Riksdagens protokoll

1992/93:82

Onsdagen den 24 mars

Kl. 9.00-18.00

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 18 mars.

Protokoll

1992/93:82

Arbetsmarknads-
politik

2 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlädes åter

Justitieutskottets betänkanden 1992/93:JuU16-JuU20

Lagutskottets betänkanden 1992/93:LU27 och LU29-LU33

Socialutskottets betänkanden 1992/93 :SoU14, SoU16 och SoU17

3 § Arbetsmarknadspolitik

Föredrogs
arbetsmarknadsutskottets betänkande
1992/93:AU11 Arbetsmarknadspolitik (prop. 1992/93:100 delvis).

Anf. 1 ELVER JONSSON (fp):

Fru talman! Situationen på arbetsmarknaden är allvarlig. Arbetslöshets-
siffrorna når tal som vi inte är vana vid i vårt land. Det är därför synnerligen
angeläget att vi såsom politiker anstränger oss till det yttersta för att finna
gemensamma lösningar på detta allvarliga problem.

De senaste dagarnas kontakter mellan regeringspartierna och Social-
demokraterna har lett fram till slutsatsen att man bör bearbeta de rådande
problemen ytterligare.

I går togs initiativ till sonderingar mellan företrädare för regeringen och
Socialdemokraterna. Då blev man på ömse håll överens om att fortsätta kon-
takterna om den ekonomiska politiken och arbetsmarknadspolitiken.

I detta läge finns det skäl att avvakta med ställningstaganden i de frågor
som behandlas i arbetsmarknadsutskottets betänkande AU11 och som kan
komma att beröras vid förnyat övervägande. Härigenom ges ytterligare råd-
rum, vilket i sin tur bör ge en bättre grund för beslut i ärendet.

Fru talman! Mot denna bakgrund hemställer jag att betänkandet AU11
återförvisas till arbetsmarknadsutskottet för ytterligare beredning.                               1

1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 82

Prot. 1992/93:82
24 mars 1993

Arbetsmarknads-
politik

Anf. 2 INGELA THALÉN (s):

Fru talman! 600 000 människor står utanför den vanliga arbetsmarknaden.
Både för dem och för alla oss andra bör den viktigaste politiska uppgiften
vara att föra en politik som leder till arbete. En andra viktig uppgift måste
vara att inte låta de arbetslösa betala det dubbla priset: dels genom deras
arbetslöshet, dels genom att deras ersättning under arbetslöshet och utbild-
ning sänks.

Vi socialdemokrater tog i fredags initiativ till att dagens förslag till beslut
om sänkta ersättningar till de arbetslösa inte genomförs. I stället vill vi pröva
förutsättningarna för att, genom att få fler i arbete och utbildning, förstärka
arbetslinjen och statsfinanserna.

Vi välkomnar regeringspartiernas tillmötesgående vad gäller att inte nu
driva igenom ett beslut om försämringar för de arbetslösa. Nu återstår att se
om regeringspartierna är beredda att dela vår grundsyn att det krävs omedel-
bara insatser för att få ner arbetslösheten och därmed också angripa det
främsta skälet till att budgetunderskottet växer så alarmerande.

Bakgrunden till vårt initiativ är följande:

Enligt vår mening beror budgetunderskottet i statsfinanserna i allt väsent-
ligt på att produktionen krymper och arbetslösheten växer. Det är därför an-
geläget att snabbt få en tillväxtinriktad politik, som gör det möjligt att varak-
tigt förbättra statsfinanserna.

Socialdemokraterna har föreslagit att 190 000 arbets- och utbildningsplat-
ser skall inrättas. Våra förslag utgick från de prognoser som redovisades i
finansplanen. Det står nu klart att utvecklingen på arbetsmarknaden blir
ännu sämre och att insatserna måste förstärkas.

Omfattningen av och avvägningen mellan åtgärder som stimulerar den in-
hemska efterfrågan och olika arbetsmarknadspolitiska insatser liksom ut-
giftsbegränsningar kan slutligen bedömas när Konjunkturinstitutet hai lagt
fram sina nya prognoser.

Regeringens förslag om att försämra arbetslöshetsförsäkringen lägger en-
sidigt bördorna på de arbetslösa. För många arbetslösa med låga inkomster
innebär förslaget en mycket allvarlig försämring av ekonomin, särskilt be-
tungande för den snabbt växande gruppen av långtidsarbetslösa. Försäm-
ringen drabbar också löntagare med medelinkomster, vilka i många fall kom-
mer att ha bara 50-60 % av sin tidigare inkomst.

Vi socialdemokrater har av dessa skäl i arbetsmarknadsutskottet avvisat
regeringens förslag. Vi anser att man kan åstadkomma minst lika stora för-
stärkningar av statsfinanserna genom att sätta in aktiva åtgärder, som för-
hindrar arbetslösheten och uppkomsten av den statsfinansiellt mycket be-
tungande långtidsarbetslösheten.

Den arbetsgrupp som vi har föreslagit skall före kompletteringspropositio-
nen pröva alternativ till försämrad arbetslöshetsersättning genom att fler kan
arbeta och utbilda sig. Jag ser tre viktiga uppgifter för denna arbetsgrupp:
För det första att klarlägga hur statsfinanserna kan stärkas genom att arbets-
lösheten minskar, för det andra att klarlägga på vilket sätt statsfinanserna
stärks genom rätt val av insatser samt, för det tredje, att klargöra behovet
av insatser mot långtidsarbetslösheten, så att denna kan brytas.

Mot denna bakgrund, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget om återre-
miss.

Anf. 3 HANS ANDERSSON (v):

Fru talman! Det skall gå fort nu, har jag förstått. Jag hade anmält mig till
ett längre anförande beträffande arbetsmarknadsutskottets betänkande 11.
Jag har nu fått reda på att det inte skall avgöras i dag, och för återremiss
räcker det med en tredjedel av rösterna. Jag förstår att en förkrossande ma-
joritet vill ha återremiss. Men det tillhör ju ändå demokratins spelregler att
man har rätt att yttra sig, inte minst i denna kammare.

Vad har då hänt? Det vet inte vi från Vänsterpartiet. Det vet inte jag, som
sitter i arbetsmarknadsutskottet. Men av tidningsuppgifter att döma skall
några diskutera om något. Jag har inte kunnat finna, när jag har lyssnat på
uttalanden från de berörda, riktigt vilka som skall diskutera. Är det utskot-
tet? Får jag vara med? Är det någon arbetsgrupp? Är det partiledningarna?
Vad skall man diskutera? Inte heller detta förefaller man vara ense om.

Det brukar pratas om sandlådan i politiken. Man kritiserar riksdagen.
Men för mig och för Vänsterpartiet är det i första hand regeringen som inte
är operativ. Därför har vi begärt att regeringen skall bytas ut. Den är inbör-
des splittrad. Den saknar uppenbarligen stöd i riksdagen. I fråga efter fråga
hamnar den i ett vakuum.

Regeringen föreslår väldigt litet på arbetsmarknadspolitikens område.
Prognoserna slår ständigt fel. Detta är mycket allvarligt i en fråga som berör
så många människor och som berör hela Sveriges ekonomi.

Riksdagen då - är det sandlådan? Jag vet inte riktigt vad man menar med
sandlådan. Jag är ju ganska ny här. Men nog tycker jag åtminstone att riksda-
gen är impotent i många frågor. När det gäller arbetsmarknadsutskottet vill
jag för riksdagens ledamöter - många är ju här i dag - tillstå att mycket litet
har skett i denna avgörande fråga. Det råder en oerhörd passivitet, och ini-
tiativ från oss och även från Socialdemokraterna förbigås i stort sett med
tystnad.

En del andra utskott har gjort något, t.ex. trafikutskottet och utbildnings-
utskottet, men arbetsmarknadsutskottet gör praktiskt taget ingenting i
denna fråga. I andra frågor däremot, som vi skall behandla senare, när det
handlar om lagförslag om deltidsarbetslöshet och när det handlar om juri-
diska tolkningar av företagarbegreppet i arbetslöshetsförsäkringen, görs det
en hel del. Det är inte minst arbetsmarknadsutskottets kansli som förser oss
med underlag. När det gäller denna fråga ankommer det faktiskt på oss riks-
dagsledamöter såsom representanter för våra partier att visa politisk vilja
och politisk potens, men det har vi inte gjort i utskottet.

Arbetslöshetskrisen är den fundamentala krisen i Sverige. Den hänger
ihop inte bara med det som arbetsmarknadsutskottet hanterar, utan den
hänger ihop med hela riksdagens politik, inte minst den ekonomiska politi-
ken och finanspolitiken. Den hänger ihop med näringspolitiken, trafikpoliti-
ken, utbildningspolitiken osv. Därför har partierna i oppositionen lagt fram
förslag om ett brett spektrum av frågor.

I samband härmed handlar det faktiskt också om finansiering. Där tycker
vi att vi från Vänsterpartiet har varit mer ansvarsfulla än socialdemokratin.

Prot. 1992/93:82
24 mars 1993

Arbetsmarknads-
politik

Prot. 1992/93:82
24 mars 1993

A rbetsmarknads-
politik

Vi har lagt våra kort på bordet, och vi är också beredda att spela korten. Vi
har gång på gång i finansutskottet, här i kammaren, i arbetsmarknadsutskot-
tet och i andra utskott sagt: Kom med förslag, diskutera våra förslag.

Nu säger ni att vi är ett så litet parti. Men vi kan säga bra saker ändå. När
vi t.ex. antog ”krispropositionen” i höstas föreslog vi 2 miljarder kronor i
aktiva åtgärdspengar till AMS. Frågan bara föll, ingen tog upp den. Sedan
dröjde det någon vecka och AMS styrelse beslutade att föreslå motsvarande
belopp. Regeringen föreslog i början av januari av de pengar som regeringen
själv har att hantera ungefär samma belopp, för att över huvud taget ha kvar
arbetsmarknadsutbildning och ungdomar i praktik.

Den här typen av bojkottpolitik mot konstruktiva förslag är mycket nega-
tiv för demokratin och för någon form av samförstånd när det gäller att dra
Sverige ur krisen.

Låt mig säga att de förslag som vi har lagt fram handlar delvis om finansie-
ringsfrågor. Det handlar om att öka statens intäkter men också om att ge-
nomföra besparingar. Vi har föreslagit ett tak i sjukförsäkringen. Vi har
också antytt ett flertal förslag till strukturella förändringar på lång sikt.

Det handlar, menar vi, om att omfördela så att efterfrågan stärks genom
att man inte låter pengarna stanna hos dem som är mycket sparbenägna, där-
för att de har så mycket pengar, utan ser till att få över pengar till dem som
har det väldigt svårt. Det gäller inte minst de arbetslösa. Därför motsätter vi
oss med bestämdhet besparingar i just arbetslöshetsförsäkring, KAS osv.

Det handlar om investeringsprogram inom industrin, infrastrukturpro-
gram, ROT-program, närings- och regionalpolitik. Det handlar om att ställa
medel till kommunernas förfogande, så att sysselsättningen där inte helt ra-
sar under 1993 och 1994. Det handlar om arbetsmarknadspolitiska åtgärder
för ungdom och utbildningsinsatser. Vi tror också att man måste inleda en
strukturell reform som innebär en arbetstidsreduktion.

Vi har lagt fram en mängd förslag, och vi har finansiering för dessa. De
har inte diskuterats seriöst.

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 11 innehåller huvudsakligen två
delar. Den ena handlar om neddragningar i socialförsäkringen, alltså arbets-
löshetsförsäkring, KAS och utbildningsbidrag. Där har utskottet faktiskt
kommit fram till ett bra förslag. Man säger nej till regeringens nedskär-
ningar. Den andra delen består av en serie förslag - egentligen icke-förslag
därför att man avstyrker förslag - som handlar om en aktivare arbetsmark-
nadspolitik, om att sätta människor i arbete så att behovet av kontantinsatser
för passivitet blir mindre.

Så kommer jag till den egentliga frågan, frågan om återremiss. Det var en
återremiss för ett tag sedan, men det ledde ju ingenvart. Man är rädd för
politikerförakt, och man är rädd för samråd och diskussion. Skall vi ha det
så att varje gång vi får en eller två månader på oss för att lösa ett problem,
slutar det med återremiss? Någon grupp, kanske ett litet gäng, skall en natt
få mangla fram ett resultat. Det är verkligen någonting som kommer att
främja politikerförakt.

Återremissen måste vara meningsfull. Det måste resultera i rejäla åtgär-
der för en arbetslinje. Det får vara slut på passiviteten från regeringens och
de borgerliga partiernas sida. Det måste bli efterfrågestimulans. Det måste

vara rejäla direkta insatser för att sätta människor i kompetenshöjande akti-
viteter, t.ex. inom utbildningsområdet. Men det måste också finnas en för-
delningspolitisk rättvisa i förslagen. Finns där inte det, är det en krigsförkla-
ring mot svenska arbetarrörelsen, fackföreningsrörelsen och mot alla dem
som har drabbats av Sveriges ekonomiska kris, som till icke ringa del har
uppkommit genom misskötsel från regeringens sida av finanssystemen.

Det handlar om en djup förtroendefråga för det politiska systemet. Det
gäller med andra ord att se till att de besparingar som regeringen har föresla-
git kring arbetslöshetsförsäkringen inte kommer att beslutas av denna riks-
dag. Det vore det sämsta både ur rättvisesynpunkt och när det handlar om
ekonomisk politik, dvs. att stimulera efterfrågan.

Uppgörelser i små gäng har vi fått nog av. Jag förstår den skräck som
många socialdemokrater och många representanter för fackföreningsrörel-
sen i dag känner över att det återigen skall komma ett paket som inte bara
är sakligt dåligt utan dessutom djupt orättfärdigt.

Förtroendet för den politiska processen bygger på öppenhet och ärlighet,
så att det man säger och kommer överens om på något sätt också återfinns i
politiken senare. Det handlar om att åstadkomma en konstruktiv diskussion.
Det handlar om sakinnehållen i besluten och i överenskommelserna. Detta
sakinnehåll måste bygga på principen arbete och rättvisa.

Lita på att Vänsterpartiet och våra representanter i utskott och kammare
kommer att vara konstruktiva, om det handlar om ärliga försök att på allvar
rätta till svensk ekonomi, få i gång tillväxten, sätta människor i arbete - detta
under förutsättning att det är rättvisa förslag, att man inte skall pungslå dem
som i dag inte har någonting. I så fall hoppas jag att proteststormen en gång
för alla fäller denna regering.

Sedan är det fråga om i vilka former dessa diskussioner förs. Jag har inte
förstått av inläggen av Elver Jonsson och Ingela Thalén hur detta riktigt skall
gå till. Vi är beredda att bidra konstruktivt. Vi kommer att ställa upp, och
jag hoppas att sakdiskussionen kommer att föras i utskottet. Annars har ni
ställt riksdagsarbetet återigen åt sidan. Då får vi mycket dåligt förtroende
för politikerna i framtiden.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1992/93:82
24 mars 1993

Arbetsmarknads-
politik

Beslut

Det av Elver Jonsson (fp) under överläggningen framställda yrkandet om
återförvisning av ärendet till utskottet för ytterligare beredning bifölls med
acklamation.

Meddelande om samlad votering

Talmannen meddelade att arbetsmarknadsutskottets betänkanden AU17,
AU12, AU8 och AU10, bostadsutskottets betänkande BoUlO samt utbild-

Prot. 1992/93:82
24 mars 1993

Vissa frågor om
arbetslöshets-
försäkringen

ningsutskottets betänkande UbU8 skulle avgöras i ett sammanhang efter av-
slutad debatt.

4 § Vissa frågor om arbetslöshetsförsäkringen

Föredrogs
arbetsmarknadsutskottets betänkande
1992/93:AU17 Vissa frågor om arbetslöshetsförsäkringen.

Anf. 4 HANS ANDERSSON (v):

Fru talman! Arbetsmarknadsutskottets betänkande 17 är faktiskt ett be-
tänkande där det står en hel del och där utskottet har gjort en hel del. Där
behandlas 150-dagarsregeln vid deltidsarbetslöshet. Det kommer ett rakt
förslag från utskottet, som dessutom är enigt. Där behandlas arbetslöshets-
ersättning i samband med studier, och där behandlas arbetslöshetsförsäk-
ringens täckning av företagare och anhöriga till företagare.

Det är till stora delar ett enigt utskott. Det är till stora delar mycket bra
förslag, som bygger på en genomarbetning.

Det finns dock i vår meningsyttring ett förslag som vi tar upp, eftersom
det har avstyrkts, och det skall jag återkomma till senare. Men jag vill redan
nu yrka bifall till meningsyttringen.

På grund av olyckliga omständigheter var det en synpunkt som inte kom
med i meningsyttringen. Jag vill därför yrka bifall till motion A458 av Elisa-
beth Persson m.fl., som handlar om rätt till utbildningsbidrag i förhållande
till studier på deltid som sker i planlagd form på folkhögskolor.

Låt mig bara kort beröra dessa frågor. Vi - precis som många andra från
flera partier - hade motionerat om 150-dagarsregeln. Det är ju inte så kons-
tigt, eftersom det är en regel som blir alltmer absurd, inte minst i det rådande
konjunkturläget. Den tvingar deltidsarbetslösa att bli heltidsarbetslösa efter
150 dagar. Jag tror att alla anser att detta är orimligt. Det är dessutom en
mycket stor kvinnofråga, eftersom det är mest kvinnor som arbetar deltid.

Jag skall inte uppehålla mig vid någon diskussion om hur vi har resonerat.
Det kan man läsa om i motionen. Jag anser att utskottet har fattat kloka
beslut. Vi har i motion A233 sagt att frågan egentligen omfattar mycket mera
än ersättningsrätten efter ett antal dagar. Det handlar om deltidsarbetslöshet
och deltidstjänstgöring över huvud taget.

I dag är det möjligt att inrätta deltidstjänster hur som helst, vilket innebär
att många människor som har deltid vill ha heltid. Det är ett ständigt kattra-
kande om hur man skall få upp arbetstiden. Detta är en fråga som i första
hand berör kvinnor. Även kvinnor behöver arbeta heltid. De har också för-
sörjningsansvar. Men i många fall kan det vara mycket svårt att ersätta del-
tidstjänstgöring med heltidstjänstgöring.

Vi har föreslagit en lagstiftning som ger rätt till heltid. Det är klart att detta
är en komplicerad fråga. I sitt avslagsyrkande säger utskottet att detta skulle
vända upp och ner på all svensk rättsordning. När man inrättar tjänster - om
nu en heltid innebär sex, sju eller åtta timmar i framtiden - kan man alltid
dela den behövliga arbetstiden i ett antal heltidstjänster. Därefter kan man

genom kollektivavtal förhandla - branschvis, företagsvis eller lokalt - om
hur tiderna skall disponeras så att de på bästa sätt passar såväl produktion
som den enskilde. Men vi har sett tillräckligt lång tid gå utan att det har hänt
någonting på deltidsområdet.

Speciellt kvinnorna har sådana utomordentliga problem att öka sina ar-
betstider från deltid till heltid. I ett läge med ekonomiska problem blir det
av försörjningsskäl allt viktigare att kunna gå över till heltid. Därför borde
man sätta i gång ett lagstiftningsarbete i syfte att öka skyddet för och för-
stärka möjligheten till heltid. Detta kan genomföras utan att man säger att
deltidstjänster skall förbjudas. Deltidstjänster uppkommer sedan när man -
på det lokala planet, genom förhandlingar mellan de anställda och företa-
get - praktiskt organiserar arbetet. Det är skälet till att vi har en avvikande
uppfattning och till att vi i vår meningsyttring har skrivit in förslaget om lag-
stiftning angående rätt till heltidsarbete. Men vi är medvetna om att det inte
är en alldeles lätt fråga att lösa rent tekniskt och juridiskt.

När det gäller studier har vi i motion A458 föreslagit att det skall vara möj-
ligt att kombinera deltidsstudier på folkhögskola med ersättning. Man skall
alltså likställa den här typen av studier med motsvarande studier som ger
motsvarande kompetens inom komvux. Det gäller planlagda studier som ger
kompetens inom olika ämnesområden och som bedrivs på deltid under för-
utsättningen att den studerande skall ha möjlighet att aktivt söka arbete, och
om han får arbete så skall studierna avbrytas.

Jag håller med om att det inte skall råda alltför stor oklarhet. Det finns
här ett problem i avvägningen mellan arbetsmarknadspolitiska åtgärder och
studiefinansieringsåtgärder. Vi anser - och inte minst erfarenheten från det
senaste året visar - att man måste kunna studera på folkhögskola för att höja
sin kompetens och samtidigt ha kvar sin ersättning. Annars blir det - som
det har varit under vintern - så att folk går tillbaka till passivitet, vilket aldrig
kan gynna vare sig den enskilde eller samhället. Vi vill alltså att utbildning-
arna på komvux och, på folkhögskolor skall jämställas. Jag yrkar bifall till
motion A458.

Flera motioner från företrädare för andra partier hade samma innebörd,
varav en del gick något längre. Dessa förslag byggde på heltidsstudier. I vår
motion har vi - försiktiga som vi är - för att inte begå överbudsbrott föresla-
git att det skall röra sig om deltidsstudier, just för att garantera att dessa ele-
ver skall vara mycket aktiva när det gäller att söka arbete.

I samband med detta avvisar utskottet rent principiellt tanken på att man
skulle kunna ha ett system med bidrag för högskolestudier som bedrivs av
arbetsmarknadsskäl. Den möjligheten finns i dag, men den gäller utbildning
som är riktad direkt till näringslivet. Vi har i en motion som behandlas i
AU11 föreslagit att det skall vara möjligt att i individuella fall, när det be-
döms vara särskilt rimligt för såväl arbetsmarknaden som individen, få er-
sättning vid annan utbildning. Men i det fallet skall kraven vara mycket
hårda. Annars hamnar man i en direkt rättvisekonflikt när det gäller finan-
siering på den högre nivån.

Beträffande företagarbegreppet och frågan om hur man skall kunna ha en
arbetslöshetsförsäkring som omfattar människor som har anknytning till
företag vill jag yrka bifall till utskottets förslag. Det innebär i stort sett att

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Vissa frågor om
arbetslöshets-
försäkringen

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Vissa frågor om
arbetslöshets-
försäkringen

man går igenom rättsläget, funderar över hur lagstiftaren har tänkt sig och
tar ställning till en del domslut som har fastställts. Vi anser att praxis har varit
för sträng. Detta har uppmärksammats inte minst när det gäller anhöriga till
företagare, t.ex. kvinnor som av jämlikhetsskäl har tagit del i skötseln av ett
familjeföretag - ett jordbruk eller ett småföretag - och hjälpt till med bl.a.
bokföring, samtidigt som de i huvudsak har sysslat med någonting annat,
t.ex. inom äldreomsorgen. När dessa kvinnor sedan förlorar sitt arbete inom
äldreomsorgen, får de ingen ersättning trots att de är med i facket och an-
slutna till a-kassan, eftersom de räknas som företagare. Detta upplevs som
mycket orättvist. Där klargör utskottets skrivningar rättsläget så, att de
värsta avarterna skall kunna undanröjas.

Slutligen vill jag yrka bifall till min meningsyttring och till motion A458 av
Elisabeth Persson m.fl.

Anf. 5 HARALD BERGSTRÖM (kds):

Fru talman! AU11 har nu återremitterats till utskottet. Därför blir inte
diskussionen speciellt långdragen. Angående det betänkande som vi nu be-
handlar, AU17, råder det enighet i utskottet. Det finns därför ingen anled-
ning att fälla så många ord i det sammanhanget.

Jag vill ändå säga något litet om den generella syn på arbetet och dess
värde, som vi har inom kds. Som kristdemokrater anser vi att arbetet har ett
oerhört stort värde, ett egenvärde. Det är ute i samhället som arbetsplat-
serna skapas. Det vi som politiker kan göra är att rätta till förhållandena, så
att näringslivet kan fungera. Det betyder alltså att det är i de näringspolitiska
ställningstagandena, genom skattepolitik och sådana politikområden som
förutsättningarna för en tillväxtinriktad politik skapas.

Arbetsmarknadspolitiken kommer i den principiella synen något efter.
När det som i just detta konjunkturläge inte går så bra att hålla sysselsätt-
ningen uppe, när efterfrågan viker och när vårt utlandsberoende slår igenom
på ett sätt som inte någon av oss trodde var möjligt, kommer de arbetsmark-
nadspolitiska åtgärderna i fokus. Men låt inte detta skymma det faktum att
det är inom de övriga politiska områdena som förutsättningarna läggs för en
politik som ger sysselsättning och en fullgod arbetsmarknad. Därmed inte
sagt att arbetsmarknadspolitiken inte är oerhört viktig. Vi behöver den.

Så till betänkandet AU17. Här råder, som jag nämnde, enighet om de
olika sakområden som vi behandlar; 150-dagarsregeln, arbetslöshetsersätt-
ning i samband med studier, företagares arbetslöshetsersättning och samord-
ningsproblem mellan arbetslöshetsersättning och olika andra ersättningar.
Även om detta med 150-dagarsregeln är besvärligt och knepigt kan vi inte
vara statiska, utan här bör en förändring ske. Vi föreslår i utskottet att regeln
skall ändras så att möjligheter öppnas för ersättning i dessa sammanhang.

När det gäller företagare föreslår vi att regeringen tar sig en funderare och
definierar begreppet företagare, som nu har blivit för snävt. Det har i dag
blivit för svårt att få ersättning. Hans Andersson nämnde ett exempel med
en lantbrukarhustru som inte deltar i gårdens skötsel. Hon får ingen ersätt-
ning när hon blir uppsagd från något annat arbete. Så får det inte vara.

Jag har inga andra yrkanden än de som finns i betänkandet. Jag yrkar bi-
fall till betänkande AU17.

Anf. 6 JOHNNY AHLQVIST (s):

Fru talman! Debatten verkar bli en aning avslagen. Anledningen till detta
är att man har tagit bort den intressanta delen, som skulle ha ingått i denna
debattrunda. Det var ju faktiskt från början sagt att man skulle debattera
ersättningsnivån i a-kassan i samband med betänkande AU17. Nu har frågan
återremitterats, därför finns det inte mycket mer att säga om den.

Beträffande Hans Anderssons beskrivning att det var majoritet i utskottet
för att man inte skall sänka ersättningsnivån, vill jag säga att detta bara är
en chimär. Det är faktiskt så att Ny demokrati inte har tagit ställning i den
här frågan. Anledningen till att vi fick en majoritet för skrivningen var att vi
socialdemokrater har ordförandeskapet i utskottet och därmed utslagsröst.
Ny demokratis motioner innehåller förslag om att sänka ersättningsnivån till
70 %, dvs. en sänkning som är 10 % större än den som regeringen har avise-
rat. Därför tror jag inte att detta majoritetsförhållande hade klarat en om-
röstning i kammaren.

I betänkande AU17 behandlas frågor om arbetslöshetsersättning vid stu-
dier, egenföretagares rätt till arbetslöshetsersättning och samordningsfrågor
mellan pension och a-kassa. Vi är överens om att regeringen skall åter-
komma i dessa frågor. Men jag vill samtidigt höja ett varnande finger för att
låta arbetslöshetsersättningen bli någon sorts allmän slasktratt som skall
klara alla problem i samhället. Man måste vara försiktig med definitionen av
vilka människor som skall omfattas av arbetslöshetsförsäkringen. Det får
inte bli någon sorts utfyllnadsersättning till företagare som för närvarande
inte är så särskilt framgångsrika.

Det är positivt att vi har enats om att förändra 150-dagarsregeln. I dag
måste tusentals deltidsarbetslösa - de flesta är kvinnor - säga upp sitt deltids-
arbete och stämpla på heltid för att de över huvud taget skall kunna över-
leva. Detta har naturligtvis ökat i takt med de problem som har uppstått ge-
nom den arbetsmarknadspolitik som regeringen har fört och genom de in-
dragningar som har gjorts för kommunerna. Detta slår huvudsakligen direkt
mot kvinnorna, som i stället måste anlita arbetslöshetskassorna. Men jag
tror inte att borttagandet av 150-dagarsregeln löser alla problem för dessa
tjejer. Jag tror att man måste vidta åtgärder för att få bort den diskriminering
i arbetslivet, som i huvudsak rör kvinnorna. Vid exempelvis schemaläggning
av deras arbeten tas i större utsträckning tekniska hänsyn än till individens
rätt till heltidsarbete.

Fru talman! Jag skall inte ytterligare förlänga denna avslagna debatt.

Anf. 7 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):

Fru talman! Detta betänkandes viktigaste punkter är tolkningen av företa-
garbegreppet och 150-dagarsregeln. Först något om 150-dagarsregeln, som
enkelt kan sammanfattas med att det skall löna sig att arbeta. Medierna har
visat upprörande fall där deltidsarbetande säger upp sig från deltidsjobb för
att stämpla på heltid. I SKTF:s fackförbundstidning skriver man: Om du inte
får något heltidsarbete inom 150 dagar så säg upp dig och bli arbetslös på
heltid.

I Sverige är vi eniga om arbetslinjen. Varje timmes utfört vitt arbete är

Prot. 1992/93:82
24 mars 1993

Vissa frågor om
arbetslöshets-
försäkringen

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Vissa frågor om
arbetslöshets-
försäkringen

10

bättre än arbetslöshet. Reglerna skall syfta till att minimera utslagningen.
Det är därför vi nu begär att regeringen skall ändra reglerna.

Samtidigt bör man inte blunda för skälet till tidigare tvekan. Man kan för-
stå tidigare regeringar i detta avseende. Risk för missbruk föreligger utan
tvekan. Det blir sannolikt svårt att förhindra. Utskottet har därför försökt
att lägga in ett kontrollsystem för att stävja missbruk.

Jag minns när jag var småbarnsmamma. Det ansågs då självklart i min lilla
dalaby att man stämplade upp när man hade småbarn. Det var ett begrepp
att missbruka arbetslöshetsförsäkringen och att använda den som ett vård-
nadsbidrag. Tydligen hade man behov av ett vårdnadsbidrag, eftersom man
gjorde om arbetslöshetsförsäkringen till ett sådant, vilket man också gör i
många andra europeiska länder - i synnerhet i Spanien enligt flerstämmiga
uppgifter från sakkunskapen där. Men det är orimligt att använda detta
trygghetsnät för den som inte har för avsikt att förvärvsarbeta.

Missbruk av trygghetsnäten leder på sikt till att trygghetsnäten minimeras
eller måste dras in på grund av kostnadsexplosion. Därför är kanske det mest
angelägna att få en normbildning till stånd och ett socialt tryck som bidrar
till att hämma fusk. Om allmänintresset kan stärkas på särintressenas be-
kostnad, kan det bidra till den nödvändiga attitydförändringen.

Missbruk bör också behandlas straffrättsligt, som det bedrägeri det ju
handlar om, dvs. det kan jämföras med undanhållande av skatt - helt enkelt
ekonomisk brottslighet.

Fru talman! Vi befinner oss nu i en fullständigt ny arbetsmarknadssitua-
tion. Motioner föreligger från i stort sett alla partier med önskan om ändring
av 150-dagarsregeln. Men vi bör komma ihåg att den viktigaste åtgärden för
att komma till rätta med arbetslösheten inte är att lappa på och lindra symto-
men. Det viktigaste är att få bort sjukan. Arbetslösheten måste angripas från
många håll. För att få till stånd de 360 000 nya företag, som behövs för att få
ned arbetslösheten till de 3 % som Socialdemokraterna talar om, krävs
270 000 anställda i ett företag per dag i tio år. Då fordras ett synnerligen at-
traktivt företagarklimat med insatser för att öka produktiviteten och inrät-
tande av ett arbetsskapande lönebildningssystem.

Detta leder mig in på den andra stora frågan i betänkandet, nämligen före-
tagarnas arbetslöshet och inte minst deras familjers. Det vore en överdrift att
påstå att det är ett företagarvänligt klimat som ligger bakom de vidsträckta
företagarbegrepp som AMS tillämpar, och som genom Försäkringsöverdom-
stolens domar ytterligare har försatt företagarnas familjer i onödigt försvå-
rande situationer.

Problemet har uppmärksammats i motioner av Moderaterna, Centerpar-
tiet och Folkpartiet, vilket för det första har lett utskottet till en analys av
vem som skall anses som företagare i lagens mening, och för det andra till
en bedömning av vilka kriterier som skall uppfyllas för att företagaren skall
räknas som arbetslös.

För företagare gäller ett särskilt arbetslöshetsbegrepp, trots att det i pro-
positionen till nuvarande lag inte står någonting om att företagarbegreppet
skulle vara väsentligt annorlunda i försäkringshänseende än i arbetsrätt,
konkurrensrätt osv. I fyra domar i försäkringsöverdomstolen har man be-
dömt personer som företagare som otvetydigt skulle vara arbetstagare i ar-

betsrättslig mening. Det har handlat om personer som inte har ägt någon
andel i företaget. Men de har ändå nekats arbetslöshetsersättning, ja, t.o.m
med hänvisning till giftorätten enligt en av motionärerna.

AMS har krävt att man måste skilja sig varaktigt från företaget. Hur gör
man det om man inte äger någon del av det och inte kan avyttra det? Anställ-
ningen har ju upphört, det som knöt en till företaget. Men det har AMS inte
godkänt. Skilsmässa som kriterium för arbetslöshet synes verkligen orimligt.

Utskottet har nu definierat företagarbegreppet så att det inte skall gå att
tolka det illvilligt ens av den som skulle kunna ha det syftet. Lagen skall fort-
sättningsvis ange att för att definieras som företagare måste man i praktiken
ha ett väsentligt inflytande i företaget. En grundläggande förutsättning är att
personen själv äger någon del av företaget.

Givetvis får inte arbetslöshetsersättning bli utfyllnad i olönsamma företag.
Därför är kraven på avyttring av verksamhet hårda. Samtidigt har givetvis
även företagare behov av någon trygghet vid arbetslöshet. Därför ingår det
i direktiven till utredningen om allmän arbetslöshetsförsäkring att uppmärk-
samma företagares behov av ett sådant försäkringsskydd.

Jag har personligen, som dotter i en sådan situation, upplevt hur det är när
företagaren faller helt utan skyddsnät. Därför är det särskilt trevligt att
kunna konstatera att utskottet är enigt när det gäller en ny och mer rimlig
tolkning av företagarbegreppet.

Därmed ber jag, fru talman, att få yrka bifall till hemställan i dess helhet
i betänkande AU17.

Anf. 8 LAILA STRID-JANSSON (nyd):

Fru talman! Småföretagarna, denna drabbade grupp, som under den långa
socialdemokratiska eran systematiskt plågats med skatter, pålagor, ibland
oförstående fack, långtgående anställningsskydd etc. har äntligen i Ny de-
mokrati funnit sin företrädare.

Många väljare som röstade fram den borgerliga regeringen anser att Sve-
rige måste bygga sin välfärd och fortsatta existens på just småföretagarna.
Härom verkar även enighet råda inom de politiska partierna.

Trots det regeringen säger om hur viktigt det är med småföretagen, kan
vi konstatera att småföretagarna och deras anhöriga blivit väldigt underligt
behandlade vid arbetslöshet.

Om en småföretagare haft en anhörig anställd i rörelsen har det varit hart
när omöjligt för familjemedlemmen/släktingen att få ersättning från a-kas-
san när han blivit arbetslös, trots att han betalat avgift till kassan. Familje-
medlemmen har nämligen också ansetts som företagare, oavsett vilken posi-
tion han haft och oavsett om han ägt någon del av företaget eller inte.

Eftersom lagen säger att en företagare är arbetslös först när han sålt rörel-
sen eller lagt ned den för gott, har inte heller dessa familjemedlemmar an-
setts som arbetslösa när de har tvingats att sluta därför att rörelsen går dåligt.
Man har tydligen tyckt att de skall göra sig av med rörelsen för att bli betrak-
tade som arbetslösa. Men hur skall man kunna göra sig av med företaget,
eller lägga ned det, om man inte äger någon del i det?

De anhöriga har blivit utan ersättning, trots att de har varit precis lika ar-
betslösa som andra anställda som blivit uppsagda därför att företaget går då-

Prot. 1992/93:82
24 mars 1993

Vissa frågor om
arbetslöshets-
försäkringen

11

Prot. 1992/93:82
24 mars 1993

Vissa frågor om
arbetslöshets-
försäkringen

12

ligt. Kanske har det till och med hänt att hela företaget måst läggas ned för
att inte hela familjen skall stå utan försörjning.

Är det detta som kallas småföretagarvänlig politik?

Jag förvånar mig över att regeringen inte har gjort något för att rätta till
dessa tokigheter. Det skulle tydligen till motioner från Ny demokrati och
från några enskilda riksdagsledamöter för att något skulle hända. Varför är
regeringen så passiv?

Är det inte märkligt att detta förekommit under många år utan att något
parti engagerat sig i denna orättvisa fråga, alltså utan att engagera sig för
småföretagarna? Problemet har varit att AMS i sin regelbok för a-kassorna
inte har återgivit innehållet i proposition 56 från 1973 i dess helhet. Vänligen
observera årtalet: 1973.

På grund av detta har under en följd av år, trots uppluckring av bestäm-
melserna 1983, varken de borgerliga partierna eller socialdemokraterna och
vänstern aktivt bearbetat den orättvisa som småföretagares anhöriga fått ut-
stå.

Sedan Ny demokrati kom in i riksdagen för ett och ett halvt år sedan har
vi rivit och slitit i ärendet så till den milda grad att vi fått med oss andra par-
tier, som tidigare slentrianmässigt, oengagerat motionerat i frågan. Vi har
fått ett enat utskott att ge regeringen till känna följande skarpa formulering:

”Utskottet ställer sig således bakom uppfattningen att företagarbegreppet
har kommit att ges en alltför vidsträckt tolkning. Det bör därför ankomma
på regeringen att skyndsamt återkomma med lagförslag i enlighet med det
nyss anförda.”

Observera formuleringen med ordet skyndsamt!

Vår motion A222 är alltså tillgodosedd. Grattis alla småföretagare!

Fru talman! Med detta inlägg ber jag att få yrka bifall till hemställan i ar-
betsmarknadsutskottets betänkande AU17.

Anf. 9 BO FINNKVIST (s):

Fru talman! Många talare före mig har påpekat att det kanske blir en litet
underligt avslagen debatt beroende på återremissen.

Det aktuella betänkandet behandlar i synnerhet 150-dagarsregeln, som i
princip till 100 % har varit ett bekymmer för den kvinnliga delen av arbets-
marknaden. Det är tillfredsställande att den regeln förändras på ett sådant
sätt att vi får bättre möjligheter att överleva en besvärlig period. Det är det
vi har i dag över hela landet.

Jag vill utgå från ett besök som Värmlandsgruppen här i riksdagen fick
förra veckan av en ung kvinna från Filipstad. Hon var arbetslös. Nu har hon
fått ett beredskapsjobb. På eget bevåg, utan att ha någon som helst organisa-
tion bakom sig, hade hon samlat in 2 000 namnunderskrifter mot olika för-
sämringar som har föreslagits och som planeras för de arbetslösa.

Hon var givetvis här för att visa upp namnunderskrifterna, men vi träffade
en mycket bekymrad människa. Sådana har vi väldigt många ute i landet nu.
De känner oro. Det är människor som är oskyldiga till den situation som de
har hamnat i. De har kanske haft jobb i tiotals år och sedan har båda de
vuxna i familjen blivit arbetslösa. En kan ha haft deltidsjobb och en annan
heltid. Då handlar det inte om, som en del uttrycker det, att man får ersätt-

ning till 90 %. Ersättningen hamnar på långt lägre tal. Jag har själv nära an-
höriga vars familjeinkomster ligger på ungefär 75 %.

Alla de regler som diskuteras här i dag har med detta att göra. Trots att
jag kanske hamnade på fel avsnitt i den här debatten tänkte jag att jag kunde
säga detta, för det berör samtliga områden som arbetsmarknadsutskottet har
att hantera.

Utöver de förslag som nu har återremitterats kommer det olika typer av
uttalanden. Det förekommer utredningar om ytterligare försämringar för
människor som redan i dag befinner sig i en ekonomisk situation som innebär
att de kanske får gå från hus och hem.

Det här är ett socialt problem som knappast kan beskrivas. För en familj
som hamnar i den här situationen är det mycket bekymmersamt, och olika
saker kan hända.

Jag vill använda den taletid som jag har kvar till att säga att jag hoppas att
de samtal som nu förs leder fram till att man kommer överens om att bibe-
hålla dagens nivå på a-kasseersättningen och även bibehålla övriga regler på
en sådan nivå att vi inte försämrar för dem som redan tidigare upplever en
mycket pressad situation. Jag anser att man inte skall tillgripa enbart bespa-
ringar. Man kan också se till att det blir skattehöjningar för dem som tjänar
bra för att vi skall klara av detta.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 9 §.)

5 § Arbetslivspolitik

Föredrogs
arbetsmarknadsutskottets betänkande
1992/93:AU12 Arbetslivspolitik (prop. 1992/93:100 delvis och skr.

1992/93:153).

Anf. 10 KJELL NILSSON (s):

Fru talman! Under 80-talet påbörjades en offensiv i det här landet för ar-
betets förnyelse. Den byggde på övertygelsen om att om jobben förbättras,
människorna trivs bättre på sina arbeten och får ett bättre innehåll i sina ar-
beten minskar utslagningen på arbetsplatserna. Produktiviteten ökar om
människorna trivs på sina arbetsplatser och har en bra arbetsmiljö. Det var
vår övertygelse. Och kostnaden för ohälsa och utslagning från arbetsmark-
naden minskar.

Regeringen och de borgerliga partierna saknar i dag intresse för att föra
detta förnyelsearbete vidare. De vill snarare avveckla de framgångar som vi
har haft i vårt arbetsmiljöarbete.

Utvecklingen mot det som vi i den fackliga rörelsen och även Socialdemo-
kraterna kallar det goda arbetet stannar av. Arbetslösheten i landet ökar ka-
tastrofalt och har nu nått en nivå som vi aldrig har upplevt tidigare. I en hög
arbetslöshet finns en inbyggd risk för att arbetsmiljön blir sämre. Också de
anställda har en benägenhet att ställa mindre krav på en god arbetsmiljö när

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Arbetslivspolitik

13

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

A rbetslivspolitik

14

de ser hur många f.d. arbetskamrater som är utan arbete. De vågar inte ställa
rättmätiga krav. Til] detta hör att man minskar resurserna för att upprätt-
hålla och kontrollera en god arbetsmiljö.

Vi menar att det behövs fortsatta insatser på en rad områden, bl.a. ekono-
miska styrmedel i arbetet. Vi menar att man, genom att arbetsmarknadens
parter tar över ansvaret för sjuk- och arbetskadeförsäkringarna, bygger in
ett tryck på arbetsgivarna att se till att arbetsmiljön är bra. I annat fall får de
själva vara med och direkt betala de kostnader som samhället tidigare har
stått för. Sådana ekonomiska styrmedel har vi föreslagit, och vi tror att det
är rimligt att de skulle förbättra också arbetsmiljön.

Kompetensutvecklingen i arbetet är en annan fråga. Vi tror att det, med
de nya arbetsorganisationer som håller på att växa fram, är absolut nödvän-
digt att man utökar kompetensen hos de anställda. Då får man ett ökat in-
tresse för arbetet. Man får också mindre kostnader för en dålig arbetsmiljö.
Kompetensutvecklingen kopplas nu ihop med den ändrade omorganisation
som sker på många arbetsplatser.

Arbetsmiljöarbetet måste alltså drivas vidare i en icke minskad takt utan
i en ökad takt. De faror som vi tidigare inte såg i arbetsmiljöarbetet är i dag
tydliga. Men vi har även de gamla kvar.

Arbetsmiljöarbetet måste inriktas på förebyggande insatser. Aktiv och
snabb rehabilitering är nödvändig. Företagshälsovården är i detta samman-
hang ett av våra viktigaste instrument. Som vår arbetsmiljöorganisation är
uppbyggd ute i företagen, är företagshälsovården ett mycket bra stöd för de
skyddskommittéer som ser till att arbetsmiljön upprätthålls. Arbetsgivaren
har ansvaret för arbetsmiljön, men de fackliga organisationerna, med hjälp
av företagshälsovården, har möjligheter att starkt påverka utvecklingen.

Vad sker nu med företagshälsovården? Regeringen har föreslagit och riks-
dagen har fattat beslut om att det statliga stödet till företagshälsovården skall
tas bort, och det har tagits bort. Det finns inte längre något sådant. Det till-
kom för att stimulera just uppbyggnaden av företagshälsovården för att för-
bättra arbetsmiljöarbetet. Samtidigt som man tog bort stödet från staten till
företagshälsovården, sade Arbetsgivareföreningen upp avtalet mellan SAF,
LO och PTK om inriktningen och förekomsten av företagshälsovård. Det
finns inget avtal i dag inom hela den privata sektorn. Detta är naturligtvis
ett mycket stort hot mot utvecklingen av arbetsmiljöarbetet i framtiden och
kvaliteten på detsamma.

Vi socialdemokrater har sagt att vi accepterar att man tar bort det statliga
stödet. Men då skall denna kammare besluta om en lag om obligatorisk före-
tagshälsovård, dvs. att man enligt lag är skyldig att upprätthålla företagshäl-
sovård vid samtliga företag i detta land. Då är vi beredda att acceptera att
det statliga stödet tas bort. Vi har stöd för detta i en ILO-konvention som
Sverige har ratificerat, konvention nr 161, där det föreskrivs att Sverige skall
ha företagshälsovård. Men vi är vana vid att man numera inte är så noga med
att man även bryter mot ILO-konventioner. Risken är väl därför att vi inte
får någon företagshälsovård alls i landet.

Vi anser också att man skall införa sociala bokslut i årsredovisningarna.
Det är lika viktigt att man talar om vad som har hänt på arbetsmiljöområ-
det - olyckor och annat som kan ha inträffat, insatser som har gjorts för att

förbättra arbetsmiljön - i årsredovisningen som att man talar om enbart de
ekonomiska transaktionerna. Vi föreslår alltså att det införs sociala bokslut
och att detta skall vara tvingande.

Regeringen försökte lägga ned Arbetslivsfonden snabbare än vad som var
meningen. Arbetslivsfonden har betytt väldigt mycket för en nydaning av
arbetsmiljöarbetet. Arbetslivsfonden blir nu kvar till den 1 juli 1995, vilket
vi tycker är mycket bra. Allt tyder på att Arbetslivsfonden har fullföljt sitt
arbete på ett utmärkt sätt och har gjort mycket värdefulla insatser för att i
både det långsiktiga och det kortsiktiga perspektivet förbättra arbetsmiljön
i vårt land.

Det är nu som förr Socialdemokraterna och de fackliga organisationerna
på arbetstagarsidan som driver arbetsmiljöfrågorna. Från den borgerliga re-
geringen och de borgerliga partierna finns det ett alltmer svalnande intresse
för dessa frågor, och deras intresse har aldrig varit särskilt stort.

Det största hotet mot vårt arbetsliv kanske ändå kommer från det arbete
som bedrivs i Arbetsrättskommittén. Kommittén har ännu inte avslutat sitt
arbete, men en del har läckt ut, och en del har vi kunnat ta del av via massme-
dierna. Om de förslag som Arbetsrättskommittén tänker lägga fram blir
verklighet, vågar jag hävda att vi förs tillbaka till 30-talet när det gäller ar-
betstagarnas rätt att vara delaktiga i arbetsmiljöarbetet och arbetsrätten här
i landet. Om de förslag som nu kommer att läggas fram, kan man säga att
den gamla § 32 återinförs i Arbetsgivareföreningens stadgar, där det sades
att arbetsgivaren själv äger att anställa och avskeda folk. Det behövde inte
finnas någon saklig grund eller något annat. Det verkar som om Arbetsrätts-
kommittén vore på väg åt det hållet. Jag hoppas innerligt att många goda
krafter vid sidan om socialdemokratin är beredd att ställa upp och försvara
de framgångar och den utveckling som har skett på detta område under hela
efterkrigstiden och som har gjort att vi på arbetsrättens område och arbets-
miljöns område har intagit en tätposition, men den håller raskt på att för-
svinna.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 2 och 3 i betänkandet.

Anf. 11 HANS ANDERSSON (v):

Fru talman! Arbetslivsfrågor och arbetslivet. För oss i Vänsterpartiet, för
oss arbetande och för oss i arbetarrörelsen är detta politikens centrum.

Det är i arbetslivet resurser och tillväxt skapas. Det är i arbetslivet männi-
skor kan förverkliga många drömmar och ha möjlighet att skaffa sig sin för-
sörjning. Det är också i arbetslivet som det finns mycket tydliga konflikter
mellan olika grupper. Det är i arbetslivet man möter den verkliga makten.

Det privata näringslivet är i Sverige mycket koncentrerat kring sitt ägande
och är mycket långt från demokratin. Arbetarrörelsens gamla aspirationer
att få en ekonomisk demokrati, demokrati i arbetslivet och kring arbetsorga-
nisationen, kring beslut som fattas om den enskilde och kollektivet på en
arbetsplats, utgör drömmar som aldrig kommer att gå under. Det här är i
själva verket grunden för den socialistiska visionen, dvs. att få förvalta sig
själv, att få vara människa även i arbetslivet och inte bara en produktionsfak-
tor som skall exploateras.

Det är därför jag med stor sorg läser propositionens, men även utskottets,

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

A rbetslivspolitik

15

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

A rbetslivspolitik

16

texter om arbetslivet. Texterna är så passiva, och det är så litet man vill göra.
Egentligen vill man, som den tidigare talaren sade, förmodligen sätta stopp
för det reformarbete som har pågått under lång tid. Arbetslivsfrågorna
hänger mycket ihop med frågorna kring arbetsrätt, vad som händer mellan
parterna på arbetsmarknaden, om det blir några avtal, kollektivavtalens
ställning osv. Vi känner sedan decennier den borgerliga politiken och det
borgerliga intresset i arbetslivet. Det gäller nu att föra kampen så att de am-
bitioner som arbetarrörelsen har stått för under så lång tid inte förs tillbaka
ytterligare. Läget är nu mycket bekymmersamt.

