Protokoll
1992/93:87
Justerades protokollet för den 25 mars.
Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1992/93:195 till lagutskottet
1992/93:213 till justitieutskottet
1992/93:214 till lagutskottet
1992/93:216 till justitieutskottet
1992/93:222 till lagutskottet
1992/93:225 till EES-utskottet
Skrivelse
1992/93:224 till utrikesutskottet
Motionerna
1992/93 :Jo83-Jo92 till jordbruksutskottet
1992/93:K28 till konstitutionsutskottet
Föredrogs men bordlädes åter
Konstitutionsutskottets betänkande 1992/93:KU28
Kulturutskottets betänkanden 1992/93:KrU 14, KrU17-KrU19, KrU21 och
KrU23
Näringsutskottets betänkande 1992/93:NU23
1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 87
31 mars 1993 25 mars
Företogs till avgörande lagutskottets betänkanden 1992/93:LU27, LU29,
LU30, LU31, LU32 och LU33 (beträffande debatten i dessa ärenden, se
prot. 83).
Lagutskottets betänkande LU27
Reservationen av Holger Gustafsson m.fl. bifölls med 175 röster mot 137
för utskottets hemställan.
Lagutskottets betänkande LU29
Utskottets hemställan bifölls.
Lagutskottets betänkande LU30
Mom. 2 (anslag till kronofogdemyndigheterna)
Reservationen av Holger Gustafsson m.fl. bifölls med 176 röster mot 137
för utskottets hemställan.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Lagutskottets betänkande LU31
Utskottets hemställan bifölls.
Lagutskottets betänkande LU32
Mom. 9 (utvärdering av miljömärkningen)
Reservation 1 av Holger Gustafsson m.fl. bifölls med 177 röster mot 138
för utskottets hemställan.
Mom. 10 (obligatorisk miljöfarlighetsmärkning)
Reservation 2 av Holger Gustafsson m.fl. bifölls med 175 röster mot 138
för utskottets hemställan.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Lagutskottets betänkande LU33
Utskottets hemställan bifölls.
Talmannen meddelade att jordbruksutskottets betänkande JoU13 och
skatteutskottets betänkande SkU20 skulle avgöras i ett sammanhang efter
avslutad debatt.
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1992/93:JoU13 Statsbudgeten för budgetåret 1993/94 (Jordbruksdeparte-
mentet) (prop. 1992/93:100 delvis).
Anf. 1 MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! 1990 var ett historiskt år sett i ett jordbrukspolitiskt perspek-
tiv. Det var året då man beslöt att avskaffa sex årtionden av jordbruksregle-
ringar. Det var det år då den gamla uppgörelsen från mellankrigstiden mel-
lan socialdemokratin och dåvarande bondeförbundet skulle ersättas av nå-
got nytt.
Jordbruksprisregleringen var ett barn av mellankrigstidens kris. Den
skulle skydda landsbygdens folk från utslagning, och den skulle säkra den
inhemska produktionen av livsmedel. Från sin tids utgångspunkter hade den
flera goda skäl för sig.
Men den överlevde sig själv. Förhållandena ändrades efter andra världs-
kriget. Ju längre utvecklingen fortskred, desto fler orimligheter uppstod.
När jordbrukets produktivitet ökade, blev inlösensystem och avsättnings-
garantier faktorer som drev överproduktionen i höjden.
När överskotten växte, fick stat och skattebetalare bära kostnaden för ex-
port till en dumpad världsmarknads låga priser.
När mängdproduktion stimulerades, gynnade detta en överdriven kemi-
kalisering, som blev ett av de stora miljöhoten i landet. Det drev fram ona-
turliga och ensidiga former för djurhållning.
När konsumtionsmönster och synen på kosten ändrades, kunde det stela
regleringssystemet inte följa med.
En grundläggande och allsidig reform blev till slut en nödvändighet. Det
var utgångspunkten för det förslag, som den socialdemokratiska regeringen
lade fram på basis av en utredning, där alla riksdagspartier medverkat.
Nödvändigheten och förnuftet segrade. Sällan har en så bred majoritet
kunnat samlas i Sveriges riksdag för att helt lägga om kursen på ett viktigt
samhällsområde.
Regleringssystemet skulle avvecklas. Produktionen skulle anpassas i eko-
logisk riktning. Kemikaliseringen skulle minska. Exportsubventionerna
skulle avvecklas. Jordbruket i norra Sverige skulle ges ett regionalpolitiskt
betingat stöd. Ett flexibelt gränsskydd skulle tills vidare behållas för att ge
lantbruket andrum att utveckla nya metoder. Parallellt med detta kom en ny
djurskyddslag, den mest avancerade i världen, som skulle säkra rimligare
och mer naturliga förhållanden för husdjuren.
Budskapet till Sveriges bönder var: Detta skall gälla för överskådlig tid.
Efter dessa riktlinjer kan ni planera och förnya lantbruket.
Även om det fanns en osäkerhet inför det nya, visade sig lantbrukets folk
vara situationen vuxen. Man har tagit initiativ till nya former för odling och
djurhållning. Med sin känsla utvecklade man jordens, växternas och djurens
förhållanden. Man har svarat på och litat på de nya signalerna.
Men hur är det i dag, mindre än tre år efter det stora reformbeslutet? Den
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
person som för tre år sedan var jordbruksutskottets ordförande är nu jord-
bruksminister i en högerledd regering. I Jordbruksdepartementet är den
stora reformtanken glömd.
Nu skall allt kastas om. Nu är signalen: Tillbaka till det gamla! Subven-
tionssystemet skall åter komma till heders. Skattebetalarna skall åter belas-
tas för att finansiera en meningslös dumpning av överskott. Utan minsta hän-
syn till den statsfinansiella situationen strör regeringspartierna subventions-
löften omkring sig.
Var är nu löftet till lantbrukarna om att reformsystemet skulle hålla och
utgöra den nya tidens sunda och goda riktlinjer? Vart tog 1990 års politiska
enighet vägen i ett jordbruksutskott där de borgerliga representanterna i dag
snubblar över varandra i ivern att skaffa fram subventioner åt än den ena,
än den andra grödan? Den reform Karl Erik Olsson som utskottsordförande
kunde sätta sin signatur under, springer han som statsråd ifrån på punkt efter
punkt. Koalitionsbröderna i utskottet springer ännu fortare. Ministern körs
över, och statsutgifterna ökar.
Vi vet var skon klämmer. Reformviljan och förnyelsen har fått ge vika för
en skråanda och subventionshunger. Riktmärket för denna ofruktbara poli-
tik är EG:s gamla föråldrade jordbrukspolitiska system. Man vill med en an-
passning tillbaka till det förflutna utnyttja det snåriga reglerings- och sub-
ventioneringssystem som i dag belastar 60 % av EG:s budgetkostnader.
Nu kan man visserligen hänvisa till att Sverige ansökt om medlemskap i
den blivande europeiska unionen. Men ansökan i sig är faktiskt inget skäl
för den omläggning av jordbrukspolitiken som regeringspartierna nu inlett.
Det är ju i själva verket så, att alla framsynta EG-politiker inser att detta
gamla system måste bort. De allra flesta vill ju i själva verket ha en reform
efter 1990 års svenska tankegångar. Men de är för närvarande politiskt så
fast i det gamla att förändringen kommer att ta mycket lång tid.
Frågan är då: Skall Sverige redan i förhandlingarna hjälpa till att befästa
detta gamla system? Skall vi i Sverige överge våra gamla sunda tankar som vi
kämpat för i GATT-förhandlingarna och som behövs som bäst i det framtida
Europa? Är det inte i stället ett stöd för reformviljan inom EG som är den
riktiga kursen, åtminstone i förhandlingsskedet?
Om vi vill att Sverige skall ha en positiv roll i EG skall vi väl inte genast
ge upp sådant som vi vet är ekonomiskt riktigt och miljömässigt ansvarsfullt.
Då skall vi tvärtom stödja reformanhängarna i EG med att hålla på vår linje.
Om vi i förhandlingarna i Bryssel bara viker oss ger vi falska signaler, för-
svagar oss själva och missar att ge positiva bidrag till en sund utveckling av
det europeiska lantbruket. Men om vi håller på vår linje bidrar vi till att driva
utvecklingen framåt. Att förhandla är inte att underkasta sig motparten. Att
förhandla är att tala om och stå för det man vill och tror på.
Dessutom är regeringens politik litet väl beskäftig. Det kan nämligen inte
alls uteslutas att en kommande folkomröstning förkastar ett medlemskaps-
avtal. I själva verket är regeringens politik på jordbruksområdet något som
faktiskt riskerar att gynna EG-motståndarna. I ett sådant läge passar rege-
ringens kovändning precis lika illa. Steg tillbaka i ett föråldrat system kan
inte motiveras i något läge.
Man hade hoppats att det trots dessa bakåtsträvanden i regeringspolitiken
ändå funnits något slags enhetlighet. Men inte heller detta kan de fyra parti-
erna åstadkomma.
Jordbruksministern hävdar, i propositioner framlagda i höstas och nu,
gång på gång att olika frågor bereds i regeringskansliet. Det saknas en hel-
hetsbild av regeringspolitiken. Och det saknas en ambition och en position i
de inledda förhandlingarna.
Jordbruksministern! Vilken är Sveriges position i de förhandlingar på
jorbrukets område som redan inletts? Vad är man enig om och vad är man
oenig om?
Som på så många andra områden ger regeringspolitiken intryck av splitt-
ring och kaos. Jag vill ställa några frågor till Folkpartiet som så ofta talar om
konsumenterna. Är ni verkligen anhängare av en återgång till subventions-
politiken? Är de ökade statsutgifterna som de fyra partierna i jordbruksut-
skottet föreslår egentligen förankrade hos finansminister Wibble? Jag be-
tvivlar det.
Hur mår marknadsliberalerna bland Moderaterna inför utsikten att regle-
ringssystemet kan återkomma? Var står Centerpartiet i den här frågan egent-
ligen? En signal från den centerpartistiske jordbruksministern, ett fyrparti-
beslut i utskottet, därtill ett särskilt yttrande som ligger på en helt annan nivå
gör att jag undrar vad ni egentligen står för och vad ni egentligen tycker.
Hur känns det för jordbruksministern när han nu gång på gång får smäll
på fingrarna när det gäller tvångsträda, inlösenpris, anpassning till EG-sy-
stem och vilka grödor som skall skall omfattas av arealersättning? Vad är
regeringspolitiken egentligen värd?
Vi socialdemokrater har en annan jordbrukspolitisk linje än majoriteten.
Vi håller fast vid 1990 års beslut. Det är den enda rimliga hållningen fram till
dess att vi ser ett förhandlingsresultat och ett i en folkomröstning fattat be-
slut. Det är också det mest sunda, oavsett hur folkomröstningen går.
Den dag Sverige eventuellt blir medlemmar av EG står vi ekonomiskt bäst
rustade om vi har balans mellan produktion och konsumtion. Vi står konkur-
rensmässigt bäst rustade om den miljömässiga utvecklingen fullföljs - det är
ju i själva verket till vår fördel. Och genom 1990 års beslut klarar vi ett jord-
bruk i hela landet.
Fru talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till de socialdemokratiska
reservationerna.
Anf. 2 CHRISTER W1NDÉN (nyd):
Fru talman! Jordbruksministern! Ärade ledamöter! Det är intressant att
lyssna till Margareta Winberg, därför att hon egentligen företräder ett slags
tänkande som borde vara borgerligt, dvs. avreglering, fri marknad med kon-
kurrenskraft, osv. Med regeringen är det precis tvärtom. Regeringen vill gå
tillbaka till ett system som liknar planhushållning. Att det är på det här viset
är väldigt intressant att från läktarplats beskåda. Det borde vara tvärtom!
Margareta Winberg angrep inte mig så jag har inte heller någon större an-
ledning att ingå svaromål. Jag ser däremot fram emot jordbruksministerns
svar på hennes frågor.
Fru talman! Utskottets betänkande behandlar det svenska jordbrukets an-
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
passning till EG. Ny demokrati stöder i stort regeringens förslag, men jag
vill gärna göra följande förtydligande:
Svensk jordbruk har länge levt i en hårt reglerad verklighet. Bönderna har
anpassat sin produktion till regelverket, vilket har lett till produktion som
inte alltid har varit till landets bästa. Principiellt vill Ny demokrati i stället
göra bönderna självförsörjande, fria och bidragsoberoende. De förhållan-
den som gäller för andra små och medelstora företag bör således även gälla
för jordbruket. Marknadsanpassning av volym och sortiment samt fri kon-
kurrens pä lika villkor är naturliga krav. 1990 års beslut var ett steg i denna
riktning.
Efter Sveriges medlemsansökan till EG har dock situationen förändrats.
Vi anser att det nu är nödvändigt att så snabbt det är praktiskt och ekono-
miskt möjligt anpassa oss till den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP, i
EG. Det blir således nödvändigt att göra vissa avsteg från tidigare beslut,
bl.a. att fortsätta med systemet med reglerade priser samt att införa inkomst-
stöd med bl.a. trädeskrav. Det blir också nödvändigt att bibehålla export-
stöd i överensstämmelse med CAP.
När vi väl blivit medlemmar i EG och kan påverka CAP, menar vi att Sve-
rige skall verka för en avreglering inom EG i enlighet med det beslut som vi
för Sverige fattade 1990. Under mellantiden gäller det däremot att se till -
om uttrycket tillåts - att inte kon dör medan gräset gror. Det gäller att se till
att anpassa det svenska jordbruket på ett sådant sätt att behovet av över-
gångsregler vid ett inträde i EG är minimalt.
Det gäller att se till att svenskt jordbruk är konkurrenskraftigt, med det
menar jag kostnadseffektivt. Att det skall vara kostnadseffektivt har i det
här fallet egentligen två sidor. Å ena sidan handlar det om den egna förmå-
gan att på ett lönsamt sätt driva ett företag. Å andra sidan handlar det om
påtvingade kostnader i form av skatter och pålagor. Sett i ett EG-perspektiv
har Sverige de största kostnaderna - bestående av skatter och pålagor - för
hela livsmedelskedjan, från bönderna fram till butiksdisken.
Den av regeringen tillsatta Omställningskommissionen hade till uppgift
att anpassa svenska regler till CAP på så sätt att man skulle få ett minimum
av övergångsregler. Den har också kommit med förslag som syftar till detta.
Sett i detta perspektiv är de förändringar som utskottet föreslår, trots att
utskottet går något längre än regeringen i sina förslag, en logisk följd. Höj-
ningen av inlösenpriset för spannmål från 0:90 kr till 1:05 kr per kg motsvarar
i stort sett den kostnadsökning som bönderna fått på grund av kronkursens
fall.
Jag menar att bönderna inte kan, som andra småföretagare, styra sina in-
täkter utan i stort sett är i händerna på ett inköpsmonopol med politiskt satta
priser. Det är då rimligt att inlösenpriserna höjs i motsvarande grad som
kostnaderna ökar på grund av kronkursens fall. Med de beräkningar som
utskottet har gjort blir kostnaden för statskassan en ökning med ca 20 miljo-
ner kronor. Man har då räknat in kostnader såväl för arealbidrag och för
spannmålsexport som för omställning. Ny demokrati accepterar denna höj-
ning.
Jag delar utskottets uppfattning att förslaget om att ett slopande av kravet
för att få arealbidrag knyts till ett villkor om minst 15 % anslutning av stöda-
realen till omställningsprogrammet kom för sent. Jag har gett uttryck för det
i en motion. Det är nödvändigt att ha en längre framförhållning. Det går inte
att driva jordbruk med så korta planeringstider som gällt de senaste åren.
Det kommer tydliga signaler från fältet, från bönderna, som entydigt pekar
mot att just detta är ett av de stora problemen. Jag utgår från att regeringen
kommer att ta större hänsyn till detta framöver.
Fru talman! Jag vill nämna några ord om älgdöden. Jag anser att utskottet
har behandlat problemet med älgdöden alldeles för lättvindigt. Det är ytterst
allvarligt, inte bara för vår älgstam och andra frilevande viltpopulationer,
utan även för vår boskap och i sista hand för oss själva. Man har också kun-
nat påvisa samband mellan älgdöden och den kattdöd som förekommer på
sina håll i landet.
En förutsättning för att komma till rätta med detta är att man satsar de
resurser som behövs. Detta är en riksangelägenhet och bör således bekostas
av statskassan. Ny demokrati har i en motion föreslagit en omfördelning av
anslaget till SVA så att 5 miljoner kronor kan avsättas för forskning om älg-
döden.
Arne Jansson kommer senare att ytterligare utveckla vår ståndpunkt i
detta ärende. Han står ganska långt ner på talarlistan och kan därför inte
replikera Ingvar Eriksson som håller utskottets huvudanförande. Men jag
hoppas att Ingvar Eriksson ger Arne Jansson en chans till ett replikskifte
genom att begära replik på hans anförande.
Fru talman! Jag yrkar bifall til] reservation nr 5 i mom. 63. I övrigt yrkar
jag bifall till utskottets hemställan.
Anf. 3 MARGARETA WINBERG (s) replik:
Fru talman! Jag vill ta upp några noteringar som jag gjorde. Christer Win-
dén säger att bönderna skall bli fria och bidragsoberoende. Det är precis det
som Socialdemokraternas förslag innebär. Det syftade 1990 års beslut till och
det fullföljer vi nu.
Christer Windén sade vidare det som väldigt få - om ens några - vågat
säga, nämligen att bönderna kompenseras för kronkursens fall. Det är bra
att Christer Windén säger det rakt ut. Bönderna är den grupp i samhället
som blir kompenserade för det som hänt under hösten. Alla andra får bära
dessa bördor.
Jag blir ganska ilsk över Christer Windéns inledande ord. Christer Windén
säger att det från läktarplats är intressant att beskåda det som pågår. Jag
tycker att Ny demokrati skall sluta att betrakta sig som åskådare på läktar-
plats. Ny demokrati tillhör numera etablissemanget, som ni nydemokrater
tidigare tyckte så illa om. Sluta tala på detta vis!
Christer Windén har i utskottet tillhört majoriteten. Man kan inte sitta på
läktarplats när man är mitt inne i smeten.
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
Anf. 4 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:
Fru talman! Jag vill bemöta det sist sagda först. Att sitta på läktarplats,
som jag uttryckte mig, Margareta Winberg, var bildligt talat. Jag har deltagit
i alla beslut fattade i utskottet. Jag har hela tiden tagit ställning. Jag har moti-
verat mina ställningstaganden. Jag kan inte riktigt förstå det hätska angrep-
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
pet på den här punkten. Det är möjligt att det i Margareta Winbergs ögon
funnits anledning att klaga på Ny demokrati, men det kan inte jag bedöma.
Men jag tycker att hon är ute på djupt vatten om klagomålen riktas mot mig.
Jag vill återkomma till böndernas kompensation. Ny demokrati anser att
bönderna själva inte kan styra sina intäkter - mer än i mycket begränsad om-
fattning. Bönderna är i politikernas händer när det gäller politikernas beslut.
Det är politiska beslut som i väldigt stor utsträckning styr böndernas kostna-
der. Om man begränsar bondens möjligheter till intäkter, men inte förändrar
hans möjligheter att ändra sina kostnader, går det inte enligt normala affärs-
mässiga principer att göra en lönsamhetsberäkning som går ihop. Det borde
även Margareta Winberg inse.
Anf. 5 MARGARETA WINBERG (s) replik:
Fru talman! Christer Windén har deltagit i utskottsarbetet. Han har avgett
sin röst i samtliga fall. Det är bra att påpeka det, och det är bra att han själv
säger det. Men ge då inte intryck, när vi har den offentliga debatten och har
åhörare på läktaren, av att Ny demokrati står utanför allt det här och nu
beskådar ett spel! Ni har deltagit i utskottsarbetet i detta spel, och ni skall
också delta här i kammaren i samma spel. Försök då inte ge ett offentligt
intryck av någonting annat!
Anf. 6 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:
Fru talman! Jag vill bara mycket kort säga, att avsikten med min inledning
var att uttrycka en blandning av förvåning och en smula ironi över det fak-
tum att den borgerliga och den socialistiska sidan har ombytta roller. Det var
detta jag konstaterade.
Anf. 7 JAN JENNEHAG (v):
Fru talman! I det här betänkandet kan Vänsterpartiet i stort sett ställa upp
bakom den socialdemokratiska politiken. Jag återkommer till den frågan.
I fråga om kostnader, offentliga utgifter och den politiska beredskapen att
stå för de åsikterna, har Vänsterpartiet betecknats som den politiska kraft
som alltid har stött samhällets krav på resurser att fördela. Det står vi fortfa-
rande för. Det utesluter däremot inte att vi kan ha synpunkter på hur de me-
del som faktiskt är beviljade används och ha kritiska synpunkter på behovet
av dem i olika enskildheter.
Jag kommer här att vända mig i stort sett till jordbruksministern, inte
minst när det gäller anslaget till Jordbruksdepartementet i sig.
Om man utgår från att en verksamhet kommer att minska och uppgifterna
att kräva mindre tid och mindre resurser, är det naturligtvis inte rimligt att
departementets utgifter ökar i takt med att den näring man har att tillgodose
som sådan minskar, samtidigt som en avreglering sker. Det borde rimligtvis
betyda att departementets uppgifter också minskar.
Vi kan också se på motsvarigheten på verkssidan, dvs. Statens jordbruks-
verk. I realiteten får Jordbruksverket en förstärkning i regeringens budget.
Det är tveksamt om den förstärkningen behövs, med utgångspunkt från vad
jag sade förut.
Det finns också andra underligheter i synen på omvärlden, som gör att
man kan diskutera kostnadsbesparingar. Behovet av beredskapslagring är
ett sådant exempel.
Vilken grund har man egentligen för att påstå att det finns ett stort behov
av att bygga upp lagren av handelsgödselkväve och fodermedel? Har det vid
något tillfälle varit svårt att få tag i de varorna? Bedömer vi den säkerhetspo-
litiska situationen som sådan att det kommer att finnas risk för att det skall
bli så? Vilken risk kan det finnas, under de närmaste åren, för att man inte
får tag på handelsgödselkväve på den internationella marknaden?
Nej, vi behöver naturligtvis inte alls bygga upp lagren av gödselkväve och
fodermedel. Vi kan minska dem. Vi kan minska anslaget kraftigt. Vi kan
naturligtvis också, analogt med det resonemanget, minska det anslag som
bekostar drift och underhåll av de lager som avses.
Nu är det inte stora pengar som vi kan plocka in på det här sättet, men
sammantaget börjar vi närma oss 70-80 miljoner per år, och det är ingenting
att fnysa åt, i ett läge där vi behöver vända på varje krona.
Självfallet står Vänsterpartiet bakom motion Jo249, som behandlas i detta
betänkande, men jag avstår från att yrka bifall till den. Vänsterpartiet anslu-
ter sig till de socialdemokratiska reservationerna till betänkandet.
Anf. 8 INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! I detta jordbruksutskottets betänkande nr 13 behandlas stats-
budgeten för budgetåret 1993/94 vad beträffar huvuddelen av Jordbruksde-
partementets område. Det gäller regeringens förslag om anpassningsåtgär-
der inom jordbruket inför EG-medlemskapet, åtgärder inom vegetabiliesek-
torn för budgetåren 1993/94 och 1994/95, fodermedelsregleringen, oljeväx-
todlingen, stöd till ekologisk produktion, finansieringen av åtgärder inom
vegetabiliesektorn och grunderna för anpassningsåtgärder inom animalie-
sektorn.
Utskottet föreslår att det ursprungliga förslaget om 15 % tvångsomställ-
ning av stödareal slopas som villkor för arealersättning. Dessutom föreslås
att regeringen prövar möjligheterna att fasa in det svenska omställningspro-
grammet i EG:s trädesprogram.
Utskottet föreslår också att arealbidraget skall omfatta samma grödor som
det tidigare inkomststödet och att inlösenpriset på spannmål höjs till 1:05 kr
per kilo. Arealstödet utgår därigenom även för t.ex. sockerbetor, potatis,
ärter m.fl. grödor.
I anslutning till anslaget B 5, Stöd till skuldsatta lantbrukare, föreslår ut-
skottet att regeringen gör en snabb översyn vad gäller tillämpningen av
denna stödform.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter och avslag
på de till betänkandet fogade reservationerna.
Fru talman! Då vi i Sveriges riksdag för snart tre år sedan fattade beslut
om en ny livsmedelspolitik fanns det en rad goda skäl bakom. Det gällde att
minska bondens och statens förluster av en överproduktion, som fick avsät-
tas på en dumpad världsmarknad. Det gällde att skapa balans mellan pro-
duktion och konsumtion i landet. Marknadsanpassning och avreglering var
en viktig del, som också syftade till att stärka Sveriges lantbruk och livsme-
delsindustri inför den ökande framtida konkurrensen utifrån.
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
10
Den dåvarande jordbruksprisregleringen, bestående av ett gränsskydd
och en intern reglering, upphörde den 1 juli 1991, varefter priserna på de
jordbruksprisreglerade produkterna endast skulle skyddas med hjälp av ett
rörligt gränsskydd. Vissa regleringar avvecklades stegvis, medan andra för-
enklades men behölls i avvaktan på resultatet av internationella förhand-
lingar.
Inom Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri pågår för närvarande en
mycket stark förändringsprocess, med siktet inställt på framtiden. De förut-
sättningar som låg till grund för det livsmedelspolitiska beslutet 1990 har
kraftigt förändrats, men det tycks Socialdemokraterna inte ha insett.
När beslutet fattades om avreglering och omställning frystes den svenska
producentprisnivån, och exportfinansieringssystemet togs bort i avvaktan på
att GATT-förhandlingarna skulle avslutas före årsskiftet 1990/91. Då skulle
man också, efter avslutade förhandlingar, göra reala avstämningar av gräns-
skyddet. Det har givetvis inte kunnat ske. Vi vet alla att GATT-förhandling-
arna fortfarande pågår.
Dessa GATT-förhandlingar syftade till att sänka stöd och skydd för jord-
bruken i medlemsländerna samt att införa mer av marknadsanpassad pro-
duktion. Därmed skulle också de statliga utgifterna minska. Det var viktigt
i sammanhanget att neddragningen av stödet skulle ske ömsesidigt och i
samma takt länderna emellan. Vi i Sverige var pådrivare i denna process och
har den uppfattningen.
Nu, två år senare, har ingen uppgörelse träffats inom GATT beträffande
jordbruk och livsmedelshandel. Dessutom har Sverige inlämnat ansökan om
medlemskap i EG/EU. Svensk livsmedelsproduktion har därför hamnat i en
ny och annorlunda situation än vad som avsågs. Omställningspolitiken har
gått i stå, och de frysta produktprisnivåerna har i stället lett till sjunkande
produktpriser. Då kostnaderna ännu inte sjunkit i samma takt utan i stället
ökat, har lönsamheten kraftigt försämrats. Detta har tillsammans med kraf-
tigt minskade skördar inom många av landets bästa odlingsområden under
1991/92 skapat en ekonomisk kris inom jordbruket. Margareta Winberg
tycks vara fullständigt omedveten om denna verklighet.
Den här krisen måste givetvis övervinnas. Sverige skall, enligt regeringens
mål, ha en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring och livsmedelsindu-
stri vid tidpunkten för EG-inträdet. Därför krävs att de svenska pris-, stöd-
och kostnadsnivåerna anpassas snarast. 1990 års beslut måste korrigeras och
anpassas på ett sådant sätt att vi får ett jordbruk och en livsmedelsindustri
som kan överleva och utvecklas, med de nya förutsättningar och spelregler
som ett medlemskap innebär. Svenskt jordbruk har, menar regeringen, goda
möjligheter, förutsatt att man får arbeta på lika villkor - det är det rege-
ringen för fullt är i färd med att göra.
Socialdemokraterna är tydligen inte beredda att ge dessa möjligheter, och
det är mycket anmärkningsvärt. Med deras politik är risken uppenbart
mycket stor för att stora delar av landets livsmedelsproduktion slås ut under
tiden fram till EG-inträdet. Det kan betyda en katastrof för landsbygden,
med ytterligare många förlorade företag och arbetstillfällen.
Inser ni socialdemokrater inte vad det kan betyda för sysselsättningen i
Sverige när ni driver en så ansvarslös politik som ni gör i det här avseendet?
Vi menar att infasningen i EG:s jordbrukspolitik är nödvändig och måste
påbörjas redan nu. Regeringen har sagt att vi skall göra en fullständig inte-
grering, därför att det är det enda sättet att bibehålla en rättvis konkurrens-
möjlighet för svenska livsmedelsproducenter.
Det är också mycket märkligt att ni socialdemokrater inte inser att den
politik ni i dag för inte ligger i konsumenternas intresse. Det är uppenbart så
att konsumentintresset äventyras genom er politik.
Ni har dessutom, från ledande socialdemokratiskt håll, hävdat att jordbru-
ket borde stå utanför EG-infasningen och utanför EG över huvud taget. Hur
ni kan hävda en sådan synpunkt förstår jag inte. Ni kör antagligen ett dub-
belspel. Det skulle vara intressant att i dag få ett klart besked av Margareta
Winberg vad ni vill: Vill ni ge svensk livsmedelsproduktion rättvisa villkor?
Vill ni att vi skall gå in med jordbruket i EG? Eller hur vill ni ha det?
Om Socialdemokraternas politik hade haft majoritet i dag, tror jag att ef-
fekterna skulle ha blivit förödande också för det långsiktiga konsumentin-
tresset. Man måste ställa sig frågan: Vad händer om stora delar av svenskt
jordbruk och svensk livsmedelsindustri slås ut under åren fram till EG-inträ-
det? Ja, vad beträffar jordbruket försvinner givetvis alla de unga lantbru-
karna och de som vill bli bönder under tiden - det var de som skulle bli den
svenska landsbygdens framtid.
När det gäller livsmedelsindustrin skulle genomflöde och omsättning i fa-
brikerna minska, vilket skulle få till följd att kostnaderna per producerad
enhet färdig vara ökade. Då skulle inte konkurrensmässiga priser kunna
uppnås. Ännu fler företag skulle slås ut.
Konsumenterna kan då inte längre erhålla de svenskproducerade livsme-
del av hög kvalitet som de så gärna vill ha. Beroendet av import skulle öka,
vilket så småningom skulle kunna visa sig vara mycket ödesdigert.
Världsproduktionen kan dessutom komma att minska om intentionerna i
GATT-överläggningarna vinner framgång. Man har ju i alla länder ambitio-
nen att sänka stöd till och skydd för jordbruken och på det sättet införa en
mer marknadsanpassad produktion. Det leder naturligtvis till att vi får bättre
balans mellan produktion och konsumtion. Var står då det land som har sla-
git ut kanske hälften av sin egen livsmedelsproduktion? Var står det landets
konsumenter när man blir beroende av kraftigt stegrade världsmarknadspri-
ser? Det landet får dyrt betala detta, och konsumenterna får känna otrygg-
het.
Man kan bara tänka sig vad som skulle inträffa om det skulle bli skörde-
bortfall i några av världens allra viktigaste produktionsområden. Då går
världsmarknadspriserna våldsamt uppåt. Om vi då har slagit ut stora delar
av vår egen produktion blir det konsumenterna som dyrt får betala detta.
Det är givetvis ett skräckscenario. Detta får aldrig inträffa. Det får inte bli
verklighet.
Hoten kan elimineras. Det kan ske genom en realistisk och verklighetsan-
passad förändring av jordbrukspolitiken, som i praktiken innebär en kom-
plettering och förändring av 1990 års livsmcdelspolitiska beslut och genom
en infasning i EG:s jordbrukspolitik, som jag tidigare har angivit, med allt
vad det innebär. Kostnader som är beroende av politiska beslut måste sänkas
kraftigt och i många fall helt tas bort. Det är regeringen inne på. Reglcrings-
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
12
avgifterna kommer att försvinna på handelsgödsel och växtskyddsmedel,
och miljöavgifterna kommer att minskas. Detta är ett led i att stärka konkur-
renskraften.
Socialdemokraterna vill gå motsatt väg och göra om regleringsavgifterna
till miljöavgifter. De sänker inte kostnaderna i svensk livsmedelsproduktion.
De ökar dem och minskar konkurrenskraften. Ni måste vara medvetna om
detta.
Inga nya och fördyrande krav på djurhållning och miljö skall beslutas med
mindre än att konkurrentländerna gör detsamma. Vi har i dag redan högre
krav. Vi för också diskussioner om på vilket sätt man under en övergångspe-
riod skall kunna kompensera svenska producenter för dessa merkostnader.
Vi vill självfallet behålla en hög nivå när det gäller djurskydd och miljökrav.
Gränsskyddsförändringar kan givetvis inte ske utan att de kopplas till ef-
fekterna på produktionsbalansen. Detta är regeringen också medveten om.
Effekterna av andra länders skattefinansierade dumpning är kanske det allra
största problemet för den svenska marknaden. Jag är övertygad om att detta,
om det fortsätter ograverat, kan bli den dolkstöt som slår ut stora delar av
svensk livsmedelsproduktion. Det är därför som vi inte ensidigt kan gå in
och kraftigt sänka gränsskyddet. Man måste hela tiden ta hänsyn till de reella
effekterna av sådana handlingar.
Man har gjort stor affär av exporten. Det är en fråga som kommer upp i
nästa betänkande. Men jag måste ändå säga att vi, nu när vi skall gå in i EG,
kommer in i en helt ny situation. Vi har tidigare inte varit inriktade på ex-
port. I Sverige har vi varit inriktade på att producera för hemmamarknaden.
Nu måste vi ut på en större marknad på grund av att vi i ett EG-perspektiv
öppnar våra gränser för andra länder. Det är då självklart, logiskt och riktigt
att regeringen försöker skapa förutsättningar för svenska livsmedelsprodu-
center att etablera sig och starta på en större marknad. Det är ingenting som
man gör dagen efter EG-inträdet, Margareta Winberg. Det är fråga om en
infasning och en förberedelse för det nya och stora, som vi måste påbörja
redan i dag.
När vi nu har tittat på det här betänkandet kan vi konstatera att Social-
demokraterna går emot majoriteten. De säger nej och reserverar sig mot na-
turliga och viktiga saker som vi anser att det är ansvarsfullt att ta ställning
til). Vi vill ha en infasning i EG. Vi vill ta vara på de möjligheter som svensk
produktion har i det långsiktiga perspektivet. Det gäller att vi visar att vi
menar allvar. Vi beklagar djupt att Socialdemokraterna inte är beredda att
ställa upp på det som är verklighetens krav.
Reglerna för nästa år bereds just nu i Jordbruksdepartementet. Regler om
vad som gäller för vegetabilieproduktionen och djurproduktionen måste
klarläggas i god tid, inte minst inför höstsådden, så att dessa kan gälla inför
1994 års odling och skörd.
Arealersättningen fr.o.m. 1993 kommer att bli 700 kr per hektar och inlö-
senpriset 1,05 kr. Kostnaderna bedöms täckas inom ramen för regeringens
förslag. Möjligheterna att gå in i omställningen finns också kvar under 1993,
men vi vet att ambitionen att göra det i detta nya läge inte är så hög.
Efter Margareta Winbergs inlägg måste jag fråga: Har ni socialdemokra-
ter inte insett att fundamentala förändringar har skett efter det att vi fattade
beslutet om en ny livsmedelspolitik 1990? Det verkar som om ni är på kolli-
sionskurs med verkligheten. Om ni inte vill ge svensk livsmedelsproduktion
rättvisa förutsättningar äventyrar ni också konsumentintresset.
Vi måste ta oss samman för att verkligen presentera en jordbruks- och livs-
medelspolitik som har framtiden för sig. Vi måste vara verklighetsanpassade
och verklighetsanknutna. Verkligheten kan ingen springa ifrån, inte ens So-
cialdemokraterna.
Jag yrkar alltså bifall till hemställan i jordbruksutskottets betänkande och
avslag på reservationerna som är fogade till betänkandet.
Anf. 9 MARGARETA WINBERG (s) replik:
Fru talman! Det är intressant att Ingvar Eriksson tar upp konsumentpers-
pektivet. Det är särskilt intressant i kombination med att majoriteten vill av-
skaffa prisregleringar på handelsgödsel och växtgifter.
Ni motsätter er att ytterligare restriktioner införs, om de inte finns i andra
EG-länder. Är detta att gå konsumenternas ärenden? Jag tror nämligen att
konsumenterna inte vill ha handelsgödsel och växtgifter i så stor utsträckning
som fallet är i dag. Det är därför som vi säger nej till detta. Det är därför
som vi vill återinföra dessa avgifter. Vi vill införa en kadmiumavgift.
Ingvar Eriksson säger att det inte får ställas några nya krav. Om jag förstår
honom rätt betyder det att det som jordbruksministern upprepade gånger
skriver i olika propositioner om att förslag om en kadmiumavgift för närva-
rande bereds inom regeringskansliet aldrig blir något förslag. Det skall bli
intressant att se vem som egentligen bestämmer i den frågan.
Ingvar Eriksson säger att förutsättningarna har förändrats. Vad är det då
som har hänt? Jo, vi har lämnat in en ansökan om medlemskap i EG. GATT-
förhandlingarna har inte gått som vi hade trott. Skörden i fjol blev dålig. Det
sista hör inte alls hemma i det här sammanhanget, därför att skördenivåerna
regleras genom Skördeskadefonden. Detta skall då inte föras in i ett långsik-
tigt jordbrukspolitiskt tänkande.
Jag vill upprepa det som jag sade förut. EG-ansökan i sig innebär inte att
vi måste lägga om kurs. Det är när vi vet om och när vi blir medlemmar som
vi skall anpassa oss till ett sådant system. Visst är det fel, Ingvar Eriksson,
att nu tala om för vår motpart i Bryssel att vi redan anpassar oss. Vad har vi
då för krav att ställa i förhandlingssituationen?
Ingvar Erikssons sätt att uttrycka sig visar också på den bristande respekt
för demokratin som Moderaterna har. De säger: när vi blir medlemmar i
EG. Tänk om folkomröstningen resulterar i ett nej och vi i förväg har anpas-
sat jordbrukspolitiken. Vad gör vi i det skedet? Det har jag aldrig lyckats få
svar på, men Ingvar Eriksson kanske kan ge mig svaret.
Till sist: Hur kan Moderaterna - som i andra sammanhang är så måna om
statens pengar, som i alla sammanhang talar om att budgetunderskottet
måste pressas ned, som anger förslag som drabbar arbetslösa och sjuka för
att sänka kostnaderna för staten - medverka till att budgetunderskottet
ökar?
Anf. 10 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Margareta Winberg säger att vi vill förändra fullständigt. Det
vi vill göra är att anpassa oss och ta hänsyn till verkligheten. Så enkelt är det.
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993194,
Jordbruksdeparte-
mentet
13
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
14
Det är uppenbart att vi har ansökt om medlemskap i EG. Vi har också
inlämnat förhandlingskraven. De drivs, förhoppningsvis framgångsrikt. Vad
jag vet har Socialdemokraterna ställt sig bakom det tal som Ulf Dinkelspiel
har hållit. Men Margareta Winberg talar precis som om hon helt är emot
detta. Hon menar att vi skulle lägga oss platt om vi säger vad vi tycker. Det
är väl nödvändigt när vi upplever situationen i dagens jordbruk och livsme-
delsindustri.
Jag har i mitt anförande framhållit hur mycket det jobbas för att det också
i framtiden skall skapas förutsättningar för den här näringen, den här livsme-
delsindustrin och för en inhemsk livsmedelsproduktion i konsumenternas in-
tresse. Det är detta som det gäller. Med den inriktning som Margareta Win-
berg har äventyras dessa intressen.
Margareta Winberg säger: Tänk om demokratin visar att vi inte skall gå
med i EG. Var står vi då? Jag kan gärna svara på det. Då står vi i en svår
situation, men det förändrar egentligen inte kraven på oss att vi skall anpassa
oss till omvärldens jordbrukspolitik. Jag är fullständigt övertygad om att vi
också i framtiden kommer att få en väldig press mot vår gränsskyddstanke.
Var står vi den dag när vi har en hög tullmur att gå över in i EG, och EG inte
har någon tullmur kvar?
Det är då jobben slås ut. Det är då vi får högre kostnader för vår mat. Vi
hamnar i en beroendeställning, i synnerhet i det långsiktiga perspektivet, om
vi t.ex. har avvecklat en stor del av vår egen livsmedelsproduktion. Det här
strider inte mot vad som krävs. Jag är övertygad om att vi, om vi inte kom-
mer med i Europamarknaden, ändå på alla sätt måste anpassa oss så gott det
går. Men det blir ännu värre än i dag. Det är därför som jag beklagar att ni
socialdemokrater inte riktigt helhjärtat vill ställa upp.
Det drabbar jobben, Margareta Winberg. Ni brukar ju tala mycket om
arbetslöshet. Vet ni hur många som är sysselsatta i den här branschen? Tänk
innan ni handlar!
Anf. 11 MARGARETA WINBERG (s) replik:
Fru talman! Jag fick inget svar på en av de sista frågorna, nämligen hur
Moderaterna i detta statsfinansiella läge kan bidra till att budgetunderskot-
tet ökas. Så blir det ju för kommande budgetår, som vi nu diskuterar.
Det som händer om jordbrukspolitiken förändras på det sätt som ni vill,
är ju att ett ökat överskott stimuleras. Det ökade överskottet pressar ner
priserna. De låga priserna leder till kompensationskrav från lantbrukarna, i
form av arealersättning och annat. Detta är kompensation som skattebeta-
larna skall betala, vilket i sin tur ju ökar på budgetunderskottet eller medför
att man måste göra någonting åt andra delar i statsbudgeten.
Jag är ganska övertygad om att skattebetalarna och konsumenterna - om
de fick en liten inblick i denna framtidsvision, om de fick klart för sig hur
mycket skattepengar som skulle stoppas i lantbruket för att det skall gå ut på
en dumpad världsmarknad - inte ställer upp.
Ingvar Eriksson säger att vi har ställt oss bakom Ulf Dinkelspiels tal. Ja-
visst, men det som jag i dag frågar är: Vilka är de konkreta kraven? Var är
Sveriges position när det gäller förhandlingsläget? Vi har ju förhandlat ända
sedan den 1 februari. Då inleddes förhandlingarna. Än i dag vet vi inte vilka
krav som den svenska regeringen ställer på jordbrukets område. Kanske har
Moderaterna någon åsikt i frågan.
Anf. 12 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Margareta Winberg tar här upp budgetfrågan. Vi har gjort
bedömningen att detta skall täckas inom ramen. Jordbruksutskottets be-
dömning är att det kan slå på 20 miljoner kronor upp eller ned. Men det
beror helt och hållet på vad som händer.
Ni räknar med att många fler bönder går in i omställningsprocessen 1993.
Vi räknar med att det är väldigt få som gör det. Där kan det bli en skillnad.
Det är i så fall någonting som beror på tidigare fattade beslut. Vi menar att
det där finns ett visst utrymme för korrigering, genom att omställningspoliti-
ken har gått i stå. Det är de facto verkligheten.
Det förs ett resonemang om att vi skulle ösa ut skattebetalarnas pengar till
jordbruksnäringen, men det är inte sanning.
När det gäller exportstödet, som vi precis har behandlat i jordbruksutskot-
tet, är det fråga om att ta vara på de långsiktiga svenska intressena. Vi har
nämligen inte tidigare varit inriktade på att exportera livsmedel, utan bara
på att producera för vår egen hemmamarknad. När vi nu i EG-perspektivet
öppnar gränserna kommer det in produkter utifrån, och vi måste etablera
oss som jämbördiga konkurrenter på en stormarknad. Det kan ge stora möj-
ligheter, men det är inte gratis. Det gäller för oss att se till att vi på något sätt
börjar stimulera detta, för vi har på politisk väg tidigare hindrat Sverige från
att exportera på ett med andra länder jämbördigt sätt.
Vi vet alla att man inom EG har mycket stora exportsubventioner, vilket
jag sade. Men det är inte sådana vi föreslår nu, utan det är helt andra saker.
Det är för att stimulera handel med högt förädlade och högvärdiga produk-
ter och för att kontakter skall etableras som vi lägger fram detta förslag.
Jag förstår inte varför Margareta Winberg inte inser att vi måste se framåt.
Vi kan inte vänta och vänta. Detta är i grunden fråga om en biologisk näring,
som måste ha långsiktiga och klara linjer. Det sade Margareta Winberg in-
ledningsvis, men hon är inte beredd att korrigera när det är nödvändigt. Det
är däremot regeringen. Det är vi faktiskt eniga om, Margareta Winberg. Det
är en enig regering som står bakom detta. Därför tror jag också att vi skall
få igenom förslaget i Sveriges riksdag.
Talmannen anmälde att Margareta Winberg anhållit att till protokollet få
antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 13 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! 1990 lade vi i jordbruksutskottet ned ett betydande arbete på
att skapa enighet och långsiktighet i den svenska jordbrukspolitiken. Vi har
genom det beslutet skapat en förbättrad konkurrenskraft för det svenska
jordbruket. Vi har också underlättat ett inträde i EG:s jordbrukspolitik. Jag
har i och för sig ingen större önskan än att vi skulle kunna fortsätta i den
samtalsanda som rådde 1990 för att också fortsättningsvis uppnå enighet i de
här frågorna.
Den politiska situationen är naturligtvis förändrad. Debattklimatet i jord-
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
15
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
16
bruksfrågorna är möjligen också litet förändrat. Margareta Winberg tar upp
en del frågor som jag gärna vill nämna här.
Margareta Winberg säger att reformtanken är glömd. Jag kan lova henne
att den inte är glömd. Men genom vår ansökan om medlemskap i EG har
förutsättningarna delvis förändrats. Vi vet att CAP, den gemensamma jord-
brukspolitiken i EG, är en obligatorisk del som vi måste vara med i om vi
tänker bli medlemmar i EG. Då måste vi arbeta med de förutsättningarna.
Ett annat påstående som Margareta Winberg gör från talarstolen är att vi
nu skall dumpa vårt överskott. Det är naturligtvis alldeles fel. Ingvar Eriks-
son tog också upp den här frågan. Förra året lade jag fram ett förslag som
ledde till att vi fick fram 60 miljoner för vissa exportstimulerande åtgärder.
Det är litet trögt att få den svenska livsmedelsindustrin att aktivera sig för
export. Jag kan förstå det, eftersom man inte har med omvärlden likvärdiga
konkurrensförhållanden.
Vi avser inte att sträva efter att återgå till det gamla systemet. Men inför
ett förestående öppnande av gränserna gentemot EG måste vi stimulera livs-
medelsindustrin att vara med på den kommande marknaden. Det är därför
som vi, i en proposition som inte behandlas i dag, har lagt fram förslag om
detta.
Jag tycker också att det är viktigt med nyanser när det gäller förändring-
arna i 1990 års beslut. Det är inte fråga om att springa ifrån grundtankarna,
utan det är fråga om, som det också står i direktiven till omställningskommis-
sionen, att stämma av och anpassa mot den kommande politiken i EG. Jag
vill gärna peka på att vi ofta, i varje fall i departementet, talar om den kom-
mande EG-politiken. Vi är medvetna om att EG-politiken förändras. 1992
beslutades en förändring som varar t.o.m. 1995 och att man därefter skall
fortsätta förändringsarbetet.
Jag var så sent som i går i Bryssel och talade bl.a. med vice ordföranden
Christophersen om hur den här frågan egentligen ser ut. Hur stort är det
ekonomiska problemet med jordbruket i EG:s budget? Dess bättre uppfat-
tade jag två signaler i går. Den ena var att man klarar EG:s jordbruksbudget
genom att man håller ganska hårt på att den inte får öka mer än tre fjärdede-
lar av vad den totala budgeten ökar, dvs. volymen till jordbruksstödet skall
ner. Man kommer att förändra, men man kommer att förändra i en något
långsammare takt än vi har gjort.
Jag tror i och för sig att vi i Sverige är ett gott exempel. Vi vågar ta till litet
mer drastiska åtgärder än omvärlden. Men vi måste nu tänka mer på att gå
i takt än vi har gjort tidigare.
Margareta Winberg säger att regeringen saknar ambition och att vi inte
har några bestämda positioner.
För det första skulle jag vilja säga att detta inte är så alldeles enkelt. Det
är inte som att köpa en bil. Det finns ett högt pris som säljaren vill ha och ett
lägre pris som köparen vill ge. Detta är utomordentligt komplicerat. Det vet
alla som jobbar med det.
Det officiella grunddokumentet - möjligen finns ett annat dokument i re-
geringskansliet, men det är inte alldeles officiellt - är Ulf Dinkelspiels tal vid
inledningen av förhandlingarna. Utifrån dessa grundsatser har vi gått vidare
och har i dag i stort sett utarbetade positioner på de flesta detaljområden.
Det är inte sant att förhandlingarna i egentlig mening har börjat. Förhand-
lingsarbetet har börjat. Acquis-genomgången går nu mycket bra. Vi räknar
med att vara färdiga med den genomgången i början av juni. Därefter tar de
direkta förhandlingarna vid. Jag hoppas precis som tidigare kunna informera
såväl riksdagens partier som EG-delegationen om vad vi kommer fram till
och föra samtal om detta.
Huvudpunkterna i den svenska positionen är att behovet av övergångsåt-
gärder för jordbruket skall vara ett minimum när vi går med i EG.
För det andra är regionalpolitiken en av de viktigaste frågorna. Vi skall få
ett regionalt system som säkrar den produktion som vi har i norra Sverige.
Det kan också behövas ett stöd för skogs- och mellanbygderna i södra och
mellersta Sverige och för öarna.
Det är omöjligt att före förhandlingarna i detalj säga hur detta skall se ut.
EG har en stor flora av stödsystem som man måste bringa att samverka i det
här sammanhanget.
För det tredje är vår linje att bevara och behålla våra krav när det gäller
miljö, djurskydd, veterinära frågor och fritidssanitära frågor. Det är en
styrka för oss att vi ligger i täten i den europeiska utvecklingen. Det är
mycket intressant för mig att möta mina kolleger ute i Europa, naturligtvis
främst i den nordvästra delen. De säger: ”Det är bra att ni svenskar är med
och för den här debatten, för vi behöver skärpa oss. Många är på väg, och
fler kommer efter.” Det kan vara litet jobbigt för det svenska jordbruket ett
tag, men jag är övertygad om att det vi har gjort och gör innebär en konkur-
rensfördel i något längre perspektiv.
För det fjärde handlar det om de olika delarna av produktionen. Där har
vi slagit fast från början att mjölkproduktionen är ryggraden i det svenska
jordbruket. Den är också väldigt viktig för de mer glesbefolkade och litet
”sämre” delarna av Sverige. Där skall vi se till att vi får en rimlig andel av
EG:s kvot. Vi kan inte undvika det förhållandet att vi får en andel, en lands-
kvot, som sedan på något sätt skall fördelas. Vad gäller detaljerna i övrigt
hoppas jag kunna återkomma vid ett senare tillfälle.
Vidare säger Margareta Winberg, alldeles korrekt, att vi inte skall utesluta
ett nej i folkomröstningen. Jag döljer för min del inte att jag har ambitionen
att i förhandlingarna på detta område visa upp sådana resultat, att vi efter
förhandlingarna med gott samvete kan gå ut och rekommendera alla männi-
skor att rösta ja. Men vi skall ha respekt för demokratin. Vi måste naturligt-
vis följa resultatet av en folkomröstning. Detta har vi sagt länge.
Däremot vill jag göra klart att det som hände på senhösten 1990, när den
dåvarande socialdemokratiska regeringen tog ställning till att så småningom
lämna in ansökan om EG-medlemskap, och det som hände när vi lämnade
in ansökan har förändrat den svenska debatten om vår relation till omvärl-
den. Jag vill gärna slå fast att vi aldrig i Sverige kommer tillbaka till den situa-
tion som rådde före inlämnandet av medlemskapsansökan.
Debatten om att se Sverige som en mera integrerad del av Europa har star-
tat och pågått nu ett bra tag. Den kommer att fortsätta. Ur den synpunkten
är det naturligtvis också viktigt för jordbruket att vi ser jordbruket som en
integrerad del av jordbruket i vår världsdel. Det vore orimligt att sträva efter
att anpassa Sveriges jordbruk till världsmarknaden, medan resten av jord-
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
2 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 87
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
bruket i Europa anpassades till Europa. Vi skall vara på det klara med den
skillnad som detta innebär.
Sedan kan man alltid fundera över det hela och tycka att det känns att man
blir överkörd av utskott och riksdagsbeslut. Jag tycker att de är rimligt att
riksdagens ledamöter gör det. Jag gjorde det också på den tid jag satt i riks-
dagen. Det är naturligtvis litet blandade känslor, och det är inte så konstigt
med det.
I november förra året lade Omställningskommissionen fram en analys.
Kommissionen föreslog ungefär följande. Man måste sänka priserna till bön-
derna och till konsumenterna. Man måste sänka den totala stödnivån i Sve-
rige, och kostnaderna i produktionen måste också sänkas. Sedan hände nå-
gonting - och det var egentligen med de premisserna som budgetförslaget
skrevs - nämligen att vi inte längre kunde hålla kronans fasta kurs. Den
släpptes den 19 november. Därefter är inte analysen lika enkel.
En sak som är viktig att notera när det gäller en reglerad näring som jord-
bruket är att importen till jordbruket inte är reglerad, dvs. att en sjunkande
svensk kronkurs ökar kostnaderna för alla importerade insatsvaror i jord-
bruket. Däremot kan inte priserna på produkterna ökas, eftersom de är re-
glerade genom det system som vi har och genom riksdagsbeslut. Ur den syn-
punkten kan jag alltså ha förståelse för att man nu under våren har funderat
igenom dessa frågor i jordbruksutskottet och kommit fram till ett annat re-
sultat än vi i regeringskansliet under hösten.
Att sänka prisnivån och stödnivån är någonting som egentligen fortfa-
rande gäller. Vi har lagt fram en proposition om detta, som jag nyss nämnde.
Den behandlas just nu i jordbruksutskottet. Vi förbereder och bereder i re-
geringen -jag skäms inte att upprepa det, Margareta Winberg, för jag tycker
att det är bra att regeringen bereder saker och också skall göra det enligt
konstitutionen - frågan om 1994 års växtodling. Vi hoppas inom kort kunna
återkomma till riksdagen med förslag om detta.
Fru talman! Jordbruket och andra biologiska näringar är våra gröna resur-
ser. Ibland talar vi om skogen som vårt gröna guld. Jag skulle vilja säga att
rätt utnyttjat är också jordbruket, om inte en guldgruva, så i alla fall en väl-
digt värdefull resurs. Den biologiska produktionen kommer att få en större
betydelse i framtiden.
Användningen av fossila bränslen är förmodligen ett av de allra största
globala miljöhoten i dag. Den ger upphov till försurande utsläpp och växt-
huseffekt. Genom att börja använda mer biologiska råvaror och mindre av
de fossila kan vi komma bort från dessa problem. Jordbruket har en viktig
funktion som producent av nya rena råvaror till industri och energi. Jordbru-
ket kan användas som en resurs i miljöarbetet.
Värdet av ett öppet kulturlandskap är omvittnat, inte minst här i riksda-
gen. Jag vill slå fast att det är nödvändigt med ett öppet och levande kultur-
landskap. Vi får inte stanna vid att enbart kräva ett öppet landskap.
Jag har många gånger tidigare, och även här i dag, betonat vikten av att
det finns en bred politisk uppslutning kring jordbrukspolitiken. Inom jord-
bruket behövs långsiktiga hållbara beslut som inte ändras för mycket och för
ofta. Det vore därför också bra med en stor majoritet. Det vore bra om man
18
nu kunde samla många partier bakom de nödvändiga anpassningarna och
avstämningarna av 1990 års beslut.
Jag är litet oroad över att det största oppositionspartiet inte vill medverka
till dessa nödvändiga justeringar. 1990 års beslut kommer att underlätta ett
medlemskap i EG, men det räcker som helhet inte för att uppnå medlem-
skap. Justeringar måste göras i så stor enighet som möjligt.
Sverige finns i Europa. Det är i denna miljö som också svenskt jordbruk
skall finnas. Att försöka anpassa det till något annat, t.ex. de låga dump-
ningspriserna på världsmarknaden, är naturligtvis både orealistiskt och fel-
aktigt. Vi har i Sverige ett effektivt jordbruk. Vi älskar vårt kulturlandskap.
Vi har ren och bra mat. Vi bör vara rädda om dessa resurser. Det hoppas jag
att även Margareta Winberg och Socialdemokraterna vill vara.
Anf. 14 MARGARETA WINBERG (s) replik:
Fru talman! Jag vill börja med att säga att jordbruksministern är en modig
man som över huvud taget har kommit hit. Jag ler litet i mjugg när jag hör
jordbruksministern säga att han har ”förståelse för att utskottet förändrar
propositionerna”.
Det var milt uttryckt. För vad som är fallet just nu är att jordbruksminis-
tern och regeringen saknar stöd i riksdagen, inte bara när det gäller de fyra
punkterna, nämligen tvångsträda, antalet grödor som skall omfattas av
arealersättning, inlösenpris och EG-anpassning, utan också beträffande det
som vi nu håller på att behandla och skall besluta om. På punkt efter punkt
gör den borgerliga majoriteten upp med oss eller driver sin egen politik i
strid med jordbruksministern och regeringen. Det handlar om fruktod-
lingen, fisket och grönmjölsproduktionen. Man avstyrker vissa delar av den
proposition som har med animaliesektorn att göra.
Därför är det litet - jag vet inte vad jag skall använda för uttryck - konstigt
att höra ministern som företrädare för regeringen säga att han har förståelse
för att utskottet avstyrker regeringens propositioner.
Jag blir häpen när jag hör jordbruksministern säga att reformtanken inte
är glömd. Vad var bakgrunden till reformen? Jo, det var att man skulle av-
skaffa regleringarna, gå mot ett mer ekologiskt jordbruk, stödja norra Sve-
rige och att man skulle göra den neddragning som var nödvändig, eftersom
det fanns en överproduktion i södra och mellersta Sverige. Utvecklingen går
nu i stället i helt motsatt riktning. Då kan man väl inte hävda att reformtan-
ken inte är glömd! Den kanske finns någonstans, men den omsätts verkligen
inte i praktisk politik. Tvärtom, nu återinförs regleringarna, och de metoder
som skulle göra det möjligt att ha ett mer ekologiskt jordbruk avskaffas. Stö-
det till norra Sverige dras ned. Man förskjuter subventionen från norr till
söder, från mjölk till spannmål. Ändå hävdar jordbruksministern att mjölk-
produktionen är ryggraden inför EG-förhandlingarna!
Eftersom jordbruksministern talar om en viss positionsbestämning, vill
jag ställa en fråga. Jag skall tala på LRF:s stämma i Östersund. Jag vet att
man där kommer att fråga mig hur det blir med Norrlandsstödet. Jag får ty-
värr säga att stödet är neddraget i årets budget. Regeringen hade inte större
ambitioner än så det här året. Men jag vill veta om jag kan säga att rege-
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
19
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
20
ringen är beredd att inta en position på den här nivån och att detta är vårt
utgångsläge i förhandlingarna.
Det finns en statlig utredning som har visat att om vi nu skulle överföra
EG:s regler till det svenska jordbruket, skulle stora delar av det norrländska
jordbruket slås ut och därmed också livsmedelsindustrin.
Anf. 15 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Jag tycker att det är litet konstigt att Margareta Winberg blir
häpen när jag talar om förändringar i regelverket. Vi återinför ju inte regle-
ringar i det svenska systemet som ett led i 1990 års beslut. Det är faktiskt
fråga om avstämningar och justeringar för att vi skall få ett system som mera
liknar EG:s. Det är en direkt åtgärd i linje med de strävanden vi har när det
gäller medlemskap i EG - där tror jag att partierna egentligen inte har olika
uppfattningar i princip.
Margareta Winberg tycker att det är konstigt att jag inte blir mera upprörd
över att bli överkörd. Jag försökte förklara att det har hänt ganska mycket
sedan vi gjorde det grundläggande arbetet i budgetpropositionen. Dessutom
har jag tidigare varit med så pass mycket i jordbruksutskottet att jag har lärt
mig att inse att utskottet kan ändra i regeringsförslag. Det gjorde man även
på den förra regeringens tid. Så det är inte precis någonting nytt.
När det gäller frågan om Norrlandsstödet, både beträffande positionen i
EG-förhandlingarna och beträffande dagsläget vill jag säga följande. Vi har
inte dragit ned på Norrlandsstödet i den här budgeten. Det ligger kvar på
samma nivå som föregående år, men det har skett en viss uppjustering som
en anpassning till kostnadsläget. Om man strikt följde 1990 års beslut, skulle
man kunna hävda att stödet borde vara i storleksordningen 100 miljoner
lägre. Om man skall ge en fullständig kostnadskompensation för allting, blir
nivån något högre. Vi har kommit fram till att det i det här läget är lämpligt
att lägga sig i mitten. Vi står alltså fast vid innevarande års nivå.
För övrigt noterar jag att Margareta Winberg påpekar att jag är modig och
ganska mild. Det står jag för och tackar också för.
Anf. 16 MARGARETA WINBERG (s) replik:
Fru talman! Det som gjorde mig häpen var att jordbruksministern sade att
reformtanken inte är glömd. Vi måste väl ändå kunna vara överens om att
det som nu sker är att ett annat slags politik introduceras. Oavsett vad vi
tycker om EG, kan vi väl också vara överens om att den politik på jordbruks-
området som man där för strider mot 1990 års beslut. Det är en dålig politik
som vi i Sverige, om vi blir medlemmar, tvingas att införa, beroende litet
grand på hur duktiga förhandlarna i Bryssel är.
Jag vet inte om jordbruksministern känner till den utredning som skulle
bidra till att avsluta alla år av tvistigheter på det här området, då det ena
partiet efter det andra - inte minst Centern i oppositionsställning-bjöd över
varandra. Det lades fast vissa kriterier som man var ense om. Nu följer inte
regeringen dessa kriterier. Det var i förhållande till denna summa som jag
menade att man har dragit ner på Norrlandsstödet. Om man skulle ha följt
de kritier som jag trodde att man var överens om, fattas det nämligen 73
miljoner.
Jag vill ställa en avslutande fråga. Enligt Moderaternas företrädare här
betyder det förslag som vi nu diskuterar ett ytterligare budgetunderskott
med ca 20 miljoner. Det kan förefalla vara småsummor. Men hela denna ut-
räkning är på sätt och vis manipulerad. För att få pengar till detta trixade de
borgerliga partierna med omställningsarealen. I propositionen rörde det sig
om 125 000 ha. Så småningom kom man fram till 25 000 ha. Men när peng-
arna ändå inte räckte gick man ner till 10 000 ha, för att man skulle få dessa
pengar till ett höjt inlösenpris. Det tycker jag är att manipulera med siffror,
och för övrigt är det också att köra över ministern. Tänk, jordbruksminis-
tern, om det blir mer än de 10 000 ha som ställs om! Då ökar ju budgetunder-
skottet med mer än 20 miljoner. I dagens läge, när det gäller att hitta kronor
att spara överallt, är 20 miljoner också pengar värda att diskutera, eller hur?
Anf. 17 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Jag vill ta upp den avslutande frågan först. Jag skall inte gå
in i detalj i beräkningarna, men om man ändrar förutsättningarna för t.ex.
spannmålsodlingen, ändrar man förutsättningarna också för omställningen.
Jag tycker inte att förändringen av omställningsarealen behöver betecknas
som manipulerande och trixande. Man har naturligtvis gjort den bedöm-
ningen att situationen, med de förändrade förhållanden som inträder, blir en
annan. Vi hade ett förslag som jag från början ställde mig bakom, men jag
tyckte att det lades fram för sent, nämligen detta med att knyta an till det 15-
procentiga kravet som finns i EG. Då hade det blivit en större omställning
som hade kostat mer pengar. När det inte blev så, förändras naturligtvis si-
tuationen.
