Protokoll
1992/93:31
Justerades protokollet för den 19 november.
Aktuell debatt:
Den ekonomiska
politiken
Föredrogs och hänvisades
Skrivelserna
1992/93:145 till utrikesutskottet
1992/93:147 till kulturutskottet
Motionerna
1992/93:N36-N40 till näringsutskottet
1992/93:Jol3-Jol6 till jordbruksutskottet
På förslag av talmannen beslöt kammaren att reglerna för aktuell debatt
skulle tillämpas med det undantaget att de talare förutom statsministern och
Ingvar Carlsson som anmält sig skulle få ordet först efter Ingvar Carlssons
tredje anförande.
Anf. 1 INGVAR CARLSSON (s):
Fru talman! I förra årets valrörelse lovade Moderaterna ökad tillväxt, fler
jobb, förbättrad köpkraft, sunda statsfinanser och nya reformer. Dessa löf-
ten gav Carl Bildt förtroende att bilda regering. Denna regering lovade att
Sverige skulle få ny start genom stora skattesänkningar för de bäst ställda,
utförsäljning av statliga företag, fastigheter och naturtillgångar som skog,
malm och vattenkraft. Regeringen låste sig extremt hårt vid denna politik,
när man kallade den för den enda vägen och därmed uteslöt alla andra alter-
nativ.
Redan tidigt stod det emellertid klart att denna politik var en återvänds-
gränd, och det har bekräftats den gångna veckan. Den enda vägen har miss-
lyckats.
1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 31
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Aktuell debatt:
Den ekonomiska
politiken
Detta syns också ute på arbetsplatserna, och det framgår av regeringens
egna prognoser. Tillväxten minskar, jobben minskar, hushållens köpkraft
minskar, och budgetunderskottet är på väg mot svindlande 200 miljarder
kronor.
Jag är djupt oroad över vad som nu kommer att hända med arbete, eko-
nomi och välfärd. Vi kommer under många år framöver att få betala dyrt för
det ekonomiska experiment som regeringen Bildt utsatt vårt land för.
Så sent som i augusti hävdade statsministern att regeringens politik skulle
ligga fast. Han uppmanade svenska folket och det svenska näringslivet att
hålla ut. Först i september började regeringen backa. Man gav upp planerna
på massiva utförsäljningar av företag och fastigheter, och man erkände att
ytterligare skattesänkningar skulle underminera statsfinanserna. Och i förra
veckan tvingades Sverige ge upp den fasta växelkursen, sedan näringslivet
tappat förtroendet för regeringens ekonomiska politik och spekulationerna
mot kronan blivit alltmer omfattande.
Nu måste en ny ekonomisk politik formuleras, som kan få ett brett stöd
hos svenska folket, i näringslivet och här i riksdagen. Mot bakgrund av att
regeringen Bildt nu tvingas överge den politik som statsministern framställt
som den enda tänkbara, vill jag ställa följande frågor:
1. Vilken ekonomisk politik viil statsministern föreslå i stället för den som
nu har misslyckats?
2. Har statsministern för avsikt att söka ett nytt mandat för en.sådan eko-
nomisk politik genom att utlysa nyval?
3. Om inte statsministern är beredd att pröva denna möjlighet, på vilket
sätt vill statsministern skapa legitimitet hos det svenska folket och majoritet
i riksdagen för cn ny ekonomisk politik?
(Applåder)
Anf. 2 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Låt mig, innan jag går in på den ekonomiska politiken - och
jag är säker på att jag har Ingvar Carlsson och andra med mig när jag säger
det - uttrycka den avsky jag tror att vi alla känner över de dåd som har för-
övats mot den judiska begravningsplatsen i Stockholm. De strider mot alla
de traditioner och all den humanitet som vi alldeles oavsett meningsskiljak-
tigheter i övrigt i denna kammare står för.
Riksbankens beslut i torsdags att låta kronan flyta innebär - det har jag
sagt - ett misslyckande för de samlade nationella ansträngningarna att hålla
kronkursen.
Rötterna till de ekonomiska problemen ligger, som vi vet, i två decenniers
försummelser och missgrepp i den ekonomiska politiken. Men det handlar
allra främst om den bittra efterbörden från 1980-talet. Det tidiga 1980-talets
devalveringar misslyckades, och det sena 1980-talets överhettning och kasi-
noekonomi gjorde misslyckandet mångdubbelt större.
