för detta när utredningarna läggs på riksdagens
bord.
Beträffande stödet till BOJ, brottsofferjourerna, vill jag säga att vi för
ovanlighetens skull - jag uttrycker mig så, eftersom alla säger att vi inte fi-
nansierar saker och ting - har föreslagit en översyn av de ersättningar som
ges till offentligt biträde när när det gäller asylsökande. Det har ju blivit en
ökning med 98 %. Jag har stort förtroende för Invandrarverket och tror att
det räcker med dess grundutredning. Men sedan kan åtgärder vidtas.
Det har ju visat sig att 96 % av vissa grupper som har överklagat får lämna
landet. Detta har varit bekant. Men genom olyckliga beslut har man fastnat
i reglerna. Naturligtvis följs ju de lagar och regler som gäller i Sverige. Sve-
rige är en rättsstat, så det är inget fel med det. Men någon ordning borde
kunna åstadkommas för att förkorta nämnda tid och framför allt för att
minska kostnaderna i sammanhanget.
För övrigt beträffande detta med kriscentrum och en brottsofferombuds-
man framgår det av betänkandet att ståndpunkten är densamma som tidi-
gare när frågan om kriscentrum har behandlats. Man har förutsatt att sam-
hällsorgan som haft att svara för den individuella vården organiserar sin
verksamhet på ett sådant sätt att det är möjligt att uppfylla de krav som rimli-
gen kan ställas.
Tyvärr finns det många gånger brister. Det är därför som vi i Ny demokrati
vill lyfta fram de här frågorna. Vi för vår del är övertygade om att man kom-
mer att inse att det finns ett behov av att inrätta en brottsofferombudsman -
precis som var fallet på den tiden då en barnombudsman inrättades.
Anf. 208 BIRGIT HENRIKSSON (m) replik:
Herr talman! Jag är naturligtvis glad över att Karl Gustaf Sjödin här avise-
rar att det i fråga om nämnda översyn kommer att finnas en majoritet för ett
ökat stöd till hjälp för brottsoffer. Här går en skiljelinje. Det handlar ju om
något som vi på borgerligt håll mycket länge har kämpat för. Det gäller alltså
att även stärka just offrens ställning.
Både i kammaren och i utskottet har det ju funnits olika uppfattningar.
Jag är därför mycket glad över att även Ny demokrati har samma inriktning
som vi andra här.
När det gäller förkortningen av asylärendetiden är vi även helt överens.
Det är också ett gammalt borgerligt krav. Men i ärlighetens namn måste jag
säga att detta krav nog har omfattats av flertalet partier i riksdagen. Men
svårigheter uppstår när det blir anhopningar - och så har det varit under de
senaste åren - samt när vi har krig och helt nya situationer i Europa. Då
håller inte riktigt de riktlinjer som har dragits upp.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till Brotts-
skadenämnden
m.m.
161
11 Riksdagens protokoll 1992193. Nr 96
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Anslag till Brotts-
skadenämnden
m.m.
162
Som Karl Gustaf Sjödin säger, lär man sig naturligtvis snabbt hur över-
klagningsärenden skall drivas. Men i en rättsstat är det inte så enkelt att göra
något åt den saken. Det går inte att bara säga att en del får överklaga och att
andra inte får göra det.
Vi får väl även här avvakta den översyn av reglerna som jag tror måste
komma förr eller senare.
Anf. 209 ALF ERIKSSON (s):
Herr talman! Med anledning av det betänkande som vi nu debatterar kan
vi, som Birgit Henriksson sade, konstatera att samhällets stöd till brottsoff-
ren har ökat från 6 till 24 miljoner kronor sedan 1987/88 och att ökningen
väntas fortsätta. Att ökningen är så stor beror mindre på brottsutvecklingen
och mer på den kännedom som brottsoffren får om möjligheten att söka
stöd.
Denna utveckling är positiv, och vi välkomnar den upplysning som polisen
och andra lämnar till brottsoffren på ett tidigt stadium. Vi tror att denna in-
formation kan bli ännu bättre i framtiden.
Det råder stor enighet om stödet till brottsoffren, och vi socialdemokrater
anser att det är den viktigaste frågan efter den brottsförebyggande verksam-
heten.
I betänkandet har också behandlats ett flertal motioner där man föreslår
inrättandet av en brottsofferfond. Flera motionärer förespråkar att de
dömda skall bidra till fondens finansiering. Utskotten finner förslagen intres-
santa och vill överväga frågan närmare.
Vi socialdemokrater har med anledning av detta avlämnat ett särskilt ytt-
rande. Vi motsätter oss inte att en brottsofferfond övervägs, men vill mar-
kera att vi inte anser det lämpligt att finansiera fonden på det sätt som motio-
närerna förespråkar.
Det skulle enligt vår uppfattning behövas ett komplicerat regelverk för att
fastställa vilka dömda som skall betala vad till fonden. Skall en som är skyl-
dig till mord eller misshandel betala lika mycket i avgift som en som dömts
för ekonomisk brottslighet? Det skulle också bli så att fondens storlek skulle
vara beroende av antalet dömda och inte av det verkliga behovet av ersätt-
ning till brottsoffren.
Herr talman! Vi socialdemokrater vill med det särskilda yttrandet mar-
kera vår ståndpunkt. I övrigt ställer vi oss bakom utskottets hemställan.
Anf. 210 BIRGIT HENRIKSSON (m):
Herr talman! Jag vill bara kort påpeka att jag med mycket stor glädje häl-
sar den omsvängning som skett i sättet att se på brottsoffren och att de intar
en så central plats.
Vad gäller inrättandet av fonden vill jag säga att den ju är under utredning.
Vi vet i dag inte så mycket om dess inriktning. Jag förutsätter att utredning-
ens resultat kommer att läggas på justitieutskottets bord inom en mycket
snar framtid, och jag vill därför avvakta med besked på den punkten tills
utredningen är genomförd.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 22 april.)
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1992/93:JuU28 Anslag till Svensk författningssamling m.m. (prop.
1992/93:100 delvis).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 22 april.)
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Statliga företag
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1992/93:NU27 Statliga företag (prop. 1992/93:100 delvis).
Anf. 211 BO FINNKVIST (s):
Herr talman! Förra veckan hade vi här i kammaren en lång debatt om nä-
ringspolitik. Också de statliga företagen är viktiga i denna debatt. Den stat-
liga företagssektorn skiljer numera ut sig på ett mycket positivt sätt vad gäl-
ler resultat, sysselsättning, investeringar m.m.
Vi har kort sagt en mycket framgångsrik statlig företagsgrupp. Så är fallet
i dag efter en framgångsrik omvandlingsperiod under 1980-talet under en so-
cialdemokratisk regeringsperiod.
Förvaltningsbolaget för de statliga företagen hade en viktig roll i den pro-
cessen. Vi socialdemokrater vill ha en fortsättning på denna framgångsrika
politik. Den borgerliga regeringen och utskottsmajoriteten har fattat beslut
som minst sagt äventyrar denna positiva utveckling. Vi anser inte att det
finns någon anledning att sälja ut vinstgivande företag av ideologiska skäl.
Det finns också en uppgörelse om ett moratorium på detta område, vilken
man knappast kan påstå att regeringen lever efter. Man planerar fortfarande
omfattande utförsäljningar.
De två reservationer som är fogade vid näringsutskottets betänkande nr
27 handlar om dessa frågor. Herr talman! Jag vill yrka bifall till de två reser-
vationerna.
Enligt vår mening bör staten även fortsättningsvis ha en viktig roll som
ägare av företag, inom såväl basindustrierna som andra branscher. Det är
angeläget med en motvikt till privata företag. Det finns ingen anledning att
sälja ut välskötta företag som, sett över en konjunkturcykel, uppvisar ett bra
ekonomiskt resultat.
