Onsdagen den 2 december
Kl. 9.00-14.29
Protokoll
1992/93:36
Justerades protokollet för den 26 november.
Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1992/93:139 och 148 till lagutskottet
Motionerna
1992/93:Skll-Sk22 till skatteutskottet
3 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den
Företogs till avgörande lagutskottets betänkande 1992/93:LU4, utrikesut-
skottets betänkanden 1992/93:UU2 och UU7, kulturutskottets betänkanden
1992/93:KrU4, KrU5 och KrU6, näringsutskottets betänkanden
1992/93:NU4, NU5 och NU6 samt bostadsutskottets betänkanden
1992/93:BoUl, BoU2 och BoU3 (beträffande debatten i dessa ärenden, se
prot. 31).
Lagutskottets betänkande LU4
Utskottets hemställan bifölls med 273 röster mot 14 för motion
1991/92:L425 av Barbro Westerholm. 2 ledamöter avstod från att rösta.
Utrikesutskottets betänkande UU2
Utskottets hemställan bifölls.
Utrikesutskottets betänkande UU7
Utskottets hemställan bifölls.
1
1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 36
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Kulturutskottets betänkande KrU4
Utskottets hemställan bifölls.
Kulturutskottets betänkande KrU5
Utskottets hemställan bifölls.
Kulturutskottets betänkande KrU6
Utskottets hemställan bifölls.
Näringsutskottets betänkande NU4
Utskottets hemställan bifölls.
Näringsutskottets betänkande NU5
Mom. 1 (registreringsavgifter avseende elmateriel)
Utskottets hemställan - som ställdes mot motion N4 av Hans Nyhage och
Lars Björkman i motsvarande del - bifölls med acklamation.
Mom. 2-5
Utskottets hemställan bifölls.
Näringsutskottets betänkande NU6
Utskottets hemställan bifölls.
Bostadsutskottets betänkande BoUl
Mom. 1 (genomförande av detaljplan genom fastighetsreglering i vissa fall)
Utskottets hemställan bifölls med 281 röster mot 19 för reservation 1 av
Dan Eriksson i Stockholm.
Mom. 4 (ersättning för kostnader vid förrättningsförfarandet)
Utskottets hemställan bifölls med 281 röster mot 20 för reservation 3 av
Dan Eriksson i Stockholm.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Bostadsutskottets betänkande BoU2
Utskottets hemställan bifölls.
Bostadsutskottets betänkande BoB3
Utskottets hemställan bifölls.
Talmannen meddelade att konstitutionsutskottets betänkanden KU7,
KU9 och KU10, finansutskottets betänkande FiUll, skatteutskottets betän-
kande SkU12, justitieutskottets betänkanden JuU8, JuU9 och JuUlO, lagut-
skottets betänkanden LU6, LU7, LU8, LU9, LU12, LU13 och LU24 samt
utrikesutskottets betänkanden UU4, UU5, UU6, UU10 och UU11 skulle
avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1992/93:KU7 Allmänna helgdagar, rn.m.
Anf. 1 CATARINA RÖNNUNG (s):
Fru talman! Jag skall tala för den socialdemokratiska reservationen. Vi
upprepar förra årets nej till att utreda frågan om att göra nationaldagen till
helgdag och sålunda arbetsfri.
Utskottsmajoriteten säger nej till en översyn av det offentliga belöningssy-
stemet. Moderater, folkpartister, ny- och kristdemokrater uttalar sympati
för denna översyn, vars syfte är, hör och häpna, att återinföra ordensväsen-
det i Sverige.
Jag hoppas på en kort debatt. Riksdagen skall i ekonomiska orostider inte
öda alltför mycket kraft och tid på perifera politiska områden.
Mot Socialdemokraternas uttryckliga vilja beslöt riksdagen förra året att
frågan om att göra nationaldagen till helgdag skulle utredas. Frågan har en
i hög grad ekonomisk aspekt. En arbetsfri dag till på året innebär att BNP
åderlåts med någon procent. Hur mycket det exakt kostar beror naturligtvis
på var i veckan nationaldagen infaller och om t.ex. klämdagar uppstår.
Vi har för närvarande ingen ekonomisk tillväxt alls, vilket är ett alarme-
rande symtom på att allt inte står väl till i riket. För första gången sedan
andra världskriget sjunker BNP i år och väntas sjunka även nästa år.
Jag vill också erinra om att LO haft starka invändningar mot att de som
inte avtalat sig till rätten till två extra semesterdagar lagvägen skulle få dem
slopade i ett av de krispaket som tillkom för att sanera vår ekonomi. Att i
detta läge utreda om en eventuell ny arbetsfri dag för alla skall införas är mot
denna bakgrund stötande.
Vi socialdemokrater anser att nationaldagen firas under värdiga former
redan i dag.
Fru talman! Regeringen har inte lyft ett finger för att effektuera riksdags-
majoritetens beställning om utredning, fastän man har haft ett år på sig.
Detta har framkommit vid en förfrågan hos statsrådsberedningen. Man hän-
visar till det rådande ekonomiska läget och handlar enligt min mening omdö-
mesgillt. Jag yrkar bifall till s-reservationen.
Moderater, folkpartister, nydemokrater och kds:are anser att det finns fog
för att ordensystemet införs på nytt. Det avskaffades 1975. Så här uttalar sig
reservanterna: ”Under den tid som därefter” - alltså efter 1975 - ”förflutit
har de argument som låg till grund för reformen förlorat mycket av sin tyngd,
medan betydelsen av de historiska traditionerna fått en starkare betoning.
Det har framkommit behov av ett mer nyanserat offentligt belöningssy-
stem ---.” Vilka behov? För vem? Detta, fru talman, är ju bara lösa och
luddiga påståenden. Jag anser att Sverige varit mer modernt och framsynt
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Allmänna helg-
dagar, rn.m.
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Allmänna helg-
dagar, m.m.
än övriga länder och avskaffat en del av de nådevedermälen som för det
mesta följer med i den statliga befordringsgången.
Traditioner är inte enbart av godo därför att de är historiska - långt där-
ifrån. En evig företeelse som löper genom historien är naturligtvis den
mänskliga fåfängan, omöjlig att utrota förvisso, men kanske möjlig att något
stävja i en modern demokrati.
För den som vill få en annan invinkling på ordensväsendet vill jag varmt
rekommendera en essä i ämnet av Ingemar Hedenius. Den återfinns i sam-
lingen ”Den oanständiga anständigheten”. Om man uppskattar satir över
brackighet utlovar jag stort utbyte av texten.
Anf. 2 HENRIK S JÄRREL (m):
Fru talman! Jag skall när det gäller allmänna helgdagar tala å utskottsma-
joritetens vägnar och när det gäller det svenska ordensväsendet å utskottsmi-
noritetens vägnar.
Frågan huruvida den svenska nationaldagen, tillika svenska flaggans dag,
skall bli allmän helgdag har i omgångar behandlats i motioner här i riksda-
gen. Även frågor om att avskaffa, inrätta eller flytta om andra allmänna
helgdagar har under åren väckts.
De allmänna helgdagarna finns nu samlade i en särskild lag som trädde i
kraft den 1 januari 1990. I lagen definieras närmare vad som avses med all-
män helgdag samt namnges dessa.
Lagen anger i första hand borgerliga helgdagar i bemärkelsen arbetsfria
dagar, medan helgdagar i kyrklig mening fastställs av kyrkomötet genom
kyrklig kungörelse. Borgerliga och kyrkliga helgdagar sammanfaller för när-
varande i de flesta fall.
Frågan om antal och placering av s.k. allmänna helgdagar har i regel en
betydande rättsverkan och ganska stora samhällsekonomiska konsekvenser.
Flera av våra nuvarande allmänna helgdagar och deras inplacering i alma-
nackan inbjuder till en generös planering av s.k. klämdagar, dvs. att en eller
flera ordinarie arbetsdagar som föregår en eller flera allmänna helgdagar
förvandlas till lediga dagar genom kompenserad tid för övertidsarbete, ge-
nom styckvisa semesterdagar eller kanske rent av genom sjukskrivning-vad
vet jag? Produktionsbortfallet blir härigenom betydande för en redan hårt
ansträngd samhällsekonomi.
Frågan om att införa nya allmänna helgdagar bör därför inte prövas med
mindre än att någon eller några andra slopas i stället. Det kan ha sitt intresse
att i detta sammanhang erinra, fru talman, om att man i Storbritannien nyli-
gen har beslutat sig för att avskaffa första maj som en allmän helgdag.
Konstitutionsutskottet är dock inte berett att i det nu aktuella samman-
hanget förorda att vissa helgdagar avskaffas. Frågan om antalet helgdagar är
för övrigt föremål för behandling i finansutskottet med anledning av motio-
ner väckta i anslutning till proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabili-
sera den svenska ekonomin.
Konstitutionsutskottet har både 1990 och 1991 behandlat motioner om att
göra nationaldagen till allmän helgdag. Senast uttalade utskottet - väl med-
vetet om frågans ekonomiska aspekter-att frågan på lämpligt sätt borde bli
föremål för utredning. Riksdagen beslutade att som sin mening ge rege-
ringen detta till känna. Ännu har dock inget förljudits i denna del från rege-
ringskansliet - det är helt rätt som Catarina Rönnung anmärkte.
Vid förnyad prövning av frågan nu med anledning av Harald Bergströms
och Anders G Högmarks motion har konstitutionsutskottet inte funnit an-
ledning till något ytterligare tillkännagivande utan vidhåller sitt tidigare ställ-
ningstagande.
Fru talman! Mot denna bakgrund yrkar jag bifall till utskottets hemställan
i betänkande 1992/93:KU7 såvitt avser moment 1 och avslag på motionerna
K813, K821 och K825 i motsvarande del.
Beträffande frågan om ordensväsendet rn.m. vill jag anföra följande. 1975
års reformering av det offentliga belöningssystemet innebar en rejäl dräne-
ring av det svenska ordensväsendet såvitt avser svenska medborgares möjlig-
heter att motta Kungl. Maj:ts orden såsom erkänsla för viktiga samhällsin-
satser.
Enligt den då, och även nu, förhärskande socialdemokratiska doktrinen
återspeglade detta belöningssystem ”en gången tids samhällssyn”; ”ordnarna
kunde inte anses fylla sin uppgift som belöning och erkänsla”.
Det är en lustig tanke, fru talman, att erinra sig-och möjligen också något
av ödets ironi - att i många socialistiska stater sågs på den tiden, ganska nyli-
gen för övrigt, potentater av skilda kulörer vandra runt som behängda ope-
retthjältar med diverse grannlåt och tingeltangel på kavajuppslaget. Nu är
det visserligen statssocialismen som hör till en gången tids samhällssyn. Nå-
gon form av synbar belöning för dem som fick den att slutligen packa ihop
vore möjligen på sin plats!
Nåväl, utskottets majoritet anser nu att en översyn av det offentliga belö-
ningssystemet bör anstå intill dess det tydligare visats att ett mer utvecklat
belöningssystem skulle kunna fylla sin uppgift. När och hur detta tydligare
skall visa sig i praktiken, därom ger majoriteten inget besked.
Det är tvärtom så, att både historiska och praktiska skäl nu länge nog talat
för ett mer nyanserat, offentligt belöningssystem än det som för närvarande
gäller. Sverige är i dag nästan det enda land i Europa som saknar ett officiellt
ordensväsende för de egna medborgarna. Och med tanke på de allt intensi-
vare internationella och inomeuropeiska kontakterna och integrationssträ-
vandena ter sig en sådan brist som anmärkningsvärd och främmande.
Ett offentligt belöningssytem är ett billigt och ofta uppskattat sätt att visa
erkänsla och tacksamhet för medborgerliga förtjänster och berömvärda in-
satser. Närmast av dessa skäl bör därför det offentliga belöningssystemet bli
föremål för en nyanserad översyn. Detta bör riksdagen såsom sin mening ge
regeringen till känna.
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till reservation nr 2 under
mom. 2, fogad till KU:s betänkande 1992/93:KU7 beträffande ordensväsen-
det och bifall till däri behandlade motioner samt avslag på utskottets hem-
ställan i motsvarande del.
Anf. 3 CATARINA RÖNNUNG (s) replik:
Fru talman! Jag har en fråga till Henrik S Järrel. Har Henrik Järrel någon
aning om varför regeringen har varit så kallsinnig till en utredning om natio-
naldagen? Har Henrik Järrel möjligtvis andra informationer än vad jag har?
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Allmänna helg-
dagar, rn.m.
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Allmänna helg-
dagar, m.m.
Jag vill påminna om en sak som alla i den här kammaren är väl medvetna
om, nämligen att vi har världens starkaste socialdemokrati i Sverige. Alla
inser att det är dödfött att spekulera i att slopa Första maj som helgdag, även
om vi på radio i morse kunde höra att man har gjort det i Storbritannien.
Första maj är arbetarrörelsens helgdag. Den ingår i arbetarrörelsens hundra-
åriga historia. Det är en dag som firas till arbetets och arbetarnas ära. Det
är en fin helgdag som man bör slå vakt om.
Henrik Järrel var inne på ordensväsendet. Jag tyckte att han talade litet
tvetungat. Det gamla ordensväsendet förde med sig att operetthjältar upp-
trädde med tingel-tangel på bröstet, sade han. Han ville att man skulle införa
ett mera exklusivt och reformerat ordensväsende. Jag tycker att Sverige som
en modern stat borde låta sig nöja med att ordensväsendet avskaffades 1975.
De som fortarande vill ha tingel-tangel på bröstet kan med litet tur och skick-
lighet komma i åtnjutande av någon trevlig medalj att hänga på bröstet.
Anf. 4 HENRIK S JÄRREL (m) replik:
Fru talman! Att regeringen har förhållig sig avvaktande i den här frågan
har säkert ett samband med den svåra ekonomiska situation som Sverige för
närvarande befinner sig i. Men det hindrar inte att riksdagen har gjort sitt
tillkännagivande. Som jag antydde har finansutskottet för närvarande till
prövning propositionen om en ekonomisk politik för Sverige i kristider. Det
kan förväntas att regeringen vill avvakta utskottets behandling av frågan.
Och än en gång: Det är kanske inte fråga om att införa en ny helgdag, utan
möjligen att se över om man kan göra omflyttningar och eventuellt avskaffa
någon annan helgdag till förmån för införandet av en ny. Då framstår säkert
för väldigt många människor just nationaldagen trots allt som mer naturligt
än Första maj. Därmed säger jag inte att vi nödvändigtvis måste avskaffa
Första maj, men det ligger nära till hands att avskaffa den helgdagen. Också
i Storbritannien har ju arbetarrörelsen en utomordentligt stark ställning. Det
bör noteras att man där har fattat beslut om ett avskaffande, vilket jag tycker
är remarkabelt.
Angående operetthjältar i öst vill jag framhålla att man där har dekorerat
och medaljerat krigsveteraner och andra som på olika sätt på slagfälten ut-
märkt sig för att ha oskadliggjort oliktänkande. Det har man medaljerats för
i både tid och otid. Vi reservanter anser att det svenska ordensväsendet, om
det återinförs, naturligtvis skall premiera samhälleliga och värdefulla insat-
ser gjorda till samhällets och andras gagn. Det skall inte uppfattas som något
tingel-tangel. Tingel-tanglet i öst har mer att göra med medaljer och tapper-
hetsutmärkelser än med ordensväsende.
Anf. 5 BENGT HURTIG (v):
Fru talman! Jag har i huvudsak ingen annan mening än den som utskottet
ger uttryck för i betänkandet. Jag ansluter mig till den socialdemokratiska
reservationen under mom. 1, som gäller synen på nationaldagen.
Vi i vårt parti anser att firandet av nationaldagen ger tillräckliga möjlighe-
ter för att uppmärksamma den dagens betydelse. Men det utesluter inte att
jag anser att vi i riksdagen så småningom bör ta oss en funderare på fördel-
ningen av helgdagar. Det sägs i betänkandet - och Catarina Rönnung var
också inne på detta - att helgdagarna har avsevärd ekonomisk betydelse.
Vi är alla mer eller mindre anhängare av en rörlig arbetsmarknad. Det
innebär att folk som är goda vänner eller släkt med varandra skall kunna
arbeta och bo på olika håll i landet men ändå kunna upprätthålla kontakt
och ha möjlighet till samvaro i rimlig omfattning. För avkoppling och för
samvaro med släkt och vänner spelar helgdagarna en stor roll. Från denna
synpunkt är det olyckligt att i stort sett alla röda dagar i almanackan koncen-
treras till jul och första halvåret, medan det andra halvåret inte har mer än
möjligtvis en röd lördag vid Allhelgonahelgen, som dessutom inte har någon
helgdagsafton.
Vid många arbetsplatser arbetar man full dag på fredagen före Alla hel-
gons dag, eller också måste man arbeta in den ledighet som man tar ut under
fredagseftermiddagen.
Om det nu trots allt görs en översyn av helgdagarna i samband med synen
på nationaldagen, borde man se på möjligheten att införa en helgdag under
den långa, mörka hösten. Massor med norrlänningar, som mer eller mindre
motvilligt har tvingats att arbeta i storstäderna, skulle glädjas åt ökade möj-
ligheter till ett andningshål också under hösten. En sådan reform vore dess-
utom god personalvård.
Tre sammanhängande dagars ledighet för alla någon gång under hösten får
för min del gärna införas genom att man minskar antalet helgdagar på våren.
En möjlighet vore att införa en svensk FN-dag en fredag i slutet av oktober.
Fru talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till reservation 1.
Anf. 6 PEHR LÖFGREEN (m):
Fru talman! Det är mig självfallet främmande att vilja överdramatisera ut-
skottsmajoritetens yrkande om avslag på min motion. Jag kan ha viss förstå-
else för argumentet att riksdagen under den ekonomiska kris som vi nu ge-
nomgår skall ägna sig åt verkligt centrala frågor, åt ärenden som kan bidra
till att dra oss upp ur det eländes elände som den internationella lågkonjunk-
turen försatt oss i.
Fru talman! Samtidigt kan det med viss rätt göras gällande att vi i ett läge
som innebär reformstopp skulle kunna ägna uppmärksamhet åt att i lugn och
ro och utan stora åthävor rätta till beslut fattade av våra företrädare. Dessa
beslut har uppenbarligen kommit till i stor hast och under trycket av en s.k.
tidsanda, vilken förändras på samma sätt som kjollängden i dammodet.
Jag kan inte frigöra mig från intrycket att utskottsmajoriteten skjutit ifrån
sig den mödosamma uppgiften att sätta sig in i ärendet. Argumenteringen
för avslag på motionen är närmast identisk med resonemanget i den proposi-
tion från 1973 som i ett slag avskaffade den mer än tvåhundraåriga traditio-
nen att belöna medborgerliga insatser med tilldelande av någon av de kung-
liga ordnarna.
Ont gjordes värre genom att ordensväsendet i viss utsträckning bibehölls,
nämligen för utlänningar. Detta är en ordning som väckt och väcker förvir-
ring och undran utomlands.
Såväl i reservationen till 1973 års regeringsförslag som i min motion fast-
slås med all önskvärd tydlighet att systemet med ordnar, vilka med något
Prof. 1992/93:36
2 december 1992
Allmänna helg-
dagar, rn.m.
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Riksdagsfrågor
slags automatik och i en hierarkisk skala tilldelades offentliga befattningsha-
vare, överlevt sig själv och borde avskaffas. Samtidigt fastslås det legitima
behovet av belöningar för framstående medborgerlig förtjänst. Detta behov
skulle bättre kunna tillgodoses genom selektivt och återhållsamt utdelande
av de traditionella ordnarna under statlig medverkan. På så sätt skulle man
vidmakthålla en månghundraårig tradition och därmed följande prestige.
Fru talman! Behovet av ett allmänt belöningsväsende har klart framgått av
det ökade utnyttjandet efter 1970-talets mitt av Hans Majestät Konungens
medalj, vilken utdelas i skilda grader utan statlig medverkan. Denna medalj
har kommit att vinna stor uppskattning. Det rimmar illa med andan i 1973
års ordensreform att en statlig belöning, låt vara i Konungens namn, ersatts
av en hovmedalj.
Jag beklagar att utskottsmajoriteten inte på någon punkt redovisat sin syn
på de i motionen framförda yrkandena, utan nöjt sig med ett återuppre-
pande av de 1973 framförda, i dag starkt föråldrade, ståndpunkterna. I all
synnerhet finns det skäl att efterlysa en seriös diskussion av det märkliga för-
hållande att ordnar kan tilldelas utlänningar men inte svenskar.
Fru talman! Jag yrkar med hänvisning till vad jag sagt bifall till reservation
nr 2 angående ordensväsendet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 23 §.)
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1992/93:KU9 Riksdagsfrågor.
Anf. 7 ELVY SÖDERSTRÖM (s):
Fru talman! I konstitutionsutskottets betänkande nr 9, Riksdagsfrågor,
behandlas ett stort antal motioner vars förslag är föremål för utredningar av
olika slag. Förslagen har lagts fram därför att man vill stärka riksdagens roll,
förbättra ledamöternas arbetsmöjligheter och mycket annat.
Jag vill inledningsvis säga att det inte bara är en gång som jag som ny leda-
mot av Sveriges riksdag har förvånats över den bild som har skapats av vårt
arbete. En ledamot kan under de sammanträdesfria veckorna exempelvis
besöka företag och skolor eller höra sig för hos kommuner och landsting om
hur saker och ting fungerar. Man möts ändå av frågor från journalister och
andra om vad man gjort under den lediga veckan.
Detta har förvånat mig många gånger. Jag tycker att vi ledamöter själva
har en stor uppgift just i att stärka riksdagens roll och anseende.
Jag vill hänvisa till konstitutionsutskottets ordförande Thage G Petersons
inlägg i debatten, för en tid sedan, om riksdagens arbetsformer. Det fanns
i utskottsordförandens debattinlägg många fina förslag, som vi skall ta till
vara.
Fru talman! Jag har begärt ordet med anledning av den reservation som vi
socialdemokrater har fogat till detta betänkande, en reservation om registre-
ring av riksdagsledamöternas ekonomiska intressen.
I första hand har naturligtvis de politiska partierna, i samband med nomi-
neringar och annat, ett ansvar för detta. Men det hindrar inte att vi i likhet
med Norge, eller andra länder, utreder möjligheten att göra de uppgifter
som de facto redan nu är offentliga litet mera lättillgängliga.
Vi anser, som sagt var, att en ännu större öppenhet gentemot våra väljare,
och andra, gör att förtroendet för Sveriges riksdag och dess ledamöter ökar
betydligt.
Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till den socialdemokratiska reserva-
tionen under mom. 3 i utskottets hemställan.
Anf. 8 HARRIET COLLIANDER (nyd):
Fru talman! Betänkandet behandlar många riksdagsfrågor, men jag väljer
att kommentera riksdagens öppnande, val till riksdagens utskott och infor-
mation i riksdagen.
Jag har nu varit i riksdagen i drygt ett år, men känner mig fortfarande ny-
tillträdd. Jag betraktar ofta omgivningen med en utanförståendes ögon eller,
kan man säga, med allmänhetens ögon.
Jag har nu varit med om två riksmötens öppnande - förr sade man riksda-
gens högtidliga öppnande. Jag minns televisionssändningar med högtids-
klädda ledamöter, inbjudna gäster och Karl XII:s drabanter.
Jag vet att det är fru talmannen som bestämmer riksmötesprogrammet. Vi
är många som önskar att traditionerna får komma till heders igen och att
öppnandet återfår sin ålderdomliga och högtidliga prägel. Det ligger också
ett symbolvärde i att göra riksdagens öppnande till fest och högtid. Vi vill
att fru talmannen återinför den ordning som gällde vid riksdagens öppnande
1974, dvs. att ceremonien flyttas tillbaka till rikssalen på slottet.
När det gäller riksdagens information vill jag åter anknyta till att jag fort-
farande ibland ser verksamheten i riksdagen med den utanförståendes ögon.
Riksdagens informationsmaterial är utomordentligt, ingen kritik mot detta.
Men jag skulle vilja ge svenska folket en möjlighet att själva bilda sig en upp-
fattningen om hur arbetet här i riksdagen bedrivs. Jag skulle, så att säga,
vilja visa det utan vinklad journalistik. I dag är det endast de stora debat-
terna som sänds direkt i televisionen. I övrigt är riksdagen hänvisad till korta
sekundsnuttar i nyhetsprogrammen, där klippningen kan bli både hård och
vinklad. Massmediernas förenklingar av den politiska debatten, och mass-
mediernas attityd att skapa misstro mot politiker, har starkt bidragit till det
politikerförakt som finns hos allmänheten. Det skulle kunna gå att ordna
program från riksdagen som är både informativa och underhållande. Man
skulle t.ex. kunna pröva att sända s.k. soffprogram på lördagsförmidda-
garna, där den gångna veckans händelser kunde redovisas och kommenteras
och där riktiga samtal kunde komma till stånd. Riksdagen skulle t.ex. kunna
köpa programtid i någon satellit-TV-station.
I våra två motioner som handlar om riksdagens information finns flera ex-
empel på hur tekniken skulle kunna användas.
När det gäller val till riksdagens utskott har vi föreslagit att uddatalsmeto-
den i dess ojämkade form skulle tillämpas vid fördelning av utskottsplatser.
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Riksdagsfrågor
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Riksdagsfrågor
10
På det här sättet skulle man kunna garantera att samtliga partier som har
passerat fyraprocentsgränsen i riksdagsvalet blev representerade i riksda-
gens utskott redan vid minimiantalet 15 riksdagsledamöter. Efter valet 1988
utökades utskottsplatserna till 17 för att ge Miljöpartiet plats, och i 1991 års
val gjordes en abrovinkel med en extra suppleantplats för att Vänsterpartiet
skulle kunna få delta i utskottsarbetet.
Sedan grundlagberedningen gjorde sina beräkningar i början av 70-talet
har partistrukturen ändrats väsentligt. Nya partier har kommit in i riksda-
gen. Tidigare större partier har blivit små. Och det är inte uteslutet att ytter-
ligare partier kommer in i riksdagen. Då får man tillgripa någon annan ad
hoc-lösning.
Det är möjligt att den metod som Ny demokrati föreslår inte är den opti-
mala. Vi anser dock att det nu finns skäl att utan förutfattad mening se över
regelsystemet just när det gäller just utskottsval.
Grundlagsfrågorna diskuteras mellan partierna, och i de särskilda över-
läggningar som nu sker borde det, enligt min mening, vara möjligt att över-
väga en modifiering av valmetoden när det gäller utskottsval.
Fru talman! Jag yrkar härmed bifall till Ny demokratis reservation i konsti-
tutionsutskottets betänkande nr 9 beträffande mom. 1 i hemställan.
Anf. 9 ELVY SÖDERSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Med anledning av Harriet Collianders inlägg vill jag och So-
cialdemokraterna skicka med en hälsning till fru talmannen, nämligen att vi
tycker att det är alldeles förträffligt att ha riksdagens öppnande här i plenisa-
len. I mitt inlägg tryckte jag just på vikten av riksdagens roll. Vad skall vi då
vara när vi öppnar vårt riksmöte om inte just i riksdagens hjärta, nämligen i
plenisalen? Fru talmannen får ta med sig också den hälsningen.
Fru talman! Jag vill också kommentera en annan sak i Harriet Collianders
inlägg. Det gäller politikerföraktet. Jag menar att vi ledamöter av Sveriges
riksdag har ett mycket stort ansvar när det gäller detta. Därför skulle jag
vilja be Harriet Colliander att se till att en del av hennes partivänner inte
talar så förmenande om vad vi gör i Sveriges riksdag. Jag vill alltså att Harriet
Colliander framför denna hälsning.
Anf. 10 BENGT HURTIG (v):
Fru talman! Vi är givetvis tacksamma för den reservation, under mom. 3
i utskottets hemställan som stöder den motion om registrering av riksdagsle-
damöternas ekonomiska intressen som vi har väckt under den allmänna mo-
tionstiden tidigare i år.
Vi tror att ett offentligt register med riksdagsledamöternas ekonomiska
intressen skulle stärka förtroendet för Sveriges riksdag och motverka politi-
kerföraktet. I den allmänna debatten spekuleras det ibland om hur riksdags-
ledamöterna är bundna till egna ekonomiska intressen. Ofta tror jag att
dessa spekulationer är ogrundade. Men det kan vara en fördel att ha ett så-
dant register.
De flesta uppgifter som skulle finnas i ett sådant register är redan offent-
liga. Det handlar alltså mer om en service gentemot allmänhet och journalis-
ter.
Som påpekas i reservationen har man i många andra länder kunnat lösa
detta problem. Jag tror, fru talman, att vi som riksdagsledamöter får finna
oss i att allmänheten har möjlighet att granska oss ganska närgående.
Jag yrkar bifall till reservation 2.
Anf. 11 STIG BERTILSSON (m):
Fru talman! Jag skall be att få uppehålla mig vid några av de motioner som
har väckts under den allmänna motionstiden och som inte helt överraskande
avstyrks av utskottet. Det innebär inte att inte några av motionärerna har
haft en viss framgång.
Inledningsvis vill jag nämna något om att riksdagen möjligtvis kan vara
beredd att ändra på Valprövningsnämndens sammansättning. Det är en in-
stitution som kanske inte är så känd men som ändå fyller en viktig uppgift i
riksdagens arbete. Det är en nämnd som består av en ordförande, som är
vald utanför riksdagen och som inte får tillhöra riksdagen, och av sex andra
ledamöter. Man kan säga att denna nämnd har en domstolsliknande funk-
tion. Den har till uppgift att bl.a. pröva överklaganden som gäller val till
riksdag, kommun, kyrkofullmäktige, osv.