Jag vill återkomma till reformtanken. Den svenska jordbrukspolitiken är
mycket intressant i ett europeiskt perspektiv. Vi kan ju diskutera om allting
som beslutades 1990 var lyckat. Det fanns säkert felaktigheter i detta beslut -
som i alla politiska beslut. Men i det stora hela var grundtanken bra. I ett
EG-sammanhang kommer säkert behovet av en avreglering och av ett när-
mande av priserna till en mera förnuftig världsmarknad - förhoppningsvis
efter ett första och ett andra GATT-avtal - att leda till att det går att få ord-
ning på det hela. Det är vår förhoppning. Från svensk sida kommer man na-
turligtvis att arbeta för detta, både i förhandlingarna och senare.
I många EG-länder har man med en viss förvåning noterat att Sverige på
så kort tid kunde få ned överskottet. Det finns möjligen jordbrukare och
andra som förebrår den dåvarande regeringen och även det då sittande jord-
bruksutskottet och dess ordförande för att man gick litet för hårt fram. Jag
har förståelse också för dessa synpunkter.
EG:s politik strider mot vår. Den är för närvarande väldigt lik den politik
som vi i Sverige hade innan 1990 års beslut. Trots MacSharry-planen, som
avsåg att förändra i betydande del, klarade man ju inte att genomföra alla
intentioner, utan det blev en begränsad reform på spannmålsområdet, som
träder i kraft i år.
Vi måste anta den här politiken om vi vill anta resten av EG-medlemska-
pet, men tiden och utvecklingen står ju inte stilla. Det kommer förändringar,
men de är ganska tröga i EG. Det kommer att ta lång tid innan man får stora
förändringar till stånd som liknar de svenska.
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993194,
Jordbruksdeparte-
mentet
21
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
22
Vad gäller Norrlandsstödet kan vi gräla länge om vilken nivå som är den
rätta. Den nivå som vi förordar, dvs. 971 miljoner för det kommande budget-
året, anser vi stämmer väl. Den ligger mellan de båda ytterlighetsbedöm-
ningar som båda anses grunda sig på det beslut som är fattat. Det är denna
nivå för stöd och för en bevarad jordbruksproduktion i Norrland som är vår
position vid EG-förhandlingarna, och inte en anpassning till tillämpningen
av EG:s system som det är utformat i dag, därför att det räcker inte i Norr-
land. Detta har vi fastslagit många gånger, vilket EG också har accepterat
genom att använda andra begrepp. Begreppen arktiska och subarktiska om-
råden är ju inte tillkomna av en slump, utan för att illustrera att det här finns
områden som i dag inte har någon motsvarighet i EG. Därför måste ett nytt
system tillskapas. Vi hoppas att vi skall lyckas med detta, och därmed kunna
garantera ett fortsatt jordbruk i Norrland, även om Sverige blir medlems-
land i EG.
Talmannen anmälde att Margareta Winberg anhållit att till protokollet få
antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 18 ÅKE SELBERG (s):
Fru talman! Så är vi då återigen inne i en jordbrukspolitisk debatt. Jord-
brukspolitiska debatter väcker i regel ganska stor uppmärksamhet.
Riksdagen har åter att fatta beslut på jordbrukets område, men tyvärr
med ganska bristfälliga beslutsunderlag. Detta har jag påpekat tidigare, se-
nast i december. Denna gång är det faktiskt litet sämre än vanligt. Inte nog
med att regeringens proposition till vissa delar är undermålig, utan den är
faktiskt också inaktuell efter det att utskottets borgerliga majoritet har gett
regeringen bakläxa på punkt efter punkt.
För att börja med att granska regeringens förslag, kan man konstatera föl-
jande. För det första går regeringen, vilket också tidigare var uppe i debat-
ten, ifrån 1990 års beslut. Det gör man genom att föreslå införande av ett
arealstöd. Stödet är avsett att öka lönsamheten i jordbruksnäringen, men är
inte förbundet med några villkor. Det är inte konstruerat så, att någon hän-
syn tas till miljön eller naturvården. Följden blir att merparten som vanligt
kommer att hamna hos spannmålsodlarna på slättbygden.
För det andra är det svårt att tränga igenom de ekonomiska förutsättning-
arna. Hur tänker egentligen majoriteten finansiera arealbidraget? Hur fi-
nansieras de nya utgifter som hänger samman med utskottsmajoritetens be-
slut? I propositionen hänvisas bl.a. till ej disponerade regleringsmedel, som
tillsammans med anvisade direktbidrag, skall finansiera såväl arealbidrag
som stöd till animalieproduktionen. Men ingen precisering av reglerings-
medlen finns i propositionen. Däremot redovisas kostnaden för arealstödet
till ca 800 miljoner kronor. Då skall man också lägga märke till att regering-
ens förslag till trädesplikt fick allvarlig kritik. Regeringen insåg då snabbt att
förslaget inte skulle gå igenom i riksdagen. För att rädda ansiktet informe-
rade jordbruksministern genom ett pressmeddelande om att trädesplikten
drogs tillbaka. Därmed var första steget till nedbrytningen av regeringens
förslag taget av statsrådet själv.
När det gäller stödet till animaliesektorn konstaterar statsrådet att rege-
ringen avser att återkomma. Tyvärr skall man i stort sett alla propositioner
återkomma i en mängd frågor. Detta innebär att det ännu en gång är svårt
att få en helhetsbild av den jordbrukspolitik som regeringen avser att föra.
Under utskottsbehandlingen har regeringens förslag fullständigt brutits
sönder. Det gäller stödarealen som enligt propositionen omfattar 1 140 000
ha. Det betyder att regeringen utesluter odling av potatis, sockerbetor, kon-
servärtor osv. från arealstödet. Detta har den borgerliga majoriteten i ut-
skottet ändrat så, att stödarealen nu utökas med ytterligare 100 000 ha. Det
gäller också inlösenpriser på spannmål. I stället för föreslagna 90 öre, som
följde 1990 års beslut, har majoriteten beslutat att höja inlösenpriset till
1:05, ett förslag som leder ännu längre bort från den överenskommelse som
vi träffade om livsmedelspolitiken. Om man vill förhindra ett spannmåls-
överskott är knappast en höjning av spannmålspriser den bästa åtgärden,
utan den leder i motsatt riktning.
Vad som är än värre är att det beslut, som den borgerliga majoriteten i
jordbruksutskottet har drivit igenom, naturligtvis ökar budgetunderskottet.
Uppenbarligen har man lyckats med att få finansministern med på detta. På
annat sätt kan man inte tolka det svar som finansministern lämnade på Mar-
gareta Winbergs fråga den 11 mars:
”Vad gäller just spannmålsbönderna finns det betydande skäl att se till att
man inte i onödan slår ut producenter inom ramen för EG:s jordbrukspoli-
tik. Vi kommer att ha ganska stora förutsättningar att på ett effektivt sätt
bedriva verksamhet i Sverige, och därmed också producera en viktig tjänst,
nämligen öppet landskap. Jag tycker att det finns anledning att se till att
man, under den tid vi avvaktar medlemskapet i EG, inte i onödan beskogar
landet.”
Jag vet inte om man skall gratulera jordbruksministern och hans budbä-
rare i utskottet till ett skickligt mullvadsarbete eller om man skall beklaga
Anne Wibble för att hon blivit lurad av sina borgerliga vänner. Men på det
här viset ligger det i alla fall till.
Om man skall se till vilken del av vår jordbruksnäring som inom EG har
de bästa förutsättningarna, så är det animalieproduktionen och inte spann-
målsproduktionen. Spannmål produceras i stor mängd inom EG, och det
finns inget intresse för vårt överskott. Däremot har vår animalieproduktion
en framtid. Men den delen av jordbruksnäringen verkar regeringen inte vara
särskilt intresserad av.
Om man vill värna det öppna landskapet är spannmålsproduktionen inte
det första som vi skall sträva efter. I stället skall vi skapa förutsättningar för
ett fortsatt jordbruk och djurhållning, där också skogs- och mellanbygderna
kommer med i bilden, dvs. just det som vi socialdemokrater föreslår i vår
motion. Inte är det de stora sädesfälten som man tänker på när man talar om
det öppna landskapet. Den beskogning som finansministern talar om, och
som många debattörer har skrämt det svenska folket med, har vi inte sett
särskilt mycket av. Vi kommer inte heller att få göra det. När man ser resul-
tatet av omställningen kan man konstatera att barrskog, som ju skulle mörk-
lägga Sverige, endast har planterats på 5 % av omställningsarealen. Den
överlägset största delen, 74 %, används för extensivt bete, och bete håller ju
landskapet öppet.
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
24
Fru talman! Vi kan alltså konstatera att det inte finns särskilt mycket kvar
av regeringens proposition. Den är i grunden förändrad när det gäller areal-
stödet och villkoren för detta samt spannmålspriset, vilket är olyckligt.
Beträffande animalieproduktionen hade regeringen inga förslag i budget-
propositionen i januari, och när man äntligen samlade sig till ett förslag i
den proposition som presenterades den 18 februari, hade partikamraterna i
jordbruksutskottet redan fullständigt förändrat förutsättningarna. Men den
debatten får vi föra när vi behandlar proposition 183.
Ett viktigt inslag i 1990 års beslut var att vi måste lägga om jordbrukspoliti-
ken i riktning mot brukningsmetoder som bevarar den biologiska mångfal-
den och som medger en livsmedelsproduktion utan användning av stora
mängder av kemikalier. Vi var helt överens om att vi skulle gå den vägen.
Miljö- och resursmålet innebär att jordbruket måste ta hänsyn till kravet på
en god miljö och behovet av en långsiktig och planerad hushållning med våra
resurser. Det konsumentmål som formulerades innebar att konsumenternas
val skulle styra produktionen. Konsumenterna skulle ges goda möjligheter
att välja mellan olika slags livsmedel. Dessa livsmedel skulle också vara häl-
sosamma och främja konsumenternas hälsa.
Sedan beslutet om den nya livsmedelspolitiken fattades har emellertid
mycket hänt. En viktig händelse är den konferens om miljö och utveckling
som ägde rum i Rio sommaren 1992. Den deklaration om en hållbar utveck-
ling och ett säkerställande av den biologiska mångfalden som antogs av kon-
ferensen har Sverige undertecknat, och detta ställer stora krav på oss. Dessa
krav måste vi uppfylla inom samhällets alla sektorer. Här spelar jordbruket
en mycket viktig roll.
Vi anser att riksdagsbeslutet från 1990 är en god grund att bygga vidare
på. Avregleringen och borttagandet av prisgarantierna gav oss en god grund
att stå på. Förutsättningarna för att gå vidare är goda - eller kanske var goda.
I riksdagsbeslut ingick ett anslag för landskapsvårdande åtgärder. Motivet
härför var att samhället även i fortsättningen bör ta del av ansvaret för att
värdefulla natur- och kulturlandskap bevaras, inkl, växter och djur. Det visar
sig att människorna i vårt land värderar dessa s.k. kollektiva nyttigheter
mycket högt. Det finns också en vilja att betala för bevarandet av jordbruks-
landskapet samt växt- och djurliv.
Här spelar jordbruket en viktig roll, eftersom jordbruksnäringens utveck-
ling hänger samman med möjligheterna att bevara den biologiska mångfal-
den och det öppna landskapet. Vi menar därför att de skattemedel och de
allmänna resurser som tillförs jordbruksnäringen skall fördelas så, att de
åstadkommer en produktion av varor och tjänster som uppfyller konsumen-
ternas behov och önskemål både när det gäller de varor som köps och säljs på
marknaden och när det gäller de s.k. kollektiva nyttigheterna för biologisk
mångfald.
Vi tycker inte att regeringens förslag till arealbidrag uppfyller dessa vill-
kor. Som jag tidigare sade är det helt inriktat på ökad spannmålsproduktion.
Även det strider mot 1990 års beslut att man skall stödja de små och medel-
stora företagen. Vi föreslår därför att inkomststödet bibehålls ytterligare ett
år. Stödet bör inte villkoras till ytterligare omställning.
Det finns en ökad medvetenhet om och ett ökat intresse för matens inne-
håll och kvalitet. Ett uttryck för detta är att intresset för de ekologiskt odlade
livsmedlen ökar. Men ännu är ekologiskt odlade produkter åtskilligt dyrare
än traditionellt odlade livsmedel. Det begränsar naturligtvis människornas
möligheter att köpa produkter som de egentligen föredrar. Vi vill därför av-
sätta ytterligare medel för att utveckla det ekologiska jordbruket. Till de 10
miljoner kronor som regeringen föreslår vill vi lägga ytterligare 25 miljoner
kronor för att kompensera de ökade produktionskostnader som uppkommer
vid ekologisk odling. På så sätt kan man hålla konsumentpriserna på de alter-
nativt odlade produkterna på en rimlig nivå.
Härigenom stimuleras utvecklingen av ett miljövänligt jordbruk och fram-
ställningen av livsmedel av hög kvalitet. Detta kommer att vara till fördel för
oss när vi närmar oss Europamarknaden. Mot denna bakgrund är regering-
ens beslut att avskaffa prisregleringsavgiften på handelsgödsel och bekämp-
ningsmedel oförståeligt. Vi har tidigare motsatt oss detta och upprepar nu
vårt krav att prisregleringsavgiften omvandlas till en miljöavgift. Regeringen
bör utreda detta och återkomma till riksdagen med förslag.
Jag skulle vilja ställa ett par frågor till Centerns och kds representanter i
debatten. Hur känner ni er i dag, ni som anser er vara miljöns och jordens
beskyddare i alla lägen? Hur känns det i dag att gå ifrån den miljöpolitik som
ni så ofta och så varmt talar om?
Fru talman! De som nu företräder regeringen har tidigare framställt sig stå
för långsiktighet och konsekvens i jordbrukspolitiken. Men verkligheten har
visat sig vara annorlunda. Den nuvarande jordbrukspolitiken utmärks av
ryckighet och oklara besked. Det är inte nog med att jordbruksministern har
svårt att samla regeringen bakom sig när en proposition skall läggas fram.
När propositionen ligger på utskottets bord, mals den sönder och samman
av de ledamöter som tillhör regeringspartierna och som borde tillhöra rege-
ringsunderlaget. Om Sveriges bönder tidigare har ansett sig illa behandlade,
kan man säkert tro att de i detta läge anser sig misshandlade.
Lennart Brunander och Carl Olov Persson har avgivit ett särskilt yttrande,
som är så utformat att det i högsta grad är oanständigt att det inte är en reser-
vation. Yttrandet avviker klart både från majoritetsförslaget och från propo-
sitionen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationerna 1
och 2 samt, under förutsättning av bifall till dessa reservationer, bifall till re-
servationerna 3 och 4.
Anf. 19 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Åke Selberg tog upp frågan om arealbidraget. Det är faktiskt
avhängigt det förhållandet att EG har ett arealbidrag just för att hålla spann-
målspriserna nere. Vi har valt samma strategi att hålla spannmålspriset på
en lägre nivå samt ha en arealersättning som skall trappas upp och ligga på
EG-nivå vid inträdet. Det är vårt mål.
Finansieringen av detta ingår givetvis i vår långsiktiga strävan när det gäl-
ler anpassningskostnaderna. Men vi har ju sparat på jordbrukets budget
även tidigare. Dessutom kan vi i dag konstatera att införselavgiftsmedel fly-
ter in till statens kassa i ganska stor omfattning. Det rör sig om ca 2 miljarder
kronor om året.
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
25
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
26
När vi fattade beslutet 1990, om Åke Selberg kommer ihåg det, var avsik-
ten att staten genom att alla regleringskassor togs bort och dessa medel gick
in i statskassan skulle åta sig att göra de insatser som bedömdes nödvändiga
framåt i tiden under denna period. Så det är egentligen ingenting nytt.
Åke Selberg tog sedan upp spannmålsodlingen. Jag tycker att han skall
vara litet försiktig, inte minst som norrlänning, när han angriper detta. Han
säger att man lägger pengar på spannmålsodlingen i söder. Men spannmåls-
priset i Sverige är trots dessa 1:05 kr betydligt under EG:s spannmålspriser,
som för närvarande ligger på 1:17 kr.
Dessutom kan vi konstatera att världsmarknadspriset på vissa spannmåls-
sorter ligger över det svenska inlösenpriset. Jag tycker därför att det är över-
maga att här tala om att man vill öka spannmålsodlingens lönsamhet och att
det skulle innebära jättelika problem. Samtidigt talar man om skogsplante-
ring och annat.
Jag anser att vi har ett gemensamt ansvar i detta sammanhang för att för-
söka se till att vi använder en så stor del av vår åkerareal som möjligt. Det
är inte meningen att man skall öka odlingen, utan det är meningen att man
skall skapa rättvisa förutsättningar för den odling som vi har.
När det gäller kemikalierna är det inte meningen att vi skall öka använd-
ningen. Jag är också övertygad om att det inte sker. Det är ändå högre kost-
nader i Sverige än i omvärlden. Den farhågan är därför överdriven, Åke Sel-
berg.
Anf. 20 ÅKE SELBERG (s) replik:
Fru talman! Jag skall börja med att ta upp arealbidraget. Ingvar Eriksson
kommer säkert ihåg hur debatten fördes i utskottet. Vi är också väl med-
vetna om att vi kan hamna i en situation där vi också naturligtvis får fasa in
mot EG. Vad vi ville var att ha ett år på oss, fram till nästa budget, för att
diskutera hur vi skall utforma ett så bra arealstöd som möjligt om vi är i den
situationen att vi är tvungna att införa det. Det var detta som diskussionen
gällde och vår tanke med denna uppläggning. Vi ville fortsätta att hålla fast
vid 1990 års beslut. Detta har ytterligare styrkt mig efter det som ministern
har redogjort för när det gäller diskussionerna inom EG, där man ser upp till
vårt beslut från 1990. Inom EG för man också diskussioner om en liknande
jordbrukspolitik. Varför skall vi då lägga oss platt i förväg, innan vi skall in
i EG och medan allt är så ovisst? Varför skall vi lägga oss platt i dessa för-
handlingar? Om vi gör det har vi små möjligheter att påverka.
Anf. 21 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Vi har, Åke Selberg, ingen tid att förlora. Vi har inte heller
tänkt att lägga oss platt i några förhandlingar. Om vi vill gå med i EG, får vi
också acceptera att man där har en annan jordbrukspolitik. Då måste det
vara angeläget att vi försöker eftersträva en så stor harmonisering som möj-
ligt. I EG har vi stora möjligheter att påverka processen i det framtida EG.
Om vi står utanför har vi inte det, Åke Selberg. Jag är inte riktigt säker på
att paret på vänsterkanten har insett detta och om ni är med på en medlems-
ansökan eller inte, om ni är motståndare till EG eller för EG. Det skulle vara
intressant att få besked om det här.
Åke Selberg kritiserade att vi i utskottet breddar stödarealen. Vi har gjort
precis det som Socialdemokraterna har framfört i sitt förslag. Vi har bibehål-
lit stödarealen från förra året. Det är väl inte något att kritisera? Ni har också
bibehållit ert förslag. Jag anser därför inte att detta vittnar om någon annor-
lunda syn i den delen.
Om vi skall kunna hävda oss i det framtida EG, Åke Selberg, då måste vi
acceptera att det förs en dialog med EG om fortsättningen. Den får vi först
när vi är med i EG. Hjälp till, och låt oss komma med i EG. Då skapar vi
förutsättningar för hela landet.
En annan sak som Åke Selberg borde tänka på när han diskuterar spann-
målsodling, Norrlandsstöd och annat är att vi faktiskt har stora områden
även i södra Sverige som har ”Norrlandsproblem” och som t.o.m. har sämre
förutsättningar än Norrlands kustland men som inte får något stöd alls. En
av huvudpunkterna i regeringens EG-ansökan är att man tar upp de s.k.
missgynnade områdena. Så nog är vi på bettet när det gäller frågan att ställa
svenska krav. Jag hoppas att ni är med på detta.
Anf. 22 ÅKE SELBERG (s) replik:
Fru talman! Jag kritiserar inte er för att ni ändrade er och anslöt er till vår
linje i detta sammanhang. Vad ni har gjort är att ni i princip har bombarderat
sönder hela propositionen som jordbruksministern har lagt fram när det gäl-
ler dessa 100 000 hektar som kom till.
Men nog tycker jag att det är litet märkligt att man först tar regeringens
förslag, sedan våra positiva förslag, och sedan bygger man på dem med egna
förslag som höjer nivåerna. På det sätter kommer budgetunderskottet att
påverkas. Det är helt klart.
Det är dessutom märkligt eftersom just Ingvar Erikssons parti går bärsär-
kargång i trygghetssystemen. Det gäller delpensionen, sjukförsäkringen, ar-
betslöshetsförsäkringen, osv. Då bör man vara försiktig också med att höja
budgetunderskottet, åtminstone i onödan.
Vi anser också att man skall föra en dialog med EG. Det var ju Social-
demokraterna som lämnade in EG-ansökan. Det är självklart att vi måste
förhandla och föra en diskussion och rätta oss efter det. Men om vi går med
i EG och antar alla EG:s regler, vilka argument har vi då kvar? Vi vill ha en
bättre miljöpolitik än man har inom EG, och vi vill ha en bättre djurhållning,
osv. Därför gäller det att vi håller fast vid vår politik, åtminstone under detta
år. Sedan får vi se vad som händer. Det var ingen panik.
Talmannen anmälde att Ingvar Eriksson anhållit att till protokollet få an-
tecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 23 LENNART BRUNANDER (c):
Fru talman! Både Åke Selberg och Margareta Winberg har talat om att
regeringen får bakläxa. Det är klart att om man med bakläxa menar att vi i
riksdagen ändrar regeringens förslag i propositionen, så innebär det natur-
ligtvis att regeringen har fått bakläxa. Men jag anser inte att riksdagens roll
är att bara föra regeringens förslag vidare. Vi får regeringens förslag, motio-
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
27
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
28
ner och många synpunkter från människor, och vi får över huvud taget en
hel del kunskaper på vägen.
Om det händer saker som gör att de ingångsvärden som fanns när proposi-
tionen skrevs och lades fram inte längre gäller, är det inte så märkligt att vi
här i riksdagen förändrar dessa förslag. Som Karl Erik Olsson sade här tidi-
gare är detta ingenting nytt. Det är inte något märkligt just nu heller. Men
de gånger som Socialdemokraterna är med och förändrar förslag, då tycker
de att det är ganska bra. Men den här gången är inte Socialdemokraterna
med. De intar en annan linje. Då kritiserar de oss för att vi ändrar regerings-
förslag. Det tycker jag är en ganska konstig linje. Det måste vara en av våra
demokratiska rättigheter att göra de förändringar som behöver göras.
Åke Selberg och Margareta Winberg har en syn som jag tycker är litet
märklig. De försöker nämligen framställa jordbruket som något slags miljö-
bov, vilket jag anser inte är fallet. Jordbruket är en näring som hanterar våra
naturresurser i form av jord och mark och de förutsättningar som de ger,
och det är beroende av att det fungerar i miljöhänseende. Jordbruket har
bekymmer med de olika miljöstörande verksamheter som bedrivs runt om-
kring oss och med det nedfall som de leder till. Å andra sidan förbättras mil-
jösituationen delvis genom jordbrukets verksamhet. Men naturligtvis finns
det avarter också inom jordbruket och skogsbruket.
I den socialdemokratiska reservationen går man nu till storms mot den so-
cialdemokratiska jordbrukspolitik som fördes på 60- och 70-talen, vars sig-
num var strukturrationaliseringar, kemikaliejordbruk osv. Denna politik
framställs nu som mycket dålig, och man vill nu ha något annat. Det är kan-
ske inte heller så tokigt.
Detsamma gäller också beträffande skogspolitiken, där man vill ha en ny
skogsvårdslag. Enligt dagens signaler var de som gick emot de råd och anvis-
ningar som gavs under 60-talet de duktigaste och dem som vi skall se upp till.
Förhållandena förändras! Vi har från Centerpartiets sida hela tiden riktat
kritik mot den politik som fördes av socialdemokrater på 60- och 70-talen,
vilken hade som enda mål strukturrationalisering och stora enheter.
Vi anser från Centerpartiets sida att jordbruket är en mycket viktig näring,
och det som görs nu sker inte för att vårt land skall ge efter för EG. De för-
ändringar som vi genomför nu gör vi därför att vi vill ha ett bärkraftigt
svenskt jordbruk, som kan segla in på EG-marknaden med seglen i topp.
Även om vi inte kommer med i EG - vilket inte är säkert - är det viktigt att
vi har en jordbruksnäring som är stark och som kan stå på egna ben utanför
EG och konkurrera med den jordbruksproduktion som finns inom EG och
på andra ställen.
Att vi nu måste ändra på en del saker har alltså inte bara att göra med vår
medlemsansökan till EG, utan också med att vi skall ha en stark och bärkraf-
tig jordbruksnäring i Sverige oavsett om vi kommer med i EG eller inte.
Ibland verkar det som om Margareta Winberg, Åke Selberg och Social-
demokraterna över huvud taget inte har sett hur verkligheten i omvärlden
ser ut och försöker gå fram sin egen lilla väg, men det bär sig tyvärr inte.
Jordbruket är viktigt för oss därför att det ger oss livsmedel till mycket hög
kvalitet. Den svenska jordbruksproduktionen ger oss livsmedel som är bra,
och det är viktigt att så kommer att kunna ske också i framtiden. Det är vik-
tigt att den har ett stöd från samhället, från konsumenterna, från oss alla, så
att den har möjlighet att klara detta. Vad vi kan göra i riksdag och i regering
är att genom olika beslut skapa förutsättningar för jordbruket att klara den
nödvändiga konkurrensen.
Också detta är viktigt inför förhandlingarna med EG. Det framgår ganska
klart av det tal som Dinkelspiel höll och av det arbete som görs inom ramen
för EG-förhandlingarna att vi inte är beredda att ge avkall på våra krav på
djurmiljö, livsmedelslagstiftning och annat som gör att våra livsmedel är så
bra som de är. Det är viktigt att slå fast detta, och både Åke Selberg och
Margareta Winberg vet att det är så.
Jordbruket producerar inte bara livsmedel utan är och kan bli en ännu
större kraft i miljöarbetet genom att producera biobränslen, bioenergi av
olika slag och underlag för annan bioteknisk verksamhet. Det här ligger i sin
linda, men det är något som måste komma för att vi skall kunna klara kraven
på oss att ställa om samhället i övrigt mot en miljöriktig verksamhet, med
minskade utsläpp av koldioxid och andra farliga ämnen.
Jordbruket har ju också en avgörande betydelse för ett öppet och levande
landskap, över huvud taget för en levande bygd. Ur regionalpolitisk och
landskapsmässig synpunkt är jordbrukets verksamhet förutsättningen för att
detta skall fungera och för att även kommande generationer skall kunna få
del av dessa värden. Vi får då inte resonera så, att vi skall köra vidare med
jordbruket utan förändringar, så får vi se hur det går. Vi måste garantera
jordbrukets möjligheter att överleva framöver.
Också för frågan om biologisk mångfald är jordbruket viktigt. Visst be-
gränsas antalet blommor och andra arter i ett spannmålsfält, men jordbruket
har ju inte bara spannmålsfält utan också beteshagar, betesmarker, åkerre-
nar, gipar som går in i skogsmarken osv., och där finns en stor biologisk
mångfald, som försvinner om jordbruket inte skulle finnas. Också det är nå-
gonting att tänka på.
Det har här talats en hel del om 1990 års beslut, och det var ett viktigt och
ganska besvärligt steg. Vi hade i jordbruksutskottet ganska mycket arbete
för att komma fram till det. Det syftade till en avreglering inom ett gräns-
skyddat område. Men beslutet var inte helt förbehållslöst. Det förutsatte att
olika saker skulle fungera också utanför Sverige, att länder i vår omvärld
skulle bete sig ungefär likadant. Om de inte skulle göra det, skulle det inte
fungera, och det är vad som sker i dag.
Eftersom EG-länder och andra länder har en subventionerad export av
livsmedel hit, kan vi inte uppnå den produktionsbalans som vi trodde var
möjlig och som vi ville skapa. Vi får från andra håll hit subventionerade livs-
medel, som tvingar ned den svenska marknaden och gör den svenska pro-
duktionen olönsam. Systemet fungerar alltså inte bra, utan korrigeringar
måste göras. En sådan är att genomföra någon typ av stöd för exporten också
av svenska livsmedel. Det är viktigt också ur en annan synpunkt, nämligen
att svensk livsmedelsindustri ges och även tar sig möjligheter att komma ut
på den europeiska marknaden, där de svenska kvalitetslivsmedlen kan
marknadsföras. Jag tror att de har en marknad där, men det måste också
skapas förutsättningar för att de skall få det.
I propositionen föreslogs förändringar innebärande ett lågt spannmålspris
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
29
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993194,
Jordbruksdeparte-
mentet
och ett arealstöd för att man skulle få en balans mellan spannmålsodling och
animalieproduktion. Men på grund av de förändringar som skedde i valutan
och med kostnadsstegringarna under hösten stämde inte de beräkningar och
överenskommelser som man hade kommit fram till under regeringsförhand-
lingarna. Det är mot den bakgrunden som de förändrade förslag som vi i dag
har på vårt bord skall ses.
Vi från Centerpartiet och speciellt jag som har suttit i detta arbete i jord-
bruksutskottet har inte helt delat den uppfattning som utskottet så små-
ningom kom fram till, att spannmålspriset borde höjas till 1:05 kr och att
arealstödet skulle stå kvar. Jag tyckte för min del att det hade varit bättre
med ett spannmålspris på 1:00 kr och med en höjning av arealstödet till 1 000
kr, för att på det sättet behålla den balans som man velat ha mellan animalie-
produktion och spannmålsproduktion.
Jag minns inte om det var Margareta Winberg eller Åke Selberg som sade
att det egentligen borde ha avgivits en reservation i denna fråga, eftersom
skillnaden mellan uppfattningarna är så stor. Det kan hända, men vi måste
försöka få fram en majoritet i utskottet, och då får man välja vilken sida man
vill tillhöra. De socialdemokratiska förslagen var klart sämre. De stämmer
inte alls med de krav som jag och Centern ställer på en jordbrukspolitik,
att den skall ha förutsättningar för ett bärkraftigt svenskt jordbruk som kan
konkurrera med omvärlden och därmed ge allt det som jag nämnde om öp-
pet landskap, biologisk mångfald och ett livskraftigt jordbruk med bönder
som har en rimlig lönsamhet, vilket är en förutsättning för allt detta.
Jag kan inom parentes säga att det också står i den socialdemokratiska
reservationen att man vill ha ett öppet landskap. Men det kommer vi inte att
få om Socialdemokraterna driver sin politik. Om jordbruken inte blir kvar
kommer det inte att finnas ett öppet landskap.
Fru talman! Här har också berörts prisregleringsavgiftens funktion i miljö-
sammanhang, och man har sagt att den inte skall tas bort. Både Åke Selberg
och Margareta Winberg vet att den aldrig var någon miljöavgift. Det var en
regleringsavgift som jordbruket självt lade på sig för att kunna balansera och
ha möjlighet att exportera överskott. Borttagandet av avgiften är alltså inte
ett avsteg från någon miljöpolitik.
Det är låga spannmålspris som gäller i detta sammanhang. Även om de
blir något höjda är de fortfarande låga. Det är en faktor som gör att intensite-
ten inte ökar. Vi har i Sverige halverat användningen av bekämpningsmedel,
och vi är på väg att halvera den en gång till. Det är en bedrift. Vi skall ge en
eloge till svenskt jordbruk och svensk jordbrukspolitik för att det blivit på
det sättet. Tar vi tag i detta kan vi säkert gå vidare.
Herr talman! Med dessa ord vill jag yrka bifall till utskottets hemställan
och avslag på de reservationer som avgetts.
Anf. 24 ÅKE SELBERG (s) replik:
Herr talman! Lennart Brunander säger att det är demokratiskt att ändra
en propositions förslag i utskottet. Det är helt klart att det ingår i en demo-
kratisk process. Det råder inget tvivel om det. Det fick även de socialdemo-
kratiska regeringarna i viss mån ta till sig. Men det är långt ifrån det som nu
30
har skett. De regeringsförslag som nu kommer till kammaren innebär en to-
talt förändrad proposition.
Om man går in och ändrar förslag är det viktigt att man också tar konse-
kvenserna fullt ut. Man kan då inte avge särskilda yttranden som egentligen
utgör en reservation, eller i varje fall mycket nära gränsar till en reservation,
för att utåt kunna spela att man har en annan åsikt. Om man har gått ut i
massmedia så starkt som Lennart Brunander har gjort, är det klart att det
kan vara jobbigt att utan vidare krypa in i utskottsmajoriteten.
Jag anser inte att vare sig jordbruk eller skogsbruk är någon miljöbov. När
det gäller skogsbruket återkommer vi till den debatten när propositionen om
skogsbruket skall behandlas. Vi har däremot en skyldighet att sända de rätta
signalerna så att jordbruket skall få en riktig miljöprofil. Det var därför som
vi socialdemokrater ville diskutera bl.a. arealstödet under detta år. Vi borde
göra detta gemensamt, och gärna bli helt eniga om det, så att stödet får en
utformning som gör att utvecklingen går mot en miljöriktig produktion.
Lennart Brunander berörde 1967 års jordbrukspolitik. Jag kan tala om
vad som hände 1976-1982. Vi fick då sopa ihop ett oerhört stort och kost-
samt överskott och ta hand om det. Vi fick också ta hand om många jordbru-
kare som hade oerhört stora problem. Det är knappast meningsfullt att föra
den debatten år 1993.
Också jag har talat med jordbrukare och läst vad som står i pressen.
Många är olyckliga över att man helt plötsligt gick över till arealstöd. Här
hade man lyssnat till signalerna från 1990 och fullt ut arbetat efter dem, och
sedan förändras förutsättningarna över en natt.
Det är viktigt att vi för en ansvarsfull politik så att vi inte återigen hamnar
i en överskottsproduktion som är dyrbar för jordbrukare, skattebetalare och
konsumenter av alla kategorier. Ett är säkert: Vi skall inte drömma om att
vi kan släppa till resurser på det sätt som vi kunde göra år 1990.
Anf. 25 LENNART BRUNANDER (c) replik
Herr talman! Åke Selberg säger att han inte tycker att jordbruket är någon
miljöbov, och det är mycket bra. Jag tycker att vi skall föra debatten med
utgångspunkt från att det är på det sättet och inte utifrån någonting annat.
Åke Selberg säger att Socialdemokraterna har intresse av att diskutera
och ta fram ett arealstöd som skall vara befrämjande för miljön. Kan Åke
Selberg tala om för mig hur ett arealstöd på 500 kr per hektar är mer miljö-
befrämjande än det arealstöd på 1 000 kr som vi ursprungligen hade föresla-
git, eller det på 700 kr som utskottet så småningom kom fram till? Kan Åke
Selberg tala om för mig varför ett arealstöd på 500 kr är bättre för miljön?
Det talades här om skattebetalarna och konsumenterna. Det är alldeles
självklart att livsmedel och alla de tjänster som jordbruket gör kostar
pengar. Om vi väljer en väg där inte allt läggs på konsumenten, måste kost-
naderna givetvis betalas på något annat sätt. Det görs via skattebetalarna,
och det är vad som sker i detta sammanhang när ett arealbidrag införs. Det
kan man naturligtvis diskutera. Men förutsättningen för att vi skall klara den
omställning som pågår och få ett bärkraftigt jordbruk är att vi skapar en in-
komst för den som arbetar inom jordbruket som är möjlig att leva på.
Vi har då att välja mellan antingen ett högre pris för varan eller en kombi-
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
31
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
32
nation av varans pris och ett arealstöd. Eftersom vi nu har gått på den sist-
nämnda vägen - och där är vi inte oense, såvitt jag kan förstå-har vi samma
inriktning. Det är bara fråga om olika nivåer. Vad är det som gör att den nivå
som ni har valt är mer miljövänlig än någon annan nivå?
Anf. 26 ÅKE SELBERG (s) replik:
Herr talman! Vi socialdemokrater valde inte att gå arealstödsvägen. Vi
valde att föreslå ett inkomststöd, vilket fanns år 1990.
Vi borde alltså jobba vidare med 1990 års beslut under detta budgetår. Vi
skulle under denna tid få en chans att resonera oss fram till på vilket sätt ett
arealstöd kan utformas. Det finns olika uppfattningar när det gäller arealstö-
det. Vi borde utforma ett arealstöd som styr mot en mer ekologisk och miljö-
riktig odling, och enligt vår uppfattning borde vi tagit detta år på oss för att
diskutera.
I sin förra replik sade Lennart Brunander att bönderna bör ha en rimlig
lönsamhet. Det är självklart. Självfallet måste bönderna och de som produ-
cerar livsmedel ha en rimlig lönsamhet. Eljest har vi inga livsmedel. Här har
vi ett gemensamt ansvar att arbeta oss fram till en lösning.
Jag tycker att jordbrukarna har ställt upp mycket bra på detta område.
Man har ställt upp för miljön och för att halvera användningen av växtbe-
kämpningsmedel och handelsgödsel. Man har halverat användningen. Det
var den socialdemokratiska regeringen som lade fram dessa förslag, och den
fick också jordbrukarna med sig. Men man började sedan skicka signaler åt
andra håll. Det gör att det är helt klart att användningen av insatsmedlen
kommer att öka.
Jag är helt övertygad om att vi måste söka andra vägar inom miljöpolitiken
än den väg som ni i dag har slagit in på.
Anf. 27 LENNART BRUNANDER (c) replik:
Herr talman! Jag fick inget riktigt svar på frågan om varför det socialde-
mokratiska förslaget är mer miljövänligt. Jag fick delvis ett svar genom att
Åke Selberg säger att man kallar ersättningen för inkomststöd i stället för
arealbidrag eller arealersättning.
Men namnet på det kan ju knappast ha någon avgörande betydelse i sam-
manhanget. Skall man se riktigt på detta, Åke Selberg, är naturligtvis en
högre arealersättning att föredra ur miljösynpunkt framför en låg arealer-
sättning. Alltså är det socialdemokratiska förslaget sämre i det avseendet,
både gentemot det som jag pläderade för och gentemot det som så små-
ningom blev utskottets beslut.
Sedan säger Åke Selberg att det är klart att jordbruket skall ha en rimlig
lönsamhet. Det är t.o.m. självklart att man skall ha det. Men det går inte att
bara resonera med utgångspunkt från att det är både rimligt och självklart.
Man måste också försöka att forma en politik så att det blir möjligt. Annars
är allt sådant tal fullständigt meningslöst.
Åke Selberg håller också med mig om att jordbrukarna och hela jord-
bruksnäringen har varit duktiga genom att klara av att halvera användningen
av bekämpningsmedel. Man är nu på väg att halvera den ytterligare en gång.
Sedan vill Åke Selberg och Socialdemokraterna straffa dem som varit så
duktiga genom att lägga på en ökad miljöavgift på dessa bekämpningsmedel.
Den regleringsavgift som tidigare användes vid försäljning av överskotten på
spannmål vill ni göra om till en miljöavgift. Det är inte rimligt att hantera
det på det sättet, Åke Selberg.
Förste vice talmannen anmälde att Åke Selberg anhållit att till protokollet
få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 28 MARGARETA WINBERG (s) replik:
Herr talman! Lennart Brunander sade att det inte är så märkligt att man
förändrar förslagen. Han sade att riksdagens roll inte bara är att föra rege-
ringsförslagen vidare. Jag håller med om det som Åke Selberg har sagt.
Det som är märkligt och som aldrig någonsin har inträffat tidigare, när vi
hade en socialdemokratisk regering, är att regeringen och jordbruksminis-
tern på punkt efter punkt får stryk. Det gäller ju, Lennart Brunander, inte
bara den här propositionen, som i och för sig är märklig när det gäller tvångs-
träda, antal grödor, inlösenpris och EG-anpassning. Det är fyra tillkännagi-
vanden eller beslut som majoriteten föreslår som strider emot regeringens
förslag.
Till det kommer ju de förslag som vi just nu håller på att behandla. De har
med fruktodlingen att göra. Där åker regeringen på stryk. Regeringen får
stryk när det gäller fisket, grönmjölsproduktion och även när det gäller ani-
maliesektorn. Där avvisar vi propositionen. Det är inte så enkelt att man
bara kan säga att det inte är konstigt att man förändrar förslagen. Man kan
med rätta fråga sig på vilket mandat Karl Erik Olsson sitter som jordbruks-
minister. Man kan också fråga sig vilken roll Centern spelar i allt detta.
Nu diskuterar vi arealbidraget och inlösenpriset för spannmål. Förslaget
från regeringen var 700 kronor per hektar och 90 öre i inlösenpris. Utskotts-
majoriteten enade sig efter stor vånda om 700 kronor per hektar och 1:05 kr
i inlösenpris.
Sedan går Centern och kds i utskottet och skriver ihop sig i ett särskilt
yttrande där de vill ha 1 000 kronor per hektar i arealstöd och 1 krona i inlö-
senpris. Man skriver så här: ”Det är dock vår uppfattning att en bättre kom-
bination mellan pris och arealersättning vore en höjning av arealersättningen
från 700 till 1 000 kr per ha och att inlösenpriset på spannmål bestämdes till
en krona per kg. Vårt förslag skulle ge spannmålsodlingen en något högre
ersättningen än vad utskottets beslut innebär och framför allt ge lägre kost-
nader för animalieproduktionen.”
Centern som parti lyckas alltså sitta på tre stolar samtidigt. En i rege-
ringen, ministerstolen kan vi kalla den, en i utskottsmajoriteten, vad den nu
skall kallas, och en litet på sidan om, där man går vid sidan av utskottet fast
man stöder utskottet. Vilken är centerstolen egentligen, Lennart Brunan-
der?
Anf. 29 LENNART BRUNANDER (c) replik:
Herr talman! Margareta Winberg säger att det är märkligt att man ändrar
på regeringsförslag och att det inte hände på den socialdemokratiska rege-
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
3 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 87
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993194,
Jordbruksdeparte-
mentet
34
ringens tid, i varje fall inte i den omfattningen. Låt mig då återkalla situatio-
nen när vi fattade 1990 års beslut. Då var inte en enda siffra rätt.
Då gjorde utskottet om hela det förslag till jordbrukspolitik som den so-
cialdemokratiska regeringen lade fram. Det blev en fullständig förändring.
Detta är inte något nytt. Det behöver vi kanske inte träta om. Det är egentli-
gen inte så viktigt.
Sedan behöver jag inte stå här och plädera för det särskilda yttrande som
jag varit med om att skriva. Det läste ju Margareta Winberg upp här, så det
kommer till protokollet ändå. Det är ju bra.
Men den parlamenteriska situationen är ju sådan, och det känner Marga-
reta Winberg också till, att om vi vill att något skall falla framåt måste vi
diskutera oss fram till ett beslut. Det är vad utskottet har gjort. Men Marga-
reta Winberg gillar ju inte att den linje som Socialdemokraterna drev förlo-
rade på det här sättet. Jag tycker att det var en framgång, eftersom det var
det sämsta förslaget.
Anf. 30 MARGARETA WINBERG (s) replik:
Herr talman! Det är roligt att jag kan glädja Lennart Brunander genom
att läsa upp detta, som jag tycker, mycket dåliga förslag. Jag tycker att det
är näst intill otillständigt att sätta sig i en majoritet för ett förslag och sedan
skriva sig fri genom ett särskilt yttrande för ett helt annat förslag. Jag tycker
att moralen borde bjuda att ni avstår att rösta i omröstningen så småningom.
Jag skulle gärna vilja veta svaret på frågan om var Centern står. Vilket av
dessa tre förslag är Centerns grundförslag? Det har jag inte fått svar på.
Lennart Brunander säger att vi inte kan lägga över mer kostnader på jord-
bruket, vi kan inte införa en miljöavgift. Det betyder att ni återigen är oense.
Den centerpartistiske jordbruksministern har ju skrivit flera gånger i propo-
sitioner att ett sådant förslag bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Är det bara tomt prat? Vi hörde ju att Ingvar Eriksson sade samma sak. Inga
nya krav får ställas. Hur blir det då med den kadmiumavgift som är aviserad
och som måste komma innan EES-avtalet träder i kraft? Efter det EES-avta-
let har trätt i kraft är det inte tillåtet med den typen av avgift.
Det låter som om det är mycket friktionsfritt att föra vår egen livsmedels-
politik, men jag vill påminna om ett beslut som vi fattade här på morgonen
som handlade om miljöfarlighetsmärkning. Där röstade en majoritet här i
kammaren ned det socialdemokratiska förslaget om att vi nu skulle införa en
svensk miljöfarlighetsmärkning inför ett eventuellt EG-medlemskap.
Det är att göra det litet för enkelt för sig att säga att det går bra och att vi
kan ha våra egna regler. Jag tror inte att det är så enkelt. Man kunde åtmin-
stone ha den ambitionen. Det har vi socialdemokrater. Det visade vi när vi
röstade i morse. Men ni röstade emot. Inte ens den ambitionen finns.
Anf. 31 LENNART BRUNANDER (c) replik:
Herr talman! Margareta Winberg frågade gång på gång var Centern står.
Det har hon väl klart kunnat se i vårt agerande i olika sammanhang. Det har
hon visst kunnat se.
Sedan är ju verkligheten den att vi måste komma fram till ett beslut som
för frågorna framåt. Då är inte vi starka nog att ensamma kunna diktera de
besluten. Det är inte ens Socialdemokraterna. Även om ni är ganska stora
måste ni också få hjälp för att kunna genomföra beslut. Det är en demokra-
tisk process, och den är inte så tokig egentligen. Men det är klart att den är
besvärlig ibland.
När det gäller detta att vi inte skall belasta jordbruket med fler avgifter,
kommenterade jag regleringsavgiften på handelsgödsel och bekämpnings-
medel. Den vill ni göra om till en miljöavgift. Den regleringsavgiften har
jordbruksministern tagit bort. Jag tycker att det är rätt att han har tagit bort
den. Den infördes som ett sätt för jordbruket att självt ta en del av ansvaret
för spannmålsöverskottet. Det ansvaret tog staten över i och med 1990 års
beslut.
När den inte behövs längre och när vi har tagit bort regleringsekonomin
skall inte heller detta gälla längre. När vi nu håller på att anpassa kostnadsni-
våer för att kunna konkurrera bättre är detta en av de åtgärder som behöver
vidtas.
Jag är för att vi skall ha en kadmiumavgift. Det är riktigt att en sådan för-
bereds. Problemet är bara att en kadmiumavgift får ganska liten betydelse i
dag.
Den möjlighet som vi hade i Sverige att producera fosfatgödsel med låg
kadmiumhalt är borta, sedan Supra lagt ner sin fabrik i Landskrona. En kad-
miumavgift får ganska liten betydelse, när det vi köper ändå har hög kad-
miumhalt. Men avgiften kan kanske stimulera till att man köper på rätt
ställe.
Omröstningen i dag skulle man kunna ägna väldigt mycket resonemang åt.
Margareta Winberg är väl medveten om att Centerpartiet drev dessa frågor
mycket länge medan vi hade en socialdemokratisk regering. För att uttrycka
det enkelt och inte alltför drastiskt, var förhållandet det att den majoritet
som då fanns väldigt många gånger nästan förlöjligade oss för att vi över hu-
vud taget drev kraven. Vi fick alltså en majoritet mot oss nästan varje gång.
Jag tror också att det är bra att vi får en märkning av livsmedel. Det är
sådant som man jobbar med, och det kommer säkert det också.
Förste vice talmannen anmälde att Margareta Winberg anhållit att till pro-
tokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 32 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:
Herr talman! Lennart Brunander sade i sitt huvudanförande att det är an-
geläget att Sverige behåller strängare regler för djurhållning och djurhälsa
samt miljöregler. Jag sympatiserar med den tanken. Jag tror att det är en
ädel och bra tanke.
Men frågan är, Lennart Brunander, hur man skall hantera detta rent prak-
tiskt. Om det kostar ungefär 10 procent mer i prisregleringsledet att tillgo-
dose de här reglerna, betyder det att köttet förmodligen också kostar 10 pro-
cent mer för konsumenten. Om konsumenten står i butiken och har att välja
mellan ”Gjort i Sverige”, ”Hergestellt in Deutschland” eller ”Made in Eng-
land”, och det visar sig att det kostar 10 procent mera att köpa det svenska
köttet, hur skall man då motivera svensken till att betala 10 procent mer?
Det finns naturligtvis en enkel lösning, och det är att hitta en form förju-
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
35
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993194,
Jordbruksdeparte-
mentet
36
stering av priset. Men frågan är, Lennart Brunander: Hur skall en sådan ju-
stering se ut? Jag kan inte se att det går att subventionera på något sätt utan
att bryta mot de konkurrensregler som gäller. För övrigt skulle man i så fall
behöva behålla ett slags gränsskydd.
Det skulle vara intressant att höra Lennart Brunanders förklaring till hur
han tänker lösa den här ekvationen.
Anf. 33 LENNART BRUNANDER (c) replik:
Herr talman! Jag kan nog inte reda ut helt och hållet hur vi skall bete oss
för att lösa det problemet, för precis som Christer Windén säger är detta na-
turligtvis ett bekymmer. Det är många åtgärder som måste vidtas. I det be-
tänkande som nu behandlas har vi tagit upp frågan och utgått ifrån att man
på något sätt kommer att utreda detta och lägga fram förslag om hur det skall
skötas.
Jordbruksverket har också gjort en utredning - det är inte så ensidigt det
här - där professor Ekesbo vill göra gällande, och han har säkert ganska
goda motiv för det, att det egentligen är lönsamt med de djurskyddsregler
som vi har. Men samtidigt kostar de pengar, och på andra sidan gränsen kan
man kanske nå samma förbättringar i produktionen genom att använda anti-
biotika eller något annat som innebär en billigare investering men som är
betydligt sämre och som är förbjudet i Sverige.
Det här är ett bekymmer. Det håller jag med Christer Windén om. Men
det är några saker som vi måste göra. Vi måste ge information till allmänhe-
ten, och vi måste ha en märkning av livsmedlen. Vi måste också ha en möjlig-
het att ta prover på de livsmedel som kommer hit, så att de inte innehåller
sådant som är förbjudet i Sverige, t.ex. antibiotika och hormoner.
Vi måste kunna utföra en kontroll, vi måste sprida information och vi
måste ha en märkning. Att ha någon typ av gränsskydd i en situation när vi
har kommit in i EG är nog inte särskilt enkelt. Vad vi möjligtvis kan ha är
något slags djurbidrag eller annat stöd för att skydda miljön och för att
skydda hälsan.
Anf. 34 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:
Herr talman! Tack för det svaret, Lennart Brunander! Det finns en sak
som jag skulle vilja ytterligare påpeka i sammanhanget, nämligen att när
man köper svenskproducerade livsmedel är det ju inte fråga om att köpa livs-
medel som har högre kvalitet på grund av att vi i Sverige har andra djurhåll-
ningsregler, utan man betalar ett högre pris för köttet därför att man till-
fredsställer en hög etik när det gäller djurhållning.
Det är alltså omtanke om djuren man betalar extra för, inte för högre kva-
litet på köttet. Det är en väsentlig skillnad mot om man vill betala mer för
att slippa rester av bekämpningsmedel och andra oönskade medel.
Det är den ena reflexionen jag gör. Den andra är att inom EG finns fortfa-
rande möjligheter att styra skatter och pålagor i väldigt stor utsträckning,
därför att beskattningen är en nationell angelägenhet i EG. Vi kan göra pre-
cis vad vi vill på det området. Ett sätt att styra skulle således vara att tricksa
med skatterna, för att så att säga komma i kontakt när det gäller de kostna-
der som uppstår på grund av djurhållningsreglerna.
Å andra sidan finns det en risk för att om man gör en sådan förändring
av kostnadsläget på grund av de här reglerna, har man satt litet grand av
konkurrensens normala spelregler ur funktion. Kan jag köpa ett bättre kött
till samma pris, så gör jag det. Det är också en svår nöt att knäcka.
Jag vill gärna ha Lennart Brunanders kommentar till den sortens funde-
ringar.
Anf. 35 LENNART BRUNANDER (c) replik:
Herr talman! Det är inte så lätt att utreda hur man skall bete sig för att det
hela skall bli bra. Det är alldeles klart att den högre etiken i djurhållningen
inte går att mäta, men den ger en konkurrensfördel i den mån vi har möjlig-
het att tydliggöra för människor att svensk djurhållning är etiskt högtstå-
ende.
Som ett exempel kan jag tala om att jag träffat en person som nyss varit i
Tyskland och som berättade att man där i olika tidskrifter och magasin be-
skrev förhållandena inom svensk matproduktion. Det ger naturligtvis en för-
del i en situation då vi har möjlighet att sälja på den marknaden. Så borde
vi naturligtvis också göra på den svenska marknaden.
Ett annat exempel är att elitidrottsmän, som det sades till mig häromda-
gen, när de är i Sverige köper på sig svensk kyckling, för de vet att den kan
de äta utan att bli sjuka. Det är sådant som svensk livsmedelsproduktion kan
använda till sin fördel. Det är väl egentligen enda möjligheten, tror jag, men
den är inte liten och klart möjlig att få ett resultat av.
Sedan skall väl också sägas att reglerna som vi har för djurmiljön är ett
bekymmer för befintlig verksamhet så länge man inte har gjort föränd-
ringen, för det innebär kostnader att göra en förändring så att man får det
bättre. Vid nybyggnationer och när man väl har gjort förändringen har man
egentligen inga ökade kostnader annat än eventuella ränte- och amorterings-
kostnader. Bekymret är när man skall genomföra förbättringar. När man
bygger nytt är det inte lika bekymmersamt.
Jag tror att de regler vi har är någonting som vi måste se till att kunna ha
kvar. Men vi måste hjälpa till att tydliggöra för konsumenter och andra vad
det handlar om.
Anf. 36 HOLGER GUSTAFSSON (kds):
Herr talman! Sveriges livsmedelsproduktion är en viktig resurs för vårt
land. Den bör värnas inför den förestående anpassningen till Europapoliti-
ken.
Vegetabilieodlingen och köttproduktionen är i dag allvarligt hotade ge-
nom en bristande ekonomisk lönsamhet. Många företag i primärproduktio-
nen har avvecklats under 1992 och 1993.
Detta kommer att leda till en ökad import av livsmedel och tiil en ökad
export av arbetstillfällen. Det kommer att ske i en situation då regeringen
gör allt för att stimulera fram nya riktiga arbeten. Det kommer också att eko-
nomiskt utgöra en belastning på vår handelsbalans.
Det är mot denna bakgrund mycket positivt att som motionär ha fått ini-
tiera de överläggningar som har kommit till stånd inom utskottet. Dessa
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
37
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
överläggningar har skapat en majoritet för ett sunt avsteg från den stela pris-
politik som lades fast i 1990 års omställningsbeslut.
Resultatet av överläggningarna i utskottet blev att man beslutade föreslå
en höjning av spannmålspriset från 90 till 105 öre per kilo. Detta visar klart
regeringspartiernas vilja att inte helt utarma svensk livsmedelsproduktion
före ett eventuellt EG-medlemskap.
Den svenska åkermarken har specifika förutsättningar för att producera
rena livsmedel som kan bli en intressant exportprodukt till en alltmer mil-
jöansträngd marknad i Europa. Svenskt jordbruk har goda förutsättningar
att både direkt och indirekt skapa riktiga arbetstillfällen under förutsättning
att näringen får samma förutsättningar som sina konkurrenter i grannlän-
derna.
Vi i kds framför i ett särskilt yttrande som är fogat till betänkandet att vi
skulle ha föredragit att arealstödet höjdes till 1 000 kronor per hektar och att
priset på spannmål i stället blev 100 öre per kilo. Genom att kostnaderna för
animalieproduktionen skulle ha sänkts och priserna bättre skulle ha anpas-
sats till marknaden skulle jordbruket bättre ha anpassats till de villkor som
gäller inom EG.
Vidare föreslår utskottet regeringen att den skall göra en snabb översyn
av tillämpningen av stöd för överskuldsatta jordbrukare. Detta är mycket
angeläget. Det är viktigt att det blir ett stöd som inte ensidigt hjälper till att
avveckla jordbruksföretag, och att det görs en utvärdering i syfte att hjälpa
unga överskuldsatta jordbrukare att överleva och inrätta sina företag för
framtiden.
Herr talman! Det är min förhoppning att detta första avsteg från 1990 års
livsmedelspolitiska beslut i riktning mot en anpassning till den europeiska
jordbrukspolitiken skall följas av ytterligare steg i samma riktning. Jag hop-
pas i första hand på ett förslag till exportfinansiering i enlighet med EG:s
modell. Om så sker kan man tala om att det våras för svenskt jordbruk även
vad beträffar det politiska klimatet.
Herr talman! Jag yrkar härmed bifall till hemställan i utskottets betän-
kande JoU13.
Anf. 37 ÅKE SELBERG (s) replik:
Herr talman! Holger Gustafsson tar upp frågan om stödet till de skuldsatta
jordbrukarna. Detta stöd har stor betydelse för att vi skall komma till rätta
med situationen. Det är dock ingenting nytt utan fanns med i 1990 års beslut.
Det var då vi fattade beslutet om de tio miljoner kronorna.
Det vi nu kommer att göra är att försöka få en vidare användning av stö-
det. Det gör vi genom att ha en skrivning som gör att man får möjlighet att
nyttja det på ett bättre sätt.
Kds står i alla lägen för etik, moral osv. Vi socialdemokrater tyckte att det
särskilda yttrandet förebådade en helt annan inriktning än vad majoritetsför-
slaget innebär. Varför tog ni inte steget fullt ut och skrev en reservation? Det
hade givit ett betydligt bättre intryck.
Holger Gustafsson talar om kostnaderna för animalieproduktionen. Det
var ministerns förslag att tillföra 1,7 miljarder kronor för att förbättra produ-
38
centernas situation. Det förslaget har ni ju skjutit i sank! Det håller inte i
nästa proposition vi behandlar.
Nu har majoriteten fattat ett annat beslut som gör att allt förändras. Djur-
bidraget och stödet till animalieproduktionen håller inte längre. Nu är situa-
tionen helt förändrad.
Anf. 38 HOLGER GUSTAFSSON (kds) replik:
Herr talman! Det jag framför allt vill framhäva när det gäller stödet för
det skuldsatta jordbruket är att man har rätt attityd. Det räcker inte att
hjälpa till att avveckla jordbruk. Det finns jordbrukare - särskilt unga, kan-
ske litet överinvesterade - som behöver ha hjälp att komma över toppen.
Deras företag är egentligen framtidsföretag.
När det gäller kds inställning till det särskilda yttrandet kan jag bara un-
derstryka att vi håller en konsekvent linje. Kds har inte varit med om att
fatta 1990 års beslut och sympatiserar i grunden inte med det. Vi försöker nu
att ta de tillfällen vi har att använda vårt oberoende för att försöka rätta till
avigsidorna med det, framför allt i de avseenden som 1990 års beslut är inak-
tuellt och passerat. Ett led i detta är att försöka förändra den stela prispoliti-
ken. Det steget har regeringen och utskottet tagit nu, och vi uppskattar att
det blir på det sättet. Vi för en konsekvent politik i det sammanhanget.
Åke Selberg tycker att vi borde göra en reservation i stället för ett särskilt
yttrande. Vi gör det särskilda yttrandet på precis samma grunder som Cen-
tern gör det. Vi måste naturligtvis i första hand skapa en bra majoritet. Vi vill
också tala om vilken färdriktning vårt parti kommer att ha i fortsättningen.
Anf. 39 ÅKE SELBERG (s) replik:
Herr talman! Jag kan bara konstatera att man i kds vill sitta på tre stolar
samtidigt. Låt gå för det.
Stödet för skuldsatta jordbrukare är inte enbart menat som ett aweek-
lingsstöd. När vi nu tar ställning till den fortsatta användningen av stödet vill
jag noga poängtera att det inte är fråga om att man utökar användningen av
det. Det vi ville göra var att ordna så att det fanns möjlighet att använda det
på det sätt som var meningen med 1990 års beslut. De jordbrukare som rå-
kade ut för speciella problem till följd av omställningsbeslutet och avregle-
ringen skulle kunna få hjälp att fortsätta att driva sin produktion.
Anf. 40 HOLGER GUSTAFSSON (kds) replik:
Herr talman! Jag har svårt att identifiera de tre stolar Åke Selberg talar
om. Kds ingår i majoriteten, och vi kommer att göra det i omröstningen se-
dan också. Åke Selberg försöker naturligtvis bara hitta finurligheter i sam-
manhanget.
Det kan aldrig vara fel att redogöra för vad man står för och även för de
kompromisser man kan få göra i ett sammanhang. Det är ofta bättre att ta
ett litet steg i rätt riktning än att ge upp och ställa sig utanför. Därför intar vi
denna hållning.
Anf. 41 MARGARETA WINBERG (s) replik:
Herr talman! Jag vill tydliggöra de tre stolarna. Kds sitter i cn regering
som har lagt fram ett förslag som innebär 700 kr per hektar och 90 öre i inlö-
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
39
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
sen. Sedan har utskottsmajoriteten, där kds också är representerad, gjort
upp om ett annat förslag som innebär 700 kr per hektar och 1:05 kr i inlösen.
Därutöver har kds och Centerns representanter sagt att de vill se 1 000 kr
per hektar och 1 kr i inlösen. Där är de tre stolarna!
Holger Gustafsson talar nu på detta vis. Ni har släppt regeringsförslaget.
Jag förstår att regeringen har körts över. Men det finns fortfarande två för-
slag kvar. Ni står för båda. Vi socialdemokrater tycker att det är ganska omo-
raliskt att inte kunna bestämma sig i en sådan viktig situation. Om ni faller
ifrån i utskottsmajoriteten förändras hela jordbrukspolitiken. Därför tycker
jag att ni borde avstå i den kommande omröstningen, eftersom ni inte kan
bestämma er för vad ni tycker.
Holger Gustafsson säger vidare att animalieproduktionen hotades tidigare
men att nu är situationen bättre. Men förskjutningen i stödsystemet går från
animalieproduktion till vegetabilieproduktion. Stöden på animaliesidan
sänks och i stället höjs de kraftigt, genom utskottsmajoritetens försorg, för
vegetabiliesidan. Vi socialdemokrater är därför oroliga för animaliesidan.
Vidare pratar Holger Gustafsson om den stela prispolitiken i 1990 års be-
slut. Jag förstår inte alls det. Det var just det vi ville komma ifrån med hjälp
av 1990 års belsut. Vi ville komma bort från de tidigare politiskt och admi-
nistrativt satta priserna. Man kan uttrycka det som ”från plan till marknad”!
Nu går vi tillbaka till en typ av planekonomi.
Jag vill också understryka det Åke Selberg sade. Det tillkännagivande
som utskottet enigt gör om stöd till högt skuldsatta jordbrukare är ingen
kompensation för en hög ränta. Det är ett försök att hjälpa de jordbrukare
som till följd av avregleringen och 1990 års beslut har hamnat i en svår situa-
tion. Det är viktigt att tala om det. Det är alltså ingen utvidgning av krite-
rierna. Vi vill att regeringen skall se över det hela och göra frågan känd. Om
en jordbrukare uppfyller kriterierna skall denne ha möjlighet att söka detta
stöd.
Anf. 42 HOLGER GUSTAFSSON (kds) replik:
Herr talman! Jag kommer inte att förledas till att räkna stolar och formali-
teter. Jag tycker att det är ganska oväsentligt i en sådan här viktig fråga. Vi
i kds är ute efter den bästa möjliga vägen för svenskt jordbruk. Det är natur-
ligtvis nästan ett axiom att Socialdemokraterna attackerar jordbrukare i pri-
märproduktionen. Vi kan konstatera att det är så.
Men att Socialdemokraterna också attackerar tusentals livsmedelsarbe-
tare i en situation då arbetslösheten är mycket stor i vårt land är mera beklag-
ligt. Skall de få ha sina arbeten kvar krävs det även en fungerande primär-
produktion. Villkoren för primärproduktionen måste fungera. Dessutom
påverkar detta konsumenten i hög grad. Svenska jordbrukare producerar
livsmedel som våra konsumenter önskar ha i en miljö som är renare än på
många andra ställen i vår omvärld.
1990 års beslut har passerat. Det utgör en rigid prispolitik så till vida att
90 öre, som beslutades för tre fyra år sedan, inte har någon aktualitet i dag.
Vi måste vara öppna för det.
Vi har faktiskt ansökt om att få förhandla om medlemskap i EG. Det för-
40
pliktigar. Även om Sverige inte blir medlem i EG, måste Sverige anpassa sig
till Europapolitiken.