Det kan också vara motiverat av andra skäl med ett statligt ägande av före-
tag i vissa speciella branscher. En utförsäljning av statens naturtillgångar
skulle leda till en utarmning av landsbygden och glesbygden. Det finns en
uppenbar risk för att privata köpare inte är beredda att ta det långsiktiga
ansvar som krävs i dessa branscher.
Det moratorium som nu råder i fråga om utförsäljning av statliga företag
fyller en viktig näringspolitisk funktion. Enligt regeringens ursprungliga pla-
163
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Statliga företag
164
ner skulle aktier säljas för ca 10 miljarder kronor per år under överskådlig
tid framöver. Detta skulle i ett slag ta i anspråk en stor del av det riskkapital
som behövs för det övriga näringslivet, inte minst för de små och medelstora
företagen.
Vi anser att riksdagen bör återkalla bemyndigandet för regeringen att av-
yttra statens aktier i de berörda företagen. Det i budgetpropositionen fram-
lagda förslaget om anslag till kostnader för vissa omstruktureringsåtgärder
m.m. i företagen avstyrks följaktligen. Vi utgår från att regeringen i avvak-
tan på att bemyndigandet återkallas står fast vid överenskommelsen om mo-
ratorium för utförsäljning av statliga företag.
Det innebär inte ett kategoriskt avvisande av förändringar i den statliga
företagssektorn. Sådana förändringar måste dock prövas från fall till fall och
i vederbörlig ordning underställas riksdagen för beslut.
Vi anser också att regeringen bör pröva möjligheten att bilda en statlig
skogskoncern bestående av ASSI, Domän AB och Ncb AB. Detta har av-
styrkts av utskottsmajoriteten, men jag har förstått att Domänverket har fått
en ny chef, som till min glädje har tagit upp detta förslag och skall undersöka
det. Det är bra. Cheferna i de statliga företagen är mera framsynta än den
borgerliga utskottsmajoriteten.
Enligt vår mening måste staten utöva sin ägarfunktion på effektivaste möj-
liga sätt. Förvaltningsbolaget Fortia bildades just med syftet att staten skulle
vara mer aktiv i sin roll som ägare av företag.
Vi kräver att ett nytt bolag för förvaltning av de statliga företagen tillska-
pas. Regeringen bör lämna förslag till bildande av ett sådant bolag.
Även om förslaget om återkallande av bemyndigandet för regeringen att
sälja ut statens aktier i olika företag inte skulle vinna riksdagens bifall, bör
det nämnda förvaltningsbolaget för de statliga företagen etableras.
Ett moratorium innebär att det statliga ägarskapet kommer att bestå un-
der lång tid framöver. Det behövs därför en effektiv ledning för företags-
gruppen.
Herr talman! Jag yrkar återigen bifall till de två reservationer som är fo-
gade vid betänkandet.
Anf. 212 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Jag vill meddela att det är min avsikt att med ledamöternas hjälp försöka
hinna genomföra också behandlingen av näringsutskottets betänkande nr
26. Jag hemställer därför att ledamöterna kortar av sina anföranden. Där-
emot kommer konstitutionsutskottets återstående ärende icke upp till be-
handling i kväll.
Anf. 213 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Vänsterpartiet är för olika former av ägande i näringslivet.
Men det nu avgivna betänkandet om stöd till privatisering av statliga företag
är, enligt vår mening, lika torftigt och ytligt som tidigare betänkanden i
denna fråga.
I propositionen är fortfarande huvudinriktningen att staten är olämplig
som ägare då staten är den som skall ställa upp regler för näringslivet. Det
heter att statens roll skall inskränkas till att stärka marknadsekonomin och
konkurrensen. I förkortad form upprepas denna argumentation för att för-
svara utförsäljning av naturtillgångar som skogar, mark och vattenkraft och
dessutom basindustrier för förädlande av produkter. Bara i Norrbottens län
uppskattas de statliga företag som skall försäljas ha ett marknadsvärde på
ca 40 miljarder kronor.
Fraser som att staten ställer upp spelreglerna för ett fritt enskilt ägande
och en fri konkurrens är inget annat än en skönmålning i syfte att skyla över
verkligheten.
I verklighetens värld är, tvärtom, de stora transnationella företagen eko-
nomiskt och politiskt starkare än många mindre stater. De kan ställa upp
politiska villkor för sina investeringar och avtal med regeringar och andra
företag. De kan teckna avtal med fackföreningar som de själva har skapat
för att på så sätt förhindra anställda att organisera sig själva på annat sätt.
De medverkar då och då i störtandet av regeringar. De korrumperar politi-
ker och fackföreningsledare, och de bedriver dessutom långsiktig planering
för att försöka påverka konsumenter jorden runt att följa den livsstil och det
konsumtionsmönster som passar just dessa företag.
Naturligtvis bildas dolda karteller, och samtidigt sker det en öppen sam-
verkan med andra företag för att hos internationella organisationer trumfa
igenom de beslut de vill ha och konspirera mot marknaden. Ett talesätt sä-
ger, att så fort två kapitalister träffas börjar de att konspirera mot markna-
den.
I verklighetens värld finns inte den perfekta marknad som drömmarna i
Kanslihuset hänvisar till. Vi tror därför att marknadsfundamentalismen
kommer att bli en historisk parentes och att den i framtiden kommer att ka-
rakteriseras som ett försök att blåsa liv i ett gammalmodigt tänkande.
Det går inte med bästa vilja i världen att säga att den oreglerade mark-
nadsekonomin löser alla problem för världens folk. T.o.m. i de rika OECD-
länderna lever människor fortfarande i fattigdom och arbetslöshet, och där-
med blir de utslagna.
För att upprätthålla en stabilitet i ekonomin, minska beroendet av starka
kapitalintressen, upprätthålla nationell självständighet på centrala områden,
främja regional balans och få till stånd långsiktiga och uthålliga investeringar
behövs en statlig sektor inom industrin. Vi menar därför att bemyndigandet
att utförsälja de statliga företagen måste återkallas.
Anf. 214 OLLE LINDSTRÖM (m):
Herr talman! Utskottets betänkande behandlar dels proposition
1992/93:100 bil. 13, dels - helt eller delvis - sex motioner från allmänna mo-
tionstiden.
I regeringens proposition föreslås ett förslagsanslag för kostnader i sam-
band med omstrukturering av vissa statligt ägda företag samt medel till AB
Göta kanalbolag för upprustning och drift av kanalen.
I två socialdemokratiska motioner, som också har resulterat i reservatio-
ner, begärs att riksdagen skall avbryta försäljningen av statliga företag och
dessutom att ett nytt statligt förvaltningsbolag skall bildas.
Eftersom utskottet är enigt i övrigt, kommer jag att inrikta mitt anförande
på dessa två reservationer. Innan jag går in på detaljerna vill jag påminna
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Statliga företag
165
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Statliga företag
166
om riksdagens beslut i december 1991 om försäljningen av ett flertal statliga
företag. Detta skall ske genom att staten skall sälja dessa företag i första
hand till enskilda medborgare och till anställda i resp, företag - men även till
andra företag, organisationer och institutioner i Sverige och utomlands.
Genom dessa försäljningar vill regeringen för det första skapa ägarlös-
ningar som stärker varje enskilt företag och ökar konkurrenskraften. För det
andra vill regeringen ge en klar rollfördelning mellan stat och näringsliv. För
det tredje vill regeringen stimulera många människor att spara direkt i före-
tag för att få del i näringslivet - och därmed i utvecklingen av Sverige. För
det fjärde vill regeringen frigöra statligt kapital, som bl.a. skall användas till
att rusta upp och bygga ut infrastrukturen, dvs. vägar, järnvägar och andra
former av kommunikationer, till nytta för alla.
