Protokoll
1992/93:93
Föredrogs och hänvisades
Motionerna
1992/93:T85-T98 till trafikutskottet
1992/93:Ju21 till justitieutskottet
Anf. 1 TALMANNEN:
Jag vill passa på att nämna att förhandlingarna i dag kommer att avslutas
kl. 14.00.
2 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den
Företogs till avgörande socialutskottets betänkande 1992/93 :SoU15, ut-
bildningsutskottets betänkanden 1992/93:UbUll och UbU21, trafikutskot-
tets betänkanden 1992/93:TU25, TU26 och TU33, jordbruksutskottets
betänkande 1992/93: J0UI6 samt bostadsutskottets betänkanden
1992/93: BoUll, BoU15, B0UI6, BoU17 och B0UI8 (beträffande debatten
i dessa ärenden, se prot. 92).
Socialutskottets betänkande SoU15
Mom. 1 (en syneförrättning i välfärden)
Utskottets hemställan bifölls med 165 röster mot 127 för reservation 1 av
Anita Persson m.fl. i motsvarande del.
Mom. 2 (rättssäkerhet m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 280 röster mot 11 för utskottets hemstäl-
lan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motion So294 av
Gudrun Schyman m.fl. i motsvarande del.
1
1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 93
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Mom. 4 (en ny socialpolitik)
Utskottets hemställan bifölls med 270 röster mot 21 för reservation 2 av
Leif Bergdahl.
Mom. 5, 6 och 8 (barns levnadsvillkor m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 165 röster mot 127 för reservation 3 av
Anita Persson m.fl. i motsvarande del.
Mom. 9 (en ny familjepolitik)
Utskottets hemställan bifölls med 271 röster mot 21 för reservation 4 av
Leif Bergdahl.
Mom. 10 (omstrukturering och fördelning av hälso- och sjukvårdens resur-
ser)
Utskottets hemställan bifölls med 165 röster mot 126 för reservation 5 av
Anita Persson m.fl. i motsvarande del.
Mom. 11 (sjukvårdsproduktionen)
Utskottets hemställan bifölls med 270 röster mot 22 för reservation 6 av
Leif Bergdahl.
Mom. 14 och 15 (ett tillkännagivande om barnbidrag, m.m.)
Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering bifölls
med 271 röster mot 21 för utskottets hemställan under mom. 14 samt i övrigt
reservation 7 av Leif Bergdahl.
Mom. 25 (medelsanvisningen till Bidrag till hälso- och sjukvård)
Utskottets hemställan bifölls med 283 röster mot 9 för utskottets hemstäl-
lan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motion So504 av Eva
Zetterberg m.fl.
Mom. 32 (rekreationsverksamhet)
Utskottets hemställan bifölls med 163 röster mot 124 för reservation 11 av
Anita Persson m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Sören Leberg (s) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats ha
röstat ja.
Mom. 41 (engångsbidrag till LP-stiftelsen)
Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering - som
ställdes mot utskottets hemställan med godkännande av motiveringen i re-
servation 12 av Anita Persson m.fl. - bifölls med acklamation.
Mom. 55 (en avveckling av den rättsmedicinska avdelningen i Uppsala)
Utskottets hemställan bifölls med 164 röster mot 120 för reservation 13 av
Anita Persson m.fl. 7 ledamöter avstod från att rösta.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Utbildningsutskottets betänkande UbUll
Mom. 6 (upphävande av meritvärderingsförordningen)
Utskottets hemställan bifölls med 165 röster mot 127 för reservationen av
Lena Hjelm-Wallén m.fl.
Mom. 10 (skolplikt för barn som vårdas på sjukhus)
Utskottets hemställan - som ställdes mot meningsyttringen av Björn
Samuelson - bifölls med acklamation.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Utbildningsutskottets betänkande UbU21
Mom. 9 (fortbildning om medicinska handikapp)
Utskottets hemställan bifölls med 281 röster mot 10 för meningsyttringen
av Björn Samuelson.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Trafikutskottets betänkande TU25
Utskottets hemställan bifölls.
Trafikutskottets betänkande TU26
Mom. 1 (avregleringen och tillsynen av taxi)
Utskottets hemställan bifölls med 280 röster mot 10 för meningsyttringen
av Karl-Erik Persson.
Mom. 2 (beställningscentraler och befordringsplikt)
Utskottets hemställan bifölls med 165 röster mot 126 för reservationen av
Sven-Gösta Signell m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 3-5
Utskottets hemställan bifölls.
Trafikutskottets betänkande TU33
Utskottets hemställan bifölls.
Jordbruksutskottets betänkande JoU16
Utskottets hemställan bifölls.
Bostadsutskottets betänkande BoUll
Mom. 1 (de bostadspolitiska målen)
Utskottets hemställan bifölls med 165 röster mot 127 för reservation 1 av
Oskar Lindkvist m.fl. 3
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Mom. 5 (de allmännyttiga bostadsföretagen)
Utskottets hemställan bifölls med 165 röster mot 127 för reservation 2 av
Oskar Lindkvist m.fl.
Mom. 7 (bostäder för utvecklingsstörda)
Utskottets hemställan bifölls med 165 röster mot 127 för reservation 4 av
Oskar Lindkvist m.fl.
Mom. 11 (ekologiskt byggande)
Utskottets hemställan bifölls med 279 röster mot 10 för meningsyttringen
av Eva Zetterberg i motsvarande del.
Mom. 13 (en utredning om bostadsfinansieringens utformning)
Utskottets hemställan bifölls med 165 röster mot 126 för reservation 7 av
Oskar Lindkvist m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Hans Göran Franck (s) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats
ha avstått från att rösta.
Mom. 15 (reduktionen av bostadssubventionerna år 1994)
Utskottets hemställan bifölls med 153 röster mot 124 för reservation 9 av
Oskar Lindkvist m.fl. 13 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 17 (en utredning av fastighetskrisen)
Utskottets hemställan bifölls med 271 röster mot 21 för reservation 10 av
Dan Eriksson i Stockholm.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Bostadsutskottets betänkande BoU15
Mom. 1 (beslutsram)
Utskottets hemställan bifölls med 269 röster mot 21 för reservationen av
Max Montalvo.
Mom. 2-4
Utskottets hemställan bifölls.
Bostadsutskottets betänkande BoU16
Utskottets hemställan bifölls.
Bostadsutskottets betänkande BoU17
Mom. 2 (stöd till kvinnligt företagande)
Utskottets hemställan bifölls med 164 röster mot 126 för reservationen av
Oskar Lindkvist m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 5 (länsstyrelseanslaget)
Utskottets hemställan bifölls med 283 röster mot 9 för meningsyttringen
av Eva Zetterberg.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Bostadsutskottets betänkande BoU18
Mom. 2 (miljöfrågorna i PBL m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 163 röster mot 126 för reservation 1 av
Oskar Lindkvist m.fl.
Mom. 11 (de reviderade byggreglerna)
Utskottets hemställan bifölls med 164 röster mot 127 för reservation 3 av
Oskar Lindkvist m.fl.
Mom. 12 (ekologiska principer i byggandet m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 280 röster mot 11 för meningsyttringen
av Eva Zetterberg i motsvarande del.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1992/93:NU25 Vissa näringspolitiska frågor (prop. 1992/93:100 delvis).
Anf. 2 BIRGITTA JOHANSSON (s):
Fru talman! En sund näringspolitik är grunden för vår framtid som indu-
strination. Nedgången i produktionen och sysselsättningen är lika kraftig nu
som den var under vissa år på 1920- och 1930-talet. Då gled vår ekonomi in
i en depression.
Den svenska industrin har förlorat omkring 7 % av sin långsiktiga produk-
tionsförmåga. Närmare hälften av produktionsminskningen är oåterkallelig.
Fallet inom industrin har varit speciellt stort i de kunskapsintensiva verk-
stadsbranscherna, i transportmedelsindustrin och i den maskintillverkande
industrin. Delas industrin upp i basindustri, verkstadsindustri och övrig in-
dustri framgår det klart att verkstadsindustrin har krympt väsentligt mer än
de andra industrigrenarna.
Regeringen och utskottsmajoriteten har inga visioner när det gäller att
skapa framtidens industrisamhälle. Utan aktiva insatser kommer utslag-
ningen mycket snabbt att ställa Sverige i de lägre divisionerna när det gäller
vår attraktionskraft som industrination.
En aktiv näringspolitik medför också krav på att samhället har kompe-
tenta och resursstarka aktörer till sitt förfogande. Den centrala näringspoli-
tiska myndigheten är NUTEK. Regeringens politik har inneburit sänkta an-
slag och nedrustning två år i rad.
För att åstadkomma en varaktig förbättring av näringslivets förhållanden
vill vi socialdemokrater utveckla och utvidga näringspolitiken. Genom ak-
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
tiva åtgärder skall vi skapa förutsättningar för en industriell återuppbygg-
nad. Den ekonomiska och industriella kris som nu råder gör att det-är nöd-
vändigt att även andra områden i politiken omfattas av den övergripande
målsättningen att skapa tillväxt.
Näringspolitiken skall drivas så att den höjer vårt lands attraktionskraft.
Därigenom kan vi dra till oss, behålla och utveckla en produktiv närings-
verksamhet. Näringspolitiken skall också bedrivas på ett sådant sätt att den
blir den bästa motorn för en politik där miljöhänsyn får gå före och vägas in
överallt. Målet för oss socialdemokrater är en uthållig tillväxt för god miljö.
Staten har enligt vår uppfattning två huvudfunktioner för att bidra till nä-
ringslivets utveckling. Det handlar dels om att sätta regler och ge allmänna
förutsättningar, dels om att uppträda på ett mer aktivt sätt. Den borgerliga
regeringen har valt att vara passiv på många områden.
Till de allmänna förutsättningarna hör främst att bedriva en långsiktig
hållfast ekonomisk politik som leder till låg ränta och låg inflation. Dit hör
också att tillhandahålla bra utbildning och goda kommunikationer och att se
till att det finns spelregler som gör att marknaden fungerar.
Staten måste vara mer aktiv inom näringslivsutvecklingen. I denna roll
finns en mängd olika instrument att använda. Det gäller t.ex. stöd till struk-
turomvandling, riktade forsknings- och utvecklingsinsatser, offentlig upp-
handling och uppsättande av miljökrav som driver på utvecklingen. Det
måste finnas en central resurs för regionernas näringslivsutveckling, så att
varje region kan bidra till högre tillväxt efter sina förutsättningar.
Detta synsätt vinner ett allt starkare gehör i vår omvärld. EG har program
som innebär en mycket aktiv näringspolitik. Japan har av tradition ett nära
samspel mellan stat och näringsliv. I vårt land vill däremot regeringen av
ideologiska skäl minimera de statliga insatserna inom näringspolitiken.
Av näringsutskottets betänkande nr 25, som vi i dag skall fatta beslut om,
framgår att regeringen visar upp en övertro på att marknaden klarar allt. Vi
socialdemokrater har till betänkandet fogat ett antal reservationer, vilka jag
yrkar bifall till.
När det gäller näringspolitikens inriktning menar vi socialdemokrater att
det är av största vikt att de näringspolitiska insatserna sker på bred front och
att de har olika tidsperspektiv. Vi menar också att kompletteringspropositio-
nen som kommer i nästa vecka bör innehålla förslag om ett samlat näringspo-
litiskt program för små och medelstora företag.
Vidare vill vi att det programmet skall ha ett Europaperspektiv i två av-
seenden. Dels bör en samordning ske med EG:s näringspolitik, dels bör pro-
grammet innehålla förslag om stöd och stimulans till de små och medelstora
företagen. Det skulle innebära att de kan komma ut på Europamarknaden.
I svensk näringspolitik har det tidigare använts olika typer av branschpro-
gram. Dessa program har syftat till att underlätta utvecklingen av livskraf-
tiga och expansiva företag. Det har som regel varit små och medelstora före-
tag. Åtgärderna inom programmens ram har varit breda och omfattande.
Ett bra exempel på sådan verksamhet är Verkstadstekniska delegationen.
Delegationens styrka har bl.a. varit att fungera som katalysator för investe-
ringar i ny teknik i ett stort antal små och medelstora företag. Delegationens
kansli har varit litet, och det har arbetat på ett obyråkratiskt sätt. Kontak-
terna med verkstadsindustrin i allmänhet och bilindustrin i synnerhet har va-
rit omfattande.
Ungefär två tredjedelar av Verkstadstekniska delegationens satsningar
har kommit bilindustrin till godo. Många av de satsningar som gjorts har va-
rit avgörande för företagens förmåga att med ny teknik som hjälpmedel
svara mot de hårda krav som har ställts på bilindustrins underleverantörer,
särskilt i samband med modellbyten.
Vi menar att stöd till underleverantörer är exempel på insatser som bör
ingå i en aktiv näringspolitik. Vi har också pekat på att regeringen bör ini-
tiera ett utvecklingsarbete för kunskapsspridning inom tillväxtföretag.
Ett annat område som är försummat av regeringen är stöd till uppfinnare
och innovatörer. Vi socialdemokrater menar att stöd till uppfinnings- och in-
novationsverksamhet är en av de viktigaste åtgärderna för att åstadkomma
produktförnyelse. Vi föreslår att 10 miljoner skall avsättas för stöd till upp-
finnare. Det kan ske via anslaget Småföretagsutveckling som disponeras av
NUTEK.
Medel skall kunna beviljas för ett begränsat antal uppfinnare och skall ses
som en uppfinnarlön under en viss tid. Stödet skall fördelas och administre-
ras av NUTEK i samråd med Uppfinnarföreningen. En aktiv uppföljning
och krav på motprestation bör också ingå i villkoren för stöd.
När det gäller teknikbaserad affärsutveckling och förstärkta produktråd
som samarbetar med utvecklingsfonderna, återkommer vi i samband med
behandlingen av forskningspolitiken.
Som jag nämnde inledningsvis är det av stor betydelse att kapitalförsörj-
ningen till företagen fungerar. Det finns mycket stora problem med kapital-
försörjningen, och de måste mötas med flera åtgärder. Den viktigaste åtgär-
den är att få ner ränteläget. Den ekonomiska politiken måste utformas så att
den möts av förtroende på marknaden.
Det är också viktigt att företagsformen inte lägger hinder i vägen för ut-
vecklingen. Ekonomiska föreningar och kooperativa företag behandlas inte
på ett konkurrensneutralt sätt när det gäller att få del av Industri- och ny-
företagarfonden. Vi menar att regeringen omgående bör ändra på reglerna
så att dessa företagsformer inte missgynnas när det gäller lån.
Vidare anser vi att regeringen skall lägga fram en samlad bedömning av
hur planerna ser ut för att följa upp de förslag som Nykoop-företagsutred-
ningen lade fram 1991. Alla företagsformer är viktiga att utveckla.
Vi socialdemokrater tycker naturligtvis att det är litet märkligt att inte
Centern värnar mer om ekonomiska föreningar och kooperationen. Tidigare
har vi kunnat uppnå stor enighet i dessa frågor.
Den andra åtgärden är att öka tillgången på riskkapital. Det kan ske bl.a.
genom att det görs förändringar av placeringsreglerna för de institutioner
som i dag har tillgång till kapital. AP-fondernas placeringsrätt bör utökas så
att medel kan placeras i små och medelstora företag.
I betänkandet förs från Socialdemokraternas sida fram ett brett, samlat
Europaprogram. Vi vill bl.a. peka på konkurrensvillkoren för de svenska
varven. Inom EG och i övriga konkurrentländer finns olika former av stöd
till varvsnäringen, och vi menar att Sverige måste ha likvärdiga villkor.
Standardiseringsarbetet är också ett viktigt inslag i Europapolitiken. Av
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
detta skäl är det nödvändigt att svenska intressenter inom dessa områden
kan bevaka och ta till vara kunskap. Arbetstagarrepresentanter och konsu-
menters deltagande i standardiseringsarbetet är därför viktigt.
Frågan om riskkapital har tagits upp i många motioner. Det gäller främst
utvecklingsfondernas fortsatta verksamhet. Utskottsmajoriteten gör det en-
kelt för sig genom att avstyrka samtliga motioner och hänvisa till att det på-
går utredningar inom detta område.
Kapitalförsörjningen är kanske den för tillfället viktigaste hämskon på
småföretagens utveckling. Bankkrisen stänger ofta dörren för krediter. Re-
geringens system med särskilda riskkapitalbolag har bland många brister den
nackdelen att pengarna tyvärr inte kommer småföretagen till godo.
En god småföretagspolitik vilar i stor utsträckning på regional grund. Det
bör inom varje region finnas en organisation dit småföretagen kan vända sig
för att få hjälp med forskarstöd, utbildningsstöd, företagsledningsstöd och,
vilket kanske är allra viktigast, riskkapital. Utvecklingsfonderna har över-
blicken och kontakter med näringslivet, kommuner och landsting. De bildar
var och en på sitt sätt navet i ett regionalt nätverk för de små och medelstora
företagen. Fonderna bör utvecklas, och de goda exemplen bör bli mönster
för framtiden. Därigenom åstadkoms en starkare förankring i det lokala och
regionala näringslivet.
På nationell nivå kommer småföretagen att gynnas av de insatser för kom-
petenshöjning, produktförnyelse och infrastrukturinvesteringar som Social-
demokraterna har föreslagit i olika motioner till riksdagen.
Riskkapitalmarknaden är ett område där det är nödvändigt med ett sam-
spel mellan offentliga och privata aktörer. De måste finnas större förståelse
för de villkor som småföretagen verkar under. Företagen måste få veta att
det i ett riskkapitalsystem finns aktörer som visar mod, uthållighet och tåla-
mod i sina satsningar.
Vi socialdemokrater vill tydligt markera att den finansieringsverksamhet
som bedrivs i utvecklingsfonderna är viktig i det konjunkturläge vi just nu
befinner oss i. Utskottet har enhälligt pekat på att regeringen bör medge an-
stånd med inbetalningar av fondernas lånemedel till staten.
Utskottet utgår också från att frågan om rekonstruktionslån kommer att
prövas. De små och medelstora företagen utgör grunden för företagsamhe-
ten i vårt land.
Vi socialdemokrater anser också att småföretagen skall ha en möjlighet
att konkurrera om offentliga upphandlingar i enlighet med ett kommande
EES-avtal. Då är det viktigt att man stöder företagen i de internationella
nätverk där ny teknik finns att hämta. Sveriges tekniska attachéer utgör en
del i den mångfald av instanser som är viktiga för ett allsidigt näringsliv.
Fru talman! Jagyrkar bifall till s-reservationerna och i övrigt till utskottets
hemställan.
Anf. 3 BENGT DALSTRÖM (nyd):
Fru talman! Jag vill först göra en reflexion på Birgitta Johanssons anför-
ande. Socialdemokraterna talar om satsningar på små och medelstora före-
tag men är samtidigt emot i princip alla de skattesänkningar när det gäller
småföretagens verksamhet som verkligen skulle stimulera nyföretagsamhet
och expansion. Jag har alltid undrat över hur ett sådant resonemang går
ihop. Är en höjning av skatterna eller motstånd mot skattesänkningar som
skulle underlätta verksamheten för småföretagen rätt sätt att främja tillväx-
ten?
Jag kommer i mitt anförande huvudsakligen att inrikta mig på innova-
tionsklimatet. Det är egentligen det viktigaste i näringspolitiken i dagens
Sverige, där vi verkligen behöver stimulera tillväxten. Min partikollega Si-
mon Liliedahl kommer senare att mer allmänt ta upp hur vi i Ny demokrati
ser på näringspolitiska spörsmål när det gäller att främja förutsättningarna
över huvud taget.
Alltsedan förra sommaren har den politiska debatten här i riksdagen och
i massmedierna dominerats av den ekonomiska krisen och dess olika följder.
Politikerna i etablissemanget har diskuterat orsakerna till den stigande ar-
betslösheten och välfärdssystemets stigande kostnader, för att inte tala om
krisens konsekvenser då det gäller Sveriges galopperande statsskuld. Till
detta kommer alla turerna kring det finansiella systemet och bankernas
akuta nödsituation.
Med det här som bakgrund har regeringen träffat olika krisöverenskom-
melser med Socialdemokraterna. Man har främst diskuterat besparingsmöj-
ligheter som mot bakgrund av att man talar om belopp som 12 miljarder är
helt orealistiska. Hur långt räcker de besparingarna när räntekostnaderna
på statsskulden växer med 23 miljarder på bara ett år?
Fru talman! Vi kan aldrig spara oss ur krisen. Även om vi inför ett nytän-
kande och går in för kraftiga besparingar i välfärdssystemet måste den politi-
ken kombineras med en offensiv satsning på näringslivet och då främst på
småföretagen. Vi kommer kanske inte ens att kunna behålla 70 % av den
välfärd vi har om vi inte attackerar problemet på ett mer intensivt sätt än vad
vi hittills har gjort.
Det är märkligt att detta behov av tillväxt genom en ökad produktion näs-
tan helt försvunnit i debatten. Regeringen har genom sitt krissamarbete med
socialdemokratin måst hålla igen på åtgärder som verkligen skulle stimulera
de 300 000 småföretagen till den nödvändiga produktionsökning vi alla inser
att vi måste uppnå.
Det regeringen lyckats med så här långt är att tillsammans med Ny demo-
krati genomföra etableringen av riskkapitalbolag. Man har gjort en omstruk-
turering av Industrifonden i kombination med införande av nyföretagarlån i
en ny stiftelse, Industri- och nyetableringsfonden. De satsningarna skall un-
derlätta för företagen att erhålla riskkapital.
Den tunga satsningen på Atle och Bure tillgodoser främst riskkapitalbeho-
ven i form av utökat aktiekapital i expansiva mellanstora och större företag.
Industri-och nyetableringsfonden kan då erbjuda lånekapital till enstaka
projekt i mindre och mellanstora företag, delfinansiering genom lån till ny-
företagande och startkapital till nyetablerade företag.
Dessa lösningar tillgodoser i och för sig mycket angelägna behov inom nä-
ringslivet och bör kunna medverka till att få fart på industrin, även om vissa
signaler kring Burcs verksamhet ger anledning till vaksamhet gentemot den
fortsatta utvecklingen.
Men svensk industri är också beroende av helt unika idéer och produkter
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Jrissa närings-
politiska frågor
10
som kan komma från enskilda uppfinnare och innovatörer i småföretag. För
denna för landet så viktiga intressegrupp saknas det i dag ett stöd som kunde
aktivera innovationsklimatet. I stället har situationen för de enskilda uppfin-
narna försämrats, bl.a. genom att ett riksdagsbeslut tvingade NUTEK att
den 1 juli förra året lägga om fördelningen och minska de 75 miljoner man
tidigare delat ut som innovatörs- och näringsbidrag till främst enskilda upp-
finnare.
Det är nästan otroligt att man skär ned detta anslag, samtidigt som man är
medveten om att grunden till tillväxt finns här. Uppfinnarna är i dagsläget i
stort sett hänvisade till Utvecklingsfonden och det egna kapitalet. Det sak-
nas dessutom skatteincitament för personliga satsningar i nya projekt och
produkter. I nuläget har Sverige mycket få kompetenta människor som kan
hjälpa den enskilde uppfinnaren att föra fram idéer och produkter som kan
nå marknaden. Det finns en organisation, Svenska uppfinnareföreningen
SUF, som med mycket begränsade medel - ca 6 miljoner kronor i statligt
stöd - byggt ut ett nätverk av rådgivare till uppfinnare. Det har varit diskus-
sion om dessa medel, men man har nu enats om att stödja SUF:s verksamhet
med dessa medel. I den här organisationen finns 22 deltidsarbetande kompe-
tenta medarbetare, med en viss spridning över landet. I vissa fall har dessa
personer också etablerade kontakter med de inom Utvecklingsfonden nyli-
gen inrättade produktråden.
Låt oss se hur verkligheten för den enskilde uppfinnaren fungerar, för att
förstå det angelägna i att satsa på en behovsanpassad organisation och skapa
bättre ekonomiska förutsättningar för den enskilde uppfinnaren.
Uppfinnaren kan i dag söka kontakt med en SUF-rådgivare, som kan fun-
gera som ett första bollplank. NUTEK och de lokala produktrådgivarna i
Utvecklingsfonden har inte den kapacitet och oftast inte den kompetens och
det engagemang som krävs för att hantera den inledande idéfasen tillsam-
mans med uppfinnaren. Om en idé vid denna första kontakt värderas som
intressant kan en teknisk granskning ges av Patentverket. Det kostar ”små-
smulor” - 3 000-6 000 kr. Här gör verkligen ”små” pengar stor nytta, och
samtidigt får man information om huruvida idén är värd att utveckla och
satsa vidare på.
I nästa fas görs en mer omfattande utvärdering av patentläge, affärsmöj-
lighet, marknad, etc. Här kan värderingen leda fram till beslut om att lägga
ned projekt. En positiv utvärdering däremot resulterar i att man startar en
viss verksamhet, där man tillverkar en eller flera prototyper efter olika kon-
cept. Rådgivaren kan här medverka i arbetet att välja och utforma rätt stra-
tegi för affärsidén. På det här utvecklingsstadiet avbryts emellertid många
idésatsningar på grund av kapitalbrist. Det gäller såväl för den enskilde upp-
finnaren som för det mindre företaget. Här behövs riskvilligt kapital för pa-
tent-, prototypframtagnings- och konsultkostnader. Det är just detta s.k.
seed-capital - den svenska översättning som jag sett lyder såddkapital - som
i dagens marknad saknas. Varken de etablerade riskkapitalbolagen eller In-
dustri- och nyetableringsfonden är designade för dessa kapitalbehov, som of-
tast föregår en kommande bolagskonstruktion.
I nästa steg kan Industri- och nyetableringsfonden eller något av riskkapi-
talbolagen medverka vid en bolagsbildning för tillverkning och marknadsfö-
ring av produkten. Alternativet är naturligtvis att den nya produkten också
kan erbjudas intresserade, redan etablerade, företag.
Jag konstaterar att utskottet delar Ny demokratis uppfattning om behovet
av ett bättre organiserat och ekonomiskt förstärkt stöd till uppfinnare enligt
vår motion i frågan. Utskottets majoritet föreslår riksdagen att ge regeringen
i uppdrag att utreda detta och komma med förslag om åtgärder. Enligt min
mening borde även utskottet uttala vissa direktiv till utredningen i fråga om
åtgärdernas genomförande och omfattning.
Vi är överens om att de etablerade lokala produktråden i Utvecklingsfon-
den kan utgöra stommen i den tänkta uppläggningen av stödet till uppfinna-
ren. Men det är viktigt att kompetensen inom produktråden säkras, dels ge-
nom en representant från SUF - representanterna är relativt sett lokalt väl
utspridda över landet - dels genom adjungerade experter från det lokala nä-
ringslivet. Det är mycket viktigt, eftersom vi måste ha erfarna människor i
produktråden - inte fast anställda utan adjungerade, som passar för de be-
hov som man vill säkra. Dessa krav måste upprätthållas för att kontakterna
med uppfinnaren och innovatören skall kunna fungera och för att projekt
skall kunna drivas framåt.