I slutet av 80-talet framfördes det förslag om att man skulle låta samtliga
partier vara representerade i Valprövningsnämnden. Detta förslag avslogs,
eftersom man tyckte att nämnden skulle bli oproportionerligt stor. Utskottet
säger nu att det faktiskt kan ligga en del i det motionsförslag som kommer
från Ingvar Svensson, kds, och som går ut på att man ändå skulle se till att
samtliga partier som har kommit in i riksdagen också får en plats i Valpröv-
ningsnämnden. Möjligtvis skulle man inte behöva ha en sådan proportionali-
tet som gör att nämnden blir så stor. Utskottet anser att man skall ge tal-
manskonferensen detta till känna.
Vi har anledning att fundera på intresset för verksamheten i denna kam-
mare och den aktivitet som försiggår här. Det framgår ju om inte av något
annat så av den debatt som just nu pågår. Man kan ju inte precis säga, fru
talman, att kammaren är överrepresenterad.
Jag vill fästa kammarens uppmärksamhet på att vi i detta motionspaket
också har behandlat en motion av Lars Tobisson och Gunnar Hökmark, som
båda förordar att man skall placera ledamöterna partivis i stället för länsvis
som i dag. Utskottet har avstyrkt denna motion, eftersom utskottet anser att
man inte skulle få avsedd effekt med tanke på hur plenisalen ser ut i dag.
Men man kan ändå konstatera att det finns en mycket positiv skrivning, där
det sägs att den dag som man kanske ändrar plenisalens utformning - det
pågår ju diskussioner om det - skulle man kunna få en annan och tätare at-
mosfär om man placerar ledamöterna partivis i stället. Det finns ju lysande
exempel på detta från andra länder, och det finns nog anledning att tro att
detta skulle kunna medföra en del positivt för uppmärksamheten för det ar-
bete som uträttas i denna kammare.
Jag vill också säga något om den motion från Vänsterpartiet som har lett
fram till en reservation från Socialdemokraterna och en meningsyttring från
Vänsterpartiet om registrering av riksdagsledamöternas ekonomiska inters-
sen. Man skulle i förstone kunna få intrycket att reservanterna anser att detta
är en utomordentligt stor och viktig fråga och att man har en mängd goda
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Riksdagsfrågor
11
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Riksdagsfrågor
12
argument för en sådan registrering. Men när man granskar reservationen vi-
sar det sig att argumenten faktiskt är ganska tunna. Man säger att det egentli-
gen handlar om att allmänheten skulle få tillgång till redan offentliga uppgif-
ter.
Jag vill då understryka att jag anser att det är självklart att en riksdagsleda-
mot får finna sig i att bli granskad och att det som man som ledamot sysslar
med och de intressen som man har i mycket hög grad är offentlig egendom.
Men frågan är om denna typ av register som reservanterna vill ha över huvud
taget efterfrågas. Reservanterna har faktiskt inte annat än förmodat att det
skulle finnas intresse för detta. Jag vill ändå understryka att man, om man
skulle gå ytterligare ett steg och även registrera ledamöternas intressen och
egendom på det sätt som jag förmodar att reservanterna vill, snart är i ett
gränsland där den personliga integriteten är i fara.
Reservanterna har inte kunnat visa att risken finns att riksdagsledamö-
terna skulle kunna utöva nämnda påverkan på beslut, t.ex. genom insiderin-
formation. Det är ju den egentliga utgångspunkten för det som sägs i den
aktuella reservationen.
Jag tycker alltså att det handlar om att införa en regel för regelns egen
skull. Men, som sagt, det är tveksamt om föreslagna regel över huvud taget
är efterfrågad.
Avslutningsvis yrkar jag, fru talman, bifall till hemställan i utskottets be-
tänkande och avslag på reservationerna.
Anf. 12 BENGT HURTIG (v) replik:
Fru talman! Stig Bertilsson sade att föreslagna regel inte var efterfrågad.
Jag har nog precis motsatt erfarenhet. En del regionala tidningar och även
rikstidningar letar ju efter uppgifter om förmögenheter och aktieinnehav -
det senaste är att man också letar efter uppgifter om bilinnehav - vid sin
granskning av ledamöterna. Också i andra länder har man ansett detta vara
rätt viktigt. Man går ganska långt när det gäller kravet på största möjliga
öppenhet här. Det är självklart att man måste ha respekt för den personliga
integriteten.
Men i och med att vi ledamöter har antagit ett sådant här förtroendeupp-
drag får vi finna oss i kravet på en långtgående öppenhet. Det är heller inte
uteslutet att ledamöter av näringsutskottet eller finansutskottet hamnar i si-
tuationer där det finns tillgång till information som ger ledamöterna möjlig-
heter att påverka den egna förmögenhetsutvecklingen. Jag tycker således att
det är värt att försöka att närmare utreda detta.
Anf. 13 STIG BERTILSSON (m) replik:
Fru talman! Bengt Hurtig söker verkligen efter orden när han försöker
komma på argument för ett sådant här register. De uppgifter, detta måste
understrykas, som man säger sig vilja ge offentlighet åt är redan offentliga.
Uppgifter om inkomster, fastighetsinnehav, aktieinnehav, styrelseuppdrag
osv. är redan offentliga i vårt land.
Som jag sade tidigare, Bengt Hurtig, är det alldeles självklart att enskilda
riksdagsledamöter får finna sig i att bli granskade. Med den öppenhet som
finns i vårt samhälle blir vi också granskade. Men den typ av systematiska
register som Bengt Hurtig efterfrågar behövs inte. Ett sådant register är
överflödigt, icke efterfrågat. När det gäller de riksdagsledamöter som exem-
pelvis har ekonomiska intressen i företag har vi under tidigare perioder kun-
nat se att deras intressen varit utomordentligt väl belysta i massmedia, trots
att det inte förekommit något register över deras ägande.
Det register som ni vill ha, Bengt Hurtig, behövs helt enkelt inte.
Anf. 14 BENGT HURTIG (v) replik:
Fru talman! I huvudsak är det fråga om en service till allmänheten och
journalisterna. Det handlar om att uppgifter skall vara lättillgängliga. Som
det är nu får man söka efter uppgifter på en mängd olika ställen - hos läns-
myndigheter, Patent- och registreringsverket osv. - och det är i praktiken en
sorts hinder. Vi vill undanröja åtminstone detta hinder.
Anf. 15 ELVY SÖDERSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Först tackar jag för att jag fick möjlighet till en replik, trots
att jag var litet sen med att anmäla mig.
När det gäller Stig Bertilssons argument tycker jag att man skulle kunna
vända på det hela och säga att det är tunna argument som Stig Bertilsson och
övriga i majoriteten anför mot vårt förslag. Vi vill alltså uppdra åt förvalt-
ningsstyrelsen att lägga fram ett förslag om registrering.
Vidare anser vi att det är ett slags renlighetskrav att ställa upp på detta.
Vi i riksdagen har ju vid ett antal tillfällen blivit uppmanade att notera vilka
uppdrag vi har och att lämna en mängd andra viktiga uppgifter till bl .a. fors-
kare. Vi ser därför inte något hinder i att det sker en utökning just i detta
avseende. Av Stig Bertilssons tonfall att döma är han väldigt negativ till or-
det register. Men ett register behöver inte alltid vara något negativt.
Anf. 16 STIG BERTILSSON (m) replik:
Fru talman! Jag tycker att man är stor i munnen när man talar om tecken
på bristande renhet, därför att viljan att upprätta föreslagna register över
ledamöternas olika intressen inte finns.
Jag vill alltså understryka att föreslagna regel skulle bli en regel för regelns
egen skull. Det finns faktiskt, fru talman, inte någon efterfrågan på den här
typen av regel. Jag vänder mig också till Bengt Hurtig.
Anf. 17 TALMANNEN:
Repliken gäller Elvy Söderströms inlägg.
Anf. 18 STIG BERTILSSON (m) replik:
Fru talman! Jag är alldeles klar över det.
De journalister som söker efter nämnda uppgifter kan faktiskt väldigt lätt
finna sådana. Införandet av föreslagna regel skulle inte innebära ett ökat för-
troende. Det här är nämligen inte en förtroendefråga för riksdagen, utan det
är helt enkelt fråga om en överloppsgärning.
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Riksdagsfrågor
13
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Riksdagsfrågor
14
Anf. 19 ELVY SÖDERSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Det här är visst en förtroendefråga, Stig Bertilsson. Jag tycker
att vi ledamöter i riksdagen kan ställa oss bakom förslaget för att undvika
motsatsen.
Anf. 20 STIG BERTILSSON (m) replik:
Fru talman! Jag vill fråga Elvy Söderström om det vid något tillfälle varit
så, att en uppgift om en ledamot inte har kunnat tas fram. Kan Elvy Söder-
ström alltså ge något exempel som visar på behovet av en sådan här regel?
Anf. 21 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):
Fru talman! Detta förhållandevis tunna betänkande behandlar många
olika frågor som rör riksdagen, och här finns många goda förslag. Gemen-
samt för det här betänkandet och den debatt om riksdagen som vi hade för
14 dagar sedan är att vi kan hänvisa till pågående utredning under fru tal-
mannens ledning. Man kan hysa olika förhoppningar vad gäller den utred-
ningen. Jag var kanske litet mera optimistisk när utredningen startade och
under dess första verksamhetstid än jag är nu. Men man skall inte ge upp
hoppet. Det kan ju tänkas att utredningens arbete utmynnar i värdefulla re-
former.
Jag tar mig friheten att beröra en fråga som tas upp i motion K303 av Ewa
Hedkvist Petersen, som ju enligt talarlistan kommer upp efter mig. Jag
tycker att hon har rätt i det som hon hävdar i motionen. Jag vill gärna under-
stryka att jag för min del ibland upplevt det som nästan plågsamt att jag, på
grund av att jag måst stanna här i Stockhom, har varit tvungen att säga nej
till berättigade krav från den egna valkretsen eller andra delar av landet när
det gällt sammankomster av olika slag.
Vi riksdagsledamöter har två grundläggande, viktiga uppgifter. Den ena
gäller självfallet vår roll här i riksdagen, att sköta våra uppgifter efter bästa
förstånd och med stor energi. Den andra uppgiften är att stå till allmänhetens
förfogande, att delta i den allmänna samhällsdebatten och att ställa upp när
medborgare, väljare, kräver det. Nuvarande ordning i riksdagen gör att den
senare uppgiften ofta blir väldigt svår.
Det har vi i Centerpartiet ända sedan mitten av 70-talet påpekat i motio-
ner. Men dessa har vi haft ringa framgång med. Kanhända att tiden nu börjar
vara mogen. Man skulle kunna tro att mycket av det som Ewa Hedkvist Pe-
tersen säger i sin motion hämtats från Centerns tidigare motioner. Men jag
utgår från att det hon säger i motionen grundas på ett självständigt nytän-
kande. Hur som helst, oberoende av vad som är källan förringas inte försla-
gets värde.
Jag har i ett särskilt yttrande betonat att det behövs en ordentlig omlägg-
ning av riksdagens arbetsformer som möjliggör en mer långsiktig och ratio-
nell planering. Det kräver en omläggning av budgetåret, något som jag fort-
farande hoppas på, även om det tydligen har börjat att kärva till sig hos en
del partier som tidigare har uttryckt sympatier för detta.
Jag är kanske inte lika optimistisk som Ewa Hedkvist Petersen, som menar
att man skulle kunna ha varannan eller var tredje vecka fri från riksdagsar-
bete. Det tror jag inte går. Våra förslag har varit mer modesta. Vi har tänkt
oss i genomsnitt en riksdagsfri vecka i månaden i de förslag som vi tidigare
har lagt fram här i riksdagen.
Riksdagen har svårt för att reformera sig själv. Det skall bli mycket spän-
nande att se hur det går just i denna fråga framöver. Här refereras då till
Riksdagsutredningen.
Jag vill göra ytterligare någon kommentar vad gäller informationen. Det
har sagts att informationen från riksdagen bör förbättras, och det tycker
också jag. Svårigheten är naturligtvis att hitta nya former. Vi kan inte
beordra radio och TV att sända från riksdagen. Vad vi kan göra är att under-
lätta för medierna, och det anser jag att riksdagens olika organ i hög ut-
sträckning har gjort. Det är självfallet en missräkning när vi finner att
mycket intressanta och viktiga debatter här i kammaren ganska ofta gås förbi
med massmediai tystnad.
Vi har en egen tidning som heter Från Riksdag & Departement. Jag har
tidigare i motioner haft synpunkter på den tidningen. Jag tycker att den i sin
nuvarande utformning i många fall är mycket intetsägande. Jag kan erinra
om det mycket kryptiska kortfattade referat som fanns i tidningen när vi haft
vår debatt om riksdagen. Det borde ha varit en sak som i allra högsta grad
intresserat denna tidning.
Nu får man ju inte säga så här. Redaktionerna är ju självständiga, och om
man anmärker på en tidning riskerar man att i fortsättningen inte bli refere-
rad över huvud taget. Men det är kanske ändå inte tidningens eller redaktio-
nens fel, utan det beror på det begränsade utrymmet. Så skulle jag positivt
vilja uttrycka det.
I en motion som jag och min partikollega Bengt Kindbom tidigare väckt
här i riksdagen, har vi menat att vi från riksdagen skulle kunna kosta på oss
en fylligare och större tidning, så som man har i en hel del andra parlament.
Det finns alltså goda förebilder där.
Sedan en liten släng åt Harriet Colliander. Hon talar med berömvärd in-
dignation om missaktningen mot politiska partier och riksdagen. Men, Har-
riet Colliander, handen på hjärtat: Vad var ert ledande tema i hela Ny demo-
kratis valkampanj? Det var att exploatera folkliga vanföreställningar om
riksdagen och riksdagsledamöterna.
Anf. 22 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Fru talman! Ny demokrati bildades i februari 1991 och kom in i riksdagen
i oktober samma år med 6,7 % av rösterna. Det fanns ett uppdämt missnöje
med de etablerade partierna ute i samhället. Man upplevde att det fanns ett
avstånd mellan folket och de ombud man hade valt. Det var det missnöjet
som Ny demokrati fångade upp, kom in i riksdagen på och gjorde sig till tolk
för.
Anf. 23 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:
Fru talman! Jag ifrågasätter självfallet inte Ny demokratis rätt att ställa
upp i valet. Folket väljer ju vilka ledamöter det vill ha i riksdagen och vilka
partier det vill ha representerade. Det är givet att det så skall vara.
Vad jag vände mig mot var att Harriet Colliander försöker framställa sig
och Ny demokrati som någon slags försvarare av riksdagen och riksdagens
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Riksdagsfrågor
15
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Riksdagsfrågor
16
ledamöter gentemot vrångbilder från allmänheten och massmedia. Jag vid-
håller mitt påstående att ni på ett mycket framgångsrikt sätt i er valkampanj
systematiskt utnyttjade alla möjliga fördomar och bristande kunskaper som
finns hos folk.
Om Harriet Colliander vill ha ytterligare bevis och exempel på vad jag
avser, kan hon ju läsa ett av de exemplar av sin partiledares nyligen utkomna
bok som han frikostigt delat ut till riksdagens ledamöter, bl.a. till mig. Där
kan vi finna att denna kampanj från Ny demokrati fortsätter.
Anf. 24 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Fru talman! Jag vill bara påminna tredje vice talmannen om det föredrag
och den diskussion som vi båda åhörde i går kväll och som handlade om Ny
demokrati. Det rörde förhållandet mellan medierna och den politiska mak-
ten, och det gavs svar på en uttrycklig fråga om hur Ny demokrati hade be-
handlats i pressen fram till valet.
Det framgår av forskningen att Ny demokrati var mycket illa behandlat i
massmedierna fram till valet. Strax före valet var man nästan inte omnämnd
alls. Men trots detta kom Ny demokrati in i riksdagen med en mycket god
siffra. Det fanns nog en mycket stark folkvilja för att Ny demokrati skulle
bli representerat i riksdagen, och det bygger inte på att vi på något sätt skulle
ha exploaterat ett politikerförakt. Om herr Fiskesjö har fått den uppfatt-
ningen, beror det nog snarast på att media har bestämt sig för att göra på det
sättet.
Anf. 25 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:
Fru talman! Harriet Colliander försöker här att tala om annat. Visst var ni
framgångsrika i valkampanjen. Det är möjligt att den redovisning som gavs
av en massmediaforskare i går om hur Ny demokrati behandlades i slutske-
det av valkampanjen är korrekt. Men det är sådant som alla partier utsätts
för. Det har inte minst vi inom Centern fått uppleva många gånger.
Men det är inte poängen i det som jag har sagt tidigare. Poängen är att ni
i alla möjliga sammanhang - jag lyssnade till en hel del av framträdandena
med Ny demokrati - systematiskt försökte förhåna och nedvärdera de politi-
ker som suttit någon tid i riksdagen och de politiska partier som redan fanns.
Ni strök en vulgäropinion medhårs, och det fortsätter ni tydligen med på
andra vägar. Det går inte att bortförklara, Harriet Colliander.
Talmannen anmälde att Harriet Colliander anhållit att till protokollet få
antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 26 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):
Fru talman! Jag har väckt en motion om riksdagens arbetsformer, vilken
behandlas i det betänkande som nu diskuteras. Jag vill börja med att tacka
tredje vice talmannen för att han drog en lans för min motion. Jag kan garan-
tera att den bygger på egna erfarenheter av arbetet som riksdagsledamot.
Mitt förslag är att Riksdagsutredningen skall utarbeta ett nytt tidsschema
och ändrade arbetsformer för riksdagen, så att vi bättre kan förena våra olika
arbetsuppgifter i riksdagshuset, hemma i våra valkratsar och på annat håll.
Jag föreslår att vi skall komprimera vårt arbete till vissa veckor, så att vi
andra hela veckor kan vara hemma i våra län eller på annat håll förslagsvis
var tredje vecka. Jag kan också tänka mig att vi börjar tidigare på hösten
med riksmötet om det krävs för att få det hela att gå ihop.
Skälet till min motion är att jag anser att vi måste kombinera vårt viktiga
arbete i riksdagen med mer tid hemma bland människorna i valkretsen på
ett bättre sätt. Vi måste organisera om vårt arbete så att detta blir möjligt.
Den representativa demokratin bygger på att vi som är folkvalda framför
människors mening här i riksdagen. En stor del av vårt arbete måste därför
ske ute bland människorna, så att vi vet vad de tycker och vill. Först därefter
kan vi sköta vårt arbete här i riksdagen på ett bra sätt. Hit kommer bara de
som är drivna påtryckare för att träffa oss. Skall vi möta alla andra, måste vi
åka ut.
Vi vet också att våra väljare vill att vi ska komma ut mer på arbetsplatser,
skolor, gator, torg och på möten. Man vill prata med oss, fråga varför vi be-
slutar som vi gör och man vill föra fram sina åsikter till oss. I dag när den
politiska processen går så fort är det ännu viktigare. Jag anser att min motion
nu har fått förnyad aktualitet. Det fordras en nära kontakt mellan väljare
och valda när förändringar kräver snabb politisk handling.
Jag är säker på att de allra flesta av oss här i kammaren kämpar med detta
ständigt. Vi är ute så mycket vi bara kan och orkar, och det blir många besök,
inte minst under våra sammanträdesfria veckor under hela året. Men jag
tycker ändå att vi inte har tillräckligt med tid till detta. Jag hävdar att en
orsak är att riksdagens arbete i dag är organiserat så, att arbetet i riksdagshu-
set dominerar vår arbetstid. Det gäller åtminstone om man som jag och
många andra här i kammaren bor långt från Stockholm och inte kan åka hem
om kvällarna. Vi tvingas, precis som tredje vice talmannen sade, säga nej till
möten och träffar. Det gäller också om man som jag bor i ett län med långa
avstånd.
Vi har här i riksdagen ett arbetsschema som försvårar ett återkommande
arbete i valkretsen. Vi tvingas åka hit i stort sett varje vecka under riksmötet.
Vi borde kunna komprimera vårt arbete.
Sedan jag kom till riksdagen 1985 har det också skett en snabb teknisk
utveckling av vårt arbete. Vi har datorer både här och hemma. Vi kan jobba
i riksdagens datorer hemifrån. Vi har fax och telefoner som gör att vi kan
nås överallt. Min uppfattning är att vi inte har tagit ut den tidsvinst och effek-
tivisering av arbetet som den tekniska utvecklingen av vårt jobb i riksdagshu-
set borde kunnat medföra. Här finns mer att göra och tidsvinster att ta till
vara.
Fru talman! Det finns ytterligare ett skäl till att jag anser att en förändring
av riksdagsarbetet är mycket angelägen.
Politiskt aktiva människor ställer numera krav på att kunna ha ett funge-
rande familjeliv parallellt med det politiska uppdraget. Dessa saker låter sig
lättare förenas om man kan vistas fler sammanhängande perioder hemma i
valkretsen.
I dag är vi inte många i denna kammare som har barn i växande ålder. Ju
längre från Stockholm man kommer, desto färre blir vi. Det är ingen tillfäl-
lighet att medelåldern på riksdagens kvinnor och män är ca 52 år.
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Riksdagsfrågor
2 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 36
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Riksdagsfrågor
18
De generationer som är på väg till riksdagen kommer i än mindre grad att
acceptera riksdagsuppdraget som det ser ut i dag med ständig pendling varje
vecka. Vi som har säte i riksdagen nu måste därför göra vad vi kan för att
underlätta för dem som kommer efter oss att ta steget att bli folkvalda.
Vi har ju ambitionen att riksdagen skall spegla befolkningens sammansätt-
ning. Vi måste förverkliga våra ambitioner i konkreta förslag och beslut.
Även unga kvinnor och män och småbarnsföräldrar skall kunna ta plats i
kammaren.
Jag hävdar att det är möjligt att vidta åtgärder redan i dag. De arbetsfor-
mer jag pläderar för i min motion används också redan i andra länder.
Fru talman! Jag har alltså konkreta förslag till förändringar av riksdagens
arbetsschema i min motion. Jag hade också stora förväntningar på Riksdags-
utredningen. Nu har ett enigt konstitutionsutskott avslagit motionen och
hänvisar till att Riksdagsutredningen pågår. Utredningen har i uppdrag att
överväga en omläggning av budgetprocessen och vilka konsekvenser det får
för arbetsrytmen i riksdagen. Utredningen skall vara klar till våren.
Men efter vad jag har förstått, har inte utredningen konkret tagit upp den
fråga jag motionerat om, trots att det gäller mycket angelägna förändringar
av våra arbetsformer. Dessutom lär det vara så, rätta mig om jag har fel, att
en omläggning av budgetprocessen kan ske först 1996. Det innebär att det
tar alldeles för lång tid innan vi kan få förändringar, för att jag skall vara
nöjd. Jag skulle gärna vilja ha kommentarer av utskottets företrädare eller
av någon i utredningen om detta. Kommer Riksdagsutredningen att ta upp
frågan om förändringar av riksdagens arbetsschema inom det närmaste året?
Hur länge beräknar man att det kan dröja innan förändringar av riksdagens
arbetsschema kan ske?
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 23 §.)
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1992/93:KU10 Riksdagens förvaltningskontors verksamhetsberättelse
(redog. 1992/93:RFK1).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 23 §.)
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1992/93:FiUll Riksdagens revisorers verksamhet under budgetåret 1991/92
(redog. 1992/93:RR1).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 23 §.)
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1992/93:SkU12 Föreskrifter för fastighetstaxering (prop. 1992/93:122).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 23 §.)
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1992/93:JuU8 Immunitet och privilegier inom ESK (prop. 1992/93:11).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 23 §.)
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1992/93:JuU9 Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag (prop.
1992/93:26).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 23 §.)
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1992/93:JuU10 Teleavlyssning och teleövervakning (skr. 1992/93:44).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 23 §.)
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1992/93:LU6 Arrestkonventionen rn.m. (prop 1992/93:5).
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
19
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 23 §.)
Ändring i pro-
duktansvars-
lagen m.rn.
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1992/93:LU7 Den svenska trafikskadelagens anpassning till EG:s regelverk
rn.m. (prop. 1992/93:8).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 23 §.)
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1992/93:LU8 Grannelagsrätt och tomträtt (prop. 1992/93:6).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 23 §.)
20
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1992/93:LU9 Ändring i produktansvarslagen rn.m. (prop. 1992/93:38).
Anf. 27 INGER HESTVIK (s):
Fru talman! Vi skall i dag fatta beslut om ändringar i produktansvarslagen
som en följd av EES-avtalct.
Det gäller bl .a. importörsansvaret. Där säger man klart att skadeståndsan-
svaret skall åvila inte bara den som importerar en produkt till Sverige, utan
också den som importerat produkten till EES. Likaså skall importörsansva-
ret även gälla den som har importerat en produkt från EG till en EFTA-stat
och omvänt. Detsamma gäller importer mellan EFTA-stater. Det tycker vi
socialdemokrater är bra. Det är en förbättring för konsumenterna.
Däremot motsätter vi oss den ändring som gäller skadeståndsansvaret vid
produktskador och där skadan drabbar en person. Här vil) den borgerliga
majoriteten införa en försämring för konsumenterna. Den vill införa en
jämkningsregel som gör det möjligt att lägga ett större ansvar på den en-
skilde konsumenten. Därmed minskar möjligheterna till ersättning vid en
personskada.
I dag gäller skadeståndslagens regler även vid produktskador. Det innebär
att den skadelidande vid personskada själv uppsåtligen eller genom grov
vårdslöshet måste ha medverkat till skadan för att man skall ha möjlighet att
jämka ett skadestånd så, att den skadelidande får mindre ersättning.
Den föreslagna ändringen ger sken av att den är en följd av EES-avtalet.
Men om man läser s. 3 i betänkandet står det: ”EG-direktivet (artikel 8
andra stycket) föreskriver att skadestånd vid produktskada kan jämkas vid
såväl personskada som sakskada om vållande på den skadelidandes sida har
medverkat till skadan. Härvid bör dock noteras att direktivet också innehål-
ler en regel (artikel 13) enligt vilken direktivet inte skall påverka de rättighe-
ter som en skadelidande kan ha enligt den skadeståndslagstiftning som gäller
vid den tidpunkt när direktivet blir bindande för medlemsländerna.”
Det här betyder att utskottsmajoriteten i dagens betänkande går ett steg
längre än vad som är behövligt med anledning av EG-anpassningen och
EES-avtalet. Det ställningstagande som de borgerliga ledamöterna i utskot-
tet gör är ett uttryck för att vid ett val mellan att ställa sig på konsumenternas
sida eller på företagens sida väljer de att ställa sig på företagens sida. Vi soci-
aldemokrater väljer att stödja konsumenterna.
Varor i vårt moderna samhälle tillverkas och distribueras i sådana former
att det är omöjligt för enskilda människor att själva undersöka och bedöma
varornas egenskaper. Den enskilde konsumenten tvingas därför att lita på
att tillverkare och distributörer kontrollerar sina produkter noga och infor-
merar om skaderisker.
Vid produktskador har vi konsumenter ett särskilt stort behov av att ha
ett fullgott konsumentskydd.
Det beslut vi i dag med all sannolikhet kommer att fatta är inte ett beslut
framkallat av anpassningen till EES-avtalet. Det är ett helsvenskt politiskt
ställningstagande som visar rågången mellan borgerlig och socialdemokra-
tisk politik.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen och avslag på propositionen
i denna del.
Anf. 28 JOHN ANDERSSON (v):
Fru talman! Vid lagutskottets behandling av proposition 1990/91:197 om
produktskadelag gjordes det ett oövertänkt tillkännagivande till regeringen
i anledning av ett motionsyrkande om en jämkningsregel i produktansvarsla-
gen. Namnet på lagen blev då också ändrat till produktansvarslagen.
Nu har regeringen hörsammat den av utskottsmajoriteten önskade änd-
ringen. Vad man särskilt kan notera i den nu liggande propositionen är att
justitieministern instämmer i reservanternas synpunkt som framfördes förra
gången frågan behandlades, nämligen att den nu föreslagna ändringen med-
för en del nackdelar för de skadelidande. Jag tycker att det är anmärknings-
värt att riksdagen trots detta konstaterande skall besluta om en sådan änd-
ring.
Som en konsekvens av vårt tidigare ställningstagande i frågan vill jag yrka
bifall till reservationen till betänkandet, och jag vill instämma i vad Inger
Hestvik tidigare har anfört.
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Ändring i pro-
duktansvars-
lagen m.m.
21
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Ändring i pro-
duktansvars-
lagen m. m.
22
Anf. 29 MARGARETA GARD (m):
Fru talman! De ändringar som nu vidtas i produktansvarslagen är en an-
passning till EG och EES-avtalets regler. Det är en bärande princip att
svenska företag och importörer skall konkurrera på så jämbördiga villkor
som möjligt med företag som omfattas av EES-avtalet och företag inom EG.
Av den anledningen yrkar vi avslag på den socialdemokratiska reservationen
och på John Anderssons yrkande.
Jämkning av sakskada kan göras om den skadelidande har varit vårdslös
eller uppsåtligt har medverkat till skadan. När det gäller personskada kan
jämkningen ske endast om den skadelidande själv uppsåtligen eller genom
grov vårdslöshet har medverkat till skadan.
Orsaken till att produktskador uppkommer är vanligtvis att den skadeli-
dande på ett klart oaktsamt sätt har handskats med produkten, även om
oaktsamheten inte kan bedömas som grov. I de fall där det enda vållande
som förekommer är föranlett av konsumenten är det stötande om inte jämk-
ning kan göras. Jag vill erinra Inger Hestvik och John Andersson om att den
svenska skadeståndslagens bestämmelser om jämkning vid personskada i ett
internationellt perspektiv är närmast unik. Inte ens i de övriga nordiska län-
derna är jämkningsmöjligheterna så begränsade som i vårt land.
Socialdemokraterna kräver i sin reservation att näringsidkarna förser sig
med tillfredsställande försäkringsskydd så att konsumenter görs icke ansva-
riga för sitt handskande med produkterna.
