Protokoll
1992/93:89
Talmannen meddelade att Ingvar Svensson (kds) avsagt sig uppdraget att
vara suppleant i finansutskottet.
Kammaren biföll denna avsägelse.
Talmannen meddelade att Kristdemokraternas riksdagsgrupp på grund av
uppkommen vakans anmält Rose-Marie Frebran som suppleant i finansut-
skottet efter Ingvar Svensson.
Talmannen förklarade vald till
suppleant i finansutskottet
Rose-Marie Frebran (kds)
Talmannen meddelade att Ulla Tilländer (c) ansökt om fortsatt sjukledig-
het under tiden den 3-30 april.
Kammaren biföll denna ansökan.
Talmannen anmälde att Anna Corshammar-Bojerud (c) även i fortsätt-
ningen skulle tjänstgöra som ersättare för Ulla Tilländer.
Föredrogs och hänvisades
Motionerna
1992/93:Sf28 och Sf29 till socialförsäkringsutskottet
1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 89
Prot. 1992/93:89 1992/93:Sk30 och Sk31 till skatteutskottet
2 april 1993 1992/93:Jul9 och Ju20 till justitieutskottet
1992/93:K29 till konstitutionsutskottet
Företogs till avgörande konstitutionsutskottets betänkande 1992/93:KU28
och näringsutskottets betänkande 1992/93:NU23 (beträffande debatten i
dessa ärenden, se prot. 88).
Konstitutionsutskottets betänkande KU28
Mom. 1 (ändrad valkretsindelning i Malmöhus län)
Utskottets hemställan bifölls med 301 röster mot 11 för meningsyttringen
av Bengt Hurtig. 3 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 2
Utskottets hemställan bifölls.
Näringsutskottets betänkande NU23
Mom. 6 (riktlinjer för exportkreditgarantigivning)
Först biträddes reservation 2 av Bengt Dalström med 27 röster mot 10 för
meningsyttringen av Rolf L Nilson i motsvarande del. 282 ledamöter avstod
från att rösta.
Härefter biträddes reservation 1 av Birgitta Johansson m.fl. med 139 rös-
ter mot 22 för reservation 2 av Bengt Dalström. 160 ledamöter avstod från
att rösta.
Slutligen bifölls utskottets hemställan med 160 röster mot 142 för reserva-
tion 1 av Birgitta Johansson m.fl. 17 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 7 (Exportkreditnämndens organisation)
Utskottets hemställan bifölls med 299 röster mot 22 för reservation 3 av
Bengt Dalström.
Mom. 8 (ramar för exportkreditgarantier)
Utskottets hemställan bifölls med 299 röster mot 23 för reservation 4 av
Bengt Dalström.
Mom. 11 (miljöhänsyn i internationell handel)
Utskottets hemställan bifölls med 308 röster mot 11 för meningsyttringen
av Rolf L Nilson i motsvarande del.
Mom. 12 (export m.m. av alkoholdrycker)
Utskottets hemställan bifölls med 251 röster mot 63 för reservation 5 av
Gudrun Norberg m.fl. 4 ledamöter avstod från att rösta.
Karl-Göran Biörsmark (fp), Agne Hansson (c) och Stina Eliasson (c) an-
mälde att de avsett att rösta nej men markerats ha röstat ja.
Ingrid Näslund (kds) anmälde att hon avsett att rösta nej men markerats
vara frånvarande.
Mom. 13 (export m.m. av tobaksvaror)
Utskottets hemställan bifölls med 243 röster mot 64 för reservation 6 av
Gudrun Norberg m.fl. 6 ledamöter avstod från att rösta.
Agne Hansson (c) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats ha
röstat ja.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
A rbetsmarknadspolitik
Föredrogs
EES-utskottets betänkande
1992/93:EU2 Provisorisk tillämpning av bilateral jordbruksöverenskom-
melse mellan Sverige och EG (prop. 1992/93:249).
Kammaren biföll utskottets framställning om att betänkandet skulle avgö-
ras efter endast en bordläggning.
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Utskottets hemställan bifölls.
Föredrogs
arbetsmarknadsutskottets betänkande
1992/93: AU19 Arbetsmarknadspolitik (förnyad behandling) (prop.
1992/93:100 delvis).
Kammaren biföll utskottets framställning om att betänkandet skulle avgö-
ras efter endast en bordläggning.
Anf. 1 INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Den här dagen hade kunnat bli en framgångens och beslut-
samhetens dag i Sveriges riksdag, en dag då ledamöterna i denna kammare
kommit samman och sagt:
”Vi lever i en tid av oro. Svåra påfrestningar väntar oss. Låt oss med detta
Prot. 1992/93:89 för ögonen enas om att de bördor som detta för med sig skall bäras gemen-
2 april 1993 samt och låt oss se till att inte de svagaste drabbas.
’ Låt oss se till att de arbetslösa, som redan har drabbats, inte råkar ut för
Arbetsmarknadspolitik ytterligare försämringar. Låt oss gemensamt se till att de tiotusentals ungdo-
mar som nu hotas av en lång tids arbetslöshet får fortsätta sin utbildning och
att de som annars skulle ha kastats ut från sin vuxenutbildning kan få fort-
sätta.
Låt oss visa varandra att vi förmår hålla samman, stödja varandra och ge-
mensamt finna en väg ut ur den svåra situation som vi har hamnat i.”
Detta skulle ha givit de människor i vårt land som drabbats direkt av kri-
sen och som plågas av oro inför framtiden litet hopp och förtröstan, kanske
t.o.m. en smula uppmuntran att kämpa vidare och bygga upp en bättre till-
varo.
I dag, den 2 april, är det möten och demonstrationer runt om i Europa
mot arbetslöshet och för sysselsättning. Demonstrationerna anordnas av den
gemensamma europeiska fackföreningsrörelsen. De flesta äger rum i länder
som i åratal lidit av den arbetslöshet som nu har slagit klorna i Sverige.
Det skulle ha varit ett fint bidrag från vårt land, om vi i dag i Sveriges
riksdag hade kunnat samlats kring beslut om att satsa på utbildning åt annars
arbetslösa ungdomar och om att rättvist bära krisens bördor.
Men så blir det inte. Tvärtom: Om en stund kommer flertalet i denna kam-
mare att driva igenom att hälften av de besparingar som regeringen har angi-
vit som nödvändiga skall läggas på en av de grupper i vårt samhälle som har
det svårast att bära dem, de arbetslösa.
Runt om i Europa demonstrerar man i dag för att lindra de arbetslösas
villkor. Men i Stockholm bestämmer riksdagen samma dag att nya bördor
skall läggas på just de arbetslösa.
Låt mig först som sist göra alldeles klart att jag själv och andra socialdemo-
krater upplever detta som ett mycket svårt misslyckande.
Vi inbillar oss inte ett ögonblick att Socialdemokraterna skulle kunna
ställa sig vid sidan om den utveckling som nu sker i landet. Hur djupt vi än
ogillar den nuvarande regeringens politik, måste vi så gott vi kan försöka
lindra följderna av denna för människorna i vårt land. Det var det som
gjorde att vi ställde upp i krisförhandlingarna i höstas. Och det var det som
låg bakom att Ingvar Carlsson skrev brev till statsministern för 14 dagar se-
dan.
Vad var det som Socialdemokraterna ville uppnå? Vad var det vi ville med
brevet?
För det första handlade det om att minska den öppna arbetslösheten ge-
nom att ge fler människor jobb eller utbildning.
För det andra handlade det om att göra det på ett sådant sätt att vi kunde
gå ifrån det allra dyraste och mest ineffektiva, nämligen att betala folk för
att ingenting göra, och i stället betala människor för att de skulle få utbilda
sig eller få ett arbete.
För det tredje ville vi att kostnaderna för detta skulle fördelas rättvist.
Mer än hälften av regeringens sparprogram för nästa budgetår faller på de
arbetslösa genom sänkt tak i försäkringen, genom sänkt ersättningsnivå och
genom karensdagar. Vi tycker att det är orättfärdigt att en arbetslös som
först har förlorat sitt arbete och därmed sin lön dessutom skall få ut 17 000
kr mindre på ett år från arbetslöshetsförsäkringen. Vi tycker i stället att alla
måste vara med och betala.
Vad är det då som har skett?
Jo, vi lyckades övertyga regeringens förhandlare om att sätta in åtgärder
för att skapa ca 180 000 utbildningsplatser. Börje Hörnlund har fällt en litet
nedlåtande kommentar till pressen om att regeringen sannerligen inte be-
hövde hjälp med utgifterna. Alla i denna kammare vet att detta är fel. Han
behövde all hjälp som fanns att få - även mot sina egna. För litet drygt en
vecka sedan satt de borgerliga företrädarna färdiga med fingret på nej-knap-
pen för att rösta bort alla våra förslag.
Det andra som har skett är:
Den dyraste arbetsmarknadspolitik som finns är kontantstöd, som går ut
på att betala människor för att de inte skall arbeta. Det har vi socialdemokra-
ter alltid sagt och tyckt vara fel. Det är därför som vi har gått in för arbetslin-
jen; samhället skall satsa på aktiva åtgärder, på arbete och utbildning.
Nu har professor Assar Lindbeck kommit fram till samma slutsats. Då
borde det ha funnits hopp om att de borgerliga partierna skulle ha kunnat
övertygas om detta. Men det är bara att erkänna en sak: Vi lyckades inte att
övertyga regeringen om detta.
En arbetslös ungdom som får gymnasieutbildning kostar staten 37 000 kr
om året. Om samma ungdom inte får utbildning utan i stället kontantstöd är
statens kostnad 56 300 kr per år.
Det kostar alltså staten 20 000 kr mindre att erbjuda utbildning. T.o.m.
den här regeringen borde kunna erkänna att detta är en besparing för staten.
Det är dessutom mycket bättre för den arbetslöse, eftersom det är en inve-
stering i hans eller hennes framtid. Att regeringen vägrar att acceptera detta
är en tragedi för dem som är arbetslösa.
Men det som definitivt gjorde att förhandlingarna misslyckades var frågan
om rättvisa.
Under ett mycket hårt tryck fick vi de borgerliga förhandlarna att accep-
tera två saker, att man egentligen inte borde sänka ersättningen för de ar-
betslösa och att även arbetsgivarna skulle vara med och betala mer till ar-
betslöshetsförsäkringen. Detta var i och för sig något av ett genombrott. Och
när vi kommit så långt kände jag mig ganska optimistisk. Men det visade sig
bara vara en tillfällig framgång.
Socialdemokraterna var beredda att ställa upp på en finansiering i samma
storleksordning som sänkningen av ersättningen till de arbetslösa. Vi var be-
redda att försvara uppoffringar för löntagarna, om detta kunde ge fler jobb
och färre arbetslösa. Men dessa uppoffringar fick inte bara drabba de arbets-
lösa. För att rädda jobben måste alla vara med. Våra förslag till finansiering
utgick ifrån att alla arbetsgivare och löntagare skulle vara med och betala,
samtidigt som utgifterna skulle minskas.
I enlighet med krisuppgörelsen från den 20 september förra året var vi
överens om att införa en egenavgift i sjukförsäkringen och att inte höja egen-
avgifterna i arbetslöshetsförsäkringen, eftersom det senare ger staten
mindre inkomster. Vi anvisade också besparingarna.
Men regeringen krävde nu absolut att krisuppgörelsen skulle överges och
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Arbetsmarknadspolitik
Prot. 1992/93:89 att det var just arbetslöshetsförsäkringens egenavgift som skulle höjas. Detta
2 april 1993 var tydligen en prestigefråga för Moderaterna, som de inte kom förbi. Och
de avvisade våra besparingar med att de själva hade tänkt använda dessa
Arbetsmarknadspolitik , ....
r besparingar till annat.
Något brast hos de fyra regeringspartierna. De har nu det yttersta ansvaret
för att förhandlingarna inte lyckades. Det är de borgerliga partierna som är
regering här i landet.
Såvitt jag kan förstå är det bara Moderaternas och Ny demokratis hårda
kärna som kan vara nöjda i dag. Jag är det inte. Socialdemokraterna är det
inte. De som är arbetslösa kan definitivt inte vara det.
Det gick inte att få regeringen med på ett samlat paket som skulle ge fler
arbetslösa utbildning och arbete. Det gick inte att få med regeringen på den
sunda ekonomiska principen att betala mindre och att få mer, dvs. att an-
vända utgifterna för investeringar i utbildning till en lägre kostnad än kon-
tantstöd. Det gick inte att få med denna regering på att fördela bördorna
rättvist.
Fru talman! Av det betänkande som vi nu skall behandla framgår vidden
av den arbetslöshetskris som vi är på väg in i. Om ingenting dramatiskt sker
nu, riskerar vi att få 11 % öppet arbetslösa nu till sommaren. Det är 470 000
människor - unga, gamla, kvinnor och män - som inte har någonting att
göra.
Situationen har förvärrats utomordentligt snabbt. Arbetslösheten har
ökat med mer än 100 000 sedan februari förra året, och om Arbetsmarknads-
verket får rätt kommer därutöver ytterligare 100 000 att mista sina arbeten
till februari nästa år. Vi är dessutom på väg att få 100 000 långtidsarbetslösa.
Det är en fruktansvärd siffra. Enbart långtidsarbetslösheten är i dag större
än vad hela arbetslösheten var för bara ett par år sedan.
Vi står nu inför den situation som vi bara trodde kunde uppstå i andra
europeiska länder - en hög permanent arbetslöshet och människor som för-
lorar tron på att någonsin få ett jobb. Regeringen har tappat kontrollen över
utvecklingen.
Fru talman! Det största hotet inför framtiden är den borgerliga regering-
ens brist på ledarskap och den uppgivenhet som denna regering sprider om-
kring sig ute i samhället.
Arbetslöshet är inte bara siffror och kalkyler. Det är mänsklig oro och ång-
est. Vad skall det bli av mig? Hur skall det gå för min familj?
Det finns kostnader som inte har redovisats. Det är kostnader för sjuk-
vård, att många mår dåligt, inte orkar med och att barnen drabbas. I rege-
ringens egen folkhälsorapport säger forskarna att det handlar om allt från
ökad stress till magkatarr och hjärt- och kärlsjukdomar. Forskarna säger:
”Sammanfattningsvis kan sägas att arbetslöshet utan tvekan är ett allvarligt
hot mot folkhälsan.”
En miljon löntagare uppger att de är rädda att förlora sitt arbete. Det som
utlovades att bli valfrihetens regering blev otrygghetens och de osunda stats-
finansernas regering. Den regering som skulle vara den mest kompetenta av
regeringar skapar arbetslöshet, kan inte nå parlamentariskt underlag för sina
beslut och kan inte ta detta land ur en djup kris.
Vi socialdemokrater vill mobilisera människors skaparkraft och initiativ-
förmåga för att ta Sverige ur krisen och återskapa den fulla sysselsättningen.
Då behövs både löntagare och företagare. Utvecklingen är inte ödesbe-
stämd. Den kan påverkas. Men då måste regering och riksdag fatta de rätta
besluten.
Socialdemokraterna har sagt ifrån. Vi är beredda att ta vår del av ansvaret
för att ta fram en politik som leder fram till ökad tillväxt och minskad arbets-
löshet, och där bördorna för insatserna betalas av alla. Socialdemokraterna
har redovisat hur detta skall gå till. Det första steget är att ge 190 000 utbild-
nings- och arbetstillfällen för att kunna pressa tillbaka arbetslösheten.
Regeringspartierna har avvisat i stort sett alla de insatser som vi har före-
slagit för att bekämpa arbetslösheten. Glädjande undantag är tidigarelägg-
ningar av vissa trafik-, reparations-, ombyggnads- och tillbyggnadsinsatser
där socialdemokratiska motioner och initiativ har fått gehör i riksdagen.
Fru talman! Socialdemokraterna har varit beredda att ställa upp med en
ansvarsfull finansiering i samma storlek som den av regeringen föreslagna
försämringen av arbetslöshetsförsäkringen.
För att kunna pressa tillbaka arbetslösheten är vi beredda att gå ut och
försvara att det krävs uppoffringar av alla löntagare och arbetsgivare. Jag
har det bestämda intrycket av att Folkpartiet och Centerpartiet delade denna
inriktning. Moderaterna var däremot från första stund i grunden ointresse-
rade av en sådan politik. De kortsiktiga besparingar som ensidigt drabbade
de arbetslösa var deras främsta syfte.
Fru talman! I det brev som Ingvar Carlsson skrev till statsministern säger
han avslutningsvis: ”Jag utgår ifrån att regeringen liksom jag vill arbeta kon-
struktivt för att finna en lösning som är bra både för de arbetslösa och för
statsfinanserna. Skulle det mot förmodan inte gå att komma fram till en ge-
mensam syn, räknar jag med att var och en fullföljer sina resp, förslag från
utskottet, när frågan slutligt behandlas i riksdagen.”
Mot denna bakgrund, fru talman, ber jag att få yrka bifall till de socialde-
mokratiska reservationerna samt i övrigt till utskottets hemställan.
(Applåder)
I detta anförande instämde Oskar Lindkvist, Sten Andersson i Stockholm,
Mats Hellström, Sylvia Lindgren, Maj Britt Theorin, Lars Ulander, Kent
Carlsson, Bengt Lindqvist, Mona Sahlin, Björn Ericson, Sören Lekberg,
Anita Johansson, Thage G Peterson, Ingvar Carlsson, Reynoldh Furu-
strand, Göran Persson, Alf Egnerfors, Ingvar Björk, Ines Uusmann, Pierre
Schori, Birgitta Dahl, Gunnar Thollander, Maj-Lis Lööw, Björn Kaaling,
Ingrid Andersson, Inge Carlsson, Maj-Inger Klingvall, Sonia Karlsson,
Viola Furubjelke, Berit Löfstedt, Lars Stjernkvist, Åke Gustavsson, Martin
Nilsson, Nils Nordh, Catarina Rönnung, Allan Larsson, Kjell Nilsson, Lars
Hedfors, Monica Widnemark, Maja Bäckström, Börje Nilsson, Jan Björk-
man, Christer Skoog, Yvonne Sandberg-Fries, Bengt Kronblad, Lena Öhrs-
vik, Kaj Larsson, Johnny Ahlqvist, Kurt Ove Johansson, Nils T Svensson,
Bo Nilsson, Birthe Sörestedt, Bo Bernhardsson, Jan Andersson, Ingegerd
Sahlström, Alf Eriksson, Owe Andréasson, Anita Jönsson, Gunnar Nilsson,
Per Olof Håkansson, Bengt Silfverstrand, Karin Wegestål, Sten Östlund, In-
ga-Britt Johansson, Jan Bergqvist, Doris Håvik, Sverre Palm, Lisbet Calner,
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Arbetsmarknadspolitik
Prot. 1992/93:89 Lennart Nilsson, Karl-Erik Svartberg, Torgny Larsson, Marianne Carl-
2 april 1993 ström, Rune Evensson, Ingvar Johnsson, Britt Bohlin, Lena Klevenås,
7 ' ~ ~ Lahja Exner, Arne Kjörnsberg, Berndt Ekholm, Sven-Gösta Signell, Bir-
Ar etsmar na spo itik gjtta Johansson, Lisbeth Staaf-Igelström, Maud Björnemalm, Håkan Ström-
berg, Jarl Lander, Magnus Persson, Bo Finnkvist, Margareta Israelsson,
Göran Magnusson, Lena Hjelm-Wallén, Berit Oscarsson, Hans Karlsson,
Roland Sundgren, Inger Lundberg, Karl Hagström, Axel Andersson, Per
Erik Granström, Bengt-Ola Ryttar, Inger Hestvik, Iréne Vestlund, Leo
Persson, Britta Sundin, Widar Andersson, Ulrica Messing, Mats Lindberg,
Berit Andnor, Georg Andersson, Nils-Olof Gustafsson, Margareta Win-
berg, Elvy Söderström, Hans Stenberg, Monica Öhman, Åke Selberg, Eivor
Husing och Sigrid Bolkéus (alla s).
(Applåder)
Anf. 2 LAILA STRID-JANSSON (nyd):
Fru talman! Under Socialdemokraternas styre byggdes landet upp med ett
bidragssystem som urholkade ekonomin och som t.o.m. var utformat så, att
det i vissa fall lönade sig mera att inte arbeta och som inte hindrade att man
jobbade svart. Detta är grunden till den kris som vi har i dag.
Arbetslöshetsförsäkringen visade sig vara dålig och otillräcklig, varför den
nya borgerliga regeringen i februari 1992 tillsatte en utredning för en total-
översyn av detta system.
Utredningen erhöll tilläggsdirektiv under januari 1993 beträffande finan-
sieringsfrågorna för Arbetsmarknadsfonden som betalar ut a-kassa, KAS,
utbildningsbidrag, m.m.
Fonden är som bekant i dag ingen fond utan har ett underskott som galop-
perar med rekordfart. Om arbetslösheten fortsätter att utvecklas på samma
sätt, blir underskottet nästa år 40 miljarder svenska kronor. 1995 blir det 120
miljarder svenska skattekronor. Observeras bör att detta inte är inräknat i
budgetunderskottet utan står som kredit hos Riksgälden.
Härmed en stilla reflexion: Vilket företag kan sköta sina affärer på detta
sätt? Vad skulle revisorerna säga? Vad säger egentligen Riksdagens reviso-
rer?
Ett år senare, innan utredningen lagt fram sitt betänkande, kommer nu
regeringen med en proposition om försämrade villkor för de arbetslösa.
I utskott, vid förhandlingar, överallt och jämt och ständigt avslås jättebra
förslag med hänvisning till att en utredning redan är tillsatt och att vi måste
vänta på dess betänkande innan vi kan ta ställning. Därför avstyrks förslaget.
Regeringen vill nu att riksdagen skall ta ställning till propositionen om
sänkt arbetslöshetsförsäkring, några få veckor innan utredningen skall pre-
sentera sitt betänkande.
Visst krävs det åtgärder just nu, men tydligen tillsattes utredningen för att
man med hänvisning till denna skulle kunna avslå alla vettiga förslag i detta
ärende - eller? Hur stämmer det med regeringens krav på sparande och ef-
fektivitet? Var är logiken? Var är moralen? Var är ansvaret?
Man kan inte bara bromsa, man måste gasa också, och detta måste göras
vid rätt tillfälle och koordinerat. Man måste ha en totalbild av problemet och
ett totalförslag till lösning. Detta är paketet som Ny demokrati alltid talat
om.
Här krafsar man på ytan och försämrar läget för de redan svaga grupperna
på ett okoordinerat sätt. Samtidigt med detta får t.ex. miljonärer barnbi-
drag. Är det vettigt? Momshöjningar och bensinskattehöjningar slår hårdare
mot de arbetslösa än mot de rika. Är det då vettigt att höja dessa skatter?
Utskottet har - till vår stora glädje - i går accepterat nedanstående skriv-
ning:
Ny demokrati anser att arbetsmarknadspolitiken i sig inte är ett tillräckligt
instrument i den svåra situation som nu råder. Med en samhällsekonomi i
obalans och en krympt industrisektor måste alla politikområden samverka
för att ge förutsättningar för tillväxt och sysselsättning. Det gäller förutom
arbetsmarknadspolitik också ekonomisk politik, utbildningspolitik, närings-
politik, regionalpolitik, bostadspolitik, skattepolitik, m.m.
Inom Ny demokrati kan vi tyvärr inte helt acceptera denna skrivning. Vi
måste föra fram vår politik, vilket vi i detta fall gjorde via ett särskilt tillägg,
ett s.k. särskilt yttrande som lyder: ”1 begreppet positivt företagsklimat vill
jag inkludera en politik som gör det attraktivt för svenska uppfinnare, inno-
vatörer och entreprenörer att verka. Därutöver måste förutsättningarna öka
för att deras idéer skall kunna omsättas i praktisk tillämpning i svenska före-
tag.”
Fru talman! Jag vill påpeka att det bör observeras att vi inte fick stöd av
något parti för denna text. Vi inom Ny demokrati tror nämligen på att Sveri-
ges framtid i allt högre grad måste involvera betydligt förbättrade förutsätt-
ningar för våra uppfinnare.
Fru talman! Nyss relaterade samband mellan politikområden har Ny de-
mokrati offentligt begärt i arbetsmarknadsutskottet och i socialförsäkrings-
utskottet genom att helt enkelt föreslå att man skall göra ett sammansatt ut-
skott. Ny demokrati kommer med konkreta förslag för att lösa krisen.
Vad har hittills hänt med detta förslag? Jo, på sedvanligt politikermaner
skall detta ”behandlas” inom partierna. Med tanke på det sega systemet törs
vi inte tänka på när vi får svar.
Med Ny demokratis system kan man se arbetsmarknaden i sitt rätta per-
spektiv. Som det nu är försöker man lösa problem isolerade från varandra.
Ny demokrati begär en i grunden förändrad arbetsmarknadspolitik. Det
nuvarande systemet klarar inte av anstormningen av arbetslösa. En felaktig
politik har lett till denna massarbetslöshet som nu håller på att leda oss in i
en djup depression.
Redan i den etablerade arbetsmarknadspolitiken som isolerad enhet finns
mängder av åtgärder som effektiviserar systemet, kostar mindre samt dess-
utom inte drabbar de redan värst utsatta människorna.
Jag skall ge några konkreta exempel på detta. I dag sysselsätter man folk
i stället för att ge folk arbete. Om man har a-kassa, beredskapsarbete eller
är engagerad i ett ALU-projekt, får man inte arbeta med något som kan kon-
kurrera med den ordinarie arbetsmarknaden, som det heter. Det blir i stället
en evig rundgång av tillfällig sysselsättning.
Det låter tjusigt med 180 000 utbildningsplatser som Socialdemokraterna
har föreslagit och som dessutom skulle spara en massa pengar. Men bespa-
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Arbetsmarknadspolitik
Prot. 1992/93:89 ringen är helt enkelt sänkt ersättning till de studerande, men det vågade de
2 april 1993 inte säga.
' Eftersom Ingela Thalén nyss sade att vi alla måste spara, skulle jag vilja
Arbetsmarknadspolitik fr«ga henne om hon tycker att det är rättvist och bra att Anna Hedborg, som
satt i Socialdemokraternas grupp i höst och arbetade med krispaketen, höjde
sin egen lön med 15 000-20 000 kr per månad. Hon är ett exempel. Det finns
fler. Är det god solidarisk socialdemokratisk politik?
Tänk om man i tid hade förstått att företag med goda affärsidéer och som
sköts på ett normalt sätt i princip inte behöver några bidrag. Däremot behö-
ver företag en god jordmån att kunna växa och verka i. Företagen måste
bl.a. kunna låna pengar till förmånliga villkor. I dag nekar bankerna företag
med lovande affärsidéer och goda utvecklingsmöjligheter krediter, vilket
ofta leder till onödiga konkurser. Bankerna dödar alltså sina kunder, vilket
osökt leder oss in på att det primära i dag är att få ned räntan.
1991 fanns det ungefär 520 000 småföretag i Sverige. 90 % av dessa hade
0-20 anställda. Redan då kunde man förutse att lågkonjunkturen skulle bli
allt djupare.
Redan då skulle man följt Ny demokratis förslag och rent profylaktiskt
sänkt arbetsgivaravgiften till 16 % för småföretagen. Med detta skulle en
stor del av arbetslösheten kunnat bekämpas. Man kan gott och väl räkna
med att varje ”småföretag” då kanske kunnat anställa en person. Dagens
arbetslöshet hade då inte haft den omfattning som den har i dag.
Redan då föreslog vi att vi skulle återinföra lärlingsplatssystemet och att
provanställningar skulle kunna förlängas. Dessa förslag räknades naturligt-
vis inte som rumsrena och avslogs givetvis med stor majoritet.
För att klara av den massarbetslöshet som vi drabbats av har vi föreslagit
följande inom arbetsmarknadspolitiken:
Det nuvarande systemet är inte tillfredsställande. Det får vi dagligen ota-
liga bevis på. Vi behöver en total översyn av Arbetsmarknadsverket i syfte
att rationalisera, effektivisera, göra besparingar och förenkla det nuvarande
systemet, som uppenbarligen inte fungerar i nuvarande former.
Vi menar att varken AMS, LAN eller AMI behövs.
Länsarbetsnämnden har det övergripande ansvaret för arbetsmarknads-
politiken i varje län. I klartext betyder det att pengar fördelas härifrån till de
olika kontoren enligt principer som AMS beslutat om. För att detta skall
kunna göras måste bevakning ske av den lokala företagsamheten samt av
arbetslöshetsstatistiken. Andra faktorer som påverkar är lokal utbildnings-
nivå och förutsättningar för näringslivets utveckling. Vidare sköter länsar-
betsnämnderna personalutbildning, löneutbetalningar och en del andra ad-
ministrativa åtgärder.