För regeringen har det varit, och förblir, i denna svåra ekonomiska situa-
tion en avgörande uppgift att återupprätta Sverige som en tillväxt- och före-
tagarnation, för att kunna värna välfärden, för att kunna trygga jobben i
framtiden, för att vi skall kunna stå starka i det nya och öppna Europa. Det
kräver en politik som är inriktad på att återupprätta förutsättningarna för
arbete, sparande och företagande.
Två saker har varit och är viktiga: att förbättra för företagen - för jobben -
och att spara i de offentliga utgifterna. Det finns, Ingvar Carlsson, ingen väg
till framgång för Sverige i den ekonomiska politiken om man inte är beredd
att stärka företagen och spara i de offentliga utgifterna.
Med ett enda undantag har vi också fått riksdagens stöd för denna politik.
Det var länge sedan en regering fick igenom sin politik så ograverad i riksda-
gen som i vårt fall.
Men när de ekonomiska orosmolnen tornade upp sig över Europa i början
av hösten, var det uppenbart att Sverige skulle bli hårdare utsatt än många
andra länder just därför att vi inte hade kommit över de djupgående ekono-
miska problem som vi ärvt från 1980-talet.
För regeringen var det i detta läge naturligt att söka en samverkan med
det största oppositionspartiet. Och de krisöverenskommelser som träffades
under hösten var av mycket stor vikt. De visar att de politiska partierna i
kritiska lägen kan sätta nationens intressen före partitaktiska avgöranden.
Jag tillhör inte dem som tycker att allt i dessa uppgörelser var idealiskt.
Det ligger i stora politiska uppgörelsers natur att de måste innehålla ett gi-
vande och ett tagande. Men de markerade rätt inriktning på den grundläg-
gande politiken: stärka företagen, bl.a. genom sänkta löneskatter, få bort
det stora strukturella underskottet genom främst omfattande besparingar i
utgifterna.
När spänningarna i det europeiska systemet fortsatte, visade sig detta
ändå inte vara tillräckligt i ljuset av de grundläggande svagheterna i den
svenska ekonomin.
Vi klarade den första stormen, men den andra stormen blev Riksbanken
övermäktig.
I förra veckan visste jag, liksom andra, att möjligheterna att klara situatio-
nen var begränsade. Men det var trots allt viktigt att göra ett sista försök; jag
var inte beredd att stryka flagg utan en kraftansträngning.
Jag vill gärna säga att det hade varit en styrka om även Socialdemokra-
terna hade varit beredda att ställa upp. De valde en annan linje. Jag klandrar
dem inte för det. De hade säkert sina grunder för sitt ställningstagande. Jag
kan dock inte låta bli att säga att det är stötande när misslyckandet för vad
som var nationella kraftansträngningar, som också Socialdemokraterna
länge stod bakom, leder till skadeglädje från ledande socialdemokratiskt
håll.
Att det gick som det gick kommer i det längre perspektivet kanske inte att
framstå som så märkligt. 1980-talets obetalda räkningar visade sig vara
mycket större än vad de flesta trott, och oron i vår omvärld gjorde avbetal-
ningstiden dramatiskt mycket kortare.
Nu är vår uppgift att se framåt. Förutsättningarna för den ekonomiska po-
litiken har i ett avseende förändrats, men inte nödvändigtvis i samtliga hän-
seenden försämrats. Våra ekonomiska problem är i grunden desamma nu
som för en vecka sedan. Det är ett indirekt svar på Ingvar Carlssons fråga:
Är den ekonomiska politiken i grunden densamma nu som den var för en
vecka sedan?
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Aktuell debatt:
Den ekonomiska
politiken
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Aktuell debatt:
Den ekonomiska
politiken
Låt mig i punktform ge inriktningen av den ekonomiska politiken.
För det första: Inflationsbekämpningen blir nu ännu viktigare än tidigare,
eftersom det annars finns risk att vi hamnar i en ond cirkel. Riksbanken har
här cn central uppgift. På oss ställs kravet på en finanspolitik som är stra-
mare än tidigare. Det finns inget utrymme för lättsinne.