Målsättningen för produktråden blir alltså att fungera som bollplank för
den enskilde uppfinnaren och småföretagaren och att medverka i den första
tekniska och affärsmässiga utvärderingen, patentansökan, prototypframtag-
ningen och, inte minst, i den viktiga fortlöpande finansieringen. Detta kan
ske i form av innovationsbidrag. Eventuellt kan man tänka sig en återbetal-
ningsklausul om projektet blir framgångsrikt. Det här är kanske något i stil
med den innovatörslön som Socialdemokraterna var inne på.
Under den här förutsättningen hjälper och stöder Produktrådets insats
och finansiering uppfinnaren fram till det läge som vi tidigare talat om, dvs.
då Industri- och nyföretagarfonden eller ett riskkapitalbolag kan gå in och
medverka i den fortsatta projektetableringen och marknadsföringen.
Den föreslagna utredningen får naturligtvis föreslå fördelningen och om-
fattningen av den ekonomiska satsningen på uppfinnarstödet. Men som
framgår av Ny demokratis motion bör de ekonomiska insatserna, med tanke
på de enskilda uppfinnarnas betydelse som tillväxtresurs, vara i storleksord-
ningen minst 100 miljoner kronor.
I vår motion föreslår vi att en innovationsfond inrättas där man fördelar
pengarna till resp, produktråd i Utvecklingsfonden, alternativt att motsva-
rande anslag fördelas genom NUTEK. Men finansieringen av den här nya
satsningen på innovatörer blir naturligtvis en av utredningens viktigaste
”nötter att knäcka”. Eventuellt kan man kanske lyfta ut erforderligt kapital
från Industri-och nyetableringsfonden, som ändå disponerar 2,5 miljarder
kronor, och fördela det till denna verksamhet i form av riskkapital. Det blir
bl.a. utredningens uppgift att behandla.
Med beaktande av de här framförda synpunkterna och med instämmande
i av utskottet föreslagen utredning enligt betänkandet, som i stort tillgodoser
Ny demokratis motion, vill vi i Ny demokrati betona nödvändigheten av ett
snabbt agerande från regeringens sida. Om jag förstår departementet rätt
har man faktiskt redan påbörjat ett förberedande arbete för en kommande
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
12
utredning. Det är angeläget att utredningens arbete snarast påbörjas för att
på gräsrotsnivå främja det viktiga innovationsklimatet i Sverige.
Så går jag över till en annan viktig fråga som finns i detta näringspolitiska
betänkande. Vad svensk industri också behöver är en bevakning av den tek-
niska utvecklingen utomlands. I Ny demokrati ser vi det som helt groteskt
att i det här läget reducera insatserna för den tekniskt vetenskapliga attaché-
verksamheten STATT. Vi motsätter oss därför den av regeringen föreslagna
neddragningen på 5 miljoner kronor - av den nu gällande budgeten på 35,6
miljoner kronor. Därför stöder vi den socialdemokratiska motionen om
oförändrat anslag.
Fru talman! Mot bakgrund av här framförda synpunkter yrkar jag bifall
till Ny demokratis reservation nr 12 under mom. 20 och i övrigt bifall till
utskottets hemställan.
Anf. 4 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Bengt Dalström pekar på att vi aldrig säger någonting om
skatter. Det är naturligtvis mycket viktigt att skatterna är rätt avpassade för
näringslivet. Det är ju ett näringspolitiskt betänkande som nu behandlas,
och skattefrågor brukar tas upp i annan ordning.
Skatterna framhålls alltid i debatten som ett av de största hindren för före-
tagande, men det stämmer inte generellt sett. Sverige har en av Europas
mest förmånliga företagsbeskattningar. Detta utesluter naturligtvis inte att
det finns problem för vissa kategorier av företagare. Vissa egenföretagare är
skattemässigt diskriminerade, jämfört med företag som är organiserade som
aktiebolag. Detta tycker också vi socialdemokrater skall åtgärdas. Men det
måste vara harmoni i det hela, därför att det är ändå de sunda statsfinanserna
som är viktiga. Vi får inte dränera statsekonomin genom skattesänkningar
som inte kommer dem till del som verkligen behöver dem.
Anf. 5 BENGT DALSTRÖM (nyd) replik:
Fru talman! Ingvar Carlsson har vid flera framträdanden under de senaste
åren talat om att skatteunderlaget och höjd företagsbeskattning är grunden
till välfärden. I princip har det han sagt gått ut på detta. Birgitta Johansson
inledde med att tala om att vi aldrig säger någonting om skatter. Det var
kanske en felsägning - ni talar väl också gärna om skatter.
Jag är medveten om att det här är en näringspolitisk debatt, men Birgitta
Johansson snuddade vid det väsentliga, som jag är ute efter. Det är just skat-
teförändringar som kan stimulera den enskilde småföretagaren, antingen till
ett etablerande eller till en expansion. Det kan vara bättre avdragsmöjlighe-
ter, t.ex. kvittningsregler för inkomst av tjänst och rörelse. Samtidigt finns
det många andra möjligheter just på den nivån att stimulera småföretagarna
med skattelättnader, men jag har inte sett några förslag om det från socialde-
mokratin.
Anf. 6 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Jag sade redan i mitt första inlägg till Bengt Dalström att vi
inte har behandlat skattefrågor i näringsutskottet, men de är naturligtvis
otroligt viktiga för ett bra näringsliv i framtiden.
Jag pekade också på att vi måste kunna göra jämförelser, så att ingen blir
diskriminerad på grund av den form som han har organiserat sitt företagande
i. Men vi är inte beredda att gå in på den typen av detaljer som Bengt Dal-
ström nu gör. Vi vill se en helhet i skattepolitiken. Det är andra utskott som
har att hantera de frågorna. Men jag håller med om att skattepolitiken är
viktig.
Anf. 7 BENGT DALSTRÖM (nyd) replik:
Fru talman! Jag skall avrunda det här lilla replikskiftet med att konstatera
att Socialdemokraterna är positivt inställda till vissa tankegångar om lättna-
der i beskattningen för småföretagaren. Jag kommer med intresse att följa
fortsättningen. Jag utgår från att Birgitta Johanssons synpunkter från nä-
ringsutskottet inte är oväsentliga för hennes kolleger i andra utskott.
Anf. 8 HANS ANDERSSON (v):
Fru talman! Näringspolitik är någonting mycket viktigt, enligt vår uppfatt-
ning. Jag vet inte om det är regeringens och de borgerliga partiernas uppfatt-
ning. Betänkande nr 25 om vissa näringspolitiska frågor utandas snarast en
brist på näringspolitik. Egentligen bidrar man till att sänka det samhälleliga
stödet och de samhälleliga initiativen för att formera en bättre industriell
struktur, en bättre näringsstruktur i vårt land.
Det kan behövas, då en stor del av krisen i Sverige i dag är en näringspoli-
tisk kris, som flera har sagt. Vi har drabbats av en betydande industridöd. En
del beror på konjunkturen, men mycket kommer att handla om strukturella
förändringar. Det är helt enkelt fråga om kapitalförstöring i många fall. Vi
hade ungefär 15 % produktionssänkning - 200 000 jobb försvann på några
år - och hälften av det, 7-8 %, betraktas som förstört kapital, förstörd pro-
duktionskapacitet. Det är någonting som det kommer att vara mycket svårt
att bygga upp igen, som kommer att göra Sverige fattigare under lång tid
framöver. Det innebär arbetslöshet och att Sverige tenderar att halka efter.
Det är många som har synpunkter på vad som är orsakerna till detta. Det
var intressant att se en ny undersökning som Statistiska centralbyrån publi-
cerade för några veckor sedan, som visade att den svenska industrins kostna-
der per producerad enhet 1991 fortfarande låg lägre än i 14 av våra främsta
konkurrentländer. Sveriges arbetskraft var alltså billigare. Produktiviteten i
industrin ökade också mer än vad tidigare statistik hade visat.
Det var alltså inte enbart en kostnadskris som fick svensk industri att kol-
lapsa, utan snarare en efterfråge-, spekulations-, skuld- och finanskris.
Man behöver ingen statistik för att inse att Sverige har problem, men det
är mycket viktigt att man vet hur problemen ser ut och vad de beror på för
att man skall kunna hitta rätt medicin.
Mycket av den medicin som borgerligheten tar fram handlar om att för-
störa tryggheten och att försämra det arbetsrättsliga systemet. Man menar-
det finns också uttalat i detta betänkande - att det sociala trygghetssystemet
gör att folk drivs från arbete in i socialförsäkringssystemet, som försörjer
dem, att arbetsrätten skapar ineffektivitet, i stället för att bidra till trygghet
och effektivitet.
Vi tror från vårt håll att det här är fundamentalt felaktigt. Vi tror snarare
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
13
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
att det har att göra med den ideologiska offensiv som SAF satte i gång på 70-
talet, för att ”satsa på dig själv”, som snart ledde till att de flesta skulle bli
modister och frisörer, till att industriarbete och kompetens i näringslivet
hade dålig status. Det var svårt att rekrytera folk till industrin, och det lider
vi av fortfarande. Det var den oerhörda marknadsfundamentalismen, kravet
på att staten inte skulle intervenera, att man inte skulle ha en aktiv industri-
och näringspolitik, att det bara skulle vara generella metoder, inga selektiva
stöd. Det framgår oavbrutet i utskottets resonemang i betänkandet.
Vi tror att det här är fullständigt fel synsätt, och det är ett synsätt som leder
nedåt, i en nedåtgående spiral, som vi nu lever med.
Men allting är inte politikernas fel. Vi har strukturproblem i Sverige. Vi
har haft stora fördelar med naturresurser och basnäringar. Vi har haft
mycket stora bolag, som har vuxit sig starka under hela 90-talet. De har in-
ternationaliserats, och det har uppstått en svår situation mellan hemma-
marknad och exportmarknad. Vi lider brist på små och medelstora företag.
Vi har haft en dåligt utvecklad forskningspolitik, med framför allt dåliga
samband mellan forskning och utveckling, bl.a. industriutveckling.
Vi som låg främst för ett antal decennier sedan har gått ganska långt till-
baka jämfört med OECD när det gäller kompetensen inom näringslivet. Vi
har mycket färre civilingenjörer i industrin än vad man har i Japan, i USA
och snart i Tyskland.
På några punkter i betänkandet diskuteras motioner som handlar om att
förbättra etiken. Jag tycker att det är någonting som man kan ägna en viss
uppmärksamhet åt: etiken och marknaden. Vi släppte taxibranschen fri; vi
fick omedebart svåra etikproblem som skakar hela branschen. Vi släppte va-
lutaregleringar, vi släppte kreditregleringar, och vi fick oerhörda problem,
inte minst etikproblem.
Vi hade en spekulationsekonomi, faktiskt till mycket stor del genererad
av den socialdemokratiska 80-talspolitiken. Genom devalveringspolitiken i
början på 80-talet använde vi generella metoder som gav upphov till stora
penningmängder, som inte i någon högre grad investerades utan spekulera-
des bort, dels här hemma, dels i finanssystemet, dels genom köp av fastighe-
ter i Bryssel, London och på andra håll - improduktiv verksamhet, utövad i
frihet av de aktörer som enligt inte minst de borgerliga partiernas mening
skall staka ut framtiden.
Jag tycker att man verkligen borde tänka efter noga när man är så funda-
mentalistiskt marknadsliberal som utskottetsmajoriteten är. Vi vill bestämt
avvisa det. Vi menar att selektiva stöd, branschmässiga stöd och program-
matiska, industri- och näringspolitiska inriktningar måste till för att åstad-
komma en miljö där industrin och näringslivet kan växa. Men då måste det
också finnas ett samarbete - man måste ta till vara de anställdas resurser och
kompetens. Man måste också skapa ett inflytande, en ekonomisk demo-
krati.
Man kan anföra många exempel. Vi har en stor skogsråvara i Sverige. Den
kommer framöver att utsättas för stor konkurrens, inte minst österifrån. Vi
måste göra mer av trät som sågad vara, men vi måste också med hjälp av
träkemi, träforskning och träutveckling se till att vi förädlar produkterna
14
mer. Det finns mycket att göra, det finns många idéer, men det behövs
pengar. Det är en typisk branschfråga.
Det som har hänt i Uddevalla och Kalmar, det som har hänt med den nya
produktionstekniken inom bilindustrin är en tragik. Det behövs samlade
program för att ta till vara just dessa erfarenheter och för att skapa en ny
industripolitisk och arbetsmetodisk inriktning, som kan ge stora framgångar
för svensk industri i framtiden.
Uppfinningarna diskuteras. Vi menar, som också Bengt Dalström var inne
på, att det var fel att ta bort näringsbidraget, och vi har föreslagit uppräk-
ningar av uppfinnarstödet omedelbart. Det är nödvändigt att gå in i ett tidigt
skede, så att det blir någonting kvar av svenska uppfinningar.
Fru talman! Många svenska uppfinningar försvinner faktiskt utomlands,
vare sig de är produktionstekniskt enkla att sätta i verket - det har anförts
många sådana exempel i debatten under senare tid - eller de är tekniskt
mycket avancerade och framtagna inom våra tekniska högskolor; de försvin-
ner till Norge, till Tyskland, till Japan t.ex. Det är ett stort näringspolitiskt
och industripolitiskt misslyckande. Det är ett misslyckande för de svenska
företagen, det är ett misslyckande för det svenska samhället; det är ett ut-
tryck för den svenska statens brist på näringspolitik att sådant inträffar.
Man hänvisar ofta till andra länder. Men ta en titt på Japan. Japan har en
mycket omfattande näringspolitisk struktur, både på ett lokalt plan och på
ett nationellt plan. Där finns initiativ till nätverk för småföretagsamhet, där
finns anknytningar mellan forskningsverksamhet och stora företag, där finns
det branschpolitiska program där man har koncentrerat sig på att stimulera
investeringsverksamhet av långsiktig karaktär - praktiskt taget motsatsen till
vad vi har haft i Sverige, där egentligen allt har skett inom ramen för de tradi-
tionella stora företagen. Och de blir allt mer ”inomföretagarmässiga” - de
ser saken från sitt eget företags synpunkt, de ser saken från sina egna pro-
dukters synpunkt, och vi tappar långsiktigheten.
Det finns många exempel; de kanske inte precis handlar om EG, som har
varit uppe till debatt här. Det finns många exempel - från Italien, som Emi-
lien, och från Tyskland, som Baden-Wiirtemberg - på en stark småföreta-
garstruktur och på att man har tagit en serie statliga och branschmässiga ini-
tiativ; man går ihop och skapar nätverk för att öka potentialen industriellt.
Det handlar inte om att de här områdena har särskilt låga löner, och de är
inte heller så överens ideologiskt. I Emilien har det gamla kommunistpartiet
i Italien varit ledande och styrande, och i Baden Wurtemberg har det varit
kristdemokraterna. Det handlar om en tradition, och det handlar om idéer
för att i samverkan utveckla näringsliv och industri.
Den meningsyttring som Rolf Nilson har avgivit i näringsutskottet och
som jag vill ställa mig bakom fokuserar på en annan sak, som jag mycket
starkt vill understryka, och det är att industripolitiken och näringspolitiken
måste baseras på en ekologisk grundsyn. Det måste handla om ekologiskt
hållbar produktion. Det måste finnas ett kretsloppstänkande. Det är den ab-
soluta förutsättningen för att vi över huvud taget skall ha kvar någon produk-
tion och industri i Sverige på sikt.
Det ger också stora möjligheter och chanser; produktionens miljövänlig-
het kommer inom kort att vara ett krav och ett konkurrensmedel. Produk-
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
15
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
16
ternas miljövänlighet kommer också att vara ett konkurrensmedel. Så kom-
mer det att bli med bilarna, så har det redan blivit med tågen och den övriga
kollektivtrafiken, så har det blivit med många produkter som är till just för
att förbättra miljön: rökgasrening, energisystem som inte läcker ut en massa
energi, ökade verkningsgrader, förbättrad kvalitet, styrsystem, etc.
På många områden har Sverige här mycket goda förutsättningar. Det
handlar alltså om att kombinera det långsiktiga kravet på hänsyn till miljö
och ekologisk anpassning med det kortsiktiga kravet på att vara konkurrens-
kraftig, att passa marknaden. I dag är detta faktiskt gemensamma målsätt-
ningar. Jag tycker att just detta måste vara en målsättning för näringspoliti-
ken.
Dessutom menar vi att man måste ha en selektiv politik. Låt mig ta ett
exempel. Underleverantörsprogrammen lades ned. Verkstadstekniska dele-
gationen lades ned. Varför? På de områdena har svenska företag mycket
stora svårigheter. Vi har småföretag, men inte så många. Men vad vi framför
allt saknar är medelstora företag som kan bära upp produktförnyelse, som
kan hänga med i branschers utveckling och som inte är fullständigt beroende
av de stora bolag till vilka de är underleverantörer utan har en egen status,
en egen exportverksamhet, en egen utbildningsverksamhet, en egen pro-
duktförnyelseverksamhet. Det kräver tillgång till avancerad teknologi, och
det kräver tillgång till forskningsresultat. Här har man kunnat göra mycket
med samlade branschprogram. Men av ideologiska skäl passar detta inte den
nuvarande svenska regeringen, utan man lägger ned den verksamheten.
Fru talman! Jag vill genast - för att inte glömma bort det - yrka bifall till
meningsyttringen när det gäller mom. 1 om näringspolitikens inriktning,
mom. 10 om skapande av nätverk och mom. 26, som är anslagsyrkandet, där
vi räknar upp regeringens anslag till näringspolitik och NUTEK med 90 mil-
joner kronor. I övrigt finns det punkter som gäller uppfinnare och underleve-
rantörer och som är snarlika de yrkanden som finns i socialdemokratiska re-
servationer. För att inte uppta tiden i onödan skall jag inte yrka bifall till
dem.
Jag yrkar också bifall till de socialdemokratiska reservationerna 3, 4, 5, 6,
9, 15, 16 och 18, som ligger mycket nära de ståndpunkter vi har eller som
helt enkelt är identiska med dem.
Den socialdemokratiska politik som här har förts fram kan vi till stora de-
lar instämma i när det gäller kravet på och vikten av en aktiv näringspolitik.
Men jag tror att ordet EG nämns 20 gånger och orden ekologi och miljö en
gång. Där finns det en påtaglig skillnad mellan den ståndpunkt som jag för-
fäktar här och som kort finns angiven i Rolf Nilsons meningsyttring, och den
som finns i de socialdemokratiska reservationerna och den socialdemokra-
tiska motionen.
Det är inte så att en bra industri-och näringspolitik är identisk med vad
som sker inom ramen för EG. Däremot finns det inom EG:s område många
länder som har en mycket mer aktiv statlig insats vad gäller näringsstruktu-
ren. Det är precis sådana insatser som vi har velat peka på när det gäller
kompetens, utbildning, koppling till den offentliga sektorns upphandling,
kraven på miljöteknik i produktion, produkter och finansiering av företag-
samheten - i tidigare och senare skeden. Till detta hör ju också frågan om
exportstimulanser, exportgarantier och annat, som behandlas i andra sam-
manhang.
Fru talman! Vår position är alltså att näringspolitiken behöver förstärkas,
inte minst på grund av nuvarande konjunkturläge, men också av strukturella
skäl. Vi måste göra detta med inriktning på miljöhänsyn och ekologi, men
också för att förnya näringsgrenarna och för att uppnå god produktivitet och
skapa goda arbetsmiljöer. Vi måste ta till vara kompetens och utbildade
människor, som är den största resursen, och se till att människor får arbeta
inom ramen för det goda arbetet. På så sätt kan vi ta oss ur krisen. Det gör
vi inte genom att förlita oss på den blinda marknadens mekanismer.
Vi säger bestämt nej till utskottsmajoritetens marknadsliberalism och för-
ordar mycket mer av statliga interventioner och mer av kreativt skapande
samarbete mellan samhällsinstanser, stat och näringslivsaktörer.
Tack!
Anf. 9 KJELL ERICSSON (c):
Fru talman! Det har varit en svår period för svenskt näringsliv. 1980-talets
spekulations- och inflationspolitik har skördat stora offer. Det har inneburit
stora påfrestningar, både för företagare och för den enskilde.
Det har under de senaste åren talats mycket om de problem som finns, hur
de har uppkommit och hur de skall åtgärdas. Jag skall inte nu uppehålla mig
så mycket vid bakgrunden till den kris som vi har. Men man måste ändå ha
det här i bakhuvudet när man talar om åtgärder för industrin.
Vi har förlorat över 200 000 industriarbetstillfällen sedan 1989. Vi har ett
stort underskott i statens budget, och vi har stora problem med våra banker.
Vi har en hög arbetslöshet, med allt vad det leder till.
Regeringen har alltsedan den tillträdde 1991 arbetat för att skapa goda
förutsättningar för svenskt näringsliv, bl.a. genom att sänka eller slopa till-
växthämmande skatter och avgifter och genom att arbeta för en bättre risk-
kapitalförsörjning. Detta är också viktiga inslag i en aktiv småföretagspoli-
tik.
Det viktigaste för närvarande är ändå att man för en ekonomisk politik
som skapar förtroende för våra långsiktiga möjligheter. Detta är inte minst
viktigt för att få ner räntan och stärka kronans värde. Det är därför angeläget
att det nu skapas långsiktigt goda förutsättningar för vårt näringsliv. Företa-
gen skall kunna planera och genomföra sina investeringar. Under rådande
osäkra läge har många företag avvaktat med investeringarna, för att se vad
som händer. Vi måste nu få till stånd långsiktiga spelregler vad gäller företa-
garnas villkor.
Om vi skall arbeta oss ur den kris som landet befinner sig i, får det inte
vara någon tvekan om kursen. Om det råder tveksamhet om kursen, kan vi
råka ut fpr ännu fler tråkigheter, i form av räntechocker, ytterligare kursfall
för svenska kronan, uteblivna investeringar och företag som flyttar utom-
lands. Sverige har länge tillhört världens viktigaste industrinationer, och
svenska företag har hävdat sig väl i konkurrensen. Men under 80-talet för-
sämrades situationen märkbart för svenskt näringsliv. Därefter har vi fått
den mest djupgående nationella långkonjunktur som vi har haft på länge.
Även internationellt har konjunkturen varit mycket svag. Därför är det vik-
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
2 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 93
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
18
tigt att olika åtgärder ger de goda möjligheter som vårt näringsliv så väl be-
höver.
De förslag som regeringen har lagt fram och som riksdagen redan har be-
slutat om kommer också att ge bra möjligheter. Det är faktiskt ganska många
skatter och avgifter som har sänkts eller slopats. Det ger på sikt en kraftigt
förstärkt konkurrenskraft, inte minst för våra småföretag som också utgör
ett mycket viktigt inslag i vårt näringsliv. Det finns ytterligare förslag på gång
om särskilda skatter för egen- och fåmansföretagare. De innebär en neutral
beskattning för olika företagsformer. Det finns även förslag om ett visst åter-
införande av kvittningsrätten. Allt detta kommer att vara till hjälp för såväl
befintliga som nystartade företag. Jag har de senaste dagarna med glädje no-
terat att också Socialdemokraterna ställer upp på att det skall vara en neutral
företagsbeskattning för småföretag.
Jag skall nu kommentera en del av de områden som dagens betänkande
handlar om. Det rör dels regeringens proposition om anslag till näringspoliti-
ken, dels ett antal motioner från den allmänna motionstiden.
En fråga som tar upp ett stort utrymme är riskkapitalförsörjningen, eller
kapitalförsörjningen över huvud taget, eftersom den är så väsentlig. Detta
är en fråga som rör många, inte minst i dagens besvärliga situation på finans-
marknaden.
Det pågår en utredning om utvecklingsfondernas framtida roll. Jag skall
inte nu beröra den framtida verksamheten, men jag vill i alla fall klart dekla-
rera att vi även framdeles behöver ett regionalt organ som kan hjälpa de små
och medelstora företagen.
Den utlåningsverksamhet som utvecklingsfonderna i dag bedriver vill jag
också beröra något. Efter förra årets inbetalningar till staten, förfogar ut-
vecklingsfonderna över ca 2,5 miljarder. Av dessa skall fonderna, enligt tidi-
gare riksdagsbeslut betala in 1,3 miljarder till staten fram till 1997.
Likviditeten är högst varierande i de olika fonderna. Vi har från utskottets
sida funnit det angeläget att påpeka att det faktum att man på relativt lång
sikt skall betala in dessa pengar till staten inte skall innebära något hinder
för att bedriva en välplanerad och aktiv utlåningsverksamhet. Utskottet för-
utsätter därför att utvecklingsfonderna omgående tillser att man får till stånd
en ökad aktivering av de här medlen.
Vi har också, som Birgitta Johansson var inne på, funnit att det finns pro-
blem i vårt bankväsende i dag. Med tanke på det, finns det skäl att bevilja
anstånd med de inbetalningar som utvecklingsfonderna skulle ha gjort under
1993. Jag tycker att det är bra att utskottet har gjort detta ställningstagande,
eftersom det ger ytterligare möjligheter för fonderna att medverka vid viss
riskfinansiering.
Även riskkapitalbolagen har berörts. De sex riskkapitalbolagen och de två
portföljbärande bolagen Atle och Bure har nu startat sin verksamhet. Visst
har det riktats kritik mot dessa bolag för att de inte nog har engagerat sig i
riskfinansieringen. Det kanske kan finnas fog för viss kritik, men man måste
komma ihåg att de just startat sin verksamhet.
Jag vill ändå uttala den förhoppningen att bolagen kommer att fungera
som riskfinansiärer för små och medelstora företag. Detta kan ske både ge-
nom att de går in som delägare i företag och att de genom ett aktivt ägarenga-
gemang medverkar vid olika investeringar. Det kan också ske genom lån el-
ler garantier. Bolagen skall även kunna göra indirekta placeringar via andra
riskkapitalbolag. Bolagen förfogar nu över 6,5 miljarder, och det är angelä-
get att medlen kommer industrin till godo.
Även nyföretagarlånen har berörts, som vi under hösten förra året beslu-
tade om. Verksamheten har nu startat. Dessa lån kan erhållas för nya pro-
dukter, marknadssatsningar och nya företag. Starten har nyss skett, men en-
ligt vad vi har erfarit är intresset mycket stort för dessa lån.
När det gäller Industri- och nyföretagarfondens lån, kan dessa erhållas en-
bart av aktiebolag - det har också berörts. Fr.o.m. den 15 mars kan även
utvecklingsfonderna ge nyetableringslån. Dessa lån ges till alla former av
företag, även ekonomiska föreningar. Detta är en riktig inriktning, och vi får
väl låta dessa nya ordningar verka ett tag och se hur de olika behoven ser ut.