Om vi någonsin skall kunna öppna svenskt jordbruk för omgivningen och
inte behålla det slutna systemet med den tidigare planekonomin, måste vi
förstå att konkurrensen är annorlunda. Vi i kds vill medverka till den realpo-
litiken för konsumenterna, för dem som är sysselsatta i livsmedelsföretagen
och för bönderna.
Anf. 43 MARGARETA WINBERG (s) replik:
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till Holger Gustafsson. Ni vill med-
verka till den bästa möjliga vägen. Är bästa möjliga vägen 700 kr per hektar
och 1:05 kr i inlösen, eller är bästa möjliga vägen 1 000 kr per hektar och 1
kr i inlösen?
Anf. 44 HOLGER GUSTAFSSON (kds) replik:
Herr talman! Bästa vägen är 1 000 kr per hektar. Men vi har ännu inte nått
fram till det. Då tar vi ett litet steg i taget.
Anf. 45 CLAUS ZAAR (nyd):
Herr talman! I jordbruksutskottets betänkande har djurskydd och djur-
hälsovård fått en undanskymd roll. Det betyder inte att djurfrågorna är
mindre angelägna i den kommande EG-anpassningen. Det här har även tidi-
gare talare belyst i dag genom att tala om djurs hälsa.
Herr talman! Just nu riskerar vi också att hormondebatten inom EG tystas
ned. Lanbrukskommissiarien säger att satsningar skall ske för att bekämpa
den s.k. hormonmaffian. Men han tvingas hemlighålla undersökningsfakta.
När våra grisar inte får bete sig på ett normalt sätt tycker jag att det har
gått för långt. Det har inte inträffat än här i Sverige. Men på kontinenten
har det hänt. Får inte grisar bete sig normalt kan de drabbas av en djup och
långvarig stress. För att behandla denna åkomma använder lantbrukarna
olika antibiotika så att djuren skall överleva. Detta är allvarligt, eftersom
det riskerar att bli ett folkhälsoproblem. Vi äter själva den mat som produce-
rars från grisarna vid slakten, och vi riskerar att bli resistenta mot antibio-
tika.
I Sverige har vi inte i någon känd omfattning hälsoproblem av det slaget.
Vi har en näringsgren som kan utvecklas i framtiden. Vi har friska djur.
Det är min förhoppning att svenskt jordbruk skall fortsätta att satsa på
forskning och utveckling för att behålla en tätposition inom Europa när det
gäller djurskydd och djurhälsa. Svenska bönder har ett unikt läge att hävda
sig med förädlade livsmedelsprodukter på en EG-marknad. Notera att för-
ädlade produkter är vår möjlighet. Export av bulkvara utsätts däremot för
en osäker och stor konkurrens.
Vår kvalitet kommer att vara ett säljargument till de europeiska konsu-
menterna. Ett utbrett hormonmissbruk inom många EG-länder ger oss då
möjlighet att hävda våra fördelar. Jag vill i det sammanhanget nämna, att vid
en husrannsakan hos en fodcrlcvcrantör i Belgien hittade polisen en bok
med ett 50-tal adresser till kreaturshandlare och fodcrlcvcrantörer i både
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993194,
Jordbruksdeparte-
mentet
41
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
42
Belgien och Holland. Detta är bevis för hur omfattande hormonmissbruket
är utan att konsumenterna är medvetna om det.
Attentat mot inblandade kontrollveterinärer och parlamentariker har
förekommit. Det hävdas att en grupp förmögna kreatursägare och handlare
förser bönder som är i ekonomisk knipa med djurhormoner.
Kvaliteten på den svenska maten baseras på att vi har förbud mot gene-
rella fodertillsatser som innehåller antibiotika. Den europeiska, liberala, an-
vändningen av antibiotika innebär betydande risker. Sjukdomsframkallande
bakterier kan bli resistenta mot läkemedel och kan inte behandlas på tradi-
tionellt sätt. Vi riskerar att få en ökad dödlighet i vissa sjukdomar.
Resistensnivån för salmonellabakterien, som bl.a. finns i höns, anges i Ne-
derländerna till 80-90 %. I Sverige är den 0-6 %. Tala om kvalitet på mat!
Ur djurskyddssynpunkt är den svenska restriktiva användningen mycket
positiv, men den måste marknadsföras bättre genom en särskild hälsosäker-
hetsmärkning.
Jag vill också påpeka, att enligt en artikel i det tyska nyhetsmagasinet Der
Spiegel har användningen av antibiotika skapat resistenta salmonellavarian-
ter. I artikeln betonas att när tyskarna äter tårtor, schnitzelpanering, ägg-
sallad, majonnäs eller löskokta frukostägg riskerar de att få salmonella.
Det finns där en stor möjlighet för svenska förädlade livsmedel av hög kva-
litet att bryta sig in på marknaden. Över hela Tyskland stryks nu äggrätter
från restaurangernas menyer. Hälsoministern hotar t.o.m. med böter för de
storkök som serverar löskokta ägg.
Herr talman! Vi bör nu ta till vara vår livsmedelsproduktions möjligheter
och påbörja en stark satsning med förädlade livsmedel på den europeiska
marknaden.
Anf. 46 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Debatten i dag föranleder mig att göra en reflexion innan
jag börjar med mitt egentliga anförande. Allt prat om att man sitter på tre
stolar, om finansiering, inlösenpris, animalie- och vegetabilieprodukter etc.
är bortkastat om produkterna är förgiftade. Ty en smittosam älgdöd kan
även drabba tamboskap och människor.
Älgarna dör i södra delen av landet. Mer än 800 älgar har sedan 1985 setts
döda eller sjuka i en tidigare okänd sjukdom. Antalet rapporterade fall ökar.
Hur många procent som de återfunna älgarna representerar vet man inte.
Båda könen drabbas. Allvarligast är att kor i sin produktivaste ålder synes
vara särskilt utsatta. Detta innebär en svåracceptabel åderlåtning av älg-
stammen.
Sjukdomen uppträder i två skeden - en akut, med älgen i gott hull, och en
kronisk, där älgen magrar kraftigt.
I vissa av de områden där älgdöden slagit till särskilt hårt uppträder samti-
digt ett problem med kraftig älgbetning av gran. Gran tillhör inte älgens nor-
mala diet. Inom dessa delar av landet är markerna dessutom mycket kraftigt
försurade.
Forskningen har tagit ett brett grepp för att bl.a. belysa älgpopulationens
situation, sjukdomsorsaken och dess eventuella koppling till miljöpåverkan.
I dag vet man: Älgstammen är konditions- och reproduktionsmässigt god.
Endast vissa djur- och ålderskategorier drabbas. Både sjuka älgar och älgar
som fällts vid normal jakt inom de aktuella områdena har för låga halter av
för kroppen nödvändiga mineraler. Ett tidigare okänt retrovirus orsakar
eventuellt sjukdomen i samverkan med för djuren otjänliga miljöfaktorer.
Retrovirus är immunförsvarsnedsättande och hiv- och cancerframkallande.
Målet för forskningen är att fastställa smittoämnet och via populationsdy-
namiska, fysiologiska, epidemiologiska och kemiska kunskaper utarbeta en
strategi för att hämma och begränsa sjukdomen.
ÄJgen är ett karaktärsdjur för den svenska skogen och en av världens för-
nämsta viltarter. En avskjutning av ca 100 000 djur görs årligen, vilket uthål-
ligt torde vara fullt möjligt och lämpligt från nuvarande utgångspunkter. Det
ger en årlig köttavkastning på ungefär 13 000 ton.
Som allt levande är älgen också en viktig indikator på tillståndet i våra
marker. Skulle det nu vara så, vilket mycket pekar på, att de kraftiga miljö-
förändringarna påverkat älgarna så att de har blivit känsliga för sjukdoms-
alstrare, vilka tidigare tagits om hand av djurets immunförsvar, är läget all-
varligt!
Läget är allvarligt inte enbart för vår älgstam och andra frilevande viltpo-
pulationer, utan också för vår boskap och i sista hand för oss själva.
Forskningen kring älgdöden har hittills i huvudsak finansierats av landets
jägare. Via Statens naturvårdsverk har forskningsprojekt inom ämnesområ-
det tilldelats medel ur Jaktvårdsfonden och Viltskaderegleringsfonden. Om-
fattande insamlingsverksamhet riktad till landets jägare har bedrivits.
Svenska jägareförbundet har anslagit medel til verksamheten m.m. Vidare
har Sveriges lantbruksuniversitet och Statens veterinärmedicinska Anstalt
bidragit med stora belopp - i första hand genom att resurser, såväl personella
som tekniska, tagits i anspråk för arbetet.
Ett snabbt klarläggande av sjukdomens orsaker och vilka motåtgärder
som kan vidtag är en riksangelägenhet.
Herr talman! Efter det att vi har lämnat en motion i detta ärende har man
börjat få vissa förklaringar till en tidigare oförklarig kattdöd. Katter kan få
aids, eller en sjukdom som åtminstone liknar aids och som orsakas av ett
virus som tillhör samma familj som aids-viruset. Viruset som katter kan få
förkortas Fl V och tillhör samma familj retrovirus som nyss omnämnts i sam-
band med älgdöden. Detta virus har varit känt sedan 1950-talet, men först
nu har det kunnat isoleras.
Denna s.k. katt-aids sprider sig nu över världen. Enligt vissa virologer kan
en del av ”ökningen” bero på att viruset nu kan diagnosticeras. Men om det
är fel - vad är då orsaken?
Statens veterinärmedicinska anstalt har under föregående år samordnat
forskningsinsatserna och kopplat in de resurser som står till buds. Ekonomin
är emellertid ansträngd, och erforderliga insatser får härigenom inte full ver-
kan.
Med tanke på ärendets art samt den utveckling den kan få för tamboskap
och människor, skulle ett riktat anslag på 5 miljoner kronor bidra till en star-
kare koncentrerad insats och en för riket behövlig tidsvinst. Det är nu något
måste göras!
Låt inte våra barn, barnbarn och kommande generationer döma ut oss så-
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
43
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Jordbruksdeparte-
mentet
som varande oansvariga och dumma, eftersom vi inte har lyssnat på de klara
och tydliga varningssignaler - rent av larmsirener - som ljudit och som djur
och natur gemensamt givit oss om miljöns tillstånd.
Herr talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till Ny demokratis reser-
vation nr 5, mom. 63, i utskottets betänkande JoU13.
Anf. 47 INGVAR ERIKSSON (m):
Herr talman! Utskottet ser mycket allvarligt på älgsjukan. På den punkten
har vi samma uppfattning som Arne Jansson. Men enligt vad utskottet erfarit
bedrivs i SVA:s regi ett koordinerat program för forskning om den älgdöd
som drabbat älgstammen i sydvästra Sverige. I programmet deltar SVA:s vi-
rologiska laboratorium och epizootologiska enhet. Det bedrivs också ett fri-
stående fältprojekt inriktat på bl.a. patologi, provinsamling, planering osv.
Detta projekt finansieras med medel från Viltskaderegleringsfonden, efter
prioritering av forskningsrådsnämnden vid Statens naturvårdsverk. Bidrag
kommer också från exempelvis Statens jordbruksverk, Svenska jägarförbun-
det, Älghundsklubben och vissa viltskadefonder.
Utskottet har stor förståelse för kraven i motionerna om ytterligare resur-
ser till forskningen om den s.k. älgdöden. Men utskottet pekar också på möj-
ligheten att i ökad omfattning använda medel från jaktvårdsfonden. Situa-
tionens allvar motiverar väl en sådan ordning. Det ligger också i linje med
fondens syfte. Vi anser det också viktigt att satsade resurser samordnas på
bästa sätt för att man skall nå resultat.
Utskottet förutsätter att SVA - som ju är ett expert- och serviceorgan med
uppgift att bl.a. utreda smittsamma djursjukdomars uppkomst, orsak och
spridningssätt - och Statens naturvårdsverk vidtar de åtgärder som är nöd-
vändiga. Vi tar alltså de smittsamma sjukdomarna på mycket stort allvar.
Det gör också de myndigheter och organ som jag nämnt.
Självfallet kommer regeringen och utskottet att följa den fortsatta utveck-
lingen med stor uppmärksamhet och återkomma i ärendet när behov förelig-
ger. Det kan också - om allvaret ökar - innebära mer medel.
Anf. 48 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Jag tackar Ingvar Eriksson för inlägget. När man läser betän-
kandet finner man lustigt nog uttryck som att utskottet har stor förståelse
för det hela, att man accepterar naturen som indikator, att det är ett stort
allmänintresse, att man måste klargöra sjukdomsspridningen; allt tillfreds-
ställer det jag framfört i motionen. Men det mynnar ut i det slentrianmäs-
siga: Därmed avstyrks motionen.
Ingvar Eriksson påpekar nu också att man skall följa detta noga och åter-
komma när behov föreligger. Det är något som jag inte kan acceptera. Jag
anser att behov föreligger nu. Det är nu det skall göras. Vi skall inte sitta och
vänta tills allt har exploderat, tills hela förgiftningssystemet har accelererat,
tills älgstammen är utslagen. Våra barnbarn kommer kanske och säger: Vad
är det på tavlan där borta? Vad är det som hänger på väggen? - Det är ett
älghorn, min sonson. Då har det gått för långt. Då har ett behov förelegat
sedan länge.
44
Anf. 49 INGVAR ERIKSSON (m):
Herr talman! När jag säger att behov föreligger, menar jag att vi inte vän-
tar. Det görs ju faktiskt mycket i dag. Det är givet att resultaten av de insat-
serna också måste analyseras och studierna fördjupas. Som jag sade tar vi
detta på stort allvar. Jag menar att om ytterligare medel behövs - medel finns
ju att tillgå i dag - visar det sig ganska snart. Både regeringen och utskottet
är då beredda att återkomma.
Anf. 50 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Ingvar Eriksson säger att resultatet skall analyseras. Såvitt
jag förstår har moderaterna lämnat in en motion i det här ärendet om att det
saknas pengar för att resultaten skall kunna analyseras tillräckligt snabbt.
Även där föreligger tydligen ett visst intresse att få fram resultaten så snart
som möjligt. Även den motionen avstyrktes. Det är någonting som inte
stämmer. Jag kan ha fel, men jag har en känsla av att det förhöll sig på det
sättet.
Anf. 51 INGVAR ERIKSSON (m):
Herr talman! Utskottets bedömning är den jag företräder. Det får inte
råda något som helst missförstånd när det gäller ambitionen att göra vad som
är möjligt i det här ärendet. Det är faktiskt så att vi kommer att göra vad
som behövs. I alla sammanhang har vi tagit frågor om smittsamma husdjurs-
sjukdomar och andra djursjukdomar på mycket stort allvar. Det gör vi också
i det här fallet.
Anf. 52 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Jag gläder mig åt det yttrandet. Jag förstår ändå inte hur man
behandlar ett sådant här ärende, när en utskottsskrivning säger samma sak
som jag har framfört i motionen, men mynnar ut i att motionen avstyrks.
Ingvar Eriksson framförde att man skall följa utvecklingen och återkomma
när behov föreligger. Det är tydligt att utskottet anser att det i dag inte före-
ligger något akut behov av att få fram vad det är för sjukdom, kunna isolera
den och se till att man prioriterar detta som kan drabba tamboskap och till
sist människor. Jag tycker att det är dåligt. Jag är inte nöjd med utskottets
beslut.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 6 §.)
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1992/93:SkU20 Skattepolitiken.
Anf. 53 ANITA JOHANSSON (s):
Herr talman! Som vi socialdemokrater har anfört i vår skattemotion är
stora skattesänkningar på kapital grundpelarna i regeringens skattepolitik.
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Skattepolitiken
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Skattepolitiken
46
Jag tycker att den nuvarande skattepolitiken går stick i stäv mot skattere-
formen. Den borgerliga majoriteten har höjt skatten för vanliga inkomstta-
gare och kraftigt sänkt den för de välbeställda. Denna politik skulle enligt
regeringen leda till högre tillväxt och ökade investeringar samt skapa nya
arbetstillfällen.
Vi kan nu alla konstatera att det inte blev så. Arbetslösheten är rekord-
stor. Ekonomin är körd i botten. Det är bara att konstatera att regeringens
politik har misslyckats.
Genom olika avsteg från viktiga principer i skattereformen, t.ex. likfor-
miga skatter på olika inkomstslag, har i stället skattepolitiken bidragit till att
försämra ekonomin. Detta leder till sämre tillväxt, ökade klyftor och natur-
ligtvis fortsatta försämringar av statsfinanserna.
Det är därför, herr talman, som vi avvisar sänkningar av bl.a. kapitalbe-
skattningen.
Vi socialdemokrater föreslår ett antal skattehöjningar för höginkomstta-
garna 1994. Det gör vi naturligtvis för att dra in pengar till staten och för-
bättra budgetsaldot, men vi gör det också av rent fördelningspolitiska skäl.
Vi menar att det inte är möjligt att genomföra stora besparingar som drabbar
låginkomsttagarna utan att samtidigt lägga en förhållandevis stor del av kri-
sens bördor på höginkomsttagarna.
Våra förslag till skattehöjningar begränsar sig därför uteslutande till de
högavlönade och kapitalägarna. Vi föreslår att statsskatten, dvs. den del av
skatten som ligger över brytpunkten, skall höjas med i storleksordningen 4
miljarder kronor.
Exakt hur det skulle ske och om det skulle vara en permanent eller tillfällig
skattehöjning trodde vi socialdemokrater att man skulle kunna diskutera i
skatteutskottet. Men ack vad vi bedrog oss! Jag har fått många bevis för att
det finns en stor förståelse för en sådan här solidaritetsskatt i Sverige.
De av kammarens ledamöter som gick utanför riksdagshuset i går och som
mötte byggnadsarbetarna från Falun kunde höra dem skrika: Tag minst
10 %!
Vi socialdemokrater trodde när vi skrev vår motion i januari att det fanns
förutsättningar för och en stor parlamentarisk uppslutning bakom tanken på
en solidarisk skatt. Ledande centerpartister talade nämligen vitt och brett
om en sådan skatt. De utlovade också sitt stöd här i riksdagen. Även kds
ledning var positiv till tanken, och det finns en folkpartimotion med krav om
en värnskatt.
I den allmänpolitiska debatten kunde vi i kammaren höra engagerade tal,
bl.a. från en folkpartist, om en solidaritetsskatt. Bengt Westerberg uttalar
sig nästan dagligen för skattehöjningar för dem som har lyckan att ha ett ar-
bete. Jag tycker, herr talman, att förvirringen när det gäller skattedebatten
är total.
I ett pressmeddelande i går, som var skrivet kl. 11.39, läste jag att Lind-
beckkommissionen konstaterar följdriktigt att skattehöjningar inte kan lösa
Sveriges ekonomiska problem. Kommissionen säger tvärtom. Det är viktigt
att inte höja skatterna ytterligare utan i stället ha ett program för successivt
lägre skatter.
I kommissionens rapport står vidare att läsa att i den mån det går att lära
av tidigare misstag är situationen ljus för Sverige. Dä måste alla förslag om
skattehöjningar för att sanera statens finanser avvisas. Så sade skatteminis-
ter Bo Lundgren vid SACOrs ordförandekonferens i går.
Men hör och häpna! I ett TT-meddelande som var skrivet kl. 13.10 säger
finansministern att det på sikt kan bli aktuellt med en del skattehöjningar.
Exempelvis sänkningar av grundavdraget och en höjd fastighetsskatt pekas
ut av finansministern.
Finansminister Wibble kan också tänka sig en viss höjning av arbetsgivar-
avgiften för att finansera underskottet i arbetslöshetsförsäkringen. Men det
här måste kombineras med högre egenavgifter och lägre försäkringsersätt-
ning.
Regeringens strategi är nu att lägga fram sina förslag i kompletteringspro-
positionen. Sedan får vi se hur det går. Min fråga till Harry Staaf, som skall
tala för regeringen i den här debatten, är: Var står kds när det gäller den
framtida skattedebatten? Det kan vara ganska avgörande för regeringen
med tanke på om den i framtiden kommer att hålla ihop eller ej.
Herr talman! Socialdemokraterna föreslår också att förmögenhetsskatten
skall vara kvar. Det är direkt stötande att avskaffa förmögenhetsskatten, nå-
got som den borgerliga regeringen föreslår, i dessa tider när budgetunder-
skottet är högt och solidariteten sätts på prov.
Vi socialdemokrater föreslår därför att skatten på stora förmögenheter
inte bara behålls utan också reformeras, så att den blir effektivare och rättvi-
sare.
Socialdemokraterna tycker också att det är upprörande att de borgerliga,
trots höstens krisuppgörelse, nu talar om att sänka skatten på kapitalinkoms-
ter. Det är statsfinansiellt lättsinne och fördelningspolitiskt djupt orättfär-
digt.
Genom skattereformen fick vi en neutral beskattning av arbete och kapi-
tal. Men trots krisuppgörelsen har den borgerliga majoriteten sänkt skatte-
satsen, först på aktievinster och sedan på kapitalinkomster.
Beskattningen av pensionssparandet har sänkts från 15 % till 10%. Vi
tycker att skatten i förhållande till annat hushållssparande är för låg.
På sikt bör nuvarande skatteskillnad mellan pensionssparande och övriga
sparformer minskas.
Så vill jag, herr talman, säga några ord om det borgerliga angreppet mot
svensk fackföreningsrörelse.
Fr.o.m. 1992 har löntagarna inte rätt till skattereduktion för avgifter till
facket. Denna förändring infördes för att ge likformighet med beskattningen
av arbetsgivarnas fackliga kostnader.
Vi kan nu konstatera att reglerna inte är likformiga, utan det är framför
allt löntagarna och deras organisationer som drabbas av de nya reglerna.
Regeringen bör snarast presentera förslag som innebär att alla behandlas
lika. Det är endast det vi begär; lika behandling av arbetsgivare och lönta-
gare.
Likaså har den borgerliga majoriteten i riksdagen nyligen beslutat att den
tidigare skattefriheten för stipendier till deltagande i fackliga kurser skall av-
skaffas från halvårsskiftet 1993.
Det finns många skäl som talar för en likvärdig beskattning för olika typer
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Skattepolitiken
47
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Skattepolitiken
48
av stipendier. Den i höstas beslutade skatteskärpningen omfattar enbart
fackliga stipendier och måste anses som djupt orättvis.
Som föreslås i flera motioner bör alltså den genomförda lagändringen upp-
hävas. Regeringen borde därför snarast återkomma med ett förslag som om-
fattar hela stipendiebeskattningen.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 2 och 5. Givetvis står
vi bakom de övriga reservationerna.
Anf. 54 PETER KLING (nyd):
Herr talman! Jag skall ta upp en hel del reservationer som vi yrkar bifall
till, men jag vill börja med att kommentera Anita Johanssons inlägg.
Anita Johansson tog upp Socialdemokraternas förslag att återigen höja
marginalskatterna. Det är mycket konstigt. Ledande ekonomer ute i världen
säger att det är en nackdel, att det har en hämmande effekt för en nation att
ha höga marginalskatter. Jag kan alltså inte förstå att Socialdemokraterna
vill gå tvärtemot detta.
Anita Johansson tog också upp förmögenhetsbeskattningen, som Ny de-
mokrati vill avskaffa helt. Vi anser att hög förmögenhetsbeskattning gör att
kapitalet och företagandet flyr Sverige och att staten förlorar på detta i det
långa loppet, jämfört med om företagen är kvar här. Förmögenhetsbeskatt-
ningen ger i dag ca 3 miljarder, och vi är helt övertygade om att svenska sta-
ten skulle kunna få in mycket mera skatter om den togs bort och företagen
och kapitalet stannade kvar i Sverige.
Jag går nu in på reservationerna från Ny demokrati till detta betänkande.
Jag vill börja med att ta upp hobbyhästen. Jag hävdar fortfarande att ett in-
förande av hobbyhäst för trav- och galoppsporten kommer att innebära att
staten bibehåller skatteintäkterna. Gör man inte detta kommer näringen att
urholkas, och staten kommer att förlora skatteintäkter.
Jag vill ta upp en motion från kds som handlar om bär- och svampplock-
ning, där man vill öka det skattefria beloppet från 5 000 till 10 000 kr. Vi i Ny
demokrati anser också att det ger positiva samhällsekonomiska effekter. Det
ökar bl.a. exporten, och det minskar importen av dessa varor, och man har
då arbetstillfällena kvar inom förädlingsindustrin här i Sverige.
Sedan kommer jag in på ytterligare en reservation från Ny demokrati, och
den handlar om avdrag för föräldrars kostnader för barn. Kds vill återinföra
reglerna för existensminimum. Vi i Ny demokrati tycker att det är en förnuf-
tig motion. Ny demokrati har väckt en motion om en omläggning av hela
familjepolitiken när det gäller barnbidrag och vårdnadsbidrag, och vi stöder
givetvis den. Vi vill också att regeringen skall återkomma med ett förslag om
att undersöka möjligheterna att i deklarationen dra av föräldrars kostnader
för småbarn.
Det var konstigt att existensminimum togs bort. Nu får alla människor
skatta fullt ut, och sedan får man söka socialbidrag. Det är en total rundgång
av pengar, och i stället borde reglerna om existensminimum gälla.
Jag går vidare med reservationerna. Vi har stött motioner från både Mo-
deraterna och Socialdemokraterna och en meningsyttring från vänstern om
lantarbetarnas bostadsförmåner. En lantarbetares bostad jämförs i dag med
en bostad i tätorten och beskattas efter värdet på den. Vi från Ny demokrati
tycker att det är horribelt att jämföra två sådana bostäder. Standarden på én
lantarbetares bostad är betydligt mycket lägre än standarden på en tätortslä-
genhet. Vi vill därför ändra reglerna och minska den här bostadsförmånen.
Sedan kommer jag in på lunchförmåner. Här finns många motioner i
samma riktning som Nydemokraternas. Vi tror inte att detta ger några in-
komstförstärkningar till staten på sikt. Människorna mår mycket sämre om
de inte äter en rejäl lunch på dagen, trivseln minskar på arbetsplatserna och
sjukfrånvaron kommer att öka på sikt. Givetvis sjunker produktionen. Ar-
betstillfällena inom restaurangbranschen kommer givetvis att minska på
sikt. Jag har fått indikationer på att det är en katastrof inom denna näring.
Jag kommer nu in på en socialdemokratisk motion om kontantförmåner.
När arbetsgivare ger de anställda rabatter blir dessa inte beskattade, men
om rabatten ges som en klumpsumma, halvårsvis eller helårsvis, blir den hux
flux beskattad som inkomst. Vi tycker självfallet, som den socialdemokra-
tiske motionären, att förmånerna borde vara likvärdiga.
Vi har också en reservation om bilförmåner. Jag vill ta pickupen som ex-
empel. Många småföretagare har köpt en pickup som ett arbetsredskap,
men nu är det tyvärr så i Sverige att handelsbolag, aktiebolag och enskilda
firmor beskattas olika. Den som har ett handelsbolag eller en enskild firma
kommer lättare undan beskattning på pickupen än den som har ett aktiebo-
lag. Det är självfallet så att småföretagarna undrar hur det är ställt i Sverige,
när ett handelsbolag kan klara sig utan beskattning medan däremot ett aktie-
bolag får ange pickupen som bilförmån.
Jag har jobbat inom småföretagarbranschen och anser att en pickup som
man köper som ett rent arbetsredskap, som är utrustad från topp till tå,
t.o.m. sätet jämte övriga saker, är ett arbetsredskap. Skall den här pickupen
eller firmabilen beskattas därför att personen eventuellt kan använda bilen i
privat tjänst, borde faktiskt också arbetskläder, skruvmejslar och borrmaski-
ner beskattas - man kan som småföretagare eventuellt använda dessa privat.
Jag skulle vilja se hur många företag som finns kvar i Sverige om alla arbets-
redskap som man använder beskattas som förmån.
Försäljningen av tjänstebilar har halverats under de senaste åren, och då
skall man beakta att hälften av nybilsförsäljningen hos Volvo och Saab i Sve-
rige utgörs av tjänstebilar. Detta beror till största delen på att 32-42 % av
tjänstebilen beskattas samt att på toppen av detta läggs arbetsgivaravgifter.
Det är givetvis en snedvridning gentemot andra bilproducerande länder,
t.ex. Tyskland, där tjänstebilsförmånstagare beskattas enbart för resorna till
och från arbetet. Vi i Ny demokrati tycker att man snabbt måste se över reg-
lerna och beskattningen när det gäller tjänstebilar.
Sedan kommer jag in på en reservation om beskattningen av barns spa-
rande. Där finns motioner från kds, Centern och Moderaterna som vi i Ny
demokrati stöder. Speciellt kds-motionen är mycket bra, där man föresprå-
kar att en skattefri ränta införs på högst 1 000 kr för barn och ungdomar. Vi
stöder den fullt ut.
Nästa reservation handlar om gåvor till allmännyttiga ändamål. Där har vi
en kds-motion, en moderatmotion, en nydemokratisk och en folkpartistisk
motion. Som ni ser stöder Ny demokrati förslag även från andra partier, från
vänster till höger.
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Skattepolitiken
4 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 87
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Skattepolitiken
50
I andra länder finns möjlighet att göra avdrag för gåvor till allmännyttiga
ändamål. Det finns i USA, Frankrike, Danmark och Canada. Jag tycker att
man skall ge enskilda personer det incitament för att stödja allmännyttiga
ändamål som det innebär att få göra avdrag på deklarationen. Det gynnar
bl.a. forskningen - jag tänker då t.ex. på forskningen om cancer, aids, hiv.
Vi i Ny demokrati anser att det är bra om man kan stödja detta genom privat-
personer. Det förbättrar indirekt också villkoren för exempelvis handikap-
pade och långtidssjuka. Allt sådant kan detta gynna. Vi stöder givetvis dessa
kloka och sunda motioner.
Herr talman! Ny demokrati har sammanlagt åtta reservationer, som vi gi-
vetvis helhjärtat stöder. Men för att inte voteringen skall dra ut på tiden nö-
jer jag mig med att yrka bifall till reservationerna 7, 9, 10 och 14.
Tyvärr är inte Lars Bäckström här, men jag förmodar att Vänstern kom-
mer att rösta med oss när det gäller lantarbetarnas bostadsförmåner.
Anf. 55 ANITA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Jag är inte alls förvånad över att Peter Kling och Ny demo-
krati inte ställer upp på vår solidaritetsskatt eller på skatt på förmögenheter.
Jag har inte väntat mig någonting annat. Ni nydemokrater gick ju ut med att
ni skulle spara 200 miljarder och sänka skatterna när ni kom in i riksdagen.
Men när nästa valrörelse kommer skall jag med all kraft tala om att Ny de-
mokrati inte är det parti som slåss för de svaga här i samhället - vilket Peter
Kling ibland gör gällande.
Peter Kling deklarerade att Ny demokrati har reservationer på det ena och
det andra området. Vi som har varit i riksdagen ett antal år brukar faktiskt -
och det gäller över partigränserna - lugna oss med att ställa yrkanden i frågor
där det pågår utredningar. Jag tycker att det skulle vara klädsamt om Peter
Kling också kunde göra det. Det är nämligen så man arbetar bäst parlamen-
tariskt. Det är annars väldigt enkelt att, som Peter Kling just nu gör, fria till
olika särintressen.
Anf. 56 PETER KLING (nyd) replik:
Herr talman! Anita Johansson tog upp det faktum att vi gick ut med en
skattesänkning på 196 miljarder på tio års tid. Ser man på hur regeringen har
gått fram är den summan blygsam. Men före valet blev vi kallade för idioter;
då sade många av er här: Det går inte att sänka skatten med 196 miljarder.
Men jämfört med den fart som regeringen har haft innebär dessa 196 miljar-
der som sagt ett blygsamt belopp.
Anita Johansson sade också att det är tradition att göra som man gör. Jag
tycker att det är beklämmande att det är en tradition. Det argument som jag
oftast får höra, både från vänster och från höger, när jag ställer vettiga för-
slag är: Så har vi aldrig arbetat här i riksdagen; så har vi aldrig gjort. Jag
kan inte acceptera att man är så feg att man gömmer sig bakom ett så dåligt
argument som att riksdagen aldrig har arbetat på det viset.
Förra torsdagen - jag vill påminna Anita Johansson om det - röstade
Vänsterpartiet och vi t.ex. för att omedelbart införa en lag om att förbjuda
barnpornografi och pornografi med våld mot kvinnor. Där ställde riksdagen
inte upp, utan där gömmer man sig bakom en utredning. Jag kan inte accep-
tera det. Jag skäms i de lägena inför svenska folket över att vi inte kan sätta
ned foten och direkt sätta en sådan lag på pränt utan måste gömma oss
bakom en utredning därför att riksdagen alltid har jobbat så.
Gå ut och säg till svenska folket, Anita Johansson, att vi gömmer oss
bakom utredningar och att vi inte någon gång skall kunna fatta ett beslut
direkt här i riksdagens kammare! Jag tycker att det är beklämmande. Det är
vid de tillfällena som jag personligen skäms över att vara riksdagsman.
Anf. 57 ANITA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Jag skäms inte för att vi avvaktar. På många av de områden
där Ny demokrati nu har reserverat sig vet vi att utredningar strax är klara.
Sedan kan det hända att man någon gång frångår principen att avvakta resul-
tatet av en pågående utredning, men i de allra flesta fall vinner faktiskt
svenska folket på att ärendena är väl beredda innan vi fattar beslut. Det är
en tradition som vi har här i huset, och det skäms inte jag för att säga att jag
medverkar till.
Anf. 58 PETER KLING (nyd) replik:
Herr talman! Jag slåss för detsamma som Anita Johansson när det gäller
beskattningen av lunchförmånerna. Det är beklämmande att man av tradi-
tion skall utreda den frågan. Det har suttit en utredning som inte har tagit
upp de här sakerna, och det har förhalat det här i ett eller två år nu, och
kommer förmodligen att fördröja det ännu mer.
Vilka är det som mår illa av detta? Det är inte i första hand företagen -
jo, företagen i restaurangbranschen, eftersom de inte får leverera tillräckligt
mycket mat och därför får säga upp folk; där kommer arbetarna också i
kläm. Men det gör framför allt de som jobbar på företag, industrier, och lik-
nande och som inte längre får den här förmånen. De mår ju mycket illa.
Anita Johansson sade att vi inte slåss för småfolket eller för dem som har
det dåligt ställt. Det är klart att vi gör. Vi slåssju hårdast av alla här i riksda-
gen för att få tillbaka lunchförmånerna igen.
Anf. 59 HANS ANDERSSON (v):
Herr talman! Den som vill slåss för de små människorna, den som vill slåss
för dem som inte har det så bra ställt, har haft en del förslag att stödja. Men
utskottsmajoriteten och t.ex. Peter Kling har låtit bli att stödja de förslagen.
Skattepolitiken är en hörnpelare i ekonomisk politik. Men skattepolitiken
tillhör också borgerlighetens symbolfrågor. Där finns en fundamentalism
som leder till den enda vägen - inte mot utveckling och tillväxt utan mot
depression och arbetslöshet. Det finns få andra områden där regeringen vi-
sar en så stor oansvarighet, och den får stöd av regeringspartierna i utskottet
och här i kammaren. Som Anita Johansson påpekade är också förvirringen
mycket stor om man ser på regeringsrepresentanternas uttalanden.
Skattepolitiken handlar om många viktiga ting. Den handlar om våra
statsfinanser och budgetunderskott. Statsfinanserna är i uselt skick. Budget-
underskottet är katastrofalt och galopperar - förvärras - och kommer där-
med att bli en allt större tyngd för den svenska samhällsekonomin. När rän-
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Skattepolitiken
51
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Skattepolitiken
52
tebördan blir allt större blir underskottet som en gökunge som skjuter bort
andra angelägna användningsområden.
Arbetslösheten är ett av de allra viktigaste problemen, och den leder
också till ett ökat budgetunderskott. Det är inte alltid så lätt att dra gränsen
mellan det konjunkturella och det strukturella budgetunderskottet. Men
skattepolitiken är också viktig när det gäller att fördela bördor. Den är ett
viktigt fördelningspolitiskt instrument - eller borde vara ett viktigt fördel-
ningspolitiskt instrument, men den har upphört att vara det; den har snarare
blivit ett instrument för att förstärka de ekonomiska och sociala klyftorna.
Den strategi som Vänsterpartiet har föreslagit är en komplicerad strategi,
och det beror på att vi befinner oss i en komplicerad situation. Vi måste ex-
pandera nu för att sätta Sverige i arbete. Men vi måste också spara för att
skaffa oss sunda statsfinanser. Vi måste förstärka våra inkomster på stats-
budgetsidan, men vi måste också öka våra utgifter för att upprätthålla en
arbetslinje: Vi måste gasa, och vi måste bromsa, och det är svårt.
Vi måste se saker på både kort och lång sikt. En förutsättning för att vi i
Vänsterpartiet - jag tror att det gäller väldigt många i vårt samhälle - skall
acceptera den ekonomiska politik som på sikt är nödvändig är att denna är
fördelningspolitiskt rättvis. Med andra ord: Det handlar om motsatsen till
vad den ekonomiska politiken under en längre tid har varit. Detta skeende
förstärks i allt snabbare takt under den här regeringens tid.
Det viktiga är, har vi funnit, att man kan kombinera de här målsättning-
arna. Omfördelningen från höginkomsttagare till låginkomsttagare - till
dem som är beroende av transfereringar, dvs. de sjuka och de arbetslösa -
innebär också i dagens läge att pengar så att säga sätts i användning. Med
tanke på den mycket höga sparbenägenheten, det privata sparandet omfat-
tar 170 miljarder och sparandet ökar kraftigt, kan man genom en skärpt be-
skattning för höginkomsttagare, förmögenhetsinnehavare och kapitalägare,
skulle jag vilja säga, få pengar i användning och stimulera efterfrågan. Det
är alltså konjunkturpolitiskt sunt. Även fördelningspolitiskt är det sunt.
Vidare måste vi finansiera dels kampen mot arbetslösheten - alla åtgärder
som måste sättas i sjön och alla investeringar. Vi måste också upprätthålla
välfärdssystemet inom den offentliga sektorn. Det gäller alltså även social-
försäkringssektorn. Vi måste börja spara-dvs. börja se till att budgetunder-
skottet inte växer, för på lång sikt vore något sådant en kvarnsten runt halsen
när det gäller de svenska folkhushållen.
Vi har föreslagit en serie skatteskärpningar men också besparingar i trans-
fereringssystemet på kort sikt och antytt besparingar på lång sikt. På kort
sikt handlar det t.ex. om ett införande av ett tak i sjukförsäkringssystemet
som är lägre än det nuvarande taket.
Budgetunderskottet är både strukturellt och konjunkturcllt. Vi tycker att
underfinansieringen av den orättfärdiga skattereformen, som Anita Johans-
son så vackert talade om, är felaktig fördelningspolitiskt. Dessutom kom
inte de dynamiska effekter som man fantiserat om till stånd. Underfinansie-
ringen påverkar i dag budgetunderskottet med 15-20 miljarder, enligt en del
bedömare med 25-30 miljarder. Men låt oss säga att det rör sig om 20 miljar-
der kronor. Det är väsentliga belopp, som vida överstiger både invandrarpo-
litikens och u-landspolitikens budgetar.
Man skryter nu över att skattekvoten har minskat, dvs. att skatteuttaget
relaterat till BNP från 1991 till 1993 har minskat från 53,1 % till 50,6 %. I
och för sig är det ett ganska godtyckligt samband. Men jag förstår inte varför
man skryter över detta. Samtidigt är ju budgetunderskottet större än någon-
sin. Dessutom klarar man inte att finansiera de viktiga verksamheter som
staten svarar för. Man klarar inte ens att finansiera kostnaderna för arbets-
lösheten och arbetslöshetsförsäkringen på annat sätt än med lån.
Regeringens strategi är fundamentalistisk. Man har som målsättning att
minska skattetrycket med 10 miljarder kronor per år under 90-talet. Det är
en fullständigt orimlig strategi, som leder oss in i en än djupare depression
och större arbetslöshet.
Just nu pågår förhandlingar mellan olika grupperingar vad gäller rege-
ringen och socialdemokratin. Man diskuterar åtgärder mot arbetslösheten.
Vi har föreslagit en mängd åtgärder för att komma till rätta med arbetslös-
heten. Vi har också föreslagit finansieringar. Men den finansiering som nu
diskuteras innebär huvudsakligen att man skall ta från de sjuka och från dem
som redan är arbetslösa genom att försämra i försäkringssystemet. Det är en
utomordentligt orättvis politik.
I det här fallet avstyrker utskottet Vänsterpartiets förslag om skattehöj-
ningar, trots allt tal från flera partiföreträdare om värnskatt och solidaritets-
skatt. Tydligen finns det inte något ansvar för den ekonomiska politiken.
Och det finns sannerligen inte någon solidaritetskänsla. Snarare handlar det
om egoism hos majoriteten i denna kammare.
Från borgerligt håll brukar man tala om ett perverst skattesystem, och det
har även framträdande socialdemokrater talat om, när det gäller arbetet en-
ligt principen om skatt efter bärkraft. Men jag vill säga att vi i dag har en
pervers politik. Politiska företrädare säger ju: Vi har inte råd att höja skatten
för dem som har råd att bära en sådan skattebörda. I stället får ni som är
beroende av försäkringssystem, som är sjuka eller arbetslösa, vara så goda
och bära detta.
Det är en djupt orättfärdig politik. Jag undrar hur Centerns och Folkparti-
ets representanter egentligen tänker och hur de skall relatera det här till vad
de ute i landet säger om behovet av en rättvis fördelningspolitik, om behovet
av en värnskatt.
Hur kds kan förena detta med kristna tankegångar är en gåta för mig. Jag
tror att det blir lika svårt för kds att passera valmanskåren i 1994 års val, och
kanske t.o.m. att komma till himmelriket, som det är att stå fast vid den här
politiken.
Vi i Vänsterpartiet har ett mycket omfattande batteri av förslag till åtgär-
der utformade i vår motion. Det handlar om en ansvarig finansiering, om en
rättvis omfördelning och om en konjunkturpolitik så till vida att pengar sätts
i arbete. Det rör sig alltså om en efterfrågestimulans. Det gäller en politik
som handlar om inkomstbeskattning och om en momssänkning för att stimu-
lera efterfrågan. Vidare handlar det om en energibeskattning för att nå mil-
jö- och energihushållningseffekter. Dessutom finns det förslag som innebär
en kompensation för den interna devalvering som regeringen och Social-
demokraterna genomförde i samband med höstens krispaket, men som se-
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Skattepolitiken
53
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Skattepolitiken
54
dan så att säga blev löst av sig själv många gånger om genom den flytande
kronkursen.
Jag skall uppehålla mig vid några punkter. Vi har föreslagit en skärpning
av inkomstbeskattningen genom att marginalskatten över brytpunkten höjs
från 20 till 25 %. Vi har också föreslagit en ytterligare höjning i intervallet
över 250 000 kronor med ytterligare 5 procentenheter till 30 %. Det skulle
ge marginalskatter på 55 %, i det övre intervallet på 60 %, och det innebär
intäkter om ungefär 3 miljarder kronor.
Borgerligheten tycks mena att det är en börda som man inte orkar med.
Det är för drygt att betala så höga marginalskatter, tycks man mena. Men
det är inte särskilt höga marginalskatter. Ni visar verkligen inte prov på soli-
daritet.
Peter Kling i Ny demokrati aviserar omedelbart att de som har pengar och
som alltså har råd sticker. Man tänker inte vara kvar. Nej, tack för den sam-
hällsmoralen! Men det är ungefär vad jag förväntat mig.
Okej, det går inte att höja marginalskatterna - inte ens för det goda ända-
målet att rädda välfärdssystem och att klara arbetslösheten. Men då föreslår
vi, och det blir vårt förstahandsyrkande, ett borttagande av grundavdraget
ovanför brytpunkten. Vi får ha en stege, en avtrappning från ungefär 155 000
kronor och uppåt. På det sättet får vi under budgetåret in ungefär 4 miljarder
kronor. På årsbasis skulle vi få in 8 miljarder kronor. Det är betydande in-
komstförstärkningar - att jämföra med de väsentligt mindre förstärkningar
som nu diskuteras i arbetsgruppen och som drabbar just dem som har det
allra sämst.
Då säger utskottet: Detta kommer att ge upphov till kännbara skatte-
skärpningar, framför allt för inkomsttagare i måttliga inkomstlägen. Ja, man
kan diskutera vad herrar riksdagsledamöter betraktar som måttliga inkomst-
lägen. Ungefär 80 % av den volym pengar som vi då drar in gäller inkomstlä-
gen ovanför brytpunkten.
Några måste ju betala. Vi är medvetna om att det inte är roligt att föreslå
skatteskärpningar. Men vi måste betala. Vi lägger därför fram ett fördel-
ningspolitiskt mycket sunt förslag. 80 % av inkomstförstärkningen kommer
från nämnda skikt.
Vi har också lagt fram förslag om kapitalbeskattningen. Vi föreslår en
återställning till 30 % och återställning av den beskattning som tidigare fanns
beträffande arv och gåvor. Det handlar om de 420 miljoner kronor som togs
bort under 1992. Här vill vi se att de medlen återförs.
Våra förslag, jag har här gett exempel på några från inkomstbeskattnings-
sidan, är verkligen rättvisa. Om dessa förslag förverkligades skulle de bidra
till att Sverige kunde föras ut ur krisen. Förslagen är dessutom konjunktur-
politiskt sunda.
Naturligtvis ställer jag mig bakom Lars Bäckströms meningsyttring i dess
helhet. Den täcker ett stort antal områden. Men för att spara kammarens tid
yrkar jag bifall till meningsyttringen specifikt vad gäller momenten 1, 2 och
5.
Utskottet avstyrker, tyvärr, våra förslag. Jag ser det som ganska drama-
tiskt just i en situation där diskussioner om åtgärder och finansiering förs.
Jag tycker att de motiveringar som finns i utskottets betänkande på s. 9 och
10, där det sägs att man genom sin skattepolitik lägger grunden för en ny
period av tillväxt, företagande och utveckling i Sverige, rimmar oändligt då-
ligt med verkligheten. Man avvisar varje tanke på skattehöjningar för att
därmed förstärka inkomsterna och i någon mån bidra till sunda statsfinanser.
Det sägs: Detta kan man inte göra. Det är mot strategin. Man avvisar alltså
samtliga krav på skatteskärpningar.
Jag tror att det är fråga om en felaktig ekonomisk teori, ett slags funda-
mentalism som helt enkelt leder partierna långt bort från folkets krav och
från en klok ekonomisk politik. Jag kan inte föreställa mig att det handlar
om ett slags egoism, om att de flesta som sitter här och röstar har sådana
inkomster att de, och vi, skulle drabbas ganska måttligt av sådana här skatte-
skärpningar.
Att Moderaterna och Ny demokrati står för den här linjen finner jag be-
gripligt. Det är er linje, och den står ni för. Den är ideologiskt uppbackad.
Det är därför som vi till mycket stor del är politiska motståndare.
Att Centern, Folkpartiet och delvis även Kristdemokraterna backar upp
den här djupt osolidariska linjen förvånar mig, och jag tror att det också för-
vånar vissa predikanter i radioandakterna.
Socialdemokraterna är, naturligtvis, litet vacklande här. Man har förslag i
vår riktning, och man har skrivningar i sina reservationer som kan vara ac-
ceptabla för oss. Men man går inte alls lika långt som vi. Jag tycker inte att
man har lika täckande och bra förslag. Det tror jag beror bl.a. på att man
har ställt sig bakom den skattereform som var så orättvis och så underfinan-
sierad och som faktiskt har till stor del bidragit till de problem som vi i dag
har.
Anf. 60 PETER KLING (nyd) replik:
Herr talman! Hans Andersson vill höja marginalskatterna för de rika, som
han säger. Det skulle ge 6-8 miljarder.
En höjning av marginalskatten från 50 till 55 % ger 4 miljarder, och en
höjning från 50 till 65 % ger 13 miljarder. Om man konfiskerar alla intäkter -
jag låter medvetet bli att använda ordet skatt, dvs. jag talar om en konfiska-
tion av alla löner som är minst 300 000 kronor - ger det, Hans Andersson,
12 miljarder.
När det gäller att spara de 30-50 miljarder som i dag behövs är det fråga
om småpengar i det här avseendet. Jag är helt på det klara med att en sådan
här skattehöjningseffekt på sikt är hämmande för samhället. Vilka blir då
lidande? Jo, de som jobbar på golvet, t.ex. industriarbetare. Jobb försvinner
ju. Dessutom försvinner kapital från landet. Så har det alltid varit, och så
kommer det alltid att vara när kapital beskattas hårt.
Däremot föreslår vi ordentliga nedskärningar. Vi vill skära ner biståndet
med 5-6 miljarder för att förstärka statsfinanserna. Det bistånd som vi vill
ha kvar vill vi effektivisera, så att alla medel kommer fram.
Vi vill också spara beträffande flyktingpolitiken. En rationaliserad och
bättre flyktingpolitik skulle, Hans Andersson, ge minst 5-6 miljarder.
När det gäller organisationsbidrag - politiskt mygel - som politiska partier
tillskansar sig vill vi spara 3-4 miljarder.
Vidare har vi lagt fram förslag till en ny familjepolitik. Brutto skulle 24
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Skattepolitiken
55
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Skattepolitiken
56
miljarder sparas. Nettot blir inte så stort därför att föräldrapenningen är be-
skattad. Men säg att det blir en besparing i storleksordningen 10-12 miljar-
der.
Vi vill att alla, Hans Andersson, skall betala skatt i Sverige. Det finns
20 000-30 000 svenska företag som i dag är skrivna utomlands och som inte
betalar skatt i Sverige. Jag tycker nog att Vänsterpartiet skall rösta för vår
reservation när det aktuella betänkandet tas upp till behandling.
Också det stora bostadsfusket kan nämnas här. Flera personer kan ju stå
skrivna på en och samma adress.
De besparingar som jag har talat om skulle ge 27-35 miljarder, och det är
något att ta fasta på. Tyvärr drar politiker från olika partier åt alla håll. Man
kan inte enas. Tyvärr krävs det så drastiska åtgärder som jag talat om för att
vi skall få ordning på Sveriges ekonomi.
Anf. 61 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Om man vill riva ner välfärden, om man vill slå till mot alla
dem som har det allra värst är det klart att det går. Vi kan lägga ner större
delen av statens verksamhet och den kommunala verksamheten, vi kan av-
skaffa pensionssystem och socialförsäkring, så kommer vi nog upp till en be-
sparing på mer än 30 miljarder.
Jag har tittat på en del förslag på familjepolitikens område och på en del
annat som ni har kommit med, för att inte tala om det ni föreslår när det
gäller flyktingmottagning och u-landspolitik. Det är djupt osolidarisk och
vulgär politik. Gör ni det för att försvara de personer som har väldigt mycket
och som kan ligga på en mycket hög konsumtionsnivå? Ja, det gör ni. Jag är
mycket upprörd. Vi är verkligen era motståndare, skall ni veta.
Självfallet föreslår vi inte dessa inkomstförstärkningar för att omedelbart
komma till rätta med det mycket stora budgetunderskott som har seglat upp
under flera år. Det sade jag. Det gör vi i första hand för att kunna göra omfat-
tande satsningar inom industri, infrastruktur och offentlig sektor samt för att
kunna finansiera satsningarna i syfte att dra i gång svensk tillväxt, i syfte att
bekämpa arbetslöshet och även för att finansiera utbildningsinsatser.
Vi menar att det finns relativt snabba pengar, i storleksordningen 10-15
miljarder kronor sett över budgetåret. Det är bara halva året vi kan räkna
ändå, sett ur skattesynpunkt. Dessa pengar kan vi nå utan att egentligen nå-
gon drabbas hårt.
Grundavdragsförslaget innebär att vi inte alls höjer marginalskatten,
50 %,för den som inte tål mer. De övriga inkomstförstärkningarna på skatte-
sidan höjer marginalskatten en smula, men det är väl inte hela världen när
man har så höga inkomster. Jag skulle vilja säga att det snarare handlar om
att inkomsterna är för höga för många människor, precis som det finns pen-
sionsförmåner och fallskärmsavtal som är för goda. I första hand finns det
inget skatteproblem på den kanten.
Ekonomisk brottslighet. Ja, vi har med all kraft ständigt stött kampen mot
ekonomisk brottslighet. Men det är snart inte mycket till kamp. Volymen av
ekonomisk brottslighet har ökat lavinartat och innefattar också en stor del
av bank- och finanskrisen. Det finns för få poliser med kompetens. Det finns
över huvud taget för få tjänster på det området. Det är mycket lätt i dag att
hålla sig undan skattepoliserna. Det är mycket lätt att fuska ekonomiskt och
med sitt osolidariska beteeende se till att budgetunderskottet växer.
Anf. 62 PETER KLING (nyd) replik:
Herr talman! Hans Andersson talar om djupt osolidariska besparingar.
Det jag har framfört är besparingar i biståndet och en effektivisering av det.
Likadant föreslår vi en effektivisering och en besparing på flyktingpolitikens
område.
Jag måste faktiskt tala om för Hans Andersson att även om inte 70-80 %
av människorna i Sverige har röstat på oss, tycker faktiskt den största delen
av svenska befolkningen likadant som Ny demokrati i det här fallet. Hans
Andersson stämplar en stor del av den svenska befolkningen som osolida-
risk. Det kanske ni kan tacka för på läktaren, att ni är osolidariska. Jag vet
inte hur han tar det.
Det är litet förvånansvärt att Hans Andersson från Vänsterpartiet inte bi-
träder vår reservation nr 9 beträffande bostadsförmåner. I det avseendet
tycker ni likadant som motionären. Jag hoppas verkligen att Hans Anders-
son ser över detta innan ni röstar, så att ni kan rösta på Ny demokratis reser-
vation. Den handlar faktiskt om lantarbetares bostadsförmåner, som är
orättvisa i dag.
Anf. 63 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Man kan tycka att det blir litet käbbel. Men låt mig ge två
exempel.
Jag har i arbetsmarknadsutskottet mött två förslag från Ny demokrati.
Sänk arbetslöshetsförsäkringen ytterligare 10 procentenheter, till 70 %!
Konstigt nog läste jag ett snyftreportage om Bert Karlsson i Aftonbladet.
Han tyckte att det var bedrövligt att man skulle fatta beslut som drabbade
de arbetslösa på det här sättet. Det var inte roligt att vara politiker längre.
Nej, det vore nog bra om flera övervägde sin roll.
Jag mötte också ett förslag om att spara 2 miljarder kronor på Samhall
genom att helt enkelt sänka lönen avsevärt för dem som bara hade ett handi-
kapp. För den som var både döv och blind gick det väl an att få nuvarande
ersättningsnivå, annars skulle den ner 2 miljarder för just de arbetshandi-
kappade.
Det är den typen av osolidarisk politik som vi aldrig kommer att ställa upp
på. När man ställer den typen av besparingar mot de inkomstförstärkningar
som vi talar om, från människor som har mycket höga inkomster, från män-
niskor som har goda förmögenheter, är det mig en gåta att man utan att
blekna kan försvara Ny demokratis politik.
Andre vice talmannen anmälde att Peter Kling anhållit att till protokollet
få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 64 HARRY STAAF (kds):
Herr talman! Skatteutskottets betänkande nr 20 behandlar skattepoliti-
ken. Betänkandet behandlar 49 motioner som har väckts, och utskottet av-
styrker samtliga motioner. Reservanterna har åstadkommit 14 reservationer
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Skattepolitiken
57
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Skattepolitiken
58
och en meningsyttring. Anita Johansson och Peter Kling har redogjort väl
för vad dessa reservationer innehåller. Peter Kling har tagit upp en hel del
motionsyrkanden som han yrkar bifall till. Jag kanske återkommer litet till
det under anförandet.
De socialdemokratiska reservanterna tillstyrker motioner gällande skatte-
uttagets storlek och krav på höjda skatter över brytpunkten. I Vänsterns me-
ningsyttring finns båda delarna, både höjd skatt över brytpunkten och höjd
skatt under brytpunkten.
På tre delområden vill Socialdemokraterna återgå till tidigare regler. Vi
har behandlat dem tidigare här i kammaren. Det är kanske mer en uppfölj-
ning av tidigare ställningstaganden från Socialdemokraternas sida. Man vill
återinföra socialavgifter för avsättning till vinstandelsstiftelser, skattereduk-
tionen för fackföreningsavgifter samt skattefrihet för stipendier, som i
många fall får betraktas som någon form av lön.
Vi hade i debatten för ett år sedan en ganska omfattande diskussion om
hobbyverksamheten. Vi hade mängder med motioner på det området. I hös-
tas kom det en proposition som förbättrade de här villkoren. Man fick alltså
räkna förluster fem år tillbaka i tiden, när man fick vinst på en hobbyverk-
samhet. De flesta som hade motioner på det här området har låtit sig nöja
med det. Men Peter Kling och Sten Andersson återkommer när det gäller
hobbyhästar och vill ha skattefrihet för två hobbyhästar. Jag tycker att man
borde avvakta utfallet av den nya skattelagstiftningen innan man kräver
detta.
Motioner om bostadsförmåner, lunchförmåner och bilförmåner berör frå-
gor som i vissa delar är föremål för utredning. Det finns skäl att avvakta ut-
redningarna innan riksdagen tar ställning till det som aktualiseras i motio-
nerna. Jag ber att också på det här området få återkomma litet längre fram
i anförandet.
Motioner som berör fribelopp för sparare och uppgiftsskyldighet för viss
typ av sparande avstyrks både av principiella skäl och för att de problem som
motionärerna berör tangeras av Uppbördsutredningen.
Nu skall jag gå tillbaka till de socialdemokratiska reservationerna, som är
sex till antalet, och till Anita Johansson. Reservationerna berör principiella
områden och medför praktiska konsekvenser.
På skatten på sparandet, förmögenhetsskatten, arvsskatten, sociala avgif-
ter på vinstandelar fokuseras olika synsätt. Hur skapar vi bäst nya jobb och
långsiktigt goda villkor för småföretagsamhet? Regeringens uppfattning är
att om vi skall få nya jobb, vilket är alldeles nödvändigt med tanke på att vi
på tre år har förlorat nästan 200 000 jobb i industrin, sker det bäst genom att
man skapar goda villkor för småföretagen, så att småföretagen kan växa och
bli medelstora företag. Då måste det finnas möjligheter för en egen kapital-
bildning i de här företagen. Det måste också finnas möjligheter till genera-
tionsskifte i företagen. Då kan man inte ha högre arvsskatt än vi har i dag.
Kanske man t.o.m. borde reducera den arvsskatt som vi nu har något.
Det är också bra för effektiviteten och produktiviteten om de anställda får
möjlighet att bli delägare i företagen. Då är vinstandelar, som vi ser det, en
bra möjlighet. Då finns det skäl att inte ta ut sociala avgifter på den typen av
sparande. Det är alltså en åtgärd som även den på sikt bör leda till nya jobb.
Det finns en rad motionskrav och pläderingar för höjda marginalskatter
över 50 %, som jag redan tidigare har nämnt. Detta var en debatt somfördes
väldigt intensivt innan kds kom till riksdagen. Det råder väl inget tvivel om
att det dåvarande regeringsunderlaget tog mycket stryk i valmanskåren för
skattereformen och för att man genomförde en marginalskattesänkning från
65 % till 50 %.
Därför menar jag att Socialdemokraterna inte kan ha gjort det för ro skull,
utan det måste ha funnits mycket bärande och rationella argument för att
genomföra en åtgärd som förorsakade så mycket oro och motstånd i den
egna valmanskåren. Jag vore tacksam om Anita Johansson redogör för de
rationella argument som ledde fram till det beslutet. Jag tror att det vore
värdefullt för den framtida debatten.
I många motioner talas det om värnskatt och solidaritetsskatt. Jag har
mött begreppet i minst tre olika versioner under den senaste veckan. Social-
demokraterna har använt uttrycket i sin motion om en skatteskärpning på 4
miljarder. Sedan finns det andra versioner. I den offentliga debatten anser
man att dessa pengar skall räcka till väldigt mycket. De skall användas till
att minska budgetunderskottet. De skall användas till efterfrågestimulanser.
De skall användas till att återföra 7,2 miljarder till kommunerna, och de skall
användas till att fylla på hål i arbetslöshetskassorna. Lägger man samman
alltihop blir det rätt så mycket pengar.
Om vi skulle dra in allt som finns kvar efter skatt på inkomster över
200 000 kr, kan vi ta in ungefär 40 miljarder. Önskemålen om och förvänt-
ningarna på vad en värnskatt skall kunna klara av motsvarar i storleksord-
ningen en tredjedel av detta. Jag tror att det också där vore värdefullt om
Anita Johansson preciserade var dessa skatter skall tas ut och vad de skall
användas till.
För utskottets del framhåller vi att den marginalskattereform som genom-
fördes 1990/91 var nödvändig och att bred enighet har rått om att marginal-
skatterna bör begränsas till högst 50 %. I olika utfrågningar med represen-
tanter för Lindbeckkommissionen framgår att det vore olyckligt med tanke
på omvärldens tilltro till Sverige om man gjorde ett avsteg från skatterefor-
mens principer på denna punkt. Även i den socialdemokratiska reservatio-
nen av Ingvar Carlsson framgår att ekonomins effektivitet blir lidande om
man gör avsteg från skattereformen.
Skattehöjningar löser nog inte Sveriges problem. Det har många sagt. Av
Vänsterpartiets motion, som väl Hans Andersson närmast skall svara för, får
man först ett intryck av att det är en mycket ansvarsfull motion. Där försöker
man med en finansiering av underskott. Man talar om att ”vissa skattehöj-
ningar” är nödvändiga. Beträffande den tabell som där finns och som slutar
med 18,55 miljarder i skattehöjningar skall man observera att den avser ett
halvår. Om man undantar momssänkningen är det fråga om en helårseffekt
i skattehöjningar på 44 miljarder kronor. Med min syn är det inte fråga om
”vissa skattehöjningar”, utan det är mycket våldsamma skattehöjningar.
Anita Johansson ställde frågan, och det gjorde Hans Andersson också:
Var står kds när det gäller värnskatten, alltså en skatteskärpning innebä-
rande över 50 % marginalskatt? För min del är svaret enkelt så till vida att
vår partistyrelse har avvisat en sådan skattehöjning.
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Skattepolitiken
59
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Skattepolitiken
Herr talman! Innan jag fäster uppmärksamheten på några delfrågor i ut-
skottets betänkande, vill jag passa på att yrka bifall till skatteutskottets hem-
ställan och avslag på reservationerna. De reservationer som det har yrkats
bifall till är 1, 2, 5, 7, 9, 10 och 14. Jag yrkar alltså avslag på dessa.
Sedan vill jag ta tiden i akt och lyfta fram några frågor ur betänkandet.
Beträffande barntillsyn och barntillsynskostnader finns motioner av Ingrid
Näslund och Håkan Holmberg. Håkan Holmbergs motion innehåller krav
på en översyn av bestämmelserna för föräldrakooperativ i syfte att åstad-
komma största möjliga förenklingar i deras arbete. Utskottets uppfattning
är att det är motiverat att Riksskatteverket och regeringen ägnar fortsatt
uppmärksamhet åt dessa skattefrågor och vidtar åtgärder för att åstad-
komma de förenklingar som kan anses behövliga.
Beträffande bostadsförmånerna, som Peter Kling berörde, anser man att
den uppbördsutredning som påbörjats är oförhindrad att ta upp de even-
tuella problem som föreligger inom detta område, liksom utredningen om
tjänsteinkomstbeskattningen.
Beträffande lunchförmåner pågår en undersökning. Utskottet utgår från
att ställningstagandet i fråga om utredningsresultatet kommer att redovisas
skyndsamt, alltså redovisas skyndsamt.
När det gäller bilförmåner och bilavdrag redogör utskottet litet för vad
1991 års skatteomläggning innebar. Bilförmånerna är starkt schablonise-
rade. De utgår i princip från en privat körsträcka på 1 500 mil om året. Möj-
ligheterna till jämkning är begränsade. Utskottet vill inte bestrida att de för-
månsvärden som skall tas upp enligt dessa schabloner i många sådana fall
som avses i motionerna kan framstå som alltför höga och att reglerna kan
upplevas som orättvisa. Vi vet att det pågår en översyn av detta inom Finans-
departementet i syfte att pröva möjligheterna att uppnå en förbättring av
sambandet körsträckor-förmånsvärden.