För det andra: Vi måste fortsätta att förbättra för företagen för att på så
sätt skapa de trygga, varaktiga jobben. Vi måste få till stånd en förbättring
genom nedskrivningen av kronan, framför allt för exportindustrin. Därmed
bortfaller för 1993 behovet av en sänkning av löneskatterna utöver de 4,3
procentenheter som föreslagits. Behovet därefter får vi bedöma senare. Det
finns behov av förbättringar för de små företagen.
För det tredje: Om vi vill undvika att låna alltmer måste vi med än större
styrka spara i statsutgifterna. I budgetpropositionen kommer regeringen att
redovisa förslag till betydande besparingar, aviserade besparingar kommer
att tidigareläggas. Riktlinjer för arbetet därefter kommer att redovisas.
Inget område får vara undantaget från prövningar när lånebehoven nu skall
begränsas.
För det fjärde: Vi måste i framtiden investera mer i vägar, järnvägar och
infrastruktur, men också i våra barns skola, i forskning och utbildning och
allt vad därtill hör.
För det femte: Vi måste fortsätta våra gemensamma ansträngningar att bli
en del av det nya och öppna Europa: EES-avtal, EG-medlemskap - därefter
den ekonomiska och monetära unionen.
Regeringen är - och det är svaret på Ingvar Carlssons övriga frågor - fast
och fullt besluten att fullfölja denna sin linje i den ekonomiska politiken.
Vi skall inte underskatta svårigheterna; de finns ute i verkligheten - inte i
regeringen och jag tror inte heller i denna riksdag. Vi kommer att fortsätta
arbetet med att nå samförstånd med oppositionen - inte minst med Social-
demokraterna - på de punkter där det är möjligt. Vi stänger inga dörrar för
samverkan över parti- och blockgränser i denna riksdag.
Jag kan förstå att Socialdemokraterna vill utnyttja det uppkomna läget ge-
nom att spekulera i nya regeringar, spekulera om nyval som man i grunden
förmodligen inte vill ha eller genom att i största allmänhet ifrågasätta det
mesta och slamra i dörrar. Det är frestande och det har sin tid. Men jag är
ganska övertygad om att när dessa spekulationssvalor har flugit förbi, och
det är uppenbart att de egentligen inte leder till någonting, kommer attity-
den att förändras; vad de än säger i dag skall de veta att dörren från vår sida
står öppen i morgon.
Den politiska striden har sitt värde. Jag är den siste att förneka det - ibland
tillhör jag de första som kastar sig in i den. Samverkan har också sitt värde.
Även om det nu råkade bli så i torsdags, att vi gick olika vägar, tror jag att
det vore fel och på lång sikt mindre bra för Sverige, om vi i den situation som
nu uppstod skulle riva alla broar och stänga alla dörrar.
Regeringen kommer att fullfölja sin politik med kraft och styrka. Så små-
ningom kommer man i riksdagspartierna att inse att när det gäller de grund-
läggande dragen i denna ekonomiska politik finns det faktiskt inte något al-
ternativ. Om vi skall klara jobben, sysselsättningen och tryggheten måste vi
förbättra för företagen. Därmed får vi den tillväxt som jag är övertygad om
att det finns mycket goda möjligheter till. Om vi skall undvika att sätta våra
barn i skuld genom att låna alltmer till statsfinanserna måste vi spara i de
offentliga utgifterna, och spara mer än vad vi har gjort hittills.
Min fråga till Ingvar Carlsson, efter det att jag har givit besked om den
ekonomiska politiken, är: Kan Ingvar Carlsson hålla med om vikten av en
ekonomisk politik som förbättrar för företagen, och därmed räddar jobb,
och som sparar i de offentliga utgifterna, och därmed förhindrar att vi sätter
framtiden än mer i skuld än vad vi redan har gjort?
(Applåder)
Anf. 3 INGVAR CARLSSON (s):
Fru talman! Jag känner verkligen ingen skadeglädje. Jag känner djup oro
över den mycket svåra situation som hundratusentals människor befinner sig
i; arbetslösa människor som inte klarar sin hyra, som har svårt att få det att
gå ihop och som känner förtvivlan. Det är de människorna jag bekymrar mig
för just nu.
Det slår mig, när jag den senaste veckan har lyssnat på statsministerns alla
styrkeord och omskrivningar, att Carl Bildt använder många ord från krig
och flotta: hålla ut, stryka flagg, fast kurs, flaggan i topp. Det låter ungefär
som om Carl Bildt läser upp en gammal soldatinstruktion. Carl Bildt tycks
tro att han är någon sorts fältherre: tapper som Döbeln vid Jutas. I själva
verket är Carl Bildt chef för en regering som har tvingats överge sin ekono-
miska politik.
