Protokoll
1992/93:88
Anf. 1 TALMANNEN:
I morgon, fredagen den 2 april kl. 09.00, anordnas arbetsplenum för be-
handling av
dels arbetsmarknadsutskottets betänkande 1992/93:AU19 Arbetsmark-
nadspolitiken (förnyad behandling),
dels EES-utskottets betänkande 1992/93:EU2 Provisorisk tillämpning av
bilateral jordbruksöverenskommelse mellan Sverige och EG.
De aviserade interpellationsdebatterna har inställts.
Talmannen meddelade att Eva Zetterberg (v) avsagt sig uppdraget att vara
suppleant i bostadsutskottet.
Kammaren biföll denna avsägelse.
Talmannen meddelade att Vänsterpartiets riksdagsgrupp på grund av upp-
kommen vakans anmält Lars Werner som suppleant i bostadsutskottet efter
Eva Zetterberg.
Talmannen förklarade vald till
suppleant i bostadsutskottet
Lars Werner (v)
1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 88
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Justerades protokollet för den 26 mars.
Till riksdagen hade inkommit följande skrivelse:
Interpellation 1992/93:92
Till riksdagen
Birgit Henriksson (m) har ställt en interpellation till mig om åtgärder mot
hiv/aidssmitta.
På grund av arbetssituationen har jag inte kunnat finna en tid för interpel-
lationens besvarande inom den aktuella fyraveckorsfristen. Jag avser att
svara på interpellationen den 2 april 1993.
Stockholm den 31 mars 1993
Bo Könberg
Talmannen meddelade att då interpellationssvaren den 2 april på grund av
ändring i kammarens sammanträdesplan var inställda måste ny svarsdag för
ovannämnda interpellation bestämmas.
Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1992/93:190 till skatteutskottet
1992/93:193 till socialförsäkringsutskottet
1992/93:198 till skatteutskottet
1992/93:199 till jordbruksutskottet
1992/93:206 och 207 till näringsutskottet
1992/93:218 till arbetsmarknadsutskottet
1992/93:223 till skatteutskottet
1992/93:228 till försvarsutskottet
1992/93:232, 233 och 237 till jordbruksutskottet
1992/93:238 till näringsutskottet
1992/93:243 till jordbruksutskottet
1992/93:244 till utrikesutskottet
1992/93:246 till justitieutskottet
1992/93:247 till utrikesutskottet
Företogs till avgörande finansutskottets betänkanden 1992/93:FiU12,
FiU13 och FiU14, lagutskottets betänkande 1992/93:LU34, jordbruksut-
skottets betänkande 1992/93:JoU12, samt trafikutskottets betänkanden
1992/93:TU18, TU19, TU21, TU22 och TU23 (beträffande debatten i dessa
ärenden, se prot. 87).
Finansutskottets betänkande FiU12
Mom. 1 (sparpremien m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 282 röster mot 10 för meningsyttringen
av Johan Lönnroth i motsvarande del.
Mom. 2 (ersättning till fondbolag)
Utskottets hemställan - som ställdes mot meningsyttringen av Johan
Lönnroth i motsvarande del - bifölls med acklamation.
Mom. 3 (aktier i portföljförvaltningsbolag)
Utskottets hemställan bifölls med 169 röster mot 127 för reservationen av
Hans Gustafsson m.fl.
Mom. 4
Utskottets hemställan bifölls.
Finansutskottets betänkande FiU13
Utskottets hemställan bifölls.
Finansutskottets betänkande FiU14
Utskottets hemställan bifölls.
Lagutskottets betänkande LU34
Utskottets hemställan bifölls.
Jordbruksutskottets betänkande JoU12
Mom. 4 (Statens naturvårdsverk)
Utskottets hemställan bifölls med 167 röster mot 127 för reservationen av
Margareta Winberg m.fl.
Mom. 8 (investeringar inom miljöområdet)
Utskottets hemställan bifölls med 287 röster mot 10 för meningsyttringen
av Jan Jennehag i motsvarande del.
Mom. 16 (visst internationellt miljösamarbete)
Utskottets hemställan bifölls med 284 röster mot 12 för meningsyttringen
av Jan Jennehag i motsvarande del.
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Prot. 1992/93:88 Övriga moment
1 april 1993 Utskottets hemställan bifölls.
Trafikutskottets betänkande TU18
Mom. 21 (medelsanvisning för Bidrag till svenska rederier)
Utskottets hemställan bifölls med 287 röster mot 10 för meningsyttringen
av Karl-Erik Persson i motsvarande del.
Mom. 22 (sjöfartspolitikens långsiktiga inriktning)
Utskottets hemställan bifölls med 169 röster mot 128 för reservation 1 av
Sven-Gösta Signell m.fl.
Mom. 25 (sjösäkerhetsfrågor)
Först biträddes reservation 3 av Kenneth Attefors med 30 röster mot 16
för meningsyttringen av Karl-Erik Persson i motsvarande del. 248 ledamöter
avstod från att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 272 röster mot 21 för reserva-
tion 3 av Kenneth Attefors. 3 ledamöter avstod från att rösta.
Bengt Dalström (nyd) anmälde att han i huvudvoteringen avsett att rösta
nej men markerats ha röstat ja.
Mom. 33 (återinförande av fritidsbåtsregistret)
Utskottets hemställan bifölls med 163 röster mot 132 för reservation 4 av
Sven-Gösta Signell m.fl.
Mom. 36 (Flintrännan)
Utskottets hemställan - som ställdes mot motion T630 av Sten Andersson
i Malmö - bifölls med acklamation.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Trafikutskottets betänkande TU19
Mom. 1 (garantier för regionalflyg på en avreglerad marknad)
Utskottets hemställan bifölls med 167 röster mot 127 för reservation 1 av
Sven-Gösta Signell m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 2 (flyg endast på långa sträckor)
Utskottets hemställan bifölls med 285 röster mot 12 för meningsyttringen
av Karl-Erik Persson i motsvarande del.
Mom. 5 (stöd för regionala flyglinjer enligt Konkurrenskommitténs förslag)
Utskottets hemställan bifölls med 166 röster mot 128 för reservation 2 av
Sven-Gösta Signell m.fl.
Mom. 7 (utredning om flygtrafik till centralorter i skogslänen)
Utskottets hemställan bifölls med 168 röster mot 129 för reservation 3 av
Sven-Gösta Signell m.fl.
Mom. 15 (nedläggning av flygverksamheten på Bromma)
Utskottets hemställan bifölls med 168 röster mot 129 för reservation 4 av
Sven-Gösta Signell m.fl.
Mom. 16 (ekonomiskt ansvar för en regional flygplats i Stockholmsregionen)
Utskottets hemställan bifölls med 167 röster mot 129 för reservation 5 av
Sven-Gösta Signell m.fl.
Mom. 28 (driftstöd till flygplatser i Gävleborgs län)
Utskottets hemställan bifölls med 260 röster mot 29 för reservation 6 av
Kenneth Attefors. 7 ledamöter avstod från att rösta.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Trafikutskottets betänkande TU21
Utskottets hemställan bifölls.
Trafikutskottets betänkande TU22
Utskottets hemställan bifölls.
Trafikutskottets betänkande TU23
Utskottets hemställan bifölls.
Talmannen meddelade att kulturutskottets betänkanden KrU17, KrU18,
KrU19, KrU21, KrU23 och KrU14 skulle avgöras i ett sammanhang när de-
batten i dessa ärenden avslutats.
Föredrogs
kulturutskottets betänkanden
1992/93:KrU17 Övergripande kulturfrågor,
1992/93:KrU18 Allmän kulturverksamhet m.m. (prop. 1992/93:100 delvis),
1992/93:KrU19 Ersättningar och bidrag till konstnärer (prop. 1992/93:100
delvis),
1992/93:KrU21 Bibliotek, bildkonst, konsthantverk m.m. (prop.
1992/93:100 delvis) och
1992/93:KrU23 Kulturmiljövård (prop. 1992/93:100 delvis).
Talmannen meddelade att kulturutskottets betänkanden KrU17, KrU18,
KrU19, KrU21 och KrU23 skulle debatteras gemensamt.
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m.m.
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m.m.
Anf. 2 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Fru talman! För ett år sedan beslutade en enhällig riksdag efter initiativ
från oppositionspartierna om tillsättandet av en kulturpolitisk utredning
bl.a. för utvärdering av 1974 års kulturpolitiska mål. Särskilt pekade riksda-
gen då på att uppmärksamheten skulle riktas mot decentraliseringsmålet och
på hur uppkomsten av nationella kulturella centrum ute i landet skulle främ-
jas. Det är naturligt, eftersom Sveriges riksdag har ett ansvar för kulturen i
hela landet. Tanken från riksdagens sida var att utredningens resultat skulle
kunna ligga till grund för direktiven till myndigheterna våren 1994 inför den
då fördjupade anslagsframställningen hösten 1995.
Från socialdemokratisk sida har vi särskilt betonat följande punkter.
En viktig utgångspunkt för den framtida kulturpolitiken bör vara att meto-
diskt främja ett ökat samspel mellan olika kulturverksamheter i landet. Ett
i verklig mening nationellt kulturliv förutsätter dynamik, rörlighet och erfa-
renhetsutbyte mellan olika konst- och kulturområden.
En central statlig uppgift för 90-talets kulturpolitik är att gynna uppkoms-
ten av fler kulturella centrum utanför Stockholm samt att ge nationella upp-
drag till institutioner ute i landet. Det kan t.ex. vara Bildmuseet i Umeå,
Rooseum i Malmö, Röhsska museet i Göteborg, glasmuseet i Växjö, utveck-
ling av Arbetets museum i Norrköping eller det nya marinmuseet i Karls-
krona.
En nationell fond för kulturbyggnader och kulturturism bör bildas.
Det är också viktigt att studera hur 1974 års mål har uppnåtts vad gäller
barn och ungdomar. I en särskild motion redovisar vi förslag till åtgärder som
vi anser särskilt angelägna, och då inte minst inom skolans område.
Vid en utvärdering är det speciellt viktigt att beakta målet om kulturell
jämlikhet. Vi understryker också vikten av vidgat deltagande inom kulturli-
vet. Kultur får inte vara en angelägenhet enbart för den bildade medelklas-
sen.
Först ett år efter riksdagens beslut tillsätter kulturministern nu utred-
ningen. Detta innebär att utredningen knappast kan påverka direktiven till
myndigheterna våren 1994, eftersom utredningen skall vara klar senast i de-
cember 1994. Denna senfärdighet - eller missmanagement, som det skulle
kunna kallas på nysvenska - har lett till att utskottet har ansett sig tvingat att
lägga fram ett antal förslag till riksdagen för att dels påskynda processen,
dels förhoppningsvis höja kvaliteten i utredningsarbetet.
Ett enhälligt utskott konstaterar att det är ”anmärkningsvärt att utred-
ningen inte tillsatts förrän i dagarna, eftersom vad kulturutskottet anförde i
sitt betänkande i ämnet---innebar att utredningen skulle få ett omfat-
tande uppdrag och skulle få en skyldighet att snabbt redovisa detta”. Detta
konstaterande borde rimligen kulturministern ta till sig.
För att motverka de nu negativa effekterna av regeringens senfärdighet
föreslår utskottet riksdagen att för det första besluta att frågor som rör den
internationaliserade kulturen behandlas av en särskild utredning som skall
vara klar inom ett år. Dessa delar av direktiven för den övergripande kultur-
politiska utredningen bör alltså övergå till en särskild parlamentarisk utred-
ning. Dessutom föreslår utskottet riksdagen att för det andra uttala sig för
att även de i dagarna tillsatta enmansutredningarna om teatrarna och om
museerna likaledes blir parlamentariska med samma tidsramar för uppdra-
get. Det innebär att man på ett tidigt stadium kan få in de politiska parlamen-
tariska övervägningarna i processen. Vi är nog alla överens om att detta är
stora, viktiga, komplicerade och ibland politiskt besvärliga frågor. Då kan
det vara en fördel att dessa övervägningar ingår i den politiska processen på
ett tidigt stadium.
Innan riksdagen har haft möjlighet att i plenum diskutera och besluta om
dessa utredningar går kulturministern ut i en TT-intervju och säger att hon
minsann inte tänker bry sig om ett sådant riksdagsbeslut. Detta är lindrigt
sagt uppseendeväckande, och det påminner ganska mycket om Karl XI:s
försmädliga anslag på milstolparna på riksdagsmännens väg inför 1686 års
riksdag:
Vad göras skall är redan gjort,
I herredagsmän reser icke så fort.
Innan riksdagen fattat något beslut tillrättavisar alltså kulturministern
1993 års demokratiskt valda riksdag. Hon har tydligen inspirerats av Karl
XI:s ord och därmed missuppfattat parlamentarismens innebörd. Parlamen-
tarismen förutsätter nämligen att riksdagen skall ha förtroende för - eller i
vart fall tolerera - regeringen. Det skall inte råda det omvända förhållandet.
Visserligen kan man tycka att Sveriges mest kompetenta regering förtjänar
en från regeringssynpunkt bättre riksdag. Nu är det dock så, att denna riks-
dag är vald av svenska folket, och det får regeringen faktiskt finna sig i. Jag
tycker, fru talman, att kulturministerns TT-uttalande är klandervärt.
Om riksdagen gör ett uttalande om utredningar, skall regeringen självfal-
let följa detta. Så säger all rimlig konstitutionell praxis. Det är en helt annan
sak om riksdagen inte ger några anvisningar eller om nya sakförhållanden
uppstår. Så är dock inte fallet här. Man har inte ens fattat beslut, och det är
osäkert var majoriteten ligger. Regeringspartiernas reservationer är därför
något märkliga. I stället för att hävda riksdagens intresse speglar dessa reser-
vationer mer tänkandet att vad far gör - eller i detta fall vad mor gör - är
alltid bäst.
En annan fråga som är viktig att uppmärksamma, såväl i den kulturpoli-
tiska övergripande utredningen som under nästa budgetår, är kultur i arbets-
livet. Det finns flera fördelar med arbetsplatserna som utgångspunkt för kul-
turaktiviteter. Många har långa resvägar till jobbet och bor långt ifrån de
traditionella kulturlokalerna. Skiftarbetare har ofta ingen möjlighet att delta
i kulturlivet. Om man är ovan vid olika kulturformer, erbjuder arbetsplatsen
ofta en bra, naturlig och djupare bekantskap med böcker, konst, teater eller
sång och musik.
Vissa andra akuta insatser, oavsett utredningen, behöver göras. Det hand-
lar om uppräkning av stödet till amatörorganisationer, om stödet till cent-
rumbildningar, om anslagen till de samlingslokalägande organisationerna
och om stöd till konstbildande verksamhet.
Vi föreslår också att riksdagen bör bifalla förslaget att inrätta ett särskilt
anslag för kultur i skolan. Vi har fått flera rapporter om att satsningarna här
har minskat kraftigt. Detta är allvarligt, eftersom det ytterst handlar om den
unga generationens rätt till kulturella upplevelser. Tyvärr har vi på dessa se-
nare akuta punkter inte fått gehör hos utskottets majoritet. Jag vill uttrycka
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m. m.
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m. m.
förhoppningen att riksdagen följer de socialdemokratiska reservationerna i
dessa avseenden.
Jag skall också tillägga att Ingegerd Sahlström och Leo Persson senare
kommer att tala för socialdemokraternas ståndpunkter när det gäller i nu
nämnd ordning biblioteksfrågorna och behovet av en bibliotekslagstiftning
samt kulturmiljöfrågorna.
Slutligen är det vår förhoppning att de utredningar som nu är på gång
kommer att bedrivas med stor öppenhet och att utredningarna i sig skall sti-
mulera till debatt vad gäller inte minst kulturpolitikens inriktning samt teat-
rarnas och museernas utveckling. Den fria debatten i sig kan alltså stimulera
till bra förslag.
Med detta, fru talman, ber jag att få yrka bifall till följande reservationer
till kulturutskottets betänkande nr 17, nämligen nr 5 och 7, och till betän-
kande nr 18 reservationerna nr 1, 4, 10 och 15.
Anf. 3 SIMON LILIEDAHL (nyd):
Fru talman! Som enkel ersättare i kulturutskottet känner jag mig definitivt
inte som Karl XI. Jag nalkas kulturfrågorna med respekt och ett öppet sinne.
Det är ett stort ansvar att på bästa sätt fördela 3 miljarder i bidrag till en
uppsjö av angelägna ändamål. Vilka prioriteringar måste göras? Var gör de
knappa resurserna mest nytta? Det är frågor som vi ställer oss.
Inom Ny demokrati ser vi det som en av kulturpolitikens viktigaste uppgif-
ter att stödja det som har värde och kvalitet, men som inte kan realiseras på
marknadens villkor.
Attityden till kulturen behöver förändras i riktning mot det synsätt som
finns på många håll i det nya Europa. Där betraktar man kulturen som en
tillväxtfaktor både i livskvalitet och i statskassa.
Vi i Ny demokrati vill också försöka skapa förutsättningar för samspel
mellan privata och statliga initiativ. Vi anser att vi måste lära oss mer om
detta genom att t.ex. studera hur länderna i den gemensamma marknaden
försökt att lösa dessa problem.
Det är därför med en viss besvikelse jag i kulturdepartementets kommitté-
direktiv för kulturpolitikens inriktning fått läsa att intresset för Europa kan-
ske är något begränsat från regeringens horisont. På direktivens totalt 11 si-
dor diskuterade man den internationaliserade kulturen - ett förfärligt ord i
och för sig - på en knapp halvsida. Det är detta Europa som vi nu skall närma
oss med stormsteg. Vi tror att tyngdpunkten måste läggas mer på Europa
och att man måste ha de europeiska tankegångarna som underlag för hur vi
skall klara den framtida kulturpolitiken i Sverige.
Jag fann vidare till min besvikelse att ordet turism knappast var nämnt i
direktiven. Turismen är en underutvecklad näring i Sverige, och Sverige är
ett turistland som är dåligt marknadsfört utomlands.
Styrelsen för Sverigebilden har nyligen publicerat en marknadsundersök-
ning, Image of Sweden in Europé, där det klart framgår att europén söker sig
till Sverige, som studien säger, främst för ”historical and cultural attractions,
unspoiled nature and scenery”.
Turistandet kommer i allt högre grad att ske i kulturhistoriskt intressanta
miljöer. Det är emellertid inte så mycket som har gjorts för att möta turis-
mens klart uttalade önskemål om tillgänglighet, levandegörande och mark-
nadsföring. Det är därför angeläget att Kulturdepartementet och även Nä-
ringsdepartementet tar kraftiga initiativ för att få i gång ett verkningsfullt
samarbete mellan turistnäring, företag, naturliv, kulturminnesvård och mu-
seer.
Vi har därför motionerat om en kraftig satsning på natur, kultur och tu-
rism - ett elegant och effektivt sätt att minska vårt budgetunderskott.
Med all min nyvunna entusiasm över kulturfrågor blir jag förvånad över
Kulturdepartementets svala intresse för att köra i gång en utredning om den
framtida kulturpolitikens inriktning, som de facto beslutades av riksdagen
redan den 9 april förra året.
I utskottet har jag utan några som helst politiska övertoner framfört min
och partiets mening om hur man skulle få fart på utredningsarbetet om de
framtida kulturrelationerna mellan Europa och Sverige och hur man på basis
härav kan dra upp riktlinjerna för den framtida svenska kulturpolitiken.
Som en man från den hårda verkligheten föreslår jag-för att i någon mån
vinna tillbaka den tid som gått förlorad på grund av att den stora av riksda-
gen beslutade utredningen försenades nästan ett helt år - att den kulturpoli-
tiska utredningen skall kopplas ihop med tre smärre parlamentariska utred-
ningar beträffande den internationaliserade kulturen samt museer och tea-
ter.
Med min oerfarenhet av politiskt arbete har jag inte lagt några konstitutio-
nella synpunkter på utredningarna, utan jag har endast som företagsledare
önskat att utredningsarbetet skall kunna bedrivas så snabbt och effektivt
som möjligt. Jag har förfäktat små parlamentariska utredningar därför att
man kanske då kan stycka upp utredningarna och få med kvalificerade ex-
perter från Ny demokrati, som vi är lyckliga att ha i riksdagen. Det är defini-
tivt skillnad mellan att sitta med som parlamentariker och expert och att ingå
i en referensgrupp.
Att man nu skall ha en internationell parlamentarisk utredning bedömer
jag som något självklart. Jag är därför både glad och tacksam att Birgit
Friggebo, enligt meddelande från TT, kan tänka sig att lyfta ut Europafrå-
gorna från den kulturpolitiska utredningen. Det ställer vi naturligtvis hel-
hjärtat upp på.
Jag vill emellertid samtidigt redovisa att jag inte fått något gehör hos ut-
skottet för mina starka önskemål att utredningen skall bedrivas med skynd-
samhet och att redovisningen av de tre mindre utredningarna skall göras före
utgången av 1993. Detta skulle göra det möjligt för den stora kulturpolitiska
utredningen att redovisa sitt resultat före april 1994, i stället för som det nu
är sagt i slutet av 1994. Det gäller att ta tillbaka den tid som gått förlorad
därför att regeringen dröjt nästan elva månader med att tillsätta den kultur-
politiska utredningen.
Jag vet att det går att arbeta snabbt. Jag har lärt mig från mina företag.
Jag kan icke förstå och tycker det är oanständigt att man skall ha så långa
utredningstider. Att det går att arbeta snabbt även i riksdagen har jag fått
klart för mig när jag deltagit i utredningen om ägande av Sveriges TV och
radio.
Specialutredningen stöptes av olika orsaker om till en parlamentarisk ut-
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m.m.
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m.m.
redning. Den klarade av sitt jobb på mindre än två månader. Ordförandena
i de här utredningarna spelar naturligtvis en stor roll. Vi var glada att ha en
effektiv ordförande från Folkpartiet som gjorde ett utomordentligt jobb och
fick oss alla att i enighet skriva under på resultatet.
I det betänkande som vi nu diskuterar har Ny demokrati rent principiellt
intagit ståndpunkten att vi i dagens ekonomiska läge inte skall göra några
nysatsningar inom kulturområdet på bekostnad av kulturens basverksamhe-
ter. Vi avser att begränsa Kulturrådets utvecklingsanslag. Vi har en reserva-
tion till mom. 7 som jag yrkar bifall till.
Nu vill jag övergå till kulturutskottets betänkande 18, beträffande allmän
kulturverksamhet. De av Ny demokrati tillfogade reservationerna avser näs-
tan enbart nedskärningar av, som vi anser, onödigt stora anslag som inte mo-
tiverats på ett tillfredsställande sätt. Dessa nedskärningar är för oss en
kungsfråga. Det går som en röd tråd genom Ny demokratis agerande i alla
utskott att vi måste göra nedskärningar. Jag har t.ex. här i kammaren varje
gång jag har haft tillfälle diskuterat nedskärningar. Senast tog jag upp orga-
nisationsbidragen, som jag anser att man måste skära ned.
I alla dessa reservationer som jag har utformat har jag pekat på nödvän-
digheten av sparsamhet. Jag har svårt att tänka mig att mina kolleger inom
socialdemokratin och regeringspartierna inte skulle vara besjälade av
samma nit. Jag har med viss besvikelse sett att de förhåller sig passiva till
mina ambitioner om besparingar. Skall vi klara landet och våra problem
måste vi börja spara i det lilla. Det har man lärt sig som företagare i dagens
Sverige. Jag tror att mina riksdagskolleger skulle må bra av att tänka mer
aktivt och aggressivt i de här frågorna.
Fru talman! Då kammaren är tidsmässigt ansträngd i dag begränsar jag
mig till att yrka bifall till mina reservationer 5, 8 och 13.
10
Anf. 4 ELISABETH PERSSON (v):
Fru talman! Vi behandlar nu fem stora betänkanden. Det är svårt för mig
att hinna ta upp alla viktiga frågor som dessa betänkanden berör. Jag tvingas
därför begränsa mig till några frågor som jag tycker är särskilt viktiga. Innan
jag kommer in på dessa sakfrågor, vill jag kommentera de utredningar som
är aktuella.
Den stora kulturpolitiska utredningen är nu äntligen tillsatt. Vi från Väns-
terpartiet har flera gånger påpekat att det är orimligt med så långa dröjsmål
från ett beslut i riksdagen till dess utredningen tillsätts. Vi nödgas nu se att
denna kritik är riktig. Detta långa dröjsmål kommer att få en rad negativa
följdverkningar.
Det stora problemet blir naturligtvis att kunna genomarbeta direktivens
alla mål under den korta tid som utredningen har till sitt förfogande. Därför
har utskottet förslagit att en del skall lyftas ut. Den internationaliserade kul-
turen skulle göras till föremål för en särskild utredning. Jag beklagar detta,
men jag tror att det är nödvändigt. Naturligtvis hade jag hellre sett att denna
stora kulturpolitiska utredning hade kunnat börja sitt arbete kanske redan
tidigt i höstas och också givits tillräckliga sekreterarresurser, så att även detta
viktiga avsnitt om den internationaliserade kulturen hade kunnat ingå och
blivit vederbörligen genomarbetat. Men nu är det al Iså inte så, och Vänster-
partiet står därför bakom utskottsbetänkandet om en särskild parlamenta-
risk utredning om den internationaliserade kulturen.
Utskottet har också föreslagit att Museiutredningen och Teaterutred-
ningen skall vara parlamentariska. Även om jag naturligtvis inser att det kan
komma att bli problem även för dem, framför allt när det gäller att bli klara
med sina uppdrag så att utredningarna kan ingå i den stora kulturpolitiska
utredningens slutbetänkande, anser vi faktiskt att det är viktigt att också de
får en parlamentarisk sammansättning. På detta sätt skulle kulturfrågorna
kunna lyftas upp till en rättmätig och viktig plats i det parlamentariska arbe-
tet. Debatten och intresset kring både teaterfrågor och museifrågor skulle
därmed lyftas fram. Vi står alltså bakom utskottets förslag om detta.
Ovanpå alltihop har Vänsterpartiet dessutom föreslagit en ytterligare ut-
redning. I andra sammanhang har regeringen tagit fasta på danslivets behov
av utveckling och också föreslagit vissa förstärkningar i budgeten. Men vi
menar att danslivet borde få en ordentlig genomlysning. Vi tror, i likhet med
Svensk danskommitté, att detta skulle göras bäst i en utredning. Den bör i
så fall analysera dansområdets struktur och föreslå insatser på dansområdet
utifrån ett långsiktigt perspektiv. En sådan utredning borde naturligtvis om-
fatta såväl professionell dans som amatördans liksom utvecklingen av institu-
tioner och andra offentliga insatser, centralt, regionalt och lokalt.
Till detta hör även frågan om länsdanskonsulenter, som exempelvis har
lyfts fram i en motion av Karl-Göran Biörsmark från Östergötland. Han pe-
kar på behovet aven länsdanskonsulent för Östgötabaletten. Men jag tycker
att frågor av detta slag, dvs. om länsdanskonsulenter, naturligtvis borde be-
redas i samband med en utredning som behandlar hela dansområdet.
Fru talman! Jag kommer nu att övergå till att tala om biblioteksfrågor. Jag
har förstått att Socialdemokraterna har en talare som skall tala särskilt om
dessa. Men vi i Vänsterpartiet har inte denna möjlighet att dela upp frå-
gorna. Jag får därför ta upp alla dessa frågor i ett sammanhang.
Vänsterpartiet har upprepade gånger väckt förslag om en bibliotekslag.
Jag vill påstå att skälen för en sådan lag växer sig starkare för varje månad
som går. Nedskärningar av statsbidragen till kommunerna och lågkonjunk-
turen slår hårt mot alla delar av kulturen, men utbildningen och folkbibliote-
ken drabbas på många håll mycket hårt av dessa kraftiga inskränkningar i
verksamheten. Vi vet alla att avgiftsfinansieringshotet inte på något sätt är
avvärjt. Men nu, fru talman, hotas också länsbiblioteken av nedläggning.
Hur osannolikt det än låter har exempelvis Västerbottens läns landsting fö-
reslagit nedläggning av länsbiblioteket i Umeå. Om detta beror på okunnig-
het eller bara är något slags missriktat sparnit vet jag inte. Men så är det i
alla fall. Vi får hoppas att man tar sitt förnuft till fånga. Frågan är helt enkelt
om man kan göra detta helt ensidigt. Länsbiblioteken får ju ordentliga stats-
bidrag för delar av sin verksamhet.
I en bibliotekslag, som vi har verkat för och vill ha, borde man naturligtvis
ta fasta på de viktiga uppgifter som biblioteken har. Bibliotekens roll när det
gäller undervisning - såväl den individuella bildningen som den officiella
med skola och universitet - är, skulle jag vilja påstå, omistlig redan från dag-
hemmen som undervisningscentrum. En bibliotekslag skulle naturligtvis
vara en garant för fria fjärrlån. Jag vill påstå att dessa fria fjärrlån är en förut-
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m.m.
11
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m.m.
12
sättning för att studier och forskning över huvud taget skall kunna bedrivas
över hela landet. Det är inte bara distansstuderande som behöver detta, utan
det behöver alla.
Bibliotekens samlingar speglar också vårt kulturella arv. En bibliotekslag
skulle vara en garant för och säkra tillgången till dessa samlingar men också
till samlingarnas fortbestånd och förnyelse i takt med samhällets utveckling
och förändring.
Yttrande- och tryckfrihetsrätten levandegörs av biblioteken. Att ha fri till-
gång till information och själv kunna bilda sig en uppfattning i olika frågor
är en av demokratins grunder. Mångfalden och variationen i utbudet av litte-
ratur är viktiga, särskilt när det gäller barn- och ungdomsåren, då grunden
för ett litteratur- och läsintresse läggs. Jag tror att lusten för läsande och läs-
vana skapas bl.a. genom att man tidigt ger barn tillgång till böcker. Bara
detta att ha många böcker omkring sig utgör grunden för en framtida läs-
glädje och lust till litteratur. Väldigt få barn skulle ges denna möjlighet att
tidigt få leva med böcker om inte biblioteken med sitt rika utbud hade fun-
nits. Det är inte möjligt att köpa och ge barn den stora mängden böcker som
jag tror att de behöver. Det handlar naturligtvis inte bara om mängden
böcker men tillgången till dem, möjligheten för det lilla barnet att få välja.
En bibliotekslag skall också garantera fri och gratis tillgång till all informa-
tion, litteratur och service för alla åldrar på våra bibliotek. Jag menar också
att man i en bibliotekslag skall definiera de övergripande målen för biblio-
teksverksamheten och ange ramarna för den kommunala och regionala verk-
samheten utan att detaljreglera den. Kommunerna skall som nu driva biblio-
teken och utforma deras verksamhet efter lokala förhållanden. Men biblio-
tekslagen behövs som en grund för deras verksamhet.
Fru talman! Vi behöver en nationell bibliotekspolitik, och vi måste ha en
bibliotekslag. Vänsterpartiets första motion om en bibliotekslag väcktes re-
dan för tio år sedan. Vi har ända fram till nu varit ganska ensamma om detta
förslag, om man undantar stora delar av de biblioteksanställda som har stött
det från början. Men nu drivs denna fråga, vilket vi alla vet, av Författarför-
bundet. Många socialdemokrater och enstaka politiker från andra partier ta-
lar också om behovet av en bibliotekslag, vilket jag tycker är glädjande.
Självklart löser en bibliotekslag inte alla dagens problem. Det troliga hade
väl varit att det hade varit lättare att undvika aktuella nedskärningar när det
gäller biblioteken om Vänsterpartiets bibliotekslag redan hade varit genom-
förd.
Fru talman! När det gäller kulturpolitikens inriktning över huvud taget
tycker jag ibland att det är litet svårt att urskilja vad regeringen har för idé
och vad den vill med sin kulturpolitik. Men ett ord som ofta förekommer i
dessa sammanhang är professionalism. Det låter mycket stiligt. Yrkeskun-
nande och yrkeskunskap är självfallet bra och måste finnas inom kulturens
område. Kvalitet är ett annat ofta förekommande begrepp. Det är också
mycket bra. Men frågan är hur man skall nå målen om professionalism och
kvalitet. Kan man över huvud taget få kvalitet och professionalism i något,
dvs. en topp eller en elit i någon verksamhet, utan att sörja för bredden och
basen?
Fru talman! Nästa ärende som skall behandlas i dag är idrotten. Låt mig
ett ögonblick låna idrotten som en bild just för verksamhet med en professio-
nell topp och en bred bas. Verklig toppidrott utan breddidrott och utan bas
finns inte. Jag tror att alla är överens om det. Det går inte att få fram toppid-
rottsmän utan att man har en bred bas och en bred verksamhet bland barn
och ungdomar och bland människor i allmänhet.
Det går inte heller att få publik till stora idrottsevenemang utan ett brett
idrottsintresse och ett idrottskunnigt folk.
Jag vill påstå att det är på precis samma sätt med kulturen. Utan ett eget
och aktivt kulturengagemang hos barn och ungdom, och också hos männi-
skor i allmänhet, har den professionella kulturen ingen publik och över hu-
vud taget ingen, eller en mycket snäv grupp, att kommunicera med. Det är
i barn- och ungdomsåren som ett framtida kulturengagemang, ett kulturellt
liv och skapande, måste grundas.