Allt detta kräver, förutom tjänstemän med specialistfunktioner, en relativt
sett stor administrativ resurs samt lokaler.
Vi anser inte att det är försvarbart med en sådan, enligt vår mening, onö-
dig mellanhand, vars uppgifter i dagens datasamhälle, med det stora, cen-
tralt uppbyggda datanät som arbetsförmedlingarna har, skulle kunna skötas
av arbetsförmedlingarna. Jag kan tillägga att datanätet nu skall byggas upp
ytterligare för 40 miljoner.
Vi tycker att det i stället bör fungera så här:
10
Länsarbetsnämnderna läggs ner och deras uppgifter förs över till arbets-
förmedlingarna. För att möta därmed ökade kompetenskrav bör arbetsför-
medlingarnas kompetens höjas. Jag återkommer strax till förmedlingarnas
roll när det gäller arbetsmarknadsutbildningen.
Den del av LAN:s verksamhet som rör samordningsansvaret för länen bör
underställas Arbetsmarknadsdepartementet. Arbetsmarknadsdepartemen-
tet bör bli den direkta huvudmannen. På departementet bör olika avdel-
ningar inrättas, ansvariga för varje län och med specialistkompetens inom
näringsliv, data, m.m.
Den nya tekniken kan vara till hjälp vid den nödvändiga kommunikatio-
nen mellan olika inblandade organ. Kommunikation med övriga länsfunk-
tioner, arbetsgivare, arbetsförmedlingar, skolor, fackförbund, arbetsgivar-
organisationer m.m. som kan vara av värde kan numera ske via interaktiv
video. På så sätt spar man resekostnader och sliter inte heller så mycket på
mänskligt kapital.
Jag övergår nu till AMI-instituten.
Nya AMI-institut har växt upp i varje kommun i Sverige, med egen chef,
egna vägledare, egen administrativ personal, egna lokaler och eget budget-
ansvar. Dock varken får eller kan man fatta beslut om arbetsmarknadspoli-
tiska insatser, eftersom dessa belastar arbetsförmedlingens budget.
Det finns en utredningsresurs på arbetsförmedlingen i nära anslutning till
den aktiva platsförmedlingen, som är nära företagsansluten. Varför bygga
upp en ny organisation, där tjänstemännen förväntas arbeta med samma
slags utredning, men utan närheten till den levande förmedlingsverksamhe-
ten? Dessutom utan möjlighet att fatta ekonomiska beslut om bidrag för ar-
bets- eller utbildningsåtgärder.
I dag passerar en arbetssökande först förmedlingens utredning för att
komma till AMI. Därifrån får personen, efter mer eller mindre långvarig ut-
redning, återvända till förmedlingen för ett ekonomiskt beslut, vilket för-
medlingen av lokala arbetsmarknadsskäl inte kan fatta, då man ej planerat
åtgärden efter arbetsgivarnas krav.
Nu gör förmedlingen om hela utredningen, och tiden går. Förutom ett
slags rundgångsverksamhet blir effekten tidsförlust och mänskligt lidande.
Det kan enligt uppgift finnas en mycket stor potential för besparingar, spe-
ciellt på den regionala nivån, vad beträffar LAN och AMI. Det är dock
mycket svårt att kvantifiera besparingsmöjligheterna innan en undersökning
av förhållandena gjorts.
Vårt förslag är:
Lägg ner AMI! För över all utredningsverksamhet under förmedlingens
tak, med en chef, ett ekonomiskt ansvar och utnyttjande av personalresurser
samt inte minst i absolut närhet till det aktiva förmedlingsarbetet. Här finns
det miljoner skattekronor att spara.
Nu kommer jag till arbetsförmedlingarnas roll.
Från slutet av 70-talet har arbetsförmedlingarna utvecklats för att dels
kunna ackvirera arbete åt enskilda människor, dels tillfredsställa arbetsgi-
varnas krav. Man kan säga att förmedlingarna har två olika kunder med del-
vis helt olika krav. Dock vore det rimligt att anta att människans behov av
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Arbetsmarknadspolitik
11
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
arbete och arbetsgivarnas behov av kvalitativ arbetskraft är i högsta grad för-
enliga.
A rbetsmarknadspolitik
För att kunna klara denna mycket svåra balansgång bör arbetsförmedling-
arna satsa på välplanerad arbetsmarknadsmässig och företagsanpassad ut-
bildning.
Det har nu även framkommit att man i sin planering av arbetsmarknadsut-
bildningen fullständigt underskattat kostnaderna för utbildningen. Kurserna
har bl.a. blivit onödigt kostsamma på grund av att man saknat kompetensen
att upphandla de billigaste alternativen.
Kurser går nu till och med tomma, dvs. de har upphandlats och måste be-
talas, men de saknar deltagare eftersom pengarna inte räckt till utbildnings-
bidrag. Utbildningsbidragen är förresten dyrare ute i landet än t.ex. i Stock-
holm. Anledningen är att det är flera som är med i a-kassan i landsorten än
i storstäder och därför tar pengarna slut fortare.
Apropå detta har ett berömvärt initiativ tagits av arbetsförmedlingen i
Rinkeby. Där har man förutom sex handläggare även anställt två socialsek-
reterare och en försäkringstjänsteman. Man letar upp tomma utbildnings-
platser i Stockholmstrakten och låter efter utredning människor delta i dessa
kurser med bibehållet socialbidrag och ibland även sjukpenning.
Man behöver alltså på förmedlingarna satsa på en kvalitativ vägledning
av förmedlingens kunder, både beträffande egna resurser och omgivningens
krav. I dag är det ett eftersatt område. I stället har man satsat resurserna på
olika servicecentrer, t.ex. i form av ”yrkeskaféer”.
Med tanke på det allt viktigare kravet på arbetsmarknadsanpassad utbild-
ning, och med kravet på arbete efter utbildning, borde det vara en utmärkt
lösning att kunna köpa utbildningsplatserna direkt av de större företagen på
en ort, så att utbildningen kan bli både ändamålsenlig och kostnadseffektiv.
Detta för mig osökt in på anställningsstöden. I dag har vi en flora av så-
dana, t.ex. rekryteringsstöd, stöd för företagsutbildning, utbildningsvika-
riat, lönebidrag, lokaliseringsbidrag, glesbygdsstöd, speciellt stöd för nä-
ringsidkare, starta-eget-bidrag, lönebidrag, arbetslivsutveckling och ung-
domspraktik.
Se över alla stödformer till arbetsgivarna som finns. Vid utbildning eller
nyanställning erbjuds arbetsgivarna en summa pengar ett visst antal måna-
der. Systemet är krångligt och arbetsgivarna, arbetsförmedlingarna och ar-
betstagarna skulle vinna oerhört på att det förenklades. Inför i stället ett
enda anställningsstöd som är förhandlingsbart i både tid och procent. Då
kanske den ensamme lille företagaren kan få en högre procentsats än ett
större företag.
Se till sist de arbetslösa som en resurs i stället för en belastning! Ge tillfällig
dispens från lagen om anställningsskydd, inför lärlingslöner, låt de männi-
skor som uppbär arbetslöshetsersättning göra en motprestation i samhället!
Det skulle gagna både arbetstagare och arbetsgivare.
Veckla ihop fallskärmarna! Skattebetalarna har all rätt att vara bekym-
rade över det otyg av vilket fallskärmar tillverkas för dem som riskerar att
falla från hög höjd i den offentliga sektorn, dvs. personer som rikligen avlö-
12
nas av just skattebetalarna.
Går det att göra någonting? Jajamänsan.
Man kan ogiltigförklara ännu ej utlösta fallskärmar genom lagstiftning i
riksdagen.
Man kan förbjuda dem för framtiden i statlig och annan offentlig verksam-
het.
Man kan också förbjuda dem i företag som helt eller delvis ägs av staten.
Man kan lagstifta om att alla fallskärmsavtal offentliggörs.
Stat och kommuner kan villkora stöd till organisationer, banker m.fl. med
att fallskärmsavtal icke får förekomma eller i varje fall öppet måste godkän-
nas.
Vidare är det dags för samhällets toppar att ta ansvar för sina handlingar.
Alla talar ju om att det är dags för Medelsvensson att göra det.
Allt detta har vi, snyggt och prydligt, påpekat i motioner till Sveriges riks-
dag. Tystnaden därifrån är kompakt, som vanligt.
Det framgick av Ingela Thaléns anförande, liksom det har gjort av allt Ny
demokrati har sagt under detta riksdagsår, att det krävs en kombination av
åtgärder, ett paket för att komma till rätta med krisen. I klartext: Riksdag
och regering måste bemöda sig om att i vår arbeta med ledstjärnorna rätt-
visa, hänsyn till andra och realism. Det går om man vill. Ny demokrati vill.
Fru talman! Till sist vill jag upprepa för regeringen och de borgerliga leda-
möterna vad jag för tre veckor sedan sade i denna kammare. Många av er
har förmodligen sett My Fair Lady. Eliza fällde ett yttrande på Ascot som
fick hela societeten att tappa andan. Detta yttrande är mitt budskap till er i
regeringen samt till ledamöterna.
Jag ber att få yrka bifall till våra reservationer nr 3 och nr 13 till arbets-
marknadsutskottets betänkande nr 19.
(Applåder)
Anf. 3 HANS ANDERSSON (v):
Fru talman! Det är inte av applåder Sverige skall leva. Det är inte på grund
av applåder vi kommer att dömas här, det är på grund av gärningarna, det vi
politiker gör: och utanför den här salen.
Det är den 2 april i dag. Det är den dag som fackföreningsrörelsen i
Europa har utlyst som en dag när man manifesterar sin vilja till arbete. Kam-
pen mot arbetslöshet och kampen för att upprätthålla arbetets värdighet är
temat för en facklig manifestationsdag, och de mål man har sätter man högt.
Jag tycker att man kan vara mycket stolt över de målen.
Den 2 april är den dag här i Sveriges riksdag då riksdagens majoritet
uppenbarligen kommer att fortsätta att förhålla sig passiv till den katastro-
fala utvecklingen på arbetsmarknaden. Situationen är mycket värre i dag än
när vi diskuterade den för någon månad sedan. Den är mycket värre i dag
än när vi diskuterade den för drygt en vecka sedan. Men utskottsmajoriteten
tycker att det räcker med att konstatera att det har blivit sämre.
Den 2 april är en skammens dag här i riksdagen. I går var det den 1 april,
inte att förvånas över. Det är en dag upplagd för skämt och upptåg. Men det
var inte särskilt roligt att förhandlingarna mellan regeringen och socialdemo-
kratin slutade i fiasko.
Parterna skyller på varandra. Båda parter har för mig talat om vilka ”pott-
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Arbetsmarknadspolitik
13
Prot. 1992/93:89 sorkar” den andra parten är och hur ovillig man var att komma framåt i för-
2 april 1993 handlingarna.
Det finns några däremot som är som ett skämt, och som även tog detta
Arbetsmarknadspolitik .... . T i »t , „ . , .
skamtsamt. Jag tanker pa lan och Bert och deras patrull.
De var glada, och det var lätt för massmedia att få bilder där man stolt
bröstade upp sig och sade: Nu är det dags för oss! Det gick åt pepparn med
de seriösa förhandlingarna! Nu skall vi se på utpressarvalsen!
Snabbt var de moderata ledande politikerna där. Gullan Lindblad verkade
dansa hambo om inte i garderoben så i bankhallen här i riksdagen. Det var
ynkligt att se en person göra detta som satt och lipade inför samma parter
för en vecka sedan. Anders Björck såg heller inte direkt ledsen ut när Bert
bjöd upp till dans.
Jag förstår att Carl Bildt har farit så långt han någonsin kan - till andra
sidan jordklotet, till Hongkong-för att slippa uppleva detta. Han är ju fak-
tiskt medskyldig. Såvitt jag kan förstå tog han under förhandlingarnas gång
kontakt med Ny demokrati för att gödsla och få bättre jordmån.
Skämt eller allvar vid den 1 april, detta är djupt allvarligt för alla oss som
bryr oss om arbetslösheten, att de sociala klyftorna växer, verkliga under-
skott och dåliga statsfinanser. Jag tycker att det är tragiskt, och det är också
tragiskt för den svenska demokratin.
För drygt en vecka sedan gjordes en återremiss av utskottets betänkande
AU11. Jag höll då ett anförande där jag varnade för vad som skulle kunna
hända. Jag varnade för att man skulle göra som man gjorde i höstas, dvs. att
man skulle träffa nattliga överenskommelser som var djupt orättfärdiga och
som skulle drabba många människor i arbetslivet.
Jag varnade också för att man skulle komma tillbaka utan resultat. Först
händer ingenting i utskottet under två månader, och därefter kommer man
till kammaren och yrkar återremiss. Sedan kommer man tillbaka, och ingen-
ting har hänt. Det skapar förakt för politiken.
Jag sade då: ”Återremissen måste vara meningsfull. Det måste resultera i
rejäla åtgärder för en arbetslinje. Det får vara slut på passiviteten från rege-
ringens och de borgerliga partiernas sida.---Men det måste också finnas
en fördelningspolitisk rättvisa i förslagen. Finns där inte det, är det en krigs-
förklaring mot svenska arbetarrörelsen, fackföreningsrörelsen och mot alla
dem som har drabbats av Sveriges ekonomiska kris---Förtroendet för
den politiska processen bygger på öppenhet och ärlighet---jag hoppas att
sakdiskussionen kommer att föras i utskottet. Annars har ni ställt riksdagsar-
betet återigen åt sidan. Då får vi mycket dåligt förtroende för politikerna i
framtiden.” Jag tror att det kommer att drabba alla.
Det har inte skett någon sakdiskussion i utskottet. Vi hade några hastiga
sammanträden i går. Bråttom, bråttom. Det måste fattas beslut. Man kan
diskutera varför. Nu sitter vi här och skall fatta beslut. I utskottet har man
inte diskuterat förslaget. De som i riksdagen skall vara särskilt kunniga på
detta område har inte förberett ärendet ett dugg mer än sist, och då var det
dåligt förberett.
Nu står i stället diskussionen kring nyval eller inte. Massmedia hetsar män-
niskor, och människor är med all rätt besvikna och rädda. Ni måste göra upp!
Något måste hända! Nyval!
14
Löser det problemen? Vänsterns opinionssiffror är inte så starka. Vi kan-
ske borde vara rädda för nyval. Men kan det lösa frågan är vi inte rädda för
det. Vi är inte så ”taktiserande”, som statsministern säger med sitt nya ord.
Det viktiga är att vi får låt mig säga någon ordning även i riksdagen och i den
svenska politiken.
Jag tror att lösningen är en annan. Regeringen är i dag inte en god repre-
sentant för folkmajoriteten, och sannerligen inte någon god representant för
riksdagsmajoriteten. Regeringens problem är att man nu har knuffats ytterli-
gare höger ut, och där står Ny demokrati, det högerextremistiska populist-
partiet, med öppen famn. Detta svarar inte mot det svenska folkflertalets
synpunkter.
Det ankommer inte på mig som vänsterpartist att ge råd. Men nog borde
mittenpartierna i regeringen tänka över vilken regering de ingår i och vilken
politik den för. Det gäller ekonomisk politik, frågan om arbetslösheten och
viljan att bekämpa den, arbetsrätten och maktförhållandena samt trygghets-
systemen på arbetsmarknaden.Mittenpartierna borde se upp så att de inte
enbart skapar konfrontation i det svenska samhället och bidrar till handlings-
förlamning i regering och riksdag.
Sakfrågorna i det betänkande som nu ligger på riksdagens bord - vilket ju
egentligen är två betänkanden, ett i går nyskrivet och det gamla AU11 - rör
arbetslösheten. Det handlar därmed om åtgärder mot arbetslösheten.
Många av de effektiva åtgärderna är egentligen åtgärder utanför arbets-
marknadsutskottets område. Det är fråga om näringspolitik, skattepolitik,
utbildningspolitik, osv.
Många åtgärder ligger trots allt inom ramen för arbetsmarknadsutskottets
område, dvs. aktiva åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken. Men skall man
komma någon vart måste man ta hand om underskotten. Det gäller under-
skott på kort sikt och underskott på lång sikt. Det gäller att gasa, och det
gäller att bromsa.
Det är en komplicerad strategi. Så långt kan jag hålla med Ny demokrati.
Man måste ha ett paket som tar hand om hela politiken. I vårt paket priorite-
rar vi kampen mot arbetslösheten högst. Därmed har vi, fru talman, priorite-
rat kampen mot de dåliga statsfinanserna. Den absolut främsta orsaken till
de dåliga statsfinanserna och budgetunderskottet är Sveriges dåliga ekono-
miska aktivitet, vilket också innefattar Sveriges i dag höga arbetslöshet.
Låt mig poängtera att arbetslöshetsförsäkringsnivån inte är en orsak till
krisen. Media piskar upp stämningarna och säger: ”Sänk arbetslöshetsersätt-
ningsnivån, annars går Sverige under!” Det är fel. Arbetsmarknadsfonden,
som Laila Strid-Jansson talade om, hade överskott när vi gick in i budgetåret
1992/93, med ökande arbetslöshet och formidabla budgetunderskott.
När den ekonomiska politiken kapsejsar är det självklart att arbetslöshe-
ten ökar. Inbetalningarna minskar, eftersom lönevolymen minskar. Samti-
digt blir bidragsberoendet större då människor saknar utkomst av reella ar-
beten. Men det är inte ersättningsnivån som är orsaken.
Det är obegripligt att man låtsas lösa krisen och underskotten genom att
minska ersättningsnivån. Det gör att de drabbade drabbas dubbelt. Skjut på
de svagaste!
Det är med stor vrede och upprördhet som jag konstaterar, att när vi i
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Arbetsmarknadspolitik
15
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Arbetsmarknadspolitik
16
förrgår den 31 mars här i kammaren diskuterade skattepolitik och möjliga
inkomstförstärkningar till staten, röstade man ner samtliga förslag till in-
komstförstärkningar. Vi hade många förslag. Vi ville t.ex. skärpa marginal-
skatterna, vilka faktiskt är låga. Den marginalskattereform som orättfärdigt
genomfördes för några år sedan är underfinansierad med i storleksordningen
20 miljarder kronor.
De borgerliga politikerna sade då: Nej, det går inte. Höj inte marginal-
skatterna. Det vill vi inte. Vi som har det litet bra vill inte bjuda till. Nyde-
mokraternas representant sade: Det är bästa sättet att få folk att sticka ifrån
Sverige. Det är den samhällsmoralen det är fråga om. Vi sade: Använd då
en annan metod. Avskaffa grundavdragen för inkomster över brytpunkten
och behåll marginalskatterna på 50 %. Nej, det vill vi inte, sade man, men
detta har regeringen tänkt på. Finansdepartementet har uppmärksammat att
det kanske vore en metod.
Det är nu inte dags att uppmärksamma, det är dags att åtgärda! Det ligger
förslag på riksdagens bord i motionsform. Det borde vara möjligt att be-
handla dem sakligt när nu statsfinanserna är i den kris de är och när behovet
av finansiering för arbetsmarknadspolitiska åtgärder är så stort. Hur förkla-
rar mittenpartierna, Centern och Folkpartiet, som så ofta talar om värnskatt
och om att solidariskt bära bördor, att man så entydigt avvisar varje öre i
skattehöjning för dem som skulle kunna bära det?
Det är bedrövligt att behöva säga detta, men jag vill säga det här i talarsto-
len, även om det naturligtvis inte är så ”taktiserande” av mig att angripa
massmedia. När vi diskuterade dessa stora omfattande inkomstförstärk-
ningar i statsbudgeten var det praktiskt taget ingen bevakning här i kamma-
ren, och det stod inget i massmedia dagen efteråt. Alla journalister satt som
hyenor och tittade på vad som skulle hända i förhandlingsspelet i det låsta
rummet. Skulle det bli regeringskris, eller skulle det bli nyval?
På detta sätt skapas också politikerförakt. Här pågick, fru talman, en van-
lig reguljär riksdagsbehandling. Det var mycket negativa beslut som fatta-
des, och här visade partierna var de stod. Regeringspartierna avvisade varje
förslag om inkomstförstärkningar.
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 19 är en fortsättning på den passi-
vitet som vi så starkt har kritiserat. Utskottet uppmärksammar att nya pro-
gnoser visar på en ännu värre situation. 1993/94 kommer arbetslösheten att
landa på 10-15 %. Finansdepartementets prognoser, som kom för någon
månad sedan, är fullständigt verklighetsfrämmande.
Jag ser med stor oro på att detta händer. Man säger att andra politikområ-
den måste kunna bjuda till. Jag har just berättat om vad man bjöd till med
på skatteområdet. På utbildningsområdet säger man att det är viktigt att få
till stånd utbildning. Men jag vet att det finns en proposition där regeringen
säger, att om det skall införas fler gymnasieplatser för ett tredje år, får peng-
arna tas från arbetsmarknadsbudgeten, vilket ju är ofattbart, med tanke på
att den är för liten.
Vi har föreslagit kompetensutveckling i arbetslivet så att människor inte
behöver gå ut i arbetslöshet innan de får utbildning. Ja, det går kanske. Men
en utredning ligger sedan mer än ett år, och vi i Vänsterpartiet har motione-
rat gång på gång. Det råder passivitet både från Arbetsmarknadsdeparte-
mentet och från representanterna för regeringspartierna i utskottet. Man
hänvisar till kompletteringspropositionen, och det är väl ungefär rubriken
på den politik man har fört. Arbetslöshetsbekämpning, var god dröj!
Utskottet avslutar med att säga att man inte har någon ändrad syn på det
beslut som utskottsmajoriteten förordade i fråga om de förslag som vi och
andra har framställt om en aktiv bekämpning av arbetslösheten. Det blir av-
slag på alla förslag till åtgärder och avslag på alla förslag till ytterligare me-
del.
Jag vill redan nu framställa mina yrkanden, så att jag inte glömmer bort
dem.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan mom. 20 och 22. Ut-
skottet föreslår där att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkning av
ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen. Jag ställer mig bakom de me-
ningsyttringar som jag avgivit till betänkande AU11 och till betänkande
AU19. För att spara kammarens tid skall jag endast yrka bifall till några av
de viktigaste punkterna. Jag yrkar bifall till meningsyttringen avseende
mom. 1, som gäller arbetsmarknadspolitikens inriktning, mom. 6, som gäller
åtgärdsvolymen, där vi i Vänsterpartiet har en väsentligt mer ambitiös linje,
mom. 12, som handlar om att igångsätta ett system för kompetensutveckling
i enlighet med utredningens förslag, mom. 21, där vi föreslår att ersättningen
i arbetslöshetsförsäkringen inte sänks och där vi har ett annat förslag än vad
Socialdemokraterna har. Vårt förslag är dessutom fullt ut finansierat, vilket
Socialdemokraternas inte är. Jag yrkar bifall till meningsyttringen avseende
mom. 33, som handlar om att uppmärksamma och prioritera en mycket ut-
satt grupp på arbetsmarknaden, nämligen invandrarna samt till mom. 37,
som rör medelsanvisningen.
Vi har utvecklat våra ståndpunkter i den meningsyttring som finns fogad
till arbetsmarknadsutskottets betänkande 19. Där framgår också vår oerhört
starka kritik mot passiviteten, det som skedde i samband med att skattebe-
slutet fattades här i kammaren och den likgiltighet som våra förslag har mött.
Arbetslösheten drabbar den enskilde. Arbetslösheten i Sverige är för-
skräcklig. Det är historiskt rekordhöga siffror. Men det är inte bara siffror
det gäller, som Ingela Thalén sade, det är vad människor av kött och blod
upplever och drabbas av.
Arbetslösheten drabbar samhällsekonomin. Den drabbar möjligheten till
välfärd. Vi skall komma ihåg att arbetslösheten inte bara drabbar. Den är
också nyttig. Den är nyttig för den som äger mycket, för den som har stor
handlingsfrihet och goda inkomster, och den är nyttig för kapitalägare i rela-
tionen till dem som företräder arbetets intresse.
Vi kan i dag se hur man samtidigt angriper ersättningsnivån i arbetslös-
hetsförsäkringen och trygghetssystemen i lagen om anställningsskydd. Man
är passiv, så att arbetslösheten hålls på en hög nivå. Det är inte utan anled-
ning som vi från Vänsterpartiet menar att det är fråga om en klasspolitik.
Det gäller att riva ner välfärd och att krossa fackföreningsrörelsen. Det gäl-
ler inte bara ekonomisk rättvisa utan också de grundläggande maktförhål-
landena i vårt samhälle.
Jag har tidigare varit inne på det faktum att arbetslöshetsförsäkringen och
det kontanta arbetsmarknadsstödet inte alls utgör någon orsak till den eko-
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Arbetsmarknadspolitik
2 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 89
Prot. 1992/93:89 nomiska kris som vi har. Jag vill fråga arbetsmarknadsminister Börje Hörn-
2 april 1993 lund vilken statsfinansiell poäng det är med att sänka det kontanta arbets-
’ marknadsstödet från 210 till 198 kr om dagen, när det ligger på en nivå om
Arbetsmaiknadspolitik . mgnacjen jag har också sett att Gerhard Larsson föreslår att det
skall skrivas upp till 6 300 kr. Jag tror inte att det ligger någon annan tanke
bakom sänkningen än att stryka ner och riva bort samt att attackera de ar-
betslösa.
Uppmärksamma dessutom att arbetslöshetsförsäkringen inte bara är ett
trygghetssystem för den enskilde - den har dessutom ett tak, vilket gör att
den som lever på försäkringen inte får några stora pengar. Samma nivåer
används också för utbildningsbidrag och för personer som i andra samman-
hang är i åtgärder och i aktiviteter. En tredje funktion är faktiskt att bibe-
hålla en solidaritet mellan dem som arbetar och dem som har slagits ut från
arbetslivet, de arbetslösa.
Arbetslöshetsförsäkringen styr därför lönenivån. Om man sänker arbets-
löshetsersättningen radikalt, kommer man också att pressa lönenivån, och
det är ett stort hot mot de arbetandes möjligheter att upprätthålla en dräglig
lönenivå och även mot fackföreningsrörelsen.
Ny demokrati, vars företrädare står här och hycklande låtsas bry sig om
dem som har det svårt, har förutom karensdagar föreslagit en nedgång till
en 70-procentig nivå inom arbetslöshetsförsäkringen. De vill riva loss ytterli-
gare tusenlappar. Den som är över 55 år kan i dag få stöd något längre tid än
300 dagar, men för dem föreslår Ny demokrati att stödet skall minskas till
50 %. Finansieringen skall till en tredjedel ske via arbetsgivaravgiften, till
en tredjedel genom staten och till en tredjedel genom egenavgifter. Det är
fråga om en radikal höjning. Detta förslag drabbar de arbetslösa utomor-
dentligt hårt. Krokodiltårar, Laila Strid-Jansson!
Ni vill dessutom på samma sätt som har förekommit inom vårt område
slita pengar från de handikappade inom Samhalls område. Det finns ingen
solidaritet i era led. Ni skall veta att ni från vänster har ett mycket starkt
motstånd.
De åtgärder som vi har försvarat inom ramen för betänkandet syftar till
att sätta ungdomar i arbete, att främja kompetensutveckling och utbildning
och att ge resurser till beredskapsarbeten. Härigenom vil) vi hävda den ar-
betslinje som alla talar om men som inte gäller i vårt samhälle.
För detta behöver vi en finansiering, och vi har lagt fram en serie av förslag
till finansieringar. De bygger framför allt på skatteskärpningar, men också
på besparingar. Så är t.ex. fallet med vårt tak vid 5,5 basbelopp i sjukförsäk-
ringssystemet.
Ibland när jag sitter här känner jag förbittring och vrede. Ibland vill jag
resa mig upp och säga: Fru talman! Förlåt dem, ty de veta icke vad de göra!
Men jag tror att jag är politiskt klokare när jag ibland känner igen de förslag
som regeringen kommer med och de förslag som majoriteterna i utskotten
lägger fram. Jag har sett dem i SAF:s promemorior. De är uttryck för de
rikas och de besuttnas kamp mot vanligt folk. Förslagen är nog inte så omed-
vetna. Man vet säkerligen vad man gör, åtminstone från högern, från Ny de-
mokrati och från Moderaterna. Det är därför som jag säger: Se upp, ni i mit-
18
ten, så att ni inte skapar den totala konfrontationen och oron ute i landet!
Då har vi de sämsta förutsättningarna för att dra upp Sverige ur krisen.