Det tredje krispaketet i torsdags var inget hjältedåd. Det bekräftade bara
ett misslyckande. Regeringen Bildt investerade allt sitt förtroende i ”den
enda vägen”. Man låste fast sig totalt och avvisade självsäkert allt samarbete
över blockgränserna.
Denna regering är den mest kompetenta som vi någonsin har haft, som
statsministern så blygsamt uttryckte det kort efter regeringstillträdet. Ett år
senare har denna regerings ekonomiska politik fullständigt misslyckats. Där-
till tvingades Sverige överge den fasta växelkursen trots att Socialdemokra-
terna lämnade regeringen ett rikt stöd.
Är det verkligen statsminister Bildts mening att regeringen skall gå vidare
som om ingenting hade hänt? De besked som statsministern gav här i all-
männa ordalag är ju inte av något värde. Vi fick besked om att det inte blir
något nyval, man tänker inte söka någon ny legitimitet. Man hoppas att man
här i riksdagen skall få stöd för sin politik. Samtidigt ser vi att det i fråga efter
fråga, där vi träffade överenskommelser i det första och andra krispaketet,
är svårt att få regeringen att uppfylla det vi kom överens om. Börja i den
ändan, Carl Bildt, om ni vill träffa fortsatta överenskommelser med Social-
demokraterna. Samtidigt är det slående hur aningslöst statsministern har ut-
talat sig om ekonomin. Det är faktiskt katastrofala felbedömningar som Carl
Bildt har gjort bara det senaste halvåret.
Jag skall ta några konkreta exempel. I maj skrev Carl Bildt i Dagens Nyhe-
ter: Vi har ett i grunden sunt finansiellt system. Vi har fördelen av att ha
stora stabila kommersiella banker.
Några månader senare är den största bank- och finanskris som vi upplevt
i vårt land ett faktum. I partiledardebatten, i denna talarstol, i juni i år sade
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Aktuell debatt:
Den ekonomiska
politiken
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Aktuell debatt:
Den ekonomiska
politiken
Carl Bildt: Sällan har så mycket av så stor betydelse skett på så kort tid, som
under detta år. Vi kan i dag säga att Sverige äntligen är på väg in i 90-talet,
med dess rika möjligheter.
Vid den tidpunkten hade vi Socialdemokrater redan påbörjat ett omfat-
tande internt arbete, för att se vilka besparingar och inkomstförstärkningar
som kunde bli nödvändiga och som med kort varsel kunde sättas in mot bak-
grund av den ekonomiska nedgången och det galopperande budgetunder-
skottet.
I Aktuellt den 23 augusti - och nu kommer vi närmare och närmare - sade
Carl Bildt: Vi har bättre styrsel på den ekonomiska politiken än vad Sverige
haft på mycket lång tid, och det ser vi också i att förtroendet börjat åter-
vända. På reporterns fråga om stigande räntor svarade statsministern: Det
är mycket semesterspekulation av semestervikarier. Uppenbarligen begrep
semestervikarien bättre än statsministern vad som var på gång. Dagen därpå
kom den s.k. svarta måndagen, när räntorna sköt i höjden.
Den 17 september skrev Carl Bildt i en debattartikel: De som ropar på
krispaket har glömt vilka spår sådana försök till snabba klipp tidigare har
satt i landets ekonomiska struktur. Det var dagen efter att Riksbanken höjt
räntan till 500 %. Aldrig har en svensk statsminister på så kort tid gjort så
många tvärsäkra uttalanden, som visat sig vara så felaktiga.
(Applåder)
Anf. 4 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Får jag uttrycka min tillfredsställelse över att Ingvar Carlsson
trots allt tar avstånd från de uttryck för skadeglädje som vi faktiskt har sett
från socialdemokratiskt håll. Det erkännandet ger jag gärna att det inte är
Ingvar Carlsson som jag syftar på när jag talar om skadeglädje. Men det har
varit stötande, tycker jag, därför att den situation som Sverige befinner sig i
är ekonomiskt allvarlig. Det kan vara frestande att knipa partipolitiska
poäng - det är oppositionens uppgift - men skadeglädje tillhör inte det som
vi bör ägna oss åt.