Om jag vore kulturminister och hade idéer om professionalism och kvali-
tet i kulturen, skulle jag ständigt sysselsätta mig med funderingar om hur
man skulle kunna skapa den nödvändiga basen eller bredden för kulturverk-
samheten, så att toppen, eliten, professionalismen och kvaliteten kan säkras.
Jag skulle fundera på hur jag skulle kunna gynna framtidens kulturarbetare
och kulturkonsument. Hur skulle jag kunna ge alla barn och ungdomar möj-
ligheter att på olika sätt bli både aktiva och mottagliga och uppfostrade i kul-
turutövande och kulturfrågor?
Jag tror att jag snart skulle komma fram till att ett sätt att nå dessa barn
och göra insatser för dem är att gå via skolan. Alla barn går i skola. Det finns
en sak till som alla barn, i varje fall de allra flesta, har tillgång till, och det är
TV. Satsningar på barn och ungdomar borde för att ge god utdelning rimli-
gen göras dels i skolan, dels via TV.
Jag tänker här bara ta upp skolans kultursatsningar. Ett oslagbart sätt vore
att i framtiden föra in kulturen på ett helt annat sätt i skolan än vad som sker
i dag. Vänsterpartiet har föreslagit ett mycket blygsamt anslag på 7 miljoner
kronor för att kunna stimulera en kulturverksamhet i skolan som går utöver
den ämnesbaserade undervisningen. Men det säger utskottet nej till. Det får
kommunerna sköta själva. Jag beklagar detta, fru talman.
Tydligare kan det inte sägas. Barn och ungdomar - framtidens kulturpu-
blik och kulturutövare - har ingen plats i den borgerliga nationella kulturpo-
litiken. Vad finns det för täckning för att tala om professionalism och kvali-
tet när man inte bekymrar sig mer om just dem som skall bli framtidens kul-
turkonsumenter, men också kulturproducenter?
Det är genom skolan, och genom att upppmuntra till kulturaktiviteter i
skolan, som man skulle kunna nå denna bredd. Kulturarbetare kan på olika
sätt komma till skolor. I kommunerna kan man sätta sig ner och diskutera
hur man skall kunna starta kulturprojekt. Det finns alla upptänkliga förslag
på många områden. Det finns också goda erfarenheter av detta.
Dessa 7 miljoner hade kunna vara en början för en i framtiden betydligt
bredare satsning på barn- och ungdomskultur.
Fru talman! Jag skall nu fatta mig ganska kort. Jag skall beröra ett par
frågor som Vänsterpartiet har fört fram i motioner. Den första frågan gäller
internationellt kulturutbyte. Vi är nog överens om att kulturutbyte med
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m. m.
13
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m. m.
14
olika länder är viktigt. Det framgår om inte annat av direktiven till den kul-
turpolitiska utredningen.
Vi menar att det är särskilt viktigt att ha ett kulturutbyte och en kulturdia-
log med Östersjöländerna och Ryssland. Här har kontakterna alltför länge
varit dåliga. Det finns i dag inte tillräckligt med medel för att kunna skapa ett
väl fungerande kulturellt samarbete. På olika håll finns pengar för tekniskt
bistånd och samarbete, men det finns inte några pengar specialdestinerade
för kulturutbyte.
Vi har i vår motion inte låst oss för hur en kulturfond för Östersjöländerna
och Ryssland skulle administreras. Det tror jag inte är det stora problemet.
Jag menar att den frågan går att lösa. Man kan lägga uppgiften på Svenska
Institutet eller något annat organ. Det viktiga är enligt min mening att vi ger
signaler om att vi vill medverka till ett breddat kulturutbyte. Vi har säkerli-
gen en hel del att lära och att lära ut.
Jag menar att riksdagen borde anta detta förslag. Det är heller inte några
stora summor det rör sig om. Det är mer en markering av ett intresse.
Fru talman! Jag står givetvis bakom samtliga Vänsterpartiets motioner
inom dessa områden och de meningsyttringar som vi har fogat till utskottets
betänkanden, men jag yrkar enbart bifall till meningsyttringarna 1 och 2 till
betänkande 17 och till de meningsyttringar som avser mom. 21 och 30 i be-
tänkande 18.
Anf. 5 CHARLOTTE BRANTING (fp):
Fru talman! Eftersom detta är den första större kulturdebatt jag har som
vice ordförande i kulturutskottet, skulle jag vilja börja med några inledande
allmänna ord om min syn på kulturen.
För mig är det naturligt att all kulturpolitik präglas av öppenhet, vidsynt-
het och tolerans. Kulturpolitiken skall ha utrymme både för det traditionella
och för det nya, det okonventionella och det sökande. Vi möter kulturen i
många former, inte bara i det som vi vanligen brukar kalla kultur - litteratur,
musik, konst, teater, film och dans - utan också i många andra former, i land-
skapet och miljön, i byggnader, i vårt folkliga kulturarv. Det är en kedja av
upplevelser mellan generationer, mellan landsdelar och länder, mellan olika
folk, religioner, raser och språk. Vi har genom århundraden blivit påverkade
av andra, och andra har påverkat oss. I den svenska kulturen finns inslag av
många andra länders kultur. Sverige är en del av Europa och av europeisk
kultur.
Nationell självtillräcklighet och självgodhet är främmande för en liberal
kultursyn. Men självfallet känner jag stolthet och tycker att vi skall slå vakt
om t.ex. våra folkliga traditioner, vår natur, kultur och miljö. Det avgörande
är mångfalden, att få lyssna till många röster, få uppleva olika alternativ och
möta andra kulturer. För mig är det oerhört stimulerande att besöka andra
länder. Det ger perspektiv på den egna tillvaron och på den ibland ganska
förenklade svenska debatten. Ett nära europeiskt samarbete innebär inget
hot mot vårt kulturliv, tvärtom skulle det innebära en stimulans.
Eftersom kulturverksamhet inte är lagreglerad, måste riksdag och rege-
ring föregå med gott exempel. En satsad statlig kulturkrona ger tre nya kro-
nor till kulturen. Bland de kronorna finns kommunpengarna. Därför är de
statliga besluten viktiga för att kommunens kulturpolitiker skall kunna för-
svara kultursatsningarna.
För att få litet perspektiv är det också viktigt att komma ihåg att de statliga
kulturutgifterna t.ex. bara är knappt en tiondel av försvarskostnaderna.
Hela det statliga kulturstödet skulle kunna finansieras med en och en halv
karensdag. Samhällets utgifter för kulturen är bara drygt 1 % av de offent-
liga utgifterna. Trots detta hamnar vi ändå på femte plats i en europeisk jäm-
förelse. Men självfallet tror jag att alla vi som jobbar med kulturfrågor gärna
skulle se att en ännu större andel av kakan kom kulturen till del. Även om vi
skulle genomföra verkligt stora besparingar i kulturbudgeten, så skulle ändå
statens ekonomiska problem kvarstå, och vi drar på oss än större problem
på sikt.
Kulturen är än viktigare i svåra tider! Jag tycker det är särskilt angeläget
att prioritera verksamhet som är riktad till barn och ungdom. Hur skall vi
kunna locka fler ungdomar att bli aktiva kulturutövare? Det är en viktig ut-
maning till oss kulturpolitiker och kulturarbetare. Jag känner en viss oro för
ökad avgiftsbeläggning, nedläggning av kommunala musikskolor och indrag-
ning av skolteaterbesök, vilket sker i vissa kommuner. Fria boklån är en
princip som är oerhört viktig att stå fast vid!
Kulturpolitiker, kulturbyråkrater och kulturarbetare har ett stort ansvar
för att hålla landets kulturliv levande. Vi skall stödja frihet, mångfald och
kvalitet i kulturen. Vi måste se till att professionella kulturskapare har dräg-
liga arbetsvillkor. Vi skall skapa mötesplatser för alla i samhället, låta in-
vandrare behålla sitt eget kulturarv och låta dem bli delaktiga i vårt. Gemen-
samt måste vi kämpa för att den ekonomiska krisen inte blir kulturens kris.
Det måste också i framtiden finnas ett kulturens andningshål i ett samhälle
som tendenar att bli allt tuffare.
Fru talman! Bland representanterna från regeringspartierna i utskottet
har vi delat upp debatten så här i dag, att jag skall tala om de övergripande
kulturfrågorna, Elisabeth Fleetwood om allmän kulturverksamhet, Stina
Gustavsson har ansvaret för ersättning och bidrag till konstnärer och kultur-
miljövård och Alva Wennerlund för bibliotek, bildkonst och konsthantverk.
Så även om det är frestande att gå in på en del av de frågor som Åke Gus-
tavsson berört som handlar om dessa ämnen, skall jag försöka avhålla mig
från det så vi inte får en dubbel debatt.
Dagen efter det att budgeten presenterats, den 12 januari, var rubriken
på DN:s kultursida ”Kulturen får mer av kakan”. I Svenska Dagbladet stod
”Kulturen vinnare i budgeten” och i Göteborgsposten ”Viss stolthet”, med
texten under ”Det blev som man hade hoppats, Friggebo lyckades hävda sitt
revir”.
Budgetförslaget och övriga insatser inom det statliga kulturområdet be-
kräftar att regeringen anser det angeläget och nödvändigt att bedriva en ak-
tiv samhällspolitik på kulturområdet också i ekonomiskt besvärliga tider.
Kulturområdet undantags från de generella besparingskraven. Trots det
statsfinansiella läget är statens kulturbudget större än föregående år. Det
handlar om ökade insatser på ca 35 miljoner. Jag skall bara nämna några av
de satsningar som görs.
Länsteatrarna i Bohuslän och Kalmar samt kammarorkestrarna i Sunds-
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m.m.
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m.m.
16
vall och Jönköping får ökat stöd, och kulturfestivalerna likaså. Det blir en
tioprocentig ökning av anslaget till fria dansgrupper och koreografier samt
ökade statsbidrag till Dansens hus på nära 11 miljoner. Att nu som Vänster-
partiet föreslår tillsätta en utredning om danslivet tycker jag skulle vara att
i onödan tvingas vänta på ytterligare satsningar. Dessutom kan frågan i så
fall tas upp i den kulturpolitiska utredningen.
Vidare föreslås långtidsstipendier för ytterligare 15 konstnärer och ett för-
fattar-och översättarcentrum på Gotland. Jag vill här säga till Elisabeth
Persson att detta kanske kan vara det allra första embryot - och man kan
bygga vidare på detta - till att skapa den fond som Vänsterpartiet önskar.
Man satsar 3 miljoner extra till barn- och ungdomskultur.
Jag menar att det inte behövs något tillkännagivande i denna fråga, vilket
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet föreslår. Regeringen har redan nu
den uppfattningen att barn- och ungdomskultur skall prioriteras. Det är oer-
hört väsentligt. När det gäller Socialdemokraternas förslag att Svenska film-
institutet skall redovisa sina insatser för barn och ungdom, utgår majoriteten
från att så kommer att ske. Därför yrkar jag avslag på reservationerna 7, 8
och 9. Samisk kultur får också ökat bidrag med 2,5 miljoner.
Fru talman! Frågan om de lönebidragsanställda inom kultursektorn har
länge varit föremål för diskussion och oro inom kulturutskottet och för insti-
tutionerna. Nu har man efter förhandlingar kommit fram till att en omfördel-
ning skall ske. Särskilt utsatta kulturinstitutioner skall behålla ett incitament
att anställa arbetshandikappade som arbetsförmedlingen anvisar, resp, be-
hålla dem som nu är anställda med lönebidrag. Det står klart uttalat att ef-
fekterna av förslaget noga skall följas och utvärderas, så någon redovisning
till riksdagen anser jag inte behövas. Jag yrkar avslag på reservation 10.
När det gäller de musei- och teaterfrågor som redovisas i betänkandet
KrU17 har vi faktiskt varit helt överens i sak i utskottet, och jag skall därför
bara helt kort ta upp några frågor som jag tycker är särskilt angelägna. Ut-
skottets ledamöter besökte i höstas bl.a. Röhsska museet i Göteborg, och
jag är nog ganska övertygad om att utskottets ledamöter håller med mig om
att det museet har en stor betydelse inte bara för regionen utan också för
övriga landet.
Detta gäller också tillskapandet av ett nytt nationellt glasmuseum i Växjö.
Utskottet har inhämtat att Statens kulturråd verkar för att Växjö glasmu-
seum skall få nya lokaler, och det instämmer utskottet i. Det gladde mig na-
turligtvis speciellt att ordföranden i utskottet särskilt nämnde detta i sitt an-
förande. Då det gäller frågan om museets formella status anser utskottet,
liksom också för t.ex. Röhsska museet, att museiutredningens arbete inte
skall föregripas.
Också teaterfrågorna hänvisas ju i huvudsak till utredningarna. Jag tycker
personligen att det är angeläget att understryka vikten av att även de fria
gruppernas roll för teaterlivet skall behandlas där.
Stina Gustavsson och jag har motionerat om en framtida satsning på barn-
och ungdomsteater, med Växjö som en lämplig lokaliseringsort. Men vi får
för dagen nöja oss med att konstatera att vi har möjlighet att bevaka det i
Kulturutredningen. Eftersom en viktig uppgift där är att skapa kulturcent-
rum utanför Stockholm har jag ändå ett visst hopp.
Jag vill gärna lugna gotlänningarna med att de med all sannolikhet kom-
mer att få statsbidrag till Bryggeriteatern också i framtiden.
Fru talman! Så till sist några ord om utredningarna. Det är bra att dessa
nu är tillsatta. Visst kan jag hålla med om att det tog litet väl lång tid efter
riksdagens beslut, men det viktigaste är ju ändå att direktiven när de kom
var bra. Att den kulturpolitiska utredningen skall ha en parlamentarisk sam-
mansättning är vi alla överens om. Jag måste också säga att det skall bli
mycket intressant att sitta i den och ta tag i alla de uppgifter som den har.
Vi skall ägna särskild uppmärksamhet åt decentraliseringsmålet och hur
tillkomsten av kulturella centra i landet kan främjas. Utredningen skall noga
beakta sambandet mellan de kulturpolitiska ställningstaganden som görs av
staten, primärkommunerna och landstingen.
Utredningen skall titta på utformningen av kulturpolitiken i ett längre
tidsperspektiv. Vi skall också lämna förslag om åtgärder för att undanröja
eller mildra effekterna av hinder för kulturverksamheterna och institutioner-
nas utveckling.
Utredningen skall redovisa sitt arbete i december 1994, och vad som är
viktigt är att man har frihet att själv välja vilka aspekter på kulturpolitiken
som den önskar lyfta fram. Kulturminister Birgit Friggebo pekar i direktiven
på några speciella ämnen som är angelägna att uppmärksammas och som jag
också tycker pekar på vad som är viktigt för en liberal kulturpolitik.
Elisabeth Persson sade att hon var litet undrande över vilken kulturpolitik
som regeringen egentligen står för. Jag tycker att hon skall läsa om direkti-
ven för den allmänna Kulturutredningen, där det som man framför allt vill
understryka är följande: behovet av kulturella centra utanför Stockholm;
kulturen i det mångkulturella samhället; den internationaliserade kulturen;
medieutvecklingen och kulturpolitiken; värnet av kulturarbete; insatser för
barn och ungdom; ideella organisationers roll i kulturen; kulturens finansie-
ring samt kulturpolitikens genomslagskraft.
Åke Gustavsson gick igenom de önskningar som utskottet ställde ut på
denna utredning, och såvitt jag kan förstå tillgodoses de mycket väl genom
dessa direktiv.
Den andra utredningen handlar om Riksteaterns betydelse för teaterlivet
och ansvarsfördelningen mellan Riksteatern och länsteatrarna.
De statliga insatserna för att stimulera teaterverksamhet i hela landet sker
främst genom bidrag till Riksteatern, regionala och lokala teatrar samt fria
teatergrupper. Det totala statliga stödet inom detta område uppgår i dag till
närmare 500 miljoner kronor. Under den senaste 20-årsperioden har nätver-
ket av länsteatrar byggts ut kraftigt, och flera fria teatergrupper turnerar nu
runt omkring i landet på ett mycket positivt sätt. Allt detta ger anledning att
göra en översyn av Riksteaterns betydelse för teaterlivet och ansvarsfördel-
ningen mellan Riksteatern och länsteatrarna.
Utredningen skall redovisa resultatet av sitt arbete före utgången av mars
1994.
Den tredje utredningens uppgifter är mål och strukturfrågor inom musei-
väsendet. Utredaren skall bl.a. göra en allmän analys av museernas mål och
uppgifter, granska de centrala museernas organisation och samverkan, se
över det statliga stödet till regionala museer samt granska Statens kulturråds
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m. m.
2 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 88
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m. m.
uppgifter på museiområdet. I uppdraget ingår också att överväga museivä-
sendets uppgifter inom forskning och kulturmiljövård samt att belysa Riks-
utställningars verksamhet.
Utredningsarbetet skall redovisas före utgången av mars 1994.
Också för de två senare utredningarna är utredarna tillsatta. Vi som repre-
senterar regeringssidan har fullt förtroende för ensamutredarna Elisabet Sö-
derström och Bengt Säve-Söderbergh. Det är uppenbart att det är lättare att
hålla tidsramarna om en utredare har ansvaret och om de nödvändiga poli-
tiska övervägandena på områdena koncentreras till den kulturpolitiska ut-
redningen. Självklart är det viktigt med ett långtgående - och jag vill verkli-
gen understryka långtgående - samråd mellan de olika utredningarna. På
detta sätt undviker man att förslag av en parlamentarisk kommittés arbete
omedelbart skall prövas av en annan parlamentarisk kommitté. Vi anser
dessutom, som framgår av reservation 11, att det är regeringen som avgör
hur en utredning skall se ut och anger riktlinjer för hur den skall bedrivas.
Då det gäller utredningen om den internationaliserade kulturen anser vi
det egentligen inte motiverat med en separat parlamentarisk utredning, ef-
tersom det finns ett nära samband med den kulturpolitiska utredningen.
Vi tror helt enkelt inte att det skulle vara bra för kulturen med fyra utred-
ningar med närliggande och i hög grad besläktade frågor. Vi tycker inte hel-
ler att det kan vara samhällsekonomiskt vettigt.
Det anförs ju uttryckligen att ett av de åtta målen skall vara att främja
utbyte av erfarenheter och idéer över språk- och nationsgränserna.
Jag vill säga till Simon Liliedahl att det verkligen inte tyder på något dåligt
intresse i EG-frågan från Kulturdepartementets sida att man inte tidigare
har förespråkat en sådan här separat utredning. Man har tvärtom gett ett
uppdrag till olika instanser - till Kulturrådet, till Riksantikvarieämbetet och
till andra - att se på konsekvenserna av ett svenskt inträde i EES och EG.
Detta har också utförts, och nu kommer departementet snart med en infor-
mationsskrift om detta, vilken vi kommer att ha nytta och glädje av i den
parlamentariska Kulturutredningen.
Birgit Friggebo har nu sagt att hon kan tänka sig att överlämna dessa frå-
gor till en särskild utredning. Jag tycker att detta definitivt borde vara till-
räckligt för att i varje fall nyd och Vänstern skulle stödja regeringspartiernas
linje att åtminstone de övriga utredningarna skall kunna vara enmansutred-
ningar. I den kulturpolitiska utredningen har vi, som sagt, alla möjligheter
att ta upp de frågor som vi tycker är väsentliga för kulturen.
Jag vill fråga Åke Gustavsson om han eller övriga s-ledamöter i utred-
ningen inte anser sig klara detta eller vad som egentligen är anledningen till
att några andra skall genomföra dessa utredningar.
Jag har en känsla av att Ny demokrati kanske är litet lurat. Såvitt jag för-
står av Simon Liliedahls anförande är Ny demokrati framför allt intresserat
av kulturturism och av att kulturens betydelse för näringslivet belyses or-
dentligt. Om nu riksdagen skulle besluta i enlighet med utskottsmajoritetens
förslag, kommer troligtvis alla utredningar att fördröjas, och kulturturismen
kommer att behandlas i två olika utredningar. Detta kommer att verka splitt-
rande. Inflytandet från riksdagens mindre partier kommer ju inte heller att
18
vara så särskilt stort, och det blir sannerligen inte större genom denna splitt-
ring-
Jag beklagar att Vänstern i dag har sällat sig till dem som viil ha de parla-
mentariska utredningarna.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 3 och 4 samt till att ut-
skottets hemställan under mom. 38 bör utgå, som framgår av reservation 11.
I övrigt yrkar jag bifall till betänkandets majoritetsskrivningar.
Anf. 6 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Vi socialdemokrater i utredningen klarar att hantera dessa
frågor väl. Vi är dock övertygade om att frågorna kan hanteras bättre av hela
utredningen om det blir ett brett politiskt underlag. Vi är alla i utredningen
överens om att det här är komplicerade och viktiga frågor. Därför är det en
tillgång att ha en ingående beredning. Nu har jag svarat på frågan.
Vad som förvånar mig är att Charlotte Branting, med hänvisning till kul-
turministern, säger att det nu går bra att tillsätta en utredning om internatio-
nella frågor. Det går alldeles utmärkt. Det är väl bra att få till stånd en sådan
utredning. Men i nästa andetag yrkar Charlotte Branting bifall till reserva-
tion 1 i betänkandet, som hon har skrivit under. Där framgår det att: ”Sam-
manfattningsvis gör utskottet den bedömningen att det inte skulle vara till
gagn för det kulturpolitiska utredningsarbetet om det nu tillsattes en särskild
utredning om den internationaliserade kulturen.”
Vilket ben står ni på? Vad är det som gäller? Gäller den reservation som
Charlotte Branting har yrkat bifall till, eller vore det en tillgång att ha en
särskild utredning om internationella frågor?
Jag delar Charlotte Brantings uppfattning att även med stora besparingar
på kulturen skulle statliga problem ändå uppstå. Då är det märkligt att hon
sedan använder sig av ekonomiska argument för att motverka en bred parla-
mentarisk utredningsverksamhet i dessa fall.
Jag är glad för att Charlotte Branting, liksom jag, känner oro för utveck-
lingen av kulturfrågor i skolan. Därför hoppas jag, trots att Charlotte Bran-
ting har röstat mot det i utskottet, att hon ansluter sig till den socialdemokra-
tiska linjen att inrätta en ny anslagspost för kultur i skolan på 6 miljoner kro-
nor.
Charlotte Branting säger att hon är glad för att det är fråga om 35 miljoner
kronor i reformpengar. I budgetpropositionen står det 44 miljoner kronor.
Jag är glad över att man har prutat på summan. Bland dessa reformpengar
avsätts 3 miljoner kronor för att stänga Dramaten under några månader för
reparationsarbete. Om Operan och Dramaten stängs hela året måste det bli
ännu mera reformpengar. Men det blir inte särskilt mycket mer kultur av
det. Jag tycker uppriktigt sagt att departementets sätt att räkna på vad som
är reformer är något märkligt, allra helst som det görs omorganisationer på
andra institutioner i Stockholm. Staten engagerar sig i Skansen, men släpper
engagemanget i Konserthuset. Därmed har reformmedel tillförts.
Vidare är jag glad över att Charlotte Branting konstaterar att det tog litet
väl lång tid att tillsätta utredningen. Det är riktigt. Vi var snälla mot rege-
ringen. Vi gjorde inte något tillkännagivande av den anmärkningen. Men jag
håller med om att i långa stycken är det bra direktiv. Men det beror på att
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m.m.
19
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m. m.
riksdagen i stor utsträckning har talat om för regeringen vilka direktiv som
skall gälla. Nu har vi att ta ställning till om det skall bli en bred parlamenta-
risk förankring - inte bara i den övergripande kulturpolitiska utredningen,
utan i tre utredningar. Det vore till gagn för kulturområdet om det blev en
utredning tillsatt.
Anf. 7 CHARLOTTE BRANTING (fp) replik:
Fru talman! Om Åke Gustavsson anser att Socialdemokraterna kan klara
frågorna i den stora Kulturutredningen, kan jag svara för att vi från den icke-
socialistiska sidan av utskottet skall klara dem också. Därav skulle det vara
bra om frågorna finns samlade där och att därmed den samlade kulturpoliti-
ken kan utvecklas på ett ställe.
Nu frågar Åke Gustavsson hur vi från den icke-socialistiska sidan i utskot-
tet ser på en särskild utredning vad gäller EG-frågorna. Vi tycker fortfa-
rande - självklart - att det skulle vara bäst om det inte blev en särskild utred-
ning. Men om majoriteten önskar ha en sådan, får vi böja oss för det. Vad
jag förstår är det också Birgit Friggebos uppfattning.
Vidare har vi frågan om pengarna till skolan osv. Socialdemokraterna har
onekligen lagt på betydligt mer. De har lagt på 218 miljoner kronor i ökning
i sin kulturbudget mot våra ca 35 miljoner kronor. Jag håller med om att det
beror på hur man räknar vilken summa man kommer fram till.
Det är inte så enkelt för oss att hävda att bara för att man tycker att en sak
är viktig, nämligen skolan och kulturen, skall det plötsligt vara möjligt att
plussa på 7 miljoner kronor. Så agerar inte en regering i ansvarsställning.
Det gäller också oss som representerar regeringens partier i utskottet. Men
jag kan lova att vi skall arbeta för att det skall bli ytterligare satsningar på
barn och ungdom. Jag har en stark förhoppning om att vi skall kunna arbeta
för det gemensamt i den parlamentariska utredningen.
Anf. 8 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Jag vet inte om Charlotte Branting missuppfattade mig. När
jag talar om den stora kulturpolitiska utredningen och relationen till de tre
andra utredningarna har jag följande enkla utgångspunkt. Jag tror att ett ti-
digt parlamentariskt inflytande i samtliga tre utredningar är till gagn för slut-
resultatet. Därmed är den investering som görs i utredningarna faktiskt en
vinst när det gäller dels tidsfaktorn, dels det faktiska utfallet. Men får på ett
tidigt stadium en förankring av frågorna.
Vidare ser jag att det inte är livsavgörande om huruvida en av utredning-
arna tillsätts eller ej. Den kan tillsättas just eftersom riksdagen vill det. Det
är min poäng. Regeringen skall faktiskt lyssna på riksdagen. Om riksdagen
uttalar att parlamentariska utredningar skall tillsättas, tycker jag att det är
rimligt att de önskemålen skall följas - om det inte är något som på ett allde-
les uppseendeväckande sätt gör att det skall ske på annat sätt än vad riksda-
gen säger. Men för mig är detta en självklarhet. Det är en god demokratisk
tradition, och det är en rimlig konstitutionell praxis.
Jag skall inte pressa Charlotte Branting mer i frågan om skolan och sats-
ning på barn och ungdom. Jag tycker att det är roligt att Charlotte Branting
20
markerar att dessa frågor är viktiga. Vi plussar på för att vi tycker att dessa
frågor är viktiga. Men det måste finnas ett innehåll.
Vi får väl hoppas att regeringen - om nu denna regering sitter kvar nästa
år, eller en ny regering - är med på att satsa mer pengar. Annars kan riksda-
gen ta initiativ till att det blir mer pengar.
Anf. 9 CHARLOTTE BRANTING (fp) replik:
Fru talman! Jag menar att det parlamentariska inflytandet i teater- och
museifrågor skulle vi som goda parlamentariker i Kulturutredningen väl
kunna stå för i det samarbete vi skall ha med ensamutredaren. Det är fråga
om utredare som är väl vana vid att arbeta med parlamentariker och i det
parlamentariska livet. De har möjlighet att använda sig av experter och refe-
rensgrupper. Den formen av utredning skulle ha betydligt större möjligheter
att få fram snabba resultat på dessa två viktiga områden. Det skulle vara bra.
Vidare har vi frågan om det är rimligt eller inte att tillsätta utredningar.
Kulturministern har i detta fall bedömt att det kunde vara rimligt att accep-
tera en utredning om internationella frågor. Men hon anser det inte rimligt
att tillsätta fyra utredningar. Jag delar den uppfattningen.
Anf. 10 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Fru talman! I denna röra av utredningar kan det vara bra att hålla isär
idéerna litet grand. Charlotte Branting säger att det är fel att så fort en utred-
ning är färdig skall den prövas av en annan övergripande utredning.
Det ligger naturligtvis någonting i det. Jag begriper dock inte varför det
skulle vara en avgörande skillnad om den första utredningen är parlamenta-
risk eller icke-parlamentarisk.
Det verkar som om Charlotte Branting utgår från att parlamentariker med
nödvändighet försenar och fördröjer utredningen och gör resultatet mindre
beaktansvärt. Jag tror inte att det är så.
Jag har tidigare sagt att jag kan se problem med att man har olika delutred-
ningar. Nu har det dock blivit så, att den stora övergripande utredningen inte
har en rimlig chans att på ett år kunna genomföra ett ordentligt arbete på
alla delområden. Låt oss då bryta ut vissa begränsade områden och göra dem
till föremål för särskilda utredningar, och låt oss sedan försöka göra en vettig
sammanbakning av allt.
Om det går att bryta ut det område som gäller den internationaliserade
kulturen, vilket vi tycks vara överens om, kan jag inte begripa varför det
inte skulle gå lika bra att bryta ut musei- och teaterutredningen om den är
parlamentariskt sammansatt. Man skall ju dessutom sedan infoga resultaten
härifrån i resultaten från den övergripande utredningen.
Det antyds att en dansutredning inte får rum. Jag är rädd och orolig för
att dansen kommer att utgöra ett styvmoderligt behandlat område även i
framtiden. Att göra dansen till föremål för en utredning hade varit ett ut-
märkt tillfälle att få den ordentligt genomlyst.
Vi kan ju inte i ena ögonblicket säga att vi inte klarar av uppgiften om
vi inte lyfter ut ett område ur den stora kulturpolitiska utredningen - den
internationaliserade kulturen - och i andra ögonblicket säga att vi kan syssla
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m. m.
21
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m.m.
litet med dans också. Det skulle stå vem som helst fritt att kräva att få det
området behandlat.
Jag tycker att det är orimligt. Jag vidhåller att det hade varit lika bra att
utreda allting på en gång - må så vara att vi får tre, fyra eller möjligen fem
utredningar.
Anf. 11 CHARLOTTE BRANTING (fp) replik:
Fru talman! Jag tycker faktiskt att det är väl magstarkt av Elisabeth Pers-
son att säga att dansen är styvmoderligt behandlad. Dansen har kanske prio-
riterats mer än något annat i denna budget.
Faktum är att man jublade på Dansens hus efter det att kulturministern
hade presenterat sin budget. Det var stora bilder i tidningarna. Dansens hus
fick 11 miljoner kronor, och regeringen gav dessutom pengar till fria dans-
grupper och koreografer. Ingenting säger att regeringen inte skulle bry sig
om dansen i framtiden. Den har ju tvärtom visat ett starkt intresse för dessa
frågor - långt starkare än det som tidigare regeringar har visat.
Jag avhåller mig från att göra ytterligare kommentarer kring utredningen.
Anf. 12 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Fru talman! Det är möjligt att jag sade att dansen är styvmoderligt be-
handlad. Jag undrar det, men om jag gjorde det så tar jag tillbaka det. Jag
menar absolut inte att dansen är illa behandlad i årets budgetproposition -
tvärtom. Men anledningen till att man vill ha utredningar är ju inte att en
företeelse har blivit illa behandlad i någon budgetproposition. Det är inte
alls detta det handlar om.
Det gäller dansen som kulturform i hela landet. Jag är glad för allt det
stöd dansen har fått i årets budgetproposition. Dansens företrädare är också
glada för detta. En utredning skulle handla om helt andra saker, nämligen
hur vi i fortsättningen kan stärka denna kulturform över huvud taget.
Det finns faktiskt inte mer än fyra dansscener i landet. Jämför det med
antalet teaterscener! Det är fullständigt orimliga proportioner. Jag vill inte
påstå att det enda som dansen har glädje av är att man i ett rapp skapar fler
dansscener. En utredning om dans skulle naturligtvis syssla med betydligt
vidare och för framtiden viktigare frågor än enskilda bidrag till Dansens hus.
Jag tror inte att Charlotte Branting och jag i grunden har så skilda synsätt.
Om Charlotte Branting uppfattar förslaget om en dansutredning som en kri-
tik mot den sittande regeringens intresse för dans har hon grovt missuppfat-
tat det. Det är inte det som ligger bakom förslaget.
Man skulle snarare kunna säga att det intresse för dansen som regeringen
har visat skulle vara ett argument/ör en utredning och inte tvärtom.
Anf. 13 CHARLOTTE BRANTING (fp) replik:
Fru talman! Det är bra att vi är överens om att regeringen satsar på dan-
sen. För mig är dans i allra högsta grad kultur, och eftersom vi skall ha en
stor kulturpolitisk utredning är det självklart att dansen också kommer att
tas upp där. I denna utredning kommer både Elisbeth Persson och jag att
sitta, och vi kommer att kunna bevaka frågorna om dansens vidare öden och
äventyr tillsammans.