Anf. 65 ANITA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Harry Staaf var inte i riksdagen då vi träffade den stora skat-
teöverenskommelsen med Folkpartiet. Det var vi som drev på att vi behövde
en ny skattereform. Jag tillstår att den gamla skattereformen var ett lapp-
täcke. Det skulle löna sig att arbeta och det skulle vara mindre lönsamt att
dra av en massa när det gäller skatter. Det var vi och Folkpartiet överens om.
Tyvärr har Harry Staaf nu varit med och förändrat mycket i den ganska fina
reformen.
Solidaritetsskatt eller värnskatt - vi kan kalla det vad vi vill - men jag
trodde att Harry Staaf hade begripit att det fattas 200 miljarder i budgeten.
Harry Staaf ställde frågan: Vad skall pengarna användas till? Jag skulle inte
ha några som helst bekymmer att pytsa ut dessa 4-5 miljarder.
Vad det handlar om nu är att de rika, vi som har lyckan att ha ett arbete
och de som har en god inkomst skall vara solidariska och bidra när rege-
ringen nu skall försämra för låginkomsttagare, försämra i a-kassorna och
mycket annat. Jag skulle kunna skriva en lista till Harry Staaf på vad vi skulle
kunna använda de 5 miljarder till som vårt förslag om solidaritetsskatt inne-
bär. Vårt förslag när det gäller förmögenhetsskatten är att alla tillgångar
60
skall beskattas efter samma principer. Så har vi sagt på område efter område.
Det var vi överens om när vi träffade skatteuppgörelsen.
Jag måste säga att jag är ganska besviken på kds. Jag tänkte efter den
hemska valnatten 1991: Nu kommer kds, som väl ändå står för solidariteten,
in i riksdagen. Det var en tröst på valnatten. Men jag har blivit ganska klar
över, inte minst efter Harry Staafs inlägg i dag, att ni tydligen inte är beredda
att höja en enda skatt - vilket ändå Folkpartiet antyder - och att ni mer och
mer ramlar in i moderatfällan.
Anf. 66 HARRY STAAF (kds) replik:
Herr talman! Anita Johansson är besviken på oss i kds därför att vi enligt
hennes uppfattning inte står för solidaritet. Vi anser att vi gör det. Däremot
får man inte blanda ihop solidaritet med en form av statssystem.
Vi står alltså bakom marknadsekonomin och dess funktioner. Det innebär
i någon mån att om man vill värna de svaga i ett sådant system, får man göra
det på något annat sätt än att ta in skatter och fördela ut dem. Om man har
ett högt skattetak, kan det faktiskt vara svårare att solidariskt omfördela
pengar än om man har ett lägre skattetak.
Det är också viktigt för små och svaga i samhället att man värnar om ar-
betstillfällen. Det gör man bäst genom att ge goda villkor för små och medel-
stora företag. Det är ju inte vår politik, Anita Johansson, som har minskat
arbetstillfällena. De flesta var på väg att försvinna när den nya regeringen
tillträdde.
När det gäller skattesystemet varnade jag i den allmänpolitiska debatten
för att vi inte skall spela jojo med skatterna. Om vi har bestämt oss för ett
skattesystem, skall vi långsiktigt hålla fast vid det. De människor som i någon
mån får betala de höjda marginalskatterna har en viss förmåga att se till att
det som de får ut efter skatt förblir oförändrat. En del av dem har gjort så,
och de kompenserar sig i båda systemen. De människor som inte kan kom-
pensera sig har ändå kompensationskrav. Höjda marginalskatter blir då lik-
som fotogen på en inflationsbrasa, och det skall vi försöka att undvika.
Anf. 67 ANITA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Harry Staaf säger att vi inte skall spela jojo med skatterna,
vilket han också sade i den allmänpolitiska debatten. Men vem är det som
egentligen spelar jojo? På punkt efter punkt har Harry Staaf i utskottet varit
med på att gå ifrån den grundläggande skattereformen.
Som exempel kan vi ta kapitalinkomsterna. Vi vidhåller att skatten här
skall vara 30 %. Harry Staaf var med i riksdagen när vi gjorde uppgörelsen
med regeringen i höstas. Jag undrar om inte Harry Staaf som kristdemokrat
tycker att det är ganska stötande att gå emot en uppgörelse. Det borde kän-
nas litet grand i bröstet på Harry Staaf.
Sedan undrar jag om Harry Staaf tycker att den nuvarande ekonomiska
politiken - jag inbegriper då skattepolitiken - leder till högre tillväxt, ökade
investeringar och till att skapa nya arbetstillfällen. Aldrig någonsin i detta
land har det funnits så många arbetslösa som i dag. Ändå står Harry Staaf
och försvarar den ekonomiska politiken. Det är litet konstigt, tycker jag.
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Ska ttepolitiken
61
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Skattepolitiken
62
Anf. 68 HARRY STAAF (kds) replik:
Herr talman! Vi måste skilja på olika saker, Anita Johansson.
Om man kan genomföra en sänkning av kapitalskatterna utan att man be-
höver gå tillbaka, är ju inte detta som att spela jojo med skatterna. Förvår
del har vi kritiserat skatteöverenskommelsen på fyra punkter, varav en
punkt var att den inte gynnade sparandet. Om man något sänker kapitalskat-
terna, gynnas sparandet. Man fick dock ta tillbaka förslaget i överenskom-
melsen med Socialdemokraterna. Om vi från regeringsunderlaget har svikit
eller inte, är fullständigt omöjligt att läsa ut av det protokoll som är det enda
som vi har tillgång till. Jag har inte någon anledning att inte lita på mina
företrädare i den här frågan, som anser att de inte har svikit.
Det tar faktiskt litet tid, Anita Johansson, att skapa nya arbetstillfällen.
Det är ju inte bara Sverige som upplever en form av depression, utan det
finns en nedgång litet varstans i omvärlden. Men vi har kanske haft en större
nedgång i Sverige beroende på det som hände under slutet av 8O-talet. Poli-
tik måste bedrivas långsiktigt. Man kan inte förvänta sig så snabba resultat.
Det är därför Lindbeckkommissionen förordar längre valperioder. Vi har
bara kommit halvvägs. Vi har i stort sett arbetat bara nio månader med en
budget som vi själva står bakom.
Andre vice talmannen anmälde att Anita Johansson anhållit att till proto-
kollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 69 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Harry Staaf ondgör sig över att vi från Vänsterpartiet före-
slår stora inkomstförstärkningar. Det är klart att det rör sig om rätt stora
belopp, men det är ändå inte mycket mot vad man skulle behöva för att
komma åt det strukturella budgetunderskottet och samtidigt göra expansiva
insatser i kampen mot arbetslösheten. Detta är viktigt att komma ihåg. Det
tycks mig oansvarigt att regeringen och regeringspartierna är så fullständigt
likgiltiga för målsättningen att i den fruktansvärda statsfinansiella kris som
vi lever i dra in inkomster till staten.
De skatter som vi föreslår medför trots allt inte att skattenivån internatio-
nellt sett kommer att ligga på någon dramatiskt hög nivå. Förutom fördel-
ningspolitiskt motiverade skatteindragningar föreslår vi energi- och miljöpo-
litiskt motiverade beskattningar. Sedan innebär en stor del av den summa
som Harry Staaf nämnde praktiskt taget ett återställande av arbetsgivarav-
giften. Vi har tänkt mycket och sett detta i relation till effekten på sysselsätt-
ningen. Men vi sopar inte bara in pengar, utan vi finansierar även våra ex-
pansiva förslag. Mycket av de pengar som vi vill ta in skulle omedelbart sat-
sas i näringslivet för att skapa nya jobb.
När det gäller fördelningspolitiken slår det mig att formuleringen på s. 9 i
utskottsbetänkandet är ganska träffande, där det står att ”den samhällseko-
nomiska utvecklingen medfört en breddad och mer nyanserad syn på dessa
frågor”. Fördelningspolitiken har faktiskt övergivits i Sverige, skulle jag vilja
säga. Klyftorna ökar mycket starkt, både på inkomstsidan och med hjälp av
skattepolitiken.
Vad är det för fel på grundavdraget? Jag fick inget svar på den frågan.
Men jag kan läsa i utskottsbetänkandet att regeringen har uppmärksammat
frågan huruvida det är möjligt att ta bort eller reducera grundavdraget. Men
varför sker då ingenting? Är man ointresserad av inkomstförstärkningar? Vi
har lagt fram ett konkret förslag som drabbar rättvist. Jag skulle vilja ha svar
på den frågan, Harry Staaf.
Anf. 70 HARRY STAAF (kds) replik:
Herr talman! Hans Andersson betraktar inte dessa skattehöjningar som
så särskilt stora, men 44 miljarder på ett år är ju ett ganska imponerande
belopp. Det finns ideologiska skillnader som det inte finns någon anledning
att sticka under stol med. Hans Andersson representerar tankegången att
det är bäst att ta in så mycket pengar som möjligt och sedan fördela ut dem.
Vår tankegång är att det gäller att öka och att ge möjlighet för människors
eget ansvar. Då kan man inte genomföra dessa skattehöjningar.
Vidare talade Hans Andersson om en förändrad syn på fördelningspoliti-
ken. Det har vi sett väldigt länge. Vi vill att det skall finnas bidrag för att
hjälpa de mycket svaga, men vi har också långtgående krav på omfördel-
ningar från mindre välbeställda till bättre välbeställda. Här har omfördel-
ningspolitiken misslyckats - det gäller t.ex. bostadssubventionerna. Detta är
ju en funktion av vad som har hänt när jobben har sviktat. Det absolut vikti-
gaste för att kunna föra en bra fördelningspolitik är ju att folk har arbete och
kan försörja sig på egna inkomster. Om så inte är fallet, kan vi inte hålla på
att låna hur länge som helst. Då drabbas vi alla av minskade förmåner och
höjda skatter. Uppgörelsen i höstas innebar höjda skatter.
Hans Andersson frågade om grundavdragskonstruktionen, som i och för
sig kan vara intressant. Men observera att vi kommer att sänka grundavdra-
get nästa år, vilket medför en skatteskärpning. Ovanpå detta vill Hans An-
dersson lägga ytterligare 3 000 kr för den som ligger alldeles under brytpunk-
ten. Grundavdraget börjar ju att beröra inkomster mellan 150 000 kr och
200 000 kr. Således är det ganska många inkomsttagare som skulle få en mar-
ginalskattehöjning från 30 % till 40 %.
Anf. 71 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag sade tidigare, vilket jag står för, att 80 % av intäkterna
med hjälp av vårt grundavdragsförslag kommer från inkomstlägen som lig-
ger över brytpunkten. Detta är ett fördelningspolitiskt träffsäkert system.
Jag håller med om att bostadssubventioneringssystemet inte alltid har va-
rit så träffsäkert. Det är skälet till att vi, för att vi på sikt skall få ned det
strukturella budgetunderskottet, aviserar införandet av ett nytt system som
blir mer fördelningspolitiskt träffsäkert, men som också sparar pengar.
När det gäller sparandet, som Harry Staaf vill öka, kan jag bara notera att
sparandet sedan en längre tid nu har ökat. Det beror på att det har blivit
alltmer lönsamt att spara. På ett sätt är det ju bra att det sparas, men det får
inte sparas för mycket, därför att effekten då blir ytterligare depression.
Beträffande marginalskatterna, vill jag säga att det är dystert att en så stor
del av de högavlönade, nämligen de som har möjlighet att bära en skattehöj-
ning, säger nej till att öka den skatteformen.
Varför är det så fult att betala skatt? Jag tycker att Sverige var ett bättre
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Skattepolitiken
63
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Skattepolitiken
64
land när det fanns en solidarisk känsla av att man genom skatteinbetalningen
bidrog till samhällsutveckling och välfärd för många. I dag är det egentligen
propaganda mot att betala skatt.
Beträffande frågan om omöjligheten av att låna, skall den inte riktas till
oss vänsterpartister. Vi har ett starkare budgetförslag, i vilket vi har föresla-
git väsentligt större inkomstförstärkningar än vad regeringen har lyckats pre-
sentera. Vi föreslår samtidigt, vilket är en av idéerna, mycket kraftigare in-
satser mot arbetslösheten.
Jag tror, Harry Staaf, att det vore klokt att se ytterligare ett varv på våra
förslag, annars blir det kämpigt att komma igenom nålsögat.
Anf. 72 HARRY STAAF (kds) replik:
Herr talman! Hans Andersson berörde att en del tycker att det är fult att
betala skatt. Jag tillhör dem som känslomässigt sett har haft mycket lätt att
betala skatt. Jag skulle alltså känslomässigt ha väldigt lätt att gå på de skatte-
förslag som ni har presenterat. Men, och det är väldigt viktigt, det finns
många rationella argument för att genomföra skattereformen. Alla vill inte
betala höga skatter. Man ägnar sig då i stället åt att försöka smita undan att
betala skatt. Det är den sjuka som har spritt sig. Det vore bra om alla vore
glada över att betala sin skatt, vilket jag tycker att man skall göra. Oavsett
om man vill öka människors egenansvar eller om man vill att staten skall
fördela pengarna, finns det naturligtvis ändå skäl att se på de olika funktio-
nerna.
Hans Andersson talar om att sparandet kan bli för högt. Internationellt
sett är det privata sparandet, 8 %, inte särskilt högt. Men om vi tänker på
att det i slutet av 80-talet, när inkomsterna var mycket goda, var ett negativt
privat sparande på 4 %, förstår man att det var något fel på systemet. Man
lånade då till inkomster. Det är det svåra kastet från att folk betedde sig fel-
aktigt till att folk nu sparandemässigt beter sig litet mer förnuftigt, som också
har skapat en del av de svårigheter som vi har.
Andre vice talmannen anmälde att Hans Andersson anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 73 PETER KLING (nyd):
Herr talman! Jag vill svara Harry Staaf på frågan om hobbyhästen. Varför
slåss jag för hobbyhästen? Jo, därför att jag vill bevara statens intäkter, dvs.
skattebetalarnas intäkter.
Om man inte inför hobbyhäst igen är jag rädd för att denna näring på sikt
kommer att bli lidande. Det är en ganska stor näring, Harry Staaf. Trav- och
galoppsporten omsätter omkring 18 miljarder, och 60 000 människor jobbar
inom branschen. Med tanke på det, tror jag att återinförandet av hobbyhäs-
ten åtminstone kommer att bibehålla näringen.
Hur stora är intäkterna för staten? Jo, de är på sin höjd 10 miljoner. Jag
har talat med ganska många amatörhästägare, som säger: Jag jobbar i en
industri eller i ett byggföretag etc. Min häst har jag som hobby, så jag för
ingen bok. Om deras hästar springer in pengar, börjar det byråkratiska
krånglet med skattemyndigheterna och med kvitton hit och dit. Man skal)
föra redovisning osv. Jag tror att dessa 10 miljoner lätt äts upp av det byrå-
kratiska krånglet.
Vi har i dag fått en del påhopp om att Ny demokrati enbart slåss för högin-
komsttagare. Vad jag kan läsa ut av våra reservationer till skatteutskottets
betänkande, tycker jag inte att vi slåss för höginkomsttagare när det gäller
hobbyhästägandet. Ägarna är ofta industriarbetare, byggnadsarbetare och
bönder. Jag vill också från våra reservationer påvisa att reglerna för att in-
föra existensminimum igen, såvitt jag kan se, inte heller är för höginkomstta-
gare. Lantarbetarnas bostadsförmåner gäller inte för höginkomsttagare, ef-
tersom det är låginkomsttagare som jobbar hos bönderna. Lunchförmåner
gynnar inga höginkomsttagare. Kostnadsförmåner, som löntagare får från
sina arbetsgivare, är heller ingenting för höginkomsttagare. Gåvor till all-
männyttiga ändamål kommer på sikt att gynna låginkomsttagare.
Jag vill bestämt hävda att Ny demokrati inte är ett parti som bara slåss för
de rika. Det räcker att läsa Ny demokratis reservationer till skatteutskottets
betänkande för att man skall förstå att vi inte gör det.
Anf. 74 HARRY STAAF (kds):
Herr talman! Såvitt jag kan förstå riktar sig Peter Kling till mig i sin replik
om hobbyhästarna. Jag skall försöka svara honom på den.
Jag anser att denna hobbyhästverksamhet är mycket positiv, därför att den
genom avkastningen bidrar till att hålla en del av jordbruket i gång. Det går
åt jordbruksprodukter, och man bibehåller öppna landskap.
Men det finns skäl att avvakta utvecklingen efter att denna förändring har
gjorts, för att se om verksamheten verkligen får så allvarliga konsekvenser
som Peter Kling gör gällande. Eftersom de allra flesta hobbyhästar, enligt
Peter Klings reservation, inte ger någon förtjänst, tror jag att man är glad
över sina hästar. Om en hobbyhäst börjar gå med vinst har man möjlighet
att göra avdrag för de förluster som man har haft under fem år. Jag tror för
min del att det bör vara tillräckligt.
Anf. 75 PETER KLING (nyd):
Herr talman! Harry Staaf, jag lever i verkligheten med hästägande, därför
vet jag hur mycket hästsatsningen har gått ned under de senste åren. Ingen
satsar längre på trav- eller galopphäst, eftersom man vet att man får betala
hiskeliga skatter.
Jag skall göra en jämförelse för att Harry Staaf skall förstå vad jag menar.
Hästägarnas totala kostnader för att hålla hästarna i gång är 1,8 miljarder,
och man tävlar om 550 miljoner. Dessa 550 miljoner blir då beskattnings-
bara. För att referera till tips eller lotto, vill jag exemplifiera med lottospe-
lare som får göra avdrag med nästan 75 % av intäkterna, och de får sedan
betala sociala avgifter och skatt på det som blir kvar av vinsten. Om jag skall
vara ärlig, Harry Staaf, tror jag inte att de - även om de får göra avdrag för
de lottokostnader som de har haft sedan fem år - längre spelar på tips eller
lotto. Men faktum är att hästägarna har sådana förhållanden. Det är otroligt.
Det ger inte något incitament till blivande hästägare att köpa travhästar.
Jag kan hålla med Harry Staaf om att jordbruket och hela näringen på sikt
kommer att bli lidande av detta. Öppna landskap, som är beroende av att
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Skattepolitiken
5 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 87
Prot. 1992/93:87 hästarna går och betar på ängarna, kommer kanske mer eller mindre att för-
31 mars 1993 svinna.
Skattepolitiken
66
Överläggningen var härmed avslutad.
Företogs till avgörande jordbruksutskottets betänkande 1992/93:JoU13
och skatteutskottets betänkande 1992/93:SkU20.
Jordbruksutskottets betänkande JoU13
Mom. 2, 15, 16 och 18 (anpassning till EG, omställningsprogrammet m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 170 röster mot 129 för reservation 1 av
Margareta Winberg m.fl.
Sören Lekberg (s) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats ha
röstat ja.
Mom. 21 (ekologisk produktion)
Utskottets hemställan bifölls med 168 röster mot 131 för reservation 2 av
Margareta Winberg m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 63 (forskning om s.k. älgdöd)
Utskottets hemställan bifölls med 273 röster mot 24 för reservation 5 av
Christer Windén.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Skatteutskottets betänkande SkU20
Mom. 1 (fördelningspolitik och skatteuttaget m.m.)
Först biträddes reservation 1 av Lars Hedfors m.fl. med 120 röster mot 12
för meningsyttringen av Lars Bäckström i motsvarande del. 167 ledamöter
avstod från att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 169 röster mot 132 för reserva-
tion 1 av Lars Hedfors m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 2 (kapitalinkomster, m.m.)
Först biträddes reservation 2 av Lars Hedfors m.fl. med 121 röster mot 12
för meningsyttringen av Lars Bäckström i motsvarande del. 169 ledamöter
avstod från att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 169 röster mot 132 för reserva-
tion 2 av Lars Hedfors m.fl.
Mom. 5 (skatteskalorna för förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatten)
Utskottets hemställan bifölls med 289 röster mot 11 för meningsyttringen
av Lars Bäckström i motsvarande del. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 7 (fackföreningsavgifter m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 167 röster mot 132 för reservation 5 av
Lars Hedfors m.fl.
Mom. 9 (hobby)
Utskottets hemställan bifölls med 270 röster mot 26 för reservation 7 av
Peter Kling.
Mom. 12 (bostadsförmån)
Utskottets hemställan bifölls med 271 röster mot 29 för reservation 9 av
Peter Kling.
Mom. 13 (lunchförmåner)
Utskottets hemställan bifölls med 273 röster mot 24 för reservation 10 av
Peter Kling.
Mom. 20 (gåvor till allmännyttiga ändamål)
Utskottets hemställan bifölls med 272 röster mot 25 för reservation 14 av
Peter Kling. 1 ledamot avstod från att rösta.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Anslag till
polisväsendet
Anf. 76 ANDRE VICE TALMANNEN:
Jag får meddela att frågor som skall besvaras vid frågestunden tisdagen
den 13 april skall lämnas in till kammarkansliet senast tisdagen den 6 april
kl. 13.30.
På förslag av andre vice talmannen medgav kammaren att de på föredrag-
ningslistan närmast upptagna ärendena, justitieutskottets betänkanden
JuU21 och JuU22 samt konstitutionsutskottets betänkanden KU22, KU23,
KU24, KU25, KU26 och KU27, fick avgöras i ett sammanhang när debatten
i dessa ärenden var avslutad.
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1992/93:JuU21 Anslag till polisväsendet (prop. 1992/93:100 delvis).
67
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Anslag till
polisväsendet
68
Anf. 77 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! Polisen har en central roll i kampen mot brottsligheten. Det
är kanske den viktigaste samhällsresursen när det gäller det kriminalpoli-
tiska målet att minska brottsligheten. Polisen skall upprätthålla allmän ord-
ning och säkerhet samt i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan
hjälp. Det brottsbekämpande arbetet sker genom övervakning, spaning och
brottsutredning. Men det sker också, vilket inte minst är viktigt, genom
brottsförebyggande arbete.
För att få bättre förutsättningar att bedriva det viktiga arbetet inom polis-
väsendet genomfördes en rad reformer under 80-talet. År 1984 och år 1985
fattades beslut som innebar bl.a. nya arbetsformer på lokal och regional nivå
samt förbättrad rekrytering och utbildning av polispersonalen. Riktmärkena
var demokratisering och decentralisering av polisväsendet. De lokala polis-
myndigheterna fick vidgat självbestämmande. Detaljstyrningen över resurs-
användningen fördes ner från central nivå till regional och lokal nivå.
Av särskild betydelse var att polisstyrelserna genom polisreformen för-
vandlades från att ha varit ett i huvudsak rådgivande organ till ett i egentlig
mening styrande organ. Vi fick ett förstärkt lekmannainflytande över polis-
väsendet.
Jag tror att man kan slå fast att polisreformen under 80-talet och den för-
nyelseproposition som den socialdemokratiska regeringen lade fram 1990
har medfört en vitalisering. De har i hög grad stimulerat ett utvecklingsar-
bete i riktning mot en ökad effektivitet inom polisväsendet. Framför allt har
vi fått ett polisväsende som i mycket större utsträckning än tidigare har en
lokal förankring.
80-talets polisreformer var viktiga, men det innebär inte att reformarbetet
får avstanna. Förändrings- och förnyelsearbetet inom polisväsendet måste
fortsätta. Polisväsendet är en stor och i vissa avseenden fortsatt tungrodd or-
ganisation. 90-talet ställer nya krav på polisväsendet.
Enligt Socialdemokraternas mening bör följande vara vägledande för re-
formarbetet inom polisväsendet under 90-talet.
Polisen bör prioritera våldsbrottslighet, narkotikabrottslighet och ekono-
misk brottslighet samt brottslighet med rasistiska förtecken.
Decentraliseringsmålet bör i huvudsak ligga fast. Polisväsendet måste
bygga på självständiga lokala organisationer med stor frihet att disponera
resurserna och prioritera insatserna.
Ekobrottsbekämpningen bör få en egen organisation fristående från den
lokala polisorganisationen. Det finns flera skäl till det. Jag återkommer till
dem.
Medborgarinflytandet över polisväsendet bör ytterligare stärkas.
Det brottsförebyggande arbetet bör intensifieras. Öppenhet och synlighet
bör här vara ledorden.
De snäva gränserna mellan kriminalpolisverksamheten och ordningspolis-
verksamheten bör upphävas. Vi har i Sverige en alltför stor andel av krimi-
nalpolisverksamhet. Målet bör vara att skapa en allroundpolis som är områ-
desanknuten.
Polisen bör utveckla samarbetet med andra samhällsorgan och frivillig-
organisationer för att stärka det brottsförebyggande arbetet.
Det bör tillkomma en kraftig administrativ rationalisering inom polisvä-
sendet. Administrativa uppgifter bör lyftas över till andra personalkatego-
rier än polispersonal. Den administrativa rationaliseringen bör bedrivas med
kraft. För detta krävs naturligtvis bättre tekniska hjälpmedel. Det bespa-
ringskrav på 500 miljoner kronor under en treårsperiod som nu ligger på po-
lisväsendet bör tas ut genom en hårdhänt administrativ rationalisering av po-
lisväsendet. Här kan det också bli fråga om sammanläggningar av polisdi-
strikt.
Det bör ske ökade insatser för att stärka det internationella samarbetet
på polisområdet. Internationaliseringen och det eventuellt kommande EG-
medlemskapet kräver ett betydligt ökat internationellt samarbete på polis-
området. Här bör polisväsendet ta ytterligare initiativ.
De här riktlinjerna bör enligt Socialdemokraternas mening gälla för den
förändring och förnyelse av polisväsendet som bör tillkomma. Det bör ske
under 90-talet.
I det betänkande från justitieutskottet om anslag till polisväsendet som vi
behandlar nu berörs de här frågeställningarna i en rad reservationer från So-
cialdemokraterna. Jag skall inte uppehålla mig ytterligare vid de reservatio-
nerna utan ta upp ett ämnesområde som behandlas ganska utförligt i betän-
kandet, nämligen den ekonomiska brottsligheten.
Justitieutskottet genomförde i anslutning till behandlingen av det här
ärendet en hearing om den ekonomiska brottsligheten. Den visade med stor
tydlighet att samhället har hamnat på defensiven i kampen mot den ekono-
miska brottsligheten. Under hearingen fanns det t.o.m. de som sade att man
kan få det intrycket att samhället har gett upp kampen mot den ekonomiska
brottsligheten. Detta är naturligtvis ytterligt allvarligt. Den ekonomiska
brottsligheten orsakar stora skadeverkningar såväl för samhället som för en-
skilda medborgare.
För några år sedan, när svenskt näringsliv gick på övervarv, handlade den
ekonomiska brottsligheten främst om att undandra vinster från beskattning.
Då var det bolagsplundring och skalbolagsaffärer som var de ekonomiska
innebrotten. I dag är det denna brottslighet som utreds, lagfors och är före-
mål för kronofogdemyndigheternas specialinsatser.
Genom arbete hos de rättsvårdande myndigheterna har vi sannolikt lyck-
ats ta tillbaka en mindre del av de undanhållna beloppen. Det gäller de be-
lopp som undanhölls genom ekonomisk kriminalitet under de gyllene åren
på 80-talet.
Den ekonomiska brottsligheten utsätts för samma konjunkturpåverkan el-
ler, om man så vill uttrycka det, modepåverkan som allt annat inom ramen
för marknadsekonomin. Under senare år har de mest kvalificerade ekobrot-
ten riktats mot storföretagen och den finansiella sektorn. De har med andra
ord rört företag och verksamheter där betalningsströmmarna är stora och
där det har funnits goda möjligheter att komma åt stora belopp.
I bank-och finanskrisens spår upptäcks varje dag nya brott. De undan-
hållna beloppen ligger i miljardklassen. Det rör sig kanske om tiotals miljar-
der kronor.
Konkurserna har i allt större utsträckning kommit att utnyttjas i rent
brottssyfte. Inom flera branscher, t.ex. hotell- och restaurangbranschen och
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Anslag till
polisväsendet
69
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Anslag till
polisväsendet
70
taxibranschen, har konkursen blivit ett naturligt inslag i verksamheten. Den
har rent av blivit en affärsidé. I dess spår finns tecken på en alltmer ökad
grov våldsbrottslighet. Det finns många tecken på att dessa branscher och
andra branscher utnyttjas av skrupelfria personer i rent maffialiknande orga-
niserad ekonomisk brottslighet. Torpeder, beskyddarverksamhet och våld
på arbetsplatserna har blivit allt vanligare.
I dag, när svensk ekonomi inte längre genererar vinster, har den ekono-
miska brottsligheten återigen skiftat ansikte. Nu handlar det om att försöka
tillskansa sig statliga pengar genom rena luftaffärer och momsbedrägerier.
Herr talman! Beskrivningen av hur den ekonomiska brottsligheten ser ut
och hur den ändrar ansikte alltefter konjunkturerna kan göras mycket
längre. Skadeverkningarna är betydande. Den ekonomiska brottsligheten
omsluter enligt vissa bedömningar över 100 miljarder kronor per år. Det är
en alldeles svindlande summa.
Särskilt allvarligt är det dock om denna utveckling får fortsätta. Då kom-
mer den allmänna samhällsmoralen att undergrävas. Om människor upple-
ver att vissa personer kan undandra sig att bidra till att finansiera vår gemen-
samma sektor finns det en uppenbar risk att skattefiffel och svartarbete spri-
der sig. Det uppfattas då som närmast moraliskt oantastligt att åsidosätta
samhällets lagar och normer. På sikt kan detta leda till en utveckling där kri-
minella grupper organiserar sig och genom sin kriminella verksamhet skaffar
sig ett ökat inflytande i såväl det ekonomiska som det politiska livet. Det har
vi tyvärr sett exempel på i andra länder. Om vi inte ser upp kan detta mycket
väl också bli en utveckling som drabbar Sverige.
Vi socialdemokrater har lagt fram ett omfattande förslag till hur den eko-
nomiska brottsligheten skall kunna bekämpas på bredden och på djupet.
Genom en satsning på minst 100 miljoner kronor vill vi öka samhällets möj-
ligheter att upptäcka, utreda och lagfora denna brottslighet. Detta kan aktivt
bidra till att återställa ett fungerande ekonomiskt sunt näringsliv.
I vissa branscher har nämligen den sunda marknaden upphört att existera.
Seriösa näringsidkare är förlorare redan innan de börjat sin verksamhet. Så
kan vi inte ha det.
En utredning inom Rikspolisstyrelsen på regeringens uppdrag har stude-
rat olika förslag till hur man skall kunna bekämpa den grova och avancerade
brottsligheten. Då det gäller kampen mot den ekonomiska brottsligheten
har utredarna kommit fram till att det krävs ökade och mer koncentrerade
resurser för att nå framgång.
Vi socialdemokrater har fått rätt i våra förslag när Rikspolisstyrelsen gjort
sina bedömningar. Vi har nämligen krävt insatser som innebär att resurserna
förstärks och koncentreras och att det skapas en egen organisation för eko-
brottsbekämpandet. Vi vill bygga upp kvalificerade utredningsteam med så-
väl ekonomer och revisorer som ekopoliser och ekoåklagare för att på det
sättet rejält förstärka slagkraften hos samhällets ekobrottsbekämpning.
Genom en systematisk, uthållig och koncentrerad satsning på ekobrotts-
bekämpningen kan vi också återvinna tilltron till rättssamhället. En fram-
gångsrik ekobrottsbekämpning kan bidra till en moralisk upprustning i det
ekonomiska livet. Samtidigt innebär sådana insatser också en ren ekonomisk
vinning för statskassan.
Beräkningar visar att ekobrottsbekämpningen är synnerligen lönsam. Att
satsa ytterligare några hundra miljoner kronor under de närmaste åren kom-
mer att ge miljarder igen till statskassan.
Därför ställer vi oss från socialdemokratiskt håll frågande och undrande
till den passivitet som regeringen och regeringspartierna visat i kampen mot
den ekonomiska brottsligheten. Vi menar att det nu är hög tid för samhället
att gå till attack och satsa resurser för bekämpning av den sortens brott. Krav
på detta har Socialdemokraterna fört fram i ett antal reservationer till ut-
skottets betänkande.
Herr talman! Socialdemokraterna har en mängd reservationer till det här
utskottsbetänkandet, och dem står vi självfallet bakom. För att underlätta
behandlingen i kammaren vill jag bara yrka bifall till reservationerna 3, 6, 8,
11,21,24 och 25.
Anf. 78 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Herr talman! Tyngdpunkten i kriminalpolitiken måste vara att upprätt-
hålla lag och ordning i samhället. Rättsordningen blir meningslös, om den
inte kan skydda kvinnor och barn från övergrepp och brutal död eller ge
brottsoffren ett rimligt stöd.
Flera undersökningar har visat att medborgarna har ett mycket svagt för-
troende för rättsmaskineriet. Det handlar nu om att återvinna medborgarnas
förtroende. Rättstryggheten och rättssäkerheten är viktiga välfärdsyttringar.
Det gäller alltså att återskapa lag och ordning i samhället. Medborgarna har
rätt till lag och ordning. För detta är staten ytterst ansvarig.
Det kränkta brottsoffret måste ges reella möjligheter och rättighet att
återvinna sin mänskliga status, dvs. sitt människovärde. I politiska och rätts-
liga sammanhang tas knappast någon hänsyn till brottsoffrens känslor av för-
tvivlan, orättvisa, förnedring, oro inför framtiden etc., inte minst känslor
som orsakas av ekonomiska bekymmer som har sin grund i brottet.
Det grundläggande motivet för det förslag som förs fram i motion Ju220
är att staten har ett ansvar för att medborgarna inte skall drabbas av brott.
Om en medborgare utsätts för brott, t.ex. sexuellt övergrepp, en våldtäkt,
har staten misslyckats i sin uppgift att skydda medborgaren. Staten skall då
ta det fulla ansvaret, och målsäganden skall ges hjälp och stöd men också
kunna anförtros makten över de medel och möjligheter som kan behövas för
återupprättelse, dvs. bl.a. att själv få föra talan samt få ett bestämmande
inflytande över påföljdsvalet.
Brottsoffret, målsäganden, måste ges en starkare ställning under utred-
ningen och i domstolsprocessen. Detta innebär bl.a. att brottet mera skall
ses som en sak mellan förövaren och offret än mellan åklagaren och gär-
ningsmannen.
Den brottsling som mot förmodan hamnar i fängelse skall enligt kriminal-
vårdslagen behandlas med aktning för sitt människovärde, och det låter ju
bra. Någon sådan lagregel finns dock inte för brottsoffren, inte ens under
rättegången, som ofta är grymmare mot brottsoffret än mot brottslingen.
Domstolar men även polis och åklagare skall inte möta offret med misstro
utan med medkänsla och förståelse, vilket dock kan bli svårt med hänsyn till
etablerade attityder.
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Anslag till
polisväsendet
71
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Anslag till
polisväsendet
72
Herr talman! Jag vill övergå till att tala om ändring i polislagen. Genom
polislagen från 1984 har vissa oklarheter uppkommit i fråga om vad som är
polisens uppgifter och allmänna principer för polisingripanden enligt lagens
8§-
I den tidigare gällande polisinstruktionen fanns under 2 § följande lydelse:
”Polisen skall upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Därvid åligger det
polisen att särskilt förebygga brott” osv. I polislagens 1 § har detta formule-
rats så att polisens arbete ”skall syfta till” att upprätthålla allmän ordning
och säkerhet. Detta återfinns också i betänkandetexten.
Jag är ledsen att utskottsmajoriteten inte har förstått skillnaden. Syftet
med förändringen i polislagen som Ny demokrati föreslår är att i lag klart
ange vad som är målet för polisens uppgifter, nämligen att främja rättvisa
och trygghet och tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp när den en-
skilda individen kränkts genom brottslig handling eller annat.
En ändring av lagstiftningen i denna riktning är ägnad att påverka tolk-
ningen av övriga bestämmelser i polislagen. Reglerna för polisens befogen-
heter skall med andra ord läsas mot bakgrund av polisens ingripandeskyldig-
het. Dessutom skulle den av oss föreslagna utformningen uttryckligen sätta
den brottsförebyggande verksamheten främst.
Herr talman! Den centrala rikskriminalorganisationen ämnar jag ta upp
till debatt. Regeringen uppdrog den 25 juni 1992 till Rikspolisstyrelsen att se
över den centrala polisorganisationen. I avvaktan på att Rikspolisstyrelsen
redovisar uppdraget samt med tanke på Riksdagens revisorers rapport om
kriminalpolisverksamheten, som offentliggjordes den 11 februari 1993 i sam-
band med en hearing, vill jag härmed redogöra för Ny demokratis princi-
piella inställning till nationell polis.
I samband med förstatligandet av polisverksamheten 1965 tillskapades en
nationell polis i Sverige, till skillnad från i exempelvis England. Målsätt-
ningen med denna organisation var och är att skapa likvärdiga förhållanden
för hela landets behov av polis.
Sverige är ett litet land, och vi bör vara rädda om en sammanhållen natio-
nell polis. Den svenska polisorganisationen är och bör vara decentraliserad.
Besluten bör, om så är möjligt, fattas på den nivå där problemen uppstår.
I en decentraliserad organisation är det av största betydelse att ha en stark
central ledning. Har man inte det, finns en uppenbar risk att de lokala läns-
polismyndigheterna, med sin stora självbestämmanderätt, går åt olika håll
så att en nationell polis möjligheter till samordningsfördelar går förlorade.
Med utgångspunkt i samhällsnyttan bör man bestämma sig för vilken nivå
verksamheten skall bedrivas på. Regeringen har planer när det gäller krimi-
nalpolisverksamheten och dess inriktning som ger anledning till viss oro. Ett
behov inom svensk polis är att den måste ha olika specialiteter, exempelvis
personspaning, underrättelsetjänst, ekobrotts- och svåra mordutredningar.
Antalet brott av denna dignitet är i Sverige inte så stort, dess bättre, att man
kan vidmakthålla kompetensen hos alltför många poliser. Skall man bli ef-
fektiv i t.ex. svåra personspaningsärenden, måste personalen kontinuerligt
få möjlighet att arbeta med dessa arbetsuppgifter.
Dessa tankar leder till slutsatsen att man i Sverige bör ha en centralt upp-
byggd kriminalpolisorganisation, som i princip inte bör ha egna ärenden,
med undantag av ekobrotten. Anledningen till detta är erfarenheter från
t.ex. Stockholm, där specialisterna fastnar i balansfrågorna och inte i till-
räcklig utsträckning kan ge sig i kast med den allra grövsta, många gånger
organiserade brottsligheten.
Den grova brottsligheten har alltför länge fått leva i fred för polisiära åt-
gärder. Orsakerna till detta är naturligtvis många. Svårigheterna att organi-
sera sig i tillfälliga kommissioner, bristen på teknikstöd och lagstöd och fram-
för allt prestigetänkande mellan lokal, regional och central nivå är några av
orsakerna.
Man bör alltså utnyttja det faktum att det i Sverige finns en nationell polis
och skapa förutsättningar för att tillvarata svensk polis samlade kompetens.
Herr talman! Jag går över till att tala om besparingarnas konsekvenser
inom polisområdet.
Jag noterar att Lars-Erik Lövdén sade att polisen var samhällets viktigaste
resurs för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Det är ju riktigt.
Jag vill fråga Lars-Erik Lövdén hur det kommer sig att Socialdemokraterna
genomdrev att en besparing inom polisväsendet skall ske under de kom-
mande tre åren.
Jag såg senast i Svenska Dagbladet att polisen inte klarar av sparmålet.
Jag har hela tiden hävdat att det skulle bli så, men jag har inte fått någon
förståelse för detta i justitieutskottet.
500 000 miljoner kronor skall sparas inom Justitiedepartementets område.
Besparingarna skall genomföras huvudsakligen genom rationaliseringar i
Polisens verksamhet. Vid beräkning av medel för polisväsendet avseende
budgetåret 1993/94 föreslås en besparing på 150 miljoner kronor. Den åter-
stående besparingen om 350 miljoner kronor kommer att genomföras under
budgetåren 1994/95 och 1995/96. En övergång till studiemedelsfinansiering
kommer att ske vad beträffar polisutbildningen.
Detta har riksdagen beslutat, och justitieutskottet har med anledning av
yttrandet till finansutskottet angående stabiliseringen av den svenska ekono-
min yttrat att rationaliseringarna inte skall drabba den polisiära verksamhe-
ten. Besparingarna bör göras inom polisväsendets administration.
Det är i sammanhanget värt att notera att 85 % av polisväsendets budget
utgörs av lönekostnader. Övriga medel skall täcka lokalkostnader och kost-
nader för tekniska hjälpmedel, utrustning, fordon osv. Följden blir att de
besparingar som skall göras kommer att gå ut över personalbudgeten för den
administrativa verksamheten. Detta får till följd att polispersonal kommer
att fastna i pappersarbete som måste göras.
För att denna ekvation skall gå ihop måste den administrativa personal
som dras in ersättas med tekniska hjälpmedel.
I betänkandet kan man läsa att kvarterspolisverksamheten skall byggas ut
väsentligt. Utskottsmajoriteten - bestående av regeringspartierna och So-
cialdemokraterna - tycks inte ha läst Rikspolisstyrelsens anslagsframställ-
ning särskilt noga vad gäller kvarterspolisverksamheten.
I Rikspolisstyrelsens anslagsframställan står följande: ”Om medel ställs
till förfogande för en ökad rekrytering av administrativ personal kommer po-
lismyndigheterna att kunna placera ut kvarterspoliser i de bostads- och cent-
rumområden där brottsligheten och ordningsstörningarna är som störst.”
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Anslag till
polisväsendet
73
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Anslag till
polisväsendet
74
Vidare gör Rikspolisstyrelsen den bedömningen att kvarterspolisverk-
samheten - om ekonomiska möjligheter ges - kan komma att utökas med
mellan 200 och 300 poliser under budgetåret 1993/94 och mellan 300 och 400
under budgetåret 1994/95.
En förutsättning för att en utbyggd kvarterspolisverksamhet skall fungera
är att medel ställs till förfogande också för en tekniksatsning bl.a. när det
gäller radio- och datakommunikation, fordon samt lokaler i de fall sådana
behövs.
Detta borde åtminstone ha varit känt för de utskottsledamöter från Mode-
raterna, Folkpartiet, kds och Socialdemokraterna som sitter i Rikspolissty-
relsens styrelse. Det är tydligen inte fallet. Om det hade varit känt för dem,
skulle de väl inte ha medverkat till en nedskärning som drabbar bl.a. kvar-
terspolisverksamheten.
Jag ställer mig frågande till hur man med gott samvete kan skriva följande
i betänkandetexten: ”Utskottet har vid upprepade tillfällen, senast förra
våren---, uttalat att kvarterspolisverksamheten är av stor betydelse, inte
minst i brottsförebyggande syfte.”
Man skriver vidare litet längre fram i texten: ”---det är nödvändigt
att fortsatta åtgärder för att bygga ut verksamheten med kvarterspolis och
områdespolis vidtas utan dröjsmål.”
Vet ni egentligen vad ni håller på med? Om ni inte gör det, så kan jag tala
om det. Ni formulerar tjusiga betänkandetexter utan att mena vad som står
där. Det är, enklare uttryckt, ett spel för gallerierna.
Jag vill till sist, herr talman, fästa kammarens uppmärksamhet på nödvän-
diga förändringar i narkotikabekämpningen. Tullens och polisens narkotika-
bekämpning är varken tillräcklig eller effektiv. Detta beror på att man bl.a.
saknar teknik, personella resurser och stöd i lagen för att på olika sätt ingripa
mot narkotikabrott. Det är därför viktigt att etablera ett omfattande samar-
bete mellan myndigheterna.
En framtida sammanslagning av tullen och polisen kan vara befogad mot
bakgrund av den gränslösa Europamarknaden och inträdandet i EG.
De samhälleliga resurserna bör då särskilt vid bekämpningen av interna-
tionell brottslighet kunna användas rationellt och effektivt.
Jag vill slutligen uttrycka mitt stöd för en moderat motion som är en vida-
reutveckling av en motion om polisiära befogenheter för tulltjänstpersonal
som jag skrev under förra riksmötet. Bakgrunden till motionen är den stora
mängd stöldgods, inte minst motorfordon, som förs ut ur landet.
Det verkar litet konstigt att tulltjänstemän måste kalla på polis för att
gripa en biltjuv. Redan i dag kan en tulltjänsteman enligt rättegångsbalken
med samma rätt som en polisman beslagta föremål som kan förverkas enligt
varusmugglingslagen, gripa och medta till förhör, utföra husrannsakan utan
förordnande i magasin o.d. Dessutom får tulltjänstemannen utföra kropps-
visitation eller ytlig kroppsbesiktning i gränsort på plats med utlandstrafik.
Jag ställer mig då frågan varför tulltjänstemän inte får fånga tjuvar eller
ingripa mot tjuvar. Det finns visserligen i rättegångsbalken bestämmelserom
rätt för envar att gripa den som kan misstänkas för brott varå fängelse kan
följa om den misstänkte påträffas på bar gärning eller flyende fot, samt där-
med ta egendomen i beslag.
Dessa bestämmelser gäller i princip även tulltjänstemän. Bestämmelserna
torde knappast ha tillkommit i syfte att utgöra laglig grund för ingripande i
ett av tullens tjänstemän planerat myndighetsutövande. Jag vill passa på att
fråga Christel Anderberg, som skall försvara utskottets ställningstaganden,
varför inte den moderata motion jag talar om fick gehör i den borgerliga
gruppens överläggningar. Det är en utmärkt motion som pekar på tulltjän-
stemännens svårigheter att effektivt utföra sitt arbete.
Herr talman! Jag ställer mig givetvis bakom våra övriga reservationer,
men för att vinna tid yrkar jag bara bifall till reservationerna 1, 2, 9, 22, 31
och 32.
Anf. 79 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik:
Herr talman! Karl Gustaf Sjödin berörde de besparingskrav som gäller för
polisväsendet enligt den krisöverenskommelse som regeringspartierna och
Socialdemokraterna träffade i höstas. Det kravet innebär en besparing på
500 miljoner kronor på en treårsperiod. Jag menar att det är fullt möjligt att
göra besparingen utan att det går ut över den direkta polisverksamheten.
Karl Gustaf Sjödin, som själv är polis, vet säkert att polisväsendet admi-
nistrativt sett är en ålderdomlig organisation. Det är en tungrodd och i
många stycken ineffektiv organisation, som har en ålderdomlig administrativ
struktur.
Genom en mycket hårdhänt administrativ rationalisering och en polisdist-
riktssammanslagning som ger ganska stora besparingseffekter - framför allt
när det gäller polischefspersonal - är det möjligt att uppnå det besparingkrav
som regeringen och Socialdemokraterna är överens om.
Dessutom kommer ju den besparing som blir effekten av att polisutbild-
ningen studiemedelsfinansieras också att inrymmas inom ramen för dessa
500 miljoner kronor.
Jag tror alltså att polisväsendet, som i dag har ett anslag på ungefär 10
miljarder kronor, mycket väl förmår genomföra den här besparingen utan
att det går ut över den direkta polisverksamheten.
Vi befinner oss i ett allvarligt ekonomiskt läge i Sverige. Polisväsendet
måste ta sin del av de besparingar som är nödvändiga för att statsfinanserna
skall saneras. När detta kan göras utan att den direkta polisverksamheten
drabbas är det rimligt att man för fram ett sådant besparingskrav.
Jag vill bara ge en kommentar till det som Karl Gustaf Sjödin sade om
vikten av att behålla en nationell polis. Jag kan i mångt och mycket dela Karl
Gustaf Sjödins uppfattning i det avseendet. Jag ställer mig något tveksam till
en regionalisering av den nuvarande rikskriminalpolisen. Vi får väl se vad
Rikspolisstyrelsens utredning leder fram till.
Jag har preliminärt en något negativ inställning till att man slår sönder
rikskriminalen och delar upp den på regionala enheter. Det innebär dock
inte att jag menar att bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten inte
måste få en särskild organisation. Det tror jag är nödvändigt.
När det gäller den övriga rikskriminalverksamheten är jag också något
tveksam till en regionalisering och en uppsplittring av resurserna.
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Anslag till
polisväsendet
75
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Anslag till
polisväsendet
76
Anf. 80 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd) replik:
Herr talman! Jag håller med Lars-Erik Lövdén. Visst finns det en ålder-
domlig administration inom polisen. Den bör ses över. Men då måste man
kompensera den med teknikutveckling, annars går poliser in och gör admi-
nistratörernas arbete. Då missar man den synlighet som man vill ha när det
gäller polisens verksamhet.
Jag noterar att Socialdemokraterna äskar 62 miljoner kronor till en sats-
ning på ekonomisk brottslighet. Varför dessa turer? Det skall sparas 500 mil-
joner under tre år, och nu sägs det att man skall satsa 62 miljoner. Varför inte
låta det vara som det är och låta bli att minska anslaget? Konsekvenserna
av detta har blivit att man åker på konferenser i hela landet och diskuterar
nedskärningar. Det tar bort oerhört mycket tid som man skulle kunna ägna
åt egentligt polisarbete.
Visst, minska administrationen och gör distriktssammanslagningar! Men
tekniken måste förbättras för att polisen skall kunna behålla sin effektivitet
med minskade administrativa resurser.
Det var intressant att notera att Socialdemokraterna stöder Ny demokratis
uppfattning att man bör se över den regionalisering av rikskriminalen som
föreslås. Vi avvaktar med intresse vad Rikspolisstyrelsen kommer att säga
om detta.
Anf. 81 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik:
Herr talman! Besparingskravet på 500 miljoner kronor för att åstad-
komma en administrativ rationalisering och en polisdistriktssammanlägg-
ning är tillkommet för att utöva ett tryck på polisorganisationen att genom-
föra rationaliseringar. Utan det trycket tror jag inte att vi hade fått till stånd
en rationalisering inom polisväsendet, som har en ålderdomlig struktur.
Det finns ju ingen motsatsställning mellan vårt besparingskrav på 500 mil-
joner kronor och vår specifika satsning på ekobrottsbekämpningen - och det
anslagsäskande på 62 miljoner kronor som vi nu lägger fram.
Besparingskravet är till för att man skall åstadkomma administrativa ratio-
naliseringar i en tungrodd organisation. Det är fullt möjligt att uppnå detta.
Dessa 62 miljoner är till för att det skall bli en förstärkning av ekopoliser,
revisorer och ekonomer för att ekobrottsbekämpningen skall bli effektivare.
Anf. 82 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd) replik:
Herr talman! Javisst, men trots allt går 85 % av medlen under polisens
budget till löner. 15 % skall användas till teknisk utrustning, fordon och un-
derhåll. När man gör administrativa besparingar sker det mest på lönesidan.
Man avskedar folk. Detta är faktum. Det är därför effekterna blir som jag
nyss beskrev. Poliser kommer in från gatan och gör administratörernas ar-
bete.
Anf. 83 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Här och i västvärlden har det utpräglade nyliberalistiska
budskapet verkligen vunnit terräng.
Budskapet är att man skall satsa på sig själv, att man skall förverkliga sina
egna behov och önskemål, att man endast skall bry sig om den s.k. lilla värl-
den. De kristna fundamentalisterna går så långt att de säger att det är Guds
straff om man blir sjuk, hamnar i obestånd eller olycka. Resultatet av detta
budskap är individualism, självcentrering och egoism.
Det har nästan blivit fult att framföra politiska mål som har sin utgångs-
punkt i solidaritet, jämlikhet och rättvisa. Detta har också tappat mark i det
politiska livet och i människors sinnen. Kort sagt: jag upplever en ändrad
människosyn.
Vi har ett samhälle där det är legitimt att slå mot de svaga. Främlingsfient-
ligheten breder ut sig. Det är nog många som i dag frågar sig vilket samhälle
de lever i. Det är legitimt att utnyttja andra människor för egna behov. Sexu-
ellt utnyttjande av barn och ökningen av pornografi och prostitution är för-
färliga företeelser.
Den allmänna moralupplösningen förskräcker i dag många. Men i ett sam-
hälle som översköljs av legitimt våld borde vi kanske inte förvånas över att
det verkliga våldet ökar. I ett samhälle där de stora förbrytarna går fria skall
man kanske inte förfäras över en moralupplösning.
Inom egentligen alla områden - i dag handlar det om det polisiära områ-
det - tar man upp begränsade frågor. Jag tror att det är viktigt att man försö-
ker se sambanden, orsak och verkan, i stort ute i samhället.
Herr talman! Vänsterpartiet har under en rad av år påtalat det destruktiva
och oacceptabla i att den ekonomiska brottsligheten ökar och att rättssam-
hället inte har eller tillsätter tillräckliga resurser för att möta denna ökade
brottslighet.
I år har Socialdemokraterna väckt flera motioner om den ekonomiska
brottsligheten. Den förra socialdemokratiska regeringen hade också be-
kämpningen av den ekonomiska brottsligheten som ett uttalat prioriterat
område. Men i övrigt gjorde man under Socialdemokraternas tid inte
mycket för att förverkliga den prioriteringen.
Den nuvarande regeringen har tagit bort den uttalade prioriteringen. Det
man kan se i detta betänkande är att det mesta som handlar om åtgärder är
under utredning eller övervägande. Man kan fundera över hur länge detta
skall hanteras på det sättet. Samtidigt öppnar man för en ökad ekonomisk
brottslighet, t.ex. när man mjukade upp reglerna om uthyrning av arbets-
kraft. Det här bäddar för förekomsten av grå arbetskraft och ekonomisk
brottslighet på det området. Vetorätten i MBL-lagen, som kom till för att
motverka ekonomisk brottslighet, infördes i kölvattnet av skandalerna runt
Stålverk 80. Nu föreslår Arbetsrättskommittén att den regeln skall tas bort.
Vi får väl hoppas att denna kammare inte fattar ett sådant beslut. Det är en
ytterligare öppning mot ökad ekonomisk brottslighet.
Den ekonomiska brottsligheten har varit föremål för en rad utredningar
ända från slutet av 70-talet. Den mest omfattande är väl Hanssons utredning
från 1983. I den senaste utredningen har det också kommit fram ett helt bat-
teri av förslag till åtgärder. Det här skulle innebära att det skulle kunna gå
att vidta verksamma åtgärder och att införa lagändringar. Det är inte längre
legitimt att inte vidta mycket snabba och kraftiga åtgärder. Det skulle dess-
utom i slutändan vara fråga om självfinansierade åtgärder som skulle ge en
vinst.
Vänsterpartiet har en meningsyttring med hemställanspunkter på detta
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Anslag till
polisväsendet
77
|
Prot. 1992/93:87 31 mars 1993 |
område. Men eftersom dessa punkter sammanfaller med en del av Social- |
8 och 11.
|
Anslag till |
Vänsterpartiet har föreslagit att anslaget till Säkerhetspolisen skall sän- I betänkandet finns också andra motioner och reservationer som vi kom- Jag vill till slut även nämna en motion av Annika Ahnberg. Jag tycker att Herr talman! Jag yrkar bifall till meningsyttringen till mom. 33, 34, 40 och Anf. 84 CHRISTEL ANDERBERG (m): Herr talman! Av de totalt 32 reservationerna till betänkandet avser inte För det första: Man skall trumma ut budskapet att den borgerliga rege- |
|
78 |
Men Socialdemokraternas budskap är inte, har aldrig varit och kommer |
aldrig att bli sant. Det här har justitieministern vid ett stort antal tillfällen,
bl.a. i denna kammare, gjort sitt bästa att förklara.
I en artikel i Svenska Dagbladet i dag refereras finansutskottets hearing i
går med Lindbeckkommissionen under rubriken Tal till partiellt lomhörda.
Gun Hellsvik måste, när hon pratar med Lars-Erik Lövdén om ekobrotts-
bekämpning, vid det här laget undra om han inte bara är partiellt lomhörd
utan rent av är stendöv.
Herr talman! Skillnaden mellan Socialdemokraterna och de borgerliga
partierna är inte uppfattningen om att ekobrott utgör ett stort samhällspro-
blem som måste åtgärdas. Finns det något parti i denna riksdag som värnar
så mycket om ett sunt näringsliv utan inslag av illojal och snedvridande kon-
kurrens som Moderata samlingspartiet gör? Nej, skillnaden är att medan So-
cialdemokraterna ägnar sig åt retorik försöker faktiskt den borgerliga rege-
ringen att göra något konkret.
Jag har fäst mig vid ett litet ord i den socialdemokratiska reservationen nr
6 om prioritering av den ekonomiska brottsligheten. Det är ett litet oansen-
ligt ord på femte raden: nu. Vad är det som gör att det behövs så kraftfulla
åtgärder nu som inte behövdes under åren 1982 till 1991? Hur kunde Social-
demokraterna lämna efter sig en organisation där var 16:e polismanstjänst är
vakant? Om situationen är så alarmerande, hur kunde Socialdemokraterna
under höstens krisuppgörelser tvinga fram en besparing på polisen på 500
miljoner kronor? Jag vill gärna instämma med Berith Eriksson: Vad synd att
vi inte vidtog dessa åtgärder när Socialdemokraterna satt vid makten.
Det var faktiskt under de tidigare borgerliga åren 1976-1982 som det bör-
jade hända saker på området. Samhällsekonomin var inte i bästa skick då
heller. Ändå inleddes faktiskt en mycket stor aktivitet inom olika myndighe-
ter - Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Riksskatteverket m.fl. Man satte in
rejäla utbildningsinsatser. Man började bygga upp ekorotelorganisationen.
Samverkan mellan myndigheter inleddes och började hitta sina former. Är
1982 kom Socialdemokraterna tillbaka till makten. De sade sig visserligen
vilja prioritera ekobrotten, och de skulle också prioritera vålds-, narkotika-,
trafik-, miljöbrott m.m. Nu senast gäller det även att prioritera brott med
rasistiska motiv och barnpornografibrott. Alla dessa prioriteringar skulle ske
under den uttryckliga förutsättningen att beivrandet av den traditionella
brottsligheten minsann inte fick eftersättas.
Det är inte att undra på att poliserna ute på fältet på alla nivåer tog sig
för pannan och undrade vad vi sysslade med i den här riksdagen. De blev
naturligtvis särskilt fundersamma när de själva kunde konstatera att Social-
demokraterna kombinerade sitt fagra tal, sin retorik, med att sätta hela Poli-
sen på sparlåga under resten av 80-talet. Det fick till följd att den organisa-
tion som hade byggts upp för bekämpning av ekobrott och som hade börjat
hitta sina former och börjat fungera sakta men säkert började vittra sönder.
Det framgår bl.a. av en socialdemokratisk motion - jag vill minnas att det
var Ju208 -, där man konstaterar att antalet utredningsmän i Stockholm
hade halverats sedan början av 1980-talet.
Socialdemokraterna ägnade sig åt tom retorik, Lars-Erik Lövdén. Nu be-
skyller ni regeringen för passivitet. Det tycker jag att ni har mycket dåliga
grunder för att göra.
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Anslag till
polisväsendet
79
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Anslag till
polisväsendet
80
Det framgår av utskottets betänkande att det faktiskt pågår en mycket
stark aktivitet på det här området och det har så gjort sedan den borgerliga
regeringen tillträdde. Under budgetbehandlingen våren 1991 gjorde justitie-
utskottet ett tillkännagivande för regeringen om att det borde ske en övergri-
pande översyn av åtgärderna mot den ekonomiska brottsligheten, eftersom
denna brottslighet utgjorde ett stort samhällsproblem och bekämpningen av
den inte fungerade på ett tillfredsställande sätt. Med anledning härav upp-
drog den dåvarande regeringen åt Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen att
i samråd med Riksskatteverket genomföra en utredning angående vissa frå-
gor när det gäller ekonomisk brottslighet.
Utredningen presenterade den 7 januari 1992 en rapport med förslag till
en rad förändringar i olika avseenden, som både på kort och på lång sikt bör
komma att leda till en ökad effektivitet i bekämpningen av den ekonomiska
brottsligheten. I rapporten betonas bl.a. att orsakerna till Polisens bristande
utredningsresurser när det gäller ekobrott bl.a. bottnade i den frihet som sy-
stemet med fria resurser ger myndigheterna. Det noterades i rapporten att
denna frihet kunde leda till att statsmakternas övergripande beslut om re-
sursanvändningen inte alltid automatiskt överförs till verksamheten på lokal
nivå.
I rapporten föreslås en rad åtgärder som också kan vidtas av Riksåklaga-
ren, Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket inom ramen för deras ordinarie
verksamhet. Man talar bl.a. om att man vill ägna sig åt central metodutveck-
ling, ändrade arbetsmetoder, utökad och ändrad utbildning för åklagare och
poliser samt utveckling av vissa samverkansrutiner.
Som Lars-Erik Lövdén och övriga talare väl vet bereds denna rapport för
närvarande i regeringskansliet. Den 6 augusti förra året gav regeringen myn-
digheterna och Riksskatteverket i uppdrag att redovisa vilka åtgärder som
vidtagits med anledning av rapporten i form av effektiviseringar inom ramen
för myndigheternas ordinarie verksamhet. Om jag inte är felunderrättad
skall en preliminär redovisning ske senast i dag. Slutredovisning skall ske
före utgången av maj 1993.
Justitieministern erinrar i budgetpropositionen bl.a. om att man i de pla-
neringsdirektiv för polisväsendet avseende budgetåret 1993/94 som nyligen
har beslutats har avsatt 60 miljoner kronor av den i budgetpropositionen
föreslagna medelstilldelningen som en särskild satsning på det kriminalpoli-
siära området i den lokala polisorganisationen. Satsningen skall enligt plane-
ringsdirektiven bl.a. syfta till att effektivisera förundersökningsarbetet när
det gäller ekonomisk brottslighet.
Utskottet har dragit den enda naturliga slutsatsen av allt detta, nämligen
att det nu vidtas eller övervägs en rad åtgärder som syftar till att förstärka
resurserna för bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten och att på
olika sätt effektivisera arbetet på detta område.
Utskottsmajoriteten säger att det som nu görs innebär att den ekonomiska
brottsligheten på ett annat sätt än tidigare sätts i centrum för den brottsbe-
kämpande verksamheten. Till den tidigare åtgärdskatalogen har också kom-
mit att regeringen den 25 juni 1992 uppdrog åt Rikspolisstyrelsen att se över
den centrala polisorganisationen och därmed också rikskriminalens framtida
uppgifter. Rikpolisstyrelsen skall bl.a. överväga om det bör inrättas en re-
gionkriminalpolis med verksamhetsområden som sammanfaller med områ-
dena för de regionala åklagarmyndigheterna, dvs. normalt två län.
Mot denna bakgrund har utskottets majoritet funnit att något tillkännagi-
vande till regeringen i dessa avseenden inte skulle fylla någon funktion och
inte är befogat.
Jag vill ställa en fråga till Lars-Erik Lövdén. Man skall nu överväga frågan
om en regionkriminalpolis. I reservation 8 säger Socialdemokraterna att det
behövs en ny, mera koncentrerad och slagkraftig organisation för ekobrotts-
bekämpningen och att verksamheten förslagsvis skall organiseras i sex olika
ekorotelregioner. Skall detta tolkas som att Socialdemokraterna i och för sig
ställer sig bakom förslaget - om det kommer ett sådant, vilket vi kan anta att
det gör - om en omorganisation av ekorotlarna men att Socialdemokraterna
vill gå längre och inrätta inte 13 utan 6 ekorotlar med större verksamhetsom-
råden?
Det utvecklingsarbete som jag har redogjort för omfattar även de frågor
som tas upp i olika reservationer av Socialdemokraterna och Ny demokrati.
Det gäller bl.a. organisationsfrågor, utbildning, internationellt samarbete,
styrmedel och samordning. Några tillkännagivanden behövs alltså inte. Det-
samma gäller med hänsyn till den aktivitet som redan pågår även för de re-
servationer som tar upp olika lagstiftningsåtgärder.
Det viktigaste som jag vill erinra om i det avseendet är att regeringen nyli-
gen har utfärdat direktiv för en översyn av skattebrottslagen och av sank-
tionssystemet i övrigt på skattebrottsområdet.