Antalet statliga företag har ökat undan för undan, men inte för att staten
i sig skulle vara en bättre ägare än andra utan av helt andra skäl. Under en
längre tid har det statliga ägandet ökat i omfattning. Det har pågått ända
sedan 1800-talet, då det ansågs viktigt att staten kunde utöva ett ägarinfly-
tande på nationella basresurser som skog, vattenkraft och gruvor. Samma
sak gällde när teknikutvecklingen gav oss järnvägar, elektrisk energi och te-
lekommunikationer.
På senare tid har staten tvingats överta och driva företag både av regional-
politiska skäl och av beredskapsskäl. Under 70-talet tvingades staten också
gå in i krishotade branscher som inte klarade av att göra nödvändiga om-
struktureringar. Därför finns det av flera skäl all anledning att successivt
fortsätta den påbörjade privatiseringen.
Försäljningen av statligt ägda företag är inte någon svensk idé. Det har
pågått överallt i vår omvärld. En del länder har klarat detta bra och har fått
in pengar till staten som har behövts för andra investeringar.
Denna politik har haft till syfte att öka effektiviteten i resp, lands ekonomi
och i de berörda företagen, att minska statens skulder och sprida ägandet.
Det här är något som är inte minst viktigt för oss i Sverige, även om dagens
ekonomiska situation innebär att vissa fördröjningar kommer att ske.
Utskottets uppfattning är klar i denna del. Regeringen skall planera och
omstrukturera där så behövs för att sälja när lämpligt tillfälle ges.
Så till reservationerna. När jag nu tagit del av innehållet i reservationerna,
kan jag konstatera att Socialdemokraterna fortfarande är kvar i - och för-
svarar - den sammanblandningsekonomi som borde ha varit avslutad för
länge sedan. Förmågan att se fördelarna med att sprida ägandet till en bre-
dare allmänhet saknas. Det gäller dessutom förmågan att inse hur viktigt det
är för tillväxten i näringslivet att statens uppgifter renodlas.
I den första reservationen skriver Socialdemokraterna att ”en utförsälj-
ning av statens naturtillgångar skulle leda till en utarmning av landsbygden
och glesbygden”. Om det skulle finnas någon som helst substans i det påstå-
endet, borde ju utarmningen redan ha skett i områden och branscher där
privat ägande råder. Även Socialdemokraterna måste veta att så är inte fal-
let.
Den enskilda äganderätten har alltid utövat större drivkraft och varit över-
lägsen det kollektivistiska ägandet.
Vidare sägs det i reservationen att ”det moratorium som nu råder i fråga
om utförsäljning av statliga företag fyller en viktig näringspolitisk funktion”.
Det är svårt att förstå att ett uppskov av försäljningen skulle fylla en viktig
näringspolitisk funktion. För utskottsmajoriteten är viktig näringspolitik nå-
got helt annat.
I reservation nr 2 anser Socialdemokraterna att ett nytt statligt förvalt-
ningsbolag skall bildas med syftet att staten skall vara mer aktiv i sin roll som
ägare av företag. Erfarenheten visar att staten - med eller utan förvaltnings-
bolag - aldrig har varit en aktiv och engagerad ägare av företag. Detta vidi-
merades av statliga företagsledningar i samband med privatiseringsbeslutet
och förvaltningsaktiebolaget Fortias avveckling. Därför är det fullt klart att
staten skall upprätthålla spelreglerna men inte själv agera på marknaden i
egna företag.
På grund av de nuvarande ekonomiska realiteterna kommer dock privati-
seringen att ta längre tid än vad regeringen beräknat. Därför får man räkna
med att det kommer att dröja åtminstone ett årtionde innan det går att priva-
tisera alla de statliga företagen. Men frågan har för den skull inte fått mins-
kad aktualitet.
Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till hemställan i betänkandet
och avslag på de två socialdemokratiska reservationerna och meningsytt-
ringen från Vänsterpartiet.
Anf. 215 BO FINNKVIST (s):
Herr talman! Utskottsmajoritetens talesman har tagit upp många frågor.
Jag skall begränsa mig till att diskutera en, nämligen att statliga företag enligt
hans mening går sämre än privata företag.
De statliga företagen har mycket riktigt köpts upp i en situation då de har
gått ekonomiskt mycket dåligt. I många fall har de tagits över av staten av
den orsaken. Efter en framgångsrik omvandlingsperiod under 80-talet har
vi, som jag påpekade i mitt huvudanförande, fått den här företagsgruppen
att ge ett mycket bra ekonomiskt resultat, som gör att den faktiskt skiljer sig
positivt från övrigt svenskt företagande inom de aktuella branscherna.
Då finns det definitivt ingen anledning att sälja ut företagen. Staten har
satsat mycket pengar i dem förut, och nu kan vi få igen en del av de peng-
arna.
Det här motsäger ju påståendet som Olle Lindström gör, att staten inte
duger till att sköta företag. Tvärtom, det går mycket bra.
Anf. 216 OLLE LINDSTRÖM (m) replik:
Herr talman! Bo Finnkvist säger att jag har sagt att statens företag går
sämre än de privata. Jag sade att staten inte är någon aktiv och engagerad
ägare.
Det är självklart att det finns bra statliga företag också, men det är ju för-
delaktigt om de skall säljas ut att staten kan få bra betalt för dem. Staten
behöver i dag pengar till andra ändamål, och då vore det ju lämpligt att
kunna få in en del av det som staten har satsat i företagen under åren - av
olika skäl, som jag sade i mitt huvudanförande.
Däremot är det inte sagt att man inte kan under en lång tid behöva ha ett
visst statligt ägande, på grund av att det inte finns kapital på marknaden. Det
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Statliga företag
167
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Statliga företag
168
är alldeles riktigt att man inte kan ta i anspråk alltför stor del av det kapital
som finns, och därför måste det ta litet tid.
När beslutet fattades 1991 var naturligtvis inte underskottet i statens finan-
ser så stort som det sedan har visat sig bli. Det finns då all anledning att också
se till att vi kan ta in pengar till staten. I stället för att låna till våra infrastruk-
tursatsningar skulle man kunna omfördela resurser till just det området.
Anf. 217 BO FINNKVIST (s) replik:
Herr talman! Med hjälp av förvaltningsbolaget - delvis med dess hjälp är
bäst att säga - fick vi en bra organisation och bra snurr på den statliga före-
tagssektorn. Nu har den borgerliga regeringen, med utskottsmajoritetens
goda minne, tagit bort förvaltningsbolaget. Det innebär att de statliga före-
tagen lever mera vind för våg, om jag får säga så. Det äventyrar ett bra resul-
tat i framtiden.
Vi anser att man skall inrätta förvaltningsbolaget på nytt och behålla före-
tagen, för de ger mycket god vinst. Däremot ger det förmodligen ingen vinst
att sälja ut dem i dag. Det kan t.o.m. vara en stor förlust för staten.
Anf. 218 OLLE LINDSTRÖM (m) replik:
Herr talman! Eftersom regeringen har uppfattningen att vi inte skall ha ett
statligt ägande i framtiden och att detta skall avvecklas undan för undan,
behöver vi inget förvaltningsbolag.
Som jag sade tidigare hade vi när vi beslutade om privatiseringen inkallat
flera av de statliga företagsledningarna, som klart sade till utskottet att sta-
ten inte var aktiv och engagerad ägare. De var positiva till att vi skulle gå in
för en privatisering.