Anf. 14 SIMON LILIEDAHL (nyd) replik:
Fru talman! Jag känner mig som en sparv i denna tranedans mellan den
snälle Åke Gustavsson, som enligt Charlotte Branting har lurat mig, och Eli-
sabeth Persson. Jag delar i mycket deras synpunkter, men jag vill säga några
ord eftersom jag har blivit utmanad.
Frågan om utredningen om internationaliseringen av kulturen tror jag att
vi kan lägga åt sidan, för på det området har nu Charlotte Branting börjat
dansa bl.a. med mig. Jag lämnar det ämnet åt sidan, och kommer då till de
två separata utredningar om teater och museum som vi i Ny demokrati har
förespråkat.
Åke Gustavsson och jag har nått samstämmighet med helt olika utgångs-
punkter. Jag har, som jag har sagt tidigare, velat stödja dessa utredningar.
Det skulle ge oss möjlighet att från början påverka händelseförloppet. Om
man är representant för ett litet parti och kommer med i slutändan, kommer
man inte att ha mycket att säga till om. Vi vill vara med från början och sätta
ned foten.
Vi vill att utredningarna skall bedrivas litet mer företagsmässigt. Jag lider
fruktansvärt när jag ser att utredningar tar åratal. Om vi får förmånen att
vara med i en mindre utredning om museum och teater - vi hoppas att få
komma med i en av dem om det beslutas att man skall tillsätta sådana - kom-
mer vi att se till att det blir snabba utredningar. Jag kan inte förstå hur man
kan acceptera att en utredning som man tillsätter nu skall vara färdig i mars
1994. Det kan inte fungera på det sättet om man skall nå effektiva resultat.
Jag skulle vilja se att utredningen är färdig t.ex. till sommaren.
Jag har en gång upplevt en parlamentarisk utredning under en folkpartis-
tisk ordförande skötas på ett föredömligt sätt. Jag tror att den var färdig på
fyra fem veckor. Smärre parlamentariska utredningar skulle kunna vara fär-
diga på en eller annan månad. Det är den målsättningen man skall ha. Jag
instämmer i påståendet att utredningar som spänner över åratal har förfelat
sin verkan.
Kostnaden betyder mycket litet i sammanhanget. Jag har själv varit med
och vet att det nästan inte finns några sammanträdesarvoden. Man kan
glömma kostnadsaspekten. Det viktiga är att man under en kvalificerad ord-
förande når snabba och bra resultat. Tråkigt nog blir det ingen folkpartistisk
ordförande i denna utredning.
Eftersom det har varit en förmiddag i dansens tecken vill jag avslutningsvis
säga att vi i Ny demokrati velat satsa på barn och ungdom. Vi har tagit en
del initiativ. Vi föreslår i en motion att man skall ge 2 miljoner kronor till
barn- och ungdomsverksamhet. Jag tror t.ex. att man kan lära dem att
dansa.
Anf. 15 CHARLOTTE BRANTING (fp) replik:
Fru talman! Tyvärr är Simon Liliedahl inte konsekvent vad gäller dansen.
Ny demokrati föreslår en besparing på Kulturrådet med 7 miljoner kronor,
och det är pengar som går till frilansdansare, internationellt teater- och dans-
utbyte och en mängd andra saker. Det är en jättebesparing som man tydligen
inte är medveten om konsekvenserna av från Ny demokratis sida.
Vad sedan gäller den utredning som vi nu diskuterar vill jag säga att det är
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m.m.
23
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m. m.
24
onekligen en viss skillnad mellan den utredningen och den som jag förstår
att Simon Liliedahl syftar på, nämligen ägandeutredningen rörande Sveriges
Radio som leddes av Lars Leijonborg. Det är i och för sig bra att Simon Lilie-
dahl är nöjd med den, men den utredningen hade en enda fråga, och den
lyckades man klara av på en månad.
Nu gäller det ett oerhört mycket bredare område, att se över hela teater-
och museiverksamheten. Det kommer att vara betydligt svårare att göra den
snabbt.
Om inte Åke Gustavsson förstår att man inte kan lägga på en massa ytter-
ligare pengar, tycker jag ändå att Simon Liliedahl borde förstå det, som för
någon vecka sedan talade om att det var så oerhört viktigt att titta även på
de små summorna. Han hade då en reservation som gällde 50 000 kronor till
Unesco. Det är säkert minst belopp i den storleksordningen det handlar om,
ifall man skall göra de extra parlamentariska utredningar som Simon Lilie-
dahl förespråkar.
Anf. 16 SIMON LILIEDAHL (nyd) replik:
Fru talman! Beloppet som det gällde till Unesco var 130 000 kronor, inte
50 000, men det är en detalj.
Jag tror att det betyder mycket för kostnaderna hur man driver utredning-
arna. Skall de pågå ett år och ännu längre, då kostar de pengar. Men kör
man korta och effektiva utredningar, kommer de inte att kosta så mycket
pengar, och dessutom blir resultatet mycket bättre.
Anf. 17 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Fru talman! Min avsikt var från början att hålla ett sedvanligt anförande
med anledning av kulturutskottets betänkande 18, men när jag läste reserva-
tionerna beslöt jag mig för att välja en annan metod den här gången. Jag
skall be att få börja med att citera ur några av reservationerna. Jag tar bara
korta citat naturligtvis.
I reservation 1 står det: ”Utskottet anser därför att riksdagen---bör be-
räkna 500 000 kronor utöver förslaget i budgetpropositionen.”
Så går jag till reservation 3: ”Riksdagen bör därför---anvisa 500 000
kronor utöver regeringens förslag i budgetpropositionen.”
Reservation 4: ”Sammanlagt bör 1 miljon kronor utöver regeringens för-
slag anvisas i enlighet med” osv.
Jag går till reservation 6: ”Riksdagen bör därför---beräkna ytterligare
3 miljoner kronor för ändamålet.”
Reservation 10: ”Riksdagen bör därför---beräkna 1,5 miljoner kronor
utöver regeringens förslag. Dessutom bör riksdagen---beräkna 1,5 miljo-
ner kronor för bidrag till” osv.
Slutligen reservation 15: ”Riksdagen bör i enlighet med motionerna---
beräkna 6 miljoner kronor under den nya anslagsposten.”
Jag blev förfärad. Jag tänkte nästan att de som hör mig stå och säga så här
i talarstolen skulle kunna tro att jag uppträder som auktionist och höjer bu-
det steg för steg.
Det finns ett krismedvetande i vårt samhälle som har spritt sig till allt fler
människor. De ställer krav på oss riksdagsledamöter att vi skall genomföra
de besparingar som är nödvändiga och som blir allt nödvändigare för varje
timme som går.
Vi som tillhör regeringspartierna får inte respons för det, men jag är över-
tygad om att de som kommer efter oss och skall betala räkningarna kommer
att säga: Varför gjorde ni det inte då? Det är en fråga som det verkligen finns
anledning att ställa nu: Varför gör vi det inte nu?
Då säger man: Ja, men kulturutskottets utgifter är så små i förhållande till
andra utskotts. Det är riktigt, men om man alltid bara säger att andra skall
ta ansvaret, var hamnar man då? Man är alltid mindre än någon annan som
är större. Därför är jag besviken, och jag tror nog att alla förstår att samtliga
reservationer som jag här har citerat har avgivits av den socialdemokratiska
gruppen i utskottet.
Någon sade att Åke Gustavsson har varit snäll i dag, och det tycker jag att
han är som människa, men jag tycker inte att han har tagit sitt politiska an-
svar här. Vad är det som ligger bakom? Naturligtvis är det ett intresse för
kulturen, men det intresset har vi alla, även om en del av oss i vissa lägen
håller igen.
Är det då ren populism? Jag vet inte. Eller är det att man utnyttjar opposi-
tionsrollens möjlighet att opponera? Det är möjligt, och den rätten har man,
men är det rätt att göra det just här just nu?
Jag tänker inte svara på de frågorna själv, för jag anser att det är öppna
frågor, men jag är övertygad om att de som läser protokollet så småningom
kommer att ha svar, egna individuella svar, på frågorna.
Att jag börjar på ett något okonventionellt sätt hindrar inte att det finns
många mycket angelägna verksamheter i betänkande 18, om allmän kultur-
verksamhet, som jag har fått på min lott att tala om. Eftersom vi har ont om
tid och alla talare har begränsat sig till några frågor i resp, betänkande, tän-
ker jag också göra det.
Jag vill ta upp det som jag tycker att mina kolleger har ansett vara det
viktigaste, kulturen i arbetslivet och kulturen i skolan.
När det gäller kulturen i arbetslivet har utskottet sagt att man kan minska
bidraget till arbetsplatsbibliotek, därför att man för över de pengarna till ett
annat konto, från vilket stöd till arbetsplatsbiblioteken kan utgå.
Det går således inte att angripa oss och säga att vi inte är intresserade av
att stödja arbetsplatsbiblioteken, om de behövs. Men att ansökningarna har
minskat kan inte tydas på annat sätt än att de pengarna kanske gör bättre
nytta någon annanstans.
Så till frågan om kulturen i skolan. Skolan är, det vet jag, och det vet vi
alla, den allra viktigaste institutionen i samhället för att lära våra barn och
våra unga vad kultur kan ge människan. Jag skulle vilja säga att den inlär-
ningen skall börja mycket tidigare, inte i barnomsorgen utan redan när bar-
net föds, i den miljö som det lilla barnet upplever hos sina föräldrar.
De krav på god kultur som ett barn får när det växer upp kommer av de
behov som har skapats av föräldrarna, i barnomsorgen och i skolan. Det är
detta som ger kvalitet, hoppas vi, i kulturen i framtiden. Den som har behov
och kunskap ställer krav, och om kraven ställs finns det större chans att de
också uppfylls.
Kulturrådet har tillsammans med Skolverket fått uppdraget att utvärdera
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m.m.
25
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m.m.
26
kulturen i skolan. Det finns redan pengar till detta. Varför skall riksdagen
anvisa ännu mera pengar till ett ändamål som redan är tillgodosett?
Här föreslås således en påplussning med 6 miljoner kronor, och jag vill
sluta med att vädja till kammarens ledamöter - det är kanske dumt att göra
det, men ändå - att besinna sitt ansvar för helheten och för det politikerför-
akt som vi bidrar till, om vi inte lyssnar på vad människor verkligen tycker i
dagsläget.
Med det yrkar jag bifall till utskottets hemställan i dess helhet.
Anf. 18 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Fru talman! Elisabeth Fleetwood har läst de socialdemokratiska reserva-
tionerna och visserligen inte gjort en slutsummering, men förfasar sig över
1,5 miljoner till det ena området och 1,5 miljoner till det andra. Låt mig då
peka på de 7 miljoner som Vänsterpartiet har föreslagit till kulturen i skolan.
Elisabeth Fleetwood påstår att det finns pengar till detta. Om jag åker
hem till skolkontoret i min hemkommun Motala för att diskutera projekt-
pengar till kultur i skolan och man säger att det inte finns några, kan jag
alltså hänvisa till Elisabeth Fleetwood. Faktum är att det inte finns tillräck-
ligt med pengar.
7 miljoner kronor är ungefär 80 öre per individ i det här samhället och
år. Jag är i och för sig beredd att hålla med om att budgetunderskottet är
katastrofalt och att alla måste ta sitt ansvar, men jag tycker att det närmast
är skrattretande att Elisabeth Fleetwood hakar upp sig på 6 eller 7 miljoner
till projektpengar för kultur i skolan.
För en trebarnsfamilj skulle det innebära 80 öre gånger fem, dvs. 4 kronor
om året, om skolan fick de här projektpengarna. Jag tror faktiskt inte att det
är med sådana bidrag som landets ekonomi står eller faller. Jag vet inte hur
många fallskärmsavtal det finns som, om de avskaffades, skulle ge betydligt
mer pengar till att rädda ekonomin.
Det gäller alltså 80 öre per individ och år för att ge stöd till barn som inte
har haft lyckan att bli födda i familjer som kan ge dem den kulturstimulans
och den kunskap som behövs för att kunna använda kulturella uttrycksmedel
framöver. 80 öre per individ och år för att kanske kunna låta några barn som
aldrig har satt sin fot på teatern eller som aldrig skulle kunna drömma om
att få spela teater själva en möjlighet att tillsammans med sina kamrater göra
det!
Jag sade förut att jag inte vet om jag skall skratta eller gråta. Jag tycker
att det är ynkligt att vilja spara på en sådan här sak. Det speglar en okunskap
om många barns situation i samhället som förskräcker mig.
Anf. 19 ELISABETH FLEETWOOD (m) replik:
Herr talman! Jag är inte förvånad över att Elisabeth Persson tycker att det
är skrattretande och ynkligt att inse verkligheten, att inse att även vi som
sysslar med de små pengarna har ett ansvar och måste visa vår beredvillighet
att vara med i besparingsarbetet.
Jag förstår att det är skrattretande och ynkligt från Elisabeth Perssons syn-
punkt. Jag förstår att Elisabeth Persson anser, för att använda ett av hennes
egna uttryck tidigare i debatten, även om det inte var mot mig då, att kultur i
skolan är ett styvmoderligt behandlat område. Men det är inte det, Elisabeth
Persson. Jag talade förut om den utvärdering av kulturen i skolan som Kul-
turrådet och Skolverket skall göra, och det arbetet har faktiskt Skolverket
och Kulturrådet på gång.
80 öre per individ låter så litet. Men jag bryr mig inte om dessa 80 öre. Vi
politiker och valda riksdagsledamöter måste ta det totala ansvaret, vilket jag
inte anser att man gör. Sedan må man spela med 80 öre här och 1 krona där
och 1 miljon någon annanstans. Jag förstår helt enkelt inte hur Elisabeth
Persson kan resonera som hon gör.
Barn som inte är födda i familjer med möjlighet att konsumera - det är ett
otäckt ord i detta sammanhang - kultur, det är dem vi riktar in oss på. Men
de får ingen kultur för 80 öre om året per individ. Däremot bör vi vända oss
till skolorna med de resurser som de har i dag och till barnomsorgen. Vi
måste försöka instruera ännu mera och få in i utbildningen hur viktigt det är
att kulturen får en fast plats. Vi måste lära föräldrarna hur viktigt det är. Det
är den vägen vi måste gå, och inte med 80 öre per individ och år.
Anf. 20 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Herr talman! Jag skall inte blanda mig i Elisabeth Fleetwoods känsloliv
alltför mycket, men hon talade om att hon blir förfärad och känner sig som
en aktionsutropare när hon räknar upp de socialdemokratiska reservatio-
nerna. Det är litet värre om man talar om utvecklingen av budgetunderskot-
tet. Där talade man först om 75 miljarder, sedan 100 miljarder, och nu är
prognosen 225 miljarder. Man kan känna sig mer som en aktionsutropare
om man följer hur arbetslöshetssiffrorna håller på att utvecklas under den
nuvarande regeringen.
Det är möjligt att Elisabeth Fleetwood blir förfärad när ett enhälligt kul-
turutskott säger att vi nu skall plussa på med 50 miljoner kronor till kultur-
miljövården. Jämfört med detta - i och för sig låga belopp - diskuterar vi
ganska små summor.
Elisabeth Fleetwood säger att kulturen i skolan är tillgodosedd. Det är
inte korrekt. Vi vill ha denna satsning på 6 miljoner i skolan. Kommunerna
har nu nämligen i stor utsträckning inte råd att göra den här satsningen på
kultur i skolan. Det innebär i sin tur - Elisabeth Fleetwood - att många fria
grupper, konstnärer m.fl. blir arbetslösa.
Med instämmande i vad Charlotte Branting sade här tidigare vill jag säga
att det inte är så mycket värt att peta och skära i de små beloppen till kultu-
ren. Även om man skär ordentligt påverkar det inte det stora statliga budget-
underskottet. Jag tycker att Charlotte Branting har rätt på den punkten.
Slutligen gladde det mig att Elisabeth Fleetwood sade att kulturell påver-
kan egentligen börjar redan när barn föds. Under allmänna motionstiden
nästa år kanske vi kan förena oss för att få till stånd en satsning via ”En bok
för alla” under projektet ”Min första bok”, som har ett sådant syfte. Det
kostar nog en del pengar. Men jag kanske kan hoppas att Elisabeth Fleet-
wood kan bortse från kamrerssjälen i detta sammanhang och lyfta blicken
något högre till kulturens högre vyer.
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m.m.
27
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m.m.
28
Anf. 21 ELISABETH FLEETWOOD (m) replik:
Herr talman! Åke Gustavsson, ni skall gärna få med oss på satsningen som
”En bok för alla” gör för barn. Det har vi sagt ja till, eftersom vi tycker att
det är bra. Men vi tycker inte att ”En bok för alla” för vuxna är lika bra,
eftersom det kostar så pass mycket skattepengar. Vi tror och räknar med att
människor skall kunna köpa böcker själva. ”En bok för alla” håller faktiskt
ganska låga priser. Jag räknar med att det inte bara är för att de har statligt
bidrag utan för att de förhoppningsvis skall bli populära. På denna punkt kan
vi vara eniga.
När det gäller arbetslösheten och kopplingen till statsbidrag av olika slag
har vi olika åsikter. Det är bara att konstatera att man från Socialdemokra-
terna och Vänsterpartiet vill blåsa på med statsbidrag. Man menar att bespa-
ringar får göras i framtiden. I Dagens Nyheter citerar man i dag ur Social-
demokraternas förslag till budgetproposition från januari. Där sades: ”Vi so-
cialdemokrater är beredda att medverka till utgiftsminskningar på samman-
lagt 11,9 miljarder kronor för budgetåret 1993/94, dvs. samma omfattning
som regeringen föreslagit.” Detta gällde alltså budgetpropositionen som lä-
des fram för ett par tre månader sedan. Jag kan inte se att Socialdemokra-
terna med sina förslag lever upp till den målsättning som man då hade så
klar.
50 miljoner kronor till kulturmiljövården ingick i en överenskommelse.
Om vi gör en överenskommelse försöker vi stå för den. Det händer att det
sprattlas litet på den ena eller den andra sidan. Det skall vi dock försöka
undvika för Sveriges skull och med hänsyn till alla som bor i vårt land.
De ökningar som Socialdemokraterna vill göra i sina reservationer, som
jag läste upp, är procentuellt mycket små. Ni kan jämföra totalsumman med
de summor som gällde när ni satt vid regeringsmakten och Bengt Göransson
lade fram sitt sista budgetförslag. Eftersom Bengt Göransson inte tänker
komma tillbaka, kan han åtminstone inte bli kulturminister en gång till. Vid
en jämförelse mellan siffrorna finner vi att vi har gått högre upp. Nu tycker
vi att det är tid att bromsa. Varför infaller katastrofen just här? Varför skulle
vi nå ett bra läge om ni skulle få igenom era procentuella ökningar? Min
fråga kvarstår: Är det fråga om populism eller inte?
Anf. 22 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Herr talman! Det är självfallet ingen katastrof. Jag tror inte heller att jag
har tagit det ordet i min mun. Det är fråga om vad som är bra och vad som
är mindre bra. Här har vi alltså gjort olika bedömningar. Jag har mycket stor
respekt för restriktivitet i budgetsammanhang. Det är nödvändigt. Jag skall
inte såsom Elisabeth Fleetwood föregripa fredagens debatt och gå in på de
stora ekonomiska frågorna. Jag bara konstaterar att den socialdemokratiska
motionen i anslutning till regeringens budgetproposition är ekonomiskt star-
kare. Vi har således inget att skämmas för när vi på det här området arbetar
för mera pengar.
Elisabeth Fleetwood sade att dessa 50 miljoner kronor till kulturmiljövård
ingick i en överenskommelse. Det är helt riktigt. Överenskommelsen kom
till efter det att vi framförde ett krav på 100 miljoner. För att få till stånd
denna överenskommelse tvingades vi pruta hälften. I min naivitet hade jag
möjligen hoppats att Elisabeth Fleetwood skulle kunna tänka sig att vara
med på litet flera överenskommelser. Smärtgränsen tycks tydligen gå vid
dessa belopp för satsningar på kultur i skolan. Det är bara att beklaga.
Anf. 23 ELISABETH FLEETWOOD (m) replik:
Herr talman! Trots allt har vi närmat oss varandra litet grand, och det är
väl bra. Åke Gustafsson sade att det inte är fråga om någon katastrof utan
om olika uppfattningar, och det var skönt att höra det.
Min slutreplik i denna omgång blir att jag anser att vi som politiker måste
ha civilkurage och säga obekväma saker till särintressen när vi anser att det
är nödvändigt. Vi kan inte frångå det som vi känner är riktigt och som vi
tycker är en förutsättning för att vi skall sköta vårt arbete i riksdagen på ett
riktigt sätt.
Anf. 24 STINA GUSTAVSSON (c):
Herr talman! Enligt Centerns syn är kulturpolitikens viktigaste uppgift att
ge förutsättningar för ett levande kulturliv. Politiken får dock aldrig styra
aktiviteterna. Politikernas uppgift är i stället att vara stödjande och se till att
politiken är förutsättningsskapande. I ett demokratiskt samhälle är ett fritt
kulturliv en av de viktigaste grundstenarna. Vi har i Sverige en grundlagsfäst
yttrandefrihet, och den skall vi vara mycket rädda om.
I alla tider har nya kulturimpulser påverkat människors handlingsmönster.
Så är det också i dag. I en värld där geografiska avstånd allt snabbare kan
övervinnas uppstår allt fler möten mellan olika människor och mellan kultu-
rer. Det kräver respekt och förståelse för andra livsstilar, religioner och kul-
turer. Kunskap om den egna historien och engagemang för det egna kultur-
arvet kan ge möjligheter till fruktbart samarbete med andra länder och andra
kulturer.
Ansvaret för kulturen vilar på många. Staten, landstingen och kommu-
nerna harvar för sig och ibland tillsammans ett speciellt ansvar för att tillhan-
dahålla den ekonomiska grundnivån. I Centern anser vi dessutom att folkrö-
relserna har ett ansvar för att ta till vara det engagemang och den kreativitet
som finns hos människorna. Ofta är det i vardagsmiljön som intresset väcks,
t.ex. i arbetslivet, i skolan och i omsorgsverksamheten.
Tidigare talare har sagt ganska mycket om den kulturpolitiska utredning
som regeringen har tillsatt och en del andra kulturberedningar. Låt mig bara
säga att jag också tycker att det har tagit lång tid - mycket lång tid - att få
en sådan utredning tillsatt. Från Centern föreslog vi faktiskt redan 1984 en
översyn utifrån en del av de aspekter som Äke Gustavsson tidigare pläde-
rade för här, nämligen utifrån hur decentraliseringsmålet har uppfyllts. Det
hade då gått tio år sedan riksdagen satte upp målen för samhällets kulturpoli-
tik. Men varken då eller under de följande åren kunde Socialdemokraterna
ställa upp på vår begäran. Det behövdes tydligen en ny regering för att utred-
ningen skulle komma till stånd. Nog är det en märklig omsvängning. För min
del lämnar jag det som har varit i denna fråga bakom mig och ser fram emot
en livlig och konstruktiv debatt i den parlamentariskt tillsatta utredningen
till gagn för kulturen framöver.
1974 års kulturpolitiska beslut var en milstolpe i den svenska kulturpoliti-
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m.m.
29
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m.m.
ken. Det rådde en bred samstämmighet om de kulturpolitiska målen som
formulerats och som varit och är en stor kulturpolitisk tillgång. Hela Kultur-
och Folkrörelsesverige gav de föreslagna målen ett brett stöd. När de kultur-
politiska målen nu ses över är det viktigt att de som då engagerades i arbetet
åter får komma till tals.
I Centern ser vi kulturen som en viktig regional utvecklingsfaktor. För att
folk skall trivas på en ort är det viktigt att den nämns i positiva sammanhang.
Särskilt viktigt är det om man vill locka ungdom till sig. Vi kan t.ex. se på
operafestivalerna i finska Nyslott, som har blivit internationellt berömda,
och på rockfestivalerna i Hultsfred, som har placerat denna ort inte bara på
Sveriges utan på hela Skandinaviens karta. Svenska musikfestivaler har i
sommar arrangemang på 23 olika platser runt om i Sverige. Det är ett annat
exempel på vad kultur kan göra för att uppmärksamma en ort.
I denna kulturpolitiska debatt har betänkandena KrU19 och KrU27 fallit
på min lott. Betänkande nr 19 handlar om ersättningar och bidrag till konst-
närer. Ett enigt utskott står bakom detta betänkande. Konstnärsnämnden
har i sin fördjupade anslagsframställning uppgett att antalet ansökningar har
ökat betydligt under senare år, medan antalet bidragstagare har ökat lång-
sammare. Därför är det glädjande, tycker jag, att regeringen har satsat på
en utökning av de s.k. långtidsstipendierna med 50 %, från 30 till 45. Det
finns stipendier som står öppna för samtliga konstnärskategorier. Kulturut-
skottet är också helt överens om att ansträngningar måste göras för att fram-
för allt yngre konstnärers ekonomiska villkor skall förbättras.
I kulturutskottets betänkande nr 23 behandlas regeringens förslag på kul-
turmiljövårdens område, som lagts fram i budgetpropositionen.
Vår miljö och vår historia ger kunskaper som är nödvändiga för förankring
i nuet och tilltro till framtiden. De av oss som har haft tillfälle att se utställ-
ningarna ”Den svenska historien” kan säkert skriva under på detta påstå-
ende. Varje generation har ett ansvar för att vårda kulturarvet så att framtida
generationer kan uppleva det fantastiska som faktiskt finns runt omkring
oss, här och nu, i den dagliga miljön.
Frågan hur vi bäst tar till vara kulturarvet tilldrar sig i dag en ökande upp-
märksamhet. Det finns naturligtvis flera förklaringar till detta. Den snabba
samhällsomdaningen är en förklaring. Jord- och skogsbrukets modernise-
ring, som har lett till en stark påverkan på kulturlandskapet, kan vara en
annan förklaring. Nya industrimiljöer har växt fram, stadskärnor har om-
vandlats, och boendets villkor har förändrats. Miljöförstöring, främst av
luftföroreningar, har påskyndat skadorna. Listan kan göras mycket lång.
Hela denna förändring har lett till att den yttre miljön tilldragit sig ett starkt
ökat intresse. Det gäller sådant som bevarande av äldre byggnader, såsom
bostadshus och industrifastigheter, samt natur- och landskapsvård.
Det finns ett stort behov av resurser på kulturmiljövårdens område, något
som såväl regering som några motionärer framhållit. Riksantikvarieämbetet
har i sin anslagsframställning visat på behovet av en ökning av anslaget. Det
arbetsmarknadspolitiska läget gör att det nu finns personer med kunskap på
skilda områden som, i stället för att vara arbetslösa, kan engageras för arbete
med kulturmiljövård. I finansutskottet har, som tidigare nämnts, överens-
30
kommelser träffats om en ökning av anslaget med 50 miljoner kronor, ett
medelstillskott som täcker en del av de i motionerna framställda yrkandena.
Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till utskottets hemställan i
kulturutskottets betänkanden nr 19 och 23.
Anf. 25 ALWA WENNERLUND (kds):
Herr talman! Kulturen hjälper människan att växa som människa. Kultur-
yttringarna kan också tillfredsställa människors behov av gemenskap och
förvaltande av de egna resurserna. Kultur är de erfarenheter, kunskaper,
värderingar och normer som bearbetas och sprids och genom kommunika-
tion blir gemensamma för gruppen.
Människors behov tar sig olika uttryck. Att aktivt uttrycka sig i litteratur,
dans, teater och bildkonst ger en människa bättre möjlighet att lära känna sig
själv. Dessa uttrycksmedel sätter spår i verkligheten i form av seder, vanor,
miljöer och föremål. Allt som bevaras blir en bild av vår historia och vårt
kulturarv.
Den kristdemokratiska kulturpolitiken vill värna om vårt kulturarv och
förmedla kunskap om den till kommande generationer.
Att lära känna sig själv, sitt land och dess kultur är början till att våga möta
andra och främmande kulturer. I mötet med andra kulturer kan nya vanor
och seder tillföras vårt svenska kulturarv och därmed främja utveckling och
samhällsgemenskap. En förutsättning för ett givande kulturutbyte är att vi
bevarar vår egen nationella kulturtradition levande.
I ett mångkulturellt samhälle utvecklas förståelse och tolerans. Vår kultur
breddas och fördjupas genom ett aktivt utbyte mellan människor av olika
nationaliteter och ursprung. Kulturpolitikens uppgift är att värna om och ut-
veckla individen. Kulturen bidrar också till att ge oss en fördjupad syn på
tillvaron.
Herr talman! Biblioteken är utomordentligt goda kulturförmedlare och
har utvecklats till kulturcentraler med konstutlåning, musiklyssnande, film-
förevisningar, utställningar, debatter, släkt- och hembygdsforskning, m.m.
Arbetet med litteratur och böcker är dock bibliotekens centrala uppgift.
Barn och ungdom står för cirka en tredjedel av alla lån. Därför är det viktigt
med ett gott samarbete mellan bibliotek, skola, förskola och föreningsliv.
Viktigt är också att läshandikappade barn och invandrarbarn ges uppmärk-
samhet.
Biblioteksverksamheten kan, som alla andra verksamheter, lätt ”köra i
gamla hjulspår”. Det är angeläget att stimulera till försöksverksamheter för
att utveckla nya arbetsformer och finna nya målgrupper. Under det senaste
året har biblioteksfrågorna varit föremål för en omfattande debatt. Utskot-
tet har tidigare tagit ställning för avgiftsfria boklån, och jag finner ingen an-
ledning att frångå det ställningstagandet. Dessa frågor och många andra
kommer att finnas inom ramen för den parlamentariska kulturpolitiska ut-
redningens arbete. Jag anser därför inte att det är befogat med en särskild
utredning i biblioteksfrågor, vilket föreslås i reservation 5 till kulturutskot-
tets betänkande nr 17.
Bildkonsten, slöjdandet och hantverkskunnandet är viktiga grenar inom
konsten och måste uppehållas. Bildkonsten är ett sätt att gestalta verklighe-
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m.m.
31
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m.m.
32
ten och ge den en personlig tolkning. Bildkonsten har en vid omfattning frän
grafik, stafflikonst, skulptur, foto och arkitektur till formgivning av bruksva-
ror. Det är därför viktigt att skolan lär eleverna att kritiskt tolka bilder, bild-
komposition, olika stilar och traditioner samt kvalitetsaspekter. Det gäller
inte minst den rörliga bilden.
Offentlig konst visas på våra museer och konsthallar. I många bostadsom-
råden över hela landet finns konstnärliga inslag i boendemiljön. Av bety-
delse för detta är överenskommelsen mellan regeringen och Socialdemokra-
terna genom vilken medel avsätts för konstnärlig utsmyckning i bostadsom-
råden och vars syfte är att stimulera till ökad ROT-verksamhet under 1993
och 1994.
I reservation nr 21 till betänkandet yrkas på 4 miljoner till en kampanj som
skall informera byggherrarna om värdet av konstnärliga inslag i boendemil-
jön. Information är i och för sig något bra och viktigt, men vi har inga 4 mil-
joner över, och hade vi det, hade vi hellre lagt dem till de 15 miljoner som
finansutskottet förordat och som riksdagen ställt sig bakom. Jag tvekar
också inför tanken att avsätta 4 miljoner för att informera om att det finns
15 miljoner i bidrag.
Med detta vill jag, herr talman, yrka bifall till utskottets hemställan i kul-
turutskottets betänkande nr 21 och avslag på reservationen samt avslag på
reservation 5 till kulturutskottets betänkande nr 17.
Anf. 26 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! FN:s förre generalsekreterare Pérez de Cuellar är just nu
min gäst i Stockholm. Pérez de Cuellar är ordförande i FN:s och Unescos
världsprojekt om kulturens betydelse för utveckling. Jag har inbjudit denna
FN-kommission att hålla sitt första möte här i Sverige. Det kommer att ske
i juni månad, och i samband med det mötet kommer det också att ordnas
ett internationellt kulturseminarium. Vi diskuterar alltså i dessa dagar hur
uppläggningen av den här konferensen skall vara.
Det är ett mycket intressant fenomen att den förre generalsekreteraren
själv vill sätta sig som ordförande i den här kommissionen. Det visar vilken
vikt man lägger vid de här frågorna och vilken betydelse man ger kulturen
som ett bidrag till utvecklingen i världen. Inte minst pekar man på yttrande-
frihetens betydelse, och därmed ser man också den konstnärliga friheten
som avgörande för den totala utvecklingen i olika länder och i världen som
helhet.
Man pekar naturligtvis också på barnens kulturella miljö och vilken bety-
delse deras möjligheter till bildning och konstnärlig utveckling har för deras
framtid.
Man tittar också på vilken betydelse kulturen har som tillväxtfaktor över
huvud taget.
Det finns också en annan sida av den här saken, nämligen vilken respekt
olika länder visar sina kulturella minoriteter, vilken ställning de har och vilka
möjligheter de har att utöva sin kultur och upprätthålla sin kulturella identi-
tet. Det finns studier som visar att risken för etniska och kulturella konflikter
är mindre i länder där man respekterar kulturella minoriteters önskemål om
att få utöva sin kultur.