I den arbetslivspolitik som presenteras i betänkandet ingår t.ex. Arbets-
livsfonden. Socialdemokraterna och den borgerliga regeringen har tillsam-
mans stulit 5 miljarder kronor - först var det 2 miljarder förra våren och se-
dan 3 miljarder i höstas - från positiva insatser inom ramen för Arbetslivs-
fondens faktiskt utmärkta arbete. Det här leder till vad? Jo, det leder till
förändringar i arbetsorganisationen, utbildningsinsatser, teknikhöjande åt-
gärder - men i vilket syfte? Jo, att höja produktiviteten. Därmed skall Sve-
rige göras mer konkurrenskraftigt och mer effektivt, både i näringsliv och i
offentlig sektor.

A andra sidan skulle dessa pengar kunna skapa en arbetsmiljö som är
bättre och skapa mindre ohälsa på arbetsmarknaden. Det skulle innebära att
färre skulle bli arbetsskadade och färre skulle bli förtidspensionerade. Färre
skulle alltså behöva leva på pensions- och bidragssystemet utan att göra nå-
got.

Med andra ord. Det jag nyss har sagt är ett bevis för att pengar från Ar-
betslivsfonden som används väl, är pengar som nedbringar det strukturella
underskottet i bägge ändarna. Sverige blir mer konkurrenskraftigt och effek-
tivt, och färre personer blir beroende av bidrag från statskassan.

Därför har vi i Vänsterpartiet vid tidigare beslut yrkat avslag på förslagen
att stjäla pengar ur Arbetslivsfonden. Nu är pengarna stulna. Nu återstår
endast ett tekniskt awecklingsbeslut. Arbetslivsfondens representanter har
sagt att regeringens förslag var för nätt. Utskottet föreslår därför en bredare
tidsmarginal. Men huvudpunkten är att det var fel att ta pengar från dessa
mycket goda insatser.

Det här gäller på samma sätt frågan om företagshälsovården. Statsbidra-
gen har utgått. Ambitionerna har sänkts. Avtal har sagts upp. Inga nya avtal
har skrivits. Rapporterna från dem av oss som är ute i arbetslivet är entydiga,
fru talman. Företagshälsovårdens ambitioner håller på att sänkas. Det drab-
bar direkt de människor som utsätts för arbetsskador och sjukdomar. Det
drabbar det gemensamma partsarbetet som pågår på så många håll för att
förbättra arbetsmiljö och -organisation. Det försämrar i själva verket en ut-
veckling av arbetslivet. Det försämrar situationen för arbetstagare, och det
försämrar situationen för Sverige.

Vi i Vänsterpartiet har motionerat om obligatorisk företagshälsovård. Vi
har även motionerat om en rad olika åtgärder, t.ex. hur finansieringen skall
gå till så att den bärs mer av företag med dålig arbetsmiljö och fler arbetsska-
dor än sådana företag som har skött sig bättre. Vi har knutit an till flera för-
slag som lades fram på LO:s senaste kongress och som är väl underbyggda.
Vi föreslår också sociala bokslut. Vi föreslår att det på arbetsförmedlingarna

finns tillgång till information om arbetsmiljön, sjuktalet och arbetsskador på
företag. Det är uppgifter av mycket stort intresse för dem som söker jobb.
Det här kunde utgöra en intern drivkraft för företagens självbevarelsedrift.
För att överleva måste företagen skapa en arbetsorganisation och arbets-
miljö som faktiskt värnar om personalen.

Fru talman! Det finns en fråga som inte har föranlett att några motioner
har väckts. Det beror delvis på ett misstag från vår sida. Regeringen lade
fram en skrivelse om ILO-konventionen, nr 172, om förhållanden i hotell-
och restaurangbranschen internationellt sett. Det skedde samtidigt som den
allmänna motionstiden pågick. Åtminstone jag missade att skrivelsen hade
lagts fram.

I den meningsyttring av mig som har fogats till betänkandet har jag tagit
med en formulering om ILO-konventionen. Där framgår följande: ”Jag be-
klagar att Sverige inte kommer att ratificera ILO-konventionen (nr 172) om
hotell, restauranger och liknande anläggningar. Det är riktigt, som sägs i den
föreliggande skrivelsen från regeringen, att konventionen är svag. Däremot
finns det ingen grund för påståendet att den skulle vara diskriminerande.
Det är viktigt att arbeta för globala minimivillkor i denna bransch för att
motverka social dumpning. Konventionen kan utgöra en plattform för fort-
satt arbete syftande till att skapa ett verksammare redskap mot exploatering
och rovdrift på personal i vår omvärld.”

Det här gäller inte bara vilken omvärld som helst. Det är inte minst i turist-
branschen som vi europeer är och beter oss - som vi har lärt oss när det gäller
Thailand och på andra håll. Den som har varit utomlands, inte minst i u-
länder, vet vilka fruktansvärda förhållanden och vilken utsugning av särskilt
barn, unga flickor, som pågår på hotell- och restauranganläggningar. Det
finns ett mycket stort behov av en internationell konvention. Problemet är
att arbetsgivargruppen har hävdat att en konvention inte gagnar näringens
intressen. Den skulle snarast vara diskriminerande. Det finns så många olika
villkor i olika länder, säger man från arbetsgivarhåll. Regeringarna har an-
slutit sig till det synsättet.

Det fackliga synsättet, dvs. arbetstagarrepresentanternas synsätt, som har
framförts i ILO-kommittén, är att det skulle vara en förmån för tredje värl-
dens länder och arbetskraft om konventionen kunde ratificeras.

Jag tycker att den argumentation som förekommer - bortsett från vissa
tekniska och juridiska funderingar från arbetsmarknadsministerns sida - går
ut på att en anslutning till arbetsgivarintressena, som inte vill ha en reglering,
är ett sätt att tjäna pengar på fattiga och utsatta människors svaga arbets-
rättsliga situation.

Fru talman! Det finns också andra frågor. Vi har i motionerna A256 och
A232 tagit upp frågor om de arbetshandikappades situation på arbetsmark-
naden. Den är mycket dålig, och det behöver göras stödinsatser. Med hjälp
av löne- och statsbidrag kan människor komma in i meningsfull sysselsätt-
ning. I dag finns det ett hinder för att arbets- och lönebidrag skall utgå samti-
digt. Det finns undantag. Men generellt sett finns det hinder. Vi har föresla-
git att det skall vara möjligt.

Vi har också föreslagit en rejäl pott pengar, 250 miljoner kronor, för att

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Arbetslivspolitik

2 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 82

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Arbetslivspolitik

18

skapa ett lönebidrag, så att man kan få in 2 400-2 500 fler handikappade i
arbetslivet.

Jag vet att det inte bara är fråga om pengar. Anslaget är i detta arbets-
marknadsläge inte riktigt förbrukat. Men med denna åtgärd, och denna gest
från vår sida, vill vi säga hur viktigt det är att det skapas sysselsättning för
dem som ligger absolut sämst till på arbetsmarknaden, nämligen de handi-
kappade.

De förslag som t.ex. Ny demokrati har fört fram om att spara 2 miljarder
inom ramen för Samhall, att ge sig på handikappade människor, är inte bara
dålig politik. Det är en fruktansvärd cynism. Det är en ren ynkedom att den
typen av politik förs fram i ett läge när det i och för sig är besvärligt på arbets-
marknaden och i ekonomin i Sverige.

Jag yrkar slutligen bifall till meningsyttringen. Låt mig med sorg konsta-
tera att den borgerliga regeringen och de borgerliga riksdagspartierna inte
tycks bry sig särskilt mycket om att förbättra arbetslivet.

Socialdemokraterna har i reservation nr 1 om arbetslivspolitikens inrikt-
ning fört fram många åsikter som jag kan ansluta mig till. De har också sagt
att de har drivit igenom att arbetsmarknadens parter skall ta över ansvaret
för sjuk- och arbetsskadeförsäkringen.

Jag vet inte hur mycket man har drivit igenom, hur många beslut som har
fattats och vart man har kommit. Jag ser många faror, och jag ser vissa möj-
ligheter. Reservationen uttrycker i stort sett det som också Vänsterpartiet
känner inför dessa frågor. Vi får återkomma till det praktiska genomföran-
det när det gäller kompetensutveckling, miljöarbete, arbetstider och arbets-
rätten. Det är frågor som kommer att behandlas helt separat.

Att regeringen saknar ett positivt intresse för dessa frågor framgår mycket
klart av propositionen. Vad gäller de borgerliga partierna framgår det också
av utskottets betänkande.

Anf. 12 KENT OLSSON (m):

Fru talman! I detta betänkande behandlas regeringens förslag till anslag
för att främja sysselsättningen för arbetshandikappade. Av de dryga 12,7
miljarder som föreslås anvisas till detta går 6,4 miljarder till lönebidrag och
ca 4,9 miljader till Samhall. I betänkandet föreslås också att Arbetslivsfon-
den skall vara avvecklad den 1 juli 1995. Till betänkandet har Socialdemo-
kraterna avgett tre reservationer.

Fru talman! Innan jag går in på betänkandets innehåll yrkar jag bifall till
utskottets hemställan.

Vad gäller företagshälsovården har en tidigare aviserad proposition utgått
då förhandlingar pågår mellan arbetsmarknadens parter. Man bör avvakta
resultatet av dessa förhandlingar. Att Socialdemokraterna i detta läge avger
två reservationer, och en följdreservation om företagshälsovårdens inrikt-
ning, är mycket förvånansvärt. Bör man inte kunna avvakta innan man talar
om hur det bör vara? Är lagstiftning det enda som gäller för Socialdemokra-
terna i alla lägen? Litar man inte på att något skall komma ut av dessa för-
handlingar?

Jag noterar också att Kjell Nilsson ser med oro på att den borgerliga rege-
ringen tog bort stödet, trots att man var överens om detta. Kostnaderna för

företagshälsovården har i många kommuner rusat i höjden ganska så rejält.
Många av dem inom företagshälsovården som jag talat med ser vissa positiva
möjligheter att i detta läge kunna effektivisera den verksamhet som finns.
Man skall ge dem den möjligheten och ge möjlighet till förhandlingar innan
man säger att detta är fel.

Det är viktigt att vi kan effektivisera på detta sätt. Det finns också stora
skillnader i kostnader mellan olika kommuner för att vara med i företagshäl-
sovården.

När det gäller de arbetshandikappade säger ministern i propositionen att
man skall prioritera utsatta grupper och att arbetssökande med handikapp
skall få del av den ökande åtgärdsvolymen för arbetslösa. Det är viktigt att
poängtera det som står i propositionen. Jag blir litet irriterad när jag hör
både representanten för Vänsterpartiet och representanten för Socialdemo-
kraterna i vanlig sloganstil säga att regeringen inte är intresserad. Jag har
dessutom inte någonstans noterat att det från Socialdemokraterna finns ett
förslag till ökning av anslaget.

Det står angivet vilken mening som regeringen har. Jag tycker att man då
inte skall använda sig av de vanliga slogansynpunkterna, dvs. att regeringen
inte är intresserad av vare sig arbetsmiljö eller arbetshandikappade. Jag me-
nar tvärtom att den visar ett stort intresse på denna punkt.

Till detta skall också läggas de åtgärder som finns i förslaget om handi-
kappreformen. De kommer så småningom att resultera i en proposition från
regeringen. Med detta kan man verkligen säga att regeringen är intresserad
och att den satsar på de arbetshandikappade.

Så till en annan fråga som en del motionärer har tagit upp i årets motions-
flod. Det gäller detta med lönebidrag. Den 1 juli blir lönebidragen flexibla
på så sätt att lönebidragen skall anpassas till de handikappades förutsätt-
ningar och graden av nedsatt arbetsförmåga. Bidragsandelen skall fastställas
i enskilda fall i förhandlingar mellan arbetsförmedlingen och arbetsgivare.
Det är alltså en nyhet i förhållande till hur det var tidigare. Allmännyttiga
institutioner och sådana med samhällsanknytning fick t.ex. 90 % i bidrag.

En utvärdering av dessa flexibla lönebidrag har föreslagits från många
håll, både från socialdemokrater och andra. Gullan Lindblad har i en motion
tagit upp att regeringen har betonat att arbetshandikappade måste få del av
den ökning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder som sker. De får inte priori-
teras lägre än andra grupper av arbetssökande. Den viktigaste stödformen
för handikappade är lönebidrag och Samhall.

Kostnaden per månad per sysselsatt har stigit från 8 300 kr budgetåret
1990/91 till 10 200 kr budgetåret 1991/92. Det innebär alltså en ökning av
kostnaderna med över 20 %. Det är viktigt att vi får en verksamhet som är
så effektiv som möjligt och att kostnaderna hålls nere, så att vi kan ge fler
arbetshandikappade arbete.

Det är också viktigt att man använder de flexibla lönebidragen på rätt sätt
och att bidragen får rätt nivå vid omförhandlingar. Sätts bidragsnivån alltför
högt innebär det att det flexibla lönebidraget används fel, och kostnaderna
för staten blir högre än nödvändigt. Det är viktigt att det sker en omförhand-
ling så att fler människor får möjlighet att få lönebidrag än vad som nu är
fallet.

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Arbetslivspolitik

19

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

A rbetsli vspolitik

20

Utskottet har i denna fråga samma mening som motionärerna, dvs. att en
utvärdering bör ske av de flexibla lönebidragen. De skall anpassas till de
handikappades arbetsförmåga. Utskottet noterar att man har inhämtat att
Riksrevisionsverket skall göra en förstudie. Det är mycket viktigt att de flex-
ibla lönebidragen fungerar som avsett, dvs. att man får den rätta nivån och
inte behåller den nivå som fanns tidigare. Därmed kan man få in fler handi-
kappade i arbetslivet.

Så till frågan om Samhall. I Samhall av i dag arbetar 29 000 personer med
arbetshandikapp. Det finns 410 olika fabriker, och de finns på 320 orter.

Målet för Samhall är att få ut fler människor i produktionen. Vi kan notera
att Samhall ser vissa svårigheter med effektiviseringen, dvs. att man på sikt
skall minska det bidrag som finns nu. Det beslut som regeringen och opposi-
tionen fattade förra året innebar att man skulle försöka att minska den bi-
dragssumma som går till Samhall. Då tror jag att det är en felaktig utveckling
att ta bort detta och inte ställa resultatkrav på Samhall. Det är viktigt att vi
behåller den målsättning som vi hade tidigare.

Låt mig gå över till litet av det som har kommenterats här i debatten. Kjell
Nilsson sade att regeringen saknar intresse för arbetsmiljön och för att ar-
beta mot arbetslösheten. Jag noterar också att det är ungefär den kritik mot
den borgerliga regeringen som vi brukar höra från den här talarstolen. Jag
tycker inte att det finns något i betänkandet som pekar på att Kjell Nilsson
har rätt på den punkten. Det är väl snarare så att det inte finns någon rege-
ring som har satsat så mycket för att komma till rätta med arbetslösheten
som den här regeringen.

Att Kjell Nilsson sedan ser vissa faror när det gäller Arbetsrättskommittén
har jag full förståelse för. Vitsen med Arbetsrättskommittén är ju faktiskt
att man skall förändra en del av de saker som man anser vara fel. Det skall
vara möjligt att gå ifrån lagen om anställningsskydd med tanke på företagens
bästa, och även med tanke på de anställdas bästa. Det är ju mycket bra för
ett företag om det kan behålla arbetskraft som har vissa specialkunskaper,
men som kanske är anställd senare än andra. I det här läget är det viktigt att
vi ser om och reformerar olika saker. Men jag vet ju att socialdemokratin är
mycket konservativ i många fall och vill behålla allt på det sätt som det var
tidigare.

Jag kan ta ett exempel på hur det är i dag inom sjukvården. Vi riskerar att
över huvud taget inte få några unga anställda genom lagen om anställnings-
skydd. Jag tror att det är viktigt att det kommer fram vissa förändringar i den
här utredningen. Vilka förändringarna sedan blir får vi väl se när utred-
ningen är färdig. Men att, som Kjell Nilsson, på ett tidigt stadium döma ut
utredningen förvånar mig en hel del.

Fru talman! Med detta vill jag än en gång yrka bifall till hemställan i betän-
kandet.

Anf. 13 HANS ANDERSSON (v) replik:

Fru talman! Jag hade räknat med att få en kommentar från utskottsrepre-
sentanten kring de frågor jag tog upp som ett axplock. Jag förutsätter att
Kent Olsson är representant för utskottet. Han uppträder i alla fall på det
sättet, och inte enbart som moderat politiker.

Låt mig återkomma till mina frågor. Arbetslivsfondens insatser var av-
sedda att effektivisera svenskt arbetsliv, minska arbetsskadorna och ohälsan
och förbättra arbetsmiljön. Det var med andra ord en åtgärd och inriktning
som innebar att minska det strukturella budgetunderskottet. Varför har man
plockat ut ungefär hälften av de tillgångar som sattes in, dvs. 5 miljarder kro-
nor?

Kompetensutveckling är nödvändig om man skal) åstadkomma att männi-
skor har kvar en meningsfull uppgift på sina arbeten. Alla kan ju inte börja
om på universitet, gymnasium eller grundskola. När man har kommit ut i
arbetslivet finns man där och lär sig mycket där. Men det kommer ny teknik,
och det krävs ny arbetsorganisation. Man måste alltså även utveckla perso-
nalen. Det måste investeras rejält.

För över ett år sedan lade en statlig utredning fram sitt betänkande om
kompetensutveckling. Det finns ännu inte någon propå om att detta skall
genomföras. Vi har motionerat i höstas och nu, men det avslås. Även Social-
demokraterna har sagt sig vara mycket intresserade av kompetensutveckling
i arbetslivet.

Låt mig slutligen ta upp detta med arbetsrätten. Den behövs. Kent Olsson
säger att vi bara får gamlingar kvar. Men vad menar han? Gäller det kravet
på arbete åt alla? Är det arbete åt alla under 45 år? Gäller det arbete åt alla
som är friska, eller arbete åt alla män? Vad är det som gäller? Med arbete åt
alla menar vi alla som ingår i arbetskraften. Man skall inte vara slut och kas-
tas ut bara för att åren har gått en smula. Se upp, Kent Olsson! Åren går
även för Kent Olsson. Jag skulle vara mycket tacksam för ett svar på de här
frågorna.

Anf. 14 KENT OLSSON (m) replik:

Fru talman! Arbetslivsfonden kom till under en högkonjunktur. Det
skedde som ett led i att minska den ekonomiska aktiviteten i en rådande hög-
konjunktur. Det är ingen hemlighet i den här kammaren att Moderaterna
inte var speciellt positiva till arbetslivsfonder, men vi anpassade oss på ett
lojalt sätt till detta.

Det är en ganska märklig notering när Hans Andersson säger att man stjäl
5 miljoner kronor ur Arbetslivsfonden. De pengarna gick till att minska ar-
betslösheten. Det är oerhört viktigt att vi använder de pengar vi har både till
att förbättra arbetsmiljön, vilket har gjorts mycket bra på många håll, och
till att minska arbetslösheten. Vi måste ju vara litet flexibla här i kammaren.

Nu har vi ett stort budgetunderskott. Jag vet att det inte tillhör Hans An-
derssons stora bekymmer hur stort budgetunderskottet är, men för oss öv-
riga är det viktigt att budgetunderskottet inte blir hur stort som helst. Jag ser
inga bekymmer med att vi använder Arbetslivsfondens pengar på ett vettigt
sätt i det här fallet.

Hans Andersson har ju suttit i kammaren och har hört att vi har talat oer-
hört kring detta med kompetensutveckling. Det råder inget tvivel om att vi
alla satsar på att få det genom olika typer av utbildningsinsatser. Även om vi
inte direkt har tagit hänsyn till det tidigare förslag som lades fram av Hans
Anderssons parti, är vi överens om att satsa på kompetensutveckling.

När det gäller arbetsrätten sade jag att det är viktigt att vi får rätt männi-

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

A rbetslivspolitik

21

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

A rbetslivspolitik

22

skor kvar på företagen. Vi kan inte ta bort nyckelpersoner från företagen
och genom det åstadkomma att företagen går ytterligare sämre än vad de
gör. Jag tror att vi alla är överens om att vi skall ha en så stor arbetskraft som
möjligt och att vi skall ha så livskraftiga och livsdugliga företag som möjligt.

Men jag pekade också på ett exempel i Bohuslandstinget som visar att vi
får problem att behålla yngre arbetskraft. Det tycker jag borde vara ett pro-
blem även för Hans Andersson. Vi skall inte bara ha äldre arbetskraft. Med
all respekt både för Hans Andersson och mig tror jag att det vore bra om vi
fick in litet yngre arbetskraft. Därmed har jag inte sagt eller på något sätt
påstått att vi inte skall ha äldre arbetskraft.

Anf. 15 HANS ANDERSSON (v) replik:

Fru talman! När det gäller Arbetslivsfonden sade jag stjäla, men det var
inte 5 miljoner. Det var värre än så, nämligen 5 miljarder. Vi pratar om en
stortjuv.

Det är viktigt att pengar går till arbetslöshetsbekämpning, men det är
också mycket viktigt att de går till att förbättra arbetsmiljöerna och effektivi-
sera både näringsliv och offentlig sektor. Då uppstår ett budgetunderskott
och det bekymrar inte Hans Andersson, säger Kent Olsson. Det var riktigt
att hoppa på fel tuva. Det förslag vi har lagt fram är finansiellt starkare än
budgetpropositionen.

Men vi är också beredda att dra in inkomster. Vi är beredda att höja skat-
terna för dem som har bärkraft. Det är inte Moderaterna. Så svåra beslut
orkar ni inte fatta. Men kom inte och säg till mig att vi inte tar ansvar! Vi har
finansierat de förslag vi har lagt fram till sista öret. Vi har faktiskt finansierat
än mer, därför att budgetunderskottet är så allvarligt. Det har återverk-
ningar på ränta, inflation och därefter på sysselsättningen.

Vi har suttit i kammaren och lyssnat på att alla tycker att det är viktigt med
kompetensutveckling. Jag vet inte riktigt vad Kent Olsson pratar om. Det
enda jag vet är att de förslag om kompetensutvecklingssystem som vi har
lagt fram och som finns i utredningar har avslagits. Där är det en fullständig
passivitet. Det tycks vara så att folk skall bli arbetslösa och försvinna ut ur
företagen innan de kan få stöd från arbetsmarknadsmyndigheterna på
AMU-utbildning.

När det gäller arbetsrätten håller ni på att förstöra varje jordmån för kon-
struktivt samarbete och samverkan på de lokala arbetsplatserna genom den
antifackliga politiken. När det gäller ungdom i landstingen handlar det väl-
digt mycket om att landstingen skall ha pengar för att nyanställa, men ni har
ju gjort det mesta för att beröva kommuner och landsting pengar. Det gäller
t.ex. statsbidragen. Det kallar jag faktiskt också för en stöld. Då blir det inga
som anställs och då blir det en snedfördelad ålderssammansättning.

Anf. 16 KENT OLSSON (m) replik:

Fru talman! Hans Andersson säger att man finansierar sina förslag och
menar samtidigt att vi inte vill fatta de svåra besluten om att höja skatterna.
Jag vill inte säga att sådana beslut är svåra. Att höja skatterna är ett enkelt
sätt att komma från problematiken. Det svåra i detta läge är snarare att tala
om att vi i svensk politik inte behöver höjda skatter. Om höjda skatter hade

varit lösningen på problemen i den svenska politiken, hade vi inte haft några
problem - vi är ju världsmästare på skatter. Under sådana förhållanden
skulle problemen inte ha varit speciellt stora i vårt land.

Det är snarare så att vi vågar se igenom finanserna, medan Hans Anders-
son följer den gamla vanliga vägen att höja skatten, vilket skall dämpa alla
problem. Höjer man inte den statliga skatten, kan man ju höja landstings-
skatten eller kommunalskatten - det spelar inte så stor roll.

När det sedan gäller Arbetslivsfondens pengar kan man konstatera att
landsting och kommuner är en underrepresenterad sektor bland dem som
tar ut pengar från fonden. Jag tycker att det är intressant att man inte inom
denna sektor har varit mera framåt i detta avseende. Dessutom är pengarna
än så länge inte slut. Det finns fortfarande, Hans Andersson, möjligheter att
använda dessa pengar. Det framhålls till på köpet i propositionen att man
skall ha möjlighet att inom de olika regionala fonderna använda pengarna
under en längre tid. Vi har alltså ännu inte sett slutet på möjligheterna att
använda Arbetslivsfondens pengar till arbetsmiljöförbättrande åtgärder.

Talmannen anmälde att Hans Andersson anhållit att till protokollet få an-
tecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 17 KJELL NILSSON (s) replik:

Fru talman! Kent Olsson säger att det behövs en effektivisering av före-
tagshälsovården ute i landet. Det har vi ingenting emot. Den är ju organise-
rad så, att parterna på den lokala arbetsplatsen är huvudmän för företagshäl-
sovården. Att företagsledningen, representanterna i skyddskommittén och
arbetstagarna gör denna så effektiv som möjligt tycker jag är en självklarhet,
men det är inget skäl mot att den skall bli obligatorisk eller mot att ge statsbi-
drag till den. Det här är vi överens om. Men att ta bort den är förödande för
det lokala arbetsmiljöarbetet, och det tycker jag att också Kent Olsson
kunde intyga.

Kent Olsson säger vidare att regeringen visst har visat intresse för arbets-
miljöfrågorna. Ja, det kan jag hålla med om, men det har tyvärr varit ett
negativt intresse. Jag vet inte hur många gånger under årens lopp som vi fått
kämpa mot Moderaterna. Det har gällt skyddsombudens ställning, deras rätt
att stoppa ett livsfarligt arbete och en rad andra frågor.

Hur ställde ni er när Arbetslivsfonden tillkom? Jo, ni var mycket negativa
och röstade hela tiden mot den. Det är där som man verkligen har lagt upp
det framtida arbetet på arbetsmiljöområdet. Det har varit ett gott komple-
ment till Arbetarskyddsverkets och övriga instansers arbete för arbetsmil-
jön. Om man åker runt bland företagen kan man få otaliga exempel på detta.
Åk t.ex. till Asea Brown Boveri i Västerås och tala med Sven Kvarnström
om vad han anser om Arbetslivsfondens insatser för att göra inte minst de
kvinnliga arbetsplatserna drägliga! Man har där sänkt frånvaron markant.
Man har inte nog med lovord för Arbetslivsfonden. Ändå går ni emot den
och var inte på något vis med om att den skulle införas. Det finns många
vittnesmål om hur negativa ni har varit i dessa frågor. På det sättet har ni
visat intresse.

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Arbetslivspolitik

23

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

A rbetsli vspolitik

24

Anf. 18 KENT OLSSON (m) replik:

Fru talman! Det var ju bra att Kjell Nilsson och jag var överens när det
gällde effektiviseringen av företagshälsovården. Vad jag tog fram var exem-
pel på olika kostnader inom företagshälsovården. Kostnaden per anställd
skiljer nog ganska mycket mellan olika kommuner. Man har i många fall
höga kostnader på stora företag och även på småföretag, och det vore därför
kanske inte så dumt att undersöka om det inte går att få ned kostnaderna.
Jag tror att många, både fackligt anställda och andra, skulle vara intresse-
rade av detta.

Det förekommer faktiskt i en del fall också ganska mycket av kritik mot
företagshälsovården. Jag kommer från en liten kommun, och jag vet att en
hel del anställda där säger att man visst borde kunna få ut mer för de stora
pengar som man lägger ut, i många fall mellan 1 000 och 1 500 kr per an-
ställd.

Men det är ju bra att Kjell Nilsson och jag är överens om att en översyn
och effektivisering av företagshälsovården är av värde. Vi får sedan hoppas
att både arbetsgivare och arbetstagare i förhandlingarna tycker att företags-
hälsovården är så värdefull att man behåller den.

Att Kjell Nilsson i vissa lägen får kämpa mot Moderaterna är ganska na-
turligt, eftersom vi befinner oss i motsatta ändar av den politiska skalan. När
det gäller arbetsmiljön vill jag säga att det från goda företags sida är ett in-
tresse att ha ett bra arbetarskydd. På många ställen har man en sådan verk-
samhet utan att ha speciella arbetslivsfonder för detta, och den bedrivs ändå
i samverkan och på ett bra sätt.

Verksamheten är ofta bäst inom storföretagen, medan den inom den of-
fentliga sektorn tyvärr inte är så bra. I många fall har den offentliga sektorn
inte ansökt om bidrag från Arbetslivsfonden.

Det kan i detta sammanhang noteras att det visst finns en korrelation mel-
lan bra arbetsmiljö och mindre frånvaro, men att det tyvärr inte alltid är så.
1 många fall leder en förbättrad arbetsmiljö inte till att frånvaron minskar.
Det borde finnas ett samband mellan förbättrad arbetsmiljö och minskad
frånvaro, men det är tyvärr inte alltid så.

Anf. 19 KJELL NILSSON (s) replik:

Fru talman! Mycket kort: Man behöver inte ta bort stödet till företags-
hälsovården för att se till att den blir effektivare på de ställen där den inte
har varit tillräckligt effektiv. För det behöver man inte ta bort allt statligt
stöd eller säga upp avtalet mellan huvudorganisationerna. Det är säkerligen
en koppling mellan regeringen och SAF som har gjort att dessa företeelser
sammanfallit så väl i tiden. Om så inte är förhållandet, vore det egendomligt.

Vi kämpar gärna mot Moderaterna. Det har jag fått göra sedan jag som
ung pojke blev skyddsombud på en verkstad. Det var alltid arbetsgivarna
och de borgerliga partierna som gick emot alla insatser för att förbättra en
då mycket dålig arbetsmiljö.

Jag tror att Kent Olsson är ganska ensam om uppfattningen att det förhål-
landet att man har en bra arbetsmiljö, att människorna trivs på sitt arbete
och att de är motiverade för sitt arbete inte är något som medverkar till att
det blir intressantare att gå till jobbet och till att bortovaron minskar. Jag

hoppas att Kent är den ende i denna kammare som har den uppfattningen
att en dålig arbetsmiljö skulle locka folk till arbetsplatsen. Den måste i grun-
den vara felaktig. Kent Olsson och andra skulle kunna åka runt och besöka
en mängd företag där företagarna själva kan uppge vad det har betytt när
man har gjort om arbetsorganisationen, både för närvaron och för arbets-
glädjen.

Vi fick i utskottet en redogörelse för Arbetslivsfondens verksamhet och
anslagen till privata företag, kommuner osv., och jag förmodar att Kent Ols-
son var närvarande då och alltså precis vet hur det ligger till. Det är inte alls
så snett som folk tror.

Anf. 20 KENT OLSSON (m) replik:

Fru talman! Jag sade inte, Kjell Nilsson, att god arbetsmiljö inte är bra.
Jag tror att alla här i kammaren är helt överens om betydelsen av en god
arbetsmiljö. Jag tror att Kjell Nilsson avsiktligt missförstod det som jag sade.
Vi är alla här i kammaren överens om att det är oerhört viktigt att satsa på
en bra arbetsmiljö.

Men, Kjell Nilsson, man måste se sanningen i vitögat, även om det svider
ibland. På ställen där man har satsat mycket på bättre arbetsmiljö och trott
att det skulle minska sjukfrånvaron har det inte blivit så. Jag förstår att det
kan kännas hårt att höra det, men man måste inse att man inte alltid får en
sådan positiv korrelation, även om man skulle hoppas att det vore så.

Men därmed har jag inte sagt att man inte skall satsa på en god arbets-
miljö. En god arbetsmiljö är något positivt. Man kan också hoppas att sjuk-
frånvaron härigenom minskar, men även om så inte blir fallet är en god ar-
betsmiljö bra för företaget över huvud taget. Jag vill göra fullständigt klart
att det var det som jag åsyftade.

Med den satsning som vi i Sverige har gjort på arbetsmiljön borde vi kan-
ske ha den lägsta sjukfrånvaron bland samtliga europeiska länder. Men i
många europeiska fabriker som har en betydligt sämre arbetsmiljö än vad vi
har i Sverige har man en betydligt lägre sjukfrånvaro. Det var det som jag
syftade på med mitt påpekande. Men jag tror ändå att vi är överens om att
vi skall ha en bra arbetsmiljö.

Anf. 21 LENNART ROHDIN (fp):

Fru talman! Att ha ett arbete är för de allra flesta den kanske mest avgö-
rande förutsättningen för ett meningsfullt och värdigt liv. Arbetet är grunden
för den enskildes ekonomi. För många ger arbetet en möjlighet att utvecklas
och att både känna en individuell och en social identitet. För många skänker
arbetet också en värdefull gemenskap med andra människor.

Att ställas utan arbete betyder därför för många att de inte längre behövs
och inte längre räcker till. För den som är ung betyder arbetslösheten att han
eller hon kanske aldrig får tillfälle att lära sig uppleva arbetets betydelse.

För samhället är det ett fruktansvärt slöseri att människor som kan och vill
arbeta inte får göra det. Vi vet hur stora behov som finns i vårt samhälle som
inte kan tillgodoses.

Arbetslöshet är ett gissel som aldrig får accepteras utan måste bekämpas.
Den nuvarande rekordarbetslösheten är en tragedi för den enskilde såväl

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Arbetslivspolitik

25

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Arbetslivspolitik

26

som för vårt land. Att sanera vårt lands ekonomi och att få fart på hjulen och
skapa nya riktiga och goda jobb måste därför vara ett överordnat mål.

Även under goda tider slås människor ut från arbetsmarknaden på grund
av arbetsskador, dålig arbetsmiljö och olämplig arbetsorganisation. Den ut-
slagning som dåliga arbetsmiljöer medför innebär ofta isolering för den en-
skilde och svårigheter att fungera även i andra roller.

I dagarna har Folkhälsogruppen publicerat en rapport om arbetslöshet
som folkhälsoproblem där dessa förhållanden understryks. I rapporten redo-
visas klart de kanske inte helt överraskande effekter och risker som arbets-
löshet medför för många enskilda människor, men det är inte desto mindre
en skakande läsning.

En bättre arbetsmiljö är viktig också för samhället. För att vi skall kunna
komma ut i arbetslivet och fungera väl krävs det att både den fysiska arbets-
miljön, arbetsorganisationen och omgivningen är anpassade till oss männi-
skor.

De som har de tyngsta och kanske minst stimulerande jobben löper allt-
jämt de klart största hälsoriskerna. Detta är inte minst påtagligt för många
kvinnor i låglöneyrken. Det är också kvinnorna som står för den stora ök-
ningen av ohälsotalen och den stora ökningen av arbetssjukdomar bland ar-
betstagare.

En bättre arbetsmiljö är också nödvändig för att vi skall ha livskraftiga
företag och en väl fungerande och kostnadseffektiv offentlig sektor. Hög
personalomsättning, stor frånvaro och otrivsel ger självfallet också sämre ar-
betsresultat.

Arbetet med att skapa goda jobb måste därför fortgå. De projekt för för-
ändring och nytänkande på arbetsplatserna som fått fullt stöd genom Arbets-
livsfonden medverkar till att skapa goda jobb. När nu Arbetslivsfonden
kommer att avvecklas är det viktigt att erfarenheterna kan föras vidare.

Regeringen har också tillsatt en utredare som bl.a. skall föreslå hur sam-
ordningen av statliga insatser och kunskapsspridning inom arbetslivsområ-
det skall äga rum.

I sitt anförande i början av debatten gjorde Kjell Nilsson, som är en
mycket kunnig och vida mer erfaren person på det här området än jag, en
ganska svepande karakteristik av de borgerliga partierna. Med den erfaren-
het som Kjell Nilsson har på området tror jag att han förstår att jag som
företrädare för Folkpartiet har litet svårt att känna igen mig i den beskriv-
ningen.

Fru talman! En grupp som också i goda tider har det svårt på arbetsmark-
naden är de arbetshandikappade. I flera utredningar har det sedan 40-talet
gjorts uttalanden om arbetets värde som en produktiv resurs för samhället.
Trots ambitionen i sådana uttalanden och trots tillkomsten av många arbets-
marknadspolitiska åtgärder saknar många människor med handikapp fortfa-
rande en plats på arbetsmarknaden. Det gäller särskilt människor med om-
fattande funktionshinder. Inte ens när det rådde högkonjunktur i vårt land i
slutet av 80-talet skedde någon markant nedgång av antalet arbetslösa handi-
kappade.

I den situation vi har i dag med rekordarbetslöshet drabbas de handikap-
pade först. Många frågar sig säkert fullt förståeligt om det ens lönar sig att

försöka. Det är därför viktigt att ansträngningarna intensifieras på alla plan
för att ändå ge fler handikappade möjlighet till arbete. Det är glädjande att
vi kan vara överens om detta.

De av regeringen föreslagna anslagen för olika handikappåtgärder inom
arbetslivet uppgår till 12,7 miljarder kronor för kommande budgetår.

Ansträngningarna för att ge handikappade tillträde till arbetsmarknaden
måste följaktligen intensifieras inom flera områden. I budgetpropositionen
föreslår regeringen att tiden under vilken AMS kan svara för arbetshjälpme-
del för en handikappad person som anställs förlängs från sex till tolv anställ-
ningsmånader.

Vidare förslås att bidrag skall kunna lämnas under högst två år till löne-
kostnader för stödpersonal åt funktionshindrade som behöver stödet för att
kunna utföra arbetet.

Båda dessa förslag utgör värdefulla bidrag till att förstärka möjligheterna
för arbetshandikappade att få tillträde till arbetsmarknaden.

Det är viktigt att arbetsförmedlingen följer handikappade ungdomar som
avslutar studier och ser till att de kan vinna inträde på arbetsmarknaden på
ett bra sätt. Här pågår ett arbete inom AMS, vilket utskottet också anför i
betänkandet. Det är oförlåtligt om inte alla insatser görs för att möjliggöra
ett inträde i arbetslivet för handikappade ungdomar med ett helt liv i arbets-
för ålder framför sig.

Regeringen har nyligen lagt fram en proposition om stöd och service till
vissa funktionshindrade. Det är ett ytterst värdefullt resultat av Socialdepar-
tementets beredning av en del av förslagen från 1989 års Handikapputred-
ning. Det föreslogs vidare åtgärder också inom arbetslivet vilka jag hoppas
att vi snart får tillfälle att behandla här i riksdagen.

Fru talman! Det är nu snart ett år sedan riksdagen beslöt att omvandla
stiftelsen Samhall till Samhall AB. Det är en koncern med mer än 30 000
anställda. Verksamheten utgör en socialt mycket värdefull och ekonomiskt
helt riktig satsning. Det moderna Samhall har ett brett sortiment och en in-
ternationell utblick.

Kritik riktas då och då mot Samhall för att det med hjälp av skattesubven-
tioner skulle dumpa marknaden, inte minst när det ger sig in på nya områ-
den. På sistone har det gällt företag inom restaurangrörelsen.

Det är naturligtvis mycket viktigt att så inte sker. I det för Samhall och
näringslivet gemensamma Kontaktrådet granskas offerter och prissättning
för att Samhall inte skall gynnas framför privata företag. Ytterst kan den som
känner sig förfördelad vända sig till Konkurrensverket.

Detta arrangemang är värdefullt och torde undanröja risker för en otill-
börlig konkurrensbegränsning som i längden vore mest allvarlig för Samhalls
verksamhet.

Fru talman! Jag vill med detta yrka bifall till utskottets hemställan i betän-
kandet AU12 Arbetslivspolitik.

Anf. 22 HARALD BERGSTRÖM (kds):

Fru talman! Vi debatterar arbctslivsfrågor, och i sitt anförande tog Kjell
Nilsson upp frågan om den kommitté som nu arbetar med arbetsrättsliga frå-
gor. Han attackerade denna kraftfullt. Han gick till angrepp på de förslag

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Arbetslivspolitik

27

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

A rbetslivspolitik

28

som kommer, och han sade att det är fråga om att återinföra förhållanden
som rådde på 3O-talet, att återinföra § 32 osv.

Nu vet jag inte riktigt vad det är för förslag som Kjell Nilsson här åsyftar,
för kommittén har ju ännu inte lagt fram sitt betänkande. Men som så ofta
sker, när kontroversiella frågor är under utredning, läcker en utredning. Det
kommer ut en hel del om vad som har förevarit i samtalen och i de förslag
som debatteras.

Det här tas naturligtvis upp av tidningar och skrivs om, och då är frågan
hur förslagen ser ut när de har silats genom journalisternas ögon. Därför är
det litet vanskligt, tycker jag, att på så lösa boliner häftigt attackera vad Kjell
Nilsson tror är kommitténs förslag.

Som ledamot av kommittén, ARK 92 benämnd, kan jag inte direkt tala
om vad kommittén kommer att föreslå, eftersom det ännu är ett par tre
veckor till dess betänkandet ligger på bordet. Men såvitt jag kan förstå är jag
rätt oförhindrad att något kommentera det som tidningarna skriver.

Det är klart att man i tidningar diskuterar det som är kontroversiellt och
det som är mycket känsligt. Det är då begreppen som LAS, lagen om anställ-
ningsskydd, rör sig med om saklig grund och om turordningsreglerna. De
begreppen har ju varit föremål för lagstiftning och är kontinuerligt föremål
för debatt.

För någon tid sedan framgick det av tidningsskriverier att kommittén syss-
lade med förslag, sade man, om att illojalitet skulle utgöra saklig grund för
uppsägning eller avsked. Man tog ett exempel. Om jag skymfar min chef,
kan jag få sparken direkt.

Jag vill påminna om att om journalisten hade läst hela den PM som han
hade snokat rätt på eller fått tag i, jag vet inte hur, så hade han i det följande
sett att samtidigt med vad som nämndes om skymfning av en chef stod det
också att en skymfning kan vara ursäktlig. Om vederbörande arbetstagare
var provocerad, var det en ursäkt för det han gjorde, och därmed var det inte
saklig grund för att säga upp honom att han hade sagt något otillständigt.

Det är ett exempel på hur man rycker ut delar av ett helt för att därmed
bevisa en tes som man tror är riktig. Det är litet besvärligt, Kjell Nilsson, att
gå till angrepp med hjälp av det som står i tidningen, när man har tillgång till
bara en del av helheten.

Att tala om turordningsreglerna är minst lika eldfängt. Med nuvarande lag
har praxis utbildats, och det finns också inskrivet, att man bör förhandla vid
en övertalighetssituation, och visst skall man förhandla. Det finns för min
del ingen tanke på att på något sätt beskära förhandlingsrätten, tvärtom. Det
jag önskar och, kan jag säga, det jag har arbetat för i kommittén är att för-
handlingarna skall göras mera öppna, mer möjliga. Disposiviteten bör inte
inskränkas utan vidgas.

Direktiven som kommittén arbetar efter talar också om att förhandling-
arna skall ner på en lokal nivå. Ja, vilka är det som i dag är bärare av förhand-
lingsrätten? Jo, de centrala avtalsslutande parterna. Kommittén har direkti-
vet att den rätten bör tryckas ner, om jag får använda det uttrycket, till det
lokala planet. Jag instämmer i det. Det är de lokala avtalsbärande parterna
som bör ha förhandlingsrätten.

Det är faktiskt en ganska intressant principiell förskjutning. Men vad hän-

der, Kjell Nilsson, om förhandlingar misslyckas? Enligt uppgift som jag har
fått lyckas förhandlingarna, tack och lov, i mer än 95 % av fallen. Huruvida
siffran är rätt eller ej, vet jag inte, men förhandlingarna lyckas. Det är detta
vi vill egentligen, att de som har ansvaret på arbetsplatsen skall tala med var-
andra, lösa sin konflikt om det beroendeförhållande de står i till varandra -
man skall vara klar över att arbetsgivarna också är beroende av sina arbets-
tagare - och komma till enighet om vad som bör ske.

Förhandlingar, ja - men vad sker om dessa misslyckas? Där bör det finnas
en lagregel. Låt oss återkomma till den, Kjell Nilsson, när betänkandet lig-
ger på bordet. Då är det kanske dags att gå till attack eller att acceptera vad
vi har kommit fram till. Låt oss se vad betänkandet innehåller!

Anf. 23 TALMANNEN:

Jag erinrar om att kammaren diskuterar arbets/zv.spolitik, inte arbetsrätt-
politik.

Anf. 24 KJELL NILSSON (s) replik:

Fru talman! Eftersom också vissa delar av arbetsrätten behandlas i betän-
kandet, är det väl rimligt att ge en kommentar till vad som håller på att ske
med arbetsrätten.

Jag sade i mitt huvudanförande att jag inte har andra uppgifter än de som
kommer via massmedia men att förslagen, om de uppgifterna är riktiga, in-
nebär ett hot mot arbetsrätten. Det är bra att Harald Bergström, som är le-
damot av kommittén, tar till orda, men jag hade inte trott att vi skulle ha
någon sakdebatt om arbetsrätten i dag utan ville enbart peka på den.

Harald Bergström är tydligen beredd att föra en sakdebatt om arbetsrät-
ten, men jag instämmer med fru talmannen i att det inte är rimligt att föra
den debatten i dag. Harald Bergströms inlägg tyder dock på att det var
ömma tår jag trampade på när jag sade att här finns en fara för utvecklingen
inför framtiden, därest det som har läckt via massmedia är sant.

Beträffande turordningsreglerna skulle jag vilja fråga Harald Bergström:
Räcker det med de 10 % som arbetsgivarna skall få avgöra själva, eller kan
det bli mer?

Hur det är med illojaliteten som saklig grund har Harald Bergström pekat
litet grand på.

Sedan är det faktiskt så att i 98 % av fallen gör man upp på den lokala
arbetsplatsen. Då är frågan: Skall man ta till storsläggan för de 2 % som man
inte kan göra upp om?

I krisuppgörelsen mellan regeringen och socialdemokratin ingick bl. a. att
man tillsammans skulle skriva direktiven för arbetsrättskommittén. Det löf-
tet är brutet från regeringens sida. Tror Harald Bergström att en ökad kon-
frontation om arbetsrätten ger den grogrund för ett gott samarbete på ar-
betsplatserna som vi faktiskt har byggt upp under årtionden?

Tror Harald Bergström att denna konfrontation och den militanta inställ-
ningen från er sida som vill förändra arbetsrättslagstiftningen verkligen kom-
mer att förbättra klimatet ute på arbetsplatserna? Är det Harald Bergströms
uppfattning?

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

A rbetslivspolitik

29

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

A rhetsli vspolitik

30

Anf. 25 HARALD BERGSTRÖM (kds) replik:

Fru talman! Jag tycker liksom Kjell Nilsson att i arbetslivsfrågorna ingår
arbetsrätten som en ganska väsentlig del. Därför är det nog inte så fel att vi
något luftar det ämnet, även om jag vet att arbetsrätten senare kommer upp
som ett riksdagsärende.

Jag kommer inte att kommentera huruvida 10 % är rätt eller inte. Något
slags förslag kommer från kommittén, det kan jag i vart fall lova.

Beträffande löftesbrott är det min uppfattning att de samråd som proto-
kollet efter krispaket 1 talar om skall ske när arbetsrättskommitténs betän-
kande är framlagt och har varit ute på remiss och man går i gång med att
skriva en proposition på grundval av det som har kommit fram och som skall
vägas samman. Det är då samrådet skall äga rum. Det är den uppfattning jag
har om den paragrafen i krispaketsförhandlingarna. Därmed menar jag att
regeringen inte har gjort något löftesbrott.

Sedan, Kjell Nilsson, kan jag inte förstå talet om konfrontation, när inten-
tionen är att försöka underlätta förhandlingar. Vi vill lägga ett förhållande
till rätta för förhandlingar om de svårigheter som det onekligen är vid en
övertalighetssituation.

Låt oss nu vänta och se vad betänkandet innehåller om ett par tre veckor!

Anf. 26 KJELL NILSSON (s) replik:

Fru talman! Jag vill skicka med en vädjan till Harald Bergström. Harald
Bergström har ju en gång i tiden varit ute och arbetat i näringslivet och haft
en del med förhandlingar att göra. Var försiktig när ni kommer med era för-
slag!

Om turordningsreglerna exempelvis skall innebära att arbetsgivaren skall
ha rätt att plocka ut 10 % av arbetsstyrkan utan att fråga någon om vilka som
skall plockas ut, utan förhandlingsskyldighet, innebär det en konfrontation
gentemot de fackliga grupperna. Detta är bara ett exempel. Det finns många
fler, enligt vad som har läckt ut från denna kommitté. Åk litet försiktigt! Ta
till vara det fina arbetsklimat som vi har haft i vårt land, den fina förhand-
lingsordningen! Rasera inte detta för att någon liten del inte har fungerat så
bra!

Fru talman! Vi socialdemokrater har också sagt att det finns vissa delar
inom arbetsrätten som man behöver titta på. Men i och med det behöver
man inte slå sönder allt som har fungerat bra under årtionden.

Anf. 27 HARALD BERGSTRÖM (kds) replik:

Fru talman! Det är märkligt att det så fort man rör ett kommatecken talas
om att allt slås sönder. Det är ungefär det intrycket som jag har fått.

Kjell Nilsson talar om att vi skall gå försiktigt fram. Jag kan nämna att jag
i viss mån också har läckt litet från den här utredningen. Vid ett företagsbe-
sök - jag tänker särskilt på ett tillfälle - samtalade jag med fackliga företrä-
dare om hur de skulle ha löst problemet med övertalighet i en situation som
rådde för bara två, tre månader sedan om de skulle ha tillämpat vissa förslag
som vi arbetar med i kommittén. De hade löst problemet förhandlingsvägen,
och det hade gått bra. De kommentarer som jag fick av de fackliga företrä-
darna när de tänkte sig in i situationen var att detta inte var så farligt, att det

inte alls var sä tokigt som det skrivs i tidningarna. Det lugnade mig att höra
detta från förnuftigt folk, som tänker rationellt, som är ute på golvet och som
vet hur det fungerar.

Anf. 28 HANS ANDERSSON (v):

Fru talman! Jag brukar hålla med fru talmannen när hon säger att vi skall
hålla oss till ämnet. Det vill jag göra även nu.

Harald Bergström åker ju runt och pratar så mycket om arbetsrätt att jag
tror att han gör det även i sömnen. Kanske gör han det just nu. Han förstår
inte varför det är så mycket prat om konfrontation. Jag tror inte att Harald
Bergström förstår vilken björn han har väckt.

Titta på vilka som agerar! Titta på hur målmedvetet SAF har agerat! Titta
på företagen i Octagonen, de storföretag som nu driver en kamp mot fack-
föreningsrörelsen och därmed också mot löntagarna! Det handlar inte om
några småföretag. Det handlar inte om några procedurregler.