Därför tycker jag att det är självklart att fullfölja privatiseringen. Det är
också klar majoritet för det i utskottet.
Anf. 219 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Olle Lindström berörde inte situationen i Norrbotten, där de
statliga företagen har en avsevärd betydelse. Vattenfall, LKAB, ASSI och
Domänverket uppskattas av opartiska bedömare ha ett saluvärde på ungefär
40 miljarder.
Det är stora företag som, såvitt jag förstår, Olle Lindström fortfarande i
dag är beredd att så att säga släppa ut på den privata marknaden. Situationen
i den här landsändan blir betydligt otryggare, när den helt får underkasta sig
de fria marknadskrafterna och företagen inte längre står under samhällelig
kontroll.
Jag tycker att det är litet egendomligt att man kan ha den inställning som
Olle Lindström är talesman för, när läget på kapitalmarknaden är sådant att
de 40 miljarder som skulle sugas upp under 90-talet behövs på helt andra
områden.
Anf. 220 OLLE LINDSTRÖM (m):
Herr talman! Om de statliga företagen i Norrbotten är värda 40 miljarder
borde avkastningen till staten vara betydande, men så stor avkastning har
det ju inte varit. Då vore det bättre om man kunde sälja företagen och få
in pengar till staten så att åtminstone avkastningen på de pengarna kunde
användas till andra ändamål.
Staten som ägare i Norrbotten ser jag som någonting bestående under en
lång följd av år framåt. Men jag kan nämna att det också finns stora privata
företag i Norrbotten, och de har visat samma ansvar under de år som de har
varit verksamma där.
Många av de privata företagen, skogsbolagen t.ex., har konkurrerat med
statliga företag och naturligtvis även samarbetat. Men om man jämför lön-
samheten för t.ex. SCA med ASSI:s, visar det sig att SCA har varit mycket
mycket framgångsrikare under åtminstone de senaste 30 åren.
Därför tycker jag inte att det finns någon anledning att påstå, som Bengt
Hurtig gör, att staten skulle vara aktiv och bra ägare i Norrbotten. Jag tror
säkert att vi skulle kunna sälja ut en del statliga aktier, utan att det leder till
någon försämring. Det skulle tvärtom bli mera engagerade ägare, som skulle
kunna ge ännu fler arbetstillfällen i glesbygden.
Anf. 221 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! SCA:s aktiviteter i Norrbotten känner vi ju någorlunda väl
till. SCA har, till skillnad från ASSI, legat oerhört lågt med investeringar
under det senaste decenniet. Det är väl fråga om att det blir en avveckling
av det pappersbruket inom några år. Det finns betydande risk för det.
Om man skall finansiera infrastruktur genom att sälja ut statliga företag,
kommer inkomsterna från försäljningen att vara slut efter några år. Har man
företagen kvar, kommer man att under mycket lång tid kunna utnyttja av-
kastningen för investeringar i infrastruktur.
Anf. 222 OLLE LINDSTRÖM (m):
Herr talman! Helt kort ett svar när det gäller SCA. Faktum är att SCA:s
företag i Norrbotten har genererat vinster under en lång följd av år, medan
staten år för år har fått skjuta till pengar till ASSI. Vissa år har det gått med
vinst, men ofta har staten fått tillskjuta kapital.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 22 april.)
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1992/93:NU26 Mineralförsörjning m.m. (prop. 1992/93:100 delvis).
Anf. 223 MATS LINDBERG (s):
Herr talman! Sverige har en berggrund med mycket hög potential för nya
fyndigheter av malmer. Detta måste man utnyttja på ett bättre sätt, tycker
vi, än vad man gör i dag.
Vi socialdemokrater har under ett antal år påpekat behovet av en stark
statlig prospektering. Detta har i alla stycken motarbetats av utskottets bor-
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Mineralförsörjning
m.m.
169
12 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 96
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Mineralförsörjning
m.m.
170
gerliga ledamöter. De har trott på avregleringar, nedläggning av NSG och
ingen statlig inblandning. Då kommer gruvnäringen att blomma, nya ut-
ländska aktörer kommer att dyka upp, nya svenska företag kommer att eta-
bleras och prospekteringen kommer att öka, har man hävdat. Inget tecken
på detta kan ses i dag. Tvärtom så minskar de svenska företagen sin prospek-
tering.
I dag är den svenska malmbasen nere på en nivå som är så låg att man på
vissa områden endast har ett fåtal års framförhållning - detta i en bransch
där det behövs en framförhållning på minst 20 år.
Herr talman! Det kommer att visa sig att endast en statlig satsning tillsam-
mans med de privata företagen kan ge förutsättningar för en fortsatt gruv-
drift i Sverige. Det som nu sker är aningslöst.
Vi socialdemokrater föreslår därför att man satsar 100 miljoner på pro-
spektering. Detta räcker inte på långa vägar, men det kommer tillsammans
med företagens satsningar att ge en tidsfrist för näringen. Det viktigaste är
dock att detta kan vara en signal som gör att företagen och de anställda får
någon form av framtidstro.
Tyvärr har den borgerliga utskottsmajoriteten tillsammans med Ny demo-
krati klart deklarerat att staten inte skall agera. Man kan ju ta sig för pannan
och fundera.
Sverige är ett av de länder i världen som har den mest intressanta geologin
när det gäller att hitta malmer. Trots detta avvecklar vi alla resurser och in-
satser på prospekteringens område. I nästan alla andra länder med betydligt
mindre potential för att hitta malm ökar man de statliga insatserna.
Vi bör vakna upp ur vår törnrosasömn och drömmen om marknadens för-
träfflighet. Vi går mot en katastrof i svensk gruvnäring om detta får fortsätta.
Jag tror faktiskt att det inom kort bara är utskottets moderater som med stöd
av mittenpartierna tror på den inslagna linjen. Företagen, facken och snart
alla utanför riksdagen undrar vad vi håller på med.
Herr talman! När det sedan gäller frågan om baskartering har vi i en mo-
tion tagit upp de problem som man har i Västerbotten och Norrbotten. Där
har företagen begärt att man skall snabba upp framtagningen av kartor för
vissa intressanta områden i närheten av befintliga gruvor. Också detta har
majoriteten avstyrkt. Det konstateras bara att kostnaderna för åtgärderna
blir för stora.
Man kan fråga sig vad kostnaden blir om malmbasen inte kan bibehållas
och ett helt gruvområde måste stängas. Men den framförhållningen kan man
tydligen inte begära av utskottsmajoriteten.
Herr talman! Frågan om Mineralkontoret i Malå kan vara ett bra bevis på
hur regeringen behandlar gruvfrågorna. Redan under den socialdemokra-
tiska regeringstiden fattades ett beslut om att förlägga ett borrkärnearkiv i
Malå. Därefter har riksdagen i februari 1992 beslutat om Mineralkontoret.
Ingenting har i stor sett hänt förrän det väcktes en sexpartimotion under
1993. Nu verkar det som om man äntligen har tagit sitt förnuft till fånga.
Det är glädjande att vi har fått en samsyn i denna fråga i utskottet. Skall det
verkligen behöva ta så lång tid som det har gjort i detta fall?
Regeringen visar ytterligare ett exempel på sin ovilja att stärka svensk
gruvnäring när man nu tydligen också är beredd att stycka SGAB:s instru-
mentverkstad i Malå och sälja verksamheten. Detta sker mot personalens
vilja. Det finns en köpare som är beredd att förvärva verksamheten och bibe-
hålla den struktur som har byggts upp under mycket lång tid.
Men det är tydligen så att bara man får privatisera tar man ingen hänsyn
till det som kan ge trygga jobb för de anställda och det som långsiktigt är bäst
för samhället.