Vi vet vad etniska och kulturella konflikter kan få för obehagliga uttryck i
sin värsta form. Vi ser det i dag i Europa, i vår närhet, i Jugoslavien. Därmed
kommer faktiskt också kulturfrågorna in i världspolitikens centrum. Jag tror
bl.a. att det är mot den bakgrunden som Pérez de Cuellar själv har valt att
bli ordförande i den kommission som skall studera kulturen som utvecklings-
faktor.
Jag har tillsammans med den polske kulturministern bjudit in till överlägg-
ningar mellan Östersjöstaternas kulturministrar. Vi kommer att träffas här i
Sverige i maj månad. Vi skall då diskutera hur vi kan öka samarbetet, utby-
tet, bygga upp nätverken och få kännedom om varandras kultur i den nya
region som har uppstått kring Östersjön i och med kommunistdiktaturernas
fall.
Det är naturligtvis inte minst viktigt för de nya demokratierna att få kon-
takt med oss, men samtidigt är den här öppningen en stimulans för oss. Vi
får en återknytning till vår egen historia och faktiskt också vårt eget kultur-
arv, som under många år har varit oåtkomligt för oss.
I det här sammanhanget skulle jag vilja upplysa Elisabeth Persson om att
det visst finns pengar för kulturellt samarbete med de nya demokratierna
österut. Det finns på Svenska institutet pengar, som används dagligen, det
finns möjlighet att få del av de s.k. östmiljonerna för kulturella aktiviteter,
och det finns ett projekt som heter Ars Baltica, som fungerar i praktiken.
Men självfallet finns det behov av ytterligare utveckling på det här området.
En tredje internationell aktivitet som jag skulle vilja peka på är det som
nu händer inom Nordiska rådet. I ljuset av att de nordiska staterna närmar
sig EG tar sig nämligen Nordiska rådets arbetsformer delvis nya uttryck.
Som alla här kanske känner till diskuterades i Oslo vid Nordiska rådets ses-
sion en nysatsning på det kulturella området i och med att en del av de gamla
arbetsuppgifterna faller bort från Nordiska rådet och i stället utförs inom ra-
men för EG-samarbetet.
Det här visar att den internationella dimensionen inom kulturen är mycket
påtaglig och mycket närvarande varje dag i det kulturella arbetet. Det är
definitivt en mycket integrerad del av kulturen. Särskilt gäller det i ett land
som Sverige, som har ett väldigt litet språkområde och som kan vara ganska
utsatt av det internationella trycket. Dels är det fråga om en internationell
påverkan utifrån, som vi alltid måste ta hänsyn till när vi diskuterar den
svenska kulturen, dels handlar det om vår egen närvaro i den internationella
miljön.
Mot bakgrund av detta finner jag det ytterst märkligt att man skulle bryta
ut de internationella kulturfrågorna i samband med en översyn av kulturpoli-
tiken i Sverige inför de närmaste 10-20 åren.
När medierna har frågat mig om detta har jag sagt att man naturligtvis kan
överväga och se efter om man skulle kunna bryta ut dessa frågor ur den stora
parlamentariska kulturutredningen. Men det är uppenbart att utredningen
skulle bli mycket handikappad om den inte fick syssla med de internationella
frågorna.
Vi står inför olika utmaningar i framtiden, som Kulturutredningen måste
ta hänsyn till. Det gäller utvecklingen på medieområdet - framför allt vad
gäller etermedierna - som är till nytta för kulturen men också spelar en stor
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m.m.
3 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 88
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m.m.
34
roll över huvud taget för spridandet av kultur. Det gäller det mångkulturella
samhället. Det gäller den nya synen på kulturens betydelse för utveckling av
andra sektorer i samhället och för tillväxten. Det gäller naturligtvis vad som
skall hända ute i regionerna nu när den regionala uppbyggnaden delvis, kan
man säga, är klar. I detta avseende är den internationella utvecklingen natur-
ligtvis en ny utmaning.
Då är frågan hur dessa frågor skall hanteras. Regerigen har bestämt sig
för att det skall finnas tre utredningar: den stora parlamentariska kulturut-
redningen och två andra strukturutredningar vad gäller museerna och teat-
rarna.
Den stora parlamentariska utredningen skall ju sammanväga alla syn-
punkter. Det kan då vara bra att den som underlag för detta har strukturella
utredningar på några mycket viktiga områden, där det finns akuta problem
att ta itu med, t.ex. museerna och de regionala teatrarna. Därutöver finns
det i riksdagen önskemål om att det skall finnas utredningar om biblioteken,
industriminnen och dansen. Om den parlamentariska utredningen inte får
den totala överblicken går effekten delvis förlorad.
Jag vet att det är svårt när man kommer in i riksdagen som ny ledamot
att riktigt förstå miljön här. Simon Liliedahl säger att han vill bryta ut de
internationella frågorna och tar bl.a. upp frågan om kulturturism. I den stora
kulturpolitiska utredningen ingår detta som en viktig del. Den skall på ett
tidigt stadium göra en utvärdering av kulturens betydelse för tillväxten. Na-
turligen kommer de internationella frågorna och framför allt kulturturismen
in som en del av denna. Om man bryter ut denna del kommer det att ta
längre tid att få fram den studien, framför allt om den görs parlamentariskt.
Simon Liliedahl vill ha en snabb utredning. En enmansutredare brukar
kunna jobba mycket snabbare än parlamentariska utredningar. Om man
dessutom skall vänta ytterligare en månad med att tillsätta dessa ledamöter
innebär det en försening. Dessutom säger Simon Liliedahl att Ny demokrati
vill vara med i dessa utredningar. Men så blir det inte alls. Socialdemokra-
terna har sagt att det skall vara 18 ledamöter, 6 i varje. Ny demokrati får inte
3 platser, om de skall fördelas proportionellt.
Charlotte Branting kanske uttryckte sig litet väl drastiskt när hon sade att
Simon Liliedahl hade blivit lurad, men det är nog tyvärr så. Jag tror att ni i
Ny demokrati skulle ta er ytterligare en funderare före voteringen om vad
som egentligen är bäst för att ni skall uppnå ert syfte med att få kulturturis-
men belyst på ett tidigt stadium. I den stora parlamentariska utredningen
kan ni sätta er in i samtliga frågor och göra avvägningar. Där är ju samtliga
partier företrädda proportionellt.
Simon Liliedahl gjorde en koppling till vad som har hänt med Sveriges
Radios ägare. Det var ett mycket bra exempel. Där hade vi en enmansutre-
dare, som först gjorde de tekniska utredningarna och genomlyste detta
mycket snabbt. Sedan hade vi en parlamentarisk beredning, en grupp politi-
ker som satte sig ned och utvärderade denna utredning. Den kom fram till
en slutsats på mycket kort tid. Det var ett utmärkt arbete, men det handlade
inte om någon parlamentarisk utredning, med direktiv, sekretariat osv.
Tyvärr är det nog så, Simon Liliedahl, att en gammal räv som Åke Gus-
tavsson, som har gått här i korridorerna år ut och år in, har vilselett Ny de-
mokrati i den här frågan. Om ni vill ha en snabb utredning och belysning av
kulturturismen bör det helst ske inom ramen för den stora utredningen. Det
ingår där. Om ni vill ha snabba utredningar och kvalificerat arbete när det
gäller museerna och teatrarna går det mycket bättre med enmansutred-
ningar. Resultaten av dessa får parlamentarikerna sedan ta del av.
Herr talman! Jag vill säga några ord om barnen. Att vi möjliggör för barn
att komma i kontakt med kultur på ett mycket tidigt stadium är kanske det
viktigaste.
Elisabeth Persson sade tidigare att barnen inte har någon plats i den bor-
gerliga kulturpolitiken. Det var ett okunnigt uttalande. Det satsas mer
pengar på barnkulturen i årets budget. Dessutom har det på socialministerns
uppdrag gjorts en utvärdering om barnens villkor: Barns och ungdomars kul-
tur. I den konstaterar man att antalet teaterföreställningar något har mins-
kat, men besöken har ökat. Fler barn och ungdomar har besökt teatrarna.
De fria teatergruppernas verksamhet för barn och ungdomar har inte mins-
kat. Dansen befinner sig i ett expansivt skede. Inom musikområdet har det
inte heller skett några större förändringar av verksamheten.
Det är alltså en ganska positiv bild av barn- och ungdomskulturen som ges
i denna utvärdering. Men man säger att det inom kulturinstitutionerna finns
en stark oro inför den fortsatta utvecklingen. Det är här som vi politiker
kommer in, både nationellt och i kommunerna, för att säkerställa att kultu-
ren inte naggas i kanten. Sedan gammalt är barnkulturen ganska väl försedd,
men kulturinstitutionerna är mycket villrådiga om hur de skall lägga upp
verksamheten när det gäller ungdomarna. De har svårt att hitta former för
att våra tonåringar skall komma i kontakt med kulturen. De nya pengarna
till Kulturrådet skall bl.a. användas för att man skall hitta nya utvecklings-
projekt för barn och ungdomskultur.
Sammanfattningen av denna utvärdering är kanske till någons förvåning
att det största problemet för kulturinstitutionerna och organisationerna hit-
tills inte är pengarna utan den pågående omorganisationen i kommunerna,
decentraliseringen och uppsplittringen av resurserna. Kommunpolitikerna
har en viktig uppgift att se till att de kulturpengar som tidigare har funnits
inte försvinner till en annan verksamhet.
Herr talman! Till sist: Ibland riskerar man att förlora perspektivet i sådana
här debatter. Det övergripande och viktiga när det gäller kulturpolitiken på
det nationella planet i Sverige i dag är att kulturen har fått mer pengar. Var
jag än kommer i Kultursverige tackar man mig och regeringen. Efter dagens
beslut har man också anledning att tacka riksdagen för att kulturen är så fa-
voriserad i förhållande till många andra sektorer i samhället.
När jag har lyssnat på debatten i dag tycker jag kanske att det har visats
brist på perspektiv och substans. Formerna för några utredningar har disku-
terats mycket. Jag undrar litet grand vad Kultursverige kommer att säga om
den här debatten.
(forts. 10 §)
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m.m.
35
|
Prot. 1992/93:88 1 april 1993 |
9 § Information från regeringen om europeiska integrationsfrågor |
|
Information från |
Anf. 27 Statsrådet ULF DINKELSP1EL (m): Herr talman! Det är i dag två månader sedan Sveriges medlemskapsför- Sedan den officiella förhandlingsöppningen den 1 februari, då jag hade Den tekniska genomgången av regelverket, som sker tillsammans med de Herr talman! I förhandlingarna ingår totalt 29 delområden, eller kapitel, 1. fri rörlighet för tjänster samt etableringsrätt 2. fri rörlighet för arbetstagare 3. fri rörlighet för kapital 4. forskning och informationsteknologi 5. utbildning 6. statistik 7. bolagsrätt 8. sociala frågor i den mån de täcks av EES-samarbete |
36
I sammanhanget gjorde vi emellertid ett generellt förbehåll för den tek-
niska genomgången av de aktuella rättsakterna, som eventuellt kunde
komma att visa att det i enstaka fall finns oväntade svårigheter. Vi gjorde
också två specifika reservationer, dels gällande förvärv av fritidsfastigheter,
dels gällande det s.k. tredje livförsäkringsdirektivet. Det sistnämnda rör sig
om försäkringsbolagens successiva nedtrappning av innehavet av bostadsob-
ligationer i livförsäkringsbolagens portföljer, där vi har begärt en längre
övergångsperiod.
Vid ställföreträdarmötet redovisas i övrigt de svenska förhandlingsmål-
sättningarna avseende regionalpolitiken, inkl, stödet till jordbruket i Norr-
land och i vissa områden i söder, samt handelspolitiken. Inom dessa områ-
den tog vi tillfället i akt att med utgångspunkt i öppningsanförandet den 1
februari utveckla den svenska synen samt målsättningarna. Syftet var att
söka vinna förståelse för våra särskilda förhållanden samt att indikera fram-
komliga vägar för att hitta tänkbara lösningar. På det regionalpolitiska områ-
det redovisade vi således glesbygdsförhållandena i Sverige och argumente-
rade för nödvändigheten att bibehålla vår nationella regionalpolitik, för del-
tagande i EG:s strukturprogram med en för oss tillfredsställande indelning
av landet i det s.k. NUTS-systemet, liksom fortsatt stöd till bl.a. Norrlands-
jordbruket.
Vi erinrade också om att vårt mål på jordbruksområdet är att medverka
fullt ut i den gemensamma jordbrukspolitiken fr.o.m. inträdet i Gemenska-
pen.
Beträffande tullunionen och handelspolitiken välkomnade EG-sidan be-
skedet att Sverige är inställt på fullt deltagande fr.o.m. inträdet som med-
lem. Detta är som bekant en förutsättning för att vi skall kunna bli delaktiga
i den gränslösa inre marknaden utan begränsningar för svenska företag. De
frågor som togs upp - och där vi söker särlösningar - avsåg framför allt fri-
handelsavtalen med de baltiska staterna och den svenska målsättningen att
slå vakt om frihandeln också på tekoområdet inom EG utan begränsning av
importen från utomstående länder. Generellt förmedlade EG-sidan förstå-
else för den svenska Baltikumpolitiken, medan man beträffande våra frihan-
delsambitioner på tekoområdet gav uttryck för en återhållsam inställning.
Förhandlingarna kommer att fortsätta.
Sammanfattningsvis kan konstateras att ställföreträdarmötet innebar ett
klart steg framåt i förhandlingsprocessen - vad gäller såväl den formella av-
prickningen av regelverket som behandlingen av de förhandlingsområden
som togs upp under mötet.
Vi räknar med att kunna föra förhandlingsprocessen ytterligare ett gott
stycke framåt i samband med nästa ställföreträdarmöte, som beräknas äga
rum under andra hälften av april, samt vid vårt nästa ministermöte, som vi
hoppas kommer att äga rum den 10 maj. Av de 29 förhandlingsområdena
står nu närmast i tur - förutom handelspolitiken - varuhandeln, miljö, kon-
sumentskydd, konkurrensregler, transportpolitik, industripolitik samt bi-
stånd. Flertalet av dessa områden är oproblematiska, dock ej de miljörelate-
rade frågorna på varuområdet, där vår utgångspunkt är - som framhölls i
vårt öppningsanförande den 1 februari - att den högsta tillämpade ambi-
tionsnivån skall gälla och vi följaktligen vill slå vakt om de lösningar som
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Information från
regeringen
37
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Information från
regeringen
38
erhållits i EES-avtalet. Det är ännu för tidigt att säga om samtliga dessa vik-
tiga områden kommer att kunna klaras av redan vid de förhandlingsmöten
som nu är inplanerade, men vår förhoppning är att ytterligare ett antal om-
råden - utöver de åtta redan nämnda — skall kunna föras åt sidan såsom i
princip oproblematiska under perioden fram till och vid nästa ministermöte.
På ytterligare några områden, bland dem Euratom, jordbruk och budget,
fortsätter det interna förberedelsearbetet med utgångspunkt i de förhand-
lingskrav som formulerades den 1 februari och med sikte på att få fram erfor-
derligt underlag för en precisering av våra förhandlingspositioner. Ambitio-
nen är att lägga fast förhandlingspositioner på alla Romfördragsrelaterade
områden inom den närmaste månaden.
Från svensk sida är vi naturligtvis angelägna om att påskynda förhand-
lingsprocessen med hänsyn till den tidsplan som både vi, övriga kandidatlän-
der och EG har ställt upp för förhandlingarna och som ju ytterst tar sikte på
medlemskap år 1995. Vårt eget arbete inriktas på detta, men vi är naturligt-
vis också beroende av motsidan. Vi hoppas att också EG-sidan nu får sin
förhandlingsorganisation slutligt på plats. Det är vidare angeläget att också
EG-sidan snabbt formulerar sina förhandlingspositioner så att realförhand-
lingar kan inledas över ett så brett fält som möjligt. Den alltjämt pågående
ratificeringen av Maastrichtfördraget, EG-kommissionens organisation i
förhandlingarna och viss kvardröjande tveksamhet till utvidgningen i vissa
medlemsländer kan ha inneburit en viss fördröjning i förhandlingsarbetet.
Jag hyser dock goda förhoppningar om att tempot skall kunna höjas i för-
handlingsarbetet, så att vi före sommaruppehållet skall ha klarat av väsent-
liga delar av de ekonomiska samarbetsområdena enligt Romfördraget och
den s.k. enhetsakten.
I detta sammanhang vill jag uttrycka min tillfredsställelse över att Norge
inom några dagar officiellt inleder sina medlemskapsförhandlingar. Som
andra företrädare för regeringen liksom jag själv har framfört många gånger,
är det ett starkt svenskt intresse att de nordiska länderna kan göra sällskap
in i den Europeiska gemenskapen.
Anf. 28 MATS HELLSTRÖM (s):
Herr talman! Jag tackar handelsministern för den redovisning vi fått. In-
nebörden är att under de två månader som gått sedan Ulf Dinkelspiel läste
upp inledningsanförandet till förhandlingen har inga egentliga förhandlingar
förts. Det har varit tekniska samtal, och man har lagt undan oproblematiska
områden.
Nu anger Ulf Dinkelspiel att regeringen inom en månad avser att precisera
förhandlingspositioner. Om det alls skall vara möjligt att nå de målsättningar
regeringen tidigare har talat om, att under det danska ordförandeskapet re-
dovisa dellösningar på dessa områden, är det nu mycket bråttom, såvitt jag
förstår.
Ännu i dag fortsätter regeringen sin interna beredning mellan departe-
menten omkring två så viktiga områden som regionalpolitiken, med nya re-
gionala kriterier, och jordbrukspolitiken, med frågan om på vilket sätt stödet
till Norrland skall förhandlas.
Därför är det för oss i oppositionen också angeläget att få veta: När avser
regeringen att avsluta den interna beredningsprocessen mellan departemen-
ten, så att vi kan komma i reell dialog med regeringen om dessa förhand-
lingspositioner? Om positionerna skall vara färdiga inom en månad är det
hög tid att vi får sådana besked nu.
Anf. 29 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! På flertalet av de områden som jag nämnde tidigare är det
inte så att vi inte redovisat våra förhandlingspositioner, utan det är så att EG-
sidan - som i sin tur måste formulera sina förhandlingspositioner - inte har
gjort det.
Vi formulerar våra förhandligspositioner. Sedan skall EG-sidan ta ställ-
ning till dem på handelspolitikområdet, miljöområdet och liknande. Våra
grundläggande krav finns fastlagda redan i öppningsdeklarationen från den
1 februari.
Först när EG-sidan i sin tur har formulerat sina förhandlingspositioner
kan realförhandlingar inledas på dessa olika områden. Det är alltså en dub-
belsidig process.
Det är riktigt som Mats Hellström säger, att vi på vissa områden inte har
preciserat våra förhandlingspositioner. Mats Hellström nämnde dessa områ-
den: regionalpolitiken, jordbruket och Euratom. Skälet till detta är att vårt
förhandlingskrav på det regionalpolitiska området är att vi skall få utrymme
för att föra den nuvarande regionalpolitiken. Diskussionerna med EG syftar
nu till att klarlägga om så kan bli fallet, om utrymme finns inom EG:s nuva-
rande regler eller om undantag aktualiseras på någon punkt. Först när vi har
fått klarläggande om detta kan vi formulera en förhandlingsposition på den
punkten.
Den andra delen av regionalpolitiken, nämligen möjligheten att få åter-
flöde från EG:s olika fonder, är i sin tur beroende av vilka kriterier EG kom-
mer att fastlägga i fråga om detta. Den diskussionen pågår för närvarande
inom EG.
Detsamma gäller jordbruksområdet. Det är framför allt Norrlandsjord-
bruket som är aktuellt i sammanhanget. Det går direkt in i regionalpolitiken.
Vi är alltså icke i läge att just nu kunna formulera våra förhandlingspositio-
ner.
Det tredje området är Euratom där vi söker klarläggande i vad mån våra
nuvarande regler är förenliga med EG:s. I ljuset av svaret på detta skall vi
formulera våra förhandlingspositioner.
Min ambition är, som jag sade, att flertalet förhandlingspositioner i den
mån de inte redan preciserats tillräckligt skall kunna läggas fast under den
kommande månaden.
Anf. 30 MATS HELLSTRÖM (s):
Herr talman! Det framgår av vad Ulf Dinkelspiel säger att förhandlings-
rytmen är sådan att kandidatlandet anger yrkanden om vad man vill ha, som
särregler, undantag och liknande. Då svarar EG.
Jordbrukspolitiken är en central fråga. Såvitt jag förstår har man ännu inte
inom regeringen klarat ut om jordbrukspolitiken när det gäller Norrland
skall förhandlas som en jordbrukspolitisk fråga eller om stödformerna skall
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Information från
regeringen
39
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Information från
regeringen
40
dras in i den regionalpolitiska förhandlingen. Det är ett avgörande steg vilket
man väljer, också för regionalpolitiken själv.
Då handlar det också, som Ulf Dinkelspiel säger, om de kriterier EG i
nästa steg kan vara beredd att ställa upp för sina stöd. Vi skulle då inte fort-
sätta med vårt eget, utan få del av EG:s stöd.
Vilken väg man här väljer har stor betydelse för både tidsplanen och inne-
hållet för befolkningen i Norrland. Därför vill jag återigen uppmana rege-
ringen att så skyndsamt som möjligt delge oppositionen vilken väg man tän-
ker sig, så att vi kan komma i en dialog med er på den punkten.
Anf. 31 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Den beskrivning som Mats Hellström ger är alldeles riktig.
Det har varit en förberedande diskussion med EG-delegationen i denna
fråga. Vår förhoppning är att precisera våra förhandlingspositioner på jord-
bruksområdet inom de allra närmaste veckorna.
Anf. 32 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! Enligt pressuppgifter lär företrädare i Sverige för ett av EG:s
medlemsländer, nämligen Spanien, ha uttalat att de förhandlingskrav som
framförts från svensk sida är väl omfattande, och att detta kan komma att
fördröja förhandlingsprocessen. Det hela skulle bli enklare och smidigare
om Sverige tonade ned sina krav.
Jag tror att det är mycket viktigt att klargöra att ett bra förhandlingresultat
för oss är viktigare än tidtabellen.
Jag skulle vilja ha en kommentar från statsrådet på den här punkten. Vad
är Sveriges strategi om vi möter den typen av reaktioner?
Anf. 33 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Det är riktigt att Spanien och för övrigt en hel del andra EG-
länder har kritiserat våra förhandlingskrav och allmänt menat att vi på flera
punkter driver våra krav för långt.
Det är också alldeles klart att hade vi velat ha en förhandling utan några
reaktioner från EG:s sida, skulle vi inte ha formulerat några förhandlings-
krav.
Nu har vi gjort en avvägning av vad som är de grundläggande svenska in-
tressen som vi vill slå vakt om i förhandlingarna. Dessa intressen kommer vi
att slåss för i förhandlingarna.
Det innebär att vi får räkna med att motsidan kommer att kritisera. Vi
kommer säkerligen att möta en hel del svårigheter. I slutändan kan det bli
fråga om ett givande och tagande som i varje förhandling.
Men för oss är det avgörande att vi får ett bra avtal som kan godkännas av
svenska folket i en folkomröstning. Därför står sakfrågorna, inte tidsplanen,
nu i fokus.
Anf. 34 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Gång på gång har det från olika håll understrukits vikten av
största möjliga öppenhet om EG-förhandingarna.
EG-kommissionen har ställt ett antal frågor till den svenska regeringen,
vilka också har besvarats. Däremot har regeringen med hänvisning till 2 kap.
1 § sekretesslagen hemligstämplat dessa frågor. Inte heller riksdagens EG-
delegation har fått ta del av frågorna. Min första fråga är: När avser rege-
ringen att för riksdagen eller för EG-delegationen redovisa de frågor som
EG-kommissionen har ställt?
Eftersom beslut om direktiv och förordningar i EG nu rullar på i avvaktan
på EES-avtalet, fattas dessa beslut i en annan beredningsprocess än vad som
är avsett i EES-avtalet. Då är det kanske inte rimligt att fatta det svenska
beslutet om dessa förordningar och direktiv på det sätt som EES-avtalet fö-
reskriver utan att de underställs Sveriges riksdag. Min andra fråga är därför:
Hur avser regeringen att hantera den s.k. skarv-acquis?
Anf. 35 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! På den första frågan är svaret att frågorna liksom svaren har
översänts till EG-delegationen. Dessutom är de tillgängliga för offentlighe-
ten. Bengt Hurtig är alltså välkommen att ta del av dem omedelbart efter
detta möte, i den mån han inte har sett dem tidigare, vilket jag förstår att
han inte har gjort.
Den andra frågan som gällde besluten om s.k. skarv-acquis, dvs. rättsak-
ter, förordningar och direktiv som är tänkta att ingå i EES-samarbetet men
som har tillkommit efter att vi undertecknade avtalet, kommer att behandlas
först när EES-avtalet har trätt i kraft. Givetvis följer vi mycket noggrant ut-
vecklingen på dessa områden för att se i vad mån svenska problem kan
komma att uppstå, och vi delger på olika vägar våra synpunkter. Men de
måste beslutas i vanlig parlamentarisk ordning, dvs. att de i den gemen-
samma EES-kommittén i första hand beslutas från den dagen avtalet träder
i kraft, eller omedelbart därefter. I den mån de sedan är av den karaktären
att de skall föreläggas riksdagen, kommer de att i sedvanlig ordning föreläg-
gas riksdagen för beslut.
Anf. 36 LENA KLEVENÅS (s):
Herr talman! Min fråga gäller Maastrichtfördraget. Är det som står i för-
draget bara skissartade utkast till vad som kan komma att ske eller är det ett
avtal som Sverige måste ställa upp på? Jag vet att Danmark har fått vissa
undantag efter sitt nej i folkomröstningen, men som jag uppfattar det kan
detta inte gälla för Sverige. Jag vill gärna ha bekräftat eller avfärdat om
Maastrichtfördraget i dess helhet gäller Sverige, eller om vi kommer att
kunna ändra på något i det.
Anf. 37 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! När det gäller Maastrichtavtalet är den svenska regeringens
inställning, stödd av riksdagen, att Sverige skall förhandla om deltagande i
Maastrichtfördraget, dvs. fördraget om europeisk union, så snart detta har
godkänts av EG:s medlemsländer. Jag vill inte utesluta att diskussionerna
kan påbörjas innan fördraget har godkänts av de två återstående medlem-
marna, Danmark och Storbritannien, vilka ännu inte har godkänt fördraget.
Men när det väl blir aktuellt kommer detta avtal att bli del av den svenska
förhandlingen.
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Information från
regeringen
41
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Information från
regeringen
När det gäller det materiella innehållet i Maastrichtfördraget om euro-
peisk union, anger det på en del områden precisa bestämmelser och på andra
områden riktlinjer. Dessa kommer i samma mån att vara bindande för Sveri-
ges del som för övriga länders del.
De danska undantagen är icke - jag upprepar icke - tillämpliga på andra
medlemsländer eller för den delen kandidatländerna. Vad vi från svensk sida
eftersträvar är att på ett antal områden, som i första hand rör Romfördraget
och enhetsakten, finna särlösningar, övergångsarrangemang och tillämp-
ningar som tar hänsyn till svenska intressen. Dessa kommer att bli en del i
den svenska överenskommelsen med EG, men varje land har sina separata
avtal och överenskommelser med EG vad gäller avsteg från de grundläg-
gande rättsakterna.
Anf. 38 BIRGITTA HAMBRAEUS (c)
Herr talman! Jag har också en fråga som gäller den s.k. skarv-acquisen.
Det isländska alltinget har av isländska UD presenterats en kommenterad
lista över de förordningar och direktiv som kan bli aktuella om EES-avtalet
kommer att gälla.
Jag vet att det i Norge också finns ett stort intresse av att få del av aktuella
rättsakter. Vill statsrådet, i den öppenhet som statsrådet säger sig företräda,
för Sveriges riksdag presentera en lista över de direktiv och förordningar
som vi kan komma att få ta ställning till om vi accepterar EES-avtalet? Det
vore bra om detta kunde göras i sådan tid att vi hinner reflektera över denna
innan vi tar ställning till den förnyade prövningen av EES-avtalet.
Anf. 39 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Svaret på den frågan är självfallet ja. Det har successivt re-
dovisats vilka rättsakter som kan komma att aktualiseras. Den slutliga av-
stämningen kan naturligtvis inte göras förrän vi vet när avtalet träder i kraft.
Då kommer vi att tillsammans med EG upprätta en definitiv lista. Men vi
har en mycket god bild av situationen och dagsläget. Den har löpande delgi-
vits EG-delegationen, och den finns också tillgänglig för andra.
Anf. 40 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Statsrådet inledde med att säga att det är precis två månader
sedan förhandlingarna inleddes. Jag erinrade mig då bilden av den svenska
förhandlingsdelegationen som enbart bestod av män. Kommer kvinnor att
vara med och representera Sverige i förhandlingarna? I vilken utsträckning
kommer kvinnorna i så fall att vara med?
Anf. 41 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Svaret på den direkta frågan är ja. Kvinnor kommer inte
bara att delta, utan de deltar i den svenska förhandlingsdelegationen.
Jag kan inte svara på frågan hur proportionerna är. Omförhandlingarna
av EES-avtalet leddes närmast under vår chefförhandlare Frank Belfrage av
Pernilla Lindh, som är rättschef i departementet. Hon intar samma centrala
roll i de nuvarande förhandlingarna. Men frågan om den exakta fördel-
42
ningen i delegationen, som består av flera hundra personer, kan jag inte
svara på.
Anf. 42 BERIT LÖFSTEDT (s):
Herr talman! Jag vet inte, statsrådet Dinkelspiel, om jag hörde fel när jag
lyssnade till statsrådets inledning, men man kunde konstatera att det var pro-
blem när det gällde att bära med sig övergångsbestämmelserna från EES-
avtalet på miljöområdet. Jag vill fråga om parterna har känt på varandra på
detta område. Det är oerhört väsentligt att vi just klarar ut detta. En del är
ju omförhandlingspunkter medan andra kanske är mer definitiva. Jag skulle
vilja ha en kommentar till om ni har kommit någon vart, och i så fall vari de
värsta problemen ligger.
Jag vill också ställa en detaljfråga, som några av oss har mött när vi har
rest i landet i EG-delegationssammanhang. Den gäller lastbilarnas längd.
Vad görs i den frågan?
Anf. 43 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! På den första frågan gäller att vår ambition, på några undan-
tag när, då övergångslösningarna slutar gälla 1995, är att överföra särlös-
ningar och övergångsarrangemang - jag kan ta miste på om det är något un-
dantag - till ett framtida avtal om medlemskap. Vi har preciserat våra för-
handlingskrav på flera punkter. I andra delar kommer vi att göra detta. Det
är naturligtvis alltid ett problem i den meningen att det blir en ny förhand-
lingsfråga. Jag vågar inte värdera möjligheten att få igenom detta, eftersom
EG-sidan ännu inte har formulerat sitt motbud på de olika punkterna. Det
är trots allt bara åtta veckor sedan förhandlarna för första gången möttes.
Det tar viss tid för tolv länder att formulera en uppfattning. Men låt mig säga
så mycket som att vi anser att vi har mycket torrt på fotterna i denna fråga,
vilket gör att vi bör ha en mycket god förhandlingsposition.
Herr talman! När det gäller 24-meters lastbilar skall vi slåss för att få be-
hålla dem i Sverige. Vi är väl medvetena om problemen. Det finns ännu
ingen EG-bestämmelse, vilket gör att frågan inte har tagits upp i förhand-
lingarna.
Anf. 44 HADAR CARS (fp):
Herr talman! Den sista frågan här i dag gällde just lastbilarna. Vid de be-
sök som EG-delegationen gör i olika län för att informera sig om länets syn-
punkter på målen för förhandlingarna, är det en fråga som återkommer med
väldigt stor regelbundenhet. Den gäller oron för att vi i Sverige inte skall få
fortsätta att köra med lastbilar som är 24 meter långa, eftersom EG icke
ännu har ett beslut men ett förslag med innebörden att högsta tillåtna läng-
den på lastbilar skulle vara 18 meter. Detta skulle kunna få betydande konse-
kvenser inte bara ekonomiskt, utan också för miljön i Sverige.
Hur ligger denna fråga till? När tas den upp i förhandlingarna? Det har
inte fattats något beslut i EG. Följaktligen finns inget direktiv att hantera.
Samtidigt är vi medvetna om att denna oro finns. Kan statsrådet ge det lug-
nande beskedet att vi inte i detta avseende behöver riskera några föränd-
ringar när det gäller längden på de svenska lastfordonen?
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Information från
regeringen
43
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m. m.
44
Anf. 45 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Jag är glad för att Hadar Cars tog upp denna fråga. Därmed
får jag tillfälle att utveckla mitt svar till Berit Löfstedt.