Jag skall inte diskutera LAS-regler, saklig grund, turordning och kvotsys-
tem som tydligen debatteras. Jag skall snarare uppehålla mig litet grand vid
det som Harald Bergström säger om den fackliga lokala förhandlingsrätten,
vikten av en facklig organisation. Just den frågan hör ju faktiskt intimt ihop
med arbetslivsfrågorna: Vad skall vi ha för löneform? Hur skall arbetsorga-
nisationen se ut? Vilka utbildningsplaner skall finnas?

Det är just sådana frågor som hänger ihop med arbetslivsfrågorna. Det
krävs en ordentlig relation mellan fackförening och arbetsgivare på varje
företag. Det krävs också en laglig grund för den fackliga verksamheten. Det
är den som hotas i den diskussion som uppenbarligen förs inom ramen för
Arbetsrättskommittén.

För att komma någon vart när det gäller arbetslivsfrågor krävs det ett kon-
struktivt samarbete. Det konstruktiva samarbetet är ni på väg att undermi-
nera. Jag tror att det är nödvändigt att Harald Bergström faktiskt tar sig en
funderare över vilken roll han spelar, att han inte bara är så glad över att nu
som kristdemokrat få vara med och klampa in på arbetslivets område, där
annars parterna är så tunga. Han kommer att bli en lakej för den ena parten,
den som står för ägande och makt och inte representerar individers trygghet
och kollektivens rättigheter.

Det finns ju i dag många exempel i verkligheten som är hotfulla. I Uppsala
sparkades busschaufförer. Efter vilda protester tog man sedan tillbaka dem,
därför att det protesterades mot nedskärningarna inom kommunen. Kin-
narpsfrågan är fruktansvärd. Monarks strategi var väldigt hårdhudad och po-
litiserande. Man ställde facket vid skampålen om inte Monark fick be-
stämma allting själv. Se upp för de krafter som ni, och inte minst Harald
Bergström, väcker!

Anf. 29 HARALD BERGSTRÖM (kds):

Herr talman! Jag har nog blivit varse vilka krafter som är i verksamhet när
man talar om fackliga frågor, Hans Andersson. Det råder inga tvivel om det.
Jag märker att den fackliga delen av den socialdemokratiska rörelsen är i
verksamhet.

Det är ju i direktiven till utredningen, ARK 92, som det talas om den lo-

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Arbetslivspolitik

31

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Arbetslivspolitik

kala arbetstagarorganisationen och dess förhandlingsrätt. Som kristdemok-
rat, Hans Andersson, är jag intresserad av det som vi brukar kalla subsidiari-
tetsprincipen: att beslut skall fattas på lägsta möjliga effektiva nivå. Såvitt
jag kan förstå är den lägsta möjliga nivån, när man talar om förhandlingar
mellan arbetstagarparter och arbetsgivare, på ort och ställe där problemen
finns. Det är grunden till varför jag är intresserad av den nivå som den lagliga
rätten till förhandlingar placeras på.

Anf. 30 HANS ANDERSSON (v):

Herr talman! Det handlar ju inte om socialdemokratin och om fackpam-
par. Det här handlar om en mycket utbredd rädsla ute på företag och myn-
digheter. Jag vet inte hur många telefonsamtal jag får från människor som
är oroliga, dels när det gäller lojalitetsfrågan, dels när det gäller frågan om
godtycke vid uppsägning.

Jag tror inte heller att det enbart handlar om det socialdemokratiska par-
tiet och LO, som Harald Bergström tror. Jag tror snarare att TCO, tjänste-
mannarörelsen, på senare tid har vaknat. Jag inbillar mig att många av de
människor som i dag är djupt oroade tillhör, skall vi säga, mittens sektor.
Men frågan är om kds tillhör mitten i svensk politik, eller om kds, kanske i
omedvetande om vad man gör, har förskjutits höger ut.

Subsidiaritet - det är så svårt att vi knappt själva kan hålla reda på det,
Harald Bergström. Men Harald Bergström säger att besluten skall fattas på
rätt nivå. Det menar fackföreningsrörelsen också. Man skall förhandla lo-
kalt, ha en stark fackförening och en hyfsad arbetsgivare. Men om det inte
går skall det finnas spelregler, konfliktlösningsmetoder och överprövnings-
rättigheter. Det har vi i Sverige i centrala förhandlingsinstitut, vilket funge-
rar alldeles utmärkt.

Det Harald Bergström, kds och SAF vill göra är inte att lägga någonting
på rätt nivå - det ligger redan på rätt nivå. Ni vill förskjuta makten på den
nivå som det handlar om. Ni vill ge ökad makt åt och ökad handlingsfrihet
för arbetsgivarparten och radikalt minska detta för dem som representerar
de enskilda människorna. Detta är ett hårt slag mot den enskilda människans
frihet. Det handlar för er del inte om att komma åt fackpampar.

Anf. 31 HARALD BERGSTRÖM (kds):

Herr talman! Jag vill bara berätta för Hans Andersson att det också är
många sympatisörer och väljare som röstar på Kristdemokraterna som hör
av sig. Dessa får jag tala med, och naturligtvis samtalar jag med dem om
var problemen finns någonstans. Om detta kan vara till någon tröst, Hans
Andersson, ta det till ditt hjärta.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 9 §.)

32

6 § Anslag till Arbetsmarknadsdepartementet m.m.

Föredrogs
arbetsmarknadsutskottets betänkande
1992/93:AU8 Anslag till Arbetsmarknadsdepartementet m.m. (prop.

1992/93:100 delvis).

Anf. 32 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):

Herr talman! I detta betänkande behandlas anslag till bl.a arbetsmark-
nadsråden och anslag till Arbetsdomstolen. I båda dessa ärenden finns det
motioner, av Margareta Gard resp. Per Stenmarck, som vi moderater in-
stämmer i.

Margareta Gards förslag till besparing vad gäller arbetsmarknadsråden,
som vi moderater följer upp, innebär 6,6 miljoner kronor. Därmed täcker vi
med råge in det överskridande som arbetsmarknadsutskottet ville göra när
det gäller kvinnoorganisationerna.

En orsak till att vi i Sverige befinner oss i ett så prekärt läge är att utgif-
terna har fått rulla på utan att tillräckligt ifrågasättas. Nu är det hög tid att
noga pröva varje utgift. Endast oundgängligen nödvändiga utgifter bör be-
hållas. Straffet för dem som inte har kraft att överpröva utgifterna kommer
att bli hårt den dag hela notan verkligen syns för väljarna.

Det här är en mycket liten fråga, och den är givetvis utan egentlig bäring
för välfärden. Men viss symbolisk betydelse kan den tillmätas.

I detta sammanhang vill jag kortfattat erinra om den försöksballong som
emanerar från Exportrådets chef Göran Holmqvist och som gäller ytterli-
gare samordning av utrikesrepresentationen. Oavsett hur det förhåller sig
med lämpligheten i just detta fall är det principiellt rätt att ifrågasätta om det
inte finns möjlighet till ytterligare effektiviseringar.

Arbetsmarknadsdepartementet har haft en arbetsgrupp som har förordat
effektivisering och förbättrad styrning av information och rapportering på
arbetsmarknadsområdet. Gruppen menar att det på sikt räcker med att be-
hålla denna bevakning i EG-området. Moderaterna föreslår också att den
behålls i Bryssel. Nog undrar väl fler än vi moderater om det verkligen är
oundgängligen nödvändigt att ha både ordinarie ambassadpersonal och spe-
cialattachéer på en mängd områden - för exportfrågor, arbetsmiljöfrågor,
arbetsmarknadsfrågor, tekniska frågor, osv. En översyn pågår också vad gäl-
ler organisationen av utrikesrepresentationens olika delar.

Moderaterna gör bedömningen att ordinarie ambassadpersonal bör hinna
klara bevakningen av arbetsmarknadsfrågor precis som man gör på de flesta
ambassader i världen. Som ledamot av UD:s antagningsnämnd har jag också
kunnat konstatera att krav och kvalitet på dem som antas till diplomatkarriä-
ren är höga, inte minst vad avser kunskaper om förhållanden på arbetsmark-
naden.

Kostnadsminskningar är nödvändiga. Det är man medveten om även i de-
partementet, vilket framgår av betänkandet. Skillnaden är att moderaterna
vill gå litet fortare fram.

Herr talman! Därmed yrkar jag bifall till reservation 1 och i händelse av

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Anslag till

Arbetsmarknads-
departementet
m.m.

3 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 82

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Anslag till

Arbetsmarknads-
departementet
m.m.

34

bifall till reservation 1 även till reservation 2, som behandlar själva medels-
anvisningen.

Därefter går jag över till frågan om de arbetsrättsliga frågornas överfö-
rande till allmän domstol. Man kan knappast förvänta sig att de s.k. särin-
tressena som finns representerade i domstolen skall komma att förorda en
neddragning av det egna inflytandet. Tvärtom cementerar Arbetsdomstolen
makten för de stora organisationerna. Den som vill bilda en konkurrerande
organisation hamnar genast i strykklass i avsaknad av inflytande i Arbets-
marknadsdomstolen.

Vi delar motionärens uppfattning att man bör utreda formerna för ett
överförande av arbetsrättsliga tvistemål till allmän domstol i syfte att stärka
den enskildes ställning.

Vi anser att det är principiellt felaktigt att representanter för arbetsmark-
nadens parter avgör straffrättsliga ärenden. Det finns flera exempel på detta
i AD. Brottmål skall enligt vår uppfattning avgöras i allmän domstol och AD
skall få sin ursprungliga funktion. Den är att tolka kollektivavtal och snabbt
avgöra mål om olovliga strejker.

Att domstol kan döma i mål mellan enskild och part, där ena parten är
representerad i domstolen, förefaller oss inte vara den bästa lösningen om
man är angelägen om att tillgodose starka krav på rättssäkerhet. Man kan ju
t.ex. föreställa sig hur stor möjligheten är att vinna framtida mål om lika lön,
om båda parter på domarsidan kan ha intresse av att den enskilde skall för-
lora.

Herr talman! Allmän domstol är första instans när kollektivavtal saknas,
men överprövningar sker i AD. Alla mål som rör enskilda förhållanden på
arbetsplatsen borde ha en enhetlig handläggning.

Så gott som alla partier i denna kammare har tillskyndat vår EG-ansökan.
EG-rätten kräver absolut opartiskhet. Det innebär att den enskildes ställ-
ning får visst ökat skydd.

EG-rätten har visserligen accepterat partsammansatta organ, men frågan
är om de fall som avgörs i AD skulle passera EG-domstolens lupp. Jag tror
inte det, och det gör inte heller den juridiska expertisen vid Juridiska Institu-
tionen vid Stockholms universitet. Jag hade ett kontrollsamtal med dem i
går.

Även här går vi moderater litet längre och begär en utredning i dessa frå-
gor.

Herr talman! Därmed yrkar jag bifall till reservation 3 samt i övrigt till
utskottets hemställan.

Anf. 33 LAILA STRID-JANSSON (nyd):

Herr talman! Vid beskickningarna i Bryssel, Bonn, London och Washing-
ton finns fyra arbetsmarknadsråd stationerade inom den svenska utrikesför-
valtningen. Regeringen utser arbetsmarknadsråden, som under alla år har
kommit från arbetsmarknadens organisationer, LO, SAF och TCO. Enligt
den praxis som utvecklats har som arbetsmarknadsråd endast förordats per-
soner som föreslagits gemensamt av ovanstående parter.

Inga som helst bestämmelser om att tjänsterna skulle förbehållas personer
från arbetsmarknadens organisationer har funnits. De enda kompetens- och

kravspecifikationer som är uppställda för denna befattning framgår av pro-
position 1959:121, där det sägs: ”De skall vara väl förtrogna med arbetsför-
hållandena på arbetsmarknaden och inom socialpolitiken och besitta goda
språkkunskaper.”

Det har vid ett flertal tillfällen konstaterats att man vid tillsättandet inte
beaktat kravspecifikationen. Detta påtalades redan den 7 november 1985 i
en rapport av en utredningsgrupp som Arbetsmarknadsdepartementet till-
satt.

Kritik har även framförts beträffande arbetsmarknadsrådens rapporter,
som uppgivits vara av ”mycket varierande karaktär”. Trots påtalad kritik har
ingen förändring av tillsättningarna av arbetsmarknadsråd kommit till stånd
förrän nu.

Ny demokrati kritiserade för ett år sedan dessa missförhållanden. Till vår
glädje har nu arbetsmarknadsministern meddelat att regeringen skall till-
sätta samtliga befattningar efter ett öppet ansökningsförfarande. Detta är
som sagt mycket glädjande.

Arbetsmarknadsråden skall bevaka frågor som främst rör arbetsmarknad
och fortlöpande rapportera till chefen för Arbetsmarknadsdepartementet
resp, chefen för Socialdepartementet. De skall vidare även sprida kunskap
om svenska förhållanden vad beträffar dessa frågor.

Denna information skulle med lika gott resultat kunna skötas av befintliga
beskickningars personal. Så är fallet i dag i de länder som inte har arbets-
marknadsråd.

Sverige har i dag milt sagt en mycket ansträngd ekonomi. Därför måste
det ifrågasättas om de fyra arbetsmarknadsråden kan bibehållas inom utri-
kesförvaltningen. Organisationerna på arbetsmarknaden har dessutom en
omfattande bevakning och uppföljning av utvecklingen i andra länder.

Med tanke på bl.a. de pågående förberedelserna inför Sveriges inträde i
EG kan det finnas skäl att tills vidare behålla tjänsten som arbetsmarknads-
råd i Bryssel. Ytterligare tjänster som arbetsmarknadsråd bör däremot inte
tillsättas, och befintliga tjänster som arbetsmarknadsråd i Bonn, London och
Washington bör snarast avvecklas.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till reservationerna
1, 2 och 3 i arbetsmarknadsutskottets betänkande AU8.

Anf. 34 MARIANNE ANDERSSON (c):

Herr talman! Som vi har hört tar sig meningsskiljaktigheterna i det här
betänkandet uttryck i tre reservationer. Moderater och nydemokrater går
samman i två motioner som gäller arbetsmarknadsråd. Moderaterna har
också en reservation som gäller Arbetsmarknadsdomstolcn.

En arbetsgrupp har sett över arbetsmarknadsrådens verksamhet, vilket
redovisas i rapporten Utlandsrepresentation inom Arbetsmarknadsdeparte-
mentets område. Det gäller de krav Europasamarbetet ställer inom arbets-
marknadsområdet och nyttan av den här verksamheten.

Den följande remissomgången och utvärderingen har lett till att arbets-
marknadsministern och regeringen kommit fram till att särskilda specialatta-
chéer behövs även fortsättningsvis. Men inte utan förändringar; föränd-
ringar som skall leda till både besparingar och ökad effektivitet och som re-

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Anslag till

Arbetsmarknads-
departementet
m.m.

35

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Anslag till

Arbetsmarknads-
departementet
m.m.

dovisas i betänkandet. Bl.a. skall styrningen förbättras, de särskilda arbets-
miljöattachéerna och arbetsmiljöråden upphöra, bevakningen koncentreras
till EG-området och regeringen skall tillsätta samtliga befattningar efter ett
öppet ansökningsförfarande. Inte minst det sista tycker jag är viktigt med
tanke på den kritik som förekommit och för att man skall få kompetent per-
sonal. Ett av Ny demokratis krav tillgodoses därmed.

Med dessa åtgärder kommer kostnaderna att på sikt minska med ca 25 %.
Utskottet delar arbetsmarknadsministerns uppfattning att det är viktigt att
Sverige - i och med att arbetsmarknaden internationaliseras och förändras
oerhört snabbt - har ett forum som följer den internationella utvecklingen
och som även kan sprida kunskap om Sverige i omvärlden. Vi instämmer i
betänkandet på den punkten.

Beträffande Arbetsdomstolen, AD, diskuteras dels arbetssituationen,
dels de åtgärder som vidtagits för att förbättra situationen. Den har ju för-
bättrats, så det är inte så mycket att orda om. Men moderaterna vill att frå-
gan om överförande av arbetsrättsliga tvistemål till allmän domstol skall ut-
redas. Frågan om specialdomstolar har diskuterats länge och är mer av prin-
cipiell och ideologisk karaktär. Det finns olika uppfattningar. Jag skall inte
närmare gå in på det. Men jag konstaterar att regeringen i proposition
1991/92:84 om ändringen i lagen om arbetstvister m.m. uttalade avsikten att
återkomma om vilka målkategorier som bör kunna prövas av domstol som
första instans.

AD har förra året i en skrivelse framhållit hur angeläget det är att en defi-
nitiv ståndpunkt tas om vilka regler om rättegångar i arbetstvister som skall
gälla för framtiden. Denna skrivelse har behandlats vid ett möte med arbets-
marknadens parter där ett starkt stöd uttalades för att man inte skulle ge-
nomföra ytterligare förändringar när det gäller dessa rättegångar. Det har
regeringen lagt stor vikt vid. Enigheten mellan parterna är, som utskottsma-
joriteten påpekar, av avgörande betydelse för att AD skall fungera tillfreds-
ställande, och den är även av avgörande betydele för ställningstagandet att
inte förändra inriktningen, utan bibehålla AD med nuvarande uppgifter.

Det är i sammanhanget viktigt att påpeka att arbetsmarknadsministern i
propositionen säger att han avser att noga följa utvecklingen i framtiden.
Det gäller i första hand arbetssituationen. Till Charlotte Cederschiöld vill
jag säga att AD ju skall behandla tvistemål inom arbetsrätten och inte straff-
rättsliga ärenden. Om det handlar om straffrätt skall det ju behandlas i an-
nan ordning.

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till hemställan i betänkande
AU8 i dess helhet och avslag på reservationerna.

Anf. 35 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):

Herr talman! Skillnaderna i grundtänkandet mellan Marianne Andersson
och mig är kanske inte så stora. Det är särskilt glädjande att Marianne An-
dersson håller med om att AD inte skall syssla med straffrättsliga bedöm-
ningar. Det finns exempel: i AD 1991/76 gjorde man en bedömning om en
polis hade begått grov misshandel. AD överprövade hovrättens lagakraft-
vunna dom och framförde en ny dom. I AD 1992/82 underkändes hovrättens

36

tidigare dom. I AD 1992/91 överprövade man hovrättens dom, men kom till
samma domslut.

Även om frågeställningar av den här typen i ett annat led har en arbets-
rättslig anknytning, bör den straffrättsliga delen inte ligga hos AD. På den
punkten tycks vi vara ense. Det kanske finns behov av en viss översyn.

Det är ju inte heller bra när oorganiserade eller mindre självständiga orga-
nisationer döms i en domstol där huvudorganisationerna finns med som dö-
mande part trots att det råder klar motsatsställning. Enligt juridiska institu-
tionen i Stockholm förekommer det sådana situationer i Arbetsdomstolen.
Det är naturligtvis inte bra för rättssäkerheten.

Personligen är jag ganska övertygad om att det är en tidsfråga innan dessa
rättsliga brister i vårt system kommer att uppmärksammas så att det uppstår
ett tryck för justering.

Anf. 36 MARIANNE ANDERSSON (c):

Herr talman! Utan att ha fullständig kunskap om dessa mål vill jag säga
att jag är ganska övertygad om att det var det arbetsrättsliga innehållet som
man bedömde. De kan ju också innehålla delar som är straffrättsliga och
som man bedömde i AD.

I Arbetsdomstolen har man ju ändå en kompetens inom det komplicerade
område som arbetsrätten är. Den är ju till för att främja en enhetlig rättstill-
lämpning inom det arbetsrättsliga området. Det förutsätter jag innebär att
också den enskildes rätt skall kunna hävdas.

Anf. 37 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):

Herr talman! Enligt den information jag har fått var det inte det arbets-
rättsliga utan det straffrättsliga innehållet som bedömdes. Det hade sedan i
och för sig bäring inom arbetsrätten, men man gjorde en straffrättslig be-
dömning. Vi är tydligen ense om att sådana inte skall göras.

Den politiska inställningen på den här punkten är vi tydligen helt ense om.
Det gäller då bara att se till att det blir ett absolut klarläggande. Om det är
så att jag har rätt - vilket jag enligt uppgift har - innebär det att vi är ense
om att här bör ske en ändring.

Anf. 38 MARIANNE ANDERSSON (c):

Herr talman! Det är svårt att tala om domar. Det kan vi nog inte göra här.
Jag känner, som sagt, inte till detta. Om det är på det sätt som Charlotte
Cederschiöld säger skall förhållandena naturligtvis ses över. Jag har inte an-
ledning att påstå vare sig det ena eller det andra eftersom jag inte har tillräck-
liga kunskaper i frågan.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 9 §.)

7 § Statliga arbetsgivarfrågor

Föredrogs
arbetsmarknadsutskottets betänkande

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Anslag till

Arbetsmarknads-
departementet
m.m.

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

1992/93:AU10 Statliga arbetsgivarfrågor (prop. 1992/93:100 delvis).

Ett program för
reparation, om-
och tillbyggnad
av bostäder m.m.

38

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

(Beslut fattades efter 9 §.)

8 § Ett program för reparation, om- och tillbyggnad av bostäder
m.m.

Föredrogs

bostadsutskottets betänkande

1992/93:BoU 10 Ett program för reparation, om- och tillbyggnad av bostäder
m.m. (prop. 1992/93:100 delvis).

Anf. 39 EVA ZETTERBERG (v):

Herr talman! Jag skall villigt tillstå att jag blir litet brydd eftersom jag hade
förväntat mig att få höra flera intressanta inlägg av representanter från andra
partier och att få komma med synpunkter på dem. Men jag får väl åter-
komma när de har framfört sina egna förslag.

Herr talman! Jag vill gärna först tala om att jag tycker att det är väldigt
bra att vi har fått fram det här betänkandet och att vi i dag skall kunna fatta
beslut om ROT-program. Vi är många som har väntat länge på det. Det är,
kan man lugnt säga, inte en dag för tidigt att vi fattar beslut i frågan.

Det jag som representant för Vänsterpartiet vill anföra är att det trots allt
är otillräckligt med det antal jobb som diskuterats och som det här program-
met skall medföra. Många betvivlar alltså att åtgärderna ger så många tusen
jobb inom byggsektorn och andra sektorer som det talats om.

Jag tror att det blir nödvändigt att relativt snart komma med ytterligare
ROT-program.

Vidare vill jag för Vänsterpartiets del hänvisa till våra motioner. Beklag-
ligtvis har man avstyrkt vad vi tror är bra förslag, som innebär att ytterligare
jobb skulle skapas inom byggsektorn. Det handlar dessutom om jobb som
behövs och som skulle medföra en bättre boende- eller arbetsmiljö för
många människor.

Jag tänker t.ex. på det faktum att majoriteten avstyrkt förslaget om infö-
randet av ROT-bidrag vad gäller vatten och avlopp. Jag beklagar att det blev
ett nej. Vidare tänker jag på något som man kan uppfatta som en detalj,
nämligen vårt förslag om att åtgärder beträffande fönster skall ingå i ROT-
programmet.

Dessutom tror vi, i fråga om det majoritetsbeslut som kommer att fattas
vad gäller skatteområdet och som gör det möjligt för de enskilda hushållen
att göra avdrag på skatten för reparationer, att det är fel sätt att ta upp de
här frågorna. Vi i Vänsterpartiet tycker att det vore betydligt bättre med ett
bidragssystem. Därigenom minskas möjligheterna till fusk på området.

Beträffande vårt förslag om fönster kan man nog undra hur det med ett
system, som innebär avdrag på den egna skatten, skall gå att undvika att av-
drag görs för tätning och användning av isolerbara fönster. Vad är det som
säger att avdraget inte nyttjas just på nämnda vis?

En hel del invändningar kan alltså göras på det här området. Vi i Vänster-
partiet har därför lagt fram förslag som vi tror skulle innebära att ytterligare
jobb kunde skapas. Men det väsentliga i dag är att vi fattar beslut om ROT-
programmet och att vi därefter skyndar vidare för att skapa ytterligare jobb.
Det gäller då åtgärder som behövs för att förbättra bostäderna och bostads-
kvaliteten i nedslitna bostadsområden samt åtgärder som är nödvändiga på
det kommunala området vad gäller skolor och sjukhus.

Anf. 40 AGNE HANSSON (c):

Herr talman! Jag ber om ursäkt för att jag kom sent till kammaren. Jag
litade, som jag ofta gör, på vice ordföranden i utskottet. Men den här gången
gick det inte riktigt bra i det avseendet.

Vad vi nu har att behandla är ett program för reparation, ombyggnad och
underhåll av bostäder och vissa lokaler. Det är resultatet av en överenskom-
melse mellan regeringspartierna och Socialdemokraterna. Det är tillfreds-
ställande att överenskommelsen kunde komma till stånd. Åtgärderna är an-
gelägna från sysselsättningssynpunkt. De är också viktiga från boendemiljö-
synpunkt och för att behålla och förbättra kvaliteten i vårt bostadsbestånd.

Genom uppgörelsen kan meningsfulla jobb skapas samtidigt som bostäder
och kommunala lokaler kan rustas upp. För bostadssektorn innebär det en
satsning på 1,8 miljarder som ger 20 000-25 000 jobb. Totalt innebär uppgö-
relsen att ca 30 000 jobb kan komma till stånd. Därmed kan ytterligare ca
5 000 lägenheter och 10 000 ålderdomshem och servicehus byggas om med
förmånliga regler. En tillfällig avdragsrätt för reparationer av villor, bostads-
rättshus och hyreshus införs. Ett angeläget centerkrav tillgodoses därmed.

Avdragsrätten har en stor sysselsättningspotential i sig. Om 200 000 villa-
ägare och andra fastighetsägare maximalt utnyttjar denna möjlighet till att
fördjupa miljöambitionerna i fråga om deras bostäder, innebär det bygginve-
steringar för totalt 12-15 miljarder kronor. Samtidigt får framför allt många
småföretagare sysselsättning.

Åtgärdsprogrammet har en spridning över hela byggsektorn som gör att
en onödig utslagning av produktionskapacitet kan undvikas. Åtgärderna är
inriktade så att projekt snabbt kan komma i gång som är spridda över hela
landet och som inte behöver hindras av problemen på kreditmarknaden.

Bakom förslagen till åtgärder, med undantag av en detalj, står ett enigt
bostadsutskott. En av anledningarna är att förhandlingarna har haft förank-
ring i bostadsutskottet. Jag vill gärna passa på att säga att vice ordföranden
Oskar Lindkvists medverkan på ett mycket positivt sätt har bidragit till att
förhandlingarna präglats av en konstruktiv anda, som i sin tur i hög grad bi-
dragit till att det över huvud taget blev ett resultat.

Uppgörelsen om sysselsättningsstimulanser inom bygg- och bostadssek-
torn står ännu litet naken och ensam i ljuset av den debatt som förts under
den senaste veckan om övriga förslag i regeringens budgetproposition om
ekonomi och sysselsättning. ROT-uppgörelsen borde tjäna som förebild för
fler breda lösningar som är nödvändiga för att klara de problem som vi har
att tackla i det här huset. Ingen bör undandra sig ansvar i det sammanhanget.

I bostadsutskottet varvi eniga om att gå vidare med detaljutformningen,
trots förra veckans turbulens i samband med riksdagens behandling av fi-

Prot. 1992/93:82
24 mars 1993

Ett program för
reparation, om-
och tillbyggnad
av bostäder m.m.

39

Prot. 1992/93:82
24 mars 1993

Ett program för
reparation, om-
och tillbyggnad
av bostäder m.m.

40

nansutskottets betänkande om riktlinjerna för den ekonomiska politiken.
Därigenom är det nu möjligt att få till stånd dessa angelägna åtgärder inom
bostadssektorn utan onödig tidsutdräkt. Det är till fördel för de arbetslösa
och för de boende. Även från den synpunkten kan det finnas anledning att
dra en parallell med vad som i övrigt sker just nu.

Herr talman! Åtgärderna i programmet är motiverade främst av sysselsätt-
ningsskäl. Nedgången i sysselsättningen är inte minst markerad inom bygg-
sektorn. Nedgången är känd och har fler orsaker. Det finns ingen anledning
att upprepa det. Men åtgärderna har också ett bostadspolitiskt syfte, som
bostadsutskottet sett det hela, och det har också bidragit till utformningen
av åtgärderna i vissa delar. Det är därför som t.ex. avdragsrätten för under-
hålls- och reparationsåtgärder förbehålls permanentboende fastigheter, me-
dan fritidshusen har undantagits.

Inriktningen av åtgärderna är också anpassad till den svåra statsbudgetsi-
tuationen men också till svårigheterna att få lån på kreditmarknaden med
risk för att åtgärderna på grund därav skulle kunna stoppas upp. Direktsti-
mulanser har valts framför en belastning av statsbudgeten med kostnader för
räntebidrag under flera år framåt. Därför har insatserna för ombyggnad av
äldrebostäder, som i praktiken är ett bevarande av 1992 års ombyggnadsreg-
ler, räknats om till ett direkt investeringsstöd. 10 % av bidragsunderlaget har
utskottet ansett vara en lämplig avvägning för att nå den stimulanseffekt som
önskas.

Avdragsrätten innebär att åtgärden får effekt nu, medan finansieringen
kommer senare när konjunkturen har vänt.

Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i bostadsutskottets betän-
kande nr 10 i dess helhet.

Anf. 41 OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Även jag ber om ursäkt för att ha missat det första inlägget.
Men jag skulle ändå inte ha utnyttjat mina 15 minuter. I bostadsutskottet
råder ju, som Agne Hansson sade, en mycket stor samstämmighet om ROT-
programmet.

Till bostadsutskottets ordförande vill jag säga att jag uppskattar det han
sade om mig. Men faktum är att Agne Hansson i de samtal som har ägt rum
mellan Socialdemokraterna och regeringspartiet spelat en mycket framstå-
ende och konstruktiv roll.

Det är ingen nyhet för Sverige att vi har ROT-program. Det har den social-
demokratiska regeringen vid olika tillfällen lanserat och det har spelat en
utomordentligt stor roll när det gäller att slå vakt om sysselsättningen på bo-
stadsmarknaden. ROT-programmet kommer nu också i arbetslöshetens Sve-
rige. Som alla känner till finns det ett samband mellan arbetsmarknaden och
bostadsmarknaden. Om det finns jobb frågar folk efter bostäder, om det rå-
der arbetslöshet har man varken råd eller förutsättningar att efterfråga lä-
genheter på bostadsmarknaden. Då har man det läge som nu har uppstått i
Sverige, nämligen att vi har en bostadsmarknad som inte längre fungerar på
det sätt som vi i Sverige är vana vid.

Något som är ännu värre är resultatet av en undersökning. Nyligen har det
bland 160 byggföretag i Sverige gjorts en enkät. Det har frågats om hur man

i dessa byggföretag ser på framtiden när det gäller bostadsbyggandet och
byggande över huvud taget. Svaret från de 160 företagen är samfällt. Man
svarar att 1993 blir på bostadsområdet ett dåligt år och att 1994 blir ett uselt
år. I det perspektivet skall man se ROT-programmet, som Agne Hansson
var vänlig nog att presentera. ROT-programmet gäller för 1993 och 1994.

Agne Hansson sade också att det råder stor samstämmighet i utskottet.
Men det är på bl.a. en punkt som vi skiljer oss i våra uppfattningar, nämligen
när det gäller bidragen för vissa underhållsåtgärder. Majoriteten har bestämt
sig för ett avdrag gentemot fastighetsskatten. Vi inom socialdemokatin
tycker att det är en byråkratisering, en inbyggd fördröjningseffekt, framför
allt för fastighetsägare med låga taxeringsvärden på sina fastigheter. Dessa
fastighetsägare får vänta i flera år på bidragseffekten av sin ombyggnad och
sitt underhåll.

Det här är en fråga explicit för skatteutskottet. I bostadsutskottets betän-
kande har Socialdemokraterna i ett särskilt yttrande sagt att det finns något
i det här sammanhanget som är bra, nämligen det stöd som skall utgå som
ett direkt bidrag till verksamheten. Man får då pengarna snabbt. De som inte
kan vänta på att kvitta gentemot fastighetsskatten behöver inte ängslas över
ekonomin utan kan ganska omgående, när de uppfyller övriga krav, också
få ut den ersättning som de är berättigade till.

Socialdemokraterna har också en reservation till betänkandet när det gäl-
ler hyreshöjningar vid ombyggnad. Vi uttalar våra farhågor för att det på
sina håll blir mycket kraftiga hyreshöjningar, ofta så kraftiga att de inte kan
bäras av de boende. Nu återkommer vi i ett senare betänkande till dessa frå-
gor. Visserligen har vi skrivit en reservation, men jag kommer inte att begära
bifall till den reservationen, eftersom ärendet återkommer i ett senare sam-
manhang.

Slutligen vill jag säga att jag självfallet är mycket nöjd med det ROT-pro-
gram som nu presenteras för kammaren. Jag konstaterar att regeringen på
flera punkter gett vika, och jag konstaterar att ett flertal socialdemokratiska
motioner har bifallits i den här uppgörelsen. Jag konstaterar även att det går
att göra överenskommelser när man är sams om att lägga tyngden i svensk
bostadspolitik i mitten.

Redan i morgon skulle det kunna vara möjligt att sätta i gång de här arbe-
tena. Precis som Agne Hansson sade kommer det att innebära över 30 000
sysselsättningseffekter, vilket är alldeles utmärkt. Men vi skall inte inbilla
oss att det, som det ser ut nu, kommer att räcka. Därför kommer vi inom
socialdemokratin att arbeta vidare på både att förbättra det regulära bo-
stadsbyggandet och att ha ett bra ROT-program i reserv efter 1994.

Anf. 42 AGNE HANSSON (c) replik:

Herr talman! Vi har i stort sett kommit fram till en samstämmig uppfatt-
ning, vilket framgår av debatten här. Låt mig bara kommentera det som
Oskar Lindkvist säger när det gäller den detalj som vi inte är riktigt ense om,
nämligen avdragsrätt och direktbidrag. Jag hoppas att den diskussion om de-
taljerna som främst skall föras i skatteutskottet - jag hoppas att diskussionen
förs snabbt för att nå ett resultat snabbt - kan leda till att man även på den
punkten kan komma sams.

Prot. 1992/93:82
24 mars 1993

Ett program för
reparation, om-
och tillbyggnad
av bostäder m.m.

41

Prot. 1992/93:82
24 mars 1993

Ett program för
reparation, om-
och tillbyggnad
av bostäder m.m.

42

Avdragsrätten har valts framför ett direktbidrag därför att den appelerar
till ett känt begrepp som gör att åtgärderna snabbare blir effektiva. Avdrags-
rätten blir också bättre konjunkturanpassad om åtgärderna kan genomföras
nu. Sysselsättningen stärks medan finansieringen kommer senare, när kon-
junkturen har vänt. Avdragsrätt framför ett direkt bidrag kräver inte en ny
administration, som kanske ger ökade kostnader, utan det system som vi har
i skattesystemet kan användas. I utskottet har vi preciserat oss när det gäller
bidragets minimigräns på 2 000 kr. Bidraget bör knytas till fastigheten, inte
till lägenheten, vilket medför att sysselsättningseffekten blir större. På den
punkten råder inga delade meningar.

I skatteutskottet diskuterar man nu avdragsrätten mot fastighetsskatten
som en ren teknisk avräkning mot den statliga totala fastighetsskatten. För
den enskilde skulle det i praktiken innebära ren skattereduktion. Det finns
då också möjligheter att begära jämkning i skatteuttaget. Samstämmigheten
mellan bidrag och avdrag blir då väldigt liten. Jag hoppas att det blir möjligt
att snabbt få fram dessa åtgärder. För en gångs skull har regeringen verkligen
visat sig vara snabb. I min hand har jag det första utkastet till författning, så
arbetet med åtgärderna kan igångsättas.

Socialdemokraternas andra reservation som inte direkt berör uppgörelsen
finns det ingen anledning att kommentera, eftersom Oskar Lindkvist inte
har yrkat bifall till densamma.

Anf. 43 OSKAR LINDKVIST (s) replik:

Herr talman! Majoriteten som Agne Hansson företräder när det gäller av-
dragsrätten har inte sett det fina i att de som bygger om och som skall få stöd
till det får pengarna ganska snabbt. Jag tror inte att alla har ekonomi att ligga
ute med upp till 10 000 kr. Många har ekonomi till det och kommer att ut-
nyttja avdragsrätten, men åtskilliga människor - kanske de i glesbygden där
man ofta har ganska små taxeringsvärden på sina fastigheter - kommer sä-
kerligen att få vänta i åratal på att få ut de pengar som de är berättigade till.

Vi har därför lagt fram förslag om ett direkt bidrag. Jag tror att de flesta
människor anser att det är ganska rimligt att en sådan möjlighet finns. Upp-
riktigt talat vet jag inte det riktiga skälet till att avdragseffekten fått ett så
starkt fäste hos majoriteten i bostadsutskottet. Nu utgår jag ifrån att skatte-
utskottet måhända gör en annan bedömning i den här frågan än bostadsut-
skottet.

Sedan konstaterar jag att Agne Hansson sade att regeringen för en gångs
skull har handlat snabbt och nu tagit fram en handlingsplan - åtgärder kan
omedelbart sättas in och få effekt på avdragsfrågorna. Ja, det kanske är bra,
men jag tror att man skall vänta på skatteutskottet. Jag förväntar mig att
skatteutskottet mobiliserar en klokskap som kan komma till användning just
i den här frågan. Då slipper regeringen ha bekymmer för sitt redan utfärdade
dekret om avdragsrätten.

Anf. 44 AGNE HANSSON (c) replik:

Herr talman! Oskar Lindkvist missförstod mig. När jag pratade om för-
ordningen gällde det åtgärderna i det betänkande som vi nu skall besluta om.
Avdragsrätten skall naturligtvis behandlas vidare - först i skatteutskottet -

och i den delen finns det självfallet icke något förslag till förordning. Jag hop-
pas att den handläggningen i skatteutskottet för det första skall ske snabbt,
för det andra skall resultera i samstämmighet, för att helheten skall komma
fram så snabbt som möjligt.

Om man skulle hamna på en linje som innebär att det kan göras en teknisk
avräkning och avdrag direkt i deklarationen, med möjlighet att snabbt be-
gära skattejämkning, är det givet att tiden för samstämmighet, från det att
åtgärden genomförs till dess att pengarna betalas tillbaka i form av skattere-
duktion, blir väldigt kort. Därmed minskar skillnaden mellan bidrag och av-
drag.

Anf. 45 EVA ZETTERBERG (v) replik:

Herr talman! I mitt första inlägg talade jag om att Vänsterpartiet stod
bakom detta betänkande, och jag vill yrka bifall till utskottets hemställan.
Jag vill understryka hur viktigt det är att vi fattar beslut i dag och kan gå
vidare. Det är däremot helt klart att regeringen har varit senfärdig.

Jag glömde att säga att vi i Vänsterpartiet instämmer i reservationen från
Socialdemokraterna vad gäller politiken på bostadsområdet och i fråga om
att ROT-programmet inte får leda till avsevärda hyreshöjningar. Det är en
mycket viktig punkt. Det gäller att det ROT-program som nu sätts i gång inte
får gå till lyxsaneringar eller till ombyggnader som inte är motiverade. Det
har tidigare hänt att det har gjorts ombyggnader som inte varit nödvändiga,
som lett till avsevärda hyreshöjningar och som definitivt inte varit bra för
dem som bor i husen.

Vad jag saknar i ROT-programmet och som jag vill att Oskar Lindkvist
kommenterar är frågan om vatten och avlopp. Vi har diskuterat det förut,
och det är viktigt för Vänsterpartiet. Varför finns inte detta med i den här
uppgörelsen? Jag ställde samma fråga till Agne Hansson men fick inte något
svar. Jag hoppas att Oskar Lindkvist har ett svar. Min förhoppning är att
detta kommer med i nästa ROT-program. Har jag tolkat Socialdemokra-
terna rätt på den punkten?

Anf. 46 OSKAR LINDKVIST (s) replik:

Herr talman! Jag kan nog inte ge ett svar som Eva Zetterberg blir nöjd
med. Det är nämligen så att frågan om kommunalt vatten och avlopp i ett
ROT-program har diskuterats i åtskilliga år i bostadsutskottet. Det har fram-
för allt varit Centern som har varit pådrivande för att få ett sådant ROT-
program. Vi har funnit att detta skulle ge ganska små sysselsättningsmässiga
effekter, då det inte har särskilt stor omfattning. De uppgifterna har vi häm-
tat från Kommunförbundet, som har hanterat frågan i en särskild artikel.

Eftersom det inte ger några särskilda sysselsättningseffekter och dessutom
i princip är en kommunal fråga, har vi i bostadsutskottet varit ganska reser-
verade i fråga om att ge utrymme för vatten och avlopp i ROT-programmet.

Anf. 47 EVA ZETTERBERG (v) replik:

Herr talman! Det är möjligt att frågan har diskuterats länge i bostadsut-
skottet, men under den tid jag har varit med har vi inte fått några beräk-
ningar av hur många jobb det skulle ge. Det finns därför anledning att ta

Prot. 1992/93:82
24 mars 1993

Ett program för
reparation, om-
och tillbyggnad
av bostäder m. m.

43

Prot. 1992/93:82
24 mars 1993

Ett program för
reparation, om-
och tillbyggnad
av bostäder m.m.

fram aktuella siffror, när det nu gäller att skapa så många jobb som möjligt
på områden som är viktiga.

Även om vatten och avlopp är en kommunal fråga, finns det i uppgörelsen
ROT-pengar som kan gå till skolor, sjukhus osv. Det är alltså inte så att man
säger totalt nej till kommunala satsningar inom ROT-programmet. Därför
borde detta kunna vara med. Vi får gå till förnyad prövning, se hur många
jobb det kan ge och var det finns behov.

Anf. 48 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd):

Herr talman! Även jag får börja mitt anförande med att be om ursäkt. Det
är frestande att skylla på ordföranden och vice ordföranden, men jag skall
inte göra det. Sent skall syndaren vakna.

Vi har hört hur fint det låter, och nu kommer Ny demokratis version.

Regeringens och riksdagens behandling av ROT-satsningen, dvs. repara-
tion, om- och tillbyggnad, har gjort mig oerhört besviken. Vi har inte fått
bästa möjliga lösning.

Redan hösten 1992 yttrade bostadsutskottet i sitt betänkande vikten av att
åtgärder skulle vidtagas för att öka sysselsättningen inom olika delar av
byggsektorn. Finansutskottet instämde sedermera i bostadsutskottets upp-
fattning och betonade dessutom att sysselsättningsskapande åtgärder inom
byggsektorn borde kunna inriktas mot vissa upprustningsbehov inom den of-
fentliga sektorn. Riksdagen gav också, enhälligt, regeringen detta till känna.

Regeringen hade nu bollen, men ingenting hände. Jo, i budgetpropositio-
nen föreslog man ytterligare försämringar för ombyggnationer år 1995 och
1996. Dessa försämringar längre fram, menade regeringen, skulle stimulera
till tidigareläggning av ROT-åtgärder. Detta var regeringens ROT-satsning!

Jag har inte så lång erfarenhet av riksdagsarbete att åberopa, men jag
tycker att det är anmärkningsvärt att regeringen har handlat så nonchalant
mot en enhällig riksdag. Det är oförskämt! Om någon på departementet lyss-
nar på debatten vill jag säga: Fy skäms!

Det finns mycket att säga om handläggningen. Jag hade förmånen - eller
vad man skall kalla det - att följa ärendets behandling i både finansutskottet
och bostadsutskottet. Man kan inte säga att det ena utskottet var bättre än
det andra; det var lika hönsigt i båda.

Det som oroar mig mest är att vi står inför så stora problem, i kombination
med den handlingsförlamning som ibland råder. Behandlingen i utskotten av
ROT-satsningen är snarlik den behandling som sker av statsbudgeten. Det
gagnar definitivt inte Sverige. Folk tycker att det är mycket prestige i politi-
ken. Ändå tror jag att man i allmänhet inte vet hur mycket prestige och revir-
tänkande som råder i verkligheten. Trots allt ser jag en strimma ljus där
borta i tunneln, och jag hoppas att riksdag och regering tar sig i kragen.

Vi kan titta på ROT-frågan. Där satt vi i minst fyra utskott samtidigt och
skulle resonera och komma överens om olika bitar. När vi föreslog att man
i stället skulle utse en grupp som förhandlade fram ett förslag möttes det med
kalla handen. Detta kunde annars ha klubbats i de olika utskotten.

Tiden gick, och vi kom ingen vart. Det var t.o.m. en sammanträdesfri
vecka. Arbetslösheten bara ökade. Till slut var det några få som gjorde upp,

44

och man var så sent ute att det fick kallas till extra sammanträde i både fi-
nans- och bostadsutskottet. Detta hade vi ingen aning om i förväg.

Därför blev det som det blev. ROT-programmet har karaktären av ett ut-
slängt plockepinn, som nu bostadsutskottet m.fl. utskott haft att reda ut. Här
måste jag säga att jag är ganska besviken på Socialdemokraterna. Att man
på regeringssidan bara ville få ner något på papperet är inte så konstigt. Man
har inte visat något som helst intresse, förutom några dagar före uppgörelsen
i finansutskottet.

Hur kunde Socialdemokraterna gå med på en så medioker uppgörelse, när
en mycket bättre fanns i sikte? För mig är detta svårt att förstå. I samband
med behandlingen av finansutskottets betänkande ställde jag en fråga till Al-
lan Larsson. Han begärde inte replik, men jag hoppas att det är litet bättre
krut i Oskar Lindkvist.

Frågan jag ställde var: Varför ville inte Socialdemokraterna träffa en
bättre uppgörelse med Ny demokrati? Om ni inte vill träffa en för er bra
uppgörelse med oss, vore det angeläget att få detta klarlagt.

Till Oskar Lindkvist skulle jag också vilja säga att det är riktigt att ett VA-
ROT-program inte ger så många direktjobb. Men det skulle faktiskt ge en
del kringjobb. Det vore i alla fall värt att se på förslaget. På vissa håll är
behoven rätt så stora.

När jag kom till riksdagen trodde jag att politiker var skickliga på att för-
handla och göra upp i kulissen, att de var proffs på det politiska spelet. Men
ROT-satsningen har tyvärr inte visat prov på detta. Det har varit mycket trö-
gare än jag trodde, och man har visat betydligt mindre vilja att göra upp än
jag någonsin kunde föreställa mig. Men trots allt stöder vi uppgörelsen. Den
är bättre än ingenting alls, men den kunde som sagt ha varit mycket bättre.

Anf. 49 AGNE HANSSON (c) replik:

Herr talman! Dan Eriksson och Ny demokrati är besvikna över att de inte
har fått den bästa lösningen. Jag har frågat mig vilken lösning Ny demokrati
egentligen vill ha. Dan Eriksson försökte framställa det som om Ny demo-
krati skulle vara pådrivande och ha en rad förslag i rockärmen.

Jag har här samtliga motioner som Ny demokrati har väckt i denna fråga.
I den stora ekonomisk-politiska motionen finns ROT-sektorn upptagen på
knappt en sida. Man slutar med ett yrkande om att begära åtgärder från re-
geringen till ett ROT-program. Dan Eriksson har nu kritiserat att det inte
har kommit fram någonting. Men då får ju utskottet och riksdagen själva ta
initiativ. Det har vi också gjort, och det har givit detta resultat. Givetvis sö-
ker vi förhandla med dem som föreslår åtgärder, eftersom vi själva har för-
slag om åtgärder. Jag anförde i den allmänpolitiska debatten att vi i Centern
ville se en förlängning av RBF-stödet och få en avdragsrätt genomförd.

Det finns enskilda motioner som är direkta avskrifter av den ekonomisk-
politiska motionen från Ny demokrati. De har precis samma yrkanden om
att riksdagen skall begära förslag från regeringen. Även Dan Eriksson står
bakom en enskild motion.

I övrigt pekar man i en motion på möjligheten att göra investeringar just
i vatten- och avloppssystemet. Dessutom finns det två motioner med krav på
avdragsrätt för egnahemsägare. Detta finns nu med i ROT-uppgörelsen. Min

Prot. 1992/93:82
24 mars 1993

Ett program för
reparation, om-
och tillbyggnad
av bostäder m.m.

45

Prot. 1992/93:82
24 mars 1993

Ett program för
reparation, om-
och tillbyggnad
av bostäder m.m.

fråga är: Vad har Ny demokrati därutöver att tillföra debatten? Jag förstår
att Dan Eriksson är besviken över att han inte har fått vara med och påverka
uppgörelsen. Men jag förstår samtidigt att Oskar Lindkvist vände sig åt rätt
håll, när han ville nå resultat. Det är förklaringen, såvitt jag kan förstå.

Anf. 50 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd) replik:

Herr talman! Jag vill fråga Agne Hansson: Vi har drivit på i utskottet och
vi har velat utse en grupp som skulle sköta förhandlingarna; har vi då varit
ointresserade? Det vore intressant att höra Agne Hanssons mening.

När det gäller talet om våra förslag vill jag framhålla att vi har varit ganska
öppna. Vi har främst diskuterat med dem som har visat mest intresse, nämli-
gen Socialdemokraterna. Från regeringen och regeringspartierna har vi inte
märkt så stort intresse. Man vänder sig självfallet till dem som man tror att
det är lättast att träffa en uppgörelse med. Vi trodde att det var Socialdemo-
kraterna.

Vi har jobbat på att nå lösningar i form av utskottsinitiativ, som vi tyckte
var det snabbaste och bästa sättet. Där märkte vi ingen vilja från regerings-
partierna.

Agne Hansson sade att vi inte hade fått vara med och påverka. Jodå, om
vi hade varit passiva hade det inte funnits någon ROT-uppgörelse i dag. Det
känns väldigt bra. För mig är det egentligen inte så viktigt att ha varit med
om en uppgörelse; det viktiga är att uppgörelsen är bra. Där tycker jag att
vi har missat litet grand. Uppgörelsen kunde ha varit bättre. Det känns inte
bra. Men uppgörelsen ger jobb, och det är bättre än ingenting. Det vidhåller
jag-

Anf. 51 AGNE HANSSON (c) replik:

Herr talman! Som jag ser det finns det egentligen ingen anledning för Dan
Eriksson att vara besviken. Vi har gemensamt kommit fram till att avdrags-
rätten skall gälla. Om Dan Eriksson menar att det är att driva på i ett utskott
att ständigt ta upp denna fråga och be någon annan att föreslå åtgärder, då
kan man möjligen påstå att ni har drivit på. Men konkret, förslagsmässigt,
skulle jag gärna vilja veta vad Dan Eriksson och Ny demokrati vill komplet-
tera ROT-uppgörelsen med. Det finns inte ett enda förslag utom vatten- och
avloppsprojektet i de sex motioner som har väckts beträffande ROT-pro-
grammet. Vad är dåligt i uppgörelsen, och vad vill Ny demokrati komplet-
tera den med för att göra den bättre?