Vi står nu på tröskeln till ett samarbete över gränserna i EG- och EFTA-
länderna. Vi måste, Inger Hestvik, som konsumenter i Sverige jämställas
med konsumenterna i övriga Europa. Att ge svenska konsumenter en större
frihet från ansvar vad gäller handskande med produkter och kompensera
med produktförsäkringar hos näringsidkare löser inte konkurrensproble-
men. Försäkringar är kostsamma och måste betalas av konsumenterna, och
därmed snedvrids konkurrensen för de svenska producenterna. Det är där-
för ingen lösning för konkurrensmöjligheterna för svenska företag att ha för-
säkringar.
Fru talman! Jag yrkar avslag på reservationen och bifall till hemställan i
betänkandet.
Anf. 30 INGER HESTVIK (s):
Fru talman! Vi har tydligen helt olika åsikter om vad som krävs av oss som
lagstiftare när det gäller att ta hänsyn till konsumenternas säkerhet och deras
möjligheter till ersättning vid en skada.
Det var fint att få höra från talarstolen av en borgerlig ledamot, Margareta
Gard, att vi har en unik skadeståndslagstiftning i vårt land. Man kan undra
varför vi skall sitta här och försämra en sådan lagstiftning. Margareta Gard
anför att det kommer att bli svårt för konkurrerande företag. Vi anser som
reservanter att detta förslag inte är oskäligt. Företagen måste i alla fall ha
försäkringar, och det kommer säkert inte att bli betungande för dem att ut-
öka sitt ansvar på det sätt vi har föreslagit i vår reservation.
Anf. 31 MARGARETA GARD (m):
Fru talman! Det är helt riktigt, Inger Hestvik, att vi har olika uppfatt-
ningar i den här frågan om ett gott konsumentskydd. Jag tycker att vi får ett
gott skydd i och med denna förändring i lagen. Vi måste också ha ett närings-
liv som kan konkurrera. Vi måste se till att vi har en industri som är konkur-
renskraftig, och vi måste ha regler som är jämbördiga med våra konkurrent-
länders regelsystem. Det här är grunden för att nu göra ett nytt ställningsta-
gande i fråga om produktansvarslagen.
Anf. 32 INGER HESTVIK (s):
Fru talman! Jag vill bara betona att vi har våra skilda synpunkter i frågan.
Margareta Gard och de borgerliga ledamöterna i utskottet ställer sig på före-
tagens sida och månar om deras konkurrenskraft, medan vi ställer oss på
konsumenternas sida och vill ge dem ett utökat skydd.
Anf. 33 MARGARETA GARD (m):
Fru talman! Vi från den borgerliga sidan tycker att det skall finnas ett rim-
ligt konsumentskydd. Socialdemokraterna tror att svenska företag kan ar-
beta på helt andra villkor än vad konkurrenterna gör i Europa. Men vi anser
och vet att konkurrens på lika villkor är oerhört viktig för att Sverige skall
kunna behålla sitt näringsliv och ge sysselsättning åt människorna. Det är ett
viktigt ställningstagande även i denna fråga.
Anf. 34 JOHN ANDERSSON (v):
Fru talman! Margareta Gard talar om bärande principer. Jag tycker att
det verkar som om en bärande princip för utskottsmajoriteten är att göra
situationen för de skadelidande sämre. Jag trodde att det fanns ett värde
även hos de borgerliga för att bevara det unika för Sverige - i varje fall när
det gäller att inte försämra för de skadelidande.
I diskussionen om EES-avtalet och EG och de förändringar i svensk lag-
stiftning som därav följer har ofta framförts argumentet att vissa åtgärder är
en konsekvens av att vi kommer med i frihandelsområdet. Man säger: Vi
skulle egentligen inte vilja göra detta, men det är tvingande.
Nu befinner vi oss i en situation där det inte finns någon tvingande regel.
Här springer man i väg och gör ändringar som inte är nödvändiga. Det är
mycket avslöjande för vad man egentligen vill.
Anf. 35 MARGARETA GARD (m):
Fru talman! Till John Andersson vill jag säga att det här också handlar om
att se till att vi kan bevara arbetstillfällen i Sverige. Om företag i Sverige slås
ut på grund av att vi har helt andra regler och vi därmed får högre priser på
varor, minskar också antalet arbetstillfällen. Detta utgör, tillsammans med
utgångspunkten att vi skall ha lika principer för konsumenterna inom
Europa, en bärande princip för oss inom borgerligheten.
Anf. 36 JOHN ANDERSSON (v):
Fru talman! Jag har svårt att tro att vi inte kan ha andra regler, att det
skulle vara till så stor nackdel för svenska företag osv. Jag har inte hört att
man har framfört några större propåer om att detta skulle vara några stora
nackdelar. Jag har över huvud taget inte sett några yttringar som skulle
styrka att detta är en nödvändig åtgärd för att skydda den svenska industrin.
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Ändring i pro-
duktansvars-
lagen m. m.
23
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Ändring i pro-
duktansvars-
lagen m.m.
Anf. 37 MARGARETA GARD (m):
Fru talman! Om John Andersson inte är införstådd med att vi i Sverige
måste ha samma regler för att kunna konkurrera, då tycker jag att John An-
dersson blundar för verkligheten. När vi nu tar ett steg in i EG-sammanhang,
måste vi också se till att vi har samma regelverk.
Varför skulle det vara så besvärligt att göra denna justering? Det är egent-
ligen en liten justering i produktansvarslagen. Men det är ändå en justering
som överensstämmer mera med de lagar och regler som finns inom EG och
övriga EFTA.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 23 §.)
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1992/93:LU12 Märkning av textilier (prop. 1992/93:33).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 23 §.)
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1992/93:LU13 Märkning av hushållsapparater (prop. 1992/93:34).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 23 §.)
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1992/93:LU24 Ändring i lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag
(prop. 1992/93:118).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 23 §.)
24
19 § Tillämpning i fråga om ”Förbundsrepubliken Jugoslavien”
(Serbien-Montenegro) av lagen om vissa internationella sanktioner
rn.m.
Föredrogs
utrikesutskottets betänkande
1992/93:UU4 Tillämpning i fråga om ”Förbundsrepubliken Jugoslavien”
(Serbien-Montenegro) av lagen (1971:176) om vissa internationella sank-
tioner samt ändring av nämnda lag (prop. 1992/93:57).
Anf. 38 BENGT HURTIG (v):
Fru talman! Utvidgningen av lagen om vissa internationella sanktioner in-
nebär att regeringen kommer att få möjlighet att följa inte bara de sanktio-
ner som proklameras av Förenta nationerna utan också de som proklameras
av ESK och EG.
Vi har från Vänsterpartiet sagt att vi stöder förslaget om deltagande i
ESK-sanktionerna och godtar den utvidgning av lagstiftningen som det är
fråga om. Däremot kan vi inte acceptera ett svenskt deltagande i EG-sank-
tioner. Det grundar sig naturligtvis på att vi är medlemmar i Förenta natio-
nerna och i ESK men inte i EG, och vi får därigenom inte det inflytande som
vi anser vara en förutsättning för att kunna ansluta oss till sanktionsproces-
sen på detta sätt.
Det som EG hittills har åstadkommit i Jugoslavien anses av en hel del in-
ternationella experter inte som alltför lyckat. Den tragiska utvecklingen i Ju-
goslavien kunde förmodligen ha hanterats annorlunda. Motsättningarna
inom EG och den politik som har förts har inte kunnat förhindra den utveck-
lingen.
Fru talman! Därmed vill jag yrka bifall till den meningsyttring av Bertil
Måbrink som har fogats till utrikesutskottets betänkande avseende mom. 1.
Anf. 39 MARGARETA VIKLUND (kds):
Fru talman! FN:s säkerhetsråd antog i maj resolution nr 757 om sanktio-
ner mot ”Förbundsrepubliken Jugoslavien” (Serbien-Montenegro). I avsikt
att även Sverige skulle kunna ansluta sig till sanktionsåtgärder hemställde
regeringen om riksdagens bemyndigande att få tillämpa sanktionslagen (la-
gen 1971:176 om vissa internationella sanktioner). Då FN:s säkerhetsråd fat-
tade ett bindande beslut återkallades propositionen och ett sådant bemyndi-
gande kom aldrig att prövas av riksdagen.
Den nu aktuella propositionens förslag om ett utvidgat bemyndigande bör
ses i perspektivet av en framväxande europeisk säkerhetsordning och ett ut-
vidgat europeiskt samarbete samt behovet av att kunna handla snabbt både
när det gäller sanktioner och humanitär hjälp.
Det blir allt viktigare att reagera snabbt och att handla när exempelvis
hundratusentals riskerar att frysa ihjäl i vinter i det forna Jugoslavien. Det
krävs snabba åtgärder i bl.a. Bosnien. Situationen där är katastrofal. Hjäl-
pen måste öka och nå fram snabbt, annars kan hundratusentals människor
dö på grund av strider, kyla, svält och sjukdomar.
Tyfoidfeber har konstaterats i flera bosniska städer av Världshälsoorgani-
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Tillämpning i fråga
om ”Förbunds-
republiken
Jugoslavien ”
(Serbien-
Montenegro)
av lagen om vissa
internationella
sanktioner m. m.
25
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Tillämpning i fråga
om ”Förbunds-
republiken
Jugoslavien ”
(Serbien-
Montenegro)
av lagen om vissa
internationella
sanktioner rn.m.
sationen, WHO. Tusentals flyktingar lever under ytterst primitiva sanitära
förhållanden. Det skapar grogrund för tyfusbakterierna och annat otäckt.
Risken finns också att konflikten sprider sig till Kosovo, Makedonien och
andra länder. Det gäller att ha handlingsberedskap och kunna handla i tid.
Enligt Flyktingkommissariatets, UNHCR:s, representant i Skandinavien
George Gordon-Lennox förvärras läget stadigt i takt med att fler städer in-
tas, i takt med att flyende beskjuts, i takt med att flyktingskaror vid olika
länders gränser förvägras tillträde till olika länder. Totalt har 2,2 miljoner
människor flytt inom f.d. Jugoslavien. 555 000 har flytt till andra delar av
Europa. FN:s flyktingkommissarie Sadako Ogata hävdar att ”vi står på ran-
den till en humanitär mardröm. Det handlar om människors säkerhet och
liv.”
En kommission inom FN har skattat kostnaderna för hjälpbehoven på sikt
i Jugoslavien till miljarder dollar.
I ett radiomeddelande från staden Srebrenica i östra Bosnien rapporteras
det att 70 000 invånare och flyktingar hotas av svält och är i behov av omedel-
bar hjälp. Staden är belägrad av serbiska styrkor som har hindrat FN:s hjälp-
sändningar att komma fram. Från det belägrade Gradacac i norr rapportera-
des att serberna hade skickat förstärkningar till sina ställningar runt staden.
Överenskommelser om vapenvila bryts, som det tycks, regelbundet. Detta
måste kraftigt fördömas. Det måste sättas kraft bakom orden.
Tvångsförflyttningar av etniska grupper måste upphöra omedelbart. Jag
anser liksom många med mig att en internationell brottmålsdomstol måste
inrättas, så att de människor som ligger bakom illdåden som sker i inbördes-
kriget i det forna Jugoslavien kan ställas inför rätta och ställas till svars för
sina handlingar. I de domstolarna måste också ges utrymme för representan-
ter för alla de kvinnor och barn som har utsatts för systematiserade våldtäk-
ter att framföra sin sak och sin rätt att behandlas enligt mänskliga rättigheter.
Vi får inte vare sig som enskild nation eller i samverkan med olika interna-
tionella organ göra samma misstag som så många gånger tidigare, dvs. rea-
gera alldeles för långsamt och blunda för omänsklig brutalitet och en totalt
omänsklig situation - med andra ord svika.
Det är viktigt att FN och andra internationella organisationer gör massiva
insatser för att få slut på eländet i f.d. Jugoslavien. Det har talats för mycket
i konferensrum och slutna sällskap och gjorts för litet.
När nu Sverige får hand om ordförandeskapet i ESK ges en chans till en
massiv insats för att få slut på framför allt civilbefolkningens, kvinnors och
barns, utsatta situation i f.d. Jugoslavien. Eftervärlden kommer att döma oss
hårt, om vi inte kan få ett snabbt slut på kriget, förnedringen, förföljelsen
och försöken till utrotning av etniska grupper.
Utskottets betänkande är ett steg i rätt riktning för att snabbt kunna vidta
sanktionsåtgärder för att främja internationell fred och säkerhet.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Anf. 40 STEN SÖDERBERG (-):
Fru talman! Det som pågår i gamla Jugoslavien är något alldeles fruktans-
värt. Den föregående talaren har mycket väl beskrivit situationen. Jag har
26
varit på plats nere i Bosnien och Kroatien och sett vilket fruktansvärt lidande
det är för kvinnor, barn och gamla.
Tyvärr kan man inte se något slut på det angreppskrig som pågår. Det
krävs ytterligare insatser från vår sida i Sverige. Vi har all anledning att
hjälpa till att laga och värma upp husen i befriade områden i Bosnien-Herce-
govina. Vi har anledning att hjälpa till med mat och medicin, så att männi-
skorna överlever.
Många av mina bosniska vänner och jag själv välkomnar det steg som nu
tas av utskottet och riksdagen. Det är ett steg i rätt riktning och ett gott före-
döme för andra länder.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 23 §).
Föredrogs
utrikesutskottets betänkande
1992/93:UU5 Godkännande av avtal rörande handeln mellan EFTA-
staterna och Israel rn.m. (prop. 1992/93:22).
Anf. 41 KENT CARLSSON (s):
Fru talman! Riksdagen har i dag att behandla ett omfattande frihandelsav-
tal mellan EFTA-länderna och staten Israel. Jag har som enda motionär på-
pekat att förslaget till avtal på en avgörande punkt är mycket oklart. Det
gäller artikel 32, som säger att avtalet skall tillämpas på parternas territo-
rium.
Sveriges territorium är väl definierat och accepterat av kringliggande sta-
ter. Ingen annan stat gör anspråk på områden som i dag tillhör Sverige.
När det gäller staten Israel är situationen en helt annan. Israel har i dag
bara en internationellt erkänd gräns. Det är gränsen mot Egypten, som fast-
ställdes i fredsavtal 1979. Övriga gränser är föremål för tvister, och FN har
aldrig accepterat de gränser som Israel ensidigt bestämt. Inte heller Sverige
har gjort det.
När man i avtalet säger att det skall tillämpas på parternas territorier, frå-
gar jag: På vilket territorium? Räknas Golanhöjderna, södra Libanon,
Gaza, Västbanken och Jerusalem in i Israels territorium?
Det är märkligt att detta inte någonstans i avtalet finns definierat. Utskot-
tet gör ett tappert försök att lösa dilemmat genom att hänvisa till att man
inhämtat att frihandelsavtalet endast omfattar Israel enligt 1948 års gränser.
Jag frågar mig: Från vem har man inhämtat denna uppgift? Är det från
det svenska Utrikesdepartementet, eller har man varit i kontakt med Israel
och fått bekräftat att Israel accepterar denna tolkning av avtalet? Vad hän-
der om Israel inte acccepterar utskottets tolkning?
Utskottet säger vidare att några tolkningssvårigheter inte föreligger vad
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Godkännande av
avtal rörande
handeln mellan
EFTA -staterna
och Israel m. m.
27
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Godkännande av
avtal rörande
handeln mellan
EFTA-staterna
och Israel m.m.
28
gäller avtalets tillämpning. Då måste jag återigen få fråga: Omfattas exem-
pelvis östra Jerusalem av frihandelsavtalet? Östra Jerusalem ligger nämligen
inte innanför 1948 års gränser! Och hur skall vi i sådana fall kontrollera att
varor till och från östra Jerusalem inte omfattas av avtalet? Ingår de delar av
Västbanken som Israel har sagt sig vilja behålla och där man har upprättat
bosättningar?
FN har dessutom aldrig accepterat 1948 års gränser. FN anser att Israel
skall dra sig tillbaka till de gränser som fastslogs i den s.k. delningsplanen
från 1947. FN har heller aldrig accepterat Jerusalem som Israels huvudstad
och som en del av staten Israel. Till saken hör också att Israel, för att släppas
in i FN, lovade att dra sig tillbaka till 1947 års gränser. Detta skedde i FN-
resolution nr 273.
Vad utskottet nu gör är i princip att gå ifrån det FN-bes)utet! Vad utskottet
dessutom gör med sin tolkning är att gissa vilka territorier som berörs av av-
talet. Det tycker jag är mycket märkligt!
Fru talman! Jag har i min motion också påpekat att de gemensamma slut-
satser om handel med territorierna, som det sägs, som avtalsparterna har
kommit överens om, inte finns ett ord om vilka geografiska områden som
avses. Varken i den engelska texten eller i den svenska översättningen sägs
vad som menas med territorierna. Man har inte ens fått Israel att skriva de
ockuperade territorierna.
Den svenska regeringen tolkar ensidigt att det skulle röra sig om Västban-
ken och Gaza. Vilket stöd finns för detta? Stöder Israel en sådan tolkning av
de gemensamma slutsatserna? Vad händer om Israel har en annan tolkning
av vilka områden som avses?
Utskottet skriver i sitt betänkande: ”Under förhandlingarna har Israel
medgivit att direkt export skall kunna äga rum från de ockuperade arabiska
territorierna till EFTA-staterna.” Om Israel verkligen menar detta, varför
vägrar man då att skriva in både orden ”ockuperade territorierna” och nam-
nen på dessa? Är utskottet hundraprocentigt säkert på att Israel ser på denna
fråga på samma sätt som den svenska regeringen och utskottet gör? Vad hän-
der om Israel inte gör det?
En annan fråga som dyker upp är hur Golanhöjderna och södra Libanon
skall betraktas i detta sammanhang. Liknande svårigheter föreligger med Je-
rusalem. Ingår dessa områden i frihandelsavtalet, eller omfattas de av de s.k.
gemensamma slutsatserna, eller är de helt lämnade utanför?
Utskottet säger vidare om handel med de ockuperade arabiska territo-
rierna att de föreslagna åtgärderna kommer att medföra en positiv effekt på
handeln. Det är möjligt att utskottet har rätt. Tyvärr tvivlar jag. Trots att
EG, som är en betydligt större marknad än EFTA, ingick ett liknande avtal
med staten Israel redan 1975, har det inte inneburit något uppsving för de
ockuperade arabiska territorierna, snarare tvärtom. Arbetslösheten bara i
Gaza har nu ökat till över 60 %.
En av förklaringarna till att handeln med de ockuperade områdena går så
trögt är att Israel på olika sätt försvårar exporten. Huvuddelen av exporten
måste gå via israeliska hamnar. En stor del av exportprodukterna från dessa
områden utgörs av frukter och andra färskvaror. På grund av att transpor-
terna fördröjs hinner en del av lasterna ruttna innan de når mottagaren. Bl.a.
har holländska importörer råkat ut för detta. Tyskland har uppenbart trött;
nat och diskuterar nu med palestinierna i Gaza att hjälpa till att bygga en
palestinsk hamn där.
På vilket sätt har Israel förbundit sig att inte göra sammaledes med expor-
ten från de ockuperade områdena till EFTA-länderna? Vilka åtgärder är i
sådana fall regeringen och EFTA-staterna beredda att vidta? Kan vi tänka
oss att stödja byggandet av en hamn i Gaza? Löftet i de gemensamma slutsat-
serna, att inte sätta upp några administrativa hinder, finns även i överens-
kommelsen som EG har med Israel. Trots detta håller Israel inte sina löften.
Fru talman! Slutligen vill jag ta upp bemyndigandet som regeringen begär
för tullnedsättning, tullfrihet rn.m. från Gaza och Västbanken. Inte någon-
stans preciserar regeringen - eller för den delen utskottet - vilka villkor som
handeln med dessa skall ske på.
Kommer Gaza och Västbanken att få lika förmånliga villkor som Israel?
Har utskottet inhämtat några uppgifter om detta? Med tanke på den inställ-
ning som ledningen i Arvfurstens palats ibland visat är jag mycket oroad att
de arabiska exportörerna kommer att få sämre villkor för sin handel. Men
jag kan ju ha fel. Göran Lennmarker, som vad jag förstår är utskottets före-
trädare i den här frågan, kanske kan skapa klarhet i fråga om vilka villkor
som kommer att gälla för handeln med de arabiska ockuperade territorierna.
Fru talman! Jag tycker att avtalsförslaget på så väsentliga punkter är oklart
och oprecist, att riksdagen därför inte bör ratificera detta. Regeringen bör i
stället ges i uppdrag att omförhandla avtalet. Det innebär att jag yrkar bifall
till min motion.
Anf. 42 GÖRAN LENNMARKER (m):
Fru talman! Utrikesutskottet har enhälligt välkomnat frihandelsöverens-
kommelsen mellan EFTA-staterna och Israel, och därmed borde det inte
vara så stor anledning att gå upp i talarstolen i detta ärende. Jag yrkar bifall
till utskottets förslag.
Jag tycker dock att det finns anledning att göra några reflexioner, eftersom
det är fråga om ett mycket betydelsefullt beslut.
Det är lätt att se detta som en detalj - frihandelsavtal finns det många av -
men faktum är att detta frihandelsavtal följer ett mönster. EG ingick redan
1975 ett sådant avtal, och EG har också ingått en rad avtal med länderna
längs de södra Medelhavsstränderna och i Mellanöstern. Detta betonar den
vikt som det har att Sverige och Europa i övrigt faktiskt deltar i uppbyggna-
den av de här regionerna genom att utvidga handeln. Att skapa ökade han-
delsförbindelser mellan Europa och Mellanöstern är ett väsentligt led i både
att öka välståndet och att ge förutsättningarna för en fredlig och stabil ut-
veckling i detta område.
Här går vi tillbaks till en europeisk erfarenhet. Vi har själva i Europa ska-
pat fredliga förhållanden bl.a. med hjälp av frihandel och ekonomiskt sam-
arbete. Därför är det viktigt att vi också från Europas sida i diskussionerna
med länderna i Mellanöstern ständigt försöker att vidga handeln och öka det
ekonomiska samarbetets betydelse. Detta avtal är en viktig ingrediens i
denna Mellanösternpolitik från Europas sida.
En detalj som också kan spela en roll i framtiden är att vi inte bara får
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Godkännande av
avtal rörande
handeln mellan
EFTA-staterna
och Israel m.m.
29
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Godkännande av
avtal rörande
handeln mellan
EFTA-staterna
och Israel rn.m.
30
ökade handelsförbindelser mellan Sverige/EFTA/Europa och länderna i
Mellanöstern utan också att länderna sinsemellan kommer att handla med
varandra. Det är på sitt sätt det viktigaste när det gäller att få handel som ett
inslag i skapandet av fred i området.
När det här avtalet träder i kraft finns det rimlig anledning att anta att det
kommer att innebära en betydande skjuts för handeln mellan å ena sidan
Sverige och de övriga EFTA-länderna, å andra sidan Israel och även territo-
rierna, som i formell mening inte ingår i själva avtalet. Det finns dock ett
särskilt förslag om att främja exporten från territorierna, som det heter i
överenskommelsen. Det innebär också en fördel för Sverige, eftersom Sve-
rige och de övriga EFTA-länderna jämfört med EG och med USA är diskri-
minerade på dessa marknader.
Vad innebär då det här för palestinierna på de ockuperade territorierna?
Rimligtvis är detta beslut ett steg i rätt riktning. Det är svårt att se det som
ett steg i fel riktning eller som att vi står och stampar på samma fläck. Det
ger möjligheter till ökad direkt handel mellan EFTA-staterna och territo-
rierna, och det är också en viktig del i de fredsskapande ansträngningarna.
Hur det här kommer att utfalla i praktiken får vi naturligtvis se när avtalet
har trätt i kraft. Man kan ha olika uppfattningar om detta. Som så många
andra sådana här avtal måste det testas i praktiken, men det vore nog oklokt
att nu säga nej till avtalet med hänvisning till att man kan frukta att det kan
finnas hinder för handeln med territorierna. Det har varit utskottets enhäl-
liga uppfattning att detta är ett steg i rätt riktning, och det är därför som
utskottet också enhälligt välkomnar det här beslutet.
Med detta, fru talman, vill jag än en gång yrka bifall till utrikesutskottets
förslag.
Anf. 43 KENT CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Jag tycker att det är märkligt att utskottets företrädare inte
kommenterar något av de frågetecken som jag har satt för avtalet. Jag är en
mycket stor anhängare av fri handel, av att ta bort tullar och av att se till att
det skall gå smidigt när man handlar, och socialdemokratin har under många
år verkat för att vi skall få till stånd en rejäl frihandel över hela världen.
Men vad jag har ställt frågor om gäller avtalstexten och tolkningen av avta-
let. Jag har inte fått en enda vägledning av herr Lennmarker när det gäller
vilka områden som skall avses med frihandelsavtalet mellan EFTA och Is-
rael. Ingår östra Jerusalem, södra Libanon, Golanhöjderna, Västbanken
och Gaza? Enligt 1948 års gränser ingår inte ens östra Jerusalem. Utskottet
säger att det inte finns några tolkningssvårigheter, och då borde det vara
mycket enkelt för utskottets företrädare att klargöra vilka geografiska områ-
den som faktiskt ingår.
Inte heller fick jag något svar på frågan vilka villkor som kommer att gälla
för exporten från de ockuperade arabiska territorierna och vad som händer
om Israel på olika sätt försvårar handeln mellan EFTA och de ockuperade
områdena. Är man då beredd att vidta några åtgärder?
Jag tycker att det är bra att vi får ett handelsavtal med staten Israel, men
då skall det också vara tydligt och klart vad gäller vilka områden som avses,
och detta avtal är inte utformat så. Såvitt jag har förstått är dessutom anled-
ningen till att man inte vågar skriva ut vilka områden som avses att Israel i
princip fullständigt vägrar att göra några sådana definitioner. Vad jag ser i
förlängningen är att vi från svensk sida viker oss och i princip accepterar
gränser för staten Israel som vi i andra sammanhang faktiskt inte har accep-
terat.
Fru talman! Jag skulle gärna vilja ha svar på några av de frågor som jag
har ställt och som gäller ganska väsentliga delar av avtalet. Vilket territorium
skall omfattas av avtalet? Jag tycker faktiskt att det är märkligt att man i ett
så omfattande handelsavtal inte mer noggrant har definierat vad man menar
med Israels territorium.
Anf. 44 GÖRAN LENNMARKER (m) replik:
Fru talman! Själva avtalet omfattar endast staten Israel enligt 1948 års
gränser. Däremot gäller det endast genom särskilda åtgärder också territo-
rierna. Det är inte så konstigt att detta inte definieras, eftersom det förelig-
ger skilda ståndpunkter. Det är alldeles uppenbart att så är fallet mellan Is-
rael och den andra sidan i frågan om vad som exakt är ockuperade områden.
Det känner vi ju alla till. Vi vet t.ex. vad Israel har bestämt beträffande östra
Jerusalem och Golanhöjderna.
Men detta skall vi inte se som ett hinder. Tvärtom är det klokt att se till att
detta frihandelsavtal kommer till stånd, eftersom det är ett led i att befrämja
handeln och ekonomin både i Israel och i territorierna. Nu är det en freds-
process på gång. Förhoppningsvis ger den resultat som leder till att man
kommer att fastställa gränser.
Det finns ingen anledning att nu säga nej till detta avtal därför att man inte
i denna förhandling har gjort någon precisering av dessa gränser på det sätt
som Kent Carlsson här önskar. Det vore oklokt. Det är fredsprocessen som
förhoppningsvis kommer att avgöra den frågan. Detta frihandelsavtal kan
bara vara en positiv del i denna process.
Anf. 45 KENT CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Göran Lennmarker återupprepar det som vi har kunnat läsa
i utskottets betänkande. Men jag måste återigen få fråga: Om det är 1948 års
gränser som skall gälla, varför har man för det första inte skrivit ut det i avta-
let? För det andra: Ingår exempelvis östra Jerusalem? Kommer handeln med
östra Jerusalem att omfattas av frihandelsavtalet? Enligt 1948 års gränser in-
går faktiskt inte östra Jerusalem. Då får man ha en annan ordning för östra
Jerusalem.
Jag ser här en glidning från utskottets sida, en glidning som tyvärr alla par-
tier har bidragit till. Jag tycker att man därigenom luckrar upp den svenska
synen på staten Israels gränser.
Oklarheterna i avtalet är omfattande. Jag har inte heller fått svar på frå-
gorna om Golanhöjderna och södra Libanon - de delar av Västbanken som
Israel betraktar som sitt område och där man av säkerhetsskäl eller andra
orsaker har bosättningarna. Ingår de i detta? Jag skulle tro att Israel tycker
att de gör det, men enligt de skrivningar som finns i utskottets betänkande
är de uteslutna. Det vore väl tacknämligt om man var överens med den av-
talspart som man sluter avtal med om var avtalet skall tillämpas.
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Godkännande av
avtal rörande
handeln mellan
EFTA-staterna
och Israel m.m.
31
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Godkännande av
avtal rörande
handeln mellan
EFTA-staterna
och Israel m.m.
32
Jag vill upprepa en fråga som jag ställt tidigare: Vilka villkor kommer att
gälla för handeln med de ockuperade arabiska territorierna? Kommer man
att få samma villkor som staten Israel får i handeln med oss, eller kommer
man att få sämre villkor? Vi lämnar ju över frågan till regeringen, men det
vore intressant för riksdagen att få reda på om man kommer att medge full-
ständig tullfrihet för samtliga varor som kan komma från Västbanken och
Gaza.