Lars-Erik Lövdén talade om resultatet av den hearing som justitieutskot-
tet hade i februari om ekonomisk brottslighet. När man hörde det började
man fundera över om Lars-Erik Lövdén verkligen var på samma hearing
som utskottets ordförande. En ordagrann utskrift av hearingen har tagits in
som bilaga i betänkandet. I slutsummeringen säger utskottets ordförande
Britta Bjelle att syftet med utfrågningen var att följa upp den utfrågning som
vi hade i justitieutskottet i mars 1991. Jag måste säga att det var en mycket
dyster utfrågning när det gällde alla inblandade. Från såväl myndigheter som
praktiker redovisade man då ett slags hopplöshetskänsla.
Britta Bjelle säger vidare: Jag kan inte annat än konstatera att dagens sam-
manträde visat på en vändpunkt när det gäller den ekonomiska brottslighe-
ten. Det har redovisats mängder av olika aktiviteter, förslag som redan är
genomförda, förslag som skall komma och många idéer. Här har t.o.m. an-
vänts uttryck som optimism och positivism. Jag anser att vi bör ta till oss
detta - utvecklingen har vänt och mycket är på gång.
Jag har vida överskridit anmäld tid redan, så jag skall snart sätta punkt.
Jag vill bara göra ett påpekande till Karl Gustaf Sjödin när det gäller brotts-
offerfrågorna. En arbetsgrupp inom Justitiedepartementet har ju arbetat
med just de här frågorna i ett år. Karl Gustaf Sjödin vet säkert lika väl som
jag att det kommer att läggas fram en proposition med en rad förslag som är
ägnade att stärka brottsoffrens ställning. Det kommer att ske inom kort. I
sak är Karl Gustaf Sjödin och jag överens på de här punkterna. Brottsoffrens
ställning behöver stärkas. Men med hänsyn till utredningsarbetet får vi sä-
kert tillfälle att återkomma till den debatten i annat sammanhang.
Jag vill också säga att jag naturligtvis mycket gärna hade velat stå här och
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Anslag till
polisväsendet
6 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 87
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Anslag till
polisväsendet
82
yrka bifall till den moderata motion som avser Tullens möjliga åtgärder vad
gäller stulet gods. I den frågan har utskottsmajoriteten hänvisat till en inter-
departemental arbetsgrupp som har till uppgift att utreda frågor om gräns-
kontroller och därmed sammanhängande frågor i ett EG-medlemskapspers-
pektiv. Det finns alla skäl att tro att tullfrågorna kommer att tas upp i det
utredningsarbetet. Med det har majoriteten låtit sig nöja.
Herr talman! Jag ber avslutningsvis att få yrka bifall till utskottets hemstäl-
lan och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 85 TREDJE VICE TALMANNEN:
Jag vill erinra om att vi numera brukar ta replikerna från bänken för att
spara tid.
Anf. 86 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik:
Herr talman! Nu lärde jag mig något nytt. Jag skall följa talmannens erin-
ran i fortsättningen.
Till Christel Anderberg vill jag säga att jag kan läsa högt ur betänkandet
från den utfrågning vi hade om den ekonomiska brottsligheten. Advokat-
samfundets generalsekreterare säger: Det är samma sällskap som sitter här
i dag som för snart två år sedan. Jag tror att man kan konstatera att den eko-
nomiska brottsligheten sedan dess haft en ganska trygg och behaglig tillvaro.
Bekämpning av förebyggande verksamhet förekommer praktiskt taget inte.
Om vi ses om två år igen kommer vi knappast att kunna konstatera att sär-
skilt mycket har hänt.
Överdirektören på Riksskatteverket säger så här om polisverksamheten:
Jag vill kort och klart säga att vår organisation blir trött och kommer att bli
ännu tröttare om vi inte får några att samarbeta med inom polisväsendet.
Jag skulle kunna fortsätta att citera ur den hearing vi hade om den ekono-
miska brottsligheten. Läget är katastrofalt när det gäller bekämpningen av
ekonomisk brottslighet. Jag vill hävda - jag är varken stendöv eller lom-
hörd - att den här regeringen bär ett betydande ansvar för att ingenting har
hänt sedan regeringstillträdet 1991.
Under vår tid röstade Moderaterna emot samtliga lagförslag för att be-
kämpa den ekonomiska brottsligheten. Vi brukar säga att det var 36-0; ni
röstade emot 36 lagförslag. Gun Hellsvik inledde sin ämbetsutövning med
att ta bort den ekonomiska brottsligheten som prioriterat område för Poli-
sen. Hon förklarade det med de nu berömda orden: ekobrotten drabbar
främst det allmänna; det är viktigare att skydda individen.
Detta var naturligtvis signaler som nådde fältet, och som ledde till att man
ute i polisdistrikten prioriterade om från ekobrottsbekämpning till annan typ
av brottsbekämpning.
Ni planerar stora ingrepp i arbetsrätten som kommer att försvåra möjlig-
heterna att komma åt oseriösa företagare. Ni har lagt ett förslag om att ta
bort skatteflyktsklausulen. Det har ni också genomdrivit i riksdagen. Ni pla-
nerar att urholka bevissäkrings- och betalningssäkringslagen. Ni vill inte ge-
nomföra ansvarsgenombrottsregler i aktiebolagslagen. Moderaterna saknar
intresse att bekämpa den ekonomiska brottsligheten.
Jag vill ställa en avslutande fråga till Christel Anderberg: Är ni beredda
att ge Polisen de resurser som man begär för att uppnå en hög effektivitet i
bekämpning av ekobrotten? Det handlar om mellan 50 och 60 miljoner kro-
nor.
Anf. 87 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik:
Herr talman! Jag förstår att vissa som deltog i hearingen har uppfattningen
att samma personer sitter och pratar om samma problem som för två år se-
dan. Socialdemokraterna hade hela 1980-talet på sig och gjorde ingenting
annat än pratade. Den borgerliga regeringen har haft ett och ett halvt år på
sig. Den har satt i gång ett mycket omfattande omvandlingsarbete. Men
självfallet kan det på ett och ett halvt år inte ha hunnit hända så mycket som
kunnat beslutas, genomföras, träda i kraft och komma ut på fältet så att man
ser det i den dagliga verksamheten. Utskottsordföranden tyckte sig ändå
märka en viss optimism; att man hade nått en betydelsefull vändpunkt.
De förslag som Heurgrenkommissionen arbetade fram i snabb takt gick vi
emot, eftersom de på ett mycket allvarligt sätt hotade rättssäkerheten. Det
har bl.a. konstaterats i en utvärdering som har gjorts på uppdrag av Brotts-
förebyggande rådet. K-G Axberger har där, just av rättssäkerhetsskäl, full-
ständigt avrättat de förslag som kommissionen lade.
När det gäller skatteflyktsklausulen vill jag säga att Socialdemokraterna
inte skiljer på vad som är brott och vad som är allmänt omoraliskt. Skatte-
flyktsklausulen hade inte någonting med ekonomisk brottslighet att göra
utan siktade in sig på sådana skatteundandraganden som inte var kriminali-
serade, men som man ändå ville komma åt på det här sättet. Även det är
mycket betänkligt ur rättssäkerhetssynpunkt.
Vad avser resurserna till Polisen vill jag slutligen säga att jag kan försäkra
Lars-Erik Lövdén, att så snart vi lyckats få ordning på det ekonomiska moras
som ni lämnade efter er är vi mycket intresserade av att ge Polisen alla de
ekonomiska resurser den behöver för att kunna bedriva effektiv bekämpning
av bl.a. ekobrott.
Anf. 88 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik:
Herr talman! Det sistnämnda tolkade jag så att regeringspartierna inte är
beredda att ge Rikspolisstyrelsen de medel de kommer att begära för att få
effektivitet i ekobrottsbekämpandet.
De lägger sig ungefär på samma nivå som Socialdemokraterna, dvs. 50-60
miljoner kronor, för att vid den här typen av brottsbekämpning få effektivi-
tet när det gäller den polisiära sidan.
Jag tolkar Christel Anderbergs anförande så, att regeringspartierna inte
är beredda att ge dessa medel. Vi kommer då att få effekten, Christel Ander-
berg, att ekorotlarna ute i landet kommer att läggas ned, bl.a. i det län som
Christel Anderberg kommer ifrån. Vi kommer att få en ytterligare urholk-
ning av möjligheterna att bekämpa ekobrottsligheten. Det visar väl något på
vilket ansvar som regeringspartierna känner för den här brottsbekämp-
ningen.
Jag vill ställa ytterligare ett par frågor till Christel Anderberg. Tror inte
Christel Anderberg att planerna på att urholka arbetsrätten - det gäller veto-
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Anslag till
polisväsendet
83
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Anslag till
polisväsendet
84
rätten vid entreprenader och arbetstagarbegreppet - kommer att försvåra
våra möjligheter att komma åt oseriösa näringsidkare?
Jag har hört att man inom Finansdepartementet planerar att slopa, eller
kraftigt försämra, bevissäkrings- och betalningssäkringslagstiftningen. Riks-
skatteverket reagerar kraftigt mot varje försämring av bevissäkrings- och be-
talningssäkringslagstiftningen. Det skulle på ett utomordentligt allvarligt
sätt försvåra skattemyndigheternas möjligheter att ingripa.
Är det på det viset Christel Anderberg, att regeringspartierna kommer att
lägga fram ett sådant förslag på riksdagens bord? Då kommer vi att få ytterli-
gare betydande svårigheter att bekämpa ekobrottsligheten.
Christel Anderberg ställde i sitt huvudanförande frågan om vilken organi-
sation som vi socialdemokrater tänker oss. Vi tänker oss en organisation som
är fristående från den lokala polisorganisationen. Vi vill bilda sex ekoregio-
ner, med i olika polisdistrikt lokalt utplacerad personal. Vi vill fördubbla de
polisiära resurserna, och vi vill se till att polisen samgrupperas, med ekono-
mer, revisorer och åklagare i fasta arbetsteam, för att bekämpa den ekono-
miska brottsligheten. Vi vill också ställa hela denna organisation under en
central ledning. Så ser vår tänkta organisation ut. Det är svaret på frågan.
Anf. 89 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik:
Herr talman! De borgerliga partierna vill inte undandra Polisen erforder-
liga resurser, utan det var Socialdemokraterna som vid höstens krisuppgö-
relse försatte regeringen ur stånd att ge Polisen tillräckliga resurser. Det är
faktiskt inte särskilt seriöst, Lars-Erik Lövdén, att först komma med ett så-
dant besparingskrav och sedan kräva att ungefär lika mycket pengar skall
betalas ut. Det är för närvarande omöjligt.
Precis som justitieministern gör i årets budgetproposition när det gäller
ändringarna i näringsrätten, kan man konstatera att det faktum att vi har en
så omfattande ekonomisk brottslighet beror på de regleringssystem och det
extremt höga skattetryck som vi efter 50 års socialdemokratiskt styre har
fått. Mycket av den här brottsligheten, som vi tidigare har haft problem med,
kan förhoppningsvis självdö om företagen får sådana villkor att de kan klara
sig utan att behöva fiffla.
Lars-Erik Lövdén visade vänligheten att besvara min fråga. Jag skulle
vilja kontra med en fråga. Socialdemokraterna tänker sig alltså sex fristå-
ende ekorotlar, utspridda i landet, med central ledning, men med folket kvar
lokalt i alla län. Hur skall ni med en sådan organisation kunna åstadkomma
det fasta samarbete mellan poliser och åklagare som ni efterlyser? Dessa ar-
betsteam, som i och för sig även i mina öron låter mycket tilltalande att ha,
kan väl inte fungera om de sitter på olika ställen.
Tredje vice talmannen anmälde att Lars-Erik Lövdén anhållit att till pro-
tokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 90 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd) replik:
Herr talman! Jag förstår att Moderaterna inte har det lätt i den här fyrpar-
tigruppen i utskottet. Det blev en kompromiss när det gäller befogenheterna
för tulltjänstemän. Sättet att glida undan frågan och i vanlig ordning hänvisa
till pågående utredningar när argumenten tryter är bara att beklaga. Det är
också beklagligt att Moderaterna inte förmår att få de andra partierna att
förstå att man på intet vis äventyrar rättssäkerheten genom att ge tulltjänste-
männen de befogenheter som efterlyses i motionen. Detta sagt med tanke
på de befogenheter som tulltjänstemännen redan har.
Anf. 91 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik:
Herr talman! Jag misstror inte alls tulltjänstemännens förmåga på det här
området. Tvärtom tror jag att den möjlighet som Karl Gustaf Sjödin efterly-
ser skulle vara alldeles utmärkt. Jag hoppas och tror att jag också sade i mitt
huvudanförande att jag väldigt gärna skulle ha velatyrka bifall till den mode-
rata motionen. Det som emellertid avhåller mig från att göra det är att jag
anser att beredningsunderlaget i dagsläget är för dåligt.
Men utredning pågår, och den här regeringen har faktiskt inte gjort sig
känd för att dra ärenden i långbänk. Jag är övertygad om att det här arbetet
kommer att vara klart relativt snart, så att både Karl Gustaf Sjödin och jag
kan känna oss nöjda på den punkten.
Anf. 92 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd) replik:
Herr talman! En viss långbänk blir det säkerligen. Jag kan nämligen inte se
någon större skillnad mellan de befogenheter som tulltjänstemännen enligt
varusmugglingslagen och rättegångsbalken har. De har rätt att gripa miss-
tänkta, att ta dem till förhör, att utföra husrannsakan, osv.
Jag skall inte ytterligare förlänga detta replikskifte.
Anf. 93 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Jag vill bara uttala min tillfredsställelse över att det nu blir
en översyn av skattebrottslagstiftningen och samtidigt påpeka att det inte en-
bart är på det området som det behövs en översyn. Det behövs även en över-
syn av civil-, närings-, exekutions- och strafflagstiftningen. Det är alltså mer
översynsarbete som snabbt måste komma till stånd.
Jag reagerar verkligen på Christel Anderbergs uttalande. Det är otroligt
naivt, med tanke på den verksamhet med tvättning av pengar och skalbolags-
affärer som förekommer, om man tror att den ekonomiska brottsligheten
kommer att självdö med exempelvis sänkta skatter. Det är moralen hos den
enskilde och insynsmöjligheten i verksamheten som det även fortsättningsvis
kommer att handla om, exempelvis att insynsmöjligheten när det gäller
MBL-lagen inte tas bort.
Anf. 94 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik:
Herr talman! Jag är inte så naiv, Berith Eriksson, att jag tror att den eko-
nomiska brottsligheten kommer att självdö. När vi talade om olika ändringar
inom näringsrättens område, sade jag att det finns anledning att tro att en
förändrad lagstiftning, andra regler, ett annat skattetryck, kan bidra till att
lösa en del av de problem som vi har.
Anf. 95 LIISA RULANDER (kds):
Herr talman! Det har sagts mycket här i dag om ekonomisk brottslighet.
Men den pinsamma bristen på insikt om sitt partis del i utvecklingen, som
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Anslag till
polisväsendet
85
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Anslag till
polisväsendet
Lars-Erik Lövdén visar med sitt inlägg, ger mig skäl att fortsätta på detta
tema.
Med ekonomisk brottslighet har det allmänt menats intellektuell vinnings-
brottslighet inom affärslivet, exempelvis bedrägeri, förskingring, trolöshet
mot huvudman och liknande manschettbrottslighet. I takt med det ökande
skattetrycket under 60-och 70-talen fokuserades intresset på den ökande
skattebrottsligheten, och ekobrottslighet blev som begrepp nästan identisk
med skattebrott.
Kommissionen mot ekonomisk brottslighet, den s.k. Ekokommissionen,
tillsattes i början av 80-talet, och den avsatte under kort tid en mängd förslag
för att motverka ekonomisk brottslighet. Många förslag väckte häftig kritik
i den allmänna debatten, och få av kommissionens förslag ledde till lagstift-
ning. De förslag som trots allt genomfördes fick mycket litet genomslag i det
praktiska rättslivet.
Mot slutet av 80-talet var samhällets särskilda aktiviteter mot ekonomisk
brottslighet så gott som obefintliga. Anledningen härtill torde ha varit att
lagstiftningen inte var förankrad i det allmänna rättsmedvetandet, utan mer
uppfattades som riktad mot alla och envar, till stöd för en orättfärdig, eller i
varje fall orimlig, skattepolitik.
Under 80-talet har i Sverige, kanske som en följd av karaktären av det
ekonomiska livet och särskilt dess internationalisering, en ny typ av brotts-
lighet fått fotfäste. Denna karakteriseras av organisation, kontinuitet, för-
slagenhet samt att den rör betydande värden. Brottsligheten omfattar inte
bara skatte- och avgiftsbrott, utan även allmänna brott som förskingring, be-
drägeri och konkursbrott med inslag av våldsbrott och andra integritetskrän-
kande brott till upprätthållande av en irreguljär rättsordning. Brottsligheten
skulle kunna beskrivas som vinningsbrottslighet i affärsverksamhet vars ef-
fekter hotar det ekonomiska livet på ett sådant sätt att inte bara enstaka indi-
viders intressen berörs.
Genom denna brottslighet åderlåts samhällets resurser på tiotals miljarder
kronor varje år, konkurrensförhållandena snedvrids, irreguljära förmögen-
hetsöverföringar kommer till stånd, och ytterst går den demokratiska kon-
trollen över stora delar av samhället om intet.
Det fria demokratiska samhället måste bygga på en fri marknadsekonomi,
som ett dominerande element. En fri marknadsekonomi förutsätter att aktö-
rerna har bestämda spelregler att hålla sig till. Genom monopol, karteller
och andra konkurrensbegränsande fenomen elimineras den fria marknaden.
Så blir också fallet genom ekonomisk brottslighet som snedvrider prisbild-
ningen och kostnader för arbetskraft m.m. Den ekonomiska brottsligheten
undergräver också möjligheten för en fri fackföreningsrörelse att verka på
ett för arbetstagarna bra sätt.
Utöver de skador som har angetts, gäller att de värden som kristdemokra-
tin står för inte kan hävdas i ett samhälle där de kulturbärande elementens
inflytande marginaliseras. Samhället brutaliseras, och den kulturella utarm-
ningen påskyndas.
Kampen mot ekobrottsligheten bör föras utefter tre linjer: för det första
lagstiftningsvägen, för det andra organisatoriskt och för det tredje kriminal-
politiskt.
Lagstiftningsvägen måste man gå för att erhålla klara och entydiga regler,
som är lätta att tillämpa. Oklar lagstiftning leder till att oönskade beteenden
inte går att beivra.
Kristdemokraten Holger Gustafsson har under den allmänna motionsti-
den väckt en motion, Ju202, med ett förslag om samarbete mellan myndighe-
ter och att det skulle finnas en central myndighet för detta. Just nu pågår
emellertid verksamhet för att effektivisera den organisatoriska sidan inom
både polis, åklagar- och domstolsväsendet. Vi hörde det på hearingen, som
citerades här och som finns som bilaga till betänkandet.
Om de åtgärder som nu är under utredning eller under uppbyggnad inte
ger önskat resultat, bör allvarligt övervägas att inrätta en central myndighet
direkt under regeringen, under Justitiedepartementet, som samordnar och
verkställer det offentligas aktiviteter i ekobrottssammanhang.
Det har visat sig att det, för att man skall kunna uppnå bra resultat inom
de här områdena, krävs samordning mellan flera olika myndigheter, särskilt
polis- och åklagarmyndigheterna, men även andra, som kronofogdemyndig-
heten, skattemyndigheten och Tullen. Därutöver krävs också särskilda insat-
ser från olika delar av näringslivet, såsom auktoriserade revisorer, konkurs-
förvaltare, handelskamrar och andra aktörer. Den fulla samordningseffek-
ten torde inte infinna sig med mindre än att ett organisatoriskt samgående
kommer till stånd. Detta står alltså i motionen.
Organisationen torde också vara erforderlig för att tillskapa de nödvän-
diga incitamenter för att aktivera de personer som är verksamma inom orga-
nisationen för att få fram resultat. Personerna i fråga måste ha särskild ut-
bildning, rekryteras på ett annorlunda sätt och dessutom löpande erhålla så-
dana arbetsbetingelser att nödvändiga incitament erhålls för att stanna kvar
inom organisationen. Detta kan också gälla den organisation som just nu
finns och där man försöker uppnå ett bättre samarbete utan en central myn-
dighet. Verksamheten är nämligen utomordentligt beroende av kontinuer-
liga, tålmodiga och kvalificerade insatser.
Slutligen bör en eventuell central myndighet bemyndigas att vid särskilt
svåra och komplicerade ekobrottmål anlita privatpraktiserande processad-
vokater att utföra åtalet vid allmän domstol. Det måste erkännas att det all-
tid är svårt att inom offentlig verksamhet attrahera de främsta krafterna
inom olika verksamheter.
Ekobrottsbekämpningen är naturligtvis i stort behov av ekonomiska re-
surser, men ett blint tillflöde av resurser behöver inte nödvändigtvis leda till
positiva resultat. Dessa måste användas på ett sådant sätt att hela organisa-
tionen vitaliseras. Ibland kan en smärre omorganisation räcka. Vi vet att det
pågår stora omändringar inom dessa verksamheter.
Det tredje område som jag nämnde som behöver förändras är kriminalpo-
lisens åtgärder, men det skulle leda för långt att ta upp även detta i detalj
här.
Som jag tidigare sade, har åtgärder för att samordna insatserna redan på-
börjats. Därför, herr talman, yrkar jag nu bifall till utskottets hemställan.
Jag kommer med intresse att följa det arbete som kommer att göras framde-
les.
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Anslag till
polisväsendet
87
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Anslag till
polisväsendet
88
Anf. 96 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik:
Herr talman! Jag vill först säga till Liisa Rulander att innehållet i kds-mo-
tionen Ju202 av Holger Gustafsson ligger nära det förslag till organisatorisk
lösning för ekobrottsbekämpande som Socialdemokraterna förordar. Jag
hälsar med viss tillfredsställelse att Liisa Rulander - även om hon inte nu är
beredd att tillstyrka de socialdemokratiska reservationerna i detta av-
seende - säger att det kan finnas anledning att överväga en sådan organisa-
tion, om inte de nuvarande åtgärderna visar sig vara tillräckliga. I det av-
seendet tycker jag alltså att det låg något positivt i hennes anförande.
Kds:are pratar mycket om etik och moral, och Liisa Rulander sade att det
krävs tre åtgärder: lagstiftning, en organisation som fungerar och kriminal-
politiska åtgärder. Nu hörde vi ju av Christel Anderberg att regeringen inte
är beredd att sätta in en enda krona till i ekobrottsbekämpningen, därför att
man inte ansåg sig ha ekonomiska medel till det. Hur menar Liisa Rulander
att vi skall kunna få en effektiv ekobrottsbekämpning om vi inte är beredda
att satsa resurser? Jag vill gärna ha ett svar på den frågan.
Jag vill också ha svar på samma frågeställning som jag riktade till Christel
Anderberg om lagstiftningen: Hur kan det komma sig att regeringspartierna
vill urholka arbetsrätten, som i sin förlängning innebär större möjligheter för
oseriösa näringsidkare att verka? Hur kan det komma sig att regeringspar-
tierna har avskaffat skatteflyktsklausulen? Hur kan det komma sig att rege-
ringspartierna uppenbarligen planerar att också urholka eller t.o.m. ta bort
bevissäkrings- och betalningssäkringslagstiftningen, som skulle innebära att
skattemyndigheterna får betydande svårigheter att bedriva sitt arbete? Hur
kan det komma sig att regeringspartierna inte vill införa en ansvarsgenom-
brottsregel i aktiebolagslagstiftningen och på det viset förebygga en del av
den grova ekonomiska brottsligheten?
Liisa Rulander efterlyste lagstiftningsåtgärder. Era lagstiftningsåtgärder
tycks göra det lättare för ekobrottslingarna att verka.
Anf. 97 LIISA RULANDER (kds) replik:
Herr talman! Det har sagts mycket som är bra på många olika områden,
Lars-Erik Lövdén, men det handlar till syvende och sist om pengar. Där är
vi kanske oense.
Jag måste säga att jag fortfarande tycker, med utgångspunkt i det jag har
sagt, att det som vi har problem med i dag lika gärna kunde ha åtgärdats av
den förra regeringen som av den här regeringen, om den socialdemokratiska
regeringen hade haft mera pengar eller idéer att tillgå. Nu finns det idéer,
bl.a. om omorganisation, som kanske inte behöver innebära stora kostnads-
ökningar. Jag kan inte heller se att Socialdemokraterna har så mycket pengar
som de vill satsa på detta.
Det här med etik och moral är ju viktigt att komma ihåg. Jag är en mycket
dålig taktiker, och jag tycker att vi skall vara ärliga mot varandra på det sättet
att vi säger att det finns mycket idéer men att vi inte har resurser att anvisa
till varandras förslag; vi har bara resurser till de förslag vi själva har ställt.
Det krävs faktiskt ganska mycket tålamod att genomföra olika insatser.
Jag ser det just som en fråga om tålamod att låta den process pågå som just
nu pågår. Vi har under hearingen hört att det är mycket som pågår. Både
Lars-Erik Lövdén och jag har själva styrelseposter som gör att vi har mycket
god insikt i vad också Rikspolisstyrelsen gör för bekämpningen av den eko-
nomiska brottsligheten. Jag menar att det är viktigt att vi avvaktar effekterna
av det innan vi tar till nya drastiska åtgärder och försöker satsa nya pengar
på det.
Frågan om att urholka arbetsrätten tycker jag inte hör till vårt bord här i
dag. Jag skulle annars ha mycket att säga om vad de påståendena innebär.
Jag tycker att det vore trevligare att ta upp det vi kan göra och det vi inte
kan göra tillsammans. Jag tror att det är oerhört viktigt att vi tillsammans på
ett positivt sätt stöttar den här verksamheten och i första hand försöker att
hitta samarbetslösningar och samförståndslösningar, så att vi kommer
framåt, om så bara ett litet steg i taget; bättre det än inget alls.
Anf. 98 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik:
Herr talman! Nu skall jag göra någonting som är ovanligt i politiken, näm-
ligen erkänna ett misstag som den socialdemokratiska regeringen begick.
Misstaget bestod i att tillåta en fri resursanvändning av polisresurserna på
det lokala planet. Det var vi överens om här i riksdagen, men det var den
socialdemokratiska regeringen som lade fram förslaget om den fria resursan-
vändningen. Det ledde till att man under slutet av 80-talet lokalt omförde-
lade resurser från ekobrottsbekämpningen till andra typer av brottsbekämp-
ning. Det är en viktig förklaring till att vi har hamnat i en bekymmersam
situation. Vi är alla medansvariga till det, och jag vill gärna ta på mig den del
av ansvaret som vilar på oss socialdemokrater och den socialdemokratiska
regeringen på den punkten.
Sedan till resurserna. Jag tror att vi ser det litet galet när vi resonerar om
resursinsatser. Varje krona som satsas på ekobrottsbekämpning ger mång-
dubbelt tillbaka i form av ökade skatteintäkter till samhället. Det finns det
beräkningar på, utförda på olika håll. Riksskatteverket har gjort vissa beräk-
ningar, och polisens ekorotel på Rikskriminalen i Stockholm har gjort vissa
beräkningar.
Jag tror att om regeringspartierna hade gått med på de socialdemokratiska
förslagen att nu satsa ytterligare 100 miljoner kronor på ekobrottsbekämp-
ningen hade det visat sig vara en oerhört lönsam investering från statsfinan-
siell synpunkt. Vi hade fått tillbaka miljarder i ökade skatteintäkter genom
de ökade insatserna. Det är därför som jag tycker att det är underligt att
regeringen nu bestämt avvisar förslag om ytterligare medel till ekobrottsbe-
kämpningen.
Sedan vill jag bara kommentera frågan om arbetsrätten igen. Tarman bort
fackets vetorätt när det gäller entreprenader kommer naturligtvis de ose-
riösa företagarnas möjligheter att verka att bli betydligt större. Förändrar
man arbetstagarbegreppet kommer det också att öka utrymmet för oseriös
företagsamhet, och det stämmer väl ganska dåligt med kds prat om etik och
moral?
Anf. 99 LIISA RULANDER (kds) replik:
Herr talman! Det hedrar verkligen Lars-Erik Lövdén att han tar på sig att
misstag gjorts. Det tycker jag att man mycket oftare skulle kunna göra i vissa
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Anslag till
polisväsendet
89
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Anslag till
polisväsendet
sammanhang för att lättare kunna uppnå ett samförstånd. Enligt vad jag för-
står är vi överens om målen: Vi vill alla bekämpa ekobrottsligheten; det är
bara medlen vi har litet olika synpunkter på.
Anf. 100 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! I början av november fick riksdagen Justitieombudsmän-
nens ämbetsberättelse. Eftersom det är motionsrätt till den passade jag på
att väcka en motion. Men av någon anledning överlämnades min motion till
justitieutskottet, och så fastnade den där. Därför fanns min motion inte med
när riksdagen skulle behandla JO:s berättelse. I stället ingår den i dagens
betänkande, om polisväsendet. Personligen tycker jag att den här hante-
ringen är något märklig.
Min motion handlar om personalkontroll. Sedan lång tid har det funnits
stark kritik mot hur personalkontrollen tillämpas i vårt land. Dennis Töll-
borg har skrivit en doktorsavhandling i ämnet. Den ledde till att konstitu-
tionsutskottet tog upp ämnet för granskning.
Folkpartiet var ett av de partier som kritiserade det sätt som personalkont-
rollen fungerar på - inte minst gäller det kommunikationsprincipen, dvs. rät-
ten för den som kontrolleras att få ta del av de uppgifter som gäller honom
själv. Det är viktigt att undanröja sådana misstankar om att en person utgör
en säkerhetsrisk som bottnar i ett missförstånd eller som grundas på uppgif-
ter som saknar relevans för den aktuella tjänsten.
JO har granskat ett uppmärksammat ärende, nämligen tillsättningen av
tjänsten som försvarsministerns chaufför. I berättelsen kan man läsa: ”Den
myndighet som företar personalkontroll skall självständigt pröva betydelsen
av uppgift som har inhämtats från polisregister och därvid beakta arten av
den verksamhet som ankommer på innehavare av den berörda tjänsten,
myndighetens egen kännedom om den som uppgiften avser och övriga om-
ständigheter.”
Vidare anför JO: ”Nyss nämnda regelverk medger - självfallet - inte att
beslut syftande till att bereda infiltrationsskydd grundas på hänsynstagande
till hudfärg eller liknande. Rimligen kan inte heller en myndighet självstän-
digt pröva uppgifter som är hemliga för myndigheten.”
Det här konstaterandet från JO:s sida visar på bristerna i nuvarande be-
stämmelser.
Den kritik som fördes fram redan på 80-talet ledde till att en utredning
tillsattes, den s.k. SÄPO-kommittén. Kommittén presenterade sitt förslag
för snart tre år sedan. Förslaget gick ut på remiss och behandlades mycket
välvilligt. Därför är det obegripligt varför den socialdemokratiska rege-
ringen inte lade fram en proposition när man hade fått in remissvaren. Nu
har förslaget legat i byrålådan också hos den nuvarande regeringen.
Justitieutskottet avstyrker min hemställan att ge regeringen i uppdrag att
snarast lägga fram ett förslag till ny lag om personalkontroll med hänvisning
till att ärendet bereds i regeringen. I går hade jag tillfälle att i en frågedebatt
här i kammaren diskutera just personalkontroll med justitieministern. Hon
meddelade då att det kommer ett förslag före sommaren. Jag hoppas verkli-
gen att det blir fallet. Jag kommer att fortsätta att bevaka den här frågan.
90
Anf. 101 MARGITTA EDGREN (fp):
Herr talman! Jag skall tala om en motion som jag har skrivit tillsammans
med Bengt Rosén och Charlotte Branting och som gäller kvinnliga polisers
villkor. Jag har motionerat 1987, 1990 och nu i januari 1993. Denna gång
har jag från utskottet fått ett mer positivt svar. Man avser att närmare följa
frågan.
Alltsedan kvinnor fick bli poliser har motståndet från överordnade och
kolleger varit stort. Det finns en rad - uttalade eller outtalade - myter om
vad som kännetecknar en bra polis. Manliga poliser anför att de kvinnliga
kollegerna är för svaga fysiskt eller att de är för korta till växten, osv. Jar-
gongen kan ibland vara både rå och grov. Kvinnor som försöker ändra på
detta blir betraktade som gnällspikar.
Samtidigt vill man gärna ha kvinnor med sig när man gör ingripande i hem
och familj. Vid familjebråk eller våld mot barn ingriper kvinnor oftast på ett
annat sätt än män - smidigare, kanske ömsintare. Först när inget annat hjäl-
per tenderar även kvinnor att använda - psykiskt eller fysiskt - våld med den
teknik de har lärt sig. Detta visar att man kan vara bra polis på olika sätt.
JämO utarbetade för flera år sedan en rad förslag till åtgärder efter en un-
dersökning som man gjorde om vilka problem som möter en kvinna som bry-
ter mark på ett tidigare helt manligt område.
Man lade fram förslag till åtgärder för Tullen, Polisen och kriminalvården
som borde vidtas för att åstadkomma en större förståelse för mäns och kvin-
nors olika sätt att fungera. Vissa åtgärder har vidtagits för Polisens räkning,
men långt ifrån alla.
Rikspolisstyrelsen har inte ens ansett det vara mödan värt att göra en krav-
analys beträffande polisyrket som sådant. En sådan analys skulle säkert göra
det lättare för de kvinnor som vill utbilda sig till poliser. Samtidigt förändrar
kanske en sådan kravanalys bilden av vad som krävs för att man skall kunna
bli polis och av vad som krävs av en person för att denna skall vara en bra
polis.
Under de 22 år som har gått sedan man började med utbildning av kvinn-
liga poliser har drygt 2 300 kvinnor utbildats, enligt den senaste statistik som
jag kunnat få tag i. Av dessa drygt 2 000 kvinnor har endast 12 avancerat till
poliskommissarier. Drygt 400 har avancerat till polisinspektörer. Totalt är
det 24 % av de kvinnliga poliserna som har befordrats på något sätt, medan
mer än 50 % av männen befordrats. Det här visar en rapport som utarbeta-
des 1991/92.
Till detta kommer det intryck som man får vid läsningen av en katalog
utgiven 1992/93 av Polishögskolan. I katalogen finns en förteckning över vi-
dareutbildningsinsatser. Här finns det 145 erbjudanden. Merparten av dessa
gäller datorer, ekonomisk brottslighet, trafikövervakning, detta med att föra
polishundar, fysisk träning, motorcyklar, brandutredningar, yttre spaning,
sprängteknik och användning av tjänstepistol. Endast 3 av dessa 145 erbju-
danden handlar om hur en polis bör uppträda gentemot misshandlade barn.
Vidare finns det bara ett erbjudande om hur man som polis kan bidra till
ökad respekt för mänskliga rättigheter i samhället.
Ingenting sägs om hur man tar hand om överfallna kvinnor eller om sam-
talsmetodik, etik, intervjumetodik eller mänskliga reaktioner efter en kata-
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Anslag till
polisväsendet
91
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Anslag till
polisväsendet
strof - dvs. sådant som ger kunskaper som poliser i dagens samhälle också
behöver.
Efter att ha fått detta sagt måste jag återigen framhålla att jag är glad över
att utskottet nu uttryckligen säger att man skall följa utvecklingen. Jag skulle
verkligen uppskatta en bekräftelse från Lars-Erik Lövdén eller från majori-
tetens företrädare om att man avser att ta detta på allvar och att man med
sin skrivning menar att det är just de här problemen som man vill följa upp.
Dessutom vill jag få bekräftat att vi har insikten gemensamt att både manliga
och kvinnliga värderingar och erfarenheter måste tas till vara för att det skall
gå att åstadkomma en bra polisorganisation.
Anf. 102 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Herr talman! Jag instämmer i mycket av det som Margitta Edgren sade i
sitt anförande.
Visserligen är jag ny i justitieutskottet. Jag är inte ens ordinarie ledamot,
men jag tror ändå att jag vågar garantera att utskottsmajoriteten verkligen
menar allvar med vad man skrivit.
Från början var skrivningen inte riktigt den som nu föreligger. Men efter
diskussioner i den borgerliga gruppen lade vi bl.a. till detta om att vi noga
skulle följa frågan. Jag tror att Margitta Edgren borgar för att vi verkligen
står för det som sägs i betänkandet.
Anf. 103 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Herr talman! Till Margitta Edgren vill jag säga att jag började vid Polisen
ungefär vid den tidpunkt då de stora kullarna med kvinnliga poliser antogs.
Vidare har jag varit med vid rekrytering av många kvinnliga poliser.
Jag ansluter mig till vad Margitta Edgren här anför. Problemet för kvinnor
är alltså att de blir diskriminerade när det gäller vitsordsgivningen. Det har
uppmärksammats på många sätt. Däremot tycker jag nog att kvinnor nu-
mera accepteras i mycket större utsträckning än som var fallet i början av 70-
talet när de kom med i dessa sammanhang. Men detta är alltså ett problem,
och många av mina kvinnliga kolleger har uttryckt oro.
Om jag kan bidra till att utskottet ser över dessa frågor, skall jag verkligen
göra mitt bästa. Som Christel Anderberg sade har ett enigt utskott sagt att
de här frågorna skall tas upp.
Anf. 104 MARGITTA EDGREN (fp):
Herr talman! Jag är naturligtvis mycket glad över att det finns kompetens
och erfarenhet i utskottet och att man bekräftar att det är svårt för kvinnliga
poliser. Det här är en fråga som jag har arbetat med alltsedan jag kom in i
riksdagen.
Jag kan inte annat än lyfta fram det som bl.a. konsulter i Huddinge har
kommit fram till. I en rapport skriver man att kvinnliga poliser får sämre
vitsord än manliga på alla punkter utom när det gäller flexibiliteten. Men
just den saken är inte speciellt högt värderad inom poliskåren. Det viktiga
är dock, som rapporten visar, att kvinnorna anses vara bäst på att ta hand
om misshandlade barn och kvinnor, ingripa i familjetvister och intervjua in-
92
cestfaJl. Alla dessa frågor, som samtliga här säger är viktiga, har inom polis-
kåren väldigt låg status.
Om vi kan hjälpas åt med att tydliggöra detta och därigenom kanske bidra
till att dessa frågor får högre status, har vi tillsammans gjort en stor insats.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 14 §.)
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1992/93:JuU22 Anslag till Justitiekanslern (prop. 1992/93:100 delvis).
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 14 §.)
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1992/93:KU22 Kungl. hov- och slottsstaterna (prop. 1992/93:100 delvis).
Anf. 105 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! De kungliga slotten är en viktig del av vårt kulturarv och
bör vårdas väl. Vi menar att såväl statliga och kommunala miljövårdare som
folkrörelser är intresserade av slotten och deras historia.
Vi tycker därför att man borde underlätta för nämnda grupper att vara
med och bedöma hur knappa resurser bäst kan fördelas för olika ändamål
när det gäller de kungliga slotten.
Vidare tror vi att det skulle vara lättare om slottsstaten överflyttades till
anslaget B 27 Riksantikvarieämbetet. Detta har vi föreslagit några gånger.
Jag yrkar bifall till min meningsyttring vad gäller mom. 2.
När det gäller hovstaten har vi i Vänsterpartiet i likhet med ett par motio-
närer lagt fram förslag som innebär relativt kraftiga besparingar.
När Sverige inte anses ha råd att ta hand om de äldre på ett människovär-
digt sätt, när Sverige av besparingsskäl bommar igen daghem och skär ner på
resurserna till arbetslösa, sjukskrivna och andra grupper, drabbar den hårda
åtstramningspolitiken alla och envar.
I nuvarande situation tycker vi inte att det är rimligt att ge hovstaten ett
påslag om drygt 1 miljon kronor i löpande priser. Slottsstaten får ett påslag
på ungefär 3 miljoner - 5 miljoner har begärts.
Behövs det verkligen mer flärd och ståt nu i depressionstider? En del kan-
ske upplever det så, att tillvaron behöver förgyllas. Vi tror att det är tvärtom,
alltså att en åtstramning också beträffande den här verksamheten stärker in-
trycket av att man inom alla områden i samhället ställer upp.
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Kungl. hov- och
slottsstaterna
93
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Kungl. hov- och
slottsstaterna
94
Även främmande statsöverhuvuden och beställare av högtidliga invig-
ningar torde ha förståelse för en åtstramning av anslaget A 1.
Jag yrkar bifall till mom. 3 i vårt yrkande i meningsyttringen.
Anf. 106 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):
Herr talman! Som kammaren lätt kan notera är Bengt Hurtig den ende
som har haft invändningar mot propositionens förslag, som behandlas i det
här betänkandet.
Om Bengt Hurtig läser propositionens motivering, som utskottet ansluter
sig till, finner han att det här gäller att med viss försiktighet föra upp anslagen
till en sådan nivå att de svarar mot den verksamhet som faktiskt bedrivs.
Sedan kan man fråga sig om den verksamhet som bedrivs är nödvändig
eller nyttig. Vi är nog många som har uppfattningen att den aktivitet som
utvecklas av kungafamiljen är ett viktigt inslag i Sveriges bild, både inåt och
utåt, och att den är till nytta för landet som helhet.
Vidare är det inte fråga om några excesser från kungafamiljens sida, utan
det är närmast statsuppgifter som kungahuset fullföljer och som ingen har
haft några invändningar emot. Om vi jämför med alla andra monarkier och
kungahus är det trots allt mycket beskedliga anslag vi har till vårt kungahus.
Det är klart att slott och andra kulturföremål drar pengar, om vi vill bevara
dem. De bör, precis som man också säger i meningsyttringen från Bengt
Hurtigs sida, betraktas som en viktig del av vårt kulturarv. Som läget är för
närvarande är risken - det har konstitutionsutskottet också kunnat konsta-
tera genom direkta inspektioner - att mycket förfaller. Det är naturligtvis till
skada för vårt land som helhet om så skulle ske. Vi har inte så mycket av
gamla kulturbyggnader och gamla kulturföremål, så vi bör minsann noga ta
hand om dem. Det är en del av vårt historiska arv som det är viktigt att föra
vidare.
Med denna korta motivering ber jag att få yrka bifall till utskottets hem-
ställan.
Anf. 107 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag uppfattar inte detta som något speciellt hårt angrepp på
min ståndpunkt. Vi går ändå med på ett anslag till den kungliga hovstaten
på 18,7 miljoner. För den summan borde man kunna göra en hel del insatser.
När det gäller de kungliga slotten har vi inte föreslagit någon neddragning
av de 29,4 miljonerna. Det enda vi föreslår där är att vi skulle få en annan
huvudman för denna verksamhet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 14 §.)
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1992/93:KU23 Anslag till Datainspektionen (prop. 1992/93:100 delvis).
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 14 §.)
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1992/93:KU24 Stöd till politiska partier (prop. 1992/93:100 delvis).
Anf. 108 HARRIET COLLIANDER (nyd):
Herr talman! Rubriken på mitt anförande lyder: Sänk partistödet till hälf-
ten!
Stödet till de politiska partierna utgår från stat, landsting och kommun.
Det uppgår till ca 800 miljoner kronor. Det vi diskuterar här i dag är det
statliga partistödet, som man vill skall belöpa sig till 141 200 000 kronor.
Utöver partistödet utgår gratistjänster och gratishyror. Man kan räkna
med att det stöd som de politiska partierna får rör sig om ungefär en miljard
kronor om året. Då kan man fråga sig: Är det skäligt med en sådan här stor-
leksordning på partistödet? Ny demokrati anser att det är högst oskäligt.
Besparing och återhållsamhet är det budskap som politikerna ger allmän-
heten i dag. Då är det naturligtvis på sin plats att även politikerna ser över
bidragen till de egna partierna.
Vi anser att partistödet har vuxit till orimliga proportioner. Vi finner att
stödet både till utformning och omfattning har cementerat rådande struktur.
Det är mycket svårt för nya opinioner att få genomslag. Vi vill alltså ändra
på systemet. Vi vill skära ned partistödet till hälften under tre års tid. Man
börjar med en minskning till 80 %, sedan till 60 % och slutligen till hälften.
Herr talman! Jag yrkar härmed bifall till Ny demokratis reservation i den
här frågan.
Anf. 109 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):
Herr talman! Även vad gäller detta betänkande har vi en ensam reservant.
I övrigt är utskottet enigt. Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Men, herr talman, jag vill säga ytterligare några ord. Vi har sedan ganska
länge partistöd på olika nivåer, som Harriet Colliander var inne på. De all-
männa motiveringarna för detta har självfallet varit att vi anser att partierna
är en grundläggande förutsättning för att det demokratiska systemet över
huvud taget skall kunna fungera bra. Man har svårt att tänka bort politiska
partier över huvud taget.
Man kan naturligtvis säga att detta är riktigt, men att partierna skall finan-
siera sin egen verksamhet fullt ut. Det har visat sig att det är stora svårigheter
med att klara av detta, inte minst i det moderna samhället, där kostnaderna
är mycket stora. Alla vi som har varit engagerade i det direkta praktiska ar-
betet vet vilka stora kostnader som ligger hos t.ex. partidistrikten inför ett
val. 1 realiteten har medelstora eller mindre partier svårt att ens kunna finan-
siera ett utskick till alla väljare inför valdagen. Det är naturligtvis betänkligt
om man har det på det sättet.
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Stöd till politiska
partier
95
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Stöd till politiska
partier
Jag tycker för min del att man kan vända på det hela och se positivt på
partistödet. Vad man än säger i den enkla propagandan har vi ett osedvanligt
okorrumperat politiskt samhälle i vårt land. Detta beror väl inte enbart på
att vi har partistöd, men jag tror faktiskt att det medverkat. Partierna måste
finansiera sin verksamhet på ett eller annat sätt. Kan man inte göra det på
ett sätt, får man alltså göra det på ett annat sätt. Erfarenheten från andra
länder är mycket avskräckande.
Utskottet som helhet var i Argentina och Chile och fick reda på hur det
går till där. Därefter har jag varit i Brasilien och kunnat studera hur partierna
finansierar sin verksamhet där. Man har en mycket utbredd korrumption,
där inflytelserika intressenter försöker att främja sina högst materiella in-
tressen. Inte minst när jag var i Brasilien pratade jag med företrädare för
olika partier samt med högsta domstolens president, vicepresident och
andra. Alla var mycket intresserade av det svenska partistödssystemet, som
de såg som ett sätt att sanera partiernas verksamhet. Vi behöver inte gå så
långt; vi behöver bara se hur det är i Italien, där rättegångar satts i gång.
Nu är det naturligtvis en förenklad skräckbild som jag målar upp. Jag tror
inte att det skulle gå på samma sätt, i alla fall inte omedelbart, i vårt land om
vi avskaffade partistödet. Men det är alldeles uppenbart att partierna riske-
rar att komma i beroendeförhållande, om de tvingas leva på bidrag från in-
tressenter av olika slag i för stor utsträckning.
Harriet Colliander säger att partistödet har konserverat vår partistruktur.
Harriet Colliander är ett levande och nyss talande bevis på att så icke är fal-
let. Vi hade under förra mandatperioden ett nytt parti i riksdagen, Miljöpar-
tiet, och den här mandatperioden är det två partier som klarat sig in i riksda-
gen. Så förfärligt konserverande har väl ändå inte partistödet varit.
Jag ber än en gång att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Anf. 110 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Herr talman! Det gläder mig att vara ett levande bevis på att man kan
klara en politisk kampanj och komma in i riksdagen utan partistöd. Det har
stärkt oss i vår uppfattning att det partistöd som nu utgår är för stort. Men
vi säger att ett partistöd behöver finnas, men det skall vara rimligt till sin
storlek. Vi har bedömt att hälften vore rimligt. Det måste finnas ett stöd för
att det inte skall bli som det har blivit i Italien, att politikerna hamnar i klorna
på särintressen.
Vad som är det goda med att inte ha för mycket pengar är att det frigör
kreativitet och nya idéer om hur man skall få ut så mycket som möjligt ur det
lilla man har. Det tror jag är gott i alla lägen. Som vi har det nu i Sverige
finns det all anledning att dra in på partistödet. Det skall inte vara så att
politiker bara predikar återhållsamhet och sparsamhet för alla andra i sam-
hället utom för sig själva.
Anf. 111 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:
Herr talman! Jag vill upprepa mitt konstaterande att vi faktiskt har fattat
beslut om att skära ner partistödet med 10 %. Vi får se vilken verkan detta
kommer att få. Jag tror att vi får vara försiktiga med att utarma de politiska
partierna.
Det är inte så som Harriet Colliander vill ge sken av, att de politiska parti-
erna lever i lyx och överflöd, inte alls. Det är ett förfärligt gnetande. Det vet
alla som har varit aktiva i det mera organisatoriska arbetet inom partierna.
I varje fall mindre och medelstora partier kan med nöd och näppe avlöna en
ombudsman i varje partidistrikt.
Ytterst är det här en fråga om demokrati, kan man säga, vilka villkor som
skall gälla för demokratin. Jag tycker att vi skall ha politiska partier som kan
verka på bredden och verka inte bara här i riksdagen utan också regionalt
och lokalt. Det är inte alla som har samma access till TV dag och natt som
Ny demokrati har haft.
Anf. 112 ULF KRISTERSSON (m):
Herr talman! Jag tycker att det är fascinerande att höra att det är partistö-
det som gör att vi inte har korruption och mutor i det här landet, till skillnad
från ociviliserade stater som Italien.
Det finns minst tre goda skäl till att avskaffa det offentliga partistödet,
tycker jag. Det första är naturligtvis ekonomin. Vi är ett land med 200 mil-
jarder kronor i budgetunderskott och 1 000 miljarder i statsskuld. Det är all-
deles uppenbart att vi måste spara. Vi inser mer eller mindre varje dag att
det handlar om svindlande belopp, men varenda gång vi kommer till kon-
kreta om än små besparingar är det kört.
Vi skjuter framför oss en börda till nästa eller nästnästa generation för
varje summa som vi inte väljer att spara i dag. Jag tycker att det är omoralt
att inte spara på de områden där det går att spara. Det handlar om en halv
miljard kronor trots allt.
Det andra är symbolspråket: att politik inte bara är sammanträden och
beslut utan att det också handlar om ledarskap, föredöme och pedagogik,
att det är rätt signal att visa väljarna att inga pengar är gratis, att vi inte miss-
brukar de pengar som vi faktiskt tar ifrån väljare för det som vi tycker är
väldigt viktigt.
Just dessa två argument har även Ny demokrati gjort till sina. Det är fint
att nydemokrater vill spara någonstans trots allt. Men min respekt för Ny
demokrati skulle vara litet större om man var litet konsekvent. Det är hyck-
leri, tycker jag, att berömma sig över att spara några tiotals miljoner kronor
i statsbudgeten och samtidigt rösta emot när det verkligen gäller, när det är
stora summor på spel. Det är modigt i smått och fegt i stort. Jag tycker att Ny
demokrati faktiskt silar myggen och sväljer elefanterna. Partiet följer minsta
motståndets lag. Det är fegt.
Det tredje skälet att avskaffa det offentliga partistödet gäller någonting
helt annat, större, viktigare och långsiktigare. Det handlar om att vi i Sverige
behöver en modernisering av politiken, om att utsätta hundraåriga skapelser
till partier för det nyttiga tvånget att då och då anpassa sig till väljarnas åsik-
ter och väljarnas uppfattning om hur politiken borde bedrivas, i stället för
att bara anpassa sig till de offentliga stödformerna.
Jag är uppriktigt bekymrad över klyftan mellan väljare och valda i Sverige,
över politikerföraktet som alla utom just politiker tycks älska att tala om,
över väljarnas uppgivenhet inför politikernas förmåga att lösa Sveriges pro-
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Stöd till politiska
partier
7 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 87
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Stöd till politiska
partier
98
blem i denna kammare. Detta bottnar i att partierna är osunt oberoende av
väljarna och i att väljarna därför inte tar något eget ansvar för sina partier.
Vid sidan om ett riktigt personvalssystem är finansieringen den enskilt vik-
tigaste frågan för att tvinga politiker och partier att gå utanför sina egna sam-
manträdesrum och börja tala med riktiga, levande väljare och faktiskt vädja
om deras stöd även ekonomiskt.
Partistödet har frikopplat partierna från väljarna. Det gör de enskilda väl-
jarnas insatser överflödiga. Det uppmuntrar, det vet vi alla även om vi sällan
talar om det, till direkt fusk. Det motverkar dessutom varje tendens till mo-
dernisering av partierna, eftersom tvånget aldrig finns.
Det här leder alla partiers politiker in i en fast förankrad känsla av att det
finns gratis pengar, att man inte måste motsvara någon människas förvänt-
ningar, utan att det finns fria resurser, något som aldrig finns i en annars sund
ekonomi. I ekonomin kallas detta för planhushållning. I politiken luras man
att säga att det är en förutsättning för en sund demokrati.
Sanningen är att vi har partistöd därför att det är bekvämt at ha partistöd.
Det inrättades sent, långt senare än demokratin. Det inrättades inte för att
motverka maffian eller mutorna i Sverige.
Partierna behöver inte bry sig om väljarna bara de går och röstar. De bryr
sig bara om dem som redan är frälsta. De behöver inte inse att det har gått
100 år sedan partierna bildades och att det är dags att de i grunden förändras
när det gäller sättet att bearbeta väljare och ha kontakter med väljare.
Jag tror ingenting kunde vara farligare - om det är det enda arv som vi
lämnar efter oss till nästa generation förutom naturligtvis statsskulden - än
en grundmurad misstro mot de politiska partiernas sätt att arbeta. Det är
hög tid för oss att faktiskt böija leva som vi lär.
Anf. 113 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:
Herr talman! Ulf Kristersson är betydligt radikalare än Harriet Collian-
der. Hon har insett att vi måste ha något partistöd kvar för att partierna skall
kunna klara sin verksamhet. Ulf Kristersson tycker däremot att vi kan slopa
allt.
Jag vill rätta till en sak först. Jag vill vara noga med att säga att Sverige
inte skulle bli ett genomkorrumperat samhälle om vi tog bort partistödet,
det tror jag inte. Jag påpekade att man i andra länder, där man har korrup-
tionsproblem, visade mycket stort intresse för det svenska systemet. Man såg
det som en väg att komma ifrån beroendet av stora ekonomiska intressen.
Detta känner vi ju till från många länder. Man behöver inte gå till Sydame-
rika eller Italien, det finns även i länder på närmare håll.
Det blir då ofta fråga om dolda bidrag, dvs. man har inte koll på vilka som
har lämnat bidragen eller varför. Det tycker jag är olyckligt. De politiska
partierna skall stå så fria som möjligt från olika intressen.
Ulf Kristersson är bekymrad över att klyftan mellan väljare och valda
ökar. Ja, det är jag också, och det har jag tagit upp i många anföranden, bl.a.
från denna talarstol. Men jag har svårt att se att klyftorna skulle bli mindre
om man tog bort partiernas möjligheter att över huvud taget kommunicera
med sina väljare, potentiella väljare och sina medlemmar.
I Ulf Kristerssons och Henrik Landerholms motion står det: ”Att avskaffa
de offentligt finansierade partistöden vore att sända en signal till väljarna att
även politikerna inser att de måste förändra sina vanor.” Vilka vanor då?
Om man som jag i tio år har suttit som ordförande i en distriktsstyrelse och
gnetat på alla håll och kanter för att över huvud taget kunna hålla verksam-
heten i gång, är det minsann inte tal om några vanor. Jag vet ju inte vilka
vanor som Ulf Kristersson är uppfostrad med inom det politiska livet. Jag
har naturligtvis inte heller någon insikt i hur Moderata samlingspartiet - som
har betydligt mer pengar till sitt förfogande än vad t.ex. Centerpartiet har -
använder sina resurser. Men det anser jag vara en sak för Moderata sam-
lingspartiet.
Jag konstaterar också att Ulf Kristerssons och Henrik Landerholms parti-
kamrater i konstitutionsutskottet inte har biträtt den här motionen, utan de
ingår i utskottets majoritet.
Anf. 114 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Herr talman! Ulf Kristersson slår omkring sig i ungdomligt övermod. Han
talade om Sveriges kris. Om det är någonting som vi är medvetna om här
i landet, så är det Sveriges kris och det stora budgetunderskottet. Vi i Ny
demokrati var tidigt medvetna om detta, och det var av den anledningen som
vi bestämde oss för att bli representerade här i Sveriges riksdag. Vi ville för-
söka att förändra saker och ting. Så de bredslängarna far ända ut i intet. Jag
tänker inte gå in i något slags skendebatt om delpensionen, som Ulf Kristers-
son indirekt försökte sig på.
När det gäller partistödet sade Ulf Kristersson att man skall vara obe-
roende. Då undrar jag i vilket knä som Ulf Kristersson tänker sätta sig. Vi
anser att det är rimligt med ett visst partistöd, eftersom man skall kunna vara
oberoende. Man skall inte var tvungen att sätta sig i knät på någon. Vem har
Ulf Kristersson tänkt att sätta sig i knät på?
Anf. 115 ULF KRISTERSSON (m) replik:
Herr talman! Det är rimligt att kunna stå på egna ben i politiken. Men
både tredje vice talmannen och Harriet Colliander har fel. Det är alldeles
uppenbart att partierna inte står på egna ben i dag. De är enormt beroende
av offentliga bidrag för sin verksamhet. Vi är beroende av en enda mecenat,
förvisso ovanligt lättkontrollerad, eftersom vi själva styr den. Det kan möjli-
gen tyckas något anstötligt, om det hade varit fråga om någon annan verk-
samhet. Vi ger oss själva förmåner som jag faktiskt tycker är tveksamma.
Däremot tycker jag inte alls, Harriet Colliander, att vi skall vara obe-
roende. Tvärtom, vi skall vara beroende av väljarna. Det är skadligt att par-
tierna i Sverige är oberoende av väljarna. Partierna tvingas inte att hela tiden
fråga väljarna vad de tycker och tänker, att vädja om deras stöd, inte bara
om röster vart tredje år utan partierna måste visa väljarna att det är värt
någonting att stödja det parti som de tror på. Varför skulle vi inte gneta, som
Bertil Fiskesjö säger?
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Stöd till politiska
partier
99
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Anf. 116 ANDRE VICE TALMANNEN:
Replikrätten gäller enbart Harriet Collianders inlägg.
Stöd till politiska
partier
100
Anf. 117 ULF KRISTERSSON (m) replik:
Herr talman! Det finns därför ingen anledning att svika dem som har givit
oss sitt mandat.
Anf. 118 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Herr talman! Det utgår medlemsavgifter och det finns möjlighet att
skänka pengar. Men jag är tveksam till att det går att hålla särintressena ifrån
sig, om det inte kommer pengar från väljarna. Jag tror att väljarna tycker att
det är fullt rimligt med ett visst partistöd, så att man inte behöver misstänka
att politiker blir korrumperade och går andras intressen. Jag undrar återigen
i vilket knä Ulf Kristersson tänker sätta sig. Är det i SAF:s eller i någon an-
nans knä för att få pengar?
Anf. 119 ULF KRISTERSSON (m) replik:
Herr talman! Det rimliga är att alla partier hela tiden är beroende av väl-
digt många människor för sin verksamhet, åtminstone av de människor som
tycker att partiet gör rätt. Det är väl rimligare att jag ber de människor som
tycker att Moderaterna har en sund politik att avstå en smula av sina resurser
för våra idéer än att jag ber kommunister eller socialdemokrater att avstå
pengar för vårt partis verksamhet? Är inte detta sundare, rimligare och mer
moraliskt på alla sätt och vis? Jag tror att det blir ett hårdare krav på parti-
erna att göra det som väljarna tycker är viktigt, om de själva kan vara med
och aktivt påverka det som händer på ett helt annat sätt än i dag.
Dessutom vet vi att de allra flesta människor som röstar inte är partiaktiva
eller partimedlemmar. Det är inte bara de entusiastiska aktivisterna som bör
ha inflytande i svensk politik. Det finns förskräckande många väljare som
aldrig över huvud taget tar någon del i politiken. De tycker att politiken är
tråkig, gammaldags, mossig och dammig. Gör vi ingenting åt detta, kommer
partierna om en inte alltför avlägsen framtid att stå utan väljare och medlem-
mar.
Andre vice talmannen anmälde att Harriet Colliander anhållit att till pro-
tokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 120 HANS NYHAGE (m):
Herr talman! Moderata samlingspartiets ledamöter i konstitutionsutskot-
tet står bakom yrkandet i utskottsbetänkandet. Vi har alltså yrkat avslag på
såväl nydemokraternas motion som den enskilda motionen från moderat
håll. Vi ställer oss bakom regeringens förslag om att minska anslagen med
10 % fr.o.m. nästa mandatperiod. Det bör tilläggas att detta ingick i parti-
överenskommelserna om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin.
Överenskommelser skall respekteras. Enligt min mening som moderat är
detta ett anständighets- och trovärdighetskrav. Vad jag nu har sagt innebär
givetvis inte att frågor om ytterligare besparing på detta område kan bli ak-
tuella under kommande tid.
Anf. 121 INGVAR SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag begärde ordet för att korrigera några fakta som har leve-
rerats här. För cirka ett år sedan debatterade jag här i kammaren med lan
Wachtmeister om partistödets omfattning. Han hävdade då med emfas att
det uppgick till ca 1 miljard kronor. Det gläder mig att det tycks ha skett
en devalvering hos Ny demokrati. Nu är man nere på 800 miljoner. I Ulf
Kristerssons motion nämns siffran 500 miljoner för det samlade partistödet.
Ulf Kristersson är den som har hamnat närmast sanningen. Jag tycker inte
att man här i kammaren skall diskutera sådana siffror som 800 miljoner, ef-
tersom de inte stämmer. Det finns visserligen vissa mörkertal, men partistö-
det torde i alla fall inte uppgå till mer än 600 miljoner totalt.
Sedan har jag bara ett litet förslag till Harriet Colliander och Ulf Kristers-
son. De skulle inom sina partier kunna verka för en försöksverksamhet, där
man avstår från partistöd för att visa oss andra att det går att klara sig utan.
Med dagens regler behöver man faktiskt inte rekvirera partistödet.
Anf. 122 HARRIET COLLIANDER (nyd):
Herr talman! Jag vill först kommentera detta med mörkertalet. Vi i Ny
demokrati har uppskattat att mörkertalet plus det som man vet utgår i stöd
från stat, kommun och landsting uppgår till 1 miljard kronor, vilket jag tidi-
gare sade här i dag.
Ingvar Svensson tillgriper ett vulgärargument när han säger att det står
varje parti fritt att ta det partistöd i anspråk som bjuds. Det är ett bra argu-
ment, om man inte har något rejält sakargument att komma med. När män-
niskor inte tycker om någonting, kan man över huvud taget säga: Är det så,
att Ingvar Svensson tycker att det skall vara två karensdagar i stället för en,
som har beslutats i riksdagen, kan man be att få två karensdagar i sjukförsäk-
ringen osv. Så där kan man hålla på, och då kan vi lika gärna slå igen riksda-
gen. Vi kan besluta om vissa normer, och sedan får människor göra precis
som de vill.
När det gäller partistödet, tycker jag att lika spelregler skall gälla och ing-
enting annat. Vi anser att partistödet kan sänkas. Man kan klara sig och ge-
nomföra goda valrörelser med mindre pengar.
Anf. 123 INGVAR SVENSSON (kds):
Herr talman! Avsikten med mitt tips var att man skulle kunna starta en
försöksverksamhet för att visa andra partier att detta går att genomföra. I
mitt förslag kan finnas en risk för att det kan vara litet farligt att experimen-
tera med demokratin. Det var vad jag ville ha sagt med detta.
Anf. 124 HARRIET COLLIANDER (nyd):
Herr talman! Jag återupprepar att Ny demokrati är ett gott exempel på att
man med litet pengar kan klara att genomföra en valrörelse och att komma
in i Sveriges riksdag. Vad jag säger är att partistödet skall vara rimligt. För
detta finns säkerligen förankring hos medborgarna i Sveriges land, därför att
man inte vill att politiker skall kunna misstänkas för korrumption och för att
gå andras ärenden. Det är därför fullt rimligt att skattemedel utgår till poli-
tiska partier, men vi anser att beloppet kan vara mindre.