Att det har blivit en bred uppgörelse i denna fråga mellan Socialdemokra-
terna och regeringen beror också på att ingen av oss egentligen vet var Ny
demokrati står från den ena dagen till den andra. Står ni för de förslag som
ni har lagt fram och som är väldigt få i och för sig i detta fall, eller vad gäller
just i dag? Vad vill ni komplettera ROT-uppgörelsen med som skulle öka
sysselsättningen och dessutom förbättra den ekonomiska balansen med ett
stort budgetunderskott?

Anf. 52 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd) replik:

Herr talman! Agne Hansson frågade vad vi vill komplettera uppgörelsen
med. Det vi allra mest hade velat se är en större satsning på skolorna. Rege-

ringspartierna har sagt att man skall skapa världens bästa skola. Då kan den
inte se ut hur som helst. Det får inte finnas hur mycket mögel som helst och
hur många ruttna väggar som helst, om det skall vara världens bästa skola.
Där hade vi velat se en större satsning än de 800 miljoner kronor totalt som
man satsar på de offentliga byggnaderna.

Agne Hansson påstod också att man inte vet var Ny demokrati står från
den ena dagen till den andra. Då vill jag ställa en rent personlig fråga, som
jag tyvärr inte kan få svar på här men kanske utanför kammaren: Anser
Agne Hansson att jag någon gång har sviktat eller svikit någon överenskom-
melse?

Anf. 53 OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Mitt inlägg är närmast föranlett av Dan Erikssons huvudan-
förande. Han uttalade sin besvikelse över Socialdemokraterna, och han frå-
gade varför vi inte ville träffa en bättre uppgörelse med Ny demokrati utan
i stället träffade en sämre överenskommelse med de andra politiska parti-
erna i bostadsutskottet.

Om man skall lita eller inte lita på Ny demokrati överlåter jag åt varje
riksdagsledamot att själv avgöra. Jag har dock litet dåliga erfarenheter av Ny
demokrati. För bara ett år sedan var vi överens i bostadsutskottet om att vi
i kammaren skulle driva igenom stimulansåtgärder i de allmännyttiga bo-
stadsområdena. Ny demokrati och Socialdemokraterna var då överens om
att vi skulle göra det. Men den eftermiddag då kammaren tog ställning i den
frågan befann sig samtliga nydemokratiska riksdagsledamöter i Vagnhärad i
Sörmland för att demonstrera tillsammans med Radio Nova, som var ankla-
gad för att syssla med illegal närradioverksamhet. Att sedan efteråt begära
att vi skall ha det största förtroende för ett parti som uppträdde så ansvars-
löst som Ny demokrati gjorde vid den tidpunkten tycker jag nästan är att
begära litet för mycket.

Sedan vill jagsäga till Dan Eriksson - det kan vara bra att veta - att Social-
demokraterna har ett förflutet i bostadsfrågan och i ROT-frågorna som vi är
väldigt stolta över. Det har varit en av våra hjärtefrågor tillsammans med
arbetsmarknadsfrågor. Vi insisterar alltjämt på att vi vid alla tillfällen när det
är både befogat och nödvändigt står i främsta ledet för att främja byggandet
och ombyggandet av bostäder.

När det gäller det framtida boendet kommer bostadsutskottet snart att få
syssla med de mera allmänpolitiska frågorna, med ett stort utrymme för an-
grepp på regeringen i vissa bostadspolitiska frågor. Då har faktiskt Dan
Eriksson i Stockholm chansen att visa sin tillgivenhet med Socialdemokra-
terna och på viktiga områden föra en annan bostadspolitik än den regeringen
företräder.

Anf. 54 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd) replik:

Herr talman! Till att börja med skulle jag vilja fråga om Oskar Lindkvist
litar på mig. Att vi åkte till Vagnhärad var en engångsföreteelse. Det var
olyckligt. Men att värna om fri radio och att kunna nå ut är viktigt lör oss.
För oss är det största problemet att vi inte kan nå ut. Vi har ingen press som
står bakom oss. Vi står ensamma mot de stora drakarna med presstöd, så det

Prot. 1992/93:82
24 mars 1993

Ett program för
reparation, om-
och tillbyggnad
av bostäder m.m.

47

Prot. 1992/93:82
24 mars 1993

Ett program för
reparation, om-
och tillbyggnad
av bostäder m.m.

48

är svårt för oss. En av de högsta prioriteter vi har är att värna om det fria
ordet och att nå ut. Men som sagt: Det var olyckligt den gången. Jag tror
inte att det kommer att upprepas.

Oskar Lindkvist inbjuder till att visa tillgivenhet. Det som jag upplever
som problemet med Socialdemokraterna är att man får stötta deras förslag
helt och fullt, det går bra. Men att visa större kompromissvilja, att jämka
ihop litet, har det varit betydligt svårare med. En förhandling är att ge och
ta, inte bara ta. Där skulle vi vilja se mera prov från Socialdemokraterna på
att också ge en liten bit. Så skall vi kunna komma överens framöver i vissa
frågor.

I bostadspolitiken skiljer vi oss åt rätt så mycket, det är inte så många be-
röringspunkter. Men jag tycker inte man skall utesluta dem som finns. Där-
för tycker jag att det är trevligt om vi kan få ett bättre förhandlingsklimat
framöver.

Anf. 55 OSKAR LINDKVIST (s) replik:

Herr talman! Dan Eriksson i Stockholm frågar först om jag litar på ho-
nom. Jag skall göra ett ärligt försök att lita på Dan Eriksson. Men den argu-
mentation som just nu kom, att det var viktigare att vara i Vagnhärad i stället
för i riksdagens kammare för att medverka till ett ökat stimulansbidrag på
det viktiga bostadsområdet, inger faktiskt ingen respekt och utgör inget un-
derlag för att tilltron skall öka när det gäller tillförlitligheten. Det måste väl
Dan Eriksson medge.

Sedan säger Dan Eriksson att det svåra med Socialdemokraterna är att
man skall stötta deras förslag. Men Ny demokrati stöttar inte våra förslag.

Det är bara en vecka sedan som vi i bostadsutskottet diskuterade en avre-
glering av byggmarknaden. Där fanns två förslag. Det var ett förslag om att
regeringen skulle få bemyndigandet att utfärda bestämmelserna. Men vi från
socialdemokratisk sida beslöt att tillstyrka en motion från Ny demokrati om
att det är riksdagen som skall avgöra de frågorna, inte regeringen. Inom kort
kommer det förhoppningsvis att inträffa att Ny demokrati och Socialdemo-
kraterna, naturligtvis också Vänsterpartiet, kommer att här i kammaren be-
stämma att det är riksdagen som skall ha det slutliga ordet när det gäller for-
merna för avregleringen på bostadsområdet. Där har Dan Eriksson chansen
att visa hur pass hållfast pålitligheten är hos Ny demokrati.

Anf. 56 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd) replik:

Herr talman! Det är rörande och bra för de fortsatta förhandlingarna att
höra på Oskar Lindkvist. Det är första gången på ungefär 18 månader som
vi får ett ja från Socialdemokraterna. Det tycker vi naturligtvis är väldigt
trevligt. Det skall jag klara ut med Oskar Lindkvist.

Vad jag menade var att förhandlingar är att ge och ta och att det där saknas
litet vilja. Det bemötte Oskar Lindkvist inte riktigt.

Så om det fria ordet. Som jag sade tidigare ansåg vi det så viktigt den
gången. Det var en engångsföreteelse. Jag tror som sagt inte att det kommer
att upprepas. Det fria ordet är oerhört viktigt för oss. Det har inte minst
märkts den senaste tiden. Det är en fråga som vi verkligen prioriterar därför
att vi har svårt att nå ut.

Anf. 57 AGNE HANSSON (c):

Herr talman! Jag måste besvära kammaren med ytterligare ett anförande
därför att j ag för det första tyckte att Dan Eriksson i Stockholm sätter väldigt
mycket av sin personliga heder i pant i den här diskussionen. Han ställde
frågan till mig om jag tycker att han har svikit mitt förtroende. Jag vill då
gärna säga att jag hittills har litat på Dan Eriksson. Jag hoppas kunna göra
det i fortsättningen också. Men jag skulle vara väldigt försiktig med att ställa
ut min personliga heder och trovärdighet på det sätt som Dan Eriksson gör,
om jag tillhörde ett parti som Ny demokrati, som just nu beter sig på det sätt
som det gör. Jag har förstått att det tyvärr inte alltid är Dan Eriksson som
själv avgör vad man till slut tar för ställning från det partiets sida. Det gör
naturligtvis osäkerheten väldigt mycket större.

För det andra kritiserade Dan Eriksson uppgörelsen om ROT-program-
met väldigt kraftigt. Han uttryckte sig bl.a. som så att det var någonting
ihoprafsat som han liknade vid plockepinn. Jag hade naturligtvis förväntat
mig att jag skulle få ett besked om vad det var som var så dåligt och vad det
var som Ny demokrati och Dan Eriksson ville komplettera det här åtgärds-
paketet med för att göra det bättre.

Det svar jag har fått är att man skulle satsa mer på skolorna. Det är för
det första ett förslag som inte finns med i någon av de sex motioner som tidi-
gare har lagts i denna fråga. För det andra noterar jag att i ROT-uppgörelsen
finns 800 miljoner kronor avsatta för kommunala stimulansåtgärder. Man får
direkt stimulansbidrag med 30 % om man vill rusta upp skolor. Man kan från
kommunernas sida använda alla dessa pengar till att rusta upp skolor med
om man skulle vilja det. Så jag tycker att den här kritiken faller platt till
marken. Jag konstaterar att Ny demokrati inte har någonting bättre att till-
föra uppgörelsen än de förslag som ligger på riksdagens bord.

Anf. 58 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd):

Herr talman! Diskussionen om vem som beter sig och vem som inte beter
sig glider i väg. Arbetsformerna i riksdagen är inte alltid idealiska, vilket vi
vid ett antal tillfällen har påpekat. Agne Hansson, var inte det hela ihopraf-
sat? Var det inte så, att ingen visste något när detta dukades fram i bostadsut-
skottet? Var det inte så? Ni frågade mig som kom från finansutskotttet om
jag ville något. Så gick det till. Glöm inte bort det. Om Agne Hansson vill ta
upp saken ytterligare, kan jag blåsa på ännu mer - var så säker!

Jag talade tidigare om skolor. Vi kommer ändå inte ifrån att skolan är den
största arbetsplatsen, samtidigt som den kanske också är den sämsta arbets-
platsen. Därför borde vi göra en större satsning på skolor. Det hade varit
beaktansvärt.

En arbetslös byggnadsarbetare kostar ca 185 000 kr i a-kassa och uteblivna
skatteintäkter. Det kostar inte så mycket mer att sätta en byggnadsarbetare
i arbete. Däremot skall man se till att man inte stimulerar för mycket, så att
det saknas incitament för byggnadsarbetare att gå över till andra branscher.
Men med dagens arbetslöshet tror jag att den risken är mycket liten.

Man kommer aldrig - eller i varje fall inte inom en överskådlig framtid -
att kunna bygga billigare än vad man gör i dag, åtminstone om man ser till
a-kassa, uteblivna skatteintäkter och dagens arbetslöshet. Därför tycker jag

Prot. 1992/93:82
24 mars 1993

Ett program för
reparation, om-
och tillbyggnad
av bostäder m.m.

4 Riksdagens protokoll 1992193. Nr 82

Prot. 1992/93:82 24 mars 1993

att vi skall satsa på det bästa som vi har. Alla politiker talar om att ungdo- marna är viktiga. Men åk ut till skolorna - och gärna till Stockholmsskol-

orna - och titta hur det ser ut!

Ett program för reparation, om- och tillbyggnad av bostäder m.m.

Anf. 59 AGNE HANSSON (c): Herr talman! På en punkt är jag helt överens med Dan Eriksson, att den här debatten håller på att glida i väg. Av Dan Erikssons senaste inlägg kunde jag inte uppfatta särskilt mycket konkret. Jag - och alla som står bakom ROT-uppgörelsen - delar uppfattningen att det är viktigt att rusta upp skolorna. Det finns inga delade meningar på den punkten. Jag upprepar än en gång att det genom uppgörelsen finns 800 mil- joner som står till förfogande för upprustning av skolor. Men vad är det som gör att just skolorna har blivit så behjärtansvärda för Dan Eriksson? De glömdesju bort helt när ni lade fram era egna förslag inför riksdagen. Herr talman! Slutligen tycker jag att det är väl saftigt att skylla på att det är fel på riksdagens arbetsformer, när man inte har ett enda ytterligare för- slag att komma med. Det finns ingenting i riksdagens arbetsformer som har hindrat Ny demokrati från att lägga fram hur många bra ROT-förslag som helst och få gehör för dem. Men det har man inte gjort. I bostadsutskottet har vi på vederbörligt sätt berett detta ärende vid åtskilliga tillfällen. Det finns ingenting i arbetsformerna som på något sätt har hindrat någon från att lägga fram förslag. Det har inte heller funnits någonting som har varit dolt. Jag har som ordförande haft ett fullständigt grepp över den här frågan. Och det tror jag att också alla ledamöter i utskottet inkl. Dan Eriksson har haft. Dan Eriksson sitter ju dessutom i både finansutskottet och bostadsutskottet, som har behandlat den här frågan. Är det möjligen därför som Dan Eriksson upplever det som att det har varit hönsigt i dessa båda utskott? Anf. 60 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd): Herr talman! För att börja med det som Agne Hansson avslutade med, så har jag inte yttranderätt i finansutskottet. Hönsigheten där kan jag alltså inte påverka. För mig är det viktigt att få igenom saker. Det är viktigare att kunna disku- tera än att ha den formella rätten att lägga fram förslag. I bostadsutskottet var det mest bordläggning och väntan på att något skulle hända. Våra förslag var kanske inte kända hos regeringssidan, eftersom vi inte märkte något in- tresse för att över huvud taget göra något. Förslagen var kanske mera kända hos socialdemokraterna. Det är klart att jag borde ha delgett Agne Hansson mera. Vi har kört ganska hårt med avdragsmöjlighet för villaägare och bo- stadrättsinnehavare - vilket inte kan vara helt obekant - med upp till ett bas- belopp. Vi har också kört hårt med skolsatsningen. Vi är öppna för att disku- tera en helhet, ett paket. Det är klart att om man skall diskutera ett paket, är det dumt att börja med att låsa sig. Men jag håller med Agne Hansson om att vi kunde ha varit tydligare gentemot regeringssidan på den här punkten. Om detta öppnar för förhandlingar i framtiden, skall jag se till att bli väldigt tydlig.

50

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades efter 9 §.)

9 § Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Föredrogs
utbildningsutskottets betänkande
1992/93:UbU8 Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsen-

det (prop. 1992/93:100 delvis).

Anf. 61 JAN BJÖRKMAN (s):

Herr talman! Det är mycket i Sverige i dag som är annorlunda mot vad vi
har vant oss vid.

Allt fler människor känner otrygghet inför framtiden. Många är med rätta
oroliga för sina jobb. Mer än en halv miljon svenskar står i dag utanför den
ordinarie arbetsmarknaden. För ungdomarna är det snarare regel än undan-
tag att det inte går att få tag i ett arbete efter skolan. Inget är så nedbrytande
för en ung människa som att inte få känna att man behövs. Men även för
andra arbetslösa är oron för det okända påfrestande. Vanliga frågor som
man ställer sig är: Hur länge skall jag gå arbetslös? Får jag något jobb över
huvud taget?

I detta arbetsmarknadsläge gäller det att alla tänkbara ansträngningar görs
för att satsa på arbete och utbildning. I denna satsning har det reguljära ut-
bildningsväsendet en självklar roll att spela. Att utnyttja läget till kompe-
tenshöjning är bra såväl för den enskilde som för samhället. Att ha förbättrat
sin utbildning innebär att man står starkare på arbetsmarknaden när kon-
junkturen vänder, samtidigt som det bidrar till att höja landets konkurrens-
kraft gentemot omvärlden.

Till det dystra konstaterandet att landet har mellan 500 000 och 600 000
personer som står utanför den ordinarie arbetsmarknaden i dagsläget kom-
mer det faktum att ett stort antal elever slutar sin gymnasieutbildning till vå-
ren. För dem som inte går vidare till högskolan väntar en svår, för att inte
säga hopplös, arbetsmarknad. Detta gäller främst elever från de tvååriga
gymnasielinjerna.

Situationen för dessa ungdomar uppmärksammades förvånansvärt nog
inte med en rad i regeringens budgetproposition. Inga som helst förslag till
åtgärder framfördes från regeringens sida för att förhindra att en stor andel
av de studerande vid gymnasieskolorna skulle komma att gå direkt ut i ar-
betslöshet.

Inte heller uppmärksammades att många av de mer än 90 000 ungdomar
som nu inom några månader kommer att få lämna sina ungdomspraktikplat-
ser skulle få en stärkt ställning på arbetsmarknaden om de fick komplettera
sin utbildning med ett ”tredje gymnasieår”.

Från socialdemokratisk sida föreslog vi redan i januari att riksdagen skulle
anslå medel för att det skulle bli möjligt för kommunerna att anordna utbild-
ning i form av det tredje gymnasieåret för 50 000 ungdomar i åldrarna 18-24
år. Bidrag bör utgå till kommunerna med 30 000 kr per utbildningsplats.

Utskottets majoritet har under utskottsbehandlingen konstaterat att so-
cialdemokraternas bedömning är riktig. Delvis går man också motionen till
mötes. För att slippa att tillstyrka s-motionen i ärendet väntar utskottsmajo-
riteten in en proposition från regeringen. Tyvärr innehåller propositionen

Bidrag till viss
verksamhet inom
det kommunala
skolväsendet

51

Prot. 1992/93:82
24 mars 1993

Bidrag till viss
verksamhet inom
det kommunala
skolväsendet

bara förslag om en finansiering av 11 000 platser för ungdomar upp till 20 år.
Detta är enligt vår mening en för låg ambitionsnivå. Utgångspunkten är
11 000 platser, trots att utskottets majoritet anger att alla skall kunna erbju-
das ett tredje år. Risken är att siffran blir en planeringssignal till kommu-
nerna. Dessutom lämnas ungdomarna i åldrarna 20-24 år beklagligtvis utan-
för.

Jag vill därför yrka bifall till socialdemokraternas reservation nr 1, som
innebär att minst 50 000 ungdomar ur gruppen 18-24 år med tvåårig gymna-
sieutbildning ges möjlighet till ett tredje år.

Vi vill också från socialdemokraternas sida redan nu ge garanti till de ung-
domar som nästa år går ut tvååriga utbildningar att de skall få en plats på ett
tredje år. Att redan nu ge en sådan utbildningsgaranti är bra både för elever-
nas och kommunernas studieplanering.

Herr talman! Den kommunala vuxenutbildningen spelar en mycket bety-
delsefull roll när det gäller att åstadkomma kompetenshöjning hos arbets-
kraften. Dessutom är det genom komvux som idéerna om ett livslångt lä-
rande får en reell innebörd.

Tyvärr har man från moderat håll alltför ofta betraktat komvux som ett
nedprioriterat område. Detta markerades ytterligare i den budget som det
moderatstyrda Utbildningsdepartementet presenterade förra året. Det blev
också en signal till många kommuner om att det var på detta område bespa-
ringar skulle göras.

I dagens arbetsmarknadsläge är det särskilt angeläget att den gymnasiala
och yrkesinriktade vuxenutbildningen inte hamnar i strykklass. Tvärtom
måste denna betonas, både som instrument för kompetenshöjning i arbetsli-
vet och för att öka den tekniska utbildningen.

De köer till komvux som finns i många kommuner skulle ges utomordent-
liga möjligheter att minska om riksdagen gjorde det inte alltför dramatiska
ställningstagandet att öka komvuxvolymen med de 20 000 utbildningsplatser
som vi socialdemokrater nu föreslår. Av dessa platser bör 2 000 avsättas till
den ettåriga teknikerutbildningen inom komvux. Vi är ju alla överens om att
den tekniska utbildningen har för låg volym.

En expansion av högskolan genomförs just nu. Komvux spelar en viktig
roll för att klara denna dimensioneringsökning. Redan i dag har ungefär en
tredjedel av högskoleeleverna kompetens från den kommunala vuxenutbild-
ningen.

Ulf Melin! Varför vill majoriteten inte ge fler vuxna möjlighet att studera
när vi vet att behovet är stort och önskemålen många? Vad är ert alternativ?

Majoriteten bygger också avslaget på förslagen på resonemanget att kom-
vux under 1992 har ökat sin undervisningsvolym. Under gårdagen uppgav
Skolverket i ett TT-meddelande att utbudet inom komvux i landet generellt
minskar samtidigt som efterfrågan på utbildning ökar. Många specialkurser
har dragits in. Totalt minskade undervisningstimmarna från 1991 till 1992
med 10 %. Är det inte dags att ompröva detta ställningstagande, Ulf Melin?

Låt mig avslutningsvis uttrycka min glädje över att regeringspartierna nu
har medgivit att det var ett misstag att förra året ta bort stimulansbidraget
till upprustning av skollokaler, och att detta bidrag nu återkommer. Det

52

kommer i många kommuner att vara till glädje för elever och personal, som
nu kommer att få en bättre arbetsmiljö.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till de socialdemo-
kratiska reservationerna i detta betänkande.

Anf. 62 STEFAN KIHLBERG (nyd):

Herr talman! Jag vill bara ge en kort kommentar till min utskottskollega
Jan Björkman. Jag betvivlar inte ett ögonblick socialdemokraternas ambi-
tion och vilja att öka antalet utbildningsplatser. Men samtidigt blev jag för-
vånad när chansen exempelvis i går fanns att skapa 10 000 nya högskoleplat-
ser. Men det ville ni inte eftersom ni inte fick bestämma var de exakt skall
vara. Därför tvivlar jag litet grand på hur äkta viljan egentligen är.

Jag har begärt ordet närmast för att kort få kommentera hemspråksunder-
visning och svenska för invandrare. Ny demokrati har lagt fram två reserva-
tioner. Jag skall inte fördjupa mig i dessa, eftersom det inte är fråga om några
nya debattområden. Vår ståndpunkt borde väl vid det här laget vara ganska
klar.

Låt mig bara helt kort få förklara varför vi har reserverat oss i hemspråks-
frågan. Jag har aldrig betvivlat att man, när man designade nuvarande sy-
stem för hemspråkundervisningen, gjorde det med de bästa föresatser. Det
anges också i utbildningsutskottets betänkande att naturlig tvåspråkighet är
bra, vilket är lätt att instämma i.

Men problemet, som vi nydemokrater uppfattar det, är att det inte finns
några som helst belägg för att hemspråksundervisningen med den svenska
modellen uppnår uppsatt mål. Detta bekräftas också av att inga andra länder
har följt denna modell. Det finns tvärtom belägg för att den har saboterat
undervisningen och skapat problem när det gäller lärarkompetens, planering
och genomförande samt hindrat annan undervisning och liknande. Därför
var det inte med så liten förvåning, men framför allt med glädje, som jag i
går när jag tittade på Rapport och Aktuellt bl.a. kunde konstatera att mina
kära riksdagskolleger i Folkpartiet nu har svängt i frågan. De håller med om
att hemspråksundervisningen inte bör ligga på ordinarie undervisningstid.
Detta välkomnar jag naturligtvis. Jag skall inte alls triumfera genom att säga:
Vad var det vi sade? Jag tycker att det är väldigt skojigt att utvecklingen går
i den riktningen.

Jag hoppas att vi nu slipper den typ av vulgärargument som användes för
ett å två år sedan, då vi nydemokrater ansågs vara främlingsfientliga och ra-
sister därför att vi ville diskutera uppläggningen av hemspråksundervis-
ningen. Jag har aldrig haft något emot hemspråksundervisning, tvärtom.
Men jag tycker inte att den skall ske på skoltid och på skattebetalarnas be-
kostnad. Vi tycker att undervisningen skall kunna skötas av invandrarna
själva. Den skall naturligtvis ges precis det stöd som samhället ger för all
annan typ av utbildning genom statsbidrag, lokaler och liknande. Detta är
självklart.

Låt mig konstatera att utvecklingen som vanligt går Ny demokratis väg,
och att verkligheten hinner i kapp även oss i det här huset.

Den andra reservationen gäller svenska för invandrare. Jag tror ärligen att
alla - både i utskottet och i de politiska partierna - är överens om att målet

Prot. 1992/93:82
24 mars 1993

Bidrag till viss
verksamhet inom
det kommunala
skolväsendet

53

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Bidrag till viss
verksamhet inom
det kommunala
skolväsendet

54

med SFI är att på kortaste möjliga tid och så fort som möjligt lära de invand-
rare som kommer till Sverige det svenska språket. Skillnaden tror jag är att
vi nydemokrater vill ställa väldigt tydliga och skarpa krav på invandrarna,
kommunerna och på de lärare som undervisar i svenska. Det beror på att vi
tycker att krav ger uttryck för omsorg. Om man inte ställer krav, bryr man
sig inte heller om. Det är den brist på äkta engagemang och krav som gör oss
nydemokrater upprörda.

Det är gamla välkända problem som finns inom svenskundervisningen.
Utbildningsutskottet tar då till sin s.k. storslägga genom att skriva att utskot-
tet förutsätter att ledningen för SFI-undervisningen i kommunerna snarast
följer upp intentionerna och vidtar konkreta åtgärder för att förbättra närva-
ron i undervisningen, och höjer undervisningens effektivitet. Utskottet utgår
vidare från att Skolverket, som ansvarig central myndighet, prioriterar SFI-
undervisningen i sin uppföljnings- och utvärderingsverksamhet och till kom-
munerna återför information och modeller för väl fungerande SFI-undervis-
ning.

Jag tycker att det är upprörande att man nöjer sig med att göra en skriv-
ning. Bakgrunden till skrivningen är just att bl.a. Riksrevisionsverket och
Riksdagens revisorer har konstaterat att ineffektiviteten i svenskundervis-
ningen är minst sagt upprörande. Närvaron är bristande, liksom motivatio-
nen etc. För den faktiska resursinsats som ges i timmar - om jag minns rätt
är det 720 timmar - motsvarar att man läser språket på halvtid under ett år.
Om man inte med den insatsen har lärt sig språket, är det mycket alarme-
rande.

Det är mot den bakgrunden som vi nydemokrater menar att det krävs
handling för att skapa nödvändigt omvandlingstryck, därför att kommu-
nerna och många invandrare uppenbarligen struntar i detta. Det är för att
sätta den biåslampan på kommunerna och för att skapa handling som vi i
stället för gulliga formuleringar i betänkandet har föreslagit att man helt en-
kelt tillfälligt under ett år drar tillbaka pengarna för att se till att man verkli-
gen tar sig i kragen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 4 och 5.

Anf. 63 BJÖRN SAMUELSON (v):

Herr talman! Jag vill först något kommentera det senaste anförandet, som
Stefan Kihlberg höll om hemspråksundervisning och svenska för invandrare.
Ny demokrati föreslår att man fryser inne det anslaget under ett års tid för att
kommuner och andra skall skärpa sig i frågan, höja kvaliteten och förbättra
undervisningen.

Det är väl ingen som bestrider deras ambitioner på de två senaste punk-
terna. Men jag tycker att man kan fråga sig vilka kostnader som uppkommer
efter detta år. Med den kunskap vi har om utbildningsverksamhet vet vi att
när man skär av en sådan verksamhet, avslutar den totalt och ändå vill be-
hålla kompetensen för att komma i gång igen blir det mycket mycket dyrare.

Det finns en del formuleringar i reservationen rörande svenska för invand-
rare från Ny demokrati som jag vill peka på. Man skriver i reservation 5: ”1
alla länder är språket nyckeln och förutsättningen för att kunna bygga upp
en hög livskvalitet och fungera som samhällsmedborgare i det nya landet.”

Vilket språk? Är det enbart det svenska språket i Sverige eller enbart det
norska språket i Norge? Språk är så mycket mer, Stefan Kihlberg. Språk
handlar om egenidentifikation. Det handlar om att du kan tala om vem du
är. Det handlar om att du kan tala om vem du är och varifrån du kommer
även inom olika delar av landet. Precis samma funktion har språk om de än
inte är svenska eller nordiska.

En sådan här passus vittnar milt uttryckt om en inskränkt kulturell bild-
ningssyn. Den appellerar till något helt annat än just detta.

Vidare skriver man:

”Ansvaret för att lära sig svenska språket bör enligt utskottets uppfattning
ligga på den enskilda invandraren - samhället kan endast erbjuda ett gott
stöd. Det bör vara obligatoriskt att lära sig det svenska språket för invand-
rare som avser att permanent bosätta sig i Sverige. Senast tolv månader efter
beviljat uppehållstillstånd bör varje invandrare behärska svenska språket på
en definierad nivå. Kunskapskontroll med klara gränser för vad som är god-
känt bör införas. Om det är uppenbart att en enskild individ inte anstränger
sig eller vill lära sig svenska skall naturligtvis sanktionsmöjligheter övervä-
gas.”

Vi vill driva på behandlingen av uppehållstillstånd. Det är inte ovanligt
att vi får hit flyktingar som är analfabeter. Hur går det ihop med ett sådant
resonemang som ni för i er reservation? Hur lång tid skall en analfabet få på
sig att lära sig det svenska språket, 12 månader eller mer?

Ni skriver också om sanktionsmöjligheter och kunskapskontroll. Vilka
skall stå för dessa mer än de lärare som arbetar med svenskundervisningen?
Vilka sanktionsmöjligheter i övrigt, utöver den möjlighet som Stefan Kihl-
berg föreslog - att dra in statsbidraget - skulle kunna föreligga? Kan det vara
skäl för utvisning, eller vilka ytterligare sanktionsmöjligheter är det Ny de-
mokrati avser? Jag skulle bra gärna vilja veta detta.

Jag tycker att övriga partier, alltifrån Vänsterpartiet till Moderaterna, tar
kvalitetsfrågorna på allvar. Vi gör det i detta betänkande. Vi har lyckats enas
om en text runt detta. Det bör vara en nog så tydlig signal till de olika ansva-
riga i de här frågorna ute på fältet.

Om Ny demokrati inte kan skapa litet substans i vad man avser med kvali-
tetskontroll, vem som skali stå för den, sanktionsmöjligheter osv. är reserva-
tionen snällt tolkat ett kraftigt opportunistiskt slag i luften för att vinna bil-
liga röster, inget annat.

Jag vill också kommentera det Jan Björkman sade. Jag håller med Jan
Björkman om att det är viktigt att vi nu när vi har en hög arbetslöshet använ-
der ”möjligheten” att ge unga människor en höjd kompetens genom att ge
dem utbildning. Jag tror att de flesta partier i riksdagen står bakom en sådan
tanke.

Men då tycker vi från Vänsterpartiet att det är väldigt viktigt att vi inte
använder detta instrument just därför att vi inte har något annat att ta till.
De människor som går in i vuxenutbildning eller bygger på med det tredje
gymnasieåret får inte uppfatta att detta blir en förvaring. Det måste framgå
mycket tydligt och klart att det är en arbetsinsats som de gör. Naturligtvis
gör de den för sig själva, men det är också en arbetsinsats som vi från riksda-
gen och andra instanser betraktar som en framtida investering för samhället.

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Bidrag till viss
verksamhet inom
det kommunala
skolväsendet

55

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Bidrag till viss
verksamhet inom
det kommunala
skolväsendet

56

Därför kanske man borde överväga ytterligare åtgärder för dem som bygger
på med det tredje året i gymnasieskolan.

Man kanske skulle eftersträva att göra gymnasieskolan litet mer lik arbets-
livet i övrigt som en slags markering av att vi anser att detta är en arbetsinsats
och en nödvändig investering för samhället. Här kanske man skulle pröva
frågan om att införa reglerad arbetstid i gymnasieskolan. Jag tror att Assar
Lindbeck skulle tycka om en sådan här idé. Det är den enda punkt som jag
och Assar Lindbeck kan föra ett resonemang om.

Jag skulle kunna tänka mig att vi förde en diskussion och utredde villkoren
för att införa sex timmars arbetsdag i gymnasieskolan. Det är ett gammalt
krav från Vänsterpartiets sida att man borde undersöka den möjligheten,
vilka effekter det har på olika avtal för lärare och andra. Man skulle kanske
kunna utöka studietiden successivt under de tre åren i gymnasieskolan.

Räknar man genomsnittligt på vad detta skulle innebära under ett läsår
får man utgå från att eleverna i gymnasieskolan i dag har ca 900 sextiominu-
terslektioner i skolan. Skulle vi införa sex timmars arbetsdag - i så fall menar
jag att man gör allt arbete i skolan, man har inte läxor - får man räkna med
en viss semestertid och att det faller bort en del dagar genom helger. Om
man för enkelhetens skull räknar med att arbetsåret är 44 veckor skulle man
få 200 timmar mer för studier i skolan.

Jag tycker inte att det i det fallet är orimligt att pröva frågan om inte detta
också borde ge någon form av ekonomisk stimulans för de elever som är vil-
liga att bygga på sin utbildning med ett år till för att öka sin kompetens och
göra en bättre insats på sitt jobb framöver. De skulle få en viss ekonomisk
ersättning för detta.

Alternativet är att de struntar i att bygga på sin utbildning och i stället blir
föremål för andra arbetsmarknadspolitiska insatser, som kanske är betydligt
dyrare. Jag vet att det jag säger i dag är något nytt, men jag tycker att det är
något som de andra partierna borde ta till sig. Jag skall föra fram detta till
höga vederbörande som inte är här i dag. Jag tänker på statsråd och andra.

Herr talman! Det är bra att det genom det beslut vi fattar i dag införs sti-
mulansbidrag till skolans fysiska arbetsmiljö. Det bygger på en gammal upp-
görelse mellan oss och Socialdemokraterna från striden om ändrat huvud-
mannaskap för lärarbefattningar. Vi välkomnar detta.

Tyvärr ansluter sig utskottet inte till vårt förslag när det gäller ytterligare
medel - 100 miljoner kronor, vilket inte är mycket i dagens ekonomiska de-
batt. Vi vill anslå ytterligare 100 miljoner kronor till inredning och utrust-
ning. Vi gör det dels naturligtvis av arbetsmarknadspolitiska skäl, därför att
det ger jobb i handel osv, dels av omsorg om utbildningens kvalitet. Det be-
hövs litet annat än väggar, tak och golv för att bedriva en bra undervisning.
Det behövs även viss utrustning för bra laborationer, och det behövs bra
böcker i skolbiblioteken, osv. 100 miljoner kronor är ju inga fantasisummor
i detta sammanhang, men tyvärr tillstyrker utskottet inte vårt yrkande.

Dessutom vill vi anslå ytterligare 100 miljoner kronor till vuxenutbildning,
just mot bakgrund av behovet av en höjning av kompetensen inom bl.a. det
svenska näringslivet.

Till slut har vi från Vänsterpartiet föreslagit att man borde återinföra ett
sektorsbidrag till skolan. Det beror kortfattat på de rapporter som vi har fått

utifrån om kraftiga nedskärningar på skolans område. Svenska kommunal-
tjänstemannaförbundet talar i en undersökning som man gjort om 40-pro-
centiga nedskärningar på skolans område ute i kommunerna. Vi från Väns-
terpartiet är helt övertygade om att detta kommer att få negativa konsekven-
ser på skolans område när det gäller olika kvalitetsfrågor.

När det gäller frågan om vem som styr skolan eller inte, säger de andra
partierna att det finns ett statsbidrag ute i kommunerna i en säck eller en
påse - jag tycker att det nu för tiden börjar likna mer en påse än en säck, i
alla fall när det gäller storleken. Det gör att kommunerna själva styr över
skolan och bestämmer hur de skall använda sina medel. Det gör de inte alls.
Detta kan vi diskutera länge. Det finns nämligen styrdokument också här-
ifrån där det sägs vad skolan är ålagd att göra och inte göra. Därmed styr vi
också på sätt och vis hur man skall använda pengarna.

Att införa ett sektorsbidrag handlar om något helt annat. Det inskränker
inte kommunens egen självbestämmanderätt. Det tydliggör vårt nationella
ansvar för skolan, för en likvärdig skola som barnen skall möta oavsett vilka
villkor som de kommer från. Det är detta som det handlar om. Det handlar
om att vi skall säga att om vi vill genomföra reformer och om vi vill lägga
ytterligare åtaganden på kommunerna eller på skolan i form av en läroplan
som är ett styrdokument, skall vi också kunna säga att vi beräknar att det
kommer att kosta litet mer pengar och att vi därför lägger på sektorsbidra-
get. Sedan identifierar vi dessa pengar. Det innebär att vi räknar med att
man från denna nivå klarar av att bedriva denna verksamhet och fullgöra de
uppgifter som vi anser att skolan i Sverige gemensamt skall göra för att ha
just likvärdigheten som ledstjärna, den likvärdighet som från början inför-
des i utbildningsdebatten av, tror jag, Tage Erlander och senare hävdades av
även Olof Palme. Jag kan rekommendera en del socialdemokrater att läsa
sin historia på dessa punkter.

Herr talman! Jag ber om ursäkt för att jag har dragit över min taletid, men
jag var engagerad, och är. Jag slutar mitt anförande med att yrka bifall till
vår motion Ub502 yrkandena 1, 7 och 18. Dessutom yrkar jag bifall till de
socialdemokratiska reservationerna 1, 2 och 3. Jag kunde tyvärr inte delta i
slutjusteringssammanträdet i utskottet. Det beror på att vi riksdagsledamö-
ter har mycket att göra.

Anf. 64 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:

Herr talman! Nog var Björn Samuelson engagerad alltid. Jag skulle vilja
påstå att han var mer än så. Han gick över i vad jag kallar affektiva rallar-
svingar och kraftfulla insinuationer. Men jag ser igenom det och skall för-
söka förstå vad han egentligen sade. Då konstaterar jag med stolthet att om
det innebär att man har en inskränkt bildningssyn att tycka att det svenska
språket skall talas i Sverige, då är jag stolt över att ha det som Björn Samuel-
son kallar för en inskränkt bildningssyn. Jag tycker att det svenska språket
är värt att värna. Om jag åker till USA, talar jag engelska. Om jag åker till
Tyskland, talar jag tyska. Om jag skulle få för mig att fly från Sverige, vilket
jag inte alls tänker göra - jag tycker att Sverige är ett utomordentligt bra
land - t.ex. till Spanien, skulle jag faktiskt, när jag kommer dit och om de

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Bidrag till viss
verksamhet inom
det kommunala
skolväsendet

57

Prot. 1992/93:82
24 mars 1993

Bidrag till viss
verksamhet inom
det kommunala
skolväsendet

58

tar emot mig på samma vänliga sätt som vi tar emot flyktingar, tycka att det
är självklart att jag lär mig spanska mycket fort.

Det är mycket viktigt att kunna tala landets officiella språk. Vi anser att
hemspråksundervisningen hindrar detta. Detta dokumenteras av tusentals
lärare. Detta är alltså väl känt. Det är inte Ny demokratis analys, utan det
är Riksrevisionsverkets och alla andra sakliga och kompetenta utredningsin-
stitutioners analys. Vi drar bara slutsatserna.

Som jag sade är krav för oss uttryck för omtanke, vare sig det är fråga om
en förälder som ställer krav på sina barn eller ett samhälle som ställer krav
på sina medborgare. Det gör man just därför att man bryr sig om. Vi avskyr
den slapphet som Björn Samuelson upphöjer till norm. Man kan kalla det
mys-pys eller velour. I dess värsta form står symbolen när någon frågar: Vad
är klockan? Och den som svarar säger: Vad tycker du själv? Den typen av
pedagogik gillar inte vi. Jag anser inte att det innebär att man har en utveck-
lad bildningssyn.

Björn Samuelson talar om analfabeter. Med rätt pedagogik är 700 timmars
undervisningsinsats en mycket kraftfull insats. Jag säger med rätt pedagogik,
därför att det är självklart att man inte kan använda den pedagogik som man
använder för människor som icke är analfabeter. Men det gör man inte.
Tvärtom får uppläggningen en våldsam kritik för att den är ineffektiv och
stelbent. Det är denna omsorg om att invandrarna skall få just detta stöd.
Men de skall också själva faktiskt ta ansvaret för det. Björn Samuelson vet
också att inlärning sker först när den individ som befinner sig i undervis-
ningssituationen vill lära sig något. Motivationen hänger samman med den
egna inställningen. Sedan spelar det ingen roll hur många timmar som av-
sätts. Om man inte vill, kommer man ingenstans.

Anf. 65 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:

Herr talman! Vi kan diskutera bildningsideal osv. ganska länge. Men jag
tycker nog att Stefan Kihlberg har begränsat betydelsen, omfattningen och
analysen något av vad ett språk är för en människa, om man sätter in det i
möjligheten till bildning och fostran. Det handlar inte enbart om ett språk,
i det här fallet det svenska språket. Det är viktigt, det kan jag hålla med
om, liksom jag anser att det är viktigt med dialekter. Men jag anser att Ny
demokratis reservation saknar substans, därför att ni slänger ur er en massa
ord och misshandlar därmed innehållet i frågan med just språket.

Det finns många svenska författare som är översatta till en rad olika språk,
inte minst barn- och ungdomsförfattare. Om människor som kommer från
andra länder och förmodligen har ett mer utvecklat språk med sig än det
språk som de möter här och får använda det för att möta den svenska kultu-
ren och den nordiska kulturen i dessa översatta böcker, måste jag påstå, herr
talman, att det som vi kallar hemspråk, vilket jag tycker är ett mycket dåligt
begrepp, spelar en mycket betydande roll för just bildningsfunktionen hos
den enskilda individen.

Sedan är det naturligtvis intressant att höra att det är Riksrevisionsverkets
analyser som ligger till grund för Ny demokratis politik på dessa områden.

Stefan Kihlberg säger att detta är mys-pys och velour och jag vet inte allt.
Det finns väl även andra mjuka tyger. Jag är inte så insatt i detta. Sedan säger

han att jag representerar en hållningslös pedagogik eller metod och frågar:
Vad är klockan? Ja, vad tycker du själv?

Man skulle kunna travestera detta och göra narr av er reservation om
sanktionsmöjligheter, eftersom ni inte talar om vilka de är. Man skulle kunna
säga: Vad är klockan? Ja, vad tycker du själv? Och vilka sanktionsmöjlighe-
ter skall vi överväga om den inte är det?

Anf. 66 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:

Herr talman! Jag skall inte förlänga debatten alltför mycket. För att i nå-
gon mån glädja Björn Samuelson, som tycker att det är viktigt med dialekter,
kan jag tala skånska i stället. Det går lika bra. Jag hoppas att Björn Samuel-
son förstår mig.

Om Björn Samuelson inte är nöjd med texten i reservationen kan han ju
läsa motionen. Där står mycket mer. I värsta fall skulle han kunna läsa Riks-
revisionsverkets rapport. Det är inte det som är det viktiga. Vi har sagt att
hemspråksundervisning är viktig. Men vi tilltror invandrarna att själva av-
göra om de vill ha en sådan, i vilken utsträckning den skall bedrivas, hur den
skall läggas upp och liknande. Den skall inte sabotera skolundervisningen.
Det är det centrala.

Om nu Björn Samuelson skulle vilja ha riktigt sakkunnig hjälp, föreslår
jag ett sammanträffande med Thomas Gur. Att han heter Giir beror på att
hans föräldrar kommer från Turkiet. Han är fruktansvärt kritisk och håller
med oss till alla delar när det gäller hemspråksundervisningen. Han tycker
själv att den saboterar. Han om någon borde veta vad han talar om. Han
är lätt tillgänglig. Han är informationssekreterare hos näringsministern. Jag
rekommenderar en lunch tillsammans med honom.

Anf. 67 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:

Herr talman! Vi kommer nog inte längre i den här diskussionen, jag och
Stefan Kihlberg. Jag har läst hela motionen. Men jag blev inte särskilt klo-
kare när jag jämförde vad som sägs i motionen med vad ni säger i er reserva-
tion.

Också jag talar dialekt. Ibland är man tvungen att hyfsa till språket litet
grand så att människor inte bara lyssnar till hur man säger någonting utan
lyssnar till vad man säger. Nog tycker jag att ni är bra slappa i köttet i Ny
demokrati i dessa frågor.

Anf. 68 JAN BJÖRKMAN (s) replik:

Herr talman! Jag skall inte föra någon längre polemik med Björn Samuel-
son. Jag tror att vi i långa stycken är överens om den utbildningssatsning som
vi bägge har berört.

Jag blir dock litet fundersam när Björn Samuelson säger: Vi gör dessa sats-
ningar därför att de utgör det bästa till buds stående medlet i dagsläget. Det
skulle alltså vara litet tveksamt. När det gäller gymnasieskolan hade det allra
bästa varit en snabbare utbyggnad, vilket Björn Samuelsons parti och mitt
parti har varit överens om. Det har tyvärr skjutits något på framtiden genom
regeringsskiftet.

Det är viktigt att man i detta läge gör alla ansträngningar för att bereda

Prot. 1992/93:82
24 mars 1993

Bidrag till viss
verksamhet inom
det kommunala
skolväsendet

59

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Bidrag till viss
verksamhet inom
det kommunala
skolväsendet

60

människor arbete eller utbildningstillfällen. Om det sedan innebär att sats-
ningen i sig kortsiktigt tjänar ett arbetsmarknadssyfte och långsiktigt beho-
vet för den enskilde - att den fyller kravet på kompetenshöjning och en höj-
ning av medborgarkompetensen - är det utifrån min utgångspunkt i varje
fall ingen nackdel. Att man tjänar två syften på en och samma gång kan jag
leva med.

Anf. 69 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:

Herr talman! Det jag ville höja ett varnande finger för var de beslut som
vi nu kommer att fatta om att ge unga människor en möjlighet att gå ett
tredje år på gymnasieskolan, ökade satsningar på vuxenutbildning osv. De
får inte uppfattas som att de är de enda politiska verktyg som finns för att
stävja arbetslösheten.

Jag menar att ett livslångt lärande med återkommande studier, med en
riktigt gedigen och bra utbildningsbas att stå på från början, måste ingå i en
samhällspolitisk strategi på lång sikt. Vid en eventuell högkonjunktur gäller
det att vi politiker är tuffa - det kommer i vaije fall vi från Vänsterpartiet att
vara, det kan jag garantera - och även då hävdar utbildningens värde för en
god kvalitet i samhället.

Kanske man också skulle kunna använda utbildningspolitiken för att ge-
nomsyra samhället med synen på att bildning och kunskap i sig har ett värde.
Jag tänker på kultur och humaniora, som man brukar använda som exempel,
men också på naturvetenskap och teknik. Jag tror att det är nyttigt om en
bibliotekarie kan hantera en varmluftspistol, en svarv och en borrmaskin.

Anf. 70 JAN BJÖRKMAN (s) replik:

Herr talman! Det är lätt att instämma i det som Björn Samuelson sist sade.
Inte heller vi ser dessa åtgärder som det enda politiska verktyget. De är ett
av de verktyg som man i dag kan använda. Det har vi också understrukit
genom att säga att dessa satsningar skall ligga inom det reguljära utbildnings-
väsendet, dvs. inom gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbild-
ningen. Det är viktigt.

Däremot är jag inte säker på vi här i dag kommer att fatta de beslut som
Björn Samuelson nämner. I långa stycken finns det en majoritet mot de för-
slagen. Jag antar att den kommer att finnas även när det voteras så små-
ningom. Det gör att vi inte får genomslag för alla dessa idéer.

Tyvärr är inte, som Björn Samuelson sade i sitt huvudanförande, alla par-
tier överens om vikten av denna utbildningssatsning. I så fall hade inte de
reservationer som både Björn Samuelson och jag stöder behövts.

Anf. 71 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:

Herr talman! Det är riktigt att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna
inte får igenom dessa satsningar på vuxenutbildning. Jag ser heller inte att vi
framöver kommer att kunna få igenom det som arbetarrörelsens två partier
står för. Jag tänkte kanske litet för fort. Det finns ändå ett förslag från rege-
ringen om en utbyggnad av det tredje året inom gymnasieskolan. Ibland blir
vi politiker anklagade för att det går för sakta, och ibland tänker man för
fort. Någonstans däremellan kanske man finner sin harmoni.

Anf. 72 ULF MELIN (m):

Herr talman! Som herr talmannen kanske förstår handlar detta ärende om
både ROT-pengar till skollokaler och hemspråksundervisningens vara eller
inte vara. I betänkandet döljer sig också det socialdemokratiska utspelet
från januari månad om att skapa 190 000 nya jobb. Av de s.k. jobben är
70 000 utbildningsplatser, vilka vi nu skall behandla i detta ärende.

Jan Björkman sade att Socialdemokraterna föreslår att man skall skapa
50 000 nya platser på det s.k. tredje året. Ungdomar som har en tvåårig gym-
nasial utbildning skall få möjlighet att bygga på med ett tredje år, och man
skall höja gränsen från 20 år till 24 år. Socialdemokraterna har i sin motion
också lagt fram ett förslag om att skapa 20 000 nya platser inom komvux.

Jag menar att det finns en hel del luft i dessa siffror. De är inte realistiska.
Det vore bra om jag kunde få litet fler besked av Jan Björkman om hur man
tänker sig detta.

Det finns två utgångspunkter för mitt resonemang. Den ena utgångspunk-
ten är att Socialdemokraterna här har lagt fram förslag om utbildningsplatser
för de kategorier som jag nämnde men också förslag om fler platser inom
den högre utbildningen. Man har sagt att det finns ett förslag till anslag för
det hela. Men det anmärkningsvärda är att man inte har talat om hur det
hela skall betalas, hur det skall finansieras.