Sakläget är det att intill för två månader sedan hade vi av den dåvarande
kommissionsledamoten van Miert klara uttalanden av innebörden att man
inte avser att gå vidare med tankarna på en harmonisering av bestämmel-
serna så, att alla lastbilar skall vara mindre än 18 meter långa. Nu vet vi att
man diskuterar detta internt inom kommissionen. Något förslag har ännu
inte antagits. Det finns alltså inga EG-beslut på det här området.
Vi har på olika sätt, kommunikationsministern, jag själv och många med-
arbetare till oss, framfört våra mycket starka reservationer mot en bestäm-
melse av den här karaktären. En begränsning av lastbilslängden till 18 meter
skulle, som Hadar Cars påpekade, få mycket allvarliga återverkningar för
framför allt skogsindustrin.
Vår förhoppning i första hand är - jag vill inte utesluta det - att man inte
kommer att gå vidare med ett sådant förslag från kommissionens sida. Skulle
man göra det och det utvecklades till ett gemensamt EG-förslag, måste vi
utverka ett undantag på denna punkt för svensk del. Förslagen kommer i
formell mening inte upp i förhandlingar förrän det föreligger en gemensam
EG-bestämmelse på detta område. Vår förhoppning är att vi skall kunna
mota Olle i grind. Om han slinker in, skall vi se till att hantera detta i för-
handlingarna.
Överläggningen var härmed avslutad.
10 § (forts, från 8 §) Övergripande kulturfrågor, allmän kulturverk-
samhet m.m. (forts. KrU17, KrU18, KrU19, KrU21 och KrU23)
Anf. 46 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Herr talman! Kulturministerns anförande är väl inte mycket att kommen-
tera. Jag vill bara göra några klarlägganden.
Vi har alltså fått vänta ett år i onödan på denna utredning. De komplika-
tioner som nu är föremål för diskussion hade inte behövt uppstå, om rege-
ringen omedelbart hade följt riksdagens beslut.
Jag konstaterar att kulturministern från talarstolen inte säger ett ord om
att hon tänker obstruera emot riksdagsbeslutet. Eftersom jag är en vänlig
själ, i motsats till en gammal räv, tolkar jag detta så att kulturministern inte
tänker obstruera när det gäller riksdagsbeslutet.
I den speciella mission som kulturministern har riktat till Ny demokrati
har man påstått att jag springer omkring och lurar människor. Det är inte
sant. Så är det inte. Utskottsmajoriteten skriver följande:
”För att utredningarna skall kunna arbeta effektivt bör de vara av begrän-
sad storlek. Den parlamentariska representationen i varje utredning bör inte
överstiga sex personer. Då det gäller valet av partiföreträdare förordar ut-
skottet att - sammantaget - samtliga i riksdagen företrädda partier ges repre-
sentation i utredningarna, varvid hänsyn bör tas till mandatfördelningen i
riksdagen. Utskottet förutsätter att samråd sker med riksdagspartierna om
fördelningen mellan partierna av ledamöter i de tre parlamentariska utred-
ningarna.”
Om det är 18 platser som skall fördelas innebär det att Moderaterna får
fyra, kanske t.o.m. fem, platser och Socialdemokraterna åtta. Socialdemo-
kraterna och Moderaterna kan, med denna skrivning, ge en hygglig repre-
sentation för de mindre partierna. Dit räknar jag också Folkpartiet - det är
väl nu ett ännu mindre parti enligt opinionssiffrorna.
Nu har vi sett en ny sida hos Birgit Friggebo, vilket gläder mig. När jag ser
henne närma sig Simon Liliedahl är det närmast så att hon - i stället för att
jämföras med räv - spinner som en kelsjuk katt. Det är en egenskap som vi
hittills inte sett så ofta från kulturministerns sida. Jag hoppas att vi får se det
fler gånger.
Anf. 47 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Det finns ännu inte något riksdagsbeslut, så det finns ingen-
ting att följa eller obstruera emot.
Det är alldeles uppenbart att Åke Gustavsson vid de förhandlingar som
har varit mellan Ny demokrati och Socialdemokraterna har förespeglat Ny
demokrati någonting som inte kommer att ske - om riksdagen skulle fatta
ett beslut och man skulle följa detta - nämligen att Ny demokrati skall få
delta i samtliga fyra utredningar som Ny demokrati och Socialdemokraterna
tillsammans önskar. Det är inte så. Ny demokrati har inte den basen att det
kan få så många ledamöter med tanke på den begränsning som anges, att
det skall vara 18 ledamöter, högst sex ledamöter i varje. Däremot kommer
Socialdemokraterna att se till att bli väl representerade för att det skall vara
exakt proportionalitet.
Jag kan inte dra någon annan slutsats än den att Ny demokrati, för att få
tillfredsställt önskemålet om att få utreda kulturturismen som man ganska
ofta återkommer till, gått med på skrivningen om hur sammansättningen i
utredningarna borde vara. Då har jag upplyst Ny demokrati om att det i ut-
redningsuppdraget inom ramen för den stora parlamentariska utredningen
ingår att göra särskilda studier vad avser kulturen som tillväxtfaktor, där ju
turismen är en mycket stor del. Det får man förmodligen fortare fram om
man gör det inom ramen för den stora utredningen än om man skulle tillsätta
en ny parlamentarisk utredning med nya direktiv, nya ledamöter och nytt
sekretariat.
Dessutom står det att utredningen i så fall skall genomföras under april
månad, vilket innebär en hel månad till av förseningar. Jag kan medge att
direktiven inte kommit så särskilt snabbt, men å andra sidan har de prisats
från hela kulturbranschen. Innehållet i direktiven är mycket väl avvägt.
Det är inte så att man tidigt får in breda parlamentariska synpunkter, om
man genomför parlamentariska utredningar av allt detta. Det var vad Åke
Gustavsson sade i sitt tidigare inlägg. Det gäller bara Socialdemokraterna,
som kommer att delta i samtliga utredningar. De kommer att få sköta sin
samordning. De andra partierna blir inte representerade överallt. Då är det
viktigt att man kan göra sammanvägningar vid ett och samma tillfälle i den
stora parlamentariska utredningen.
Det finns ännu inget riksdagsbeslut. Min förhoppning är fortfarande att
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m.m.
45
|
Prot. 1992/93:88 1 april 1993 |
Nydemokraterna skall inse att de kanske förletts under diskussionerna med |
|
Övergripande |
Anf. 48 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik: Herr talman! Hälften prutar Birgit Friggebo genast. Förut beskylldes jag Jag är glad över att kulturministern nu säger att det inte finns något riks- Där kan man se hur den parlamentariska praxisen är. Nu tonar Birgit Frig- Birgit Friggebo försöker göra en affär av det hela och säger att Social- Anf. 49 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp): Herr talman! Jag är litet förvånad över att Åke Gustavsson är så störd av Jag kan inte förstå annat än att Ny demokrati har vilseletts, eftersom den Nu antyder Åke Gustavsson att han är beredd att gå ifrån sin skrivning i Jag tycker att utskottsminoriteten i sina skrivningar på ett mycket för- |
46
kommit med till riskdagen. Utskottsminoriteten beskriver alltså hur bered-
ningsansvaret har sett ut.
I internationella Kulturturismutredningen finns det skrivningar som jag
tycker är litet förvånande. Man säger att den stora utredningen inte kommer
att hinna med sin uppgift och att den måste avlastas. Då vill jag påstå att man
inte känner Ingemar Mundebo som ordförande. Det här arbetet kommer
mycket väl att hinnas med. Det kommer dessutom att bli fråga om ett dubbe-
larbete, eftersom ju de internationella frågorna - som jag tidigare sade - så
utomordentligt väl hänger samman med kulturpolitiken i stort i Sverige.
Andre vice talmannen anmälde att Åke Gustavsson anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 50 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Herr talman! Det känns litet avslaget nu, men jag vill ändå beröra en sak
som kulturministern tog upp före avbrottet. Det gäller - om jag förstod det
rätt - en utredning som man har gjort på Socialdepartementet, som visar att
villkoren när det gäller kulturutbud för barn och ungdomar stadigt har blivit
bättre. Det är möjligt att det går att visa. Men sedan fortsätter kulturminis-
tern med att säga att det inte är pengarna som är problemet. Jag är rädd att
pengarna är ett stort problem. Om vi skall kunna bevara ett vettigt kulturut-
bud och se till att barn och ungdomar kan leva ett rikt och väl fungerande
kulturellt liv, är det pengarna som är problemet.
Fria teatergrupperna stod tidigare för ca 80 % av barnteaterutbudet i det
här landet. Nu är det inte anslaget till fria teatergrupper som vi skall be-
handla i dag - det kommer vi att göra längre fram. Men jag tror att det finns
en stor risk för att framför allt de fria teatergruppernas verksamhet för barn
och ungdomar kommer att vara i farozonen, om de inte får större resurser
till sitt förfogande. Kommunerna har inte längre pengar till att beställa före-
ställningar av dessa teatergrupper. Man kan klart se en nedgång under det
senaste året. Jag vill för övrigt fråga när den här sammanställningen, som
kulturministern hänvisade till, var gjord. Kan det vara så, att det är två tre
år gamla siffror som ligger till grund för det hela? I så fall har verkligheten
nu blivit helt annorlunda.
Det är i detta perspektiv som vi har försökt att i någon mån bekymra oss
om den fortsatta utvecklingen och säkerställa den genom att bl.a. föreslå att
det skall satsas 7 nya miljoner för kulturverksamhet i skolan. Jag tror att det
är pengarna som är problemet. Vi måste lära oss att inse att det kostar att
säkerställa en vettigt fungerande kulturverksamhet, både för barn och för
ungdomar.
Det är dess värre på många områden som man måste sätta in krafter. Det
behövs rejäla motkrafter till det genomkommersialiserade - jag vill inte
kalla det för kultur - underhållningsutbud som erbjuds våra ungdomar. Jag
tror att vi är överens om att dessa motkrafter inte får vara allenarådande i
barnens och ungdomarnas verklighet.
Anf. 51 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Den utredning som jag hänvisade till är daterad den 24 feb-
ruari i år. Jag tror att den presenterades den 1 mars. Det är alltså Statens
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m. m.
47
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m.m.
48
kulturråd som på uppdrag av barnministern, dvs. socialministern, har gjort
en utvärdering som heter Barns och ungdomars kultur. Jag läser direkt ur
utvärderingen:
De fria teatergruppernas verksamhet för barn och ungdom har inte mins-
kat under 1992. Antalet försålda föreställningar ökade under hösten 1992 i
förhållande till våren 1992. Teatergrupperna räknar optimistiskt med att vå-
ren 1993 inte kommer att innebära försämringar.
Vidare står det - detta är alltså ingenting som jag har hittat på:
Det största problemet för kulturinstitutionerna och organisationerna hit-
tills är dock inte pengarna, utan de pågående omorganisationerna i kommu-
nerna, decentraliseringen och uppsplittringen av resurserna.
Jag sade tidigare att det inom kulturinstitutionerna finns en stark oro inför
den fortsatta utvecklingen. Det är här vi politiker kommer in för att se till
att denna oro inte besannas i verkligheten. Och då finns det två saker som vi
kan göra: dels att se till att pengarna finns kvar, och gärna att de ökas på
såsom regeringen gör när den föreslår ytterligare 3 miljoner till barn- och
ungdomskultur, dels att man är mycket vaksam inför vad som nu händer, när
det pågår en - enligt min mening - mycket önskvärd decentralisering ute i
kommunerna. Det kan finnas vissa sektorer, där en decentralisering är till
nackdel, eftersom resurserna sprids ut på så många olika händer som kanske
inte har sakkunskap att hantera dem. Då får vi göra en liten tillbakagång och
se till att organisationerna verkligen säkerställer att barn och ungdomar får
tillgång till kultur, både på sin fritid och i skolan.
Det är viktigt att vi inte bygger våra olika politiska uppfattningar, och
framför allt inte våra politiska beslut, på tro utan på faktiskt vetande. Det är
också viktigt att inte alltid svärta ner verksamheter och tro att allting är nega-
tivt. Det finns faktiskt mycket som är positivt, i det här fallet till fromma för
barn- och ungdomskulturen. Jag pekade också på att det enligt utredningen
brister i fantasin när det gäller att nå framför allt barn, ungdomar och ton-
åringar. Här finns det verkligen utrymme för förslag.
Anf. 52 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag tror att vi allihop är rätt trötta efter en lång debatt. Jag
skall därför vara kortfattad.
Jag delar kulturministerns uppfattning att det nu gäller att säkerställa
verksamheter och se till den fortsatta utvecklingen. Det tror jag att vi är
överens om. Men jag kan inte se att det skulle vara att svartmåla verklighe-
ten, om man särskilt bekymrar sig om barn- och ungdomskulturen. Ibland
diskuterar vi här i kammaren utifrån kanske ganska snäva perspektiv. Alla -
och också kulturministern - är övertygade om att villkoren för barn och ung-
domar är oerhört olika. Detta framgår väldigt tydligt när man tittar på vilka
möjligheter till ett kulturliv över huvud taget som många barn och ungdomar
har. Detta om någonting är verkligen en klassfråga. Om man tittar bakom
alla siffror, skulle man dess värre se att många barn och ungdomar i själva
verket aldrig ens kommer i närheten av det som vi kallar för kulturfrågor
och som vi nu diskuterar. Det är många som under hela sin skoltid aldrig får
möjlighet att bevista en riktig teaterföreställning, bara för att ta ett exempel.
Slutligen tror jag att vi är överens om de stora principerna. Sedan är det
fråga om vad det är värt att satsa för att säkerställa dagens situation. Jag
tycker inte att vi i Vänsterpartiets förslag på något sätt svartmålar situatio-
nen, utan tvärtom.
Anf. 53 SIMON LILIEDAHL (nyd) replik:
Fru talman! Birgit Friggebo anser att jag har blivit utsatt för rävspel av
Åke Gustavsson, trots att jag själv kanske har en och annan räv bakom örat.
Den röda räven, Åke Gustavsson, rev en annan räv.
Birgit Friggebo tror att det har försiggått förhandlingar mellan Åke Gus-
tavsson och mig. Det är att säga för mycket. Som ny i utskottet har jag bara
ställt vissa frågor efter att ha läst de mycket försenade direktiven till utred-
ningar, som departementet har utfärdat. Svaren på mina frågor har delvis
uteblivit. Utan direkt kontakt med departementet - tyvärr - har jag fått dra
mina egna slutsatser.
I dag har jag emellertid - och det är jag tacksam för - fått många intres-
santa synpunkter från kulturministern. Vi hade ju ett gott samarbete i fråga
om privatradion, men ”radiovågorna” oss emellan tycks ha svikit oss beträf-
fande framför allt teater- och museiutredningarna.
Jag börjar nu äntligen att förstå - oskuldsfull som jag har varit - att de två
diskuterade utredningarna väl så mycket handlar om partitaktik som om hur
man praktiskt skall lösa vissa frågor, såsom jag hade velat ha det.
Med de sparsamma informationer som jag har erhållit har jag gjort be-
dömningen att små, välbestyckade utredningar skulle ge bättre och snabbare
resultat än specialutredare, som i alla fall måste omge sig med experter. Spe-
cialutredaren beträffande Radio TV-beredningen fick ju lämna över sitt ar-
bete till en parlamentarisk beredning, därför att vissa huvudfrågor från bör-
jan ej var lösta.
Jag tror alltså fortfarande att kunniga parlamentariker bör föras in i utred-
ningsmaskineriet så snabbt som möjligt. Däremot har jag förstått att det blir
svårt för mig att försöka reformera riksdagens långsamma och komplicerade
utredningssystem.
Anf. 54 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! I och för sig har jag ingenting emot rävar, inte ens om de är
röda, för det är de ju oftast. Jag har en gång själv avbildats av EWK som räv.
Det var en mycket fin bild.
Simon Liliedahl säger att han vill ha en praktisk lösning. Den uppläggning
som regeringen valde för utredningsverksamheten hade just som utgångs-
punkt att den skulle vara praktisk. Men den behöver också en parlamenta-
risk förankring, framför allt när det gäller de långsiktiga strukturfrågorna.
Det är bakgrunden till att vi har enmansutredare som får något kortare tid
på sig att ta itu med delvis akuta frågor när det gäller teatern och museerna.
Parlamentarikerna får litet längre tid på sig med de långsiktiga, strukturella
frågorna och med de mycket stora utmaningar som det innebär att lägga upp
riktlinjer för kanske både 10 och 20 år fram i tiden.
Simon Liliedahl sade att han kanske hade lärt sig något om den partipoli-
tiska verksamheten. Ja, jag tror att det den här gången kanske har varit en
nyttig skola. Det är naturligtvis ganska trevligt för en opposition om man
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m.m.
4 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 88
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m. m.
50
kan komma överens och försöka att ändra på regeringens uppläggning. Det
har man som en fjäder i hatten. Det tror jag att alla i denna kammare kan
intyga. Men det känns mycket bättre om det är i någon stor och viktig fråga,
som har betydelse för samhällsutvecklingen i Sverige. Jag är övertygad om
att denna fråga, om huruvida man skall ha parlamentariska utredningar eller
inte och om man skall splittra frågan på ytterligare utredningar eller inte,
inte bidrar till att göra Sverige till ett kulturpolitiskt bättre land.
Anf. 55 SIMON LILIEDAHL (nyd) replik:
Fru talman! Jag har gett mina synpunkter, Birgit Friggebo. Jag kan bara
än en gång beklaga att jag i det här speciella fallet inte har haft några kontak-
ter med Kulturdepartementet. Men nu är saker och ting som de är.
Jag har försökt att göra bästa möjliga av den här situationen. Jag tror fort-
farande på de av oss föreslagna parlamentariska utredningarna. Vare sig vi
är med eller inte skall vi i alla fall på vårt sätt, med den bestyckning som vi
har i riksdagen i de här speciella frågorna, försöka att snabbt föra utredning-
arna till det för Sverige bästa resultatet.
Anf. 56 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Chansen att rätta till detta finns faktiskt fortfarande. Riksda-
gen har ännu inte tryckt på knapparna. Det bästa möjliga går fortfarande att
åstadkomma genom att Ny demokrati ställer upp bakom regeringens upp-
läggning.
Skulle man genomföra det andra upplägget, skulle det faktiskt innebära
ytterligare förseningar. Om jag förstod det rätt lade Simon Liliedahl, bl.a.
på grund av sin erfarenhet från näringslivet, mycket stor vikt vid att detta
skulle ske snabbt.
Anf. 57 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):
Fru talman! Jag vill börja med att instämma i de reservationsyrkanden
som gjorts av Åke Gustavsson. Jag vill dessutom yrka bifall till reservation
nr 6 till kulturutskottets betänkande 18 och till den socialdemokratiska reser-
vationen till kulturutskottets betänkande 21.
Sedan vill jag gärna säga några ord om konstbildning. Genom att Konst-
främjandets riksorganisation gått i konkurs har anslaget för konstbildande
insatser minskat drastiskt. Det är bara att beklaga att man på Kulturdeparte-
mentet tydligen inte har haft riktigt klart för sig att Konstfrämjandet också
har bestått av ett antal distriktsorganisationer. Av dessa finns de flesta kvar
och de planerar naturligtvis att fortsätta sin uppsökande verksamhet.
Under många år har Konstfrämjandet tillsammans med andra organisatio-
ner bedrivit den här verksamheten runt om i Sverige. Organisationerna har
genom distrikten nått ut med god bildkonst i alla delar av vårt land.
Tillsammans med Konstfrämjandet har de samlingslokalägande organisa-
tionerna ordnat konstutställningar från Ystad till Haparanda. I Folkets hus
och bygdegårdar har människor kunnat möta konstnärer och deras verk. In-
tresset för bildkonst har ökat, och jag anser att vi måste verka för och ta
ansvar för att göra bildkonsten tillgänglig för så många som möjligt.
De samlingslokalägande organisationerna, liksom Konstfrämjandets di-
striktsorganisationer, vill fortsätta med sin verksamhet. Det är, fru talman,
bara att beklaga att det har funnits en okunskap om att konstbildningsansla-
get smält samman, trots att kunskapen, förmågan och intresset för konstbil-
dande verksamhet finns kvar.
Vi socialdemokrater vill tillskjuta 3 miljoner kronor för den här verksam-
heten.
Fru talman! Genom den överenskommelse som har gjorts gällande ROT-
programmet har, som Aiwa Wennerlund tidigare sade, 15 miljoner kronor
avsatts i bidraget för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden. Det här är
glädjande ur många synpunkter. Det kommer bl.a. att öka inkomstmöjlighe-
terna för en yrkeskår som kanske hör till de mest utsatta i dag, nämligen
bildkonstnärerna.
Av tidigare erfarenhet vet vi att den informationskampanj som bedrevs
genom projektet ”Konst där vi bor” stimulerade till igångsättande av den
konstnärliga utsmyckningen i bostadsområdena. Vi socialdemokrater tycker
att ett nytt Konst där vi bor-projekt skall startas, så att så många konstnärer
som möjligt, så snart som möjligt, skall kunna erbjudas arbete och på så sätt
berika bostadsområdena med vardagskonst som vi alla uppskattar. Jag
tycker att det är litet synd att Aiwa Wennerlund inte riktigt har klart för sig
vad Konst där vi bor-projektet innebär.
Fru talman! Jag vill också tala litet grand om biblioteken. Det är min be-
stämda uppfattning att det snarast borde tillsättas en parlamentarisk utred-
ning med uppgift att precisera målet för en nationell bibliotekspolitik och att
pröva förutsättningarna för att införa en bibliotekslag av det slag som finns
överallt i de andra nordiska länderna.
Jag upprepar det som jag tidigare har sagt från den här talarstolen. Frågan
om ett fungerande bibliotekssystem i Sverige är inte bara en kommunal, utan
i allra högsta grad en nationell angelägenhet. Tillgång till böcker på våra bib-
liotek runt om i landet är en viktig del av vad jag skulle vilja kalla för yttran-
defrihetens infrastruktur.
Genom de uppbyggda bibliotekssystem som vi har äger alla människor
rätt att låna böcker från alla folkbibliotek. Tack vare vårt fjärrlånesystem har
vi tillgång till en kulturell allemansrätt, där vi genom böckerna kan plocka
kunskap och information. Jag ser det som att folkbibliotekens verksamhet i
dag riskerar att urholkas.
Elisabeth Persson nämnde tidigare att man har fått rapporter om att det
t.o.m. ute i landet diskuteras nedläggning av länsbibliotek. Det får inte ske.
Om så viktiga länkar i vår bibliotekskedja skulle brytas av, bryts också vårt
fjärrlånesystem sönder.
Men det sker söndring också på annat sätt. Jag anser att när idébundna
organisationer tar över driften av bibliotek, vilket tyvärr redan är ett faktum,
upphör biblioteken att vara folkbibliotek. Jag förstår dessa ideella organisa-
tioner som så att säga vill rädda biblioteken. Men folkbiblioteken är neutral
och neutralitet kan man aldrig kräva av en idébunden organisation.
Jag vill värna om det neutrala bibliotekssystemet. Jag undrar vad Aiwa
Wennerlund, som har företrätt regeringspartierna i den här frågan, har för
åsikt när det gäller de neutrala folkbiblioteken. Skall våra folkbibliotek fort-
sätta att vara neutrala eller ej?
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m.m.
51
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m.m.
52
Jag förstår inte riktigt, Aiwa Wennerlund, varför man skall ha så svårt att
vilja påskynda en utredning om en eventuell bibliotekslag.
Avvecklingen av arbetsplatsbiblioteken har nämnts. 140 stycken arbets-
platsbibliotek har försvunnit.
Jag tycker att det är beklagligt att man nu flyttar dessa pengar från ansla-
get till arbetsplatsbibliotek till andra anslagsposter. Det är verkligen att ge
fel signal. För oss socialdemokrater, som vet vad arbetsplatsbiblioteken har
betytt och betyder, är det en självklarhet att möjligheterna till stöd skall fin-
nas också i fortsättningen.
Aiwa Wennerlund talade om nya spännande verksamhetsformer. När det
gäller de 3 miljonerna till anslaget arbetsplatsbibliotek, finns det möjligheter
att verka för nya spännande verksamheter inom biblioteken.
Anf. 58 ELISABETH FLEETWOOD (m) replik:
Fru talman! Det är inte första gången som Ingegerd Sahlström och jag de-
batterar bl.a. biblioteken. Vi är ju i grund eniga om bibliotekens betydelse.
Jag hopppas att vi inte skall behöva föra en debatt om det. Det tycker jag är,
höll jag på att säga, under vår värdighet. Vi vet vad biblioteken betyder i
fråga om bildning, utbildning, folkbildning och mycket annat, som informa-
tionscentraler över huvud taget.
Däremot är vi oeniga när det gäller en bibliotekslag. Vi är oeniga om den
grund som vi alla hade kommit fram till förra gången som en biblioteksutred-
ning var tillsatt. Jag hade själv förmånen att tillhöra denna utredning. Alla
partier som ingick i den utredningen, utom dåvarande vpk, kom då fram till
att en bibliotekslag inte gynnade biblioteksverksamheten. Vi har inte funnit
anledning att ändra oss på den punkten.
Anledningen till att vi säger nej är helt enkelt att vi inte tror att biblioteken
skulle gynnas av en bibliotekslag. Man har från flera håll sagt att en sådan
skulle kunna verka som en minimilag, att man från kommunernas sida skulle
säga att man har uppfyllt de krav som ställs i lagen. Men en lag kan ju aldrig
bli något annat än en minsta möjliga nämnare kommunerna emellan. I stället
är risken att man skulle få en uppbromsning av utvecklingen i de kommuner
som kanske, om lagen inte hade funnits, skulle vara villiga att satsa på en
sådan utveckling. Därför motsätter vi oss en parlamentarisk utredning i
denna fråga.
Jag blir också litet allmänt oroad över att man från socialdemokratiskt håll
nu initierar den ena utredningen efter den andra. Vi har tidigare haft en lång
besparingsdebatt. Men jag tror att Simon Liliedahl misstar sig om han tror
att det är bara eventuella arvoden som kostar. Jag tror...
Anf. 59 TALMANNEN:
Repliken gäller Ingegerd Sahlströms inlägg.
Anf. 60 ELISABETH FLEETWOOD (m) replik:
Fru talman! Jag ber om ursäkt. Jag återgår till att tala om kostnaderna,
som jag debatterade med Ingegerd Sahlström. Jag tror nämligen att det som
Ingegerd Sahlström föreslår innebär en felaktig målsättning och att det
skulle kosta pengar, pengar som vi kan använda till kulturen på ett bättre
sätt. Därför vill vi inte skynda på utan vara generella. Men om något studie-
förbund visar intresse att stötta denna verksamhet, anser vi att man bör se
på möjligheterna för dem att göra det.
Arbetsplatsbiblioteken minskar på det sättet att man inte söker anslag.
Detta anslag har förts över till en annan post, där man dock kan få söka an-
slag till arbetsplatsbibliotek. Detta tycker jag är det väsentliga i detta sam-
manhang, Ingegerd Sahlström, dvs. att möjligheterna att få detta stöd finns
kvar, men det är en annan post. Men det är en formell fråga som jag anser
är av mindre intresse.
Anf. 61 INGEGERD SAHLSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Jag tror att Elisabeth Fleetwood och jag i mycket har samma
åsikter när det gäller nyttan och glädjen av bibliotek. Däremot skiljer vi oss
åt markant när det gäller hur vi skall bevara den bibliotekstradition som vi
har byggt upp i detta land och hur vi skall kunna utveckla den. Jag tror i
dag på en eventuell bibliotekslag. Jag ser nämligen vad som har hänt ute i
kommunerna under de senaste åren.
Jag vill också till Elisabeth Fleetwood säga att om ett studieförbund vill
stötta biblioteket har jag ingenting emot det. Men jag är orolig för att idé-
bundna organisationer skall ta över biblioteksverksamhet.
När det gäller minimilagen vet vi att det i samtliga nordiska länder finns
en lag. Vi vet att biblioteksanslaget per invånare i Finland och i Danmark är
betydligt högre än det är i Sverige. Det tycker jag visar att en lag på intet sätt
behöver betyda att det blir en sämre verksamhet. Det går faktiskt att föreslå
nedläggningar av bibliotek även utan en lag.
Anf. 62 ELISABETH FLEETWOOD (m) replik:
Fru talman! Jag skall vara kortfattad den här gången. Kommunförbundet
vill ju inte ha en bibliotekslag. Jag tycker därför att vi skall vara litet försik-
tiga och lyssna på kommunerna, eftersom den större delen av kostnaderna
ligger på kommunerna. Om kostnaderna i nuvarande läge skulle öka har vi
åter samma sits, att vi lägger kostnader på kommunerna som de måste ta ut
av sina skattebetalare. Vi kan då se hela den ekonomiska utvecklingen med
eventuellt större arbetslöshet osv. på andra ställen, om man inte ser till att
pengarna går till annat än statliga och kommunala utgifter.
Anf. 63 INGEGERD SAHLSTRÖM (s) replik:
Fru talman! För mig innebär en lag inte nödvändigtvis en mängd utgifter.
För mig innebär en lag att vi skulle kunna få en nationell bibliotekspolitik.
Jag tycker att det är viktigt att vi förhindrar att man bryter den kedja som
finns i dag mellan biblioteken. Jag tycker att det är viktigt att vi ser till att
länsbibliotek inte kan läggas ned. Jag tycker att det är viktigt att vi behåller
biblioteken som den infrastruktur på kulturens område som jag talade om
tidigare. Jag vill också fortsätta att ha en ”allemansrätt” när det gäller biblio-
teken, dvs. att man har rätt att plocka det som man själv vill.
Detta betyder, fru talman, som jag ser det inte en mängd ökade kostnader
för kommunerna. Men det betyder en rätt för invånarna i vårt land.
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m.m.
53
|
Prot. 1992/93:88 1 april 1993 |
Talmannen anmälde att Elisabeth Fleetwood anhållit att till protokollet få |
|
Övergripande |
Anf. 64 ALWA WENNERLUND (kds) replik: Fru talman! Jag har, Ingegerd Sahlström, visst klart för mig att Konst där Allt detta har varit bra, men vi har inte dessa 4 miljoner. Som jag sade i Som jag sade tidigare tycker jag att proportionerna, dvs. 4 miljoner för att Anf. 65 INGEGERD SAHLSTRÖM (s) replik: Fru talman! Det som Aiwa Wennerlund sade var egentligen det som jag Vi vet också av erfarenhet att det har behövts upplysning för att man på Anf. 66 BERTIL PERSSON (m): Fru talman! Jag vill ha ett ungt, friskt och kvalificerat kulturliv. Därför vill För en konstnärlig utövare är problemet att etablera sig, att slå igenom. Kulturlivet är den tredje viktigaste tillväxtfaktorn för en region, om det Den konstnärliga utövningen har många paralleller med forskningen. Ut- |
54
Sverige - på högskolenivå. Men man går inte vidare från grundexamen till
de konstnärliga högskolorna.
Jag tycker att det behövs en högre utbildning även på det konstnärliga om-
rådet. Jag föreslår att man skapar en motsvarighet till doktorandstipen-
dierna, där de mest lovande från grundutbildningen får fortsätta vidare på
en högre nivå med ekonomin tryggad, på samma sätt som forskarna med sina
doktorandstipendier.
Examination kan ske i form av utställningar eller framträdanden som kriti-
seras av opponenter och bedöms av ett betygskollegium från andra högsko-
lor, precis som man gör vid doktorsexamen. Därmed kan de mest lovande
av de unga konstnärerna få en möjlighet att utveckla sitt konstnärsskap ännu
längre och att etablera sig fastare i kulturlivet.
De sedan många år verksamma och väletablerade bör i större utsträckning
kunna klara sig på egna meriter. Då kan vi ge möjligheter inte bara för de
nya generationerna, utan vi kan också skapa en kvalitetshöjning för hela det
svenska kulturlivet.
Utskottet har varit ganska positivt, men ser förslaget i motionen som en
ekonomisk fråga. Jag menar att detta i ännu högre grad är en fråga om kvali-
tet. Det skulle ske en kvalitetshöjning av det svenska kulturlivet. Jag tror att
utskottet redan om något år kommer att ändra sig.
Fru talman! Även om detta förslag är nytt tror jag att tiden i hög grad är
mogen för det.
Anf. 67 STINA GUSTAVSSON (c) replik:
Fru talman! Det ligger mycket i vad Bertil Persson här säger. Som Bertil
Persson också sade har kulturutskottet sett i positiv anda på motionen.
Låt mig erinra om en proposition som regeringen lagt fram, 1992/93:170
angående forskning för kunskap och framsteg. Regeringen har där framhållit
att det är angeläget att det konstnärliga utvecklingarbetet inte avstannar. Re-
geringen har också föreslagit att riksdagen skall anvisa ökade medel för än-
damålet.
Anf. 68 BERTIL PERSSON (m) replik:
Fru talman! Det är helt riktigt. Problemet är bara formerna. Jag tycker att
det är hemskt lätt att se parallellen med forskningen och möjligheterna att
avlägga en doktorsexamen. Man bör använda precis de metoder som har vi-
sat sig väl lämpade på forskningsområdet också på detta område, dvs. dokto-
randstipendium, examination och möjligheten att få fyra, fem år på sig för
etablering som forskare eller konstnär.