Jag hoppas att riksdagen trots allt skall följa utskottets beslut att rädda
försäkringssystemet för de sämst ställda. Jag hoppas också att riksdagen se-
nare skall vara förmögen att dra upp riktlinjerna för en expansiv politik för
arbete och för rättvisa, en politik som också är finansierad och som kan hålla
statsfinanserna upp på en hyggligare nivå än dagens. Ni skall veta att Väns-
terpartiet är berett att ställa upp i alla konstruktiva diskussioner som kan
leda fram till ett sådant mål.
I detta anförande instämde Berith Eriksson, Jan Jennehag, Bengt Hurtig
och Karl-Erik Persson (alla v).
Anf. 4 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Fru talman! Eftersom Hans Andersson från Vänstern namngav mig och
Bert Karlsson och menade att vi inte är seriösa osv., vill jag understryka att
Laila Strid-Jansson i sitt anförande i allra högsta grad var seriös, att jag är
mycket seriös, att Bert Karlsson är seriös och att de förslag som vi framför
och vill få genomförda är mycket väl genomtänkta och realistiska.
Det är märkligt att kritiken i denna kammare nästan aldrig kommer mot
våra förslag utan nästan alltid mot våra personer. Det talas om populism. Är
det möjligen därför att folk förstår vad vi säger? Menar herr Andersson med
extremism möjligen att vi vill ha behovsprövade barnbidrag, att vi tycker att
riksdag och regering skall föregå med gott exempel och att vi skall tillse att
ingen i Sverige lever under existensminimum? Vad är det för extremism?
368 000 människor valde in oss i riksdagen därför att vi skulle framföra
vissa synpunkter här. Det gör vi, och jag kan garantera att vi gör det på fullt
allvar. Vi tar också vårt ansvar.
Anf. 5 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag kritiserar både ert uppförande, herr Wachtmeister, och
er mentalitet, hur ni uppträder i och utanför riksdagen och hur ni utnyttjar
massmedierna. Ni drar skam över demokratin, och den håller vi högt.
Men jag kritiserar också era förslag, och jag nämnde några. Inom arbets-
löshetsförsäkringen vill ni krossa arbetslösa ekonomiskt och socialt, men låt-
sas som om ni bryr er om dem. Ni föreslår vidare att vi radikalt skall sänka
ersättningarna till människor som jobbar inom Samhalls regi men som bara
hare/r handikapp. Är man blind och döv, får man litet mer, men är man bara
döv, går det inte så bra. 2 miljarder plockar ni in på denna väg.
Jag känner väl till er familjepolitik och hur ni vill behandla u-länderna.
Jag känner också mycket väl till er osolidariska politik i invandrarfrågor. När
det däremot handlar om rättvisa och kampen mot fallskärmsavtal och att
man skall beskatta dem som verkligen har någonting, kommer ni att finna
att vi finns på er sida. Men ni ställer ju inte upp! När vi diskuterade tanken
att de som har bärkraft skulle bidra något mera sade er representant här i
kammaren i förrgår: Det går inte. Vi kan inte beskatta de rika, företagarna
och dem som har höga inkomster. Och vad var anledningen till det? Jo, då
sticker de i väg. Vad är det för samhällsmoral?
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Arbetsmarknadspolitik
19
Prot. 1992/93:89 Det är sakfrågor som jag är intresserad av, i andra hand också hur man
2 april 1993 beter sig, greve Wachtmeister.
Arbetsmarknadspolitik Anf g JAN WACHTMEISTER (nyd) repIik:
Fru talman! Just denna debatt kanske inte är så givande, men den är bely-
sande. Vänstern tror att man avgör Sveriges problem genom klasskamp. Det
tror vi inte ett dugg på. Det gör man i stället genom samarbete och sunt för-
nuft. Vi talar inte om enstaka åtgärder utan om paket av åtgärder, och vi vill
ha rättvisa i besluten.
Det är därför som Laila Strid-Jansson och vi andra i olika sammanhang
har påpekat att den fråga som vi här talar om i dag är ett inslag i en serie av
åtgärder och att Sverige står i ett utomordentligt kritiskt läge. Det går inte
att drömma sig bort från det. Det är vi medvetna om, och herr Andersson
kan vara lugn för att vi står för vad vi gör.
Anf. 7 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Jo, herr Wachtmeister, det är precis det som ni gör-ni bedri-
ver klasskamp, men i en ovanlig riktning. Man är bara inte van vid att höra
det ordet i det sammanhanget. Ni bedriver en klasskamp mot vanligt folk,
mot de arbetande, mot de arbetslösa och mot de organisationer som företrä-
der arbetets intresse. Ni bedriver en kamp för de rika, för de osolidariska och
för dem som omedelbart sviker landet, om man skulle införa värnskatter. Ni
är inte för samarbete utan för konfrontation - ute i samhället och förresten
också här i riksdagen, där ni ställer till oreda genom att helt gå emot era egna
förslag när de dyker upp.
Sedan håller jag med om att politik är att forma en helhet. Det krävs pa-
ketlösningar. Ni har trots allt också lagt fram något slags paket, men ett
utomordentligt dåligt sådant. Också vi har ett paket, som dock är mycket
bättre. Jag håller med om att det vore bra, om vi kunde välja mellan pake-
ten, och då tror jag att det är vårt paket som skulle komma att gynna Sverige
och de arbetande, medan ert snarast kommer att rasera Sverige och vår eko-
nomi.
Talmannen anmälde att lan Wachtmeister anhållit att till protokollet få
antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 8 LAILA STRID-JANSSON (nyd) replik:
Fru talman! Mot Hans Anderssons debattinlägg avser jag inte att gå i pole-
mik. Grunden härtill är att trots att Vänstern ibland har några bra förslag,
är våra ideologier så långt ifrån varandra som de kan komma. Ett lands väl-
stånd kan inte byggas på enbart bidrag. Hans Andersson företräder den ut-
veckling som ägde rum på andra sidan Östersjön. Kommentarer är onödiga.
Verkligheten talar för sig själv.
Anf. 9 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Egentligen borde man förbigå denna icke-replik med tystnad,
men jag vill ändå säga att jag företräder en stark opinion i vårt land, på vår
sida av Östersjön, och att jag drar stor nytta av en lång erfarenhet som jag
20
har från den fackliga kampen för rättvisa och för att upprätthålla arbetslin-
jen. Men jag skall inte besvära fru Strid-Jansson ytterligare.
Anf. 10 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Låt mig föra tillbaka diskussionen från dessa appeller från po-
litikens ytterkanter till det centrum som dagens debatt ändå skall handla om,
nämligen situationen för de arbetslösa och vad vi kan göra för dem.
Vi har en rad ”högsta-tal” - det gäller öppen arbetslöshet, varsel och fler
människor i åtgärder, där för övrigt utbildning och ungdomspraktik domine-
rar. Den senaste insatsen, arbetslivsutveckling, är i stark expansion. Aldrig
förr har så stora anslag föreslagits till Arbetsmarknadsverket i en budgetpro-
position. Ändå känns det otillräckligt. Andra inslag måste mobiliseras.
Just nu upplever också våra grannländer ännu svårare bekymmer, vilket
innebär att vi inte kan räkna med någon draghjälp - åtminstone inte i det
kortare perspektivet. Den arbetslöshet som sköt fart på hösten 1990, ett år
före valet, har fortsatt att öka med oförminskad styrka.
Låt mig göra några ytterligare iakttagelser. Arbetslösheten i Sverige har
gått in i ett nytt mönster. Från att arbetslösheten har varit markant högre i
Norrland och i skogslänen har utvecklingen inneburit att de s.k. bra länen
har haft den kraftigaste försämringen, som inneburit en utjämning av arbets-
lösheten på hög nivå, en alltför hög nivå. I det nya mönstret ingår också att
fler män än kvinnor är arbetslösa - en skillnad som för övrigt förstärks.
Utskottets förslag framgår av arbetsmarknadsutskottets betänkande
AU19 med hänvisning till vårt betänkande AU11, som för övrigt kommer
att kommenteras av övriga ledamöter i utskottet. När det gäller åtgärdssidan
har intresset varit stort från olika håll här i riksdagen. Att satsa på utbildning
och kompetenshöjning i arbetslivet har starkt politiskt stöd. Möjligen kan
man säga att en del beräkningar torde vara väl optimistiska om man skall nå
upp i de höga tal som förutsatts.
När det gäller finansieringen har det varit svårare. Socialdemokraterna
tvekar och har trots att man erkänt behovet av stora besparingar ännu inte
velat - eller orkat - komma med i praktisk handling. Ändå har man i över-
läggningarna anmält en vilja att ställa upp på några delavsnitt. Under något
dygn var man beredd att ansluta sig till regeringsförslaget om fem karensda-
gar. När det gällde att höja egenavgiften för oss som har ett arbete backade
man. I stället föreslog Socialdemokraterna att egenavgiften inom sjukför-
säkringen skulle höjas, dessutom med höga belopp. Det kan väl inte vara det
som Ingela Thalén menade med att skydda de svagaste.
Socialdemokraternas förslag att höja arbetsmarknadsavgiften för företa-
gen måste också starkt ifrågasättas. Det kan knappast vara läge att höja den
just nu. Det är inte så länge sedan Socialdemokraterna och regeringen blev
överens om att kraftigt sänka denna avgift. Höjd arbetsmarknadsavgift på-
verkar ofta sysselsättningen negativt.
Fru talman! Jag beklagar uppriktigt att överläggningarna mellan företrä-
dare för kanslihuset och för Socialdemokraterna inte ledde fram till ett enat
förslag. Det hade varit cn styrka, och det hade säkert hälsats med stor glädje
av en förkrossande majoritet av Sveriges befolkning.
Den arbetsmarknadsfond på 10 miljarder som riksdagen beslutade om
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Arbetsmarknadspolitik
21
Prot. 1992/93:89 förra våren är helt slut i dag. Det innebär att en extra kredit om samma be-
2 april 1993 lopp - 10 miljarder - redan nu får tas i anspråk. Under innevarande bud-
’ getår, dvs. fram till halvårsskiftet, kommer underskottet sannolikt att över-
Aibetsmarknadspolitik stjga miljarder kronor. Nästa budgetår kommer underskottet, som redan
har sagts, att ha vuxit till omkring 40 miljarder kronor.
Det är att notera att detta underskott, undantaget räntan, ligger utanför
budgetens allmänna rekordunderskott. Arbetsmarknadsfondens intäkter
krymper, eftersom löneunderlaget minskar. Problemet är ju att hela kon-
struktionen vacklar. Dess grund är för smal och för tunn. Fonden är upp-
byggd på antagandet att arbetslösheten skall ligga kring 2 %. I dag har vi en
arbetslöshet som är mer än tre gånger så stor.
Hela konstruktionen behöver därför göras om och förstärkas, både vad
gäller dess utgifter och delar av intäkterna. Förhoppningen är att den utred-
ning som arbetar med arbetslöshetsförsäkringen snart skall lägga fram för-
slag som kan leda till att underskottet i fonden elimineras. Det måste ske
både i ett kort och i ett långt perspektiv. Det är viktigt att det går runt under
en konjunkturcykel. I det korta perspektivet är det faktiskt riktigt bråttom,
och därför är det viktigt att det blir en viss inkomstförstärkning redan nu.
Detta framgår av våra reservationer, vilka riksdagen bör bifalla.
Jag har en fråga till arbetsmarknadsministern om arbetslöshetsförsäk-
ringen. Hur snart kan en reformerad arbetsmarknadsförsäkring sättas i prak-
tisk tillämpning? Jag frågar därför att det är mycket angeläget att konstruk-
tionen får en annan bredd och styrka.
Fru talman! Summan av det vi nu håller på med är, som en kvällstidning
uttryckte det i går, att Sverige blöder. Men Arbetsmarknadsfonden utsätts
inte för åderlåtning - det är fråga om blodstörtning.
Jag vill så tala om några iakttagelser jag gjort kring utskottsbehandlingen.
Vi har å ena sidan upplevt det angeläget att arbeta snabbt för att myndighe-
ter och verk skall få signaler om vad som gäller för det nya budgetåret. A
andra sidan närmar vi oss den tidpunkt då de avvägningar inför hela nästa
budgetår som görs i kompletteringspropositionen står för dörren. Det har
därför varit naturligt att sammanväga dessa olika aspekter för att kunna dra
rätt slutsatser.
En sak är dock helt säker redan nu: det kommande budgetåret blir mycket
besvärligt. Det har vi markerat i det nyskrivna utskottsbetänkandet nr 19,
där vi pekar på detta nya, svåra faktum.
Det talas om att vi skulle vara passiva. Jag vill ändå peka på att en rad
åtgärder är på gång, bl.a. det ROT-program som riksdagen har ställt sig
bakom. Det satsas på en infrastrukturuppbyggnad av aldrig tidigare skådat
slag. Vi har fått bestämmelser om arbetslivsutveckling från den 1 januari
som gör det möjligt för dem som hotas av utförsäkring att komma i menings-
full verksamhet. Vi har ett system med ungdomspraktik som snart omfattar
100 000 ungdomar. Var hade vi stått utan ungdomspraktiken? Det bör socia-
listerna, som visade så stort motstånd då riksdagen beslöt i frågan, betänka.
Hans Andersson utropar att han vill ha mer sakdiskussion. Det vill också
jag gärna ha. Hans Andersson skall hållas räkning för att han har gjort en
del goda försök och givit en del råd. Alla dessa är inte möjliga att omsätta,
men det är som sagt gott att försöken görs.
22
Ny demokratis talesman, fru Strid-Jansson, sade att partiet vill. Det är
möjligt, men det är ganska hemligt vad man vill. Jag har läst motionerna,
men i utskotten är det svårare att få besked om var Ny demokrati egentligen
står. Vi blir inte så mycket klokare av att lyssna här i kammaren, även om det
var ett ambitiöst anförande och en vacker skrivning. Ny demokrati pendlar
mellan att klaga över att vissa grupper får för litet och sucka över dem som
skulle fått mer. Många verksamheter skall ersättas - i en del fall med dator-
burk och videotape.
Fru talman! Även om man skall vara välvillig, vilket jag tycker att vi skall
vara här i kammaren och på andra ställen, råder det inget tvivel om att nyde-
mokraternas budskap - i alla fall när det gäller arbetsmarknadspolitiken -
är fullt av motsägelser och logiska kullerbyttor. Det räcker för kammarens
ledamöter att läsa igenom Ny demokratis reservationer för att kunna styrka
det påståendet. Jag är beredd att ge exempel om kammaren tycker att vi
skall ta upp tid med det.
Fru talman! Jag tror alltså att vi hehöver ett helt batteri av samverkande
faktorer. Det vi nu måste satsa på är bl.a. just den aktiva arbetsmarknadspo-
litiken, där tyngdpunkten skall ligga på utbildning och kompetenshöjning.
Det är också viktigt att komma ihåg att en framgångsrik arbetsmarknadspo-
litik har en rad andra inslag. Det har också sagts här. Dessa är t.ex. en sund
näringspolitik, ett positivt företagsklimat och sanerade statsfinanser. Det är
nödvändiga inslag för att få fart på hela vår samhällsekonomi.
Jag vill avsluta med att säga att arbete har ett egenvärde för samhället och
för den enskilde vad beträffar ekonomi och socialt välbefinnande. Det är
viktigt att vi slår vakt om det vi under lång tid har rubricerat som arbetslin-
jen. Den tillfälligt djupa konjunktursvackan gör kraftiga attacker på denna
arbetslinje. Då är det viktigt att vi inte upphör med våra ansträngningar för
att skapa meningsfullt arbete åt alla.
Jag vill med detta, fru talman, yrka bifall till hemställan i arbetsmarknads-
utskottets betänkande nr 19 med undantag av mom. 20 och 22, där jag yrkar
bifall till reservationerna 9, 10 och 11.
(Applåder)
Anf. 11 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Efter detta hovsamma inlägg skall jag bara ställa några frågor.
Jag ställde dem redan i mitt inledningsanförande, men det kom inga svar.
Jag vill stryka under vikten av arbetets egenvärde. Elver Jonsson säger
att det viktiga är att hävda arbetslinjen. Det står också i betänkandet: ”Det
kommer därför under det närmaste året att behövas stora insatser på det ar-
betsmarknadspolitiska området för att hävda arbetslinjen.” Strax under står
det att utskottet inte har funnit anledning att i sak ändra de ställningstagan-
den som gjordes när AU11 behandlades. Då avslog man samtliga de medels-
förstärkningar som vi hade föreslagit för att hävda arbetslinjen. Hur går det
ihop? Hur tänker sig Elver Jonsson det hela framöver?
Är det besparingsnit som gör att man skall spara 12 kr om dagen för dem
som har KAS? Det verkar ju fullständigt dårpippi.
Elver Jonsson sade att Arbetmarknadsfonden inte blöder utan har blod-
störtning. Ja, finansieringsproblemen är fruktansvärt stora. Det beror på att
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Arbetsmarknadspolitik
23
Prot. 1992/93:89 arbetslösheten är så enorm. Men inte råder ni bot på det genom att pungslå
2 april 1993 de arbetslösa på dessa 6 miljarder kronor! Ni måste ta till helt andra lös-
‘ ningar. Det måste till ett annat finansieringssystem, som är baserat på en
Arbetsmarknadspolitik , . r
r ekonomi som fungerar och på att människor arbetar och inte tar emot bi-
drag.
Jag skulle vilja höra en kommentar till finansieringsfrågan från Elver Jons-
son.
Anf. 12 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Det låter nästan som om vi är överens, eftersom Hans An-
dersson har sympati för arbetslinjen. Det är inte där problemet ligger, men
ändå klagar han: Vad blir det av det här?
Det sker, som jag sade, en utomordentligt stor satsning på arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder, på ungdomspraktik, arbetslivsutveckling, ROT-pro-
gram, tidigareläggning av infrastrukturinvesteringar och vad det nu kan
vara. Det intressanta är när Hans Andersson säger att det inte räcker med
att pungslå dem som är arbetslösa. Jag tycker att Hans Andersson själv var
inne på att problemet är större än så.
Vad gör vi då för att få fart på saker och ting? Jag tror att det behövs en
samlad politik som tar vara på den sunda näringspolitiken och på sådant som
är ägnat att skapa sunda statsfinanser. Problemet är väl då, fru talman, att
ekonomisk politik för Vänsterpartiet fortfarande i allt väsentligt är kraftiga
skattehöjningar. Att detta recept skulle vara vägen till framgång är det väl
egentligen inte så många mer än just Vänsterpartiet som tror.
Om ni i Vänstern nu vill utgöra en konstruktiv del i arbetet på att restau-
rera Sveriges ekonomi, är ni självfallet välkomna att delta i det arbetet. Det
skulle lämpligen kunna ske om en stund genom att ni medverkade också till
smärtsamma men nödvändiga besparingar.
Anf. 13 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Ja, Elver Jonsson, det är lätt att vara överens om målen, och
det var detta jag något ironiserade över, de snälla skrivningarna som finns i
utskottsbetänkandet om vikten av att människor har arbete, att arbetslinjen
skall hävdas, när det bara blir värre, när allt färre har arbete och allt fler är
arbetslösa.
Våra förslag till åtgärder, bl.a. på kompetensutvecklingssidan och utbild-
ningssidan, som Elver Jonsson talar sig varm för nu, avstyrker ni ju! Jag tror
att det beror på att ni uppträder som lakejer åt en regering som faktiskt är
passiv. Vi får väl höra vad Börje Hörnlund kan ha att säga. Hittills har han
inte haft mycket att komma med.
Vi har hänvisat till skattefinansiering för att få inkomstförstärkningar,
men vi har också fört fram besparingsförslag, t.ex. om ett tak vid 1,5 basbe-
lopp i sjukförsäkringen. Och vi har aviserat att vi är beredda att diskutera det
strukturella budgetunderskottet framöver, på besparingssidan också. Det är
nödvändigt, om man skall komma till rätta med statsfinanserna.
Men jag konstaterar att de borgerliga partierna, regeringen och regerings-
underlaget här, inte med ett öre kan tänka sig en värnskatt eller någonting
som drabbar dem som har höga inkomster och dem som har förmögenheter.
24
Det är en djupt osolidarisk politik. Det visar att det är bara hyckleri när inte
minst mittenpartierna ute i landet talar om behovet av solidaritet för att klara
arbetslösheten och om behovet av bl.a. en värnskatt.
Vi är beredda att diskutera både besparingar och skatteintäkter, men ni är
inte beredda att diskutera skatteintäkter. Det har jag kunnat konstatera här
i riksdagen.
Anf. 14 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag hoppas att jag kan ta fasta på det Hans Andersson säger,
att man i Vänsterpartiet är beredd att också vara med om att diskutera be-
sparingar. Då har jag betydligt större hopp om Vänstern än vad jag hade
innan Hans Andersson uttalat det han har sagt nu.
Talmannen anmälde att Hans Andersson anhållit att till protokollet få an-
tecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 15 INGELA THALÉN (s) replik:
Fru talman! Först vill jag tacka Elver Jonsson för att han som vice ordfö-
rande i arbetsmarknadsutskottet hjälper till att väcka upp Arbetsmarknads-
ministern. Jag tror att det är ett vällovligt inslag.
Sedan tycker jag mig spåra en viss bitterhet i Elver Jonssons anförande.
Men jag tror nog att Elver Jonsson anger fel orsak till den och riktar bitterhe-
ten åt fel håll. Jag har den allra största respekt för Elver Jonssons klara om-
döme och goda vilja, och jag tror inte att jag avslöjar någonting för kamma-
ren när jag säger att de överläggningar som har varit skulle med all säkerhet
ha givit ett annat resultat, om Elver Jonsson hade befunnit sig närmare för-
handlingsbordet än han tillåtits vara av sina uppdragsgivare i regeringen.
Men nu är det ändå så att Elver Jonsson är företrädare för de borgerliga
partierna i arbetsmarknadsutskottet, och Socialdemokraterna har i utskottet
redovisat hur vi vill ersätta försämringarna i arbetslöshetsförsäkringen med
annan finansiering som har varit lika omfattande som den som regeringen
föreslår.
Elver Jonsson säger att det aldrig har satsats så mycket på arbetsmark-
nadspolitiken som nu. Det beror naturligtvis på att arbetslösheten aldrig nå-
gonsin - åtminstone inte under vår yrkesverksamma tid - har varit så stor
som den är i dag. Men, Elver Jonsson, sanningen är ju också den att arbets-
marknadspolitiken får mindre pengar nästa år än vad den har haft i år. Det
är faktiskt för det första 4 miljarder mindre per år, och för det andra dras
ytterligare medel undan från arbetsmarknadspolitiken, därför att regeringen
vill finansiera andra åtgärder med hjälp av arbetsmarknadspolitiska insatser.
Då är det ju inte riktigt korrekt att säga att man nästa år satsar så omfattande
som man någonsin kan.
Det är bara med aktiva insatser, som gör att fler människor kommer i ar-
bete och att fler människor får förmåga att försörja sig och betala för sig i
samhället, som man kan minska på trycket i Arbetsmarknadsfonden. Det är
lönesumman som avgör hur Arbetsmarknadsfonden kommer att se ut fram-
över. Det är det helt avgörande, Elver Jonsson.
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Arbetsmarknadspolitik
25
Prot. 1992/93:89 Anf. 16 ELVER JONSSON (fp) replik:
2 april 1993 Fru talman! Utskottets värderade ordförande tyckte inte om att jag
nämnde att det satsas så stora medel på arbetsmarknadspolitiken att det är
r etsmar na spo iti tvejcsamt om ^et har skett så stora satsningar förut. Jag tror nog att vi skall
vänta med att bestämma facit för vad som händer under nästa år. Ingela Tha-
lén som f.d. arbetsmarknadsminister vet ju att redan på den tiden kom rege-
ringen med tilläggspropositioner under löpande år, när det behövdes.
Man behöver väl inte precis vara profet för att säga att även om vi får en
god kompletteringsproposition så lär inte det vara sista ordet när det gäller
verksamheten fram till midsommar 1994, för det är det perspektivet vi talar
om. Det innebär ju att här finns mycket att göra under tiden.
Sedan ger jag Ingela Thalén helt rätt när hon säger att den krympande
lönesumman är ett problem. Det var det jag också försökte säga i mitt hu-
vudanförande. Det är med riktiga jobb som vi kan få en förstärkt löne-
summa.
Jag tycker att Socialdemokraterna, som på åtgärdsdelen vad gäller färd-
riktningen och i allt väsentligt även volymen är på god talefot med rege-
ringen, har alltför stor tilltro till den biten och för litet funderar kring de nä-
ringspolitiska frågorna och på saneringen av statsfinanserna. Det häftiga ut-
flöde vi har nu gör att räntorna kostar oerhörda pengar. Den stora statsskul-
den gör att vi måste låna så mycket pengar, till hög ränta.
För den höga räntan, fru talman, tror jag att vi har ett gemensamt ansvar.
Det är klart att det gäller att skapa politisk ro och arbetsro, och där vill jag
inte särskilt peka ut någon, men jag tycker att vi alla skall ta till oss att det
gäller att vi uppträder både förpliktande och sakligt och framför allt att vi
lägger bort det spektakulära som de senaste dygnen också har varit med i
diskussionen.
26
Anf. 17 INGELA THALÉN (s) replik:
Fru talman! Låt mig påminna Elver Jonsson om att när det här ärendet
återremitterades från kammaren i förra veckan valde Socialdemokraterna
att utse riksdagsledamöter för att diskutera hur man skulle kunna åstad-
komma sådana åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken att man inte skulle
behöva sänka ersättningarna i arbetslöshetsförsäkringen på det sätt som re-
geringen har föreslagit. Varför regeringen valde en annan väg att gå i för-
handlingsgruppen är något som det ankommer på regeringspartierna själva
att pröva.
Elver Jonsson säger att mycket kommer att behöva göras och att man inte
behöver vara profet för att inse det. Jag kan dela uppfattningen att man inte
behöver vara profet, utan det räcker med att läsa innantill i allt det material
som redan finns, det som fanns i februari i år, det som fanns i november förra
året och det som fanns i februari 1992.
Frågan är när, Elver Jonsson, man är beredd att vidta åtgärder. Om en
stund kommer vi att gå till omröstning, och då kommer regeringspartiernas
företrädare att rösta nej till alla de aktiva förslag som Socialdemokraterna
har förespråkat.
Vidare säger Elver Jonsson att Socialdemokraterna lägger alltför litet
kraft på övrig politik. Men det är Socialdemokraterna som har redovisat en
näringspolitik, inte de borgerliga partierna eller den borgerliga regeringen.
Det är den socialdemokratiska näringsmotionen som innehåller en strategi
för framtiden. Det är inte sant, Elver Jonsson, att vi socialdemokrater inte
åtar oss att föreslå besparingar på 12 miljarder kronor. Men vi vill fördela
bördorna på ett annorlunda sätt än vad regeringen vill.
I den senaste rapporten - som dock inte är regeringens, men jag antar att
regeringen måste ta hänsyn till den - från ett välkänt bedömningsinstitut,
framgår det att budgetunderskottet kommer att gå över 200 miljarder kro-
nor. Då diskuterar regeringspartiernas företrädare med den allra största fre-
nesi 12 miljarder kronor av dessa 200 miljarder kronor. Socialdemokraterna
diskuterar hur man i första hand kommer åt de övriga miljarderna. De 12
miljarderna är inte oväsentliga. De utgör en viktig del, och man skall göra
något åt dem. Men det väsentliga är den övriga delen. Den kommer man
bara åt genom att människor får komma i arbete eller i utbildning så att de
kan försörja sig själva och sina familjer, Elver Jonsson!
Anf. 18 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Det sista som utskottets ordförande sade kan jag instämma i.
Det är viktigt att människor kommer i arbete.
Men jag upphör inte att förvånas över det resonemang som man så ofta
för från socialdemokratiskt håll. Socialdemokraterna undrar varför man
skall bråka över besparingar på 12 miljarder kronor. Det är ju 200 miljarder
kronor som fattas! Ja, det låter sig sägas. Men angående de 12 miljarderna,
som Ingela Thalén säger är viktiga att pressa tillbaka, har Socialdemokra-
terna hittills inte varit beredda att presentera något förslag.
Socialdemokraterna avvisade förslag till försiktiga besparingar i början av
detta riksdagsår. De har ju valt att hålla sin lista hemlig - om nu ”listan”
finns. Då blir det litet svårt att diskutera frågan om att fördela bördorna rätt-
vist. Vi vet ju inte var Socialdemokraterna tänker lägga sina besparingar.