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Stöd, till politiska
partier
101
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Presstöd m. m.
102
Anf. 125 INGVAR SVENSSON (kds):
Herr talman! Det är sant att Ny demokrati kom in i riksdagen utan parti-
stöd. Men det skedde väl inte utan priset av ett antal skulder? Man kan ha
ganska god glädje av det partistöd som man nu får i riksdagen.
Det går att komma in i riksdagen utan partistöd. Men går det att leva i
riksdagen utan partistöd?
Anf. 126 HARRIET COLLIANDER (nyd):
Herr talman! Jag får med envishet säga till Ingvar Svensson att jag inte
säger att vi inte skall ha något partistöd. Jag säger att det skall vara rimligt,
och att vi anser att ett rimligt partistöd är hälften av det som är i dag.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattade efter 14 §.)
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1992/93:KU25 Anslag till allmänna val (prop. 1992/93:100 delvis).
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 14 §.)
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1992/93:KU26 Anslag till Sametinget (prop. 1992/93:100 delvis).
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 14 §.)
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1992/93:KU27 Presstöd m.m. (prop. 1992/93:100 delvis).
Anf. 127 KURT OVE JOHANSSON (s):
Herr talman! Sverige tillhör de länder i världen där man läser mest tid-
ningar. Läsundersökningar visar att nio av tio svenskar regelbundet läser en
dagstidning ungefär en halvtimme varje dag. Enligt de uppgifter som vi har
fått står sig denna bild alltjämt.
Det har förekommit larmrapporter om ett minskat tidningsläsande i yngre
åldersgrupper. Några belägg för att det skulle förhålla sig på det sättet tycks
dess bättre inte föreligga. Man har sedan länge vetat att äldre läser tidningar
mer och med större regelbundenhet. I den åldersgrupp som ligger lägst - den
mellan 15 och 25 år - har glädjande nog t.o.m. kunnat noteras en uppgång i
läsandet. Att antalet prenumerationer har sjunkit i denna åldersgrupp har
sannolikt sin förklaring i bl.a. den djupgående ekonomiska krisen.
Dagstidningarna är alltjämt de centrala medierna för den debatt som hål-
ler demokratin levande. En bred svensk allmänhet vill att det skall förbli på
det sättet. Allmänhetens breda uppslutning bl.a. för att rädda tidningen Ar-
betets utgivning är ett gott bevis för detta.
Tidningarna är viktiga för den fria och obundna nyhetsförmedlingen och
opinionsbildningen. Demokratin förstärks och fördjupas genom att tidning-
arna informerar och kommenterar vad som sker i samhället, genom att de
granskar makthavare både inom den offentliga och privata sektorn samt ge-
nom att de främjar kommunikation mellan och inom politiska, fackliga och
andra ideella grupper.
Dagspressen spelar också en viktig roll i kulturlivet. Att vi i Sverige i dag
har en kulturminister som inte tycks inse vikten av detta får väl närmast be-
traktas som en paradox.
Bakgrunden till det presstöd som vi i dag har i Sverige hänger intimt sam-
man med det faktum att mångfalden i dagspressen genomgick en kraftig för-
svagning under efterkrigstiden. Utvecklingen gick raskt mot en ökning av
antalet tidningsnedläggningar, mot tidningsmonopol på allt fler utgivnings-
orter och mot en ökad ägarkoncentration.
Staten hade förvisso länge stött dagspressen genom generella åtgärder.
Men dessa hade främst gynnat de stora marknadsstarka tidningarna. Det nya
med det direkta presstödet, som infördes 1971, var att det var selektivt och
att det gavs till tidningar som befann sig i ett konkurrensmässigt underläge.
Syftet med statens selektiva insatser på medieområdet är att värna de
grundläggande demokratiska friheterna, främst informations-, åsikts- och
yttrandefriheten. Mångfalden i dagspressen spelar här alltjämt en framträ-
dande demokratisk roll, oberoende av hur man definierar ordet mångfald.
En grupp i samhället som också måste få sin beskärda del av mångfalden
är de synskadade. De har starka argument för att valfriheten också skall gälla
dem. Det är också viktigt att garantera en hög ambitionsnivå i LL-stiftelsens
utgivning.
Presstödet har från första början stått på en solid grund. Uppslutningen i
riksdagen har varit stor när det gäller stödets utformning och syfte. Rege-
ringsskiftet 1976 och det faktum att Sverige hade borgerliga regeringar fram
till hösten 1982 ändrade inte på detta förhållande. Centern och socialdemo-
kratin har tillsammans utgjort stöttepelare för pressens mångfald i vårt land.
Vänsterpartiet har intagit samma ståndpunkt. Det är min förhoppning att
den gemensamma grundsyn som vi har skall bestå.
För oss som värnar mångfalden i dagspressen var det inte utan att det gick
ganska kalla kårar genom ryggmärgen när det efter förra valet stod klart att
Folkpartiet och Birgit Friggebo i regeringen skulle få ansvaret för presstödet.
Hennes första presspolitiska proposition blev som väntat en attack mot
presstödet. Med Centerns hjälp lyckades vi socialdemokrater att förhindra
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Presstöd m.m.
103
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Presstöd m.m.
104
ett försämrat driftsstöd. För nästa år har vi, jämfört med innevarande år,
lyckats stoppa de nedskärningar på pressens område som planerades från
Kulturdepartementets sida.
Centern tvingades emellertid för ett år sedan att kröka rygg i regeringen
när det gällde utvecklings- och distributionsstödet. Detta var naturligtvis
olyckligt. Jag tror att Bertil Fiskejö innerst inne tycker likadant. När riksda-
gen för tre år sedan tog ställning till presstödsförordningen var vi helt över-
ens om att utvecklingsstödet var en viktig strategisk del av presstödet.
Stödet till bl.a. förpressinvesteringar, som infördes på grundval av dagstid-
ningskommitténs förslag, byggde på förslag från Centern och Socialdemo-
kraterna. Det var ju bl.a. med investeringsbidrag i förpressledet som många
tidningar skulle få chansen att överleva, och att på längre sikt i mindre grad
behöva ta ett ökat driftstöd i anspråk.
När vi debatterade denna fråga i fjol konstaterade jag att om man inte
snabbt återställde utvecklingsstödet till den nivå som gällde när det infördes,
skulle långsiktigheten i presstödet gå förlorad. I dag befinner vi oss där. Mot
denna bakgrund är det beklagansvärt att utskottsmajoriteten har avvisat vårt
förslag om att riksdagen skall till utvecklingsstöd till dagspressen anvisa ett
reservationsanslag på 17,8 miljoner kronor, dvs. 10 miljoner kronor mer än
vad regeringen har föreslagit.
Vi socialdemokrater har krävt att regeringen skall tillsätta en parlamenta-
risk utredning om dagspressens villkor. Det finns enligt vår uppfattning
mycket starka motiv för detta. En sådan utredning skall enligt vår mening
syfta till att säkra mångfalden i pressen och andra medier.
Genom den aktuella situationen i tidningsbranschen och de stora föränd-
ringar som förestår inom mediesektorn riskerar mångfalden att gå förlorad.
Situationen inom tidningsbranschen kännetecknas av en fortsatt starkt fal-
lande annonskonjunktur och en utveckling mot ägarkoncentration och
åsiktsmonopol inom mediesektorn. Genom de risker som finns i dessa hän-
seenden är det angeläget att stödet till pressen utreds. I ett sådant utred-
ningssammanhang bör det också bringas klarhet i fråga om mervärdesskatt
på dagstidningar liksom i fråga om behovet av reklamskatt. Samdistributio-
nen knakar i fogarna på vissa håll. Även detta förhållande måste tas upp i en
kommande utredning.
Det är enligt vår uppfattning förvånande att den borgerliga utskottsmajo-
riteten har förkastat vårt förslag att riksdagen skall med ett sådant innehåll
ge regeringen till känna behovet av en parlamentarisk utredning om dags-
pressens villkor.
Stödet till den svenska dagspressen utgörs dels av direkta subventioner i
form av presstöd och dels av skattelättnader. Det stöd till pressen som vi i
dag skall besluta om är den lilla delen. Merparten av det sammanlagda stödet
utgår i form av skattelättnader.
Värdet av momsbefrielsen och annonsreduktionen kan uppskattas till ca
2 000 miljoner kronor. Ett stort antal av dessa miljoner går till de stora dra-
karna, många med god ekonomi. Detta visar en alldeles färsk rapport till
Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO.
I två års tid har jag här i kammaren försökt initiera en debatt omkring
detta. Konstigt nog har de som vill skära ner på presstödet inte varit särskilt
intresserade av en sådan debatt. Nu har ESO-rapporten givit oss svart på
vitt.
Mest presstöd får Dagens Nyheter, och därnäst kommer Expressen. Mer-
parten av det samlade stödet går till sex storstadstidningar. Vill man av stats-
finansiella skäl spara på stödet till pressen, borde man ju i första hand an-
gripa de generella stödåtgärderna, som ger störst stöd till de tidningar som
har de stora upplagorna.
Ni som i riksdagen brukar inbjuda till huggsexa om miljonerna till dagstid-
ningarna, varför gör ni inte ingreppen där? Där finns ju minst fyra gånger så
stort utrymme för sparnit. Det skulle kunna göras utan att mångfalden inom
dagspressen blir lidande.
Att ta ett stadigt grepp i det stöd som ger Dagens Nyheter och Expressen
och några andra rika förstatidningar ett antal sköna miljoner vore väl inte så
farligt. Dagens Nyheter dör inte av att mista några miljoner. Det skulle
kunna bli ett tillskott i statskassan men inte leda till tidningsdöd. Detta vore
väl någonting för en kommande parlamentarisk pressutredning att ta tag i.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 3 och 6.
Anf. 128 HARRIET COLLIANDER (nyd):
Herr talman! Rubriken på mitt anförande lyder: Ta bort presstödet. Jag
har alltså rakt motsatt uppfattning mot Kurt Ove Johansson.
Presstödet utgår som ett direkt presstöd på bortåt 500 miljoner kronor.
Momsbefrielsen på dagspressen uppgår till 1,5 miljarder kronor och subven-
tionen på reklamskatten till ungefär 500 miljoner kronor. Det handlar alltså
om ca 2,5 miljarder kronor, som ges i stöd till dagspressen.
Det finns all anledning misstänka att dessa särregler för dagspressen har
tillkommit inte i första hand för att skydda det fria ordet och den fria opi-
nionsbildningen samt konsumenternas bästa utan som så mycket annat för
att tillfredsställa de stora särintressena.
Även jag har med stort intresse tagit del av ESO-rapporten, som heter just
Presstödets effekter. Den bekräftar just att det är partipolitiska intressen
som presstödet gynnar i väldigt hög grad.
Momsbefrielsen och annonsskattereduktionen gynnar framför allt liberala
tidningar. 40 % av dessa subventioner gynnar den liberala pressen. Det gäl-
ler även subventionen till annonsskatten. Även där gynnas de liberala tid-
ningarna.
När det gäller det direkta stödets fördelning, alltså de 500 miljoner kronor
som vi pratar om i dag, säger rapporten att partierna har olika strategier för
det direkta partistödet. När Kurt Ove Johansson talar om hur stödet går,
talar han om storstadstidningar och andra tidningar. Men man kan också tala
om tidningar i partipolitisk betydelse. Då visar utredningen att Socialdemo-
kraterna styr sitt stöd till landsortstidningar. När det gäller moderata tid-
ningar är det storstadspressen och när det gäller Centern är det fådagarstid-
ningar som får stödet. Det finns ett tydligt mönster.
Man kan av denna rapport och av tidigare rapporter om hur presstödet
fungerar se hur presstödet har ökat ägarkoncentrationen inom tidningsvärl-
den. Man kan säga att Bonniers med presstödets hjälp sitter säkert i sadeln
och att staten med presstödets hjälp medverkar till att skapa monopol.
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Presstöd m.m.
105
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Presstöd m.m.
106
Vi i Ny demokrati anser alltså - och vi har fått det bestyrkt - att presstödet
inte är tillkommet för att garantera den fria obundna opinionsbildningen.
Jag skulle gärna vilja veta vad Kurt Ove Johansson menar med att presstödet
är till för att garantera det obundna ordet eller den obundna opinionsbild-
ningen -jag vet inte hur orden föll. Det är ju framför allt inte det obundna
som presstödet garanterar. Vi har uppfattningen att presstödet inte gynnar
det fria obundna ordet. Därför anser vi att presstödet skall avskaffas succes-
sivt under tre år.
Herr talman! Vi har fogat fem reservationer till utskottets betänkande.
Men med tanke på kammarens arbete nöjer jag mig med att yrka bifall till
reservationerna 1 och 5.
Anf. 129 KURT OVE JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Jag har naturligtvis läst den frågedebatt som Harriet Collian-
der förde med Birgit Friggebo och där ni ventilerade frågan huruvida parti-
politiska intressen gynnas. Harriet Colliander påstod att hon av utredningen
kunde dra den slutsatsen, medan Birgit Friggebo drog en annan slutsats.
Jag tänker överlåta den debatten till Harriet Colliander och Birgit Frig-
gebo och låta dem slita den tvisten.
Vad jag egentligen begärde ordet för var följande. När vi hade debatten
här i kammaren för ungefär ett år sedan lovordade Harriet Colliander det
förhållande som existerade på Gotland. Vi upplyste då från många håll
henne om att man hade pressstödet att tacka för att det var som det var på
Gotland.
Mot denna bakgrund är det nästan ofattbart att Harriet Collianders parti
nu återkommer med krav på att detta stöd skall avvecklas. Jag tycker att
Harriet Colliander, som åtminstone i vissa lägen brukar framstå som en lo-
gisk person, måste betrakta det som hon nu för till torgs som ganska motsä-
gelsefullt.
Men var står Harriet Collianders parti när det gäller helheten? Är ni be-
redda att angripa de stora samhällskostnaderna, det generella stödet? Känns
det inte litet osmakligt att skrota det selektiva stödet, som oavkortat går till
tidningar som behöver det för sin överlevnad, men vara beredd att behålla
och gynna det stöd som framför allt går till, vilket hon själv sade, de redan
starka? Jag skulle vara mycket intresserad av att få svar på dessa frågor.
Anf. 130 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Herr talman! Jag får tacka Kurt Ove Johansson för att han anser att jag är
logisk ibland.
När det gäller tidningarna på Gotland tar jag dem som ett exempel på att
man inom en tidning kan åstadkomma mångfald. Och då kommer vi in på
begreppet mångfald och hur man definierar det - om det är antal exemplar
eller om det är pluralism man menar. Där flyter begreppen. Det gäller därför
att göra klart för sig vad man anser med det ena och med det andra.
Jag anser inte att antalet tidningar är det som är viktigt, utan det som är
viktigt är det som finns i tidningarna. Då ser jag Gotlandsmodellen som en
modell, dvs. att man faktiskt kan samsas på olika sätt i en och samma tidning.
Kurt Ove Johansson och jag besökte nyligen bl.a. Sydsvenska Dagbladet,
Arbetet och ytterligare en av Skånetidningarna i Malmö. Det är helt klart
att vissa duktiga tidningar klarar sig utan presstöd. Det framgick också klart
att presstödet konserverar rådande strukturer. Man har inte bemödat sig att
hänga med sin tid, eftersom man vet att man får pengar för att klara rul-
jangsen.
Man måste också se tidningarna i en samlad mediesituation. Jag tror att
man får acceptera att saker och ting förändras. Det går inte att hänga fast
vid det gamla och stadigt ge bidrag som konserverar.
När det gäller momsbefrielsen har vi faktiskt motionerat om att den skall
tas bort.
Anf. 131 KURT OVE JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Det som är intressant med Gotlandstidningarna, Harriet
Colliander, är att man kan samsas i en tidning om ledare på var sin sida, som
står mot varandra - det kan jag instämma i är bra. Det är inte ointressant.
Men det är inte detta som vi diskuterar. Vad vi diskuterar är att det för att
man över huvud taget skall kunna samsas om en ledare måste finnas en tid-
ning. Utan presstöd hade det inte funnits någon tidning på Gotland.
Det som är intressant med just Gotland är att det har varit möjligt för tid-
ningarna där att överleva tack vare att de under en lång tid har kunnat få
presstöd. Utan presstödet hade de inte funnits. Det är detta som Harriet Col-
liander och hennes parti vill ta bort. Under en treårsperiod skall det direkta
presstödet, det selektiva presstödet, tas bort. Samtidigt uppfattade jag det
på det sättet att de inte är särskilt intresserade av att göra något på de områ-
den där man skulle kunna göra ganska goda insatser från samhällets sida.
Utan att låta tidningsdöden drabba skulle man kunna åstadkomma föränd-
ringar när det gäller de kostnader för presstödet som samhället har.
Jag vet inte vem som är ideologisk grundfader i Harriet Collianders parti.
Men det brukar ibland sägas att han heter lan Wachtmeister. Men förra
gången som vi diskuterade presstödet förde jag debatten med honom. Då
sade han:
Skall politiker genom bidrag stödja dem som skall kritisera politikerna?
Vårt svar är nej.
Jag måste säga, Harriet Colliander, att jag tycker att det är en mycket
märklig uppfattning. Jag anser att det är rimligt att vi har tidningar som får
stöd och som verkligen nagelfar vad politikerna gör, vad som görs inom of-
fentlig sektor och vad som görs inom privat sektor. Men här har vi ert partis
ideologiska grundförklaring att icke ett öre skall ges till dem som kritiserar
politikerna. Vårt svar är nej, säger lan Wachtmeister. Vad ger Harriet Col-
liander för svar på den punkten?
Anf. 132 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Fru talman! Ny demokrati har ingen egen tidning. Socialdemokraterna
har en hel hoper tidningar. Det har alla andra partier också. Vi vet vad det
vill säga att inte ha någon tidning, och vi vet vad politiker som inte har någon
tidning blir utsatta för i vårt samhälle. Vi anser inte att det är rimligt att det
skall utgå stöd till politiska partier så att säga bakvägen via tidningarna. Det
är precis detta som framgår av rapporten, nämligen att det finns en särskild
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Presstöd m.m.
107
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Presstöd m.m.
108
strategi för partierna när det gäller det direkta partistödet. Socialdemokra-
terna har den strategin i fråga om landsortstidningarna, Moderaterna har
den i fråga om storstadspressen, och Centern har den i fråga om fådagarstid-
ningarna.
Vi hävdar bestämt att vi inte vill ha denna knytning av tidningarna till poli-
tiska partier. I så fall skall tidningarna vara oberoende. Vi reagerar inte mot
att man kritiserar politiker, om det är det som Kurt Ove Johansson tror. Det
är helt i sin ordning att man granskar politiker och etablissemanget, men inte
på det sättet att man har en partipress som utsätter andra för det som egentli-
gen är regelrätt förföljelse därför att man har en egen press.
Jag skulle också vilja veta vad Kurt Ove Johansson menar med att presstö-
det garanterar en obunden opinionsbildning. Jag har inte fått svar på det.
Jag anser att den i allra högsta grad är bunden om den är någonting.
Talmannen anmälde att Kurt Ove Johansson anhållit att till protokollet få
antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 133 TALMANNEN:
Jag får meddela att anslag om kvällsplenum nu har satts upp.
Anf. 134 BENGT HURTIG (v):
Fru talman! Dagspressen kan enligt vår mening inte ersättas av andra me-
dier när det gäller att fylla behovet av kommunikation mellan människor och
ge förutsättningar för en fungerande demokrati. Vi kan en stund fundera
över hur det skulle vara om den politiska debatten fördes bara i radio och
TV. Då kanske vi skulle få ersätta våra mappar med tidningsklipp med en
trave band och en radiobandspelare eller kanske en video med en liten TV-
apparat.
Inte minst på lokalplanet spelar tidningar enligt vår uppfattning en avgö-
rande roll för rapportering, kommentarer och granskning av den politiska
beslutsprocessen. I mitt län, Norrbottens län, finns det för närvarande fyra
dagstidningar. Utan presstöd skulle två av dem försvinna. En andratidning
som inte kan hålla tillräckligt hög nivå på annonsintäkterna skulle försvinna.
Vi vet att 60-75 % av en morgontidnings intäkter består av annonsintäkter.
Det här skulle också innebära att i ett område där 60 % av befolkningen
röstar på Socialdemokraterna eller på Vänsterpartiet skulle det bara finnas
en moderat tidning.
I Tornedalen skulle en tvåspråkig tidning försvinna eftersom den har en
alltför liten upplaga för att kunna överleva. Där skulle alltså en pressröst
tystna. Det är en av våra få tidningar som skriver på både finska och svenska.
Detta skulle innebära en kraftig försämring av förhållandena för de finskta-
lande i Tornedalen.
Jag kan inte se på vilket sätt det skulle gynna underordnade och mindre
köpstarka grupper i mitt län om dessa två tidningar försvann. Det är kanske
så att när det faller bröd i stor omfattning på de rikas bord faller det också
en hel del smulor till de fattiga.
Jag har själv under några år varit verksam med att starta en tidning som
stod för våra åsikter med hjälp av presstöd. Den möjligheten öppnades ge-
nom presstödet, men det var inte ett så omfattande presstöd att den kunde
överleva. Den fick försvinna från scenen. I det sammanhanget upplevde vi
inte att det egentligen var presstödets fel. Det var möjligen vår oförmåga att
driva tidningsföretaget.
Presstödet i de sammanhang som jag nu har beskrivit är inte ett stöd för
etablissemanget. Det ger en möjlighet för andra intressen än de domine-
rande att starta tidningar och göra försök i den här branschen.
Sedan förra presstödsutredningen och sedan riksdagen fattade sitt förra
beslut om utformningen av presstödet har det ändå skett en hel del på medie-
området. Det har vi varit inne på tidigare i dag. Vi är därför positiva till att
en ny utredning nu sätts i gång. Vi får hoppas att den får en parlamentarisk
medverkan även från de mindre partierna. Frågan om vilken inverkan re-
klamskatt och befrielse från mervärdesskatt har på pressen bör också klargö-
ras i en sådan utredning.
Vi menar också att utvecklingsstödet fyller en viktig funktion och gör det
möjligt just för mindre tidningar att skaffa ny och arbetsbesparande teknik.
Därmed ges de också möjligheter att rationalisera driften och få den billig-
are. Vi betraktar den neddragning av utvecklingsstödet som skedde under
det löpande budgetåret som tillfällig, och man bör inför 1993/94 kunna
återgå till en högre nivå. Vi kommer därför att stödja s-reservationen på den
punkten.
När det gäller taltidningsstödet finns det flera motioner som pekar på svå-
righeterna för riktigt små tidningar att upprätthålla den servicen. Tveksam-
heten inför att starta taltidningar är mycket stor när antalet abonnenter på
tidningen är lågt. Vi föreslår därför ett höjt bidrag för tidningar med uppla-
gor under 10 000 exemplar. Vad vi har kunnat se av statistiken är det ingen
tidning med så låg upplaga som har kunnat driva taltidningsservice. Därmed
går ett antal synskadade människor miste om möjligheten till kontakt med
sådana tidningar.
Jag yrkar därför bifall till vår meningsyttring vad gäller mom. 10.
Anf. 135 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):
Fru talman! Här har redan sagts mycket om dagspressens betydelse för
den svenska demokratin och för den fortgående samhällsdialogen. Jag kan
instämma i mycket, om än inte i riktigt allt, av vad som har sagts. Det är
självklart att tidningarna alltfort har en mycket viktig roll att spela i en öppen
demokrati. Det gör de på olika sätt, dels som granskare och kritiker av vad
som händer på det politiska planet men också i samhället som helhet, dels
som opinionsbildare i sådana frågor som kanske har försummats av de sam-
hälleliga organen. Här finns, som vi alla vet, en växelverkan mellan medier
och politik som är viktig.
En förutsättning för att pressen skall kunna spela den här rollen är natur-
ligtvis att tidningarna inte blir alltför få och att koncentrationstendenserna
som vi ser i vårt samhälle, trots presstödet, inte drivs för långt. Det måste
finnas utrymme för olika synsätt i olika tidningar. Det måste också finnas
möjlighet för dem som vill delta i det politiska samtalet att få ett och annat
inlägg publicerat. Det är kärvt även för oss politiker när det gäller att få in
något i tidningarna. Man skyller på utrymmesbrist osv.
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Presstöd m.m.
109
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Presstöd m.m.
För min del har jag förmånen att leva i ett område där vi har tre tidningar,
Sydsvenska Dagbladet, Skånska Dagbladet och Arbetet. Om man vet att
man blir utesluten från en tidning, kanske på grund av det som står i den
artikel man har skrivit, kan man göra ett försök hos någon av de andra. Som
regel lyckas det, särskilt om man kan påpeka att den och den tidningen inte
har tagit in det här alstret. Så är det ju för många människor som vill delta i
det allmänna meningsutbytet. Det får inte vara för få förmedlare av de opi-
nioner och åsikter som finns, om medierna skall kunna spela en viktig och
diversifierad roll.
Innan vi fick presstödet hade vi en snabb tidningsdöd, som alla vet som
har studerat det här ämnet. I en del stora regionsstäder har vi fått monopol-
tidningar. Vi vet också hur de fungerar. Det är utomordentligt svårt för en
del meningsriktningar att över huvud taget komma till tals i dessa monopol-
tidningar, särskilt i valrörelser. Det har jag själv upplevt i olika sammanhang.
Man säger: Vi har fullt nu, men efter valet kan vi publicera din artikel.
Det är inte särskilt nyttigt för en demokrati om pressrösterna blir alltför
få. Jag tycker fortfarande att presstödet har en viktig uppgift att fylla i demo-
kratins tjänst.
Om Ny demokrati skulle få sina tankegångar realiserade skulle det betyda
en mycket radikal utslagning av tidningar. Om jag inte missminner mig sade
Presstödsnämnden, när vi hade företrädare för denna nämnd hos oss i ut-
skottet, att en reducering med 30 % skulle innebära att 19 tidningar slogs ut
ganska omedelbart. Tar vi bort presstödet helt och hållet så rensar vi. Här i
Stockholm rensar vi t.ex. ut Svenska Dagbladet, vilket jag tycker skulle vara
synd. Det är bra att det finns åtminstone två morgontidningar i Stockholm
för balansens skull.
Jag yrkar alltså avslag på Ny demokratis reservationer. Jag yrkar också
avslag på Socialdemokraternas reservationer och bifall till utskottets hem-
ställan som helhet.
När det gäller de socialdemokratiska reservationerna och utskottsbetän-
kandet som sådant, dvs. majoritetens betänkande, skiljer sig åsikterna inte
särskilt mycket. Kurt Ove Johansson försökte göra det mesta möjliga av de
små skillnader som finns. Presstödet är kvar även efter det att riksdagen har
fattat beslut om det här betänkandet. Det är kvar på nuvarande nivå. Det
borde väl Kurt Ove Johansson kunna räkna den sittande regeringen till
godo.
Socialdemokraterna hade ett krav om en ny pressutredning i en av sina
motioner. Den frågan har diskuterats inom regeringen, och som framgår av
utskottets betänkande är det att förvänta ett initiativ från regeringen vad gäl-
ler tillsättandet av en ny pressutredning. Detta har Socialdemokraterna inte
kunnat nöja sig med, utan de har reserverat sig för att kunna veckla ut sig
särskilt. Det må vara er väl unnat, men det finns inte särskilt mycket substans
i den reservationen.
På några punkter har Socialdemokraterna litet fetare kassa än vad vi på
regeringssidan har ansett oss ha. Det är gärna så; vi har hört tidigare och
också i debatter här i dag att den socialdemokratiska oppositionen tydligen
har tillgång till andra inkomstkällor än vad regeringspartierna har. Man kan
110
alltså blåsa på med några miljoner här och var, vilket vi med litet striktare
budgetdisciplin inte anser att vi kan unna oss.
Således, fru talman, bifall till utskottets hemställan!
Anf. 136 KURT OVE JOHANSSON (s):
Fru talman! Bertil Fiskesjö menade att vi borde vara nöjda från vårt håll,
eftersom man den här gången inte gör någon förändring av stödet till pressen
i förhållande till innevarande budgetår. Vad jag försökte säga i mitt anför-
ande var att om man misshandlar utvecklingsstödet för länge - det sade jag
redan i fjol - finns det risk för att hela strategin med den presstödsreform
som vi genomförde för tre år sedan går om intet.
Tanken bakom utvecklingsstödet var ju att tidningarna skulle ges möjlig-
heter att bli effektivare i förpressledet, för att de sedan skulle slippa använda
så mycket driftstöd. Vad som nu har hänt under de två borgerliga regerings-
åren är att man har underminerat utvecklingsstödet. Det finns inga pengar
kvar. I utskottet har vi genom Presstödsnämnden fått reda på att nämnden
nu samlar ansökningarna på hög. Själva strategin och andemeningen i pres-
stödsreformen för tre år sedan har därmed gått i stöpet.
Man skall ändå komma ihåg, Bertil Fiskesjö, att sedan vi fattade beslut
om det nya presstödet för tre år sedan byggde man under två år upp utveck-
lingsstödet med 35,8 milj.kr. varje år. Presstödsnämnden har sagt att denna
insats har betytt oerhört mycket för tidningarna när det gäller rationalise-
ring.
Sedan är det inte heller oviktigt, Bertil Fiskesjö, med kravet på parlamen-
tarisk utredning och att vi vill ha ett tillkännagivande till regeringen. Det är
en sak att man inom regeringen överväger att företa en översyn av dagspres-
sens situation. Vi vet ju ingenting om innehållet i denna översyn.
Om Bertil Fiskesjö hade lyssnat på vad jag sade i mitt inledningsanförande
och de motiv som jag gav för en presstödsutredning, hade han hört att jag
anser att det är av yttersta vikt att riksdagen i dag i ett tillkännagivande till
regeringen också talar om vad som borde ingå i en sådan utredning.
Jag måste beklaga att man från den borgerliga majoritetens sida i utskottet
inte också i det avseendet godtog det socialdemokratiska förslaget utan bara
ställde sig bakom den del som gällde det parlamentariska inslaget.
Anf. 137 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):
Fru talman! Jag håller med Kurt Ove Johansson om att utvecklingsstödet
är viktigt och har spelat en stor roll för många tidningar. Vi skall naturligtvis
ha det kvar, och det är kvar. Vad som skiljer är att Socialdemokraterna anser
sig ha 10 miljoner kronor mer än vad majoriteten har att lägga på det stödet
just nu.
Vad gäller den utredning som Kurt Ove Johansson också talade om och
som jag var inne på i mitt anförande kan jag inte finna att det står särskilt
mycket mer i den socialdemokratiska reservationen än vad som står i ut-
skottsmajoritetens skrivning. Vi skriver bl.a.: ”Utskottet förutsätter att det
angelägna intresset av en rimlig mångfald i pressen gör att en sådan utred-
ning kommer till stånd, och då under parlamentarisk medverkan.” Vi refere-
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Presstöd m. m.
111
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Presstöd m.m.
112
rar också till de förändringar som har skett i mediasituationen, bl.a. genom
utvecklingen av andra medier.
Det är alltså en allmän bakgrund. Däremot kan inte ett utskott skriva de-
taljerade direktiv. Hur direktiven skall se ut i detalj får naturligtvis bli före-
mål för beredning och noggranna överväganden inom regeringen.
Jag hävdar fortfarande att frånsett att Socialdemokraterna anser sig ha li-
tet mera pengar än regeringssidan är det inte mycket som skiljer mellan ut-
skottsmajoritetens skrivning och den socialdemokratiska reservationen.
Anf. 138 KURT OVE JOHANSSON (s):
Fru talman! För att komma tillbaka till frågan om utvecklingsstödet, Bertil
Fiskesjö, vill jag säga att det naturligtvis är en väldig skillnad, om man be-
stämmer sig för att som en strategisk uppbyggnad varje år anslå ungefär 35
miljoner kronor och man sedan under de två år som har gått har anslagit 7,8
miljoner kronor.
Jag vet att Bertil Fiskesjö precis som jag är en varm anhängare av utveck-
lingsstödet, men de uppgifter som vi har fått till utskottet från Presstöds-
nämnden visar ju att nämnden nu måste samla ansökningarna på hög. Det
som var den stora strategin bakom det nya presstödet har man alltså slagit
undan benen för.
Jag sade till Bertil Fiskesjö när vi diskuterade den här frågan i fjol: Okej,
det kan man måhända göra ett år, men längre går det inte. Sedan måste vi
tillbaka till att fortsätta att bygga upp utvecklingsstödet. Nu är det andra året
som man anslår 7,8 miljoner. Presstödsnämnden har själv sagt att ytterligare
minst 10 miljoner skulle ha behövts för att inte rasera hela strategin. Det är
precis det kravet som vi har framfört i den socialdemokratiska motionen.
När det gäller utredningen vill jag erinra Bertil Fiskesjö om vad Birgit
Friggebo svarade Harriet Colliander bara för någon dag sedan. Hon pratade
inte alls om att det skulle vara någon parlamentarisk utredning. Förvisso har
ni sagt det i utskottet, men vad hade det varit för fel att göra ett tillkännagi-
vande på den punkten?
Jag är litet förvånad över den borgerliga majoritetens sätt att resonera när
det gäller just tillkännnagivande till regeringen. Det var inte så länge sedan
vi hade en diskussion här i kammaren om ett annat tillkännagivande som
Socialdemokraterna yrkade på. Den gången gällde det offentlighetsprinci-
pen. Då sade den borgerliga majoriteten i utskottet: Men, herregud, inte
kan man göra ett tillkännagivande till regeringen! Det är ju detsamma som
att slå regeringen på fingrarna!
Jag tycker att det är ett väldigt konstigt betraktelsesätt, att ett tillkännagi-
vande till regeringen skulle vara att slå regeringen på fingrarna.
Sedan är det ju på det sättet att om Bertil Fiskesjö hade lyssnat på vad jag
sade i debatten, skulle han vetat att jag redovisat en rad olika faktorer som
borde ingå som en viktig del i det utredningsarbete som förhoppningsvis
skall komma till stånd. Jag tycker att det är synd att inte göra ett tillkännagi-
vande med det innehåll som vi har föreslagit.
Eftersom detta är mitt sista inlägg, kan jag säga att jag hoppas att Bertil
Fiskesjö får rätt, nämligen att de direktiv som kommer skall motsvara de
förväntningar som vi har. Då är inte motsättningarna särskilt stora.
Anf. 139 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):
Fru talman! Bara en kort korrigering med anledning av att Kurt Ove Jo-
hansson kom in på ett annat beslut som vi har tagit här i riksdagen, i anslut-
ning till ett helt annat betänkande. Det var inte så att vi från majoritetens
sida, när vi diskuterade frågan om ett tillkännagivande om offentlighetsprin-
cipen, var ängsliga för att ett tillkännagivande skulle innebära att man slog
regeringen på fingrarna. Det kan man behöva göra ibland, oavsett vilken
regering som sitter. Jag är inte särskilt blödig i sådana sammanhang.
Men vad det här gällde var att vi alla hade samma uppfattning - företrä-
dare för regeringen, för majoriteten i utskotten och för det som blev opposi-
tionen i utskottet. Den gången uppfattade jag Socialdemokraternas reserva-
tion enbart som en markering att uppmärksammas av alla dem som trodde
att vi andra över huvud taget inte var intresserade av offentlighetsprincipen.
Detta ställningstagande hade föregåtts av en mycket konstig debatt i mass-
medierna, inte minst i Pressens Tidning. Kurt Ove Johansson och hans parti-
kolleger tog också den gången chansen att avge en reservation alldeles i onö-
dan.
Anf. 140 KURT OVE JOHANSSON (s):
Fru talman! Vi kanske inte skall ta upp den gamla debatten om offentlig-
hetsprincipen igen. Jag medger att det var jag som förde den på tal, men jag
gjorde det därför att den borgerliga majoriteten faktiskt tog hela inkråmet i
den socialdemokratiska motionen men avslog dess krav på ett tillkännagi-
vande till regeringen. Då sade man i diskussionen kring bordet att om man
skulle göra ett tillkännagivande, vore det som att slå den sittande regeringen
på fingrarna.
När det gäller den fråga som vi nu diskuterar, nämligen en parlamentarisk
utredning om presstödet, är det faktiskt så, Bertil Fiskesjö, att regeringen
inte har uttalat att det skall göras en parlamentarisk utredning. Jag menar
att det då inte hade varit fel om vi även på den punkten hade tillgodosett
det socialdemokratiska kravet och gjort ett tillkännagivande till regeringen,
samtidigt som vi hade kunnat tala om för regeringen vad vi från utskottets
sida önskade att en sådan utredning skulle kunna avse. Det hade varit rimligt
att den borgerliga majoriteten i utskottet fullt ut hade tillstyrkt den socialde-
mokratiska motionen.
Överläggningen var härmed avslutad.
Företogs till avgörande justitieutskottets betänkanden 1992/93:JuU21 och
JuU22 samt konstitutionsutskottets betänkanden 1992/93:KU22, KU23,
KU24, KU25, KU26 och KU27.
Justitieutskottets betänkande JuU21
Mom. 2 (inriktningen av kriminalpolitiken)
Utskottets hemställan bifölls med 277 röster mot 23 för reservation 1 av
Karl Gustaf Sjödin.
8 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 87
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Presstöd m.m.
113
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Mom. 3 (ändring av polislagen)
Utskottets hemställan bifölls med 277 röster mot 23 för reservation 2 av
Karl Gustaf Sjödin.
Mom. 4 (prioritering av vissa brott)
Utskottets hemställan bifölls med 165 röster mot 131 för reservation 3 av
Bengt-Ola Ryttar m.fl. 4 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 7 (prioritering av den ekonomiska brottsligheten)
Utskottets hemställan bifölls med 168 röster mot 132 för reservation 6 av
Bengt-Ola Ryttar m.fl.
Mom. 9 (polisorganisationen för bekämpande av ekobrott)
Utskottets hemställan bifölls med 169 röster mot 131 för reservation 8 av
Bengt-Ola Ryttar m.fl.
Mom. 10 (den centrala rikskriminalorganisationen)
Utskottets hemställan bifölls med 277 röster mot 23 för reservation 9 av
Karl Gustaf Sjödin.
Mom. 12 (styrmedel)
Utskottets hemställan bifölls med 168 röster mot 132 för reservation 11 av
Bengt-Ola Ryttar m.fl.
Mom. 15 (översyn av lagstiftning)
Utskottets hemställan bifölls med 247 röster mot 14 för meningsyttringen
av Berith Eriksson i motsvarande del. 19 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 27 (polisdistriktsindelningen)
Utskottets hemställan bifölls med 170 röster mot 130 för reservation 21 av
Bengt-Ola Ryttar m.fl.
Mom. 28 (besparingarnas konsekvenser m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 275 röster mot 24 för reservation 22 av
Karl Gustaf Sjödin.
Mom. 33 (anslag till Rikspolisstyrelsen)
Först biträddes reservation 24 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. med 126 röster
mot 11 för meningsyttringen av Berith Eriksson i motsvarande del. 162 leda-
möter avstod från att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 168 röster mot 130 för reserva-
tion 24 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 34 (anslag till Säkerhetspolisen)
Utskottets hemställan - som ställdes mot meningsyttringen av Berith
Eriksson i motsvarande del - bifölls med acklamation.
114
Mom. 37 (anslag till lokala polisorganisationen)
Utskottets hemställan bifölls med 175 röster mot 125 för reservation 25 av
Bengt-Ola Ryttar m.fl.
Mom. 40 (utbildning om våld mot kvinnor m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 282 röster mot 11 för meningsyttringen
av Berith Eriksson i motsvarande del. 6 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 46 (tullens narkotikabekämpning)
Utskottets hemställan bifölls med 276 röster mot 23 för reservation 31 av
Karl Gustaf Sjödin.
Mom. 47 (befogenheter för tulltjänstemän)
Utskottets hemställan bifölls med 275 röster mot 23 för reservation 32 av
Karl Gustaf Sjödin.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Justitieutskottets betänkande JuU22
Utskottets hemställan bifölls.
Konstitutionsutskottets betänkande KU22
Mom. 2 (anslaget till Kungliga hovstaten)
Utskottets hemställan bifölls med 276 röster mot 14 för meningsyttringen
av Bengt Hurtig i motsvarande del. 7 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 3 (anslaget till De kungliga slotten: Driftkostnader)
Utskottets hemställan - som ställdes mot meningsyttringen av Bengt Hur-
tig i motsvarande del - bifölls med acklamation.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Konstitutionsutskottets betänkande KU23
Utskottets hemställan bifölls.
Konstitutionsutskottets betänkande KU24
Utskottets hemställan bifölls med 272 röster mot 23 för reservationen av
Harriet Colliander. 2 ledamöter avstod från att rösta.
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
115
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Konstitutionsutskottets betänkande KU25
Utskottets hemställan bifölls.
Konstitutionsutskottets betänkande KU26
Utskottets hemställan bifölls.
Konstitutionsutskottets betänkande KU27
Mom. 1 (presstödet i allmänhet)
Först biträddes reservation 1 av Thage G Peterson m.fl. med 133 röster
mot 24 för reservation 2 av Harriet Colliander. 139 ledamöter avstod från att
rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 148 röster mot 131 för reserva-
tion 1 av Thage G Peterson m.fl. 18 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 2 (presstödet budgetåret 1994/95)
Utskottets hemställan bifölls med 165 röster mot 131 för reservation 3 av
Thage G Peterson m.fl. 2 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 6 (driftsstöd till dagspressen)
Utskottets hemställan bifölls med 272 röster mot 23 för reservation 5 av
Harriet Colliander. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 7 (utvecklingsstöd till dagspressen)
Utskottets hemställan bifölls med 147 röster mot 130 för reservation 6 av
Thage G Peterson m.fl. 19 ledamöter avstod från att rösta.
Ylva Annerstedt (fp) anmälde att hon avsett att rösta ja men markerats
ha avstått från att rösta.
Mom. 10 (högsta stödbelopp för radio- och kassettidningar)
Utskottets hemställan bifölls med 283 röster mot 14 för meningsyttringen
av Bengt Hurtig.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
116
På förslag av talmannen medgav kammaren att de ärenden som hann de-
batteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde skulle företas till
avgörande vid morgondagens arbetsplenum.
Kammaren beslöt kl. 17.57 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för
middagsuppehåll.
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1992/93:FiU12 Avveckling av det premiegrundande allemanssparandet,
m.m. (prop. 1992/93:149).
Anf. 141 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Herr talman! Nu har vi på nytt ett sådant där m.m.-betänkande. Detta är
en följd av att riksdagen har fått en m.m.-proposition. Jag säger inte detta
för att anmärka, utan för att det har betydelse för mitt fortsatta resonemang.
Vid höstens krisöverläggningar kom vi överens med regeringen om att det
premiegrundande allemanssparandet skulle avbrytas. Denna överenskom-
melse följdes så småningom upp av fortsatta resonemang för att vi skulle
kunna bli överens om hur det skulle gå till, vilka premier som skulle utgå och
tiden för avbrytandet. Vi blev överens. Inte var vi riktigt nöjda, och jag gis-
sar att regeringsföreträdarna inte heller var det. Men så är det ju ofta vid en
förhandling. Det gäller att ge och ta samt att stå vid sitt ord.
Nu finns förslaget här och vi ställer upp på det.
Samma sak gäller frågan om ersättning till fondbolagen för de kostnader
de har haft i samband med det avbrutna sparandet. Jag är glad att utskottet
har enats om att riksdagen skall vara mycket restriktiv.
Det har inneburit att inom en ram på 85 miljoner får regeringen, om kam-
maren följer finansutskottets förslag, förhandla med de här företagen. Rege-
ringens förslag innebar att ramen skulle vara 100 miljoner, och Fondbola-
gens förening och Svenska bankföreningen har i en gemensam skrivelse sagt
att kostnader som bör ersättas ”kan komma att ligga i storleksordningen 200
miljoner”. Dessutom ville de att det inte skulle finnas något tak. Utskottet
har avvisat dessa, som jag tycker, ohemula krav. Dessutom har utskottet
skärpt regeringens förslag.
Så över till stridsfrågan, herr talman. I debatten här i kammaren den 17
mars i år, för två veckor sedan, sade statsminister Bildt i en replik till Ny
demokratis ledare: ”Överenskommelser gäller. Det är inte fråga om tiden.
Att tro det är en missuppfattning av läget.”
Just det. Så är det och så skall det vara. Det borde i varje fall vara det,
även för moderater.
I överläggningarna i höstas kom vi överens om att det skulle vara ett mora-
torium, alltså ett uppehåll eller ett anstånd, för försäljningen av statliga före-
tag. Dessutom kom vi överens om att det skulle ske ett samråd om de propo-
sitioner som upptog regeringsförslag som var ett utflöde av krisöverenskom-
melserna.
Jag tar det sista först. Vi fick mycket riktigt, precis som vi kommit överens
om, ett delningsexemplar av den proposition som har lett till detta betän-
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Avveckling av det
premiegrundande
allemanssparandet,
m.m.
117
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Avveckling av det
premiegrundande
allemanssparandet,
m.m.
118
kande. Men ”m.m.”, alltså förslaget om utförsäljning av aktier i portföljför-
valtningsbolagen Atle och Bure, saknades i detta delningsexemplar. Förlåt
mig min hädiska tanke, men det är faktiskt en händelse som ser ut som en
tanke.
Till sakfrågan. Alla överenskommelser, särskilt politiska kanske, kräver
eftervård. Här menar jag att det brister. Flera moderata statsråd, biträdande
finansminister Bo Lundgren är ett exempel, visar så fort de får en chans att
de betraktar det som har kallats krisöverenskommelserna som ett avslutat
kapitel och, verkar det, som ett nödvändigt ont. Det verkar som om dessa
statsråd vill ha så litet som möjligt med oss socialdemokrater att göra.
Det finns skäl för regeringen och de ledamöter som utgör regeringens un-
derlag här i kammaren att fundera ett ögonblick på sambandet mellan bris-
ten på vilja att hålla gjorda överenskommelser och möjligheterna att träffa
nya sådana, den sjunkande kronkursen och de stigande räntorna. Här finns
helt klara samband.
Som jag har sagt tidigare råder det enligt överenskommelserna i höstas i
princip ett moratorium för försäljning av statliga företag och fastigheter. Vi
anser att träffade uppgörelser skall följas. Vi anser inte att förslaget om ut-
försäljning av aktier i Atle och Bure, som föreslås i propositionen, och som
finansutskottets majoritet har ställt sig bakom, stämmer överens med de
träffade uppgörelserna.
Som statsministern sade den 17 mars: ”Överenskommelser gäller. Det är
inte fråga om tiden. Att tro det är en missuppfattning av läget.”
Till er som tillhör regeringsunderlaget här i kammaren vill jag säga: Följ
er statsminister! ”Överenskommelser gäller.” Så är det. Så skall det vara.
Herr talman! Jag yrkar bifall till den socialdemokratiska reservationen.
Anf. 142 HANS ANDERSSON (v):
Herr talman! Jag skall fatta mig mycket kort. Jag vill börja med att yrka
bifall till den meningsyttring som Johan Lönnroth från Vänsterpartiet har
avgivit i utskottet.
Den meningsyttringen innebär i samtliga moment att vi yrkar avslag på
propositionen, alltså avslag vad gäller sparpremien på maximalt 750 kr, av-
slag på ersättningen till fondbolag och institut, som blev reducerat till 85 mil-
joner kronor i utskottsbehandlingen, och avslag på utförsäljning av aktier
från Bure och Atle. Det sistnämnda blir identiskt med reservation 3, den
socialdemokratiska reservationen.
Låt mig bara mycket kort säga att detta är en sorglig historia från början
till slut. Det finns så starka ideologiska moment, nästan ett slags despera-
tion, när det gäller löntagarfondspengarna, de pengar och de fonder som i
själva verket hade skapats av övervinster. De pengarna och de fonderna
skulle vara en garanti för jobben och skulle bygga upp svensk välfärd. Där
fanns också en pensionsanknytning.
Ideologiskt gäller det tydligen att fösa i väg de här fonderna på vilket sätt
som helst. Något mer inkompetent sätt eller någon mer dum politik än att i
början av förra hösten införa en sparpremie för dem som hade råd att spara
i dessa tider känner jag inte till. När realräntan var historiskt hög i Sverige
skulle man ha en extrapremie för att man hade råd att spara. Nu har det för
de här 9 veckorna blivit en premie på 750 kr. Ett fullständigt meningslöst sätt
att använda pengar. Jag vill säga att det är ren idioti att behandla pengar som
staten faktiskt har inflytande över på detta sätt.
Det finns många goda skäl, ekonomiska, allmänt sakliga och ideologiska,
att yrka avslag på denna m.m.-proposition. Jag yrkar bifall till Johan Lönn-
roths meningsyttring och avslag på propositionen.
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Avveckling av det
premiegrundande
allemanssparandet,
m.m.
Anf. 143 TOM HEYMAN (m):
Herr talman! Den socialdemokratiska reservationen koncentrerar sig på
en detaljfråga i betänkandet, utförsäljningen av en liten del av den statliga
minoritetsposten i riskkapitalbolagen Atle och Bure.
Det statliga innehavet tillkom av skäl som inte längre är giltiga. En fram-
tida avveckling av bolagen har aviserats.
Som ett led i den framtida avvecklingen bör bolagen nu börsintroduceras.
För att möjliggöra detta är det lämpligt att sälja ut en mindre del, 3 procent-
enheter, av det statliga aktieinnehavet på 37 %.
Av detta gör Socialdemokraterna ett stort indignationsnummer och hänvi-
sar till moratoriet från höstens krisuppgörelse. Arne Kjörnsberg tar upp fa-
däsen - om jag säger så - med delningsexemplaret av propositionen som
uppenbarligen inte innehöll den här delen av förslaget. Jag har all respekt
för hans reaktion i det fallet. Jag vill i så fall gärna framföra en ursäkt från
regeringen för att det blev så. Det är ett förbiseende. Det var fel, men det
ändrar i sak inte min uppfattning.
Atle och Bure är inga statliga bolag. Staten har bara en minoritetsandel.
Den har tillkommit för ett ändamål som inte längre är aktuellt. Arne Kjörns-
berg ger själv inget besked om hur framtiden för dessa bolag skall se ut. Av-
ser man från socialdemokratiskt håll att bibehålla det statliga ägandet? Skall
staten i så fall svara för näringslivets riskkapital i framtiden, eller är det här
bara ett nytt exempel på den taktik där man säger nej till regeringens förslag
utan att själv i stället lägga fram några egna konkreta alternativ?
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på reser-
vationen och meningsyttringen.
Anf. 144 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Herr talman! Tom Heyman säger att vår reservation bara handlar om en
detalj. Så här är det, Tom Heyman. Om den första saken, avvecklingen av
allemanssparandet, var vi överens. Överenskommelse skall hållas. Så är det,
och så skall det vara. Det är därför som vi inte har reserverat oss där. Vi har
gjort upp med er om att det skall vara så. Det står vi för.
Beträffande den andra delen, som handlar om ersättning till fondbolagen,
var vi överens vid krisöverläggningarna om att vi skall ta upp det till diskus-
sion. Eftersom vi var ense om det, kan vi inte reservera oss på den punkten.
Den tredje frågan, utförsäljning av aktierna i Atle och Bure: Med risk att
upplevas som tjatig vill jag säga att vi faktiskt var överens om att det skulle
vara ett moratorium vad gäller utförsäljning av statliga bolag och fastigheter.
Det var en överenskommelse. Den står man för, i varje fall om man är social-
demokrat. Jag noterar att ni inte står för den. Er statsminister har sagt här i
119
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Avveckling av det
premiegrundande
allemanssparandet,
m.m.
120
kammaren: ”Överenskommelsen gäller.” Så tilläde han: ”Så är det, och så
skall det vara.” Lyssna på er statsminister, Tom Heyman.
Sedan frågar Tom Heyman hur det skall bli, om vi skall behålla dessa som
statliga företag. Ja, vi får väl ta ställning till det när vi sitter i kanslihuset
igen. I det här betänkandet står det att ni skall behålla mer än en tredjedel
under fem år. Det är nämligen förutsättningen för att ni som ägare skall
kunna stoppa alltför stora vidlyftigheter med dessa företag. Svaret bör väl
närmast komma från Tom Heyman. I varje fall under de närmaste fem åren
skall staten behålla minst en tredjedel.
Den avgörande frågan, Tom Heyman, är egentligen inte det som tas upp
i detta betänkande, utan det är den inställning som ni har till överenskom-
melser och därmed svårigheten att träffa nya överenskommelser och därmed
den inverkan detta får - en ledamot i finansutskottet borde faktiskt fundera
på det - på kronkursen och ränteläget i vårt land.
Anf. 145 TOM HEYMAN (m):
Herr talman! Det avgörande är hur man ser på dessa bolag. De har från
vår sida inte betraktats som statliga bolag. Det är de inte heller. Staten har
bara ett minoritetsintresse. På sikt finns det ingen orsak att behålla detta mi-
noritetsintresse.
Den här försäljningen, som innefattar en mycket liten del av bolagen, gör
man enbart för att kunna göra en börsintroduktion och få dessa bolag note-
rade på börsen för en framtida avveckling. Dessa bolag kan inte jämföras
med rena statliga företag, typ Vattenfall, Posten eller andra rörelsedrivande
företag.
Här är vi antagligen oense. Arne Kjörnsberg betraktar dessa som statliga
bolag som skall behållas statliga som alla andra statliga företag. Vi lär inte
bli överens om den saken.
Anf. 146 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Herr talman! Nej, Tom Heyman, det gör vi inte. Det enda jag kräver är
att ni skall leva upp till vår överenskommelse om att samråd skall ske. Det
är detta ni inte gör. Därför är jag så indignerad.
Sedan till detta med börsintroduktionen. När statssekreteraren i Närings-
departementet var i finansutskottet där vi skulle samtala med honom om
detta, frågade jag honom: Hur har ni tänkt er börsintroduktionen? Inget
svar. Efteråt i korridoren frågade jag på nytt. Jag sade: Ni måste ha en plan
för detta. Ni har ju sagt att bolagen skall börsintroduceras. Ni måste ha en
plan för hur ni skall sälja ut dem. Inget svar där heller.
Det får vara som det vill med den saken, men det intressanta är - det är
den avgörande frågan - överenskommelsen. Hur skall vi kunna lita på er?
Ni springer ju så fort det går, i varje fall när det gäller de delar där överens-
kommelsen sedan skall handläggas av moderata statsråd. Det är detta som
är ert problem, vårt problem och landets problem.
Anf. 147 TOM HEYMAN (m):
Herr talman! Som jag sade har detta en bakgrund i ett felaktigt delningsex-
emplar av propositionen. Jag beklagar det. Det finns ingen anledning att på
något sätt försvara det. Jag kan i och för sig förstå att Arne Kjörnsberg kän-
ner detta nästan som någon form av konspiration. Så har det inte varit tänkt.
Jag kan bara som sagt beklaga att det blev på det här sättet och att inte sam-
rådet har upplevts som meningsfullt av Socialdemokraterna i det här fallet.
Jag tycker fortfarande att det har blivit alltför stor debatt om frågan. Den
är trots allt inte värd riktigt så mycket debatt.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 1 april.)
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1992/93:FiU13 Tilläggsbudget inom Finansdepartementets område (prop.
1992/93:105 delvis).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 1 april.)
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1992/93:FiU14 Vissa anslag inom Civildepartementets område (prop.
1992/93:100 delvis).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 1 april.)
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1992/93:LU34 Lagstiftningsåtgärder beträffande stiftelser m.m.
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 1 april.)
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Avveckling av det
premiegrundande
allemanssparandet,
m.m.
121
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Miljö- och natur-
resursdepartementet
122
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1992/93:JoU12 Statsbudgeten för budgetåret 1993/94 (Miljö-och naturre-
sursdepartementet) (prop. 1992/93:100 delvis och 1992/93:105 delvis).
Anf. 148 ULLA PETTERSSON (s):
Herr talman! På miljöpolitikens område är enigheten inom riksdagen täm-
ligen stor så länge det rör sig om allmänna mål och riktlinjer. Krav som att
begränsa Sveriges miljöskuld, bevara den biologiska mångfalden, minska
försurningen eller återställa miljön i Östersjöområdet är det lätt att få alla
att ställa upp på. När vi kommer in på hur blir det genast svårare, och där-
med framstår också de skiljelinjer som finns tydligare.
I budgetpropositionens miljöavsnitt handlar det mest om de övergripande
målen, och där har vi alltså inte mycket att vara oense om. De stora sakfrå-
gorna på detta område som skall behandlas denna vår kommer i särskilda
propositioner, t.ex. i den starkt reklamerade kretsloppspropositionen, som
för övrigt visade sig ha en ovanligt lång leveranstid.
Herr talman! På en punkt har vi socialdemokrater funnit anledning att re-
servera oss. När Domänverket bolagiserades fanns inom verkets ansvarsom-
råde stora arealer med särskilt intresse från naturvårdssynpunkt, bl.a. fjäll-
nära områden. Man kan konstatera att en hel del skyddsvärd mark inte
följde med in i det nya bolaget.
När den inkomst som tidigare kom från Domänverkets affärsverksamhet
och som användes för att sköta dessa områden försvann, förutsattes det att
Naturvårdsverket skulle stå för kostnaderna för vård av just den här marken.
Verket har ansökt om ekonomisk förstärkning med 25 miljoner för att klara
av en tillfredställande vård och förvaltning av naturreservat. Det handlar då
bl.a. om just dessa områden.
Samtidigt vet vi att 7-8 % av arbetskraften är öppet arbetslös. Regering-
ens prognoser för både år 1993 och år 1994 är redan passerade. Långtidsar-
betslösheten närmar sig snabbt 100 000 personer. Man kan nästan inte öppna
en tidning eller lyssna på en nyhetsutsändning utan att få nya svarta siffror
om arbetslösheten emot sig. Vi upplever en arbetslöshet som ingen av oss i
kammaren i dag - även om vi inte är så många - har varit med om tidigare.
Regeringens egen kriskommission slår fast att den höga arbetslösheten är
den viktigaste politiska frågan att lösa just nu.
I de s.k. skogs- och mellanbygderna är behovet av markvård stort, samti-
digt som arbetslösheten i många fall är högre än i andra områden.
Under tidigare lågkonjunkturer har viktiga natur- och miljövårdande upp-
gifter utförts bl.a. genom beredskapsarbeten för vård och skötsel av mark
med angelägna natur- och kulturvärden. Strängt taget måste det vara få upp-
gifter som kan upplevas mer meningsfulla än att hjälpa till med att bevara
vårt naturarv till kommande generationer.
I vår motion har vi pekat på att AMS, Naturvårdsverket och Kemikaliein-
spektionen bör undersöka hur beredskapsmedel kan användas i natur- och
miljövårdens tjänst. Vi har nu ett strålande tillfälle att få naturvård - i första
hand i fråga om röjningsarbeten - utfört, samtidigt som vi förbättrar tillva-
ron för hundratals arbetslösa personer. Från socialdemokratiskt håll tycker
vi inte att valet är särskilt svårt.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen från de socialdemokratiska
ledamöterna i jordbruksutskottet.
Anf. 149 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! I regeringsförklaringen utpekades miljöpolitiken som ett av
fyra prioriterade områden. Det var glädjande. Jag citerar: ”Regeringen
kommer att ange tydliga miljömål, ställa bestämda miljökrav och använda
bestämda miljömål.”
I budgetpropositionen fanns också en i sak invändningsfri beskrivning av
miljösituationen. Problemen är, var och kommer att fortsätta att vara allvar-
liga. Däremot är de medel som ställs till förfogande för att lösa dessa pro-
blem inte riktigt lika bestämda och karakteriserade av insiktsfullhet.
Om vi tittar på de delar som behandlas i detta betänkande, kan vi börja
med investeringar inom miljöområdet. Vi och regeringen vet att det finns ett
uppdämt behov av att förvärva värdefulla naturområden. Skyddet av sådana
områden är en av flera åtgärder som måste till för att den biologiska mångfal-
den skall kunna garanteras. Vi tycker att de medel som föreslås är otillräck-
liga. Vi vill att de skall uppgå till 120 miljoner kronor utöver regeringens
förslag för att man skall kunna göra dessa inköp av värdefulla naturområden.
När riksdagen våren 1990 fattade beslut om livsmedelspolitiken infördes
en ersättning för landskapsvård, vilket medförde att jordbrukare kunde få
ersättning för den landskapsvård som själva jordbruket innebär. Dessa me-
del trappades upp under en treårsperiod. För budgetåret 1993/94 anvisas 250
miljoner kronor. När detta beslut fattades hävdade vi i Vänsterpartiet att
det skulle behövas mer pengar. Vi trodde att det skulle komma att krävas
åtminstone 500 miljoner kronor per år. Följdriktigt föreslår vi nu att ytterli-
gare 250 miljoner anvisas för landskapsvård tills ett bättre system för stödet
har arbetats fram.
Det finns stora områden som har förgiftats av utsläpp. Miljontals kubik-
meter mark och sjöbotten läcker årligen tonvis med tungmetaller och klore-
rade organiska föreningar - ett resultat av decenniers försyndelser från indu-
strier och andra verksamheter. Inte minst i det område där jag bor, Sunds-
vallsbukten, finns kvicksilverläckage från decenniers utsläpp från massafa-
briker. Stora mängder fibrer ligger i bankar och har förorsakat en död havs-
botten. Svårigheterna att sanera dessa områden är enorma. Förmodligen
återstår inget annat än att låta alltihop ligga. Kostnaderna för att muddra
dessa områden, ta hand om fiberbankarna och flytta dem till platser där de
inte gör skada är mycket stora. Det är knappast någon tillfredsställande lös-
ning att låta dessa fiberbankar ligga, men det är kanske det som i det här
läget gör minst skada.
I förhållande till de enorma behoven framstår dc anvisade resurserna som
alldeles otillräckliga. Vi vill att det skall anvisas ytterligare 25 miljoner kro-
nor för sanering av miljöskadade områden.
Det internationella miljösamarbetet bedöms i de flesta sammanhang som
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Miljö- och natur-
resursdepartementet
123
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Miljö- och natur-
resursdepartementet
124
oerhört viktigt. Miljöfrågorna är och kommer att vara gränsöverskridande.
I oerhört många fall är satsningar i utlandet mer effektiva än motsvarande
satsningar inom landet. I praktiken innebär regeringens förslag en nedskär-
ning av anslaget för det internationella miljösamarbetet. Så bör det natur-
ligtvis inte vara. Vi vill att anslaget skall höjas till att börja med i årets budget
med 10 miljoner kronor utöver regeringens förslag.
Herr talman! Beträffande mom. 4 ansluter jag mig till det som Ulla Pet-
tersson anförde. Jag kommer att ansluta mig till den socialdemokratiska re-
servationen. Beträffande övriga moment står jag givetvis bakom den me-
ningsyttring som är fogad till betänkandet. Men jag inskränker mig till att
yrka bifall till mom. 8 och 16 i utskottets hemställan.
Anf. 150 LENNART DALÉUS (c):
Herr talman! Det som vi nu debatterar gäller ju en del av ett miljöpolitiskt
paket som både Ulla Pettersson, Jan Jennehag och jag har understrukit vik-
ten av. Det innehåller många fler moment. Jag tror inte att någon tar illa
upp om jag säger att det är fråga om moment av mer offensiv karaktär i den
meningen att de rymmer nya förslag, ett nytt agerande och ett nytänkande
på flera områden. Det gäller särskilt kretsloppspropositionen och klimatpro-
positionen, och det kommer att gälla många av de andra förslag som rege-
ringen har aviserat. De må gälla biologisk mångfald och annat.
Det vi talar om i dag, och som vi på det här sättet regelmässigt återkommer
till, är statsbudgeten. Det utskottet har haft att ta ställning till är medelsan-
visningen särskilt till Naturvårdsverket, eftersom andra medelsanvisningar
behandlas i andra utskott. Från utskottet har man kunnat märka att det
handlar om en förstärkning som regeringen föreslår när det gäller miljööver-
vakningsprogrammet och förslag rörande det regionala miljöövervaknings-
programmet. För regeringen gäller också att ikläda sig förpliktelser i sam-
band med intrångsersättning i värdefulla naturområden. Detta är något av
det som står i fokus i regeringens förslag, och därmed också i utskottets be-
tänkande.