Jag tror, som jag tidigare sade, att utskottet om något år kommer att tycka
som jag nu gör.
Anf. 69 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag tycker att Bertil Persson tar upp en mycket viktig och an-
gelägen fråga. Jag beklagar att de övriga utskottsledamöterna inte var mer
lyhörda för denna problematik.
Det är väl värt att fundera vidare på detta. Jag håller med om att det finns
många paralleller mellan kulturen och forskningen. Det gäller inte bara i
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m.m.
55
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m. m.
56
denna fråga, utan den är mycket slående. Det är mycket svårt för unga
konstnärer att försörja sig på sin konstutövning. Vi vet att många av dem
helt enkelt tvingas att avbryta sitt konstnärliga skapande, eftersom de inte
ens har möjlighet att finansiera sina studier.
Om man skall gå så långt som att examinera människor vill jag låta vara
osagt. Men jag hoppas att diskussionen om de unga konstnärernas försörj-
ningmöjligheter kommer att fortsätta. Jag tror också, även om Bertil Pers-
son är litet tidigt ute, att vi om några år måste se till att deras försörjnings-
möjligheter och utbildningsmöjligheter blir annorlunda än vad de är i dag.
Anf. 70 BERTIL PERSSON (m) replik:
Fru talman! När Elisabeth Persson tar till orda borde jag givetvis angripa
henne häftigt. Det tänker jag nu inte göra. Men jag vill säga följande: Kvali-
tet och utbildning till kvalitet kräver också krav.
Anf. 71 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Fru talman! Erling Bager och jag har i många år motionerat om fördel-
ningen av de statliga kulturanslagen. Vi har betonat betydelsen av att det
statliga stödet ges till regionala kulturcentra, och vi har då givetvis tagit upp
förhållandena i Göteborg. Vi har gjort jämförelser mellan Göteborg och
Stockholm.
Självfallet skall staten ha ett särskilt ansvar för att det finns kulturinstitu-
tioner av riksintresse i vår huvudstad. Men staten måste också ta ett ansvar
för att det finns regionala kulturcentra ute i landet. Vi anser inte att det är
en rimlig fördelning mellan Stockholm och övriga landet.
Stockholm får mer än hälften av de statliga anslagen, och klyftan tycks
öka. Riksdagen beslöt år 1987 att göra en översyn av fördelningen eftersom
man i många motioner, bl.a. vår egen, krävt att en omfördelning borde gö-
ras. Det dröjde två år innan den socialdemokratiska regeringen tillsatte ut-
redningen. Resultaten presenterades senare under rubriken Kultur i hela
landet.
Våra krav på omfördelning har inte infriats. Förra året beslöt riksdagen att
det skulle tillsättas en kulturpolitisk utredning som särskilt skulle behandla
frågan om hur decentraliseringsmålet uppfyllts och vilka åtgärder som skall
vidtas med anledning av utvärderingen. Denna utredning har avhandlats en
hel del och kommit att dominera debatten här i dag. Jag skall inte närmare
gå in på direktiven eller omfattningen av själva utredningen.
Det som bekymrar mig är att det kommer att ta närmare två år innan vi får
se resultatet av utredningen. Under tiden finns risken för att andelen statliga
kulturanslag till Stockholm ökar. Så har det varit under de senaste åren.
Nationella institutioner får kompensationer och engångsbelopp i en ut-
sträckning som inte alls kommer regionala institutioner till del. Dessutom
får det höjda löneläget i Stockholm effekt på andra orters möjligheter att
behålla och rekrytera personal. Det finns flera exempel på just detta.
Det talas om att de nationella institutionerna har betydelse för utveck-
lingen och stimulansen inom kulturområdet. Men de regionala institutio-
nerna har också stor betydelse för de nationella. Ofta talar man om att natio-
nalscenens främsta uppgift är att vårda det nationella kulturarvet. Men i kul-
turarvet ingår också den regionala kulturen, vilket man inte får glömma
bort.
Erling Bager och jag har pekat på några viktiga kulturinstitutioner i Göte-
borg som vi menar har såväl riksintresse som internationellt intresse. Jag av-
ser då de krav som vi har ställt när det gäller Etnografiska museet och Röhs-
ska museet i Göteborg. De finns behandlade i kulturutskottets betänkande
nr 17, som vi behandlar här i dag.
Vi anser att Etnografiska museet i Göteborg tillsammans med dess mot-
svarighet i Stockholm kan ha ett gemensamt samordningsansvar inom sitt
område eftersom dessa museer kompletterar varandra, och dessutom på ett
mycket bra sätt. Nu har utskottet avstyrkt motionen med hänvisning till Mu-
seeiutredningen.
När det gäller Röhsska museet och dess ställning har Charlotte Branting
på ett mycket förtjänstfullt sätt tagit upp den frågan. Jag förstår också att
kulturutskottet i dess helhet har klart för sig vilket fint museum Röhsska mu-
seet är. Utskottet har ju besökt Röhsska museet och blivit väl informerat,
såvitt jag förstår. Man är medveten om vilken betydelse museet har för
konsthantverk och design i Sverige. Men det är inte alla som har detta klart
för sig. Det finns företrädare inom detta verksamhetsområde som påstår att
det inte finns formmuseum i Sverige och att man därför måste skapa ett nytt
museum.
Jag är inte emot att man skapar fler museer eller institutioner för konst-
hantverk och design, tvärtom, men jag tycker att man skall utnyttja den fina
resurs som Röhsska museet utgör. Det är ganska naturligt att det museum
som i dag har de största samlingarna också får ett samordningsansvar inom
formområdet. Det är ju inte så att alla statliga museer måste ligga i Stock-
holm. Det viktiga är ju vilka specialiteter som museet har och att det är ett
riksintresse, och jag tycker att Röhsska museet motsvarar den beskriv-
ningen.
Avslutningsvis vill jag uttrycka min tillfredsställelse över att kulturen får
behålla sina anslag i dessa svåra ekonomiska tider, då mycken annan verk-
samhet får stryka på foten. Min oro gäller hur fördelningen av anslagen sker.
Jag är också orolig över att klyftan mellan Stockholm och resten av landet
ökar med alla olika utredningar som pågår. Jag menar att klyftan inte får öka
utan måste minska.
Anf. 72 LEO PERSSON (s):
Fru talman! I betänkandet KrU23, som jag skall beröra litet grand, be-
handlas förslag om kulturmiljövården. Utskottet har i stor enighet formule-
rat sina skrivningar, som bl.a. innebär att man tillstyrker de medelsanvis-
ningar som regeringen gör till bl.a. Riksantikvarieämbetet.
Utskottet har dessutom konstaterat att det finns behov av ytterligare re-
surstillskott på kulturmiljövårdens område samt att det svåra arbetsmark-
nadsläge som nu råder i landet kräver att åtgärder vidtas för att stimulera
sysselsättningen.
Jag är glad för att utskottet kunnat enas om att anvisa 25 miljoner kronor
redan innevarande budgetår för olika byggobjekt. Vi har inhämtat att det
finns sådana objekt som omedelbart kan igångsättas.
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m. m.
57
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m.m.
58
Jag ser naturligtvis också positivt på att utskottet har kunnat konstatera
att ytterligare 25 miljoner kronor för sådana åtgärder stod att hämta genom
den uppgörelse som träffats i finansutskottet. Det betyder att 50 miljoner
kronor har tillkommit på kulturmiljövårdens område.
I debatten tidigare i dag mellan Åke Gustavsson och Elisabeth Fleetwood
talade Elisabeth Fleetwood om denna uppgörelse som en form av ”sprattel”.
Skall man med detta förstå att Moderaterna inte tycker att uppgörelsen är
till någon nytta för kulturmiljövården och de arbetslösa, utan enbart är något
som man varit tvungen att gå med på?
Vi socialdemokrater skulle gärna ha sett att man hade kunnat gå längre.
Vi har i ett särskilt yttrande redovisat vår uppfattning att det nästa budgetår
inom kulturmiljöområdet finns ytterligare arbetsobjekt i storleksordningen
100 miljoner kronor, som skulle kunna vara till stor nytta på kulturområdet.
Nu har man, som jag tidigare påpekat, åstadkommit en uppgörelse i fi-
nansutskottet om en rad åtgärder för att i vart fall till en del komma till rätta
med den höga byggarbetslösheten. Vi får väl se denna uppgörelse som ett
bidrag till de satsningar som vi socialdemokrater förordat i vår motion
Kr335. Men regeringen bör nogsamt fundera på att i den kompletteringspro-
position som skall komma senare i vår ta med det som återstår i vår motion.
Herr talman! Jag tycker i övrigt att betänkandet är bra, och jag yrkar bifall
till utskottets hemställan i dess helhet.
Anf. 73 INGVAR SVENSSON (kds):
Fru talman! Det är från konstitutionella aspekter som jag har begärt ordet
i denna debatt. Jag studsade när jag på ett tidigt stadium hörde talas om att
kulturutskottets majoritet hade ställt sig bakom ett uttalande som innebär
ett försök till detaljstyrning av det statliga utredningsväsendet.
I betänkandet KrU17 talar majoriteten om tre ytterligare utredningar
inom området. Man fastslår dessutom en tidpunkt när dessa skall ha tillsatts
och gör ett uttalande om att det med hänsyn till effektiviteten skall fastställas
en viss övre storlek på utredningen. Man anger vidare hur det parlamenta-
riska inslaget skall se ut, dvs. ger sig in på hur platserna skall fördelas. Dess-
utom skriver man att man förutsätter samråd mellan partierna. Hade det inte
varit lika bra att samtidigt också skriva direktiven och utse ledamöterna?
Fru talman! Utredningsväsendet ligger under regeringens beredningsan-
svar. Vill riksdagen ta över detaljstyrningen av utredningsväsendet, får väl
riksdagen genomföra den författningsförändring som då är nödvändig, men
man kan inte både ha kakan och ge bort den.
Antag att riksdagen fattar det beslut som majoriteten föreslår! Enligt re-
geringsformen är det regeringen som är ansvarig, och därför bryr man sig
inte om det som vi varit inne på tidigare under debatten. Då blir kanske Ake
Gustavsson arg och anmäler detta till konstitutionsutskottet. Eftersom det
är en konstitutionell innovation att detaljstyra utredningsväsendet, kan det
inte vara helt fel att låta konstitutionsutskottet yttra sig över detta. Men man
får väl se detta som ett önskemål från kulturutskottets majoritet. Det kan ju
aldrig vara ett tvingande beslut.
Åke Gustavsson citerade tidigare Karl XI, som sade att regeringen skall
göra det som riksdagen säger. Ja, det är sant, men det är en sanning med
modifikation. Om regeringsformen säger något annat kan riksdagen inte
med ett enskilt beslut sätta sig över regeringsformen.
Fru talman! Jag har allvarligt funderat på att begära återremiss på mom.
3, 9, 19 och 38 för att vi skall kunna få konstitutionsutskottets syn på dessa
konstitutionella frågor, men med hänsyn till kammarens arbetsbelastning
och belastningen i utskotten skall jag avstå från detta. Jag vill dock vädja till
kammarens ledamöter att inte här framställa önskemål som kan ge intryck
av att man genom ett enskilt beslut kan lägga sig i detaljer i regeringens ut-
redningsväsende. Det kan man nämligen inte göra.
Jag yrkar bifall till reservationerna under mom. 3, 9, 19 och 38 i kulturut-
skottets betänkande nr 17. Det är det enda konstitutionellt anständiga som
man kan göra.
Anf. 74 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Jag skall först vara formell och läsa innantill i de handlingar
som reservanterna hänvisar till. Föredragande statsrådet säger i proposition
1973:90, som riksdagen ställde sig bakom och där det hänvisas till 7 kap. 2 §
regeringsformen:
Jag vill emellertid ta tillfället i akt att som min åsikt deklarera att utredning
genom parlamentariskt sammansatta kommittéer är ett utomordentligt vär-
defullt inslag vid beredningen av lagstiftningsfrågor och andra likartade vik-
tigare ärenden. Liksom hittills bör denna utredningsform utnyttjas i bety-
dande omfattning.
Detta innebär, som jag ser det, att det skall mycket till för att en regering-
framför allt av politiska skäl - skall gå emot av riksdagen givna anvisningar
i sådana hänseenden.
Jag har i dag för min del begärt ordet för att uttrycka att jag anser föredra-
gande statsrådets, kulturministerns, agerande i denna fråga vara klander-
värt. Redan innan riksdagen har tagit beslut går hon ut och mästrar riksda-
gen i denna fråga.
Professor Nils Stjernquist och Erik Holmberg har skrivit en bok om vår
författning och varit de främsta grundlagsfäderna vid utarbetandet av för-
fattningsreformen. I boken säger de beträffande uttolkningen av 7 kap. 2 §
RF: I viktigare kommittéer brukar ofta ingå representanter för partier och
för berörda organisationer.
Också de lyfter alltså fram denna fråga. Det är således inte ostridigt hur
det förhåller sig.
För den händelse att regeringen inte kommer att effektuera riksdagens be-
slut, om det nu blir sådant som majoriteten i kulturutskottet vill, kan vi kon-
statera att Ingvar Svensson som ledamot av konstitutionsutskottet inför
kammaren har deklarerat att han från konstitutionella utgångspunkter
tycker att det är helt fel att göra så här. Därmed är trovärdigheten i Ingvar
Svenssons agerande i konstitutionsutskottet framöver starkt undergrävt.
Anf. 75 INGVAR SVENSSON (kds) replik:
Fru talman! Min trovärdighet har inte någon våldsamt stor betydelse i
detta sammanhang, utan det handlar om vad regeringsformen säger. Det var
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m.m.
59
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Övergripande
kulturfrågor,
allmän kultur-
verksamhet m.m.
60
det som jag försökte framhålla. Konstitutionsutskottet måste givetvis ta hän-
syn till vad regeringsformen säger, inte till vad Åke Gustavsson säger.
Anf. 76 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Detta är litet märkligt. Konstitutionsutskottet är ett bere-
dande organ i riksdagen, och det är faktiskt riksdagen som skall tolka grund-
lagen. Riksdagen är grundlagsstiftare. Jag tycker att Ingvar Svensson skall
sätta sig ner och noggrant läsa genom regeringsformen och riksdagsord-
ningen en gång till.
Anf. 77 INGVAR SVENSSON (kds) replik:
Fru talman! Jag vill gärna replikera med orden: Tack detsamma!
Anf. 78 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag trodde att vi hade slutat att diskutera utredningen, men
Ingvar Svensson ger sig in i leken och ironiserar över utskottets skrivningar
om utredningarna och säger att det hade varit lika bra att utskottet också
hade skrivit direktiven och utsett ledamöter. Ingvar Svensson! Det hade i
varje fall gått snabbare än vad som var fallet vid tillsättandet av den stora
kulturpolitiska utredningen.
Anf. 79 INGVAR SVENSSON (kds) replik:
Fru talman! Jag har inte gett mig in på sakbehandlingen eller frågan om
det hela har skett med någon viss hastighet. Jag har bara försökt att belysa
vissa konstitutionella aspekter.
Anf. 80 BJÖRN ERICSON (s):
Fru talman! Jag vill med anledning av kulturutskottets betänkande nr 18
göra några kommentarer i anslutning till min motion Kr325 beträffande Nya
skådebanan i Stockholms län.
Jag tycker att det är bra att utskottet ger uttryck för en positiv syn på Skå-
debanans verksamhet och menar att den är betydelsefull för möjligheterna
att vidga deltagandet i kulturlivet och för teatrarna att nå sin publik.
Jag beklagar naturligtvis att utskottet inte tillmötesgått motionens krav på
utökat stöd för Nya skådebanan i Stockholms län. Det hade varit värdefullt,
eftersom den nystartade skådebanan i Stockholms län under innevarande år
av Kulturrådet endast har erhållit ett projektbidrag för sin verksamhet, som
nu börjar bli ganska omfattande. Projektbidraget är i sig glädjande och be-
hövligt, men är ju tidsbegränsat.
Verksamheten bedrivs i dag genom ca 850 ombud och i olika projekt, bl.a.
vid S:t Eriks Gymnasium, som är ett yrkesgymnasium med 1 900 elever, och
den är mycket uppskattad av både publik och arrangörer.
Stockholms län, som är den folktätaste regionen i landet, erhåller endast
ett mindre projektbidrag för detta viktiga arbete. Jag menar att Nya skåde-
banan i Stockholms län måste ha samma rätt till anslag för uppbyggnad och
fortsatt arbete som övriga landet.
Jag är medveten om att utskottet inte ålägger Kulturrådet hur medlen
skall fördelas. Men jag förutsätter att kulturutskottets positiva syn på Skåde-
banans verksamhet kan ligga till grund för att Kulturrådet stödjer de pro-
jektdrivna skådebanorna, varav Skådebanan i Stockholms län är en.
Jag utgår från att det inte är meningsfullt att yrka bifall till motionen. Där-
för nöjer jag mig med denna förklaring.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 11 §.)
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1992/93:KrU14 Idrott (prop. 1992/93:100 delvis).
Anf. 81 ANDERS NILSSON (s):
Fru talman! Det råder en relativt stor samstämmighet mellan partierna i
riksdagen, regeringspartierna och oppositionen, om värdet av idrottsrörel-
sen. Samstämmigheten avspeglas också i att vi gör ungefär samma bedöm-
ningar som Riksidrottsförbundet gör.
Uppslutningen är stor kring idrotten i Sverige, både vad gäller aktiva ut-
övare och vad gäller uppmärksamhet bland allmänheten. Idrotten når goda
resultat, och många ledare arbetar ideellt. Vi har gjort en gemensam skriv-
ning om detta i betänkandet.
Jag skulle vilja lägga till några områden till diskussionen. Idrottsrörelsen
har under de senaste åren visat att också den kan göra stora insatser mot
arbetslösheten, särskilt ungdomsarbetslösheten. Idrottsrörelsen har också
visat en förmåga att åstadkomma något i kampen mot rasism och främlings-
fientlighet. Det här utgör sammantaget ett stort beröm åt idrottsrörelsen på
många områden.
Det kanske finns anledning att i något avseende varna idrottsrörelsen. Un-
der de senaste åren har utvecklingen gått mot lägre uppslutning och färre
aktiva utövare. Det är för tidigt att säga om det beror på tillfälligheter eller
om det är en trend som kommer att fortsätta. Men det finns anledning att ta
signalerna på allvar.
Förutsättningarna för finansieringen av idrottsrörelsen kommer till en del
att vara beroende av det sätt på vilket regeringen och riksdagen behandlar
det resultat som Lotteriutredningen har kommit fram till. Men vi har sett
under senare år, med exemplet Bingolotto, att det finns förutsättningar för
folkrörelserna att driva attraktiva spel. Hur det sedan kommer att utfalla
med Lotteriutredningens förslag får bli en senare debattfråga. Men det finns
ändock anledning att fundera på om dessa framgångar är av den karaktär
och varaktighet att de kan betraktas som en stabil finansieringskälla. Popula-
riteten kan ju vara av kort varaktighet. Jag tror att det är förståndigt att
räkna med att samhällets stöd även i fortsättningen kommer att vara av avgö-
rande betydelse för svensk idrott - även om betydelsen av andra inkomstkäl-
lor kan öka.
Vi är överens med regeringspartierna om anslagets storlek till idrotten
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Idrott
61
|
Prot. 1992/93:88 1 april 1993 |
över statsbudgeten detta år. Jag vill dock passa på att påpeka att vi i vår mo- |
handlas i arbetsmarknadsutskottet och finns alltså inte med här. Men vi före-
|
Idrott |
slår en betydande satsning utöver budgetanslaget till fromma för idrotten. Det jag har sagt hittills tyder på att idrottsrörelsen är framgångsrik. Det Under senare år har det kommit många motioner till utskottet där frågan Jag skall ge några exempel på sådana företeelser som vi tycker är ganska Jag tycker att detta är en anmärkningsvärd uppgift. När representanter för Vi har noterat att i specialförbundens styrelser är 20 % av ledamöterna Jag har roat mig med att titta på de fyra specialidrottsförbund som har Riksidrottsförbundet har gjort en mängd saker för att råda bot på denna 1989 års jämställdhetsplan tar alltså sikte på 1995. Jag är ganska övertygad |
|
62 |
för en kraftig markering i betänkandet. Vi konstaterar att Riksidrottsförbun- |
det har ett övergripande ansvar för att målen nås. Vi säger att det med fog
kan krävas att Riksidrottsförbundet driver frågan med kraft så att målen nås
och jämställdheten utvecklas. Vi anser också att varken särskilda bestäm-
melser om kvinnorepresentation i beslutande organ, dvs. kvotering, eller
ekonomiska styrmedel bör vara uteslutna. Vid riksidrottsmötet i november
kommer en rapport med utvärderingen av vad som hittills har skett att läggas
fram. Senast den 1 oktober i år skall Riksidrottsförbundet lämna en redovis-
ning till regeringen av den könsmässiga fördelningen av det lokala aktivitets-
stödet.
Vi tycker att med denna starka markering från utskottets sida är det en
logisk följd att göra ett tillkännagivande till regeringen. Därför menar vi att
regeringen bör begära att Riksidrottsförbundet, i anslutning till riksidrotts-
mötet i november 1993, samlat redovisar det framtida planerade jämställd-
hetsarbetet. Vi vill också veta vilka åtgärder regeringen finner skäl att vidta
med anledning av vad Riksidrottsförbundet redovisar om jämställdhetsarbe-
tet. Vi begär att regeringen skall ange i vad mån redovisningen ger anledning
till förändringar i de regler som gäller för det allmänna stödet till idrottsrörel-
sen. Med en så kraftig markering från utskottets sida är det logiskt att göra
ett tillkännagivande.
Jag vill ge en kommentar angående jämställdhetsmålet, som sannolikt har
mer med jämlikhet än med jämställdhet att göra. Det gäller förhållandet att
det finns tendenser i tiden som visar att det kan vara besvärligt för barn till
föräldrar som inte har de allra bästa inkomsterna att på grund av kostna-
derna delta i idrottsverksamhet. Det är också en fråga som det finns anled-
ning att vara vaksam över inför framtiden.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till reservation nr 2 och i övrigt
till utskottets hemställan i betänkandet.
Anf. 82 ELISABETH PERSSON (v):
Fru talman! Idrottsrörelsen är med sina 2,5 miljoner medlemmar vår i sär-
klass största folkrörelse. 500 000 av dessa har åtagit sig ideella ledaruppdrag
på sin fritid. Eftersom totalt omkring 60 % av alla barn och ungdomar i åld-
rarna 7-20 år är med i idrottsrörelsen utgör den en viktig del av många män-
niskors liv.
Fru talman! De ideella ledarnas engagemang är grunden i idrottsrörelsens
verksamhet. Det är viktigt att de känner att deras arbete uppskattas och är
till nytta. Ett bra samhällsstöd till idrottsrörelsen är därför en markering som
kan stimulera ledarna till fortsatt engagemang. Värdet av deras insatser är
omöjligt att uppskatta i pengar. Vi kan bara slå fast att det är stort.
I årets budgetproposition slås fast att idrotten skall få behålla samma stöd
som föregående år, 511 miljoner kronor, samt erhålla ytterligare 55 miljoner
kronor från AB Tipstjänst.
Det här är första gången sedan den s.k. Idrottsutredningen antogs av riks-
dagen för 22 år sedan som anslaget till idrottsrörelsen inte ökas. Modera-
terna, som är det ledande regeringspartiet, gjorde i förberedelserna inför va-
let för två år sedan en stor sak av sin positiva inställning till idrottsrörelsen.
Det är faktiskt litet anmärkningsvärt att den borgerliga regeringen blir den
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Idrott
63
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Idrott
64
första som genom föreliggande förslag i praktiken vill sänka anslaget till
idrotten. De föreslår inte ens kompensation för kostnadsuppräkningar.
Vi i Vänsterpartiet är väl medvetna om den kärva ekonomiska situatio-
nen. Men vi vill ändå ta tillfället i akt och peka på de uppenbara faror som
ligger i att idrottsverksamhet kostar så mycket pengar, dvs. den verksamhet
som når ut till människorna. De som är sämst lottade i samhället har inte råd
att delta. Allt fler undersökningar visar att detta är fallet. Det gäller inte bara
för vuxna utan i lika hög grad för barn.
Ulf Blomdahls storstadsundersökning, som lades fram för några år sedan,
visar exempelvis att 75 % av de pojkar i högstadiet som läser särskild kurs i
engelska och bor i villa är med i idrottsföreningar till skillnad mot 25 % av
de flickor som läser allmän kurs och bor i hyreslägenhet.
Vänsterpartiet har också i en rapport som vi gav ut förra sommaren -
”Flickor, kvinnor och mansidrott” - visat att många flickor och kvinnor ur
socialgrupp 3 och invandrarkvinnor över huvud taget helt slutar med idrott
och fysiska aktiviteter när de slutar skolan. För unga kvinnor som lämnar
skolan för en framtid i tunga och slitsamma arbeten är det oerhört viktigt att
komma med i idrottsaktiviteter och få fysisk träning. Dessutom är medver-
kan i föreningslivet en källa till gemenskap och ökat självförtroende och -
vill jag påstå - många gånger en god demokratisk skola.
Vi menar att satsningarna på folkhälsofrågor och idrottsverksamhet för
kvinnor markeras alltför litet i budgetpropositionen. Det måste vara en stor
utmaning för idrottsrörelsen att kunna erbjuda verksamheter som i större
utsträckning än nu lockar kvinnor att delta. Vänsterpartiet menar att riksda-
gen tydligt bör uttala önskemål om ökade insatser som kan stimulera fler
kvinnor och flickor att delta i föreningsidrotten.
Alla frågor som berör jämställd idrott är helt avgörande för att detta skall
lyckas. Riksdagen måste kunna ställa sådana krav på idrotten. Kraven kan
inte avvisas med argumentet att idrottsrörelsens frihet därmed skulle in-
skränkas, eller med en debatt om huruvida sådana budskap skall gå via rege-
ringen eller ej.
Fru talman! Riksidrottsförbundet visar i en enkät som man genomförde i
landets kommuner att kommunerna planerar att spara omkring 10 % inom
fritidsområdet. Det motsvarar närmare 500 miljoner kronor - alltså lika
mycket som det samlade statsstödet. Dessutom höjs avgifterna i många kom-
muner. Vi kommer att få ett samhälle där plånboken avgör om man skall ha
en meningsfull fritid eller ej.
Vi i Vänsterpartiet menar att ett sådant samhälle är ett sämre samhälle.
Vi vill varna för att en alltför stor sparnit på idrottens och för den skull också
på kulturens område kan slå tillbaka, exempelvis i form av större vårdbehov
och ökad social utslagning.
Jag vill också i detta sammanhang beröra det jag kallar för idrottens och
föreningslivets socialpreventiva inverkan på unga människor. För en ung
människa med dålig social prognos kan en bra kamratkrets och en menings-
full sysselsättning vara skillnaden mellan ett normalt liv och att dras in i gäng
som kanske t.o.m. ägnar sig åt kriminell verksamhet.
Idrottsrörelsen har en oerhört stor betydelse i arbetet med att förhindra
en sådan utveckling hos ungdomar. I ett samhälle som dagens, där arbetslös-
heten sprider sig och hopplösheten gror, hamnar allt fler i socialt svåra situa-
tioner. Riskerna att spåra ur blir allt mer uppenbara.
Det är därför viktigt att den samhällsnyttiga verksamhet som idrottsrörel-
sen bedriver får sitt berättigade stöd och sin uppskattning genom ett rejält
samhällsstöd från såväl staten som kommunerna. Det är också viktigt att
detta samhällsstöd används rätt, dvs. att de program och mål som Riks-
idrottsförbundet ställer upp inte stannar vid att vara vackra ord.
Vänsterpartiet har under flera år föreslagit i riksdagen att det skall tillsät-
tas en ny idrottsutredning, eftersom det är mer än tjugo år sedan den tidigare
utredningen gjordes. Vi lever i ett helt annat samhälle nu än vad vi gjorde
då. Vi har också i vår rapport ”Flickor, kvinnor och mansidrott” pekat på
den könsneutrala attityd som den gamla utredningen visade prov på. Vi me-
nar att idrottsrörelsen än i dag lider av detta, och vi vidhåller behovet av en
ny utredning.
Vi har med intresse noterat att Riksidrottsförbundet självt beslutat att se
över sin verksamhet och startat ett nytt programarbete. I detta arbetet avser
Riksidrottsförbundet att ta kontakt med de politiska partierna för att infor-
mera om sin egen syn på utvecklingen och framtiden och efterhöra partier-
nas uppfattning bl.a. om samhällsstödets utformning. Det är en lovvärd am-
bition som visar att idrottsrörelsen är beredd att ta det ansvar för sin verk-
samhet som ankommer på en stor och fri folkrörelse.
Vi i Vänsterpartiet menar dock att detta arbete knappast kan ersätta en
statlig utredning. Det finns i idrottsrörelsens organisation och verksamhet
drag av traditionellt patriarkaliskt tänkande som man behöver hjälp att
komma ifrån. Vi menar därför att en ny statlig utredning skulle vara till hjälp
också för idrottsrörelsen, och vi föreslår alltså att en sådan tillsätts.
Det finns också andra områden där en idrottspolitisk utredning skulle
kunna finna bättre vägar till dialog mellan samhällsbehov och idrottens re-
surser. Jag tänker här på idrottsrörelsens möjligheter att medverka till att
skapa meningsfyllda arbeten.
Nu diskuterar man i många kommuner att skära ned stödet till verksamhe-
ten och att dra ned på anläggningarna för idrott och friluftsliv. Ett alternativ
till nedläggningar skulle kunna vara föreningsdrift.
Idrottsföreningar som basar för underhållsarbeten i lokaler och anlägg-
ningar kan vara ett exempel på bra samverkan mellan samhällsintressen och
idrottsrörelsen.
Idrottsrörelsens ansvar för folkhälsan kan säkert utvidgas. Jag tror att rö-
relsen är beredd att ta ett sådant utvidgat ansvar.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till min meningsyttring nr 1 i kultur-
utskottets betänkande nr 14. Min meningsyttring nr 2 ansluter sig till den
socialdemokratiska reservationen nr 2. Jag uppfattade det som om det redan
har yrkats bifall till denna, men om så inte är fallet vill jag göra det.
Anf. 83 Andre vice talman CHRISTER EIREFELT (fp):
Fru talman! I måndags träffade jag ledare och aktiva i Hylte Volley. Det
är en klubb som på en liten ort har lyckats skapa ett elitserielag med flera
aktuella landslagsspelare och som också har en bred och fin ungdomsverk-
samhet. Samtalet kom att handla mer om möjligheter än om problem. Ord-
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Idrott
5 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 88
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Idrott
66
föranden i föreningen, Leif Nilsson, blev förresten nyligen utsedd till årets
volleybolledare.
Diskussionen påminde mig om vilket fantastiskt arbete han och hundratu-
sentals andra idrottsledare runt om i landet uträttar. Han lägger ned massor
av tid och är oftast helt utan ersättning. Idrotten ger honom säkert också
mycket tillbaka. Det handlar då inte bara om idrottsliga framgångar, utan
också om tillfredsställelsen av att se killarna och tjejerna i en meningsfull
sysselsättning och om kamratskapet i en sådan här mindre förening.
Trots att Hylte alltså har ett elitlag så är volleyboll en sport fjärran från de
stora pengarna. Inte ens landslagsspelarna har någon som helst ersättning.
Verksamheten finansieras med aktivitetsstöd, lotterier, pappersinsamling,
försäljning - det ser kort sagt ut som i de flesta idrottsklubbar.
Det här är för mig idrottens nerv. Det är detta som har gjort den till vårt
lands största folkrörelse. Det som Leif Nilsson och hans kolleger uträttar,
främst när det gäller friskvård och ungdomsfostran, är ovärderligt för sam-
hället. Därför är det angeläget att idrotten på olika sätt får ett massivt stöd
för sin verksamhet. Vi är helt överens om det i betänkandet. Det har fram-
gått av Anders Nilssons och Elisabeth Perssons anföranden.
Enligt utskottets uppfattning är det i första hand just de ideellt arbetande
ledarnas verksamhet som skall stimuleras och underlättas. För en tillfredstäl-
lande rekrytering av nya ungdomsledare måste det t.ex. finnas väl funge-
rande anläggningar och resurser för utbildning.
I Hyltebruk vitsordade man att det s.k. lokala aktivitetsstödet utgör en bra
metod att fördela medel till ungdomsverksamheten. LOK-stödet går direkt
ut till föreningarna och det premierar en stor aktivitet. Man hade önskemål
om att bestämmelserna för det kommunala aktivitetsstödet och för det stöd
som går ut via Riksidrottsförbundet skulle samordnas. Det skulle underlätta
föreningarnas administration. Jag tyckte att det var ett berättigat krav.