Nu avslöjade Socialdemokraterna under förhandlingsveckan att de är be-
redda att lägga på en kraftig egenavgift inom sjukförsäkringen. Jag tycker
att det är ytterst tvivelaktigt. Det vore riktigare att lägga den avgiften på en
a-kassepremie som drabbar oss som har ett arbete. Det kan inte vara orimligt
med den fördelningen.
Vidare har vi frågan om vad regeringen vidtar för åtgärder. Nu är arbets-
marknadsministern i hög beredskap att alldeles strax meddela det. Jag skall
naturligtvis inte föregripa vad han skall säga. Men det är klart vad regerings-
partiernas ledamöter i arbetsmarknadsutskottet vill. Vi har gjort klara be-
ställningar inför kompletteringspropositionen av vad vi förväntar oss av den.
Vi kommer självklart att utkräva ansvar från de regerande ministrarna.
Talmannen anmälde att Ingela Thalén anhållit att till protokollet få an-
tecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 19 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Jag är uppriktigt ledsen för att det inte gick att bli sams. Med
en lägre ränta, bättre kronkurs och politisk samling hade vi kunnat ha en
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Arbetsmarknadspolitik
27
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
glädjens debatt i dag. Men tyvärr, det gick inte. Jag återkommer till den frå-
gan.
Arbetsmarknadspolitik
Det var lätt att finna varandra i fråga om att vidta åtgärder för att hålla den
öppna arbetslösheten nere. Under förutsättning att de unga tar de erbjudna
gymnasieplatserna i anspråk, att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som
vi har diskuterat i stort går att åstadkomma och att andelen människor som
står utanför den ordinarie arbetsmarknaden stannar vid 14-15 % nästa bud-
getår, skall vi kunna se en öppen arbetslöshet som är under fem procenten-
heter. De satsningar som har gjorts innevarande år överstiger allt annat i mo-
dern tid. De satsningar som kommer att föreslås i kompletteringspropositio-
nen är mycket omfattande.
Vi hade också en lika uppfattning om att 1993 och 1994 kommer att bli
besvärliga år, trots att utvecklingen för exportindustrin börjar vända åt rätt
håll. Svensk exportindustri har i modern tid icke haft så bra kostnadsläge
som i dag. Det beror på Rehnbergavtal, sänkta arbetsgivaravgifter, en stark
produktivitetsökning i företagen - som företagare och anställda tillsammans
jobbar för - och det beror på en starkt minskad frånvaro. Om vi tittar på
frågan om frånvaron rent matematiskt, kan vi konstatera att om vi hade
samma höga frånvaro från arbetet i dag som vi hade under högkonjunkturen
i slutet av 1980-talet, skulle det ha varit närmare 150 000 färre människor
arbetslösa i dag. Det beror vidare på kronkursen. Detta har sammantaget
gett ett alldeles fantastiskt kostnadsläge för exportindustrin i fråga om att
konkurrera med övriga länder. Från det att Sverige 1989 var mer eller
mindre prissatt från världsmarknaden så har Sverige nu ett fantastiskt kon-
kurrensläge.
Men det finns också tråkiga saker. Många företag jobbar i huvudsak på
hemmaplan, importerar delar från t.ex. Tyskland eller Japan, och har stora
utlandslån. De företagen far mycket illa i dag och måste minska antalet an-
ställda. En del företag orkar inte alls med. Det här gör sammantaget att vi
får det besvärligt på den svenska arbetsmarknaden de år framöver som vi nu
diskuterar.
28
Vi tror på en gryende världskonjunktur. Det är naturligtvis en grund för
att få ordentlig avsättning i det goda konkurrensläget. Låt oss vidare se på
bytesbalansen. Efter sju förlustår, sammantaget 125 miljarder kronor, är
prognosen för 1994 ett överskott på 30 miljarder kronor. Det innebär att ef-
ter en lång tid går nu folkhushållet runt - och litet mer än så.
Vi får gå tillbaka ända till 1986 för att se ett överskott i bytesbalansen. Då
var summan så liten som 4 miljarder kronor. Det här är positivt. Det finns
förutsättningar. Jag har sett att handeln har träffat ett tvåårsavtal. Jag väl-
komnar det mycket. Jag hoppas att hela arbetsmarknaden har styrka att göra
detsamma. Det ger planeringsmöjligheter för svensk företagsamhet två år
framöver.
Allmänt några ord om ekonomin. Statens budgetunderskott är hälften av
statens alla inkomster. Det är alltså ett enormt underskott. Det är inte fråga
om några tior. Den 1 juli 1994 kommer det att fattas 60 miljarder kronor i
Arbetsmarknadsfonden. Det gäller med besparingar och stora volymer av
andra åtgärder osv.
Lönegarantifonden - som jag kallar för konkursfonden - kommer att ha
ett underskott på över 7 miljarder. Vad vi egentligen gör - mina damer och
herrar och regeringens ministrar - är att vi lägger enorma börder på de ungas
axlar, de unga som nu sitter uppe på åhörarläktaren och de unga som finns
ute i samhället. Vi vägrar betala för oss. Vi skjuter över enorma summor på
nästa generation.
Allvaret inser man när man summerar och tar med de tre underskott som
jag har beskrivit. Enbart räntan på dessa underskott blir 25 miljarder kronor
under nästa budgetår. Nästa budgetår måste vi alltså spara 25 miljarder kro-
nor för att budgetunderskottet inte skall öka. Det är mycket hårt att spara
25 miljarder kronor.
Jag kan också beskriva det här på ett annat sätt så att alla begriper. Skall
vi lägga ut detta på alla som arbetar i Sverige i dag måste var och en dra in
6 000 kr bara till ränta för att inte underskotten skall öka ännu mer.
Att man missköter ekonomin och inte tar den på allvar är nog det värsta
som kan hända arbetsmarknaden och de arbetslösa. I så fall går inte räntan
ner utan snarare upp. Vi måste kunna resonera kring detta.
Regeringen och Socialdemokraterna har samma utgångsläge när det gäller
besparingar. Regeringen har redovisat ca 12 miljarder. Socialdemokraterna
säger att de någon gång i maj skall redovisa 12 miljarder kronor. De säger
alltså inte hur det skall göras. Det här oroar mig. Det är något nytt i svensk
politik att man inte svarar på ett korrekt sätt när statsbudgeten läggs fram.
Vad skulle Socialdemokraterna ha sagt när de satt i regeringsställning om
Centerpartiet skulle ha mörkat när det lade fram motförslaget till budgeten?
Jag vågar icke tänka på alla fula ord som skulle ha använts mot Centerpartiet
i en sådan situation. Det här är inte bra. Om det här skall bilda skola under
åren framöver, oavsett vem som sitter i regeringsställning, är det allvarligt
för Sverige.
Regeringen lade fram ett förslag i den gemensamma arbetsgruppen. Med
karensdagar sparar vi 1,15 miljarder. Med höjd egenavgift, 30 kr, för försäk-
rade uppnås 1,25 miljarder. Socialdemokraterna ville ha höjd arbetsgivarav-
gift. Det ville icke regeringen. Men den goda kompromissen bygger på att
man ger och tar. Höjd arbetsgivaravgift med 0,2 % ger 1,2 miljarder. 85-
procentsnivån - således varken 80 eller 90 % - sparar 1,5 miljarder. På bud-
getens åtgärder sparar det dessutom 1,2 miljarder.
Regeringen hade gjort om sitt bud ganska ordentligt, men hade kvar be-
sparingssumman 6,3 miljarder. Den här mixen innehåller den goda kompro-
missens alla delar.
I detta sammanhang kan också kortfattat beröras att de två länder som
ligger närmast efter Sverige när det gäller nivån på arbetslöshetsersättningen
ligger på 70 %. Andra länder ligger lägre och många länder förfärligt lågt.
Jag vill vända mig till Hans Andersson, som talade om lönebildningen.
Titta på Norge, där har de inga problem av den art Hans Andersson menar
med sin lönebildning. De ligger också nästan alltid för högt, trots att de har
en arbetslöshetsersättningsnivå på 65 %.
Socialdemokraterna markerade, som Ingela Thalén sade, med att sätta in
folk från arbetsmarknadsutskottet och två ekonomer. De föreslog 1 % på
sjukförsäkringen, netto 4 miljarder. Men sjukförsäkringen är redan överfi-
nansierad på grund av den sjunkande sjukfrånvaron.
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Arbetsmarknadspolitik
29
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Man föreslog en höjd arbetsgivaravgift på 0,5 %. Jag vill bara notera att
det drar in ytterligare närmare 1 miljard från kommunerna. Socialdemokra-
ti rbetsmarknadspolitik
tins stora nummer har varit att man inte får dra in något mera från kommu-
nerna. Nu kommer Socialdemokraterna själva med ett förslag där man drar
in närmare 1 miljard.
Man säger att det skall vara billigare åtgärder. Det är riktigt. Vi resone-
rade om detta och kom mycket väl överens. Nu har jag räknat på det här.
Trots att jag har samma billiga åtgärder, men eftersom vi tillsammans före-
slår en så pass ökad volym, ökar budgetunderskottet på arbetsmarknadens
område med ett antal miljarder kronor. De billiga åtgärderna behövs för att
få upp volymen till den mycket höga nivå som behövs framöver.
Vid det elfte sammanträdet ”töjde” jag mig över mitt yttersta mandat. Jag
föreslog: Gå loss på en egenavgift på 30 kr för dem som har arbete. Vi skulle
då behålla 90-procentsnivån till årets slut. Sedan sade jag att vi skall skicka
ut Gerhard Larssons utredning på remiss. Då kommer LO, TCO, SAF m.fl.
att ha synpunkter på den och komma med sina förslag. När vi har Gerhard
Larssons förslag och vet vad olika parter som berörs tycker, kan vi till hösten
sätta oss ned och diskutera hur vi skall lägga upp det här efter den 1 januari
1994. Jag fick mycket gott hopp, för då bröt vi. Men det gick tyvärr inte.
Det är allvar när det gäller Arbetsmarknadsfonden. Nästa år fattas det ca
17 000 kr per försäkrad. Det blir fråga om så stora underskott om man säger
nej till 30 kronor för de försäkrade. Man kan också slå ut beloppet på alla
som jobbar och inte bara på de försäkrade. Då fattas i det närmaste 14 000
kr. Om ingenting görs - vilket är budet - kommer alla inkomster både från
arbetsgivare och arbetstagare om drygt ett år att gå till räntor. Det kommer
inte att finnas ett öre till arbetslöshetsersättning.
Så kan ansvarsfulla människor icke hantera en arbetslöshetsförsäkring.
Den dimensionerades av Socialdemokraterna för att tåla 2 % öppen arbets-
löshet. Sedan såg Socialdemokraterna till att utbildningsvikariaten också
skulle finansieras via fonden. Man såg till att utbildningsbidragen i efterhand
skulle debiteras fonden. Tillsammans såg vi till att ALU, i den förra uppgö-
relsen mellan regeringen och Socialdemokraterna, skulle gå på fonden. So-
cialdemokraterna gav bort ett stort belopp till de fackliga organisationerna i
slutet av 80-talet, pengar som kom från ett 95-procentigt statsbidrag och 5 %
egenavgift. Skulle jag ha haft kvar de pengarna i dag skullejag ha haft ytterli-
gare 4 miljarder till de arbetslösa, men den socialdemokratiska regeringen
gav rakt upp och ner bort statens pengar.
När det gäller att fördela bördorna på ett annat, rättvist sätt, föreslår man
att ett långtidssjukskrivet affärsbiträde som har förlorat sitt jobb skall betala
86 kr i månaden. Man föreslår att en ung människa som sommararbetar, som
inte är med i a-kassan och aldrig kommer dit, som sliter för att få pengar till
sin utbildning, skall betala 30 kr i månaden. En byggjobbare skall betala 160
kr, och ett sjukvårdsbiträde skall betala 100 kr i månaden. En jordbrukare
skall med arbetsgivaravgift betala 1 500 kr om året, men han får icke vara
med i a-kassan när han går i konkurs.
Är det här rättvisa?
30
Regeringsföreträdarna ville verkligen klara detta, och med tre tior från
dem som är försäkrade skulle vi ha gjort det. Avgifterna från de försäkrade
räcker nästa år till 3 % av utbetalningarna, och arbetsgivaravgiften på
2,12 % räcker till 27 %. 70 % lånas.
Socialdemokraterna ställdes till slut inför ett val: Om Socialdemokraterna
gick med på tre tior till a-kassan från dem som har arbete, skulle de få behålla
90 % ersättning året ut, och under tiden skulle vi överlägga med varandra
om fortsättningen. Man valde hellre 80-procentsnivån för de arbetslösa än
tre tior från dem som har jobb och är med i försäkringen. Det var det enkla,
raka övervägandet som socialdemokratin hade att göra, efter det att vi hade
gett vårt bud.
Jag läste i Aftonbladet att en ledande socialdemokrat säger att tre tior till
a-kassan är en attack mot löntagarnas organisationer - facken skulle tvingas
rationalisera. Är det verkligen det som är avgörande?
Jag vill tydliggöra det här med att satsa på att ta pengar i sjukförsäkringen
eller där underskottet är. Säg att Folksam har ett stort överskott för sina
hemförsäkringar, men ändå vill höja premierna just på hemförsäkringen på
grund av att bilisterna krockar och bilarna stjäls så att bilförsäkringen går
med stor förlust. Det skulle bli ett ramaskri från alla dem som har hemför-
säkring - det är ju inte de som har syndat nu, utan det är bilisterna.
Det är den lösningen som Socialdemokraterna föreslår - om man nu skall
prata på marknadens vis.
Jag vill avsluta med att säga att jag hoppas att när Socialdemokraterna
presenterar sina besparingar och om de stannar på 12 miljarder, och när Ny
demokrati och Vänstern presenterar sina förslag, skall det ändå finnas möj-
ligheter att resonera.
Jag vill säga till Laila Strid-Jansson, bortsett från om de skrev något i ut-
skottet eller inte, att vi vill ha ordinarie arbeten - det vill alla ha. Jag ser
gärna många framgångsrika uppfinnare. Jag ser nödvändigheten av nya ent-
reprenörer och framtidstro i befintliga företag. Det är en nödlösning med
100 000 ungdomspraktikanter, 50 000 i den nya åtgärden ALU, osv.
Avslutningsvis vill jag fråga Ingela Thalén: Om 80 % ersättning gäller vid
nästa val, går då Socialdemokraterna ut med ett vallöfte om att återställa den
till 90 % om det fattas 150-200 miljarder i Arbetsmarknadsfonden?
(Applåder)
Anf. 20 INGELA THALÉN (s) replik:
Herr talman! När argumentationen är dålig höjer man rösten, brukar det
heta. Menar verkligen Börje Hörnlund att det är de arbetslösas fel att de är
arbetslösa? Det kan väl inte vara hans avsikt. Men Börje Hörnlund gör ju
en jämförelse med trafikförsäkringen och säger att det är trafikanternas fel
att trafikförsäkringens kostnader ökar.
Börje Hörnlund glömmer en sak i diskussionen, men han kanske tycker
att det är en liten detalj. Jag tycker att det är en rätt stor sak, och när vi
pratar i andra sammanhang brukar den vara enorm. Det handlar alltså om 3
miljarder kronor. Det är ganska mycket pengar.
Det som Börje Hörnlund och hans medförhandlare kom tillbaka med för-
utsatte nämligen att man, utöver löftet om 90 % ersättning i ett år och tre
tior i arbetslöshetsförsäkringens egenavgift, skulle plocka fram besparingar
på andra områden motsvarande 3 miljarder kronor. Vi socialdemokrater
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Arbetsmarknadspolitik
31
Prot. 1992/93:89 vidhåller den bredare basen för att betala, och vi föreslog att alla som har
2 april 1993 ett arbete, som tillhör sjukförsäkringen, skulle bidra. Vi har tidigare varit
' överens om att det är en bra väg. Men regeringen fortsatte att envist hävda
Arbetsmarknadspolitik a{t jj|]a ko]|ektiVet - de som Börje Hörnlund uppenbarligen anser har sig
själva att skylla för att de är arbetslösa - förutom att de skulle få de försäm-
ringar genom fem karensdagar som Socialdemokraterna också var beredda
att acceptera, skulle påläggas dessa egenavgifter. Men glöm inte, Börje
Hörnlund, att det fattades 3 miljarder kronor!
Sedan säger Börje Hörnlund i sitt inlägg att företagen behöver lättnader.
Då är min fråga: Är det Arbetsrättskommitténs förslag som avses?
Börje Hörnlund säger vidare, att under förutsättning av att ungdomar ac-
cepterar gymnasieplats och att det kan vidtas sådana åtgärder som han har
tänkt sig i arbetsmarknadspolitiken, kan den öppna arbetslösheten nästa år
komma att landa under 5 %. Då är min fråga: Kommer de åtgärderna att
vidtas?
Avslutningsvis säger Böije Hörnlund att Socialdemokraterna har infört en
ny princip när det gäller att inte tala om vad man vill. Jag tycker att Böije
Hörnlund skall vara utomordentligt försiktig, med tanke på det budgetför-
slag som har lämnats över till riksdagen, där man mörkar pengar som man
tar från arbetsmarknadspolitiken och lyfter över på andra områden, där man
inte redovisar hur man vill använda 28 miljarder.
32
Anf. 21 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! De som är arbetslösa är offer för en svår internationell låg-
konjunktur, som blev längre än vad någon trodde. Men de är också offer för
svåra, hemmagjorda problem, av den typen att löneökningstalen blev två-
siffriga, under ett antal år då produktivitetstillväxten var noll, vilket gjorde
att Sverige helt på egen hand prissatte sig ut ur världsmarknaden. När andra
kunde hålla sin industriproduktion uppe, rasade svensk industriproduktion
rakt ner 1989-1991. De är också offer för den inflations- och spekulations-
ekonomi som rådde under socialdemokratins regeringstid. Och märk väl!
Jag säger inte att det är Socialdemokraternas fel, men det var i alla fall inte
den här regeringen som regerade. Det är många aktörer som får ta på sig det
som hände under ett antal år.
Vad den här regeringen har upplevt efter regeringsskiftet är att vi har fått
lösa in tiotals och åter tiotals miljarder kronor på bankspekulationer och fi-
nansspekulationer, gjorda före regeringsskiftet. Det känns väldigt otack-
samt.
Jag skall inte värdera vad som är svårast när det gäller arbetsmarknaden.
Säg att hälften beror på den internationella lågkonjunkturen och att hälften
är sviter efter det lössläppta 80-talet. Men egentligen är det inte den debatten
som vi behöver föra, utan det är denna debatt: Kan denna kammare, ihop
med regeringen, brett ta tag i problemen?
Anf. 22 INGELA THALÉN (s) replik:
Herr talman! Jag skall erkänna för Börje Hörnlund att det var med allra
största tvekan som jag åtog mig uppdraget att tillsammans med Johnny Ahl
qvist vara med i de här förhandlingarna. Det berodde inte på Börje Hörn-
lund - tvärtom. Men det var illavarslande när statsministern direkt avvisade
det erbjudande som Ingvar Carlsson gav i sitt brev. Det var först när Bengt
Westerberg sade ifrån som statsministern ansåg sig vara beredd att gå in i
överläggningar.
Det kan inte ha varit särskilt uppmuntrande för Börje Hörnlund när stats-
ministern mitt i förhandlingarna säger att det inte kommer att gå. Det säger
han inte bara en gång, utan flera gånger. Dessutom säger statsministern att
Socialdemokraterna avvisar det bud regeringen har lagt. Regeringen hade
aldrig lagt något bud. Det är klart att det inte var lätt att förhandla i ett så-
dant klimat.
Jag är övertygad om att Börje Hörnlund och Elver Jonsson är politiker
med god vilja och med ärligt uppsåt. Om de krafterna hade varit de domine-
rande kanske överläggningarna inte hade slutat som de gjorde. Men det är
de borgerliga partiernas problem, därför att det är era kusiner det handlar
om, inte våra.
Under 80-talets spekulationsekonomi var det många aktörer, säger Börje
Hörnlund. Ja, det var några stycken, och en av dem var Börje Hörnlund
själv, som satt i Riksbanken och då hade möjlighet att påverka både valuta-
frågor, räntefrågor och andra frågor om den övergripande ekonomin.
Jag vill än en gång säga till Börje Hörnlund: Jag hoppas att jag aldrig nå-
gonsin igen får höra av vare sig Börje Hörnlund eller någon annan, att vi
socialdemokrater inför taktisk metodik i denna kammare och att vi försöker
försvåra eller att undanhålla vår information, så länge som regeringen till
denna riksdag lämnar budgetförslag som ser ut som de förslag som arbets-
marknadsutskottet fick. Vi måste ägna timmar åt att ta reda på vad det
egentligen var fråga om, och man hade verkligen ansträngt sig för att mörka
de siffror som överlämnats till riksdagen. Det måste finnas någon rättvisa i
den här debatten, Börje Hörnlund.
Anf. 23 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Ingela Thalén och jag har samma uppfattning på den punk-
ten. Jag vill bara notera, att när Socialdemokraterna var i minoritetsregering
ställde vi upp i väldigt många enskilda, svåra sparbeslut. Jag behöver bara
nämna tvångssparandet, som i sak var rätt men som politiskt kanske inte var
så lyckat.
Jag vill också påminna om att Socialdemokraterna hela tiden hade majori-
tet i Riksbanken och ett fast grepp om den.
Avslutningsvis, Ingela Thalén: Man skall ta sig loss, och det skall man
egentligen göra efter varje omgång. Man skall glömma och se positivt
framåt. Det är det enda som på kort och lång sikt löser problemen. Så kom-
mer jag att fortsätta att jobba. Eftersom jag känner Ingela Thalén så väl och
hon saknar replikrätt tror jag att det står till på samma sätt för henne.
Andre vice talmannen anmälde att Ingela Thalén anhållit att till protokol-
let få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 24 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag noterar att Börje Hörnlund, arbetsmarknadsministern,
har ett väldigt behov av att ta sig loss. Jag tycker att det är bra. Han var
3 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 89
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Arbetsmarknadspolitik
Prot. 1992/93:89 inne på att han töjde sig över gränsen under förhandlingen. Jag skulle vilja
2 april 1993 uppmana honom att töja litet till. Då kanske Centern kan ta sig loss från
denna eländesregering. Då finns det ett underlag för att föra en politik för
Arbetsmarknadspolitik „ . ....
r Sveriges basta.
Börje Hörnlund åberopar omständigheter som lustigt nog är positiva, men
det beror snarast på att regeringen inte har haft med dessa att göra. Bytesba-
lansen och handelsbalansen blir bättre. Det är bra. Men det beror ju på att,
höll jag på att säga, regeringen till slut misslyckades med att hålla fast kron-
kursen. Det blev en devalvering, som späddes på av den interna devalve-
ringen. Vi har en oerhörd konkurrenskraft, som exportindustrin nu drar
nytta av. Men det ger ju inte mycket sysselsättning på kort sikt.
Avtalet på handelns område blev ju faktiskt av, trots SAF:s agerande och
de uttalanden som har kommit från arbetsmarknadsministern om att det inte
finns någonting att göra upp om. Man lyckades faktiskt rädda freden genom
kollektivavtal och förhandlingar mellan centrala parter. Jag hoppas att det
kan komma budskap som talar om att det i fortsättningen skall se ut så på
hela arbetsmarknaden.
Jag vill upprepa mina frågor:
Delar arbetsmarknadsministern min uppfattning om att det inte alls är ar-
betslöshetsförsäkringen som är orsak till att Sverige har en kris och därmed
också arbetslöshet?
Delar Börje Hörnlund min uppfattning om att en värnskatt vore ett verk-
samt medel för att skapa inkomstförstärkningar, som skulle kunna bidra till
sundare statsfinanser och finansiera åtgärder mot arbetslöshet?
Delar Börje Hörnlund min uppfattning om att besparingen att man kapar
12 kronor per dag från dem som uppbär KAS är meningslös, cynisk och fak-
tiskt bara ett hångrin mot de arbetslösa?
Detta får vara de frågor som jag ställer i min första replik.
Anf. 25 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag vet inte vad Hans Andersson är ute efter. Om man tänjer
sig så långt man kan, så sträcker man sig. Det vill väl inte Hans Andersson.
Bytesbalansen är en kombination av de fem åtgärder som jag räknade
upp. Men jag kan ge Hans Andersson rätt i att den fallande kronan har stor
del i det goda konkurrensläget. Samtidigt pekar jag på det förhållandet att
alla småföretag som har tagit utlandslån och dessutom importerar varor blir
förlorare. Det leder i sin tur till att arbetsmarknaden på kort sikt förlorar på
det hela. Men det leder rätt om de stora företagen orienterar om och köper
från underleverantörer hemma i Sverige i stället. Men det blir en övergångs-
period.
När det gäller avtalen är jag faktiskt försiktig. Jag brukar vägra att uttala
mig om tiondelar, procent och sådana saker. Men jag vädjar till parterna på
mina bara knän om det så behövs. Täck två år, så att vi får fasta spelregler
för dem som tänker investera, för dem som ser på svensk ekonomi! Detta är
mycket viktigt. Om man ser vad det kan åstadkomma positivt, finner man
att det motsvarar besparingar i statsbudgeten på många miljarder.
När det gäller arbetslöshetsförsäkringen måste man diskutera insatser från
34
arbetsgivare för att komma till rätta med de stora summor som fattas. Man
måste diskutera nivåer för de försäkrade och med stor sannolikhet också nå-
gon åtgärd som har med statsbudgeten att göra, hur pengarna kommer in.
Tyvärr är det fråga om mycket höga tal.
Det beslut som riksdagen i dag skall fatta är ett inriktningsbeslut. Ett de-
taljbeslut återstår. Det behövs ytterligare några avvägningar.
Anf. 26 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! När man tänjer sig har man två alternativ, Börje Hörnlund.
Man kan vara så dum att man tänjer sig ända tills man sträcker sig. Men det
är väl ingen bra lösning. Man kan ju göra som Börje Hörnlund tidigare sade:
ta sig loss.
Om Börje Hörnlund tar sig loss, skall han finna att den politik som bedrivs
kring arbetslösheten, den politik som har att göra med skatterättvisa och
värnskatten och förresten också frågorna kring arbetsrätten, som vi brukar
diskutera, blir lättare att hantera än de är tillsammans med SAF:s represen-
tanter i Sveriges riksdag.
Jag tror att Centerpartiet skall ta sig en rejäl funderare över sitt deltagande
i regeringen, även om man lyckades tillskansa sig en halv miljard till bön-
derna häromdagen.
Jag upprepar mina frågor:
Varför biträder inte regeringen våra förslag om att inkomsterna till staten
skall ökas, t.ex. genom slopande av grundavdrag? Det höjer inte ens margi-
nalskatterna.
Menar arbetsmarknadsministern att en sänkning av det kontanta arbets-
marknadsstödet med 12 kronor om dagen är ett besparingsförslag som är
värt att föra fram? Jag kan inte tro det. Säg hellre att detta är ett misstag och
att man inte borde rösta på det förslaget. Det finns ju faktiskt yrkanden där
man inte föreslår sådana här dumma beslut.
Anf. 27 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Väldigt kort: alla förslag om besparingar och annat som
kommer från Vänstern, Ny demokrati och Socialdemokraterna analyseras i
regeringskansliet.
Om jag har förstått Socialdemokraterna rätt, ville de inte lägga fram spar-
förslagen i januari, eftersom det då var risk för att regeringen skulle intres-
sera sig för dem. En del socialdemokrater har faktiskt sagt så. Den tidigare
socialdemokratiska regeringen var väldigt duktig på att anta förslag från
Folkpartiet och Centern. Då och då antog de ett förslag från Moderaterna.
Därmed hade de majoriteten klar. Så är det i det politiska livet.
Tack för debatten, Hans Andersson!
Andre vice talmannen anmälde att Hans Andersson anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 28 LAILA STRID-JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Jag gläder mig åt att åtminstone arbetsmarknadsministern
stöder mitt särskilda yttrande. I detta sägs det att det är i ett positivt företags-
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Arbetsmarknadspolitik
35
Prot. 1992/93:89 klimat som man kan driva en politik som gynnar uppfinnare, innovatörer
2 april 1993 och entreprenörer samt att det i slutändan kan leda till praktisk tillämpning i
’ svenska företag.
Arbetsmarknadspolitik mar]<|jga ar att ^et troligen bara är arbetsmarknadsministern samt Ny
demokrati som har den här åsikten. Inget annat parti har stött oss i vår strä-
van för denna grupp.
Då vi i Ny demokrati ändå har ett så tungt och viktigt stöd som det från
arbetsmarknadsministern, föreslår jag att vi tillsammans kör över de andra
partierna och hjälper uppfinnare, innovatörer och entreprenörer i deras
kamp.