Det här betänkandet berör också en motion om rekonstruktionslån. Jag
skulle vilja uppehålla mig en kort stund just runt detta med företagsrekon-
struktioner.
Många svenska företag lever under mycket pressade förhållanden. Detta
visar inte minst förra årets siffror om konkurser. Omkring 22 000 företag gick
i konkurs. En del av dessa företag var faktiskt bra företag med bra produk-
ter. Men på grund av den extrema lågkonjunktur som vi befinner oss i har
de inte klarat av ekonomin.
Den hårda situation som bankerna har underlättar inte heller för företa-
gen. I Svenska Dagbladet från i onsdags kan man läsa att bankerna undviker
ackord, därför att konkurserna för bankerna är fördelaktigare än ackords-
uppgörelser. Jag tycker egentligen att detta är skrämmande uppgifter. Kon-
kurserna är i och för sig ett naturligt inslag i en marknadsekonomi, men det
är fel när man i de allra flesta fall väljer konkurs framför rekonstruktion. Det
måste vara riktigare att man försöker vara med och rädda en del av pengarna
i en rekonstruktion än att i onödan låta företag gå i konkurs, med allt vad
det innebär.
Insolvensutredningen har också tagit upp den här frågan i sitt betänkande.
Det gäller krisföretag som är livsdugliga eller vars verksamhet kan fortsätta i
någon form. Man föreslår att gäldenär, som under medverkan av en av rätten
utsedd administratör driver näringsverksamhet efter betalningsinställelse,
skall försöka rekonstruera verksamheten och träffa en ekonomisk uppgö-
relse med sina borgenärer utan konkurs.
Även organisationen Företagarna har i skrivelse till regeringen föreslagit
någon form av rekonstruktionslån eller överlevnadslån.
Jag har också personligen haft kontakt med många företagare som ut-
tryckt behovet av hjälp vid rekonstruktioner av företag och av att någon
form av överlevnadslån, garantilån, införs. Nu vet jag att regeringen arbetar
med den här frågan, och jag hoppas att man kan komma fram till en bra
lösning. Det måste vara riktigt att försöka rädda bra företag med bra produk-
ter och med framtidsmöjligheter, i stället för att låta dessa gå i konkurs i onö-
dan.
Stödet till uppfinnare och innovatörer har redan berörts här av flera ta-
lare. Bengt Dalström uppehöll sig mycket vid den frågan. Det är en mycket
väsentlig fråga. Stöd och råd till uppfinnare och innovatörer sker genom
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
19
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
flera olika kanaler såsom Svenska Uppfinnareföreningen, NUTEK och de
s.k. produktråden, som finns i varje län.
Utskottet har erfarit att regeringen avser att avsätta lika mycket medel -
ca 6 miljoner - till Uppfinnareföreningen som förra året. Det är bra. Utskot-
tet vill också att regeringen tar fram ett åtgärdsprogram för uppfinnare. I
detta program bör man se över möjligheterna till ökad avsättning, ändrade
skatteregler och ändrat bidragssystem.
Det är viktigt att uppfinnare och innovatörer får en renässans i vårt land.
Om den industriella förnyelsen skall kunna fortskrida är det av avgörande
betydelse att nya idéer och uppfinningar kommer i gång och att innovations-
processer kan startas. Därför är det bra att regeringen nu skyndsamt skall ta
fram ett åtgärdsprogram för denna kategori. En sådan sådd kan också ge en
god skörd.
Genom denna beställning hos regeringen blir också motioner från Cen-
tern, Ny demokrati och kds i huvudsak tillgodosedda.
Betänkandet berör också en del olika stöd, t.ex. varvstöd. Här finns också
krav från Socialdemokraterna om ytterligare stöd.
Utskottet anser det vara viktigt att olika industrigrenar kan ha konkur-
rensneutralitet i förhållande till motsvarande industrigrenar i konkurrentlän-
derna. Detta är också regeringens linje. Men vi anser också från utskottsma-
joritetens sida att det är angeläget att regeringen bevakar den här frågan
noga. Om det blir förändringar i konkurrensen skall man vidta åtgärder.
Jag vill också här understryka att även varvsindustrin har samma möjlig-
heter som andra företag att ansöka om exportkreditgarantier hos EKN. Ut-
skottsmajoriteten tillstyrker därför regeringens förslag om endast räntestöd.
Det finns ett antal reservationer till detta betänkande. Jag har redan redo-
gjort för en del av utskottets synpunkter för flera av dem. Jag vill i korthet
ytterligare beröra någon eller några reservationer.
I reservation nr 1 säger Socialdemokraterna att näringspolitiken skall ge
stöd till bättre konkurrensförmåga genom insatser som lyfter utbildningsni-
vån inom industrin, höjer nivån på forskning och utbildning och förbättrar
kommunikationerna.
Det är ju just detta som regeringen gör. Regeringen har vidtagit en mängd
åtgärder för att stärka konkurrenskraften genom att sänka skatter och avgif-
ter och förbättra riskkapitalförsörjningen. Stora resurser satsas på forskning
och utveckling, som senare kommer att behandlas här i kammaren. Man sat-
sar på arbetsmarknadsutbildning i företagen. Mycket stora satsningar görs
på vägar och järnvägar. 98 miljarder kronor under en tioårsperiod har före-
slagits här. Enbart i år satsas närmare 14 miljarder. Så mycket har aldrig tidi-
gare satsats på vägar och järnvägar. Det är således mycket stora satsningar
som görs. Jag tycker nog att Socialdemokraterna slår in öppna dörrar.
Det finns en reservation om kvinnligt företagande. Regeringen har i årets
budgetproposition förutsatt att utvecklingsfonderna även i fortsättningen
skall uppmärksamma de särskilda insatser som kan behövas för kvinnor som
startar eget. Regeringen har även givit NUTEK i uppdrag att genomföra ett
handlingsprogram som skall främja kvinnligt företagande. För denna åtgärd
har det anslagits 20 miljoner. Jag tycker att vi har tillgodosett mycket av det
20
som tas upp i reservationen. Vi får höra vad Birgitta Johansson har att säga
om detta.
Jag vill även beröra reservation nr 17 om teknisk-vetenskaplig attaché-
verksamhet. Detta är en viktig verksamhet. Det är vi alla överens om. Rege-
ringen har föreslagit en besparing på 5 miljöner. Detta motsätter sig Social-
demokraterna och Ny demokrati och bildar därmed majoritet i utskottet.
Jag vill här berätta att STATT förfogar över en fond på 16 miljoner. Detta
gör att STATT kunde ha fortsatt med sin verksamhet i samma omfattning
även under det kommande budgetåret. Därför hade den här besparingen
kunnat ske utan att medföra några olägenheter för den här verksamheten.
Men majoriteten tycker på ett annat sätt. Jag yrkar bifall till reservation nr
17.
Fru talman! Sammanfattningsvis vill jag bara konstatera att vi har en be-
svärlig lågkonjunktur. Som jag sade i inledningen av anförandet har det in-
neburit stora påfrestningar både för företag och enskilda. Det kommer också
att ta lång tid innan vi återhämtat full styrka. Men med de olika åtgärder som
har företagits och med de ytterligare åtgärder som är på gång har vi kraftigt
förbättrat vår konkurrenskraft. Vi har nu mycket stora möjligheter att ta
marknadsandelar. Detta kan man också klart utläsa av exportindustrin, där
orderingången har ökat under senare tid. I dag kunde vi på Ekot höra att
turistnäringen nu har uppnått mycket god konkurrenskraft här i Sverige. Det
finns trots allt många ljuspunkter i vår tillvaro. Vi bedriver en god näringspo-
litik, där ekonomi och ekologi går hand i hand.
Fru talman! Med undantag av mom. 39 vill jag yrka bifall till utskottets
hemställan och avslag på reservationerna från Socialdemokraterna och Ny
demokrati samt på meningsyttringen från Vänsterpartiet.
Anf. 10 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Kjell Ericsson tog upp ett av de väsentligaste avsnitten i vårt
betänkande. Det gäller det avsnitt som behandlar riskkapitalförsörjningen.
Han påpekade mycket riktigt att från den 15 mars har utvecklingsfonderna
möjlighet att ge nyföretagarlån till alla typer av företag, dvs. oavsett om det
rör sig om kooperativa företag eller ekonomiska föreningar. Vi vet också att
trycket är mycket hårt på att utvecklingsfonderna skall låna ut pengar. Rege-
ringen har inte skickat med några pengar från Industri- och nyföretagarfon-
den för just den här verksamheten. Det är ytterligare ett moment som man
tillåts göra, men man får inga nya pengar.
Detsamma gäller för det kvinnliga företagandet, som vi har reservat oss
till förmån för. Det är riktigt att NUTEK och regeringen naturligtvis har am-
bitionen att man skall satsa på det här. Utvecklingsfonderna får nya uppgif-
ter att klara. Men samtidigt skall finansieringsverksamheten inte få ha den
omfattning som den har haft tidigare. Då blir det inte riktigt så enkelt.
Anf. 11 KJELL ERICSSON (c) replik:
Fru talman! Riskkapitalfrågorna är viktiga. Det är vi helt överens om. Jag
tror också att alla försöker sträva efter att klara av detta. Det gäller inte
minst i dagens sitaution med bankkris, vilket medför att normala relationer
mellan företag och banker inte fungerar som de skall. Därför är t.ex. banka-
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
21
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
22
kutens insatser mycket viktiga, för att relationerna skall bli normala. Detta
är det viktigaste för alla företag - oberoende om det rör sig om manligt eller
kvinnligt företagande och om små eller stora företag. Det är trots allt detta
som fordrar de stora resurserna. Det är också viktigt att man får även de
andra delarna att fungera.
I det här läget har man just börjat med nyföretagarlån. Det ger först och
främst aktiebolag möjlighet att låna pengar. En ekonomisk förening som bil-
dar ett eget dotterbolag kan också låna pengar av Nyföretagarfonden. Även
utvecklingsfonderna kan låna ut pengar. Birgitta Johansson säger att vi inte
skickar med några pengar. Vi ger anstånd med inbetalningen nu. Jag tror att
det är ungefär 470 miljoner kronor som skulle inbetalas i år. Så nog finns det
möjligheter att få mera pengar. Vi har också tittat på likviditeten i fonderna.
En del fonder har över 80 % i likvida medel. Jag tror att man skulle kunna
klara av det här på denna väg. Det är viktigt att pröva detta och se var beho-
ven finns. Vilka företag kommer främst att söka pengar? Kommer det att
vara ekonomiska föreningar eller enskilda företag. Hur ser det här ut? Man
måste nog utvärdera detta litet mera innan man går vidare. Vi får låta den
här ordningen verka ett tag.
Birgitta Johansson sade vidare att vi inte heller skickade med några pengar
när det gäller kvinnligt företagande. NUTEK har t.ex. 20 miljoner anslaget
för att ta fram ett program för kvinnligt företagande. Det är en sådan åtgärd.
Det viktigaste är nog hur man fördelar pengarna. Det var mot detta som kri-
tiken tidigare riktades. Även under den socialdemokratiska regeringen
framfördes kritik mot att utvecklingsfonderna inte hjälpte kvinnliga företa-
gare tillräckligt. Men inte skickades det med mera pengar av den orsaken.
Nu vill man att detta skall ses över så att de kvinnliga företagarna inte diskri-
mineras utan i stället får hjälp med att sätta i gång. Det vill vi alla.
Anf. 12 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Kjell Ericsson pratar mycket om Industri-och nyföretagar-
fonden och om att verksamheten har startat ganska nyligen. Det är naturligt-
vis riktigt. I höstas i samband med att besluten fattades sade vi från socialde-
mokratiskt håll att vi naturligtvis ville ge Industri- och nyföretagarfonden en
chans att visa upp sin verksamhet.
Utskottet hade också möjlighet att träffa företrädare för Industri- och ny-
företagarfonden. De pekade på de ansökningar som kommit in. Det är rik-
tigt, som Kjell Ericsson säger, att intresset för Industri- och nyföretagarfon-
den är mycket stort. Men, tyvärr, de företag som fått del av nyföretagarlån
är inte i någon stor omfattning tillverkande företag. I varje fall var det så i
mars månad - vad som hänt under första delen av april vet vi inte. Det ser
alltså inte ut att bildas så många nya sysselsättningstillfällen med dessa fon-
der. Det tycker vi är beklagligt.
Anf. 13 KJELL ERICSSON (c) replik:
Fru talman! Antalet ansökningar har varit ganska stort och förfrågning-
arna ännu fler. Men vi kan ju inte föreskriva att bara tillverkande företag
skall få söka. Alla har full möjlighet att söka. Gör de inte det måste det kan-
ske till någonting annat för att stimulera industrin, t.ex. sänkta skatter och
avgifter som också medverkar till att man får ett positivt klimat, så att den
tillverkande industrin vill söka dessa lån.
Jag tror inte vi kan styra på annat sätt. Fonden är till för både små och
medelstora nystartande företag som i det läget kan få hjälp till egetkapitalet.
Alla företag - vare sig de är enmansföretag eller sysselsätter två, tre, eller
tio man - är viktiga. Vi behöver alla typer av företag. Då är detta en bra
stimulans till att få nystartade företag i Sverige.
Anf. 14 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! När Kjell Ericsson talar låter det som om allt är bra. Jag skulle
vilja säga att det mesta är dåligt på näringspolitikens område. Siffrorna talar
sitt klara språk: den starka nedgången i sysselsättningen, den omfattande ut-
slagningen av industriell kapacitet, svårigheterna att få krediter - tänk så
många uppfinningar som försvinner ut ur landet!
Jag tycker att det är en mycket bristfällig analys som Kjell Ericsson och
utskottsmajoriteten står för. Jag vill i många fall kalla det för ren fundamen-
talism. Man argumenterar så, att man helt enkelt är för en generell politik
och inte en selektiv politik, att man är för en marknadslösning. Man avser
inte heller att göra någonting på många viktiga områden.
Jag begärde ordet när Kjell Ericsson sade att man nu satsar mycket på
utbildning inne i företagen. Det gör man inte alls! En av de utredningar som
ligger för fäfot i departementen är Kompetensutredningen. Ingenting har ge-
nomförts av vad som föreslogs av Kompetensutredningen. Det handlar om
att kunna utbilda människor inom företagen, innan de är arbetslösa, innan
de varslas. Att ingenting gjorts tycker jag är en skandal i detta läge.
Varför säger man nej till vårt förslag att utöka stödet till småföretagsamhe-
ten med bortåt 100 miljoner kronor? Varför säger man nej till att återupp-
rätta Verkstadstekniska delegationen, underleverantörsprogram, osv.?
Hittills har jag inte hört några goda argument. Jag hoppas jag får bra svar
från Kjell Ericsson.
För att inte försvåra voteringarna framöver vill jag passa på tillfället att
dra tillbaka mina yrkanden om bifall till de socialdemokratiska reservatio-
nerna 5, 6 och 16. Jag gör det enbart av praktiska orsaker. Det är ingenting
som har att göra med innehållet i reservationerna.
Anf. 15 KJELL ERICSSON (c) replik:
Fru talman! Man kunde göra en ganska lång historia av det här. Varför har
vi fått en sådan nedgång i vår industri? Beror det på den nuvarande regering-
ens politik eller på den gamla regeringens politik?
Bubblan brast 1989, alltså långt före den här regeringens tillträde. Det var
också då man fick fastighetskrisen, finanskrisen, industrikrisen och arbets-
löshetskrisen.
Det är ju detta som lett oss dit där vi är i dag. Hur skall man komma ur
detta? Skall man inte ge näringslivet goda förutsättningar att verka i vårt
land? Skall man inte ge ramar och spelregler? Skall man inte säga: Så här
kan vi köra, och så kan vi nå resultat?
Det är sådana signaler näringslivet har väntat på. Den här regeringen har
försökt få fram dessa signaler.
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
23
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
Vi har genomfört många saker som förbättrat konkurrenskraften, inte
minst genom att slopa tillväxthämmande skatter och avgifter. Det är en vik-
tig bit i det hela.
Vi måste också sanera ekonomin. Vi måste komma till rätta med våra pro-
blem när det gäller finanspolitiken och bankväsendet. De skapar stor oreda,
som i sin tur skapar många andra problem helt i onödan. Men de finns där i
dag, och därför måste vi klara av dem också.
Detta är bakgrunden som vi måste ha klar för oss när vi talar om vilka
åtgärder som måste vidtas.
Jag vet att detta med krediter är svårt, men vi har nu vidtagit olika åtgär-
der. Jag tror också att inte minst insatserna från Bankstödsnämnden kommer
att underlätta krediterna när vi får normala relationer mellan banker och
företag. Jag vill inte generalisera och säga att alla banker har svåra problem
i dag. Det finns många banker som gör ett alldeles förträffligt arbete. Men
sammantaget finns det fortfarande problem, och de är stora.
Andra olika kreditinstitut är på väg att starta. Jag förmodar att de också
kommer att ge bra resultat. Men det kanske är brist på information om vad
som finns. Kanske regeringen skulle behöva informera om att dessa olika
institut finns, att vi hjälper till med dem och att dessa regler gäller. Vi kanske
kan bättra oss på den punkten.
Så vill jag säga några ord om utbildning.
Ta bara arbetsmarknadspolitiken! Det har aldrig någonsin satsats så
mycket pengar på arbetsmarknadspolitik som vi gör nu. Vi hade en debatt
här förra fredagen. Hans Andersson var med och vet vad det handlar om.
Inte minst har vi de många utbildningsplatserna inom AMS, vilket också bi-
drar till att kompetensen höjs. Regeringen har också pekat på att det under
denna tid är viktigt att se till att höja kompetensen när det är arbetslöshet.
Också på forskning och utveckling kommer stora medel att satsas. Tidi-
gare satsades det mycket mer på grundforskning, numera satsas det mera på
industrirelaterad forskning, som också gynnar näringslivet.
Regeringen har alltså tagit fram många saker som måste få verka.
Här ropar man på selektiva åtgärder. Vi har sett vad sådana tidigare har
lett till. Jag tror att vi måste pröva nya vägar.
Anf. 16 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Detta skulle naturligtvis kunna föra långt, men låt mig citera
några rader ur NUTEK:s skrift Utveckling i förändring, som är alldeles ny.
”Under 1980-talet bromsades strukturomvandlingen tillfälligt upp av de
stora devalveringarna.”
Det var alltså generella åtgärder.
”Förskjutningarna av relativpriser mellan arbete och kapital medförde att
incitamenten till rationaliseringar försvagades.” Företagen kunde framför
allt ”tjäna ”pengar på pengar’ och i mindre utsträckning på egen tillverk-
ning”.
Det är faktiskt så att avkastningen på finansiellt kapital har varit större än
avkastningen på arbetande kapital, utom 1983-1984 och 1973-1975 under
den senaste tjugo-årsperioden.
24
Här har vi bakgrunden till de verkligt stora problemen. Det har inte lönat
sig att arbeta industriellt. Det har lönat sig att spekulera.
Visst - det har aldrig förut gjorts så stora insatser inom arbetsmarknadspo-
litiken som nu, men det beror på att arbetslösheten aldrig varit så stor som
nu. Det är en del av det fundamentala misslyckandet för den här regeringen.
Ändå satsas det för litet. Vi påpekar det gång på gång, och regeringen får
krypa efter och slå på en eller annan miljard för att människor över huvud
taget skall ha något att leva av och vara aktiva och inte passiva.
Men det jag frågade om var en strukturell insats, att genomföra kompe-
tenshöj ande utbildning inne i företagen innan folk blir arbetslösa. Där före-
ligger statliga utredningar, där finns initiativ. Vi har föreslagit det gång på
gång, men ingenting händer även om många pratar om det.
Jag skulle vilja ha svar i fråga om den saken.
Anf. 17 KJELL ERICSSON (c) replik:
Fru talman! Jag håller med Hans Andersson om att det var mera lönsamt
att spekulera än att producera varor och tjänster på 1980-talet. Jag håller
helt med om det, och det sade jag också i mitt anförande. Och det berodde
på den politik vi hade. Det var så upplagt att man tjänade mera på att speku-
lera än på att producera. Det är därför vi vill ändra på detta.
Men vi satsar nu på utbildning, och det gäller hela vägen: grundskolan,
gymnasieskolan, komvux och arbetsmarknadsutbildning. Det gäller nu på
universitetsnivå och det gäller för forskning och utveckling. Det är stora me-
del som satsas här. Allt detta kommer att medföra att vi får en högre kompe-
tens.
Hans Andersson talar om behovet av civilingenjörer. Jag håller med om
det. Vi måste få fler civilingenjörer i Sverige, så att vi höjer den tekniska
kompetensen. Vi har inga motsättningar därvidlag. Det är sådant som måste
ske och som regeringen satsar på.
Vänsterpartiet säger ofta att vi satsar för litet. Vänsterpartiet har under
den tid jag har varit i riksdagen alltid satsat väldigt mycket. Men man kan
fråga: Vem skall betala?
Vi har i dag en synnerligen besvärlig ekonomi. Vi har 200 miljarder i un-
derskott i nuvarande budget, och vi har snart 1 000 miljarder i statsskuld
samt en ränteskuld på närmare 100 miljarder. Det är alltså stora pengar som
går åt. Då har vi ingen möjlighet att gå med på alla de medel som Hans An-
dersson önskar.
Hans Andersson tog upp det här med miljö, energi och kretsloppstän-
kande. Även därvidlag har regeringen gjort stora framsteg och tagit fram
kretsloppspropositionen och klimatpropositionen. Man talar där om att vi
skall ha både återvinning och återanvändning. Det är första gången som vi
har kommit in på kretsloppstänkande. Det gäller även klimatpropositionen.
Man vill satsa på bioenergi, som ger en god miljö. Det är viktigt att vi får en
tillväxt i samhället, men det skall vara en tillväxt somt bygger på de miljö-
mässiga grunder som vi har och som gör att vi har en god miljö i framtiden.
Det är regeringens politik.
Talmannen anmälde att Hans Andersson anhållit att till protokollet få an-
tecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
26
Anf. 18 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! De senaste 25 årens näringsklimat har eroderat mycket kraf-
tigt. Det går inte att på kort tid förändra näringsklimatet så radikalt att vi
kan få en mycket kraftig expansion av den industriella sektorn. Vi kommer
att genomföra mycket omfattande program och har redan genomfört mycket
stora program som steg för steg kommer att ändra på förhållandena.
Lindbeckkommissionen har påpekat att BNP per person 1970 i Sverige låg
8 % över OECD-snittet. I dag, 1993, ligger vi nere på 6-7 % under OECD-
snittet, efter Norge, efter Italien. Vår relativa levnadsstandard jämfört med
övriga västvärlden har under den senaste 25-årsperioden fallit med 14—15
procentenheter. Det har dess värre varit ganska logiskt i och med att de se-
naste 25 åren har inneburit ett mycket besvärligt ekonomiskt läge för stora
delar av det svenska näringslivet.
Vi kan notera att de senaste 25 åren har inneburit en tid då svenska små
och medelstora företag förmodligen tillhört västvärldens hårdast beskattade
och då vi därmed helt logiskt har kommit att få en oerhört liten sektor av små
och medelstora företag jämfört med övriga Västeuropa. I dag sysselsätter vi
kanske bara en tredjedel av den arbetskraft som motsvarande länder i Väst-
europa sysselsätter i företag med under 100 anställda.
Vi har också kunnat se att vi har haft en nedgång i den industriella struktu-
ren under den senaste 20-årsperioden. Det är också logiskt. När obligations-
räntan på statsobligationer under denna 20-årsperiod nästan varje enskilt år
ligger över avkastningen på arbetande kapital i företag är naturligtvis männi-
skor logiska och minskar satsningar på näringslivet och ökar dem i finansiella
placeringar. Det har inneburit att det svenska näringslivet steg för steg gått
nedåt under den senaste 20-årsperioden. Vår ekonomiska tillväxt relativt till-
växten i övriga Västeuropa har steg för steg eroderat under denna period.
1980-talet har också inneburit en finansiell kris som lagts ovanpå den in-
dustriella krisen i Sverige. Det har inneburit att vi har fått en finansiell kris
i vår omvärld också, men den har blivit mycket värre i Sverige än i nästan
alla jämförbara västeuropeiska länder. Den har vi huvudsakligen fått genom
en felaktig gång när det gäller avregleringarna på de finansiella marknaderna
i Sverige.
Först genomfördes kreditavregleringen, som gjorde det alltför lätt att låna
pengar under hög inflation, med stora avdragsmöjligheter på skatten för rän-
tan. Allt steg i värde. Sedan genomfördes en avreglering gentemot utlandet,
då allt blev billigt utomlands. Vi kom till en situation som skapade ränte-
känslighet. Därmed sprack bubblan. Priserna började falla. Vi fick de
enorma kreditförluster som till stor del har skapat den finansiella krisen.
Vad Sverige nu behöver göra är en utomordentligt besvärlig omdaning av
sin ekonomi för att återskapa produktiviteten och tillväxten i ekonomin. Det
finns knappast någon annan möjlighet att steg för steg sanera finanserna,
återskapa en större grad av sysselsättning på vår arbetsmarknad och därmed
steg för steg återkomma på välfärdsvägen i Europa.
Vi har naturligtvis tittat på de länder i andra delar av världen som har lyck-
ats väl i denna omdaning. Vi finner att det är länder med låg ränta, låg infla-
tion och stabila spelregler för näringslivet som skapar en situation där man
inte behöver ta så stora finansiella risker vid investeringar utan huvudsakli-
gen kommersiella risker. Därmed får man en betydligt starkare industriell
tillväxt. Därför är det centralt att vi nu kan bibehålla det kostnadsläge som
vi fått så att man vågar investera i Sverige, inte återskapa 80-talets utförs-
backe då vi steg för steg kunde se att vår relativa konkurrenskraft försämra-
des och att investeringarna därmed tenderade att läggas i andra länder i stäl-
let för i Sverige.
Vi har sänkt skatter. Vi har fattat beslut i denna kammare som motsvarar
skattesänkningar på produktionen med 40 miljarder kronor, varav 12 å 14
miljarder har kommit små och medelstora företag till del. Vi har fått en de
facto-devalvering på mycket stora tal som medfört de kanske största konkur-
rensförbättringarna för svenskt näringsliv i modern tid. Det skapar förutsätt-
ningar för en industriell expansion. Men den måste vårdas med låg ränta, låg
inflation för att vi skall kunna bibehålla dessa förbättringar och ha stabila
spelregler som möjliggör långsiktiga investeringar i Sverige.
Vi måste också förnya näringslivet, få fram nya växande företag som ska-
par nya arbetstillfällen och bygger för framtiden. Då är det naturligtvis vik-
tigt att se till att man skapar den rätta drivkraften och de rätta incitamenten.