Slutligen vill jag påpeka att frågan om mineraljakten inte är löst på ett
tillfredsställande sätt. Den socialdemokratiska motionen borde läsas av alla
riksdagsmän fram till nästa år. Om vi gör det tror jag att vi kommer att se att
Norrlandsfonden är den sammanhållande länken för detta så viktiga arbete.
Det skulle vara klokt om vi redan i dag beslutade om det.
Detta är huvuddragen i de socialdemokratiska reservationerna. Jag yrkar
bifall till reservationerna 1, 2 och 3.
Anf. 224 CHRISTER WINDÉN (nyd):
Herr talman! Varför skall vi vänta på det svarta guldet? Det ligger ju bara
där och väntar på oss.
Utanför Gotlands ostkust ligger Klints bank. Sedan flera år tillbaka har
här genomförts ett antal olika undersökningar och mätningar. Allt tyder på
att det finns ett omfattande område med strukturer som efter undersök-
ningar anses innehålla stora mängder olja. Flera oljebolag, däribland vissa
svenska, har gjort inmätningar i detta område.
Ett område av liknande geologisk uppbyggnad och arealomfattning som
det vid Klints bank finns i sydöstra delen av Östersjön, det s.k. Kaliningrad-
området. Här finns redan produktion sedan ett tiotal år. Tillgänglig informa-
tion visar att nuvarande dygnsproduktion är på omkring 4 800 m3 per dygn.
Varför har då inte oljebolagen satt i gång med borrningar i Östersjön? Jo,
därför att de inte har fått borrtillstånd. Enligt många experter är detta kon-
cept av så stor dignitet att det skulle påverka den svenska ekonomin. Det är
dessutom intressant att påpeka att det inte kostar oss skattebetalare något,
eftersom alla kostnader bärs av de företag som genomför prospekteringen.
Nog borde väl staten ta till vara alla tänkbara möjligheter att öka sina in-
komster i den situation som vi har för närvarande. Det skulle dessutom få
mycket positiva effekter för Gotland i form av nya kontor, bostäder, oljeter-
minaler osv.
Jag finner det därför märkligt att utskottet så lättvindigt viftar bort proble-
met. Ansökan lämnades i ett fal) in 1989, och beslutet kommer förhopp-
ningsvis först 1993. Det är en lång tid, och det är knappast uppmuntrande.
Utskottet avfärdar även behovet av en strategi för oljeutvinning. Så här
står det i utskottets betänkande:
”Vad härefter gäller frågan om behovet av en svensk strategi för oljeutvin-
ning vill utskottet påminna om de möjligheter som står till buds för envar
av marknadens aktörer att - om han bedömer potentialen gynnsam - vidta
erforderliga åtgärder, innefattande ansökan om tillstånd för prospektering.
Något behov av statlig oljeutvinningsstrategi torde mot denna bakgrund
knappast föreligga, vare sig för land- eller marinbaserad utvinning.”
Därmed avstyrker man motionen.
En sådan strategi skulle enligt min uppfattning kunna underlätta och upp-
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Mineralförsörjning
m.m.
171
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Mineralförsörjning
m.m.
172
muntra enskilda initiativ och, som jag tidigare framfört, gagna Sverige både
sysselsättningsmässigt och ekonomiskt.
En fråga av stor vikt i ett sådant sammanhang är dessutom att fastslå sta-
tens roll i en kommande utvinning. Hur stor skall den delen vara? Hur stor
del får oljeprospekteringsföretaget behålla?
I betänkandet framförs även betänkligheter beträffande miljöanpass-
ningen. Det kan vara intressant att här påpeka att oljan är av hög kvalitet
med lågt svavelinnehåll. Den har lågt tryck och kan inte läcka ut. Den måste
pumpas upp. Riskerna för läckage med en pipeline till Gotland är troligen
betydligt mindre än riskerna med de transporter med oljetankrar som för
närvarande äger rum i Östersjön. Vi vet ju att det förekommer haverier.
Herr talman! Jag yrkar bifall till vår reservation 4 under mom. 7 och i öv-
rigt till utskottets hemställan.
Jag vill ta tillfället i akt och ställa tre frågor till Karin Falkmer.
Först: Är det rimligt att en ansökan som inlämnats 1989 skall komma till
beslut först 1993?
Fråga två: Är det inte rimligt att landet skall ta till vara alla möjligheter
till förbättring av handelsbalansen och sysselsättningen i en sådan situation
som vi har för närvarande?
Fråga tre: Är det inte rimligt att lägga fast en strategi som uppmuntrar och
främjar oljeutvinning i Östersjön, speciellt som det inte belastar statskassan
utan bara kan tillföra den inkomster?
Anf. 225 KARL-ERIK PERSSON (v):
Herr talman! Vid behandlingen av näringsutskottets betänkande 26 har
Vänsterpartiets representant inte kunnat vara med vid justeringstillfället.
Men vi har avgett två motioner som behandlas i detta betänkande och som
uttrycker en del av vad vi tycker om mineralpolitiken. Jag skall inte närmare
gå in på dessa. Jag skall heller inte gå in på vad vi har för grundsyn på pro-
spekteringsverksamheten, även om det nästan är lockande att göra det nu.
Jag har en vädjan till Karin Falkmer och regeringen: Satsa offensivt på
prospekteringsverksamheten för att rädda svensk gruvindustri. Den är av
nationellt och internationellt intresse.
Jag skall inte gå in på vilka yrkanden som vi har i de avgivna motionerna.
Jag och Vänsterpartiet står självfallet bakom dem. För övrigt finns det delar
av de socialdemokratiska motionerna som vi kommer att stödja vid en even-
tuell votering.
Anf. 226 KARIN FALKMER (m):
Herr talman! Med de goda förutsättningar som finns i den svenska geolo-
gin när det gäller att hitta nya fyndigheter är det viktigt att staten skapar goda
allmänna förutsättningar för företagen att etablera sig i vårt land.
Syftet med regeringens mineralpolitik är att underlätta för svenska och ut-
ländska prospektörer att vilja investera i Sverige. De statliga insatserna in-
riktas därför på det första ledet i prospekteringskedjan. För att underlätta är
det minst lika viktigt och betydelsefullt att det framtagna geologiska materia-
let görs lättåtkomligt för prospekteringsföretagen. Därför inrättas det nya
Mineralkontoret i Malå. Jag hoppas mycket på detta.
Mineralkontoret skall samla all prospekteringsinriktad geoinformation
som i dag finns spridd på olika ställen till en geocentral. Mineralkontoret
skall aktivt marknadsföra materialet såväl till inhemska som till utländska
intressenter. Kontoret skall fungera som ett serviceorgan gentemot prospek-
teringsföretagen.
En annan viktig sak för att stimulera gruv- och mineralindustrin och pro-
spekteringsföretagen är en minerallagstiftning som lockar till prospektering.
Det ligger på riksdagens bord en proposition med förslag till förbättringar i
minerallagstiftningen.
Satsningar på baskartering, inrättande av Mineralkontoret och förbätt-
ringar av minerallagstiftningen kan tillsammans med det nya positiva nä-
ringsklimat som regerigen skapat förbättra möjligheterna till prospekte-
ringsvilja i Sverige.
När det gäller Socialdemokraternas uppfattning och det Mats Lindberg
sade har vi olika syn på statens roll i fråga om ansvarsområden. Socialdemo-
kraterna vill ha kvar prospekteringsstöd. De sitter fast i sitt bidragstänkande
och misstror näringens förmåga att klara sig utan stöd. Jag har fullt förtro-
ende för aktörerna inom gruv- och mineralindustrin. Det är inte företagen
som har protesterat mot att vi har tagit bort prospekteringsstödet. Det vi gör
är just det som företagen har bett om.