Anf. 46 GÖRAN LENNMARKER (m) replik:
Herr talman! Definitionen av Israels gränser kommer inte att ske i en för-
handling om frihandel mellan EFTA-staterna och Israel; det vet både Kent
Carlsson, jag och alla andra. Den frågan, som är av utomordentligt stor vikt,
kommer möjligtvis att avgöras i de fredsförhandlingar som pågår; om man
ställde kravet att man i de här förhandlingarna skulle ägna sig åt definitioner,
blev det inget frihandelsavtal. Det är alldeles uppenbart. Jag förstår inte
Kent Carlssons argumentering om han menar att man i dessa förhandlingar
skulle ha gett sig in på denna mycket brännande fråga och sett lösningen av
den som en förutsättning för frihandelsavtalet; då blev det inget frihandels-
avtal. Därmed skulle också en positiv pusselbit i arbetet att skapa ekonomisk
utveckling och förhoppningsvis en stabilitet i området som skulle underlätta
fredsprocessen, falla bort.
Anf. 47 HÅKAN HOLMBERG (fp):
Herr talman! Det är glädjande att riksdagen bereds möjlighet att ta ställ-
ning till förslaget om frihandelsavtal mellan Israel och EFTA-staterna, och
därmed också Sverige. Jag har ingen invändning mot förslaget, utan ansluter
mig till utrikesutskottets yrkande.
Däremot aktualiserar ärendet ett gammalt problem, nämligen arabländer-
nas ekonomiska bojkott mot Israel och de problem som den ofta skapat för
de svenska företag som också är intresserade av affärsförbindelser med arab-
världen. Bojkott har varit en del av flera arabstaters krigföring mot Israel.
Den har riktat sig mot såväl företag som handlar med Israel som mot företag
som ägs av judar.
Bojkotten brukar medge att företag säljer till Israel, däremot godtar man
inte samarbete med företag som investerar i Israel eller bedriver samarbete
med israeliska företag. Bland de företag som vid olika tillfällen tvingats av-
bryta sina kontakter med Israel på grund av den arabiska bojkotten finns
t.ex. Tetrapak, Barnängen, Kooperativa förbundet - med olika dotterbo-
lag - och Ericsson. Sverige har självfallet aldrig erkänt denna bojkott efter-
som vi håller på principen att endast godkänna sanktionsåtgärder som beslu-
tats i FN:s säkerhetsråd. Ändå förekommer det alltså att svenska företag
tvingas agera i enlighet med krav som ställs av de länder som proklamerat
denna bojkott.
Frågan har tidigare behandlats i riksdagen med anledning av motionskrav
på en svensk lagstiftning liknande den amerikanska, tyska och holländska
om förbud för företag att medverka i bojkotten mot Israel. De förslagen av-
slogs. Enligt min mening är det ändå rimligt att på nytt fästa uppmärksamhe-
ten på problemet i samband med det betänkande som vi nu debatterar.
En motion med förslag att någon form av kommentar till detta förhållande
och hemställan till regeringen skulle behandlas tillsammans med förslaget till
frihandelsavtal mellan EFTA-länderna och Israel fick, av för mig svårförstå-
eligt skäl, inte väckas. Det ansågs tydligen ligga litet vid sidan av ämnet; det
kan jag inte riktigt se att det gör. Vi får väl ändå acceptera det. Jag tycker
att det därför är viktigt att från talarstolen poängtera att regeringen har ett
ansvar för att man, på de sätt som står till buds, motverkar den arabiska eko-
nomiska bojkotten mot Israel, t.ex. genom information till företagen om
Sveriges principiella inställning och genom ett kraftfullt internationellt age-
rande i denna fråga.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 23 §.)
Föredrogs
utrikesutskottets betänkande
1992/93:UU6 Godkännande av frihandelsavtal med Färöarna, rn.m. (prop.
1992/93:16).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 23 §.)
Föredrogs
utrikesutskottets betänkande
1992/93:UU10 Svensk ekonomisk zon (prop. 1992/93:54).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 23 §.)
Föredrogs
utrikesutskottets betänkande
1992/93:UU11 Omedelbara hjälpinsatser i det forna Jugoslavien.
Anf. 48 STEN SÖDERBERG (-):
Herr talman! Jag har sedan början av 1992 arbetat för flyktingar från
Kroatien och Bosnien-Herzegovina. Jag och mina medarbetare har rest runt
i Kroatien och Bosnien. Vi har kartlagt behoven kommun för kommun. Vi
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Omedelbara
hjälpinsatser
i det forna
Jugoslavien
3 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 36
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Omedelbara
hjälpinsatser
i det forna
Jugoslavien
har presenterat vårt material för de bosniska och kroatiska regeringarna
samt för flyktingkommissarien i Split och UD:s Ingemar Cederberg.
Vi har noterat att årskostnaden för en flyktings boende i Sverige räcker
till en nybyggd enrumslägenhet i hemlandet. Jag tror att flyktingmottagan-
det från det gamla Jugoslavien kommer att kosta oss ca 13 miljarder i år. Det
är ett resursslöseri eftersom medlen hade givit större effekt i Jugoslavien. Nu
har vi den situation vi har.
Dc nu anvisade medlen räcker inte till. Behoven är så mycket större. Vi
skulle behöva leverera isolerade husmoduler och värmeapparater till ett be-
lopp som vida överstiger det belopp som nu anvisas. Till detta kommer att
SIDA enligt min mening inte fungerar bra i det aktuella katastrofområdet.
Jag är således kritiskt inställd till det låga beloppet - en skärv från den
rikes bord. Vi kommer emellertid snart att tvingas till nya beslut och nya
insatser. Därför yrkar jag, trots kritiken, bifall till hemställan i utskottets be-
tänkande.
Överläggningen var härmed avslutad.
34
Företogs till avgörande konstitutionsutskottets betänkanden
1992/93:KU7, KU9 och KU10, finansutskottets betänkande 1992/93:FiUl 1,
skatteutskottets betänkande 1992/93:SkU12, justitieutskottets betänkanden
1992/93:JuU8, JuU9 och JuUlO, lagutskottets betänkanden 1992/93:LU6,
LU7, LUS, LU9, LU12, LU13 och LU24 samt utrikesutskottets betänkan-
den 1992/93:UU4, UU5, UU6, UU10 och UU11.
Konstitutionsutskottets betänkande KU7
Mom. 1 (allmänna helgdagar och flaggdagar)
Utskottets hemställan bifölls med 176 röster mot 136 för reservation 1 av
Thage G Peterson m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 2 (ordensväsendet rn.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 168 röster mot 139 för reservation 2 av
Birger Hagård m.fl. 6 ledamöter avstod från att rösta.
Hans Stenberg (s) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats ha
röstat nej.
Mom. 3
Utskottets hemställan bifölls.
Konstitutionsutskottets betänkande KU9
Mom. 1 (riksmötets öppnande)
I reservation 1 av Harriet Colliander föreslogs ändring i huvudbestäm-
melse i riksdagsordningen. Av reservationen framgick att ändringen önska-
des genomförd genom ett beslut. För bifall till reservationen krävdes att
minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av riksdagens leda-
möter röstade för bifall till reservationen.
Utskottets hemställan, som för bifall endast krävde enkel majoritet,
kunde inte i en avgörande omröstning ställas mot reservationen.
Kammaren hade därför att först ta ställning till den i reservationen före-
slagna ändringen i riksdagsordningen. Avslogs denna skulle proposition här-
efter ställas på bifall till utskottets hemställan.
Bifall till eller avslag på reservation 1 av Harriet Colliander
Reservation 1 av Harriet Colliander avslogs med 258 röster mot 52 för bi-
fall, vilket innebar att mindre än tre fjärdedelar av de röstande och mindre
än hälften av riksdagens ledamöter hade röstat för bifall till reservationen.
2 ledamöter avstod från att rösta.
Mats Hellström, Göran Magnusson och Thage G Peterson (alla s) an-
mälde att de avsett att rösta nej men markerats ha röstat ja.
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. 3 (registrering av riksdagsledamöternas ekonomiska intressen)
Utskottets hemställan bifölls med 174 röster mot 139 för reservation 2 av
Thage G Peterson m.fl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Konstitutionsutskottets betänkande KV10
Utskottets hemställan bifölls.
Finansutskottets betänkande FiUll
Utskottets hemställan bifölls.
Skatteutskottets betänkande SkU12
Utskottets hemställan bifölls.
Justitieutskottets betänkande JuU8
Utskottets hemställan bifölls.
Justitieutskottets betänkande JuU9
Utskottets hemställan bifölls.
Justitieutskottets betänkande JuUlO
Utskottets hemställan bifölls.
Lagutskottets betänkande LU6
Utskottets hemställan bifölls.
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
35
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Lagutskottets betänkande LU7
Utskottets hemställan bifölls.
Lagutskottets betänkande LUS
Utskottets hemställan bifölls.
Lagutskottets betänkande LU9
Mom. 1 (jämkning av skadestånd vid mcdvållandc)
Utskottets hemställan bifölls med 174 röster mot 138 för reservationen av
Maj-Lis Lööw m.fl.
Mom. 2
Utskottets hemställan bifölls.
Lagutskottets betänkande LU12
Utskottets hemställan bifölls.
Lagutskottets betänkande LU13
Utskottets hemställan bifölls.
Lagutskottets betänkande LU24
Utskottets hemställan bifölls.
Utrikesutskottets betänkande UU4
Mom. 1 (ändring i sanktionslagcn)
Utskottets hemställan bifölls med 298 röster mot 13 för meningsyttringen
av Bertil Måbrink. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 2
Utskottets hemställan bifölls.
Utrikesutskottets betänkande UU5
Mom. 2 och 4 (avtalet mellan EFTA-staterna och Israel rn.m.)
Utskottets hemställan - som ställdes mot motion U10 av Kent Carlsson -
bifölls med acklamation.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Utrikesutskottets betänkande UU6
Utskottets hemställan bifölls.
Utrikesutskottets betänkande UU10
Utskottets hemställan bifölls.
Utrikesutskottets betänkande UU11
Utskottets hemställan bifölls.
36
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Pä förslag av förste vice talmannen medgav kammaren att de på föredrag-
ningslistan återstående ärendena, socialutskottets betänkanden SoU5 och
SoU6, trafikutskottets betänkande TU4 samt näringsutskottets betänkande
NU8, fick företas till avgörande i ett sammanhang sedan debatten i dessa
ärenden avslutats.
Föredrogs
socialutskottets betänkande
1992/93:SoU5 De bostadslösas situation.
Anf. 49 ANITA PERSSON (s):
Herr talman! I det här betänkandet från socialutskottet är vi överens, och
då brukar vi inte uppta tid i kammarens talarstol, men det här är ett viktigt
betänkande, som berör de allra mest utsatta i samhället - de som inte har
någonstans att bo, de som inte vet vart de skall ta vägen över natten, de som
tillbringar sina nätter i avloppstunnlar eller under broar även nu när vintern
närmar sig. Det handlar om de kvinnor som kanske finner rum för natten
men som får tacka för det genom att låta sig utnyttjas sexuellt.
Vi hade i våras en interpellationsdebatt här i kammaren om den situation
som då rådde, men socialministern hade då inte mycket att komma med, och
situationen har inte förändrats inför den kommande vintern.
Stadsmissionen får fortfarande gå ut med stora annonser och vädja om
stöd för att kunna finansiera ytterligare ett härbärge för kvinnor. På Fräls-
ningsarmén har föreståndaren för ett av härbärgena nu hoppat av verksam-
heten och kör taxi - därför att han inte längre orkar med att kämpa med de
ekonomiska bekymmer som verksamheten medför när Stockholms kommun
inte tar sitt ekonomiska ansvar; man har under de senaste tre åren haft
samma summa i bidrag trots att verksamheten har ökat i omfattning.
Jag tror att det är viktigt för alla dem som arbetar med att försöka hjälpa
de här utsatta människorna att vi i riksdagen uppmärksammar och diskute-
rar de här problemen.
Tillsammans med två andra socialdemokrater var jag tidigt i våras ute i
Stockholm för att bli informerad om situationen, och det ledde till att jag då
också deltog i den nämnda interpellationsdebatten.
För några månader sedan var hela socialutskottet på studiebesök i Stock-
holms kommun. Jag tror att detta studiebesök påverkade mina utskottskam-
rater, så att vi i dag har ett enigt betänkande. Men framför allt hoppas jag att
det faktum att socialutskottet uppmärksammade dessa människors situation
även kommer att påverka de högsta ansvariga inom Stockholms kommun -
som vid det besöket t.ex. uppgav att de aldrig tidigare hade besökt den verk-
samhet som förekommer vid Stadsmissionen - att ge ett ökat ekonomiskt
stöd såväl till den egna sociala verksamheten som till det fantastiska arbete
De bostadslösas
situation
37
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
De bostadslösas
situation
38
som utförs av både Stadsmissionen och Frälsningsarmén, med de knappa re-
surser som de har.
Enligt olika undersökningar som har gjorts beräknas antalet hemlösa i
Sverige till mellan 8 000 och 9 000 personer. Det är skrämmande siffror. Vi
vet inte hur många de är - det kan vara fler. Bara i Stockholm uppskattas
antalet hemlösa män till mellan 3 000 och 5 000 och antalet kvinnor till mel-
lan 500 och 1 000.
Vi har i vår lagstiftning klara regler för vem som har ansvaret för att män-
niskor har en bostad. Vi har det klart uttalat i bostadsförsörjningslagen och
i socialtjänstlagen. Det är kommunerna som har ansvaret.
I 30 § LVM, lagen om vård av missbrukare, står det att socialnämnden
skall - jag upprepar: skall - aktivt verka för att den enskilde efter vårdtiden
får bostad och arbete eller utbildning. Att det står ”skall” beror på att vi
skärpte lagen våren 1988, därför att vi då hade funnit stora brister i omhän-
dertagandet av missbrukarna. Men det har tydligen inte hjälpt; i de åtstram-
ningstider som nu råder tar kommunerna inte sitt ansvar för alla sina invå-
nare.
Det är inte bara i Stockholm som vi har uteliggare och hemlösa - de finns
i Göteborg och Malmö, men de finns också i andra städer. I måndags fick jag
höra att frivilliga försöker starta ett härbärge i Karlstad, och även i Eskils-
tuna har man problem.
Vad kan vi då göra här i riksdagen? Ja, vi kan ju stifta lagar, och vi kan
ekonomiskt stödja kommunerna. Därför är de aviserade indragningarna av
statsbidrag till kommunerna oroande.
I det här betänkandet begär vi att det görs en ny kartläggning som omfat-
tar hela landet. De uppgifter som vi i dag har bygger nämligen på uppskatt-
ningar och på undersökningar som gjordes för några år sedan. Kartlägg-
ningen skall omfatta personer som varje natt tvingas ordna en tillfällig bo-
stad men också dem som är uteliggare. Vi måste få kartläggningen upplagd
på så sätt att man klart kan skilja mellan de olika begreppen uteliggare, hem-
lös och bostadslös.
I kartläggningen måste man också ta reda på de bakomliggande orsa-
kerna. Vi vet att en stor grupp av dem som saknar bostad är personer med
olika psykiska störningar. En annan stor grupp är missbrukare - både av nar-
kotika och alkohol och av en blandning av dessa tillsammans med bensodia-
zepiner. Den grupp som vi har blivit särskilt uppmärksammade på och som
har börjat öka oroväckande är gruppen kvinnor. Det är, som jag sade tidi-
gare, en mycket utsatt grupp. Många av dem är prostituerade. Några är, som
man säger i USA, bag ladies. Det är viktigt att kvinnornas särskilda problem
tas upp i utredningen.
Vid det besök som jag i våras gjorde på Stadsmissionen gjordes jag också
uppmärksam på de nya grupper som tillkommer. Det vräks dagligen två fa-
miljer från sina hem - unga barnfamiljer som prövat allt för att klara sin si-
tuation. De kommer till Stadsmissionen för att få hjälp. Då har de utnyttjat
och lånat av sina föräldrar och sina vänner för att försöka klara sina ekono-
miska problem. Ofta har de också stora kontokortsskulder. De törs inte
vända sig till de sociala myndigheterna av rädsla för att deras barn skall tas
ifrån dem. Många gånger är det förtvivlade ensamstående mammor som inte
klarar av sin situation på grund av att bostaden tagits ifrån dem, liksom arbe-
tet.
Det är inte första gången vi debatterar de bostadslösas situation. För några
år sedan fick Socialstyrelsen i uppdrag att ta initiativ till överläggningar med
bostadsmarknadens parter för att diskutera de bostadslösas problem, och
det är, som vi säger i betänkandet, anmärkningsvärt att så inte har skett.
Nu föreslår vi att en inventering av socialtjänstens och de olika frivillig-
organisationernas erbjudanden om olika boendeformer och övriga insatser
för de bostadslösa också skall ingå i kartläggningen. Jag hoppas att rege-
ringen ånyo gör Socialstyrelsen uppmärksam på att man snarast bör ta upp
de nämnda överläggningarna med bostadsorganisationerna.
Jag hoppas också att regeringen ser till att kartläggningen kommer att ske
skyndsamt, även om den blir omfattande, så att resultatet är klart och behöv-
liga åtgärder kan sättas in till nästa vinter. Men kommunerna måste redan i
dag vidta de åtgärder som de är skyldiga att vidta enligt lag.
Herr talman! Bostaden är en grundläggande social rättighet, som kan lik-
ställas med rätten till arbete, utbildning och sjukvård. Målet för den sociala
bostadspolitiken måste vara att alla skall ha rätt till en bra bostad till en rim-
lig kostnad.
Med det anförda yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Anf. 50 MAUD EKENDAHL (m):
Herr talman! I dag behandlar vi socialutskottets betänkande
1992/93:SoU5 De bostadslösas situation. Utskottet har behandlat dessa frå-
gor tidigare och påpekat att det är ovärdigt ett välfärdssamhälle att männi-
skor står helt utan bostad.
Den första frågan man ställer sig är vad man skall göra åt de hemlösas
problem. Själv anser jag att arbetet med att förebygga är det viktigaste. En
central del i vår politik måste vara att slå vakt om familjernas möjligheter
och skapa förutsättningar så att familjerna fungerar väl.
Den kraftiga avvecklingen av institutionsvården har faktiskt medfört en
växande skara hemlösa med psykiska störningar. Det sägs att institutionsvår-
den har dragits ned av humanitära skäl, men vi kan ju se att alla inte klarar
av att leva ute i samhället. För många människor är institutionsboendet det
enda trygga alternativet.
Vi moderater har i åtskilliga debatter hävdat att man skall ta det lugnt när
det gäller nedskärningar av institutionsplatser. Det finns människor med
psykiska störningar som faktiskt har haft eget boende, men de har inte klarat
av det. Resultatet har blivit vräkning. Denna slutsats kan man även finna i
psykiatriutredningens fjärde delrapport där det påtalas ”att vräkningar av
psykiskt störda är ett ökande problem”.
Självfallet är missbruk av alkohol och narkotika andra utslagningsfaktorer
som har bidragit till hemlöshet.
Vilka är då de utslagna? Enligt Stadsmissionen och Frälsningsarmén kan
de utslagna delas in i fyra huvudgrupper. Det gäller för det första dem som
det har gått snett för. Det är människor som har drabbats av skilsmässor,
konkurser, arbetslöshet, misshandel och alkoholism. För det andra är det
unga människor - människor mellan 15 och 20 år - som av en eller annan
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
De bostadslösas
situation
39
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
De bostadslösas
situation
40
anledning saknar ett socialt nätverk. För det tredje finns en grupp av männi-
skor som av en eller annan anledning inte vill ha att göra med de sociala
myndigheterna. För det fjärde är det naturligtvis s.k. original, som själva har
valt att leva utanför samhällets gängse normer.
Tyvärr ökar andelen utslagna bland ungdomar. Det är det verkliga proble-
met. De unga saknar ett socialt nätverk, vilket gör att arbetet med att hjälpa
och stötta dessa ungdomar så att de kan få ett drägligt liv blir mycket svårare
och mera komplicerat. De unga människorna faller snabbt in i ett omfat-
tande missbruk - framför allt av alkohol.
Det finns också en ny grupp - kvinnorna. Tidigare var det nästan uteslu-
tande män som kunde kategoriseras som utslagna. Under de senaste åren
har bilden förändrats väsentligt. I dag saknar allt fler kvinnor såväl bostad
som arbete. Många utslagna kvinnor löser sin bostadslöshet på ett speciellt
sätt. De knyter sexuella kontakter med en man som har en bostad. Där bor
kvinnorna under en tid. De får tak över huvudet - ofta i utbyte mot sexuella
tjänster. Efter ett tag tröttnar mannen, och då åker kvinnan ut. Detta sker
alltför ofta efter svår misshandel.
Utnyttjandet av de utslagna kvinnorna är generellt mycket omfattande
och skrämmande. En del kvinnor finner man på olika natthärbärgen. Andra
kvinnor blir s.k. bag ladies, dvs. kvinnor som bär sina ägodelar i pappers-
eller plastplåsar.
Mitt i allt detta elände gör - det måste jag få lov att säga - frivilligorganisa-
tionerna ett enormt arbete. Här finner man känslan för individen och ett
människoengagemang. Vi skall vara glada för att det finns frivilliga organisa-
tioner, som oftast bygger på oavlönade människors insatser på olika nivåer.
Denna verksamhet kommer aldrig att kunna ersätttas av offentliga insatser.
Personligen blev jag ledsen när Birgitta Dahl gick ut i en TT-intervju -
som bl.a. publicerades i Svenska Dagbladet den 10 mars 1992 - och sade om
antalet hemlösa: ”Det är baksidan på borgarnas skattesänkningar”. Fy
skäms, Birgitta Dahl! Dessa skamliga angrepp på den borgerliga regeringen
är häpnadsväckande.
Man undrar om Birgitta Dahl har glömt bort att hon, som medlem av den
socialdemokratiska regeringen, i nio år också har varit ansvarig för de hem-
lösa. Vidare ställer man sig frågan om Birgitta Dahl på fullt allvar verkligen
tror att de hemlösa dök upp den 5 oktober 1991, dagen efter det att den bor-
gerliga regeringen bildades.
Herr talman! Jag är glad över att hela socialutskottet ställer sig bakom be-
tänkandet angående de bostadslösas situation, där vi önskar få till stånd en
ordentlig inventering och kartläggning av insatserna på det här området.
Härmed yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Anf. 51 ANITA PERSSON (s) replik:
Herr talman! Jag hade inte tänkt begära replik, men jag måste bemöta vad
Maud Ekendahl sade avslutningsvis.
Det har funnits problem med hemlösa och bostadslösa tidigare. Men pro-
blemen har faktiskt ökat. Jag tror att vi kommer att stå inför en mycket svå-
rare situation på grund av de indragningar som sker i kommunerna av hela
den sociala verksamheten och de omorganisationer som man gör ute i kom-
munerna med bl.a. beställarnämnder. Det leder till en ökad byråkrati, som
i sin tur medför att man får mindre pengar till den ordinarie verksamheten.
Vi ser också att kommunerna nu drar ner på fritidshemsverksamhet för
barn och ungdomar. Det kan leda till svåra sociala problem i framtiden. Som
Maud Ekendahl sade är det viktigt att vi arbetar förebyggande.
När vi för många år sedan i riksdagen fattade beslut om de psykiskt störda
och eget boende, ville vi att de människor som bodde på institutionerna
skulle få en bättre situation och att kommunerna skulle ställa upp med hjälp.
Det är självklart att dessa personer som kanske har bott i 20 år på en institu-
tion inte kan klara sig själva när de kommer ut i ett eget boende. Kommu-
nerna skulle självfallet sätta in ordentliga hemhjälpsinsatser. Så har tyvärr
inte skett, och därför befinner vi oss i den här situationen i dag.
Psykiatriutredningen har uppmärksammat dessa problem. När förslaget
har varit ute på remiss och vi så småningom får ett förslag till riksdagen hop-
pas jag att vi kan fatta ett bra beslut så att problemen kan lösas för de be-
rörda personerna.
I dag har vi en situation då många byggnadsarbetare är arbetslösa. Det är
därför viktigt att kommunerna tar chansen att bygga gruppbostäder, efter-
som det finns särskilda statsbidrag under detta år för sådana ändamål. Jag
tror att vi därmed skulle kunna lösa många av problemen för de här perso-
nerna.
Anf. 52 MAUD EKENDAHL (m) replik:
Herr talman! Anita Persson försöker skylla på omorganisationer inom den
kommunala verksamheten. Jag kan väl hålla med om att det finns ett nytän-
kande inom organisationen, att man vill förändra den på olika sätt. Men jag
kan inte hålla med om att vi skall skylla ett sådant här stort och viktigt pro-
blem på att man organiserar om. Jag sade - och jag står fast vid - att det här
problemet har funnits i många år. Men självfallet har det ökat. En orsak är
de psykiskt störda människorna, och däribland kvinnor.
Det gäller psykiskt störda människor som inte längre kunde bo kvar på
institutionen utan fick ett eget boende. Vräkningarna beror ju faktiskt på att
människor får ångest på natten. De gör dag till natt och natt till dag, och
därför störs kringboende.
Vidare tycker jag att det är anmärkningsvärt att Anita Persson inte säger
något över huvud taget om förebyggande insatser och hur viktig familj och
familjepolitik är - att det inte är fel att mamman eller pappan är hemma och
sköter sina barn när barnen är små.
Anf. 53 ANITA PERSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tror inte att vi skall ha en familjepolitisk debatt i det här
läget. Men jag kan inte hålla med Maud Ekendahl om att den familjepolitik
som vi driver är orsaken till det uteliggarproblem som vi har i dag. Den famil-
jepolitik vi för - eller i alla fall förde när vi hade en socialdemokratisk rege-
ring - har ju inneburit jämställdhet för kvinnorna och möjlighet för dem att
arbeta och samtidigt ha barn. Det är viktigt att man har daghem och fritids-
hem - att man har en fritidsverksamhet för ungdomarna. Då råkar de inte in
i den här situationen. Det är en viktig förebyggande insats att vi på alla sätt
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
De bostadslösas
situation
41
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
De bostadslösas
situation
kan stödja familjerna, och att kvinnorna kan arbeta samtidigt som de har
barn.
Det är också viktigt att skolan får ordentliga resurser för sin verksamhet,
och framför allt att människor får arbete. Det tillhör de förebyggande insat-
serna.
Jag hoppas att vi genom den överenskommelse som vi nu har träffat med
er i de borgerliga partierna kan få i gång arbete och få utbildning till stånd -
och att även missbrukarna kan omfattas av den verksamheten. Jag tror att
det är det bästa sättet att lösa de här problemen.
Sedan är det viktigt att kommunerna ger ordentliga resurser till frivillig-
organisationerna, så att de kan bedriva sin härbärgesverksamhet på ett bra
sätt. För de gör, som jag sade i mitt anförande, ett utomordentligt gott ar-
bete. Utan deras arbete skulle inte kommunerna klara av situationen; då
hade den varit ännu värre än vad den är i dag.
Anf. 54 MAUD EKENDAHL (m) replik:
Herr talman! Man måste ju se på problemet på två sätt; det gäller dels att
förebygga, dels att bota. Men man måste ändå börja med det förebyggande.
Det böljar inte på dagis eller förskolor eller olika fritidshem, utan det börjar
redan när barnen föds, redan i hemmet. Det är viktigt att det finns en ordent-
lig familj i hemmet.
Jag skall inte heller, Anita Persson, fortsätta med familjepolitiken här,
men det är förebyggande att man känner sig trygg i den miljö, man kommer
ifrån. Många unga som i dag är utslagna saknar helt och hållet ett socialt
nätverk.
Sedan håller jag med om att det är självklart att vi måste samarbeta. Det
är ju trevligt att vi kan göra det i det här betänkandet om de bostadslösa. Jag
hoppas att det blir något resultat snarast, som Anita Persson också önskar-
och helst inom ett år.
Förste vice talmannen anmälde att Anita Persson anhållit att till protokol-
let få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 55 ULLA TILLÄNDER (c):
Herr talman! Socialutskottets betänkande om de bostadslösas situation är
mycket värdefull. Att betänkandet avgivits i full enighet ger det extra tyngd.
Anledningen till att beslutet upplevs som en nyansats är att man helhjärtat
erkänner att här föreligger ett stort socialt problem.
Betänkandet innehåller också en strukturering av problemet. Man efterly-
ser med eftertryck en ordentlig kartläggning som skall gälla hela landet -
såväl storstad som mindre orter. Men man nöjer sig inte med en kartläggning
av antalet, utan man vill också ha en kartläggning av bakomliggande orsaker.
Vidare vill man ha förslag till lösningar som också innefattar frivilliga or-
ganisationer. Man betonar de ideella insatsernas stora värde på ett sätt som
gör att det klart framgår att samhället knappast kan klara sig utan dem. Ut-
skottet skriver på s. 8: ”De frivilliga organisationernas insatser är därvid
mycket värdefulla, och verksamheten är ett utmärkt komplement till social-
tjänstens insatser.”
Slutligen sätter utskottet fingret på en öm punkt, nämligen på Socialstyrel-
sens dröjsmål med att ta itu med det här problemet. Och man gör det med
ett sådant eftertryck att det är svårt att tänka sig att Socialstyrelsen denna
gång inte kommer att handla; betänkandet slutar nämligen med ett tillkän-
nagivande till regeringen.
För min del är jag mycket glad över utskottets behandling av de bostadslö-
sas situation, eftersom jag tillsammans med några andra centerpartister har
motionerat om detta i flera år. Som Maud Ekendahl säger är det inte något
nytt problem. Det accentuerades under 80-talet - ett årtionde då stora resur-
ser överfördes från låg- och medelinkomsttagare till höginkomsttagare på ett
sätt som aldrig hade skett tidigare.
Det studiebesök som Anita Persson nämnde och som gjordes för några
veckor sedan hos socialtjänsten i Stockholm och hos Stadsmissionen i Stock-
holm, understryker med vilket stort allvar utskottet har betraktat problemet.