Nu har man visserligen tillsatt en grupp ledd av Sten Andersson i Stock-
holm som i maj månad skall komma med ett besparingsförslag. Jag tror nog
mer på Jan Björkman än på Sten Andersson i detta fall. Jag vore tacksam
om Jan Björkman kunde lätta litet på förlåten och tala om hur finansieringen
skall ske.

Jag tycker dock att vi skall kunna diskutera realismen i förslaget. Under
innevarande läsår har vi erbjudit elever som just har gått en tvåårig gymna-
sial utbildning att gå det tredje året. Under det här läsåret är det ungefär
11 000 elever som har tagit den här möjligheten. Då är det ganska långt till
talet 50 000.

Jan Björkman tog också upp vikten av att man skall erbjuda detta. De
kriterierna ställer vi upp på till fullo. Det är viktigt att vi ger elever chansen
att höja sin kompetens och att kunna vidareutbilda sig osv. Det är oerhört
dramatiskt för både självförtroende och självkänsla att hamna i arbetslöshet.
Det ansvaret tar vi. Det ansvaret tar också regeringen. I utskottet har vi sagt
att alla elever som är under 20 år och som har en tvåårig gymnasial utbildning
skall få möjlighet att även gå ett tredje år.

Jag tror att vi måste skilja på vad som är gymnasieutbildning och vad som
är vuxenutbildning. För den grupp som är över 20 år skall det självfallet fin-
nas möjlighet att gå kommunal vuxenutbildning, folkhögskola eller högre
utbildning. Vi bygger trots allt ut dessa sektorer ganska mycket. Det har den
här regeringen gjort. Det är också viktigt att vi i dag säger att det är Skolver-
ket som skall fördela dessa pengar.

I reservation 2 vill Socialdemokraterna att vi redan nu skall tala om huru-
vida det skall finnas möjlighet att gå det tredje året. Vi säger att det är möj-
ligt att möjligheten skall finnas, men detta skall vi ta upp i budgetpropositio-
nen nästa år. Detta är ändå ett år framåt. Vi kan inte binda upp oss på det
sätt som Socialdemokraterna vill att vi skall göra.

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Bidrag till viss
verksamhet inom
det kommunala
skolväsendet

61

Prot. 1992/93:82
24 mars 1993

Bidrag till viss
verksamhet inom
det kommunala
skolväsendet

62

Låt mig sedan kommentera detta med komvux och de 20 000 platserna. I
den uppgörelse som regeringspartierna träffade med Socialdemokraterna i
höstas tillskapade vi 13 000 nya platser inom den kommunala vuxenutbild-
ningen. Vad har då hänt där? Det har visat sig att dessa 13 000 platser inte
är fullt utnyttjade. Ungefär en tredjedel står lediga. Vad är då förklaringen
till detta? En förklaring är att kommunerna inte har byggt ut vuxenutbild-
ningen, kanske beroende på att staten, som förslaget ligger, står för den ena
halvan av kostnaden och kommunerna för den andra halvan. Det kan vara
en orsak. En annan orsak kan vara vuxenstudiestödet.

Jag måste ställa några motfrågor. Vad har Socialdemokraterna för platt-
form för att lägga fram förslaget om 20 000 platser? Vilka garantier har ni
för att kommunerna kommer att bygga ut i den omfattningen? Finns verkli-
gen den kö som ni talar om? Det finns ett antal frågetecken när det gäller
detta.

Det har också visat sig att det har gjorts neddragningar inom vissa sektorer
inom den kommunala vuxenutbildningen. Men vad har hänt i stället? Där
har ju länsarbetsnämnderna gått in och köpt väldigt mycket utbildning. En
viktig punkt som utskottet tar upp här och som vi måste diskutera framöver
är just detta om vad som skall vara reguljär utbildning och vad som skall vara
arbetsmarknadspolitisk utbildning. Genom åren har vi skapat en djungel på
det här området. Det finns också anledning att se över kostnaderna för de
olika utbildningarna.

Jan Björkman nämnde detta med teknikerutbildningarna och att man
skulle skapa 2 000 platser där. Hur kan riksdagen besluta om detta egentli-
gen? Det är faktiskt kommunerna som avgör vilka utbildningar som skall
finnas inom komvux. Det är ju ett förslag som den tidigare socialdemokra-
tiska regeringen lade fram för riksdagen. Vi kan inte styra härifrån om det
skall vara teknikerutbildning eller något annat. Där tycker jag faktiskt att ni
gör en liten tankevurpa.

Sedan skulle jag också vilja kommentera de reservationer som finns ifrån
Ny demokrati och Stefan Kihlbergs anförande. Där får man intrycket att de-
batten om hemspråk har kommit först nu sedan Ny demokrati kom in i riks-
dagen. Så är inte fallet. Detta har vi naturligtvis diskuterat under ett antal
år. Det skall vi inte sticka under stol med. Med det resurssystem som fanns
tidigare, fanns det inget incitament för kommunerna att se över hemspråks-
undervisningen.

Det fanns utan tvivel fall där både lärartäthet och mycket annat kunde
ifrågasättas. Men den kritiken har framförts tidigare. Det som har hänt är
att riksdagen har stramat upp de regler som gäller hemspråksundervis-
ningen. Men det finns nog anledning att även fortsättningsvis följa frågan.

Jag tror att man lurar sig själv litet grand om man säger att vi skall slopa
hemspråksundervisningen i skolan. Det finns trots allt barn och ungdomar
på 14-15 år som kommer till Sverige och inte har gått i skolan över huvud
taget. Jag tror att det är oerhört viktigt att de kan sitt eget språk för att de
skall kunna lära sig svenska - ett nytt språk.

Stefan Kihlberg sade att hemspråksundervisningen inte skulle ligga inom
skolans ram, men att de organisationer som skulle driva den skulle få statsbi-
drag till undervisning och lokaler. Jag måste fråga Stefan Kihlberg: Var an-

slår ni dessa pengar någonstans? Jag har inte kunnat finna dem i era budget-
förslag.

Reservation 5 handlar om svenska för invandrare. Det stämmer att både
Riksdagens revisorer och Riksrevisionsverket har gjort anmärkningar på un-
dervisningen. Dels har man haft mycket låga elevtal och många avhopp, dels
tar det mycket lång tid.

Riksdagen fattade beslut - jag tror att det var våren 1990 - om att vi skulle
ha nya statsbidragsregler som gällde just den här delen. Där ger man en
klumpsumma, men man skulle också se till att det skulle gå att koncentra-
tionsläsa och att ha större grupper. I de fall där man tittat på detta - det är i
och för sig bara fyra kommuner - har det inte lyckats att få genomslag för
det här. Att då säga att hela statsbidraget skall tas bort är väl ändå inte lös-
ningen. Lösningen är i stället att gå på kommunalpolitiker och skolfolk. Det
kan vi göra genom att kommunerna får pengar för detta. De måste se till att
de förbättrar undervisningen. Det måste vara den rätta vägen.

Slutligen framstår Björn Samuelson som en stor innovatör här i talarstolen
när han pratade om att vi skulle kunna varva praktik med utbildning. Jag
tror att det ligger en hel del i det Björn Samuelson sade. Jag tror inte att vi
skall ha sextimmarsdag o.d., och vi får inte bara skapa skolan till något slags
förvaringsplats. Vi måste också se till att de elever som t.ex. har gått tvååriga
utbildningar kan varva utbildning med praktik. Alla elever är inte studiemo-
tiverade. Det finns nog anledning att se över detta i framtiden och hitta olika
modeller. Vi måste ständigt vara flexibla inför dessa frågor.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till hemställan i betänkan-
det och avslag på reservationerna och Björn Samuelsons yrkande.

Anf. 73 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:

Herr talman! Jag nämnde inte alls frågan om värvning av teori och praktik
när det gällde diskussionerna om arbetstid och annat i gymnasieskolan. Det
handlar mer om att göra gymnasieskolan mer lik arbetslivet i övrigt, Ulf Me-
lin.

Jag menar att värvning av teori och praktik inte skall komma in först på
gymnasieskolan. Jag anser att man från början bör bedriva en utbildning i
skolan som varvar teori och praktik. Praktiken får aldrig tjäna som ett alibi
för att teorin är erbarmligt dåligt utvecklad eller tråkig. Man får inte för att
orka med teorin sätta in litet praktik i stället. Vi har sett att detta många
gånger har varit fallet, och det är uttryck för en inskränkt syn på skolutbild-
ningens betydelse för individens utveckling.

Kravet på sex timmars arbetsdag har ställts för att arbetstiden i skolan
skall kunna regleras. Man skulle härigenom tydliggöra också för eleverna
vad som är arbetstid och vad som är fritid. Även vi riksdagsledamöter kan
åtminstone ibland känna ett behov av en tydlig sådan gräns, och jag tror att
detsamma gäller också för många andra människor.

Jag vill i min replik på Ulf Melins anförande också hemställa om bifall till
vår motion Ub502 yrkande 1 om återinförande av sektorsbidrag till skolan
för att klargöra och förtydliga regeringens, oppositionspartiernas och riksda-
gens ansvar för den skolpolitik som vi ålägger kommuner och andra att be-
driva. Det blir då också lättare för dem som befinner sig utanför det här hu-

Prot. 1992/93:82
24 mars 1993

Bidrag till viss
verksamhet inom
det kommunala
skolväsendet

63

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Bidrag till viss
verksamhet inom
det kommunala
skolväsendet

64

set att ställa oss till svars. Vi kan då inte glida undan med att säga till dem
att de själva får göra prioriteringar. Det blir allt svårare att ge det svaret när
tiderna blir allt knappare. Det är då bättre att införa sektorsbidrag, som visar
på vilken nivå verksamheterna skall klara de uppgifter som vi lägger på dem.
På det sättet inskränker man inte heller kommunernas eller andra utbild-
ningsanordnares självbestämmanderätt, som jag sade i mitt inledningsanfö-
rande.

Anf. 74 ULF MELIN (m) replik:

Herr talman! Jag tror att det är en för snäv slutsats att ett återinförande
av sektorsbidraget på skolans område är bättre än den stora ”påsen”. Björn
Samuelson har en för liten tilltro till lokala beslutfattares och skolans för-
måga att lösa dessa frågor. Det är oerhört viktigt att föra ner de skattemedel
som vi satsar på olika ändamål så långt som möjligt. När vi nu har gått över
från ett målstyrt system på bl.a. skolans område tror jag att man biter sig i
svansen om man återinför en mängd olika regler. Det viktiga är i stället att
ha en bra utvärdering av att de mål som regering och riksdag har beslutat om
på detta område verkligen nås. Det är det som vi skall syssla med, inte med
regelstyrning.

Björn Samuelson säger att man har haft en inskränkt syn på värvning av
teori och praktik. Den uppfattningen kan jag dela. Också jag ansluter mig
till inriktningen att vi i Sverige bör ha en jämlik skola - men för den skull
skall skolan inte vara likformig. Problemet är att man har haft en likformig
skola, där man inte har tagit till vara de elever som är praktiskt lagda och
som inte har en teoretisk läggning. Det finns anledning att uppmärksamma
dessa frågor i samband med arbetet med den nya läroplanen. Vi bör där
maximalt ta till vara varje elevs möjligheter till inlärning.

Anf. 75 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:

Herr talman! Till frågan om innehållet i begreppet jämlikhet får vi anled-
ning att återkomma. Till skillnad från Ulf Melin lägger jag också in en social
dimension i begreppet en jämlik skola. Jämlikhet betyder vidare inte likfor-
mighet. Det betyder precis tvärtom att skolan skall agera på olika sätt gent-
emot olika individer utifrån deras erfarenheter och behov. Till den diskussio-
nen kan vi återkomma.

Vad gäller sektorsbidrag eller inte vill jag säga att detta förvår del handlar
om ansvar. Också vi har sagt att vi kan vara med på en målstyrd skola, Men,
Ulf Melin, en målstyrd skola skall - som du också säger - utvärderas, och
det skall finnas utvärderingsinstrument. Även detta kan vi hålla med om. Vi
har lagt fram flera förslag i riksdagen om utvärdering och uppföljning av den
skolpolitik som det tas beslut om här i riksdagen. Men - och det är viktigt -
mål och medel hänger ihop om man vill tydliggöra ansvarsfrågan på ett de-
mokratiskt-politiskt sätt, så att vi utbildningspolitiker liksom förresten också
alla andra här i kammaren skall bli ”hängbara” åtminstone vart tredje år.

Anf. 76 ULF MELIN (m) replik:

Herr talman! Till skillnad mot Björn Samuelson tror jag inte att skolan i
sig får mer av resurser genom ett sektorsbidrag än om pengarna ges i en stor

”påse”. Man skapar inte mer pengar via ett sådant system. Det är i stället
viktigt att vi faktiskt har tilltro till beslutsfattarna på lokal nivå.

Jag har exempelvis svårt att tänka mig att man ute på fältet inte skulle
prioritera skolan. Jag tror att de flesta människor här i Sverige inser vikten
av att ett land har ett bra utbildningsväsende och en bra skola. Jag har den
tilltron till människorna, men det har inte Vänsterpartiet.

Andre vice talmannen anmälde att Björn Samuelson anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 77 JAN BJÖRKMAN (s) replik:

Herr talman! Några kommentarer med anledning av Ulf Melins anför-
ande.

För det första måste jag säga att det klingar litet ihåligt när Ulf Melin säger
att vi från socialdemokratisk sida inte har finansierat våra satsningar. I så fall
är vi i tämligen gott sällskap. Ingen regering har lagt fram så många ofinan-
sierade förslag som den nuvarande. En och annan krona i årets borgerliga
budget är faktiskt ofinansierad. Man beräknade att det skulle blir 70 miljar-
der för förra året, men utfallet blev 200 miljarder. 160 miljarder beräknas
vara ofinansierade detta år.

För det andra redovisade vi vår ekonomiska politik i januari. Den bygger
inte på en svagare budget än den som Ulf Melin står bakom, även om vi ännu
inte har specificerat besparingspunkten i vår budget. Intresset när det gäller
ekonomin har från vår sida i huvudsak ägnats åt de 100 miljarder som arbets-
lösheten belastar budgeten med. Det hade varit bra om Ulf Melin och hans
kamrater hade haft samma intresse för detta.

För det tredje: Vilket alternativ har Ulf Melin att satsa på när det gäller
ekonomin, vilket är billigare än de satsningar på det reguljära utbildningsvä-
sendet som vi har föreslagit? Vi tycker att detta stöd är den billigaste, den
bästa och den mest produktiva metod som man kan använda. Eller räknar
Ulf Melin med att sysselsättningsläget kommer att förbättras, så att de här
satsningarna inte behövs? I så fall gör Ulf Melin en annan bedömning än den
som hans egen regering har gjort i budgetpropositionen. Jag återkommer
alltså till frågan om vad som är ert alternativ.

Felet med den gymnasiesatsning för 1993/94 som regeringen gör i dag är
att förslaget är för begränsat. Det är risk för att de 11 000 platser som man
nu har planer på att lägga ut blir ett tak i stället för ett golv. Även om man
nu har 11 000 elever innevarande läsår, får man komma ihåg att vi har en
ytterligare försämrad arbetsmarknad, som kommer att försvåra förhållan-
dena för ungdomarna när de skall ut på arbetsmarknaden. Det finns anled-
ning att tro att fler kommer att söka sig till gymnasieskolan. Det finns tecken
från olika håll som tyder på att det är ett stort studieintresse från eleverna
på de tvååriga linjerna.

En annan brist är att man lämnar de ungdomar som är över 20 år därhän.
Ulf Melin säger visserligen att man har gjort satsningar på en utbyggnad av
utbildningen, men dessa är inte tillräckliga. Det behövs ytterligare sådana
satsningar.

Prot. 1992/93:82
24 mars 1993

Bidrag till viss
verksamhet inom
det kommunala
skolväsendet

5 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 82

Prot. 1992/93:82
24 mars 1993

Bidrag till viss
verksamhet inom
det kommunala
skolväsendet

66

Anf. 78 ULF MELIN (m) replik:

Herr talman! Jan Björkman talar om budgetunderskottet. Faktum är att
ni föreslår en hel del utgiftsökningar som ni inte har finansierat. Dessutom
talar ni inte om vad ni skall spara på. Det är det jag anmärker på. Jag tycker
att det är dåligt av det största oppositionspartiet att man inte klarar av detta.

Det är klart att det är lätt att öka utgifterna, men man borde också tala
om vad man skall plocka in de pengarna på.

Man säger att man skall skapa 190 000 nya jobb, men 50 000 av dem är
platser på gymnasieskolan och 20 000 är platser på komvux. Vi vet samtidigt
om att vi har lediga platser på komvux i dag, och att 11 000 ungdomar går
sitt tredje gymnasieår under innevarande läsår. Hur skapar man de andra
39 000 jobben? Jag påstår fortfarande att det är väldigt mycket luft i detta.

Det är inte sant att de 11 000 ungdomarna skulle utgöra taket. Det står
faktiskt i betänkandet att regeringen får ett bemyndigande att anslå ytterli-
gare medel om det skulle behövas fler platser.

Detta har alla kommuner i Sverige också fått besked om. Där finns inga
frågetecken.

Vi lämnar inga 20-åringar därhän. Vi har sett till att vi har ungdomsprak-
tikplatser för dem som är upp till 24 år så länge vi har detta dåliga konjunk-
turläge. Vi har också satsat oerhört mycket pengar på högre utbildning, på
arbetsmarknadspolitiska åtgärder osv. Vi lämnar inte ungdomarna därhän.
Jag vill nog säga att vi är mer realistiska än oppositionen vad beträffar vilka
åtgärder som är de rätta.

Anf. 79 JAN BJÖRKMAN (s) replik:

Herr talman! Ulf Melin är mycket intresserad av hur och på vad vi tänker
spara. Den naturliga motfrågan när vi diskuterar utbildningssatsningar är vil-
ket ert alternativ är. På vilket sätt är det billigare? Vilka andra alternativ på
arbetsmarknaden är billigare än de vi har föreslagit? Vilka alternativ är
bättre för den enskilde? Det skulle vara intressant att få reda på detta utifrån
den ekonomiska aspekten.

Ulf Melin konstaterar att det finns en del outnyttjade platser inom den
kommunala vuxenutbildningen. Den majoritet i utskottet som Ulf Melin fö-
reträder har ju själv konstaterat problemet med skrivningarna, nämligen att
man har pungslagit kommunerna på för mycket pengar och att de som skall
delta i studierna inte har sin studiefinansiering klar.

Problemet återkommer: Är det billigare med a-kassa och andra insatser
än att välja de lösningar vi har förespråkat? Jag tycker att det är litet synd
att man, samtidigt som man har definierat problemet, inte är beredd att göra
någonting åt det. Vi har anvisat en väg. Ge kommunerna möjligheter att
ordna ytterligare 20 000 platser på den kommunala vuxenutbildningen, och
ge dem pengar, dvs. 30 000 kr per plats, för att genomföra utbildningen!

Jag tycker att det är ett bra förslag, och det är synd att inte Ulf Melin kan
tänka sig att ställa upp på det.

Ulf Melin var också inne på frågan om hur riksdagen kan besluta om plat-
ser på den tekniska utbildningen. Jag tror att vi alla är överens om att det
behövs utbildningar inom det tekniska området. Jag sade att man på Utbild-
ningsdepartementet, vilket väl i alla fall är en auktoritet för Ulf Melin, i går

sade att vi måste bli starkare när det gäller naturvetenskaplig och teknisk
utbildning. Vi måste se till att näringslivet kan rekrytera kompetent perso-
nal.

De förslag vi har lagt fram, genom vilka kommunerna kan genomföra
denna utbildning med medel som man söker via Skolverket, är utmärkta.
Det hade varit bra om den borgerliga majoriteten hade varit beredd att ac-
ceptera dem.

Vi vet dessutom att det i många kommuner finns köer till den kommunala
vuxenutbildningen. Vi har i tidningsartiklar kunnat ta del av hur det ser ut.
DN redovisade t.ex. före jul att 4 000 personer står i kö i Stockholm. Göte-
borgs-Posten har redovisat att det på Västkusten finns människor som står i
kö för att få förkovra sig. Jag tycker att det är synd om inte vi ger dem den
möjligheten.

Anf. 80 ULF MELIN (m) replik:

Herr talman! Jan Björkman säger att vi har tagit pengar från kommu-
nerna. Såvitt jag kan förstå har Socialdemokraterna i det fallet samma bud-
get och samma alternativ som vi har haft och har.

Sedan vill jag kommentera frågan om vad vi gör för ungdomar. Jag för-
sökte redovisa i förra repliken att vi satsar mer än vad någon annan regering
har gjort på att bygga ut den högre utbildningen, på arbetsmarknadsutbild-
ningen m.m.

Jag tycker att det finns anledning att se över vad som skall vara reguljär
utbildning och vad som skall vara arbetsmarknadsutbildning. Det tenderar
att bli väldigt mycket arbetsmarknadsutbildning där man köper olika tjäns-
ter i stället för att driva verksamheten i det reguljära utbildningsväsendet.
Det blir ganska dyrt.

Utbildningsutskottet kommer att justera ett förslag nästa vecka som just
tar upp dessa frågor. Vi ber där att man på Utbildningsdepartementet skall
redovisa dessa frågor för riksdagen. Det har också kommit en utredning där
frågor om distansundervisning och samordning och samverkan mellan de
olika statliga utbildningsanordnarna tas upp. Jag tror att det finns mycket
pengar att hämta hem här. Det är på gång.

Anf. 81 STEFAN KIHLBERG (nyd):

Herr talman! Ulf Melin ställde ett par frågor till mig, och dem vill jag na-
turligtvis hjärtans gärna svara på.

Låt mig först konstatera att Ulf Melin berättar för mig att Ny demokrati
inte har monopol på diskussionen kring hemspråksundervisningen, och att
den har funnits i 15 år. Det är jag hemskt glad för. Om det är någonting vi
tycker illa om så är det monopol. Det borde vara väl känt.

Jag tvingas däremot att konstatera att det är något nedslående att det skall
ha tagit över 15 år att komma fram till det vi insåg och drev vår valrörelse
på. T.o.m. i Folkpartiet har man insett detta och tycker nu i stort sett som
vi. Nu verkar det som om Moderaterna är sista vagnen i tåget.

Eftersom vi tycker att det är okej att det finns ett visst statsbidrag till de
invandrarorganisationer som vill arrangera hemspråksundervisning frågade
Ulf Melin var man skall ta pengarna. Jag ber Ulf Melin att ta upp plånboken

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Bidrag till viss
verksamhet inom
det kommunala
skolväsendet

67

Prot. 1992/93:82
24 mars 1993

Bidrag till viss
verksamhet inom
det kommunala
skolväsendet

68

och bläddra i den och t.ex. se på det anslag som finns till bildningsorganisa-
tionerna. Där går det ut åtskilliga miljarder. Det är sannolikt dessa pengar
som kan användas till att stödja hemspråksundervisning.

Om de pengarna inte skulle räcka finns det inom organisationsbidraget ett
antal miljarder. Om inte det heller skulle räcka rekommenderar jag vår bud-
getmotion. Vi sparar mångfalt mer än vad regeringen gör.

Den andra frågan gäller varför vi vill stoppa pengarna till undervisning i
svenska för invandrare under ett år. Jo, det vill vi göra för att skapa det om-
vandlingstryck som behövs. För oss räcker det inte att fila på skrivningar så
att de blir vackra. Vi vill ha handling.

För att illustrera hur effektivt det är att hålla inne pengar skall jag berätta
följande. Jag hade problem med Tekniska verken i Linköping, vars killar var
slappa och inte stängde sopdörren. 15 brev och 20 samtal resulterade inte i
någonting. När jag skrev och talade om att jag nu slutar att betala räkningen
ringde högsta chefen på Tekniska verken. Efter det var det aldrig något pro-
blem. Sopskåpet stängdes alltid. Det är omvandlingstryck.

Vi tycker att det är viktigt att det händer snabbt. Det handlar om pengar,
och det är inte våra pengar. Det är andras pengar. Vi är rädda om andras
pengar.

Anf. 82 ULF MELIN (m):

Herr talman! Jag skall fatta mig kort. Jag vet inte var Stefan Kihlberg har
fått 15 år ifrån. De beslut som jag talar om när det gäller både hemspråksun-
dervisning och undervisning i svenska för invandrare fattade vi i riksdagen
1990. En del av dessa beslut är också utvärderade.

När det gäller skattemedel finns det anledning att se över hur vi använder
pengar till både hemspråksundervisning och undervisning i svenska för in-
vandrare. Självfallet skall riksdagen granska detta, men riksdagen skall
också granska allt annat som vi satsar på och eventuellt föreslå andra åtgär-
der.

Jag tror att man lurar sig själv rejält om man, som Stefan Kihlberg, säger
att hemspråksundervisning och undervisning i svenska för invandrare skall
avskaffas. Det tror jag är fel väg att gå.

Anf. 83 STEFAN KIHLBERG (nyd):

Herr talman! Jag vet inte hur jag skall göra. Jag sade det i mitt huvudan-
förande, och jag har sagt det i replikskiftet med Björn Samuelson. Jag får
repetera det igen så att även Ulf Melin uppfattar det.

Vi vill inte avskaffa hemspråksundervisningen. Vi vill inte avskaffa under-
visningen i svenska för invandrare. Vi bryr oss tvärtom om människorna som
kommer hit från andra kulturer. Det är viktigt att de får lära sig svenska. Det
är omsorgen om dem som gör att vi blir upprörda över den slapphet som
finns, att man tolererar dålig undervisning i svenska och en hemspråksunder-
visning som saboterar för dem. Detta gör oss upprörda.

Än en gång säger jag: Hemspråksundervisningen får hjärtans gärna fin-
nas. Den fyller säkert en funktion, men det är invandrarna själva som skall
styra och ställa. Vi skall inte tala om för dem vad de behöver och när de skall
göra saker. De klarar detta alldeles förträffligt själva. Däremot vill vi öka

kraven på såväl invandrarna som kommunerna och lärarna när det gäller un-
dervisningen i svenska, eftersom det är väldokumenterat att kvaliteten minst
sagt är undermålig och motivation ofta är mycket låg. Det räcker inte med
vackra skrivningar i betänkanden.

Överläggningen var härmed avslutad.

Beslut

Företogs till avgörande arbetsmarknadsutskottets betänkanden
1992/93:AU17, AU12, AU8 och AU10, bostadsutskottets betänkande
1992/93:BoU10 samt utbildningsutskottets betänkande 1992/93:UbU8.

Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU17

Mom. 4 (lagstiftning om rätt till heltidsarbete)

Utskottets hemställan bifölls med 310 röster mot 11 för meningsyttringen
av Hans Andersson. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 5 (arbetslöshetsersättning vid studier m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 312 röster mot 12 för utskottets hemstäl-
lan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motion A458 av Elisa-
beth Persson m.fl.

Övriga moment

Utskottets hemställan bifölls.

Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU12

Mom. 1 (arbetslivspolitikens allmänna inriktning)

Utskottets hemställan bifölls med 184 röster mot 140 för reservation 1 av
Ingela Thalén m.fl.

Mom. 2 (obligatorisk företagshälsovård)

Utskottets hemställan bifölls med 183 röster mot 141 för reservation 2 av
Ingela Thalén m.fl.

Mom. 15 (bidrag till arbetsbiträde och lönebidrag)

Utskottets hemställan bifölls med 310 röster mot 15 för meningsyttringen
av Hans Andersson i motsvarande del.

Mom. 19 (anslag till särskilda åtgärder för arbetshandikappade)

Utskottets hemställan bifölls med 309 röster mot 15 för meningsyttringen
av Hans Andersson i motsvarande del.

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Bidrag till viss
verksamhet inom
det kommunala
skolväsendet

69

Prot. 1992/93:82 Övriga moment

24 mars 1993           Utskottets hemställan bifölls.

Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU8

Mom. 4 (indragning av tjänster som arbetsmarknadsråd m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 231 röster mot 92 för reservation 1 av
Sonja Rembo m.fl.

Jerry Martinger (m) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats
ha röstat ja.

Mom. 6 (överförande av arbetsrättsliga tvistemål till allmän domstol)

Utskottets hemställan bifölls med 224 röster mot 95 för reservation 3 av
Sonja Rembo m.fl.

Övriga moment

Utskottets hemställan bifölls.

Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU10

Utskottets hemställan bifölls.

Bostadsutskottets betänkande BoUlO

Utskottets hemställan bifölls.

Utbildningsutskottets betänkande UbU8

Mom. 1 (utbildningsplatser för ett tredje år i gymnasieskolan)

Utskottets hemställan bifölls med 182 röster mot 140 för reservation 1 av
Lena Hjelm-Wallén m.fl.

Mom. 2 (utbildningsplatser inom kommunal vuxenutbildning)

Först biträddes reservation 2 av Lena Hjelm-Wallén m. fl. med 127 röster
mot 12 för utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av
bifall till motion Ub502 av Gudrun Schyman m. fl. i motsvarande del. 184
ledamöter avstod från att rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 184 röster mot 141 för reserva-
tion 2 av Lena Hjelm-Wallén m. fl.

Mom. 3 (utbildningsplatser för ett tredje år i gymnasieskolan budgetåret
1994/95)

Utskottets hemställan bifölls med 185 röster mot 139 för reservation 3 av
Lena Hjelm-Wallén m. fl.

Mom. 7 (hemspråksundervisning)

Utskottets hemställan bifölls med 300 röster mot 22 för reservation 4 av
Stefan Kihlberg.

Mom. 8 (undervisning i svenska för invandrare)

Utskottets hemställan bifölls med 300 röster mot 23 för reservation 5 av
70                    Stefan Kihlberg.

Mom. 9 (återinförande av sektorsbidraget)

Utskottets hemställan bifölls med 310 röster mot 12 för motion Ub502 av
Gudrun Schyman m. fl. i motsvarande del.

Mom. 13 (särskilt anslag till inredning och utrustning av skollokaler)

Utskottets hemställan bifölls med 308 röster mot 14 för motion Ub502 av
Gudrun Schyman m. fl. i motsvarande del.

Övriga moment

Utskottets hemställan bifölls.

Beslut om samlad votering

På förslag av andre vice talmannen medgav kammaren att de på föredrag-
ningslistan återstående ärendena, socialförsäkringsutskottets betänkande
SfU13, trafikutskottets betänkanden TU20 och TU38, skatteutskottets be-
tänkande SkU23, utrikesutskottets betänkande UU23, näringsutskottets be-
tänkande NU22 samt bostadsutskottets betänkanden BoU7, BoU12, BoU13
och BoU14, fick avgöras i ett sammanhang sedan debatten i dessa ärenden
avslutats.

10 § Studiestöd

Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
1992/93:SfU13 Studiestöd (prop. 1992/93:100 delvis).

Anf. 84 LENA ÖHRSVIK (s):

Herr talman! I detta betänkande finns tre stödformer som är kopplade till
nivån på a-kasseersättningen. Vi har funderat över om också detta ärende
borde gå tillbaka till utskottet, som en följd av tidigare beslut i dag. Men vi
har kommit överens om att man ju kan justera sådana anslag i efterhand om
det visar sig ske någon förändring. Det allra säkraste man kan göra är, enligt
min uppfattning, att rösta på de socialdemokratiska reservationerna. Då har
man nämligen täckt in möjligheten att fortfarande ha en bra a-kasseersätt-
ning också när man studerar.

I tider när utbildning borde stimuleras med bra studiestöd signalerar ty-
värr regeringen i stället nedskärningar. Dess värre stöder utskottsmajorite-
ten detta, trots att man vet att allt är bättre än arbetslöshet - både för den
enskilde och för samhället. Dessutom är det billigare. En gymnasieplats,
inkl, studiestöd, kostar 39 000 kronor per år. En ungdomspraktikplats kostar
det dubbla. En högskoleplats med studiemedel går på 53 000. Att vara ar-
betslös kostar i genomsnitt 125 000 kronor. Beredskapsarbete kostar nästan
170 000, och en plats i komvux, med studiestöd, ca 52 000.

Studier gör oss bättre rustade som nation. Alla är eniga om det. Alla är
också eniga om att vi i arbetslivet behöver fler personer som gått på hög-

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Studiestöd

71

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Studiestöd

72

skola. Vad vissa då glömmer bort är att man måste få chans till behörighetsgi-
vande utbildning, t.ex. genom det tredje gymnasieåret och genom utbildning
i komvux. Vilka skall annars gå i vår utbyggda högskola? Ungdomarna kom-
mer inte att räcka till framöver. Vi måste ta vara på den resurs som den vuxna
befolkningen utgör. Det är här vi har en klar politisk skiljelinje.

Vi socialdemokrater hävdar rätten till vuxenutbildning utan stor skuldsätt-
ning. Regeringen anser tydligen att man får skylla sig själv om man inte fått
tillräcklig skolgång; det får man fixa på fritiden och på egen bekostnad. Vi
socialdemokrater har alltså en annan syn på vuxenutbildningen. I takt med
att vi förstärker ungdomarnas utbildningsmöjligheter måste vi också se till
de vuxnas behov, annars ökar utbildningsklyftorna dramatiskt.

I det betänkande vi behandlar i dag, socialförsäkringsutskottets betän-
kande 13, ser vi att oenigheten börjar redan beträffande studiehjälpen, alltså
på gymnasienivå. Med tanke på vad jag nyss redovisade när det gäller olika
kostnadsnivåer vore den logiska slutsatsen att man försöker behålla ungdo-
marna i gymnasieskolan så länge som möjligt, dvs. att fler får tillfälle att
välja det tredje året, samt att man lockar tillbaka dem som slutat tidigare. I
stället väljer regeringen att skära ned på studiehjälpen. Vi tycker att det är
fel signal. Egentligen borde en förstärkning ske, åtminstone i åldrarna 18-
20 år. Men det har inte vi heller ansett oss ha möjlighet att föreslå. Vi motsät-
ter oss dock de nedskärningar som regeringen föreslår. Anslaget måste öka,
och dessutom vill vi ha fler platser. Det avspeglas i våra reservationer. Jag
återkommer till det.

Det extra tillägget inom studiehjälpen borde redan ha samordnats med
bostadsbidragen. Det har diskuterats under en följd av år. Det är i dag den
enda kvarvarande inkomstprövade förmånen inom studiehjälpen. Rege-
ringen säger att det rent tekniskt inte är möjligt att samordna. Enligt min
uppfattning har man inte gjort några allvarliga försök.

Riksdagen säger dock, på vårt initiativ, att man bör göra ytterligare försök
med samordning i samband med pågående överväganden om ensamföräl-
derstödet. Det extra tillägget utbetalas nämligen i huvudsak till ensamföräld-
rar. Om man kan få en sådan samordning bör studiehjälpen i framtiden
kunna betalas ut direkt till eleven. Det kan vara rekryteringsfrämjande, tror
vi.

När det gäller studiemedlen på högskolenivå har vi varit överens med re-
geringen om att dra ned det med 300 miljoner kronor. I utskottet fattade vi
ett beslut i december, som också konfirmerades av riksdagen, där vi angav
riktlinjer för hur man kunde göra en sådan neddragning. Vi föreslog också
att man skulle tidigarelägga vissa nedskärningar. Det har vi alltså varit över-
ens om. När regeringen lade sitt förslag i januari följde man inte de rekom-
mendationer som vi hade givit. Man valde en annan lösning som innebar ett
mycket lågt totalbelopp. Utskottet har gemensamt gjort bedömningen att
man bör följa det förslag som vi lade i december, nämligen att den nedskär-
ning som behöver göras görs på studiebidraget men att totalbeloppet bibe-
hålls så att man klarar sina levnadsomkostnader, bl.a. de ökande hyrorna.
Regeringen får alltså bakläxa av utskottet i den frågan.

När det gäller studiemedel i övrigt föreslår vi ett högre anslag eftersom vi
vill ha fler utbildningsplatser.

I reservation 5 har vi redovisat vår syn på ett framtida studiefinansierings-
system. Det gör vi med anledning av pågående beredningsarbete i regerings-
kansliet. Vi tycker att det är viktigt att tala om hur vi ser på framtiden. Enligt
vår uppfattning måste utgångspunkten vara att de mål som i dag gäller skall
fortsätta att gälla, nämligen att studiestödet skall hjälpa till att uppfylla de
utbildningspolitiska målen, att det skall vara så väl tilltaget att man har reell
möjlighet till studier och att det skall motverka geografiska och sociala eko-
nomiska hinder för studier. Det är de mål vi har varit eniga om. De bör gälla
även fortsättningsvis.

Skuldsättningen är ett problem. Den bör man kunna minska på olika sätt.
Det finns möjlighet att höja studiebidraget, man kan skärpa meritpröv-
ningen, man kan förändra rätten till antal terminer, man kan förstärka stu-
dierådgivningen, man kan förändra utbildningsorganisationen eller göra yt-
terligare insatser för ekonomisk rådgivning. Det finns en hel del man kan
göra när det gäller att hålla skuldsättningen nere. Vi tycker att man bör titta
på våra förslag.

En förutsättning för att man skall gå med på en skärpning av t.ex. merit-
prövning eller en neddragning av det antal terminer som man har rätt till, är
att vi återinför en demokratisk beslutsprocess så att man har möjlighet att
överklaga beslut i studiestödsärenden. Jag tycker att man också skall försöka
samordna mer; framför allt pröva en samordning med vuxenstudiestöden.

När det gäller återbetalningssystemet tycker jag att man skall vara ganska
försiktig när man vill göra förändringar, eftersom vi redan har två återbetal-
ningssystem som skall finnas under lång tid. Det är ganska svårt att hantera
tre system samtidigt.

När det gäller vuxenstudiestöden föreslår vi ett ökat anslag med drygt 2
miljarder kronor. Vi tycker att fler skall få möjlighet till sådana studier. Ge-
nom flexiblare regler för särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, SVUXA,
t.ex. sänkt åldersgräns och friare utbildningsval, vill vi stimulera arbetslösa
att söka sig till det reguljära utbildningsväsendet. Även högskoleutbildning
skall vara möjlig; det är den inte i dag. Redan vid varsel bör man kunna få
SVUXA; det får man inte i dag.

Vi föreslår också att vi skall få tillbaka möjligheten till uppsökande verk-
samhet och att mer pengar skall gå till korttidsstudiestödet. De nedskär-
ningar som gjordes förra året, och som fortsätter i år, leder till att verksam-
heten alltmer ifrågasätts. Kostnaden för administrationen står snart inte i
proportion till anslagen - inte ens hos CSN som har fått pris för att man är
duktig på administration. Problemet är att regeringen förra året införde en
mängd detaljregler, t.ex. beträffande ämnesval, för att förhindra att man
skulle läsa om samhällskunskap etc. som kunde vara viktigt för fackliga med-
lemmar.

CSN har tagit upp detta problem i sin anslagsframställning och menar att
man nu måste börja ifrågasätta verksamheten eftersom det är så pass litet
pengar som skall fördelas, först över landet och sedan genom urval till olika
individer.

Frågan om nedskärningar av vuxenstudiestödet är en politisk prioritering,
trots att vi kan visa att studier är samhällsekonomiskt lönsamt.

I reservation nr 10 anger vi hur vi tycker att det framtida stödet för vuxen-

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Studiestöd

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Studiestöd

74

studier skall se ut. Det har vi utarbetat efter samtal med ett antal organisatio-
ner, exempelvis LO, TCO, SACO, Sveriges förenade studentkårer, Elever-
nas centralorganisation, SAMVUX organisationer som aldrig fick chans att
yttra sig över Finvuxutredningens förslag eftersom det inte skickades på re-
miss utan tydligen lades i någon byrålåda på departementet.

Vi har haft ett seminarium med de här organisationerna och har format
vårt förslag med utgångspunkt i vad som då framkom. Följande riktlinjer
bör enligt vår uppfattning gälla:

Grundläggande utbildning för vuxna måste man kunna få utan skuldsätt-
ning. Kommunerna har ju i dag skyldighet att anordna sådan utbildning.
Därför bör man ha rätt till studiestöd utan att behöva bli bedömd eller vald
i förhållande till någon annan - det handlar då om det urvalssystem som vi
nu har. Nivån skulle t.ex. kunna motsvara ersättning från a-kassa eller ut-
bildningsbidrag. Stödet borde i sin helhet utgöras av bidrag. För den som
läser kortare tid kan ett sådant stöd timbaseras.

Ett annat alternativ är att koppla bidraget till studiemedelsnivån. Det
skulle också vara möjligt att timbasera här. Kanske skulle man då få en
bättre samordning.

När det gäller gymnasial utbildning har man i dag möjlighet att få 65 %
bidrag. Det måste handla om minst den nivån. Också här kan samordning
ske med studiemedlen genom att en större bidragsdel läggs in för den här
gruppen människor som behöver gymnasial utbildning. På sikt borde natur-
ligtvis också gymnasial utbildning för vuxna vara möjlig utan skuldsättning.
Men dit är det ganska lång väg kvar.

I dag blir det avslag för 80-85 % av dem som söker stöd, särskilt då vuxen-
studiestöd. De flesta får således klara sig med studiemedlen och med den
skuldsättning som det innebär redan på gymnasienivå.

När det gäller framtida vuxenstudiestöd är det väldigt viktigt med aktiv
uppsökande verksamhet. Kärnan i hela studiestödet är just att vi kan upp-
muntra människor till studier. Alla som vill läsa behövs. Det är faktiskt
800 000 personer i vårt land som inte ens har nioårig grundskola bakom sig.
Det gäller då personer i verksam ålder, alltså inte pensionärer.

Sedan några ord om förtroendemannainflytande i studiestödsfrågor. Det
är 13-14 miljarder kronor som samhället ställer till förfogande för olika for-
mer av studiestöd. Det förekommer inte något demokratiskt inflytande över
besluten. Beslut i enskilda ärenden fattas alltså av tjänstemän. Man kan få
omprövning, och denna görs också av tjänstemän.

Tidigare hade vi både studiemedelsnämnder och vuxenutbildningsnämn-
der, men dessa nämnder avskaffades förra året av den borgerliga riksdags-
majoriteten. Man avskaffade också möjligheten att över huvud taget över-
klaga beslut i studiestödsärenden. Det handlar om väldigt svåra saker: ur-
valsfrågor, meritprövningsfrågor, dispenser från åldersregler osv. Det är
svåra avvägningsfrågor och svåra skälighetsbedömningar. Därför behövs ett
förtroendemannainflytande. Sedan kan vi diskutera hur det här inflytandet
skall se ut, men helt klart är att det måste finnas - det är ett villkor för att
vi över huvud taget skall diskutera eventuella inskränkningar när det gäller
meritprövningar och antalet terminer, som jag tidigare nämnt.

Allra sist, herr talman, yrkar jag bifall till ett antal reservationer. Eftersom

vi skall sträva efter att minska på röstandet här i kammaren yrkar jag bifall
endast till reservationerna 1, 3, 4, 5, 7, 8, 9 och 10.

Anf. 85 BERITH ERIKSSON (v):

Herr talman! I dagens betänkande behandlas frågor om bl.a. studiebidrag,
korttidsstudiestöd, internatbidrag och studiemedel. På grund av tidsbrist har
vi i Vänsterpartiet inte hunnit med att upprepa våra motionskrav vad gäller
de beslut om förändringar och neddragningar som fattades våren 1992 be-
träffande korttidsstudiestödet, internatbidraget samt avskaffandet av studie-
medelsnämnden och vuxenutbildningsnämnden. Det är tur för oss att Social-
demokraterna har tagit upp dessa frågor. Vi kommer att rösta för deras re-
servationer 1, 6 och 7.

Inte heller har vi i motioner framfört synpunkter på hur ett framtida vux-
enstudiestöd och ett nytt studiefinansieringssystem bör vara utformade. Un-
der årens lopp och som en följd av att trygghetssystemen successivt har
byggts upp har reglerna inom studiestödsområdet, liksom inom exempelvis
pensionssystemet och andra trygghetssystem, blivit onödigt komplicerade.
Framför allt har det blivit många olika regler. Det är därför dags att utforma
ett mera sammanhållet och renodlat studiestöd både för vuxna och för ung-
domar.

I utformningen av ett framtida studiestöd måste helhetsperspektivet vägas
in. Det gäller att inte ensidigt se till besparingar i ett system, om kostnaden
sedan vältras över till ett annat. Vi kommer att rösta för Socialdemokrater-
nas reservationer 5 och 10 som gäller dessa frågor.

Reservation 3 handlar om den tid för vilken studiebidrag utgår, och den
reservationen känner jag stor sympati för. Utskottsmajoritetens beslut om
att minska antalet månader för utbetalning av studiebidrag för gymnasieele-
ver är just ett beslut som medför att vinsten omvandlas till en kostnad för
kommunerna i form av socialbidrag. Men eftersom vi själva inte har något
budgetförslag här kan vi i dag inte rösta för den aktuella reservationen.

Reservation 8 gäller ändrade regler för särskilt vuxenstudiestöd för arbets-
lösa. Även den reservationen kommer vi att rösta för.

Under mom. 13 om anslag till studiemedel m.m. sammanfaller våra och
Socialdemokraternas motioner, vilket gör att vi inte har med det momentet
i vår meningsyttring. I stället väljer vi att rösta för reservationen.

I vår motion om studiemedel yrkar vi avslag på propositionens förslag om
en sänkning av beloppet för studiemedel från 180 % till 166,6 % av basbe-
loppet.

Under utskottsberedningens gång har förslaget förändrats. Nu blir det en
sänkning till 175,5 % - en förändring som sammanfaller med Studentkårens
förslag. Jag finner därför ingen anledning för oss att hålla fast vid vårt ur-
sprungliga förslag.

Däremot motsätter vi oss av princip de olika smygförsämringar som införs
i form av nya eller höjda avgifter.

Studerande med studiemedel har i rask takt fått sina ekonomiska förut-
sättningar försämrade dels genom den nedskärning om 2 % - det s.k. sär-
skilda basbelopp som införts och som nu även gäller för studiemedlen -, dels
genom dagens förslag, som också innebär en minskning med ungefär 4,5 %.

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Studiestöd

75

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Studiestöd

76

Därutöver kommer förslagen om att man skall ta ut en obligatorisk admini-
strativ avgift. Men det är en kostnad som de kunnat undvika som varit alerta
och betalat in sin aviserade återbetalningssumma innan avin kom.

Till detta kommer den nu föreslagna avgiften om 300 kr för uppläggning
av studielån. Nästa ärende, som kommer upp här i kammaren litet längre
fram i vår, handlar om en avgift även på CSN-kortet.

Vi motsätter oss denna stegvisa försämring, som sammantaget innebär att
studenter med studiemedel får vidkännas en större neddragning än vad
andra grupper i samhället fått göra.

Jag vill fråga utskottsmajoritetens företrädare om ni verkligen anser att
studenterna i dag har för hög levnadsstandard och att denna motiverar en
försämring av deras ekonomiska situation - en försämring som bara fortsät-
ter.

Herr talman! Den åldersgräns som infördes för erhållande av korttidsstu-
diestöd och internatbidrag även för handikappade anser vi i Vänsterpartiet
bör omprövas. Många funktionshinder uppkommer först i högre ålder. Att
det finns många med funktionshinder som är över 64 år kan man konstatera
när man ser till åldern på medlemmarna i olika handikappförbund. I förbun-
det Sveriges dövblinda är så många som 85 % över 64 år, i Riksförbundet för
reumatiker är det ca 65 % och i Afasiförbundet är det 60 %.

Funktionshindrade personer har specifika och basala behov av att få lära
sig att leva med sitt handikapp. Det gäller även personer över 64 år.

Herr talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets meningsyttring.

Anf. 86 HANS DAU (m):

Herr talman! Man kan bara konstatera att den proposition och det betän-
kande som vi nu behandlar präglas av det kärva ekonomiska läget och av
det stora budgetunderskott som landet dras med. Socialdemokraterna står,
precis som på andra områden, helt tomhänta. Socialdemokraterna vill inte
göra några nämnvärda besparingar utan vill i stället ösa på med mer pengar.
Jag återkommer till den här frågan senare.

Man kan även konstatera att vissa av regeringen föreslagna åtgärder före-
slås i enlighet med det förslag om sänkning av arbetslöshetsersättningen som
skulle behandlats tidigare i dag. Nu blev betänkandet återremitterat.

Personligen tycker jag att vi skulle ha fattat det beslutet redan i dag. Med
det ekonomiska läge som jag hänvisar till finns det all anledning att ta vara
på alla besparingar. Den här var en av de större. Det är bara att beklaga att
den inte blev snabbt genomförd. Jag vidhåller därför att vi måste fatta beslut
om dessa besparingar när det gäller studiemedel, vuxenstudiestöd, m.m., ef-
tersom det ekonomiska läget fordrar det. Det finns alltså ingen anledning,
enligt min uppfattning, att inte fatta beslut i den här frågan.

Det område där Socialdemokraterna ställer upp på besparingar, som Lena
Öhrsvik har berört, är studiemedelsområdet. Där uppfyller man den över-
enskommelse som gjordes vid höstens krisuppgörelse. Enligt uppgörelsen
sparas 300 miljoner kronor in. Lena Öhrsvik redogjorde för hur vi i utskottet
uppnått resultatet 316 miljoner kronor. Det är ett steg i rätt riktning.

Berith Eriksson säger i samband med det att vi inför smygförsämringar
genom att införa nya avgifter. Jag vet inte vad smygandet består i. Det här

är klart redovisat både i proposition och i utskottbetänkande. Vi står för det
nu också. Det är väl bara att konstatera att avgifter införs för de kostnader
som uppstår när man lägger upp dessa lån.

Berith Eriksson påstår att studentgruppen får större försämringar än
andra folkgrupper i samhället och frågar om utskottsmajoriteten anser att
studenterna har för mycket pengar att röra sig med. Det är säkerligen med
studenter som med alla andra, en del klarar sig bättre, en del sämre. Alla
lever under olika förhållanden med tanke på hyror, reskostnader, m.m. Det
går inte att svara generellt på den frågan.

Men det här är nödvändiga besparingar som vi inte kan komma ifrån. Jag
vill också peka på den uppgörelse som vi tillsammans med Socialdemokra-
terna har gjort och som även Berith Eriksson anslöt sig till. Uppgörelsen in-
nebär att endast dra ned bidragsdelen i studiemedlen till 175,5 % av basbe-
loppet, i stället för till 166,6 som regeringen föreslog. Det innebär att en hel-
tidsstuderande, med både bidrag och fullständigt lån, har ytterligare drygt
3 000 kr per år att leva på. Det tror jag är en bra lösning i det läge som vi nu
befinner oss i.