Utöver bredd- och ungdomsidrotten finns det några områden som jag
tycker måste prioriteras. Dit hör arbetet med att skapa en mer jämställd
idrott.
Här gör utskottet, som Anders Nilsson poängterade, en mycket tydlig
markering, även om vi är litet oense om åt vilket håll markeringen skall göras
för att ge bäst effekt. Men i sak är vi alltså helt överens - flickor och pojkar,
män och kvinnor måste ges samma möjligheter. Medvetna satsningar från
Riksidrottsförbundet räcker uppenbarligen inte till. Det är nödvändigt att
ansträngningarna påskyndas. Mot bakgrund av att cirka 40 procent av
idrottsrörelsens totalt 2,5 miljoner medlemmar är kvinnor måste deras erfa-
renheter och värderingar ges en större chans än i dag att påverka idrottens
utveckling.
Det finns tyvärr flera exempel på att jämställdhetsarbetet går trögt. An-
ders Nilsson har nämnt några av dem. Att andelen kvinnor i styrelserna är
låg, att bara ett av de 63 speciaiförbunden har en kvinnlig ordförande, att
det i ledartruppen till OS inte fanns en enda kvinna av 80 stycken, är natur-
ligtvis helt oacceptabelt. Det går inte att försvara. Dess bättre har jag inte
hört någon som har försökt heller.
Att kvinnornas erfarenheter och värderingar ges en större chans än i dag
att påverka idrottens utveckling är, tycker jag, inte bara en jämställdhets-
fråga. Kvinnliga ledare kan ha lättare att förstå idrottstjejernas behov och
problem. Ett bra ledarskap handlar om så mycket mer än att välja bästa trä-
ningsmetoden och den rätta taktiken.
Idrottsrörelsen prioriterar nu över huvud taget arbetet med att öka trovär-
digheten. Det här området - jämställdheten - måste vara en viktig del i det.
Diskussionen om trovärdigheten är utan tvivel nyttig. Idrotten har ett
mycket gott anseende - fattas bara annat. Det är viktigt att man kan behålla
det. Det är en förutsättning för att man skall få ekonomiskt stöd, inte bara
från riksdag och kommun. Inte heller sponsorerna kan nöja sig med sports-
liga resultat. Också från deras utgångspunkt måste idrotten ha ett gott an-
seende, annars har man inget reklamvärde.
Naturligtvis påverkas också rekryteringen av hur idrotten uppfattas. För-
äldrar och lärare uppmuntrar inte ungarna till en verksamhet som har en ne-
gativ klang.
Därför är också företeelser som doping och annat fusk ett hot mot idrotts-
rörelsen. Det är bedrövligt att följa hanteringen av de internationellt kända
dopingfallen - nu senast Katrin Krabbe. Det är uppenbart att chansen till
medaljer är viktigare - i det här fallet för tyska friidrottsförbundet - än sinnet
för fair play.
Det är utmärkt att vårt Riksidrottsförbund, inte minst dess ordförande
Arne Ljungqvist, lägger stor vikt vid att komma till rätta med det här proble-
met, som samhället i övrigt också måste ta ett ansvar för. Jag såg i tidningen
att också simningsledaren Lars-Erik Pålsson krävt aktiva insatser mot do-
pingen.
Barn- och ungdomsidrottens tendens till alltför tidig specialisering är ett
annat problem som måste motverkas. 10-12-åringarna måste få ”leka
idrott”, pröva på olika sporter utan krav från ledare och inte sällan föräldrar
att nödvändigtvis bli bäst.
Jag är rädd för att de stora penningsummorna i samband med t.ex. spelar-
övergångar och stjärngalor också kan vara ett hot mot idrottens trovärdig-
het. Vi brukar visserligen tala om att den delen av idrotten lever ett eget liv,
att den är en sak för sig, en ren affärsverksamhet, och det må så vara. Men
om klyftan mellan å ena sidan ett fåtal elitklubbar med välbetalda stjärnor
och å andra sidan småklubbarnas bredd- och ungdomsverksamhet bli alltför
stor, finns naturligtvis en risk att sammanhållningen inom idrottsrörelsen blir
lidande.
Ja, det här var några av de hot som finns mot idrottens trovärdighet. Jag
vill understryka att idrottens möjligheter är mycket större än idrottens pro-
blem. I en sådan här redovisning är det annars lätt att tyngdpunkten läggs på
problemen och att man inte får en rättvisande bild.
Det är alltså ett i allt väsentligt enigt betänkande som föreligger från ut-
skottet. Ny demokrati vill upphäva förbudet mot proffsboxning. Utskottet i
övrigt menar att de medicinska riskerna snarast har blivit ytterligare belagda
sedan beslutet om förbudet togs.
När det gäller utskottets markering av att jämställdshetsarbetet måste på-
skyndas är vi alltså i sak överens. Men socialdemokraterna vill att budskapet
skall gå till regeringen. Eftersom regeringen redan är uppmärksam på pro-
blemet, menar vi att ett uttalande härifrån ger minst lika bra effekt.
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Idrott
67
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Idrott
68
Elisabeth Persson återkommer med kravet på en idrottsutredning. Inte
minst med tanke på det omfattande programarbete som pågår inom idrotts-
rörelsen, vilket Elisabeth Persson själv redogjorde för och som berör i stort
sett allt som jag kan tänka mig behandlas i en eventuell statlig utredning, har
utskottet inte nu förordat en sådan.
Det är ingen tvekan om att de frågor som vi har berört över huvud taget
diskuteras intensivt inom idrottsrörelsen, och enligt min uppfattning är det
där man har bäst förutsättningar att lösa dem. Att utskottet ändå tar upp
framför allt trovärdighetsaspekten skall snarast uppfattas som omtanke om
en verksamhet som vi i stor enighet slår vakt om.
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Anf. 84 ANDERS NILSSON (s) replik:
Fru talman! Även om det, som Christer Eirefelt säger, är ett i allt väsenligt
enigt betänkande, har jag ändå någon fråga att ställa till honom.
Riksdagen fattar sannolikt nu beslut om idrotten med en markering vad
gäller jämställdheten. Sedan är det regeringen som har att hantera den frå-
gan gentemot Riksidrottsförbundet. Då tycker jag att det är mycket starkare
att också göra ett tillkännagivande till regeringen, så att den verkligen kän-
ner pressen på sig.
Jag är något förvånad över att regeringens sakkunnige i idrottsfrågor, Stig
Bertilsson, som också tillhör utskottet, inte har begärt ordet i det här ären-
det. Då är min fundering: Är det som Christer Eirefelt har sagt uttryck för
en syn som alla regeringspartierna står bakom? I det läget vore det rimligt
att förutsätta att regeringen med stöd av ett tillkännagivande från riksdagen
verkligen tar kontakt med Riksidrottsförbundet i jämställdhetsfrågan.
Vad beträffar tillkännagivande vill jag påpeka för Christer Eirefelt att när
riksdagen för några år sedan gjorde beställningen om att få en redovisning
av fördelningen mellan män och kvinnor, skedde det i form av ett tillkännagi-
vande. Sjutton vet om inte folkpartiet var det parti som föreslog det då.
Om vi använder tillkännagivandet för en så enkel sak som att begära en
redovisning, är det då inte befogat att använda tillkännagivandet när vi vill
ha något resultat på grundval av de slutsatser vi har dragit av den redovis-
ningen?
Anf. 85 Andre vice talman CHRISTER EIREFELT (fp) replik:
Fru talman! Jag tycker att Anders Nilsson nedvärderar vår möjlighet här
i riksdagen att agera. Det är trots allt vi som har sista ordet. Jag tror att en
så tydlig markering som vi gör har minst lika stor effekt gentemot mottaga-
ren av budskapet, alltså idrottsrörelsen.
Sedan kan det knappast råda någon tvekan om var regeringen står när det
gäller att förbättra jämställdhetsarbetet. Man har nu sagt att Riksidrottsför-
bundet skall redovisa vilka insatser som görs. RF har ålagts att senast den 1
oktober, tror jag det var, redovisa hur LOK-stödet fördelas på pojkar och
flickor. Det går inte att tveka heller när man läser propositionen om att rege-
ringen lägger stor vikt vid detta.
Så jag tycker att det mera är en teknisk tvist om hur vi når bäst effekt. Jag
tycker också att med propositionens text och med utskottsbetänkandets text
vore det att slå in öppna dörrar att göra ett tillkännagivande. Jag medger
gärna att det har gjorts tillkännagivanden till olika regeringar i frågor av
mindre vikt än den här, men jag tycker som sagt ändå att det vore att slå in
öppna dörrar.
Det är möjligt, Anders Nilsson, att det faktum att vi kommer till olika re-
sultat när det gäller hur man bäst bör göra grundar sig litet på en viss skillnad
i synen på idrottsrörelsen. Vi har trots allt stor tilltro till att idrottsrörelsen
själv skall klara av att inte bara utnyttja möjligheterna utan också att komma
till rätta med problemen.
Anf. 86 ANDERS NILSSON (s) replik:
Fru talman! Jag vill helt kortfattat säga till Christer Eirefelt att det kanske
är naturligt att vi inte har riktigt samma tilltro till regeringen som Christer
Eirefelt har. Det tycker jag att det finns vissa skäl för.
Däremot förutsätter jag att vi är ganska överens om att den markering
som utskottet gör för alla människor inom idrottsrörelsen som arbetar för
jämställdhet skall ses som ett stöd i deras verksamhet.
Anf. 87 Andre vice talman CHRISTER EIREFELT (fp) replik:
Fru talman! Vi är i sak helt överens. Jag tycker liksom Anders Nilsson att
det i stora stycken är anmärkningsvärt att man inte har kommit längre med
jämställdhetsarbetet. Jag tror också att man inom Riksidrottsförbundet är
medveten om detta. Den utfrågning vi gjorde av två representanter för Riks-
idrottsförbundet visar också att man tar mycket allvarligt på det här.
Meningsskiljaktigheten gäller vilken teknik vi skall använda. Till syvende
och sist har vi möjlighet att tillsammans, Anders Nilsson, påverka det här i
riksdagen.
Anf. 88 TALMANNEN:
Jag får meddela att anslag nu har satts upp om att detta sammanträde skall
fortsätta efter kl. 19.00.
Anf. 89 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):
Fru talman! Jag är tillsammans med fyra andra sportiga socialdemokra-
tiska kvinnor motionär i frågan om jämställd idrott. Vi skriver i vår motion
att ekonomiska styrmedel bör användas om inte jämställdhetsarbetet på-
skyndas inom idrottsrörelsen. Vi känner en stor otålighet när vi ser att jäm-
ställdhetsarbetet inte går snabbare i idrottsrörelsen. Vi tolkar den otålighet
som vi vet finns ute i landet, inne i idrottsrörelsen bland alla aktiva kvinnor
och unga flickor. Senast häromdagen fanns ett uppslag i en av Norrbottens-
tidningarna om denna otålighet, där man verkligen beskrev vilka konsekven-
ser det får i vardagen.
Denna otålighet är den främsta bakgrunden till att vi har skrivit vår mo-
tion. Vi har motionerat tidigare. Vi har krävt att få de redovisningar som
Anders Nilsson och Christer Eirefelt har talat om, och som har kommit fram
därför att vi har lyft frågan och tryckt på.
I anslutning till sommarolympiaden fick vi verkligen se hur det kan bli när
man inte har lyckats med jämställdhetsarbetet på alla nivåer. Trots jäm-
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Idrott
6 Riksdagens protokoll 1992193. Nr 88
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Idrott
70
ställdhetsplaner och försäkringar om ett ökat arbete för att stärka kvinnor-
nas roll inom idrotten tycks det svårt att bryta den dominerande roll som
männen har i idrottsvärlden. Det finns alltför få kvinnor i beslutande organ.
Antalet kvinnliga ledare och tränare är också alltför litet i verksamheten.
Även om ett ökat antal flickor varje år ansluter sig till idrottsrörelsen visar
det sig att de ofta slutar idrotta efter några års aktivitet. För att få en annan
utveckling måste flickors insatser och deltagande uppvärderas. Det är dags
att radikalt förändra resurstilldelningen när det gäller flickors och pojkars
idrottsliga verksamhet. Vi kommer därför till slutsatsen att man måste an-
vända ekonomiska styrmedel.
När vi ser på hur utskottet har hanterat vår motion är vi glada över att man
skriver att den redovisning som Riksidrottsförbundet skall lämna kan ge an-
ledning till förnyade överväganden om reglerna för fördelning av stödet. Vi
är dock, liksom Anders Nilsson, inte nöjda med den slutsats som majoriteten
drar. Man säger att det kan bli så att Riksidrottsförbundet kommer med för-
slag och att man inte vill ge något tillkännagivande till regeringen.
Vår otålighet och den analys vi har gjort leder oss till att vi vill stödja reser-
vation nr 2 från Socialdemokraterna. Där sägs att Riksidrottsförbundet i en
samlad form bör redovisa sitt planerade framtida jämställdhetsarbete. Det
sägs vidare att regeringen snarast skall lämna förslag till riksdagen på åtgär-
der som redovisningen kan ge anledning till. Regeringen bör också särskilt
ta upp frågan om de ekonomiska styrmedlen och om de behöver förändras
med anledning av den verklighet som Riksidrottsförbundet beskriver.
Det här är klara besked som vi tycker tolkar den otålighet som vi och
många, många kvinnor ute i landet känner. Därför tycker vi att reservatio-
nen är bra. Det är inte fråga om någon annan syn på idrottsrörelsen, utan
det är tvärtom så att det handlar om att stödja alla dem som vill få fart på det
här arbetet. Vi är ju överens om att vi skall ge flickorna en sportlig chans.
Jag förväntar mig att Riksidrottsförbundet och regeringen nu sätter största
möjliga fart i det här arbetet, även om denna reservation inte vinner riksda-
gens majoritet.
Anf. 90 Andre vice talman CHRISTER EIREFELT (fp):
Fru talman! Jag utgår ifrån att Ewa Hedkvist Petersen måste vara nöjd
med utskottsbetänkandet så till vida att en mycket stor del av betänkandet
just handlar om jämställdhet.
Jag har i replikskiftet med Anders Nilsson redan redogjort för varför vi
tror att det är bättre med den här formen av markering än ett regeringsutta-
lande. Jag vill bara fästa Ewa Hedkvist Petersens uppmärksamhet på att eko-
nomiska styrmedel och t.o.m. kvotering ingår i de möjligheter som Riks-
idrottsförbundet själv har angett. Det är nog en väl så bra metod om man
ifrån Riksidrottsförbundet och på riksidrottsmötet kommer underfund med
att som situationen ser ut kan man tvingas att använda det hjälpmedlet.
Anf. 91 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):
Fru talman! Jag vill säga till Christer Eirefelt att jag är medveten om att
den möjligheten finns. Jag vet också att många kommuner ute i landet funde-
rar över det här. I min hemkommun finns det t.ex. ett förslag om att det
lokala aktivitetsstödet skall utformas så, att det ger dubbelt så stor utdelning
att ha flickor i aktivitet som pojkar. Det kanske totalt sett inte ger så mycket
pengar för en idrottsförening, men det ger ändock en kraftig styrning.
Jag tycker faktiskt att vi kan följa upp den ambition och den beslutsamhet
som finns på vissa håll i Sveriges riksdag. Därför tycker jag att reservationen
är bra.
Överläggningen var härmed avslutad.
Företogs till avgörande kulturutskottets betänkanden 1992/93:KrU17,
KrU18, KrU19, KrU21, KrU23 och KrU14.
Kulturutskottets betänkande KrU17
Mom. 3 (den internationaliserade kulturen)
Utskottets hemställan bifölls med 153 röster mot 140 för reservation 1 av
Charlotte Branting m.fl.
Maud Ekendahl (m) anmälde att hon avsett att rösta nej men markerats
ha röstat ja.
Mom. 7 (skydd för kulturens basverksamheter)
Utskottets hemställan bifölls med 271 röster mot 23 för reservation 2 av
Simon Liliedahl.
Mom. 9 (frågan om huruvida utredningsarbetet på museiområdet skall be-
drivas av en parlamentarisk kommitté)
Utskottets hemställan bifölls med 153 röster mot 141 för reservation 3 av
Charlotte Branting m.fl.
Christer Lindblom (fp) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats
ha röstat ja.
Mom. 19 (frågan om huruvida utredningsarbetet på teaterområdet skall be-
drivas av en parlamentarisk kommitté)
Utskottets hemställan bifölls med 150 röster mot 144 för reservation 4 av
Charlotte Branting m.fl.
Mom. 27 (en utredning om utveckling av danslivet)
Utskottets hemställan bifölls med 280 röster mot 12 för meningsyttringen
av Elisabeth Persson i motsvarande del. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 28 (vissa biblioteksfrågor)
Först biträddes reservation 5 av Åke Gustavsson m.fl. med 121 röster mot
9 för meningsyttringen av Elisabeth Persson i motsvarande del. 162 ledamö-
ter avstod från att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 167 röster mot 127 för reserva-
tion 5 av Ake Gustavsson m.fl.
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Idrott
71
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
72
Mom. 32 (förtur åt barn- och ungdomskulturens behov)
Utskottets hemställan bifölls med 167 röster mot 127 för reservation 7 av
Åke Gustavsson m.fl.
Mom. 38 (tillsättandet och sammansättningen av vissa parlamentariska ut-
redningar)
Utskottets hemställan bifölls med 152 röster mot 142 för avslag.
Göran Åstrand (m) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats ha
röstat ja.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Kulturutskottets betänkande KrU18
Mom. 2 (beräknande av medel för anslagsposten Centrala amatörorganisa-
tioner)
Utskottets hemställan bifölls med 155 röster mot 129 för reservation 1 av
Åke Gustavsson m.fl. 8 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 4 (beräknande av medel för anslagsposten Folkparkerna i Sverige för
kulturverksamhet)
Utskottets hemställan bifölls med 145 röster mot 128 för reservation 4 av
Åke Gustavsson m.fl. 17 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 5 (beräknande av medel för anslagsposten Folkets husföreningarnas
riksorganisation för kulturverksamhet)
Utskottets hemställan bifölls med 270 röster mot 22 för reservation 5 av
Simon Liliedahl i motsvarande del.
Mom. 11 (det fortsatta stödet till konstbildande verksamhet och utställnings-
verksamhet)
Utskottets hemställan bifölls med 166 röster mot 127 för reservation 6 av
Åke Gustavsson m.fl.
Mom. 19 (beräknande av medel för anslagsposten Till Statens kulturråds
disposition (för bidrag till internationellt kulturutbyte))
Utskottets hemställan bifölls med 270 röster mot 22 för reservation 8 av
Simon Liliedahl.
Mom. 21 (beräknande av medel för en ny anslagspost benämnd Kulturfond
för Östersjöländerna och Ryssland)
Utskottets hemställan bifölls med 281 röster mot 10 för meningsyttringen
av Elisabeth Persson i motsvarande del.
Mom. 22 (beräknande av medel för anslagsposten Kultur i arbetslivet)
Utskottets hemställan bifölls med 167 röster mot 126 för reservation 10 av
Åke Gustavsson m.fl.
Torgny Larsson (s) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats ha
röstat ja.
Mom. 25 (beräknande av medel för anslagsposten Till Statens kulturråds
disposition för utvecklingsverksamhet)
Utskottets hemställan bifölls med 242 röster mot 24 för reservation 13 av
Simon Liliedahl. 25 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 30 (beräknande av medel för en ny anslagspost benämnd Kultur i sko-
lan)
Först biträddes reservation 15 av Åke Gustavsson m.fl. med 121 röster
mot 10 för meningsyttringen av Elisabeth Persson i motsvarande del. 161 le-
damöter avstod från att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 163 röster mot 128 för reserva-
tion 15 av Åke Gustavsson m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Jerry Martinger (m) anmälde att han i huvudvoteringen avsett att rösta ja
men markerats ha röstat nej.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Kulturutskottets betänkande KrU19
Utskottets hemställan bifölls.
Kulturutskottets betänkande KrU21
Mom. 3 och 4 (beräknande av medel för Konst där vi bor samt medelsanvis-
ningen till Statens konstråd)
Utskottets hemställan bifölls med 165 röster mot 126 för reservationen av
Åke Gustavsson m.fl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Kulturutskottets betänkande KrU23
Utskottets hemställan bifölls.
Kulturutskottets betänkande KrU14
Mom. 3 (tillsättande av en ny statlig idrottsutredning)
Utskottets hemställan bifölls med 282 röster mot 10 för meningsyttringen
av Elisabeth Persson.
Mom. 6 (jämställd idrott)
Utskottets hemställan bifölls med 160 röster mot 130 för reservation 2 av
Åke Gustavsson m.fl. 2 ledamöter avstod från att rösta.
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
73
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Valkretsindelningen
i Malmöhus län
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Anf. 92 TALMANNEN:
Jag har för avsikt att nu ajournera förhandlingarna för att bereda arbets-
marknadsutskottet tillfälle att sammanträda för att justera sitt betänkande
till morgondagens sammanträde.
Förhandlingarna återupptas kl. 19.00 med debatter i återstående på före-
dragningslistan upptagna ärenden. Voteringen i dessa ärenden skulle dock
lämpligen kunna vänta till i morgon. Jag frågar därför om kammaren medger
att voteringarna i återstående ärenden uppskjuts till i morgon kl. 9.00.
Svaret är ja.
Arbetsmarknadsutskottets betänkande väntas vara klart för bordläggning
cirka kl. 20.00.
De som önskar delta i morgondagens debatter bör därför anmäla sig till
talarlistan så snart som möjligt.
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1992/93:KU28 Valkretsindelningen i Malmöhus län (prop. 1992/93:163).
Anf. 93 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag anser att frågan om en ny valkretsindelning i Malmöhus
län bör anstå till dess att Regionberedningen avslutat sitt arbete och lagt
fram ett nytt förslag till länsindelning. Den departementpromemoria som
ligger till grund för förslaget är mer än tio år gammal. Sedan dess har givetvis
förändringar skett också i Malmöhus län. Den är alltså inte någon bra grund
för detta förslag.
Detta innebär också att det beslut som propositionen och betänkandet fö-
reslår ganska snart kan vara överspelat. Vi anser därför att beslutet bör an-
stå. Jag yrkar bifall till meningsyttringen.
74
Anf. 94 MARGITTA EDGREN (fp):
Herr talman! Äntligen! Efter åratal av diskussioner om den otidsenliga
och olämpliga valkretsindelningen i Malmöhus län står vi nu inför att den
förändras. Så länge som jag har arbetat politiskt har Malmöhus län varit en
ständig källa till irritation. I stället för att samla och ena ledet har den konst-
lade indelningen givit grogrund för stridigheter och osämja.
Herr talman! Den nya valkretsindelningen, som givetvis även ger ut-
rymme för diskussioner, indelar Malmöhus län på ett rimligt sätt. Gamla ti-
der, då stad var stad och landsbygd var landsbygd, gäller inte längre. Det är
mer som förenar Höganäs med Helsingborg än med Ystad eller som förenar
Lund med Staffanstorp före Helsingborg.
Att Malmö nu blir en egen valkrets är också naturligt. Nu kan Malmöpoli-
tiker driva en egen lokal riksvalrörelse. Samma sak gäller för de andra val-
kretsarna. Det är ett nästan enigt utskott som står bakom betänkandet, och
det är bra. Vi skall ju så långt som möjligt vara eniga i den här typen av
frågor.
Bengt Hurtig från Vänsterpartiet anser i sin meningsyttring att ändringen
kunde vänta. Det instämmer jag inte i. Det kan visserligen bli aktuellt att se
över valkretsindelningen igen när vi fått ett enat Skåne. Jag säger när, efter-
som jag förutsätter att riksdag och regering kommer att stödja propåerna
från Skåne. Men att i dag skjuta på beslutet vore mycket olyckligt. Vi har
väntat länge nog.
Jag vill slutligen på mina och Olle Schmidts vägnar, som folkpartister från
Fyrstadskretsen, ge ett erkännande till nestorn Knut Wachtmeister, som i
åratal motionerat om valkretsindelning. Han har i dag anledning att känna
sig nöjd.
Anf. 95 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Argumentet att man har väntat länge tycker jag lika gärna
kan tolkas som att man då kanske kan vänta något halvår till, eftersom det
ändå kan komma att bli ett sådant beslut som vi inom en relativ kort tid
måste ändra. Det sprider bara en förvirring att hålla på att ändra valkretsin-
delningar ofta på det sätt som det kan bli fråga om.
Anf. 96 MARGITTA EDGREN (fp):
Herr talman! Jag glömde att yrka bifall till utskottets hemställan, så då
yrkar jag det nu.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 2 april.)
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1992/93:NU23 Vissa anslag inom Utrikesdepartementets område (prop.
1992/93:100 delvis).
Anf. 97 REYNOLDH FURUSTRAND (s):
Herr talman! Jag skall något kommentera den socialdemokratiska reser-
vationen till det här betänkandet. Betänkandet och propositionen bygger i
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Vissa anslag inom
Utrikesdepartementets
område
75
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Vissa anslag inom
Utrikesdepartementets
område
många stycken på den politik som inleddes av den tidigare socialdemokra-
tiska regeringen.
Låt mig först få konstatera att utrikeshandeln i världen har genomgått
mycket stora förändringar under framför allt 70- och 80-talen. Industrilän-
dernas stora export av projekt och kapitalvaror, särskilt till u-länderna och
öst-länderna, har krympt drastiskt som en följd av den internationella
skuldkrisen.
Detta har påverkat både tillgången och efterfrågan på exportkrediter och
kreditgarantier. Förhoppningsvis, även om situationen i i-länderna i dag är
något annorlunda, bör vi kunna skapa en bättre utveckling på 90-talet. En
bra exportfinansiering får tveklöst till följd att utvecklingen förändras
mycket påtagligt.
Den mycket omfattande subventionerade exportkreditgivningen, som do-
minerade mellan 1975 och 1982, har minskat dramatiskt. Vad vi i stället kan
notera är att alternativa former för exportfinansiering har ökat i betydelse.
Exportföretagen, och då främst de stora, har byggt upp en egen kompe-
tens att hantera sin verksamhet och de ökande riskerna. Garantiinstituten,
som ofta brottas med underskott till följd av bl.a. u-ländernas och öst-län-
dernas betalningsbekymmer, intar många gånger en både försiktig och
mycket avvaktande attityd.
De stora svenska exportföretagen är för närvarande inne i en mycket stark
internationaliseringsprocess. De har fortfarande kvar sin viktigaste produk-
tion av kvalitativt och teknologiskt högtstående projekt och kapitalvaror i
Sverige, men det är uppenbart att avsättningen för dessa företags produkter
på bl.a. u-landsmarknader har blivit nästan oumbärlig, dels med hänsyn ta-
gen till en begränsad hemmamarknad, dels mot bakgrund av industrins kon-
kurrenskraft och utveckling av den egna kompetensen.
Sannolikt kommer det i framtiden att behöva skapas mera flexibla finan-
sieringslösningar som kommer att vara starkare kopplade till kundernas be-
hov och de projekt som skall etableras.
Herr talman! Det förekommer emellanåt i den allmänna debatten här
hemma hos oss påståenden om att vi i Sverige skulle ha väsentligt sämre reg-
ler för exportkrediter och kreditgarantier än våra konkurrentländer. Ofta
förs kritiken fram från företag som har sin produktion både i vårt land och
i andra länder. Det är naturligtvis svårt att mot bakgrund av enbart dessa
påståenden säga att förhållandena skulle vara avsevärt sämre hos oss än hos
andra. Det pågår som bekant ett arbete inom OECD på det här området
som bl.a. går ut på att få fram en jämförbarhet mellan garantivillkoren i de
olika medlemsländerna.
Det har nu gått tre år sedan vi ändrade riktlinjerna för Exportkreditnämn-
dens garantigivning och tillämpningen av dessa. Mot bakgrund av att det har
riktats och riktas viss kritik mot systemets otillräcklighet och att det skulle
förekomma någon form av konkurrenssnedvridning, menar vi socialdemo-
krater att regeringen bör ta initiativ till en utvärdering som senare presente-
ras för riksdagen.
Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till reservation 1.
76
Anf. 98 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag skulle vilja kommentera Reynoldh Furustrands inle-
dande resonemang om minskningen av handeln med Östeuropa och vissa u-
länder. Det är sant att det är det som har inträffat. Men samtidigt är det in-
tressant att notera att handeln inte har ökat i EG- och EFTA-områdena utan
i Sydostasien, USA och, i viss mån, Latinamerika.
Kanske är det så att den största expansionen är att vänta i Asien. Särskilt
Kina kan då bli aktuellt.
Jag tycker att det är viktigt att ha de här perspektiven i bakhuvudet också
när vi diskuterar EG-frågan.
Om tredje världens länder får litet större möjligheter att exportera indu-
strivaror som så småningom blir av litet bättre kvalitet och om de kan expor-
tera mer av industrivaror till oss, kan levnadsstandarden i nämnda länder
höjas. Det handlar ju om jättelika behov av produkter. Där behoven nu inte
tar sig uttryck i en efterfrågan kan det bli en början till en sådan utveckling.
Klyftorna i världen hindrar också utvecklingen i vårt land. Fattigdomen är
nämligen ett hinder för den internationella handeln i dag.
I Östeuropa, herr talman, var det i hög grad miljörörelsen som utgjorde
grunden för den omvälvning som inträffade åren 1989-1990.
Efter denna omvälvning följde en flod av löften från Sverige och andra
länder om hjälp med miljöinriktade investeringar. Trots att flera år gått har
mycket litet hänt på det här området. Utredningar har producerats, och kon-
sulter av olika slag har tjänat pengar.
En förutsättning för investeringar i ny och miljöriktig teknik är att finan-
sieringsfrågorna kan lösas. Vi menar därför att regeringen borde anmodas
att göra en ordentlig översyn för att se hur exportfinansieringen av riskfyllda
miljöprojekt kan förbättras och underlättas.
Inte minst i norra Sverige har vi erfarenheter från Kolahalvön, där stora
projekt väntar på en lösning. Men just frånvaron av kreditgarantier är det
stora problemet.
En av de angelägnaste uppgifterna i miljökampen är att få med miljömå-
len och miljöhänsynen i förhandlingarna om världshandeln. Än så länge är
ju miljökraven i många länder mest ett handelshinder. Det miljöfarliga avfall
som skyfflas runt i världen är ett stort problem.
Såvitt vi förstår förs nu inom ramen för den s.k. Uruguayrundan i varje fall
inga formella förhandlingar om miljöhänsynen i handeln. Här har Sverige en
uppgift att kraftfullt lyfta in miljöproblematiken. Riokonferensen bör följas
upp också på detta område.
FN-organet UNDP har pekat på det faktum att de välfärdsförluster som
u-länderna gör på grund av handelshinder är tio gånger större än det bistånd
som dessa länder får. Som jag inledningsvis sade är detta ett bevis för att de
ökade klyftorna i världen inte gynnar den rika världen heller.
Vi tycker att kds-företrädarnas motion är bra. Nu, i EG-anpassningens
tider, tvingas vi kanske bort från de lättnader i handeln som Sverige genom-
fört. I viss mån har Sverige gått före andra länder. Det gäller alltså lättnader
avseende tredje världens länder.
Jag yrkar bifall till meningssyttringen vad gäller mom. 6 och 11.
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Vissa anslag inom
Utrikesdepartementets
område
7 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 88
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Vissa anslag inom
Utrikesdepartementets
område
78
Anf. 99 GUDRUN NORBERG (fp):
Herr talman! Statens stöd till finansiering av export sker dels genom kre-
ditgivning, dels genom utfärdande av garantier för krediter. Det är Export-
kreditnämnden, EKN, som har till uppgift att utfärda dessa garantier, vilka
utgör en försäkring som skyddar företag mot förluster av vissa slag vid ex-
portaffärer eller investeringar i utlandet.
Dessa garantier ges inom riksdagens ramar utifrån två alternativa system:
normalgarantisystemet och ”long term”-systemet. Båda systemen skall i
princip vara självbärande.
I den socialdemokratiska reservationen i det här betänkandet kräver man
en utvärdering av dessa system. Man anser sig numera inte vara säker på
att de fungerar riktigt rättvist. Trots att just de reglerna infördes under den
socialdemokratiska regeringens tid - så sent som 1990, som Reynoldh Furu-
strand sade - vill man nu tydligen ompröva det beslutet.
Det är förståeligt att näringslivet då och då uttalar kritik mot de svenska
reglerna, beroende på att de relativt sett är restriktiva. Eftersom grundprin-
cipen är att systemen skall vara självbärande utgör de inte subventioner till
företagens export. Denna grundprincip anser vi är riktig.
Jag håller gärna med om att det kan vara en svår balansgång när det gäller
att i möjligaste mån skapa ett konkurrensneutralt system gentemot andra
länders system, utan att det i praktiken till en del blir en subvention. Det är
naturligtvis särskilt svårt jämfört med de länder som har generösare regler.