Anledningen till motionerna och till det enhälliga ställningstagandet i utskot-
tet är att hemlöshet är en av de allvarligaste sociala risksituationer en männi-
ska kan möta. De hemlösa är också i allmänhet människor som mött svåra
problem under sin uppväxt och som livet farit hårt fram med. Missbruk och
psykiska problem är mycket utbredda företeelser i gruppen.
Att bryta hemlösheten är en av de viktigaste sociala uppgifterna och en
förutsättning för att de hemlösa skall få en chans till ett människovärdigt liv.
Stadsmissionen och Frälsningsarmén är exempel på organisationer som
har verkat bland människor på samhällets skuggsida sedan lång tid tillbaka
och som därför har stor erfarenhet av sådant arbete. Där bekräftas att det
bland uteliggarna finns många missbrukare. Det har visat sig att missbruket
ökat, eller kanske snarare börjat, i samband med vad som kan kallas en livs-
kris. I samband med en skilsmässa eller någon nära anhörigs död, i samband
med arbetslöshet eller liknande, uppkommer frågor i stil med: Vad är det för
mening med mitt liv? För vems skull lever jag?
De hemlösa har alltså inte minskat i antal. Dessutom har antalet hemlösa
kvinnor ökat. En del av kvinnorna är dessutom prostituerade. Undersök-
ningar som gjordes på 80-talet visar att de hemlösa blivit allt yngre. Det är
ofta människor som aldrig har fått fotfäste i samhället. Kunskap om dem,
hur många de är och hur de lever, saknas nästan helt. Därmed saknas också
underlaget för planering av samhällets insatser. Därför är en kartläggning
nödvändig.
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets hemställan.
Anf. 56 BO G JENEVALL (nyd):
Herr talman! Jag har förstått att det inte hör till vanligheterna att enskilda
motioner leder till något beslut. I det här fallet har vi två enskilda motioner
som leder till ett enhälligt utskotts ställningstagande. Det är naturligtvis
mycket glädjande. Skälet till detta är naturligtvis inte motionerna, utan att
frågan har en större tyngd än den normalt uppmärksammas för.
Sverige är ett av världens rikaste länder, och vi borde rimligtvis ha råd att
ta hand om våra svagaste i samhället. Det har efter vad jag har förstått disku-
terats många gånger i kammaren och det har förekommit motioner under
många år, men problemet kvarstår i alla fall.
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
De bostadslösas
situation
43
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
De bostadslösas
situation
44
Man kan också se att det bara är en man och i övrigt kvinnor som debatte-
rar frågan. Det borde inte vara en fråga för enbart kvinnor, utan vi borde
engagera oss allihop.
Jag skulle vilja referera litet till betänkandet. Det är några saker där som
jag vill citera.
Beträffande gällande bestämmelser står t.ex.: ”Den enskildes rätt till en
egen bostad är fastslagen i en rad politiska beslut.” Det står också att ”alla
människor, oberoende av behovet av stöd, hjälp och vård har rätt till en bo-
stad med god tillgänglighet och god utrymmesstandard i en miljö som ger
förutsättningar för ett aktivt deltagande i samhällslivet och att de som behö-
ver stöd och hjälp i sin dagliga livsföring eller som mer än tillfälligt behöver
medicinsk eller annan vård har rätt att få sådan i bostaden”.
Jag undrar vad de hemlösa och uteliggarna skulle tänka om de skulle läsa
och ta del av en sådan text.
I regeringsförklaringen säger man faktiskt ”att bostadspolitiken skall in-
riktas på att alla skall ha möjlighet till en bra bostad till ett rimligt pris”.
Jag tycker att det är bra att utskottet har tagit upp och förtydligat de här
frågorna. Jag citerar ytterligare en mening: ”Den enskilde har rätt till bi-
stånd av socialnämnden för sin försörjning och livsföring i övrigt, om hans
behov inte kan tillgodoses på annat sätt.” Det är vad detta handlar om.
Sedan övergår utskottet till att beskriva de utredningar som har gjorts.
Man talar om de överläggningar som har skett och som skall ske. Man talar
om hur problemet skall definieras.
Det är naturligtvis viktigt att fördjupa sig i saker och ting. Det är många
saker som behöver utredas. Men frågan är om vi inte har kommit till det
stadiet att vi behöver handla. Man kan lösa problem på ett ganska enkelt sätt
om man går från ord till handling.
Jag har i min motion lagt fram ett förslag, nämligen att man skulle inför-
skaffa ett passagerarfartyg. Det finns i dag gott om sådana som skall skrotas.
Man kan köpa dem för en mycket billig penning. De tror jag skulle utgöra
en mycket bra bostad, en bra hemvist, för speciellt de utslagna människorna.
Väldigt många kommer förresten från en shipping-verksamhet. Dessa män-
niskor skulle känna sig mycket hemma i en sådan miljö.
Dessutom tror jag att man skulle kunna få den gruppen att hjälpa till att
sköta en sådan anläggning. Det skulle de tycka om. De skulle ha någonting
som de på något sätt upplevde som deras, därför att det är något slags mel-
lanting mellan en normal bostad och den icke-bostad som de har i dag, näm-
ligen i en portgång eller liknande.
Jag tycker att vi skulle försöka finna formerna för att bilda en arbetsgrupp
för detta. Då menar jag en arbetsgrupp som verkligen har möjlighet att ut-
rätta någonting. Det behöver inte kosta särskilt mycket, och det behöver inte
ta särskilt lång tid.
Kanske man rent av skulle kunna bilda en arbetsgrupp av dem som är
uppe och talar i det här ärendet i dag. Jag skulle gärna sätta mig som ordfö-
rande i en sådan grupp och försöka se till att någonting händer. Det gör jag
gärna tillsammans med de kvinnor som är engagerade i frågan. Låt oss skicka
med det budskapet till regeringen: Tillsätt en litet ovanlig grupp och se vad
den kan åstadkomma vid sidan av allt annat utredande!
Jag skall gå vidare i texten. Vi kommer då in på någonting som kanske är
ännu hemskare. Det är den stora ökningen av kvinnor som råkar ut för de
nya problemen. Det har sagts här tidigare, och det bör understrykas, att
kvinnorna har ett speciellt utsatt läge och får lösa sina akuta problem på ett
sätt som varken de eller vi vill att de skall göra. Det är inte en så stor grupp
än så länge, men den växer. Man talar bl.a. om antalet människor som är
hemlösa. I Stockholm talar man om 3 000-5 000 människor.
Man säger på ett annat ställe i betänkandet att det finns resurser för att ta
hand om 1 500 stycken. Samtidigt säger man att man anser att detta i stort
sett är tillräckligt. Det står så här: ”Enligt byrån har man i stort sett tillräck-
liga resurser för att ta emot de hjälpsökande.”
Det måste vara något som inte stämmer. Vi har alla sett bilder i TV av
människor som står i kö utanför härbärgena. De blir avvisade för att de inte
får plats. Antingen är det som står här fel eller också är det fel ute i verklighe-
ten. Jag tillåter mig att tro att det som står här är fel, för verkligheten ser vi
många gånger verkningarna av.
Utskottet säger vidare att de rådande förhållandena ”är oacceptabla”.
Man har också gjort en mycket stark skrivning, tycker jag, när man talar om
det som Socialstyrelsen skulle ha gjort, men inte har gjort. Det blir många
citat, men jag vill faktiskt ha dessa saker till protokollet. ”1 detta samman-
hang anser utskottet det mycket anmärkningsvärt att Socialstyrelsen ännu
inte tagit något initiativ till överläggningar med bostadsmarknadens parter
för att diskutera de bostadslösas problem trots att detta utlovats redan för
flera år sedan.”
Jag tror att vi i Sveriges riksdag är dåliga på att följa upp de beslut som vi
fattar. Man borde ta allvarligare på sådana saker som har blivit beordrade,
men som inte blivit utförda.
Man skulle kunna säga mycket mer om detta, men tiden går. Jag vill upp-
repa mitt förslag: Låt oss tillsätta en annorlunda arbetsgrupp, som kan för-
söka göra någonting praktiskt och snabbt. Vi har redan vinter. Hittills har
den varit mindre allvarlig, med tanke på de hemlösa, men låt oss uträtta nå-
gonting snabbt. Det finns möjlighet att göra det.
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets hemställan, som
stöder våra motioner.
Anf. 57 ULLA TILLÄNDER (c) replik:
Herr talman! Jag vill bara än en gång understryka att socialutskottet gjort
ett starkt uttalande med krav på en kartläggning och med ytterligare en upp-
maning till Socialstyrelsen att uppta förhandlingar med bostadsmarknadens
parter. Att det är ett enigt utskott understryker vikten av förslagen. Ingen
reservation finns fogad till betänkandet.
Anf. 58 BO G JENEVALL (nyd) replik:
Herr talman! Tyvärr var jag upptagen med talmannen, så jag fick inte hela
frågeställningen klar för mig. Kan Ulla Tilländer möjligen upprepa det hon
sade?
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
De bostadslösas
situation
45
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
De bostadslösas
situation
46
Anf. 59 ULLA TILLÄNDER (c) replik:
Herr talman! Egentligen var det bara ett understrykande av det Bo Jene-
vall själv sade, men jag kan upprepa det.
Vi anser att det är ett mycket starkt uttalande som socialutskottet denna
gång har gjort, med krav på en kartläggning av hela problematiken med de
bostadslösas situation och också en uppmaning till Socialstyrelsen att uppta
förhandlingar med bostadsmarknadens parter. Det kravet har utskottet ställt
tidigare. Eftersom Socialstyrelsen inte har uppfyllt kravet, åtföljs kravet
denna gång av ett tillkännagivande till regeringen.
Jag vill än en gång understryka att det är ett enigt utskott som står bakom
förslagen.
Anf. 60 BO G JENEVALL (nyd) replik:
Herr talman! Vi är uppenbarligen helt överens på den punkten. Jag är väl-
digt glad över att vi har ett enigt utskott bakom förslagen. Det ger dem en
stor tyngd.
Det vore samtidigt intressant att höra om mina meddebattörer kan tänka
sig att ställa sig bakom det förslag som jag ställde från talarstolen, nämligen
att vi skulle bilda en grupp för att praktiskt försöka sätta fart.
Anf. 61 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag vill först instämma med tidigare talare om att det här
betänkandet är bra. Förhoppningsvis leder det framåt i den svåra problema-
tik som bostadslösa och hemlösa utgör. Det är bra att en kartläggning skall
göras. Det är också mycket bra att man skall uppta förhandlingar med bo-
stadsmarknadens parter. Alla tycks vara överens om att förekomsten av bo-
stadslösa och hemlösa är ett klart misslyckande för alla politiska partier och
för alla samhällsmedborgare.
Det gör att partiernas deklarationer och regeringsdeklarationer om allas
rätt till en bra bostad till rimligt pris blir litet av en klyscha. Vi vet att det
inte är verkligheten i dag. Vi vet också att problemet inte är nytt och att det
dessutom förvärrats under senare år, särskilt vad gäller kvinnor.
Det nämns i betänkandet att både kommuner och frivilliga organisationer
gör ett väldigt bra arbete. Vi vet att det inte räcker till, att ansökan om bidrag
från frivilligorganisationer i t.ex. Stockholms kommun och en rad andra
kommuner ofta bemöts rätt kallsinnigt från borgerliga partier.
Det är en sak som jag faktiskt trots allt saknar i betänkandet och som gör
mig litet fundersam. Det finns inte någon djupgående diskussion om insatser
för att förhindra att fler människor blir utslagna eller bostadslösa. Jag tycker
att det här - huvudsakligen håller jag på med bostadspolitik och följer bara
hjälpligt med vad som händer i riksdagen på det socialpolitiska området -
finns ett klart glapp.
Vi har tidigare haft diskussioner, senast i fredags, om antalet vräkningar.
Det ökar katastrofalt. I betänkandet hänvisas till att det 1986 var en topp på
drygt 5 000 vräkningar. Vi vet att det 1991 var över 6 000 vräkningar. I år ser
det ut att sluta på ännu fler vräkningar och exekutiva auktioner.
Det man tar upp i betänkandet i fråga om förebyggande insatser är t.ex.
Hyreslagskommittén. Jag är väldigt överraskad över den senfärdighet som
regeringen har visat. Kommitténs betänkande kom ju förra hösten. Man sä-
ger att det nu skall gå till lagrådsremiss. Men fortfarande har vi inte sett det.
Det kunde vi ha fattat beslut om för ett drygt år sedan för att åtminstone
förhindra onödiga vräkningar, där socialnämnder redan sagt att de vill ta be-
talningsansvaret, men det inte har kommit in några pengar.
Det finns andra förebyggande insatser som nu kommuner med de borger-
liga partiernas hjälp avvecklar, t.ex. bostadsförmedlingar. Bostadsförmed-
lingen är ett utmärkt instrument för dem som har svårt att ta sig före att
själva ordna sin bostad - många klarar det förmodligen utmärkt utan bo-
stadsförmedling.
Något som över huvud taget inte nämns i betänkandet är en skuldsane-
ringslag. Familjer som samlat på sig exempelvis stora kontoskulder och som
inte kan komma till rätta med sin ekonomi på egen hand skulle med hjälp
därav kunna göra det. När kommer ett sådant förslag? Där vet vi att det finns
en klar spricka inom regeringen. Jag undrar: Hur ställer sig de borgerliga
partiernas talesman i denna fråga? Hur blir det med skuldsaneringslagen?
Jag tog upp i en interpellation i våras detta att Konsumentverket skulle
följa upp dem som vräks i dag, 6 000 hushåll. Jag fick ett oerhört luddigt svar
av Bengt Westerberg. Det var någonting på gång. Det visade sig inte alls vara
någon rejäl forskning eller utvärdering på det området. Först nu har man
från regeringens sida sett till att Konsumentverket får möjlighet att göra en
ordentlig uppföljning av vad som händer dem som blir vräkta.
Herr talman! Jag vill vidare peka på kommunernas försämrade möjlighe-
ter, där man i dag från både de borgerliga partierna och Socialdemokraterna
accepterar kraftigt nedskurna statsbidrag. Det försvårar naturligtvis kom-
munernas möjligheter att göra så bra insatser som möjligt på det här områ-
det. Det gäller t.ex. - Maud Ekendahl var inne på det - avveckling av stora
institutioner. Jag hoppas att man inte skall tolka Maud Ekendahls inlägg så
att hon vill ha tillbaka stora institutioner inom psykiatrin och missbrukarvår-
den.
Det som saknas fortfarande i dag och som det inte satsas på är de små
institutionerna för att bygga upp hemlika förhållanden för människor som
inte klarar sitt eget boende. Sådant har man väldigt små möjligheter att
bygga ut i kommunerna. Det skulle faktiskt behövas.
Till Bo Jenevall vill jag bara med anledning av hans förslag säga att alla,
tror jag, är intresserade av att hitta konstruktiva lösningar på de hemlösas
problem. Men jag har svårt att se att en arbetsgrupp i riksdagen skall arbeta
med detaljförslagen. Bo Jenevall har framfört sitt förslag motionsvis. Det
har varit en interpellationsdebatt i kammaren om hemlösa i våras. Det för-
slaget finns ute i kommuner och frivilligorganisationer. Det som saknas är
inte någon arbetsgrupp i riksdagen, utan nu skall riksdagen se till att kommu-
ner och frivilligorganisationer får ekonomiska möjligheter att förverkliga ex-
empelvis ett sådant förslag, om man tycker att det är en framkomlig väg.
Anf. 62 MAUD EKENDAHL (m) replik:
Herr talman! Eva Zetterberg sade någonting åt det hållet att vi borgerliga
partier behandlat frivilligorganisationerna ganska kallsinnigt. Skillnaden är
att vi moderater alltid varit för olika alternativ. När det gäller frivilligorgani-
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
De bostadslösas
situation
47
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
De bostadslösas
situation
sationerna anser vi att de bör kunna erhålla medel av samhället så som de
får i dag. Något som är oerhört viktigt är de enskilda människors engage-
mang genom olika typer av insamlingar. Det tycker inte jag är fult. Vad som
skiljer Eva Zetterbergs och vår politik åt är att man från ert håll menar att
medlen helt och hållet skall komma från samhället.
Eva Zetterberg var litet orolig i fråga om institutionerna och deras avveck-
ling. Det är tyvärr så att när vi har något nytänkande inom olika områden är
det alltid så ensidigt. Då skall allt bort. Man kunde ha tagit det litet lugnare.
Vi behöver inte avveckla så många platser inom psykvården som man har
gjort. Vi moderater har i många debatter hävdat att det är fel, för det är den
sjuke som får lida.
Anf. 63 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Herr talman! I fråga om bidrag till frivilliga organisationer skiljer sig våra
partier definitivt inte åt. Det finns betydligt mer grundläggande frågor där vi
är skiljaktiga.
Jag kan hänvisa till debatter om bidrag till en rad olika organisationer -
det är viktigt att det inte bara är vissa organisationer som gynnas utan alla
organisationer som gör ett bra arbete - i landstinget och i Stockholms full-
mäktige, där vårt parti har varit ensamt om att strida för bidrag till t.ex. Fräl-
ningsarmén eller Stadsmissionen. Det visar att vi uppskattar det arbete som
dessa organisationer utför.
Också jag tror att insamlingar kan vara ett bra komplement, men vad som
skiljer oss åt på den punkten är att vi i Vänsterpartiet anser att samhället har
ett grundläggande ansvar för att se till att de stolta målen en god bostad åt
alla, utbildning till alla och sjukvård till alla förverkligas, så att det inte bara
blir stolta paroller.
Anf. 64 BO G JENEVALL (nyd) replik:
Herr talman! Jag menade inte att vi skulle inrätta något slags riksdagsut-
skott, utan jag menade att vi ju är personer som är särskilt engagerade i dessa
frågor. Eftersom de normala utredningsresurserna och kommittérna har en
tendens att ta lång tid på sig och att arbeta mindre praktiskt, tänkte jag att
det kanske kunde vara en idé att vi som är personligt engagerade helt enkelt
skulle kunna göra en större insats.
Anf. 65 ULLA TILLÄNDER (c) replik:
Herr talman! Det problem som vi nu diskuterar är inget nytt problem. Det
har varit akut mycket länge för de människor som drabbas, vilka kan räknas
i tusental.
Det är anmärkningsvärt att det endast är två motioner som behandlas i det
betänkande som vi nu diskuterar. Det är en motion från Centerpartiet och
en från Ny demokrati. Vänsterpartiet har inte ägnat detta problem ens en
motion under den allmänna motionstiden. Det tycker jag är anmärknings-
värt.
Anf. 66 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Herr talman! Jag betonade just att problemet inte var nytt. Jag var med i
min ungdom på 60-talet och jobbade med hemlösa i Stockholm genom ”bull-
kyrkan” i Gamla stan. Så jag vet förvisso att detta inte är något nytt problem.
Däremot har problemet förvärrats. Jag håller med så till vida att det enorma
tilltagandet av problemet inte precis sammanfaller med den borgerliga rege-
ringens tillträde utan har skett under en rad år under 80-talet.
Jag tycker att det är bra att frågan har uppmärksammats i de motioner som
har avgivits. Jag vet inte om det faktum att man har motionerat eller ej alltid
är en värdemätare på hur viktig en fråga är för ett parti. Om det är detta som
är tecknet på att man bryr sig om ett problem, har vi i Vänsterpartiet gjort
ett misstag. Då kan vi motionera nästa gång det blir aktuellt och föreslå en
uppföljning av den här frågan. Men jag anser att man får bedöma partiernas
inställning och den vikt som de lägger vid olika frågor efter deras samman-
lagda insatser. Det kan t.ex. röra sig om att man runt om i kommuner och
landsting vill ge bidrag till frivilliga organisationer - någonting som skulle
kunna möjliggöra inrättandet av bra härbärgen eller små institutioner där
vården kan bedrivas under hemlika förhållanden men där borgerliga par-
tier ibland säger nej. I det fallet har man inte något stöd. Precis som Bo G
Jenevall tror jag att det är i praktiken som man kan visa vilka intressen som
är avgörande och på vilken sida man står.
Anf. 67 ULLA ORR1NG (fp):
Herr talman! Det betänkande som vi nu diskuterar handlar om de bostads-
lösas situation. Vi är överens över partigränserna. Det finns inte någon re-
servation fogad till detta betänkande.
För att det inte skall råda något missförstånd vill jag påpeka att vi från
Folkpartiet liberalerna inte bara känner starkt utan även arbetar intensivt
för dessa människor. Det gör vi i de politiska församlingarna och minst lika
mycket i de frivilliga organisationerna ute i kommunerna. Det är många
folkpartister som är med i Frälsningsarmén och i andra frivilliga organisatio-
ner.
Vi har länge sagt att de svaga, de utslagna och de glömda också är våra
bröder och systrar. Vi får inte glömma dem i allt annat arbete.
Det finns en rad instrument i samhället, både lagar och regler. Det är so-
cialtjänsten som skall tillgodose även de svagas rätt till ett mänskligt liv.
Det finns inte någon enhetlig definition av begreppet hemlös. Det har lett
till tolkningssvårigheter när det gäller uppgifter om antalet hemlösa, vilket
inte minst framgår av dagens debatt.
Socialstyrelsen upprättade en promemoria i juni 1991, där man försökte
att ge en bild av hemlöshet och de hemlösas situation, men man kom fram
till att det inte fanns någon enhetlig definition av begreppet hemlöshet.
Jag kommer från en mindre stad i Sverige, och jag ser därför detta väldigt
mycket som ett storstadsproblem. Storstadskommunerna har ett mycket
stort ansvar. Socialutskottet besökte socialtjänsten här i Stockholm då vi sär-
skilt studerade förhållandena. Det var för övrigt jag som i min grupp föreslog
att vi skulle göra det här besöket.
Det går inte att fastställa om antalet hemlösa ökar eller minskar. En sak
kan emellertid fastslås, nämligen att de hemlösa utgörs av allt yngre personer
som i ökande utsträckning har psykiska störningar.
I Stockholm bedömdes år 1988 att 75 % av härbärgesgästerna hade allvar-
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
De bostadslösas
situation
4 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 36
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
De bostadslösas
situation
50
liga missbruksproblem. Vid socialutskottets besök på Stockholms social-
tjänst i höstas framkom det att 70 % av de hemlösa hade grava missbruks-
problem och att dödligheten bland dessa var hög. Det är den ökade använd-
ningen av alkohol kombinerat med bensodiazepiner som har lett till den
höga dödligheten bland de yngre missbrukarna.
Det känns särskilt skamligt för kvinnor som har både missbruks- och bo-
stadsproblem att vända sig till de sociala myndigheterna. De avstår i det
längsta och blir kanske omhändertagna av s.k. vänliga män som försöker ut-
nyttja deras tjänster. Det här är ett väldigt stort problem. Jag är övertygad
om att detta inte är sista gången som vi debatterar den här frågan här i kam-
maren.
Jag blir litet ledsen när Anita Persson säger att socialministern inte hade
så mycket att komma med. Om jag minns rätt, hänvisade socialministern i
den intcrpcllationsdebattcn till kommunernas ansvar. Det är kommunernas
ansvar att hjälpa de bostadslösa och se till att de får den hjälp som de behö-
ver. Det är inte alltid som det saknas härbärgen, men kvinnorna söker sig
inte dit. Stadsmissionen uträttar ett fantastiskt arbete och är värd allt stöd i
världen, både frivilliga bidrag och stöd på annat sätt. Inom Stadsmissionen
finns det människor som är engagerade i sina arbetsuppgifter. De ställer upp
för de svaga människorna och för dem som behöver stöd.
För att åter hänvisa till socialministern kan jag säga att regeringen nu har
tillsatt en stor alkoholkommission för att ta upp de alkoholproblem som fun-
nits också under socialdemokraternas regeringstid. Man inriktar sig särskilt
på kvinnornas och barnens situation. Dessa frågor jobbar vi nu med i vår
utredning. Vi kommer med förslag då vi har hunnit så långt.
Jag tycker att det är bra att vi diskuterar dessa frågor, men jag tycker att
debatten skall ske under ett visst ansvar. Jag tror att varken Socialdemokra-
terna eller något annat parti kan slå sig för bröstet och säga att man har gjort
det bästa. Om vi kan hjälpas åt över alla partigränser tror jag att vi kan nå
ett bra resultat. Det handlar mycket om samhörighet och delaktighet för de
människor som är utslagna. Vi skall se till att de får del av samhällets resur-
ser.
Anf. 68 ANITA PERSSON (s) replik:
Herr talman! Den samstämmighet som finns i utskottet är jag väldigt glad
för. Den debatt jag åberopar är den interpellationsdcbatt vi hade i våras. Jag
tror att de som deltog i den debatten var mycket besvikna över det svar vi
fick av socialministern. Jag hoppas att han, när han nu får utskottets sam-
stämmiga betänkande, ser till att påverka sina borgerliga kamrater - och
även en del socialdemokratiska kommunalråd - så att de gör någonting.
Socialborgarrådet i Stockholm är ju folkpartist. Det var t.ex. första
gången han var ute och besökte Stadsmissionen. Det är mycket viktigt att
han tar sitt ansvar och ställer upp för frivilligorganisationerna och för de so-
ciala myndigheterna här i Stockholm, så att de kan verka på ett bra sätt.
Jag läste i dag i tidningen Dagen att LP-stiftelsen också är beredd att starta
ett härbärge för de hemlösa. Vi har inte tillräckligt med härbärgen. Som det
har sagts i denna debatt många, många gånger saknas det härbärgen, spe-
ciellt för kvinnorna.
Jag tror att vi med gemensamma krafter måste stötta de här organisatio-
nerna. Det är viktigt att regeringen tar ett ansvar och ser till att någonting
händer, och det är Folkpartiet som har de sociala frågorna på sin lott.
Visst har Alkoholkommissionen ett mycket viktigt arbete. Vi hörde vid
utfrågningen i torsdags i förra veckan att den restriktiva alkoholpolitik vi för
är oerhört viktig, också för den sociala verksamheten. Alkoholpolitiken är
alltså viktig inte bara från folkhälsosynpunkt, utan även från social syn-
punkt. Jag hoppas att vi kan hålla fast vid den restriktiva alkoholpolitik vi
har för att hjälpa de mest utslagna människorna i vårt samhälle.
Anf. 69 ULLA ORRING (fp) replik:
Herr talman! Jag tycker fortfarande att det är trist att, som Anita Persson
gör, efter ett regeringsskifte genast kasta sig över den nya regeringen och
fråga vad den gör. Har Anita Persson aldrig velat fråga den föregående so-
cialdemokratiska regeringen samma sak? Vad gjorde man då? Det här är
inte problem som har vuxit till nu. Det här är problem som har funnits under
en lång, lång tid. Det har naturligtvis framför allt varit kommunernas ansvar
att se till att de här frågorna togs upp och att man försökte lösa dem.
De bostadslösa kvinnorna utgör ingen homogen grupp. Tvärtom består
den av en rad olika människor med olika behov och krav. Många av de kra-
ven vill de heller inte framföra. De har inte de uttalade behoven. Detta har
många gånger bidragit till att det har varit svårt att lösa det hela.
Jag är väldigt glad, Anita Persson, att det är Folkpartiet liberalerna som
har ansvaret i Socialdepartementet. Jag tror att vi har känslan och instru-
menten för att komma till rätta med de här frågorna. Men det måste ske i
gemenskap med andra partier, även med Socialdemokraterna. Man vinner
inte ett dugg på att strö ut uttalade anklagelser mot ett parti som gör sitt
bästa. Det är ganska dumt.
Anf. 70 ANITA PERSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tror att det föreligger en viss missuppfattning i debatten.
Jag är också glad åt att det är Folkpartiet som har hand om de sociala frå-
gorna i regeringen. Jag vet att det finns en grupp inom Folkpartiet som har
ett stort socialt ansvar. Därför är jag glad åt att det i den borgerliga rege-
ringen är Folkpartiet som har hand om dessa frågor. Men det är också därför
som jag blev så besviken över att vi inte fick ut mer av interpellationsdebat-
ten som vi i våras förde med socialministern.
Det här är, som Ulla Orring säger, inget nytt problem. Vi har behandlat
det i riksdagen flera gånger, men problemet har ökat under de senaste åren.
Rapporterna från alla som arbetar med de här frågorna är samstämmiga. Av
olika orsaker, som jag sade tidigare, har man fått mindre resurser att röra sig
med. I Stockholms kommun t.ex. kör man med resultatenheter inom Social-
förvaltningen. Om man ger en missbrukare vård kan det kosta så mycket för
förvaltningen att en tjänsteman i stället måste avskedas. Detta är nya pro-
blem som har uppstått inom den sociala verksamheten. Vi har inte haft dem
tidigare.
Jag är glad för det gensvar som vi har fått från utskottet och att vi allesam-
mans tog oss i kragen och åkte ut och informerade oss om den här verksam-
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
De bostadslösas
situation
51
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
De bostadslösas
situation
52
heten. Vi gjorde det inte bara som enskilda ledamöter i utskottet, utan hela
utskottet åkte. Vi var bara här i Stockholm, men problemet är inte bara ett
storstadsproblem. Det finns i Karlstad, i Eskilstuna och i Gävle. Jag hoppas
att den kartläggning som nu skall göras kommer att ge oss information om
hur stort problemet verkligen är, så att vi inte står här och debatterar utan
att ha ordentligt på fötterna. Jag är, som sagt var, glad åt att vi över alla parti-
gränser är överens i denna viktiga fråga.
Anf. 71 ULLA ORRING (fp) replik:
Herr talman! Vi kan aldrig komma ifrån att det yttersta ansvaret ligger
hos kommunerna. Det är kommunerna som har ansvaret för att se till att
människorna har ett drägligt liv och att de har en bostad.