Jag sade tidigare att vi har sänkt skatter för små och medelstora företag
med ungefär 12-14 miljarder på helårsbasis. Men även beskattningen av
vinsterna i dessa företag måste göras konkurrenskraftig. Vi kommer att
lägga fram förslag om detta till hösten. Bolagsbeskattningen avseende aktie-
bolag är redan i dag kanske den mest konkurrenskraftiga i västvärlden. Det
måste gå att tjäna pengar i små och medelstora företag. Vi måste ha företa-
gare, inte bara företag, för att få den rätta drivkraften och möjligheter att
bygga upp ett eget kapital som skapar säkerhet och möjligheter för framgång
längre fram.
Vi har skapat förutsättningar för återskapande av en svensk riskkapital-
marknad dels genom satsningen på riskkapitalbolag via Industri- och nyföre-
tagarfonden, dels genom förändringar av skatteregler som gör beskattningen
av riskkapitalet konkurrenskraftig med beskattningen i andra länder.
Jag hoppas att vi skall få ekonomiskt utrymme för att även ta bort dubbel-
beskattningen av aktieutdelningar, inte för aktieägarnas skull, ty för dem
spelar det i praktiken ingen roll. Skall man satsa pengar i Sverige som tysk
eller svensk är avkastningen efter skatt intressant. Är det dubbelbeskattning
i Sverige och enkelbeskattning i övriga Europa ställs det högre krav på lön-
samheten i investeringarna i Sverige än utomlands. Det skapar ett tryck att
föra investeringarna ut ur landet. Därför är det viktigt att beskattningen på
kapitalet också är konkurrenskraftig för att vi skall kunna dra till oss riskin-
vesteringar och investeringar i ny industriell kapacitet.
Vi behöver helt klart moderniseringar av arbetsrätten. Det visar inte minst
olika typer av ungdomspraktikplatser, som till den helt dominerande delen
har hamnat i små och medelstora företag. Det är en klar indikation på att
det finns anledning till en modernisering av arbetsrätten för att skapa bättre
förutsättningar för att verkligen kunna expandera arbetsmarknaden och de
mindre och medelstora företagen, där man uppenbarligen sett arbetsrätten
i nuvarande utformning vara ett problem.
Men det gäller även förnyelsen av näringslivet. Det är därför som vi vill
göra de omfattande satsningarna på industrirelevant forskning. På det sättet
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
27
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
28
kan vi dra nytta av en bra forskning som kan omsättas i nya produkter och
nya företag. I länder, exempelvis Tyskland och Japan, med låg ränta och låg
inflation finns det också ett mycket klart och entydigt samband mellan om-
fattande industrirelevant forskning och stark ekonomisk tillväxt. Där har vi
i Sverige historiskt sett inte varit så framstående.
Vi vill också skapa teknikbroar, som kan förena idéer från universitet och
högskolor med entreprenörer. På det sättet kan man åstadkomma en bättre
kunskaps- och tekniköverföring till mindre, medelstora och nya företag, som
kan bidra till en förnyelse av näringslivet.
Till hösten kommer vi att lägga fram förslag om villkorslån. Det har varit
ett av de viktigaste skatteincitamenten för att bygga upp en stor del av det
teknikintensiva nyföretagandet i ett antal länder runt om i världen.
Jag vill inte att Sverige skall bli ett låglöneland. Därför måste vi satsa på
förnyelse av näringslivet. Det är den ökande industriella expansionen, forsk-
ningen och kompetensutvecklingen som kan motivera högre löner. Därmed
är det förnyelse och inte industriakuten som är det centrala för framtiden.
Det är förmågan i de små och medelstora företagen som måste finnas med i
satsningen på förnyelse, förutom att vi måste klara en fortsatt expansion
bland de större företagen.
Anf. 19 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag blev överraskad när Per Westerberg dök upp här. Han
fanns inte med på talarlistan. Jag har inte hört honom på så lång tid att jag
knappt trodde att han fanns. Det finns inte heller mycket av näringspolitik i
landet.
Näringsministern sade att ungdomspraktiken visar på någonting bra. Jag
har inte med mig papperen, men det har gjorts en del utvärderingar. Ung-
domspraktikanterna i de små företagen finns framför allt inom sådana yrkes-
grupper som hembiträden, kioskbiträden, djurskötare osv. - just inom så-
dana områden där det inte kommer att skapas några nya jobb. Det är tra-
giskt att se - jag kommer själv från industrin - att det finns praktiskt taget
inga praktikplatser inom den produktiva sektorn i industrin.
Per Westerberg betonar vikten av att ytterligare riva ner arbetsrätten. Det
kommer att skapa konfrontationer på arbetsplatserna. Då går vi miste om
ett samarbetsklimat, där man kan dra nytta av de olika intressenterna i före-
tagen. Detta är en undergångens väg, som kommer att leda till elände i
landet. Vänta bara, Per Westerberg, på vad som händer när Arbetsrättskom-
mittén nu lägger fram sina förslag! Det som sker är tragiskt.
Det är lika tragiskt att se hur regeringen riktar sina angrepp på de sociala
trygghetssystemen, som har varit en del i möjligheterna att ha människor
i arbete, inte minst kvinnor. Den politik som i dag förs med avregleringar,
privatiseringar och neddragningar av sociala trygghetssystem är till stor
nackdel för arbetslivet på sikt.
Jag är emellertid överens med Per Westerberg om att allting inte bara är
en fråga om trygghet. Jag har verkat i konkurrensutsatt industri under
många år. Det handlar om att höja produktiviteten och att öka kompeten-
sen. Varför har det ännu inte kommit något förslag från regeringen som byg-
ger på kompetensutredningarnas förslag för att underlätta kompetensut-
veckling inom företaget? Då kan konkurrenskraften ökas innan folk hamnar
utanför företagen i arbetslöshet.
Det har talats om den konkurrenskraftsförbättring som har skett. Ja, visst
har det genomförts en sådan, med det har till stor del skett trots - skulle jag
vilja säga - regeringens insatser. En avgörande orsak är kronkursfallet. En
annan orsak är de mycket låga löneavtal som Rehnbergavtalet resulterade i.
Jag ser näringspolitiken i första hand som en icke-politik, där man hoppas
på marknadskrafterna. Det är tyvärr just marknadsaktörerna som under 80-
talet satsade på finansiell spekulation i stället för industriell innovation och
investeringar. Jag fasar för vad som skall hända om den politiken får fortsätta
under Per Westerbergs ledning.
Anf. 20 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Jag tycker att Hans Andersson i huvudsak recenserar den
socialdemokratiska politiken under 70och 80-talen i stället för den politik
som den borgerliga regeringen har fört under de gångna 18 månaderna. Det
var på 70- och 80-talen som den industriella nedrustningen skedde och den
finansiella krisen skapades. Nu genomför vi i stället mycket omfattande för-
ändringar i näringsklimatet för företagen. Vi genomför kraftiga skattesänk-
ningar-vi skulle i och för sig gärna ha gjort det via sänkta arbetsgivaravgifter
i stället för en de facto-devalvering , men nu blev det som det blev beroende
på krafter som vi icke kunde rå på. Vi har skapat en förutsättning för en
mycket stark industriell expansion i Sverige.
Förändringarna för små och medelstora företag är stora. Vi satsar på för-
nyelse av näringslivet, forskning, utbildning, expansion av högre utbildning,
kompetenshöjning i samband med omställningar inom industrin och på att
höja den relativa konkurrenskraften hos svensk arbetskraft. Men det går
inte att göra allt, man måste både gasa och bromsa, inte minst med det stats-
finansiella läge som vi har fått ta över. Man kan inte bara öka utgifterna,
utan man måste också skära ner på olika områden. Det är inte med någon
glädje som vi går in i olika välfärdssystem och gör förändringar. Det gör vi
för att vi är tvungna att skapa resurser för den industriella expansion som
genererar välfärd. Man kan inte bara fortsätta att tro att det är välfärdssyste-
men som genererar välfärd. Det är faktiskt näringslivet som skapar grund-
förutsättningarna, något som kraftigt har försummats under den senaste tju-
gofemårsperioden. Näringslivet måste nu restaureras steg för steg.
Det talades litet grand om arbetsrätten. Jag tycker att man måste kunna
diskutera områden där det råder problem. Jag säger inte att man skall ta bort
eller göra radikala förändringar, utan jag säger att man skall modernisera
och föra konstruktiva samtal för att försöka få fram arbetstillfällen och för
att undanröja de hinder som ligger i vägen för en ökad sysselsättning. Jag
beklagar om det finns sådana blockeringar att man inte är beredd att föra en
konstruktiv dialog för en modernisering som kan underlätta för arbetsmark-
naden att fungera och som kan skapa ny sysselsättning.
Anf. 21 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Det finns visst beredskap, åtminstone från vår sida, för att
föra samtal om och modernisera t.ex. arbetsrättslagstiftningen. Men det som
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
29
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
30
nu har skett på initiativ av regeringen innebär att man ställer den ena parten
åt sidan och låter ägarmakten slå igenom. Det är den sämsta lösningen som
man kan tänka sig, om man vill ha en konstruktiv utveckling.
Nej, välfärden kan inte upprätthållas utan en produktion. Det är jag den
förste att erkänna. Jag vet att Per Westerberg och jag så att säga har varit
intressenter i samma bolag, men jag har befunnit mig på den produktiva si-
dan medan Per Westerberg har befunnit sig på den kapitalägande sidan. Jag
tror ändå att vi har insikt om betydelsen av produktiv verksamhet och av
att kunna stå sig i konkurrensen. Man skall akta sig, så att man inte begår
dumheter.
Ja visst är det viktigt med budgetunderskottet. Därför förvånar det mig att
varje initiativ till inkomstförstärkningar avvisas av regeringen. Man kan ju
inte bara sänka skatter och öka budgetunderskottet. Då kommer hög ränta
och svårigheter med investeringarna som ett brev på posten.
Jag efterlyser konstruktiva initiativ, sådana som man kan finna i Japan,
Italien, Tyskland - jag nämnde fler exempel i mitt anförande - men de finns
bara inte. När det gäller vem av de borgerliga och socialdemokraterna som
har mest skuld till 80-talets politik, är detta sannerligen inte lätt att avgöra.
Men inte bidrog väl ni på den borgerliga sidan till att få stopp på det mark-
nadsraseri och de avregleringar som ledde till de utomordentligt skamliga
handlingarna, som inte kan förklaras vara gjorda bara av lönsamhetsskäl?
Det var dålig moral, spekulation och i väldigt många fall ren ekonomisk
brottslighet. Med tanke på det betänkande vi nu diskuterar frågar jag mig:
Varför sätter man stopp för initiativen när det gäller underleverantörsprog-
ram, VT-delegationen, teknikspridning osv.?
Vi borde kunna ha en konstruktiv diskussion, men både i propositioner
och i utskottsbetänkanden möts man hela tiden av formuleringarna: Nu har
vi bestämt oss. En generell politik skall föras. Marknaden skall få råda. Vi
är därför inte beredda att diskutera dessa konstruktiva förslag.
Jag tycker att detta är en usel näringspolitik och vart den har lett kan vi se
i statistiken och i verkligheten i våra kommuner i Sverige.
Anf. 22 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Jag skall först nämna vart näringspolitiken har lett. Vad ero-
sionen av de senaste 25 årens näringsklimat har lett til] kan vi nu se. Det är
de förändringar som vi nu genomför som kommer att ge resultat under de
kommande åren, knappast nu medan vi steg för steg håller på att sätta dem
i sjön.
Varför gör vi ingenting på underleverantörernas, teknikspridningens, VT-
delegationens områden etc.? Jo, vi gör väldigt mycket på dessa områden,
inte minst genom att vi försöker att få ut ett antal människor med högre ut-
bildning i konstruktion, omdaning och produktförnyelse i företagen. Vi gör
en hel del när det gäller teknikprovstiftelserna för att på så sätt kunna gifta
samman kunskap och idéer - kunskapsöverföring från universitet och hög-
skolor till näringslivet. Det vidtas ganska omfattande åtgärder för kompe-
tenshöjning i samband med omställningar inom industrin. Det görs på en hel
del områden där det gäller att hjälpa underleverantörer under nuvarande
omställningar, inte minst inom bilindustrin.
Jag tror att det finns ett delat ansvar från alla i kammaren för de avregle-
ringar som genomfördes under 80-talet. Så till vida kan jag hålla med om
detta. Men vi har hela tiden kritiserat ordningsföljden. Vi ville först ha mar-
ginalskattereformen, sedan valutaavregleringen och därefter kreditavregle-
ringen. Detta hade varit den rätta ordningsföljden, och vi hade då kunnat
undvika en mycket stor del av de finansiella problem som vi i dag ser i den
finansiella kris som vi har ärvt.
Jag vill peka på vad det är som är bra och vad man har lyckats med i Japan,
Italien och Tyskland - länder som har varit framgångsrika. Det handlar om
program, tekniköverföring, kunskapsöverföring, forskning, utveckling och
stabila spelregler för näringslivet. Det är detta vi försöker applicera här i
Sverige. Det innebär inte att vi alltid behåller det som har funnits i Sverige,
utan att vi vågar genomföra förändringar. Vi försöker att ta till oss det bästa
av det som finns runt om i världen.
Men detta innebär faktiskt också att vi nu lever i en oerhört internationali-
serad värld. Det går inte att på exempelvis produktionen - företagen - lägga
högre skatter i Sverige än utomlands, eftersom de hela tiden är konkurrens-
utsatta och kan flytta. Vill vi ha en högre social välfärd i Sverige får vi räkna
med att betala den med vår egen privata konsumtion i stort sett. Det finns
ingen annan som kan betala den. Jag tror därför att skattehöjningar många
gånger kan vara direkt kontraproduktiva och att de kan skada ekonomin och
tillväxten och därmed även våra förutsättningar att komma åt budgetunder-
skottet.
Till sist, herr talman, välkomnar jag att Hans Andersson är beredd att föra
konstruktiva samtal för modernisering av arbetsrätt där det kan hjälpa och
underlätta funktionen av arbetsmarknaden. Det tycker jag är positivt.
Förste vice talmannen anmälde att Hans Andersson anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 23 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Vår näringsminister är som en pokerspelare. När argumen-
ten inte räcker till är det bara att höja rösten.
Det som Per Westerberg nu har sagt uppfattar jag som väldigt tomt och
innehållslöst. Naturligtvis har alla avregleringar kommit i fel ordning, vilket
man har hört under ett antal år, senast i den allmänpolitiska debatten. Jag
tänker därför inte ta upp denna fråga nu.
Jag tycker att det är önskvärt att näringsministern lyssnar till vad som sägs
från industrins sida. Där har man en helt annan uppfattning om vilka åtgär-
der som behöver vidtas för att vi skall få fart på Sverige. I sin argumentation
säger näringsministern att alla andra politikområden skall rättas till för att
det skall bli ett fungerande näringsliv. Vi socialdemokrater menar att det är
exakt tvärtom. Det är näringspolitiken som är så oerhört viktig att andra om-
råden får underordna sig och komma in i en samfas så att vi får ett näringsliv
som gynnar industrin, företagarna, de anställda, vår nation och oss skattebe-
talare, och som kan garantera vår välfärd. Det är en sådan industrination,
som också tar tillvara miljön, som vi socialdemokrater vill ha.
När jag har ordet vill jag passa på att ta tillbaka en del av de yrkanden som
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
31
Prot. 1992/93:93 jag ställde i mitt huvudanförande. Jag ber nu i stället att få yrka bifall till
16 april 1993 reservationerna 1, 3, 4, 8, 9, 14, 15 och 18.
Vissa närings-
politiska frågor
32
Anf. 24 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Först vill jag tacka Birgitta Johansson för bekräftelsen på att
vi hela tiden under ett antal år har tjatat om att avregleringar för finansiella
marknader skall ske i rätt ordning. Om det hade skett i rätt ordning hade det
svenska folket besparats mycket.
När det sedan gäller industrins krav tror jag inte att det är högre arbetsgi-
varavgifter och skatter som man vill ha, utan att det snarast är att man vill få
en ökad konkurrenskraft gentemot utlandet. Detta är i alla fall det vad som
har sagts till mig. Man vill få avregleringar som ökar förutsättningarna att
delta i konkurrensen och att få förutsättningar att få upp lönsamheten på
arbetande kapital i industrin så att den överträffar obligationsräntan och helt
säkra statsobligationer. Detta är en grundförutsättning för att man egentli-
gen skall kunna attrahera med bra riskkapital för expansion av svenskt nä-
ringsliv.
Vi måste se till att förutsättningarna blir bra för nya små och medelstora
företag och att vi klarar riskkapitalbeskattningen, annars kommer vi aldrig
att få rätt pris på riskkapitalet och därmed inte heller en industriell expan-
sion.
Herr talman! Om Birgitta Johansson och hennes vänner under de senaste
20 åren hade varit mer vaksamma på näringslivets behov hade vi inte suttit i
den här båten. Det är just bristen på lönsamhet, lägre obligationsränta,
högre skatter än omvärldens och därmed lägre konkurrenskraft som under
denna uppförslöpa sedan 1970 har skapat de nuvarande ekonomiska proble-
men. Men jag är glad över att insikten nu finns att det är där satsningarna
måste sättas in. Det är näringslivets expansion som skall klara både syssel-
sättningen och välfärden.
Om vi kan enas om detta och arbeta för näringslivets konkurrenskraft,
som kanske måste vara något bättre än omvärldens för att vi skall uppnå ex-
pansionen, tror jag att förutsättningarna är goda för att kunna enas om med-
len därför.
Anf. 25 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Så överens är nog inte näringsministern och jag i frågan om
hur näringslivet skall skötas i framtiden. Vi tror inte på alla de icke-politiska
åtgärder som näringsministern ständigt tror skall komma att lyfta upp
svenskt näringsliv. Det har talats om litet olika tidsperioder. Ibland är det
sedan 25 år tillbaka som hela Sverige har eroderat och nu senast var det se-
dan 20 år tillbaka i tiden.
Det är märkligt att det enbart är Socialdemokraterna som skall stå till
svars för detta. Såvitt jag förstår består riksdagen av flera politiska partier,
varav Moderata samlingspartiet under lång tid har tillhört denna kammare.
På 80-talet när valuta-, kredit- och skatteavregleringarna genomfördes, upp-
fattade jag inte att det fanns avvikande meningar. Därför har vi alla ett ge-
mensamt ansvar.
Det är viktigt att lyssna till industrins företrädare, som vill få en långsiktig
utveckling av svensk industri till stånd, och att ta tillvara den kunskap och
de resurser som finns. Näringsdepartementet har genom de olika förslag som
har lagts fram i riksdagen avhänt sig den möjligheten. Den fria marknaden
kommer inte att ge konkurrensfördelar för Sverige och för svensk industri.
Om vi inte hade haft en statlig näringspolitik skulle många av de projekt som
har varit viktiga för Sverige, och som har gett ett gott renommé utomlands,
inte ha kommit fram. Det är detta innovationstänkande som på ett bättre
sätt måste komma fram igen. Men Per Westerberg säger ju att den borgerliga
politiken steg för steg har satts i sjön. Ja, den håller på att drunkna.
Anf. 26 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Man kan naturligtvis kalla det icke-politik om man vill. Men
att det är en politik som avviker från den socialdemokratiska, är väl alldeles
uppenbart. Det är väl också ganska uppenbart varför.
Om vi har haft en utförslöpa under 20-25 års tid, då den svenska industri-
ella basen har eroderat steg för steg, år från år, och det har blivit sämre år
efter år, vore det märkligt om man inte bytte politik och på detta sätt skapade
förutsättningar för expansion.
Vi gör förändringar och vill göra moderniseringar i arbetsrätten i kon-
struktiv anda. Vi gör förändringar i skatten med 40 miljarder på produktio-
nen. Vi är ganska ensamma om att driva den linjen. Vi gör förändringar när
det gäller riskkapitalförsöijningen för företagen. Vi gör förändringar när det
gäller avregleringar och konkurrensförutsättningar för att vässa det svenska
näringslivet. Vi skapar förutsättningar för ökad export och därmed ökad
konkurrenskraft.
Jag tror att vi genomför ett program som ligger oerhört nära det stora lyf-
tet som Industriförbundet presenterade för omkring två år sedan för att re-
novera det svenska näringslivet och ge det den industriella expansionen av
den industriella basen i Sverige.
Vi genomför nästan punkt för punkt programmen från småföretagarorga-
nisationerna för att göra dem internationellt sett mycket konkurrenskraftiga
i hela deras näringspolitiska miljö.
Vi gör satsningar på förnyelsen genom dessa internationellt mycket stora
satsningar på industrirelevanta forskningsfonder och även teknikprovstiftel-
ser vid våra tekniska högskolor, för att få bättre kunskapsöverföring, ökad
kompetensutveckling och starkare utbildning för att kunna försvara vår väl-
färd, vårt löneläge och dessutom vår expansionskraft i näringslivet.
Till sist, herr talman, skall jag säga något om de finansiella marknaderna.
Det är bara att gå tillbaka och se hur det var på 80-talet. Jag tror inte att våra
krav på marginalskattesänkningar undgick någon, att det var detta som vi
ville ha först. Självfallet motsätter vi oss inte heller annan avreglering. Vi har
drivit krav på valutaavreglering, krav på kreditavreglering. Men självfallet
måste all avreglering skötas med stort ansvar för att det skall gå rätt till och
för att man skall få fungerande marknader, speciellt om man tar det stegvis.
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
Anf. 27 BENGT DALSTRÖM (nyd) replik:
Herr talman! Det är bra, herr näringsminister, att vi får nya satsningar på
en industriorienterad forskning och utveckling med storskaliga lösningar på
3 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 93
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
34
universitet, högskolor, riskkapitalbolag, osv. Men vi behöver nya lösningar
och ekonomiska satsningar som tränger längre ned, på gräsrotsnivå.
Jag undrar därför om näringsministern är beredd att medverka till att öka
de insatser som skulle stimulera den enskilda uppfinnarens verksamhet, och
för all del också småföretagsinnovatörernas agerande. Jag är främst ute efter
tankar som skulle resultera i ökad tillgång till en organisation som både kan
förmedla och som har kapital som ligger på seed capital-nivå.
Anf. 28 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Jag delar Bengt Dalströms uppfattning att detta är ett utom-
ordentligt viktigt område. Satsningarna på forskningsstiftelserna är natur-
ligtvis en omfattande satsning. Jag håller med om att den i mycket stor ut-
sträckning kommer att gå till större företag, eftersom det är fråga om större
projekt.
Jag vill dock peka på några saker som görs. Teknikprostiftelserna, som jag
hoppas att riksdagen kommer att fatta beslut om senare i vår, kommer i stor
utsträckning att rikta sig till små och nya innovatörer. Att gifta samman dem
med olika former av entreprenörer har det funnits många positiva exempel
på runt om i världen. Jag hoppas att vi skall kunna genomföra det även här
i Sverige.
Jag vet att riskkapitalbolagen och portfölj bolagen är på väg att bilda sär-
skilda s.k. seed capital-bolag, som skall satsa just på företagande på ett tidigt
innovationsstadium, för att på det sättet kunna vara långsiktiga och hjälpa
till i utvecklingsprocessen av nya produkter och företag.
Vi har Industri- och nyföretagarfonden, som ger en betydande nysatsning
som förefaller att gå utomordentligt väl. Men vi får naturligtvis avvakta se-
nare utvärdering.
Vi har diskuterat uppfinnarföreningar och uppfinnarverksamhet runt om
i landet. Jag vill bara notera de skrivningar som finns i utskottet. Det finns
även förberedelser i departementet för att så fort klubban faller i riksdagen
tillsätta en internutredning för att gå igenom möjligheterna för ytterligare
åtgärder på detta område. Jag vill emellertid betona att vad vi vill stötta är
verksamhet inte organisationer, dvs. direkt hjälp till uppfinnarskoloroch lik-
nande, inte organisationer i sig, eftersom det är den verksamheten som verk-
ligen kommer innovatörerna till godo.
Anf. 29 BENGT DALSTRÖM (nyd) replik:
Herr talman! Jag tackar näringsministern för ett uttömmande svar och glä-
der mig över att denna utredning kommer att tillsättas, vilket vi indirekt
kommer att klubba i dag.
Anf. 30 GUDRUN NORBERG (fp):
Herr talman! Svenskt näringsliv mår utomordentligt dåligt i dag. Svenska
företag sitter mycket hårt i kläm beroende på olika faktorer, nationella och
internationella. Det gäller både stora och små företag inom de flesta bran-
scher.
Detta är en situation som är så allvarlig att hela riksdagen, med regering
och opposition, har all anledning att göra allt för att få i gång hjulen igen.
Det är näringslivet som skall försörja Sverige, som skall svara för produk-
tion av varor och tjänster, tillgodose inhemska behov och genom export dra
in valuta till vårt land. Näringslivet skall alstra en ekonomisk utveckling, som
i sin tur är en förutsättning för att vi skall kunna upprätthålla den välfärd
som vi alla vill ha. Det är en gynnsam näringslivsutveckling som är A och O
för att möjliggöra den sociala tryggheten.
Men detta förmår inte svenskt näringsliv att göra i dag i den utsträckning
som behövs. Därför tvingas vi till nedskärningar i statens utgifter. Därför
tvingas vi också att utsätta kommuner och landsting för samma nedskär-
ningskrav.
Därför håller exempelvis äldreomsorgen inte den standard och humanitet
som vi skulle önska. Därför talar man om prioriteringar inom sjukvården
mellan olika svårt sjuka. Därför finns det inte pengar till de skolmiljöer som
skulle stimulera både elever och lärare. Därför räcker inte pengarna till att
höja pensionerna över den knappa nivå som många folkpensionärer har i
dag.
Därför har vi en hög arbetslöshet. Människor får lämna sina arbetsplatser.
Många klarar det inte, vare sig mentalt eller ekonomiskt. Många måste gå
ifrån sina villor och bostäder.
Företagare jagar krediter och jagas av fordringsägare. Det blir för många
företagare en ojämn kamp som slutar med konkurs. De ser sitt livsverk slås
i spillror. Det är ofta en kedjereaktion genom att fordringsägarna förlorar
sina pengar och själva kommer på obestånd.
Konjunkturdalar är i regel smärtsamma genom att de innebär en rensning
i företagsvärlden. De svagaste slås ut, och de starkare överlever och expan-
derar när bättre tider kommer. Men nu råder i Sverige inte en naturlig rens-
ning - nu handlar det om förluster.
Herr talman! Varför är svenskt näringsliv så hårt drabbat?
Det har flera orsaker:
1. En djup internationell lågkonjunktur.
2. En samtidig finanskris i hela banksystemet i Sverige, vilket undandrar
möjligheterna för en normal kreditförsörjning.
3. Höga räntor på lånat kapital och därtill starkt fallande fastighetspriser
som försvårar säkerhetsgivning vid upplåning.