Innan jag går in på själva reservationerna vill jag peka på att Lena Öhrsvik
ställer olika åtgärder mot varandra för att klara åtgärderna när det gäller
arbetslöshet, skola, ungdomspraktik och beredskapsarbete. Hon gjorde
prisjämförelser. Självfallet kostar olika åtgärder olika mycket. Men jag tror
inte att man skall ställa dem mot varandra, säkert behövs alla åtgärderna.
Den utbildning som vi kan skapa fyller sin funktion. Ungdomspraktikplat-
ser, beredskapsarbete och annat fyller sina funktioner. Jag ser ingen motsats-
ställning däri mellan majoriteten och Socialdemokraterna. Här försöker
man skapa så många utbildningsplatser som möjligt.

I det ärende som behandlades före voteringen hade man samma diskus-
sion. Från socialdemokratisk sida påstods det att man ville skapa så många
fler platser. Jag tror att det var Ulf Melin som i den debatten sade att det
aldrig någonsin funnits så många människor i utbildning som nu på högskola
och på andra områden. På gymnasiet finns ju ambitionen att försöka få in så
många människor i utbildning som resurserna av lokaler och annat medger.

Jag tänker kort kommentera reservationerna. Reservation nr 1 emanerar
från fjolåret. Förtroendemannainflytandet togs i viss omfattning bort ute i
länen. Vi vidhåller den uppfattning som vi hade då, nämligen att detta kostar
pengar och att det inte ger önskad effekt. Vi anser att det behov som Social-
demokraterna belyser inte finns.

De högstämda toner som tas upp när det gäller reservation nr 3 kan man
vara ännu mer förvånad över. Det handlar här om att ta bort studiebidrag
under de två månader som gymnasieeleverna inte bedriver några studier.
Man kan nästan hellre fråga sig varför man inte har gjort det tidigare. Som
jag ser det har det varit ännu mer motiverat under högkonjunkturen, då så
gott som alla som ville kunde få ett feriejobb. Det kommer givetvis att bli
kärvare till sommaren. Men det finns även ett föräldraansvar på det här om-
rådet. Socialdemokraterna säger sig beredda att medverka till en utgifts-
minskning av sammanlagt 11,9 miljarder.

Det här blir ju tjatigt, men vid utskottsmöte efter utskottsmöte konstate-
rar vi att Socialdemokraternas besparingar inte redovisas. Vi får bara höra

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Studiestöd

77

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Studiestöd

78

påståenden om att de finns. Sedan motsätter ni er stora besparingar som vi
exempelvis på det här området föreslår. Det vore intressant att få höra era
besparingsförslag, men det skall vi visst i bästa fall få reda på i maj.

Så vill jag kommentera reservationerna 5, 8 och 10, som handlar om ut-
formningen av det framtida studiefinansieringssystemet och vuxenstudiestö-
det. Efter utredning har Bröms lagt fram ett förslag som nu är ute på remiss.
Det här förslaget skall diskuteras fram till i höst, har regeringen sagt. Däref-
ter skall förslag om hur det framtida systemet skall se ut läggas fram. Vi är
inte beredda att under tiden komma med nya förslag. Förslagen skall läggas
fram i samband med beredningsarbetet. Såvitt jag förstår är man i full gång,
i första hand genom ett remissförfarande.

Reservation nr 6 handlar om beloppen för korttidsstudiestöd och internat-
bidrag. Dessa belopp minskade vi kraftigt i fjol, och ytterligare neddrag-
ningar på grund av det ekonomiska läget görs nu. Lena Öhrsvik säger då att
detaljregler har införts för att styra det här. Den stora kritik som vi modera-
ter i många år i opposition förde fram gällde att mycket stora belopp varje
år lades ut. Det gjordes i stor utsträckning därför att de fackliga organisatio-
nerna skulle kunna bedriva sin fackliga verksamhet. Vi tycker att korttids-
studier på dessa områden borde facken klara med egna kassor och intäkter.

Detta gällde också kollektiva ansökningar, där problemen har varit de-
samma. Handikapporganisationerna är undantagna, men vi gav dem särskilt
generösa villkor i uttalandet i föregående års betänkande.

Jag berörde arbetslöshetsersättningen och vuxenstudiestödet. I den mån
man inrättar flera vuxenstudiestödsplatser genom förslag från regeringen i
andra propositioner, är följden självfallet att man beviljar medel även till
studiestöd i den omfattning som det behövs. Därför finns det ingen anled-
ning för oss att ge speciella pengar, utan det skall i så fall ske i anslutning till
arbetsmarknadspengar, om åtgärder vidtas på det området.

Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till propositionen och majoritets-
skrivningen i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 87 LENA ÖHRSVIK (s) replik:

Herr talman! Hans Dau tycker inte att man skall ställa olika åtgärder mot
varandra. Han säger att ungdomspraktiken och beredskapsarbetena fyller
sin plats. Ja, det gör de, men vad jag ville visa var att det vore bra om fler
kunde utnyttja det reguljära utbildningsväsendet. Det skulle vara en vinst
för samhället om fler därmed slapp vara arbetslösa. Om fler går in i det regul-
jära utbildningsväsendet, blir det utrymme för andra arbetslösa att gå in på
ungdomspraktikplatser osv. - det är en kedjereaktion. Jag tycker visst att
man kan titta på de olika stödformerna.

En plats i komvux, inkl, studiestöd, kostar 52 000 kr om året, men kostna-
den för den som är arbetslös är 125 000 kr i genomsnitt.

Jag tycker att det är beklagligt att man inte vill fundera mer på det här.
Det är inte bara en ekonomisk fråga, utan det är också mycket viktigt att
människor får någonting vettigt att göra, någonting som de har nytta av i
framtiden och som Sverige som nation har nytta av.

Vilka är det som Hans Dau har tänkt skall gå på högskolan i framtiden?
Det är nödvändigt att fler går på högskolan, och då måste man kunna skaffa

sig behörighet för det, t.ex. i komvux eller genom det tredje gymnasieåret.
Jag förstår inte varför ni är så njugga när det gäller möjligheterna för vuxna
eller för ungdomar att skaffa sig den behörigheten. Jag vet inte vilka det är
som ni har tänkt skall gå på högskolan, om man inte får skaffa behörigheten.

Jag skall nu gå in på de olika reservationerna. Den första handlar om för-
troendemannainflytande, men Hans Dau undvek nogsamt min fråga om
rättssäkerheten i det sammanhanget. Jag vill ställa frågan igen: Tycker Hans
Dau att det bör finnas en möjlighet att överklaga beslut i studiestödsären-
den? Vem skall i så fall ta emot ett sådant överklagande?

Sedan får vi höra att vi inte är beredda att göra några nämnvärda bespa-
ringar. Vi var ju nyss överens om att dra ner 300 miljoner på studenterna.
Jag tycker att det är att visa en god vilja - trots att vi vill satsa på utbildning
och på att fler skall kunna komma i fråga.

När det gäller de allmänna samhällsekonomiska bedömningarna vill jag
ändå visa att våra förslag till investeringar i utbildningsplatser och studiestöd
väl är betalda av de minskade utgifter för arbetslöshetsersättning och arbets-
marknadspolitiska åtgärder som skulle vara aktuella.

När det sedan gäller våra förslag i reservationerna om det framtida studie-
stödet vill Hans Dau inte ta ställning nu. Nej, men vi har velat markera att
det finns andra förslag än det som Bröms har lagt fram, och just därför att det
har gjorts en utredning behöver vi också få ange våra riktlinjer för framtiden.

Anf. 88 HANS DAU (m) replik:

Herr talman! När det gäller det reguljära utbildningsväsendet har jag inte
alls någon annan uppfattning än Lena Öhrsvik. Jag tycker ändå inte att man
skall ställa olika åtgärder mot varandra. Det görs ansträngningar för att ta
fram så många platser som möjligt i det reguljära utbildningsväsendet, men
det handlar inte bara om pengar, utan också om lärare och lokaler och om
folk som verkligen vill ha utbildningen. Jag vidhåller att det är arbetsmark-
nadspengar som skall komma in i första hand.

I fråga om rättssäkerheten vid förtroendemannainflytande anser jag att
CSN gott kan svara upp mot de behov som finns på det området, och jag litar
helt på CSN.

Anklagelsen för att ni inte vill ta fram några besparingar gäller skrivningen
om att ni har över 11 miljarder, utan att vi får veta någonting om varifrån de
kommer.

Jag kan ändå ge Lena Öhrsvik det erkännandet att vi när det gällde de 300
miljonerna i krisuppgörelsen hade ett mycket bra samarbete. Uppställ-
ningen för krisuppgörelsen har varit god på ömse sidor, så där har vi gjort
ett gemensamt bra arbete. Det skall inte falla någon skugga över någon i det
fallet.

Jag förstår att ni vill markera att ni kan ha andra åsikter än Bröms - men
det kan fler ha. Det är inte meningen att Bröms betänkande skall bli en pro-
position, utan det är ett diskussionsunderlag. Lena Öhrsvik och jag kanske
är överens om att det i vissa fall är mycket provocerande, men det kan ha
varit tanken hos Bröms, för att få cn diskussion till stånd.

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Studiestöd

79

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Studiestöd

Anf. 89 LENA ÖHRSVIK (s) replik:

Herr talman! Hans Dau försöker smita undan diskussionen om utbildning
som ett mycket bra sätt att rusta sig för framtiden i en lågkonjunktur och att
vara beredd när högkonjunkturen kommer. Utbildning är även ett bra sätt
att minska utbildningsklyftor. Jag tycker att det både i förslaget förra året
och i förslaget i år visas en nonchalans mot den vuxna befolkningen, och det
kan vi socialdemokrater inte acceptera.

Jag vet inte vad det bottnar i, men vi har fått signaler om att de som inte
har så mycket skolutbildning får fixa det på fritiden och på egen bekostnad.
Jag måste fråga Hans Dau om han instämmer i det, eller om han tycker som
vi, dvs. att det är viktigt för samhället att se till att överbrygga de utbildnings-
klyftor som finns och att inte skapa nya. Det är bra med en satsning på vuxna
och att använda den reserv som finns när det gäller begåvningar och annat.
Vi kommer inte att klara oss som nation i fortsättningen om vi drar ner på
vuxenutbildningen och vuxenstudiestödet. Det finns klart utsagt i CSN:s an-
slagsframställan att det inte kommer att finnas tillräckligt med platser för
ungdomskullarna framöver. Vad tänker Hans Dau göra åt det?

Anf. 90 HANS DAU (m) replik:

Herr talman! Jag delar helt uppfattningen att det behövs fler utbildade och
att vi skall stimulera till det. Regeringen har ingen annan uppfattning i det
fallet. Det är bara formerna för hur man skall skapa de här resurserna som
vi inte är riktigt överens om.

Anf. 91 BERITH ERIKSSON (v) replik:

Herr talman! Först frågar Hans Dau vad det är som är smygande, och han
säger att han redovisar de här sakerna helt öppet. Ja, det är naturligtvis inte
smygande för oss här i riksdagen, men jag tror att det upplevs som smygande
för studenterna. Det är många som inte alls kan ta in alla de olika förslag
som kommer, ett och ett med jämna mellanrum, utan de blir otrevliga över-
raskningar.

Sedan säger Hans Dau att studenter naturligtvis, som alla andra, klarar sig
bättre och sämre, beroende på studieort osv. Framför allt handlar det om
föräldrarnas möjlighet att hjälpa dem ekonomiskt. Det är ju verkligen fråga
om att vi återigen går mot ett samhälle där bara ungdomar som har föräldrar
som ekonomiskt kan stödja deras studier kan utbilda sig.

Jag vill också säga att den ekonomiska krisen förblindar. Risken är ju att
krisen fördjupas i framtiden och blir permanent, allra helst med de stora ung-
domskullarna som inte kommer in på arbetsmarknaden utan som får räkna
med att skaffa sig en hög och gedigen utbildning för att så småningom kunna
slå sig in på arbetsmarknaden.

Hans Dau undvek att kommentera meningsyttringen när det gällde 64-års-
gränsen för personer med funktionshinder. Jag tog i mitt anförande upp att
det är mycket stora grupper som verkligen är i behov av att få lära sig att leva
med sitt handikapp och vars möjligheter att delta i de kurser som handikapp-
förbunden bedriver i dag är mycket begränsade.

80

Anf. 92 HANS DAU (m) replik:

Herr talman! Det faktum att studenter klarar sig bättre och sämre vet jag
inte om vi kan diskutera så speciellt mycket. Jag är med i CSN:s styrelse och
får många propåer från folk som är missbelåtna med att de inte klarar sig.
Samtidigt får jag höra många andra säga att studenter får så mycket pengar
och att de lever på det och det viset. Så är det ju. Precis som Berith Eriksson
konstaterade har olika individer olika förhållanden.

Så till påståendet att vi smyger fram avgifterna för att vi inför dem i olika
steg. Vi har ju länge haft avgifter på återbetalning. Det kanske hade varit
lika bra att man hade varit innovationsrik och infört alla avgifterna på en
gång.

Har man kostnader för uppläggning och annat och vill finansiera det utan
att det skall gå via skattebetalarna blir det fråga om avgifter. Man kanske får
se fler avgifter om vi får fortsätta att jobba med det här - det får framtiden
utvisa.

Några ord om 64-årsgränsen. Jag kan bara säga att jag själv är mycket ak-
tiv i en av handikapprörelserna, och jag tycker att vi klarar sådana kurser
just för de äldre ganska bra. De vill ofta ha dem på hemmaplan, och de vill
ordna det genom sin egen förening. Det behövs faktiskt varken korttidsstu-
diestöd eller annat. Detta klarar man genom dagskurser och sådana saker.
Jag tror inte att vi skall frångå 64-årsgränsen för dem mer än för några andra.

Anf. 93 SYLVIA LINDGREN (s):

Herr talman! Jag har förståelse för att det behövs regler och principer -
det är nödvändigt. Ibland kan dock principer komma att ta över det sunda
förnuftet. Motion Sf503 belyser just ett sådant exempel.

Enligt nuvarande regler går det inte att få studielån för uppehälle och
eventuella terminsavgifter för gymnasieutbildning om den sökande inte har
fyllt 20 år. Om utbildningen däremot är att betrakta som högskoleutbildning
finns inga sådana åldersgränser. Bidrag utgår alltså, även om studenten i det
fallet är under 20 år.

Har vi t.ex. en elev som genomgått en tvåårig gymnasieutbildning direkt
efter grundskolan och som kanske jobbat ett år för att skaffa sig meriter för
att söka in på en vidareutbildning och den vidareutbildningen är klassifice-
rad som gymnasieutbildning går det alltså inte att få något studielån, även
om den sökande skulle vara 19 år 11 månader och 28 dagar. Den unga männi-
skan är då hänvisad till sysslolöshet under ett år och till att sedan försöka
komma in på skolan med ett års förskjutning. Då finns det inte heller några
garantier för att han eller hon kommer in på utbildningen.

Centrala studiestödsnämnden har bekräftat de här byråkratiska reglerna,
och det finns ingen som helst dispensmöjlighet. Den enda möjligheten att
komma runt eländet är att försöka få skolan i fråga att ansöka om att bli
betraktad som högskola i stället för att anses bedriva utbildning av gymnasie-
utbildningskaraktär. Det är ett besked som jag har fått från Utbildningsde-
partementet.

Detta har på något vis rågat måttet för mig. Är det skolans utbildningsfor-
mer som skall vara avgörande för om den är en högskola eller en gymnasie-
skola, eller är det studiemöjligheten? Jag har faktiska exempel på att man

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Studiestöd

6 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 82

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Studiestöd

rekommenderat en skola som är klassificerad som gymnasieskola att i stället
försöka få högskoleutbildningsstatus för att man då skulle komma runt den
här regeln.

Det här blir ännu märkligare med hänsyn till att det här kan handla om
ungdomar som ligger på gränsen till 20 år men inte har fyllt det under termi-
nen. De söker ju lånet för att just gå utbildningen och återbetala det, men vi
säger nej därför att det är fel skolform. Samhällsekonomiskt är de här tu-
rerna onekligen svåråtkomliga.

Jag tror inte att de exempel som jag nu har anfört är så vanliga men de
förekommer, och sedan jag började engagera mig i den här saken har jag fått
flera exempel på den här stelbentheten.

Utskottet skriver i betänkandet att utgångspunkten måste vara att gymna-
siestudier skall kunna genomföras utan skuldsättning. Utskottet har också
vid sin behandling tidigare år av frågan om kommunernas ansvar för dessa
elever förutsatt att det i de fall då föräldrarna inte ställer upp finns ett funge-
rande samhällsstöd och att gymnasieskolornas elevvårdande och kurativa
verksamhet leder till att eleverna kommer i åtnjutande av behövligt stöd.

Kommunerna i sin tur hänvisar till föräldrarnas ansvar och ställer sig i
många fall negativa till att betala ut sociala bidrag, om man söker det. För
den unga människan blir det alltså att vänta, utan garantier att komma in på
skolan vid nästa ansökningstillfälle - då måste eventuellt nya prover göras
och nya regler följas. Det här blir naturligtvis dyrt för samhället, och ungdo-
marna känner sig lurade.

Jag har förståelse för och känner sympati för utskottets grundprincip, men
när det slår fel måste möjligheter till prövning i särskilda fall finnas. Jag är
besviken över att utskottet inte har anammat innehållet i motion Sf503.

Anf. 94 HANS DAU (m):

Herr talman! Sylvia Lindgren lämnade ju egentligen också svaren på sina
frågor. Jag kan inte säga mer än att det är utskottets princip att man inte skall
låna till gymnasiestudier - här finns ju det kommunala ansvaret.

Den skola som nämns i motionen - Berghs reklam- och marknadsförings-
institut - är enligt vad jag har inhämtat en skola som gott skulle kunna fylla
högskolekriteriet. Det är klart att det vore en fördel om så många skolor
som möjligt levde upp till att ha högskolestatus. Det brukar inte försämra
utbildningen eller kraven.

Minnesgoda ledamöter som har varit med länge säger att det en gång i
slutet av 70-talet eller början av 80-talet fanns ett regeringsförslag om att
det skulle bli möjligt att ge dispens och ge de här människorna ett lån, men
riksdagen avslog det - just av den anledningen att man inte skall låna till
gymnasiestudier. Det tycker jag att man kan respektera.

Här talar vi nu om 19-åringar, men det kan ju gå längre ned i åldrarna om
man slutar gymnasiet tidigare. Utan att vara alltför kunnig om det här kan
jag tänka mig att det kan handla om ett par år, och då kan det röra sig om
ganska mycket pengar.

Det är det kommunala ansvaret och föräldrarna man måste lita på - det är
tyvärr så.

82

Anf. 95 SYLVIA LINDGREN (s):

Herr talman! Först några ord om åldersgränsen. Det är ju fortfarande så,
att man lämnar grundskolan när man är runt 16 år och den treåriga gymna-
sieutbildningen när man är 16-18 år. Det är vad som kommer därefter som
kan vara intressant.

I det här fallet är fortfarande utbildningen vid RMI Berghs skola att be-
trakta som en gymnasieutbildning. Elever har drabbats just på det sätt som
jag tidigare exemplifierat.

Jag vet att ärendet har behandlats vid ett sammanträde i regeringen. Men
där säger man sig inte kunna göra någonting. Reglerna måste ses över, heter
det. Jag vänder mig således till representanterna för den borgerliga majorite-
ten för att få veta vad som gjorts här. Men man är, som sagt, inte villig att se
över några dispensmöjligheter. Jag är besviken över hur det här i praktiken
slår.

Jag har förståelse och känner sympati för de principer som utskottet vär-
nar om. Också jag värnar om de principerna. Men när personer på bara
några dagar eller veckor kan hamna mittemellan beträffande det här nätet
tycker jag att det måste finnas en möjlighet att någonstans pröva detta i stäl-
let för att låta de ungdomar som drabbas gå sysslolösa. Vi riksdagsledamöter
måste också sätta oss in i hur det i praktiken är och hur tillämpningen slår.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 19 §.)

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Studiestöd

11 § Omstrukturering av det svenska ägandet i Scandinavian Airlines
System, SAS

Föredrogs

trafikutskottets betänkande
1992/93:TU20 Omstrukturering av det svenska ägandet i Scandinavian

Airlines System (SAS) (prop. 1992/93:59).

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

(Beslut fattades efter 19 §.)

12 § Tidigareläggning av investeringar i trafikens infrastruktur

Föredrogs

trafikutskottets betänkande

1992/93:TU38 Tidigareläggning av investeringar i trafikens infrastruktur.

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

(Beslut fattades efter 19 §.)

83

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

13 § Anslag till Tullverket, m.m.

Anslag till

Tullverket, m.m.

Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1992/93:SkU23 Anslag till Tullverket, m.m. (prop. 1992/93:100 delvis).

Anf. 96 SVERRE PALM (s):

Herr talman! Tullverksamheten för det kommande budgetåret skall bedri-
vas efter de förutsättningar som varit gällande för innevarande budgetår. Det
totala ramanslaget uppgår till litet drygt 1,25 miljarder kronor för budgetåret
1993/94. Detta motsvarar i stort sett vad Generaltullstyrelsen äskat i sin an-
slagsframställan.

Tullverket åläggs inga nya sparbeting utöver de redan beslutade 300 miljo-
ner kronor som man under fem år är ålagd att spara för att finansiera tullda-
tasystemet. Däremot får Tullen extrapengar. Man får 3,5 miljoner kronor
för förberedelser inför EG och 8,25 miljoner kronor för att fullfölja tullda-
tauppbyggnaden. Några särskilda medel till tekniska hjälpmedel, SPADI-
utbyggnad och ADB-utrustning eller ökade resurser för nya trafiklinjer blir
det inte, utan för dessa ändamål får Generaltullstyrelsen prioritera inom be-
viljat ramanslag. Generaltullstyrelsen begär att tullförrättningsavgifter och
ränteinkomster skall redovisas mot inkomsttitel. Detta tillstyrks i propositio-
nen.

Herr talman! I samband med utskottsbehandlingen av Tullverkets anslag
har också sju motioner från den allmänna motionstiden behandlats. Detta
har medfört att vi socialdemokrater reserverat oss på fyra punkter.

I en partimotion föreslår vi kraftfulla åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten. Dessa åtgärder rör flera utskottsområden. För vårt område
gäller det en ökning av anslaget med 2 miljoner kronor för insatser i syfte att
stärka Tullkriminalens spanings- och utredningsresurser vad gäller den inter-
nationella ekonomiska brottsligheten. Detta krav har ej vunnit gehör vid ut-
skottsbehandlingen.

Enligt propositionen bör Tullverket påskynda anslutningen av företag till
tulldatasystemet. Vi följer upp detta med ett krav på att den som enligt 13 §
tullagen godkänts att som ombud lämna tulldeklarationer skall lämna dessa
elektroniskt. Jag vill här fråga majoritetens företrädare: Varför motsätter ni
er en reglering av uppgiftslämnandet för godkända ombud?

Redan under den allmänna motionstiden förra året väckte vi frågan om
Tullens befogenheter i ett EG-perspektiv. Under det gångna året har nya
uppgifter kommit fram som gör det än mer angeläget att bringa klarhet i frå-
gor som gäller Tullens befogenheter och hur man skall agera för att klara
smuggelbekämpningen. Min fråga till Carl Fredrik Graf är: När är ni be-
redda att lämna svar på frågan om hur tullverksamheten skall organiseras i
ett EG-perspektiv?

I den sista reservationen i betänkandet, reservation 6, begär vi en översyn
av reglerna om förtullning av utlandsresenärernas varor. Eftersom utskotts-
skrivningen är antagen med ordförandens utslagsröst är det när det gäller
det här förslaget öppet för en anslutning från Ny demokratis sida till vår re-

84

servation om ett tillkännagivande till regeringen. Klarhet i den frågan får vi
efter Peter Klings anförande här.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till reservationerna 1, 3, 4
och 6. Dessutom vill jag anmäla att jag har för avsikt att begära votering
beträffande reservationerna 1 och 6.

Anf. 97 PETER KLING (nyd):

Herr talman! Jag skall börja denna teaterföreställning med att tala om
skatteutskottets betänkande SkU23. Till detta betänkande har vi från Ny de-
mokrati fogat två reservationer. Den ena reservationen handlar om ett kom-
petensstöd på 10 miljoner kronor till Tullverket för att komplettera kunska-
perna på narkotikaområdet. Detta kommer min kollega Karl Gustaf Sjödin
att senare tala om.

Den andra reservationen handlar om lokala verksamheter. I en motion har
socialdemokraten Krister Örnfjäder begärt ökade resurser till tullen i Väs-
tervik. I en annan motion kräver Agne Hansson från Centern och Christer
Lindblom från Folkpartiet att man åter skall inrätta en tullstation i Väster-
vik. Till slut finns en kds-motion från Kenneth Lantz, som vill ha ett utta-
lande av riksdagen om värdet av en ökad gränskontroll i Östersjön.

Självklart skall riksdagen bifalla dessa motioner. Vilka aspekter har vi här
i Sverige när det gäller Östersjöområdet? Jo, sannolikheten är stor för att
narkotikasmuggling, alkoholsmuggling, vapensmuggling och människo-
smuggling kommer att öka avsevärt nu när det forna Sovjetunionen inte
längre är en diktatur.

De resurser som satsas på en tullverksamhet i Östersjöområdet - förlåt,
herr talman, men nu kommer jag att svära - kommer att ge dynamiska effek-
ter för våra barn och barnbarn. Jag tror nämligen att de resurser som satsas
på en ökad kontroll i Östersjön kommer att leda till att det svenska samhället
på sikt får mindre problem genom att mindre mängder alkohol och narkotika
förs in i landet. De 5-10 miljoner kronor som det kostar att öka kontrollen
är väl använda pengar.

Det farligaste med denna reservation är att Ny demokrati ställer sig helt
och hållet bakom tre enskilda motionärer: en centerpartist, en folkpartist
och en kds-are. Det är ju fruktansvärt att man skall tillstyrka enskilda motio-
ner. Går jag ut på gatan och hämtar femton personer av varierande slag i
samhället och sätter mig med dem i skatteutskottet, får jag en enhetlig an-
slutning till motionerna. Men i utskottet är det förbaskat svårt - ursäkta mig,
herr talman - att tillstyrka enskilda motioner.

Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 5. Min kollega kommer senare
att yrka bifall till reservation 6.

Anf. 98 LARS BÄCKSTRÖM (v):

Herr talman! Det här betänkandet angående Tullens verksamhet handlar
om att fastställa anslagen. Vi i Vänsterpartiet vet att Tullen formellt sett har
varit undantagen från sparprogram, men i praktiken har man tvingats spara
genom att man skall finansiera tulldatasystemet inom sina ramar.

Nu tror vi att man till stor del har klarat och kommer att klara av den här

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Anslag till

Tullverket, m.m.

85

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Anslag till

Tullverket, m.m.

86

uppgiften. Vi vet att det är ett ansträngt statsfinansiellt läge. Därför har vi
inte föreslagit i våra egna motioner några ytterligare medel till Tullverket.

Vi är väl medvetna om att man har vissa problem inom Tullverket. Därför
tycker vi att det är av vikt att effektivisera verksamheten. Vi tror att det so-
cialdemokratiska förslaget under mom. 3 i reservation 3 om ett elektroniskt
uppgiftslämnande kan hjälpa Tullverket att klara av de åtaganden man har
inom begränsat ekonomiskt utrymme.

Det hade varit frestande att tillstyrka förslag från Ny demokrati om mer
medel, men vi har tyvärr inte klarat av att anvisa finansiering för ytterligare
satsningar.

Det är riktigt som Peter Kling säger att det finns problem på vissa håll,
men vi menar att den som bäst kan avgöra de olika prioriteringarna är Tull-
verket självt. Därför har vi inte ställt oss bakom Ny demokratis reservation
5.

Socialdemokraterna tar i reservation 4 under mom. 4 upp Tullverkets be-
fogenheter i EG-perspektiv. Det är kanske, som jag ser det, den viktigaste
reservationen i betänkandet, den viktigaste punkten i hela betänkandet. Vi
i Vänsterpartiet har inte motionerat i den här frågan. Det är en väldigt enkel
förklaring till det: Vi anser inte att Sverige bör gå med i den europeiska unio-
nen.

Det är naturligt att de partier som är för EG-medlemskap tar upp de pro-
blem som uppstår om Sverige går med i den europeiska unionen. Det är
klokt och förståndigt av Socialdemokraterna att lyfta upp dessa problem, för
de är oerhört stora. Det är märkligt att andra EG-vänliga partier inte tar upp
och diskuterar dem mer fylligt.

En rad problem kommer att uppstå vid EG-medlemskap. Det gäller kemi-
kaliefrågan, miljöfarligt gods och avfall. Där vet vi att det finns olika yttre
kontrollnivåer inom den gemensamma marknaden som gör att man kommer
i ett mycket farligt läge när man slopar de inre gränskontrollerna. Vi vet att
det finns problem inom livsmedelsområdet, kötthantering, när det gäller sal-
monella, icke-animaliska livsmedel, listeriabakterien. Man har nyligen haft
problem i Italien, där man har fått stoppa försäljningen av vissa livsmedel. Vi
får problem med hotade djurarter och transporter över gränserna. Italien,
Grekland och Irland står inte bakom internationella konventioner.

Man har en oerhört snårig jordbrukspolitik inom EG, oerhört tekniskt
komplicerad att övervaka. Det gör att det tulldatasystem där alla är mer eller
mindre tvångsmässigt anslutna är helt nödvändigt för att inte Tullverket skall
bryta samman under tyngden av det komplicerade regelverket.

Det finns en rad sådana här problem, men det viktigaste är naturligtvis
frågan om narkotikakontrollen. Peter Kling nämnde Östersjöländerna. Det
är sant att de utgör ett problem. När man tänker på narkotika, tänker man
ofta på Marocko, Thailand, Colombia, Burma, Libanon, länderna utanför
EG. Men det stora problemet när det gäller narkotika är inte dessa länder,
utan det är faktiskt EG-länderna. Tullen gjorde 1 639 beslag det senast regi-
strerade året. Av dessa kommer narkotikan i 1 456 fall från EG-länderna.
83 % av beslagen går att hänföra till EG-området.

När det gäller dessa 1 456 beslag av narkotika vid gränserna gjordes 1 302,
89 %, i samband med rutinmässiga stickprovskontroller. Det är dessa kon-

troller som skall försvinna i den gränslösa unionen. 83 % av narkotikabesla-
gen går att hänföra till EG-området. 89 % av beslagen gjordes alltså vid ru-
tinmässiga stickprovskontroller. Det är detta som man riskerar att avhända
sig vid den europeiska unionen. Det är mycket allvarligt. Det stora proble-
met, Peter Kling, är faktiskt den existerande narkotikaimporten från EG-
staterna.

Då säger Socialdemokraterna - det är oerhört poängfullt - i sin reserva-
tion att man faktiskt har rätt att göra narkotikakontroll även vid gränserna i
ett EG-sammanhang, under förutsättning - så har EG-kommissionen sagt
den 8 maj 1992 - att man har samma kontrollnivå inom landet som vid grän-
sen. Då kan man alltså ha kontroll vid gränserna, men då skall det vara
samma ambitionsnivå som för kontroller inom landet.

Socialdemokraterna tog upp i sin reservation behovet av en sådan kon-
trollverksamhet även inom landet, för att kunna få motiv och argument för
att hålla en kontrollnivå vid gränserna. Därför är det olyckligt att man inte
genast nu från den borgerliga majoriteten ställer sig bakom ett sådant yr-
kande. Visst vet jag att frågan bereds och utreds, men här borde det vara
naturligt för en att säga klart ifrån att vi måste hålla en hög ambitionsnivå när
det gäller narkotikakontrollen. Här behöver man inte vänta på utredningar,
förvisso inte, Carl Fredrik Graf. Det är bara att ställa sig bakom förslaget.

Ni gör EG-motståndaren en otrolig tjänst genom att hesitera och vara lud-
diga i den här frågan. EG-kritikerna borde naturligtvis vara glada över så-
dana EG-anhängare, men den här frågan är för viktig för narkotikabekämp-
ningen för att ha den stämpeln på det hela. Det är obegripligt att vi inte kan
enas om en fast linje när det gäller narkotikabekämpningen i ett EG-per-
spektiv. Det här är det viktigaste.

Jag anmälde mig på en viss tid och får i någon mån hålla mig till denna.
Men vi har, herr talman, i vår meningsyttring ställt oss bakom de socialdemo-
kratiska reservationerna. Sverre Palm från Socialdemokraterna har sagt att
han begär votering beträffande två. Jag måste, med anledning av vad jag nu
sagt, redan nu anmäla att jag vill ha votering vad gäller reservation 4 under
mom. 4.

Anf. 99 PETER KLING (nyd) replik:

Herr talman! Jag tyckte att jag hörde indikationer på att Lars Bäckström
eventuellt skulle kunna tänka sig att det var bra med en kompetensutveck-
ling hos Tullen när det gäller narkotikaspaning osv. Lars Bäckström säger
också att det är bra om Tullverket få 2 miljoner kronor för att kunna öka
spanings- och utredningsinsatserna i fråga om internationell ekonomisk
brottslighet riktad mot Sverige.

Jag vill säga till Lars Bäckström att jag tror att satsningen på att stoppa
narkotika-, alkohol-, vapen- och människosmuggling ger mycket större ef-
fekter för svenska samhället än eventuellt - i och för sig tycker jag att det är
bra - stävjandet av ekonomisk brottslighet riktad mot Sverige.

En narkoman kostar 10 000 kr per dag för samhället. Det är jättestora
pengar, för att inte tala om vad det ställer till med ur mänskliga aspekter. Jag
tycker att det är konstigt att Lars Bäckström inte ställer upp på att dels öka

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Anslag till

Tullverket, m.m.

87

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Anslag till

Tullverket, m.m.

88

resurserna i fråga om Östersjöområdet, dels anslå 10 miljoner till kompe-
tensutveckling inom Tullen.

Anf. 100 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:

Herr talman! Jag kan förstå att Peter Kling från Ny demokrati tycker att
det är märkligt, eftersom man ofta säger att vänsterpartisterna har guldbyxor
på sig och alltid kan föreslå hur mycket pengar som helst, men så är det inte.
Vi har inte kunnat skapa finansiellt utrymme för den här satsningen. Jag tror
säkert att Tullverket skulle kunna ha väl nytta av dessa medel. Men vi säger:
Driv på med det elektroniska uppgiftslämnandet, som frigör en del resurser
som kan användas till detta!

Vi har sett det som möjligt att stödja Socialdemokraternas reservation om
2 miljoner extra. Det är litet märkligt att två oppositionspartier bjuder över
Vänsterpartiet i en anslagsvillighet. Men, Peter Kling, 2 miljoner är i alla fall
bättre än ingenting. Om 2 miljoner borde vi kunna enas.

Ny demokrati är ett EG-vänligt parti. Det viktigaste ni kan göra för att
bekämpa narkotika är faktiskt att se till att Tullverket har lagliga möjligheter
att ingripa vid gränserna vid ett eventuellt EG-medlemskap. Så länge ni tve-
kar i den frågan blir det väldigt svårt att förstå er satsning och kamp mot
narkotika. Det här är det absolut mest avgörande om vi skall kunna be-
kämpa narkotikan.

EG-medlemskap utgör ett hot när det gäller ökat narkotikabruk, om vi
helt tappar kontrollen över gränserna. EG-kommissionen har sagt att man
måste ha möjlighet att ingripa inom territoriet om man vill ha yttre gränskon-
troller. Det var just vad Socialdemokraterna tog upp i sin reservation 4. Det
borde vi tre partier kunna enas om, inte bara vi tre, utan riksdagens alla par-
tier borde naturligtvis vara överens om detta. Tycker inte Carl Fredrik Graf
det i dag, så kommer han säkert en annan dag att göra det. Det får vi se när
han håller sitt inlägg.

Anf. 101 PETER KLING (nyd) replik:

Herr talman! Det är riktigt, Lars Bäckström, att när vi går in i EG skall vi
behandla dessa frågor och diskutera dem både livligt och snällt. Det hoppas
jag att vi gör, för det är en viktig sak för Sverige och svenskarna att se till att
det inte kommer in en massa narkotika, självfallet. Jag har tre barn själv, så
jag är väldigt mån om att det inte skall vara något inflöde av narkotika till
Sverige.

Sedan vill jag kommentera detta att 83 % av narkotikabeslagen gäller EG-
länderna. Det är klart att det blir så. Ryssland har inte varit ”fritt” så länge.
Men vänta bara tills de narkotikaproducerande länderna kommer på att det
kanske blir billigare att föra narkotika via f.d. Sovjetunionen och de baltiska
staterna. Om de är billigare inkörsportar väljer man klart dessa i framtiden.
Det är inte riktigt öppet ännu, men vänta bara några år tills det blir öppet.
Vi har sett tendens till människosmuggling redan nu. Det är bara början,
Lars Bäckström. Jag lovar med bestämdhet att narkotika- och alkohol-
smuggling, vapensmuggling och sådant kommer att öka avsevärt från öst-
blocket. Jag är bergsäker på det.

Därför menar vi från Ny demokrati att det är ett givet självklart ändamål

att utöka Tullens resurser tills vi går med i EG - sedan får vi se hur vi löser
frågan. De miljoner som Lars Bäckström talar om att vi slösar till både höger
och vänster innebär åter en gång - jag måste svära i kammaren - en stor
dynamisk vinning för samhället: man får inte in sådan skit som narkotika,
utan man håller gränserna stängda. Det är helt självklart.

Anf. 102 SVERRE PALM (s) replik:

Herr talman! Lars Bäckström pekade ut reservation 4 som den viktigaste.
Jag har yrkat bifall till samtliga våra reservationer. För oss socialdemokrater
är de lika viktiga allihop. Det var mitt försök att underlätta kammararbetet
att begära votering bara beträffande två.

Anf. 103 CARL FREDRIK GRAF (m):

Herr talman! I det här betänkandet är vi eniga om anslagsnivån på drygt
1 255 miljoner. Sverre Palm tog i sitt inledningsanförande upp Tullverkets
äskanden och andra saker kring detta som vi är överens om.

Det är kanske ändå viktigt att framhålla den målsättning för Tullens verk-
samhet som anges i propositionen. Det är framför allt tre punkter som
nämns, nämligen Tullens uppgift att fastställa underlag för tull, moms och
andra skatter, vidare att svara för utrikeshandelsstatistiken och att övervaka
kontrollen över den gränsöverskridande trafiken, med särskild prioritet när
det gäller narkotika.

Jag vill gärna ha det sagt, om nu någon skulle sväva i tvivelsmål på denna
punkt, att det inte råder några delade meningar om vikten av att ta itu med
dessa problem. Dessa mål kommer också att ligga fast. Det är självklart att
det är två faktorer som under den närmaste tiden kommer att styra utveck-
lingen för Tullen. Det är dels närmandet till EG, dels utvecklingen i Öst-
europa.

Vi hörde här i de tidigare inläggen hur Peter Kling betonade närmast Öst-
europafrågan och Lars Bäckström betonade EG-frågan. Jag skall inte döma
vem av de båda herrarna som har rätt i det här avseendet. Men det är uppen-
bart att båda dessa faktorer påverkar tullens utveckling.

När Sverige blir medlem i EG, vilket vi tror kommer att äga rum inom en
ganska snar framtid, dvs. under de närmaste åren, kommer det att innebära
att vi blir medlemmar i en tullunion. Detta påverkar momssituationen, vissa
punktskatter, handelsstatistiken och hur varuflödet hanteras. I detta sam-
manhang är det också viktigt att påpeka att skatteutskottet har till uppgift
att se över skatter och tullar. Men detta hänger ju ihop. Det är viktigt att
ha likartade momssatser och punktskatter i de olika länderna, därför att då
minskar det ekonomiska incitamentet till smuggling av varor.

Kontrollbehovet vid gränserna har tidigare diskuterats. De tidigare ta-
larna har då främst berört narkotikafrågan, men det är också en kontroll-
fråga när det gäller den traditionella handeln. När det gäller den interna EG-
handeln kommer tullens möjligheter att också i efterhand kontrollera företa-
gens räkenskaper att aktualiseras. Men denna fråga är fortfarande inte löst
inom EG. Därför torde det bli aktuellt att avvakta reglerna där.

Till betänkandet har fogats några reservationer som har berörts. De två
första reservationerna avser utökade anslag bl.a. till kompetensutveckling,

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Anslag till

Tullverket, m.m.

89

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Anslag till

Tullverket, m.m.

90

som utgör den stora delen i detta betänkande. Jag tittade i Tullens anslags-
framställan och fann, i likhet med Sverre Palms konstaterande, att Tullen i
de flesta avseenden har fått vad man ansett sig behöva, men inte när det gäl-
ler viss teknisk utrustning. Tullen har själv inte prioriterat de båda områden
som reservanterna har fört fram, utan det finns annat som man anser vara
mer angeläget om utrymme skulle ges för ökade anslag. Jag tycker för övrigt
att en begäran om tilläggsanslag på 2 miljoner i en budget som innehåller
1 255 miljoner definitivt ligger inom ramen för vad Tullverket självt kan prio-
ritera. Det behövs nog ingen pekpinne från riksdagen i det avseendet.

Det är värt att tillägga att det i den östra tullregionen har tillkommit en
rörlig kontrollstyrka, som tidigare har funnits i den södra och den västra tull-
regionen, vilket ansluter till Peter Klings synpunkt när det gäller lokalise-
ringen av tullverksamhet i östra delen av landet. Hur man bäst löser dessa
uppgifter är också en fråga som det är rimligt att Tullverket självt får be-
döma.

När det gäller lagregleringen av införandet av elektroniskt uppgiftsläm-
nande för ombud delar jag naturligtvis uppfattningen, vilket också framgår
av betänkandet, att det är angeläget att man kan utnyttja TDS fullt ut. Men
vi bedömer det inte som nödvändigt att lösa detta genom lagreglering. Vi
kan inte ensidigt se detta från Tullens perspektiv, utan det finns också ombud
som agerar på marknaden, som kan behöva tid att anpassa sig. Men jag är
övertygad om att en anpassning kan ske ganska snabbt även utan en lagregle-
ring.

Herr talman! Jag avslutar med att yrka bifall till hemställan i utskottets
betänkande.

Anf. 104 SVERRE PALM (s) replik:

Herr talman! Carl Fredrik Graf gav inte så värst mycket svar på reservatio-
nerna. Tillägget på 2 miljoner ansågs vara en för liten summa. Men det är
väl också känt för Carl Fredrik Graf att detta ingår i ett större sammanhang
där vi har lagt en partimotion som berör övriga utskott här i riksdagen. Det
gäller förslag på satsningar på Skattemyndighet, Polis, Åklagare och Krono-
fogdemyndighet. Den lilla biten, 2 miljoner, avsåg Tullens stöd. För att det
skulle bli en helhet behövdes detta stöd, men tyvärr blev det inte något så-
dant.

Att man inte vill lösa problemet med att för få ansluter sig elektroniskt,
tycker jag är tråkigt, därför att det tär på Tullens resurser genom att tullper-
sonal i dag måste hantera denna verksamhet manuellt i stället för elektro-
niskt, vilket kräver extra personal. Generaltulldirektören besökte oss i ut-
skottet. Vi frågade honom om detta. Han svarade att det skulle vara en för-
del för Tullverket om godkända ombud anslöts elektroniskt.

Jag kan i och för sig godta att det finns en öppning för Tullen i ett EG-
perspektiv. Det finns en förståelse för att man måste verka vid gränsen och
kanske även på andra platser i landet för att kunna möta det som hotar oss.
Men det är viktigt att vi då får signaler om hur regeringen tänker lösa detta.
Fyra stora utredningar har presenterats av Tullverket. Men tyvärr studsar
inte bollarna, och det kommer ingenting tillbaka. Det franska systemet med
en utökad befogenhet att ingripa över hela landets yta framstår för mig som

en väg som också Sverige skulle kunna gå. När kan vi få ett besked? Det är
ju fler än tullpersonalen som är oroliga inför framtiden.

Anf. 105 CARL FREDRIK GRAF (m) replik:

Herr talman! Jag tycker att den senare delen som Sverre Palm tog upp är
den viktigaste i denna diskussion. Jag har t.o.m. hunnit ta del av den femte
studien från Tullen - det kom en studie i går t.o.m. Så visst händer det en
del.

Som framgår av betänkandet pågår en utredning i Utrikesdepartementets
regi. Det är viktigt att framhålla att inte bara Tullen är part i målet, utan
självfallet även Rikspolisstyrelsen. Utrikesdepartementets utredning syftar
just till att samordna båda dessa myndigheters roll. Efter vad jag har inhäm-
at kommer utredningen att ganska snart - förmodligen vid halvårsskiftet -
vara klar med sitt arbete. Jag har gott hopp om att ett färdigt utredningsför-
slag på det här området skall kunna föreligga inom en snar framtid.

Anf. 106 SVERRE PALM (s) replik:

Herr talman! Ytterligare försök har gjorts för att få svar på just denna
fråga. Vi står nu inför en offentlig utfrågning den 4 maj. Är det ett datum då
vi kan räkna med att få svar på denna fråga?

Anf. 107 CARL FREDRIK GRAF (m) replik:

Herr talman! Sverre Palm nöjer sig inte med att utredningen skall presen-
tera sitt resultat vid halvårsskiftet, utan vill ha ett datum preciserat. Jag
måste då göra Sverre Palm, herr talman och övriga ledamöter besvikna, ef-
tersom jag inte kan presentera något datum för när utredningen skall komma
med sitt förslag. Men det är ändå inom ramen för ett par månader, så jag
tror att det finns alla möjligheter att vi inom en snar framtid här i riksdagen
skall kunna ta ställning till en helhetslösning.

Anf. 108 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:

Herr talman! Carl Fredrik Graf sade att vi kan vara förvissade om att han
ser det som angeläget att bekämpa narkotika. Det tror jag säkert. Men jag
tror också att det är helt säkert att Carl Fredrik Graf, som de flesta andra
moderater, är en varm vän av EG-unionen. EG-anhängarsidan ser ofta bara
det goda som kommer från EG-unionen och inte de problem som ett med-
lemskap skulle medföra.

Om majoriteten av folket törhända nu skulle vända så att vi blir medlem-
mar i EG, och om profilen när det gäller problemen med narkotika och
gränskontrollerna inte har varit hög, kommer vi att ställas inför fait accom-
pli, och vi kommer att få acceptera mycket mer av de problem som det kan
medföra än vad som annars vore fallet. Det handlar bl.a. om narkotikafrå-
gan och om gränskontrollerna.

EG-kommissionen sade den 8 maj 1992 till råd och parlament inom EG
att kontroll vid de inre gränserna förutsätter motsvarande kontrollnivå inom
medlemsstaternas territorium. Det är detta som finns som ett tillkännagi-
vande i den socialdemokratiska reservationen. Enighet i tanken borde leda
till enighet i handling, vilket vi borde ha haft i dag. Det gäller ju vid de för-

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Anslag till

Tullverket, m.m.

91

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Anslag till

Tullverket, m.m.

handlingar som nu pågår att ha en mycket hög profil när det gäller denna
fråga. Men det gäller även i andra frågor såsom kemiska produkter, livsme-
del, farligt gods, vapen, djur och rabiesrisken. När det gäller förhandlingsar-
betet med dessa frågor måste ambitionsnivån vara mycket hög, så att man
kan utnyttja de paragrafer som finns i Romfördraget nr. 100 och nr. 36, som
kan ge oss möjligheter till gränskontroller för att skydda hälsa, gods och liv
i vårt eget land, även vid ett EG-medlemskap. Detta borde man ta fasta på
redan nu. Här behövs inte de utredningar som man väntar på. Jag vill inte
att vi skall besluta om den tekniska utformningen av 63 § eller 75 § i tullagen.

Carl Fredrik Graf talade här om att han har sett den femte rapporten.
Själv har jag t.o.m. läst den. Det är därför jag inser att vi inte behöver lösa
detaljparagraferna, men vi politiker behöver ge klara instruktioner om att
dessa problem måste lösas med en bestämd infallsvinkel, dvs. att vi måste se
till att vi kan behålla gränskontrollerna för dessa områden, även om ni skulle
råka få Sverige med i EG-unionen.

Anf. 109 CARL FREDRIK GRAF (m) replik:

Herr talman! Jag tog t.o.m. med mig denna rapport, så då kan jag föran-
stalta om förhör med Bäckström för att kolla att även han har läst den. Men
det skall jag avstå ifrån.

Bäckström deltog i utskottets studieresa till Italien senast. En sak som slog
mig där var när borgmästaren i Palermo, som av kända skäl har ganska stora
problem med brottslighet, såg möjligheten att komma till rätta med proble-
men med kriminaliteten genom ett samarbete inom EG. Självfallet innebär
ett EG-medlemskap i detta avseende både möjligheter och risker. Jag blun-
dar inte för att det finns risker i detta sammanhang. Bäckström har i sina
inlägg i dag understrukit just riskerna.

Jag upprepar det som jag sade till Sverre Palm, nämligen att denna fråga
kommer att lösas inom en snar framtid. Det som behandlas i just detta betän-
kande är litet mer strikt gränsdragningen mellan Polisens och Tullens verk-
samhetsområden. Bäckström tar upp ett större perspektiv än det som fram-
förs i reservationen. Det gör att jag för min del denna gång begränsar mig
till det som förs fram i utskottets betänkande. Sedan får vi, när vi debatterar
dessa frågor längre fram, återkomma till helhetsbilden.

Anf. 110 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:

Herr talman! Helt klart finns det naturligtvis inte bara dåligheter inom
EG. Men vad vi nu diskuterar är just tullfrågan. Den viktiga punkten i det
sammanhanget är att EG-kommissionen, för att vid ett EG-medlemskap
kunna upprätthålla gränskontroller, säger att man måste ha motsvarande
ambitionsnivå på kontrollverksamheten inom landet. Det är då klokt att
sammanföra detta, eftersom det då blir enkelt att leda i bevis att man har
denna struktur på sin kontrollverksamhet när det gäller exempelvis narkoti-
kafrågan, livsmedel eller kemiska produkter. Det är denna poäng som jag
tycker att vi borde ha kunnat vara eniga om i dag, men det är vi inte än så
länge. Men, som någon sade, nästa år i Jerusalem är jag helt säker på att
Carl Fredrik Graf måste ansluta sig till den gemensamma vänsterpartistiska

92

och socialdemokratiska linjen, annars klarar han inte att behålla några EG-
anhängare över huvud taget.