Anita Persson säger att kraven ökar och att det har blivit fler problem. Det
är faktiskt sådant som vi inte vet. Gunnar Agren säger i och för sig i sin rap-
port att härbärgena sällan är fullbelagda. Jag skulle kunna göra det mycket
enkelt för mig genom att säga att det är den ekonomiska politiken under de
år som Socialdemokraterna hade regeringsmakten som har lett till att det
har blivit fler hemlösa. Men jag vill inte säga det, utan jag hoppas på att vi
gemensamt skall kunna lösa dessa problem. Åsikterna och åtgärderna behö-
ver i det här fallet inte vara partiskiljande. Inget parti, inte ens Socialdemo-
kraterna, kan ensamt lösa den här frågan. Det måste vi göra gemensamt. Vi
måste göra det som människor genom frivilligt arbete ute i våra kommuner
tillsammans med de organisationer som jobbar med detta, och vi måste se
till att de får de pengar som de behöver. Det sista är inte minst viktigt.
Förste vice talmannen anmälde att Anita Persson anhållit att till protokol-
let få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 72 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Herr talman! Jag vill för Ulla Orring understryka att jag också ser detta
eniga betänkande från socialutskottet som ett stort steg framåt. Det för
denna fråga vidare. Men jag tror inte att den kommer att lösas helt.
Varför även jag instämmer i denna kritik mot Bengt Westerberg, som jag
tycker är den i regeringen som faktiskt tar sig an dessa frågor på ett bra sätt,
är att han, när vi diskuterade denna fråga i våras, inte hade något att komma
med annat än att det är kommunerna som har ett ansvar. Vi vet att kommu-
nerna har ett sådant ansvar. Vad jag försökte lyfta fram här, och som andra
har lyft fram vid andra tillfällen, är att man måste se längre än så. Då har vi
Hyreslagskommitténs förslag, förslaget om en skuldsaneringslag och en del
annat som faktiskt skulle kunna föra frågan vidare, och man kan inte hävda
att det är kommunernas ansvar att fatta dessa beslut.
Anf. 73 ULLA ORRING (fp) replik:
Herr talman! Jag trodde att man hade som kutym att inte rikta sig till nå-
gon som inte är närvarande. Men jag tar gärna på mig rollen att försvara
Bengt Westerberg i detta fall. Det är mycket lätt för mig att göra det. Men
jag har inte hört denna interpellationsdebatt, och jag har den därför inte helt
klar för mig. Jag har mycket svårt att tro på Eva Zetterbergs kritik i denna
fråga. Bengt Westerberg har en mycket stor och stark känsla för de svaga i
samhället. Jag hänvisade tidigare till de utredningar som är på gång när det
gäller hälso- och sjukvården och dessutom Alkoholkommissionen, som en-
ligt sina direktiv särskilt skall ta upp alkoholproblemen för kvinnor och vilka
skador som barnen utsätts för. Det kommer att läggas fram förslag om detta.
Jag håller med Eva Zetterberg om att denna fråga inte går att lösa på en
enda gång. Varför har denna fråga inte lösts under den socialdemokratiska
regeringens tid och med Vänstern som samarbetspartner? Då hade ju allt
varit gott och väl.
Jag tycker att det är på tiden att vi får en sådan skuldsaneringslag som
Eva Zetterberg flera gånger har tagit upp här. Jag säger det personligen. Jag
jobbar mycket med konsumentfrågorna, och jag vet att många människor
har det mycket besvärligt. Om en skuldsaneringslag kom till stånd skulle det
vara till lättnad för dessa människor.
Anf. 74 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Herr talman! Den kritik som jag riktar mot Bengt Westerberg gäller inte
honom som person. Jag är alldeles övertygad om och vet att han har ett djupt
engagemang i dessa frågor. Jag betvivlar inte det en sekund. Jag anser att
han gör allt han kan inom regeringen för att lyfta fram dessa frågor och driva
dem framåt. Men den kritik som jag riktar mot Bengt Westerberg är mot
honom som representant för regeringen, och det är den som har varit senfär-
dig med dessa olika förslag. Regeringen hade kunnat fatta en del andra be-
slut för att skynda på denna process för att åtminstone försöka hejda proces-
sen med att fler människor blir bostadslösa, vräkta, osv. Den kritiken får
Bengt Westerberg ta på sig som företrädare för regeringen.
Anf. 75 ULLA ORRING (fp) replik:
Herr talman! Det är väl inte så ofta som Vänsterpartiet kommer med be-
röm. Jag får väl därför förstå kritiken mot en borgerlig regering - den ligger
liksom i sakens natur. Men jag tillbakavisar å det bestämdaste att regeringen
har varit senfärdig. I detta ekonomiska läge med stora budgetunderskott och
med tanke på den låt-gå-politik som har förts under 80-talet, måste man ha
pengar för att kunna vidta direkta åtgärder. Det är det som regeringen nu
arbetar med. Jag tycker faktiskt att regeringen är på god väg. Sedan får vi
hjälpas åt över alla partigränser för att hjälpa de svaga i samhället. Det är en
humanitär fråga av högsta vikt.
Anf. 76 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Jag skall inte störa denna stora enighet i utskottet. Jag tycker
att betänkandet är bra. Jag tycker också att det har varit en bra debatt. Jag
vill möjligen framföra några erfarenheter från det verkliga livet, som somliga
säger att de deltar i, men det gör vi väl alla mer eller mindre.
Jag har varit styrelseledamot i Stadsmissionen i Malmö, som nu är försatt
i konkurs. I förra veckan var jag inkallad till ett edgångssammanträde, där
jag fick redogöra för mina fel och brister.
Nu kan man alltid lägga skuldbördor olika. Men det är inte det som jag är
så intresserad av i den här debatten. Jag tyckte möjligen att några av de tidi-
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
De bostadslösas
situation
53
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
De bostadslösas
situation
gare talarna kanske skulle kunna tala med sina partivänner ute i kommu-
nerna.
Som vice ordförande i socialnämnden i Malmö har jag nämligen i åratal
föreslagit extra bidrag till Stadsmissionen, med precis de motiveringar som
utskottet anger. Kommunalrådet på Maud Ekendahls hemort, som är hen-
nes partivän, har sagt att man aldrig i livet skulle ge dessa extra bidrag, utan
bidragen skall minska. Detsamma gäller kommunalarådet på Anita Perssons
hemort, som har sagt att man inte vill tillföra några extra bidrag utan i stället
skall minska på bidragen.
Det är klart att det i dessa sammanhang är svårt att föra en debatt och
diskussion och föra fram förslag som sammanfaller med utskottets betän-
kande. Jag hoppas emellertid att de tidigare talarna ser till att deras partivän-
ner får reda på vad som har sagts i denna debatt. Jag säger inte att jag slår
mig för bröstet. Jag vet att det finns brister även hos mina egna partivänner.
Men jag tror att det för de hemlösa - de bostadslösa och uteliggarna, som
jag i många sammanhang har mött i Malmö, och de är många, och även om
kommunen säger att de inte finns där, kommer de alltid fram förr eller se-
nare, om inte annat så när det blir kallt - är oerhört viktigt att den här debat-
ten inte bara försiggår i denna kammare, i kommunfullmäktigesalonger eller
i olika sammanträdesrum utan att det de facto i slutänden visar sig att man
kan tillsätta pengar, eftersom det är detta som det handlar om. Det är visst
viktigt med frivillig och ideell verksamhet - sådan har jag deltagit i, och vi
har samlat in pengar, osv - men denna verksamhet klarar sig aldrig om den
inte i slutänden får samhälleligt kommunalt stöd också.
När kommunalpolitiker oavsett kulör, för att täcka detta breda spektrum
av färgskalan, tvekar, då hänger det inte ihop. Då betyder det nämligen de
facto, som i min hemstad och i Ulla Tilländers hemstad, att det som står här
och det som Maud Ekendahl säger, att de ideella organisationerna aldrig kan
ersättas av offentliga institutioner, händer bl.a. i Malmö i dag och med hjälp
av bl.a. hennes partivänner.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till hemställan i detta betänkande, och jag
hoppas att debatten förs ut och att vi kan föra den öppnare och så att säga
partilösare ute i kommunerna. Det är nämligen där som den verkligen be-
hövs, ute bland de människor som faktiskt behöver pengar och stöd.
Anf. 77 ANITA PERSSON (s) replik:
Herr talman! Jag skall inte förlänga denna debatt. Jag beklagar den situa-
tion som råder på Stadsmissionen i Malmö. Jag kommer ju själv från Malmö,
men jag flyttade sedan till Södermanland.
Jag vet vilket betydelsefullt arbete som Stadsmissionen gör där. Jag tycker
alltså att det är beklagligt att det har gått som det har gjort. Jag hoppas att
man i Malmö över partigränserna arbetar sig samman och lämnar ett bidrag
till Stadsmissionen, så att den kan klara sig.
Det finns stora problem i Malmö, både med prostitution och med de bo-
stadslösa. Jag vet att prostitutionsprojektet där har mycket stora problem att
klara av sin verksamhet.
Som sagt, jag hoppas att man även i Malmö kan gå samman över parti-
54
gränserna, på samma sätt som vi i dag är beredda att göra det i Sveriges riks-
dag, och ställa upp och hjälpa till, så att man kan lösa dessa problem.
Anf. 78 OLLE SCHMIDT (fp) replik:
Herr talman! Jag är nöjd med Anita Perssons inlägg, och jag tycker att det
var bra. Tonfallet var mycket sympatiskt. Jag hoppas bara att Anita Persson
kan slå en signal till sina partivänner och framföra detta till dem även person-
ligen, så att vi får en lättare situation i Malmö.
Anf. 79 MAUD EKENDAHL (m) replik:
Herr talman! Det som händer i Malmö är verkligen synd, Olle Schmidt.
Ändå måste vi tillstå att frivilligorganisationernas insatser är otroligt viktiga,
att det fortfarande finns människor som engagerar sig och samlar in pengar.
Kanske går det att hitta ännu fler former för att utvidga den verksamheten.
Självklart är det här ett storstadsproblem, ett problem som inte finns på
landsbygden. Många människor drar sig till storstäderna. Detta blir därmed
en tung börda för de enskilda kommunerna.
Jag tänker inte säga att det borde finnas ett särskilt statsbidrag nu när det
skall vara en påse pengar till kommunerna. Men det blir tungt för storkom-
munerna. Om statistiken håller, är t.ex. 60 % av de hemlösa i den här stor-
stadsregionen finländare. Mot den bakgrunden blir det litet lättare att förstå
problematiken.
Anf. 80 OLLE SCHMIDT (fp) replik:
Herr talman! Jo, det är klart, Maud Ekendahl, att man kan säga att det
som händer i Malmö är synd. Däremot är det inte så, att jag tycker att det
skall föras en detaljdiskussion om förhållandena hos Malmö stadsmission.
Men jag kan också bära min del av ansvaret som styrelsemedlem under några
års tid. Det är alltså inte det som är poängen.
Jag tycker att diskussionen i denna kammare väldigt mycket utgår från vad
som händer i Stockholm. Men det finns ju en värld utanför Stockholm. Jag
försökte tala om hur det i praktiken ser ut. Ni har förvisso egna erfarenheter.
Men det blev helt plötsligt så stor enighet här. Enigheten måste dock ha en
reell verkan. Det är först när enigheten når ut till kommunerna som den får
en sådan verkan. Då räcker det inte att säga till gubbarna, som jag ofta har
träffat: Det är synd att vi inte kan lösa era problem. De här gubbarna behö-
ver ju få hjälp just nu. I det avseendet tycker jag att politiker har väldigt
svårt att så att säga lyfta sig.
Även vi är präglade av vår egen partifärg, vår egen ideologi. Vi kan inte
komma till skott och lösa de akuta problemen. Då blir det som i Malmö. Av
olika skäl har det blivit principiella och personliga låsningar. I slutänden kom
det att innebära att verksamheten allvarligt försvagades och riskerades.
Jag hoppas på en lösning. Jag kan för kammaren meddela att man har ett
rekonstruktionssammanträde i kväll för att just se till att de delar av Stads-
missionen som kan överleva får den möjligheten. Jag hoppas på den möjlig-
heten.
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
De bostadslösas
situation
55
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
De bostadslösas
situation
56
Anf. 81 BO HOLMBERG (s):
Herr talman! Jag begärde ordet närmast för att skingra en eventuell miss-
uppfattning. Maud Ekendahl hävdade tidigare i debatten här - i varje fall
uppfattade jag det nog så - att Psykiatriutredningen skulle anse att det finns
för få institutionsplatser i Sverige. Den uppfattningen har inte Psykiatriut-
redningen. Tvärtom säger vi att det finns ett ÄDEL-problem även inom psy-
kiatrin. De inventeringar som Psykiatriutredningen har gjort visar att unge-
fär 3 000-5 000 personer i onödan finns på institution inom psykiatrin på
grund av att särskilda boendeformer och särskilt stöd och service utanför
mentalsjukhusen inte byggts ut.
Däremot har Psykiatriutredningen ställt frågan: Vad hände med de psy-
kiskt störda efter tiden med mentalsjukhusen? Där kan vi se stora brister.
Det brister i fråga om myndigheternas gemensamma ansvar. Helheten sak-
nas. Man klarar inte bostäder, sysselsättning och omvårdnad. Detta är ett
stort problem som man måste ta tag i. Socialutskottet har också sett en del
av verkligheten här i Stockholm. Gruppen störda, och då i kombination med
drogproblem, far nämligen väldigt illa i dag. Är det någon grupp i sverige
som i dag är ordentligt gömd och glömd, är det just gruppen psykiskt störda.
Antagligen är det så, att vi har kunnat se de fysiskt handikappade. Dessa
handikappade har suttit i sina rullstolar. Deras handikapp har varit synliga
för oss andra. Men de psykiskt störda har inte på samma sätt kunnat visa sina
ansikten. De har inte alls på motsvarande sätt lyckats med att tala för den
egna situationen.
Därför beklagar jag att departementet och Ulla Orring inte anslöt sig till
utredningens förslag om att bryta ut en del av det vi föreslår om LSS-lagstift-
ningen, så att frågan om gruppen psykiskt störda hade kunnat behandlas i
samband med handikappropositionen. Här hade man kunnat göra en insats
för att påskynda lösningen av ett problem som vi måste klara, nämligen frå-
gan om de psykiskt stördas situation. Vården, omsorgen och boendet för
dessa måste klaras ute i samhället. 7 000 av de psykiskt störda inom sluten
vård saknar egen bostad enligt våra inventeringar. Här tror jag att det krävs
en hel del solidaritet och också pengar.
Folkpartiet, Olle Schmidt, hade kunnat vara med om att här i riksdagen
göra en stor insats för kommunerna - där behövs pengarna verkligen - ge-
nom att inte dra in de 7,5 miljarder kronor som man vill dra in för 1993.
Därigenom skulle det kanske ha funnits litet mera pengar kvar i kassan, t.ex.
i Malmö, för bidrag. Men nu signaleras stora neddragningar på den offent-
liga sidan.
Maud Ekendahl, vi är för frivilliginsatser. Men det stora problemet med
de psykiskt störda, vilket vi har att ta itu med, kan vi inte klara genom att
göra insamlingar. I stället måste vi se till att samhället har en fungerande
organisation för det ändamålet. Samtidigt måste staten och kommunerna av-
sätta pengar, så att det blir möjligt att få ett grepp om den här omfattande
problematiken.
Avslutningsvis: Jag tror att socialutskottet under åren framöver får för-
söka att ordentligt hävda solidariteten och kika på om de lagar som stiftats
verkligen följs i kommuner och landsting. Vid den hearing som varit om vad
som händer med narkomanvården när nedskärningar görs, sade frivillig-
organisationerna: Vi är osäkra på om man verkligen följer socialtjänstla-
gen - dvs. om det är ekonomin som styr i stället för behoven och lagarna.
Här finns alltså litet oroande tecken. Nu går utvecklingen i kommunerna
så fort att man knappt hinner tänka igenom vad det är man gör. Köp-sälj-
system införs, och man undrar om de ordentligt stämmer med vad som sägs
om det lika människovärdet. Det finns alltså ett behov av att hävda solidari-
teten och se efter om lagarna följs i kommuner och landsting i dag i samband
med de systemförändringar som man är på väg att göra.
Anf. 82 MAUD EKENDAHL (m) replik:
Herr talman! Bo Holmberg sade något om vräkningar och att Psykiatriut-
redningen inte menade det som jag talade om när det gäller psykiskt störda
människor. I det betänkande som vi i dag behandlar står det på s. 5: ”1 rap-
porten påtalas också att vräkningar av psykiskt störda är ett ökande pro-
blem.” Jag trodde att det kunde tolkas så, att det fanns psykiskt störda som
har vräkts. Vad jag tidigare försökte framhålla var just hur psykiskt störda
människor lever. Ångesten kommer på natten. De orkar inte med den delen
av natten, som av dem uppfattas som dag. De stör då de kringboende, vilket
oftast leder till vräkningar.
Vidare har också vi moderater engagerat oss i frågan om de hemlösas pro-
blem. Varje parti har ju deklarerat sitt engagemang. Det har vi, som sagt,
också gjort. Åtskilliga nätter har vi varit ute på besök på natthärbärgen här
i Stockholmstrakten. I samtalen med personalen och kvinnorna där har vi
stött på en hel del kvinnor som har psykiska problem och för vilka det inte
finns något institutionsboende i dag. Det är den typen av kvinnor som kom-
mer till härbärgena - om de nu söker sig dit. I annat fall är sådana här kvin-
nor att betrakta som ”bag ladies”.
Jag tycker att det är bra att vi är överens i den här debatten, Bo Holmberg.
Jag citerade vad Bo Holmbergs kollega Birgitta Dahl sade för bara åtta må-
nader sedan, dvs. den 10 mars 1992. Det stod i Svenska Dagbladet att antalet
hemlösa är baksidan på borgarnas skattesänkningar. Det var det jag ville be-
möta i mitt inlägg.
Anf. 83 BO HOLMBERG (s) replik:
Herr talman! Ja, Maud Ekendahl, det sker vräkningar av psykiskt störda,
men det stämmer inte att Psykiatriutredningen har dragit slutsatsen att man
skall bygga fler institutionsplatser.
Psykiatriutredningens förslag är att man måste lägga en social dimension
i botten inom psykiatrin och se till att det finns boende, sociala nätverk och
insatser. Det var därför jag begärde ordet för ett klargörande, så att inte
Maud Ekendahl skulle tillskriva Psykiatriutredningen uppfattningar som
den faktiskt inte har.
Anf. 84 MAUD EKENDAHL (m) replik:
Herr talman! Jag har över huvud taget inte påstått att vi skulle bygga fler
institutionsplatser. Vad jag påtalade var att det hela varit så ensidigt. När
man beslöt att dra ner på antalet institutionsplatser, drog man ner i för snabb
takt och med alldeles för många platser. Det är det jag är ledsen över. Det
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
De bostadslösas
situation
57
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
De bostadslösas
situation
58
finns en sådan ensidighet i nytänkandet när man inte låter fler platser finnas
kvar just för denna kategori människor. Det är kalla fakta. Psykiatriutred-
ningen har kommit fram till att antalet vräkningar på grund av psykisk sjuk-
dom har ökat.
Anf. 85 ULLA ORRING (fp) replik:
Herr talman! Bo Holmberg talar om Psykiatriutredningen och nämner
samtidigt behovet av pengar. Det är ju vad som behövs för att man skall
kunna verkställa en hel rad av de bra förslag som Socialdepartementet har
tagit fram och vill verkställa. Utskottet har i betänkandet sagt att denna
grupps situation har uppmärksammats av Psykiatriutredningen och bör upp-
märksammas i den fortsatta beredningen av utredningens förslag, och arbe-
tet är i gång.
I min hemstad, där jag kanske bäst känner till läget för psykiatrin, pågår
ett decentraliseringsarbete. Man har ordnat dagverksamhet, och det finns
många i enskilt boende. Jag tycker att man är på god väg.
Det har talats om samhällets organisation. Det hör till socialnämndens
uppgifter att vara väl förtrogen med levnadsförhållandena för de människor
som bor i kommunen. Kanske gjorde vi fel - Bo Holmberg, som en gång var
civilminister - när vi slopade de små nämnder som tidigare fanns i kommu-
nerna. Det fanns nykterhetsnämnd, barnavårdsnämnd, familjehjälpsnämnd
och andra, där enskilda ledamöter kunde tillföra kunskap och ge nämnden
en mer samlad bild än vad många tjänstemän har i dag.
Detta bygge är inte färdigt. Det är klart att påfrestningarna nu är särskilt
stora när ekonomin både i landet och hos enskilda människor är svag. Detta
är, som jag sade tidigare, ett problem som vi får hjälpas åt med. Vi får från
alla partier se till att verkligen hjälpa de svaga i samhället. Det är Folkpartiet
liberalernas vilja.
Anf. 86 BO HOLMBERG (s) replik:
Herr talman! Jag beklagar, Ulla Orring, att regeringen inte kunde skynda
på, så att den delen av Psykiatriutredningen som gällde lagstiftning hade gått
ut på remiss och kunnat behandlas samtidigt med åtgärder för de andra han-
dikappgrupperna. Jag är av den uppfattningen att de i dag mest utsatta är de
psykiskt störda.
Om vi håller oss till Psykiatriutredningen, Ulla Orring, tror jag inte de
problem som vi nu kan se, nämligen att man inte klarar av att i samhället ta
hand om de psykiskt störda på ett bra sätt, hade kunnat lösas genom att vi
haft kvar ett antal nämnder ute i kommunerna.
Det stora organisationsproblem vi har pekat på är att kommunerna, lands-
tingen, staten och försäkringskassan i de stora övergripande avseendena inte
gemensamt arbetar tillsammans. Det är sektoriseringens baksida. Att lands-
tinget ser till sin sektor, staten och försäkringskassan ser till sin sektor och
kommunen ser till sin sektor gör att folkstyret - regering och riksdag - inte
haft ett samlat grepp om denna problematik. Var och en har suttit i sin sek-
tor.
Nu föreslår vi att man skall se sektorsövergripande och på det sättet an-
gripa problemen. Därtill har utredningen pekat på att det psykiska lidandet
i Sverige i dag kan minskas samtidigt som vi gör besparingar i samhällseko-
nomin. Det är det grepp som vi kan ta genom att vi ser sektorsövergripande
på frågan.
Man bör därför inte dra ut på det hela i onödan, se till att förlänga remissti-
der eller beredningen i regeringskansliet, utan riksdagen bör så fort som
möjligt få ett förslag i en proposition. Då kan vi minska det psykiska lidandet
och ohälsan i Sverige och samtidigt göra besparingar i den samlade samhälls-
ekonomin. På vilka andra områden har man en sådan bra kombination att
arbeta med som riksdagsledamot?
Anf. 87 ULLA ORRING (fp) replik:
Herr talman! Eftersom jag inte har suttit i Psykiatriutredningen och inte
lusläst varje sida, kan jag inte svara på hur dessa besparingar skall gå till.
Det är en fråga som skall handläggas av departementet, och eftersom utred-
ningen är på remiss, kommer den ju tillbaka. Men Bo Holmberg kan aldrig
komma ifrån att det också behövs pengar för att åtgärda dessa problem.
Det är en stor fråga som vi diskuterar, nämligen de bostadslösas situation.
Den ekonomi vi i dag sitter med har åstadkommits under 80-talet av det stora
socialdemokratiska partiet, och det är bekymmersamt.
Anf. 88 BO HOLMBERG (s) replik:
Herr talman! Det är väl något djärvt, Ulla Orring, att i en diskussion med
mig om socialpolitiken ta upp frågan om ekonomin och Socialdemokraterna.
Vi har faktiskt ett ekonomiskt alternativ som går ut på att man inte skall göra
dessa indragningar på 7,5 miljarder för 1993. Ulla Orring sitter i Sveriges
riksdag som folkpartist och är därmed med på att göra dessa indragningar.
Jag har också ställt frågan till Bengt Westerberg, om han gör bedömingen
att man kan fortsätta efter 1993 med indragningar från kommuner och lands-
ting. Det har han svarat nej på. Det skall nu bli oerhört intressant att se vad
som framöver kommer att hända med den ekonomiska politiken gentemot
kommuner och landsting.
Jag tror att Folkpartiet befinner sig i dilemmat att man har bra sociallibe-
rala ambitioner inom socialpolitiken och hälso- och sjukvården, men att frå-
gan är om man kommer att kunna skrapa ihop de pengar som räcker till de
fina talen. Det räcker inte med att man gör stolta och bra deklarationer om
att hjälpa utsatta människor. Man måste också upp med plånboken och reali-
sera de fina målsättningarna i praktisk handling. Där har Socialdemokra-
terna ett annat och bättre ekonomiskt alternativ än vad Folkpartiet och rege-
ringen har.
Andre vice talmannen anmälde att Ulla Orring anhållit att till protokollet
få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 89 OLLE SCHMIDT (fp) replik:
Herr talman! Det sista som Bo Holmberg nu säger är intressant. Jag hade
uppfattat det som att vi i dagarna är på väg att enas om ett gemensamt ekono-
miskt alternativ. I finansutskottet har vi i varje fall trott det.
Det är intressant att Bo Holmberg säger att dilemmat med den ekono-
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
De bostadslösas
situation
59
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
De bostadslösas
situation
60
miska politiken, med indragningar för kommunerna, bara gäller Folkpartiet.
Jag har ställt frågan i denna kammare till Hans Gustafsson, och jag har ställt
den några gånger i utskottet, men jag har aldrig fått svar: Var tar Social-
demokraterna i annat fall de 7,5 miljarderna från? Indirekt, Bo Holmberg,
har ni accepterat detta. Någon gång måste ni ändå komma upp till bevis.
Jag vill inte göra en stor sak av detta i så måtto att jag själv tycker att jag
har så mycket att slå mig för bröstet för. Det är hårt att dra in dessa 7,5 mil-
jarder. Det sade jag i debatten när beslutet fattades i juni. Bo Holmberg
nämnde vad Bengt Westerberg sagt, och han har sagt detta i ännu högre
grad.
Jag tror att Bo Holmberg skall vara försiktig. I den uppgörelse som vi har
träffat - jag hoppas att den gäller fortfarande - står det att man i så fall skall
finansiera detta på annat sätt. Dessa 7,5 miljarder har ni inte finansierat på
något annat sätt. Någön gång måste ni upp till bevis.
När det gäller situationen i Malmö, Bo Holmberg, var det inte penning-
brist som var orsak till den. Om det hade varit så, hade jag också kunnat
ställa upp på detta. Men den fanns även under den socialdemokratiska rege-
ringen då Bo Holmbergs vänner sade nej till stöd av Stadsmissionen och fri-
villiga organisationer av ideologiska skäl. Det var kanske ännu allvarligare.
Sedan håller jag med Bo Holmberg när han är skeptisk inför köp-sälj-sy-
stemen. Jag tror att det är en sund inställning. Jag tror att man rusat alldeles
för fort i många kommuner i det avseendet.
Anf. 90 BO HOLMBERG (s) replik:
Herr talman! Jag tyckte att det var litet djärvt att anklaga både socialde-
mokrater och folkpartister här i salen för att det inte kom tillräckligt med
pengar till missionsverksamheten via Malmö kommun, när Folkpartiet självt
bidrar till en ekonomisk politik som går ut på att göra indragningar på 7,5
miljarder kronor.
I de krisförhandlingar som fördes mellan regeringen och oppositionen
hade Socialdemokraterna den uppfattningen att dessa 7,5 miljarder kronor
inte skulle dras in. Men på den punkten blev det ingen uppgörelse och inget
gehör.
Vi har dessutom den uppfattningen att man skall häva skattestoppet mot
landets kommuner och landsting. Det strider mot den kommunala självsty-
relsen. Det binder på ett olyckligt sätt möjligheterna till lokala initiativ.
Inom socialdemokratin uppskattas frivilligorganisationerna. Vi har en
folkrörelsetradition. Den kommer vi att hävda och lyfta framåt med stor
kraft. Men jag tillhör inte dem som tror att filantroper och frivilliga listin-
samlingar kan klara av socialpolitiken framöver. För att göra det måste vi ha
en skatt i botten och en ekonomi i botten. Den generella välfärdspolitiken
skall beslutas demokratiskt och finansieras över skattsedeln.
Till sist gläder det mig att vi har samma uppfattning om köp-sälj-systemen.
Här tror jag att man skall göra en ordentlig utvärdering och se vad som hän-
der med människosynen i socialpolitiken när man helt lägger målsättning-
arna åt sidan och skickar in ekonomer med sina räknesnurrar för att värdera
allting i pengar. Stämmer det mot det lika människovärde som är bakgrun-
den till den sociallagstiftning och sjukvårdslagstiftning som vi har?
Anf. 91 OLLE SCHMIDT (fp) replik:
Herr talman! Låt mig upprepa vad jag sade. Det var huvudsakligen inte
penningbrist i den tidigare situationen i Malmö som gjorde att Socialdemo-
kraterna sade nej till bidrag. Det var andra skäl, bl.a. ideologiska skäl. Det
var min poäng.
När det gäller dessa 7,5 miljader har jag också läst protokollen, Bo Holm-
berg. Om man kommer till en uppgörelse och har olika krav - det hade ju vi
och de övriga partierna också - och inte vinner gehör för det, kan man väl
inte några månader efteråt när bläcket på protokollet har torkat, komma och
säga att man ville egentligen det här. Vi från vår sida har ju gjort andra kom-
promisser.
Då tycker jag att det är ganska ohederligt, om jag får använda det ut-
trycket, att försöka ge kommunvärlden intrycket att man egentligen vill ge
dem dessa 7,5 miljarder. Bo Holmberg och andra socialdemokrater här i
kammaren vet att ni inte har dessa pengar. Ni har i alla fall inte visat upp
dem. Jag möter förvirring ute i kommunvärlden även bland socialdemokra-
tiska kommunalråd. Någon sade t.o.m.: ”Varvi med på dessa 7,5 miljarder,
eller hur var det? Skall vi vara för dem numera efter krisuppgörelsen?” En
viss information ut till Sverige i stort kanske kan vara bra även i det samman-
hanget.