4. Sverige har halkat efter vad gäller kompetens och kvalitet genom att
forskning och utveckling har haft för litet stöd samt genom att investerings-
flykten från Sverige för några år sedan drog med sig mycket av företagens
FoU ut ur landet.
5. Svenskt näringsliv tappade marknadsandelar därför att företagen led av
ett för högt kostnadsläge genom höga skatter, arbetsgivaravgifter, löntagar-
fonder, hög frånvaro och låg produktivitet.
Det är alltså en serie faktorer som utgör orsaken till dagens utomordent-
ligt svåra läge - faktorer som dels beror på nuvarande situation, dels beror
på tidigare brister i näringspolitiken. Det är faktiskt dessa tidigare brister
som är grunden till försvagningen. Lågkonjunkturen drabbas vi av, men den
inhemska svenska krisen har vi skapat själva.
Där kan Socialdemokraterna inte undandra sig sitt ansvar. Birgitta Jo-
hansson frågade nyss varför man bara vill ställa den förra regeringen till an-
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
35
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
36
svar. Socialdemokraterna brukar vara angelägna att här i kammaren påpeka
att regeringen skall regera och bära ansvaret. Det gäller faktiskt också den
förutvarande regeringen.
Grunden för den kris som vi upplever i dag lades av den socialdemokra-
tiska regeringen under 80-talet. Devalveringseffekterna efter 1982 i sam-
band med en begynnande högkonjunktur gav en falskt bild av den ekono-
miska utvecklingen.
Den dåvarande regeringen ondgjorde sig över vinsterna i företagens årsre-
dovisningar i mitten av 80-talet och försökte minska lönsamheten genom
olika pålagor på företagen, livligt påhejad av LO. Samtidigt fattades gene-
rösa beslut som genererade statens strukturella underskott i transfererings-
systemet. Resultatet blev en utgiftskarusell som växte okontrollerat, medan
devalveringseffekterna var uppätna och den ekonomiska tillväxten avstan-
nade och förbyttes i en krympande bruttonationalprodukt.
Det var en totalt oansvarig politik, som inte kunde leda till annat än kata-
strof. Man ströp näringslivet, dvs. försörjningen, samtidigt som man gjorde
yviga åtaganden inom offentliga sektorn. Den tilläts expandera, medan den
ekonomiska tillväxten var noll. Man lät den offentliga sektorn svälla som en
ballong, medan man försvagade och krympte det chassi som skulle bära upp
den.
Ingen regering kan på kort tid bota Sverige från dagens serie av kriser -
arbetslöshetskris, industrikris, finanskris och statens utgiftskris. Det krävs
hårda nypor i ekonomin nu för att rädda det viktigaste av mjukvaran, dvs.
den sociala välfärden. Ty ju fortare och bättre vi kan övervinna dessa kriser
och få i gång en ekonomisk tillväxt, desto större blir möjligheterna att för-
bättra för svaga grupper och att stärka tryggheten och välfärden.
Den borgerliga regeringen har sänkt skattetrycket på näringslivet med ca
40 miljarder sedan valet. Detta var helt nödvändigt. Ändå vet vi att flera
branscher kämpar hårt för att klara konkurrensen på den internationella
marknaden.
Den stora konkursvågen - vilken började redan 1989, under den socialde-
mokratiska regeringens tid - visar också att betingelserna för småföretagen
ännu inte är acceptabla. Nytt riskkapital på minst 10 miljarder har tillförts
marknaden, och det kan till en del ersätta den kapitalförsörjning som ban-
kerna tidigare svarat för.
I det pågående arbetet med att stärka företagsamheten är det viktigt att
det sker en kontinuerlig uppföljning av politiska beslut. Besluten måste få
den verkan som var avsedd. I annat fall måste korrigeringar ske.
Vi i Folkpartiet är av den åsikten att småföretagen inte får det stöd de be-
höver. Riskkapitalbolagen, såväl de tidigare som de nuvarande, är en besvi-
kelse. De har ringa, eller ingen, koppling till småföretag. Däremot tror jag
att de kan få betydelse för vissa medelstora företag och projekt. Men det
finns inte stor anledning att peka på riskkapitalbolagen när man talar om
riskkapital till småföretag.
Industri- och nyföretagarfonden är så ny att det är omöjligt att nu utvär-
dera den. Hittills har den fått kritik för ovilja att låna ut och för lång hand-
läggningstid.
I utskottet var vi överens om att fonden skulle utnyttja befintliga regionala
organisationer och myndigheter vid den praktiska lånehanteringen. Nu har
utvecklingsfonderna fått bemyndigande att arbeta med nyföretagarlånen -
men inte att bevilja dessa. Besluten skall fattas centralt i Stockholm, och där
överhopas Industri- och nyföretagarfonden av ansökningar och telefonpå-
ringningar. Det innebär en tung och långsam hantering som är mycket olyck-
lig i dagens läge. Jag tycker att det är självklart att de organ som har att han-
tera lånen också sköter beviljandet, så att lånepengarna fortast möjligt kom-
mer i arbete.
Utvecklingsfondernas framtid ligger, som alla här vet, i händerna på en
utredning. Jag tycker också att det är på sin plats att det nu sker en utvärde-
ring och prövning av verksamheten och dess betydelse. På Folkpartiets väg-
nar vill jag inte nu göra uttalanden om utvecklingsfonderna och om even-
tuella förändringar. Utredningen måste arbeta vidare innan slutlig ställning
tas. Därför vill jag i denna debatt utelämna frågan om utvecklingsfondernas
framtid.
Dock är det nog en gemensam uppfattning att småföretagen behöver
bättre tillgång till både kapital och riskkapital. I ett läge där normal mark-
nadsekonomi är så störd som den är i dag, bl.a. genom bankkrisen, fungerar
inte ens vanlig kapitalförsörjning. I de fall den fungerar blir den mycket dyr.
Det är angeläget att vi snarast får ett finanssystem som åter kan stå på egna
ben. Men jag är rädd att det är långt dit. Under tiden måste staten träda in
och bistå med kapital på rimliga villkor.
Herr talman! Den konjunkturuppgång som förre finansministern Allan
Larsson så tydligt såg i valrörelsen 1991 har vi inte sett skymten av under de
18 månader som gått sedan dess. Först nu finns det vissa positiva tecken på
en annalkande konjunkturvändning. Men ett lika positivt tecken är att Sve-
rige nu har en regering som har viljan att föra en näringspolitik som förbätt-
rar och stärker företagsamheten. Vi har en regering som har förmåga att för-
ändra i arbetsrättslagarna och som har modet att fatta de impopulära beslut
som krävs för att börja dämma i det statliga utgiftsflödet och stimulera den
konkurrensutsatta sektorn, dvs. näringslivet, som skall bära upp svensk eko-
nomi.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan i betän-
kandet.
Anf. 31 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Gudrun Norberg var mycket pessimistisk i sin inledning här.
Men så nattsvart ser jag inte Sveriges situation, även om jag är kritisk till
mycket av det som sker när det gäller den borgerliga regeringens förslag.
Jag skulle önska att Gudrun Norberg röstar för vår reservation nr 1. Då
får hon igenom allt som behövs för ett aktivt näringsliv.
För att det skall gå att komma till rätta med den industrikris som vi nu
befinner oss i krävs det enligt vår mening näringspolitiska insatser på bred
front och med litet olika tidsperspektiv.
Vi måste se till att strukturomvandlingen underlättas. Därmed förbättras
konkurrensförmågan. Samtidigt lyfter vi utbildningsnivåerna inom företa-
gen. Det gäller ju att ge näringspolitiken högsta prioritet på andra politike-
rområden och att dessa inordnas under näringspolitiken. Då är det enkelt,
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
37
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
38
då löser vi alla de här problemen. Jag tror inte att vi skall se så nattsvart på
samhället som Gudrun Norberg gjorde, för i det klimatet kan vi inte ha några
företag.
En punkt tycker jag att det var välgörande att Gudrun Norberg tog upp,
jag gjorde det också delvis, och det är byråkratin och krångligheten kring
nyföretagarlånen, vilket inte ger det resultat som vi hade förväntat oss och
som hade varit önskvärt i dagens lågkonjunktur.
Anf. 32 GUDRUN NORBERG (fp) replik:
Herr talman! Jag ser inte nattsvart på tillvaron. Det sade jag. Den kon-
junktursvängning som förre finansministern ansåg sig se 1991 har vi inte sett,
men nu börjar vi faktiskt skönja att det förhoppningsvis går åt rätt håll.
Det man kan se nattsvart på tycker jag är att den socialdemokratiska op-
positionen inte har förmågan att hjälpa till i det renoveringsarbete som
måste ske för att få fart på näringslivet.
Enligt det jag hörde på nyheterna i morse sitter den socialdemokratiska
partistyrelsen i dag och försöker utarbeta ett sparförslag för att spara 12 mil-
jarder i de statliga finanserna. Allan Larsson hade inga sparförslag. Hans
hemliga portfölj var, precis som vi trodde, tom.
Oppositionen har alltså inte förmågan att visa på några sparförslag som
kan få ekonomin i balans och som kan medge de stimulanser för näringslivet
som behövs. I stället står ni faktiskt ansvariga för att ha försatt svenskt nä-
ringsliv i den situation som har uppstått och som har krävt de stora föränd-
ringar som den här regeringen har hunnit genomföra på ett och ett halvt år.
Anf. 33 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Gudrun Norberg tar upp situationen 1991 och den bedöm-
ning som vi socialdemokrater gjorde av konjunkturen. Jag hörde aldrig att
någon annan sade emot. Jag har aldrig hört att något av de borgerliga parti-
erna har haft en annan uppfattning i just den typen av frågor. Där har vi i så
fall ett gemensamt ansvar, att vi inte kunnat bedöma konjunkturen på ett
vettigt sätt.
Gudrun Norberg säger att vi har tomma portföljer, utan sparförslag. Vi
har inga tomma portföljer. När besluten om sparåtgärder skall fattas i riksda-
gen kommer vi att ha förslag. Men det är inte aktuellt nu. De besluten skall
inte fattas i samband med detta betänkande.
För övrigt har vi en mer offensiv satsning på näringspolitiken, och det är
näringspolitiken som vi diskuterar i dag. Där pekar vi på att vi måste under-
lätta strukturomvandlingen för att förbättra konkurrensförmågan och lyfta
hela industrin. Vi måste kunna få upp utbildningsnivån i företagen, ge dem
det stödet. De orkar inte med detta själva i dag, därför behövs det stöd. Där
kan vi göra en gemensam insats. Vi har förslagen.
Anf. 34 GUDRUN NORBERG (fp) replik:
Herr talman! Det kan väl ändå inte vara Birgitta Johansson obekant vad
hela valrörelsen handlade om 1991. Den handlade om statens finanser, som
var i olag. Den handlade om att stora besparingar måste göras i statens utgif-
ter. Den handlade om den begynnande arbetslösheten, som var i full färd
med att rusa uppåt, såsom har skett.
Arbetslösheten började stiga långt innan regimskiftet ägde rum i Sverige.
Detsamma gäller konkursvågen. Den hade pågått i ett par års tid innan rege-
ringsskiftet skedde. Det här var frågor som hela valrörelsen handlade om
och där vi krävde att man måste göra nedskärningar i statens utgifter för att
kunna få medel till att stimulera just näringslivet. Det är bara ett lönsamt
och vinstrikt näringsliv som kan ge fasta jobb.
Nu säger Birgitta Johansson: Hjälp oss att stödja näringslivet! Hjälp oss
att ge näringslivet det stöd det skall ha!
Vi vill gärna hjälpa till, men ni vill inte hjälpa till, Birgitta Johansson. Ni
har inte i era sparförslag en enda krona att stödja näringslivet med, för ni
har inte tagit fram vad det är ni vill spara på. Det visar sig nu också att ni inte
hade några sådana förslag utarbetade.
Förste vice talmannen anmälde att Birgitta Johansson anhållit att till pro-
tokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 35 ROLAND LÉBEN (kds):
Herr talman! Jag vill börja med att instämma i bifallsyrkandet till hemstäl-
lan i betänkandet, utom i fråga om mom. 39 där jag yrkar bifall till reserva-
tion nr 17.
Jag vill också tacka näringsministern för ett alldeles utmärkt anförande.
Nu börjar vi faktiskt se den berömda vändpunkten. Det Allan Larsson såg
1991 var visserligen en vändpunkt. Men det var den som inträffade när kol-
lapsen kom. Han stod nämligen felvänd och drömde sig bakåt till de goda
tiderna.
Regeringens inriktning av näringspolitiken mot generella villkor i ett före-
tagsvänligt klimat är absolut nödvändig. Brist på fungerande generella spel-
regler och ett överflöd av detaljstyrningar har bidragit till att göra dagens
svåra situation åtskilligt svårare än den annars skulle ha varit.
Jag vill inskränka mig till att nämna några av de viktiga förutsättningarna
för att den generella näringspolitiken skall ge den utdelning vi förväntar oss.
För det första vill jag lyfta fram nödvändigheten av en fungerande riskka-
pitalmarknad. Detta kan knappast överbetonas. De nya riskkapitalbolagen
möter tyvärr inte på ett önskvärt sätt det stora behovet av utpräglat riskkapi-
tal. Jag instämmer i Kjell Ericssons förhoppningar, men jag är inte alltför
optimistisk i det avseendet.
I betänkandet uppmärksammas utvecklingsfonderna. Jag delar uppfatt-
ningen som framförs i motionsyrkanden, att utvecklingsfonderna har ett
klart berättigande, bl.a. när det gäller riskkapitalförsörjningen.
Jag är förvissad om att det inte finns majoritet i denna kammare för att
avskaffa utvecklingsfonderna som sådana. Vi kommer förmodligen att så
småningom få ta ställning till konstruktiva förslag som kommer att göra
framtidens utvecklingsfonder effektivare och bättre skickade för sin uppgift.
Att under pågående utredning gå in och klåfingrigt föregripa utredningens
förslag är, som utskottsmajoriteten mycket riktigt påpekar, inte alls nödvän-
digt.
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
39
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
40
Till frågan om en fungerande riskkapitalmarknad hör också de rekon-
struktionslån som motionen N239 efterlyser. Exemplen som styrker behovet
av rekonstruktionslån är legio i dagens besvärliga situation, och lösningar
måste komma fram mycket snart.
Jag vill något otåligt instämma i utskottets berättigade förväntan på upp-
följning av Insolvensutredningens förslag. Beredning av utredningsresulta-
tet pågår i regeringskansliet och konkreta förslag bör snarast möjligt föreläg-
gas riksdagen för beslut.
Herr talman! För det andra vill jag helt kort beröra stödet till uppfinnare
och innovatörer.
Jag vill med kraft understryka utskottets uppmaning till regeringen att om-
gående utreda och lägga fram ett handlingsprogram med förslag till åtgärder
för att stödja uppfinnare och innovatörer. Detta är en typ av riktad insats
som är en förutsättning för den generella näringspolitiken. Det är en förut-
sättning för att få i gång en mångfald av verksamheter i ett positivt och gene-
rellt näringslivsklimat, där innovationer kan exploateras och komma svensk
industri till godo.
Jag kan i detta sammanhang inte hålla tillbaka ett upprepande av mitt för-
slag från den näringspolitiska debatten i februari, nämligen tillsättandet av
en småföretagarminister.
Småföretagsfrågorna har, i likhet med t.ex. bostadsfrågorna, bäring på
flera departement, och behovet av en ansvarig samordnare av småföretags-
frågorna är uppenbart. Det handlar om att vidareutveckla och prioritera
dessa frågor som är så viktiga för den tillväxt vi alla vill främja.
Herr talman! För det tredje vill jag beröra ytterligare ett område som är
viktigt för den generella näringspolitiken, troligen det viktigaste i det långa
perspektivet. Behovet av ett konsekvent och gemensamt etiskt förhållnings-
sätt.
Begreppet etik är meningslöst utan en definition av vilken etik man talar
om. Det kan beskrivas på samma sätt som den gamla klassikern om hur pas-
tor Jansson beskriver livet som en påse; tomt och innehållslöst, om man inte
fyller det med något. Detta något, i fråga om en bärande etik för vårt sam-
hällsbygge, kan inte vara vad som helst.
Det är de ur kristendomen och humanismen skapade demokratiska och
etiska värderingarna jag hänvisar till. Även det som kallas gammaldags he-
derlighet och moral.
Jag vill kommentera Hans Anderssons inlägg om etiken och marknaden.
Han har påpassligt lämnat kammaren när det är dags för kds att gå upp i
talarstolen. Men jag vill fråga honom vilken etik Vänsterpartiet och han vill
ha. Han pekar på avregleringen av taxibranschen och de etiska problem som
har uppstått där. Vidare har vi de etiska problemen i samband med avregle-
ringen av valutaregleringen. Visst! Avsaknad av väl avvägda och fungerande
generella spelregler medför en urholkning av moralen. Detta kulminerar i
den situation som uppstår när misstagen skall rättas till. Detta illustreras
kraftigt i de tidigare kommunistländerna. Vilken etik vill Vänsterpartiet ha?
Det är inte underligt att vreden sjuder i alla svenska hem över den fruk-
tansvärda demonstration av förakt för allt vad heder och samvete heter som
kommit till uttryck i stora delar av bank- och finansväsendet.
Det hedrar skatteminister Bo Lundgren, liksom Odd Engström m.fl., att
man har gett klara signaler i fråga om hur man ser på dessa frågor och den
brottslighet som kan tänkas uppdagas i samband med arbetet att rekon-
struera banker. Det får inte bli en lynchstämning i vredesmod, men ansvar
måste utkrävas och brott beivras.
Vägen tillbaka till ett återupprättat förtroende är lång, mödosam och kost-
sam. Lösningen ligger inte i planekonomi och inte heller i en ohämmad fri
marknad som inte tar hänsyn till det allmännas intresse. Vi har inte råd att
avstå från den mödosamma vandringen att återuppbygga förtroendet och se
till att det skapas spelregler som bidrar till att förhindra upprepningar.
I det betänkande som vi nu behandlar finns en viss konkretisering av ett
riktigt, etiskt förhållningssätt. Kravet på ett handlingsprogram för stöd till
uppfinnare och innovatörer är ett exempel. En nation behöver stödja den
typ av eldsjälar och idealister som innovatörerna ofta är. Ett annat exempel
är att från samhällets sida ta ett visst ansvar för uthållighet i en utpräglad
riskkapitalförsörjning.
Enligt kristdemokratiskt tänkande kan samhället inte två sina händer och
överlämna utformandet av ett etiskt förhållningssätt helt och hållet till mark-
nadskrafterna. Här finns ett gemensamt intresse för hela samhällets bästa.
Att bejaka det behovet och gå in i det är ett riktigt etiskt förhållningssätt.
Anf. 36 LENNART NILSSON (s):
Herr talman! På 70-talet åkte en buss från Svenska Arbetsgivareför-
eningen runt i landet. Med bussen åkte en docka som kallades för fabrikör
Johansson. Varje gång dockan öppnade munnen talade den om hur eländigt
den socialdemokratiska politiken sköttes. Om bara en eller annan lag av-
skaffades skulle allt bli så mycket bättre. Det går att dra en parallell med de
anföranden som har hållits i dag och den talande dockan. Det är som att
trycka på en knapp - så forsar allt ut om hur eländigt Socialdemokraterna
har skött politiken under ett antal år.
Herr talman! Jag skall inte hänga upp mig vid det som hände för 20-25 år
sedan. Det är bara att konstatera att mellan 1976 och 1982 och efter 1991 har
det här landet upplevt de största politiska kriserna någonsin.
Gårdagen är egentligen ganska ointressant. Det hela handlar om framti-
den. Jag vet inte om det är ödets ironi att när vi i dag skall diskutera närings-
politiken inför framtiden tillverkas samtidigt den sista bilen på Volvos Udde-
vallafabrik.
Vad kommer att hända med de människor som nu får sparken från Volvo-
fabriken i Uddevalla? Var är den dialog som näringsministern har talat om?
Vi bohusländska socialdemokrater har försökt att skapa en dialog genom att
väcka en riksdagsmotion. Utskottet menar att dessa frågor bör ha en positiv
effekt på utvecklingen av näringslivet. Men utskottet anser också att denna
samverkan bör ingå som en naturlig del i olika organs näringsverksamhet.
Därför finns det inte något behov av något uttalande. Jag tycker att det är
litet märkligt. Det borde vara precis tvärt om. Det finns ett behov av ett utta-
lande, eftersom dialogen inte finns.
Nu har NUTEK beslutat att Volvo måste betala tillbaka en del av det stöd
som har erhållits på 115 miljoner kronor. Enligt tidningsuppgifter i gårda-
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
41
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
42
gens Bohuslänning har en moderat riksdagsledamot blivit lovad av närings-
ministern att dessa pengar på ett eller annat sätt bör tillfalla denna region för
att utveckla det goda arbete som Volvofabriken ändå har erbjudit och kan
erbjuda i framtiden - om de kunskaper som finns tas till vara.
En forskare vid namn Åke Sandberg har i dagens Göteborgs-Posten skri-
vit en artikel. Han menar att det nu måste skapas ett rådrum. Forskarna har
sökt en dialog men har mötts av maktens tystnad. Kanske är det ett symptom
för tillståndet i Sverige i dag osv.
Vi som kommer från Bohuslän, och vi som bor i Uddevalla, upplever att
man stöter på patrull hur man än resonerar. Det gäller Näringsdepartemen-
tet och Volvo. De anställda kommer i kläm. De får inga svar eller besked.
Dialogen existerar inte.
Vi har nu en regering med en näringsminister som heter Per Westerberg.
Oavsett vad man tycker om ministern och regeringen måste det väl ändå vara
en uppgift för regeringen att föra denna dialog, i stället för att stå i riksdagen
och prata om det? Man måste väl försöka ta de initiativ som behövs?
Jag har några raka frågor till näringsministern. Kommer dessa 115 miljo-
ner kronor att användas för att ta till vara de kunskaper som har utvecklats
i Volvofabriken i Uddevalla? Kommer näringsministern att medverka till att
skapa en tillgång till dessa kunskaper och att uppmuntra en utveckling? Nä-
ringsministern har i dag själv sagt att man måste satsa på det som utgör fram-
tiden inom industrin. Förste vice talmannen och jag har det gemensamma
att vi kommer från sådana orter som har försökt att utveckla det goda arbete
som har gjorts i Uddevalla och Kalmar. Vilken dialog har näringsministern
fört med direktörerna på Volvo om att försöka behålla och utveckla kunnan-
det i dessa bägge fabriker?
Vi har dividerat, dribblat och pratat om vem som har fel om allt här i livet.
Men för de 800 Volvoanställda som nu i dag tillverkar den senaste bilen är
vad som hände på 70- och 80-talen fullständigt meningslöst. De vill få besked
om vad som skall hända dem och deras arbetsplats, deras familjer osv. i
framtiden. Verkligheten ser i dag dyster ut i Uddevalla med tanke på att ar-
betslösheten kommer att nå upp till 20 % i sommar.
Regeringen borde i varje fall lyssna på alla de forskare och människor som
har fört en dialog, en debatt, om dessa frågor. De kan i varje fall betraktas
som stående utanför det partipolitiska spelet. Oberoende forskare säger att
det är en katastrof för Sveriges industri att göra sig av med denna kompe-
tens. Näringsministern borde väl ha någon uppfattning om på vilket sätt kun-
skapen som finns i bl.a. Uddevalla och Kalmar skall behållas för att kunna
utveckla den kompetens som finns.
Vi är besvikna på att utskottet anser att det inte behövs något uttalande.
Jag utgår från att det behöver hända saker och ting. Det går inte att bara stå
här i talarstolen och prata. Saker och ting måste få utvecklas. Jag vet att de
fackliga organisationerna, kommunen och näringslivet i Uddevalla vill sam-
arbeta för att ta till vara på kompetensen.
Vi bohusländska riksdagsledamöter besökte så sent som i förra veckan
Uddevalla kommun. Det problem man upplevde var att man kör huvudet i
väggen vart man än vänder sig. Regeringen ger inget besked. NUTEK hänvi-
sar till någon annan. Det händer ingenting.
Det viktiga för en politiker är att försöka dra ihop de grupper av intressen-
ter som finns i ett samhälle. Gunnar Sträng sade på sin tid att det som är bra
för Volvo är bra för Sverige. Litet av den andan önskas från en regering som
säger sig representera näringslivet. Det gäller att föra en dialog tillsammans
med både fackliga organisationer och näringslivsorganisationer.
Jag har aldrig upplevt att någon facklig organisation, någon anställd, har
varit motståndare till att utveckla ett företags produktivitet osv. Tvärtom!
Det är ofta de fackliga organisationerna som har drivit på verksamheten. Nu
försöker man att skapa något slags motsatsförhållande.
Vi är besvikna över att ingenting händer. Det är vi inte för vår skull, utan
för alla de människor som ändå hoppas på en ljusning. Det räcker tyvärr inte
med att säga att skatterna har sänkts för företagen. Samtidigt säger näringsli-
vets företrädare att de kanske skall flytta huvudkontoren utomlands, efter-
som de finner situationen så osäker i Sverige. Vad är det för framtidstro som
företagen har med Per Westerberg som minister?
Jag vill ha ett besked från näringsministern i dag. Stämmer de uppgifter
som har framkommit av en moderat riksdagsledamot, dvs. att de medel som
Volvo har fått för att skapa jobb i Uddevalla på ett eller annat sätt kommer
att användas för att utveckla Uddevalla som en industristad även i fortsätt-
ningen?
I detta anförande instämde Karl-Erik Svartberg (s).
Anf. 37 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Jag vill först notera att nedgången i produktionen från 1970
till 1990 talar ett utomordentligt entydigt språk. På närmare bestämt 21 år
har Sveriges relativa produktion gentemot övriga Västeuropa fallit med
14 %. Det är facit av den gamla näringspolitiken, som har eroderat basen i
Sverige och därmed bär en betydande del av ansvaret för det läge vi i dag
befinner oss i.
Det råder inget tvivel om att det utspelar sig många tragedier i samband
med företagsnedläggningar, som påverkar enskilda människor, samhället
och familjer. Den förändring som nu måste ske måste göras från ett botten-
läge. Ekonomin har körts ned så långt under denna 20-årsperiod att det inte
finns så stort utrymme för att kunna vidta många av de åtgärder som skulle
behöva vidtas. Vi försöker att skapa en vändning som är snabb och som ska-
par ekonomisk tillväxt, konkurrenskraftiga företag och därmed stoppar upp
nedläggningsvågen i Sverige.
Jag känner inte till uppgiften i Bohuslänningen från igår. Jag har uttryckt
sympati för att pengar skall användas för arbetsmarknadspolitiska åtgärder
för företag i Uddevallaregionen. Lennart Nilsson vet säkert att NUTEK
självt disponerar över pengarna som skall ges som regionalpolitisk stöd. Be-
slut fattade av NUTEK kan överklagas till regeringen. Regionalpolitiken lig-
ger dessutom under Arbetsmarknadsdepartementets område.