Den ekonomiska politik som krävs för att ta Sverige genom den besvärliga
övergången från 1980-talets problem till de möjligheter som fortfarande
finns på 1990-talet är den ekonomiska politik som jag har redovisat här i dag.
När Ingvar Carlsson citerar mig, när jag säger att det inte har varit bättre
styrsel på den ekonomiska politiken på mycket länge i Sverige, är detta ett
faktiskt konstaterande. Bakom oss ligger ett 1980-tal, som innebar det
stora - och av dess upphovsman så väl dokumenterade - haveriet för den
tredje vägens ekonomiska politik.
Jag kan citera nästan hur många socialdemokratiska ekonomer som helst,
som vittnar om att det är där som grunderna till de ekonomiska problemen
ligger. Jag har här tidskriften Tiden där Klas Eklund för bara några månader
sedan t.ex. säger: Jag vill understryka att dagens problem, såsom hög arbets-
löshet och finanskris i första hand är en följd av 1980-talets överhettning och
inflation. Vi var åtskilliga som då varnade för att det skulle gå åt helvete om
vi inte lyckades bryta inflationen. Nå, vi lyckades inte få ned inflationen, och
nu går det följdaktligen åt helvete.
Jag håller med Klas Eklund i analysen, även om jag inte uttalar mig så,
vart det kommer att gå. I samma nummer av tidningen säger LO-ekonomen
Dan Andersson att socialdemokratin just nu saknar ett bra och trovärdigt
alternativ till den borgerliga regeringens politik.
Ingvar Carlsson, efter tre år tog vi, de borgerliga partierna, över regerings-
ansvaret. Då hade den ekonomiska politiken farit fram och tillbaka, mellan
haverier, misslyckanden och lappkast. Det var en svår situation. Jag gjorde
alldeles klart under valrörelsen, som vi hade under förra året, att vi hade
grundläggande problem och att vi stod inför många stora svårigheter. Jag
anklagades för svartmålning av dem som hade gjort skönmålningen till i det
närmaste politisk ideologi.
Därefter har vi lagt fast en ekonomisk politik, som innebär att vi måste
förbättra för företagen, därför att det endast är så vi kan få fram jobben. Jag
efterlyser fortfarande Ingvar Carlssons svar på frågan: Är detta rätt eller fel?
Vad är socialdemokratins alternativ?
Jag sade: För att förhindra att staten sätter sig i skuld med miljard efter
miljard är det nödvändigt att börja spara i de offentliga utgifterna, i statsut-
gifterna. Socialdemokratin har mestadels sagt nej, men det finns nu en ökad
insikt. Min fråga är fortfarande: Är socialdemokratin med på att vi fortsätter
att spara i de statliga utgifterna?
Dessa två hörnpelare i politiken ligger fast och måste ligga fast. Det finns
i denna del inget alternativ. Ingvar Carlsson frågar: Skall den ekonomiska
politiken fortsätta som om ingenting hade hänt? Självfallet inte! Någonting
har ju hänt. Vi har förlorat det viktiga instrumentet i inflationsbekämp-
ningen, nämligen den fasta valutapolitiken. Jag beklagar det, och jag har
inte stuckit under stol med att det var ett misslyckande, inte bara för rege-
ringen, utan - även om det kan kännas ofint att påpeka det - för en del andra
som också stod på den bastionen. Det var ett misslyckande. Vi har förlorat
ett mycket viktigt instrument, nu får vi skaffa oss andra instrument för att
hålla inflationsförväntningarna nere. Och det kommer vi också att göra.
Så till de politiska konsekvenserna. Inledningsvis sade jag att jag förstår
att socialdemokratin har ett intresse av att ställa till litet buller genom att
antyda än det ena än det andra, exempelvis nyval. Min fråga till Ingvar Carls-
son är: Om ni är intresserade av nyval, varför utnyttjar ni inte då era möjlig-
heter till misstroendeförklaring här i kammaren? Då får vi se hur utfallet blir.
Jag är övertygad om att vi har den politiska kraften och den parlamentariska
styrkan att fullfölja den ekonomiska politik som är vår möjlighet att ta oss
igenom sviterna av åttiotalskrisen. Vi får då exakt det som Ingvar Carlsson
sade när han citerade mig, nämligen fler trygga jobb. Möjligheten är inte
sämre i dag att få bättre ordning i de statsfinanser, som Socialdemokraterna
lämnade efter sig, och att få ett Sverige som står starkt i den europeiska kon-
kurrensen.