Jag kan dela den uppfattning som bl.a. Ulla Pettersson framförde, nämli-
gen att arbetslösheten i Sverige utgör ett stort problem. Jag delar i allra
högsta grad den uppfattningen och att åtgärder måste till för att klara av den.
Detta dokument är kanske inte i första hand ett dokument som behandlar
arbetslösheten, utan det är mer inriktat på konkreta åtgärder på miljöområ-
det. Man kan naturligtvis också, i likhet med Ulla Pettersson och Jan Jenne-
hag, tycka att mer pengar behövs. Jag delar gärna också uppfattningen att
om mer pengar fanns skulle ökade anslag och resurser till många miljöområ-
den vara värdefulla.
Enligt den reservation som Ulla Pettersson särkilt uppehöll sig vid, dvs.
konsekvensen av överförande av en del domänmark till miljöarbete, skulle
det finnas en del brister i skötseln av den marken. Med de rationaliserings-
och besparingsprogram som Naturvårdsverket har aviserat, tror jag att vi
alla är överens om att det också nu kommer att gå att klara detta engage-
mang med de medel som är tillgängliga inom Naturvårdsverket, även om det
också här skulle vara angeläget med ytterligare resurser.
Jan Jennehags anmärkning om det internationella miljöarbetet är riktigt
så till vida att det är av avgörande betydelse. Internationella åtgärder spelar
stor roll i andra länder. Det spelar också ofta en mycket stor roll för oss i
Sverige. Men de anslag som vi här har haft att ta ställning till har primärt
handlat om bidrag till internationella organisationer och internationell verk-
samhet - låt mig kalla det i annans regi. Det svenska agerandet på det inter-
nationella miljöområdet är väsentligt vidare och större än det som kommer
upp till behandling här i dag, så man behöver inte vara orolig för att det inter-
nationella arbetet från svensk sida på något sätt skall avstanna.
Jag är glad, herr talman, över den samstämmighet som kunnat märkas i
de inlägg som vi hittills har hört. Det råder en mycket stor samstämmighet
kring synen på miljöfrågorna och behovet av resurser till miljöfrågorna. Men
man måste också tolka detta som ett huvudsakligt instämmande i regering-
ens förslag, och därmed i utskottsmajoritetens ställningstagande.
Det är utan större oro, herr talman, som jag yrkar bifall till hemställan i
utskottets betänkande JoU12.
Anf. 151 ULLA PETTERSSON (s) replik:
Herr talman! Tillåt mig först att en passant göra en liten kommentar till
regeringens nytänkande på miljöområdet. Man kan notera att när Sveriges
mest kompetenta regering riktigt tog i - man tog nästan ett år på sig - för att
få fram en kretsloppsproposition, blev det ett dokument som av många har
beskrivits som försiktigt och urvattnat.
Lennart Daléus säger att detta inte är ett dokument som handlar om ar-
betsmarknadspolitik, och det är just en av de saker som vi har kritiserat rege-
ringen för. Regeringen ser inte helheten i bekämpandet av arbetslösheten.
Sveriges mest kompetenta opposition har då valt att gå fram på mycket bred
front. Vi har, vilket alla i den här kammaren känner till, lagt fram ett mycket
brett förslag på snart sagt alla områden för att komma till rätta med den be-
svärande arbetslöshetssituationen. Detta är ett led i det programmet, vilket
faktiskt Lennart Daléus dessutom har verifierat behovet av.
Anf. 152 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Detta är inte tillfället att diskutera kretsloppspropositionens
tidsplan. Den finns det säkert anledning att återkomma till i debatter senare
under våren.
När det gäller helheten delar jag Ulla Petterssons uppfattning att miljöpo-
litiken och politiken i stort skall forma en helhet. Men jag tror ändå att det
är balanserat och riktigt att från tid till annan ge propositioner och utskotts-
utlåtanden en något smalare inriktning i stället för att systematiskt och alltid
föreslå helheter. Jag tycker att resonemangen i utskottsbetänkandet tydligt
betraktar dessa frågor som miljöfrågor som gärna bör ha ett arbetsmark-
nadspolitiskt sammanhang.
Anf. 153 ULLA PETTERSSON (s) replik:
Herr talman! Det var en intressant upplysning att vi inte systematiskt och
alltid skall se till helheten. Det kan man väl betrakta som ganska beteck-
nande för regeringens nya politik.
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Miljö- och natur-
resursdepartementet
125
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Miljö- och natur-
resursdepartementet
126
Anf. 154 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Jag tror att vi i grunden har samma uppfattning. Man kan
inte alltid i kammaren diskutera allting samtidigt. Det går inte.
Anf. 155 JAN JENNEHAG (v) replik:
Herr talman! Lennart Daléus uppehöll sig en del kring det internationella
miljösamarbetet. Han sade ungefär att det finns så många andra satsningar
så att det anslag som vi nu diskuterar nog skall ordna sig ändå.
Det är klart att det i detta arbete fordras en del balans. Om vi nu skall delta
i internationella organisationer och anslå pengar för just det internationella
samarbetet, måste det naturligtvis finnas något slags samband mellan vad vi
konkret sysslar med och vad som diskuteras i dessa organ. Jag tror nog att
Lennart Daléus håller med om att det visst skulle vara nödvändigt med en
höjning av detta anslag. Då kommer man till frågan vad pengarna räcker till
när vi nu inte har hur mycket som helst. Det är just det som är politiken, och
det är där som vi skiljer oss åt. Vad är viktigast? De höjningar som vi har
föreslagit balanseras naturligtvis av inkomstökningar och nedskärningar
inom andra områden. Det är den rangordning som vi vill göra. I det avseen-
det skiljer vi oss åt.
Anf. 156 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Jag vill bara medverka till att klara ut det eventuella missför-
ståndet när det gäller det internationella miljöarbetet. Jag menar att det för-
visso skall bedrivas i internationella organisationer och i internationella sam-
manhang som Sverige delfinansierar på ett förhållandevis mycket stabilt sätt.
Det internationella miljöarbetet kommer i hög grad att vara relaterat till
exempelvis arbetet i Europa, oavsett hur relationerna blir. Detta, liksom
våra relationer till internationella konventioner, kommer att vara en mycket
viktig del av vårt internationella miljöarbete. Det må gälla klimatförändring-
arna eller andra delar av de långväga transporterade luftföroreningarna och
mycket, mycket annat. Detta är ett delmoment i vårt internationella arbete.
Jag kan åter säga att om vi i Sverige hade haft mycket pengar, är det klart
att större resurser skulle kunna avsättas också till sådana internationella or-
ganisationer som Sverige är delarbetare i. Detta är tyvärr inte fallet. Det här
är ett väl avvägt beslut som regeringen har fattat.
Anf. 157 JAN JENNEHAG (v) replik:
Herr talman! Förutom de sista meningarna kan jag hålla med om det som
Lennart Daléus sade. Det är alltså fråga om vilka resurser vi är beredda att
avsätta. Det är först när engagemanget får ett uttryck i kronor som det kan
ge utslag i det praktiska arbetet.
Anf. 158 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Ett sätt för Jan Jennehag att ta reda på detta vore möjligen
att kontrollera om de internationella organisationer som vi deltar i är miss-
nöjda med de svenska insatserna.
Förste vice talmannen anmälde att Jan Jennehag anhållit att till protokol-
let få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 159 MONA SAINT CYR (m):
Herr talman! Detta betänkande handlar om medlen under Miljö- och na-
turresursdepartementet. Utskottets majoritet, dit jag hör, tillstyrker rege-
ringens väl avvägda förslag. Men överbud föreligger, vilket har framgått av
tidigare inlägg från dels Socialdemokraterna, dels Vänsterpartiet. Jag yrkar
bifall till utskottets hemställan och avslag på reservation och meningsytt-
ringar.
Tidigare i dag har vi behandlat Jordbruksdepartementets medelsbehov.
Därvid underströk utskottet jordbrukets betydelse för landskapsvården.
Riksdag och regering har satt upp nationella mål och även gjort internatio-
nella åtaganden när det gäller att slå vakt om ett rikt och integrerat odlings-
landskap, om natur- och kulturmiljövärden liksom om biologisk mångfald.
Omställningskommissionen har fått i uppdrag att bedöma hur systemet med
landskapsvård skall kunna ingå i den svenska jordbrukspolitiken.
Vi fick i utskottet en föredragning om en hand-i-hand-metod med det
svenska jordbruket för att tillmötesgå de s.k. kollektiva nyttigheterna. Det
gällde en generell, värdedifferentierad arealersättning eller - om jag inte
minns fel - en s.k. grön arealersättning. Det är en mycket intressant modell,
som bör leda till fortsatta diskussioner.
Jag vill i detta sammanhang gärna knyta an till denna väg till bevarandet
av vårt jordbrukslandskap samt dess växt- och djurliv. Människor i vår tid
har behov av en navelsträng till det förflutna. De har behov av ett veder-
kvickande umgänge med naturen. De kräver att vederkvickelsen och rekrea-
tionen skall finnas där. Vi politiker har i så fall uppdraget att se till att land-
skapet inte förskingras.
När jordbruksnäringen stöps om, när omvärlden förändras och när allt
skall betalas av någon, hur gör vi då?
Hittills har lantbrukarna skött detta landskap åt oss. Ingen har tackat dem
och ingen har heller betalat för det. Bondens självklara naturdaning har ta-
gits för något givet. I dag är allt annorlunda. Bonden måste leva på sin näring
också i ett förändrat och föränderligt samhälle. Jordbruksnäringen struktu-
reras om och specialiseras. Landskapsbilden förändras. Monokulturer upp-
står, och medborgarna vill inte acceptera detta.
Men det finns lösningar. Om vi ger ett förvaltaransvar till markägarna ska-
pas möjligheter att rädda det öppna landskapet och svensk kulturbygd.
De värdefulla natur- och kulturmarker som vi vill bevara måste vi vara
beredda att betala för. Den som åtar sig uppdraget bör ha en arealrelaterad
ersättning allt efter vårdobjektets viktighet. De s.k. kollektiva nyttigheterna
är inte gratis. Men vi kan med respekt för och med hjälp av det enskilda
ägandet även i fortsättningen få njuta av det landskap som vi åstundar.
I vår strävan efter att säkerställa och bevara natur- och kulturlandskapet
är det sålunda inte mer av statligt kollektivt ägande som behövs, inte heller
fler byråkrater och ingen institutionaliserad naturvård. Det torde inte heller
vara en realistisk lösning som erbjöds i en artikel i gårdagens Svenska Dag-
bladet: att flytta jordbruket in i städerna. Den naturliga lösningen är att
bygga vidare på historiens stenar, dvs. att ta till vara existerande resurser i
form av enskilt ägande, enskild omsorg och enskilt kunnande.
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Miljö- och natur-
resursdepartementet
127
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Statsbudgeten för
budgetåret 1993/94,
Miljö- och natur-
resursdepartementet
128
Ägaransvaret är nämligen en viktig resurs för oss alla. Jordens ägaransvar
är livsbejakande.
Anf. 160 ULLA PETTERSSON (s) replik:
Herr talman! Jag reagerade på vad Mona Saint Cyr sade i sin inledning om
överbud från oppositionen. I den tidigare debatt i dag som Mona Saint Cyr
hänvisade till sade företrädare för Moderata samlingspartiet att man med det
beslut som nu ligger bakom oss skulle försämra budgetunderskottet med ca
20 miljoner kronor. I morse var det alltså okej att lägga ut ca 20 miljoner
kronor mer än vad regeringen anser sig ha pengar till när det gäller jordbru-
ket, men i kväll är det överbud och förkastligt att lägga ut 25 miljoner kronor
på att ge 200 människor arbete.
Anf. 161 MONA SAINT CYR (m) replik:
Herr talman! Det var precis vad jag själv hade tänkt att säga. Jag blev före-
kommen i det avseendet. De eventuella 20 miljoner kronorna har ni lagt in
här. Vi föreslår dock 5 miljoner kronor mindre än i ni föreslår. Alltså har ni
fortfarande ett överbud på 5 miljoner kronor - eller hur?
I mitt anförande ville jag peka på att vi måhända har samma mål, vilket
Lennart Daléus framhöll tidigare. Men vi använder olika medel för att nå
dessa mål. I er reservation pekar ni på sysselsättningsbehovet och effekten,
men ni tänker inte på den sysselsättning som faller bort, om man slår ut
svenskt jordbruk.
Anf. 162 ULLA PETTERSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tror inte att svenskt jordbruk står och faller med de 20
miljoner kronorna. Vi vet dessutom inte om det blir 20 miljoner kronor. Jag
kan dessutom påminna om att den borgerliga majoriteten i denna kammare
i ett annat ärende mellan jordbruksdebatten och denna debatt röstade ner
en finansiering, som i alla fall skulle ha givit 4 miljarder kronor i budgetför-
stärkning för 1994. Det handlade därutöver om ca 500 miljoner kronor vid
beräkning av grundavdrag och brytpunker på skatteskalan. Vi ser olika på
detta, Mona Saint Cyr. Men i detta perspektiv kan jag inte tycka att 25 miljo-
ner kronor till arbetstillfällen är något överbud.
Anf. 163 MONA SAINT CYR (m) replik:
Herr talman! Vi kan naturligtvis dra in hela statsbudgeten här och börja
diskutera helt andra frågor än dem som berör jordbruk och miljö. Jag trodde
att vi nu diskuterade miljö och natur. Det kan vara intressant att veta att
Socialdemokraterna under sin regeringstid aldrig kunde finna några alterna-
tiva utvägar när det gällde att ta till vara naturvärdena och landskapets förde-
lar. Det har hela tiden varit en centraliserad naturvård. Det är mera intres-
sant att diskutera detta än hela svenska statsbudgeten på en gång.
Anf. 164 JAN JENNEHAG (v) replik:
Herr talman! Begreppet överbud har naturligtvis olika aspekter. I det poli-
tiska språkbruket är överbud definitionsmässigt sådant som överskrider det
jag själv tycker. Då måste man se detta i relation till någonting. Självklart är
Vänsterpartiets bud ett överbud i förhållande till den moderata budgeten el-
ler till - som Mona Saint Cyr så dråpligt uttryckte det - regeringens välbalan-
serade förslag. Men i förhållande till Vänsterpartiets budget är det inget
överbud. Där går det i hop. Det är just skillnaden. Politikens uppgift är att
hantera olika delområden i politiken. I dag diskuterar vi det som tas upp i
detta betänkande, men naturligtvis ingår detta i det stora sammanhanget.
Min definition av överbud kan vara densamma som Mona Saint Cyrs. Jag
anser att den moderata budgeten vad gäller det militära försvaret är ett över-
bud utifrån mitt perspektiv.
Anf. 165 MONA SAINT CYR (m) replik:
Herr talman! Jan Jennehag talar om vad man tycker. Självklart måste man
göra avvägningar i olika sammanhang. Men någon sådan avvägning har jag
inte funnit att Vänsterpartiet har gjort i denna fråga. Det går inte ens att
jämföra med de 25 miljoner kronor som Socialdemokraterna har tagit upp i
sin reservation. Det går inte att tala om de pengarna på samma dag. Har
man så stor socialiseringsiver som Vänsterpartiet har, måste man givetvis ha
mycket pengar, och då tar man dem där de finns.
Anf. 166 JAN JENNEHAG (v) replik:
Herr talman! Det är politikens uppgift, Mona Saint Cyr, att ta där det finns
och lägga där det fattas. Det är precis så vi gör genom detta förslag.
Anf. 167 CHRISTER WINDÉN (nyd):
Herr talman! Ny demokrati har inga allvarliga invändningar mot den me-
delsanvisning som anges i betänkandet. Vi instämmer i de övergripande må-
len. I de fall som vi har åsikter om medlen, kommer vi att återkomma vid
behandlingen av de kommande propositionerna.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i betänkandet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 1 april.)
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1992/93:TU18 Sjöfart (prop. 1992/93:100 delvis).
Anf. 168 HÅKAN STRÖMBERG (s):
Herr talman! Låt mig börja med att säga att när det gäller anslaget i bud-
getpropositionen, avdelningen sjöfart, delar vi regeringens och utskottsma-
joritetens uppfattning och står bakom förslaget. Men i övrigt måste jag säga
att regeringens sjöfartspolitik alltsedan denna regering tillträdde präglats av
kortsiktighet. Man har inte haft förmågan att ge sjöfartspolitiken en mera
långsiktig och framåtsyftande inriktning.
Vi minns hur det var under förra året då regeringen återkom till riksdagen
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Sjöfart
129
9 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 87
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Sjöfart
vid tre tillfällen med förslag om riktlinjer för den framtida sjöfartspolitiken.
Sjöfartsnäringen är mycket kapitalkrävande, kanske den mest kapitalkrä-
vande näring som vi har, om vi räknar investeringsinsatser på antalet an-
ställda.
Också beställningar av fartyg tar mycket lång tid. Från tecknat beställ-
ningskontrakt till leverans tar det ofta flera år.
Med detta som bakgrund går det inte att föra en sådan sjöfartspolitik som
regeringen nu gör, att komma till riksdagen var sjätte månad med förslag om
riktlinjer för sjöfarten. Det ger inte näringen någon framtidstro. Det var ju
t.o.m. på det sättet att man under vissa månader förra året inte hade någon
sjöfartspolitik alls.
Då kom man till riksdagen med förslag som skulle gälla retroaktivt, dvs.
en tid tillbaka. Ingen inom sjöfartsnäringen visste vilka regler som gällde för
dagen. Det gällde bl.a. det s.k. rederistödet, återbetalningen till redarna av
sjömansskatten och vissa delar av de ombordanställdas sociala kostnader.
I budgetpropositionen - vi behandlar nu sjöfartsavsnittet i den - sägs det,
liksom man från regeringen gjorde i proposition 128 som lades fram för riks-
dagen i oktober förra året, att regeringen skall återkomma till riksdagen med
riktlinjer för den svenska sjöfartsnäringen, dock under förutsättning att det
har skapats förutsättningar för en utvecklad svensk sjöfart genom den över-
enskommelse som i höstas träffades mellan Redarföreningen och sjöarbets-
marknadens parter om kostnadssänkningar och effektivisering av den
svenska sjöfartsnäringen.
Eftersom avtalet har varit i kraft endast några få månader är det orimligt
att begära att man på så kort tid skall kunna utvärdera förutsättningarna för
svensk sjöfartsnärings framtida utveckling. Om man på denna korta tid inte
skulle lyckas skapa förutsättningar för framtiden, vad gör regeringen då?
Kommer regeringen då inte att lägga fram någon proposition? Tänker rege-
ringen inte alls bry sig om sjöfartsnäringen?
Sverige är ju praktiskt taget en ö sett från transportsynpunkt. Om malm-
transporterna inräknas, sker 96 % av all utrikeshandel med fartyg eller fär-
jor. Om färjetrafiken räknas in angörs 310 000 fartygsanlopp årligen till
svenska hamnar. Då är svensk sjöfartsnäring inte enbart en angelägenhet för
redare och ombordanställda. Den är en angelägenhet för oss alla, inte minst
för regeringen. Det är nämligen på regeringen det beror om vi skall kunna
utveckla en svensk sjöfartsnäring för framtiden. Eller avser regeringen att
komma igen angående inrättande av ett internationellt fartygsregister?
Jag vill redan nu säga till regeringen och riksdagsmajoriteten - vi har från
socialdemokratisk sida sagt det tidigare - att vi med all kraft kommer att ar-
beta emot ett internationellt fartygsregister. Ett sådant register innebär ju
att man lagstiftar bort rätten för de sjöfackliga organisationerna att för-
handla om löner och arbetsvillkor för utländska ombordanställda. Sådana
förhållanden är inte värdiga en svensk arbetsmarknad.
Vi menar att regeringen, utan att avvakta samarbetsavtalet mellan redare
och anställda, borde ha förelagt riksdagen ett förslag om sjöfartsnäringens
framtida inriktning mot bakgrund av den diskussion som för närvarande förs
inom EG-området. Det kanske visar sig att den svenska modell som vi för
130
närvarande har, med återbetalning av avgifter till redarna, kanske är den
enklaste och den mest tillförlitliga.
Herr talman! Vi socialdemokrater ställer oss också bakom de motioner
där det föreslås att vi skall återinföra fritidsbåtsregistret.
Visserligen har det uttalats att denna regering skulle vara den mest kom-
petenta regering som Sverige någonsin har haft och därmed är sig själv nog.
Men hade man lyssnat på åtminstone några av dem som handlägger frågor
om sjösäkerhet, laglydnad, brott och försäkringsfrågor, hade vi haft fritids-
båtsregistret kvar. Praktiskt taget alla - Polisen, Sjöfartsverket, Tullverket,
Riksrevisionsverket, flera länsstyrelser och försäkringsbolagen - förordade
ett bibehållande av båtregistret, därför att det underlättade deras arbete.
Men regeringen föreslog och riksdagsmajoriteten beslutade att registret
skulle avskaffas.
Nu blir det svårare att återfinna stulna båtar. Allmänheten hade kunnat
vara till större hjälp om registret hade varit kvar. Nu blir det svårare att fälla
den som bryter mot lagbestämmelserna som gäller sjösäkerheten. Nu blir
det också svårare att återfinna båtar som slitits från sina förtöjningar. Är det
så det skall vara om man kräver laglydnad och ökad straffpåföljd?
Det har sagts att man skulle kunna införa någon sorts frivilligt register.
Hur skall allmänheten t.ex. kunna vara behjälplig med att återfinna båtar på
drift när man vet att alla båtar inte behöver vara registrerade? Man vet inte
om skylten plockats bort eller om båten aldrig har varit registrerad.
I den socialdemokratiska reservationen föreslår vi att fritidsbåtsregistret
skall återinföras.
Herr talman! Det tredje området som jag vill ta upp gäller Gotlandssjöfar-
ten. Ett enigt utskott går de motionärer till mötes som föreslår att en parla-
mentarisk utredning skall tillsättas för att se över färjetrafikens omfattning,
fraktkostnader och biljettpriser.
Visserligen har Gotlandstrafikens omfattning, koncessioner, priser och
kostnadsjämförelser med fastlandsfärder utretts ett flertal gånger. Men fär-
jetrafiken har med tanke på de omfattande satsningar på infrastrukturen
som riksdagen senare i vår kommer att ta ställning till kommit i ett annat
läge.
Även med tanke på den öppning mot Baltikum som nu inletts, kan hela
Östersjötrafiken komma i ett annat läge. Det finns därför, som vi ser det, för
närvarande starka skäl som talar för en parlamentarisk översyn där Got-
landstrafiken kan sättas in i ett vidare sammanhang än vad som hittills har
varit fallet.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till de båda socialdemokra-
tiska reservationerna som har fogats till betänkandet.
Anf. 169 KENNETH ATTEFORS (nyd):
Herr talman! Till Håkan Strömberg vill jag beträffande det internationella
fartygsregistret säga att jag håller med honom om att sex månader är en all-
deles för kort tid för att undersöka om man kan sänka kostnaderna. Mitt
förslag, enligt vår motion, var att man skulle införa detta register, och man
skulle ha 30 % svensk bemanning ombord. Nu läser jag däremot till min
glädje i tidningarna att det har slutits ett avtal mellan redare och fackför-
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Sjöfart
131
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Sjöfaii
132
eningar rörande kostnadssänkande åtgärder. I detta skede och med den lilla
motion som jag har väckt, kan jag bara önska parterna lycka till. Jag hoppas
verkligen att de lyckas i sitt arbete. Om de inte skulle lyckas, föreslår jag
alltså att vi lutar oss tillbaka på Ny demokratis motion, där vi trots allt inte
går lika hökaktigt fram som Moderaterna gör. Men vi går en medelväg som
jag tror att många blir nöjda med. Bland annat har befälsföreningarna föror-
dat den lösning som vi har presenterat.
Herr talman! En parlamentarisk grupp skall tillsättas för att försöka reda
ut Gotlandsproblematiken. Äntligen har alla berörda parter förstått att det
finns fler ingredienser i denna transportproblematik än bara transporterna
som sådana. Transporterna till och från Gotland utnyttjas i en symbios mel-
lan folk och näringsliv.
Det gläder oss nydemokrater mycket att en parlamentarisk utredning skall
tillsättas. Jag tror att därigenom bl.a. tax-free-planer, fria handelszoner och
de dynamiska effekter som tidigare ingen har trott på, men som man nu bör-
jar tro på, kommer att genomlysas på ett bättre sätt än i den vanliga motions-
formen, som vi tillämpar här i kammaren. Jag tror faktiskt att det är så.
Herr talman! Riksdagen har tidigare avslagit många förslag om högre krav
på säkerhet i transporter av miljöfarligt gods till sjöss. Avslagen har motive-
rats med att sjöfarten är internationell och med att Sverige inte ensidigt kan
införa strängare regler. Utskottet förutsätter att man från svensk sida fortsatt
med kraft skall driva säkerhetskraven på det internationella planet.
Vi nydemokrater instämmer i att sjöfarten är mycket internationell och
att inte varje land vart för sig kan instifta sina egna lagar och regler. Vi kan
emellertid konstatera att Sveriges riksdag alltför lätt frånhänder sig det an-
svar för miljösäkerhet till sjöss som trots sjöfartens internationella prägel
ändå ligger på den lagstiftande församlingen här i Sverige, speciellt när det
gäller svenska farvatten. Tyvärr kan man konstatera att internationellt ar-
bete med att få säkrare transporter av olja till sjöss inte är tillräckligt.
Vi finner det mycket märkligt att fartyg, t.ex. oljetankrar, ännu inte har
sådana säkerhetssystem för sitt framdrivningsmaskineri att huvudmaskinen
kan drivas när hjälpmaskinerna upphör att fungera. Braer-olyckan vid Shet-
landsöarna hade denna bakgrund.
Flygplan har faktiskt tredubbla säkerhetssystem för sitt framdrivningsma-
skineri. Att jämföra ett flygplan och en supertanker är kanske litet häftigt,
men jag vill bara påpeka att det faktiskt finns möjlighet att bygga in system
som skyddar mot det som hände Braer utanför Shetlandsöarna. Jag tycker
att man skall överväga om ett fartyg med farlig last, t.ex. olja, i en framtid
borde ha två huvudmaskiner, två helt skilda försörjnings- och bränslesystem
till huvudmotorerna samt två rodersystem.
När jag gick till sjöss 1966 seglade jag på Bali, och fartyget hade två huvud-
maskiner, massor med hjälpkärl, två propellrar och två roder. Det finns
alltså gamma] erfarenhet att ta till sig. Man kan dessutom undra om inte
tankrar med farlig last, t.ex. olja, skall ha speciella rutter att segla i. Det kan
knappast vara ett marknadshinder om samtliga tankrar eller fartyg med far-
lig last får gå på samma linjer. Då är det samma distanser och förbrukning
av bunkerolja som gäller.
De ekonomiska styrmedel som vissa hamnar i Sverige redan genomfört
för att på sikt anlöpas bara av säkrare dubbelbottnade fartyg tycker vi nyde-
mokrater är bra. Om inte samtliga hamnar i Sverige frivilligt inför ekono-
miska incitament som premierar handelsfartyg, finns det - tyvärr, kan jag
säga - anledning för denna kammare att lagstifta i denna fråga. Jag hoppas
nu, eftersom mitt parti gärna vill ha ekonomiska incitament för det mesta,
att marknadens parter på något sätt kan komma överens om detta.
Den viktigaste faktorn är emellertid, herr talman, att Sverige höjer sin am-
bitionsnivå bl.a. i sina förhandlingar inom ramen för IMO, en organisation
som förhandlar om miljö och säkerhet till sjöss på det internationella planet.
Internationella organ som bildats för att skapa gemensamma internationella
regler måste visa upp bättre resultat. Jag tror faktiskt att våra väljare kom-
mer att kräva detta av oss. Skulle det nu hända någonting utanför den
svenska kusten, vill jag påstå att vi ligger illa till, åtminstone om vi inte i
denna kammare påpekat att vi försöker göra någonting.
Jag vill vid detta tillfälle tillägga att Folkpartiet liberalerna och vi ligger
mycket nära varandra i dessa frågor. Det finns frågor där nydemokrater och
folkpartister har ett symbiotiskt förhållande, och det gläder mig.
Herr talman! Socialdemokraterna vill återinföra båtregistret, något som
jag med kraft vill motverka. Jag har i utskottet vid ett tillfälle sagt att vad
som nu händer är att försäkringsbolagen tar över registret. Naturligtvis sade
de nej från början, för de vill inte ha det extra jobb som vi skattebetalare
skulle klara för försäkringsbolagen. Jag kan inte förstå hur ett försäkringsbo-
lag kan försäkra båtar för upp till 200 000-300 000 kr utan att begära att dessa
på något sätt skall vara registrerade och märkta. På handelsfartyg ställs kra-
vet att de skall vara märkta i stäv och akter.
Herr talman! Sten Andersson i Malmö har i motion T630 önskat att riksda-
gen uppmärksammar Flintrännans betydelse för sjöfarten, speciellt när Öre-
sundsbron blir klar - vilket jag hoppas skall ske, även om det just nu dyker
upp en del orostecken. Jag kommer förmodligen att tillstyrka en s-motion i
samma ärende vilken kommer att behandlas senare i riksdagens arbete, kan-
ske om cirka en månad, och jag vill nu yrka bifall till Sten Anderssons motion
T630 angående Flintrännan.
Herr talman! Jag vill också yrka bifall till reservation 3 i betänkandet. I
övrigt står vi fast vid våra åsikter från utskottsarbetet, men tänker inte yrka
bifall till dessa i kammaren. Jag yrkar avslag på samtliga s- och v-reservatio-
ner samt i övrigt bifall till utskottets hemställan utom vad avser det moment
som avses i reservation 3.
Jag ser, herr talman, att jag har några minuter kvar av min taletid, och jag
vill begagna tillfället att ge Tom Heyman en eloge. Visserligen är fler perso-
ner inblandade, men jag vill ändå peka på att Tom Heyman har lyckats med
att få i gång ett närsjöfartsforum. Detta behandlas i den broschyr som jag
har här i min hand. Jag tycker att Tom Heyman har gjort ett strålande arbete.
Också de övriga som ligger bakom detta skall naturligtvis ha en eloge. Det
är roligt att det händer någonting på sjöfartsfronten. Jag säger det inte därför
att jag råkar vara sjökapten, utan därför att jag allmänt tycker att sjöfarten
har varit litet undanskymd. Tack så mycket, Tom Heyman!
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Sjöfart
133
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Sjöfart
Anf. 170 KARL-ERIK PERSSON (v):
Herr talman! Jag kan i stort sett hålla med Håkan Strömberg när han säger
att regeringen saknar en långsiktig sjöfartspolitik. Detta framhålls också på
utskottsbetänkandets s. 20, där utskottet förutsätter att regeringen återkom-
mer till riksdagen med förslag till en långsiktig sjöfartspolitik. Det skapar en
viss oro inom sjöfartens område att man inte har en sådan.
De som såg på nyhetsprogrammen på TV i går kunde dock glädjas åt att
ett stort rederi i Sverige efter förhandlingar med Svenska sjöfolksförbundet
skall föra in fartyg under svensk flagg. Nu kan man bara hoppas att rege-
ringen inte, på grund av att den saknar en långsiktig politik, sätter käppar i
hjulen för denna omflaggning.
Det måste vara litet pinsamt för den borgerliga regeringen, som gått till
frontalangrepp mot den svenska fackföreningsrörelsen, att nu konstatera att
det går att komma överens med den i en så väsentlig fråga som hemflaggning
av svenska fartyg. Man har hårt kritiserat den svenska fackföreningsrörelsen
i alla andra sammanhang och sagt att detta är något som är omöjligt. Man
har förut också gått till frontalangrepp mot Svenska sjöfolksförbundet.
Sedan parterna nu blivit ense hoppas det stora rederiet att man också skall
komma överens med sjöbefälet. Tyvärr verkar det som om sjöbefälet kom-
mer att kunna sätta käppar i hjulet för denna verksamhet. Jag hoppas att
vi inte kommer i den situationen att de förhindrar utvecklingen att redarna
kommer tillbaka med fartyg till svensk flagg, nu när man äntligen har kom-
mit överens med den fackföreningsrörelse som man hackat på i alla andra
sammanhang, också politiskt.
Utskottet understryker att sjötransporter är av strategisk betydelse för
transportsektorn. Det kan man konstatera om man ser vad som står i den
s.k. avi där EG-kommissionen haryttrat sig över svensk sjöfart. 570 miljoner
ton varor transporterades under 1990. Största delen av Sveriges utrikeshan-
del, 78 %, sker via sjöstransporter. Av importen fraktas 53 % med sjötrans-
port. Vad gäller handel inom landet transporteras 59 % av varorna sjövägen.
Jag tycker att man i detta betänkande tar mycket lätt på att sjöfarten har
en så stor betydelse för svensk industri. Vi i Vänsterpartiet vill stärka sjö-
fartsnäringen på olika områden. Man kan nästan bli lätt road när man ser
utskottets motivering. Man nämner detta faktum i betänkandet, och så avvi-
sar man förslagen utan någon som helst motivering. Man talar inte om vilken
betydelse svensk sjöfart har för den svenska industrin, och det är litet be-
klämmande.
När det gäller Gotlandstrafiken tar utskottet på s.14 i betänkandet upp att
det satsas 20 miljoner kronor under innevarande budgetår. Det tycker man
är bra i detta statsfinansiella läge, som det så vackert heter. Man kan då fråga
sig: Om det statsfinansiella läget varit annorlunda, vad hade då hänt med
Gotlandstrafiken? Hade man satsat mindre om det varit sämre? Hade man
lagt ner alltihop om det statsfinansiella läget varit ännu sämre?
Jag tror säkert att gotlänningarna hade blivit mycket glada om de fått reda
på att det enbart är det statsfinansiella läget som gör att de har en trafik till
Gotland. Jag tror faktiskt inte att de blir glada om de läser vad utskottet
egentligen säger i betänkandet. Det är litet grand som att skjuta över målet
134
och nästan förnedra de gotländska invånarna - om de fortsättningsvis skall
tillhöra Sverige.
Det kanske finns vissa som tycker att Gotland skall vara en frizon i det
svenska samhället, ett ställe dit man åker och spelar olika spel, och att man
på det viset skall dra in diverse intäkter. Så skall man inte behandla gotlän-
ningarna.
Kenneth Attefors sade att Tom Heyman hade bildat någonting som var
mycket bra. Det skulle faktiskt vara roligt om Tom Heyman kunde beskriva
detta. Han går ut i stora annonser och säger att Vänsterpartiet inte vill bli
medlem. Det är såvitt jag vet en falsk varubeteckning. Tom Heyman har ald-
rig frågat Vänsterpartiet om det velat vara med eller inte. Det tycker jag är
beklagligt.
Jag trodde aldrig att jag skulle få en möjlighet att här i kammarens talar-
stol få detta bekräftat. Nu hoppas jag att den möjligheten finns. Jag har för-
sökt att undersöka detta. Vi har inte blivit tillfrågade om vi velat vara med
eller inte. Det är då falskt av Tom Heyman att säga att Vänsterpartiet inte
är med på detta. Först och främst måste man få en chans att vara med. Tom
Heyman måste i så fall berätta vem han har talat med och vem som har sagt
nej.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets meningsytt-
ring till detta betänkande avseende mom. 21 och 25.
Anf. 171 KENNETH ATTEFORS (nyd) replik:
Herr talman! En grupp från Gotland var här och hälsade på, Karl-Erik
Persson. Den gruppen nämnde frihandelszoner och taxfree ombord på fär-
jorna. Alla dessa saker borde förutsättningslöst tillföras diskussionen i den
parlamentariska kommittén.
Jag tycker att det skall finnas frihandelszoner och taxfree. Vi kanske skall
flytta över Ålandstrafiken till Gotland innan vi går med i EG och taxfreemöj-
ligheterna försvinner. Det är inte fel att tillföra detta till den parlamentariska
debatt som vi skall föra.
Att Vänsterpartiet inte var med i Närsjöfartsforum är någonting som jag
först nu har sett. Det var ju synd. Jag tror faktiskt att ni har blivit tillfrågade.
Jag kan inte gå i god för det, men jag är nästan säker på det. De kunskaper
och de erfarenheter som herr Persson har skulle mycket väl kunna tillföras
Närsjöfartsforum. Om det nu har blivit en miss hoppas jag att även herr Pers-
son kan komma med i forumet.
Anf. 172 KARL-ERIK PERSSON (v) replik:
Herr talman! Det sista tackar jag särskilt för, Kenneth Attefors. När det
sedan gäller taxfree borde vi här i riksdagen ta en viss hänsyn till vad de som
bor och verkar på Gotland tycker om detta. Mig veterligt har man inte fram-
fört samma tankegångar som Kenneth Attefors, nämligen att den enda åt-
gärd som kan vidtas för att att man skall få behålla Gotlandstrafiken är att
ha taxfree, och att man skulle överföra färjetrafik från Aland till Gotland
enbart för detta.
Det finns två gotlänningar anmälda på talarlistan. Troligtvis kommer de
att tala om vad de egentligen vill, och det tycker jag att vi skall ta hänsyn till.
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Sjöfaii
135
|
Prot. 1992/93:87 31 mars 1993 |
Jag tror att de vill mycket mer än att Gotland blir en spelhåla och att de vill |
|
Sjöfart |
Anf. 173 KENNETH ATTEFORS (nyd) replik: Herr talman! Först till detta med moral. Jag kan inte se att det är mer Jag sade inte att frihandelszoner och taxfree skulle vara de enda ingredien- Anf. 174 KARL-ERIK PERSSON (v) replik: Herr talman! Jag ger Kenneth Attefors stora möjligheter att ta repliker. Jag är inte nykterist. Det vet också Kenneth Attefors. Jag har heller aldrig Jag tror att gotlänningarna har en annan uppfattning om detta. Det har Anf. 175 TOM HEYMAN (m): Herr talman! Det blev inget internationellt register, vilket Socialdemokra- Men om det inte blev ett register, vad blev det då? Vart tog de vägen, de Eller finns det ett register i alla fall, ett internationellt register med hemor- Måhända anser man sig ha lyckats få en viktig facklig princip genomförd, Som en jämförelse kan konstateras att den danska sjöfartsnäringen lever |
136
svenska handelsflottan. Inflaggningen av sju Gorthonbåtar, som tidigare gått
på internationaliseringsavtalet, förändrar ingenting i sak.
I sin reservation säger Socialdemokraterna: ”Det får inte bli så att ut-
ländska sjömän blir billigare än svenska genom lägre löner och sämre sociala
villkor.” Hur avser man att förhindra det? Är det Svenska sjöfolksförbun-
dets självpåtagna rätt att teckna avtal även för andra länders fackliga företrä-
dare som skall vara gällande? Det är inte säkert att det alltid kommer att
uppskattas i de länderna.
I reservationen vill man inte acceptera förslag som inskränker arbetstagar-
nas rätt att organisera sig fackligt. Innebär detta också rätt för utländskt sjö-
folk att organisera sig fackligt utan inblandning från svensk facklig organisa-
tion?
Enligt reservationen vill man också inrikta den svenska politiken så att den
närmar sig den som nu förs inom EG. Men arbetet i EG går just nu, efter
utslaget i EG-domstolen i fallet Sloman Neptun, i riktning mot samma lös-
ning som danskarna har valt. Vilka slutsatser drar Socialdemokraterna av
detta?
Vad vill Socialdemokraterna med sin sjöfartspolitik? Skall vi fortsätta att
låna av våra barn för att betala sjöfartsstöd till dagens svenska handelsflotta?
Eller är det här ännu ett exempel på att man säger nej till regeringens alla
propositioner men inte lämnar några egna konkreta förslag till lösningar?
Ny demokrati har i en reservation fört fram idén om ett internationellt
register i FN:s regi. Ny demokrati lever uppenbarligen i en annan verklighet
än vi andra, eller också är det möjligen ytterligare ett av de mediaanpassade
förslag som allt som oftast dyker upp. Vad skulle FN kunna göra som inte
resp, medlemsländer kan göra? Och skulle FN i detta fall kunna ställa högre
krav än de enskilda länderna själva och FN:s egen organisation IMO gör?
Herr talman! Mitt under motionsperioden skedde ett par mycket spekta-
kulära förlisningar i vårt närområde. Det avspeglade sig i en stor mängd mo-
tioner om sjösäkerhet till trafikutskottet. Efter redovisningen i utskottet av
Sjöfartsverkets sjösäkerhetsarbete har utskottets majoritet accepterat be-
tänkandets skrivning, men även här har Ny demokrati reserverat sig.
Kenneth Attefors har ju också ett marint förflutet. Han borde faktiskt inse
att de krav som framförts i hans reservation inte är säkerhetsmässigt motive-
rade, även om de är medialt intressanta.
Slutligen, herr talman, vill Socialdemokraterna återinföra båtregistret.
Det har vi debatterat tidigare, och de skäl som framförs nu är inte mera håll-
bara än när samma skäl framfördes i en tidigare debatt. Det finns ingen an-
ledning för staten att registrera fritidsbåtar, lika litet som man behöver regi-
strera cyklar eller barnvagnar. Det är angeläget att staten koncentrerar sina
insatser till de områden där de verkligen behövs - där brister det ofta i dag.
Innan jag slutar vill jag gärna kommentera Karl-Erik Perssons protester
mot att Vänstern inte har varit med i Närsjöfartsforum. Jag får för övrigt
tacka Kenneth Attefors för hans vänliga ord om Närsjöfartsforum här i de-
batten.
Närsjöfartsforum bildades i höstas av en liten grupp, och där var inte
Vänsterpartiet med. Det var mer eller mindre en händelse vilka politiker
som kom att vara med i den gruppen från början, och avsikten är inte att
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Sjöfart
137
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Sjöfart
138
verksamheten skall bedrivas med politiska förtecken. Fortfarande är bara en
interimsstyrelse tillsatt, och Karl-Erik Persson eller andra representanter för
Vänsterpartiet är hjärtligt välkomna till det första ordinarie årsmötet, som
kommer att hållas i Göteborg den 10 maj.
Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets hemställan och av-
slag på reservationer och meningsyttringar.
Anf. 176 HÅKAN STRÖMBERG (s) replik:
Herr talman! Jag trodde att Tom Heyman hade någon hum om reglerna
på den svenska arbetsmarknaden. Det går ju till så att Svenska sjöfolksför-
bundet tecknar avtal med Redareföreningen, och så gäller de villkor som
man har kommit fram till på samtliga svenska fartyg.
Det är inte så att fackförbunden på den svenska arbetsmarknaden syftar
enbart till att få höga medlemstal, utan de syftar till att försöka få så bra
anställningsvillkor som möjligt för medlemmarna. Självfallet skulle den
svenska handelsflottan kunna bli större, om rederierna fick ta in personal till
Malaysia- eller Singaporelöner, men vilken diskriminering det skulle vara på
svenska fartyg! Det är detta vi säger nej till.
Sedan är det inte så att de åtgärder vi föreslår urholkar statens budget.
Vad det handlar om är återbetalning av de ombordanställdas inbetalda skat-
ter och delvis återbetalning av kostnader för sociala förmåner som de an-
ställda inte kan åtnjuta under den tid som de seglar på internationellt vatten.
Det är så det fungerar.
Tom Heyman sade att lika väl som man registrerar fritidsbåtar kunde man
registrera barnvagnar och cyklar. Varför nämnde Tom Heyman inte bilarna?
Det är väl med dem jämförelsen skall göras. Båtar är fordon som kan fram-
föras i mycket höga hastigheter, det är trångt i våra farleder under vissa tider,
och många gånger åsidosätts säkerhetsbestämmelserna.
Vill man ha mindre ordning och reda bland de sjöfarande och inte kunna
åtala personer som bryter mot reglerna utan att det måste göras långa utred-
ningar? Tom Heyman har tydligen inte pratat med Polisen, Tullverket, Sjö-
fartsverket och alla andra som jag räknade upp förut. De säger att det är
nödvändigt i deras arbete att ha registret kvar.
Anf. 177 TOM HEYMAN (m) replik:
Herr talman! De danska sjömännen har väl så goda villkor som de
svenska. Som en följd av den fallande kronan kan vi nu konstatera att svensk
arbetskraft inte längre är bäst betald i världen, och de utlänningar som seglar
i danska båtar har en efter sina hemländers förhållanden bra standard, en
standard som är väl jämförbar med den som danskarna har i Danmark. Så
den överenskommelse som träffats i Danmark är till båtnad för alla parter,
och där finns faktiskt åtskilligt att lära.
I den andra båtregisterfrågan, som tydligen intresserar Håkan Strömberg
mer, vill jag säga att jämförelsen med bilar haltar väsentligt. Ett av de
mycket viktiga skälen för att registrera bilar är faktiskt det fiskala måttet.
Det framgår när man läser de socialdemokratiska motionerna att bakom
kravet på ett båtregister har också legat krav på beskattning av fritidsbå-
tarna. Det är detta vi har känt hela tiden.
Anf. 178 HÅKAN STRÖMBERG (s) replik:
Herr talman! Håll med mig om att det finns fler likheter mellan en bil och
en båt än mellan en båt och en cykel, både när det gäller hastighet och vilken
kunskap förarna behöver.
Visst har de danska sjömännen bra villkor, Tom Heyman. Men vad vet
Tom Heyman om vilka förhållanden de srilankesiska besättningarna på
danska fartyg lever under? Han säger att de har det ganska bra. Det är ändå
deras hemlands löner och regler som gäller på de danska båtarna. De lö-
nerna kommer inte alls upp i klass med de danska besättningsmännens löner.
Det är stor skillnad. Så vill i alla fall inte vi socialdemokrater att det skall
vara i Sverige, men jag tror att Tom Heymans parti vill ha det så.
Anf. 179 TOM HEYMAN (m) replik:
Herr talman! Vi kan inte vare sig i Sverige eller i Danmark bestämma lö-
neläget för alla andra nationer. Det är inte konstigare att srilankesiska sjö-
män har srilankesiska löner än att brasilianska bilarbetare har brasilianska
löner även om de arbetar på svenska företag.
Förste vice talmannen anmälde att Håkan Strömberg anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
(forts.)
Anf. 180 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Det kan bli aktuellt med arbetsplenum på fredag den 2 april kl. 9.00 för
behandling av det till arbetsmarknadsutskottet återförvisade ärendet om
bl.a. arbetslöshetsersättning.
Definitivt besked kommer att lämnas under torsdagen.
(forts. TU18)
Anf. 181 KENNETH ATTEFORS (nyd) replik:
Herr talman! Det är mycket möjligt att vi har tagit oss vatten över huvudet
när det gäller det FN-register vi har föreslagit. Det kan vara svårt att genom-
föra. Men det är synnerligen väiinsatta personer i Sverige som har hjälpt oss
med motionen. Det är t.o.m. så att Tom Heyman är personlig bekant med
dem som har hjälpt oss att skriva den. Förslaget är alltså inte helt taget ur
det blå.
Trägen vinner. Vi vet ju nu att om vi lägger fram förslaget tio gånger i
kammaren så kanske det går igenom förr eller senare. Vi kommer kanske i
alla fall att börja förhandla om det.
Tom Heyman tar flera gånger upp frågan om massmediala utspel o.d. Om
det nu skall vara så enkelt att komma ut i pressen är det på tiden att Tom
Heyman lär sig hur man agerar för att göra det. Jag har inte sett en enda rad
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Sjöfart
139
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Sjöfart
140
om min sjösäkerhetsmotion i någon tidning. Jag känner inte till att det skulle
röra sig om massmediala utspel.
Herr talman! Jag måste hålla med Tom Heyman om resonemanget om lika
lön för lika levnadsstandard. Det är naturligtvis det som skall gälla när man
har utländska besättningar ombord.
Under min egen tid till sjöss hade vi utländska medborgare anställda om-
bord, och jag hörde inte att någon klagade på lönen. De hade den lön som
var okej i deras hemländer.
Anf. 182 KARL-ERIK PERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag skall väl egentligen inte blanda mig i diskussionen om
båt och cykel, men jag skulle kunna säga att det kanske var vattencykel man
syftade på. Det talades om sjöfart och flytetyg.
Jag vill dementera en del av det Tom Heyman sade till mig. Om man bildar
en intresseorganisation utan politiska förtecken skall man inte gå ut i en an-
nons och tala om att ett politiskt parti har ställt sig utanför organisationen.
Det tycker jag är ohederligt.
I annonsen är det endast Tom Heyman som nämns vid namn, och han om-
nämns som ordförande i organisationen. Det är faktiskt ohederligt.
Jag tycker att Tom Heymans beskrivning av sjöfartspolitikens historia är
intressant. Den nonchalans han visar gentemot den inflaggning under svensk
flagg som har skett är att likställa med strutsen som har gömt huvudet i san-
den och väntar på att det skall blåsa över, och som sedan drar upp huvudet
och ser vad som hände.
Jag tycker att den inflaggning som sker nu är positiv, och den är ingenting
som man skall nonchalera. Redaren uttalade sig själv i går i TV och sade att
den kan utgöra en positiv signal för andra inom sjöfartsnäringen om att
komma hem.
Tom Heyman tycker inte att denna inflaggning har någon större betydelse,
och det förvånar mig mycket. Om någon ger en signal åt ett håll, kan det få
följdverkningar.
Det fanns en stor ledare som sade att historien skulle komma att frikänna
honom. Frågan är om Tom Heyman har fel och om historien kommer att
frikänna honom på denna punkt.
Anf. 183 TOM HEYMAN (m) replik:
Herr talman! Jag visste inte ens att jag var åtalad.
Jag vill inte på något sätt förringa det positiva faktum att det har flaggats
in sju svenska Gorthonbåtar, men jag tycker att man skall sätta det i dess
rätta perspektiv. De här båtarna har tidigare till följd av det s.k. internatio-
naliseringsavtalet gått med svensk besättning och har alltså även tidigare haft
nästan svenska kostnader.
Under den tid som dessa förhandlingar har ägt rum har ett stort antal
svenska skepp flaggats ut. Taiko, Herakles, Herdis, Nokturus, Eve, Talabot,
Rania och Alice har flaggats ut under en period av bara två månader. Denna
tendens riskerar att fortsätta.
Jag vill inte förringa det positiva i möjligheten till en inflaggning, men jag
befarar att det inte är den utveckling vi kommer att se i fortsättningen.
Anf. 184 KARL-ERIK PERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag skall inte gå in på alla dessa namn, för dem känner Tom
Heyman till mycket bättre än vad jag gör. Han är mer expert på området.
Det finns ett ordspråk som säger att experter inte tänker längre än vad näsan
räcker, men det skall jag inte anklaga Tom Heyman för. Jag tror att han kän-
ner för sjöfartsnäringen.
Att det förekommer en viss utflaggning kan jag varken dementera eller
bekräfta. Det som är positivt - det som innebär att trenden vänder - är att
inte bara fartygen börjar vända tillbaka till Sverige utan att också övrig indu-
stri gör det. Det tycker jag att vi skall vara positiva till.
Det kan vara så att en trend i samhället håller på att vända. Det är inte
bara redare som tar tillbaka sina fartyg under svensk flagg. Också övrig indu-
stri återvänder. Det vore synd att ha en negativ inställning och tycka att ut-
vecklingen kanske bara är tillfällig och att andra gör precis tvärtom. I så fall
tycker jag att vi ger felaktiga signaler ifrån riksdagen.
Många tycker att signaler från riksdagen kan vara positiva eller negativa.
Vi skall ta till oss det som håller på att hända och vara positiva till det, och
vi skall hysa förhoppningar om att utvecklingen fortsätter.
Jag tror att det inte bara är sjöfartsnäringen utan också andra företag som
planerar att komma tillbaka till Sverige som kan dra nytta av inflaggningen.
Det är anledningen till att jag tyckte att Tom Heyman var litet nonchalant
när han sade att utvecklingen bara gäller sjöfarten. Det gäller sjöfarten nu,
men vi vet inte vad som händer på sikt.
Vi skall inte vara negativa till utvecklingen utan se den som någonting po-
sitivt för en av de näringar som har stor betydelse för svensk industri.
Anf. 185 ULLA PETTERSSON (s):
Herr talman! Med det här inlägget vill jag säga tre saker.
För det första är jag självfallet glad över att det nu blir en utredning om
Gotlandstrafiken. Men jag blir litet oroad när jag förstår att det innan detta
beslut fattades fanns stora tveksamheter inom det borgerliga blocket. Det
har åtminstone framställts så i gotländska medier, och jag har ingen anled-
ning att betvivla dessa uppgifter. Bollen går nu till regeringen. Jag kan bara
hoppas att man kommer att anstränga sig för att uppfylla riksdagens begä-
ran.
För det andra måste arbetet med att tillsätta en parlamentarisk utredning
starta snabbt. Utredningen måste få uppgiften att se över Gotlandstrafiken
inte bara i ett transportekonomiskt perspektiv utan även från en närings- och
regionalpolitisk synvinkel. Trafikutskottets uttalande sträcker sig ett bra
stycke på väg.
För det tredje är det fortfarande för dyrt att resa till Gotland. Det skulle
vara välgörande om regeringen slutade upp med att tala om att Gotlandstra-
fiken har fått en betydande ökning av anslaget.
Varje år har regeringen, vilken kulör den än har haft, tagit till för litet och
fått betala ut mer till Gotlandstrafiken. Sedan har man fått höja förslagsan-
slaget till nästa budgetår. Vi får inte tätare turer, bättre färjor eller billigare
biljettpriser för det.
Herr talman! Länsvägar och järnvägsnät blir på andra håll i landet föremål
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Sjöfart
141
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Sjöfart
142
för satsningar på s.k. infrastruktur. I trafikutskottet har det lagts fram en hel
del sådana här förslag från främst socialdemokratiskt håll. Det är alldeles
utmärkt. Men en länsväg kommer aldrig i fråga för sådana satsningar, trots
att det också skulle skapa arbeten. Det skulle inte gå med samma hastighet
som när man sätter i gång med en grävskopa på ett vägbygge, men troligen
skulle det bli mycket långvarigare. Detta är bakgrunden till att jag har före-
slagit att 10 miljoner av infrastrukturmedel skall gå till Gotlandstrafiken. Jag
tycker att man i utskottet hastade förbi det yrkandet i min motion ganska
lättvindigt. När man begär den här utredningen kan jag förstå att man även
hänskjuter frågan om kostnader dit. Men jag beklagar det.
Den stora oron i dag på Gotland beträffande kostnaderna är annars det
förtäckta hot som kommunikationsministern kom med i ett frågesvar till min
länsbänkskollega Gunhild Bolander, angående flygtrafiken. Vi vet att flyg-
trafiken på Visby, som bedrivs av SAS linjeflyg, har fått ett halvår på sig att
bevisa sin ekonomiska bärkraft. Om det skulle bli aktuellt att vår flygtrafik
på något sätt skulle säkerställas med statsmedel, antydde kommunikations-
ministern att dessa pengar skulle tas från stödet till färjetrafiken. En sådan
utpressning får man inte utsätta en landsända för.
Jag kan inte undgå att beröra den nästan rörande omtanke som under de-
batten har visats oss gotlänningar. Man har frågat: Vad vill gotlänningarna?
Det är mycket, men vi är helt överens om att vi vill ha rättvisa kostnader för
resor, som är jämförbara med kostnaderna i andra delar av landet. Detta har
fått sitt uttryck i den s.k. vägprincipen.
Samtliga partier i Gotlands kommunfullmäktige har i en serie överlägg-
ningar, varav jag har varit med i ett flertal, blivit helt och hållet överens om
att det är vägprincipen som är vårt krav inför den kommande utredningen.
Då är jag, herr talman, tillbaka där jag började. Jag vill återigen uttrycka
min tillfredsställelse över att den parlamentariska utredningen blir av. För-
hoppningsvis skall den äntligen göra Gotlandstrafiken till hela Sveriges an-
gelägenhet.
Avslutningsvis vill jag, när jag ändå står här, instämma i de bifallsyrkan-
den till reservation 4 som har gjorts om ett återinförande av fritidsbåtsregist-
ret. Jag är en av motionsundertecknarna.
Anf. 186 TOM HEYMAN (m) replik:
Herr talman! Jag kan bara hoppas och se fram emot att den här parlamen-
tariska utredningen skall komma till något positivt resultat. Själva problemet
med Gotlandstrafiken är att den bedrivs i form av ett statligt monopol.
Som ett statligt monopol, även om den är utlagd på ett privat rederi, upp-
visar den alla de klassiska problem som alla statliga eller offentligt reglerade
monopol uppvisar. De är överkapitaliserade. Tekniken är föråldrad. De är
dyra och har felaktiga och konsumentfientliga tidtabeller.
Gotlands framtid ligger inte i nya subventionerade fraktlinjer, som för
över likaledes subventionerade jordbruksprodukter till fastlandet. Gotlands
problem är faktiskt att man har ett näringsliv som i dag till 15 % är baserat
på jordbruket. I övriga Sverige är motsvarande andel 3 %. En felaktig indu-
stristruktur är det gotländska problemet. Runt Gotland cirkulerar i dag alla
möjliga båtar och färjelinjer. De går till Sverige, Estland, Lettland, Polen,
Tyskland och Finland. Men ingen av dessa går till Gotland, därför att gotlän-
ningarna har förälskat sig i att alltid åka till Nynäshamn och Oskarshamn.
Att etablera snabba och direkta förbindelser, t.ex. Gotland - Trave-
miinde, skulle försätta Gotland i ett mycket bra transportläge i jämförelse
med kontinenten. Det skulle ge möjligheter till etablering av industrier. Det
skulle ge möjligheter till en helt annan roll för det gotländska näringslivet än
den som det har i dag: att leverera mjölk och ägg till Stockholmsområdet.
Man får väl hoppas att den utredning som kommer till stånd tar ett vidare
grepp på detta. Att behålla ett föråldrat statligt monopoltänkande i Got-
landstrafiken kan inte vara framtiden för Gotland.
Anf. 187 ULLA PETTERSSON (s) replik:
Herr talman! Om det vore så att marknaden skulle lösa alla problem på
Gotland kan man fråga sig varför den inte gjorde det för länge sedan. Man
har ju haft möjlighet att låta den göra det.
Vi ser snarare det ena tecknet efter det andra på att marknaden inte för-
mår lösa de problem som det faktiskt innebär att vara en något för liten
marknad. Med 57 000 invånare är Gotland i många avseenden det.
Jag delar inte heller Tom Heymans negativa syn på den gotländska jord-
bruksproduktionen. Jag tror att vi snarare i ett fortsatt samarbete med övriga
Europa har stora och goda möjligheter att förbättra vår struktur. Därvid tror
jag och de flesta andra bedömare som finns på Gotland att lantbruksproduk-
tionen även fortsättningsvis kommer att ha en bärande roll. Jag skulle inte
uttrycka mig så, som jag uppfattade det, föraktfullt som Tom Heyman gjorde
när han talade om att leverera mjölk och ägg till stockholmarna. Stockholm-
arna behöver faktiskt en hel del av den produktion som vi kan få fram på
Gotland, inte minst på ett ekologiskt fördelaktigt sätt.
Anf. 188 TOM HEYMAN (m) replik:
Herr talman! Det har inte varit min mening att vara nonchalant i min be-
handling av Gotland och det gotländska jordbruket. Självfallet är det en vik-
tig näring, och självfallet skall det fortsätta att vara en viktig näring på Got-
land.
Problemet är att det inte finns någonting annat, eller att det finns för litet
annat. Problemet är inte att det kanske finns för mycket jordbruk. Låt jord-
bruket vara som det är, men se till att det även kommer annat!
När man kan ha direkta linjer från Gotland till Travemiinde, Szczecin och
Riga är det väl inga konstigheter med att också etablera industri på Gotland.
Då ligger Gotland inte avigare till än Gnosjö. Gnosjö klarar sig, trots att det
är en ganska liten marknad.
Monopolet på Gotlandstrafiken utgör i dag t.ex. hinder för de rederier
som bedriver kryssningar i Östersjöområdet. Det förhindrar den lösningen
att man t.ex. skulle kunna kryssa några dagar och sedan stanna en vecka på
Gotland som avslutning. En sådan kombinationsresa kan man göra om man
kryssar i Medelhavet, i grekiska områden eller i Västindien. Men man kan
inte göra det i Östersjön, eftersom det gotländska trafikmonopolet hindrar
rederierna från att sälja den typen av biljetter.
Monopolet är ett fördärv och skapar en fullständigt felaktig debatt. Det
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Sjöfart
143
|
Prot. 1992/93:87 31 mars 1993 |
vore skönt, som sagt, om vi fick en bredare debatt, där man också insåg möj- |
framhålls i debatten.
|
Sjöfart |
Anf. 189 ULLA PETTERSSON (s) replik: Herr talman! Jag vill påstå att vi gotländska riksdagsledamöter i många Jag välkomnar också trafik utanför koncessionen. Det finns med som ett Anf. 190 GUNHILD BOLANDER (c): Herr talman! Trafikutskottets betänkande om sjöfarten är i år en gläd- Det är inte vanligt att man i riksdagen tackar för en välvillig behandling Jag har många gånger stått i denna talarstol och försökt få förståelse för Jag tänker inte här och nu kommentera den eviga frågan om tax-free-för- Det som är viktigt nu är att direktiven för utredningsarbetet får rätt ut- Jag vill inte heller kommentera alla de frågeställningar som Tom Heyman Även om inte flygtrafikfrågor diskuteras i detta betänkande vill jag, precis Herr talman! I detta betänkande har motionerna om sjösäkerhetsfrågorna |
|
144 |
behandlats. Sven-Olof Petersson och jag har för fjärde året i rad väckt en |
motion om skydd bla.a. mot oljekatastrofer i Östersjöområdet. Vi har krävt
differentierade hamnavgifter så att fartyg med enkla bottnar och skrov be-
läggs med en betydligt högre hamnavgift än de som har dubbla skrov. Vi har
också föreslagit ett svenskt agerande internationellt för ökad säkerhet i trafi-
ken på Östersjön och därmed sammanhängande internationell samverkan
och regelverk.
Utskottet hänvisar till Sjöfartsverkets uppdrag från januari i år att övergri-
pande redovisa det sjösäkerhetsarbete som pågår. Vi som motionärer för-
väntar oss att det arbetet skall skärpas upp. Vi utgår från att de förslag till
åtgärder som har har lagts fram återfinns i Sjöfartsverkets förslag så små-
ningom.
Jag har inget annat yrkande än bifall till hemställan i betänkandet i båda
de frågor som jag har kommenterat.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 1 april.)
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1992/93:TU19 Luftfart (prop. 1992/93:100 delvis).
Anf. 191 SVEN-GÖSTA SIGNELL (s):
Herr talman! När vi under 1980-talet debatterade luftfart präglades alltid
debatten av optimism och framtidstro på en snabb tillväxt i flygtrafiken, så-
väl inrikes som utrikes.
Det stora uppsvinget för inrikesflyget kom efter det att Linjeflyg flyttade
sin verksamhet från Bromma till Arlanda. Arlanda blev med sitt navsystem
en stor tillgång för svenskt inrikesflyg. Utan detta förnämliga navsystem
hade vårt inrikesflyg inte fått en så gynnsam utveckling.
1990-talets luftfartsdebatt har inte präglats av samma optimism och fram-
tidstro. Nu är det mer av osäkerhet och ovisshet om hur vi skali klara den
närmaste framtiden för det svenska inrikesflyget. Utrikesflyget har säkert en
bättre framtid för sig.
Inrikesflyget har drabbats dels av lågkonjunktur, dels av konkurrens från
SJ:s snabbtåg. Detta är faktorer som flyget inte har haft möjligheter att rå
på. Men man kan dessvärre vara litet kritisk mot vissa åtgärder som vidtagits
och som bidragit till försämringar för flyget. Avregleringen av flyget har fått
negativa följder, bl.a. som resulterat i neddragningar av flygverksamheten
på vissa flygplatser. Återupptagandet av linjefart på Bromma är en annan
faktor som bidragit till försämringar beträffande Arlandas fina navsystem.
Luftfartsdebatten har här i riksdagen under årens lopp skett till övervä-
gande del i samförstånd. 1990 års debatt om flyttandet av Linjeflygs verk-
samhet från Bromma till Arlanda är ett undantag. Men, som sagt, i övrigt
har ganska stor enighet rått.