Jag hyser sympati för att regionalpolitiska åtgärder måste vidtas i samband
med nedläggningar. En dialog har förts bl.a. med Volvo när det gäller arbets-
metoder och organisation m.m. i Uddevallafabriken. Delar av det som görs
på Uddevallafabriken tillämpas även på andra enheter. Ytterst måste det
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
43
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
vara Volvo som självt tar ansvar för att ta till vara de erfarenheter och den
kunskap om den metodutveckling som har skett i Uddevalla. Volvo måste
självt bedöma var det finns störst förutsättning att kunna producera konkur-
renskraftiga bilar som kan göra att Volvo som företag har framtiden för sig
och säkrar arbetstillfällen. Det kan inte vi göra.
Herr talman! Jag för en närmast oavbruten dialog med näringslivsorgani-
sationer, företag och även fack i olika sammanhang. Jag kom från ett sådant
möte direkt till kammaren i dag. Jag har sådana möten i princip varje för-
och eftermiddag med olika typer av grupper.
Dialogen är omfattande och jag vågar säga även i de allra flesta fall kon-
struktiv, men det innebär inte att man kan göra mirakel. Vad vi kan åstad-
komma är en snabb vändning av de ekonomiska förutsättningarna för
svenskt näringsliv i Sverige, så att den industriella basen börjar växa. Det
kan ske genom lägre skatt på produktionen, så att den blir konkurrenskraf-
tig, genom förändring och avreglering. Det är även det bästa sättet att säkra
arbetstillfällen på västkusten.
Anf. 38 LENNART NILSSON (s) replik:
Herr talman! Nu är näringsministern återigen inne på det som hänt under
de senaste 20 åren. Men om mina matematiska insikter inte pekar alldeles
fel har Per Westerberg och hans parti ett medansvar för det som hänt under
i stort sett 8 av dessa 20 år. Vi kan dividera om vem som bär skulden för än
det ena, än det andra, men det är egentligen ganska ointressant. Vad det
handlar om för människorna är, som jag tidigare sade, vad som skall ske i
framtiden. Det är inte heller jag och mina partikamrater som har regerings-
ansvaret, utan det är Per Westerberg och andra i den knepiga regeringskoali-
tionen.
Man kan naturligtvis bolla över ansvaret och säga: Det här är inte mitt
bord. Detta är sådant som Arbetsmarknadsdepartementet sysslar med. På
det sättet frigör man sig från ansvaret. Men jag utgår från att Per Westerberg
sitter i en regering med ett kollektivt ansvar och en gemensam uppfattning.
Man kunde därför åtminstone hoppas att Per Westerberg skulle ha något
slags uppfattning om vad man vill göra med exempelvis de nu aktuella med-
len.
Per Westerberg säger att det ytterst är Volvo som skall avgöra hur företa-
get skall klara framtiden. Okej, men jag utgår ändå från att både näringsmi-
nistern och jag vill åstadkomma en utveckling i detta sammanhang. För mig
är det egentligen ganska ointressant om de 115 miljonerna går tillbaka till
statskassan eller inte. Det viktigaste för mig är att åtminstone en del av de
800 personerna får möjlighet till en framtid. I stället för att gå och stämpla
kunde de sysselsättas på ett utvecklingscentrum för att med olika metoder
bygga framtidens bilar.
Ministern har utifrån sin regeringsställning ett oerhört stort ansvar för att
föra en dialog om vad som kan göras med dessa medel, inte för att de skall
utbetalas i form av a-kasseersättning utan för att utveckla något unikt, som
forskarna säger är viktigt för framtiden. Jag hade önskat att ministern hade
haft en uppfattning om detta. Är Per Westerberg beredd att samarbeta med
44
kommunen, som ju har idéer på detta område? Vi har besökt kommunen,
vars näringslivskontor har en hel del sådana idéer.
Visst kan man säga att det är Volvos bord, men vårt problem i Uddevalla
i dag är att vi inte får några besked från Volvo. Det förs ingen dialog. Man
köper sig fri på olika sätt. Volvo är så viktigt och har ett sådant ansvar att
ministern, även om han kanske inte tycker om Volvo, borde vara med i dis-
kussionen om att ta till vara dessa medel och utveckla något med hjälp av
dem. Det händer ingenting bara genom att man betalar tillbaka 115 miljo-
ner. Sätt press på Volvo att använda dessa pengar för att skapa någonting
som vi kan ha nytta av i framtiden! Det är det som vi är ute efter, och vi vill
få besked om huruvida näringsministern vill medverka till detta.
Anf. 39 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Lennart Nilsson är så gammal i kammaren att han mycket
väl vet att jag inte kan gå in i ett ämbetsverk och bestämma vart pengar skall
gå. Jag kan inte heller gå in på andra departements områden och avgöra vart
pengar där skall gå. Däremot kan jag uttrycka en personlig uppfattning att
det finns skäl att göra insatser i Uddevalla på det arbetsmarknadspolitiska
området och även för att understödja företagande i området, eftersom det
ingår i min ämbetsutövning.
När det sedan gäller ansvaret tycker jag inte att man som Lennart Nilsson
bara skall försöka smita undan. Vi måste konstatera att det har gått illa un-
der 21 år fram till 1991, såsom Lindbeckkommissionen räknat fram. Det var
en mycket stark relativ nedgång för Sverige i industriell produktion gent-
emot omvärlden.
Vi gör nu mycket stora förändringar. Det som med en populär benämning
kallas unit labour cost, arbetskraftskostnaden per producerad enhet, har
sjunkit med 30 % i Sverige jämfört med våra viktigaste konkurrentländer.
Vi förändrar småföretagarvillkoren så, att de blir jämbördiga med de mest
konkurrenskraftiga ländernas. Vi försöker också modernisera arbetsrätten
och göra avregleringar för att skapa arbetstillfällen och nya företag som kan
skapa välfärd.
Självfallet skall vi föra en dialog. Som Lennart Nilsson säkerligen är väl
medveten om kommer jag själv att besöka Uddevalla i augusti för att föra
en dialog med företagarna där och se på vilket sätt vi kan hjälpa och bistå
och skapa förutsättningar för att underlätta den omställning som nu pågår
och minska de mänskliga svårigheter, problem och tragedier som utspelas.
Men vi skall inte pressa Volvo på ett sätt som kan skada eller hota Volvos
framtid. Volvo är viktigt för Sverige som arbetsplats, som stort företag, och
Volvo måste få fatta besluten om vad som är bäst för företagets förmåga att
konkurrera, expandera och ge arbetstillfällen i Sverige i framtiden.
Jag vet också att man inom Volvo hyser ett ganska betydande socialt och
fackligt intresse för att skapa goda förhållanden i samband med omställning
vid sina resp, anläggningar.
Anf. 40 LENNART NILSSON (s) replik:
Herr talman! Näringsministern har rätt i att jag har varit med i kammaren
några år. Under de åren har jag lärt mig att även om det finns något som
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
heter ministerstyre, är det inte förbjudet för en minister att prata med före-
trädare både för ämbetsverk och för andra parter och uttrycka sin uppfatt-
ning om de riktlinjer som bör vara gällande i olika sammanhang, naturligtvis
utifrån de beslut som fattas av riksdagen.
Näringsministern säger att vi inte skall göra någonting mot Volvo som inte
är bra för företaget. Men egentligen är det inte bra för Volvo att staten åter-
kräver 115 miljoner kronor. Det kan vi vara överens om. Men det hade kan-
ske varit bra inte bara för Volvo utan också för metallarbetarna på Volvofa-
briken i Uddevalla och för den övriga befolkningen i samhället, om man
hade kunnat föra en dialog med Volvo. Där kunde framhållas att företaget
enligt gällande regler är skyldigt att betala tillbaka 115 miljoner kronor, men
att det är viktigt för regeringen att främja sysselsättning och att skapa en
framtida industristruktur. Låt oss då diskutera hur vi i stället kan använda de
115 miljonerna för att bygga en bättre framtid och industristruktur i exem-
pelvis Uddevalla!
Jag tycker att man borde ha den infallsvinkeln i stället för att bara uttrycka
en sympati över hur eländigt allting blir. Sympati brukar man känna i sam-
band med begravningar, men nu handlar det om att aktivt medverka till att
skapa en ny näringslivsstruktur i Uddevalla, och i det sammanhanget har nä-
ringsministern ett stort ansvar.
Anf. 41 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Det är konstitutionellt ganska tveksamt om jag har rätt att
uttrycka min uppfattning om hur ämbetsverk skall göra. Jag vill inte heller
göra detta, utan uttrycker sympati för de arbetsmarknadspolitiska åtgärder
som det självfallet finns behov av i Uddevalla i samband med den smärt-
samma omställning som man nu genomgår. Det behövs även åtgärder på
företagandets område för att skapa bästa möjliga förutsättningar för nya ar-
betstillfällen och nya företag, som kan ge utveckling och kan dämpa de pro-
blem som uppstår vid nedläggningen.
Frågan om en dialog direkt med Volvo om de 115 miljonerna är i mycket
hög grad en intern fråga för Volvo, de fackliga organisationerna på Volvo
och Uddevalla kommun om hur man bäst kan komma fram till åtgärder.
Grunden för att pengarna har utbetalats var att man skapade ett antal arbets-
tillfällen. Kan man skapa andra arbetstillfällen har man uppfyllt sitt åta-
gande.
Dialogen bör alltså föras i rätt sammanhang. Jag har fört en viss, begrän-
sad dialog med Volvo även i denna fråga. Jag tycker att det är bra att Volvo
i de allra flesta fall försöker att ta ett mycket betydande ansvar och att man
för en mycket betydande diskussion med sina fackliga organisationer för att
försöka få så bra lösningar som möjligt. Men till syvende och sist är det vik-
tigt att Volvo klarar sig bra som företag. Det gäller för de anställda, för Volvo
som företag och för Sverige.
Förste vice talmannen anmälde att Lennart Nilsson anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 42 LENNART FRIDÉN (m):
Herr talman! Av de många inläggen både från regeringens sida och från
oppositionens sida och av innehållet i betänkandet framgår vilken ofantligt
viktig fråga som vi just nu behandlar. Läget är sådant att inte någonting kan
lämnas oprövat när det gäller det svenska näringslivet. Det är nu som det
behövs åtgärder. Klyschan ”medan gräset gror, dör kon” är gammal och sli-
ten, men i detta läge är den inte desto mindre sann. Vi måste vidta många
olika åtgärder på en gång.
Som jag sade får vi inte lämna någonting oprövat, och anledningen till att
jag begärt ordet är motion N242 om formerna för stöd till små och medel-
stora företag. Yttrandet över motionen är mycket kortfattat, men jag får
ändå intrycket att utskottet inte riktigt har förstått vad frågan gäller.
I utskottets skrivning återkommer man hela tiden till begreppet rådgiv-
ning, men det rör sig här i stället om s.k. fadderskap inom företagsamheten.
Det är alltså inte bara fråga om rådgivning utan om att gå in som medarbe-
tare i företag, ofta i småföretag, där de största bristerna finns, och stanna där
till dess att företaget självt har skaffat sig de behövliga kunskaperna. Det
vore synd om man inte prövade också denna form av verksamhet för att få
pengarna att hamna på rätt ställe och att användas på rätt sätt inom företag-
samheten.
Man brukar när det gäller småföretag och nystartade företag ofta tala om
den s.k. två-k-sjukan; dvs. där saknas både kapital och kunskaper om hur
man driver företag. Det finns en möjlighet i dag, vilket bevisas bl.a. av den
försöksverksamhet som bedrivs inom det s.k. 55-projektet i Göteborgsområ-
det, att utnyttja den lediga kapacitet som finns i form av många duktiga före-
tagsledare som friställts på grund av det nuvarande konjunkturläget. De
skulle kunna gå in och lyfta de företag som har de nya idéerna och som är
utvecklingsbara.
Det hänvisas i betänkandet till att utredningen om utvecklingsfonderna
skall ta upp bl.a. fadderfrågorna. Jag vill uttala den förhoppningen att den
verkligen sätter sig in i vad det här är fråga om. Det har, som jag sade, redan
påbörjats försök till vidareutveckling av dessa idéer. Ingenting får lämnas
oprövat för att få full fart på det svenska näringslivet.
Anf. 43 BO NILSSON (s):
Herr talman! Jag har tillsammans med några kolleger i en motion tagit upp
frågorna om ett fortsatt stöd till den lilla varvsindustri som vi har kvar i
landet. Vi har tagit upp hur andra länder, inte minst flera EG-länder, stöder
sin varvsindustri. Den regering som vi nu har använder i många sammanhang
två honnörsord: konkurrens - kanske på lika villkor - och EG-anpassning,
men i denna fråga gäller tydligen varken det ena eller det andra.
Danmark subventionerar sin varvsindustri med 9 % plus garantier, Norge
sin med 13,2 % och Tyskland sin med 9 %. EG-kommissionen har å sin sida
beslutat att på grund av det akuta läget skall subsidienivån frysas vid 9 %.
Här är alltså den borgerliga regeringen inte beredd att vare sig upprätt-
hålla konkurrens på lika villkor eller anpassa våra regler till EG:s. Det är
tydligen inte heller utskottsmajoriteten beredd att göra. Medan detta ärende
behandlats i näringsutskottet har flera företag i branschen uppvaktat utskot-
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
47
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
48
tet för att understryka vikten och behovet av stödet på detta område. Sedan
dess har åtminstone ett av dessa företag gått i konkurs, och man kunde i går
läsa i tidningarna att Bruces i Landskrona permitterar 70 personer. Jag kän-
ner inte närmare till orsakerna till detta, men jag menar ändå att det under-
stryker allvaret i motionens krav.
I näringsutskottets betänkande nr 25 skriver utskottet att det är mycket
viktigt att olika industrigrenar erhåller konkurrensneutralitet i förhållande
till motsvarande industrigrenar i konkurrentländerna. Sedan kommer något
häpnadsväckande. Eftersom regeringen är inne på samma linje bör man inte
nu ta något initiativ av det slag som föreslås i motionen. Kjell Ericsson har
också sagt samma sak i debatten i dag, medan Gudrun Norberg säger att vi
har skäl och underlag att göra allt för att nu rädda och värna sysselsätt-
ningen. Men det är som föregående talare sade, medan gräset växer dör kon.
För tydlighetens skull vill jag säga att det bästa troligen hade varit att alla
de berörda länderna slutat att lämna subsidier till varvsbranschen. Men när
både EG och enskilda länder snarare gör tvärtom anser jag att vi måste följa
med.
Situationen för de svenska företagen i branschen blir, och är kanske redan,
ytterst svår. Det gäller t.ex. Bruces i Landskrona som jag har nämnt. I en
situation med låga fartygspriser och ytterst pressade marginaler är ett fort-
satt varvsstöd av stor betydelse. Om man av något skäl inte vill införa regler
som liknar EG:s, finns i min motion en annan, om än sämre, lösning. Fram
till den 14 januari 1993 gällde att svensk fartygsproduktion subventionerades
med 5 %. Dessa regler borde kunna förlängas lika länge som våra konkur-
rentländer lämnar subsidier till sin varvsindustri.
Herr talman! Med dessa korta ord vill jag yrka bifall till den socialdemo-
kratiska reservationen nr 16. Det innebär också bifall till min motion om
fortsatt stöd till varvsindustrin.
Anf. 44 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Jag vill bara mycket kort kommentera detta med varvsstöd.
Det är korrekt att det utgick ett varvsstöd motsvarande 5 % fram till den 31
december föregående år. Det har skett en mångårig nedtrappning av varvs-
stödet i Sverige från de mycket stora belopp som utbetalades längre tillbaka
i tiden.
De sista tolv månaderna har för Sverige inneburit att unit labour cost, dvs.
arbetskraftskostnaden per enhet, har sjunkit med drygt 30 procentenheter.
Det har gjort att man har fått en mycket kraftig förbättring av konkurrens-
kraften gentemot sina viktigaste utländska konkurrenter.
Det är korrekt att ett antal länder inom den europeiska gemenskapen ger
betydande subventioner. Det är alltifrån 14 % av faktureringen upp till
40 %, enligt de uppgifter jag har fått. Vissa andra länder i världen ligger
också uppe på de nivåerna. Jag anser det dock inte försvarbart att statskas-
san i nuvarande läge går in med den typen av subventioner.
Vi måste försöka skapa det konkurrenskraftiga klimat som är bra för samt-
liga företag. Det går inte att i längden upprätthålla vissa företag genom stats-
stöd i den här formen.
Vi har inte heller statsstöd inom stålområdet. Det är också vanligt i en rad
andra länder. Trots det har vi i dag en mycket stark och konkurrenskraftig
stålindustri. Vi har sagt tidigare här i kammaren att vi skall följa utveck-
lingen inom den europeiska gemenskapen för att se om man där kommer
att avveckla sitt varvsstöd eller ej. Vi skall också titta på utvecklingen hos
motsvarande svenska företag för att se vad som eventuellt kan behöva göras.
Men vi vill för närvarande inte sträcka oss längre än till att följa utveck-
lingen.
Anf. 45 BO NILSSON (s) replik:
Herr talman! Per Westerberg nämner detta med konkurrentländerna och
de förändringar som har skett där. Valutan är osäker även i några av de län-
derna. När man skall göra dessa stora beställningar tror jag inte att detta är
tillräckligt.
Vi har inte råd att vara så ädla och gå före de EG-regler som jag tycker att
vi skall följa. Som jag sade i mitt inledningsanförande tror jag att det hade
varit bra om alla länder hade avvecklat varvsstödet. Det hade varit den bästa
lösningen. Men nu är det inte så. Det är snarare tvärtom, de här länderna
ökar sina subventioner. Vi har inte råd att vara ädla.
I det här läget, när så många människor går arbetslösa, måste vi övervintra
och se till att dessa företag får chans att leva vidare. Sedan är jag beredd att
medverka till att vi skall anpassa oss till de regler som gäller inom EG och
till att vi skall avveckla varvssubventionerna. Men vi skall inte göra det nu
dels för att inte gå före, dels för att arbetslöshetssituationen är så kärv.
Anf. 46 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Det är inte fråga om att gå före. Det är ett gammalt program
för nedtrappning av subventionerna som löpte ut vid årsskiftet. Det är det
som gör att vi har tagit bort de sista fem procenten av subventioner.
Det är inte heller så, att Europa har någon enhetlig subventionsnivå för
sin varvsindustri. Den varierar våldsamt mellan olika länder. Det är frågan
om mycket stora subventioner per arbetstillfälle. Det gäller inte heller bara
för Europa, utan även för andra länder.
Vi tog bort varvssubventionerna och detta råkade sammanfalla med den
mångåriga nedtrappningen som löpte ut vid årsskiftet. Detta samverkade
mycket väl med den utomordentligt starka förbättringen av konkurrenskraf-
ten som har skett för svensk exportindustri. Där kommer varven i allra
högsta grad in. Det är därför vi inte vill göra mer än noga följa den fortsatta
hanteringen inom EG. Det är inte sunt att i en bransch ha subventioner med
varierande belopp och metoder i olika länder.
Anf. 47 BO NILSSON (s) replik:
Herr talman! Jag sade i mitt inledningsanförande att det finns olika sub-
ventionsgrader. Det skall gudarna veta. Men det näst bästa förslaget från
min sida är att vi hade kunnat bibehålla de 5 % vi hade fram till januari i år
till dess att de andra länderna också var beredda att slopa sina varvsstöd. Jag
tycker att det är rimligt. Jag tror inte att vi, med den arbetsmarknadssitua-
tion som vi har, har råd att vara så ädla att vi går före med detta.
I utskottsbetänkandet står det så här i samband med att Rolf L Nilson
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
4 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 93
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
ställde en fråga till industriministern: ”Han uttalade vidare att regeringen
mycket noga följer utvecklingen inom EG och att den, i det fall att det fattas
beslut om förlängt varvsstöd inom EG, ånyo kommer att pröva frågan.”
Nu har ju EG fattat det här beslutet. Då finns det alla skäl för oss att följa
efter, dock inte längre än att de andra länderna också kan avveckla sina stöd.
Jag vill alltså att man på sikt skall kunna ha en likvärdig konkurrens utan
statssubventioner. Men så länge det är på det här sättet måste vi också följa
med.
Jag berättade i mitt inledningsanförande att ett av de företag som uppvak-
tade utskottet redan har gått i konkurs. Jag läste i tidningen i går att ett annat
permitterar en stor del av sin arbetsstyrka. Det är visserligen tillfälligt, men
det pekar på allvaret i situationen. Stödet är begränsat och det kunde dess-
utom vara tidsbegränsat. Jag tycker att vi måste kosta på oss detta för att
rädda jobb och för att rädda den lilla spillra som vi har kvar av varvsindu-
strin. Jag tror att industriministern skulle kunna gå med på detta utan att på
något sätt förstöra likheterna med EG eller några konkurrensvillkor.
Anf. 48 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Först vill jag ånyo betona att det är mycket heterogena regler
som gäller i olika länder i Europa och även i världen i övrigt. Där är subven-
tionsnivåerna ofta inte 5 %, utan 14 % eller 40 %. Det är alltså väldiga sub-
ventioner som går till varvsindustrin i dag.
Det går inte att uppnå likvärdiga regler, hur man än bär sig åt, utan att det
åstadkommer mycket stora hål i statskassan. Det blir väldigt mycket pengar
per arbetstillfälle.
Vi har valt att avvakta situationen tills vidare. Vi har även noterat vad Bo
Nilsson säger och vad som sker inom EG-området. Men vi avvaktar framför
allt därför att vi har fått en utomordentligt stark relativ konkurrensförbätt-
ring gentemot nästan alla andra länder med varvsindustrier i Europa. Det är
ett mycket bra läge för att försöka fasa ut skillnaderna.
Men jag håller gärna med om att det finns anledning att följa utvecklingen
mycket noggrant. Det gör vi också för att se om det kan behöva göras något
långsiktigt förmånligt för branschen.
Förste vice talmannen anmälde att Bo Nilsson anhållit att till protokollet
få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 49 ROLAND SUNDGREN (s):
Herr talman! Det är ett stort antal motioner i det här betänkandet som
behandlar den kooperativa företagsformen. De flesta är socialdemokratiska,
men det finns även motioner från Vänsterpartiet, Centern och Kristdemo-
kraterna.
I alla dessa partier finns det ett engagemang för de kooperativa frågorna.
Det är något som jag tycker känns löftesrikt, inte minst inför det närmande
till Europa som vi, oavsett vad som händer med EG-medlemskapet, blir
tvungna till. Tyvärr har inte Centern och kds ansett sig kunna ställa upp på
det uttalande som Socialdemokraterna med instämmande av Vänsterpartiet
50
gjort i reservation 15 till betänkandet. Det beror troligen på deras regerings-
deltagande - allting har ju sitt pris.
Allt fler börjar inse att marknadskrafterna inte kommer att lösa samhäl-
lets alla problem. Men inte heller traditionella ekonomisk-politiska lös-
ningar är möjliga. På flera håll i Europa ser man den sociala ekonomin som
ett viktigt alternativ. Inte minst Jacques Delors, som är på besök i Sverige
den här veckan, har engagerat sig mycket för det som man inom EG kallar
den sociala ekonomin. Inom den är de kooperativa företagen ryggraden.
Kooperation är ett sätt av flera att organisera ekonomisk verksamhet. Det
är en modell för samverkan människor emellan. Den kooperativa organisa-
tionsformen ger bättre möjligheter att realisera vissa väsentliga mål än andra
organisationsformer. Själva organiserandet av ekonomisk verksamhet i sam-
hället är ett växande problem, vilket vi inte minst känner av efter det mark-
nadsliberala 80-talet.
Här finns utrymme för ett nytänkande som vi inte alls kan spåra i Lind-
beckkommissionens rapport. Den kooperativa organisationsformen kan i
hög grad lösa många av det efterindustriella samhällets problem om den ko-
operativa särarten tas till vara och utvecklas. Därför måste de kooperativa
företagen lyftas fram som en väsentlig och omistlig del av ett mångsidigt och
differentierat näringsliv.
Kooperationen har ändå på många viktiga områden som dagligvaror, klä-
der, skor, försäkringar, olja, bensin, bostäder och livsmedelsproduktion
marknadsandelar på 20-30 % och på vissa områden ännu mer. Därmed är
den en vital del av näringslivet. Att den ändå spelat en så undanskymd roll i
debatten kan kanske bero på att det är de inneboende motsättningarna mel-
lan arbete och kapital som har fått dominera debatten i alltför hög grad. Det
gäller t.ex. löntagarfondsdiskussionerna.
De kooperativa grundtankarna innefattar ingen på förhand given motsats-
ställning mellan dessa båda produktionsfaktorer, utan bygger på en positiv
samverkan mellan arbets- och kapitalinsatser. De är nödvändiga för en posi-
tiv samhällsutveckling.
Näringspolitiken har hittills i alltför stor utsträckning ensidigt anpassats
till aktiebolaget som den dominerande företagsformen. Det gäller förenings-
lagen som utformats efter mönster från aktiebolagslagen. Det gäller också
kredit- och kapitalmarknaden som i hög grad formats för aktiebolagen.
Även utbildningen och forskningen har inriktats på aktiebolagen som den
dominerande associationsformen i ett samhälle där marknadsekonomiska
principer gäller.
Näringslivet präglas av snabb strukturomvandling samt krav på decentrali-
sering och demokratisering.
Under de här förhållandena är det från samhällets synpunkt angeläget att
den kooperativa företagsformen utvecklas som ett livskraftigt alternativ och
komplement till både den privata och den statliga företagsformen. Närings-
politiken måste likställa villkoren för de kooperativa företagen med de vill-
kor som gäller för de privata aktiebolagen. Det kan t.o.m. finnas skäl att,
som man gör inom EG, främja den kooperativa företagsformen. Den med-
verkar till att skapa samhällsanda och engagemang i breda mänskliga och
sociala frågor.
Prot. 1992/93:
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
52
Det är också så, att den kooperativa företagsformen sparar pengar för
samhället. Det är inga kooperativa banker och sparkassor som belastar nå-
gon bankakut. På bostadsområdet har bostadskooperationen genom en ut-
ökad självförvaltning och minskning av de spekulativa inslagen på fastighets-
marknaden sett till att de genomsnittliga årskostnaderna stigit mindre i bo-
stadsrätter än i hyresrätter. Bostadsbidragen till boende i bostadsrätter är
väsentligt lägre än till boende i hyreslägenheter. Dessutom medverkar bo-
stadskooperationen liksom övrig kooperation till ett ökat enskilt sparande
som minskar krav på ekonomiska insatser från samhällets sida.