Med den inriktning av den ekonomiska politik som är regeringens, kring
vilken vi kommer att arbeta för största möjliga samförstånd, tror jag att vi
har ganska hyggliga möjligheter att redan under denna mandatperiod visa
att vi har tagit oss igenom de värsta sviterna av 1980-talets misslyckande. Jag
tror också att vi redan mot slutet av denna mandatperiod tydligt kommer att
se att nedgången i svensk ekonomi, i dessa grundläggande avseenden, har
vänt och att politiken var och fortfarande är riktig.
(Applåder)
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Aktuell debatt:
Den ekonomiska
politiken
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Aktuell debatt:
Den ekonomiska
politiken
Anf. 5 INGVAR CARLSSON (s):
Fru talman! Nu var Carl Bildt väldigt oförsiktig. Carl Bildt avslöjade näm-
ligen att det han kan tänka sig är att regera vidare med hjälp av Ny demo-
krati. Han säger: ”Det spelar inte någon roll om ni kräver misstroendevo-
tum - vi kommer ändå att klara oss, för vi har Ny demokrati.” Vi socialde-
mokrater vill ha ett nyval, men det är statsministern som har det vapnet i sin
hand, och vi har fått beskedet: ”Ni har bara att gå via misstroendevotum,
och då klarar vi oss med hjälp av Ny demokrati.” Jag undrar hur Bengt Wes-
terberg känner sig just nu.
Vi har redovisat vår ekonomiska politik i vår motion. Den enda ljuspunk-
ten i det Carl Bildt har sagt i dag är att man nu uppenbarligen är beredd att
acceptera att satsa på investeringar, som vi krävde redan i våras. I övrigt har
vi inte fått några konkreta besked, mer än allmänna ord, om vad regeringens
ekonomiska politik kommer att innebära. Däremot finns den socialdemo-
kratiska ekonomiska motionen, och den kommer att vara vår grundval i det
fortsatta handlandet.
Visst kan vi diskutera 80-talet. Moderaterna var inte mindre intresserade
av avreglering av kapitalmarknaden, som ledde till den våldsamma kreditex-
pansionen. Moderaterna ville ha en lösare, svagare finanspolitik än Social-
demokraterna. Och vad gjorde Moderaterna när vi hade en regeringskris?
Jo, de sade: ”Vi stöder inte en regering som är på fallrepet.” Det var Mode-
raternas insatser för att klara de ekonomiska kriserna. Det var Moderater-
nas insatser för att ställa upp för landet. Så var verkligheten den gången.
Visst kan Carl Bildt kritisera den socialdemokratiska politiken på 80-talet.
Visst kan jag kritisera de borgerliga regeringarna på 70-talet. Men det leder
knappast framåt. Det är den sittande regeringens uppgift att lösa de problem
som vi nu har. Carl Bildt kan inte uppträda som oppositionspolitiker längre,
även om han gjorde med det i den första debatt som vi hade i kammaren.
Carl Bildt är statsminister och skall ta ansvar i den egenskapen. Jag har tagit
ansvar långt utöver vad som är vanligt för en oppositionsledare. Nu gäller
det att visa ansvar och politiskt ledarskap. Ordfyrverkerier imponerar inte
längre på svenska folket.
Jag vill fråga Carl Bildt: När gav en moderatledare i opposition motsva-
rande stöd till en socialdemokratisk regering som jag har gett till den nuva-
rande regeringen? Det skedde inte under min tid, det skedde inte under Olof
Palmes tid och det skedde inte under Tage Erlanders tid.
Jag tror att det är så, fru talman, att Moderaterna är ute tio år för sent
med sina nyliberala idéer. De idéerna har redan prövats och misslyckats i
Storbritannien och i USA. Det går inte att svälta sig ur den djupa kris som
vi nu befinner oss i. Det har man insett i USA och i Japan, och inom EG
talar man nu om behovet av ett samlat initiativ mot arbetslösheten och ett
gemensamt stimulanspaket. I Europa håller politiken på att återupprättas,
och det är de idéer som socialdemokratin, och förhoppningsvis sociallibera-
lismen, står för som nu har vind i seglen.