Anf. 29 JOHNNY AHLQVIST (s):
Herr talman! Nu har tre borgerliga talare före mig varit uppe i talarstolen,
plus en minister, men ingenting har sagts till de människor som i dag är ar-
betslösa i landet. Arbetsmarknadsministern har mest uppehållit sig runt
andra områden än det debatten i dag egentligen skulle handla om. Det är
faktiskt de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna vi skall diskutera här i dag -
inte vad som hände på 1970-talet, eller vad Böije Hörnlund kom med för
bud under våra förhandlingar. Förresten har han inte heller redovisat detta
sista på ett rättvisande sätt. Jag skall inte uppehålla mig vid dessa frågor. Jag
tror att man ute i landet förväntar sig att vi skall diskutera arbetsmarknadslä-
get, de arbetslösas situation och vad vi skall göra åt detta. På den punkten
har ingenting kommit från ministern annat än tomma luften.
Samtidigt fortsätter arbetslösheten skoningslöst att stiga. Förra veckan
presenterade AMS sina prognoser. De siffror som presenterades verkade på
något sätt overkliga. Hade någon för ett par år sedan sagt att vi i Sverige
skulle få arbetslöshetstal på tvåsiffrig nivå, hade han eller hon betraktats som
mindre trovärdig.
Nu står vi faktiskt där. AMS prognos på 10 % visar en skrämmande ut-
veckling. Om AMS får rätt - och man har tyvärr tidigare haft rätt alltför
ofta - kommer vi nästa år att nå tvåsiffriga arbetslöshetstal. Över 16 % av
arbetskraften, var sjätte svensk, kommer att stå utan ett ordinarie jobb.
För drygt två månader sedan trodde regeringen att arbetslösheten nästa
budgetår skulle bli 6,6 %. Redan i februari var vi uppe i 7,3 %. För varje
dokument regeringen har presenterat har man tvingats att skriva upp pro-
gnosen.
Det är bara att konstatera att regeringen totalt har tappat kontrollen över
utvecklingen.
Jag skulle vilja föra ner debatten till den nivå som det egentligen handlar
om här. Jag skulle vilja fråga de borgerliga representanterna i arbetsmark-
nadsutskottet: Vad är det för ett spel ni bedriver? Trots att arbetslösheten
ökar vill ni inte anslå mer pengar till arbetsmarknadsutbildning. Ni viil inte
se till att 10 000 arbetslösa byggnadsarbetare kan få arbete. Ni vill inte se till
att 10 000 kvinnor inom vården skulle kunna få utbildning i stället för att
sägas upp. 25 000 personer skulle kunna studera i komvux och i folkbildning
i stället för att vara arbetslösa.
Varför har ni inte ställt upp på dessa förslag? Enskilda regeringsföreträ-
dare, såsom arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund och finansminister
36
Anne Wibble, har sagt att Socialdemokraternas förslag kan komma att bli
tillgodosedda i kompletteringspropositionen.
Då kan det inte vara några större fel på våra förslag. Så varför, Marianne
Andersson, har ni behandlat seriösa förslag på detta sätt? Är det av omtanke
om regeringen, att man skall ha något att komma med i kompletteringspro-
positionen? Är det inte bättre att ha en omtanke om de arbetslösa?
Det är nu åtgärderna behövs. Det går inte att vänta på att regeringen skall
ta initiativ. Vi som är folkvalda har ett ansvar för att lösa detta problem. Det
är därför vi har fått detta förtroende.
Ute bland folk har man mer och mer synpunkter på att politiker bara
käbblar. I viss mån är jag benägen att ge dem rätt. Vad som skett i riksdagens
arbetsmarknadsutskott är att vi socialdemokrater från hösten 1991 framlagt
konkreta förslag på åtgärder som skulle ha bromsat upp arbetslösheten. Men
vad har den borgerliga majoriteten gjort? På punkt efter punkt har den till-
sammans med Ny demokrati avslagit nästan alla våra förslag.
Detta har skett samtidigt som arbetslösheten hela tiden ökat. Det är inte
att undra på att trovärdigheten för politiken avtar mer och mer.
Nu behöver vi framtidstro, men i stället ökar otryggheten och pessimis-
men.
Herr talman! 600 000 människor är helt utan arbete eller är föremål för
någon form av arbetsmarknadsåtgärd. En miljon löntagare uppger att de är
rädda för att förlora sitt arbete. Det är en rädsla som jag tror att många här
inte tar på allvar, därför att bilden av en arbetslös för många här blivit stati-
stik och prognoser och ingenting annat. Men bakom varje siffra finns en
människa som blir berörd djupt inne i sitt liv.
Jag har vänner och bekanta som har drabbats av arbetslöshet. Som gam-
mal byggnadsarbetare ser jag att en hel yrkeskår håller på att slås ut. Kun-
skaper försvinner därför att ungdomarna inte vågar satsa på ett arbete som
har fått benämningen krisbransch.
Regeringen blundar för detta och ansvarig minister Börje Hörnlund har
hela tiden hävdat att det finns för många byggnadsarbetare och har inte velat
se vad som händer. Då tog riksdagen över regeringens roll och bröt den
handlingsförlamning som hade drabbat regeringen. Genom en uppgörelse
här i parlamentet har riksdagen i varje fall tillfört 31 000 arbetstillfällen inom
ROT-sektorn.
Men, Marianne Andersson, vad gör ni i utskottsmajoriteten för ungdo-
marna och för alla andra grupper i samhället? När regeringen och ansvarigt
statsråd åter inte vill ta tag i vad som händer, är det vår skyldighet i arbets-
marknadsutskottet att ta tag i frågorna. Vi socialdemokrater lade fram kon-
kreta förslag om 190 000 arbets- och utbildningsplatser i vår motion i januari.
Men vad gör majoriteten? Ni avslår förslaget och väntar på att regeringen
skall komma tillbaka i kompletteringspropositionen.
Regeringen kommer med en tidigareläggning av investeringar som möjli-
gen ger ett tusental arbetstillfällen inom infrastruktursatsningen. Därtill har
regeringen föreslagit ytterligare 11 000 platser inom ungdomsskolan. Egent-
ligen är det bara ett tillskott på 6 000. Vi socialdemokrater hade i förhand-
lingarna med Börje Hörnlund den uppfattningen att vi faktiskt hade ett be-
hov av 50 000 platser.
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Arbetsmarknadspolitik
37
Prot. 1992/93:89 Totalt har ni gått oss till mötes med ca 40 000 arbetstillfällen, men vad gör
2 april 1993 vi med de andra 150 000 som behövdes då och som behövs ännu mer fram-
’ över? Regeringen säger själv 120 000 nya jobb, AMS säger 250 000.
Arbetsmarknadspolitik j^err talman! Arbetsmarknadspolitiken skall vara en trygghetsförsäkring
för dem som drabbas av arbetslöshet. Den skall hjälpa människor att vara
trygga i sin anställning från det ena jobbet till det andra, ibland genom ut-
bildning, ibland genom att pröva på någonting annat.
Vi socialdemokrater har sagt i vårt förslag att riktlinjerna för arbetsmark-
nadspolitiken bör vara:
- att pressa ned arbetslösheten till 3 %
- att kvinnornas andel av landets arbetsinkomster inte skall minska
- att öka andelen aktiva åtgärder och växla över insatserna från passivt kon-
tantstöd till långsiktiga produktivitetshöjande insatser som utbildning och
infrastruktur
- regionalt rättvis fördelning av sysselsättningen
- ökad jämställdhet i arbetslivet
Med en arbetslöshet på 6 % går hälften av arbetsmarknadspolitikens re-
surser till passiva åtgärder. Men med en arbetslöshet på de nivåer som AMS
prognos pekar på kommer det passiva kontantstödet att helt dominera.
Med 6 % arbetslöshet kostar kontantstödet 32 miljarder kronor, vid 7 %
38 miljarder, vid 8 % 43 - och så kan man hålla på hur länge som helst. I
värsta fall är vi alltså på väg mot ett kontantstöd som kostar 50 miljarder
kronor, samtidigt som 28 miljarder i budgeten anslås till konjunkturbe-
roende arbetsmarknadsinsatser. Vi är på väg att vika från den aktiva arbets-
marknadspolitiken.
Vi har lagt fram förslag om stöd till företagsutbildning. Vi har också före-
slagit att 10 000 kommunalt anställda kvinnor skall kunna få utbildning av
arbetsgivarna, och att lika många andra arbetslösa skulle kunna få arbetstill-
fällen som vikarier under tiden.
Arbetsmarknadsminister Hörnlund har antytt att han är beredd att stödja
våra förslag till ökad företagsutbildning för dem som löper risk att varslas.
Därför går det alldeles utmärkt att göra detta redan i dag vid voteringen, om
de borgerliga representanterna stöttar det förslag som vi socialdemokrater
har lagt fram.
Men frågan är: Har vi råd?
Arbetsmarknadsministern redogjorde för hur underskottet i arbetsmark-
nadsfonden ökar. Budgetunderskottet är omkring 200 miljarder kronor, en-
ligt andra beräknare 225 miljarder.
Det är inte bara ett illusionsnummer när vi socialdemokrater hävdar att
det bara kostar några tusenlappar per invånare att kraftigt minska arbetslös-
heten.
Regeringen kallade i finansdebatten våra kalkyler för lurendrejeri. Är det
så? Nej, faktiskt inte, av flera skäl.
Arbete som skapas genom tidigareläggning av statens investeringar kostar
i budgeten bara tidigareläggningskostnaden. Detta har t.o.m. kommunika-
tionsministern insett och använder samma metod i sina beräkningar.
Genom att avlasta arbetsmarknadspolitiken och öka de reguljära utbild-
38
ningsinsatserna kan flera miljarder kronor sparas. Det är därför obegripligt
hur den borgerliga majoriteten kan säga nej till 20 000 komvuxplatser som
är billigare än AMU-platser. Lika oförståeligt är att man bara vill anslå
pengar till 11 000 gymnasieplatser, men låter ungdomspraktik och kontant-
stöd utanordnas enligt principen löpande räkning. Kostnaden för en gymna-
sieplats är för staten ca 37 000 kr, medan en ungdomspraktikplats kostar
57 000 kr. Vilken är den ekonomiska kalkylen bakom denna avvägning som
majoriteten i utskottet gjort?
Det är också de budgeterade reguljära insatserna i form av utbildning som
ger bästa förutsättningar för att betala tillbaka lånen.
Men den viktigaste orsaken till att det är billigt att sysselsätta arbetslösa
är att arbetslösheten inte skapar något ekonomiskt värde och därmed inte
ger staten några inkomster, utan bara utgifter.
Vi kan konstatera att på två till tre år har över 10 % av arbetskraften gått
från att vara försörjare till att bli försörjda. Enligt Socialdemokraternas för-
siktiga beräkningar är arbetslöshetens kostnader omkring 7 miljarder kronor
för varje procent som blir arbetslös. Därför vore det bättre att stämma i
bäcken och stoppa det tillflöde som förväntas.
Sammantaget kan arbetslöshetens kostnader nästa budgetår uppskattas
till mellan 45 och 65 miljarder kronor. Därtill kommer de budgeterade kost-
naderna för åtgärderna på uppemot 30 miljarder kronor.
Detta är det ekonomiska priset, som Böije Hörnlund uppehöll sig vid i
dag, men det mänskliga är mycket högre. Att helt plötsligt ställas utanför
den genenskap som arbetet utgör, eller att tvingas ändra sitt sociala liv, är ett
fruktansvärt pris. Detta kan inte mätas ekonomiskt, men det kan få föröd-
ande konsekvenser för all framtid för de människor som drabbas av detta.
Det är detta, Marianne Andersson och andra i utskottet, som vi som folk-
valda har ett förtroende och en skyldighet att beakta när vi nu skall fatta
beslut.
Vi har inte någon skyldighet att ha omsorg om regeringen. Det är inte där-
för vi är valda.
Mot denna bakgrund, herr talman, kan jag bara konstatera att den bästa
vägen till sunda statsfinanser och till att nå välbefinnande för svenska med-
borgare, liksom att ge kvinnor och män en rättvis möjlighet att försörja sig
själva och att sörja för de sina är att satsa på aktiva insatser i stället för passivt
stöd.
Därför, herr talman, yrkar jag bifall till samtliga socialdemokratiska reser-
vationer och de delar i hemställan där vi har en majoritetsskrivning.
I detta anförande instämde Monica Öhman, Leo Persson, Bengt-Ola Ryt-
tar, Britta Sundin, Karl Hagström, Hans Stenberg, Inger Lundberg, Bo
Finnkvist, Rune Evensson, Lahja Exner, Karl-Erik Svartberg, Lisbet Cal-
ner, Sten Östlund, Lars-Erik Lövdén, Kaj Larsson, Christer Skoog, Jan
Björkman, Kjell Nilsson, Lars Hedfors, Lars Stjernkvist, Bengt Kronblad,
Ines Uusmann, Ingela Thalén, Sören Lekberg, Sylvia Lindgren, Doris Hå-
vik, Karin Wegestål, Birthe Sörestedt, Sonia Karlsson, Inge Carlsson, Lis-
beth Staaf-Igelström, Nils-Olof Gustafsson, Elvy Söderström, Eivor Husing,
Berit Andnor och Hans Karlsson (alla s).
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Arbetsmarknadspolitik
39
Prot. 1992/93:89 Anf. 30 MARIANNE ANDERSSON (c):
2 april 1993 Herr talman! När arbetslöshetstalen når den nivå vi ser i dag är det lätt att
’ tappa proportionerna, att se siffrorna som en tabell som är skrämmande,
Arbetsmarknadspolitik 4.4. •• j° i- j j-i* ■ 11
r men att anda glömma vad som döljer sig bakom siffrorna. Varje siffra ar en
människa med sina drömmar och förväntningar, med sina besvikelser och
svikna förhoppningar, med sin oro inför framtiden för sig själv och sin familj.
Detta glömmer vi aldrig. Alla känner vi någon som är arbetslös. Alla har vi
dem nära inpå oss. Jag kan försäkra att det känns ända in i hjärterötterna.
Sedan frågade Johnny Ahlqvist varför regeringspartierna inte har gått
med på alla Socialdemokraternas goda förslag. Även andra har här talat om
alla goda förslag som har lagts fram. Är det av omtanke om regeringen? frå-
gade han också, och tilläde: Besluten måste fattas nu. Men det är ju faktiskt
nästa budgetår som vi pratar om. Det beslut som vi fattar i dag träder ju i
kraft den 1 juli. Det är väl rimligt att man väger samman alla goda förslag,
som kommer från olika håll, när man tar ställning till kompletteringsproposi-
tionen.
Oron för arbetslösheten gör att jag mycket djupt beklagar att förhandling-
arna mellan regeringen och Socialdemokraterna inte ledde till resultat. Det
har inte så stor betydelse för åtgärderna, även om man försöker göra ett stort
nummer av det. Där var det ganska lätt att komma överens, och i regering-
ens kompletteringsproposition kommer förslag om sådana åtgärder som vi
har pratat om. Det svåra var finansieringen, och där gick det snett.
Att fatta obehagliga beslut kräver mod. Det modet hade Socialdemokra-
terna tyvärr inte, vilket genast ledde till höjda räntor och fallande kronkurs
och därmed i förlängningen en ytterligare ökad arbetslöshet. Socialdemo-
kraterna hade andra lösningar av detta finansiella problem: Man töjde ut det
till det yttersta. Jag tror inte att man kan töja ut det till det yttersta - det
kommer andra och kanske ännu större finansieringsproblem som vi måste
lösa. Börje Hörnlund redogjorde för det, så det skall jag inte gå in på ytterli-
gare.
Av 6 miljarder i besparingar klarade Socialdemokraterna ungefär 1 mil-
jard. Detta och det som har hänt under senaste tiden har lett till att den
svenska kronan placerats i klassen ”mycket svaga valutor i Europa”, tillsam-
mans med finska marken och italienska liran. Sedan Ny demokrati den 10
mars stjälpte beslutet om delpensionen har alla räntor gått upp och kronan
fallit.
Vi i Riksdagshuset röner ingen stor uppskattning från människor utifrån.
Vad människor vill ha är samförstånd och stabilitet, inte käbbel och kon-
frontation - om t.ex. 30 kr i månaden för dem som har jobb - medan Sverige
förblöder. Vår ambition var, som Börje Hörnlund så väl har redovisat, att
komma överens. Jag skall inte orda mer om det - det gagnar ingenting; det
som är gjort är gjort.
Jag nöjer mig med att säga: Låt det här bli en läxa för framtiden! Det är
nödvändigt att finna gemensamma lösningar och att ge och ta, inte bara när
det gäller populära stimulansåtgärder utan också när det gäller impopulära
men nödvändiga besparingar. Sådana måste vi helt enkelt göra för att kapa
en del av det galopperande budgetunderskottet och för att komma till rätta
40
med underskottet i Arbetsmarknadsfonden. Lyckas vi inte med det kommer
ännu fler människor att kastas ut i arbetslöshet.
När det gäller det som har diskuterats - sänkningen av a-kasseersätt-
ningen - skulle jag vilja ställa den fråga till Socialdemokraterna och Johnny
Ahlqvist som Börje Hörnlund ställde men inte fick svar på: Kommer ni att
gå till val på att återställa nivån i a-kasseersättningen om fonden har ett un-
derskott på mer än 120 miljarder? Hur skall ni i så fall klara av det?
Det är självklart att vi inte gör det här med glatt hjärta. Det är en del av
de besparingar som vi måste göra den närmaste tiden. Ingvar Carlsson säger
ibland - och det talade också Ingela Thalén om här - att vi bara bryr oss om
den lilla del av budgetunderskottet som vi just nu diskuterar men struntar i
den stora delen. Det är inte sant! Men man måste ju börja någonstans. Fler
besparingar måste faktiskt komma. Ingen av dem kommer att vara populär.
Det inser säkert Socialdemokraterna också.
När man gör anspråk på regeringsmakten borde man för det första er-
känna detta och för det andra kunna presentera sina egna sparförslag. Det
är riktiga jobb som Sverige behöver, jobb i företag med framtidstro. Det är
först om förtroendet för Sverige återställs som riktiga jobb kan skapas. Det
är då företagen blir villiga att investera i Sverige och inte i utlandet. Det är
först då som utländska investerare blir beredda att satsa i Sverige. Vi hörde
bevis på det från några företag i gårdagens Rapport.
Det allra viktigaste för att bota arbetslösheten är ett bra företagsklimat.
Skall vi kunna få ned arbetslösheten till under 3 % de närmaste tio åren
krävs att ett nytt företag med över 250 anställda startar varje dag - söndag
och vardag - under den tiden. Var och en inser att detta är en omöjlighet.
Det måste då i stället till ännu fler små företag. Då går det inte att försämra
förutsättningarna för företagande genom höjda avgifter. Uppfinnare och in-
novatörer måste ges möjlighet att omsätta sina produkter i tillverkning i Sve-
rige.
Laila Strid-Jansson efterlyste lättnader för innovatörer och uppfinnare.
Jag kan upplysa om att näringsutskottet den här veckan har fattat en del be-
slut som underlättar för just dem. Det är faktiskt fler än Ny demokrati som
bryr sig om det; bl.a. var det beslutet grundat på en Centermotion - det vet
jag-
Det är klart att alla politikområden måste samverka för att ge tillväxt och
sysselsättning. Det är ekonomisk politik, utbildningspolitik, regionalpolitik,
bostadspolitik och skattepolitik. Överenskommelsen om ROT-åtgärder och
andra byggstimulanser är ju ett led i detta. Den var bra. Infrastruktursats-
ningarna likaså.
Till syvende och sist är det ändå människorna ute i landet som genom sin
kreativitet och uppfinningsrikedom skall klara att vända skutan Sverige på
rätt kurs; vi måste erkänna det. Riksdag och regering kan inte göra det ge-
nom lagstiftning eller på annat sätt. Vårt ansvar är att skapa förutsättning-
arna för att detta skall kunna ske. Ingen kan smita från det ansvaret.
Arbetsmarknadspolitiken löser inte arbetslöshetsproblemen. Det är ett
sätt att lappa och laga. Men den är oerhört viktig för att människor skall
kunna få utbildning och ökad kompetens inför framtiden. Den är oerhört
viktig för att minska social utslagning och för att människor skall kunna ha
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Arbetsmarknadspolitik
41
Prot. 1992/93:89 kontakt med arbetsmarknaden, känna att de gör någonting nyttigt och inte
2 april 1993 hemfalla åt passivitet som konserverar arbetslösheten vid en konjunktur-
’ uppgång.
Arbetsmarknadspolitik Arbets]jnjen mgste hävdas så långt det står i vår makt - på den punkten är
vi helt överens. Det var inte länge sedan AMS sade att gränsen för åtgärder
låg på 3 %. Den nivån är kraftigt överskriden. För nästa år räknar man med
att den ligger på 6,5 % i genomsnitt. Enligt vad Börje Hörnlund sade - han
torde veta vilka planer regeringen har - kommer den att ligga ännu högre.
Låt mig alltså konstatera: Aldrig någonsin har så mycket satsats på arbets-
marknadspolitiska åtgärder som nu. Det är faktiskt sant, även om det inte
alltid låter så i debatten. Till de mer än 28 miljarder som anslås skall läggas
regeringens finansfullmakt, som belöper sig på 4 miljarder på ett helår.
Med tanke på den snabba utvecklingen är det klart att det kommer att
behövas ytterligare åtgärder - det har vi inte alls några delade meningar om.
Det gäller då att åtgärderna blir kostnadseffektiva. Det gäller i första hand
utbildningen, där AMS självt säger sig kunna pressa kostnaderna med 10 %
genom effektivare upphandling och genom bättre bedömningar av vilka ut-
bildningar som behövs i de enskilda fallen. Detta skulle ge ytterligare 3 000
utbildningsplatser inom ramen för anvisade medel för AMS.
Fler platser är också nödvändiga inom det vanliga utbildningsväsendet.
Där har vi inte delade uppfattningar. Det gäller att höja den generella kun-
skapsnivån för väldigt många människor för att man skall kunna möta utma-
ningarna på framtidens arbetsmarknad. Dessutom gäller det naturligtvis att
bedöma vilka åtgärder som är praktiskt genomförbara. Det är inte menings-
fullt att föreslå åtgärder som inte genomförs.
En noggrann genomgång och uppföljning av läget är alltså nödvändig. Det
är just det som vi i regeringspartierna har sagt: Det är viktigt att man inför
kompletteringspropositionen samlar ihop allt det som händer och har hänt
och de åtgärder som har vidtagits för att följa upp det. Det händer oerhört
mycket oerhört snabbt - tyvärr, vill jag säga. Vi har alltså egentligen inte
olika åsikter när det gäller åtgärderna. Men det är viktigt att det sker en av-
vägning mellan åtgärder och budgetbelastning. Det är också absolut nödvän-
digt.
Ofinansierade åtgärder minskar tilltron till Sveriges förmåga att klara av
den djupa krisen. Det om något drabbar de arbetslösa. Att i det läget avstå
från de besparingar vi diskuterar här i dag försämrar förutsättningarna för
aktiva åtgärder. Det tycker jag är ansvarslöst.
Jag skall inte kommentera reservationerna så mycket, men jag vill säga
litet om Socialdemokraternas andra reservation. Man föreslår en fundamen-
tal omläggning av sysselsättningspolitiken. Vari den består framgår inte.
Den innehåller egentligen inga nya förslag utan endast förslag om ökade vo-
lymer, som vi har talat om här tidigare.
Som jag har sagt är samstämmigheten om åtgärderna stor. Man säger t.ex.
att mer företagsutbildning bör komma till stånd - en uppfattning som jag
delar. Där pågår ett arbete i regeringskansliet. Dessutom säger man att plats-
förmedling skall prioriteras och att tillsättande av varje ledig plats är viktigt.
Det är dagens understatement! Det bör vara en självklarhet att så sker. Jag
42
tycker att detta andas en mycket kraftig kritik från Socialdemokraterna över
AMS sätt att sköta sina uppgifter.
Man efterlyser också nya metoder för att få ungdomar upp till 24 år i ar-
bete eller utbildning. Men den lilla upplysningen, den lilla knorren, om hur
detta skall gå till finns inte.
Ny demokrati efterlyser i en reservation en total översyn av hela arbets-
marknadsverksamheten med bl.a. nedläggning av länsarbetsnämnderna,
AMS och AMI för att i stället föra över detta till Arbetsmarknadsdeparte-
mentet. Jag vill påpeka att Riksdagens revisorer har fått i uppdrag att
granska arbetsmarknadspolitiken och dess sätt att fungera. Det finns en hel
del att göra. En rapport väntas i september i år. Dessutom håller Riksrevi-
sionsverket på med en granskning av AMS. Inom AMS pågår också ett ut-
vecklingsarbete i syfte att förbättra organisation och datasystem. I rådande
svåra läge vore det absolut ett slöseri med resurser att bryta upp det som
ändå fungerar förhållandevis väl och bygga upp något nytt.
Vi delar naturligtvis uppfattningen att ungdomar i första hand skall delta
i reguljär utbildning. Beslutet om tredje gymnasieåret ger de möjligheterna.
Jag tycker att fler platser bör komma till -jag har heller ingen annan uppfatt-
ning. Över huvud taget är det viktigt att dels satsa på utbildningar som inne-
bär låga kostnader och ger plats för fler, dels bedöma behovet i varje enskilt
fall. AMS måste öka sina ansträngningar att höja kompetensen när det gäller
bedömning, upphandling och affärsmässighet.
Jag skall något kommentera de nya åtgärderna: ungdomspraktik och ar-
betslivsutveckling.
När det gäller ungdomspraktiken kan vi konstatera att den blivit en stor
succé. Både arbetsgivare och ungdomar är i stort sett nöjda. Med tanke på
de svårigheter och de volymer som det rör sig om måste man säga att det
fungerar över förväntan bra. Oron var ganska stor för undanträngningsef-
fekter och annat. De finns, det vet vi. Jag tror inte det finns någon åtgärd
som man kan vidta i den här svåra situationen som inte skulle få någon nega-
tiv effekt. Men i stort sett har det fungerat väldigt bra. Dessutom har många
av ungdomarna beretts fortsatt anställning. Det är verkligen en ljuspunkt i
allt mörker. Trots det mycket svåra läget har alltså ett av de viktigaste målen
med ungdomspraktiken uppnåtts. Det är angeläget att ännu fler ungdomar
kommer att omfattas av dessa åtgärder.
Sedan till arbetslivsutvecklingen: Den ger möjlighet för människor som
riskerar att utförsäkras att få en meningsfull sysselsättning. Den åtgärden
kan bli den som löser många av de problem som man diskuterar på olika
håll. Den kan användas på ett flexibelt och kreativt sätt. Jag vet att det pågår
oerhört mycket arbete. Kreativiteten är enorm ute i landet. Jag skall bara
nämna några exempel: lokalt utvecklingsarbete, by- eller stadsdelsutveck-
ling, hjälp till Baltikum, hjälp till att starta eget och olika typer av organisa-
tionsarbete. Listan kan göras väldigt lång.
Jag skall säga något om kvinnors situation. I dag är andelen kvinnor som
är arbetslösa betydligt mindre än andelen män. Det är positivt ur kvinno-
egoistisk synpunkt. Därmed skall man inte slå sig till ro och tro att det alltid
kommer att vara bra. Många av de traditionella kvinnojobben är faktiskt ho-
tade. Därför är det väldigt viktigt att även kvinnorna får del i den kom-
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Arbetsmarknadspolitik
43
Prot. 1992/93:89 petensutbildning som ges. Enligt de uppgifter som jag har fått från utskottet
2 april 1993 är faktiskt kvinnorna något överrepresenterade när det gäller olika åtgärder.
' Detta är också viktigt att tala om. Särskilt i fråga om kompetensutveckling i
Arbetsmarknadspolitik företagen brukar kvinnor hamna på efterkälken, t.ex. när det gäller stöd och
hjälp till kvinnor som vill starta eget och andra liknande situationer. Det är
angeläget att man inte glömmer det.
Herr talman! Alla är vi överens om att arbetslinjen skall gälla så långt det
någonsin går och att förutsättningen är en sund ekonomi. Alla här i kamma-
ren har inte talat om företagsamhetens villkor. Jag är alldeles övertygad om
att det när det gäller att vända på skutan Sverige igen är i de små företagen
som framtidens nya jobb finns. Därför måste vi se till att deras villkor helt
enkelt blir bättre, speciellt för dem som säljer på hemmamarknaden, kanske
importerar och som har ett svårt läge i dag.