Det finns därför all anledning att som framförs i reservation 15, vilken ut-
går bl.a. från en motion med Hans Gustafsson som första namn, uttala att
det är oacceptabelt att statsmakterna genom utformning av regelsystem som
missgynnar den kooperativa företagsformen åstadkommer en styrning bort
från denna företagsform. Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen
klarlägga att de kooperativa företagen skall behandlas likvärdigt med andra
företag.
Herr talman! Jag vill med detta anförande understryka att jag ansluter mig
till reservation 15 i betänkandet.
Anf. 50 KJELL ERICSSON (c) replik:
Herr talman! Roland Sundgren säger att kds och Centern skulle ha lagt sig
när det gäller kooperativ verksamhet. Det är helt fel. I betänkandet kan man
läsa positiva saker om denna verksamhet. Civilminister Inger Davidson skri-
ver att det är värdefullt om människorna själva tar ett större ansvar för sin
välfärd genom att organisera sig i kooperativa företag.
Jag har personligen varit mycket engagerad i kooperativt arbete, och jag
har varit med om att driva olika ekonomiska föreningar. Det är en mycket
fin och bra företagsform. Jag tycker att den skall få fortsätta. Regeringen är
inte emot kooperativa föreningar och företag.
Jag var själv under förra mandatperioden med och drev igenom en höjning
av anslagen från 2,5 miljoner till 5 miljoner. Den nuvarande regeringen
höjde förra budgetåret anslagen till 5,2 miljoner. På grund av det ekono-
miska läget har de nu sänkts till 4,5 miljoner, men det står skrivet i betänkan-
det att man skall kunna ta pengar även från länsanslaget till verksamheten,
och att medel för utredningar skall gå till olika lokala kooperativa utveck-
lingsprojekt.
Det finns en positiv inställning till kooperativ företagsamhet, och vi har
inte ändrat oss på någon punkt i det fallet.
Anf. 51 ROLAND SUNDGREN (s) replik:
Herr talman! Jag framförde bara ett beklagande av det faktum att Centern
och Kristdemokraterna inte kunde ställa upp på uttalandet. Jag sade också
att regeringssamverkan har sitt pris. Jag förstår att det gäller det, eftersom
jag inledde med att säga att det finns ett starkt engagemang för de koopera-
tiva värderingarna och idéerna hos Centerpartiet och hos Kristdemokra-
terna.
Det har hänt, vilket vi bl.a. tar upp i motionen, att man diskriminerar den
kooperativa företagsformen. Småföretagarlån kan endast ges till aktiebolag
och krediter får endast beviljas genom aktiebolag. Det faktum att bankga-
rantin inte omfattar sparande som bedrivs inom konsumentkooperationer
kan jag leva med, för denna garanti har vi väl inte så stort intresse av, men
vissa områden kan kanske ha nytta av den.
Det var bara ett beklagande av det faktum att ni inte kunde ställa upp på
reservation 15.
Anf. 52 KJELL ERICSSON (c) replik:
Herr talman! Jag har tidigare här i dag debatterat om nyföretagarlånen
och om möjligheten att låna ut till kooperativa företag. Fonden lånar inte
ut pengar till ekonomiska föreningar, men man kan bilda dotterbolag som
ekonomiska föreningar äger, och detta dotterbolag kan få låna. Sedan har
regeringen sett till att utvecklingsfonderna lånar ut till alla företagsformer,
också till ekonomiska föreningar.
Jag sade också i mitt anförande att vi får se hur dessa nya ordningar funge-
rar och vilket behov som finns. Nyföretagarlånet är också nytt och måste
utvärderas och prövas innan vi kan säga om det har blivit fel eller inte.
Låt oss nu se hur stort behovet är i olika företagsformer, och sedan får vi
återkomma.
Anf. 53 ROLAND LÉBEN (kds) replik:
Herr talman! Kds har inte svikit sina ideal. Vi har en långsiktig strategi.
Vi vet vad vi vill. Vi sätter ett oerhört stort värde på kooperativ verksamhet
och känner oss befryndade med den politik som förs i Europa.
Regeringssamverkan har sitt pris, säger Roland Sundgren. Ja, det vet fak-
tiskt socialdemokraterna rätt så väl. I sitt s.k. rosornas krig har de mycket
stor erfarenhet från att ge och ta och inte alltid till punkt och pricka vid exakt
den tid man helst ville få se alla sina ideala förslag realiserade.
Politik är det möjligas konst. Just nu är det en balansakt på slak lina för
att sanera svensk ekonomi. Det är en strävan som kanske socialdemokra-
terna skulle kunna ge ett ännu mera väsentligt bidrag till.
Jag ser framtiden an med tillförsikt när det gäller de kooperativa verksam-
heterna.
Anf. 54 ROLAND SUNDGREN (s) replik:
Herr talman! Kooperationen har, tror jag, en stor uppgift, och det är att
humanisera den kapitalistiska värld och ekonomi vi lever i. Ju större koope-
rationens del är i samhällsekonomin, desto mer påverkar det marknadseko-
nomin, och det tror jag är viktigt.
Vad kds nu gör är att medverka i någonting som går i precis motsatt rikt-
ning.
Anf. 55 ROLAND LÉBEN (kds) replik:
Herr talman! Vi går inte i motsatt riktning. Vi går i rätt riktning, och det
är det viktiga. Det är inte alltid takten som är det viktigaste, utan inrikt-
ningen, och där är vi helt klara.
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
53
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
Anf. 56 ROLAND SUNDGREN (s) replik:
Herr talman! Det kanske mest beklagliga är att Roland Lében tror att man
går i rätt riktning. Det är det som bekymrar mig allra mest.
Anf. 57 SIMON LILIEDAHL (nyd):
Herr talman! Jag vet att Per Westerberg har bråttom och jag skall omdis-
ponera mitt anförande så att jag först tar upp det budskap jag vill att han
skall få höra.
Jag kommer att tala om näringslivets inriktning och framföra Ny demokra-
tis synpunkter på hur vi vill ändra på regeringens och det konservativa nä-
ringsutskottets politik.
När man läser detta ärggröna häfte finner man att färgen är det mest agg-
ressiva. Det finns inte mycket utrymme för nysatsningar. Det upplevde jag
redan i början på veckan när vi diskuterade hur man skulle öka marknadsin-
satserna i Baltikum och övriga Östeuropa. Då var inte näringsutskottet och
utrikesutskottet med på att utöka exportkreditramarna, som kostar väldigt
litet, men som är nödvändiga för att man skall våga satsa. Man sade helt
enkelt att en kraftig utökning av kreditgarantiramarna skulle medföra utom-
ordentligt stora förlustrisker. Man ville över huvud taget inte ta några risker
i detta eller göra några nysatsningar.
Som vi alla hört under förmiddagen måste det satsningar till för att vi skall
kunna öka exporten.
Jag tycker att detta är ett intetsägande betänkande. Det visar inte den
friskhet vi från exportindustrins sida och företagssidan skulle vilja se.
Jag skall inte gå in närmare på bankräntorna. Vi vet alla vad räntorna be-
tyder för att småföretagen - som jag själv representerar - liksom även stor-
företagen skall komma i gång. Jag har tidigare debatterat med Bo Lundgren
här i kammaren om detta. Fortfarande händer ingenting.
Som småföretagare får jag i Sverige betala 5-6 % högre ränta än jag får
för mitt lilla bolag i Hamburg i Tyskland. Det finns inget incitament för mig
att investera i Sverige. Tyvärr tycker många, om inte de flesta, bolagen lika-
dant. Det är därför det inte händer någonting på nyföretagarfronten.
Det gäller också att få rörelsekapital för småföretagen. Bankerna håller
emot och vill ha ohemula säkerheter som gör att varje småföretagare får
sätta sin egen lilla förmögenhet och sitt eget hus på spel för att företaget över
huvud taget skall kunna överleva.
Man talar inte i den ärggröna om Lindbecks 113 teser, som jag tycker man
skulle få höra någonting om. Jag tycker att regeringen och utskottet skulle
låta spika dessa 113 teser på alla kyrkdörrar i Sverige, ungefär som när Mar-
tin Luther spikade sina 90 teser på slottskyrkodörren i Wittenberg. Hans te-
ser handlade om avlatsbrev. Jag tror det är för sent för näringsutskottet och
regeringen att köpa avlatsbrev - man är redan korsfäst i många väljares
ögon. Det händer för litet - det händer ingenting.
En av sakerna i vår reservation beträffande näringspolitikens inriktning
gäller hur man skall stimulera utlandet att investera i Sverige. Det är nyckel-
frågan.
Invest in Sweden är ett utmärkt initiativ men Styrelsen för Sverigebilden
54
som skall hantera detta - vilket hopplöst namn förresten - tycker jag är fel
instans för att ansvara för profileringen av Sverige som investeringsland.
Här behövs inte marknadsförare, utan specialister som kan tala investe-
ringar med Merchant Banks och utländska Venture Capital-bolag.
Vi har nämligen en hel del att sälja. Som Per Westerberg sade har vi den
lägsta bolagsskatten i Västvärlden. Man räknar kanske inte Hongkong dit
som ligger på 16 procent, men det är i varje fall ett mycket fint försäljningsar-
gument, som vi inte tillräckligt utnyttjar.
Jag tror man borde skaffa specialister på investeringar, som kan sälja inte
bara i Japan, där vi redan har en specialist, utan även i Taiwan och Korea
och andra investeringsvilliga länder.
Jag har själv tagit initiativ i detta. Jag har hört diskussionen om Uddevalla
som jag tycker är djupt tragiskt. Jag har sett fabriken, och jag har upplevt
Volvos fabrik i Gent, till vilken man delvis flyttat. Jag tror detta är högst
olyckligt.
Hade Volvo vetat - vilket man borde ha gjort - att valutan skulle devalve-
ras med 20 % - och jag tror inte vi har sett slutet än - hade man kanske
stannat kvar i Sverige.
Jag vill driva tesen att man skall gå på dessa svenska företag som har inve-
sterat utomlands och tala om för dem vilket charmant land Sverige är med
den arbetskraft vi har här, och vilka incitament som vi dock har och i ännu
högre grad kommer att få om Per Westerberg får vara med och bestämma.
Vi får inte glömma bort att under 1991 fanns det 525 000 anställda, som
arbetade i svenska företag utomlands, medan endast 470 000 arbetade i
dessa företag i Sverige. Det är en skandal! Det är förödande siffror. Rege-
ringen måste göra sitt absolut bästa för att locka tillbaka dessa företag.
Jag skall försöka att göra samma sak med mitt eget gamla företag Electro-
lux, som jag också tror har flyttat ut för mycket av sin verksamhet.
Om vi skall få företagen att stanna kvar är det viktigt att vi ändrar på lag-
stiftningen. Det diskuteras mycket, men det finns en rädsla framför allt i
Fjärran Östern för att investera i ett land som har en snårig lagstiftning på
detta område. Jag vet själv som småföretagare i Sverige hur svårt det är med
turordningen och vem man skall välja när man skall friställa folk och hur
gärna man vill provanställa ungt folk under längre tid. Vi måste försöka
komma fram till någonting här, för annars får vi aldrig dessa investeringar
från Fjärran Östern.
Jag besökte själv Uddevallafabriken med en delegation från Korea. Dis-
kussionerna föll just på LAS-lagstiftningen och givetvis på den höga räntan.
Om vi inte klarar av att lösa dessa två jätteproblem tror jag att vi får se oss
om efter de utländska investeringar som vi så innerligt väl behöver för att
överleva.
Jag har med tanke på Per Westerberg kortat av anförandet. Jag har velat
tala om de viktigaste sakerna. Jag kan bara uppmana de kära ledamöterna
av näringsutskottet att bli lika aggressiva som färgen på betänkandet och se
till att stora såväl som små företagare får det bättre. Ni kan göra mycket. Ni
har sopat för mycket under mattan. Det går inte att som EKN säga att man
inte är beredd att ta chanser men ändå vilja tjäna pengar. Det är just chanser
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
55
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
56
vi måste ta i dagens läge för att få fart på landet. Jag tror inte att det finns
något billigare medel än att ge exportkreditgarantier.
Företagen får ju betala en självrisk, och de ger sig inte ut på hal is när de
vet att de själva skall betala 10 % i slutändan.
Jag vill för ordningens skull yrka bifall till Ny demokratis reservation nr 2,
mom. 1.
Anf. 58 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Jag vill bara göra några korta kommentarer och reflexioner.
Jag tror inte att man skall anklaga vare sig regering eller näringsutskott för
att man inte hunnit verkställa Lindbecks alla förslag. De kom så pass sent.
Jag vågar säga att jag kan instämma i det dominerande antalet förslag. Jag
vågar säga att de steg för steg också kommer att genomföras. Men tiden
måste ha sin gång. Man måste hinna bereda och gå igenom ärendena, men de
passar ganska väl ihop med den sittande regeringens grundläggande politiska
inriktning.
När det gäller östbistånd och Exportkreditnämnden vill jag säga att vi har
lämnat ett förslag till en kostnadsram. Jag kan hålla med om att den är be-
gränsad. Det finns ett problem med dessa typer av kreditgarantier. Det finns
många företagare runt om i Sverige i dag som konstaterar att de kan sälja
hela sin produktion till Östeuropa bara regeringen ger kreditgarantier till
rimlig kostnad.
Om inflationen i exempelvis Ryssland är över 2 000 % per år går det inte
att ta reverser som säkerhet. Vi måste föra - och det försöker vi göra - kon-
struktiva samtal för att hitta nya metoder för att få andra säkerheter för ex-
porten. Det kan vara gas, olja eller andra produkter som går att omsätta i
andra valutor än rubeln. Rubeln har ett mycket tveksamt värde.
Jag tror att vi kommer att nå fram på en del punkter. Jag har samtalat även
med en del av mina europeiska kolleger för att hitta metoder för och idéer
om hur vi skulle kunna öka handelsutbytet trots problemen med den ryska
rubeln.
Föregående år fick vi, efter att på 80-talet och början på 90-talet ha haft
mycket stora utflöden, för första gången ett nettoinflöde av riskkapital till
Sverige. Det enda vi kan göra är att se till att vi har ett utomordentligt kon-
kurrenskraftigt klimat i Sverige för företag. Invest in Sweden-projektet för-
des över till Sverigebilden den 1 januari 1993. Tanken är att man där skall
rekrytera personal som just skall syssla med dessa specifika frågor för att få
utländska investerare in i landet. Jag är inte orolig för att svenska företag
investerar utomlands, men jag efterlyser återflödet från andra utländska bo-
lag in i Sverige. Jag tror på internationaliseringen av näringslivet i sig.
Jag instämmer till sist i uppfattningen att det finns betydande problem vad
gäller bankräntor och rörelsekapital. De är inte så akuta just nu, men de
kommer att bli mycket besvärligare när konjunkturen tar fart och efterfrå-
gan på krediter därmed ökar. Jag kan bara säga att vi i regeringen trycker på
vad vi kan för att försöka få en lösning på den finansiella krisen och framför
allt på bankernas problem under våren. Där ligger till stor del nyckeln till
lösningen på problemen med bankräntorna och bankkrediterna.
Vi måste dock vara på det klara med att vi måste ha en konkurrenskraftig
kapitalbeskattning - annars får vi inget inflöde av riskkapital. Det skulle
bara innebära att kraven på avkastningen på riskkapitalet höjs i Sverige om
vi har högre beskattning. Vi måste se till att vi steg för steg kommer ned på
de nivåer som är konkurrenskraftiga.
Anf. 59 SIMON LILIEDAHL (nyd) replik:
Herr talman! Jag tackar näringsministern för dessa trots allt något positiva
tongångar.
Vad beträffar bankerna och deras möjlighet att få ned räntorna börjar
man misströsta. Vi har hört samma sak sägas av regeringsmedlemmarna Bo
Lundgren och Per Westerberg i ett års tid, dvs. att man skall göra allt. Ingen-
ting händer, och företag går omkull. Jag tror att den bistra medicinen måste
sväljas. Staten måste gå in och genom minoritetsägande i t.ex. bankerna be-
stämma att de skall sänka sin spridning till normal europeisk nivå och på så
sätt få ned räntorna.
Jag vet att det stöter på tekniska problem. Konkurrensen med banker som
inte behöver hjälp gör det svårt. Men någonting måste göras. Vi kan inte
acceptera att år efter år tvingas leva med den förödande höga räntan utan att
det händer någonting.
Det är glädjande att höra att man håller på att jobba med exportkreditga-
rantiramarna. Jag tror, som jag har sagt tidigare, att man måste böija med
Exportkreditnämnden. Det är en rigid myndighet, styrd av byråkrater, där
de verkliga affärsmännen inte sätter sin fot. Där finns några få representan-
ter för den privata sektorn, men det är inte tillräckligt. Nämnden måste få
instruktioner från regeringen att ta risker. Det är fullständigt barockt att ha
en organisation som inte är beredd att ta några som helst risker. Det är ju
risktagande som behövs.
Jag tror att man även skall titta på investeringsgarantierna som handhas
av EKN. Nu ger man bara investeringsgarantier för politiska risker men där-
emot inte för några kommersiella. Det är också en sektor som man måste
göra någonting åt för att det skall hända någonting i ekonomin.
Jag vidhåller fortfarande att man har hamnat i fel fålla med investerings-
specialisterna vid Sverigebilden. Jag tror inte att det spelar så stor roll om
specialisterna jobbar i USA eller i England. De har genom sina bankkontak-
ter i alla fall grepp om vad som händer i Sverige. Dessa pengar skulle jag
heller investera i t.ex. Taiwan där man, vilket Per Westerberg vet, har värl-
dens största valutaöverskott på bortåt 90 miljarder US-dollar. Det är sådana
länder som man skall satsa på. Företagen är också beredda att göra det. Jag
har ett exempel på en lyckad satsning för bara något år sedan, som har inne-
burit att det redan har satts i gång viss tillverkning av persondatorer i Sve-
rige.
Anf. 60 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Vi jobbar mycket intensivt med att försöka få ordning på
bankerna. Man skall ändå komma ihåg att det är ganska kort tid som den
akuta bankkrisen har varat, och det är mycket stora belopp som står på spel.
Det gäller då att verkligen göra analyserna och försöka finna konstruktiva
lösningar, som bygger upp någonting för framtiden och skapar en funge-
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
5 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 93
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Vissa närings-
politiska frågor
58
rande kreditmarknad. Jag vågar säga att ingen möda sparas för att försöka
hålla uppe hastigheten, men det gäller då att inte göra för grova fel i det
sammanhanget.
När det gäller Baltikum, precis som Östeuropa, måste man inse att det
inte bara kommer att vara fråga om export, utan också om att lägga ut pro-
duktion för vidareexport till Östeuropa. Det har man fått göra i Sydostasien
och många andra länder. Vissa delar måste dock behållas här hemma. Jag
tror att man måste se mera okonventionellt på detta.
Exportkreditnämnden är egentligen en försäkringsrörelse, där man för-
säkrar sig för kreditrisker, och själva avgiften är en premie. Man kan säga
att avgifterna i dag ligger ganska nära genomsnittet i Europa. Sedan finns
det uppenbarligen en del länder som anser att risken är densamma, oavsett
vilket land man säljer till.
Jag tror att det snarast är fråga om, i den dialog som vi för, att försöka
hitta mer okonventionella säkerheter för exportkreditgarantierna i Öst-
europa, när man icke har en fungerande penningekonomi. Det är så man har
löst det i ett antal länder, där man har varit förhållandevis framgångsrik i
fråga om att skapa ökad handel på det här området.
Det kan alltid diskuteras om Invest in Sweden skall ligga under Sverigebil-
den. Vi fann att det var rationellt. Sverigebilden skall marknadsföra Sverige,
inte bara som turistland utan också som investeringsland. Det står i statuten.
Det är den totala bilden av Sverige som skall föras ut, både för affärer, för
rekreation och för mycket annat.
Invest in Sweden är nu i uppbyggnadsskedet, och jag tror att det har en
betydande arbetsuppgift att fylla, med att verkligen marknadsföra den för-
ändring i attityd som har skett i Sverige. Vi är alltså mycket positiva till inve-
steringar i landet, i och med att det skapar arbetstillfällen och dessutom ut-
vecklar näringslivet.
Anf. 61 SIMON LILIEDAHL (nyd) replik:
Herr talman! Jag är den förste som vill satsa på Invest in Sweden. Jag tror
bara att man måste skilja på finansiella investeringar och turism. Men låt oss
se! Vi kan göra en utvärdering om ett år och se hur det har gått.
Jag håller med Per Westerberg om att det är okonventionella säkerhetsin-
stitut, som ser till att man får låna, som behövs i Baltikum och Östeuropa.
Vi väntar bara på regeringens initiativ till denna komplettering av Export-
kreditnämnden. Det är det enda som jag nu än en gång vill klara ut. Allting
tar så lång tid, när något skall tas fram. Det är nu som det behövs, och det
skall inte utredas för mycket.
Jag tackar näringsministern för att han har ställt upp och diskuterat det
här. Jag vil) inte förlänga debatten.
Anf. 62 BO G JENEVALL (nyd):
Herr talman! Jag vill helt kort tala om den lilla spillra som finns kvar av
vår en gång så stolta varvsnäring. Frågan tas upp i det betänkande som vi
diskuterar här i dag, och ett par talare har tidigare berört ämnet. Jag skall
därför inte gå in på detaljerna.
I betänkandet slås bl.a. fast att de här stödformerna upphör vid utgången
av 1993, enligt EG:s direktiv. Det var då litet olyckligt att våra åtgärder här
i Sverige upphörde ett år tidigare. Det kunde ha varit bra om detta hade
samordnats.
Jag vill citera några meningar i betänkandet, bl.a. följande: ”När EES-
avtalet har trätt i kraft kommer Sverige genom avtalets beslutsmekanismer
att ha möjlighet att delta i utarbetandet av eventuella nya direktiv.”
Jag undrar: Innebär det att vi med viss automatik ansluter oss till de regler
som då kommer att gälla inom EG? Jag förutsätter faktiskt det.
Man kan också konstatera, vilket står i betänkandet, att Norge har gått
den andra vägen och höjt sina bidrag till 13,2 %, samtidigt som vi har tagit
bort dem.
Näringsministern deltog i en frågestund här i december förra året, vilket
omnämns i betänkandet: ”1 sitt svar erinrade näringsministern om att varvs-
stödet inom EG-området gäller t.o.m. år 1993. Han uttalade vidare att rege-
ringen mycket noga följer utvecklingen inom EG och att den, i det fall att
det fattas beslut om förlängt varvsstöd inom EG, ånyo kommer att pröva
frågan.”
Det stryker väl ytterligare under samma sak.
Näringsministern sade också här i dag att det inte skall bli högre skatter
eller avgifter utan att det behövs konkurrensneutralitet inom de olika områ-
dena. Det är precis vad det här handlar om.
Utskottet har vidare sagt att det är mycket viktigt att olika industrigrenar
erhåller konkurrensneutralitet. Över huvud taget är utskottet i hela betän-
kandet mycket positivt inställt till att göra någonting åt situationen, samti-
digt som man beslutar att inte göra någonting alls.
Därför är den här meningen mycket viktig: ”Däremot menar utskottet att
det är angeläget att regeringen noga följer utvecklingen och vid behov vidtar
åtgärder.”
Det jag egentligen skulle vilja säga är att det finns ett sätt att hjälpa varvs-
näringen - den spillra som finns kvar. Vi hörde tidigare i debatten att ytterli-
gare ett av de få företagen nu har gått i konkurs. Därför skulle jag vilja fram-
ställa ett förslag till näringsministern och därmed till regeringen, nämligen
att man överväger möjligheten att ge statliga kreditgarantier utan subventio-
ner. Det skulle alltså, förhoppningsvis, inte kosta staten någonting alls, men
det skulle ha en vidunderlig effekt och innebära en stor skillnad för de åter-
stående varvsenheterna, nämligen att de kunde lösa finansieringsfrågan.
Det är möjligt att näringministern svarar att det finns sådana villkor inom
EKN, vilket står i betänkandet. Det äger sin riktighet, men de krediterna är
mycket kostsamma. Därmed ökar de ytterligare den stora räntebörda som
de svenska enheterna får ta på sig.
Jag vill alltså skicka det förslaget med näringsministern och hoppas att re-
geringen vill överväga det.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
kissa närings-
politiska frågor
59
|
Prot. 1992/93:93 16 april 1993 |
Beslut |
|
Vissa närings- |
Mom. 1 (näringspolitikens inriktning) Först biträddes reservation 2 av Bengt Dalström med 21 röster mot 8 för Härefter biträddes reservation 1 av Birgitta Johansson m.fl. med 113 rös- Slutligen bifölls utskottets hemställan med 144 röster mot 113 för reserva- Mom. 2 (bibehållande av utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet) Utskottets hemställan bifölls med 160 röster mot 119 för reservation 3 av Leif Marklund (s) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats ha Mom. 4 (AP-fondens placeringsrätt) Utskottets hemställan bifölls med 160 röster mot 119 för reservation 4 av Mom. 10 (nätverk för småföretag) Först biträddes utskottets hemställan med godkännande av motiveringen Härefter bifölls utskottets hemställan med godkännande av utskottets mo- Mom. 13 (stöd till uppfinnare och innovatörer) Utskottets hemställan bifölls med 159 röster mot 119 för reservation 8 av Mom. 14 (Verkstadstekniska delegationen, VT-delegationen) Utskottets hemställan bifölls med 159 röster mot 119 för reservation 9 av Mom. 20 (idécentra) Utskottets hemställan bifölls med 254 röster mot 22 för reservation 12 av Mom. 26 (småföretagsutveckling) Först biträddes reservation 14 av Birgitta Johansson m.fl. med 116 röster |
|
60 |
ter avstod från att rösta. |
|
Härefter bifölls utskottets hemställan med 159 röster mot 120 för reserva- |
Prot. 1992/93:93 16 april 1993 |
|
Mom. 27 (stöd till kooperativ utveckling) Utskottets hemställan bifölls med 158 röster mot 121 för reservation 15 av |
Vissa närings- |
Mom. 33 (stöd till varvsindustrin, m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 158 röster mot 121 för reservation 16 av
Birgitta Johansson m.fl.
Mom. 39 (teknisk-vetenskaplig attachéverksamhet)
Utskottets hemställan bifölls med 140 röster mot 138 för reservation 17 av
Rolf Dahlberg m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Krister Örnfjäder (s) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats ha
avstått från att rösta.
Fanny Rizell (kds) anmälde att hon avsett att rösta nej men markerats ha
röstat ja.
Mom. 41 (Standardiseringskommissionen)
Utskottets hemställan bifölls med 158 röster mot 119 för reservation 18 av
Birgitta Johansson m.fl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Kammaren beslöt att ärendebehandlingen skulle fortsättas vid arbetsple-
num den 21 april.
Anmäldes och bordlädes
Skatteutskottets betänkanden
1992/93:SkU21 Företagsskattefrågor
1992/93:SkU22 Anslag till skatteförvaltningen, m.m.