När det gäller den ideologiska linjen och stödet för den generella välfärds-
politiken delar jag i stort Bo Holmbergs uppfattning. Jag vill dock säga att
man understundom kan läsa gamla socialdemokratiska skrifter för att se att
här gick det i vissa sammanhang mycket fel.
Yvonne Hirdmansbok Att lägga livet till rätta, tycker jag är en god ideolo-
gisk skolning i hur fel man kan tänka och hur väl man vill göra, men hur fel
det kan bli. Där tror jag att det finns en klar ideologisk skiljelinje till det
liberala synsättet på socialpolitiken. Där kan även människan stärkas. Det
behöver inte bara vara samhället.
Det är därför jag har engagerat mig i de ideella organisationerna. Jag tror,
och har alltid tyckt, att de sociala myndigheterna är bra. De är nödvändiga,
men de fyller inte hela funktionen, de fyller inte hela rollen. För vissa männi-
skor är myndighetsprägeln för tung. Man vill gå någon annanstans. Där har
jag inte alltid känt att jag har varit överens med socialdemokratin.
Anf. 92 BO HOLMBERG (s) replik:
Herr talman! Låt mig säga till Olle Schmidt att det inte är ohederligt att
redovisa våra förhandlingsåtaganden och vart vi vill nå i förhandlingarna.
Det är tvärtom korrekt utåt att säga att vi inte vill göra dessa indragningar
på 7,5 miljarder kronor.
Olle Schmidt borde ägna större kraft åt att läsa förhandlingsuppgörelsen
och titta på hur de olika moderata statsråden gör uttalanden efter uppgörel-
sen. Det finns ett konsensus när det gäller arbetsrätten, A-kassan och stopp
för utförsäljning av statliga företag. Vad säger de ministrar som har dessa
ansvarsområden? Jag utgår från att de skall följa överenskommelsen. Men
de är ute på galejan och gör en hel del uttalanden som inte stämmer med
uppgörelsen.
Jag vet, Olle Schmidt, att politiska motståndare ibland älskar att tvinga på
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
De bostadslösas
situation
61
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
De bostadslösas
situation
mitt parti ett antal ståndpunkter som vi sägs stå för. Jag hävdar bestämt att
det finns en folkrörelsetradition inom socialdemokratin. Den ser positivt på
frivilliginsatser i folkrörelserna. Vi kommer att bejaka den linjen framöver.
Men vi gör oss inga illusioner om att man skall klara grundläggande sociala
problem och hälsoproblem genom att springa omkring och göra frivilligin-
samlingar. Där får samhället lov att ställa upp med skatt och pengar.
Andre vice talmannen anmälde att Olle Schmidt anhållit att till protokol-
let få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 93 JERZY EINHORN (kds):
Herr talman! Det är mycket tragiskt att vi i vårt trots allt rika land ändå
har så många bostadslösa och utslagna. Som läkare träffar man dem när de
kommer till sjukhusen till slut. Detta är alltid en mycket skakande upple-
velse. De är så hjälplösa. De är så uppgivna. En vistelse på sjukhus är ju för
oss alla något som vi inte ser fram emot. För dem är det en enorm social
förbättring av deras situation.
Jag kände inget behov av att förlänga den här debatten, när vi nu har blivit
eniga om det utmärkta betänkandet från socialutskottet.
Jag är litet rädd för att det leder till litet konstruerade motsättningar, men
jag hoppas att det inte blir så. Dessa motsättningar finns egentligen inte, och
jag hoppas att de blir glömda efter den här debatten.
Vi måste använda alla krafter som finns och som vill hjälpa till. Frivilliga
organisationer kan inte ersätta samhällets insatser. Jag har försökt att lyssna
på debatten, och det är ingen som har påstått detta. Däremot är det min
uppfattning att frivilliga organisationer kan tillföra en ny dimension till om-
händertagandet av dessa bostadslösa som samhället kanske inte alltid kan
klara. Jag har sett samma sak inom sjukvården, där frivilliga krafter kan till-
föra en ny dimension.
Ensamma och utslagna människor är ett problem för hela landet, men bo-
stadslösa är speciellt ett storstadsproblem över hela världen. Jag hoppas att
vi, när vi så småningom får behandlingen av statliga bidrag till kommunerna
på vårt bord, skall beakta Stockholms och andra storstäders problem. Där
finns större samhällsproblem i detta och många andra avseenden. Jag yrkar
bifall till hemställan i betänkandet, om vilket vi var eniga i socialutskottet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 27 §.)
Föredrogs
socialutskottets betänkande
1992/93:SoU6 Följdlagstiftning med anledning av den nya läkemedelslag-
stiftningen rn.m. (prop. 1992/93:53).
62
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 27 §.)
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1992/93:TU4 Vissa trafiksäkerhetsfrågor (prop. 1992/93:2).
Anf. 94 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Herr talman! I betänkande TU4 är trafikutskottet till stora delar överens
om att Trafiksäkerhetsverket skall läggas ned och att vissa uppgifter skall
övertas av Vägverket.
I ett avseende avviker utskottsmajoriteten från regeringens förslag. Det
handlar om att förarprövningen inte bör läggas över på Vägverket. I stället
bör regeringen skyndsamt överväga vart förarprövningen skall flyttas. I av-
vaktan på detta godtas en överföring till Vägverket.
Om nu den borgerliga majoritetens förslag i utskottet blir kammarens be-
slut, hoppas jag verkligen att regeringens överväganden sker skyndsamt, så
att alla som berörs av förändringen slipper sväva i ovisshet. Det här berör ju
faktiskt många förarprövare på TSV.
Redan nu cirkulerar rykten om att förarprövarna skall stanna inom Väg-
verket tills trafikskolorna är mogna att ta över hela verksamheten. Enligt
alla kunniga bedömare i branschen är en absolut förutsättning för en sådan
förändring att trafiklärarnas utbildningsstatus först höjs till högskolenivå.
Det skulle ta många år och definitivt inte ske skyndsamt, såsom anges i ut-
skottsbetänkandet. Förhoppningen är därför att regeringen snabbt skall
komma till skott och fatta ett beslut efter det beslut som kammaren nu skall
fatta.
I vår första socialdemokratiska reservation anger vi klart var vi vill ha för-
arprövningen. Den skall inordnas i AB Svensk Bilprovnings organisation.
Därmed skapas minst samma samordningsvinster som skulle uppstå vid en
anknytning till Vägverket. Dessutom kan servicen förbättras för alla som
skall ta körkort med hjälp av att Bilprovningen har en betydligt bättre geo-
grafisk spridning. Bilprovningen har i dag ett stationsnät som ger 97 % av
kunderna i Sverige tillgång till en station inom ett avstånd av 30 km. Det är
med andra ord en mycket bra service för allmänheten, som företaget dess-
utom är berett att förbättra ytterligare.
Tyvärr har Vägverket via hårda strukturrationaliseringar genomdrivit en
alltmer centraliserad organisation som främst är avsedd för vägservice och
inte för att ge service åt dem som skall ta körkort. Verkets nya organisation
innebär också en snabb neddragning av servicen i glesbygden. Ett exempel
är neddragningen inom verkets nya produktionsområden. Område Norr om-
fattar hela norra Sverige, dvs. en tredjedel av landets yta. Områdeskontoret
i det produktionsområdet är placerat i södra hörnet, dvs. i Umeå. Det inne-
bär att om t.ex. en Kirunabo vill besöka kontoret får han eller hon resa nära
Vissa trafik-
säkerhetsfrågor
63
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Vissa trafik-
säkerhetsfrågor
64
70mil enkel resa. Därtill skall noteras den snabba avvecklingen avvägstatio-
ner som verket nu genomdriver och som också innebär en serviceförsämring.
Om vi skall klara den självklara service som förarprövarna i dag ger till alla
dem som vill ta ett körkort, måste denna organisation föras över till Svensk
Bilprovning.
I vår andra reservation vill vi att TSV:s registeravdelning inte skall föras
över till Vägverket. I stället bör Bilprovningen ta över den verksamheten.
Det beror på den bättre geografiska spridningen och de bättre tiderna för
öppethållande som företaget har. Därigenom ges både bilhandeln och all-
mänheten en bättre service. Om registeravdelningen knyts till Bilprovningen
i form av ett dotterbolag, kan en samling ske av all registerservice hos en
enda aktör, vars verksamhet kan finansieras av registerhållningsavgifter.
Vidare vill vi att en särskild trafiksäkerhetsdelegation inrättas och knyts
till Kommunikationsdepartementet. Därmed kan en viktig och angelägen
politisk förankring ske av trafiksäkerhetsarbetet. Det är viktigt att inrikt-
ningen och styrningen av detta arbete inte överlåts till Vägverket.
Herr talman! Det är viktigt med en bättre samordning av organisationen
av trafiksäkerheten. Men samtidigt är det angeläget att i den förändringen
också bevaka att den viktiga servicen till allmänheten bibehålls och utveck-
las. Låt oss därför inte bygga upp en byråkratisk koloss på lerfötter genom
att föra över allaTSV:s uppgifter till Vägverket. Låt oss i stället dela på gra-
cerna så att Svensk Bilprovning får de uppgifter det företaget är mest lämpat
att hantera.
Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationerna 1, 2 och 3.
Anf. 95 KENNETH ATTEFORS (nyd):
Herr talman! När det gäller förarprövningen och den personal som arbetar
där, Sten-Ove Sundström, har jag förstått att förarprövarna är gamla poliser.
Det borde vara lämpligt att de snabbt kan gå över till sin gamla arbetsgivare,
dvs. Polisen. Den finns väl även i Norrland.
Vi i Ny demokrati stödjer regeringspartierna i deras förslag beträffande
frågan om trafiksäkerhetsarbetets organisation enligt betänkande
1992/93:TU4. På en punkt tycker vi nydemokrater inte som regeringen,
nämligen att förarprövningen inte borde ligga på Vägverket. Den regelskri-
vande makten skall inte blandas ihop med den exekutiva makten. Förar-
prövningen skall ligga någon annanstans.
När Socialdemokraterna observerade att det förelåg ett tankefel i rege-
ringens proposition och de yrkade på att förarprövningen skulle föras över
till en annan myndighet, i det här fallet Svensk Bilprovning, fann jag det
följdriktigt att tillstyrka principen i Socialdemokraternas tankesätt. Emeller-
tid är trafikutskottets borgerliga ledamöter mycket pragmatiska, och för att
uppnå borgerlig majoritet för hela förslaget tillstyrkte man Nydemokrater-
nas yrkande på att förarprövningen snarast möjligt skall föras över till någon
annan myndighet, dock ej Svensk Bilprovning.
Herr talman! Jag yrkar alltså bifall till punkterna 1-8.
Vidare har vi den jättestora frågan om cykel med hjälpmotor. Av någon
underlig anledning verkar det bara vara nydemokrater och en och annan mo-
derat som använder den typen av färdmedel. Som en liten reflektion till alla
förbudsivrare som vill ha både luftkudde, flytväst och störthjälm för att
framföra detta lilla eldrivna fordon kan jag nämna, att en känd forskare sä-
ger att den 14 augusti 2126 kommer jorden att träffas av en meteor från rym-
den. Människan kommer förmodligen, precis som dinosaurierna, att utrotas
från jordens yta.
Vad vill jag nu säga med denna sedesamma reflektion? Jo, låt oss sluta
bråka om hjälmens vara eller icke vara för detta lilla fordon. Vi skall ju i alla
fall snart lämna denna jord. Låt oss ha litet roligt så länge det varar, herr
talman!
Till sist, herr talman, vill jag säga några ord om mom. 34 och färdmedlet
GO-PED. Moderaten Charlotte Cederschiöld har väckt en bra motion.
Denna GO-PED är ett ettrigt litet fordon, ungefär som den tidigare nämnda
lilla eldrivna saken. Men GO-PED har en bensindriven motor. Förmodligen
vill Charlotte Cederschiöld ha detta praktiska fordon för att snabbt kunna ta
sig från riksdagen till Stadshuset där, som bekant, hennes man arbetar.
Herr talman! Jag yrkar bifall till samtliga reservationer från Ny demokrati,
4, 5, 6, 7 och 8, och i övrigt till hemställan i trafikutskottets betänkande.
Anf. 96 LARS SVENSK (kds):
Herr talman! Det betänkande vi behandlar i dag bygger på proposition
1992/93:2 om vissa trafiksäkerhetsfrågor. Där finns bl.a. förslag om att Tra-
fiksäkerhetsverket skall läggas ner och att verksamheten skall överföras till
Vägverket den 1 januari 1993.
I betänkandet behandlar utskottet närmare 50 motioner, vilka alla av-
styrks med hänvisning till bl.a. det beredningsarbete som för närvarande på-
går inför ett nytt samlat trafiksäkerhetspolitiskt program. I avvaktan på
detta föreslår utskottet att organisationsförändringen genomförs med moti-
veringen att vid vägbyggen och vägunderhåll uppges trafiksäkerheten få en
alltmer framträdande roll. Av det skälet är det naturligt att uppgifter rörande
trafiksäkerheten överförs på Vägverket.
Tre motioner har väckts, och åtta reservationer har fogats till betänkan-
det. Ingen av motionärerna har något att erinra mot att Trafiksäkerhetsver-
ket avvecklas. I motion T4 framhålls vikten av att renodla och tydliggöra de
roller som olika aktörer har, och man lyfter fram AB Svensk Bilprovning
som lämplig organisation för att ta hand om förarprövningen.
Utskottet har, i likhet med vad som sägs i propositionen, uppmärksammat
detta och framhåller att en tydlig organisatorisk åtskillnad skall göras. Vi-
dare håller utskottet med motionären om att förarprövningen flyttas från
Vägverket. Utskottet binder sig inte för AB Svensk Bilprovning utan anser
att regeringen skall redovisa förslag till lösning. Utskottet tillstyrker inte hel-
ler förslaget i motion T4 om att föra över registeravdelningen till AB Svensk
Bilprovning. Utskottet anser att det är naturligt att i det utvidgade väghåll-
ningsansvaret även inrymma ett ansvar för registreringen av de fordon som
utnyttjar vägnätet.
När det gäller förslaget i motion T4 om att införa en särskild trafiksäker-
hetsdelegation som knyts till Kommunikationsdepartementet, är utskottets
mening att regeringen redan har det övergripande politiska ansvaret och att
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Vissa trafik-
säkerhetsfrågor
5 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 36
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Vissa trafik-
säkerhetsfrågor
66
inrättandet av ett sådant organ kan medföra att ansvarsfördelningen blir
oklar.
I motion T2 lyfts barnens särskilda behov fram. Utskottet förutsätter att
verksamheten vid Vägverket organiseras på sådant sätt att riksdagens mål
uppnås på bästa sätt. Utskottet utgår också från att det aviserade trafiksäker-
hetspolitiska programmet även kommer att behandla barnens speciella be-
hov och skydd.
Vad gäller motion T3 anser utskottet det naturligt att beslutsunderlaget
också innehåller utvärderingar och resultatanalyser av det samlade trafik-
säkerhetsarbetet, vidare att den aviserade propositionen om trafiksäkerhets-
arbetet uppmärksammar behovet av styrning och uppföljning.
Det finns fyra motioner om hastighetsgränserna. De kan sammanfattas
med följande. Motionärerna vill antingen höja hastighetsgränserna eller
sänka dem. Vidare ställs krav på höjda bötesbelopp eller också på att hastig-
hetsöverträdelser inte skall ses som så kriminella. Utskottet förutsätter att
de i motionerna framförda synpunkterna beaktas i det kommande trafik-
säkerhetspolitiska programmet.
Veteranbilar och hobbyfordon behandlas i ett par motioner, där man lyfter
fram behovet av en mer generös dispens från kravet på E-märkning samt en
från myndigheterna mer generös inställning till hobbyfordon. Utskottet är
av den uppfattningen att hobbyfordonsverksamheten är av betydelse för
många människor och har många positiva effekter. Utskottet har också erfa-
rit att frågan om bilhobbyns situation har uppmärksammats i regeringskan-
sliet samt att det pågår ett utredningsarbete för att se över dessa frågor. En
rapport förväntas föreligga kring årsskiftet 1992/93.
Det har också i en motion riktats kritik mot att cykel med hjälpmotor klas-
sas som moped. I väntan på meteoren får vi avvakta den harmonisering som
pågår inom EG, där man även ser över regelverk för enklare mopeder och
cyklar med hjälpmotor.
Herr talman! Slutligen vill jag ta upp frågan om vänstersväng, som lyfts
fram i motion T217. Motionären efterlyser en trafiksäkerhetskampanj för att
uppnå förstärkt samarbete i trafiken. Här vill utskottet konstatera att det i
och med den nya organisationen är Vägverket som fr.o.m. 1993 har ansvaret
för trafiksäkerhetsarbetet. Dessutom har trafikpolisen redan uppmärksam-
mat faran med vänstersväng. Som åtgärder för att bemästra problemet före-
slås att polisens övervakningsmetoder liksom andra metoder utvecklas för
att minska riskerna. Herr talman! Jag vill yrka bifall till utskottets hemställan
i betänkande TU4 i dess helhet och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 97 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s) replik:
Herr talman! I mitt anförande beskrev jag den utveckling som sker inom
Vägverket när det gäller strukturrationaliseringar, indragning av vägstatio-
ner och mycket annat. Samtidigt pekade jag på det som Lars Svensk mycket
väl känner till, den fina geografiska spridning som Svensk Bilprovning har i
sin organisation.
Jag måste få fråga Lars Svensk: Hur långt skall egentligen en person som
vill ta körkort behöva resa för att få köra upp för körkort? Skall han resa 20,
30 eller 50 mil? Vilka krav skall vi ställa på service? Det är dags att börja
fundera på det nu, i elfte timmen. Jag antar att Lars Svensk har ett konkret
svar på den punkten.
Vägverket skall väl ändå inte bygga upp en helt ny organisation för denna
verksamhet. Vi känner mycket väl till på vilket sätt Vägverket rationaliserar.
Jag ifrågasätter inte att det kan fungera när det gäller att sköta om vägar.
Men när det gäller att sköta om förarprövning finns det anledning till omvär-
dering. Hur ser Lars Svensk på dessa mycket viktiga servicefrågor?
Anf. 98 LARS SVENSK (kds) replik:
Herr talman! Vi har en samsyn om att förarprövningen inte skall ligga på
Vägverket. Socialdemokraterna talar nu om att Svensk Bilprovning är ett
lämpligt organ som kan ta hand om förarprövningen. Det är möjligt att det
blir så. Men Svensk Bilprovning har varit under utredning, och utredningen
är nu ute på remiss. Vi tycker därför att det är olyckligt att i dag förespråka
Svensk Bilprovning som organ. Rent generellt finns ett intresse hos alla att
man inte skall försvåra för den som vill ta körkort. Jag räknar med att man
kommer fram till en lösning som är till de körkortstagandes favör.
Ni vill binda verksamheten till Svensk Bilprovning. Vi vill, med tanke på
det remissförfarande som pågår, avvakta med att öronmärka institutioner.
Det är skillnaden.
Anf. 99 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Jag vill säga till Lars Svensk att vi politiker inte kan sitta på
två stolar samtidigt. Vi måste bestämma oss. Antingen skall verksamheten
till Svensk Bilprovning eller också skall den till Vägverket. Jag tycker att
Lars Svensk tvekar om vart han och den borgerliga majoriteten är på väg.
Som jag sade tidigare är det viktigt att vi redan nu klarar ut detta och ser
till att den fina service som i dag finns blir bestående. Då måste vi ta ställ-
ning, Lars Svensk.
Jag ställer återigen frågan: Hur långt skall man kunna tänka sig att den
som vill ta körkort skall behöva åka för att genomgå testet? Vi vet att verk-
samheten måste överföras till Svensk Bilprovning, om han skall klara det
inom ett rimligt avstånd. Men skall han behöva åka 20, 30 eller ända upp till
50 mil för att genomgå körkortsprov? Det är vad det handlar om konkret.
Där måste vi politiker tala klartext. Jag utgår från att Lars Svensk i sitt nästa
inlägg gör det. Skall verksamheten överföras till Svensk Bilprovning?
Anf. 100 LARS SVENSK (kds) replik:
Herr talman! Klartext i detta sammanhang är att vi i dag inte vill ta ställ-
ning till Svensk Bilprovning. Vi vill avvakta remissförfarandet. Men i en nära
framtid kommer det att klarna hur det blir med verksamheten. Mer kan jag
inte säga nu.
Anf. 101 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! År 1989 beslutade Trafiksäkerhetsverket att den högsta till-
låtna hastigheten på 60 mil motorvägar och motortrafikleder skulle sänkas
från 110 km/tim till 90 km/tim. Man anförde då främst miljöskäl för denna
åtgärd.
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Vissa trafik-
säkerhetsfrågor
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Vissa trafik-
säkerh etsfrågor
68
Beslutet blev mycket kraftigt kritiserat av motorbranschen och olika mo-
tororganisationer men även bland allmänheten. Man förstod inte konse-
kvensen i att sänka farten från 110 km/tim till 90 km/tim på motorvägar och
breda motortrafikleder och samtidigt behålla gränsen 90 km/tim på betydligt
sämre vägar. Det var en inkonsekvens som svenska folket i allmänhet och
svenska bilister i synnerhet hade mycket svårt att förstå.
För att ändra på detta motionerades det i riksdagen. Våren 1991 beslutade
en enig riksdag - jag vill poängtera att det var en enig riksdag - att man skulle
gå tillbaka till det som gällde innan TSV ändrade hastighetsgränserna 1989
på de aktuella vägarna.
Nu har TSV inte gjort som riksdagen rekommenderade. Man kan utan att
överdriva påstå att TSV något har nonchalerat det beslut som Sveriges
högsta beslutande organ fattade. TSV överlät på de lokala länsstyrelserna i
de län där vägarna finns att avgöra om hastighetsgränserna skulle höjas från
90 till 110 km/tim.
Den tillåtna hastigheten höjdes på en del ställen men inte på alla. Det
eniga beslutet i riksdagen omfattade samtliga vägar där hastigheten hade
sänkts från 110 till 90 km/tim. Det finns anledning att ställa frågan varför inte
TSV, i konsekvensens namn, redan vid sitt beslut 1989 frågade efter länssty-
relsens uppfattning i de län där de aktuella vägarna är belägna.
Jag har motionerat om det här, och en av motionerna behandlas i det be-
tänkande som kammaren nu har att ta ställning till. Jag tänker inte yrka bifall
till motionen, eftersom jag har förstått att ett arbete är på gång i departe-
mentet. Jag avvaktar tills vidare resultatet av det arbetet. Men skulle det visa
sig att regeringen inte tillgodoser de krav som en enig riksdag har ställt upp,
finns det alla skäl i världen att återkomma med nya motioner.
Anf. 102 MAX MONTALVO (nyd):
Herr talman! Först vill jag instämma i det Sten Andersson i Malmö sade.
Det finns anledning att rikta mycket kritik mot dem som inte handlar i enlig-
het med vad riksdagen har beslutat. Synd bara att Sten Andersson inte står
upp för motionen fullt ut. Men vi får väl se vad som händer i framtiden.
I motion T421 yrkar lan Wachtmeister och jag på att det skall införas nya
hastighetsgränser som är mera ”up to date”. Vi vill ha 130 km på motorväg,
110 på motortrafikled och resten som förut samt för tung lastbil med och
utan släp 90 km/tim.
Nu rasar väl vännerna i trafikutskottet som vill värna om miljön och allt
det här, men detta är vad den stora allmänheten önskar. Än en gång verkar
verkligheten främmande för trafikutskottets ledamöter, att döma av hur vår
motion har bemötts. Det är sorgligt att de inte kan tänka litet grand på hur
allmänheten reagerar på vad vi gör här.
Statistiken från VTI visar att medelhastigheten för personbilar på motor-
väg ligger på 115 km/tim. Högsta tillåtna hastighet är i dag 110. För lastbil
med släp ligger medelhastigheten på 83 km/tim. 67 % av personbilarna och
99 % av lastbilarna med släp kör för fort på motorväg. Det här visar att has-
tighetsbegränsningarna inte har den acceptans som man önskar. Då kan man
fundera litet över vad som är syftet med att hålla de här hastighetsgränserna,
och det finns ju många aspekter på det.
Utvecklingen går framåt hela tiden vad gäller fordon, vägar osv. År 1910,
när det var vanligt med hästskjutsar, fanns det de som sade att de vilda bilis-
terna kör ihjäl folk och att det är väldigt illa. Vi får nog acceptera att inställ-
ningen till hastighetsgränserna är ett generationsproblem som växer mer och
mer.
Vi måste försöka bemästra svårigheterna i stället. Det finns olika vägar att
åstadkomma det. Det är inte heller rimligt att skattebetalarna skall betala
60 000 kr. per löpmeter för motorväg i stället för 20 000, när man inte får
utnyttja vägen som det är tänkt.
Man skall inte behöva vara kriminell för att man kör på motorvägar och
på vägar i största allmänhet. Är myndigheternas tanke bakom hastighets-
gränserna litet grand att dra in skatteintäkter och sådana saker? Att hela ti-
den prata om säkerhet håller inte i alla lägen, tycker vi.
En del snackar om miljöfart på 90 km. Jag kan säga som så: Om man kör
med 90 km/tim med många av dagens vanligaste bilar, t.ex. Volvo 740 och
240, växlas det mellan treans och fyrans växel hela tiden - jag talar nu om
bilar med automatisk växellåda. Effekten på miljön blir helt motsatt den av-
sedda. Med många mellanklassbilar uppstår just det problemet, om de har
automat.
Vad kan man då göra för att få säkrare vägar, samtidigt som man höjer
hastigheten? Vi tror att man måste bygga bort problemen i stället för att
prata om att sänka farten. Man måste ändra vägarna så att de blir mer ”up
to date” med säkrare på- och avfarter och allt sådant där.
Vi tror faktiskt inte att folk kommer att köra mer än ca 120 i genomsnitt,
även om det skulle tillåtas 130 km/tim på motorväg. Enligt vår uppfattning
kommer ett fåtal att utnyttja möjligheten att köra i högsta tillåtna fart.
Vi måste lägga större ansvar på bilisten. Det kan inte vara rimligt att sam-
hället skall ta ansvaret när man är ute och kör, utan det måste vara bilisten
som tar ansvar.
Man bygger bort trafikfällor när det har hänt olyckor. Vi tycker att det
borde gå att se redan när man åker omkring på vägarna att det finns trafikfar-
liga ställen, och då kan man börja bygga om redan innan det händer olyckor.
Det finns alltid resurser efter det att det har hänt en olycka, och det är rätt
konstigt.
Sedan anser vi att fel hastigheter är en trafikfara. Förarens koncentration
delas mellan vägen och radarkontroller, trafipaxer, helikoptrar rn.m. Det är
inte bra.
I motion T217 pekar jag tillsammans med partikamrater på att man måste
ta tag i problemen med vägrenskörning och vänstersväng. Omkörnings-
olyckorna tycker vi till stor del är onödiga. På de flesta 90-vägar går det in
tre bilar i bredd, teoretiskt. Finns det vägren, anser vi att man skall samar-
beta genom att utnyttja den så mycket man kan. Då får man bort en del av
de olyckor som sker i dag.
Olyckor i samband med vänstersväng är också till stor del onödiga. Där
gäller också att det måste vara mera samarbete och förståelse för vad som
händer i trafiken, och det kan man lära sig. Det är detta vi vill påpeka i mo-
tionen.
Utskottet har skrivit följande: ”Som åtgärder för att bemästra problemet
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Vissa trafik-
säkerhetsfrågor
6 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 36
|
Prot. 1992/93:36 2 december 1992 |
föreslås att polisens övervakningsmetod utvecklas liksom att andra åtgärder |
Eller är det bara svammel?
|
Vissa trafik- |
När det gäller den fråga som tagits upp i motion T429, om veteran- och Vi motionärer pekar på att det skall vara kulturstatus på motorhobbyn. Vi tycker att myndigheterna bör hjälpa till i stället för stjälpa. Alltför Den tredje grejen vi för fram är att man borde få dispens för E-märk- Jag undrar vad detta har med säkerhet att göra och vad som är tanken Anf. 103 LARS SVENSK (kds) replik: Herr talman! Max Montalvo tar upp en del intressanta aspekter i sitt an- Hastighetsbegränsningarna är ju till för att minska antalet olyckor i trafi- Det här är en attitydfråga. Vi fick bilar och fri fart innan vi blev medvetna Det här måste vi naturligtvis jobba med, och man ser nu över hastighets- |
70
är skäl att vänta tills vi får en större harmonisering inom EG, och det är vad
vi kan vänta oss framöver.
Max Montalvo tog också upp frågan om veteranfordonen. Det pågår en
utredning om detta, och den beräknas komma med en rapport vid årsskiftet
1992/93. Om utskottet nu skulle kräva en utredning eller ge regeringen något
till känna i detta avseende, skulle det i varje fall enligt min uppfattning för-
sena den utredning som nu skall läggas fram. En ny utredning skulle behöva
arbeta under en tid framöver.
Jag tycker att Max Montalvo och andra veteranbilsentusiaster med tillför-
sikt kan bida vad som skall hända i framtiden. Jag är övertygad om att det
kommer förslag som är till er fördel.
Anf. 104 MAX MONTALVO (nyd) replik:
Herr talman! Lars Svensk talar här som om en hastighetsgräns vid 110 km
i timmen skulle vara naturlig och inarbetad. Det kanske den är hos Lars
Svensk, men jag tror att det flesta som färdas på våra vägar i dag kör rätt
differentierat. Jag tror att många tycker att 120 km skulle vara en mera lämp-
lig marschfart. De vanliga bilarna går i dag faktiskt varvtalsmässigt bäst vid
120 kilometers hastighet.