Så är det också när vi nu i dag behandlar trafikutskottets betänkande nr 19.
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Luftfart
145
10 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 87
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Luftfart
Men därmed inte sagt att vi socialdemokrater inte har några reservationer
mot den borgerliga majoritetsskrivningen.
Vi är bl.a. mycket bekymrade över hur regionalflyget skall kunna klara sig
på en avreglerad marknad. Vi tror inte att det är möjligt att etablera fri och
reell konkurrens och samtidigt få ett system som tillförsäkrar flygtrafik för
sådana delar av landet där reella resealternativ till flyget saknas. Vi anser
därför att riksdagen bör uttala att regionalflyget bl.a. i Norrland bör garante-
ras också på en avreglerad marknad.
I vår reservation nr 2 tar vi upp Konkurrenskommitténs förslag om stöd
till regionalflyget. Vi anser i likhet med motionärerna att Konkurrenskom-
mitténs förslag bör genomföras.
I vår reservation nr 3 anser vi att en utredning bör komma till stånd om
flygtrafiken till centrala orter i skogslänen. Vi anser att statens ansvar för
regionaltrafiken bör omfatta mer än enbart trafiken på sträckan Östersund-
Umeå-Luleå. Det finns andra centralorter i skogslänen som ligger långt från
inrikesflygets primärnät, och många kommuner i skogslänen tvingas göra
stora ekonomiska uppoffringar för att upprätthålla ett regionalt flyg.
Vi socialdemokrater har tidigare framhållit att staten inte bör engagera sig
ekonomiskt för en regional flygplats i Stockholmsregionen när Brommaavta-
let upphör vid utgången av 1996. Vi upprepar nu vårt krav i reservation nr 5.
Under den korta tid som har gått sedan mer frekvent linjefart återupptogs
på Bromma sommaren 1992 har åter protester mot flyget på Bromma väckts
från allmänhetens sida på grund av olägenheter med buller och utsläpp. Den
tragiska olyckan hösten 1992, då ett flygplan efter start från Bromma stör-
tade i ett bostadsområde söder om flygplatsen, har också aktualiserat pro-
blemet med säkerhet för området under flygleden till och från flygplatsen.
Krav har rests i tre motioner, T705 från Folkpartiet, T711 från Social-
demokraterna och T712 från Vänsterpartiet, om att staten inte bör med-
verka till fortsatt flygverksamhet på Bromma efter det att avtalet mellan
Stockholms stad och staten upphör att gälla 1996.
Det är vår förhoppning att den borgerliga majoriteten också skall inse
orimligheten i en fortsatt flygverksamhet på Bromma och att vi kan uppnå
enighet om att efter 1996 ingen flygverksamhet längre skall bedrivas på
Bromma. Låt oss inte få en ny upprivande Brommadebatt som vi hade 1990.
Herr talman! Med detta korta inlägg vill jag yrka bifall till reservationerna
1, 2, 3, 4 och 5.
146
Anf. 192 KARL-ERIK PERSSON (v):
Herr talman! I debatten om trafikutskottets betänkande nr 19 skall jag
inte upprepa vad Sven-Gösta Signell har sagt angående Bromma flygplats.
Jag håller helt och hållet med om det Sven-Gösta Signell har sagt. Jag skall
i stället tala litet om de andra förslag som vi i Vänsterpartiet har lagt fram i
anslutning till det här betänkandet.
På s. 12 står det under rubriken Propositionens förslag: ”--- 1988 års
trafikpolitiska beslut har fastlagt ett regionalpolitiskt delmål i trafikpoliti-
ken.”
Det tycker jag är viktigt. Det finns faktiskt ingen som har talat så vackert
om att hela Sverige skall leva som den här regeringen har gjort. Utifrån den
synpunkten har man också talat om att de regionalpolitiska målen skall vara
fastlagda.
Som jag ser det skall de regionalpolitiska målen vara att staten tar ett visst
ansvar för de flygplatser som ligger utanför eller i Norrlands inland, för att
möjligheten skall ges de människor som bor där att ha en vettig kommunika-
tion med delar av Sverige som man inte har sådan kommunikation med ge-
nom andra färdmedel. Detta tycker jag att man smiter ifrån på ett mycket
lättvindigt sätt i betänkandet. Man talar så vackert, men när det gäller att
satsa pengar på att de här kommunerna skall ha en möjlighet att överleva
med de här flygplatserna finns det alltså inga medel.
Även kommunikationsministern talar om att det är viktigt med flygplat-
serna i Norrlands inland.
På s. 13 kan man ta del av att kommunikationsministern har uttalat att
”särskild uppmärksamhet bör ges åt trafikförsörjningen i Norrland”. Det är
mycket vackert. Talar man med kommuninvånarna i Norrlands inland för-
står man att de inte är nöjda med att man talar vackert om detta. De vill
verkligen se att regeringen och de politiska partierna försöker förverkliga de
här tankarna. Invånarna vet själva att även om man talar vackert om beho-
ven har det inte gett en enda krona i påslag.
I regeringens proposition talar man om 10 miljoner för flera flygplatser.
Det finns åtminstone såvitt jag vet några flygplatser som, om de finge möj-
lighet till en vettig försörjning, själva skulle dra in 6 miljoner. Här finns det
då 15 miljoner att välja på för alla inlandsflygplatserna.
Fortsätter man på samma sida kan man också se att kommunikationsmi-
nistern pekar på att det bör vara möjligt att använda länstrafikanslagen. Ta-
lar man samtidigt med länstrafikhuvudmännen förstår man att de inte är be-
redda att satsa på några länsflygplatser. De menar att de samtidigt skall sköta
länens busstrafik och tågtrafik. Förut har man av regeringarna fått möjlighet
att bygga flygplatser. Nu skjuter regeringen över ansvaret för försörjningen
på de kommunala flygplatserna. Det tycker man inte är rättvist.
Samtidigt skall man sköta försörjningen i de egna länen med ett väldigt
litet anslag. Det senaste man talade om var 9 miljarder kronor som under en
tioårsperiod skall delas på alla län i Sverige. Hur mycket pengar blir då över
att försöka skjuta till för de kommunala flygplatserna ute i skogslänen?
Det rimmar väldigt illa att man fortfarande talar om att de kommunala
flygplatserna av regionalpolitiska skäl är mycket viktiga för inlandet samti-
digt som man inte har en möjlighet att upprätthålla dem genom en vettig
försörjning. Alla vet att staten inte har varit så väldigt generös när det gäller
kommunala anslag. I stället har den här regeringen dragit in 7,5 miljarder
från kommunerna, samtidigt som man tror att kommunerna har möjlighet
att bedriva flygverksamhet på de här flygplatserna. Det rimmar mycket illa.
Jag tycker att det är litet nonchalant att man talar i sådana här fina ord
men inte satsar några pengar på det här. Jag tror faktiskt inte att det finns
någon möjlighet för kommunerna i Norrlands inland att bedriva en fortsatt
flygverksamhet när man inte ger dem ekonomiskt bidrag.
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till meningsyttringen vid mom.
2 i detta betänkande.
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Luftfart
147
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Luftfart
148
Anf. 193 ROLF CLARKSON (m):
Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till hemställan i trafikutskottets
betänkande nr 19. Det framgår alldeles klart för alla resenärer och transpor-
törer i detta land att flygtrafik och luftfart är av stor betydelse. Sveriges geo-
grafiska utbredning gör att luftfarten fyller en större och viktigare funktion
än i de flesta andra länder på den europeiska kontinenten. Sverige har också
en av de mest livaktiga luftfarterna i Europa.
Det har varit samförstånd i riksdagen mellan de flesta partier om att luft-
farten skulle må väl av en avreglering och av att utsättas för konkurrens. Re-
dan den socialdemokratiska regeringen, som föregick den nuvarande, lade
genom Konkurrenskommittén 1990 förslag om att partiellt avreglera och ut-
sätta inrikesflyget för konkurrens. Så har också skett.
Vad har det fört med sig? Jo, att priserna har sjunkit kraftigt på de linjer
där man har fått konkurrens. Man har fått nytt bruk av Bromma flygplats,
som jag strax skall komma till. Den är i och för sig villkoret för att det skall
kunna finnas en avreglerad och konkurrensutsatt luftfart i Sverige. Utan
Bromma flygplats är en sådan i realiteten inte möjlig.
Jag skall nu i korthet beröra de reservationer som finns vid betänkandet.
Nästan alla av dem ger vid en noggrann läsning intryck av att vara helt onö-
diga. 11.ex. reservation 1 begär man saker och ting som redan utskottsmajo-
riteten ställer sig positiv till. Socialdemokraterna, med Sven-Gösta Signell i
spetsen, begär att man bl.a. i Norrland garanterar luftfarten på en ävreglerad
marknad. Det är just vad utskottets majoritet säger på s. 12:
”Utskottet ansluter sig till kommunikationsministerns konstaterande att
samhället har ett särskilt ansvar för att flygtrafik kan bedrivas i Norrlands
inland---Ändå skriver man en reservation.
Likadant är det i reservation 2, där man begär stöd till regionala flyglinjer
i enlighet med Konkurrenskommitténs förslag. Det håller Luftfartsverket på
att utreda. Det är alltså också redan tillgodosett.
Likadant är det, Sven-Gösta Signell, med reservation 3. Där begär man
en utredning om flygtrafik till centralorter i skogslänen. Här har Luftfarts-
verket i uppdrag att komma med förslag. Vi kan vänta ett sådant inom kort.
Reservation 4 är ett uttryck för den gamla socialdemokratiska antipatin
mot Bromma flygplats. Det har varit en lång strid i många år om den. Som
väl är ser det ut som om Bromma flygplats skall få en existens även efter 1996
års utgång. Det är särskilt viktigt, som jag sade för en stund sedan, därför
att den avreglerade och konkurrensutsatta flygtrafiken i Sverige är helt bero-
ende av att Stockholmsområdet har Bromma flygplats kvar.
I reservation 5 begär Socialdemokraterna att staten skall ta ekonomiskt
ansvar för en regional flygplats i Stockholmsregionen. Det får man bemöta
med att det får bli en senare fråga, om flygtrafiken på Bromma flygplats
skulle komma att upphöra.
Kenneth Attefors från Ny demokrati har i reservation 6 begärt driftstöd
till flygplatserna i Gävleborgs län. Det är en lika onödig reservation som So-
cialdemokraternas. På s. 16 i betänkandet är det redan uttalat att det finns
bidrag till kommunala flygplatser. Det finns pengar att ansöka om. Det står
att läsa även på s. 30 i betänkandet att detta är möjligt. Så det kravet är också
redan tillgodosett.
Karl-Erik Persson från Vänsterpartiet uttalar, icke förvånansvärt, att fly-
get har sin plats i transportsystemet endast när det gäller transporter på långa
sträckor. En fråga som kan ställas till Karl-Erik Persson är: Vad menas med
långa sträckor? Är det sträckan mellan Norrland och Stockholm eller mellan
Malmö och Stockholm? Det finns naturligtvis en viktig funktion för luftfar-
tyg av olika storlek att beflyga olika sträckor. Det är alltså inte möjligt att
inta en sådan ställning som Karl-Erik Persson har gjort. I sin meningsyttring
ställer han kravet på stöd till Gunnarnflygplatsen för civil flygfart. Jag får ge
honom samma råd som jag nyss gav till Kenneth Attefors, att det finns en
pott att söka bidrag från.
Med detta, herr talman, yrkar jag än en gång bifall till utskottets hemstäl-
lan.
Anf. 194 SVEN-GÖSTA SIGNELL (s) replik:
Herr talman! Rolf Clarkson säger att avregleringen har medfört sänkta
flygpriser. På den punkten är vi överens. Vad jag sade inledningsvis i mitt
anförande var att den också har ställt till en del bekymmer för det svenska
inrikesflyget. Vi vet att många flygbolag i dag har det mycket besvärligt.
Många flygbolag är under konkurshot. En del har redan gått i konkurs. Vi
vet att det har blivit sämre med avgångar från vissa flygplatser. Så det är icke
helt bekymmersfritt när det gäller avregleringen.
Sedan säger Rolf Clarkson att Socialdemokraterna har skrivit okynnesre-
servationer. Vi har redan fått allting tillgodosett, säger han. Då ställer jag
mig frågan: Varför fick vi inte våra yrkanden i utskottet tillstyrkta? Hade vi
fått det, hade vi aldrig behövt reservera oss. Jag kan lika gärna säga att det
var lika mycket okynne av den borgerliga majoriteten att icke tillstyrka våra
yrkanden. Om man gjort det hade man sluppit våra reservationer. Jag har
svårt att tänka mig att vi skulle ha fått medhåll när det gäller de två reserva-
tioner som handlar om Bromma flygplats. Rolf Clarkson deklarerade att
man inte ställer upp på den punkten.
Jag vidhåller att det icke är några okynnesreservationer. De är fullt befo-
gade.
Anf. 195 ROLF CLARKSON (m) replik:
Herr talman! När det gäller den nya situationen med ett konkurrensutsatt
inrikesflyg är det alldeles klart att en omstrukturering från en så totalt mono-
poliserad marknad som det har varit i Sverige innebär stora svårigheter. Det
betyder också att vissa sträckor blir mindre beflugna. Det kommer säkerli-
gen att rätta till sig. Vi har exempel från andra håll på hur en monopolmark-
nad, när den avregleras, efter en omstruktureringsperiod så småningom sta-
biliserar sig och ger en stadigvarande bättre flygtrafikförsörjning.
En del av svårigheterna har naturligtvis sin orsak i att vi upplever en eko-
nomisk recession, som medför mindre antal passagerare och färre flygfrakter
än tidigare. Det är en besvärande omständighet att recessionen inträffar
samtidigt som avregleringen har inletts.
När det gäller reservationerna är mitt svar alltså att det går bra att läsa
majoritetstexten och se att de yrkanden som Socialdemokraterna har ställt i
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Luftfart
149
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Luftfart
sina motioner är tillgodosedda, med formuleringar som utan vidare skulle ha
kunnat accepteras. Men man har velat profilera sig.
Jag vidhåller fortfarande att reservationerna är - jag vill inte säga onödiga
därför att det är ett olämpligt ord i sammanhanget - i varje fall obehövliga.
Anf. 196 KENNETH ATTEFORS (nyd) replik:
Herr talman! Jag vill bara kort säga att jag till fullo instämmer i det som
Rolf Clarkson sade om Bromma. Jag hoppas att Oskar Lindkvist nämner
mig vid namn eller mitt parti, eftersom jag har ytterligare något att tillägga
om jag får chansen.
När det gäller reservationen om driftstödet för flygplatserna i Gävleborgs
län ser jag att min partikollega Arne Jansson sitter och eldar upp sig för ett
eldande tal här framöver. Han kommer att försvara den reservationen.
Anf. 197 KARL-ERIK PERSSON (v) replik:
Herr talman! Rolf Clarkson är ganska snäll och timid i sitt anförande. Jag
tycker att det är märkligt när han säger att vi har antipati mot Bromma flyg-
plats. Det vill jag inte hålla med om. Det kan någon gång vara klokt att också
som politiker lyssna på människorna och inte bara till näringen.
Vad som är långa sträckor kan alltid diskuteras. Man måste ju ta sig med
buss från Stockholm ut till Arlanda, med flyg därifrån till någon flygplats ute
i landet och sedan komma från den flygplatsen till den centralorten. Samti-
digt kan man åka tåg från Stockholms Central, mitt i Stockholm, till någon
centralort mitt i landet, och kanske på kortare tid än det tar att flyga.
Det är bekvämare att åka tåg än att flyga. Går man ut till människorna
och frågar om de vill vara med och satsa skattemedel för att bibehålla en
flygplats i deras hemlän eller hemkommun, tror jag faktiskt att de hellre vill
ha järnväg. Som också Rolf Clarkson är mycket väl medveten om kommer
möjligheterna med snabbtåg och höghastighetståg att innebära att flygets
konkurrenskraft - om man verkligen skall vara ärlig - på korta flygsträckor i
närheten av Stockholm minskar, eftersom man fortsättningsvis skall utnyttja
Arlanda.
Ingen kommer att vilja bära kostnaden. Ingen, inte ens Rolf Clarkson som
vill spara på statliga medel, önskar eller vill föreslå en finansiering via stats-
kassan eller komunerna av flygplatser som ligger nära Arlanda. De kommer
faktiskt att läggas ned. Frågan är om man inte redan nu borde diskutera
detta. I vår motion menar vi att inlandet behöver stöd, inte de flygplatser i
närheten av Arlanda, dit man i dag kan komma med tåg på en tid som nästan
är densamma som flygtiden.
Anf. 198 ROLF CLARKSON (m) replik:
Herr talman! Användningen av olika ordvalörer är en smaksak. Jag sade
att Karl-Erik Persson visade antipati gentemot flyg, men jag kan ändra det
till att han visar en negativ attityd. Det är lätt att illustrera genom att läsa
upp vad han skriver i sin meningsyttring: Vi vänder oss emot att regeringen
är så oreserverat positiv till flygets expansion, då flyget ändå har negativa
följder för miljön och då den miljövänliga järnvägstrafiken drabbas av hård
150
konkurrens genom flyget. Flyget har sin plats i transportsystemet endast när
det gäller transporter på långa sträckor.
Det tycker jag är ganska negativt skrivet, och det röjer en mycket ogil-
lande inställning till luftfart. Som jag tidigare sade är Sverige ett land med
geografisk utbredning som gör luftfarten synnerligen viktig för näringsliv och
invånare. I de södra delarna av landet är befolkningsunderlaget relativt bra,
samtidigt som den industriella verksamheten är livlig. I den övriga delen
inkl. Norrland finns enklaver av stora basindustrier och befolkningscentrum,
som mer än den södra delen av landet är beroende av goda flygförbindelser.
Det är också majoritetens uppfattning att man skall garantera och betona
flygverksamhetens betydelse även i det inre Norrland.
Anf. 199 KARL-ERIK PERSSON (v) replik:
Herr talman! Det behövs egentligen ingen kommentar till det som Rolf
Clarkson sade. Det är bara att läsa snabbprotokollet.
Jag har hela tiden sagt att flyget i Norrland, där det är fråga om långa
sträckor, är oerhört viktigt för att bibehålla kommunikationerna, inte bara
för näringslivet utan även för turismen och när det gäller regionalpolitiska
hänsyn. Det avslutade också Rolf Clarkson sitt anförande med, att flyget ut-
gör en bas för Norrlands inland och dess industri. Jag tror inte att näringsli-
vet använder sig så mycket av flygtransporter, utan det är människorna som
är knutna till basnäringarna som använder flyget. Jag håller helt och hållet
med Rolf Clarkson om att det är detta som gäller, och det skriver vi ju också
i vår motion.
Men det här med närheten till flyget gled Rolf Clarkson undan på ett ele-
gant sätt. Vi menar ju i vår motion att man inte skall satsa på de sträckor
som kan trafikeras med tåg på exakt samma tid, eller med mycket liten tids-
skillnad. Men vi är överens om att flyget skall vara kvar där det är dåliga
kommunikationer och där det finns små möjligheter till andra kommunika-
tioner. Det som Rolf Clarkson avslutade sitt inlägg med var glädjande att
höra. Där är vi helt överens.
Anf. 200 ROLF CLARKSON (m) replik:
Herr talman! Jag vill tillfoga ett par saker som kan göra Karl-Erik Persson
och kanske också andra gladare till sinnes.
Den fria konkurrensen och avregleringen inom luftfarten i Sverige kom-
mer att medföra lägre priser. När ekonomin i landet blir bättre, blir det an-
tagligen också tätare avgångar. Det är jag säker på.
Det finns dock linjer där underlaget är sämre. Staten har ett ansvar för att
befrämja sådan flygverksamhet. Det kan bl.a. ta sig sådana uttryck att man
gör upphandlingar i fri konkurrens på lika villkor på dessa flyglinjer. På det
sättet uppkommer den minsta kostnaden för staten när det gäller att stimu-
lera flygtrafiken i fråga.
Anf. 201 OSKAR LINDKVIST (s):
Herr talman! Det är drygt tio år sedan riksdagen beslutade att jetplanen
skulle överföras från Bromma till Arlanda. De hörde hemma där, sade riks-
dagen, och det hela har fungerat bra. Detta var också en framgång för de
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Luftfart
151
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Luftfart
152
många miljörösterna i Stockholm med närliggande kommuner, som tyckte
att miljöfrågorna borde få chansen. Genom riksdagsbeslutet fick också dessa
röster rätt.
Jag skall inte dölja att det alltsedan dess har höjts röster i synnerhet i Väs-
terort, som ville att den socialdemokratiska regeringen skulle avsluta avtalet
mellan staten och Stockholm i förtid, dvs. det avtal som löper ut den 31 de-
cember 1996. Nej, säger vi som har stått i ledningen för aktiviteterna. Riks-
dagen skall stå vid sitt ord. Det är fråga om riksdagens anseende, och också
fråga om ett slags respekt för överenskommelser.
Regering och riksdagsmajoritet beslöt efter valet 1991 att Bromma skall
vara kvar. Det fattades beslut i Stadshuset, i regeringen och i riksdagen. In-
för avtalets upplösning 1996, bara några år innan, bröts avtalet. Beslut fatta-
des utan föregående debatt. Nu surrar allt fler flygplan återigen över nejden.
De surrar över sjukhus, skolor och bostadsområden under tidiga morgnar
och sena kvällar. Detta är ett svek mot miljön.
Flygverksamheten passar förfärligt illa i ett sådant tätbefolkat område som
utsätts för haverier litet då och då. Om Moderaterna hade fått som de ville
den 17 december 1980, då riksdagen fattade beslutet, hade Bromma i dag
varit en stor nordisk flygplats. Men Stockholm har inget alternativ till Gott-
röra och Arlanda.
Flyghaverier sker i andra stora städer. Då och då får vi läsa om och ta del
av vad som inträffar när de stora passagerarplanen havererar i tätbefolkade
områden. Många undrar när det blir Stockholms tur. Det är tyvärr ingen ut-
opi. Trots alla säkerhetsåtgärder finns ingen garanti för att liknande haverier
inte kan inträffa i Stockholm.
Vad är det då som är så märkvärdigt med flyget på Bromma, och vad är
det som gör att ett antal riksdagsledamöter tycker att en av deras viktigaste
uppgifter är att se till att denna flygplats ständigt har ett antal flygplan om-
kring sig?
Bulltofta i Malmö och Torslanda i Göteborg är två utmärkta exempel på
att flyget skall bort från tätbefolkade områden när man anser att det är en
olägenhet.
Valet 1994 - eller kanske dessförinnan - kommer för Stockholms del att
bli ett val för eller emot flygtrafik på Bromma flygplats - för eller emot ett
Bromma flygfält som är miljömässigt rätt byggt och planerat. Det kommer
att räcka mycket bra med en ändrad valvind. Det finns inget som jag är så
övertygad om som att nästa gång väljarna skall säga sitt om Bromma och
flygverksamheten där, kommer det att skapas underlag för en ändring av det
beslut som riksdagen har fattat efter 1991.
Nu vill också investerarna på Bromma få besked. Något flygföretag har
flyttat till Arlanda, eftersom man vill vara där det är möjligt att göra omstig-
ningar till andra flygriktningar. Ett annat flygföretag, den första upplagan av
Malmö Aviation, har gått i konkurs. Det finns en ny upplaga som skall för-
söka sig på verksamheten. Jag påstår att det inte finns några seriösa företa-
gare som satsar egna pengar för flygverksamhet på Bromma. Det kanske
skall tilläggas att man inte gör det när man vet att det är en kort tid som
återstår för den verksamhet som man planerar.
Den stora frågan är egentligen vem som har beslutat att jettrafiken skall
återinföras på Bromma. Vem har fattat det beslutet? Riksdagen har inte
gjort det. Vem har bestämt att det beslut som fattades av riksdagen den
17 december 1980, vilket innebar att jettrafiken snarast möjligt skulle flytta
över till Arlanda, skall ändras? Det är i alla fall inte riksdagen. Eftersom
riksdagen har fattat det tidigare beslutet, kanske vi här i kväll kan få reda på
vem som är ansvarig för att det återigen är jettrafik på Bromma flygplats i
Stockholm.
I övrigt, herr talman, instämmer jag i det yrkande som framställdes av
Sven-Gösta Signell.
Anf. 202 ROLF CLARKSON (m) replik:
Herr talman! Det är nästan med en nostalgisk eufori som jag återigen ser
min gamle Brommamotståndare Oskar Lindkvist i talarstolen i detta ärende.
Det var på 70-talet som vi hade våra bataljer om Brommas vara eller inte
vara. Jag skall gärna göra medgivandet att flyttningen till Arlanda var en
framgång, inte minst beroende på att världskonjunkturen, och naturligtvis
också konjunkturen i Sverige, ökade antalet flygresenär kraftigt varje år.
Detta gjorde att Bromma flygplats icke hade varit tillräcklig.
Arlanda var ett bra drag och det finns, som Oskar Lindkvist vet, fortfa-
rande klara krav från Luftfartsverket på att Stockholmsregionen måste ha
två flygplatser. Bromma flygplats är som en redan befintlig sådan ett måste.
När Oskar Lindkvist nu är orolig över trafikens omfattning på Bromma,
måste han vara det mot bättre vetande. Han vet säkert att Koncessionsnämn-
dens bestämmelser om omfattningen av flygtrafiken på Bromma är så rigo-
rösa att endast en mindre del av Stockholmsområdets trafikförsörjning kan
ske via Bromma.
Bromma är en utomordentlig framtidsflygplats, inte minst beroende på
den tekniska utvecklingen. Överallt i världen återupprättas eller nyanläggs
centrala flygplatser. Den tekniska utvecklingen på flygplansområdet gör att
man har fått tystare och miljövänligare maskiner.
Närheten till stadscentrum är värdefull för dem som använder sig av flyget
som kommunikationsmedel. Bromma är alltså en omistlig tillgång i Stock-
holmsregionens flygbetjäning. Oskar Lindkvist hänvisar till jetflygets av-
flyttning från Bromma, men den var, såvitt jag förstår, inte ovillkorlig. Den
gången sade man att det jetflyg som då i huvudsak Linjeflyg hade börjat an-
vända sig av borde flyttas till Arlanda, men att jetflyget - om det håller sig
inom de rigorösa miljöbestämmelser som finns för Bromma flygplats - är en
tillåten form av flygtrafik.
Anf. 203 OSKAR LINDKVIST (s) replik:
Herr talman! Rolf Clarkson drabbades av litet nostalgi. Det kanske man
gör i vår ålder, när man har varit med i dessa debatter ganska länge. Det är
bara det att Rolf Clarkson alltid har tillhört förlorarna när det gäller flyget
på Bromma. Det skulle sitta mycket bra om det utvecklade sig så, att någon
form av beslut kunde komma innan vi lämnar riksdagen, så att Bromma flyg-
plats blir som det ur Stockholms synpunkt är tänkt, nämligen en bit grön
mark utan flyg och flygterror för Stockholms invånare, som situationen är i
dag.
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Luftfart
153
11 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 87
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Luftfart
154
Jag hade en fråga till Rolf Clarkson, som har varit något slags ställföreträ-
dande regeringstalesman i dessa frågor. Rolf Clarkson var ju med redan 1977
när en utredning tillsattes för att förstärka flyget på Bromma. Han har alltid
gjort fantastiska insatser för att flyget på Bromma skall vara kvar och utveck-
las som det för närvarande gör.
Min fråga är: Vem har fattat beslut om att jetdrivna flygplan skall återinfö-
ras på Bromma flygplats? Jag hävdar att riksdagen inte har gjort det, efter-
som frågan aldrig har underställts riksdagen. Vem har då rätt att fatta ett
sådant beslut? Eller är det helt enkelt så, Rolf Clarkson, att regeringen -
även om den inte har bemyndigandet - tror sig ha rätt att fatta vilka beslut
som helst? Jag väntar på att Rolf Clarkson skall ge mig ett svar.
Rolf Clarkson talade om framtidsflygplatsen. Jag skall berätta för Rolf
Clarkson om vad som skall ske på Bromma flygplats. Med de bästa arkitek-
ter och byggare som vi har i stan pågår för närvarande mycket avancerade
planer på en trädgårdsstad. En liten stad växer fram i en fin grönska, omgi-
ven av de tre koloniområden som för närvarande omgärdar Bromma flyg-
plats. Det, Rolf Clarkson, är framtiden för Bromma flygfält. Men svara mig
på frågan vem det är som har bestämt att jetmotordrivna flygplan återigen
skall få lov att trafikera Bromma!
Anf. 204 ROLF CLARKSON (m) replik:
Herr talman! Jag frustar av förtjusning över att se Oskar Lindkvist i strids-
position igen i detta ärende. Men jag måste avvisa hans beteckning av mig
såsom den ständige förloraren i Brommafrågan. Jag är av engelsk härkomst,
och som Oskar Lindkvist känner till förlorar engelsmännen ju alla fältslag
utom det sista. Jag räknar med att det skall vara mitt arvegods också i Brom-
mafrågan.
Jag vet inte när det har införts ett förbud över huvud taget mot jettrafik
på Bromma. Den ordalydelse som Oskar Lindkvist själv använde var att jet-
flyget skulle flyttas till Arlanda vid utflyttningen av inrikesflyget till Arlanda.
Men att det skulle innebära ett förbud mot ett jetflyg på Bromma som följer
de bestämmelser om buller och utsläpp som koncessionsnämnden har fast-
ställt är jag inte medveten om, Oskar Lindkvist.
Jag tror att denna trädgårdsstad på Bromma blir en utopi, ett slags halluci-
nation, för Oskar Lindkvist. Det torde bli mer en stadsdel fylld med bullrig
motortrafik, som skulle störa de boende där i mycket högre grad än den un-
der dygnet tidsbegränsade flygverksamhet som nu är tillåten på Bromma.
Anf. 205 OSKAR LINDKVIST (s) replik:
Herr talman! Om jag inte vill säga att Rolf Clarkson är den ständige förlo-
raren, kan jag mildra det litet grand och säga att Rolf Clarkson är den stän-
dige tvåan. Rolf Clarkson har ännu inte lyckats med uppgiften att på ett be-
stående sätt bevara Bromma flygplats såsom flygplats. Det kommer inte att
ske denna gång heller.
Det är en kort tid kvar till nästa val i Stockholm och i Sverige. Jag kan
försäkra Rolf Clarkson att jag inte blir det minsta upphetsad numera, efter-
som jag är fullständigt övertygad om att nästa val kommer att sätta punkt
för flygverksamheten på Bromma. Då kan de som har satsat egna pengar på
Bromma i tron pä att Rolf Clarkson och hans parti har haft rätt i sin bedöm-
ning, se sina pengar gå all världens väg. De har gjort en kortsiktig investering
till ingen nytta.
Rolf Clarkson sade att jag hade hallucinationer när det gäller det framtida
Bromma flygfält. Det har jag inte. Jag har talat med folk i Stadshuset. Vi är
överens om att en av dem som skall få en inbjudan att se på själva upplägget
är just Rolf Clarkson. Jag tänkte glädja honom med att han skulle få komma
och titta på vad de främsta företrädarna för planering kan åstadkomma i
Stockholm. Stockholm är inte fy skam såsom stad. Det finns mycket här som
är bra. Det kommer också att bli bra på Bromma flygfält, när det blir miljö-
mässigt planerat för framtiden.
Dessutom vill jag nämna att det i Stockholm har bildats en arbetsgrupp för
att befria flygplatsen från flygverksamhet. Det intressanta är att det i denna
arbetsgrupp ingår företrädare för Socialdemokraterna, för Vänsterpartiet,
för kds, för Centern och för Miljöpartiet. De har alltså för närvarande ett
litet underläge i Stockholms stadshus. Men jag är övertygad om att dessa
strävanden har en mycket stor bredd. Därutöver finns organisationer och
villaägarföreningar som står bakom dessa aktiviteter för att befria Bromma
flygfält från flyg.
På s. 24 i utskottets betänkande står vad som skedde den 17 december
1980. Då beslöt riksdagen att ”---trafiken med jetmotordrivna flygplan på
Bromma snarast möjligt skulle flyttas till Arlanda”. Då frågar jag igen: Vem
har bestämt att jetmotordrivna flygplan åter skall installeras på Bromma?
Den frågan kan väl Rolf Clarkson ändå försöka svara på.
Anf. 206 ANDERS G HÖGMARK (m):
Herr talman! Oaktat att jag kanske tillhör en annan generation, minns jag
debatten om Bromma när jag var ganska ung här i kammaren. En del av de
trädgårdsstadsargument som Oskar Lindkvist nu framförde förekom väl
även då i något annan version. Passar inte Bromma, kanske Tullinge är en
intressant placering av denna trädgårdsstad. Det finns ju ett behov av att
lägga flygplatsen någonstans. Läggs den inte på det ena stället, kan det finnas
ett behov av att lägga den någon annanstans.
I detta betänkande finns ett avsnitt som rör resultatutjämningen mellan
statliga och kommunala flygplatser. När jag talar om resultatutjämningen,
menar jag den resultatutjämning som avser kommunala flygplatser i det pri-
mära nätet. Jag talar inte om någon form av statliga bidrag utan en presta-
tionsbaserad ersättning för utförda prestationer på dessa kommunala flyg-
platser i det primära systemet.
Även om det nu ter sig något dystert för flyget, finns det anledning att
klart markera flygets centrala roll framöver. Oaktat den dämpning som har
skett under de senaste åren och oaktat de förbättrade förbindelser som
snabbtågen kommer att innebära, är och förblir ett fungerande flygsystem i
Sverige ett absolut villkor för att olika delar av landet skall ha en möjlighet
att utvecklas industriellt och på annat sätt.
Jag har med en viss oro noterat, uppriktigt sagt, i den infrastrukturpropo-
sition som regeringen har lagt fram att det finns skrivningar om flygets roll,
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Luftfart
155
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Luftfart
156
inte minst i södra Sverige, vilka inger en viss undran och oro. Det kan finnas
anledning att vid ett senare tillfälle här i kammaren debattera detta.
Om flygets betydelse för Norrlands inland och Norrland över huvud taget
är vi helt överens. Men det vore på något sätt farligt att leva i föreställningen
att behovet av flyg kommer att minska när snabbtågsförbindelserna i södra
Sverige nu blir bättre. Jag är alldeles övertygad om att i Kristianstad, Ron-
neby, Kalmar och Växjö - jag kan fortsätta uppräkningen i södra Sverige -
är tillgången på goda flygkommunikationer, inrikes mot Arlanda och
Bromma och givetvis internationellt, en fullständigt avgörande faktor för att
den internationellt konkurrerande industrin skall ha en chans att utvecklas.
Allt annat är och förblir illusioner. Jag hoppas verkligen att det som man
kan ana mellan raderna i infrastrukturpropositionen inte innebär ett annat
synsätt än att man inser flygets stora betydelse för den delen av Sverige samt
statsmakternas ansvar för att upprätthålla en god infrastruktur på det sättet.
1988 års trafikpolitiska beslut innehåller en uppdelning av ansvaret för
flygtrafikförsörjningen i landet. Riksdagen ansåg då att statens ansvar skulle
omfatta trafik av nationell betydelse. Såsom en konsekvens av detta avgrän-
sade man ett särskilt nät, det s.k. primärnätet. I det nätet ingår för närva-
rande 18 statliga och 5 kommunala flygplatser. De kommunala flygplatserna
återfinns i Borlänge, Kramfors, Kristianstad, Trollhättan, Vänersborg och
Växjö.
I den proposition som låg till grund för riksdagens beslut konstaterades att
de kommunala flygplatserna i primärnätet inte hade likartade förutsätt-
ningar för flygplatshållningen som de statliga. Det utredningsarbete som har
bedrivits under senare år - Flygplats 2000-utredningen och Luftfartsverkets
kompletterande utredningar - har därför haft såsom en viktig utgångspunkt
att oaktat huvudmannaskapet ge likartade ekonomiska förutsättningar.
Med en viss adress till företrädaren för Luftfartsverkets styrelse, herr Sig-
nell, vill jag gärna säga att det är beklagligt att det har blivit så litet av det
myckna arbete som faktiskt har lagts ned inom Luftfartsverket, i samråd
med olika flygplatser runt om i landet, inte minst de kommunala. Jag vill inte
påstå att det har blivit en tumme eller ingenting, men vi är nog ganska många
ute i landet som hade en förhoppning om att detta arbete hade resulterat i en
rimligare uppföljning av den princip som riksdagen har slagit fast, nämligen
likabehandlingsprincipen.
I denna utredning och i detta arbete redovisas det utomordentligt klara
effektivitetsnivåer i de kommunala flygplatserna jämfört med Luftfartsver-
kets egna, och det vet Sven-Gösta Signell mycket väl. Man behöver inte bara
ta Växjö som ett gott exempel. Men det visade sig där att man hade mycket
högre effektivitet i de kommunala flygplatserna. Jag tror att det även för
Luftfartsverket hade varit utomordentligt bra om man hade kunnat tillgodo-
göra sig mer av den effektivitet och den prestationseffektivitet som fanns hos
de kommunala flygplatserna, även för internt bruk inom Luftfartsverket, för
att sänka det totala kostnadstrycket i luftfartssektorn. Jag beklagar att man
inte har kommit längre i detta sammanhang. Jag hoppas verkligen att det
görs ansträngningar just för att inom Luftfartsverket och inom hela primär-
nätet få ned kostnaderna.
Herr talman! 1 årets budgetproposition behandlas återigen frågan om re-
sultatutjämningen mellan statliga och kommunala flygplatser. Med hänvis-
ning till den nyligen genomförda avregleringen av flyget säger kommunika-
tionsministern, vilket utskottet instämmer i, att man inte vill göra några änd-
ringar av detta resultatutjämningssystem. Man konstaterar att man skall låta
avregleringen fortsätta ytterligare en tid för att sedan återkomma med en
samlad bedömning.
I utskottets betänkande konstateras att både motionärerna och kommuni-
kationsministern synes ha samma mening när de förordar att övergångssyste-
met för år 1993 för resultatutjämning skall fortsätta gälla i avvaktan på en
utvärdering av avregleringens effekter och en ny bestämning av statens an-
svar för flygplatsnätet.
Mot den bakgrunden är det något förvånande att konstatera att man i pro-
positionen och i utskottets betänkande tar upp tanken att man skulle bryta
ut de fem kommunala flygplatserna ur primärnätet och måhända föra in dem
i samtalen mellan stat och kommun när det gäller transfereringarna mellan
stat och kommun. Jag anser att detta är utomordentligt ologiskt. Först häv-
dar man att man skall avvakta en utvärdering av primärnätet och avregle-
ringens effekter där under något eller ett par år för att vinna större erfaren-
heter. Det kan vara en klok bedömning. Då är det mycket anmärkningsvärt
att man i nästa steg bryter ut 5 av primärnätets 23 flygplatser för en särskild
behandling, särskilt med tanke på att hela transfereringssystemet mellan stat
och kommun är uppbyggt med en hög grad av generalitet - det skall vara ett
antal generella faktorer som påverkar hur mycket pengar olika kommuner
skall få från staten. Det är då märkligt att man blandar in innehavet av flyg-
plats som en komponent i systemet.
I utskottets skrivning tycker jag mig ändå ana att man känner en viss tvek-
samhet inför detta. Grundinställningen från utskottets sida är att man under
en tid bör avvakta och se avregleringens effekter på primärnätet. Därefter
kan man göra en samlad bedömning och återkomma. Då bör man också åter-
komma och finna former för en resultatutjämning mellan de kommunala och
de statliga flygplatserna inom ramen för Luftfartsverket, utan att det påver-
kar den statliga budgeten. Det skall alltså ligga inom Luftfartsverkets system
om en högre prestationseffektivitet, en sänkt kostnadsbild inom Luftfarts-
verkets eget system. Då bör det finnas möjligheter, med bibehållet avkast-
ningskrav, att klara detta. Det är jag alldeles övertygad om. Det finns goda
förebilder i de kommunala flygplatserna.
Med förhoppningen att man kan tolka det på detta sätt har jag för närva-
rande inget direkt annat yrkande. Men jag skulle gärna vilja ställa en fråga
till utskottsmajoritetens talesman Rolf Clarkson om han delar min uppfatt-
ning att det måhända är bättre att få en samlad bedömning av primärnätet
än att på detta sätt bryta ut fem av de 23 primära flygplatserna för ett mycket
egendomligt system och bygga in det i stat- och kommunförhandlingarna.
Anf. 207 ROLF CLARKSON (m) replik:
Herr talman! Redan i replikskiftet med Karl-Erik Persson sade jag att det
även i de södra delarna av Sverige fanns ett stort och legitimt behov av att
ha ett bra flygutbud. Det är ju vad Anders G Högmark har pläderat för i sitt
inlägg.
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Luftfart
157
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Luftfart
158
Som en kommentar till vad han har sagt får jag väl tillstå att jag tycker att
kommunikationsministern självfallet har rätt i att han i denna avreglerings-
fas som inrikesflyget befinner sig i gör klokt i att avvakta med ett slutgiltigt
ställningstagande om flygplatserna inom det statliga primärnätet. Men då vi
hade en diskussion om detta i utskottet hade vi, måhända obefogat, intrycket
att de krav som Anders G Högmark ställde i sin motion skulle innebära
ökade kostnader för staten. Vi har numera klart för oss att så inte är fallet.
Jag bedömer det därför som rimligt att de fem flygplatser som är kommunalt
ägda och ingår i det statliga primärnätet - jag tänker t.ex. på Kristianstad,
Växjö och Borlänge - borde få del av resultatutjämningen även i fortsätt-
ningen.
Anf. 208 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Jag vill först göra en reflexion. Enligt Rolf Clarkson var vår
motion tillgodosedd. Varför har utskottet då avstyrkt den? Hade det inte va-
rit på sin plats att utskottet i stället glatt hade konstaterat att den var tillgodo-
sedd i alla delar?
Gävleborgs län är efter Norrbottens län det värst drabbade länet i fråga
om arbetslöshet. De prognoser som föreligger är alarmerande. Den enda
förhoppning som vi har haft var att regeringen i sin proposition 176, Investe-
ringar i trafikens infrastruktur, skulle prioritera utbyggnaden av snabbtåget
mellan Stockholm och Sundsvall samt utbyggnaden av E4 till motorväg och
därmed tidigarelägga investeringarna.
I denna proposition kom det avgörande dråpslaget mot länen utefter Mel-
lannorrlandskusten. Varken ostkustbanan eller utbyggnaden av E4 var prio-
riterade av regeringen.
Med anledning av den tidigare propositionen, Bidrag till kommunala flyg-
platser m.m., bil. 7 sjätte huvudtiteln E 2, där man dessutom förutskickade
att driftstödet till de kommunala flygplatserna i Hudiksvall, Söderhamn samt
Gävle skall dras in, vore detta rena dödsstöten för Gävleborgs län.
Om denna regerings intention skulle förverkligas, har man anledning att
befara att Gävleborgs län nu kommer att förlora huvudparten av sin fortfa-
rande aktiva industri.
Den arbetslöshet som därmed förutskickas kommer att lägga länet på en
förnedrande förstaplats.
Det är alltid mycket svårare att bygga upp något nytt än att investera i den
etablerade sysselsättningen för att bibehålla denna.
De kommunala flygplatserna i Hudiksvall, Söderhamn samt Gävle brottas
med svåra ekonomiska problem. När nu regeringen i sin proposition inte har
prioriterat E4 samt snabbtågsprojektet, är ovan nämnda kommuner tving-
ade att med alla medel hålla liv i sina flygplatser, så att industrirester och
allmänhet m.m. kan verka utan störningar.
I propositionen anges att av det totala anslaget om 15,2 miljoner kronor
som utgår som driftstöd skall minst 10 miljoner kronor användas till stöd av
de kommunala flygplatserna i Norrlands inland.
I dag erhåller Hudiksvalls kommun 900 000 kr, Söderhamns kommun
900 000 kr och Gävle kommun 900 000 kr.
Om regeringens förslag innebär att de tre kommunala flygplatserna i Gäv-
leborgs län mister sina stöd, kommer detta att verka som en katalysator för
den stigande arbetslösheten och naturligtvis för nedläggning av industrierna.
Det är därför inte mer än rimligt att låta de tre kommunerna behålla sina
statliga bidrag tills det nya snabbtåget trafikerar sträckan Sundsvall-Stock-
holm via Arlanda med större turtäthet och snabbare än i dag samt att priori-
tera E4 upp till Sundsvall och bygga ut den till motorväg.
Detta statliga stöd borde kunna garanteras kommunerna samt indexupp-
räknas varje år fram till dess att Mellannorrland - och därmed resten av
Norrland - anslutits till resten av Sverige och trafik på väg och järnväg kan
bedrivas under samma villkor som för de boende i Sydsverige.
Hur var det som det lät för inte så länge sedan? Jo, att hela Sverige skall
leva! Det som man tydligen underlät att säga var: Javisst skall det leva - men
under olika villkor!
Herr talman! Egentligen är detta inlägg överflödigt, då man kan konsta-
tera att nästan alla partier - detta inkluderar samtliga regeringspartier - har
motionerat enligt Ny demokratis motion i detta ärende. Dessa motioner
kommer givetvis från länets egna ledamöter. Hur väl de argumenterat och
därmed förankrat sina motioner i sina egna partier får kommande votering
utröna.
Man får väl anta att de skrivit motionerna i denna allvarliga fråga inte bara
för att få positiva skrivningar för sig själv och partiet i lokal press och övriga
medier.
Redan nu kan jag tyvärr konstatera att resp, partiers ledamöter i utskottet
inte reservarat sig till förmån för de motioner som är skrivna av länets leda-
möter. Emellertid har samtliga partier samt länets ledamöter fortfarande en
chans att visa vad de samt partierna går för, nämligen genom att stödja Ny
demokratis motion och därmed Gävleborgs län.
Utskottets uttalande att det icke bör föregripa prövningen av bidrag ge-
nom att uttala sig till förmån för bidrag till nämnda flygplatser finner jag
mycket konstigt.
Utskottet kan och borde med tanke på att så många partier motionerat för
stödet ha tillkännagivit att bidraget skall utgå så länge som ostkustbanan och
E4 inte är utbyggda.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall på vår reservation nr 6 vid mom.
28 i trafikutskottets betänkande nr 19, vilket innebär bifall till Ny demokratis
motion T701 om fortsatt stöd till flygplatserna i Gävle, Söderhamn och Hu-
diksvall.
Anf. 209 ROLF CLARKSON (m):
Herr talman! Arne Jansson sade själv att hans inlägg var onödigt, och jag
instämmer till fullo i detta. I den mån han berörde den flygplatsfråga i Gävle-
borg som behandlas i detta betänkande ber jag honom att läsa majori tetst ex-
ten på s. 32, som lyder: ”Utskottet anser sig inte heller i detta sammanhang
böra föregripa prövningen av bidrag genom att uttala sig till förmån för bi-
drag till flygplatserna i Gävleborg. Huvudmännen för dessa flygplatser har
alltså att i vanlig ordning ansöka om bidrag från anslaget. Även de här ak-
tuella motionsförslagen avstyrks således.”
Som jag sade i mitt inledande anförande är också reservation 6 exempel
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Luftfart
159
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Luftfart
pä en onödig reservation, eftersom majoritetstexten är positiv och klarläg-
gande för motionären.
När nu herr talmannen var vänlig nog att låta Arne Janssons inlägg beröra
både järnvägs- och vägfrågor vill jag också säga till Arne Jansson när det gäl-
ler järnvägar att ostkustbanan är mycket högt prioriterad av regeringen och
säkert också kommer att bli så av riksdagen. Ostkustbanan skall enligt den
föreliggande infrastrukturpropositionen så snart som möjligt byggas ut för
snabbtågstrafik. Går vi upp till Hudiksvall finner vi en tidigare utläggning av
projekt för ungefär 800 miljoner kronor.
Med dessa upplysningar anser jag att jag på ett tillfredsställande sätt har
beskrivit den positiva inställning som regeringen har till infrastrukturfrå-
gorna i Norrland.
Anf. 210 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Jag fick inte svar på frågan varför utskottet, om min motion
är så väl tillgodosedd, inte säger detta. Utskottet hemställer klart och tydligt
att den skall avslås, med den motiveringen att huvudmännen för dessa flyg-
platser har att i vanlig ordning ansöka om bidrag från anslaget. Om anslaget
tar slut, finns det inget bidrag att ansöka om. Jag skulle därför önska att an-
slaget var så konstruerat att flygplatserna i fråga var garanterade ett bidrag.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 1 april.)
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1992/93:TU21 Banverket (prop. 1992/93:100 delvis).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 1 april.)
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1992/93:TU22 SMHI och Eumetsat (prop. 1992/93:100 delvis).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 1 april.)
160
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1992/93:TU23 Statens geotekniska institut (prop. 1992/93:100 delvis).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 1 april.)
Anmäldes och bordlädes
Propositionerna
1992/93:190 Mervärdeskatten på väg- och broavgifter, m.m.
1992/93:193 Sjukförsäkringsregister hos de allmänna försäkringskassorna
1992/93:198 Indrivning av statliga fordringar m.m.
1992/93:199 Lag om marknadsreglering på fiskets område, m.m.
1992/93:206 Ändringar i lagstiftningen för värdepappersfonder, Allmänna
pensionsfonden m.m.
1992/93:207 Åtgärder mot penningtvätt
1992/93:218 Avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet
1992/93:223 Godkännande av en överenskommelse mellan Sverige och Est-
land om ömsesidigt bistånd i tullfrågor
1992/93:228 Ändrade grundutbildningstider för vissa värnpliktiga, m.m.
1992/93:232 Fiskelag, m.m.
1992/93:233 Godkännande av en överenskommelse mellan Sverige och
Ryska federationen på fiskets område
1992/93:237 Godkännande av vissa marina konventioner
1992/93:238 Ändringar i minerallagen m.m.
1992/93:243 Godkännande av en överenskommelse mellan Sverige och Est-
land på fiskets område
1992/93:244 Styrnings- och samarbetsformer i biståndet
1992/93:246 Ändringar i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i
vissa fall (NORSAD-fonden)
1992/93:247 Godkännande av ändring av samarbetsöverenskommelsen mel-
lan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige (Helsingforsavtalet)
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 30 mars
1992/93:112 av Karl Gustaf Sjödin (nyd) till justitieministern om tilltron till
rättssamhället:
161
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
162
Jag vill anknyta till den djupgående etiska rättviseproblematik som jag ta-
lade om i den allmänpolitiska debatten.
Det svenska folket sätter allt mindre tilltro till det svenska rättssamhället.
Man uppfattar att den enskildes rättssäkerhet är för svag och att det finns
bristande konsekvens i lagstiftningen. Rättsapparatens trovärdighet ifråga-
sätts.
Det handlar om en etisk rättvisekris som länge diskuterats ute bland van-
ligt folk och som nu också påtalas i juristkretsar. Det är fråga om en kris som
är minst lika djupgående som den ekonomiska kris som vi nu upplever.
Det har exempelvis blivit allt svårare att som egen företagare överleva
med hedern i behåll. Ärliga näringsidkare konkurreras ut av företagare som
inte följer gällande lagstiftning. Restaurang-, taxi- och turistnäringen, bygg-
branschen och jordbruket är några av de branscher som drabbats hårdast av
det mycket utbredda svartjobbandet.
De ärliga tvingas iaktta hur olagliga metoder tillåts användas utan straff-
påföljd och därigenom indirekt premieras av samhället. Själva förväntas de
konkurrera med lagöverträdarna på en allt tuffare marknad. Det är inte kon-
kurrens på lika villkor. Sakta men säkert urholkas de hederligas moral och
ansvarskänsla. De riskerar att slås ut, gå i konkurs, tvingas lämna hus och
hem.
Vi måste börja en diskussion om detta nu, för att undvika förödande sam-
hällskonsekvenser i form av moralisk upplösning, ökad kriminalitet, en upp-
trappning av våldet i samhället m.m.
Vad avser justitieministern göra för att få till stånd en konstruktiv diskus-
sion om den här problematiken och för att åstadkomma att konkreta åtgär-
der vidtas för att snabbt förbättra tilltron till det svenska rättssamhället?
1992/93:113 av Bo Arvidson (m) till jordbruksministern om en ny utbildning
för företagare m.fl. som är verksamma inom skogsbruket:
Den nya skogspolitiken ställer ökade krav på kunskaper hos såväl skogs-
ägare som anställda inom skogsbruket framhåller jordbruksministern i pro-
position 1992/93:226 En ny skogspolitik.
Skogspolitiska kommittén säger i sitt betänkande SOU 1992:76 att man
inte gjort någon utvärdering av den gymnasiala skogsinriktade utbildningen.
Kommittén anser det angeläget att en översyn görs med det snaraste. Man
anger också att genom en bantning och anpassning av utbildningen kan be-
sparingar göras till andra angelägna områden.
Kommittén anser däremot att ökade utbildningsinsatser behövs för såväl
nyblivna skogsägare som skogsmaskinförare. Inte minst de senare har ett
stort ansvar för hur miljö- och naturvården bedrivs i skogen. Det är en riktig
slutsats, men samma behov av utbildning kommer att finnas inom jordbru-
ket och trädgårdsnäringen.
Det treåriga naturbruksprogrammet kommer att ge grundläggande utbild-
ning för personer som vill verka inom jord-, skogs-, trädgårds- och vatten-
bruk eller inom djurvård och hästhållning. Programmet införs successivt från
1992 och framåt vid landets naturbruksgymnasier.
De nuvarande driftsledarutbildningarna om 20 resp. 40 veckor vid lant-
bruksskolorna kommer sannolikt att avvecklas när den tvååriga lantmästar-
utbildningen införs. Detsamma gäller motsvarande utbildningar på träd-
gårdsområdet.
Behov
De aktuella näringarna kommer att behöva en bra företagarutbiidning i
framtiden. Antalet anställda minskar och många antas bli egna företagare.
Inom skogsbruket kommer en stor del av arbetet att utföras av egna före-
tagare, entreprenörer. För närvarande saknas utbildningsmöjligheter för
denna kategori av företagare. Med hänsyn bl.a. till de ökade miljökraven i
framtiden är det viktigt att de blivande entreprenörerna får en bra utbildning
inom bl.a. ekonomi och naturvård.
”Naturbrukstekniker”
Med naturbruksprogrammet eller motsvarande kunskaper och erfarenhe-
ter som grund bör en ettårig ”naturbruksteknikerutbildning” startas vid
några naturbruksgymnasier i landet. Utbildningen bör ges karaktär av riks-
gymnasier med riksrekrytering. Målet skulle vara att utbilda företagare och
specialister inom de areella näringarna. Delar av utbildningen inom t.ex.
ekonomi, marknadsföring, marknadskännedom, eget företagande, miljöfrå-
gor, juridik, arbetsrätt, verksamhetsplanering m.m. kunde vara gemen-
samma medan de rent produktionsinriktade delarna skulle ges separat för
varje bransch. Den av storskogsbruket efterfrågade påbyggnadsutbild-
ningen för blivande maskinförare kunde eventuellt byggas in i systemet eller
ges separat vid några få skolor i landet.
Mål med utbildningen:
Att ge fördjupade kunskaper för den som skall starta eget företag och till
den som skall ta anställning där det ingår självständigt ansvar för produktion
och arbetsledning.
Att ge fördjupad kompetens för att starta och driva ett naturbruksföretag
på ett marknadsinriktat och miljömedvetet sätt.
Att ge fördjupning i yrkesämnena.
Utbildningen byggs upp utifrån ett gemensamt basblock med
- ekonomi och marknadsfrågor
- miljö och resurshushållning
-juridik och arbetsrätt
-verksamhetsplanering och arbetsledning
Efter basblocket erbjuds tillämpad och fördjupad produktionsteknik inom
ett av naturbrukets olika yrkesområden:
- skogsbruk
-jordbruk
- trädgård
Med anledning av det ovan anförda vill jag fråga:
Vilka initiativ har statsrådet vidtagit eller ämnar statsrådet vidta för att en
utbildning på den här nivån kommer till stånd?
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
163
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Anmäldes att följande fråga framställts
den 30 mars
1992/93:507 av Lars-Erik Lövdén (s) till justitieministern om Riksrevisions-
verkets granskning av Statens invandrarverks upphandling av förläggningar:
Nyligen överlämnade Riksrevisionsverket, RRV, sin granskning av Sta-
tens invandrarverks, SIV, upphandling av förläggningskapacitet för asylsö-
kande till regeringen. I direktiven har regeringen uttryckligen sagt att
granskningen också skulle omfatta kontroller av om avtal slutits med perso-
ner som dömts för ekonomisk brottslighet e.d. I sin rapport säger RRV att
man inte kunnat fullgöra denna del av kontrollen eftersom man inte fått för-
utsättningar för detta. Enligt uppgift har Justitiedepartementet förhindrat en
sådan kontroll genom att inte ge RRV:s granskare tillgång till de nödvändiga
polisregistren. Trots att hela regeringen stod bakom utredningsbeslutet har
uppenbarligen ledningen för Justitiedepartementet motarbetat beslutets ge-
nomförande.
Min fråga till justitieministern är därför:
Varför har Riksrevisionsverkets granskare inte fått tillgång till de nödvän-
diga polisregistren så att man hade haft möjlighet att fullgöra det utrednings-
uppdrag som regeringen gav RRV i december 1992?
28 § Kammaren åtskildes kl. 22.06.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 5 § anf. 23 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 6 § anf. 61 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. beslutet om samlad votering före
7§,
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 95 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 14 § anf. 131 (delvis),
av talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 17.57,
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 21 § anf. 191 (delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
164
/Gunborg Apelgren
Innehållsförteckning
Onsdagen den 31 mars
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
1 § Justering av protokoll................................ 1
2 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 1
3 § Förnyad bordläggning ............................... 1
4 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 25
mars ........................................... 2
Lagutskottets betänkande LU27
Lagutskottets betänkande LU29
Lagutskottets betänkande LU30
Lagutskottets betänkande LU31
Lagutskottets betänkande LU32
Lagutskottets betänkande LU33
Meddelande om samlad votering .......................... 2
5 § Statsbudgeten för budgetåret 1993/94 (Jordbruksdepartementet) 3
Jordbruksutskottets betänkande JoU13
Debatt
Margareta Winberg (s)
Christer Windén (nyd)
Jan Jennehag (v)
Ingvar Eriksson (m)
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Åke Selberg (s)
Lennart Brunander (c)
Holger Gustafsson (kds)
Claus Zaar (nyd)
Arne Jansson (nyd)
Beslut fattades efter 6 §
6 § Skattepolitiken ..................................... 45
Skatteutskottets betänkande SkU20
Debatt
Anita Johansson (s)
Peter Kling (nyd)
Hans Andersson (v)
Harry Staaf (kds)
Beslut ............................................... 66
Jordbruksutskottets betänkande JoU13
Skatteutskottets betänkande SkU20
Meddelande om frågestunden den 13 april................... 67
Andre vice talmannen
Beslut om samlad votering ............................... 67
165
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
7 § Anslag till polisväsendet.............................. 67
Justitieutskottets betänkande JuU21
Debatt
Lars-Erik Lövdén (s)
Karl Gustaf Sjödin (nyd)
Berith Eriksson (v)
Christel Anderberg (m)
Tredje vice talmannen (om debattreglerna)
Liisa Rulander (kds)
Ingela Mårtensson (fp)
Margitta Edgren (fp)
Beslut fattades efter 14 §
8 § Anslag till Justitiekanslern ............................ 93
Justitieutskottets betänkande JuU22
Beslut fattades efter 14 §
9 § Kungl. hov- och slottsstaterna ......................... 93
Konstitutionsutskottets betänkande KU22
Debatt
Bengt Hurtig (v)
Tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c)
Beslut fattades efter 14 §
10 § Anslag till Datainspektionen.......................... 94
Konstitutionsutskottets betänkande KU23
Beslut fattades efter 14 §
11 § Stöd till politiska partier............................. 95
166
Konstitutionsutskottets betänkande KU24
Debatt
Harriet Colliander (nyd)
Tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c)
Ulf Kristersson (m)
Andre vice talmannen (om debattreglerna)
Hans Nyhage (m)
Ingvar Svensson (kds)
Beslut fattades efter 14 §
12 § Anslag till allmänna val ............................. 102
Konstitutionsutskottets betänkande KU25
Beslut fattades efter 14 §
13 § Anslag till Sametinget............................... 102
Konstitutionsutskottets betänkande KU26
Beslut fattades efter 14 §
14 § Presstöd m.m..................................... 102
Konstitutionsutskottets betänkande KU27
Debatt
Kurt Ove Johansson (s)
Harriet Colliander (nyd)
Talmannen (om sammanträdets fortsättning under kvällen)
Bengt Hurtig (v)
Tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c)
Beslut ............................................... 113
Justitieutskottets betänkande JuU21
Justitieutskottets betänkande JuU22
Konstitutionsutskottets betänkande KU22
Konstitutionsutskottets betänkande KU23
Konstitutionsutskottets betänkande KU24
Konstitutionsutskottets betänkande KU25
Konstitutionsutskottets betänkande KU26
Konstitutionsutskottets betänkande KU27
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
Beslut om uppskjuten votering............................ 116
Ajournering .......................................... 116
Återupptagna förhandlingar .............................. 117
15 § Avveckling av det premiegrundande allemanssparandet, m.m. 117
Finansutskottets betänkande FiU12
Debatt
Arne Kjörnsberg (s)
Hans Andersson (v)
Tom Heyman (m)
Beslut skulle fattas den 1 april
16 § Tilläggsbudget inom Finansdepartementets område ........ 121
Finansutskottets betänkande FiU13
Beslut skulle fattas den 1 april
17 § Vissa anslag inom Civildepartemenets område ............ 121
Finansutskottets betänkande FiU14
Beslut skulle fattas den 1 april
18 § Lagstiftningsåtgärder beträffande stiftelser m.m........... 121
Lagutskottets betänkande LU34
Beslut skulle fattas den 1 april
19 § Statsbudgeten för budgetåret 1993/94 (Miljö- och naturresursde-
partementet) 122
Jordbruksutskottets betänkande JoU12
Debatt
Ulla Pettersson (s)
Jan Jennehag (v)
Lennart Daléus (c)
Mona Saint Cyr (m)
Christer Windén (nyd)
Beslut skulle fattas den 1 april
20 § Sjöfart .......................................... 129
Trafikutskottets betänkande TU18
Debatt
Håkan Strömberg (s)
Kenneth Attefors (nyd)
Karl-Erik Persson (v)
Tom Heyman (m)
(forts.)
Meddelande om eventuellt arbetsplenum den 2 april........... 139
Förste vice talmannen
167
Prot. 1992/93:87
31 mars 1993
20 § (forts.) Sjöfart (forts. TU18) ..........................
Kenneth Attefors (nyd)
Karl-Erik Persson (v)
Tom Heyman (m)
Ulla Pettersson (s)
Gunhild Bolander (c)
Beslut skulle fattas den 1 april
21 § Luftfart.......................................... 145
Trafikutskottets betänkande TU19
Debatt
Sven-Gösta Signell (s)
Karl-Erik Persson (v)
Rolf Clarkson (m)
Kenneth Attefors (nyd)
Oskar Lindkvist (s)
Anders G Högmark (m)
Arne Jansson (nyd)
Beslut skulle fattas den 1 april
139
22 § Banverket ........................................ 160
Trafikutskottets betänkande TU21
Beslut skulle fattas den 1 april
23 § SMHI och Eumetsat ................................ 160
Trafikutskottets betänkande TU22
Beslut skulle fattas den 1 april
24 § Statens geotekniska institut .......................... 161
Trafikutskottets betänkande TU23
Beslut skulle fattas den 1 april
25 § Bordläggning ..................................... 161
26 § Anmälan om interpellationer
1992/93:112 av Karl Gustaf Sjödin (nyd) om tilltron till rätts-
samhället...................................... 161
1992/93:113 av Bo Arvidson (m) om en ny utbildning för företa-
gare m.fl. som är verksamma inom skogsbruket........ 162
27 § Anmälan om fråga
1992/93:507 av Lars-Erik Lövdén (s) om Riksrevisionsverkets
granskning av Statens invandrarverks upphandling av för-
läggningar ..................................... 164
168
gotab 43677, Stockholm 1993