Justitieutskottets betänkanden
1992/93:JuU25 Anslag till kriminalvården, m.m.
1992/93:JuU26 Anslag till rättshjälp m.m.
1992/93:JuU27 Anslag till brottsskadenämnden m.m.
1992/93:JuU28 Anslag till Svensk författningssamling m.m.
Lagutskottets betänkande
1992/93:LU39 Vissa frågor om ansvarsförsäkring
61
Prot. 1992/93:93 Socialförsäkringsutskottets betänkande
16 april 1993 1992/93:SfU14 Socialförsäkring - inriktning och anslag
Näringsutskottets betänkande
1992/93:NU24 Bankstödet m.m.
62
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 15 april
1992/93:143 av Lena Klevenås (s) till statsrådet Beatrice Ask om de framtida
möjligheterna till komvuxutbildning:
I regeringens proposition 1992/93:100 kan man läsa: ”Kunskapssamhället
kräver att perspektivet i synen på utbildningen förändras, från att se utbild-
ning som en ungdomens introduktion till ett långt yrkesliv till att se utbild-
ning som en livslång process, där kunskaper kompletteras, förnyas och för-
djupas, i utbildningssystemet, på arbetsplatsen och på fritiden.”
Men i ett dokument kallat ”Målrelaterade statsstipendier” från Utbild-
ningsdepartementet, Ds 1992:123, kan man läsa följande: ”Staten bör inte
hymla med att eftersatta gymnasiestudier är något som den enskilde kommer
att få betala själv genom ett eget hårt arbete” och ”Statens signalsystem
skulle entydigt bli att slarv med den grundläggande skolgången är något som
man i huvudsak på egen bekostnad och genom egna ansträngningar får
hämta igen senare i livet.”
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Beatrice Ask föl-
jande:
Avser regeringen att försvåra för vuxna att ta igen eller komplettera ut-
bildning på komvux på det sätt som hittills har varit möjligt, vilket av flera
utländska bedömare ansetts vara världens bästa vuxenutbildning?
1992/93:144 av Birgit Henriksson (m) till justitieministern om hämtning till
domstolsförhandling:
Det händer allt oftare att tilltalade inte kommer till huvudförhandling.
Detta gäller som regel personer som inte bryr sig om utfärdade viten - de är
”betalningsimmuna”.
1984 ändrades rättegångsbalken på så sätt att domstol kan besluta att poli-
sen får omhänderta en trilskande person upp till 18 timmar före tidpunkten
för domstolsinställelsen.
Rättegångsbalken 9 kap. 10 § har nu följande lydelse: Skall någon hämtas
till ett sammanträde inför rätten, får han, om ej annat följer av vad som sägs
nedan, inte omhändertas tidigare än vad som är nödvändigt för att han skall
kunna inställas omedelbart till sammanträdet.
Om hämtningsförsök tidigare misslyckats eller om man på grund av vad
som är känt om den som skall hämtas och har grund för denna särskilda
hämtning får rätten eller polismyndigheten besluta om att göra omhänderta-
gandet tidigare än vad som sägs i första stycket. Det får dock ske högst 6
timmar - eller om rätten beslutat - högst 18 timmar tidigare. Vid rättens
prövning skall särskilt beaktas vilka olägenheter det kan antas medföra att
den som skall hämtas inte är närvarande vid sammanträdet inför rätten.
Den, som har omhändertagits enligt andra stycket, är skyldig att i avvak-
tan på inställelsen stanna kvar på polisstationen eller annan plats, som be-
stämts av polismyndigheten. Den omhändertagne får inte underkastas an-
nan inskränkning i sin frihet än vad som påkallas av ändamålet med omhän-
dertagandet, ordningen eller allmän säkerhet.
Polismyndigheten anser inte att den hämtade kan förvaras i arrest. Därför
blir det i princip omöjligt för polisen att genomföra detta slags hämtningar.
Eftersom man inte heller anser att den hämtade kan sitta i polisreception
eller liknande lokal upp till 18 timmar - man har inte resurser att bevaka
de hämtade - innebär det att man i praktiken inte kan genomföra sådana
hämtningar.
Köpings tingsrätt har gjort en förfrågan till polisen i Köping om man delar
uppfattningen att hämtad inte får förvaras i arrest.
Polisen i Köping har inhämtat yttrande från Polishögskolan.
Om Polishögskolans tolkning av RB 9 kap. 10 § är riktig försvåras domsto-
larnas handläggning av mål enligt ovan.
Med hänvisning till det ovan anförda vill jag fråga justitieministern:
Är justitieministern beredd att ändra lagrummet på så sätt att förvaring i
arrest blir tillåten i de fall det är befogat?
Anmäldes att följande frågor framställts
den 15 april
1992/93:557 av Lars Sundin (fp) till statsrådet Ulf Dinkelspiel om EG-för-
handlingarna och frihandeln med Baltikum:
Finns det någon grund för uppgifterna i massmedierna om att Sverige i
EG-förhandlingarna skulle vara berett att ge upp frihandeln med Baltikum?
1992/93:558 av Elvy Söderström (s) till arbetsmarknadsministern om stöd-
områdesplacering av Örnsköldsviks kommun:
Vid sammanträde den 7 april beslöt regeringen att lägga ytterligare ett an-
tal kommuner, hela eller delar därav, i tillfälligt stödområde fram till den 30
juni 1995. Regeringen beslöt också att de kommuner som tidigare placerats
in i tillfälligt stödområde får behålla sin ställning.
I likhet med många andra kommuner runt om i Sverige brottas Örnskölds-
viks kommun med stora problem vad gäller hög arbetslöshet. Under de tre
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
63
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
64
senaste åren har strukturförändringar och rationaliseringar inom industrin
gett ett bortfall av 3 000 arbetstillfällen, vilket är 12-13 % av arbetskraften.
I förteckningen över de kommuner som regeringen den 7 april 1993 beslutat
placera i tillfälligt stödområde finns inte Örnsköldsviks kommun med.
Min fråga är därför:
På vad grundade regeringen sitt beslut att ej inplacera de delar av Örn-
sköldsviks kommun som ej ingår i stödområde två i tillfälligt stödområde?
1992/93:559 av Sten Söderberg (-) till utrikesministern om vapenembargot
mot Bosnien-Hercegovina:
Utrotningen fortsätter i Bosnien-Hercegovina vad gäller den muslimska
befolkningen.
Detta kan ej längre accepteras. Vi måste börja ge bistånd i form av robotar
från Bofors.
FN:s vapenembargo måste bort vad gäller Bosnien.
Min fråga är:
Är regeringen beredd att verka för att FN:s vapenembargo mot Bosnien-
Hercegovina upphör?
1992/93:560 av Sten Söderberg (-) till jordbruksministern om förbudet mot
s.k. religiös slakt:
Enligt svensk djurskyddslag skall husdjur vid slakt vara bedövat när blo-
det tappas av. Detta innebär att s.k. religiös slakt, judisk och muslimsk, är
förbjuden. Detta innebär en inskräkning av religionsfrihet m.m. Dispenser
bör ges.
Min fråga är:
Avser jordbruksministern medverka till att judar och muslimer får behöv-
liga dispenser?
1992/93:561 av John Andersson (-) till miljöministern om blyhagel:
Det har uppstått en märklig debatt om blyhagel och dess användning.
Kommuner har fattat beslut om att stänga skjutbanor med mycket tvivelak-
tiga undersökningar som grund. Miljöministern har på kort tid vid två tillfäl-
len fått svara på frågor om blyhagel och ev. åtgärder mot dess användning.
Självfallet skall allt som orsakar skador på natur och miljö tas på allvar
och förhindras. Då kan det vara försvarbart att inskränka blyhagelanvänd-
ningen i vissa våtmarker.
Men nu finns risk för ren hysteri och oövertänkta beslut, vilket ingen är
betjänt av. Nu måste en allsidig bedömning göras av miljökonsekvenserna
vid all blyanvändning, exempelvis av alla de hundratusentals ton blykabel
som är nergrävda i marken.
Det finns även andra frågeställningar att räta ut, bl.a.:
I vilken utsträckning måste gevären bytas ut? Vissa uppgifter talar om ca
90 % av hagelvapnen. Är det möjligt att åtgärda skjutbanorna i stället för att
stänga dessa och förvisa skyttarna ut i skogen?
Debatten kring blyhageln visar att det behövs en allsidig utredning för att
undvika helt felaktiga åtgärder eller beslut.
Är miljöministern beredd att ta nödvändiga initiativ så att frågekomplexet
kring blyhaglen snabbt utreds?
1992/93:562 av Bengt Lindqvist (s) till statsrådet Beatrice Ask om läromedel
för synskadade:
Synskadade barn och ungdomar går numera i hemortens grundskolor och
gymnasier. För att detta skall fungera måste de givetvis få tillgång till de
böcker och andra läromedel som kamraterna i klassen använder. Ansvaret
för att synskadade elever får de läromedel de behöver åvilar SIH-läromedel.
Nu kommer alarmerande rapporter från elever, föräldrar och lärare om
att synskadade elever inte längre kan få de böcker de behöver. Från SIH-
läromedel uppger man i en rapport att resurserna för nästa läsår endast
räcker till att framställa hälften av de böcker eleverna kommer att behöva.
Detta är givetvis en fullständigt oacceptabel situation.
Vilka åtgärder ämnar statsrådet Ask vidta i syfte att se till att synskadade
elever under nästa läsår får tillgång till de böcker de behöver?
1992/93:563 av Kjell Eldensjö (kds) till statsrådet Ulf Dinkelspiel om svensk
alkoholpolitik inför EG:
I informationsfoldern ”EG, EES, EU inför folkomröstningen” står det
bl.a. angående svensk alkoholpolitik: ”Regering och riksdag vill behålla de
svenska alkoholmonopolen av sociala skäl.” Samtidigt sägs emellertid att det
finns risk att de strider mot EES konkurrensregler. Detta uppfattar jag så,
att risken för att svensk alkoholpolitik eventuellt måste omprövas för att
”EG-anpassas” redan framskymtar, i denna informationsbroschyr.
Min fråga till statsrådet Dinkelspiel är följande:
Finns det över huvud taget något kompromissutrymme från svensk sida
vad gäller alkoholpolitiken?
1992/93:564 av Kjell Eldensjö (kds) till justitieministern om åtgärder för att
öka människors rättstrygghet:
Allmänhetens tilltro till rättsväsendet i Sverige har varit vikande under ett
antal år. Det grova våldet i samhället har ökat liksom antalet väpnade rån.
Polisens brottsuppklarandeprocent är dess värre alltför låg.
Opinionsmätningar visar att många människor, speciellt män, skulle vilja
beväpna sig för att lättare kunna värja sig vid eventuella våldspåhopp. Enligt
uppgift i medierna finns det en del taxichaufförer som har beväpnat sig olag-
ligen, för att känna sig något tryggare i sin yrkesutövning. Ännu fler skulle
vilja beväpna sig.
Min fråga till justitieministern är följande:
Hur kommer Justitiedepartementet att agera för att minska människors
oro, så att den olagliga beväpningen känns obehövlig och inte ökar ytterli-
gare i omfattning?
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
65
Prot. 1992/93:93 den 16 april
16 april 1993
66
1992/93:565 av Ingbritt Irhammar (c) till statsrådet Reidunn Laurén om
översyn av sekretesslagen:
Svea Hovrätt har fastslagit att de videofilmer som är bevismaterial i den
s.k. barnporrhärvan dels är allmänna handlingar, dels ej är sekretessbe-
lagda. De skall därför på begäran lämnas ut till var och en som önskar en
kopia av filmerna enligt den s.k. offentlighetsprincipen. Nuvarande sekre-
tesslag hindrar därmed ej spridning av barnporrfilmer, även om detta är för-
bjudet enligt annan lag. Konsekvensen av detta blir att tingsrätten först
tvingas sprida barnporr till självkostnadspris, för att av senare döma utgiva-
ren för en spridning av samma alster. Detta är, enligt min mening, motsägel-
sefullt och inkonsekvent.
Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet:
Ämnar statsrådet ta initiativ till att ändra sekretesslagen på detta område?
1992/93:566 av Kent Carlsson (s) till utrikesministern om Västbanken och
Gaza:
Den israeliska regeringen beslutade för en tid sedan att stänga av de av
Israel ockuperade områdena Gaza och Västbanken. Beslutet innebär att pa-
lestinier i dessa områden förhindras att ta sig till sina arbeten eller skolor.
För många enskilda palestinier innebär detta att deras möjlighet till egen
försörjning förstörs. I förlängningen kommer detta att ställa större krav på
ökat direkt bistånd från världssamfundet till de ockuperade områdena.
Israels regering beslutade för knappt en vecka sedan att förlänga avstäng-
ningen på obestämd tid.
Jag vill med anledning av detta fråga utrikesministern:
Har den svenska regeringen hos den israeliska regeringen protesterat mot
beslutet att stänga av Västbanken och Gaza?
1992/93:567 av Mats Hellström (s) till jordbruksministern om EG-förhand-
lingarna och konsumentintressena:
Jordbruksministern har inbjudit producentintresset genom LRF att delta
i den officiella svenska förhandlingsdelegationen vid genomgången av EG:s
regelverk i medlemskapsförhandlingarna.
Avser jordbruksministern att ge representanter för konsumentintresset
samma möjligheter att medverka i det officiella förhandlingsarbetet med
EG?
1992/93:568 av Chatrine Pålsson (kds) till statsrådet Bo Lundgren om be-
skattningen av den s.k. barnomsorgspengen:
Stockholms kommun införde vid årsskiftet en barnomsorgspeng. Den
möjliggör för föräldrar att köpa barnomsorg av i princip vem som helst -
kommunalt, kooperativt eller privat. För att få möjlighet att ta emot barn-
omsorgspengen ställer kommunen som krav att dagmamman eller annan
vårdare, som kan vara barnets mormor, har ett eget företag. Kommunen
ställer också som krav att företagaren/vårdaren har utbildning eller erfaren-
het av barn och att han/hon betalar skatt. Föräldrarna kan tyvärr inte själva
ta barnomsorgspengen eftersom det i sådana fall skulle räknas som en vård-
lön.
Problemet är nu att skattemyndigheterna sätter käppar i hjulet då de krä-
ver att vårdaren skall sköta om minst fem barn för att få ta hand om barn
över huvud taget. Jag menar att det är beklagligt att skattemyndigheterna
försöker sabotera en kommuns försök att skapa valfrihet för föräldrarna och
mångfald i barnomsorgen.
Avser skatteministern att vidta åtgärder i syfte att undanröja dessa hin-
der?
1992/93:569 av Eva Zetterberg (v) till statsrådet Ulf Dinkelspiel om fruktim-
porten från Sydafrika:
Regeringen uppges ha beviljat alla 159 ansökningar om dispens från för-
budet för handel med Sydafrika utom 10. Dispenserna för export till Syd-
afrika har regeringen motiverat med sysselsättningsskäl.
Nu har även fruktimportörer fått dispens. I realiteten upphäver rege-
ringen på detta sätt lagen om handelsförbud.
Detta sker utan att de villkor uppfyllts som riksdagen antog för mindre än
ett år sedan. Någon bindande överenskommelse om en övergångsregering
har inte träffats. Hela demokratiseringsprocessen är allvarligt hotad av det
tilltagande våldet. Militanta extremist- eller nazistgrupper har hotat med in-
bördeskrig.
Med anledning härav frågar jag utrikeshandelsministern:
På vilka grunder har regeringen beviljat dispens för fruktimport från Syd-
afrika?
1992/93:570 av Robert Jousma (nyd) till kulturministern om uppehållstill-
stånd för hivpositiva personer:
Svenska smittskyddsläkare uppger i en artikel i senaste numret av Läkar-
tidningen att det pågår en oroande ökning av smittspridning från hivpositiva
afrikaner i Stockholms län. Antalet nyanmälda fall till smittskyddsläkarna
ökar årligen. Afrikaner är med något enstaka undantag smittade via hetero-
sexuella kontakter.
Förutom de 266 hivsmittade afrikanerna finns i Stockholms län även 40
heterosexuellt smittade personer av annat utländskt ursprung. Av de 120
svenskar i länet som smittats heterosexuellt är ca 35 smittade av afrikaner
och 30 av andra nationaliteter.
Enligt läkarna är det svårt att få de smittade afrikanerna att följa de för-
hållningsreglcr som gäller. De uppger inte för sina partner att de är smittade,
och de använder inte kondom.
Utvecklingen är enligt smittskyddsläkarna mycket oroande. Personligen
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
67
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
68
instämmer jag i detta, och min fråga till kulturministern är om kulturminis-
tern är beredd att medverka till att de hivssmittade som inte följer de skydds-
regler som gäller inte skall få uppehållstillstånd och skall förpassas ur riket.
1992/93:571 av Ulf Eriksson (nyd) till socialministern om icke vårdnadshava-
res rätt till s.k. skolbesök:
Det förekommer enligt uppgift i ganska många fall att förälder med en-
samvårdnad utestänger den andra föräldern eller annan anhörig till barnet
från att besöka barnet i skolan för att där följa undervisningen.
Det ligger ofta i både barnets och den utestängda förälderns intresse att
de här skolbesöken görs.
Min fråga till socialministern är därför om socialministern är beredd att
medverka till att ensamvårdnadshavare inte tillåts att på detta sätt utestänga
den andra föräldern eller annan anhörig från att utöva sin rätt till skolbesök.
1992/93:572 av Peter Kling (nyd) till kommunikationsministern om avgif-
terna för bortforsling av fordon:
Nu skall Gatu- och fastighetskontoret höja avgiften för bortforsling av for-
don från 1 200 till 1 500 kr, en höjning med 25 %! Samtidigt höjs dygnskost-
naden för förvaring av fordon i samband med flyttning från 30 till 40 kr., även
det en 25-procentig höjning!
I stället för att införa skatte- eller momsökningar som så att säga öppet
måste redovisas smyghöjer man på detta sätt de kommunala intäkterna.
Vad är det för samhälle vi lever i, undrar man, där medborgarna förföljs
av lapplisor som har att följa absurt krångliga parkeringsregler som ofta är
mer eller mindre omöjliga för medborgarna att förstå och som vid överträ-
delse leder till mycket dyra parkeringsböter m.m?
Är statsrådet beredd att medverka till en snabb regeländring så att den här
typen av konfiskering inte längre tillåts?
1992/93:573 av Ulf Björklund (kds) till miljöministern om skyddsnivån för
valar:
År 1991 stödde Sverige en IWC-resolution som bl.a. slog fast en skydds-
nivå för valstammar som är 54 % av beståndets ursprungliga storlek. År 1992
stödde Sverige en resolution som åter slog fast denna skyddsnivå. Denna
nivå har inte uppnåtts för vikvalen trots att stammen troligtvis tillvuxit sedan
förbudet mot kommersiell valfångst infördes 1982. Enligt IWC:s vetenskap-
liga kommitté minskade stammen av vikval kontinuerligt under de 30 åren
innan moratoriet trädde i kraft. Det finns med andra ord anledning till stor
försiktighet vid ett eventuellt hävande av moratoriet.
Önskvärt vore om Sverige kunde stödja Frankrikes förslag till att IWC
etablerar skyddsreservat för valar i Antarktis söder om den 40:e breddgra-
den. Vidare vore det önskvärt om Sveriges inställning kunde vara att alla
delar i IWC:s förvaltningsmodell bör antas av kommissionen innan IWC:s
förbud mot kommersiell valfångst kan hävas.
Vilka instruktioner kommer Sveriges representant i den internationella
vaifångskommissionen (IWC) att få inför kommissionens årsmöte i Kyoto
den 10-14 maj?
1992/93:574 av Annika Åhnberg (-) till miljöministern om kärnkraftsreak-
torn i Ågesta:
Den 1 maj 1969 var kärnkraftsreaktorn i Ågesta mycket nära ett totalt ha-
veri, som skulle ha fått fruktansvärda konsekvenser.
Detta synnerligen allvarliga tillbud har först nu kommit till allmän känne-
dom. Rapportering och analys av det inträffade har varit otillfredsställande.
Det måste nu klarläggas varför.
Själva händelseförloppet måste också noggrant utredas, och denna analys
måste bli offentligt tillgänglig.
Jag vill därför fråga miljöministern:
Avser regeringen vidta åtgärder så att omständigheterna kring det som
skedde vid Ågestareaktorn den 1 maj 1969 blir klarlagda?
1992/93:575 av Kenneth Lantz (kds) till arbetsmarknadsministern om ökad
sysselsättning genom arbete som förbättrar miljön:
Arbetsmarknaden fortsätter att vara ansträngd trots flera åtgärder som
borde gett något bättre resultat än vad vi ser i dag. Många hem har fått möta
denna bistra verklighet samtidigt som många av oss konstaterar att vi ännu
har mycket att göra i utvecklingen av vårt land. Miljösituationen i Sverige är
bättre än i många av våra grannländer. Detta är dock ingen anledning att
underlåta att vidta fortsatta åtgärder till förmån för en bättre miljö i Sverige.
Vi har många år av försyndelser bakom oss med utsläpp av olika slag. Såväl
mark- som sjöområden väntar i dag på insatser av olika slag.
Med nuvarande arbetsmarknadsläge borde det finnas utrymme för kon-
kreta insatser till förmån för miljöarbete. Det finns i vårt land flera kommu-
ner som kan uppvisa behov av ganska enkla men arbetskrävande arbetsupp-
gifter inom miljöarbetet. Det skulle vara en förträfflig investering att satsa
på miljövårdande arbetsinsatser i denna speciella tid.
Vilka arbetsmarknadsåtgärder ämnar arbetsmarknadsministern vidtaga
inom just miljöarbetet?
1992/93:576 av Sylvia Lindgren (s) till arbetsmarknadsministern om ökad
tillväxt och fler arbetstillfällen i kommunerna:
Arbetslösheten och antalet varsel om uppsägning fortsätter att öka och då
inte minst i våra storstäder. De negativa konsekvenserna av att man inte har
något jobb eller riskerar att snart bli arbetslös är för den enskilde individen
mycket stora men också förödande för samhällsekonomin. Vi har helt enkelt
inte råd med arbetslöshet. I Stockholm beräknas socialbidragskostnaderna
för 1993 till minst 1,3 miljarder kronor, bl.a. som en följd av arbetslösheten.
Nuvarande statsbidragssystem missgynnar dessutom i hög grad storstä-
derna. Statliga beslut ledde till att Stockholms stad förlorade ca 2,7 miljarder
av sina inkomster för 1993.
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
69
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
Ämnar arbetsmarknadsministern vidta några åtgärder för att stimulera en
ökad tillväxt i kommunerna och fler arbetstillfällen - i stället för att straffa
dem genom sänkta statsbidrag?
8 § Kammaren åtskildes kl. 13.45.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 3 § anf. 18 (delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
ULF CHRISTOFFERSSON
IBarbro Nordström
70
Fredagen den 16 april
Prot. 1992/93:93
16 april 1993
1 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 1
Meddelande om dagens sammanträde ...................... 1
Talmannen
2 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 15
april ........................................... 1
Socialutskottets betänkande SoU15
Utbildningsutskottets betänkande UbUll
Utbildningsutskottets betänkande UbU21
Trafikutskottets betänkande TU25
Trafikutskottets betänkande TU26
Trafikutskottets betänkande TU33
Jordbruksutskottets betänkande JoU16
Bostadsutskottets betänkande BoUll
Bostadsutskottets betänkande BoU15
Bostadsutskottets betänkande BoU16
Bostadsutskottets betänkande BoU17
Bostadsutskottets betänkande BoU18
3 § Vissa näringspolitiska frågor........................... 5
Näringsutskottets betänkande NU25
Debatt
Birgitta Johansson (s)
Bengt Dalström (nyd)
Hans Andersson (v)
Kjell Ericsson (c)
Näringsminister Per Westerberg (m)
Gudrun Norberg (fp)
Roland Lében (kds)
Lennart Nilsson (s)
Lennart Friden (m)
Bo Nilsson (s)
Roland Sundgren (s)
Simon Liliedahl (nyd)
Bo G Jenevall (nyd)
Beslut ............................................... 60
4 § Beslut om fortsatt ärendebehandling den 21 april........... 61
5 § Bordläggning ...................................... 61
6 § Anmälan om interpellationer
1992/93:143 av Lena Klevenås (s) om de framtida möjlighe-
terna till komvuxutbildning........................ 62
1992/93:144 av Birgit Henriksson (m) om hämtning till dom-
stolsförhandling................................. 62
Prot. 1992/93:93 7 § Anmälan om frågor
16 april 1993 1992/93:557 av Lars Sundin (fp) om EG-förhandlingarna och
frihandeln med Baltikum.......................... 63
1992/93:558 av Elvy Söderström (s) om stödområdesplacering
av Örnsköldsviks kommun......................... 63
1992/93:559 av Sten Söderberg (-) om vapenembargot mot Bos-
nien-Hercegovina ............................... 64
1992/93:560 av Sten Söderberg (-) om förbudet mot s.k. religiös
slakt......................................... 64
1992/93:561 av John Andersson (-) om blyhageL.......... 64
1992/93:562 av Bengt Lindqvist (s) om läromedel för synska-
dade ......................................... 65
1992/93:563 av Kjell Eldensjö (kds) om svensk alkoholpolitik
inför EG...................................... 65
1992/93:564 av Kjell Eldensjö (kds) om åtgärder för att öka
människors rättstrygghet.......................... 65
1992/93:565 av Ingbritt Irhammar (c) om översyn av sekretess-
lagen ......................................... 66
1992/93:566 av Kent Carlsson (s) om Västbanken och Gaza . 66
1992/93:567 av Mats Hellström (s) om EG-förhandlingarna och
konsumentintressena............................. 66
1992/93:568 av Chatrine Pålsson (kds) om beskattningen av
den s.k. barnomsorgspengen....................... 66
1992/93:569 av Eva Zetterberg (v) om fruktimporten från Syd-
afrika......................................... 67
1992/93:570 av Robert Jousma (nyd) om uppehållstillstånd för
hivpositiva personer.............................. 67
1992/93:571 av Ulf Eriksson (nyd) om icke vårdnadshavares
rätt till s.k. skolbesök............................ 68
1992/93:572 av Peter Kling (nyd) om avgifterna för bortforsling
av fordon...................................... 68
1992/93:573 av Ulf Björklund (kds) om skyddsnivån för valar 68
1992/93:574 av Annika Åhnberg (-) om kärnkraftsreaktorn i
Ågesta........................................ 69
1992/93:575 av Kenneth Lantz (kds) om ökad sysselsättning ge-
nom arbete som förbättrar miljön................... 69
1992/93:576 av Sylvia Lindgren (s) om ökad tillväxt och fler ar-
betstillfällen i kommunerna........................ 69
72
gotab 43710, Stockholm 1993