När vi möter människor ute får vi höra att man är rädd för att mista jobbet.
Men man möter också en ganska stor förståelse för de besparingar som
måste göras. Folk inser faktiskt att det är kris i Sverige. Men det finns ett
men, och det är fallskärmsavtalen. Då är man inte riktigt lika psykologiskt
beredd längre. Jag hör till dem som tycker att vi med all kraft skall försöka
få bort dem. Det är nödvändigt. Vi skall komma ihåg att de till mycket stor
del uppstod under överhettningsperioden på 80-talet, under ”koncentra-
tionstiden”. Förutsättningarna var då sådana. Man gjorde allt för att få dug-
lig arbetskraft. Och ibland bjöd man verkligen över. Då satt Socialdemokra-
terna vid makten. Vi är alla överens om att vi måste göra någonting åt detta.
Men det kan vara viktigt att komma ihåg vad som hänt förut.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan i AU19
utom de delar som omfattas av reservationerna 9, 10 och 11, vilka jag yrkar
bifall till.
Anf. 31 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Jag vill börja med att påminna Marianne Andersson om att
Socialdemokraterna aldrig har varit rädda för att fatta obehagliga beslut. De
beslut som vi fattade i slutet av förra mandatperioden är nog bland de obe-
hagligaste som vi någon gång har behövt fatta. Jag kan inte erinra mig att
Centern vid något tillälie var tillskyndare till att vi skulle få igenom dessa
beslut. I slutskedet var vi ganska ensamma i denna kammare om att vilja
fatta dessa obehagliga beslut, som många i dag tackar oss för. De har satt en
viss prägel på ekonomin. Att påstå att vi skulle vara rädda för sådant är inte
någon vidare sanning.
Om vi, Marianne Andersson, är så oerhört överens om de åtgärder som
behövs i framtiden, varför avstyrker ni då vartenda förslag som vi har lagt
fram sedan hösten 1991 för att motverka en ökning av arbetslösheten? Mari-
anne Andersson säger att vi är så överens att vi nog skall kunna lösa proble-
men. Faktum är att ni i dag kommer att avslå vårt förslag om 150 000 nya
arbetstillfällen. Varför gör ni det?
Marianne Andersson säger att man skall återkomma och att det är nästa
års budget som vi diskuterar. Om jag inte har fel så har Marianne Andersson
tidigare suttit i utbildningsutskottet. Då förmodar jag att hon vet hur det fun-
gerar inom utbildningsväsendet, att om vi i juni fattar beslut om ytterligare
44
50 000 platser inom t.ex. gymnasieskolan, måste signalerna i rimlighetens
namn komma så tidigt som möjligt från parlamentet. Det går inte att komma
någon månad innan skolan skall börja och säga: Okej, ni får ytterligare
50 000 platser. Då faller ju hela förslaget. Skall jag tolka Marianne Anders-
son så att man skjuter detta så långt i beslutshänseende att det inte skall vara
realistiskt att genomföra det till hösten? Någon annan tolkning kan jag inte
göra.
När det gäller kvinnornas situation plockar ni med ert ensidigt inriktade
sparande på kommunerna bort sju och en halv miljard från kommunerna.
Det betyder att ca 80 000 offentliganställda nästa år kommer att bli upp-
sagda, mestadels kvinnor - detta genom de besparingar som nu sker. Vi har
sagt i vårt förslag att vi vill fördröja den här processen genom att utbilda fler
kvinnor som hotas så att de skall kunna klara sitt jobb bättre. Vi har tillfört
nya arbetsuppgifter till kommunerna. Samtidigt kan man ta in ett antal ar-
betslösa som då kan få ett jobb. Men det avstyrker ni.
Jag tror inte att vi är så väldigt överens om allting som Marianne Anders-
son säger. Den enda sak där vi är överens är när Marianne Andersson säger
att arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund nog borde veta. Marianne An-
dersson är alltså tveksam om han egentligen känner till hur det fungerar.
Den tveksamheten kan jag dela med Marianne Andersson.
Anf. 32 MARIANNE ANDERSSON (c) replik:
Herr talman! Johnny Ahlqvist talar om att vara rädd för obehagliga beslut.
Alldeles nyligen talades det här om tvångssparande, där vi från Centern fak-
tiskt ställde upp under den socialdemokratiska regeringstiden. Det var inte
något populärt beslut, verkligen inte. Vi har medverkat i en del andra saker,
bl.a. Rehnbergavtalet, som är mycket bra.
Nu står vi inför många fler och mycket svårare obehagliga beslut. Då kan-
ske det vore på sin plats att man börjar med att våga fatta några. Någonting
kan vi väl diskutera här i dag.
Johnny Ahlqvist frågar varför vi avstyrker alla förslag. Han säger att signa-
lerna skall gå ut tidigt. Jag håller med om att signalerna skall gå ut tidigt. Nu
kommer ju kompletteringspropositionen den 22 april. Om det råder sam-
stämmighet om t.ex. utbildningsplatser, är det nog inte några stora problem
att vidta åtgärderna. Jag tycker fortfarande att det är viktigt att man har en
helhetssyn och att man väger in olika åtgärder och alternativ, att man har en
avstämningstidpunkt i den här utvecklingen som går så rasande fort.
Sparandet på kommunerna kritiseras mycket. Socialdemokraterna har
inte föreslagit att man skall lämna tillbaka några pengar till kommunerna, så
neddragningarna gäller. Det tycker vi alla är obehagligt, men pengarna finns
inte.
Det förslag om att man skall öka på sjukförsäkringsavgiften, som Social-
demokraterna ville i överläggningarna, skulle kosta kommunerna ungefär 1
miljard. Det skulle inte vara bättre.
Jag sade att Börje Hörnlund nog borde veta därför att förhandlingarna
inte är riktigt klara. Han nämnde ingen siffra. Det var därför jag sade så,
eftersom jag inte riktigt vet hur omfattande arbetsmarknadsåtgärderna kom-
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Arbetsmarknadspolitik
45
Prot. 1992/93:89 mer att bli. Att det slutar på en betydligt högre siffra än vad vi över huvud
2 april 1993 taget har talat om förut är jag alldeles övertygad om.
Arbetsmarknadspolitik Anf 33 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Det obehagliga beslut som Marianne Andersson säger att
vi socialdemokrater inte vågar ta gäller sänkning av ersättningsnivån för de
arbetslösa.
Marianne Andersson instämde med oss socialdemokrater i att det bakom
dessa siffror finns människor av kött och blod. Hon delade uppfattningen att
det råder en stor oro. Att bli arbetslös är nog det värsta som kan drabba en
människa. Utöver detta innebär det förslag som vi om ett par timmar skall
rösta om att man ytterligare sänker ersättningsnivån för de arbetslösa, en
grupp som redan i dag lever på marginalen.
Jag skall ta upp ett exempel på hur det fungerar i verkligheten. Arbetslösa
ungdomar kan ha en så låg ersättning att, om det blir något fel i utbetalning-
arna, drabbas de mycket hårt. Jag har träffat en grabb. I hans fall hade för-
säkringskassan utbetalat en hundralapp för litet om dagen. Han kunde då
varken klara hyra eller övriga levnadsomkostnader. Det är dessa marginaler
och obehagliga beslut som vi i dag diskuterar.
Det går inte att plåga en människa som redan tidigare är plågad. Det finns
säkert människor som klarar sänkningen av arbetslöshetsersättningen bra,
men det finns oerhört stora grupper i samhället som inte kommer att göra
det. Det blir då i stället socialbyråerna ute i kommunerna som får överta en
kostnad på ett antal miljarder. Det är detta obehagliga beslut som vi diskute-
rar. Det beslutet vill vi inte ta, eftersom vi vill göra någonting annat.
Jag vill inte diskutera förhandlingarna. Jag kan ju inte kritisera Marianne
Andersson, eftersom hon inte har varit med. Men jag vill på det bestämdaste
säga en sak: Den beskrivning som Börje Hörnlund gjorde är inte korrekt.
Det är så lätt att tala om tre tior, men det handlar om någonting helt annat.
Man skall vara oerhört försiktig med att lägga fler bördor på de människor
som är arbetslösa och som är löntagare i det här landet. Dagens beslut är
ett första steg mot inriktningen att man skall sätta sig på de arbetslösa och
löntagarna. Nästa fråga är arbetsrätten, där arbetsmarknadsministern också
har utfärdat direktiv. Löntagarna skall bli mer eller mindre rättslösa. Varför
skall alla obehagliga beslut i denna kammare riktas gentemot löntagarna och
dem som är mest utsatta i samhället? Det ställer vi socialdemokrater inte upp
på.
Anf. 34 MARIANNE ANDERSSON (c) replik:
Herr talman! Arbetsrätten är en fråga som diskuteras väldigt mycket. Det
handlar icke om att man skall göra löntagarna rättslösa. Det vill jag på det
bestämdaste tillbakavisa. Visserligen har det ofta framställts så i propagan-
dan, men så är ju inte verkligheten. Det gäller vissa förändringar, och vi får
se vad man kommer fram till i kommittén. Det vet ju inte jag, men jag vet
så pass mycket att man kommer att presentera det första förslaget på en
presskonferens den 15 april. Vi får se vad som då händer. Det stämmer inte
att löntagarna skall göras rättslösa.
När det gäller de arbetslösas ekonomiska situation önskar jag kanske att
46
det fanns en annan modell. Det fanns en öppning i lördags, som jag reage-
rade med glädje inför. Man var beredd att sänka taket för ersättningsnivån.
Då hade de som har det sämst ställt klarat sig bättre. Men det avvisades di-
rekt. Man menade ingenting med det förslaget. Dessa signaler sändes ut i
lördags morse. Det hade kanske kunnat vara en bra lösning som hade legat
i linje med de tankar om grundtrygghet som vi i Centern omfattar och stöder.
Det är kanske den vägen som vi måste gå för att över huvud taget kunna
klara av kostnaderna för socialförsäkringssystemen och transfereringssyste-
men. Annars måste man hitta på andra lösningar. Och vi tror på ett grund-
trygghetssystem. Jag blev väldigt glad när jag trodde att det fanns en öpp-
ning, men det blev inte så. Annars hade den här frågan kunnat lösas.
Tredje vice talmannen anmälde att Johnny Ahlqvist anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 35 LAILA STRID-JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Marianne Andersson försöker att generalisera. Hon sade att
räntan gick upp när Ny demokrati stjälpte delpensionsförslaget. Menar
Marianne Andersson verkligen att det är vårt fel att räntan gick upp? Att
insinuera detta och skylla ifrån sig på en isolerad händelse är mycket förvå-
nande, när alla vet att orsaken bl.a. är en arbetsmarknadspolitik som inte
har fungerat.
Vidare: Om näringsutskottet fattat beslut om uppfinnare, varför stöder
inte Centern detta beslut i arbetsmarknadsutskottet? Hur är det med den
interna kommunikationen inom Centern?
Till sist vill jag säga något om effektiviseringen i Arbetsmarknadsverket:
Granskningar och utredningar m.m. är bra att skylla på. Men vi inom Ny
demokrati vill ha resultat. Utredningar och granskningar har inom det poli-
tiska livet en viss tendens att dra ut på tiden i det oändliga. Det protesterar
vi emot. Åtgärder måste vidtas.
Anf. 36 MARIANNE ANDERSSON (c) replik:
Herr talman! Jag vet inte om arbetsmarknadspolitiken ändrades den 10
mars. Det var faktiskt då som skillnaden märktes tydligt, både när det gäller
räntan och i fråga om kronkursen. Jag har inget minne av att det fattades
något beslut om den förändringen. Så allt beror inte på detta, men kanske
en del.
Det är viktigt att vi här i kammaren är medvetna om att de beslut vi fattar
har betydelse för räntan, kronan och i förlängningen för jobben.
Det är dumt att diskutera det särskilda yttrandet om innovatörer. Det var
ju ingen åtgärd som föreslogs, utan man skulle bara nämna det i texten, och
det hade vi ingenting emot. Men tidsbristen i går - kansliet måste ju hinna
att skriva betänkandet - gjorde att vi tyckte att det var onödigt att kräva att
det skulle tas med just då.
Ni säger att ni vill ha resultat och inte utredningar. Det låter väldigt bra.
Men när man har ett så komplicerat system som vi har i Sverige, kan man
inte med ett yxhugg slå sönder och förändra. Annars kastar man kanske ut
andra människor i arbetslöshet. Då måste man bygga upp ett nytt system på
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Arbetsmarknadspolitik
47
Prot. 1992/93:89 något annat sätt. Verkligheten är tyvärr inte riktigt så enkel. Vi önskar att
2 april 1993 det ibland kunde vara möjligt. Innan vi började med politik, trodde vi kan-
ske alla att det var lätt. Men tyvärr är det inte så.
Arbetsmarknadspolitik
Anf. 37 ANDERS G HÖGMARK (m):
Herr talman! Johnny Ahlqvist ställde en fråga till kammaren om huruvida
regeringspartiernas företrädare egentligen brydde sig om arbetslösheten och
de arbetslösa. Det var i och för sig en retorisk fråga, men den är ganska me-
ningslös.
Ingela Thalén inledde sitt anförande med att säga att arbetslösheten först
och främst inte är en fråga om siffror, kalkyler och procent, även om siff-
rorna är viktiga. Men bakom dem finns det människoöden, människor som
vill behålla sitt arbete, känner oro för att mista det eller som drömmer om att
få ett arbete. Jag tror uppriktigt sagt, herr talman, Ingela Thalén och Johnny
Ahlqvist, att vi inte behöver ägna någon större diskussion och polemik åt
dessa frågor och åt denna uppfattning.
Jag känner en blandning av vemod och vrede när jag hör påståendet att
det finns partier som inte bryr sig om dessa människor, som inte har någon
kontakt med människor som har råkat ut för arbetslöshet. Jag vill göra denna
markering. Det vore bra om diskussionerna framgent handlade om åtgärder
för att se till att de människor som slås ut från arbetsmarknaden och önskar
komma in igen får en chans.
Herr talman! Det är därför beklagligt att man inte lyckades komma fram
till någon form av sund överenskommelse mellan de partiers företrädare som
har förhandlat och haft överläggningar.
Vi satte då i gång en diskussion och ett stort gräl om vems felet var, men
om två parter inte kommer överens, ligger det väl någon skuld på båda par-
ter.
Kan man säga att man kan börja att fördela skuldbördor? Det må medier
säga. Men med tanke på de problem som vi framöver står inför och de behov
till faktiskt samlade lösningar som framöver finns i landet, tror jag inte att
det gagnar det arbetet om man skall börja rota och dra. Dessutom har jag
inte varit med direkt vid överläggningarna och kan därför inte dra upp några
interiörer därifrån. Jag tror, som sagt, inte att det skulle gagna syftet.
Kampen mot arbetslösheten handlar ju i grunden om att se till att den nor-
mala arbetsmarknaden, näringslivet och den offentliga sektorn fungerar väl,
så att de kan generera produktiva och meningsfulla arbeten. Kanske litet
mer av debatten i dag, även om jag förstår att det är rimligt att man diskute-
rar olika former av åtgärder för de människor som redan är arbetslösa, i
större utsträckning borde ägnas åt vad man kan göra på de andra politikom-
rådena.
Det är alldeles uppenbart att vi definitivt bör ta de signaler som kommer,
inte minst från Arbetsmarknadsverket och dess ledning, Göte Bernhards-
son, om att arbetsmarknadspolitiken får dra ett för stort lass för att klara
situationen på allvar. Jag tror att de som någorlunda har studerat dessa frå-
gor inser att det inte går att lägga ytterligare arbetsuppgifter och ett stort
antal miljarder kronor på arbetsmarknadspolitiken i snäv bemärkelse, och
48
sedan tro att Arbetsmarknadsverket skall kunna hantera dessa frågor effek-
tivt.
När man har den insikten, vilken jag tror delas av många, anser jag också
att det är viktigt att andra sakområden och departement inte intecknar Ar-
betsmarknadsdepartementets budget. Denna fråga har här tidigare diskute-
rats. Det är viktigt att man drar lärdom av denna debatt och att framtida
förslag från regeringen läggs på resp, sakområde och på resp, departement,
annars gagnas inte hanteringen i riksdagen. Det blir klarare och redigare om
varje departement inom sitt normala fögderi budgetmässigt tar ett mer lång-
siktigt ansvar för de insatser som man vill föreslå. I många avseenden är
detta en bättre hantering av problemen.
Man brukar tala om att det finns ett antal faktorer som påverkar en re-
gions eller ett lands framtid, och därmed också skapar möjligheter för att på
ett kreativt sätt stimulera nyskapande uppfinnande. Det gäller goda kommu-
nikationer, höjd kompetens, kunskap, ett rimligt och bra kostnadsläge och
det är också framför allt att man i stort och smått får ett kreativt klimat. Om
man har uppfattningen att vi i kanske litet större utsträckning skulle ägna tid
och kraft åt att diskutera den typen av insatser i landet - att få hjulen att
snurra litet snabbare - kanske litet fler människor skulle ha möjlighet att
komma i arbete.
Regeringen har lagt fram förslag om omfattande insatser när det gäller in-
frastrukturen under detta årtionde. Vi behöver inte gräla om vem som har
varit duktigast på detta. Jag kan bara konstatera att infrastruktursatsning-
arna per år, om riksdagen fattar beslut enligt propositionen, kommer att vara
mer än dubbelt så stora som de var under 80-talet - ett 80-tal då vi uppenbar-
ligen åtminstone trodde oss ha pengar men som vi inte använde till produk-
tiva investeringar. Vem som bar det ansvaret behöver vi inte föra någon
längre debatt om. Vi vet vem som hade ansvaret för detta.
När det gäller kunskapsområdet - höja kompetens och kunskap - finns
det förslag i regeringens forskningspolitiska proposition. Ytterligare insatser
behövs för att få en bättre koppling mellan högskolevärlden och näringslivet.
För litet av det kunnande som finns inom högskolevärlden förs ut i form av
nya produkter, produktionsprocesser osv.
Det gäller inte bara, vilket jag vill understryka, herr talman, hi-tech och
de mest specialiserade storföretagen som man brukar tala om. Det gäller
också hur man skall kunna få ut kompetensen från högskolevärlden, från
olika forskningsinstitut, till de mindre och medelstora företagen. Även där
finns ett behov av att öka kompetensen, även om det sker en hel del utan
direkt inblandning från högskolesidan.
Det är också viktigt, som här har tagits upp på flera håll, att uppfinnandet,
innovationen och företagandet på något vis sätts i centrum. Uppfinnarna och
innovatörerna är ganska anonyma i dag. I skolan lärde man sig vad de gamla
uppfinnarna hette och vad de stod för, exempelvis Dalén och Agafyren.
Alla, eller åtminstone de flesta, kände till detta. I dag har de stora uppfin-
ningarna blivit anonyma. Vem var det som låg bakom Losec, AXE osv.?
Varför pryder exempelvis inte storföretagen sina årsredovisningar med ett
forskarlag eller några personer som står bakom de stora uppfinningar som
har skapat och skapar mängder av jobb och stora valutaintäkter etc.? Jag
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Arbetsmarknadspolitik
4 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 89
Prot. 1992/93:89 tror att det är nödvändigt att med goda föredömen lyfta fram den biten, och
2 april 1993 låta den typen av politik forma 90-talet i stället för att göra som på 80-talet
' då man sysslade med att omfördela pengar som man trodde fanns, och för
A>betsmarknadspolitik a(t gardera dem som ]evcje lånade pengar, teckna fallskärmsavtal. Detta
känner jag också helig vrede inför. Jag har all förståelse för att människor,
som lever under knappa omständigheter och som riskerar sina jobb eller som
redan har mist dem, känner helig vrede över att välbetalda personer på olika
sätt har skurat och borstat varandra på ryggen och att de har tecknat avtal åt
varandra. Det är troligtvis en genuin känsla, och jag har förståelse för att
människor känner så. Tyvärr är det inte lätt att lagstifta mot sådana avtal.
Regeringen undersöker alla möjligheter att åtgärda detta. Men det är inte så
lätt i en rättsstat, Laila Strid-Jansson, att lagstifta mot ingångna civilrättsliga
avtal. Tyvärr, kan man säga, men på ett sätt tack och lov, därför att om det
hade varit så skulle rättsstaten befinna sig i det totala förfallet.
Herr talman! Arbetsmarknadspolitiken får bära en stor börda, och man
kan vara rädd för att den, för att klara situationen i dag, får bära en för stor
börda. När den nu bär en så pass stor börda är det viktigt att man ser till att
den är effektiv. Jag talar då både om den yttre och den inre effektiviteten i
arbetsmarknadspolitiken - yttre effektivitet i bemärkelsen att den skall spela
den roll som faktiskt den i årtionden i Sverige hade till uppgift att spela, näm-
ligen att vara ett aktivt instrument för omstruktureringen av ett effektivt nä-
ringsliv. Det är viktigt att man i dag uppmärksammar farorna med att med
en alltför omfattande och kanske något felinriktad arbetsmarknadspolitik
störa en sund omstrukturering av svenskt näringsliv. Det finns flera tecken
på att sådana konflikter finns. Dessa bör man uppmärksamma, därför att
rätt utförd arbetsmarknadspolitik kan vara ett mycket, mycket effektivt in-
strument just för att öka omstruktureringshastigheten genom kompetensut-
veckling och annat.
Det är självfallet viktigt, herr talman, att den inre effektiviteten i arbets-
marknadspolitiken är betydande. Det finns och kommer kanske alltid att fin-
nas mer eller mindre spektakulära uppgifter i medierna om kurskostnaden
av det ena eller andra slaget och om slöseri på det ena eller andra sättet.
Detta kommer vi alltid att få leva med. Men det är viktigt att se till att detta
åtgärdas, och att försöka se till att sådant inte upprepas. Sedan har kanske
arbetsmarknadspolitiken andra mer genomgående och djupgående drag och
brister i den inre effektiviteten. Detta lär väl redovisas av Riksdagens reviso-
rer någon gång i början av hösten. Jag är i och för sig övertygad om att bara
det faktum att denna diskussion nu förs och att en revision pågår, påverkar
en intern process inom Arbetsmarknadsverket till gagn för den inre effektiv-
teten. Detta är jag ganska övertygad om. I detta ligger kanske revisionens
största uppgift.
Det finns ytterligare en faktor, vilken vi i utskottet många gånger konfron-
teras med och som det är angeläget att se över, nämligen de olika regelsyste-
men när det gäller förmåner. Det må vara utbildningsförmåner och annat,
rätten att göra något eller att inte göra något under den tid man erhåller a-
kasseersättning eller vilka signaler det ger både till de arbetslösa och till dem
som hanterar dessa regelsystem.
Jag är övertygad om att det är viktigt att regeringen, efter att ha tittat ige-
50
nom de olika områdena, återkommer med förändringar för att få en bättre
harmoni mellan de olika regelsystemen. Det är rimligt att människor alltid
får den mycket klara signalen att det under den tid man får a-kasseersättning
alltid är bättre att göra något och att anstränga sig i något avseende än att,
med hänvisning till någon paragraf som kanske var ändamålsenlig för 10, 15
eller 20 år sedan när arbetslöshetsnivån var annorlunda, inte göra någonting.
Det är förödande både för de arbetssökande och för dem som på arbets-
förmedlingarna hanterar detta. Jag tror att det är en mycket viktig uppgift
för departementet och regeringen i dess helhet över departementsgränserna
att se över detta.
Herr talman! Avslutningsvis kan jag konstatera att Arbetsmarknadsfon-
den, eller rättare sagt bristen på fond, givetvis har varit föremål för diskus-
sion. Ett faktum är ju som sagt att det någon gång vid detta budgetårs utgång
kommer att saknas i runda tal 18-20 miljarder kronor i denna fond. Fonden
får intäkter från egenavgifter, arbetsmarknadsavgifter och budgetmedel.
Om ingenting görs kommer, med ungefär de arbetslöshetsnivåer som skis-
seras, underskottet med ränta nästa år att ha ackumulerats till ungefär 45
miljarder kronor. Arbetsmarknadsministern var inne på detta. Även Elver
Jonsson och Marianne Andersson har berört det.
Det säger sig självt, att om man har ett system där man har en sådan oba-
lans mellan löpande in- och utbetalningar att nettoutflödet är ungefär 400
miljoner kronor i veckan, måste man göra något åt detta. Det innebär att
underskottet bara under denna debatt, som väntas pågå ytterligare någon
timme, har ökat med 12-15 miljoner kronor. Underskottet ökar med 60-70
miljoner kronor per dag. Det säger sig självt att åtgärder nu måste vidtas.
Och detta är ytterligare ett område som det är helt nödvändigt att ågärda
mycket snabbt.
Herr talman! Jag inledde med att instämma i Ingela Thaléns uppfattning
att arbetslösheten inte först och främst handlar om kronor, ören och procent,
utan den handlar djupast om människors möjligheter och vilja att göra en
produktiv insats.
Moderata samlingspartiet hade för några valrörelser sedan en slogan om
att man skall kunna leva på sin egen lön. Det finns andra partier som i andra
versioner har haft sloganer med samma innebörd. Jag tycker att den är
mycket bra. Den redovisar mycket klart, åtminstone för Moderata samlings-
partiet, den ideologiska utgångspunkten, att om man inte skall vara bero-
ende av den offentliga makten utan med personlig valfrihet skall kunna
forma sin egen framtid, då är rätten och möjligheten att ha ett eget arbete
och att kunna leva på sin egen lön en fundamental fråga. Det finns alltså en
ekonomisk, en social och en ideologisk utgångspunkt för Moderata sam-
lingspartiet att arbeta för att människor skall kunna leva på sin egen lön. Då
gäller det att man har ett fungerande näringsliv. För människor som råkar
bli arbetslösa gäller det att man snabbt med olika aktiva åtgärder för in dem
i produktiva jobb.
Med det anförda, herr talman, yrkar jag bifall till hemställan i utskottets
betänkande med undantag för de avsnitt som omfattas av reservationerna 9,
10 och 11, vilka jag yrkar bifall till.
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Arbetsmarknadspolitik
51
Prot. 1992/93:89 Anf. 38 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
2 april 1993 Herr talman! Jag tänkte att jag inte skulle förlänga denna debatt, eftersom
Anders G Högmark öppnade så fint med att vi var så överens om allt här och
Arbetsmarknadspolitik -nte fanns nägOn anledning att tala om vem som är syndabock för det
som hände på 80-talet. Men han kunde inte hålla fingrarna i styr utan sade i
slutet av sitt anförande att allt naturligtvis var Socialdemokraternas fel.
Jag undrar hur många gånger som Moderata samlingspartiet ställde sig
bakom de förslag som vi väckte för att man skulle dämpa överhettningen.
Det skedde inte en enda gång att man från Moderaternas sida tog ansvar för
någon form av obehagliga beslut. Det är lätt att i efterhand säga att man från
Moderata samlingspartiets sida var beredd att ställa upp. Men det var man
inte.
Sedan säger Anders G Högmark, vilket jag instämmer i, att man från
andra utskott i riksdagen och från andra politikområden inte skall ta medel
som är avsedda för arbetsmarknadsåtgärderna. Men varför har då Anders G
Högmark accepterat att man har gjort det? Det är faktiskt det som har skett
i vårt utskott. Man har finansierat andra reformer med medel från arbets-
marknadspolitiken. Det är inte mer än några veckor sedan vi fattade ett så-
dant beslut.
Jag vet inte om Anders G Högmark gjorde ett tankefel när han sade att
Moderaterna hade en slogan om att man skall kunna leva på sin lön. Jag vill
därför gärna fråga honom om det i så fall gäller även de arbetslösa.
Anf. 39 ANDERS G HÖGMARK (m) replik:
Herr talman! Jag kan inte påstå att allt under 80-talet var Socialdemokra-
ternas fel. Det vore ganska övermaga och orättvist. Jag tror att det finns an-
ledning att fördela både den ena och den andra bördan litet här och där. Men
när det gällde ansvaret för att utforma den politik som ändå utgjorde ramver-
ket för olika aktörers agerande var det faktiskt ändå Socialdemokraterna
som under större delen av 80-talet hade regeringsansvaret. Jag är alldeles
övertygad om att det, med facit i hand, är många socialdemokrater - kanske
de flesta - som skulle vilja ha gjort en hel del annorlunda än man gjorde och
gjort en del som man över huvud taget inte gjorde. Jag tror inte att Social-
demokraterna i gemen tyckte att detta klimat med spekulation med lånade
pengar var något tilltalande. Men de som hade regeringsmakten hade fak-
tiskt en möjlighet att agera. Jag tror inte att någon, Johnny Ahlqvist, kan
svära sig fri från alla delar av ansvaret. Men de som har regeringsmakten,
vilket Johnny Ahlqvist brukar tala kraftfullt om ibland, bär ändå det yttersta
ansvaret för detta.