Jag vill ändå peka på den överenskommelse inom OECD som Reynoldh
Furustrand talade om. Jag uppfattade att han tyckte att det var en bra ut-
veckling. De deltagande länderna, bl.a. Sverige, har åtagit sig att tillämpa
enhetliga regler för statsstödda exportkrediter. Arbetet med att förfina olika
jämförelser och mätmetoder för att uppnå en harmonisering och riktiga jäm-
förelser mellan garantiinstituten pågår och kommer inom kort att presente-
ras i OECD:s ministerråd.
Herr talman! Jag vill så övergå till frågan om export av alkoholdrycker och
tobak.
Sverige arbetar målmedvetet i internationella organ, bl.a. inom FN och
Världshälsoorganisationen, på en förbättring av folkhälsan. Det finns kraf-
ter på olika håll internationellt som arbetar i samma riktning. Men samtidigt
finns det intressen - oftast ekonomiska intressen - som bromsar och motar-
betar dessa strävanden. Etiska marknadsföringsregler har dock utvecklats
exempelvis vad gäller barnmat och läkemedel.
När det gäller alkohol har WHO satt upp mål om en konsumtionsminsk-
ning, en fråga som vi här i riksdagen många gånger har tagit upp. En rad
länder har antagit dessa mål som sina. Nere i Europa har frågan om alkoho-
lens skador blivit alltmer uppmärksammad. T.o.m. ett vinland som Frank-
rike har lyckats minska sin alkoholkonsumtion. FN:s Europadelegation har
tydligt uttryckt att EG-länderna borde ta till sig svensk alkoholpolitik.
De statliga monopolföretagen, Vin & Sprit AB och Svenska Tobaks AB,
borde i konsekvens med svenskt arbete uppträda med större ansvar beträf-
fande sin utländska marknadsföring. De fullständigt hämningslösa reklam-
metoderna - som naturligtvis inte är tillåtna på hemmamarknaden - krockar
totalt med svenskt internationellt folkhälsoarbete.
Vad vi reservanter från Folkpartiet liberalerna, Centerpartiet och kds be-
gär i reservationerna 5 och 6 är en översyn av marknadsföringen utomlands
och riktlinjer för denna reklam.
Herr talman! Jag yrkar med detta bifall till utskottets hemställan i betän-
kandet och avslag på reservationerna - med undantag av reservationerna 5
och 6 om export av alkohol och tobak, vilka jag yrkar bifall till.
Anf. 100 JAN BACKMAN (m):
Herr talman! I betänkande NU23 behandlas, som Gudrun Norberg redan
har påpekat, förutom budgetpropositionens avsnitt om internationell handel
och exportfrämjande verksamhet även ett antal motioner. De flesta av dessa
har anknytning till propositionen. Men i två av motionerna tar man upp ett
annat för kammaren välkänt ämne, nämligen reglerna beträffande export av
alkohol och tobak. Visserligen nämns begreppet export i det sammanhanget,
men inte i förbindelse med exportfrämjande eller exportkrediter - snarare
tvärtom.
Motionärerna vill hindra Vin & Sprit AB och Svenska Tobaks AB att följa
de regler för marknadsföring och reklam som gäller i de länder som de ex-
porterar sina varor till. Det gäller regler som säkerligen har tillkommit i
samma demokratiska anda och med samma fullständiga beredning som reg-
ler gällande vårt land och som fastställts av Sveriges riksdag skulle präglas
av. Reglerna är säkerligen antagna av organ, som vart och ett i sitt land följer
pågående forskning och som tar intryck av skeendet och modifierar från sina
utgångspunkter.
Motionärerna talar om dubbelmoral och de reservanter i utskottet som
stöder motionärerna talar om etiska regler.
Vi i utskottsmajoriteten poängterar i stället företagens frihet att på eget
ansvar utforma sin export. Vi hävdar också principen om fri export och mot-
sätter oss ensidiga handelspolitiska åtgärder. Skall Sverige som enskilt land
påverka den internationella konsumtionen av alkohol och tobak, finns det
andra och lämpligare fora att föra fram våra synpunkter i -1.ex. WHO, som
Gudrun Norberg nämnde.
Att i stället tillämpa metoden att göra ingrepp i vår exportpolitik och utse
enskilda företag till folkhälsoförkämpar i det här sammanhanget är ologiskt
och inger nog inte den respekt inom den internationella opinionen som mo-
tionärer och reservanter kanske väntat sig.
Jag ber att få yrka bifall till hemställan i betänkandet avseende mom. 12
och 13. Dessutom yrkar jag avslag på reservationerna 5 och 6.
Anf. 101 GUDRUN NORBERG (fp) replik:
Herr talman! Jag tror, Jan Backman, att man har större respekt för ett
land som talar samma språk i de olika organen. Om vi säger i WHO att man
skall främja folkhälsan, skall också de svenska statliga bolagen kunna ha
samma etiska inriktning.
Jag tror faktiskt att en dubbelmoral av det slag som nu förekommer gör
att respekten blir mindre.
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Vissa anslag inom
Utrikesdepartementets
område
79
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Vissa anslag inom
Utrikesdepartementets
område
Anf. 102 BENGT DALSTRÖM (nyd):
Herr talman! För att svensk industri inte skall bli akterseglad och utkon-
kurrerad på många intressanta marknader, inte minst i Baltikum och Öst-
europa, är det angeläget att förstärka Exportkreditnämndens kreditramar
och garantiåtaganden. Vi i Ny demokrati föreslår i våra motioner en ökning
från 70 till 100 miljarder. I annat sammanhang har vi faktiskt tidigare också
yrkat på en ökning av satsningen på Baltikum från 1 till 4 miljarder - tyvärr
utan att vinna gehör för framlagda förslag här i riksdagen.
När det gäller kriterierna för bedömningen av tilldelningen av exportkre-
ditgarantier tycker vi att det finns anledning att i nuvarande lågkonjunktur
ge EKN nya anvisningar. Dessa skulle innebära att man i större utsträckning
tog hänsyn såväl till sysselsättningseffekten som till den regionalpolitiska si-
tuationen - detta i kombination med en sänkning av kraven på säkerheter.
Exportkreditnämnden har hittills arbetat inom en budgetram på 70 miljar-
der kronor, varav 60 miljarder kronor har varit för exportgarantier. Av detta
belopp har bara 37 miljarder kronor utnyttjats, dvs. 60 % - vilket ger anled-
ning till viss eftertanke.
Beror detta på att EKN har tillämpat för höga garantivillkor och ställt för
höga krav på säkerheter? Om den slutsatsen är riktig finns det verkligen an-
ledning till en mer generös och liberal bedömning vid beviljande av export-
kreditgarantier. Det kanske skapar en bättre konkurrensneutralitet jämfört
med konkurrerande institutioner i Europa i övrigt.
Mot denna bakgrund kan det te sig något märkligt att vi föreslår en ökning
av kreditramen från 70 till 100 miljarder kronor. Men vi bedömer det som
angeläget mot bakgrund av den enorma exportpotential som finns för svensk
industri i främst Östeuropa. Vi utgår då från att EKN dels sänker sina krav
på företagen och kostnaderna för kreditgarantierna, dels mer aktivt mark-
nadsför sina tjänster gentemot hela den svenska industrin.
Visste ni för övrigt att EKN har en särskild ram för investeringsgarantier
på 2 miljarder kronor, av vilka - hör och häpna-endast 174 miljoner kronor
utnyttjades under 1991/92? Det här får man väl, förhoppningsvis, se som ett
dåligt resultat av marknadsföring från EKN:s sida snarare än ointresse från
industrin. Vi utgår från att denna ram för investeringsgarantier kommer att
gälla även för 1993/94. Vi förväntar oss då en bättre marknadsföring och
marknadsinformation gentemot främst småföretagen.
I vår motion tar vi även upp frågan om EKN:s organisation. Simon Lilie-
dahl kommer, mot bakgrund av sin marknadserfarenhet, att utveckla några
intressanta synpunkter om detta. I dag är EKN för de flesta småföretagen
faktiskt en okänd myndighet och möjlighet. Däremot är EKN välkänd och
utnyttjad främst av storföretagen.
Ny demokrati anser att EKN:s image måste ändras med hjälp av en akti-
vare information ut till hela svenska industrin. Det innebär att EKN också
måste, herr talman, vara beredd att arbeta med en starkt vidgad kontaktyta -
och mot bakgrund av den förändrade inriktningen även behovsanpassa orga-
nisationen.
Herr talman! Mot bakgrund av de här framförda synpunkterna yrkar jag
bifall till våra reservationer 2, 3 och 4 till näringsutskottets betänkande 23.
80
Anf. 103 GUDRUN NORBERG (fp) replik:
Herr talman! Jag vill hälla med Bengt Dalström när han uttrycker sin vilja
och ambition att stimulera svenska företag att exportera. Där tror jag inte
att vi har några delade meningar. Det är självklart att det är viktigt att stimu-
lansen och hjälpen finns för exporten. Men jag är inte beredd att därifrån ta
steget till att hjälpa företag på ett sådant sätt att det i praktiken blir fråga om
subventioner, dvs. att man betalar en del av deras export. Ju mer man sänker
nivåerna på säkerheterna, desto högre förluster blir det. Förlusterna uppstår
därför att företagen stöds på olika sätt.
Det är inte meningen att EKN:s kreditgarantier skall utgöra subventioner.
Den ökade ram som Ny demokrati föreslår skall ställas i relation till vad som
har utnyttjats och vilka behov som finns. Jag tycker att det är riktigt att öka
ramarna om de verkligen utnyttjas. De skall då utnyttjas med hjälp av riktiga
regler, som harmoniseras med stödinstitut i andra länder.
Jag kan inte undgå att ställa mig frågan varifrån Ny demokrati tar de 30
miljarder som man vill sätta in. Även om det är fråga om garantier, förstår
jag att Ny demokrati inser att en hel del av dessa pengar skall falla ut, efter-
som man vill sänka nivåerna på säkerheterna. Det är kanske lätt att föreslå
30 miljarder nya pengar när man inte har regeringsansvar. Men vi gör inte
det.
Anf. 104 BENGT DALSTRÖM (nyd) replik:
Herr talman! Jag tycker att det är att ta litet väl starka ord i munnen när
man talar om subventioner vid en liten förändring av kraven på säkerhe-
terna. Det här har också med riskbedömningar att göra. EKN gör kanske
tuffare bedömningar som i en konkurrenssituation försvårar och fördyrar
företagens exportkrediter gentemot omvärlden. Det är där jag ser anled-
ningen till att en stor del av krediterna i dag tydligen är outnyttjade.
Dessutom är det kanske så - jag har ingen dokumentation för påståendet,
annat än att vi kanske får höra något mer från Simon Liliedahl mot bakgrund
av hans erfarenhet - att det är fråga om okunskap hos svensk småföretag-
samhet och medelstora företag. Det gör att det som Gudrun Norberg ser
som en outnyttjad ram faktiskt är outnyttjad. Det här gäller i kombination
med de synpunkter jag framförde om säkerheter och riskbedömningar.
Anf. 105 GUDRUN NORBERG (fp) replik:
Herr talman! Jag håller med om att reglerna inte stämmer överens med
reglerna hos kreditinstitut i andra länder. Den frågan tog jag upp i mitt inled-
ningsanförande.
Jag tycker att det är riktigt att arbeta med utgångspunkten i den andra
ändan. Man arbetar inom OECD på att komma fram till bra mätmetoder
som gör att det går att skapa harmoniserade regler. Det är svårt att säga ge-
nerellt i dag att svenska regler är sämre. Jag tror att det finns många sådana
motsvarande fall. Det är bättre att försöka harmonisera reglerna och att i det
sammanhanget göra den översyn som Socialdemokraterna vill ha. Då kan
man se hur harmoniseringen skall gå till.
Men att generellt säga att våra regler är sämre, att säkerheterna skall sän-
kas och att det skall sättas in 30 miljarder kronor ytterligare är oansvarigt.
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Vissa anslag inom
Utrikesdepartementets
område
81
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Vissa anslag inom
Utrikesdepartementets
område
82
Anf. 106 BENGT DALSTRÖM (nyd) replik:
Herr talman! Jag har en fråga till Gudrun Norberg. Var skall pengarna tas
från? I det här fallet är det inte fråga om att ta några pengar, utan det är fråga
om att utfästa garantier. Jag tycker inte att jag kan sätta likhetstecken med
detta. Kanske Gudrun Norberg eller Jan Backman vet hur mycket garan-
tierna kostade i reda pengar under förra året eller något år tidigare? Jag vet
faktiskt inte det. Det vore intressant att få veta, mot bakgrund av att man
ifrågasätter vårt förslag till höjning och då det skulle innebära stora risker
för ökade kostnader.
Tredje vice talmannen anmälde att Gudrun Norberg anhållit att till proto-
kollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 107 SIMON LILIEDAHL (nyd):
Herr talman! Jag har under dagens lopp rört mig bland frågor som hör till
konstitutionsutskottet och kulturutskottet. Det har varit frågor som jag inte
är så jätteväl insatt i - som kanske herr talmannen har märkt.
När det gäller export och exportkrediter är jag i alla fall på min mammas
gata. Precis som Bengt Dalström indikerade har jag jobbat med dessa frågor
i 20 år. Jag har varit Electroluxkoncernens exportansvarige, och jag har job-
bat praktiskt med dessa frågor dag och natt.
Jag har en annan uppfattning än nästan samtliga talare. Reynoldh Furu-
strand pratade om att man skall göra en utvärdering av exportkrediter. Det
tycker jag är bra. Man skall göra det omedelbart, för Sverige håller på att gå
under. Vi har inte råd att vänta en enda minut med en sådan här utvärdering.
Det är action som behövs omedelbart.
Bengt Hurtig talade om att fattigdomen hindrar svensk export. Det stäm-
mer. Det gäller därför inte bara att ha bättre exportkreditramar utan också
att ha de investeringskrediter som Bengt Dalström talade om.
Exportkrediterna utnyttjas mycket dåligt, och det beror på att EKN har
mörkat dem - man har inte gjort tillräcklig reklam för dem - och på att man
har för höga räntesatser. Det är genom att sätta i gång investeringskrediterna
som man kan få fart på exporten.
Andra länder har investeringskrediter. Det är just sådana som behövs
framför allt om man skall kunna öka exporten till östblocket.
Exportrådet har nyligen gjort en utredning. I den står det att om man får
investeringskrediter på hyggliga villkor så behövs det 10 miljarder kronor för
att få fart på affärerna bara i Ryssland.
Hur gör man då för att komma till tals på detta område? Jag tror att en
åtgärd är att modernisera Exportkreditnämnden. EKN är en byråkratisk in-
stitution. Av 13 personer i styrelsen kommer 7 från regeringskansliet. I sty-
relsen finns ordföranden, som är affärsman, och VD:n. 3 personer kommer
från organisationerna inom näringslivet och en är facklig representant.
Jag tycker att det är stor skandal att det inte finns representativa företa-
gare i Exportkreditnämnden. Dessa skulle kunna se till att det görs reklam
för EKN, inte minst bland de småföretagare som inte har mycket aning om
vad Exportkreditnämnden gör.
Nämnden är för byråkratisk och för litet utåtriktad. Om man börjar att
sätta fart på styrelsen med affärsmän som vet hur det är att göra affärer i
Ryssland - det är ohyggligt svårt - kan man lämna fler exportkrediter och
komma ifrån det bedrövliga faktum att de ramar som är givna inte utnyttjas.
Jag tror att detta i mycket beror på dålig marknadsföring.
I dagens läge gäller det inte att som många av talarna har sagt se framåt
och sätta sin tillit till utredningar. Det gäller i stället att handla nu. Det är
när landet är i kris och har ett fruktansvärt budgetunderskott som vi måste
sätta fart på exporten. Det kan man göra med exportkrediter.
Det är det medlet som man skall sätta sin tillit till. Det sade också Bengt
Dalström. Det kostar så litet. Jag tar gärna en förlust på ett par hundra miljo-
ner om jag på så sätt kan få affärer för ett par miljarder. Det behöver vi i
dagens läge.
Om man som Exportkreditnämnden inte tar några risker, gör man heller
inga affärer. Det är skamligt att exportkrediterna är så dåligt utnyttjade. Jag
tror att regeringen bör börja med att ta Exportkreditnämnden i kragen, be-
stycka upp den, se till att den tar risker och vara glad om den gör smärre
förluster.
Det är ju exportkreditgarantier man till stor del talar om. När man ökar
exportramarna från 70 till 100 miljarder, vilket vi vill, är det bara de förluster
som kostar landet någonting som man gör.
Det är fel att tänka tillbaka på 70-talet, då vi gjorde stora förluster, och på
80-talet, då det ju dock var högkonjunktur. Nu är det lågkonjunktur, och det
är nu man behöver chansa och ta risker.
Det är tråkigt att utskottsmajoriteten har intagit en så negativ inställning
till vårt förslag. Bengt Dalström och jag kommer att fortsätta att jobba med
dessa frågor och skriva tidningsartiklar och liknande. Jag tror att man har
en jättelik möjlighet att genom exportkrediter och investeringkrediter på ett
billigt sätt få fart på landet igen. Det är sysselsättning och inte försiktiga by-
råkrater som skall styra den export som vi behöver i dagens läge.
Anf. 108 JAN BACKMAN (m) replik:
Herr talman! Jag tackar Simon Liliedahl för att han själv argumenterade
mot sitt inledande påstående om att det är viktigt att göra den utvärdering
som Socialdemokraterna vill ha. Han sade litet senare i sitt anförande att
han inte har någon tillit till utredningar, utan att det är action som behövs.
På den punkten delar jag hans uppfattning. Det är oftast inte utvärderingar
som skapar aktivitet.
Simon Liliedahl kom sedan in på frågan om investeringskrediterna och
prissättningen på investeringskrediterna, och han nämnde i det samman-
hanget Ryssland.
Även bland exportchefer råder väl den uppfattningen att Ryssland i dag
ur ekonomisk synvinkel är ett så osäkert land att alltför stora åtaganden med
alltför stora risktaganden är liktydigt med att man helt enkelt subventionerar
en verksamhet och att pengarna försvinner i ett stort svart hål.
Det finns uppgifter om att man arbetar på ett annat sätt i andra länder
och skaffar sig rejäla motköpsgarantier innan man går in med åtgärder. Ett
exempel som jag själv har läst om gäller Mercedes-Benz, som i något fall har
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Vissa anslag inom
Utrikesdepartementets
område
83
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Vissa anslag inom
Utrikesdepartementets
område
84
fått löften om motköp av gas motsvarande de investeringar företaget gör i
någon lastbilsfabrik eller liknande.
Vad beträffar småföretagens möjligheter att utnyttja Exportkreditnämn-
den vet vi att vi genom tidigare beslut fortfarande driver en verksamhet med
utvecklingsfonder. Det är väl genom den verksamheten man bäst får kontakt
med småföretagen. Det borde vara en enkel sak för de ansvariga för dessa
fonder att genom kontakter med EKN kunna ge besked om vilka villkor de
skall kunna erbjuda sina kunder.
Till sist vill jag tala om styrelsen. Det verkar på något sätt tafatt att börja
röra i en styrelse när man vet att det finns verksamhetsansvariga. Det sitter
dock tre näringslivsrepresentanter i denna styrelse. Ny demokratis normala
syn på representation går ju ut på att det inte är antalet utan kompetensen
som skall avgöra om någon lyssnar på en.
Jag utgår ifrån att Bankföreningen och Industriförbundet har valt kompe-
tenta ledamöter i EKN:s styrelse.
Anf. 109 SIMON LILIEDAHL (nyd) replik:
Jag börjar med att tala om det sista Jan Backman sade. Det är trevligt att
få kommentarer och att få i gång en diskussion.
Det räcker inte att det finns valda representanter för Bankföreningen och
för Industriförbundet i styrelsen. De är tjänstemän - nästan statstjänstemän.
Det är de som själva har varit i Ryssland och gjort affärer som kan göra nytta
och berätta hur det går till. Det räcker inte att en representant från Bank-
föreningen hör med bankerna vilka affärer som har gjorts.
Jag tror att det skall sitta företagsledare med erfarenhet från länderna i
styrelsen. Jävsfrågan kommer naturligtvis upp, men den tror jag att man kan
lösa. De får inte vara med när ärenden där den egna företagsgruppen är in-
volverad behandlas.
Det är en defaitistisk inställning att säga att man inte kan göra affärer i
Ryssland. Det finns många undantag. Se på Tetra Pak, som i dag har 6 stora
fabriker. De går visserligen med förlust nu, men i Leningradsområdet, där
man håller på att sätta upp verksamheten, är man på god väg. Om man har
gjort någonting i Ryssland satsar man på framtiden.
Därför är vi i Ny demokrati så ledsna för att det inte går tillräckligt med
biståndspengar till Ryssland. Det är ju dock privata företag som är med och
satsar pengar, och de går inte in med sina egna pengar och gör dåliga affärer.
Att de är med och tar en viss risk är en garanti för att affärerna inte skall gå åt
pipan. Jag håller helt med om att det är svårt att göra affärer med Ryssland.
Vad jag vill med den här diskussionen är bara att få bort försiktigheten hos
EKN. Där skall man ta risker och ta förluster. I dagens läge behöver vi få
jobb åt de svenska exportföretagen, och det får gärna kosta litet förluster.
Det är en risk som jag och Ny demokrati är väl beredda att ta.
Anf. 110 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Herr talman! Elver Jonsson och jag har motionerat om en översyn av rikt-
linjerna för Sveriges marknadsföring av alkohol och tobak. Skälet till den
motionen är att vi tycker att det är dubbelmoral att Sverige å ena sidan i
Världshälsoorganisationen, WHO, och också här hemma arbetar för att be-
gränsa skadeverkningarna av alkohol och tobak och å andra sidan genom
Svenska Tobaks AB och Vin & Sprit AB satsar på export av de varorna.
Svenska Tobaks AB, som ju tillhör Procordia, investerar nu 55 miljoner
kronor samt teknisk utrustning i en ny cigarettfabrik i Estland. Produktionen
där kommer att bli 6 miljarder cigaretter per år. Det räcker till 235 000 rö-
kare i tio år, om man räknar med en konsumtion av 20 cigaretter om dagen,
vilket är ganska vanligt.
Den förväntade livslängden för den gruppen kommer att vara fem år kor-
tare än icke-rökarnas. Antalet tobaksrelaterade dödsfall i gruppen, baserat
på WHO:s beräkningar, kommer att ligga på lågt räknat 59 000.
Om Procordia nu vill satsa i Baltikum, tycker jag att det vore rimligare
att man satsade på ett av sina andra företag, nämligen Kabi-Pharmacia, som
producerar nikotintuggummi och nikotinplåster, vilka används i samband
med rökavvänjning.
Kanske avser man senare att ägna sig åt sådan export också, men jag
tycker att det vore snyggare om man satsade i den ändan och inte på att sti-
mulera rökningen. Det här är ju dubbelmoral och minskar trovärdigheten i
Sveriges engagemang i folkhälsofrågorna.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 2 april.)
Kammaren beslöt kl. 19.48 på förslag av tredje vice talmannen att ajour-
nera förhandlingarna till kl. 20.30, då de till bordläggning aviserade ären-
dena väntades föreligga.
Förhandlingarna återupptogs kl. 20.30.
Anmäldes och bordlädes
Motionerna
med anledning av prop. 1992/93:191 Ytterligare anslag till Invandrarverkets
förläggningsverksamhet budgetåret 1992/93
1992/93:Sf28 av Sten Söderberg (-)
1992/93:Sf29 av lan Wachtmeister och Lars Moquist (nyd)
med anledning av prop. 1992/93:196 Överföring av Riksskatteverkets be-
skattningsavdelning i Ludvika till Skattemyndigheten i Kopparbergs län,
m.m.
1992/93:Sk30 av Sten Söderberg (-)
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Vissa anslag inom
Utrikesdepartementets
område
85
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
1992/93:Sk31 av Lars Hedfors m.fl. (s)
med anledning av prop.1992/93:215 Försäkringsöverdomstolen
1992/93:Jul9 av Sten Söderberg (-)
1992/93:Ju20 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s)
med anledning av förs. 1992/93:RFK4 Riksdagens förvaltningskontors för-
slag till en lag om riksdagens informationssystem RIXLEX
1992/93 :K29 av Sten Söderberg (-)
EES-utskottets betänkande
1992/93:EU2 Provisorisk tillämpning av bilateral jordbruksöverenskom-
melse mellan Sverige och EG
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1992/93:AU19 Arbetsmarknadspolitik (förnyad behandling)
86
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 31 mars
1992/93:114 av Sven-Olof Petersson (c) till jordbruksministern om villkoren
för s.k. omställningsstöd:
Riksdagen fattade den 1 juni 1990 ett jordbrukspolitiskt beslut. För att
stimulera en snabb och varaktig omställning till annan produktion än till livs-
medel ingick, som en del i detta jordbrukspolitiska beslut, beslut om ett om-
ställningsstöd. Stödet, som måste sökas, utgick i form av villkorslån. Bland
de villkor som ställdes ingick bl.a.:
att marken skall överföras till annat än livsmedelsproduktion, således till
sådan produktion som ej konkurrerar med befintlig, samt
att odling av prisreglerade grödor måste minskas med samma antal hektar
som man erhåller omställningsstöd för.
I enlighet med fattade beslut har Statens jordbruksverk enligt cirkulär nr
SJVFS 1991:19 meddelat att det ej är tillåtet att använda fabrikspotatis vil-
ken odlats på omställd areal som underlag för rabattering av potatisstärkelse
till derivat- och pappersindustri.
Under senare tid har en stärkelsefabrik med vete som råvara startat i
landet. Den skall enligt uppgift försörjas med 10 000 ton vete odlat på om-
ställd åkermark och, i likhet med landets traditionella potatisstärkelsepro-
duktion, vara kontraktsbunden mellan odlare och fabrik. Den vid denna ve-
testärkelsefabrik producerade varan skall enligt inhämtade uppgifter levere-
ras till en annan svensk industri för tillverkning av glykos, ett gränsskyddat
livsmedel. Denna vetestärkelse, odlad på omställd areal, kommer därmed
att ersätta potatisstärkelse från fabrikspotatisarealer på icke omställd åker-
mark.
Enligt mitt förmenande kan inte denna produktion av vetestärkelse ligga
i linje med vare sig riksdagsbeslutet 1990 eller med de av Statens jordbruks-
verk utgivna föreskrifterna.
Det är självfallet viktigt och riktigt att konkurrens får ske på lika villkor,
och det är därför av största värde att produktionen av svensk potatisstärkelse
inte missgynnas i förhållande till den produktion av vetestärkelse på om-
ställd åkermark som nu har startat.
Då det inträffade måste ses som en icke avsedd följd av riksdagsbeslutet
är min fråga:
På vilket sätt avser jordbruksministern att agera så att intentionerna i det
jordbrukspolitiska beslutet i detta avseende blir de avsedda? Kan det ske
justeringar så att även fabrikspotatisodlare kan söka omställningsstöd på
samma villkor som har gällt för de aktuella veteodlarna?
1992/93:115 av Sten Andersson i Malmö (m) till kommunikationsministern
om en tunnel mellan Malmö och Köpenhamn:
Sverige och Danmark har kommit överens om att en fast förbindelse mel-
lan Malmö och Köpenhamn skall byggas i form av en kombinerad bil- och
järnvägsbro.
Ett av skälen till att detta alternativ valdes var att bilisterna som trafikerar
bron, och således ej skattebetalarna, i huvudsak skall finansiera förbindel-
sen. Detta innebär att tågtrafiken över bron kan subventioneras kraftigt.
Nu börjar man åter tala om att den kombinerade bil- och järnvägsbron bör
ersättas av en järnvägstunnel. Skulle detta alternativ bli verklighet kommer
skattebetalarna i Sverige och Danmark att få betala de stora underskott som
då skulle bli följden av en sådan lösning.
Tågtrafiken kan nämligen aldrig inbringa de intäkter som är nödvändiga
för att betala amorteringar och räntor för den fasta förbindelsen mellan Sve-
rige och Danmark.
Vilka blir de ekonomiska konsekvenserna för skattebetalarna av att det i
stället byggs en järnvägstunnel mellan Malmö och Köpenhamn?
Är det regeringens uppfattning att tidigare riksdagsbeslut avseende en fast
förbindelse mellan Malmö och Köpenhamn ligger fast?
Anmäldes att följande fråga framställts
den 31 mars
1992/93:508 av Kenneth Attefors (nyd) till statsrådet Alf Svensson om hjälp
med energiteknik till dc baltiska staterna:
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Den 17 februari 1993 i Dagens Industri hade jag inne en artikel om beho-
87
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
vet att hjälpa balterna med energiteknik. Förslaget går ut på att upprätta
en ”energibrigad” för att på ett massivt sätt överföra svensk teknologi och
energikunskap till Baltikum. Jag hoppas att ministern tagit del av artikeln.
Fråga:
Kan ministern tänka sig att med biståndspengar hjälpa balterna enligt de
intentioner som min artikel redovisar?
17 § Kammaren åtskildes kl. 20.31.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 8 § anf. 18 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 10 § anf. 51 (delvis),
av talmannen därefter t.o.m. ajournering och beslut om uppskjuten votering
kl. 17.41,
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 13 § anf. 97 (delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
/Barbro Nordström
88
Innehållsförteckning
Torsdagen den 1 april
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
1 § Meddelande om arbetsplenum den 2 april ................ 1
Talmannen
2 § Avsägelse ......................................... 1
3 § Anmälan om kompletteringsval till bostadsutskottet......... 1
4 § Justering av protokoll................................ 2
5 § Meddelande om svar på interpellation ................... 2
6 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 2
7 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 31
mars ........................................... 3
Finansutskottets betänkande FiU12
Finansutskottets betänkande FiU13
Finansutskottets betänkande FiU14
Lagutskottets betänkande LU34
Jordbruksutskottets betänkande JoU12
Trafikutskottets betänkande TU18
Trafikutskottets betänkande TU19
Trafikutskottets betänkande TU21
Trafikutskottets betänkande TU22
Trafikutskottets betänkande TU23
Meddelande om samlad votering .......................... 5
8 § Övergripande kulturfrågor, allmän kulturverksamhet m.m. ... 5
Kulturutskottets betänkanden KrU17, KrU18, KrU19, KrU21
och KrU23
Debatt
Åke Gustavsson (s)
Simon Liliedahl (nyd)
Elisabeth Persson (v)
Charlotte Branting (fp)
Elisabeth Fleetwood (m)
Stina Gustavsson (c)
Aiwa Wennerlund (kds)
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
(forts. 10 §)
9 § Information från regeringen om europeiska integrationsfrågor 36
Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)
Mats Hellström (s)
Pär Granstedt (c)
Bengt Hurtig (v)
Lena Klevenås (s)
Birgitta Hambraeus (c)
Ingela Mårtensson (fp)
89
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
Berit Löfstedt (s)
Hadar Cars (fp)
10 § (forts, från 8 §) Övergripande kulturfrågor, allmän kulturverk-
samhet m.m. (forts. KrU17, KrU18, KrU19, KrU21 och
KrU23) ........................................ 44
Ingegerd Sahlström (s)
Talmannen (om debattreglerna)
Bertil Persson (m)
Ingela Mårtensson (fp)
Leo Persson (s)
Ingvar Svensson (kds)
Björn Ericson (s)
Beslut fattades efter 11 §
11 § Idrott ........................................... 61
Kulturutskottets betänkande KrU14
Debatt
Anders Nilsson (s)
Elisabeth Persson (v)
Andre vice talman Christer Eirefelt (fp)
Talmannen (om sammanträdets fortsättning under kvällen)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Beslut ............................................... 71
Kulturutskottets betänkande KrU17
Kulturutskottets betänkande KrU18
Kulturutskottets betänkande KrU19
Kulturutskottets betänkande KrU21
Kulturutskottets betänkande KrU23
Kulturutskottets betänkande KrU14
Ajournering, beslut om uppskjuten votering, m.m............. 74
Talmannen
Återupptagna förhandlingar .............................. 74
12 § Valkretsindelningen i Malmöhus län.................... 74
Konstitutionsutskottets betänkande KU28
Debatt
Bengt Hurtig (v)
Margitta Edgren (fp)
Beslut skulle fattas den 2 april
90
13 § Vissa anslag inom Utrikesdepartementets område ......... 75
Näringsutskottets betänkande NU23
Debatt
Reynhold Furustrand (s)
Bengt Hurtig (v)
Gudrun Norberg (fp)
Jan Backman (m)
Bengt Dalström (nyd)
Simon Liliedahl (nyd)
Barbro Westerholm (fp)
Beslut skulle fattas den 2 april
Ajournering ..........................................
Återupptagna förhandlingar ..............................
14 § Bordläggning .....................................
15 § Anmälan om interpellationer
1992/93:114 av Sven-Olof Petersson (c) om villkoren för s.k.
omställningsstöd................................
1992/93:115 av Sten Andersson i Malmö (m) om en tunnel mel-
lan Malmö och Köpenhamn........................
16 § Anmälan om fråga
1992/93:508 av Kenneth Attefors (nyd) om hjälp med energi-
teknik till de baltiska staterna......................
85
85
85
86
87
87
Prot. 1992/93:88
1 april 1993
91
gotab 43579, Stockholm 1993