Herr talman! Jag hoppas att det inte ses som ett brott mot vett och etikett
om jag något kommenterar den socialdemokratiska klädseln här i kammaren
i kväll under denna sena timme. Mats Lindberg gick här upp i talarstolen
iklädd det senaste socialdemokratiska vårmodet - spenderbyxor.
I dessa spenderbyxor har de socialdemokratiska ledamöterna i näringsut-
skottet stoppat 500 miljoner kronor, dvs. en halv miljard. Ur spenderbyxor-
nas fickor plockade Mats Lindberg alldeles nyss upp 100 miljoner till pro-
spekteringsstöd. De andra pengarna pytsar man ut i mindre och större poster
i olika betänkanden.
Jag måste erkänna att jag fick en nästan oövervinnelig lust att gå upp till
talarstolen och handgripligen dra av Mats Lindberg dessa spenderbyxor. Att
jag inte följde denna ingivelse berodde inte bara på respekt för talmannen
och på respekt för anständigheten i kammaren. Det var helt obehövligt. Det
nya socialdemokratiska vårmodet - spenderbyxor - är precis så verkligt till
form och innehåll som de ryktbara kläder som kejsaren bar i den välkända
sagan om kejsarens nya kläder.
Socialdemokraternas spenderbyxor, med 500 miljoner kronor i fickorna,
är och förblir en illusion så länge som partiet inte kunnat visa upp de bespa-
ringsförslag som man påstår att man har.
Mats Lindberg försöker här med ett illusionsnummer till. Socialdemokra-
terna vill ytterligare öka den baskartering i Västerbotten och Norrbotten
som regeringen förra året beslöt att öka takten på. Det Mats Lindberg före-
slår är att medlen till SGU för denna kartering skall fördubblas. Det skulle
kosta 14,25 miljoner kronor extra för statskassan. Dessa 14,25 miljoner kro-
nor ryms inte inom spenderbyxornas 500 miljoner.
Ett illusionsnummer hit eller dit kanske inte spelar någon roll för ett parti
som helt ”mörkar” sina besparingar. Men jag undrar i alla fall hur Mats Lind-
berg får detta att gå ihop.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Mineralförsörjning
m.m.
173
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Mineralförsörjning
m.m.
I övrigt häller jag med Mats Lindberg om att det skulle varit trevligt om vi
hade kunnat öka prospekteringstakten i dessa områden. Men med det eko-
nomiska läge som i dag råder beträffande statsbudgeten är detta just nu inte
möjligt att genomföra, i vaije fall inte enligt min mening. I ett läge när finan-
serna ljusnar är jag inte främmande för att flytta målåret närmare år 2000.
Christer Windén tar upp en ansökan från ett företag om att få borra efter
olja i Östersjön. Detta företag kommer att få besked under våren, Christer
Windén. Jag håller med Christer Windén om att detta har tagit förfärligt lång
tid. När det gäller en eventuell strategi för oljeutvinning är det näringens och
marknadens sak att utforma en sådan med utgångspunkt från de allmänna
riktlinjer som finns för bl.a. miljöskydd för Östersjön. Här finns kontinen-
talsockellagens och miljövårdslagens riktlinjer att hålla sig till liksom allt det
som anges i Helsingforskonventionen.
Herr talman! Med detta förkortade anförande yrkar jag bifall till utskot-
tets hemställan och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 227 CHRISTER WINDÉN (nyd):
Herr talman! Jag tackar Karin Falkmer för att hon besvarade mina tre frå-
gor, även om jag definitivt inte är nöjd med svaret.
Jag vill göra ett påpekande när det gäller svaret på min fråga om strategin.
Det som är viktigt för oljeprospekteringsföretagens långsiktiga planering av
sin verksamhet är att veta vilka regler som kommer att gälla i detta område.
Det är en aspekt. Den andra aspekten är att det enligt min mening är fel av
Sverige att inte lägga fast en långsiktig strategi för hur man skall uppmuntra
företagen att utvinna den olja som är till gagn för Sveriges ekonomi, för sys-
selsättningen i Sverige och naturligtvis även för de företag som utnyttjar
möjligheten.
Det är litet för lättvindigt att vifta bort detta med att säga att det är näring-
ens egen huvudvärk att ha en strategi. Självfallet har oljeprospekteringsföre-
tagen en strategi. Det har alla företag som är framsynta. Men det är inte
detta jag talar om. Det jag talar om är regeringens syn på denna fråga och
hur man skall kunna utnyttja det faktum att det ligger en mängd miljoner i
form av olja och väntar på oss.
Anf. 228 KARIN FALKMER (m):
Herr talman! När det gäller frågan om en eventuell strategi från rege-
ringen förvånar mig Christer Windén något. Jag anser att detta är markna-
dens och näringens sak. Vi behöver inte fler politiska ingripanden i denna
näringsverksamhet, lika litet som vi behöver det i annan näringsverksamhet.
När det sedan gäller oljeutvinning i Östersjön finns det en mängd regler
i kontinentalsockellagen och miljövårdslagen. Jag kan rekommendera den
proposition som ligger på kammarens bord just nu, proposition 237, och som
handlar om godkännande av vissa marina konventioner m.m. Där finns yt-
terligare att hämta. Det är 38 olika artiklar i 9 olika bilagor, varav bilaga 6
handlar om just oljeutvinning. Det finns bl.a. i den här propositionen väldigt
många regler och föreskrifter för att just värna om miljön.
174
Anf. 229 CHRISTER WINDÉN (nyd):
Herr talman! Det handlar inte, Karin Falkmer, om en strategi i betydelsen
att ju mer text det finns, desto bättre är det. Det vore mig fjärran att försöka
att försvara den sortens tänkande - det vore alldeles fel.
Det handlar ju inte om att man skall skriva på ett sådant sätt att ingen
begriper därför att det är för mycket, utan vad det i stället handlar om är att
man skall ha klara, enkla och lättfattliga regler som gör att alla vet vad det
handlar om, och som framför allt uppmuntrar till att någonting sker. Det
finns, enligt Karin Falkmer, en strategi som innebär att det skall ta tiden från
1989 till 1993 för att behandla en ansökan om ett borrtillstånd. Detta är med
förlov sagt en förbaskat usel strategi.
Anf. 230 KARIN FALKMER (m):
Herr talman! Jag vidhåller att när det gäller oljeutvinning i Östersjön finns
de regler som behövs för att företagen skall veta vad de har att gå efter.
Jag håller sedan med Christer Windén om att detta ärende har tagit väldigt
lång tid. Förmodligen beror det på att det är mot varandra stående intressen
som påverkar denna fråga. Men det är inte regeringens sak att lägga upp en
strategi eller politik för hur eller var man skall utvinna olja i Östersjön.
Anf. 231 MATS LINDBERG (s):
Herr talman! Det är mycket intressant att Karin Falkmer verkar vara oer-
hört intresserad av vad jag har i mina byxor. Det kanske inte är lämpligt att
vi undersöker det just nu, utan vi får göra det vid ett senare tillfälle.
Det vore kanske mer intressant om Karin Falkmer också vore intresserad
av att stötta prospekteringen. Det är fråga om litet pengar om man ser till
den situation som gruvföretagen i andra länder befinner sig i. Det vore kan-
ske klädsamt om Karin Falkmer och Moderaterna också vore beredda att
satsa på samma sätt som man gör i andra europeiska länder och i länder i
andra delar av världen som har en gruvpotential som är betydligt mindre än
den vi har i Sverige. Det är faktiskt på det sättet att de svenska gruvföretagen
också måste konkurrera på samma villkor som andra företag. Därför vore
det klädsamt om man också gav dem samma möjligheter.