Beträffande frågan om hur man skall hantera ärenden mellan utskott och
det kanske felaktiga i att belasta arbetsmarknadsdepartementets budget
med andra departements utgifter utgår jag från att departementen och rege-
ringen, med tanke på skrivningen i föreliggande betänkande och de betän-
kanden som vi behandlar, tar intryck av vad utskottet anser. Jag tror inte att
arbetsmarknadsutskottet är det enda utskottet som har reagerat. Men det är
klart att vi i arbetsmarknadsutskottet har haft pengar, och då har många
andra utskott tyckt att det har varit trevligt och bra att så att säga kunna
plocka pengar från oss.
52
Om vi ser framåt anser jag emellertid att grundinställningen skall vara att
varje fackdepartement skall lägga fram sina förslag och finansiera dem inom
ramen för sin budget. Sedan behandlar vi i arbetsmarknadsutskottet Arbets-
marknadsdepartementets budget.
När det gäller att leva på sin lön tror jag att jag var ganska tydlig då jag
sade att man skall kunna leva på sin lön efter skatt.
Anf. 40 LAILA STRID-JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Det börjar bli litet av ett löjets skimmer över vårt särskilda
yttrande om uppfinnares och innovatörers stora betydelse i ett företagarvän-
ligt klimat.
Nu har arbetsmarknadsministern, Centern och Moderaterna stött vårt sär-
skilda yttrande. Anders G Högmark orerar om vårt särskilda yttrande. Var-
för kunde ni då inte enas om en gemensam skrivning, som faktiskt skulle ha
betytt en hel del, att ni stöder Ny demokratis ambitioner i arbetsmarknadsut-
skottet? Man kan inte luta sig tillbaka och skylla på tekniska problem, utan
detta hade gått att göra mycket enkelt, men jag tror att det hade betytt
mycket för uppfinnarna och innovatörerna.
Anf. 41 ANDERS G HÖGMARK (m) replik:
Herr talman! Jag tror att det, med den insikt som finns om uppfinnarnas
och innovatörernas stora betydelse, finns alla möjligheter för oss här att
samla oss när den frågan kommer att behandlas av det berörda utskottet
framöver. Jag är alldeles övertygad om att svensk politik och svenskt nä-
ringsliv över huvud taget och dess vilja att satsa för framtiden i Sverige skulle
må mycket bra om vissa partier konsekvent ägnade sig åt att agera för sin
politik och dessutom rösta för den.
Vi såg i går företagare som nu börjar ifrågasätta det politiska klimatet och
oroa sig för den politiska instabiliteten. Var och en på sin kant, inte minst
inom Laila Strid-Janssons parti, bör nog ärligt litet grand fundera över vilket
konstruktivt bidrag - jag säger detta med en viss ironi - man givit och bidra-
git med för att skapa politisk stabilitet under de gångna veckorna.
Många uppfinnare, innovatörer och företagare hade nog mått mycket
bättre, framför allt när det gäller investeringsplaner, om Ny demokratis poli-
tiska agerande hade följt en litet mer rak linje. Ny demokrati har säkert goda
idéer och förslag som vi hade kunnat resonera om. Men en första förutsätt-
ning, Laila Strid-Jansson, är faktiskt att ett parti vågar stå för den politik som
det har, så att man konstruktivt kan diskutera den i utskotten. Sedan kan
man måhända inte komma fram till något, men det måste ändå finnas en
ambition att det skall gå att diskutera i de former som riksdagsordningen
föreskriver till dess man måhända ändrar riksdagsordningen. Det är ganska
meningslöst att tala om former som inte står till riksdagens förfogande. Man
må tycka vad man vill om riksdagsarbetet. Det kan hända att det är bättre
att jobba utanför riksdagen, men då får man välja den modellen.
Anf. 42 LAILA STRID-JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Jag ställde en kort och rak fråga, och jag fick ett svar från en
sann politiker. Tack så mycket.
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Arbetsmarknadspolitik
5 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 89
Prot. 1992/93:89 Anf. 43 ANDERS G HÖGMARK (m) replik:
2 april 1993 Herr talman! Ibland kan det, om man vistas här, vara en poäng att vara
politiker och vara införstådd med riksdagens arbetsformer.
Arbetsmarknadspolitik
Anf. 44 HARALD BERGSTRÖM (kds):
Herr talman! Skeppet Svea har problem, svåra problem. Det seglar visser-
ligen, men skrovet har ett hål i botten. Stormen sliter i tackel och tåg. Av
båtens sju segel är det endast fyra som är ordentligt samordnade.
Skeppet har många svårigheter. Besättningen var kanske inte beredd på
att det skulle bli så många svårigheter och att seglatsen skulle bli så äventyr-
lig när den tog över för inte så länge sedan. Alla var dock beredda på en hård
kamp.
Ett par av skeppets segel var nya. De var inte så stora - men ändå. De
besättningsmän som hade hand om dessa båda segel reagerade ganska olika
på sina uppgifter. Den ena gruppen förstod redan innan seglatsen började
att det gällde att ta i och att göra det med ansvar. Den gruppen fick därför
snabbt upp sitt segel, dessutom i mycket god samordning med tre andra be-
sättningsgrupper. Därmed har skeppet Svea kunnat hålla en god kurs.
Den andra nya gruppen tycks ha haft en hel del svårigheter att få styrsel
och ordning på sitt segel, och vid ett par tillfällen har detta plötsligt snurrat
till, liksom utan kontroll. Därmed har faktiskt hela skeppets seglats äventy-
rats.
Det finns ännu en stor grupp besättningsmän som har, såvitt jag kan för-
stå, bekymmer med sitt stora segel. Det tycks som om det råder litet delade
meningar inom gruppen om hur man bäst skall få seglet hissat, så att det inte
drar alltför mycket i fel riktning.
Herr talman! Sedan den 10 mars är det ett faktum att räntekostnaden på
statsskulden har ökat med ungefär de 6 miljarder kronor som vi talar om
när det gäller besparingarna inom arbetsmarknadspolitiken. Det är kronans
sjunkande värde som under denna tid har lett till att räntekostnaden har bli-
vit så stor. Det var då som en del av besättningsmännen inte höll i sitt segel,
utan skutan Svea vinglade till ordentligt.
Det har bl.a. betytt att en hel del av den optimism som så smått börjat
sprida sig inom delar av svenskt näringsliv fick sig en knäck. Antydningar
om senareläggningar av planerade investeringar visar att framtidstron är en
känslig fågel. Det är inte bra att sådana knäckar sker. Vi behöver i dag verk-
ligen så mycket positivt tänkande och så mycket av god vilja som möjligt för
att människors misstro och missmod skall vändas i framtidstro. Det har talats
om uppfinningar, uppfinningsklimat och innovatörer. De är också fåglar som
är känsliga för hur vindarna blåser. Vi måste hjälpa dem och ge dem möjlig-
heter att verkligen få utveckla sina unika gåvor.
Det har sedan de besvärliga besluten i kammaren fattades förts samtal om
att finna lösningar på problemen.
Vi kristdemokrater såg därför med tillförsikt fram emot att de här samta-
len mellan regeringen och Socialdemokraterna skulle leda till möjliga kom-
promisser om en ansvarsfull lösning och en ansvarsfull finansiering av kraf-
tiga förstärkningar av insatser för att bekämpa arbetslöshetens gissel. Men
54
tyvärr, det räckte inte ända fram. Jo, i fråga om satsningar på åtgärder tycks
det ha gått bra, men inte om hur finansieringen skulle ske.
Vi kristdemokrater är mycket besvikna över att inte dessa förhandlingar
ledde fram till en hållfast överenskommelse. Vi vet ju litet mer om förhand-
lingarnas sakliga innehåll. Det förvånar i varje fall mig att det parti som säger
sig veta och kunna bäst av alla bekämpa arbetslösheten har haft så litet av
nya idéer att komma med.
Jag vet att det är mycket svårt att vara kreativ och innovativ när det gäller
att bekämpa arbetslösheten. Men ärligt sagt har det nytänkande och de nya
åtgärder som satts in det senaste året kommit från regeringen. Det är rege-
ringens förslag. Vem kom t.ex. med idén om ungdomspraktiken? Jo, rege-
ringen.
Det är inte uttryck för skadeglädje, men det är roligt att konstatera att vårt
ungdomsförbund, KDU, redan för 10-11 år sedan hade ett förslag som är
nästan identiskt med dagens ungdomspraktik. Man fick ganska mycket stryk
på 80-talet för det sättet att blanda praktikarbete och utbildning. I dag är
ungdomspraktik den största enskilda åtgärden i satsningarna för att mot-
verka arbetslösheten.
Arbetslivsutvecklingen är något som växer. Det är också ett regeringsför-
slag, en regeringens innovation.
Vi kristdemokrater ser utomordentligt allvarligt på arbetslösheten och de
problem som följer i dess spår. Vi anser det absolut nödvändigt att satsa of-
fensivt för att hålla arbetslinjen. Allt annat är oförsvarligt.
De skrämmande prognoserna om arbetslösheten, som kommit fram de se-
naste dagarna, måste vi ta på allra djupaste allvar. Jag tycker att vi gör det
när vi visar att vi, bl.a. genom mycket stora satsningar på infrastrukturens
område, vill hålla folk i arbete. Inom kort skall man ta ställning till ett infra-
strukturprogram av mycket stor omfattning. Där är det ju fråga om riktiga
jobb och nödvändiga framtidsinriktade investeringar, inte bara sysselsätt-
ning. Men mer måste göras. Och fler förslag kommer i kompletteringspropo-
sitionen.
I en interpellation som jag inom kort skall få svar på av arbetsmarknadsmi-
nistern har jag frågat om vi inte nu kunde göra något för att ytterligare öka
ungdomspraktikanternas chans att få praktiken att övergå i fast anställning.
När många inom kort har fullgjort sina sex månader och sommarpausen tar
vid för ungdomspraktikanterna vid månadsskiftet maj/juni, menar jag att vi
borde lätta på trycket på arbetsmarknaden genom en kraftfullt sänkt arbets-
givaravgift för dessa under kanske en tvåårsperiod - detta som en morot för
att mana arbetsgivarna att tills-vidare-anställa dessa praktikanter. Det var
det som vi helst ville, att praktikanterna när deras praktiktid var över skulle
få en fast anställning.
Vidare har jag en fråga till arbetsmarknadsministern angående s.k. arbets-
delning. Den ställde jag i kammarens allmänpolitiska debatt. Den innebär i
korthet att det borde finnas förutsättningar för att en heltidstjänst delas i två
halvtider, som innehas av en heltidsarbetande som går ner till halvtidsarbete
till förmån för en arbetslös. Det är ingalunda problemfritt, men det borde
gå att finna och finslipa regler som skulle kunna ge en arbetslös bibehållen
arbetslivskontakt.
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
A rbetsmarkn a dspolitik
Prot. 1992/93:89 Men hur är det nu med hålet i skrovet på skeppet Svea? Jo, vi tar in vatten,
2 april 1993 alltför mycket vatten. Vi måste på något sätt få kontroll över de våldsamma
’ underskotten i statens finanser och statens budget. Såvitt jag har förstått har
Arbetsmarknadspolitik ^et ännu jnte anvjsajs mer an tvg framkomliga vägar för att klara detta, dels
reducerade kostnader för det som vi kostar på oss av överföringar av skatte-
medel till konsumtion, dels en tillväxt som ett väl fungerande näringsliv kan
ge-
Att vi nu mer än någonsin i historien måste satsa på arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärder med insatser för att ge människor i näringslivet höjd kompe-
tens får inte skymma den långsiktiga reparationen av grunden i vår ekonomi.
Jag kan inte förstå att stora skattehöjningar, som t.ex. Vänstern har före-
slagit, är en framkomlig väg på lång sikt. Skall vi tjäna in både till avbetal-
ning av redan lånade pengar och till framtida resurser för pensioner, sjuk-
vård, utbildning m.m. måste export och näringsliv ge oss tillväxt. Stimulan-
sen till hemmakonsumtionen får inte leda till en inflationsekonomi som med-
för räntehöjningar och ytterligare svårigheter. Nej, omsorg om räntenivåer
och försvar av valutans värde är mycket viktiga delar i en balanserad eko-
nomi.
Herr talman! Det får inte vara så att besättningsmännen på den här sku-
tan, när de skall försöka laga hålen i skrovet, sliter ifrån varandra materialet
eller hojtar och skriker: Jag skall slå på alla spikarna, annars vill jag inte
vara med. Det är nu det gäller att visa ansvar för vårt folk och land och inte
kortsiktigt enbart värna om egna fördelar. Vi måste våga föreslå och ta impo-
pulära beslut för att långsiktigt säkerställa de stora och breda gruppernas väl-
färd.
Herr talman! Jag yrkar härmed bifall till utskottets hemställan i mom.
1-19 och 23-41 samt till reservationerna 9, 10 och 11.
(Applåder)
Anf. 45 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Herr talman! Harald Bergström säger att vi behöver positivt tänkande och
framtidstro. Det är helt och hållet sant. Men på min skuta, som innefattar
150 000 medlemmar - det är Gävle - Dala LO-distrikt - finns det inte särskilt
många som har framtidstro nu. Jag tror inte att det finns någon som tycker
att den föreslagna försämringen av a-kasseersättningen är rätt och riktig.
I de här två länen, Gävleborgs och Kopparbergs län, står 45 000 människor
utanför arbetsmarknaden. De är öppet arbetslösa eller befinner sig i arbets-
marknadsåtgärder. Bara a-kasseersättningen för de här människorna kostar
5 miljarder.
Länsarbetsnämndernas prognoser talar om att 60 000 människor befinner
sig i den här situationen. Då ökar kostnaden till 6,5 miljarder. 75 % av de
här människorna är verksamma i arbetaryrken: i vården, i byggsvängen och
i industrin. Än så länge är den klart dominerande andelen av de arbetslösa
män. Men vi vet också att utslagningen av arbetsplatser inom den offentliga
sektorn kommer att öka dramatiskt i framtiden. Då kommer kvinnoarbets-
lösheten att öka mycket markant.
Jag tror inte att människor kommer att finna sig i detta. De vill arbeta.
Därför demonstreras det nu utanför Sveriges riksdag varje dag. I tisdags var
56
Byggnads från Dalarna här. För ett par veckor sedan var arbetslösa från
Gävle här. Varje dag går byggvakten utanför riksdagens hus. Dessa demon-
strationer kommer att fortsätta. De kommer att öka i antal, och de kommer
att öka i aggressivitet, eftersom desperationen kryper inpå människorna.
Hur har det kunnat bli så här? Jag tror att det är en medveten politik. Den
bedrivs för att man skall tämja facket. Inom facket är man inte så stor i näb-
ben när arbetslösheten är hög.
Bo Lundgren sade för en tid sedan i Hong Kong att Sverige är ett lågskat-
teland och skall bli ett land med låga löner. Nu har Carl Bildt åkt dit, och
han kanske har samma budskap. Vad skall vi dra för slutsatser av det? Skall
vi göra billiga leksaker i Sverige i framtiden och Hong Kong utvecklas till en
industrination?
Varför väljer regeringen alltid den åtgärd som försvagar de svaga och stär-
ker de starka? Varför försämrar man ersättningen från a-kassan, och varför
satsar man inte på att få människor i arbete? Det är både billigare och bättre.
Det är bättre för staten, och inte minst är det mycket bättre för dem som i
dag går arbetslösa.
Varför satsar man på ungdomspraktik som innebär att ungdomarna stängs
in i underbetald sysselsättning och försätts i en ganska så rättslös situation?
Varför satsar man i Arbetsrättsutredningen på att göra arbetsgivarna så gott
som enväldiga? Varför slår inte regeringen fast att man i Sverige skall arbeta
under svenska avtal?
Jag tror att det helt enkelt är så att man vill att facket och arbetarna skall
veta sin plats. Men effekten kommer givetvis att bli den omvända. Männi-
skorna förkastar en politik som bygger på ojämlikhet och orättvisa.
Hur kan regeringen tro att dessa människor skall sätta sig på samma tåg
in i EG som den regering som gör sitt bästa för att de skall bli fattiga och
rättslösa? Jag tror inte att det kommer att bli fallet i Dalarna och i Gävle-
borg. Man stiger av tåget.
Jag vill avslutningsvis referera vad Sture Nordh sade i radion i morse. Han
sade följande: Nu behöver vi ett sysselsättningspolitiskt undantagstillstånd i
Sverige. Han har rätt.
I detta anförande instämde Karl Hagström (s).
Anf. 46 BO FINNKVIST (s):
Herr talman! I onsdags var jag och fem andra på uppvaktning hos arbets-
marknadsministern. Vi redovisade då de problem vi har med arbetslösheten
i Hagfors. Vi har 9 % öppet arbetslösa, ca 20 % om man tar med dem som
är sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder och ungdomar som går utan
jobb. Vi blev väl mottagna och fick också ett positivt besked om att bestäm-
melserna för företagsstöd skall förbättras. Det är bra, och det är vi tack-
samma för. Tyvärr varslades redan dagen efter, på torsdagen, ytterligare 270
om avsked vid Hagfors Järnverk.
Redan hösten 1992 avskedades 350 anställda på denna arbetsplats. Det är
mycket vanligt att de jag talar om förlorar mer är 10% av inkomsten vid
arbetslöshet - ja man förlorar bra mycket mer, kanske 30 %, redan med da-
gens bestämmelser. Det blir definitivt inte bättre för de lågavlönade, vilka
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Arbetsmarknadspolitik
57
Prot. 1992/93:89 redan förut har en svår ekonomisk situation, om de blir arbetslösa när de
2 april 1993 bestämmelser vi fattar beslut om i dag gäller.
’ Ekonomin för den som blir arbetslös får sig i dag en ordentlig knäck. Skall
Arbetsmarknadspolitik jag hern ocj1 rec]ovjsa att de många arbetslösa får ytterligare för-
sämringar genom en sänkning av ersättningen till 80 %, och att den borger-
liga majoriteten i riksdagen beslutat om detta?
Den situation som vi upplever i dag är tyvärr alltför vanlig i hela landet.
Det finns andra förslag till lösningar av detta problem. Jag och några fackliga
kolleger har väckt en motion där vi kräver att marginalskatten skall höjas
för oss och andra som tjänar över brytpunkten. Detta förslag röstades ner i
onsdags. Det finns också en annan socialdemokratisk motion där man för
fram samma krav. Den lösningen är möjlig och skulle upplevas som mera
rättvis. Det skulle fördela de ekonomiska bekymren på ett bättre sätt.
Vi behöver ett bättre samförstånd om hur vi skall lösa de ekonomiska pro-
blemen, vilka sannerligen är stora. Vi måste få till stånd en bred uppställning
för en sådan politik. Det lyckas vi aldrig med om vi låter besparingarna ensi-
digt gå ut över grupper som redan förut har en nästan omöjlig ekonomisk
situation.
I stället för att försämra ekonomin för de arbetslösa med upp till 17 000 kr
per år vill vi socialdemokrater ta pengarna på de höga inkomsterna. Skatte-
höjningen skulle bli ca 5 000 kr, och det har vi som tjänar mycket råd med.
Fru talman! Jag vill uppmana de borgerliga ledamöterna, speciellt de från
Värmland, att tänka över denna fråga än en gång innan vi röstar. Rösta på
den socialdemokratiska linjen i denna fråga. Vältra inte över hela problemet
på dem som redan förut har det besvärligt, nämligen de arbetslösa.
I detta anförande instämde Magnus Persson och Lisbeth Staaf-Igelström
(båda s).
Anf. 47 ALF ERIKSSON (s):
Fru talman! Sällan har väl ett betänkande från arbetsmarknadsutskottet
väckt sådan uppmärksamhet som det som nu behandlas, och det är inte
märkligt. Skulle en lönesänkning på över 11 % för över 600 000 anställda gå
spårlöst förbi? Självfallet inte. Den skulle förmodligen orsaka en arbets-
marknadskonflikt.
Nu föreslås lönesänkningen drabba de 600 000 personer i landet som är
arbetslösa och som har det värst. Ändå är det inte de arbetslösa som prote-
sterar aggressivast. Nej, de ställer berättigade krav på jobb så att de kan för-
sörja sig och sina familjer, och i andra hand kräver de en arbetslöshetsersätt-
ning som gör att de kan klara sitt livsuppehälle.
De riktiga attackerna kommer från nyliberala ekonomer och företagsle-
dare som hotar att inställa miljardinvesteringar och flytta utomlands därför
att, som de uttrycker det, politikerna inte kan komma överens. Jag undrar
vad man menar med ”överens”. Det fanns ju under veckans förhandlingar i
botten ett justerat utskottsbetänkande med regeringspartiernas förslag om
10-procentig sänkning av ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen och
Ny demokratis förslag om en ännu kraftigare neddragning. Förhandlingarna
gällde ett alternativ till detta.
58
Kan det vara så att det SAF-styrda näringslivet beklagar utgången av för-
handlingarna därför att a-kasseersättningen nu uppenbarligen sänks? Eller
är man så förblindad av sin aversion möt politiker och fackföreningar att man
protesterar mot sina egna förslag?
Fru talman! Nu är det hög tid att lägga förlegade nyliberala idéer åt sidan
och att ägna alla krafter till att skapa arbeten och utbildningstillfällen.
I mitt hemlän Halland hade SIF, SALF och Metall inbjudit politiker till-
sammans med Länsarbetsnämnden till en träff i måndags. I ett län som tidi-
gare klarat sysselsättningen bättre än andra är nu situationen närmast kata-
strofal. Närmare 40 % av Metalls medlemmar går arbetslösa, och värre blir
det när alla varslen träder i kraft. Till hösten beräknas hälften av länets bygg-
nadsarbetare sakna arbete, och kommunerna minskar sin personalstyrka på
löpande band.
Fru talman! Tillsammans med facken i Halland har vi socialdemokrater
liksom på de flesta platser i landet kartlagt objekt som behöver utföras och
som skulle kunna sysselsätta många arbetslösa. Vi vet att kunskapsnivån är
lägre i Halland än genomsnittligt hos befolkningen i landet, och därför krä-
ver vi mer av utbildning. Utbildning kostar mindre för samhället än utbetal-
ning av passiva kontantstöd.
Arbetare och tjänstemän i Halland liksom i riket i övrigt förstår inte den
inställning som regeringspartierna intar. De begriper däremot att det inte går
att enbart minska på statens utgifter när det är brist på efterfrågan på varor
och tjänster. Det ger bara färre jobb, lägre intäkter till stat och kommun och
nya krav på besparingar. De anser liksom vi socialdemokrater att denna hö-
gergängade skruv bara vrider oss ner i arbetslöshetens träsk och att det för
att vi skall upp ur träsket behövs satsningar på arbete och utbildning, sats-
ningar som ger större utbyte både för den arbetslöse och för samhället än ett
passivt kontantstöd.
Av denna anledning instämmer jag i de yrkanden som tidigare framställts
av Ingela Thalén.
Anf. 48 JOHN BOUVIN (nyd):
Fru talman! Riksdagsledamöter! I dag gäller det a-kassan. Jag skall göra
en snabb genomgång av det som har hänt här sedan en kvart över nio i
morse.
Ingela Thalén sade: Gemensamt skall vi dela på denna svåra börda. Alla
måste vi vara med och betala. Det är en fråga om rättvisa. Om inget drama-
tiskt sker kommer vi att få 11 % öppen arbetslöshet. Regeringen har tappat
kontrollen. Regeringen måste fatta de rätta besluten.
Sedan kom Hans Andersson, Vänsterpartiet. Han tyckte att vi är högerex-
tremister. Han sade vidare i ett underligt uttalande att arbetslösheten är nyt-
tig för företagare. Det begrep jag inte riktigt, men han kanske kan förklara
vad han menade. Hans Andersson tyckte vidare att vi nydemokrater är en
skam för demokratin, att vi bedriver klasskamp osv.
Elver Jonsson tyckte att vi tillsammans med Vänsterpartiet befann oss i
politikens ytterkanter osv. Det handlade mycket om motsättningar.
Börje Hörnlund berättade om det s.k. rättvisa systemet med avgifter, där
bl.a. bönderna fått betala 1 500 kr per år utan att få vara med i a-kassan.
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Arbetsmarknadspolitik
59
Prot. 1992/93:89 Johnny Ahlqvist klagade över att hans motioner och andra socialdemokra-
2 april 1993 tiska motioner i olika frågor inte fått stöd från andra håll. Jag vill då fråga
honom: Varför stödde inte Socialdemokraterna nydemokraten Jousmas mo-
Arbetsmarknadspolitik .. .. . , uotsxhi.jj r- i
r tion som väcktes i november? I sa fall hade dess forslag nu vant pa vag att
genomföras.
Laila Strid-Jansson tog upp fallskärmsavtalen, och även Marianne An-
dersson tog upp en bra sak, vilket jag vill ge henne en eloge för.
Anders G Högmark påstod att det var bedrövligt att fallskärmsavtal skulle
behövas. Han sade också att det inte finns någon lagstiftning mot sådana.
Men det finns en sådan. Jag har citerat den tidigare, och jag skall inte göra
det igen. Det gäller avtalslagen 36 § i handelsbalken 1. Jag har tagit reda på
att detta lagrum kan användas redan i dag. Problemet är bara att man inte
vill göra det. Både Wibble och Könberg har svarat en nydemokrat att man
inte är intresserad av detta.
Vidare på listan av inlägg: Harald Bergström var inne på skepp och segel,
och Bengt-Ola Ryttar menade att vi har en medveten politik att gå emot
facket.
Jag kan tala om att min yrkesbakgrund är stålverksarbetarens och att jag
har tillhört facket, men att jag numera har gått ut ur det. Jag vill påstå att
skulden för den situation som vi har i Sverige i dag till stor del ligger hos
facket. Jag vågar säga det, för så är det. Vi måste gå längre tillbaka i tiden
för att få reda på varför det har blivit som det har blivit. Det gäller vår skatte-
politik, något som man inte brukar ta upp. Socialdemokraterna vill höja ar-
betsgivaravgiften, vilket ger ännu mer arbetslöshet osv.
I en annons i Dagens Industri stod det häromdagen så här: ”Till Sveriges
politiker - nu får det vara NOG!” I annonsen fanns många tänkvärda ord.
Det framhölls bl.a. när det gäller framträdanden inför massmedierna: ”När
ni uppträder i massmedia så kräver vi att ni i ärligt uppsåt utnyttjar tiden för
att ge information om Sveriges situation. Vi vill ha seriös debatt, klara be-
sked, sanningsenliga uppgifter.”
Handen på hjärtat, mina damer och herrar! Vad tycker ni att vi har hållit
på med här i dag? Ja, saken är klar - inte är det med detta.
Också jag börjar få nog. Varför kastar ni skräp på oss nydemokrater? Har
ni inte börjat fatta vad vi är ute efter? I samband med beslutet om delpensio-
nen fick ni en förevändning, när vi ändrade oss i voteringen. Då blev ni jätte-
lyckliga. Detta är något som man alltid kan använda. Ni menar att man inte
kan lita på oss osv. Jag tycker att det är ynkligt att ni använder detta argu-
ment. Lägg av med det, nu!
Hur kan ni förklara ert uppträdande mot oss i valrörelsen när det gällde
de 196 miljarder som vi ville spara in? Då skrattade ni åt oss.
Och vem var det som i denna kammare sade: Sluta med att kämpa för
kronan! Jo, det var vår partiledare. Han fick mycket ve och spe för detta.
Vad kostade den operationen för de svenska skattebetalarna? 40 miljarder
kronor! Men det är ingen som säger någonting om den saken.
Förstår ni att vi börjar bli litet grand desperata? Vi har många vettiga för-
slag, men socialdemokrater, vänsterpartister m.fl. bygger upp murar mot
oss. För mig framstår det som högst märkligt.
Låt mig återkomma till företagarna i Dagens Industri och använda litet av
60
fotbollsspråket. Det gula kort som jag har här i min hand gäller oss alla här.
Det är en varning för att företagarna har fått nog.
Jag vill också återkomma till det som ni talade om i samband med delpen-
sionsbeslutet. I Dagens Industri lördagen den 20 mars hette det i en rubrik:
”Dennis: Nyd spolierade utsikterna till sänkt ränta”. Sedan spred man en
massa dynga på det temat. Tisdagen den 23 mars återkommer man med föl-
jande notis:
”Fel om Dennis och nyd
I lördagens tidning refererade vi en Reuterartikel, författad av riksbanks-
chefen Bengt Dennis.