Jag anser också att en sådan gräns skulle vara miljövänligare. Vid den has-
tigheten går bilarna bäst och har den bästa förbränningen. Vi vill ha en has-
tighetsgräns vid 130 km för att ha en marginal uppåt. Jag tror att det skulle
kunna vara bra att ha en deadline vid 130 km i timmen, en gräns som inte
skulle få överskridas.
Anf. 105 LARS SVENSK (kds) replik:
Herr talman! Jag menar att 110 km i timmen är en naturlig gräns, som
borde vara inarbetad hos människorna. När man överskrider den överskri-
der man också samvetsgränsen. Vi minns den debatt som vi förde när hastig-
heten på en del av våra motorvägar höjdes från 90 till 110 km i timmen.
Skall vi ta ett nytt tag i frågan om hastighetsgränserna, anser jag att det
bör ske i ett större, samordnat sammanhang. Vi talar här och nu om 120 km
i timmen, men det kan också komma förslag till samordningslösningar från
annat håll.
Anf. 106 MAX MONTALVO (nyd) replik:
Herr talman! Det låter ju bra att det här skall tas upp vid ett annat tillfälle,
i ett annat sammanhang osv., men det är en förhalningsteknik. Jag förstår
att Lars Svensk menar att vi skall växa i kapp behovet, men jag tycker rent
ut sagt att det verkar fegt att inte lita på bilisternas förmåga mer än så.
Vad gäller veteranfordon tycker jag att det verkar vara ett underligt sy-
stem om en motion skulle försena det hela. Varje förslag till lättnad som man
kan få igenom borde i stället verka i tidigareläggande riktning. Jag hoppas
verkligen att utredningen kommer snart och att den är så pass bra att den är
värd att stödja.
Anf. 107 STEN ANDERSSON i Malmö (m) replik:
Herr talman! Max Montalvo sade att det var synd att jag inte fullt ut för-
svarade min motion och agerade med den som utgångspunkt. Max Montalvo
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Vissa trafik-
säkerhetsfrågor
71
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Vissa trafik-
säkerhetsfrågor
kanske inte accepterar det här handlingssättet, men det är i alla fall mitt sätt
att agera. Jag anser att jag som enskild ledamot i ett parti internt kan driva
en viss fråga. Visar det sig att majoriteten i mitt parti har en annan uppfatt-
ning, tycker jag inte att jag skall gå ut och säga att alla de andra har fel och
jag har rätt. Jag får alltså acceptera en uppfattning som går mig emot, men
kan ändå senare driva den linje som jag tycker är riktig.
Vi hade i riksdagen en gång ett läge med 174-174 mellan blocken. Jag är
inte helt övertygad om att Max Montalvo, om han hade en uppfattning som
stred mot partiets, i ett sådant läge skulle stödja sin motion.
Att jag inte har följt upp min motion beror också på det faktum att det i
dag pågår ett arbete inom departementet. Jag tycker att man bör avvakta
resultatet av detta.
Herr talman! Max Montalvo misstänkte slutligen att det skulle finnas nå-
got fiskalt samband vad gäller parkeringsböter och fortkörningsböter. På
den punkten delar jag helt klart hans uppfattning. Kommunerna räknar i
sina budgetar in pengar från parkeringsböter.
Herr talman! Låt mig till sist säga att jag aldrig kommer att begripa varför
en polispatrull kl. 4 en morgon gör fartkontroller på en motorväg. Det kan
inte vara bra för trafiksäkerheten.
Anf. 108 MAX MONTALVO (nyd) replik:
Herr talman! Jag förstår Sten Andersson i Malmö helt och hållet. Jag
tycker att det är mycket bra att han har ställt upp så här långt och säger vad
han tycker. Jag får acceptera att det inte går längre än så.
Anf. 109 STEN ANDERSSON i Malmö (nr) replik:
Herr talman! Jag skall be att få tacka för det erkännandet.
Anf. 110 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd):
Herr talman! Jag har inget färdigt förslag till lösning av den finansiella kri-
sen. Jag har ett betydligt blygsammare men ändå viktigt förslag.
Världen över pågår forskning och försök med att hitta alternativa person-
transportsystem. Man arbetar också med attitydförändringar och försöker få
folk att ställa bilen hemma, för alternativa transportsätt. Ett av dessa är cy-
keln, för vilken många speciella banor och filer i trafiken byggs.
Inom Sverige pågår många utvecklingsprojekt för att hitta nya och miljö-
vänliga lösningar till persontransport i urban miljö. Detta sker speciellt inom
den eldrivna fordonstekniken. I många fall stöter man där på problem i den
svenska lagstiftningen. Som exempel på detta kan jag nämna att en cykel
med hjälpmotor måste vara utrustad med två separata bromssystem, vara
typbesiktigad och trafikförsäkrad. Dessa krav, som är svåra att förena med
något som i grunden är en cykel, och byråkratin runt besiktning och försäk-
ring, gör att vi i dag inte ser några sådana fordon i vår stadsmiljö, och det
tycker jag är synd.
Alla projekt och allt nytänkande som kan leda till att ett minskat antal
människor tar bilen, särskilt i tätorterna, måste på fullt allvar övervägas. Att
låta cyklar som är utrustade med elektrisk hjälpmotor med en viss begränsad
72
effekt och som har en begränsad maxhastighet fä fortsätta att vara cyklar
måste vara ett bidrag till den utvecklingen.
Utskottsmajoriteten anser att det med den fortsatta europeiska integre-
ringen ställs ökade krav på att nationella fordonsregler harmoniseras.
Bl.a. övervägs regler om mopeder. Det ärende vi diskuterar nu gäller dock
cyklar med en liten, liten pytte-elmotor. Jag tror inte att hela EG-samverkan
skulle klappa ihop om riksdagen biföll den här motionen.
Vi borde i stället ligga i spetsen för miljövänliga lösningar inom EG. Vi
skall ta initiativ i stället för att sitta med armarna i kors och bara vänta. Det
gäller särskilt på miljöområdet, där vi i många avseenden ligger väl framme.
Hämmar man möjligheterna för denna teknik att utvecklas, hämmar man
också utveckling i syfte att få en bättre miljö. Jag har litet svårt att förstå
varför man behöver vara så fyrkantig.
Tänk er själva en hopfällbar cykel som är lätt att ta med och med ett ladd-
ningsaggregat. Man laddar batterierna hemma, åker i väg och laddar där
man kommer åt, på jobbet eller när man kommer hem igen, genom att sticka
en kontakt i väggen. Rätt så praktiskt, men antagligen för bra för att falla på
läppen.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 27 §.)
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1992/93:NU8 1992 års redogörelse för de statliga företagen (skr. 1992/93:20).
Anf. 111 BO FINNKVIST (s):
Herr talman! I näringsutskottets betänkande nr 8 behandlas redogörelsen
för de statliga företagen. Från socialdemokratiskt håll har vi fogat ett särskilt
yttrande till betänkandet. Jag kommer inte att yrka på någon votering i
denna fråga.
Den borgerliga regeringen har från början intagit en dogmatisk syn på
nödvändigheten av att sälja ut statliga företag. Enligt förutvarande planer
skulle aktier i statliga företag säljas ut för omkring 10 miljarder kronor per
år under en överskådlig tid framöver. Vi socialdemokrater har bestämt avvi-
sat de planerna, och vi gör så även i dag.
Staten bör enligt vår mening även fortsättningsvis kunna äga och driva
företag inom skilda verksamhetsområden när detta är nödvändigt utifrån
samhällsbehov. I dag finns det stora behov av detta.
Det sagda innebär inte att vi avvisar berättigade förändringar i det statliga
ägandet.
Enligt den överenskommelse som träffades i september 1992 mellan före-
trädare för Socialdemokraterna och regeringspartierna införs i princip ett
moratorium för försäljning av statliga företag.
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
1992 års redo-
görelse för de
statliga före-
tagen
73
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
1992 års redo-
görelse för de
statliga före-
tagen
74
Det är just på grund av att överenskommelsen om moratoriet redovisas
i redogörelsen för statliga företag som vi har fogat ett särskilt yttrande till
betänkandet. Det är också anledningen till att vi vill nämna det här i debat-
ten, så att det kommer med. Vi vill också att de borgerliga representanterna
i utskottet redovisar sin syn på denna fråga.
Vi har från början efterlyst att förvaltningsbolaget Fortia skall vara kvar.
Det är nu tyvärr avvecklat. Vi ser i dag en utveckling, som i och för sig har
många inriktningar och som den borgerliga regeringen med näringsminister
Per Westerberg i spetsen egentligen inte har tänkt sig. Vi har i det här landet
en stor, omfattande industrikris, och det är nu inte lämpligt att sälja företag.
Det har vi påpekat från början.
Samtidigt försöker i varje fall en del av regeringens företrädare bortse från
det moratorium som finns. Det förekommer inom de statliga företagen vissa
mindre affärer, som man egentligen borde diskutera om de inte skulle tas
upp till överläggningar. Senast i går hade jag här i kammaren en diskussion
med näringsminister Per Westerberg om Cityvarvet i Göteborg. Vi är med-
vetna om att det förekommer andra diskussioner om delar av Celcius före-
tagsgrupp. Dessa eller andelar i andra väsentliga företag kanske skall säljas
ut.
Det är egentligen i den här frågan som jag tycker att det skulle vara intres-
sant att få höra vilken uppfattning de borgerliga representanterna i utskottet
har. Hur skall vi förfara med den här typen av verksamheter, som kanske
inte utgör hela företag men väsentliga delar, såsom Cityvarvet och delar i
både Celcius och andra statliga företag?
Vi tycker att vi skall ha en diskussion om de här affärerna. Det handlar
om hundratals jobb, och det handlar om företag som kanske försvinner ur
Sverige under en industrikris och som kanske, om vi inte håller kvar dem i
dag, aldrig kommer igen. Det vi skulle behöva i dag är en framåtsyftande
industripolitik från den borgerliga regeringen, en politik som ser till att vi
klarar företagen för framtiden.
Anf. 112 OLLE LINDSTRÖM (m):
Herr talman! Näringsutskottets betänkande NU8 innefattar en redogö-
relse för de statliga företagens verksamhet. Redogörelsen beskriver företa-
gens verksamhet och resultaträkning, i huvudsak byggd på årsredovisningar
för resp, företag. Givetvis har också direkt information lämnats till Närings-
departementet.
Utskottet har granskat regeringens skrivelse och föreslår att den läggs till
handlingarna utan ytterligare åtgärd. I ett särskilt yttrande pekar Social-
demokraterna på den överenskommelse med företrädare för regeringen som
bl.a. berörde utförsäljningen av statliga företag.
Socialdemokraterna skriver: ”Vi utgår från att detta moratorium ligger
fast och att fortsatta överväganden om det statliga ägarskapets utövande
föregås av överläggningar mellan regeringen och Socialdemokraterna.”
Ett stycke längre ner i yttrandet står: ”Moratoriet innebär att det statliga
ägandet av företagen kvarstår.”
Först säger man att fortsatta överväganden skall föregås av överlägg-
ningar, och sedan säger man att det statliga ägandet skall kvarstå. Tydligen
menar man att man skall gå in i överläggningar med en låst position. På annat
sätt kan jag inte uppfatta det här.
Utskottsmajoriteten är fortfarande av den uppfattningen att de statliga
företagen skall försäljas. Moratoriet är en mer eller mindre påtvingad konse-
kvens av en krisuppgörelse, som dock är en i tid begränsad parentes. In-
gångna och påbörjade avtal skall fullföljas. Förberedelser för privatiseringen
fortsätter. Samråd skall dock ske. Samrådet innebär inte definitivt stopp för
försäljning av statliga företag.
Jag kan i och för sig förstå Socialdemokraternas ståndpunkt i den här frå-
gan, eftersom Socialdemokraterna alltid sett statligt ägande som höjden av
trygghet. Det är inte så längre. Överallt i vår omvärld pågår privatisering av
statliga företag, oavsett vilken färg regimen har. Det är snart bara Social-
demokraterna i Sverige som tar varje tillfälle i akt till att bibehålla statligt
ägda företag.
Det är viktigt att statens roll renodlas. Staten skall sätta upp och övervaka
spelreglerna på marknaden men inte själv agera på densamma. Det är vår
uppfattning.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Anf. 113 BO FINNKVIST (s):
Herr talman! Det är ju inte alls så att det är vi Socialdemokrater som har
förstatligat ett stort antal företag under våra regeringsperioder, åtminstone
inte så långt tillbaka som jag kan överblicka, dvs. under 1960-, 1970- och
1980-talen. Om vi synar de åren kan vi tvärtom se att det är de borgerliga
regeringarna som har förstatligat företag. Det är de väl i färd med att göra i
dag också; titta t.ex. på vad som händer inom bankerna.
På det området har vi ingen dogmatisk syn. Det har däremot näringsminis-
tern. Trots att vi nu har det här moratoriet har näringsministern, åtminstone
enligt massmedia den här veckan, sagt att arbetet med utförsäljningen av ett
antal företag pågår för fullt och att det skall göras inom några månader.
Detta utan att det har skett något samråd med Socialdemokraterna så som
det är uppgjort i överenskommelsen. Det kan väl inte vara vettigt? Det
skulle vara intressant att höra vad utskottsmajoritetens företrädare har att
säga i den här frågan.
Anf. 114 OLLE LINDSTRÖM (m):
Herr talman! Bo Finnkvist försöker göra gällande att det skulle vara bor-
gerliga partier som vill ha ett statligt ägande. Alla känner till den ideologiska
skillnaden, så det behöver vi kanske inte tala så mycket om. När det gäller
det som har varit aktuellt den här veckan känner jag inte till alla de företag
där man har förberett en privatisering. Däremot vet jag att förberedelserna
skulle fortsätta. Det innebär givetvis att samråd kommer att ske. Jag kan inte
tänka mig att någon vill gå ifrån den överenskommelsen.
Däremot var en del förhandlingar redan påbörjade. Det står klart i det
protokoll där uppgörelsen redovisas att man skulle fullfölja redan ingångna
och påbörjade avtal.
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
7992 års redo-
görelse för de
statliga före-
tagen
75
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
1992 års redo-
görelse för de
statliga före-
tagen
Anf. 115 BO FINNKVIST (s):
Herr talman! Jag har aldrig påstått att de borgerliga partierna vill förstat-
liga företagen, men tyvärr är det så när de borgerliga får makten i Sverige,
att de driver en sådan näringspolitik att man måste förstatliga företag. Där-
emot har vi socialdemokrater lyckats driva en sådan näringspolitik att företa-
gen kan leva ett helt annat liv.
Anf. 116 OLLE LINDSTRÖM (m):
Herr talman! Det är ju, Bo Finnkvist, på grund av den politik som fördes
under 1980-talet som det har blivit som det är. Det är därför som det kanske
kan bli så att staten måste gå in i fler företag. Jag hoppas att vi slipper det.
Anf. 117 BO FINNKVIST (s):
Herr talman! Det är väldigt svårt att påstå att de bekymmer som finns i
svenska företag i dag enbart kan härledas till 1980-talet. Det finns ju även
utländska företag.
Nu har de borgerliga haft makten här i landet över ett år. Det skall bli
intressant att höra hur länge man kan göra så här. Det blir mindre och
mindre trovärdigt för varje gång man uttalar sig på det här sättet. Svenska
företag mådde faktiskt ganska bra när Socialdemokraterna satt i regerings-
ställning.
Anf. 118 OLLE LINDSTRÖM (m):
Herr talman! Under hela 1980-talet har skatter och avgifter - energiskat-
ter, arbetsgivaravgifter och alla andra skatter - lagts på företagandet och nä-
ringslivet i Sverige. Om inte den borgerliga regeringen redan första året hade
sett till att vi fick ner bl.a. energiskatterna - vilket gjorde 3-4 miljarder -
plus att man gjorde andra skattesänkningar hade det varit ännu värre i dag.
Nu ser vi ändå en möjlighet och ett ljus i tunneln. Det kunde man inte under
Socialdemokraternas avslutande regeringsperiod.
Överläggningen var härmed avslutad.
Företogs till avgörande socialutskottets betänkanden 1992/93:SoU5 och
SoU6, trafikutskottets betänkande 1992/93:TU4 samt näringsutskottets be-
tänkande 1992/93:NU8.
76
Socialutskottets betänkande SoU5
Utskottets hemställan bifölls.
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Socialutskottets betänkande SoU6
Utskottets hemställan bifölls.
Trafikutskottets betänkande TU4
Mom. 2 (förarprövningens organisation)
Utskottets hemställan bifölls med 168 röster mot 135 för reservation 1 av
Sven-Gösta Signell m.fl.
Mom. 3 (registeravdelningen)
Utskottets hemställan bifölls med 183 röster mot 120 för reservation 2 av
Sven-Gösta Signell m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 6 (särskild trafiksäkerhetsdelegation)
Utskottets hemställan bifölls med 180 röster mot 127 för reservation 3 av
Sven-Gösta Signell m.fl.
Mom. 9 (hastighetsgränser)
Utskottets hemställan bifölls med 281 röster mot 24 för reservation 4 av
Kenneth Attefors.
Mom. 12 (veteranbilar och hobbyfordon)
Utskottets hemställan bifölls med 284 röster mot 21 för reservation 5 av
Kenneth Attefors.
Mom. 13 (cykel med hjälpmotor)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 6 av Kenneth Atte-
fors - bifölls med acklamation.
Mom. 25 (vägrenskörning och vänstersväng)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Kenneth Atte-
fors - bifölls med acklamation.
Mom. 34 (färdmedlet GO-PED)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 8 av Kenneth Atte-
fors - bifölls med acklamation.
77
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Näringsutskottets betänkande NU8
Utskottets hemställan bifölls.
Anf. 119 ANDRE VICE TALMANNEN:
Vid frågestunden torsdagen den 3 december kl. 14.30 kommer följande
statsråd att närvara:
Statsminister Carl Bildt (m), finansminister Anne Wibble (fp), jordbruks-
minister Karl Erik Olsson (c), kommunikationsminister Mats Odell (kds)
och näringsminister Per Westerberg (m).
Statsministern besvarar övergripande och allmänpolitiska frågor. Frå-
gorna till övriga statsråd förutsätts beröra deras ansvarsområden inom rege-
ringen.
Anf. 120 ANDRE VICE TALMANNEN:
Jag får meddela att det inte blir något arbetsplenum fredagen den
11 december. Kammaren sammanträder i stället för bordläggningsplenum
kl. 13.00.
Anmäldes och bordlädes
Motionerna
med anledning av prop. 1992/93:136 Allmän sjukförsäkringsavgift
1992/93:Sfl8 av Doris Håvik m.fl. (s)
1992/93:Sfl9 av Berith Eriksson m.fl. (v)
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 2 december
1992/93:57 av Ingela Mårtensson (fp) till utrikesministern om ursprungsbe-
folkningar:
78
Nästa år har av FN utlysts till det internationella året för världens urs-
prungsbefolkningar. Det skapar nya förutsättningar att uppmärksamma
dessa människors livsvillkor och levnadsförhållanden runt om i världen.
I alla världsdelar finns ursprungsbefolkningar som på olika sätt farit illa.
Särskilt gäller detta Latinamerikas ursprungsbefolkningar, som under de 500
år som gått sedan kolonialiseringen av Amerika inleddes, utsatts för oerhört
förtryck. De olika indianfolkens situation är än i dag beklämmande.
Sverige har inte ratificerat ILO:s konvention om ursprungsbefolkningar
och stamfolk i självstyrande länder. Konventionen, som syftar till att för-
stärka ursprungsbefolkningars rättigheter, har endast ratificerats av fyra sta-
ter. Sverige uppfyller visserligen flera av de krav som konventionen innehål-
ler, men beträffande rätten till land har bedömningen gjorts, att det inte är
förenligt med svenska rättsförhållanden.
Det är mycket olyckligt att konventionen inte ratificerats av fler länder
och däribland Sverige. Det är olyckligt därför att konventionen handlar om
mycket mer än rätten till land. Därför bör Sverige aktivt verka för att kon-
ventionen kan få större uppslutning.
I dokumenten från FN:s konferens om miljö och utveckling, den s.k. Rio-
konferensen, som även Sverige undertecknat betonas särskilt ur-
sprungsbefolkningarnas rättigheter och regimers skyldigheter att respektera
ursprungsbefolkningarnas kulturer, livsmönster, miljö etc.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga utrikesministern:
1. Vilka åtgärder avser utrikesministern vidta för att i Sverige uppmärk-
samma FN:s år för ursprungsbefolkningarna?
2. På vad sätt medverkar Sverige till att förbättra villkoren för ursprungsbe-
folkningarna i Latinamerika?
3. Kommer utrikesministern att aktivt verka för att ILO:s konvention om
ursprungsbefolkningar kan få en större uppslutning?
1992/93:58 av Lars Biörck (m) till kulturministern om anknytningsinvand-
ring:
De flesta uppehållstillstånd beviljas numera genom att någon form av an-
knytning föreligger till person som redan vistas i Sverige. 1991 uppgick anta-
let till 22 000, eller hälften av alla som beviljades uppehållstillstånd.
Sverige har mycket generösa regler för anknytningsinvandring - regler
som saknar motsvarighet i våra grannländer och i övriga Europa.
De senaste årens mycket stora flyktinginvandring kommer med all säker-
het att framöver betyda att antalet anhörigfall dessutom kommer att bli en
ännu större andel av den totala invandringen till Sverige.
Samtidigt har den europeiska gemenskapen kommit överens om gemen-
samma regler vad gäller vem som skall betraktas som anhörig och därmed
ha rätt till uppehållstillstånd.
Enligt EG:s regler är anhörig make/maka samt barn till dessa under 18 år
att betrakta som anhörig. Om flykting är under 18 år får föräldrarna rätt till
anhörigstatus. Dessa regler är betydligt mer avgränsade än de svenska, men
också mer naturliga om man ser till vad som bör betraktas som nära anhörig.
Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga till statsrådet.
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
79
|
Prot. 1992/93:36 2 december 1992 |
Avser regeringen att harmonisera Sveriges anhörigbegrepp med det som 32 § Anmälan om fråga Anmäldes att följande fråga framställts den 1 december 1992/93:268 av Lars Biörck (m) till kommunikationsministern om Arlanda Utredning om Arlandabanan visar att ett genomförande av ursprungliga Härigenom ligger också byggandet av en tredje landningsbana i malpåse, Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att systemkraven på Arlandas ma- 33 § Kammaren åtskildes kl. 14.29. Förhandlingarna leddes av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 20 § anf. 45 (delvis), Vid protokollet BENGT TÖRNELL /Gunborg Apelgren |
80
Innehållsförteckning
Onsdagen den 2 december
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
1 § Justering av protokoll................................ 1
2 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 1
3 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 25
november ....................................... 1
Lagutskottets betänkande LU4
Utrikesutskottets betänkande UU2
Utrikesutskottets betänkande UU7
Kulturutskottets betänkande KrU4
Kulturutskottets betänkande KrU5
Kulturutskottets betänkande KrU6
Näringsutskottets betänkande NU4
Näringsutskottets betänkande NU5
Näringsutskottets betänkande NU6
Bostadsutskottets betänkande BoUl
Bostadsutskottets betänkande BoU2
Bostadsutskottets betänkande BoU3
Meddelande om samlad votering .......................... 2
4 § Allmänna helgdagar, rn.m............................. 3
Konstitutionsutskottets betänkande KU7
Debatt
Catarina Rönnung (s)
Henrik S Järrel (m)
Bengt Hurtig (v)
Pehr Löfgreen (m)
Beslut fattades efter 23 §
5 § Riksdagsfrågor ..................................... 8
Konstitutionsutskottets betänkande KU9
Debatt
Elvy Söderström (s)
Harriet Colliander (nyd)
Bengt Hurtig (v)
Stig Bertilsson (m)
Talmannen (om debattreglerna)
Tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Beslut fattades efter 23 §
6 § Riksdagens förvaltningskontors verksamhetsberättelse....... 18
Konstitutionsutskottets betänkande KU10
Beslut fattades efter 23 §
81
Prot. 1992/93:36 7 § Riksdagens revisorers verksamhet under budgetåret 1991/92 . . 18
2 december 1992 Finansutskottets betänkande FiUll
Beslut fattades efter 23 §
8 § Föreskrifter för fastighetstaxering....................... 19
Skatteutskottets betänkande SkU12
Beslut fattades efter 23 §
9 § Immunitet och privilegier inom ESK .................... 19
Justitieutskottets betänkande JuU8
Beslut fattades efter 23 §
10 § Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag............. 19
Justitieutskottets betänkande JuU9
Beslut fattades efter 23 §
11 § Teleavlyssning och teleövervakning .................... 19
Justitieutskottets betänkande JuUlO
Beslut fattades efter 23 §
12 § Arrestkonventionen rn.m............................ 19
Lagutskottets betänkande LU6
Beslut fattades efter 23 §
13 § Den svenska trafikskadelagens anpassning till EG:s regelverk
rn.m........................................... 20
Lagutskottets betänkande LU7
Beslut fattades efter 23 §
14 § Grannelagsrätt och tomträtt .......................... 20
Lagutskottets betänkande LU8
Beslut fattades efter 23 §
15 § Ändring i produktansvarslagen rn.m.................... 20
Lagutskottets betänkande LU9
Debatt
Inger Hestvik (s)
John Andersson (v)
Margareta Gard (m)
Beslut fattades efter 23 §
16 § Märkning av textilier ............................... 24
Lagutskottets betänkande LU12
Beslut fattades efter 23 §
17 § Märkning av hushållsapparater........................ 24
Lagutskottets betänkande LU13
Beslut fattades efter 23 §
18 § Ändring i lagen om handelsbolag och enkla bolag.......... 24
Lagutskottets betänkande LU24
Beslut fattades efter 23 §
82
19 § Tillämpning i fråga om ”Förbundsrepubliken Jugoslavien” (Ser-
bien-Montenegro) av lagen om vissa internationella sanktioner
rn.m........................................... 25
Utrikesutskottets betänkande UU4
Debatt
Bengt Flurtig (v)
Margareta Viklund (kds)
Sten Söderberg (-)
Beslut fattades efter 23 §
20 § Godkännande av avtal rörande handeln mellan EFTA-staterna
och Israel rn.m................................... 27
Utrikesutskottets betänkande UU5
Debatt
Kent Carlsson (s)
Göran Lennmarker (m)
Håkan Holmberg (fp)
Beslut fattades efter 23 §
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
21 § Godkännande av frihandelsavtal med Färöarna, rn.m....... 33
Utrikesutskottets betänkande UU6
Beslut fattades efter 23 §
22 § Svensk ekonomisk zon .............................. 33
Utrikesutskottets betänkande UU10
Beslut fattades efter 23 §
23 § Omedelbara hjälpinsatser i det forna Jugoslavien.......... 33
Utrikesutskottets betänkande UU11
Debatt
Sten Söderberg (-)
Beslut ............................................... 34
Konstitutionsutskottets betänkande KU7
Konstitutionsutskottets betänkande KU9
Konstitutionsutskottets betänkande KU10
Finansutskottets betänkande FiUll
Skatteutskottets betänkande SkU12
Justitieutskottets betänkande JuU8
Justitieutskottets betänkande JuU9
Justitieutskottets betänkande JuUlO
Lagutskottets betänkande LU6
Lagutskottets betänkande LU7
Lagutskottets betänkande LU8
Lagutskottets betänkande LU9
Lagutskottets betänkande LU12
Lagutskottets betänkande LU13
Lagutskottets betänkande LU24
Utrikesutskottets betänkande UU4
Utrikesutskottets betänkande UU5
Utrikesutskottets betänkande UU6
Utrikesutskottets betänkande UU10
Utrikesutskottets betänkande UU11
Beslut om samlad votering ............................... 37
24 § De bostadslösas situation ............................ 37
Socialutskottets betänkande SoU5
Debatt
Anita Persson (s)
Maud Ekendahl (m)
Ulla Tilländer (c)
Prot. 1992/93:36
2 december 1992
84
Bo G Jenevall (nyd)
Eva Zetterberg (v)
Ulla Orring (fp)
Olle Schmidt (fp)
Bo Holmberg (s)
Jerzy Einhorn (kds)
Beslut fattades efter 27 §
25 § Följdlagstiftning med anledning av den nya läkemedelslagstift-
ningen rn.m...................................... 62
Socialutskottets betänkande SoU6
Beslut fattades efter 27 §
26 § Vissa trafiksäkerhetsfrågor ........................... 63
Trafikutskottets betänkande TU4
Debatt
Sten-Ove Sundström (s)
Kenneth Attefors (nyd)
Lars Svensk (kds)
Sten Andersson i Malmö (m)
Max Montalvo (nyd)
Dan Eriksson i Stockholm (nyd)
Beslut fattades efter 27 §
27 § 1992 års redogörelse för de statliga företagen............. 73
Näringsutskottets betänkande NU8
Debatt
Bo Finnkvist (s)
Olle Lindström (m)
Beslut ............................................... 77
Socialutskottets betänkande SoU5
Socialutskottets betänkande SoU6
Trafikutskottets betänkande TU4
Näringsutskottets betänkande NU8
28 § Meddelande om muntliga frågor till regeringen den 3 december 78
Andre vice talmannen
29 § Meddelande om ändring i kammarens sammanträdesplan .... 78
Andre vice talmannen
30 § Bordläggning ..................................... 78
31 § Anmälan om interpellationer
1992/93:57 av Ingela Mårtensson (fp) om ursprungsbefolk-
ningar ........................................ 78
1992/93:58 av Lars Biörck (m) om anknytningsinvandring. . . 79
32 § Anmälan om fråga
1992/93:268 av Lars Biörck (m) om Arlanda och infrastruktur-
satsningar ..................................... 80
gotab 42635, Stockholm 1992