Anf. 232 KARIN FALKMER (m):
Herr talman! Jag hoppas att jag inte gör Mats Lindberg besviken, men
detta med spenderbyxor var en form av bildspråk som jag använde.
När det gäller stöd till statlig prospektering kan jag påminna Mats Lind-
berg om Riksdagens revisorers förödande kritik mot just den statliga pro-
spekteringen och NSG:s verksamhet.
Det Mats Lindberg föreslår är redan prövat, och resultatet är inte efterföl-
jansvärt. Att bygga upp en verksamhet på bidragsberoende är inte särskilt
populärt inom näringslivet. Det som är viktigt för företagen är att det finns
goda generella förutsättningar för näringslivet. Inom mineralförsörjningens
område är det tillgängligheten till prospekteringsinriktad geologisk basinfor-
mation som företagen frågar efter och inte prospekteringsstöd.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Mineralförsörjning
m.m.
175
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Mineralförsörjning
m.m.
176
Anf. 233 MATS LINDBERG (s):
Herr talman! Karin Falkmer skall inte vara besviken på förhand. Jag
tycker att det är viktigt att vi ser till att vi får en prospektering som är så stark
som möjligt.
Vad riksdagens revisorer har sagt är att man inte tycker att man har fått ut
tillräckligt. Kom ihåg att detta är en långsiktig fråga! Inom gruvnäringen kan
man inte se resultat efter ett, två eller tio år, utan det är fråga om ett 50-årigt
tidsperspektiv. Därför skall man vara försiktig med att dra slutsatsen att den
svenska prospekteringen är misslyckad. Man hittar fortfarande malmer. Jag
var för inte så länge sedan uppe i Laisvall. Man har nu hittat malmer där
tidigare prospektering inte har gett resultat, men nu ger det resultat. Därför
tror jag att man skall vara litet försiktig när man talar om prospektering.
Anf. 234 KARIN FALKMER (m):
Herr talman! Regeringens stopptecken för prospekteringsstöd och ned-
läggningen av NSG möttes inte av några större protester från näringen. Det
är inte företagen inom branschen som påstår att de måste ha prospekterings-
stöd, utan det är Socialdemokraterna.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 22 april.)
Kammaren beslöt att ärendebehandlingen skulle fortsättas vid morgonda-
gens arbetsplenum.
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 20 april
1992/93:147 av Charlotte Cederschiöld (m) till socialministern om regler för
föräldraförsäkringen:
Förmånerna i den svenska föräldraförsäkringen saknar internationell mot-
svarighet. Även om man sänkte kompensationsnivån till 80% skulle den
fortfarande vara ojämförligt mest förmånlig.
Syftet med försäkringen är att möjliggöra för föräldrarna att vara hemma
hos barnen under framför allt spädbarnsåren, en fas i en människas liv som
ofta betraktas som den kanske absolut viktigaste. Föräldrapenningen är upp-
byggd enligt inkomstbortfallsprincipen, dvs. den som utnyttjar försäkringen
får en viss nivå av sin inkomst i ersättning genom den allmänna försäkringen.
Detta gäller under hela föräldraledigheten med undantag för de sista 90 da-
garna då ett garantibelopp på 60 kr om dagen betalas ut.
Utöver föräldrapenning i samband med barns födelse finns den s.k. tillfäl-
liga föräldrapenningen. Den ger ersättning med mellan 80 och 90% av in-
komstbortfallet vid vård av eget sjukt barn under tolv år. Den är begränsad
till 60 dagar per år och barn.
Mot bakgrund av de i grunden redan mycket generösa reglerna för ledig-
het vid barns födelse och vid barns sjukdom är det anmärkningsvärt att rät-
tigheterna ger utrymme för ”trixanden” som i sig inte är olagliga, men som
ur moralisk synvinkel måste betraktas som ytterst tveksamma.
Det ena gäller den möjlighet som finns att om båda föräldrarna arbetar
deltid kan den som har den högsta inkomsten utnyttja sin föräldrapenning
under helgerna! Denna möjlighet gör bl.a. Socialstyrelsen aktivt reklam för
i sin nyligen publicerade broschyr ”Föräldraledighet”. Här har man en möj-
lighet som inte primärt handlar om att möjliggöra för föräldrarna att vårda
sina egna barn - utan att utnyttja systemet för egen vinnings skull, så långt
detta över huvud taget är möjligt.
Det andra exemplet, som är minst sagt häpnadsväckande, gäller reglerna
för utnyttjande av den tillfälliga föräldrapenningen vid kompensationsledig-
het. I samma broschyr från Socialstyrelsen som nämnts ovan framgår att en
förälder som har kompensationsledighet från sitt arbete har rätt att byta ut
sina ”kompdagar” mot ersättning via försäkringskassan vid vård av sjukt
barn! Man kan fråga sig varför denna möjlighet över huvud taget finns. Det
handlar i detta fall ännu mindre om barnets bästa. Föräldern är ju ändå
hemma och är ledig!
Lagstiftaren har haft ambitionen att se till barnens bästa. Socialstyrelsen
tycks därutöver se som sin uppgift att verka för att maximala bidrag utbetalas
genom att rekommendera olika ”fiffiga” lösningar!
Mot denna bakgrund skulle jag vilja fråga socialministern följande:
Vilka åtgärder avser socialministern vidta för att stoppa dessa möjligheter
att överutnyttja bidragssystemen?
Anmäldes att följande frågor framställts
den 20 april
1992/93:580 av Isa Halvarsson (fp) till näringsministern om Uddeholm-
Tooling:
Lördagen den 17 april sade de österrikiska ägarna till Uddeholm-Tooling
nej till det planerade valsverksbolaget i Hagfors. Den österrikiska rege-
ringen låter den statliga stålkoncernen drabba Hagfors och Nordvärmland
oerhört hårt för att i stället lösa de österrikiska industriproblemen. Det finns
ett policydokument i vilket Böhler-Uddeholm förbundit sig att ta ansvar för
ersättningsjobb i Hagfors. Det är hög tid att dessa utfästelser konkretiseras.
Hittills har 700 arbeten tagits bort.
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
177
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
178
Vilka åtgärder avser näringsministern att vidta för att Böhler-Uddeholm
skall leva upp till sina utfästelser?
1992/93:581 av Charlotte Cederschiöld (m) till arbetsmarknadsministern om
arbetsmarknadsbidragens konkurrenseffekter:
I Svenska Dagbladet den 14 april redovisades ett konkret fall som exem-
plifierade ett särskilt aktuellt men generellt problem, nämligen att konstru-
era bidragssystem som inte får konkurrenshämmande effekter.
En handlare i Skåne har klagat över starta eget-bidraget som för honom
satt konkurrensvillkoren ur spel. Han riskerar att slås ut av ett sysselsätt-
ningsskapande bidrag, finansierat med skattemedel. En absurd situation.
Konkurrensverket konstaterar att det förhåller sig så att man inte kan ingripa
mot konkurrensbegränsande åtgärder från myndigheter. Om situationen är
rätt återgiven innebär detta att oacceptabla förhållanden råder.
Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att inte slå ut riktiga arbeten med
bidrag?
1992/93:582 av Göthe Knutson (m) till näringsministern om Uddeholm-
Tooling:
Det blev en dålig affär för Värmland när den dåvarande socialdemokra-
tiska regeringen år 1990 godkände det österrikiska förvärvet av Uddeholm-
Tooling i Hagfors. Vid den tiden hade stålföretaget drygt 1 400 anställda i
Hagfors. Inom kort har det blivit en halvering.