Anf. 111 CARL FREDRIK GRAF (m) replik:

Herr talman! Jag skall naturligtvis inte upprepa mig för mycket och därige-
nom ta kammarens tid i anspråk, men jag vill poängtera att det i sak inte
finns någon skillnad mellan Bäckströms och min syn på denna fråga. Den
enda skillnaden är att Bäckström i dag vill ge regeringen detta till känna,
medan jag litar till att regeringen kommer med ett förslag med anledning av
det utredningsbetänkande som alldeles snart kommer att presenteras. Detta
kan möjligen vara skillnaden. Men i sakfrågan och när det gäller målet för
verksamheten tror jag att vi är helt överens.

Anf. 112 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):

Herr talman! Sveriges inträde i EES och närmandet till EG kommer att
ställa det svenska tullverket inför en rad nya metodproblem när det gäller
bekämpningen av den organiserade narkotikasmugglingen. De rutin-och
slumpkontroller som i dag svarar för en huvuddel av tullpersonalens beslag
kommer endast i ringa utsträckning och under speciella villkor att kunna an-
vändas även i framtiden.

Eftersom narkotika också i fortsättningen kommer att vara kontraband
och skall tas i beslag av tullpersonal då den påträffas vid olaglig införsel, är
det angeläget att Tullverket får resurser till att utveckla ny kompetens för
att möta narkotikahotet, särskilt som narkotikabrottsligheten i vår världsdel
under senare år har nått rekordnivåer. Det finns viktiga erfarenheter att ta
till vara hos tullpersonalen, men erfarenheterna behöver artikuleras och sys-
tematiseras.

Andra länders tullmyndigheter, främst inom EG, har samlat viktiga kun-
skaper om tullens möjligheter att bedriva effektiv narkotikabekämpning un-
der förhållanden med minskade gränskontroller. En europeisk narkotikaun-
derrättelseenhet är under uppbyggnad. Enheten kommer att få stor bety-
delse för informationsutbyte vid spaningsarbete och förundersökningar. För
att enheten skall kunna utnyttjas maximalt vid svenska insatser måste Tull-
verkets rutiner för att inhämta, analysera och distribuera underrättelser ut-
vecklas på åtskilliga punkter.

Ett annat viktigt utvecklingsarbete rör s.k. profilsystem, som har till syfte
att öka selektiviteten och därmed effektiviteten i tullkontroller. Sådana för-
sök har i alla avseenden närmast karaktären av forskning.

Det bör också noteras att Rikspolisstyrelsen har erhållit 10 miljoner kro-
nor för specialsatsningar på bl.a. utbildning inom polisens narkotikabe-
kämpning. Med hänsyn härtill är det lämpligt att även Generaltullstyrelsen
får samma summa för utbildning och kompetensutveckling i samband med
narkotikabekämpning. Medel härför kan lämpligen avsättas i de förslag till
anslag som regeringen föreslår i komplctteringspropositionen under våren
1993.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 i mom. 2 till skatteutskottets
betänkande SkU23.

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Anslag till

Tullverket, m.m.

93

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 19 §.)

Utökat älvskydd

94

14 § Frihandelsavtal mellan EFTA-staterna och Rumänien, m.m.

Föredrogs
utrikesutskottets betänkande
1992/93:UU23 Frihandelsavtal mellan EFTA-staterna och Rumänien, m.m.

(prop. 1992/93:165).

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

(Beslut fattades efter 19 §.)

15 § Kreditupplysningslagen

Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1992/93:NU22 Kreditupplysningslagen.

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

(Beslut fattades efter 19 §.)

16 § Utökat älvskydd

Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1992/93:BoU7 Utökat älvskydd (prop. 1992/93:80).

Anf. 113 BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Det betänkande, BoU7, som vi nu skall diskutera har rubri-
ken Utökat älvskydd.

Jag vill börja med att citera regeringsförklaringen från den 4 oktober 1991:
”Naturvården ges en central roll i miljöpolitiken. Den biologiska mångfal-
den värnas. En hög ambitionsnivå skall gälla i arbetet med att skydda värde-
full natur, såsom våra urskogar, hagar och våtmarker. De älvar och älv-
sträckor som har undantagits från utbyggnad värnas. Fler värdefulla vatten-
drag skyddas i naturresurslagen.”

Miljö- och naturresursdepartementet har låtit utreda vilka vattendrag som
är av särskilt stort värde för naturvård, friluftsliv, kulturmiljövård och fiske
och som för närvarande inte är skyddade mot vattenkraftsutbyggnad. Rege-
ringen har sedan haft utredningen som underlag vid utarbetandet av proposi-
tion 1992/93:80 om utökat älvskydd.

Av propositionen framgår att regeringen föreslår att sammanlagt 13 vat-
tenområden och älvsträckor skyddas från vattenkraftsutbyggnad genom att

de tas in i 3 kap. 6 § naturresurslagen. Det är i särklass den största samman-
lagda ökningen sedan naturresurslagens tillkomst.

En annan värdefull nyhet i regeringens proposition är att en granskning av
skyddsvärda objekt gjorts över hela Sverige. Det är givetvis angeläget att
skyddsvärda miljöer även i södra och västra Sverige tas in i naturresurslagen.
I propositionen föreslår regeringen att fyra syd- och västsvenska åar bevaras
från vidare utbyggnad, nämligen Bräkneån, Mörrumsån, Fylleån och Kynne
älv med Bullaresjöarna.

Tidigare har naturresurslagens 3 kap. 6 § rört vattenområden och älv-
sträckor huvudsakligen i Norrland.

När det gäller Bräkneån och Mörrumsån har regeringen i propositionen
gått längre än vad som redovisades i utredningsförslaget. Utredaren föreslog
att Bräkneån skulle skyddas i den del som rinner genom Blekinge. Proposi-
tionen föreslår att Bräkneåns hela vattenområde tas med i naturresurslagen.
Utredaren föreslog också att Mörrumsån inom Blekinge län skulle undantas
från vattenkraftsutbyggnad. Regeringen föreslår i propositionen att hela
Mörrumsåns vattenområde bör omfattas av skyddet.

Bostadsutskottet tillstyrker regeringens förslag om att sammanlagt 13 vat-
tenområden och älvsträckor skyddas från vattenkraftsutbyggnad genom att
tas in i naturresurslagen.

I ett avseende är regeringspartiernas företrädare i bostadsutskottet och
Socialdemokraterna inte överens. Det gäller älvsträckan mellan Stennäs och
Björna i Gideälven. Som framgår av propositionen finns ärende för utbygg-
nad anhängiggjort hos vattendomstolen när det gäller Gideälven. Ärenden
som är anhängiggjorda hos vattendomstol skall avgöras enligt de vid tiden
för ansökan gällande bestämmelserna i vattenlagen och naturresurslagen. Vi
vill därför avvakta beslut i vattenmålet. Dessutom kan jag tillägga att rege-
ringen förordnat att frågan om tillåtligheten av de ansökta vattenföretagen
skall prövas av regeringen.

Regeringen slår också fast i propositionen att arbetet med att inventera
värdefulla vattenområden och älvsträckor bör fortsätta. När kunskaperna
om skyddsbehov och motstående intressen ökat bör skydd enligt naturre-
surslagen övervägas för ytterligare vattenområden och älvsträckor.

I propositionen föreslås också en ändring i vattenlagens 11 kap. 3 §. Änd-
ringen i vattenlagen kan närmast ses som ett förtydligande. Bostadsutskottet
tillstyrker regeringsförslaget.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1 och i övrigt till utskottets
hemställan.

Anf. 114 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd):

Herr talman! Jag vill börja med att säga att frågan om älvars bevarande
eller ej hör till de svåraste frågorna som jag har varit med om att behandla.

Naturvärden skall ställas mot hur mycket energi som det är möjligt att få
ut. Bostadsutskottet har fått göra ekologiska överväganden som är mycket
svåra. Här vill jag säga att utskottet har lagt ned stor möda på att så gott vi
kan sätta oss in i frågorna.

Först skulle jag vilja stödja det utskottet har anfört om bevarandet. Jag
har tillbringat många härliga sommarveckor genom åren tillsammans med

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Utökat älvskydd

95

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Utökat iilvskydd

96

min pappa, och många fantastiska upplevelser, och strapatser för den delen,
har för evigt etsat sig fast i mitt minne. Att få lika fina upplevelser som jag
har haft är något som jag unnar framtida generationer.

Vår natur är bland det finaste vi har och något som vi skall vara stolta över.
Den är en tillgång, inte bara för oss själva, utan också för utländska gäster.
Naturligtvis ligger en enorm turistpotential i vår natur. Den skulle kunna öka
i omfattning.

Med anledning av det anförda vill jag yrka bifall till vår reservation, nr 2.

Anf. 115 BIRGER ANDERSSON (c) replik:

Herr talman! Ny demokratis företrädare Dan Eriksson i Stockholm yr-
kade bifall till reservation nr 2. Det är en reservation som Ny demokrati har
fogat till betänkandet.

När man tittar i det här betänkandet ser man att det finns 18 motioner,
men ingen av dessa har väckts av Ny demokrati. Jag skulle vilja ställa frågan
till Dan Eriksson: Varför motionerar inte Ny demokrati när man inte är nöjd
med en proposition?

Anf. 116 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd) replik:

Herr talman! Vid den tiden var jag litet osäker på var partiet stod i frågan.
Jag förvissade mig om att motioner hade väckts som vi kunde stödja. Efter-
som vi inte har så stor prestige i vårt parti kan vi lika gärna stödja andra
motioner. Jag hade alltså inte förankrat tankegångarna så mycket i partiet
att jag kunde skriva en motion.

Anf. 117 BIRGER ANDERSSON (c) replik:

Herr talman! Jag tycker att detta verkar vara ett svepskäl från Ny demo-
kratis representant. Om man är mycket intresserad av en fråga, bör man
mycket noggrant ta del av vad som står i en proposition. Men nu visar svaret
från Dan Eriksson i Stockholm att han tydligen har tagit intryck under dis-
kussionen i bostadsutskottet. Det hade väl varit värdefullt om han redan från
början hade antytt sina synpunkter och inte i detta sena läge skrivit en reser-
vation. Det finns inte en enda motion från Ny demokrati i detta betänkande.

Anf. 118 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd) replik:

Herr talman! För min del var saken klar. Det var inga problem med hur
jag skulle ställa mig, utan det var där partiet stod. Visst hade jag kunnat
väcka en enskild motion. Men jag försäkrade mig om vilka motioner som
fanns och såg att de gott och väl räckte till. Då tyckte jag att vi kunde ansluta
oss till dem. Och vi bestämde i partiet hur vi skulle ställa oss i denna fråga.

Anf. 119 JAN JENNEHAG (v):

Herr talman! Jag tycker att denna lilla träta mellan Ny demokrati och Cen-
terpartiet har vissa poänger. Birger Andersson stod här för en stund sedan
och hade den något hopplösa uppgiften att försvara sitt partis ställningsta-
gande mot bakgrund av alla stolta ord som fanns i regeringsdeklarationen,
vilken Birger Andersson var oklok nog att citera.

När det gäller Ny demokrati kan jag väl förstå att man inte hinner med

allt. Man hinner inte förankra allt. Man kommer i sista stund. Det drabbar
även oss i Vänsterpartiet. Vid behandlingen av detta betänkande hade vi inte
någon ledamot med. Vi har som bekant inte några ordinarie ledamöter i ut-
skottet, och suppleanten var förhindrad att närvara. Desto mer glädjande är
det att finna att Ny demokrati i reservation 2 uttrycker sitt stöd för yrkande
1 i vår motion. Det är bra. Inte heller vi, Dan Eriksson, besväras av någon
prestige i detta fall, utan vi tackar för detta stöd, även om det är surt för
Birger Andersson.

Jag anser att avvägningen mellan energifrågorna och bevarandeintressena
i detta fall är ganska lätt att göra. Det energitillskott som vi skulle kunna få
genom utbyggnad av de älvsträckor som det handlar om här i Gideälven,
Stora Luleälven och Österdalälven är rena felräkningsvolymerna. Det är det
däremot inte när det gäller vilka intressen som står på spel för i princip all
framtid. Om vi inte skall sätta ett värde på det också, vet jag inte vilken upp-
gift som vi skall ha här i riksdagen. Jag yrkar bifall till reservation 2.

I vår motion hade vi ett yrkande om att vattenlagen skall ändras så att det
är regeringen som skall avgöra tillåtligheten av vattenföretag, även om de
orsakar mindre miljöpåverkan. Jag står givetvis bakom den meningen i mo-
tionen, men jag avstår från att yrka bifall till motionen i det stycket.

Anf. 120 BIRGER ANDERSSON (c) replik:

Herr talman! Jag förstår att det är besvärande för Vänsterpartiet att inte
ens vara närvarande när utskottet handlägger en så viktig fråga.

Jan Jennehag sade att jag var oklok nog att citera ur regeringsförkla-
ringen. Jag tycker att det gav en mycket god bild av vad vi har åstadkommit
sedan regeringsförklaringen i oktober 1991. Det var ur den jag läste.

Jag kan citera ur motion Bo23 som har skrivits av Jan Jennehag och Hans
Andersson:

”Propositionen är en framgång för naturvården och alla som engagerat sig
i arbetet med att bevara vattendrag mot vattenkraftsutbyggnad. Den borger-
liga regeringen visar här större miljöförståelse och naturvårdsinsikt än vad
de socialdemokratiska lyckats visa.”

Anf. 121 JAN JENNEHAG (v) replik:

Herr talman! Det är, Birger Andersson, svårt att vara ett litet parti i riks-
dagen. Speciellt svårt blir det att bevaka olika utskottssammanträden när vi
i Vänsterpartiet är färre ledamöter än antalet utskott. Därför är det i vissa
fall inte möjligt att vara närvarande. Det tror jag att Birger Andersson för-
står.

När det gäller den senare delen av Birger Anderssons anförande, där han
läste ur vår motion, vill jag säga att propositionen trots allt är ett fall framåt.
Det är riktigt. Däremot finns det naturligtvis en skillnad mellan regerings-
deklarationens mycket stolta uttalanden och det som blir det praktiska resul-
tatet. Det vore ju så enkelt att nu uppfylla även dessa stolta deklarationer,
eftersom det kostar så litet i form av minskad energiproduktion och skulle
ge så mycket, både reellt och i symbolvärde.

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Utökat älvskydd

7 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 82

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Utökat älvskydd

98

Anf. 122 BIRGER ANDERSSON (c) replik:

Herr talman! Det är i alla fall glädjande att Jan Jennehag som motionär
har gett regeringen beröm för propositionen. Det tackar vi givetvis för.

Jag vill också när det gäller ambitionsnivån säga att naturresurslagen kom
till i mitten av 80-talet. Sedan dess har inte något förslag kommit från någon
regering där det har hemställts om att ytterligare älvsträckor och vattenom-
råden skall föras in i naturresurslagen. Detta är alltså den första propositio-
nen sedan naturresurslagens tillkomst där det har förts in ytterligare älv-
sträckor och vattenområden under lagen. Tidigare har bostadsutskottet fört
vidare motioner från partier som tillkännagivanden till regeringen.

Anf. 123 MAGNUS PERSSON (s):

Herr talman! I bostadsutskottets betänkande behandlas regeringens pro-
position om utökat älvskydd. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att
sammanlagt 13 vattenområden och älvsträckor skall skyddas från en fram-
tida vattenkraftsutbyggnad genom att de tas in i 3 kap. 6 § naturresurslagen.

Därutöver anser utskottsmajoriteten att sträckan mellan Stennäs och
Björna i Gideälven bör skyddas och föras in under naturresurslagens täck-
mantel. Beträffande älvsträckorna vid Brunnsberg i Österdalälven, Jaeru-
kaska m.m. i Stora Luleälven samt Ljungån i Gimån anser utskottet att ytter-
ligare inventeringar bör genomföras.

I en reservation författad av Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och
Kristdemokratiska samhällspartiet vill man inte nu ta ställning till Gideäl-
ven. Reservanterna anser att ytterligare inventering bör genomföras.

I en annan reservation vill Ny demokrati gå ytterligare ett steg längre och
redan nu, utan dröjsmål, ta in ett par älvsträckor i naturresurslagen.

En bred riksdagsmajoritet anser att man först bör avvakta ytterligare in-
venteringar innan riksdagen fattar sitt slutliga beslut beträffande tre älv-
sträckor.

Statsrådet aviserar nämligen i sin proposition att ytterligare älvsträckor
och vattenområden framdeles skall inventeras. I anledning därav anser ut-
skottsmajoriteten att tillfället är väl valt för att även dessa nämnda älv-
sträckor inryms i det aviserade inventeringsarbetet.

Statsrådet får med andra ord bakläxa på några punkter. Förutom Gideäl-
ven, som föreslås skyddas mot utbyggnad, menar alltså en bred riksdagsma-
joritet att regeringen bör återkomma till riksdagen med kompletterande lag-
förslag rörande vissa älvsträckors framtid. Vi får med andra ord möta frågan
i framtiden.

Herr talman! Så långt är allt frid och fröjd. En bred riksdagsmajoritet är i
stort sett ense om tagen ända fram tills vi möter Gideälven. Här råder klart
delade meningar om hur riksdagen bör förfara med Gideälven mellan Sten-
näs och Björna. Riksdagsmajoriteten, bestående av Socialdemokraterna,
Ny demokrati och Vänsterpartiet, anser att det är dags att redan nu skydda
Gideälven från framtida kraftverksutbyggnader och starka exploaterings-
intressen. Vi tycker, herr talman, att det är bra att Ny demokrati har blivit
mer miljövänligt och att man ställer sig bakom våra motioner. Det har vi
ingenting emot.

Regeringspartierna har här hamnat i opposition, och de har i sin reserva-

tion lojalt ställt upp på regeringens skrivningar. Reservanterna är därmed
villiga att offra 6 mil återstående outbyggd och ytterst värdefull älvsträcka i
den vackra strömmande Gideälven.

Jag går därmed över till reservation nr 1 för att något närmare kommen-
tera bakgrunden till utskottsmajoritetens ställningstagande och reservanter-
nas skrivning i betänkandet.

Den proposition vi nu behandlar är ett steg i rätt riktning. Men i väsentliga
delar anser vi att med tanke på regeringens tidigare uttalade ambition - inte
minst efter Birger Anderssons inlägg i kammaren - är propositionen en dålig
kompromiss.

När propositionen damp ner på riksdagens bord var det många med mig
som höjde ögonbrynen och med stor förvåning ställde sig följande frågor:
Varför hade statsrådet Görel Thurdin inte följt utredningsmannens förslag
att skydda Gideälven? Varför sparas inte älven till eftervärlden och kom-
mande generationer i ursprungligt skick med sina vilda forsar och strömmar?
Gideälven ligger dessutom inom statsrådets egna domäner och den valkrets
hon representerar.

Utredningsmannen hade i sitt ursprungliga förslag vägt för- och nackdelar
mellan miljö-natur och olika motstående intressen. Han hade till sist funnit
att ett bevarande av älven i dess outbyggda tillstånd är det ändamål som på
lång sikt bäst främjar en god hushållning med naturintressena. En övervä-
gande andel av berörda remissinstanser har därefter tillstyrkt utrednings-
mannens förslag. Fiskeriverket, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Örn-
sköldsviks kommun och Svenska Samernas Riksförbund har alla samma
budskap: Rör inte Gideälven! Alla har samma uppfattning. De har alla enigt
ställt upp bakom utredningsmannens framlagda förslag och sagt nej och åter
nej till Graningeverken AB:s och Gidekraft AB:s planer på en exploatering
av sträckan mellan Stennäs och Björna i Gideälven.

Herr talman! Gideälven är av riksintresse. Den aktuella älvsträckan är
inte mindre än sex mil och är till allra största delen outbyggd. I fallet Gideäl-
ven är det med andra ord betydande riks- och naturintressen som berörs.
Enligt samstämmiga uppgifter berörs i mycket hög grad det rörliga friluftsli-
vet, eftersom allmänheten flitigt utnyttjar den aktuella älvsträckan.

Företrädare för Örnsköldsviks kommun har inför utskottet redogjort för
sina ställningstaganden. Ett enhälligt kommunfullmäktige - en enhällig
kommun - har avvisat planerna på en framtida exploatering av Gideälven.
Man anser i Örnsköldsviks kommun att det är av synnerligen stort intresse
för lokalbefolkningen och kommunen att älvsträckan i sin outbyggda del nu,
inte senare, undantas från utbyggnad. Företrädarna för Örnsköldsviks kom-
mun gjorde ett mycket starkt intryck i samband med uppvaktningen inför
utskottet. De förde sin talan med skärpa, och de hade samtliga partiers man-
dat att framföra kommunens avvisande hållning till exploatering av älv-
sträckan.

Utskottsmajoriteten har slutligen funnit att övertygande skäl talar för att
sträckan mellan Stennäs och Björna i Gideälven skall tas in i 3 kap. 6 § andra
stycket i NRL. Det har funnits krav i motioner från Elvy Söderström, Social-
demokraterna, Jan Jennehag, Vänstern, och Sigge Godin och Lennart

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Utökat älvskydd

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Utökat älvskydd

100

Fremling, Folkpartiet, som därmed har fått sina motioner tillstyrkta och kra-
ven därmed tillgodosedda.

Herr talman! Vad har då hänt under resans gång? Vilka öden, äventyr och
överraskningar återstod i den fortsatta hanteringen i maktens labyrinter i re-
geringskansliet? Det är fastslaget att blod är tjockare än vatten. Här har vi
ett tydligt bevis på kopplingen mellan kapital, ägande och den sittande rege-
ringens beslutsvånda.

Det är många med mig som frågar sig varför Centern och framför allt Folk-
partiet backat inför Moderaternas linje i samband med att ärendet föredrogs
i regeringen. Efter hårdmangling i regeringen och efter det att frågan dragits
i långbänk gick Moderaterna segrande ut ur striden. Förlorarna, herr tal-
man, var miljövännerna, älvräddarna och de berörda kommunmedbor-
garna. Statsrådet Görel Thurdin, Centern, Folkpartiet och kds vek sig totalt
och kapitulerade förbehållslöst inför ultimativa krav från Moderaterna och
kapitalets företrädare.

Fru statsråd! Varför tillmötesgå starka snäva kapitalintressen framför oer-
sättliga naturvärden som är av stort intresse för det rörliga friluftslivet? Var-
för kompromissa bort dessa värden när partierna så storstilat och engagerat
i tidigare sammanhang deklarerat sin inställning och vitsordat natur- och
miljöintressenas stora och ytterst betydelsefulla värde?

I den borgerliga regeringsförklaringen hänvisade man till att regeringen
avsåg att lägga fram en proposition. Tiden gick och ingenting hände. Tydli-
gen satt det hårt inne att lägga fram en proposition. Frågor ställdes i riksda-
gen av enskilda otåliga riksdagsledamöter som tillhörde regeringskretsen om
och när propositionen skulle läggas fram. Efter sju sorger och åtta bedrövel-
ser kom så äntligen regeringens proposition. Resultatet blev, enligt vår upp-
fattning, en dålig kompromiss. Man kan gott säga att regeringen inte nådde
fram. Den maträtt som Siw Persson trodde att hon skulle bli serverad från
statsrådets sida kom aldrig. Siw Persson har i debatten sagt att ”vi inom Folk-
partiet liberalerna har länge hävdat att älvutbyggnadsepoken är slut”.

Hur känns det, Siw Persson, att ställa sig bakom detta? Jag förutsätter att
Siw Persson följer riksdagsmajoriteten i den slutliga voteringen. ”Det bidde
en tumme av en vante.” Siw Perssons ärliga propåer vägde lätt när rege-
ringen senare fattade sitt definitiva beslut. Nu har Siw Persson chansen att
stödja sina båda partikamrater Sigge Godin och Lennart Fremling.

Jag tog mig friheten att strax före denna debatt ögna igenom några tidigare
debatter. Vad fann jag då? Herr talman! Det är mycket intressant läsning att
i efterhand ta del av kammarens protokoll och vad som har sagts under se-
nare år i debatten om NRL.

Siw Persson har ofta fört Folkpartiets talan. Den 11 december 1989 sade
hon att det nu skulle vara slut på betongpolitiken. Ammerån skall räddas
och de få älvar som fanns kvar med rinnande vatten skulle få leva vidare.

Den 25 april 1990 sade Siw Persson att Folkpartiet liberalerna än en gång
ville ta tillfället i akt att hävda Folkpartiets krav om att älvutbyggnadsepoken
skulle vara slut.

Den 4 juni 1991 sade hon att Folkpartiet liberalerna i många år har kämpat
för att rädda de få rinnande vatten och vattendrag som finns i vårt land.

Herr talman! Liknande uttalanden som görs från kammarens talarstol för-

pliktar. Jag är inte ute efter att anklaga någon för uppenbart svek. Men det
hade varit befriande om Folkpartiets goda målsättning hade hållit hela vägen
ut. Nu blev det inte så. Nu sitter ni i högerbåset. Lojalt följer ni Moderaterna
på deras väg för att skövla oersättliga naturintressen. Centern, Folkpartiet
och kds har också hamnat i högerburen. Ni är på väg att glömma och frångå
tidigare givna utfästelser och propåer och därmed svika miljövännerna i de-
ras kamp.

Löftena kunna ej svikas - som det heter i den religiösa texten.

Jag skulle vilja att Birger Andersson och andra grunnar litet extra på melo-
din, innebörden i den religiösa texten och sången.

I dag har ni chansen att rösta för ett bevarande av en sex mil lång forsande
älvsträcka. Varför, statsrådet, denna kovändning? Varför offrar ni Gideäl-
ven?

Nu vill man i elfte timmen kasta in handduken, och man gör en trevare i
syfte att rädda vad som räddas kan. Nu vill man att frågan skall utredas.

Vi tycker att det inte finns mer att utreda. Gideälven bör räddas.

Med denna motivering yrkar jag bifall till hemställan i betänkandet och
avslag på reservation 1.

I reservation 2 av Ny demokrati vill man gå något längre. Jag yrkar avslag
på reservation 2.

Herr talman! Till sist några ord om vårt särskilda yttrande på s. 17 i betän-
kandet. Yttrandet berör förslaget till nambyte på de fyra största outbyggda
och fredade älvarna.

Debatten om de fyra största outbyggda älvarna - Torneälven, Kalixälven,
Piteälven och Vindelälven - handlar inte längre om huruvida de skall byggas
ut eller inte. Den handlar om vilken benämning, vilket namn, älvarna skall
ha. Statsrådet föreslår att de s.k. huvudälvarna i fortsättningen skall benäm-
nas nationalälvar. Förslaget är förvånansvärt och från konstitutionell syn-
punkt tveksamt. Vi från Socialdemokraterna anser att det är mer eller
mindre en petitess att kalla älvarna nationalälvar.

Förslaget är enbart en förändring till namnet - observera detta, herr tal-
man - och helt utan övrigt förpliktigande, och därför mer eller mindre gagn-
löst.

Vi anser det närmast pinsamt att statsrådet och regeringen lägger fram för-
slag utan att närmare ha redovisat någon som helst bakomliggande saklig
grund eller någon reell innebörd i lagförslaget. Vi uttalar den förhoppningen
att riksdagen i framtiden slipper liknande lagförslag.

Land skall med lag byggas, men inte med propositioner bestående av
tomma ord, fraser och utfästelser. Lagförslag är lagförslag, och propositio-
ner bör och skall rimligen innehålla relevans och substans, vilken regering
det än är som lägger fram lagförslaget inför Sveriges riksdag.

Herr talman! När det gäller namnet nationalälvar kvarstår vår principiella
uppfattning. Vi har med stor tvekan till sist accepterat namnändringen och i
slutomgången avstått från att reservera oss i denna del. Vårt särskilda ytt-
rande visar vår alltjämt kvarstående mycket skeptiska inställning till benäm-
ningen nationalälvar.

Herr talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till utskottets hemställan i dess

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Utökat älvskydd

101

Prot. 1992/93:82 24 mars 1993

helhet och avslag på reservationerna 1 och 2, vilka finns fogade till betän- kande BoU7.

Utökat älvskydd

Anf. 124 BIRGER ANDERSSON (c) replik: Herr talman! Jag börjar med det som Magnus Persson sist talade om, näm- ligen frågan om nationalälvar. Det är riktigt att det inte finns någon princi- piell skillnad. Men det har ett högt symbolvärde att dessa fyra älvar får be- teckningen nationalälvar. Jag vill citera vad som står i en motion där motionärerna redan har upp- märksammat detta. Det är motion Bo23 av Jan Jennehag och Hans Anders- son. De skriver där: ”Vänsterpartiet hoppas nu också att kampen för att rädda de fyra sista helt orörda älvarna i Sverige är över och har lyckats i och med att regeringen anser att de från och med nu ska betecknas som Sveriges nationalälvar.” Jag tycker att det är ett ovanligt gnälligt särskilt yttrande från Socialdemo- kraterna i den här frågan. Även Gideälven skall nämnas i detta sammanhang. Jag överlåter det allra mesta till statsrådet Görel Thurdin, som är från dessa trakter. Även jag har släktkontakter där uppe, och jag är ganska ofta där. Statsrådet kommer att närmare behandla frågan. Jag vill i sammanhanget nämna att det finns flera socialdemokratiska mo- tioner. Magnus Persson gjorde en ovanligt ensidig framställning - även för att komma från Magnus Persson. Här finns bl.a. en motion där man helt yr- kar avslag på propositionen. De socialdemokratiska motionärerna vill över huvud taget inte föra in några nya älvsträckor eller vattenområden i naturre- surslagen. Det finns också en motion som helt sammanfaller med regeringspartiernas reservation. Jag skall citera direkt ur den socialdemokratiska motionen, som är förfat- tad av Berndt Ekholm, ordförande i Broderskapsrörelsen: ”Mot bakgrund av att det är nödvändigt att öka kunskaperna om bevarandevärdena i out- byggda vattendrag avser föredraganden - statsrådet Thurdin - att ta initiativ till fortsatt inventering av vattenområden och älvsträckor. Enligt min mening bör i en sådan inventering också ingå Gideälven och den del av Österdalälven som nämnts ovan. Jag anser att beträffande dessa ytterligare kunskap bör inhämtas så att en bedömning grundad på en ökad kunskap framöver kan göras huruvida de skall skyddas enligt NRL. Sammanfattningsvis anser jag alltså att ytterligare överväganden bör göras innan beslut fattas om älvsträckan vid Brunnsberg i Österdalälven. Det- samma gäller beträffande Gideälven. Riksdagen bör genom ett tillkännagi- vande i frågan försäkra sig om att älvsträckan kommer att omfattas av den aviserade inventeringen.” Det är helt och hållet vad vi säger från regeringspartiernas sida. Vi har alltså hamnat i gott sällskap, i detta fall i Berndt Ekholms sällskap. Det kan- ske är dags för Magnus Persson att föra en debatt med de debattörer som över huvud taget inte vill ta in någonting nytt alls i naturresurslagen.

102

Anf. 125 MAGNUS PERSSON (s) replik:

Herr talman! I en debatt i kammaren den 25 april 1990 sade Birger
Andersson att en namnändring skulle ge ökad tyngd. Det gällde alltså det
symboliska att älvarna skulle benämnas nationalälvar. Vi har efterfrågat den
ökade tyngden. Vi menar att det inte finns någon substans bakom förslaget.
Därför anser vi att det är litet övermaga att komma med ett sådant förslag.

Birger Andersson berör sedan några övriga s-motioner. Nu är inte Berndt
Ekholm närvarande i kammaren. Men jag tror inte att Berndt Ekholm har
någon avvikande mening, och att han inte är nöjd med att vi från social-
demokraternas sida går längre och för all framtid fredar Gideälven. Det
skulle förvåna mig om han har en avvikande mening.

Det socialdemokratiska partiet är som bekant ett stort parti. Det finns
många enskilda motionärer som ser på dessa frågor från skilda håll. Ut-
skottsmajoriteten har stannat för den socialdemokratiska riksdagsgruppens
beslut. Vårt förslag är oåterkalleligt när det gäller Gideälven.

Anf. 126 BIRGER ANDERSSON (c) replik:

Herr talman! Jag ville bredda diskussionen. I Magnus Perssons inlednings-
anförande nämnde han enbart Elvy Söderströms motion. Men det finns
alltså andra socialdemokratiska motioner som går i annan riktning. Det jag
läste upp från Berndt Ekholms motion var ett direkt citat, och det tror jag
att Magnus Persson faktiskt får godkänna. Citatet visade att Berndt Ekholm
i detta fall går helt och hållet på samma linje som regeringen.

Anf. 127 SIW PERSSON (fp) replik:

Herr talman! Det är fantastiskt att höra Magnus Perssons brösttoner. De
är mycket yvigare nu i opposition än när Magnus Persson tillhörde regerings-
underlaget. Då gjorde han en tam figur.

Det är ingen konst att komma överens om att rädda Gideälven. Det slut-
giltiga beslutet fattas ju inte här i riksdagen. Det fattas när ärendet prövas
av regeringen, eftersom ärendet om Gideälven är anhängiggjort för pröv-
ning enligt vattenlagen. Det var väl det enda som ni kunde komma överens
om inom Socialdemokraterna.

När nu Magnus Persson har blivit en sådan älvräddare, varför då inte satsa
på Brunnsberg eller någon annan sträcka? Faktum är att prövningen av Gi-
deälven redan är anhängiggjord vid Vattendomstolen. Det sista ordet ligger
inte hos oss, utan det är regeringen som fattar beslutet. Det var därför som
ni inom Socialdemokraterna - som tidigare alltid har varit så oerhört nega-
tiva till att bevara älvsträckor - kunde komma överens om detta.

Låt mig till sist säga till Magnus Persson att det är ganska fantastiskt att
höra en kollega tala om för en annan hur den personen skall rösta. Jag förbe-
håller mig som vanligt rätten att själv bestämma hur jag skall rösta i en om-
röstning.

Anf. 128 MAGNUS PERSSON (s) replik:

Herr talman! Jag gav bara Siw Persson ett gott råd. Siw Persson har som
enskild ledamot i kammaren full rätt att rösta som hon vill. Men å andra

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Utökat älvskydd

103

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Utökat älvskydd

sidan finns en viss förpliktelse om man i tidigare debatter visat framfötterna
och sagt att det nu är slut med betongpolitiken.

När Siw Persson har anklagat mig och Socialdemokraterna för att föra en
politik där vi inte har räddat tillräckligt med vattenområden och kontroversi-
ella älvsträckor, är det inte så lätt som att i dag plötsligt bara byta fot, som
Siw Persson gör.

Herr talman! Vi litar inte på regeringen. Vi tror inte att Görel Thurdin
har en tillräcklig tyngd i regeringen för att motstå de mäktiga intressen som
representeras inte minst av de moderata statsråden. Därför är det en him-
melsvid skillnad, Siw Persson, mellan vårt förslag och det förslag som Siw
Persson och andra försöker krypa ur bakvägen.

Herr talman! Vi litar inte på regeringen. Det finns en klar skiljelinje mel-
lan reservanterna och den majoritet som inom kort förhoppningsvis kommer
att rädda Gideälvens vackra forsande strömmmar i statsrådets egen valkrets.

Anf. 129 SIW PERSSON (fp) replik:

Herr talman! Magnus Persson menar att det skall vara slut med betongpo-
litiken. Låt mig jämföra vad den här regeringen har åstadkommit på ett och
ett halvt år med vad den tidigare regeringen har åstadkommit under ett stort
antal år.

Här ligger en proposition där 13 vattendrag eller älvsträckor undantas och
de tre övriga undantas eller skickas tillbaka till regeringen för ytterligare ut-
redning, vilket i praktiken innebär en död hand för eventuella intressen för
en vattenkraftsutbyggnad. Vad har då Magnus Persson och hans fantastiska
kolleger gjort tidigare på detta område? De har åstadkommit ett antal pro-
positioner som gäller vattenkraftsutbyggnad. Det är dagens sanning, Mag-
nus Persson.

Anf. 130 MAGNUS PERSSON (s) replik:

Herr talman! Jag tror att Siw Persson inte riktigt har ställt om sig från den
tidigare oppositionsrollen, där hon kunde åka land och rike kring och be-
skylla oss för att vara betongpolitiker och för att offra älvar.

Det har varit en livlig debatt om de här frågorna - det vill jag säga, herr
talman. Det gäller många kontroversiella älvsträckor. Siw Persson har tidi-
gare varit en av de pådrivande. Därför beklagar jag att Siw Persson nu inte
klart deklarerar hur hon kommer att rösta.

Birger Andersson sade tidigare att i regeringsförklaringen uttalade man
att miljön har en central roll och att älvar skall sparas. Då kan vi titta på
reservationerna. Sträckan i Gideälven är sex mil lång. Här har utrednings-
mannen gjort ett bra jobb. Vi tycker att den är av så stor vikt att det finns all
anledning att vi sparar en forsande älvsträcka. Örnsköldsviks kommun har
sagt att vi inte skall röra Gideälven, och det står samtliga partier i kommunen
bakom, även Folkpartiet liberalerna.

Då måste jag ställa en fråga till mina vänner här i kammaren från de andra
partierna: Varför inte lyssna till folket uppe i dalen? Varför inte lyssna till era
partivänner i Örnsköldsviks kommun som bor på orten? Lyssna på rörelsen i
framtiden, Siw Persson och andra! Då går det lättare att regera.

104

Anf. 131 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Herr talman! Det var ju för väl att jag var här. Det måste kännas skönt för
Magnus Persson att äntligen få släppa loss all den ackumulerade känslostorm
som måste ha funnits i hans bröst under hela 80-talet. Det har låtit som en
vild brusande fors som har varit uppdämd under en längre tid och där dam-
marna har brustit. Jag tar tacksamt emot alla skäl för att vara rädd om våra
älvar.

Herr talman! När regeringens proposition lades fram sade jag att det var
något unikt att en svensk regering på eget initiativ föreslog att 13 älvar och
älvsträckor skall skyddas mot framtida vattenkraftsutbyggnad. Med Social-
demokraterna i opposition var jag inte ett dugg orolig för att propositionen
inte skulle gå igenom, och jag hade ju rätt. Hade däremot Socialdemokra-
terna suttit i regeringen hade inte detta förslag lagts fram.

Jag konstaterar också att Socialdemokraterna med Ny demokratis hjälp
även har tagit in Gideälven i naturresurslagen. Det är alldeles riktigt att jag
bor där uppe. Jag känner mycket väl till hur det förhåller sig med Gideälven.
Magnus Persson beskrev Gideälven som om den var fullständigt orörd och
fortfarande brusade fram i sina vilda forsar. Men jag har under socialdemo-
kratisk tid också sett hur forsar i den älven har strypts.

Det är inte så att vi på något sätt har offrat Gideälven. Regeringen måste
ta sitt förvaltningsrättsliga ansvar och se till att vi följer de lagar som vi stif-
tar. Jag tyckte att Magnus Persson var inne på det området alldeles nyss. Det
är väl ändå ganska ovanligt att man griper in i pågående ärenden. Det har
väl hänt någon enstaka gång förut, men det är rätt ovanligt.

Jag kan föreställa mig att Magnus Persson inte känner så där väldigt stort
förtroende för regeringen. Han är väl vis från tiden med sin gamla socialde-
mokratiska regering och när den regeringen fattade beslut i dessa frågor. Vi
får väl se. Den här regeringen har ju sagt att vi skall pröva tillåtligheten av
det här projektet i regeringen. Vi avvaktar nu Vattendomstolens utslag.

Jag har sett att det står i betänkandet, som också Magnus Persson har ställt
sig bakom, att man skall avvakta Vattendomstolens utslag. Det står också
att om Vattendomstolen inte går emot projektet gäller inte det som Magnus
Persson tillsammans med Ny demokrati har velat skall gälla just nu.

Jag har också i propositionen och i mitt förslag - det har regeringen också
ställt sig bakom - visat på viljan att utreda ytterligare och även ta med de
diskuterade projekten som nu i propositionen inte lyfts in i naturresurslagen.
Om vi skall gå vidare med utredandet får vi kanske också använda en annan
metodik än att titta på älvsträckor och älvar. De är faktiskt som regel utredda
tidigare. Den utredningsman som gjorde promemorian för departementets
räkning utgick från mycket av gammalt utredningsmaterial.

När vi sedan skall utveckla detta kommer vi in på mindre vattendrag. Då
måste vi kanske titta på litet andra aspekter när det gäller skyddsvärde eller
inte. Jan Jennehag sade att det i propositionen inte handlar särskilt mycket
om vattenkraft som är möjlig att utvinna. Men för den skull finns det stora
intressen av att ha möjligheten kvar att exploatera dessa älvsträckor.

När det gäller mindre vattendrag finns inte det trycket på samma sätt. Men
det kan ju vara så att någonting är skyddsvärt även om inte direkta exploate-
ringsintressen hotar.

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Utökat älvskydd

105

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Utökat älvskydd

106

Sedan vill jag kommentera det yttrande som Socialdemokraterna har i be-
tänkandet. Där tycker jag som Birger Andersson. Min reaktion är: Surt sade
räven om rönnbären. Magnus Persson önskar väl att Socialdemokraterna nå-
gon gång hade lyckats lägga fram ett sådant förslag och även ta in detta med
nationalälvar. Jag tycker att det finns stor relevans i det uttrycket. Det är inte
bara ett ord vilket som helst. Och även om det inte är mer juridiskt bindande
i lagen, är det mer moraliskt bindande.

All lagstiftning utgår från värderingar i samhället. Det tycker jag att vi
skall komma ihåg, inte minst med tanke på att Socialdemokraterna gång på
gång återkommer till utbyggnaden av t.ex. Kalixälven. Det är en älv som är
världsunik och en älv som är helt outbyggd och som finns i befolkade områ-
den. Det är den enda i världen som har de förutsättningarna, och därför är
den unik.

Nu har ni ställt er bakom detta med nationalälvar. Det skall bli mycket
intressant att se om ni försöker leva upp till att inte komma med den sortens
förslag i framtiden.

Det är ju ett nationalarv som vi här talar om. Vi kan i detta sammanhang
gärna nämna att sådana här älvar skall kallas nationalälvar. De är något som
vi lämnar över till framtida generationer och som vi är rädda om. Vi skall
visa att vi är stolta över dessa älvar och använda begreppet nationalarv om
dem.

Det är litet beklämmande när ni försöker ifrågasätta detta begrepp. Det
visar att ni egentligen inte har förstått varför vi vill skydda älvar och varför
det är så viktigt att skydda hela älvar. Ni har nu om än motvilligt ställt er
bakom detta begrepp. Jag tycker att det är bra att vi har sytt in er i den fållan,
så att vi i fortsättningen skall slippa höra några utbyggnadskrav från er. Ni
får nu respektera de regler som ryms i naturresurslagen och som är så oer-
hört viktiga.

Anf. 132 MAGNUS PERSSON (s) replik:

Herr talman! Statsrådet var tydligen litet förnärmad, eftersom hon bör-
jade litet våldsamt - men hon slutade sedan rätt bra. Statsrådet sade att hon
tacksamt tar emot alla skäl för att rädda älvsträckor. Statsrådet kan då ta del
av vårt betänkande och följa det.

Herr talman! Man kan inte som statsrådet rent hypotetiskt säga att vi, om
vi hade haft regeringsmakten, aldrig hade lagt fram ett sådant här förslag.
Det är alltså en rent hypotetisk tanke. Men ni kan tala om att ni har offrat
Gideälven och vikt er för kapitalet. Ni har inte lyssnat till rörelsen. Statsrå-
det och andra borde ha lyssnat till Örnsköldsviks kommun, där ett enhälligt
kommunfullmäktige, en enig kommun, har sagt nej. Man frågar sig: Varför
inte lyssna på folket i dalen?

Vi tycker att den nya metodik som statsrådet nämner är bra. Vi tycker att
det är bra att man fortsätter med utredningen av dessa vattendrag, oavsett
om de är belägna i norr eller i söder. Jag tror att det finns en hel del material
att studera.

Herr talman! Sist men inte minst något om nationalälvar. Det gäller här
tro och tyckande. Vi tycker att land skall med lag byggas. Land skall inte
byggas med luftslott. Jag tycker inte att det finns någon substans i ordet na-

tionalälv. Men vi behöver inte närmare gå in på det. Vi har nu vikt oss och
sitter, som statsrådet sade, i fållan. Vi har valt att i ett särskilt yttrande tala
om att vi inte tycker om uppläggningen, men ändå accepterar den, och så-
dant är läget nu.

Vad sist gäller Kalixälven har vi, herr talman, sagt att de fyra huvudäl-
varna skall skyddas, och det står vi kvar vid. Statsrådet vet också att det kan-
ske lokalt har funnits någon som tyckt annorlunda. Men vi står fast vid beva-
randet och skyddandet av de fyra huvudälvarna. Det är det budskap som vi
har gett tidigare och som vi ger i dag. Försök alltså inte att kasta grus i maski-
neriet på den punkten! På den här punkten är vi överens, och jag tycker att
det är bra.

Jag hoppas också att begreppet nationalälv så småningom kan komma att
ligga väl i var mans och i varje partis mun, men vi tyckte att det var litet dumt
i nuvarande läge. Nu är vi dock överens på den punkten.

Anf. 133 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Herr talman! Det må vara, Magnus Persson, att mitt påstående var hypo-
tetiskt, men det var byggt på mycket stor erfarenhet. Därför vågade jag mig
på detta hypotetiska påstående.

Magnus Persson använde vidare ordet förnärmad. Ja, jag blev litet upp-
rörd, eftersom jag har varit här i riksdagen under 80-talet och har lyssnat på
debatterna här. Vi hade då en grupp av partier i riksdagen som ständigt slogs
för att rädda så många älvar som möjligt. Jag tycker faktiskt inte att den kri-
tik som Magnus Persson för fram är befogad, och jag måste ha rätt att ut-
trycka den uppfattningen.

Jag vill till sist beträffande Gideälven säga att jag hoppas slippa få höra
någon ytterligare gång från Magnus Persson att vi har offrat denna älv. Den
är inte offrad utan ingår i ett förvaltningsrättsligt ärende i en vattendomstol,
och ni har själva ställt er bakom den åtgärden. Vi beslöt i regeringen i höstas
att också vi skulle pröva tillåtligheten av projektet i fråga. Magnus Persson
föregriper - tala om hypotetiska påståenden! - hela den rättsliga processen
och hävdar att denna älv skulle vara offrad därför att regeringen är tvungen
att ta denna förvaltningsrättsliga hänsyn. Jag tycker faktiskt att det är ett
övertramp, och jag hoppas att Magnus Persson erkänner det.

Jag vet mycket väl hur det ser ut där hemma. Magnus Persson försöker
komma undan från det förhållandet att oerhört vackra forsar försvann i
denna älv under Socialdemokraternas regeringstid. I Västernorrlands län,
framför allt i Ångermanland, är det mesta utbyggt, och det har skett under
socialdemokratisk regeringstid.

Anf. 134 MAGNUS PERSSON (s) replik:

Herr talman! För att börja där statsrådet slutade tycker vi, precis som
statsrådet, att Ångermanland har offrat tillräckligt i form av älvutbyggnader.
Det var med anledning därav som vi tyckte att statsrådet, rikt på erfarenhe-
ter, som hon själv säger, borde ha följt utredningsmannens förslag i denna
del. Hon bör då inte bli så upprörd utan inse att kritiken delvis är befogad.

Vi har under årens lopp haft många debatter om utbyggnad av vattenkraf-
ten. Jag tillstår att det är en besvärlig fråga, men vi har kommit ett stycke på

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Utökat älvskydd

107

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Utökat älvskydd

108

väg. Jag sade tidigare att det inom alla partier tidigare har funnits miljövän-
ner som gjort avvikande uttalanden. Men jag tycker att man på den senaste
tiden har tappat en del mark och fysisk kondition, och jag tycker därför att
det finns anledning att påminna om tidigare bedrifter och debatter.

Jag hoppas att statsrådet fortsätter med den nya metodiken och återkom-
mer till riksdagen beträffande de tre älvsträckor som vi är överens om att
man skall arbeta vidare med. Men Gideälven ligger fast.

Anf. 135 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Herr talman! Det som ni socialdemokrater är minst kända för är omsorg
om rättssäkerheten. Jag är därför inte alls förvånad över att Magnus Persson
driver debatten på det sätt som sker i dag. Den nuvarande regeringen har
emellertid tagit hänsyn till att ärendet om Gideälven är föremål för en rätts-
lig process. Men vi har också visat på att vi tycker att detta är ett viktigt
ärende, som vi skall ta hand om i regeringen. Efter det att Kammarkollegiet
så småningom har yttrat sig kommer vi att ta ställning i ärendet. Detsamma
gäller även för andra älvar som finns med i detta utredningsperspektiv.

För att inte sluta med någonting negativt vill jag till sist säga att jag ändå
är mycket nöjd med att få igenom detta beslut i riksdagen. Jag tycker att det
visar att det även när Socialdemokraterna sitter i opposition är möjligt att få
gehör i sådana här viktiga frågor. Jag tycker att det bådar gott för den fram-
tida handläggningen av kommande förslag från oss.

Anf. 136 ELVY SÖDERSTRÖM (s):

Herr talman! Jag har begärt ordet med anledning av att man i detta betän-
kande berör Gideälven, som har varit föremål för debatt under hela behand-
lingen av detta ärende i dag.

Som framgått av debatten har regeringen genom statsrådet Thurdin i pro-
positionen föreslagit att denna älv inte skall behandlas nu och att den inte nu
skall skyddas enligt 3 kap. 6 § NRL. Motivet för detta är att den är under
prövning i vattendomstol.

Jag vill hävda med hänvisning till bostadsutskottets betänkande att man i
riksdagen visst kan behandla frågan om huruvida älven skall skyddas från
utbyggnad eller inte. I betänkandet anförs ”att det i hög grad måste anses
motiverat att pröva frågan om huruvida den outbyggda sträckan av Gideäl-
ven bör undantas från utbyggnad”.