Inledningen om ny demokratis agerande i riksdagen framställdes felaktigt
som ett citat ur Bengt Dennis artikel. Han nämnde över huvud taget inte Ny
demokrati.
Vi beklagar.”
Men skadan är ju redan skedd.
Anf. 49 TALMANNEN:
Jag antar att John Bouvin är medveten om att ämnet för debatten är ar-
betsmarknadspolitik.
Anf. 50 JOHN BOUVIN (nyd):
Jag är väl medveten om detta, fru talman. Grunden måste läggas till varför
det blir som det blir. Jag tillåter mig att tala fritt ur hjärtat.
Jag skall fatta mig kort, så att jag håller mig inom taletiden. Jag avslutar
med att säga ett det är svenska folket som kommer att avgöra om vi i Sveriges
riksdag skall sitta kvar eller inte. Det behövs en allmän skärpning. Det gäller
alla. Jag hoppas verkligen att svenska folket inte ger oss rött kort, för då är
det illa. Det skall ni ha klart för er. Det ligger väldigt nära i tiden.
Nu har vi påskuppehåll. Jag hoppas att vi kan ta hänsyn till alla frågor i
samband med behandlingen av kompletteringspropositionen, och att vi kan
sluta fred i kammaren. Det räcker inte att vi skickar in sju gubbar för att
trycka - pang, pang, pang! Så är det ju nu.
Glad påsk!
Anf. 51 LENNART NILSSON (s):
Fru talman! Jag skall inte recensera föregående talare eller någon annan
talare. Jag kan instämma i något som John Bouvin sade. Han visade rött
kort, och jag skulle vilja använda rött kort på regeringen, som inte finns här
i kammaren. Den skulle behöva utvisas.
Vi lever i ett samhälle där vi i diskussioner kan höra att de ekonomiska
problemen är Socialdemokraternas fel. När Moderaterna var i opposition
var det sossarnas fel. Nu när man är i regeringsställning är det också Social-
demokraternas fel. Man kan fundera över vilket ansvar regeringen egentli-
gen har för att klara jobben för människor.
Fru talman! I dagarna kommer 800 metallarbetare på Volvo i Uddevalla
att få lämna sina jobb. Under ett halvårs tid har jag med jämna mellanrum
från denna talarstol ställt frågor till olika ministrar - näringsministern och
arbetsmarknadsministern - om vad de ämnar göra för att behålla den kom-
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Arbetsmarknadspolitik
6 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 89
Prot. 1992/93:89 petens som finns på fabriken. Under detta halvår har svaren uteblivit varje
2 april 1993 gång diskussionen har förts.
’ När vi här i riksdagen bestämmer oss för att vi skall satsa på något område,
Aibetsmarknadspolitik v; gjorcje j samband med att varvet lades ned i Uddevalla, satsas det
stora pengar. Volvo fick en hel del stöd i olika former.
Jag har frågat arbetsmarknadsministern, som inte är här nu, vad han äm-
nar göra och om han har fört diskussioner för att kunna klara situationen.
Jag har inte fått något svar. Då blir jag litet förundrad.
I TV och andra massmedier säger man att politikerna måste ta ett ansvar.
Naturligtvis vill jag som politiker vara med och ta ett ansvar. Men vi har en
regering som har fått förtroendet att regera av svenska folket. Det var ju
det förtroendet regeringen fick vid det förra valet. Vi socialdemokrater fick
omkring 37 % av rösterna och gjorde det sämsta valet sedan 1928. Rege-
ringen har fortfarande efter ett och ett halvt års regerande inte kommit un-
derfund med att den har ett ansvar. Den säger att de ekonomiska problemen
är Socialdemokraternas fel.
Det är märkligt. Om regeringen vill ta ett ansvar, borde den kunna svara
på de frågor som ställs. Det verkar som om regeringen inte vill stötta och
hjälpa till. Delegation på delegation åker till olika departement och myndig-
heter i Stockholm för att uppvakta och få svar på en del frågor.
De människor som åker för att uppvakta på departementen säger att det
värsta är att de inte har någon att tala med. Det är skillnaden mellan den
nuvarande politiken och den jag upplevde när Socialdemokraterna var i re-
geringsställning. När vi hade bekymmer i Uddevalla hade vi regeringsleda-
möter att tala med, och vi kunde resonera med tjänstemän på departementet
om vilka möjligheter man bör ha för att utveckla en region. I dag är det tyst.
Prognosen tyder på att det i Göteborgs och Bohus län kommer att finnas
ungefär 40 000 arbetslösa efter semestrarna. Till det skall läggas de männi-
skor som omfattas av åtgärder. I Uddevalla kommun kommer drygt 20 % att
vara arbetslösa efter nedläggningen av Volvofabriken och fönsterfabriken.
Arbetslösheten bland metallarbetare kommer att vara över 40 %.
Det är den vardag som mina kompisar lever i och som jag kommer att
möta när jag kommer hem nu. Man kan diskutera tior hit och dit, men de
metallarbetare på Volvo i Uddevalla som nu i dagarna blir utan arbete kom-
mer att förlora ungefär 1 500 per månad genom den sänkning av a-kasseer-
sättningen som regeringen vill göra. Det är metallarbetarnas vardag i Udde-
valla.
Vårt förslag innebar att man skulle se till att alla fick betala några tior. Det
är den verkligheten det handlar om: 1 500 kronor för de metallarbetare som
blir utan sina jobb på Volvo.
Det är väl snart dags för regeringen att komma underfund med att det är
den som har majoritet i riksdagen. Det är inte Socialdemokraterna, som nu
bär ansvaret för att regeringen inte för den politik som den borde föra. Det
är därför jag håller med om att man bör visa rött kort. Om det är någon
som borde utvisas och försvinna från Kanslihuset så är det den nuvarande
regeringen, så att vi kan få litet ordning och reda i landet.
(Applåder)
62
Anf. 52 BENGT AHLQUIST (fp):
Fru talman! Jag är verksam i en mycket liten kommun - Älvkarleby kom-
mun i Uppsala län. Det är en kommun som har mycket stora ekonomiska
problem med skulder uppåt 150 miljoner kronor. För att göra den siffran
begriplig kan jag säga att det skulle motsvara 15 miljarder i Stockholm.
Räntorna svarar mot nästan två skattekronor. Den öppna arbetslösheten
har stigit till 9,72 %, vilket placerar kommunen på en sjätteplats i Sverigesta-
tistiken.
Vi har en av Sveriges lägsta utbildningsnivåer inom kommunen. Jag träf-
far såväl unga människor utan arbete som gamla trotjänare som blivit ut-
slitna och utslängda från en hårdnande arbetsmarknad.
Kommunens stora industri, Skutskärsverken, har de senaste fem sex åren
avskedat ca 600 människor. Det är mycket, för kommunen är liten med bara
9 300 invånare.
Innan jag vänder hem till vardagen - till kommunen och kommunalpoliti-
ken - vill jag förmedla mina intryck från lokal kommunal nivå.
Fru talman! Sverige lever över sina tillgångar. Statsskulden, liksom arbets-
lösheten, ökar i snabb takt. Jag fick i går reda på att utbetalningarna från
a-kassorna utgör 250 miljoner kronor per dag. Räntekostnaderna på 95 mil-
jarder kronor utgör en sjättedel av statsbudgeten och är i dag större än stats-
budgetens samlade utgifter för pensioner inkl, åldrings- och handikappom-
sorg. Dessa belopp ökar snabbt.
Situationen har inte uppstått enbart under de senaste 18 månaderna. Både
den nuvarande regeringen och 80-talets socialdemokratiska regeringar får ta
på sig ansvaret för den rådande situationen.
De devalveringar som gjordes under 80-talet - den s.k. tredje vägens poli-
tik - lade grunden till bl.a. de stigande fastighetspriser och spekulationsaffä-
rer som ledde fram till bankkrisen.
Bankerna lånade under 80-talet frikostigt ut pengar, och inflationsbai-
longen och överpriserna på fastigheter pumpades allt större. Nu har bubblan
spruckit.
Bankerna står i kö till den s.k. bankakuten. Näringslivet har halkat efter
konkurrenterna i Europa, USA och Asien - i synnerhet Japan. Svenska fol-
ket har invaggats och invaggas fortfarande i dag i den falska tron att ett rege-
ringsskifte löser alla problem.
Oavsett vilken regering som sitter behövs det krafttag. Socialdemokra-
terna får om det blir aktuellt ärva den situation som de själva har varit med
om att lägga grunden till under 80-talet. Den tredje vägen slutar i en kraftig
uppförsbacke med upplåning och åter upplåning. Det tar emot.
Färden i nedförsbacken pågår, och räntekostnaderna på gamla och nya lån
accelererar. Det ekonomiska bromssystemet fungerar inte. Socialdemokra-
terna anser tydligen att man skall vänta med att bromsa till dess att nästa
konjunkturuppförsbacke börjar.
Det sägs ju att sanningen är den att det svenska folket lever över sina till-
gångar. Då reagerar låginkomstagarna och undrar om de lever över sina till-
gångar. Nej, det är statens tillgångar vi lever över. Jag tror att det pedago-
giskt är väldigt viktigt att reda ut detta.
De goda välfärdssystem som utvecklades under ett blomstrande 60-tal och
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Arbetsmarknadspolitik
63
Prot. 1992/93:89 byggdes på under 70-talet förutsatte bl.a. låg arbetslöshet och god tillväxt i
2 april 1993 ekonomin. Relativt få människor, ca 2,3 % arbetslösa, nyttjade systemet för
' att få hjälp att klara sin ekonomi i avvaktan på ett nytt arbete.
Arbetsmaiknadspolitik behöver a]]tför många stöd, och pengarna rinner ur Arbetsmarknads-
fonden. Vi har en ekonomi som förmodligen för tredje året i rad kommer att
uppvisa en minskning av samhällets samlade inkomster.
Våra gemensamma fackföreningar försvarar sina medlemmars intressen
hårdnackat, vilket är deras uppgift. Också jag och andra här är medlemmar
av fackföreningar. Men statsbudgeten räcker inte till. Alla politiker måste ta
på sig uppgiften att föra ut detta faktum. Det är ohållbart i längden att förtiga
den bistra sanningen.
I dag lånar vi och pantsätter våra barns och barnbarns framtid. Så kan det
inte få fortsätta. Hur skall vi kunna se våra barn och barnbarn i ögonen i
framtiden om vi fortsätter att föröda och förskingra deras framtida rätt till
välfärd?
Diskussionen kretsar i dag kring huruvida arbetslöshetsförsäkringen skall
ge 80 eller 90 % i ersättning vid arbetslöshet. Socialdemokraterna har bundit
sig alltför hårt vid att nivån skall vara oförändrad. Vi vet alla i denna kam-
mare att vi måste ställa om kursen för framtiden redan nu, annars riskerar vi
att gå en ännu dystrare framtid till mötes.
De arbetslösa utgör ingen homogen grupp. Låt oss i dag öppna för ett sys-
tem med något lägre ersättning - 80 % - vid arbetslöshet. Som kommunal-
man anser jag det ur kommunperspektiv vara nödvändigt att tanken på en
nedre brytpunkt - ett skyddsnät - i arbetslöshetsförsäkringen för människor
med de allra lägsta inkomsterna väcks. Om det inte görs, vältras det framtida
ansvaret för dem som hamnar under existensminimum över på kommu-
nerna. Stat och kommun är ju kommunicerande kärl. Det gäller samhällets
totala utgifter.
Kommunerna kommer i annat fall att tvingas fylla upp med socialbidrag
för att personer med de lägsta inkomsterna skall få leva på en till nöds god-
tagbar nivå. I fattiga kommuner som Älvkarleby ansträngs ekonomin ännu
hårdare om man tvingas lösa de problem som inte klaras av centralt.
Fru talman! Nu är det bråttom med att få en nationell samling för en poli-
tik som skapar grunden för Sverige att gå mot en ljusare framtid. Förhand-
lingar på partiledarnivå måste upptas inför slutspurten i arbetet med kom-
pletteringspropositionen. Deras uppdrag bör vara att konstruera ett väl sam-
mansatt, rättvist och hållfast restaureringsprogram för Sveriges ekonomi un-
der resten av 90-talet.
Min uppfattning är att det för Sveriges skull inom en inte alltför avlägsen
framtid måste bildas en blocköverskridande regering. Westerbergplanen kan
därvidlag vara en lämplig startpunkt för fortsatta sakpolitiska diskussioner
och avgöranden.
Överläggningen var härmed avslutad.
64
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Bakgrunden till utskottets betänkande
Utskottets uttalande godkändes med 183 röster mot 144 för godkännande
av uttalandet i reservation 1 av Ingela Thalén m.fl.
Bo G Jenevall (nyd) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats
vara frånvarande.
Mom. 1 (arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning)
Först biträddes reservation 3 av Laila Strid-Jansson med 22 röster mot 16
för meningsyttringen av Hans Andersson i motsvarande del. 290 ledamöter
avstod från att rösta.
Härefter biträddes reservation 2 av Ingela Thalén m.fl. med 144 röster
mot 22 för reservation 3 av Laila Strid-Jansson. 162 ledamöter avstod från
att rösta.
Slutligen bifölls utskottets hemställan med 184 röster mot 144 för reserva-
tion 2 av Ingela Thalén m.fl.
Mom. 2 (medelsanvisning till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostna-
der)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Ingela Thalén
m.fl. - bifölls med acklamation.
Mom. 6 (åtgärdsvolym)
Först biträddes reservation 5 av Ingela Thalén m.fl. med 131 röster mot 11
för meningsyttringen av Hans Andersson i motsvarande del. 185 ledamöter
avstod från att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 184 röster mot 143 för reserva-
tion 5 av Ingela Thalén m.fl.
Torgny Larsson (s) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats ha
röstat ja.
Mom. 7 (arbetsmarknadsutbildningens inriktning)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 6 av Ingela Thalén
m.fl. - bifölls med acklamation.
Mom. 12 (kompetensutveckling inom företagens ram)
Först biträddes reservation 7 av Ingela Thalén m.fl. med 132 röster mot 11
för meningsyttringen av Hans Andersson i motsvarande del. 185 ledamöter
avstod från att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 183 röster mot 144 för reserva-
tion 7 av Ingela Thalén m.fl.
Bo G Jenevall (nyd) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats
vara frånvarande.
Mom. 13 (reglerna för företagsutbildning)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 8 av Ingela Thalén
m.fl. - bifölls med acklamation.
Arbetsmarknadspolitik
65
Prot. 1992/93:89 Mom. 20 (riktlinjer i fråga om arbetslöshetsförsäkringen m.m.)
2 april 1993 Reservation 9 av Elver Jonsson m.fl. bifölls med 184 röster mot 144 för
utskottets hemställan.
Arbetsmarknadspolitik
Mom. 21 (finansiering av arbetslöshetsförsäkringen m.m.)
Reservation 10 av Elver Jonsson m.fl. bifölls.
Mom. 22 (finansieringen av arbetslöshetsersättningarna på längre sikt m.m.)
Reservation 11 av Elver Jonsson m.fl. bifölls med 183 röster mot 145 för
utskottets hemställan.
Mom. 27 (krav på motprestation från de arbetslösa)
Utskottets hemställan bifölls med 305 röster mot 21 för reservation 13 av
Laila Strid-Jansson. 1 ledamot avstod från att rösta.
Harriet Colliander (nyd) anmälde att hon avsett att rösta nej men marke-
rats vara frånvarande.
Mom. 29 (kvinnornas arbetsmarknadssituation)
Utskottets hemställan bifölls med 184 röster mot 144 för reservation 14 av
Ingela Thalén m.fl.
Mom. 33 (arbetsmarknaden för invandrare/flyktingar)
Utskottets hemställan - som ställdes mot meningsyttringen av Hans An-
dersson i motsvarande del - bifölls med acklamation.
Mom. 36 (arbetsmarknaden inom den offentliga sektorn)
Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering bifölls
med 184 röster mot 144 för utskottets hemställan med godkännande av moti-
veringen i reservation 15 av Ingela Thalén m.fl.
Mom. 37 (medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder)
Först biträddes reservation 16 av Ingela Thalén m.fl. med 133 röster mot
11 för meningsyttringen av Hans Andersson i motsvarande del. 181 ledamö-
ter avstod från att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 183 röster mot 145 för reserva-
tion 16 av Ingela Thalén m.fl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Kammaren beslöt kl. 14.01 på förslag av talmannen att ajournera förhand-
lingarna till kl. 14.30, då de till dagens bordläggning aviserade ärendena vän-
tades föreligga.
66
Förhandlingarna återupptogs kl. 14.30.
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Anmäldes och bordlädes
Propositionerna
1992/93:175 Medicintekniska produkter m.m.
1992/93:181 Sveriges tillträde till Förenta nationernas Konvention mot
kemiska vapen
1992/93:203 Rätt för Sveriges exportråd att bevilja visering
1992/93:231 Högskolor i stiftelseform - mångfald för kvalitet
1992/93:239 Ombildning av Statens provningsanstalt till aktiebolag, m.m.
1992/93:242 Minskad statlig reglering av kommunernas ansvar för boende-
frågor
Finansutskottets betänkanden
1992/93:FiU15 Riksdagens revisorer och deras kansli
1992/93:FiU16 Anslag till Riksgäldskontoret
1992/93:FiU17 Omstruktureringar i statsförvaltningen
1992/93:FiU18 Den statliga rationaliseringsverksamheten och revisionen
1992/93:FiU19 Statlig förvaltning
Skatteutskottets betänkanden
1992/93:SkU25 Vissa punktskattefrågor
1992/93:SkU33 Bostadsbeskattning m.m.
Lagutskottets betänkanden
1992/93:LU22 Olovliga bortföranden av barn samt vårdnad och umgänge
m.m.
1992/93:LU36 Äktenskaps- och sambofrågor
1992/93:LU37 Sjöfylleri
1992/93:LU38 Ändringar i konsumentkreditlagen
Utrikesutskottets betänkanden
1992/93:UU16 Samarbete med Baltikum, Central- och Östeuropa
1992/93:UU21 Situationen i det tidigare Jugoslavien
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1992/93:SfU7 Invandrar- och flyktingpolitiken
Trafikutskottets betänkande
1992/93:TU24 Vägverket
67
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 2 april
1992/93:116 av Ingvar Eriksson (m) till jordbruksministern om använd-
ningen av omställd åkermark:
Då riksdagen i juni 1990 fattade beslut om ny jordbruks- och livsmedels-
politik var omställningspolitiken en viktig del. Beslutet innefattade stimu-
lans för en snabb och varaktig omställning av åkermark till annan produktion
än till livsmedel. För detta skulle utgå stöd för omställning.
Omställningsstödet utgick i form av villkorslån med vissa bestämda krav:
att marken skulle överföras till produktion av annat än livsmedel. Sådan pro-
duktion skall alltså inte konkurrera med befintlig livsmedelsproduktion.
Vidare att odling av prisreglerade grödor måste minskas med samma antal
hektar som man erhåller omställningsstöd för.
Statens jordbruksverk har enligt cirkulär nr SJVFS 1991:19 meddelat att
det inte är tillåtet att använda fabrikspotatis odlad på omställd mark som
underlag för rabbatering av potatisstärkelse till derivat och pappersindustri.
Det har kommit till min kännedom att en stärkelsefabrik, med vete som
råvara, startat och ytterligare planeras i landet. Enligt uppgift skulle denna
startade fabrik försörjas med vete odlat på omställd åkermark med erhållet
omställningsstöd. Kontrakt mellan odlare och fabrik lär tecknas på samma
sätt som inom den traditionella produktionen av potatisstärkelse.
Det skulle enligt uppgift dock vara så att den i fabriken framtagna stärkel-
sen levereras vidare till annan svensk industri för tillverkning av glykos - ett
gränsskyddat livsmedel. Därvid kommer denna vetestärkelse, odlad på om-
ställd areal, att ersätta eller slå ut potatisstärkelse från fabrikspotatisarealer
på icke omställd åkermark.
Enligt min uppfattning synes denna produktion av vetestärkelse med vi-
dare förädling till glykos, vilket är ett gränsskyddat livsmedel, stå i klar strid
med beslutet år 1990 angående livsmedelspolitiken. De av Statens jord-
bruksverk utgivna föreskrifterna har ej heller följts.
Det inträffade är allvarligt då följden blivit att produktion av potatisstär-
kelse missgynnats. Möjlighet att odla fabrikspotatis för stärkelse avsedd till
livsmedel på omställd mark saknas.
I anledning av det anförda vill jag ställa följande fråga:
Vilka åtgärder avser statsrådet vidta i syfte att intentionerna i 1990 års livs-
medelspolitiska beslut till fullo följs vad gäller användning av omställd åker-
mark?
68
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Anmäldes att följande frågor framställts
den 1 april
1992/93:509 av Inger Hestvik (s) till justitieministern om utbildningen av per-
sonal som utreder sexualbrott mot barn:
I ett frågesvar den 23 mars i år rörande passlagarna framförde justitiemi-
nistern sin åsikt att det är viktigt att vi får bättre möjligheter att utreda och
även lagfora brott som begåtts utomlands.
I det syftet har enligt justitieministern svenska sambandsmän i Bangkok
utbildats för att kunna medverka i utredningar när det gäller sexualbrott mot
barn.
Min fråga till justitieministern är:
Hur är utbildningen upplagd?
1992/93:510 av Ingrid Näslund (kds) till socialministern om åtgärder mot
drogbekämpning:
Flera undersökningar visar att det finns klara samband mellan tobaksrök-
ning och narkotikabruk. De flesta som är narkotikaberoende började med
att röka tobak. Det finns tydliga tecken på att övergången till narkotika i de
allra flesta fall sker från tobaksrökning till hasch och marijuana.
Enligt tidningsuppgifter har nu den starkt beroendeframkallande drogen
rökheroin börjat nyttjas i allt större utsträckning, framför allt bland ungdo-
mar. Införseln av rökheroin till Sverige har ökat markant de senaste två åren,
och heroinmissbruket har femfaldigats bland ungdomar sedan slutet av
80-talet. Uppgifter finns om att rökheroin blandas i hasch utan att köparen
vet om det. På det sättet får man nya fasta kunder. Många upplever att attity-
den till droger har blivit liberalare.
Att rökning tydligare än förut kan komma att bli inkörsporten till narko-
tika är mycket allvarligt.
Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att intensifiera drogbekämp-
ningen på alla plan med anledning av den starka kopplingen mellan olika
droger och det ökade drogbruket i Sverige?
1992/93:511 av Leif Carlson (m) till statsrådet Reidunn Laurén om patent-
skyddet för läkemedel:
I ett interpellationssvar till mig den 28 januari 1993 rörande förbättrat pa-
tentskydd för läkemedel angav statsrådet att hon om det inom en månad el-
ler så skulle visa sig att EES-avtalet drar ut på tiden avsåg att ge sina medar-
betare i uppdrag att ”börja utarbeta ett förslag till nationell lagstiftning om
tilläggsskydd”.
Patentskyddet är av utomordentlig betydelse för svensk läkemedelsindu-
stri. Det är nu betydligt mer än en månad sedan statsrådet avgav sitt svar.
Det står nu klart att EES-avtalet drar ut på tiden.
69
|
Prot. 1992/93:89 2 april 1993 |
Vilka åtgärder har statsrådet vidtagit för att få till stånd en nationell lag- den 2 april 1992/93:512 av Lars Stjemkvist (s) till statsrådet Reidunn Laurén om änd- Enligt pressuppgifter har regeringen bestämt sig för att förändra hyresför- Mot bakgrund av ovanstående undrar jag vilka åtgärder statsrådet är be- 1992/93:513 av Birgitta Johansson (s) till statsrådet Bo Lundgren om allmän- Riksdagen beslutade i december 1992 att inrätta allmänhetens bankom- Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet följande: När verkställer statsrådet riksdagens beslut? 1992/93:514 av Stina Eliasson (c) till statsrådet Bo Lundgren om skatteav- Landets första avgiftsfinansierade bro blir klar för trafik nu i sommar. Det Från skattemyndigheter har ansetts att broavgiften inte kommer att vara Är statsrådet beredd att medverka till att det blir lika självklart för arbets- 1992/93:515 av Göte Jonsson (m) till justitieministern om skyddet för myn- |
70
En kvinnlig polisman knivskars i ansiktet vid ett ingripande. I tingsrätten
dömdes gärningsmannen för grov misshandel till två års fängelse samt till att
betala 38 000 kronor i skadestånd. Göta hovrätt sänkte såväl straffet som
skadeståndet. Motiveringen var enligt uppgift att en polis måste vara mera
mentalt förberedd på konfrontation med brottslingar än andra.
Det är högst märkligt att en ung polisman som tillfogas en skada i ansiktet,
innebärande en ärrbildning för livet, skall mötas med en sådan motivering.
Jag anser att skyddet för polismän måste stärkas i liknande situationer. Det
är orimligt att poliser i tjänsteutövning skall behöva tåla mera av t.ex. miss-
handel än andra medborgare.
Vilka åtgärder är justitieministern beredd att vidta i syfte att stärka det
lagstadgade skyddet för polismän vid tjänsteutövning?
1992/93:516 av Bengt Dalström (nyd) till statsrådet Bo Lundgren om tempo-
rär sänkning av bensinskatten:
Utländska turistbesökare har i en följd av år - speciellt efter införandet av
turistmomsen - tillfört landet allt mindre turistintäkter. Om inte regeringen
har för avsikt att sänka turistmomsen före den 1 juni i år, har jag ett intres-
sant förslag som kan medverka till en ökad utländsk turism i Sverige - detta
genom att genomföra en temporär sänkning av bensinskatten fr.o.m. den 15
maj till förslagsvis den 15 september. Härigenom skulle vi säkert locka hit
mångdubbelt fler utländska bilsemestrande familjer.
Min fråga till regeringen är om man skulle vara beredd att medverka till
ett sådant förslag om temporär ”turistsänkning” av bensinpriset för att här-
igenom stimulera en positiv utveckling av främst utlandsturism i Sverige un-
der den kommande sommaren.
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
11 § Kammaren åtskildes kl. 14.31.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 7 § anf. 19 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 30 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 46 (delvis),
av talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 14.01 och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
/Barbro Nordström
71
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
Innehållsförteckning
Fredagen den 2 april
1 § Avsägelse ......................................... 1
2 § Anmälan om kompletteringsval till finansutskottet.......... 1
3 § Ledighet .......................................... 1
4 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 1
5 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den
1 april .......................................... 2
Konstitutionsutskottets betänkande KU28
Näringsutskottets betänkande NU23
6 § Provisorisk tillämpning av bilateral jordbruksöverenskommelse
mellan Sverige och EG............................. 3
EES-utskottets betänkande EU2
Beslut ............................................... 3
7 § Arbetsmarknadspolitik ............................... 3
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU19
Debatt
Ingela Thalén (s)
Laila Strid-Jansson (nyd)
Hans Andersson (v)
lan Wachtmeister (nyd)
Elver Jonsson (fp)
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Johnny Ahlqvist (s)
Marianne Andersson (c)
Anders G Högmark (m)
Harald Bergström (kds)
Bengt-Ola Ryttar (s)
Bo Finnkvist (s)
Alf Eriksson (s)
John Bouvin (nyd)
Talmannen (om debattreglerna)
Lennart Nilsson (s)
Bengt Ahlquist (fp)
Beslut ............................................... 65
Ajournering ..........................................
Återupptagna förhandlingar ..............................
8 § Bordläggning ......................................
9 § Anmälan om interpellation
1992/93:116 av Ingvar Eriksson (m) om användningen av om-
ställd åkermark.................................
72
66
67
67
68
10 § Anmälan om frågor
1992/93:509 av Inger Hestvik (s) om utbildningen av personal
som utreder sexualbrott mot barn................... 69
1992/93:510 av Ingrid Näslund (kds) om åtgärder mot drogbe-
kämpning ..................................... 69
1992/93:511 av Leif Carlson (m) om patentskyddet för läkeme-
del ........................................... 69
1992/93:512 av Lars Stjernkvist (s) om ändringar i bruksvärdes-
systemet...................................... 70
1992/93:513 av Birgitta Johansson (s) om allmänhetens bank-
ombudsman .................................... 70
1992/93:514 av Stina Eliasson (c) om skatteavdrag för broavgif-
ter ........................................... 70
1992/93:515 av Göte Jonsson (m) om skyddet för myndighets
utövare....................................... 70
1992/93:516 av Bengt Dalström (nyd) om temporär sänkning av
bensinskatten .................................. 71
Prot. 1992/93:89
2 april 1993
73
gotab 43626, Stockholm 1993