Senaste dråpslaget mot Uddeholm-Tooling och Hagfors fälldes på lörda-
gen av styrelsen för österrikiska Böhler-Uddeholm, dotterbolag till Voest
Alpine Stahl AG som i sin tur är dotterbolag till statsägda Austrian Indu-
stries AG. Valsningen av verktygsstål upphör helt i Hagfors sedan en över-
flyttning skett till Kapfenberg i Österrike där den statsägda koncernen gjort
en gigantisk felinvestering. Den österrikiska koncernen gjorde betydande
utfästelser när förvärvet av Uddeholm-Tooling godkändes av dåvarande in-
dustriministern Rune Molin (s). I det fall nedskärningar skulle ske i Hagfors
skulle den nya ägaren i Österrike se till att det blev andra jobb i Hagfors! Så
uppfattades det s.k. policydokumentet, undertecknat av Voest Alpine Stahl
AG. Näringsminister Per Westerberg har i fjol i brev erinrat den österrikiske
industriministern, såsom ytterst ansvarig, om den negativa utvecklingen i
Hagfors och de utfästelser som Voest Alpine gjort.
Vilka åtgärder är näringsminstern nu beredd att vidtaga med anledning av
den uppkomna situationen?
den 21 april
1992/93:583 av Nils T Svensson (s) till statsrådet Reidunn Laurén om aktie-
bolags redovisning av avgångsvederlag m.m.:
Genom tilläggsdirektiv har Redovisningskommittén fått i uppdrag att
överväga behovet av särskilda redovisningsregler för att i bolagens årsredo-
visning kunna lämna uppgift om avgångsvederlag och liknande förmåner för
verkställande direktör och andra personer i ett företags ledning.
I lagutskottets betänkande 31 välkomnas dessa tilläggsdirektiv, och ut-
skottet förutsätter att frågan behandlas med skyndsamhet. Jag vill fråga
statsrådet Reidunn Laurén:
När avser statsrådet förelägga riksdagen ett lagförslag i denna fråga?
20 § Kammaren åtskildes kl. 23.05.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 6 § anf. 27 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 61 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 8 § anf. 97 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 17.48,
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 12 § anf. 190 (delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
TOM T:SON THYBLAD
I Gunborg Apelgren
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
179
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Innehållsförteckning
Onsdagen den 21 april
Meddelande om debatt vid överlämnandet av kompletteringsproposi-
tionen ..........................................
Talmannen
Meddelande om tidpunkter för inlämnandet av interpellationer och
frågor ..........................................
Talmannen
1 § Justering av protokoll................................
2 § Ledighet ..........................................
3 § Hänvisning av ärenden till utskott ......................
4 § Förnyad bordläggning ...............................
Meddelande om samlad votering ..........................
5 § Bankstödet m.m....................................
Näringsutskottets betänkande NU24
Debatt
Sylvia Lindgren (s)
lan Wachtmeister (nyd)
Lars Bäckström (v)
Rolf Dahlberg (m)
Bo G Jenevall (nyd)
Beslut fattades efter 7 §
6 § Socialförsäkring - inriktning och anslag ..................
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU14
Debatt
Börje Nilsson (s)
Arne Jansson (nyd)
Berith Eriksson (v)
Karin Israelsson (c)
Ulrica Messing (s)
Kent Carlsson (s)
Beslut fattades efter 7 §
7 § Anslag till skatteförvaltningen, m.m.....................
Skatteutskottets betänkande SkU22
Debatt
Bruno Poromaa (s)
Peter Kling (nyd)
Lars Bäckström (v)
Karl-Gösta Svenson (m)
Bert Karlsson (nyd)
Andre vice talmannen (om dcbattreglerna)
Lars-Erik Lövdén (s)
1
1
1
2
2
2
2
25
180
Göthe Knutson (m)
Beslut ............................................... 76
Näringsutskottets betänkande NU24
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU14
Skatteutskottets betänkande SkU22
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Beslut om samlad votering ............................... 78
8 § Företagsskattefrågor................................. 78
Skatteutskottets betänkande SkU21
Debatt
Karl Hagström (s)
Peter Kling (nyd)
Lars Bäckström (v)
Kjell Johansson (fp)
Bengt Dalström (nyd)
Beslut fattades efter 10 §
9 § Anslag till åklagarväsendet............................ 94
Justitieutskottets betänkande JuU23
Debatt
Bengt-Ola Ryttar (s)
Karl Gustaf Sjödin (nyd)
Berith Eriksson (v)
Christel Anderberg (m)
Beslut fattades efter 10 §
10 § Anslag till domstolsväsendet.......................... 104
Justitieutskottets betänkande JuU24
Debatt
Göran Magnusson (s)
Karl Gustaf Sjödin (nyd)
Berith Eriksson (v)
Ingbritt Irhammar (c)
Tredje vice talmannen (om sammanträdets fortsättning under
kvällen)
Beslut ............................................... 118
Skatteutskottets betänkande SkU21
Justitieutskottets betänkande JuU23
Justitieutskottets betänkande JuU24
Beslut om uppskjuten votering............................ 119
Ajournering .......................................... 119
Återupptagna förhandlingar .............................. 120
11 § Anslag till kriminalvården, m.m....................... 120
Justitieutskottets betänkande JuU25
Debatt
Birthe Sörestedt (s)
Berith Eriksson (v)
Göthe Knutson (m)
Liisa Rulander (kds)
Göran Lindblad (m)
Karl Gustaf Sjödin (nyd)
181
Prot. 1992/93:96
21 april 1993
Andre vice talmannen (om debattreglerna)
Beslut skulle fattas den 22 april
Y2. § Anslag till rättshjälp m.m............................ 144
Justitieutskottets betänkande JuU26
Debatt
Sigrid Bolkéus (s)
Ulf Eriksson (nyd)
Berith Eriksson (v)
Liisa Rulander (kds)
Beslut skulle fattas den 22 april
13 § Anslag till Brottsskadenämnden m.m................... 156
Justitieutskottets betänkande JuU27
Debatt
Karl Gustaf Sjödin (nyd)
Berith Eriksson (v)
Birgit Henriksson (m)
Alf Eriksson (s)
Beslut skulle fattas den 22 april
14 § Anslag till Svensk författningssamling m.m............... 163
Justitieutskottets betänkande JuU28
Beslut skulle fattas den 22 april
15 § Statliga företag .................................... 163
Näringsutskottets betänkande NU27
Debatt
Bo Finnkvist (s)
Förste vice talmannen (om kvällens fortsatta debatt)
Bengt Hurtig (v)
Olle Lindström (m)
Beslut skulle fattas den 22 april
16 § Mineralförsörjning m.m............................. 169
Näringsutskottets betänkande NU26
Debatt
Mats Lindberg (s)
Christer Windén (nyd)
Karl-Erik Persson (v)
Karin Falkmer (m)
Beslut skulle fattas den 22 april
17 § Belut om fortsatt ärendebehandling den 22 april........... 176
18 § Anmälan om interpellation
1992/93:147 av Charlotte Cederschiöld (m) om regler för för-
äldraförsäkringen ............................... 176
19 § Anmälan om frågor
1992/93:580 av Isa Halvarsson (fp) om Uddeholm-Tooling . . 177
1992/93:581 av Charlotte Cederschiöld (m) om arbetsmark-
nadsbidragens konkurrenseffekter................... 178
1992/93:582 av Göthe Knutson (m) om Uddeholm-Tooling. . 178
182
1992/93:583 av Nils T Svensson (s) om aktiebolags redovisning
av avgångsvederlag m.m...........................
178
gotab Stockholm 1993