Statsrådet har också under debatten talat om för kammaren att frågan se-
nare kommer att bli föremål för behandling av regeringen. Den är nu före-
mål för behandling i Vattendomstolen, och Vattendomstolen kommer att
hänskjuta frågan till regeringen för slutligt avgörande. Då är det bra, tycker
jag, att regeringen har riksdagens beslut i ryggen. Beslutet ser ut att bli att
vi skall skydda Gideälven enligt 3 kap. 6 § NRL.

Jag vill också i detta sammanhang ta upp en annan älv som tidigare be-
handlats här i kammaren. Det är Strängsforsen i Klarälven. Kammaren be-
handlade frågan om huruvida denna skulle skyddas enligt NRL på precis
samma sätt som vi i dag diskuterar Gideälven. Då var statsrådet ledamot av
riksdagen och hade inte några reservationer mot att riksdagen fattade det
beslutet. Jag tycker att det är bra att man inte reserverar sig mot det, och

därför anser jag som sagt att man även när det gäller Gideälven kan fatta
detta beslut.

Beslutet blir en tydlig signal till regeringen när man slutligen skall ta ställ-
ning i frågan.

Statsrådet sade i debatten att Gideälven inte alls är orörd. Ja, delar av Gi-
deälven är utbyggd. Den del som nu återstår är tillsammans med Moälven
de enda orörda delarna av skogsälvarna i Ångermanland och Västernorr-
land. Det är just därför vi vill skydda den från utbyggnad.

Jag vill också upplysa riksdagen om att statsrådet var ledamot av kommun-
fullmäktige i Örnsköldsvik när frågan om utbyggnad av den del som nu är
utbyggd behandlades. Hon hade ingen annan uppfattning än fullmäktige i
övrigt.

Det som är intressant och spännande med Örnsköldsviks kommuns hante-
ring av dessa frågor är att det hela tiden har rått politisk enighet om vilka
delar av våra vattendrag som skall byggas ut.

Jag vill i likhet med Magnus Persson understryka att det är ett enigt kom-
munfullmäktige som har yttrat sig om detta. Samma uppfattning har fram-
förts av Länsstyrelsen i Västernorrlands län, av Naturvårdsverket och många
andra.

Varför är vi då så måna om att älven skall räddas? Gideälven representerar
två riksintressen. Vi väger samman de kvaliteter som Gideälven har och
kommer fram till den ståndpunkten att vi vill rädda den. I älven kan vi hitta
flodpärlmussla, fina bestånd av harr och många andra fiskarter. Den betyder
oerhört mycket för friluftslivet i området.

Siw Persson sade i debatten att vi inte skall behandla frågan därför att den
är föremål för behandling i Vattendomstolen. Jag sade det inledningsvis, och
jag vill understryka det: Det är bra att regeringen får veta vad riksdagen
tycker.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till bostadsutskottets hemställan i detta
ärende.

Anf. 137 BIRGER ANDERSSON (c) replik:

Herr talman! Jag vill fråga Elvy Söderström om en sak. Jag har tillgång till
hennes motion, och i slutet på hemställan där skriver hon att hon vill skydda
Gideälven, uppströms Björna. I bostadsutskottets betänkande skriver vi att
det gäller älvsträckan mellan Stennäs och Björna.

Har Elvy Söderström lämnat sitt yrkande och anslutit sig till det som står
i bostadsutskottets betänkande?

Anf. 138 ELVY SÖDERSTRÖM (s) replik:

Herr talman! Om man känner Gideälven vet man att det är samma
sträcka.

Anf. 139 LEIF MARKLUND (s):

Herr talman! I den proposition som ligger till grund för betänkandet före-
slås att ytterligare 13 vattenområden och älvsträckor skyddas från vatten-
kraftsutbyggnad. Man föreslår också att beteckningen på de fyra största out-
byggda älvarna i Norrland skall ändras.

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Utökat älvskydd

109

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Utökat älvskydd

Det är svårt att förstå motivet till denna förändring. Jag har stor förståelse
för bostadsutskottets funderingar på vad begreppet nationalälv innebär. En
älv som finns i detta land måste väl vara en nationalälv?

Statsrådet medger att det är en symbolisk förändring. Någon stor förstå-
else för denna symboliska förändring torde det inte finnas.

Jag har skrivit en motion med inriktning på att det i en tid då vi står inför
stora förändringar av energisystemen är fel att med alla till buds stående me-
del hindra ytterligare utbyggnad. Jag är helt övertygad om att många i riks-
dagen torde få förändra sin inställning till vattenkraftsutbyggnad då vi sätter
i gång med avveckling av kärnkraften.

Jag är inte den som vill skövla och bygga ut alla älvar, men man borde
fundera både en och två gånger innan man lägger en död hand över all ut-
byggnad. Riksdagen kan väl ändra på de beslut den fattar-speciellt om man
fattar beslut som är tokiga.

Herr talman! Jag yrkar bifall till min motion, vilken behandlas i detta be-
tänkande.

Anf. 140 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Herr talman! Jag hade inte tänkt att gå upp mer i debatten, men det Leif
Marklund har sagt kräver en kommentar.

Att åberopa sysselsättningsskäl för att bygga ut älvar och ta i anspråk stora
värden som inte går att återställa i framtiden är en väldigt farlig väg att gå.
Vi kommer naturligtvis att få fler lågkonjunkturer. Även om vi nu bygger ut
allt vi har här i Sverige kommer vi ändå till en lågkonjunktur då vi står utan
möjlighet att bygga ut.

Vi får inte koppla långsiktigt hänsynstagande till miljö och natur till syssel-
sättningen, för då fattar vi fel beslut.

Jag vill bara kommentera att Leif Marklund hakar upp sig på begreppet
nationalälv och säger att alla älvar är nationalälvar. Ja visst, jag håller med
om att de befinner sig inom landets gränser. I och med den kommentaren
från Leif Marklund anar jag också ringa förståelse för värdet av våra natio-
nalparker och att man använder det begreppet.

Anf. 141 LEIF MARKLUND (s):

Herr talman! Jag känner inte igen resonemanget om åberopande av syssel-
sättningsskäl. Jag vet egentligen inte var statsrådet hämtade det ifrån.

Huvudargumentet i motionen var faktiskt energipolitiska skäl, och det är
helt andra skäl än sysselsättningsskäl.

Ett ansvarigt statsråd borde ha en viss förståelse för att samhällsintressena
ibland väger över när man ställer dem mot vissa förändringar i naturen. Det
här är precis ett sådant tillfälle.

Herr talman! Jag yrkar fortfarande avslag på propositionen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 19 §.)

110

17 § Rennäringslagstiftningen, stöd till rennäringen m.m.

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1992/93:BoU12 Rennäringslagstiftningen, stöd till rennäringen m.m. (prop.

1992/93:100 delvis).

Anf. 142 MAX MONTALVO (nyd):

Herr talman! I frågan om mobila slakterier, som jag har tagit upp i motion
BoölO, har det skett en tillfredsställande utveckling, att döma av rappor-
terna. Det är, tycker jag, en väldigt bra grej, som ger mycket positiva effek-
ter. Det är inte så många det gäller, men i dessa dagar är det viktigt att fler
kan leva på sin näring.

Därtill kommer möjligheten till export för det lilla företag som har utveck-
lat den här produkten. Man hoppas kunna utveckla modeller som är lämp-
liga att sälja till Australien för fårslakt och till Sydamerika för boskapsslakt.
Nu är det min förhoppning att vi på sydligare breddgrader skall få tillgång
till renkött från de mobila slakterierna, så att vi ser att de fungerar.

Sedan kommer jag till motion B06O8, där jag tar upp äganderätten till
marken. Vår inställning i den frågan är att man skall utreda äganderätten
ordentligt en gång för alla. Vi tycker att det har väldigt stor betydelse. Det
skulle minska spänningarna mellan rennäringssamer, övriga samer och fast-
boende.

Jag påstår inte, men det kan inte uteslutas, att statsmakten medvetet und-
viker en utredning om äganderätten. Genom den lagändring som beslutades
i december 1992 försvårade man möjligheten till domstolsprövning. Sedan
hävdas det från utskottets sida att dessa frågor bör lösas genom domstols-
prövning. Nu undrar jag: Var finns logiken i detta?

Utskottet avstyrker min idé om stöd för den rättsliga prövning som Lands-
förbundet Svenska Samer vill få till stånd. Det låter litet konstigt. Vi i Ny
demokrati anser att det är av vikt att stödja denna rättsliga prövning, och
därför vill vi ge Landsförbundet Svenska Samer ett rimligt stöd för förande
av talan i Geneve.

Därmed yrkar jag bifall till min reservation.

Rennäringslagstift-
ningen, stöd till
rennäringen m.m.

Anf. 143 BERITH ERIKSSON (v):

Herr talman! Vänsterpartiets arbetssituation gör att hur väl vi än vill så
innebär det vissa svårigheter för 13 personer att fullt ut delta i 17 utskotts
arbete. Det uppstår då situationer som den vi har just nu, att vi inte har nå-
gon meningsyttring till det här betänkandet, eftersom vi inte har kunnat följa
arbetet i utskottet. Därför yrkar jag bifall till våra motioner 602, yrkandena
1-4, samt 603 och 607, som det redogörs för i betänkandet.

I betänkandets första avsnitt behandlas frågan om ersättning på grund av
radioaktivt nedfall. Det beslut som bostadsutskottet föreslår kammaren att
fatta innebär att ersättningen till samerna för kött som på grund av för höga
cesiumvärden inte är tjänligt som människoföda skall kunna bestämmas av
regeringen utan att regeringens beslut föreläggs riksdagen. Har jag tolkat

111

Prot. 1992/93:82
24 mars 1993

Rennäringslagstift-
ningen, stöd till
rennäringen m. m.

112

det rätt, när jag påstår att man nu börjar tumma på det gamla riksdagsbeslu-
tet från 1986 om att samerna skulle hållas skadeslösa för förluster som upp-
står till följd av Tjcrnobylolyckan?

Nästa avsnitt handlar om kontot Främjande av rennäringen. I den frågan
har fler än Vänsterpartiet skrivit motioner. Det är väl inte konstigt om riks-
dag och regering drar på sig kritik i frågan om renantal och betesinvente-
ringar, eftersom man sänder signaler åt olika håll. Man påpekar att en betes-
inventering är nödvändig men avsätter inga pengar till den.

Enkel matematik säger att om man från kontots 11 miljoner tar bort näs-
tan hälften, som är öronmärkta pengar för uppsättande av stängsel mot
Norge, skall resten räcka till en rad poster som upplysning och rådgivning -
om Montalvo skall få se något renkött i butikerna neröver, behövs det
pengar här katastrofskadeskydd och samernas trygghetspaket. Samernas
trygghetspaket kostar i dag 2,5 miljoner kronor. Det är alltså 4 miljoner kvar
till de andra uppräknade utgiftsposterna.

Renantalet är en viktig fråga, inte bara för samerna utan även för andra
intressenter i området, och ett fastställt renantal bör i rimlighetens namn
bygga på en gjord betesinventering. Att rennäringsfrågorna inte tas på allvar
blir med denna nonchalanta hantering av en så viktig fråga tydligare än nå-
gonsin.

Utskottets skrivning vad gäller fiskesamerna är ungefär som att säga god
dag, yxskaft. Utskottet skriver att regeringen skall återkomma i lämpligt
sammanhang, om det visar sig att fiskesamernas rättigheter inte kommer att
kunna tillgodoses i rimlig grad. Vad är rimlig grad? Och vad är lämplig tid-
punkt?

Det har sedan länge stått klart att det är mycket svårt för fiskesamerna att
försörja sig, till följd av tidigare fattade beslut och ingrepp i olika fiskevat-
ten. Att antalet fiskesamer som slagits ut är väldigt stort, det vet också ut-
skottet. Denna mycket gamla näring och detta inslag i det samiska samhället
riskerar att helt utplånas.

Ett tillkännagivande som riksdagen gav regeringen om skogssamernas si-
tuation nämns inte av vare sig regeringen eller utskottet. Jag vill bara på-
minna om det, så att den frågan inte skall glömmas bort framöver.

I fråga om vem som skall ha upplåtelserätt till jakt och fiske på markerna
ovan odlingsgränsen, om det är samerna eller staten, lär inte sista ordet vara
sagt. Samerna har sett till att frågan uppmärksammats i olika internationella
fora, och eventuella rättegångar förbereds både här i Sverige och i Geneve.

Det som har hänt i den frågan efter beslutet den 15 december är att en
konsult har anlitats för att utarbeta ett förslag, och sedan skall de berörda
länsstyrelserna ena sig om ett gemensamt förslag, som skall vara klart den 1
april. Vad som sedan skall hända med det förslaget vet inte jag, och därför
vill jag fråga om utskottets ordförande kan svara på om det kommer att sän-
das ut på remiss och vilka remissinstanserna i så fall är. Jägarförbundet har
redan fått tillfälle att lämna remissvar under hand, men det har inte SSR.

Som skrivs i betänkandet har frågan om samebyarnas rätt att bedriva an-
nan näringsverksamhet än renskötsel tidigare varit föremål för riksdagens
bedömning och beslut.

Utskottet skriver att mångfald och valfrihet bör finnas såväl i det samiska

samhället som i andra samhällen. Jag tror att man skriver detta eftersom jag
i min motion säger att jag tycker att det skall råda valfrihet och mångfald
även i samesamhället. Utskottet skriver vidare att en samhällsordning i
första hand måste utvecklas på det sätt och i den takt som invånarna själva
önskar. Jag måste därför fråga om det helt har undgått utskottet att samerna
själva sedan år tillbaka har framfört just detta krav. Samerna har framfört
kravet att de inte skall hindras i utvecklingen av sina näringar genom en på-
tvingad näringsförbudslag.

Avslutningsvis vill jag påpeka ett direkt fel i det stycke i betänkandet som
handlar om mobila slakterier. Det finns inget sådant slakteri i Västerbotten.
Det fanns en äldre variant för tio år sedan, men den fungerar inte längre.

Jag tycker också att det är att undanhålla en del av sanningen när utskottet
inte anger att det vanliga när det gäller stöd för investeringskostnader är
35 %. Det finns något fall med 50 %.

Som svar på motion 603 om nordiskt samarbete när det gäller uppbyggan-
det av en samisk turistnäring svarar utskottet att frågan redan är väckt. Jag
efterlyser litet mera entusiasm från utskottet när det gäller framtida investe-
ringsmöjligheter. En litet positivare skrivning hade inte stört.

Anf. 144 BERTIL DANIELSSON (m):

Herr talman! Det är inte särskilt länge sedan riksdagen hade anledning att
debattera och fatta beslut om rennäring och samefrågor. Det skedde i denna
kammare så sent som i december 1992. Det är alltså bara några få månader
sedan. Flera av de frågor som nu tas upp i olika motionsförslag var då före-
mål för en ordentlig behandling och genomlysning. Därför har utskottsmajo-
riteten för sin del inte ändrat uppfattning i flera av de frågor som här har
tagits upp. Utskottet har kanske därför inte tillräckligt utförligt, enligt nå-
gons mening, gått igenom och behandlat de frågor som har nämnts.

Jag kan hålla med Berith Eriksson om att det självfallet hade varit en för-
del för utskottets arbete om någon representant för Vänsterpartiet hade va-
rit med vid utskottets behandling av ärendena. Vänsterpartiets stol stod tom.
De synpunkter som nu har framkommit skulle möjligen ha kunnat påverka
utskottet. Nu kanske det är något sent. Men det ligger till på detta sätt.

De enskilda frågor som Berith Eriksson tog upp har således i huvudsak
behandlats redan i beslutet i december. Jag vill försäkra att det inte är tal om
att man på något sätt skall förändra eller dra undan någon ersättning för dem
som har drabbats av nedfall från Tjernobyl.

Betesinventeringen skall självfallet fortgå. Berith Eriksson säger att det
inte finns några pengar anslagna till detta. Det finns en summa pengar varav
en del skall användas till betesinventering. Det är en viktig och angelägen
fråga.

Frågan om samernas rätt och möjlighet att driva annan näringsverksamhet
är föremål för diskussion. Riksdagen har beslutat att inrätta ett sameting.
Denna fråga och liknande frågor utgör sådana typiska frågor som skall och
bör tas upp av sametinget och föras vidare. Det är ett av skälen till att same-
tinget skall inrättats. Jag tror därför att vi skall vara litet försiktiga med att
från riksdagens sida lägga ut pekpinnar när det gäller alltför många detaljer

Prot. 1992/93:82
24 mars 1993

Rennäringslagstift-
ningen, stöd till
rennäringen m.m.

113

8 Riksdagens protokoll 1992193. Nr 82

Prot. 1992/93:82
24 mars 1993

Rennäringslagstift-
ningen, stöd till
rennäringen m.m.

och tala om hur det skall vara. Vi bör nu lugnt avvakta sametingets tillbli-
velse och de frågor som sametinget kommer att prioritera och vilja ta upp.

När det gäller Max Montalvos reservation var pläderingen inte riktigt lik-
tydig med kravet i motionen. Max Montalvo ansåg att vi en gång för alla
borde utreda äganderättsförhållandena. Kravet i motionen gällde dock ett
direkt anslag till en organisation, som har tagit på sig uppgiften att föra vissa
frågor vidare till Europadomstolen. Riksdagen har ingen möjlighet att gå in
på det sättet. Det finns regler och anslag för rättshjälp. Men det är inte möj-
ligt att ge ett speciellt statsbidrag till en organisation som driver vissa frågor.
Det får gå den vanliga vägen enligt de regler som redan är fastlagda av riks-
dagen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Anf. 145 BERITH ERIKSSON (v) replik:

Herr talman! Jag tycker inte heller att vi skall ha några nya pekpinnar. Vi
skall i stället försöka ta bort litet av de gamla.

Av dessa 11 miljoner finns det kvar ca 4 miljoner när man har räknat bort
de öronmärkta pengarna. Dessa pengar skall även räcka till sådant som
marknadsföring. Jag vill verkligen veta vad som skall tas bort. Skall hela
trygghetspaketet tas bort för samerna? Det skapades först ett trygghetspaket
för jordbrukarna. Vanliga löntagare har trygghetspaket genom AMF. I och
med premieskatten fick man ta bort ca 15 % från dessa pengar. Man fick
t.ex. säga upp försäkringar. Det gällde en försäkring som ger kompensation
vid långvarig sjukdom så att man skall kunna sätta in en ersättare. Det gällde
också en olycksfallsförsäkring för fritid.

Bertil Danielsson säger att det finns pengar. Det stämmer inte. Det finns
inga pengar. Man måste då svara på vilka av de andra uppgifterna som skall
tas bort. Man säger att det är viktigt med betesinventering och att den skall
utföras, men det finns som sagt inga pengar till detta.

Jag vill också säga några ord om sametinget och frågan om samebyarnas
rätt och möjlighet att driva annan verksamhet. Samebyarna har företrätts av
SSR, som har framfört detta krav under en rad av år. Kravet har även fram-
förts av Samernas Nationalråd, som har funnits i minst två år. Samtliga sa-
meorganisationer ingår i rådet. Det blir väl inte bättre om man väntar in sa-
metinget. Man får dock hoppas att regering och riksdag tar sig samman och
fattar beslut i den här frågan när kravet kommer från sametinget.

Anf. 146 BERTIL DANIELSSON (m) replik:

Herr talman! Berith Eriksson säger att det inte finns några pengar. I det
här beslutet kommer riksdagen faktiskt att anslå pengar, bl.a. till betesinven-
tering. Den sifferexercis som Berith Eriksson hänger sig åt känner jag inte
igen från utskottsbehandlingen, eftersom de exklusiva kunskaper som
Berith Eriksson besitter inte kom till utskottets kännedom. Ingen represen-
tant för motionärerna var närvarande.

Det är litet svårt att i kammarbehandlingen avgöra huruvida det är någon
substans eller ett politiskt inlägg när dessa siffror nämns. Men vi kan konsta-
tera att utskottet fastställer - i enlighet med vad propositionen innehåller -

114

att det inte finns någon möjlighet att öka anslaget. Det finns alltså ett lika
stort anslag som tidigare; däri ingår betesinventering.

När det gäller frågan om ett sameting måste vi väl ändå övergripande hålla
med om att det är utomordentligt viktigt och värdefullt att det skapas ett
sameting som skall ta till vara just de intressen som samerna har. Jag tror att
vi med trygghet kan överlämna åt sametinget att avgöra vad som är viktigast.
Jag tror att det är bättre att man förlitar sig på sametingets överväganden än
på riksdagens i dessa specifika fall.

Anf. 147 BERITH ERIKSSON (v) replik:

Herr talman! Det är fullkomligt häpnadsväckande att utskottets ordfö-
rande inte känner till ärendet bättre. Var finns de pengarna? Betesinvente-
ring har tidigare inte ingått i det här kontot. Det som har hänt är ju att man
till de 4 513 000 kronor man tidigare hade lägger ytterligare 600 000 kronor
i öronmärkta pengar för att upprätta renstängsel mot Norge. Det finns väl
inga nya pengar förda hit?

Anf. 148 BERTIL DANIELSSON (m) replik:

Herr talman! Om Berith Eriksson är lika väl förtrogen med anslagsfrå-
gorna som när det gäller vem som är ordförande i bostadsutskottet kanske
man inte skall fästa alltför stor tilltro till hennes uppgifter.

Anf. 149 MAX MONTALVO (nyd) replik:

Herr talman! Bertil Danielsson sade att jag hade talat om fel saker. Jag
refererade till hela skeendet, men slutade med att tala om det rimliga stöd
som jag nämnde i motionen.

Nu har jag fått reda på att det inte går att ordna något sådant stöd. Proble-
met kvarstår ju ändå. Ni försvårar möjligheten att gå till domstol samtidigt
som ni förordar detsamma. Det går inte ihop. Är det verkligen er mening att
det skall vara så?

Anf. 150 BERTIL DANIELSSON (m) replik:

Herr talman! Om det inte finns skäl att försvåra, eller föreligger hinder
som inte jag känner till, är det naturligtvis fel. Jag kan inte ge besked om
huruvida det verkligen är på det sättet. Alla skall ha rätt att få sin sak prövad
i domstol. Därom kan vi vara ense. Jag gläder mig åt att Max Montalvo nu
inser att riksdagen har svårt att ge speciellt bidrag till en organisation för den
här typen av frågor.

I alla de ärenden som tas upp till avgörande i domstol skall man naturligt-
vis lägga stor vikt vid att rättvisa skipas och att rätt råder.

Anf. 151 MAX MONTALVO (nyd) replik:

Herr talman! Bertil Danielsson förstår säkert också att man inte skulle
bege sig ända till Geneve för att föra talan om det gick lätt att göra det i
Sverige. En försvåring har tydligen inträtt.

Anf. 152 JOHN ANDERSSON (-):

Herr talman! Jag vill helt kort kommentera ett par frågor i detta betän-
kande. Det var många människor som bor ovanför den s.k. odlingsgränsen

Prot. 1992/93:82
24 mars 1993

Rennäringslagstift-
ningen, stöd till
rennäringen m.m.

115

Prot. 1992/93:82
24 mars 1993

Rennäringslagstift-
ningen, stöd till
rennäringen m.m.

i Norrlands inland som noterade att den tillträdande regeringen 1991 skulle
utreda ett förstärkt skydd för äganderätten. Äntligen, tänkte många, kom-
mer våra frågor att få ett svar. Om det anses angeläget att förstärka skyddet
för det ägande som redan i dag, genom klara gränser och övriga handlingar,
har sin äganderätt ostridig, vad borde då inte göras för dem som av olika
anledningar inte har eller anser sig ha detta?

I Norrlands inland - ovanför odlingsgränsen - anses oklarheter råda både
vad gäller omfattningen av det privata ägandet av skogs- och jordbruksfas-
tigheter och vilka villkor som i övrigt är de riktiga.

Bl.a. när det gäller awittringen i dessa områden anses från ortsbefolk-
ningens sida att fel har begåtts och att därför mark, som rätteligen skall ägas
av de olika privata fastigheterna, i stället har blivit kronoöverloppsmark.

Den här frågan har tidigare behandlats av utskott och riksdag, mig veter-
ligt med det enda resultatet att Justitiedepartementet gav ut en informations-
skrift.

Det är inte skrifter som befolkningen i dessa områden vill ha. De vill ha
en ordentlig utredning om de förhållanden som de anser vara oklara. De an-
ser sig heller inte vara skyldiga att väcka processer och föra talan inför dom-
stol, av den enkla anledningen att det inte är fastighetsägarna som har skuld
till om oklarheter råder. Det handlar ändå om de två nordligaste länens lapp-
marker. Om fel begåtts är det ju statliga myndigheter som har varit felande.
Då borde självfallet staten reda ut det hela. Åtminstone är det ju ett rimligt
krav att staten utreder frågan.

Jag tycker att det är helt otroligt att man utreder ett förstärkt skydd för
äganderätten utan att de människor kommer i fråga som på olika sätt anser
sig inte ha fått sin rättmätiga egendom.

Jag vill också beröra frågan om ersättning för det radioaktiva nedfallet
från Tjernobylolyckan. Jag är ganska bekant med de frågeställningarna ef-
tersom jag var med om att förhandla fram de ersättningar som, åtminstone
den första tiden, betalades ut via länsstyrelserna. I näringsutskottet bytte jag
ut ett renkonto mot möjligheten för alla andra människor i de här trakterna
att få ersättning, t.ex. fiskare, jägare, bärplockare osv. Första året fick också
älgjägare ersättning för älgar som fick kasseras på grund av höga värden.
Efter det året blev tydligen älgjägarna immuna mot cesiumet: gränsvärdet
höjdes och ersättningen försvann.

Oavsett vilken åsikt man har i fråga om ersättning borde det vara ett rim-
ligt krav att staten står för analyskostnaderna. Jag har tidigare motionerat
om detta. Nu finns det andra som har gjort det. Jag har sagt det tidigare; jag
kan upprepa det.

Det radioaktiva nedfallet föll över bygder där människor alltid har hämtat
vilt, fisk och bär från skogen. För många har detta varit av stor betydelse
för hushållet. Det radioaktiva nedfallet blev ett mycket hårt slag för dessa
människor. Om någon nu vill ta reda på hur radioaktivt smittat köttet eller
fisken är måste han eller hon själv bekosta detta.

Jag vet inte om man skall skratta eller gråta, men från utskottet motiverar
man ett avslag på sådana åtgärder med att hänvisa till det statsfinansiella lä-
get.

116

Herr talman! Det torde vara behövligt att återkomma till riksdagen i båda
dessa frågor.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 19 §.)

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

18 § Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador samt till åtgärder
mot radon i bostäder

Föredrogs

bostadsutskottets betänkande
1992/93:BoU13 Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador samt till åtgär-

der mot radon i bostäder (prop. 1992/93:100 delvis).

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

(Beslut fattades efter 19 §.)

19 § Anslag till Lantmäteriverket och Centralnämnden för fastighets-
data m.m.

Föredrogs

bostadsutskottets betänkande

1992/93:BoU14 Anslag till Lantmäteriverket och Centralnämnden för fastig-
hetsdata m.m. (prop. 1992/93:100 delvis).

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

Beslut

Företogs till avgörande socialförsäkringsutskottets betänkande
1992/93:SfU13, trafikutskottets betänkanden 1992/93:TU20och TU38, skat-
teutskottets betänkande 1992/93:SkU23, utrikesutskottets betänkande
1992/93:UU23, näringsutskottets betänkande 1992/93:NU22 samt bostads-
utskottets betänkanden 1992/93:BoU7, BoU12, BoU13 och BoU14.

Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU13

Mom. 2 (en uppläggningsavgift för studielån)

Utskottets hemställan - som ställdes mot meningsyttringen av Berith
Eriksson i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (förtroendemannainflytande i studiestödsfrågor)

Utskottets hemställan bifölls med 168 röster mot 137 för reservation 1 av
Doris Håvik m.fl.

117

9 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 82

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

118

Mom. 8 och 9 (den tid för vilken studiebidrag och extra tillägg utbetalas och
anslag till Studiehjälp m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 169 röster mot 136 för reservation 3 av
Doris Håvik m.fl.

Mom. 13 (anslag till Studiemedel m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 171 röster mot 136 för reservation 4 av
Doris Håvik m.fl.

Mom. 14 (utformningen av ett framtida studiefinansieringssystem)
Utskottets hemställan bifölls med 170 röster mot 137 för reservation 5 av
Doris Håvik m.fl.

Mom. 18 (kollektiva ansökningar)

Utskottets hemställan bifölls med 170 röster mot 137 för reservation 7 av
Doris Håvik m.fl.

Mom. 19 (försök med ändrade regler för särskilt vuxenstudiestöd för arbets-
lösa)

Utskottets hemställan bifölls med 169 röster mot 137 för reservation 8 av
Doris Håvik m.fl.

Mom. 20 (64-årsgränsen för korttidsstudiestöd och internatbidrag)
Utskottets hemställan bifölls med 289 röster mot 14 för meningsyttringen
av Berith Eriksson i motsvarande del. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 21 (anslag till Vuxenstudiestöd m.m.)

Först biträddes reservation 9 av Doris Håvik m.fl. med 141 röster mot 12
för meningsyttringen av Berith Eriksson i motsvarande del. 152 ledamöter
avstod från att rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 171 röster mot 135 för reserva-
tion 9 av Doris Håvik m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 22 (utformningen av ett framtida vuxenstudiestöd)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 10 av Doris Håvik
m.fl. - bifölls med acklamation.

Övriga moment

Utskottets hemställan bifölls.

Trafikutskottets betänkande TU20

Utskottets hemställan bifölls.

Trafikutskottets betänkande TU38

Utskottets hemställan bifölls.

Skatteutskottets betänkande SkU23

Mom. 1 (anslaget)

Utskottets hemställan bifölls med 170 röster mot 137 för reservation 1 av
Lars Hedfors m.fl.

Mom. 2 (ytterligare medel för viss utbildning, m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 284 röster mot 23 för reservation 2 av
Peter Kling.

Mom. 3 (elektroniskt uppgiftslämnande)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Lars Hedfors
m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (tullverkets befogenheter i ett EG-perspektiv, m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 175 röster mot 132 för reservation 4 av
Lars Hedfors m.fl.

Mom. 5 (lokala verksamheter)

Utskottets hemställan bifölls med 278 röster mot 25 för reservation 5 av
Peter Kling. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 6 (resandeinförseln)

Reservation 6 av Lars Hedfors m.fl. bifölls med 159 röster mot 147 för
utskottets hemställan.

Utrikesutskottets betänkande UU23

Utskottets hemställan bifölls.

Näringsutskottets betänkande NU22

Utskottets hemställan bifölls.

Bostadsutskottets betänkande BoU7

Mom. 1 (avslag på propositionen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot motion Bo26 av Leif Marklund
m.fl. - bifölls genom uppresning.

Mom. 2 (ändring av 3 kap. 6 § NRL samt ytterligare överväganden)

Först biträddes reservation 1 av Agne Hansson m.fl. med 141 röster mot
30 för reservation 2 av Dan Eriksson i Stockholm. 132 ledamöter avstod från
att rösta.

Härefter bifölls reservation 1 av Agne Hansson m.fl. med 145 röster mot
144 för utskottets hemställan. 16 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 3-14

Utskottets hemställan bifölls.

Bostadsutskottets betänkande BoU12

Mom. 4 (anslag till främjande av rennäringen)

Utskottets hemställan bifölls med 291 röster mot 12 för utskottets hemstäl-
lan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motion Bo607 av
Berith Eriksson m.fl. 2 ledamöter avstod från att rösta.

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

119

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

120

Mom. 6 (fiskesamernas rättigheter)

Utskottets hemställan bifölls med 291 röster mot 12 för motion Bo602 av
Berith Eriksson och Elisabeth Persson i motsvarande del. 2 ledamöter av-
stod från att rösta.

Mom. 7 (samebyns verksamhetsområde och upplåtelse av jakt och fiske)

Utskottets hemställan bifölls med 291 röster mot 11 för motion Bo602 av
Berith Eriksson och Elisabeth Persson i motsvarande del. 2 ledamöter av-
stod från att rösta.

Mom. 8 (mångfald och valfrihet i samesamhället)

Utskottets hemställan bifölls med 292 röster mot 12 för motion Bo602 av
Berith Eriksson och Elisabeth Persson i motsvarande del. 1 ledamot avstod
från att rösta.

Mom. 10 (insatser för att främja uppbyggnad av samisk turistnäring)

Utskottets hemställan bifölls med 292 röster mot 10 för motion Bo603 av
Berith Eriksson. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 13 (statligt stöd till vissa processkostnader)

Utskottets hemställan bifölls med 283 röster mot 22 för reservationen av
Max Montalvo.

Övriga moment

Utskottets hemställan bifölls.

Bostadsutskottets betänkande BoU13

Utskottets hemställan bifölls.

Bostadsutskottets betänkande BoU14

Utskottets hemställan bifölls.

20 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Propositionerna

1992/93:187 Individuellt pensionssparande

1992/93:249 Godkännande av avtal mellan Sverige och Europeiska ekono-
miska gemenskapen om provisorisk tillämpning av bilateral jordbruks-
överenskommelse

Motionerna

med anledning av prop. 1992/93:160 Husläkare m.m.

1992/93:So33 av Carl Olov Persson (kds)

1992/93:So34 av Ingvar Carlsson m.fl. (s)

1992/93:So35 av Anita Jönsson m.fl. (s)

1992/93:So36 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

1992/93:So37 av Lars Biörck (m)

1992/93:So38 av lan Wachtmeister m.fl. (nyd)

1992/93:So39 av Gullan Lindblad m.fl. (m,fp,c,kds)

1992/93:So40 av Gullan Lindblad m.fl. (m,s,c,kds)

1992/93:So41 av Göran Åstrand och Göran Lindblad (m)

1992/93:So42 av Sylvia Lindgren m.fl. (s)

1992/93:So43 av Oskar Lindkvist m.fl. (s)

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

med anledning av prop. 1992/93:174 Administrationen av bostadsbidragen
till barnfamiljer m.m.

1992/93:Bo43 av Marianne Jönsson (c)

1992/93:Bo44 av Eva Zetterberg m.fl. (v)

1992/93:Bo45 av Kent Carlsson m.fl. (s,nyd,v)

1992/93:Bo46 av Barbro Westerholm (fp)

1992/93:Bo47 av Marianne Carlström och Inga-Britt Johansson (s)

1992/93:Bo48 av Oskar Lindkvist m.fl. (s)

med anledning av prop. 1992/93:176 Investeringar i trafikens infrastruktur
m.m.

1992/93:T32 av Pontus Wiklund (kds)

1992/93:T33 av Anita Persson (s)

1992/93:T34 av Leif Carlson (m)

1992/93:T35 av Stig Bertilsson och Lars Björkman (m)

1992/93:T36 av Georg Andersson m.fl. (s)

1992/93:T37 av Kristina Svensson m.fl. (s)

1992/93:T38 av Maud Ekendahl (m)

1992/93:T39 av Sigrid Bolkéus m.fl. (s)

1992/93:T40 av Sigrid Bolkéus och Widar Andersson (s)

1992/93:T41 av Hans Nyhage (m)

1992/93:T42 av lan Wachtmeister m.fl. (nyd)

1992/93:T43 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson (nyd)

1992/93:T44 av Axel Andersson m.fl. (s)

1992/93:T45 av Åke Gustavsson (s)

1992/93:T46 av Ulf Melin (m)

1992/93:T47 av Ulf Melin (m)

1992/93:T48 av Peeter Luksep (m)

1992/93:T49 av Ingvar Johnsson m.fl. (s)

1992/93:T50 av Lennart Nilsson m.fl. (s,m,fp,c,v)

1992/93:T51 av Britt Bohlin och Ingvar Johnsson (s)

1992/93:T52 av Sten Östlund m.fl. (s,fp,c)

1992/93:T53 av Leo Persson m.fl. (s)

1992/93:T54 av Per Erik Granström m.fl. (s)

1992/93:T55 av Leo Persson m.fl. (s)

1992/93:T56 av Leo Persson m.fl. (s)

1992/93:T57 av Leo Persson m.fl. (s)

1992/93:T58 av Göran Magnusson m.fl. (s)

1992/93:T59 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s)

1992/93:T60 av Stina Gustavsson och Charlotte Branting (c,fp)

121

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

1992/93:T61 av Anita Johansson m.fl. (s)
1992/93:T62 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
1992/93:T63 av Magnus Persson m.fl. (s)
1992/93:T64 av Alf Egnerfors och Reynoldh Furustrand (s)
1992/93:T65 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s)
1992/93:T66 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s)
1992/93:T67 av Gunhild Bolander (c)

1992/93:T68 av Gudrun Norberg m.fl. (fp,s,m,kds,v)
1992/93:T69 av Stefan Attefall m.fl. (kds,m,fp,c)
1992/93 :T70 av Harald Bergström (kds)
1992/93:T71 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s)
1992/93:T72 av Karin Starrin (c)

1992/93:T73 av Elvy Söderström m.fl. (s)
1992/93:T74 av Elvy Söderström m.fl. (s)
1992/93:T75 av Sten Svensson m.fl. (m,fp,kds)
1992/93:T76 av Lena Klevenås m.fl. (s)
1992/93 :T77 av Lena Klevenås (s)
1992/93 :T78 av Lennart Brunander (c)
1992/93:T79 av Sverre Palm m.fl. (s)
1992/93:T80 av Åke Carnerö (kds)
1992/93:T81 av Åke Carnerö (kds)
1992/93:T82 av Åke Carnerö (kds)
1992/93:T83 av Ulf Björklund (kds)
1992/93 :T84 av Leo Persson m.fl. (s)

med anledning av prop. 1992/93:194 Särskilt statsbidrag till kommuner för
ytterligare platser i gymnasieskolan för ett tredje gymnasieår
1992/93:Ubl55 av Sten Söderberg (-)

1992/93:Ubl56 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s)

med anledning av skr. 1992/93:204 Avskaffande av handelsförbudet mot
Sydafrika, m.m.

1992/93:U16 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

1992/93:U17 av lan Wachtmeister m.fl. (nyd)

21 § Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 22 mars

122

1992/93:105 av Lennart Fridén (m) till utbildningsministern om kulturvårds-
forskning vid Göteborgs universitet:

Den forskningspolitiska propositionen är ett framsynt och strategiskt ini-
tiativ. Den visar hur vi med stöd av nödvändiga satsningar på kunskapsupp-
byggnad kan finna vägar för en utveckling som kan återge Sverige en fram-
trädande roll i samhällsutvecklingen.

Samtidigt som den tekniskt-naturvetenskapliga kunskapsutvecklingen är
av central betydelse, är det viktigt att de kulturvetenskapliga dimensionerna
ingår i den progressiva forskningspolitiken.

De satsningar inom humaniorafältet som ingår i propositionen är därför
ytterst värdefulla. Av särskilt stor betydelse är satsningen på vetenskaplig
kompetens inom kulturvården.

Jag har med tillfredsställelse noterat utbildningsministerns ord:

”Vid universitetet i Göteborg har ett betydande arbete lagts ned inom
detta område. Det är viktigt att verkamheten kan utvecklas och att forsk-
ningen inom området kulturvård får en fastare organisation.”

Jag tolkar det som en klart deklarerad ny policy för ett viktigt och snabbt
växande kompetensfält. Samtidigt markeras att verksamheten vid Göte-
borgs universitets institution för kulturvård skall stärkas och stabiliseras.

Enligt min mening är dock inte de föjande kommentarerna i propositio-
nen vad avser relationen till Riksantikvarieämbetet helt klara.

1. Är det korrekt att en bestämd andel av satsningen bör ske direkt på
grundläggande forskning och forskarutbildning inom det aktuella kun-
skapsfältet?

2. Är det utbildningsministerns avsikt att forskningsmedel inom den be-
rörda ramen skall gå ograverade - utan omvägar via en sektorsmyndig-
het - till berört forskningsområde vid Göteborgs universitet?

3. Hur avser utbildningsministern att dessa intentioner vad avser långsiktig
kunskapsuppbyggnad för kulturmiljövården skall förverkligas på det
praktiska planet?

22 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 22 mars

1992/93:480 av Karin Falkmer (m) till utbildningsministern om examensbe-
nämning för utbildning vid Idrottshögskolan:

Den sedan den 1 juli 1992 inrättade självständiga högskolan på idrottens
område skall vara en högskola som står för kompetens och kvalitet. I det
sammanhanget är det väsentligt vilken form av examina som högskolan ges
rätt att utfärda.

För den nya högskolan och för dess elever är det viktigt att Idrottshög-
skolan ges möjlighet att erbjuda ett sådant utbud av utbildningar att en stu-
dent inom Idrottshögskolan kan kombinera kurser som ger en kandidatexa-
men.

Det är också väsentligt att en student skall kunna läsa kurser vid annan
högskola i Sverige eller utomlands och läsa sin fördjupningsdel i t.ex. idrott
vid Idrottshögskolan. Också i det fallet är det viktigt att kandidatexamen kan
utfärdas vid Idrottshögskolan.

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

123

Prot. 1992/93:82        Hur avser statsrådet agera för att Idrottshögskolan skall få rätt att utfärda

24 mars 1993        kandidatexamen?

1992/93:481 av Carl Fredrik Graf (m) till statsrådet Bo Lundgren om för-
handsbesked från skattemyndigheterna:

Frågan om rättssäkerheten i skattesystemet är ständigt aktuell. Ett viktigt
inslag är att den skattskyldige skall kunna få veta hur ett visst beteende kom-
mer att påverka vederbörandes skattesituation.

Ett aktuellt fall som nyligen tagits upp i tidningarna gäller musikern Per
Gessle, som av RSV har bett att få veta hur hans planerade fastighet skulle
behandlas ur skattesynpunkt. Fastigheten är ej uppförd, men enligt tidning-
arna finns det ritningar och modeller. För en utomstående är det svårt att
förstå den ståndpunkt som RSV förefaller ha intagit, nämligen att huset först
skall uppföras innan myndigheten kan ta ställning till sakfrågan.

Detta är ett enskilt fall, men det finns liknande där företagare måste ha
möjlighet att kunna förutse de skattemässiga konsekvenserna av sitt hand-
lande.

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att det skall vara möjligt att för-
utse de skattemässiga konsekvenserna av sitt handlande?

1992/93:482 av Sten Andersson i Malmö (m) till kulturministern om reglerna
för omnämnande av sponsorer till televisionsprogram:

I det populära programmet Bingo-Lotto i TV 4 (drygt tre miljoner sålda
lotter per vecka) är det enligt gällande regler förbjudet att nämna de företag
vilkas produkter utgör vinster i programmet. Däremot är det tillåtet att t.ex.
i TV 2 i bild och ljud tala om vilka företag som sponsrar dagens match i
Sportextra.

Detta är inkonsekvent, och det är begripligt att medborgarna har svårt att
inse logiken i gällande lagstiftning.

Är statsrådet beredd att föreslå sådana förändringar av lagstiftningen att
reglerna för reklam/sponsring blir begripliga för medborgarna?

den 23 mars

1992/93:483 av Ingbritt Irhammar (c) till justitieministern om ersättning till
intagna på anstalt:

124

Brottsligheten i Ryssland och Estland ökar oroväckande. Antalet mord
per invånare i dessa länder är högst i världen. Trenden är också att våldsbrot-
ten ökar explosionsartat. Det finns en risk att denna kriminalitet kan spridas
till vårt land. Även om antalet dömda ryska medborgare i vårt land har ökat
sedan 1990 har vi inte hittills i Sverige i någon större omfattning märkt av
denna brottslighet, även om det bedöms som en viss risk att denna brottslig-
het skall öka ytterligare. Estlands försvarsminister, Hain Rebas, påstås en-
ligt massmedierna ha uttryckt att man i Estland skrattar åt svensk lagstift-
ning. Skälet är att det i dag är möjligt för utländska medborgare att genom

ett fängelsestraff i Sverige kunna bli ”förmögen” på de ersättningar som kan
fås. Det är viktigt att motverka, att någon utländsk medborgare skulle vilja
söka sig till Sverige i det syftet. Även om det inte kan beläggas att presumtiva
brottslingar söker sig till Sverige endast av denna anledning, kan varje en-
skilt fall i sig verka direkt stötande. Därmed finns också en risk att det all-
männa rättsmedvetandet urholkas. Ett sätt kunde vara, att för dem som inte
har skatteplikt i vårt land, göra avdrag på ersättningen för utgifter de åsam-
kar staten.

Mot denna bakgrund vill jag fråga justitieministern:

Ämnar regeringen vidtaga några åtgärder för att ändra nuvarande ersätt-
ningsregler i anstalt för att förhindra att Sverige lockar till sig brottslighet
från andra länder?

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

23 § Kammaren åtskildes kl. 18.00.

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 5 § anf. 28 (delvis),

av förste vice talmannen därefter t.o.m. 9§ anf. 66 (delvis),

av andre vice talmannen därefter t.o.m. 10 § anf. 95 (delvis),

av förste vice talmannen därefter t.o.m. 16 § anf. 123 (delvis) och

av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

BENGT TÖRNELL

/Gunborg Apelgren

125

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Innehållsförteckning

Onsdagen den 24 mars

1 § Justering av protokoll................................ 1

2 § Förnyad bordläggning ............................... 1

3 § Arbetsmarknadspolitik ............................... 1

Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU11

Debatt

Elver Jonsson (fp)

Ingela Thalén (s)

Hans Andersson (v)

Beslut ............................................... 5

Ärendet återförvisat till utskottet för ytterligare beredning

Meddelande om samlad votering .......................... 5

4 § Vissa frågor om arbetslöshetsförsäkringen ................ 6

126

Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU17

Debatt

Hans Andersson (v)

Harald Bergström (kds)

Johnny Ahlqvist (s)

Charlotte Cederschiöld (m)

Laila Strid-Jansson (nyd)

Bo Finnkvist (s)

Beslut fattades efter 9 §

5 § Arbetslivspolitik .................................... 13

Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU12

Debatt

Kjell Nilsson (s)

Hans Andersson (v)

Kent Olsson (m)

Lennart Rohdin (fp)

Harald Bergström (kds)

Talmannen (om debattreglerna)

Beslut fattades efter 9 §

6 § Anslag till Arbetsmarknadsdepartementet m.m............ 33

Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU8

Debatt

Charlotte Cederschiöld (m)

Laila Strid-Jansson (nyd)

Marianne Andersson (c)

Beslut fattades efter 9 §

7 § Statliga arbetsgivarfrågor ............................. 37

Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU10

Beslut fattades efter 9 §

8§ Ett program för reparation, om-och tillbyggnad av bostäder m.m. 38
Bostadsutskottets betänkande BoUlO

Debatt

Eva Zetterberg (v)

Agne Hansson (c)

Oskar Lindkvist (s)

Dan Eriksson i Stockholm (nyd)

Beslut fattades efter 9 §

9 § Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet 51
Utbildningsutskottets betänkande UbU8

Debatt

Jan Björkman (s)

Stefan Kihlberg (nyd)

Björn Samuelson (v)

Ulf Melin (m)

Beslut ............................................... 69

Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU17

Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU12

Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU8

Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU10

Bostadsutskottets betänkande BoUlO

Utbildningsutskottets betänkande UbU8

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

Beslut om samlad votering ............................... 71

10 § Studiestöd ....................................... 71

Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU13

Debatt

Lena Öhrsvik (s)

Berith Eriksson (v)

Hans Dau (m)

Sylvia Lindgren (s)

Beslut fattades efter 19 §

11 § Omstrukturering av det svenska ägandet i Scandinavian Airlines

System, SAS .................................... 83

Trafikutskottets betänkande TU20

Beslut fattades efter 19 §

12 § Tidigareläggning av investeringar i trafikens infrastruktur ....    83

Trafikutskottets betänkande TU38

Beslut fattades efter 19 §

13 § Anslag till Tullverket, m.m........................... 84

Skatteutskottets betänkande SkU23

Debatt

Sverre Palm (s)

Peter Kling (nyd)

Lars Bäckström (v)

Carl Fredrik Graf (m)

Karl Gustaf Sjödin (nyd)

Beslut fattades efter 19 §

127

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

14 § Frihandelsavtal mellan EFTA-staterna och Rumänien, m.m. .    94

Utrikesutskottets betänkande UU23

Beslut fattades efter 19 §

15 § Kreditupplysningslagen .............................. 94

Näringsutskottets betänkande NU22

Beslut fattades efter 19 §

16 § Utökat älvskydd ................................... 94

Bostadsutskottets betänkande BoU7

Debatt

Birger Andersson (c)

Dan Eriksson i Stockholm (nyd)

Jan Jennehag (v)

Magnus Persson (s)

Siw Persson (fp)

Statsrådet Görel Thurdin (c)

Elvy Söderström (s)

Leif Marklund (s)

Beslut fattades efter 19 §

17 § Rennäringslagstiftningen, stöd till rennäringen m.m........ 111

Bostadsutskottets betänkande BoU12

Debatt

Max Montalvo (nyd)

Berith Eriksson (v)

Bertil Danielsson (m)

John Andersson (-)

Beslut fattades efter 19 §

18 § Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador samt till åtgärder

mot radon i bostäder .............................. 117

Bostadsutskottets betänkande BoU13

Beslut fattades efter 19 §

19 § Anslag till Lantmäteriverket och Centralnämnden för fastighets-

data m.m........................................ 117

Bostadsutskottets betänkande BoU14

Beslut ............................................... 117

Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU13

Trafikutskottets betänkande TU20

Trafikutskottets betänkande TU38

Skatteutskottets betänkande SkU23

Utrikesutskottets betänkande UU23

Näringsutskottets betänkande NU22

Bostadsutskottets betänkande BoU7

Bostadsutskottets betänkande BoU12

Bostadsutskottets betänkande BoU13

Bostadsutskottets betänkande BoU14

128

20 § Bordläggning ..................................... 120

21 § Anmälan om interpellation

1992/93:105 av Lennart Fridén (m) om kulturvårdsforskning

vid Göteborgs universitet......................... 122

22 § Anmälan om frågor

1992/93:480 av Karin Falkmer (m) om examensbenämning för
utbildning vid Idrottshögskolan..................... 123

1992/93:481 av Carl Fredrik Graf (m) om förhandsbesked från
skattemyndigheterna............................. 124

1992/93:482 av Sten Andersson i Malmö (m) om reglerna för
omnämnande av sponsorer till televisionsprogram.......   124

1992/93:483 av Ingbritt Irhammar (c) om ersättning till intagna

på anstalt...................................... 124

Prot. 1992/93:82

24 mars 1993

129

gotab 43596, Stockholm 1993