I detta läge vore det minst sagt sorgligt om extrema marknadsförespråkare
skulle få styra Sverige. Det är något av ödets ironi att den marknad som Mo-
deraterna hyllar har underkänt regeringen Bildts ekonomiska politik.
Vi Socialdemokrater menar att vi måste både arbeta och spara oss ur kri-
sen. I vår ekonomisk-politiska motion har vi visat hur vi kan få i gång hjulen,
hur vi kan få fart på Sverige igen och hur vi kan undvika utslagning av företag
och en förödande massarbetslöshet. Vi vill satsa på investeringar. Vi vill att
människor skall arbeta och utbilda sig i stället för att passivt gå och stämpla.
Vi vill inte minst fördela krisens bördor rättvist. Jag är övertygad om att vi
med en sådan politik kan återskapa den optimism och den framtidstro som
vårt land behöver.
Carl Bildt har försökt att få det att framstå som om det finns en chans för
krispaket 3. Han insinuerar även i denna debatt att det hela skulle ha löst sig
om bara Socialdemokraterna hade ställt upp.
Inte en enda av de experter som jag tillfrågade gav detta krispaket en
chans. Jag hade ändå kvällen före, på onsdagskvällen, samlat vår riksdags-
grupp till ett möte för att ta ställning till förslag från regeringens sida, men vi
fick inget förslag. Vi vet hur de borgerliga partiernas riksdagsgrupper, enligt
Svenska Dagbladet, reagerade mot det meningslösa möte de hade. Vi fick
ett förslag kl. 02.30 på natten, och marknaden skulle öppna några timmar
senare. Det förslaget var dömt att misslyckas. Mer än 120 miljarder hade
redan runnit ut ur landet.
Vi ställde upp så länge det fanns någon rimlig chans att klara detta. Vi gick
längre än något annat oppositionsparti i något land har gjort, enligt Financial
Times. Jag tycker därför att ett klarare och tydligare erkännande från stats-
ministern hade varit på sin plats i dagens debatt.
Fru talman! Det sätt på vilket regeringspartierna nu har drivit igenom de-
battordningen innebär att jag nu har 3 minuter kvar av de 57 minuter som
återstår, och därför har jag inte stora möjligheter att delta i resten av debat-
ten.
(Applåder)
Anf. 6 LARS LEIJONBORG (fp):
Fru talman! Det är lågkonjunktur, och det går dåligt för Sverige. Men det
är viktigt att alltid komma ihåg att det gick dåligt för Sverige också när det
var högkonjunktur. Vare sig världsmarknaden har ropat efter våra produk-
ter, som på 80-talet, eller efterfrågan har varit svag, som nu och på 70-talet,
har det gått sämre i Sverige än i andra jämförbara länder. Vi måste alltså
bekämpa två problem samtidigt: konjunkturen och de mera grundläggande
faktorer som gör att vi släpar efter också i högkonjunktur.
Socialdemokraterna har ofta en speciell historiesyn. De hugger av histo-
rien och börjar sent. Det är t.ex. vanligt att de nu skildrar händelseutveck-
lingen från hösten 1991, som om allt dessförinnan var frid och fröjd, som om
stoppaketet aldrig hade förekommit, som om omfattande sparinsatser hade
gjorts redan tidigare. Rekord i den vägen tar väl Allan Larsson i sin artikel
häromdagen, där han antyder att Sveriges problem började i oktober. Allt
var tydligen gott och väl fram till krispaket 2, men därefter tornade alla pro-
blem upp sig.
Felet med devalveringen är att den kan lindra den tillfälliga krisen men
också kan förvärra den långsiktiga krisen. Till våra strukturella problem har
nämligen hört bilden av Sverige utomlands, att vi tar till devalvering så fort
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Aktuell debatt:
Den ekonomiska
politiken
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Aktuell debatt:
Den ekonomiska
politiken
vi får problem. Det var synd att vi måste devalvera. Det var synd att den
politiska kraftsamlingen inte klarade ännu en utmaning.
Till skildringen av alla experters bedömning, som Ingvar Carlsson talade
om, kan jag tillägga ett uttalande i en tidning från en person i EG-kommis-
sionen: Det var synd att ni misslyckades när ni var så nära.
Jag kan naturligtvis inte bevisa att t.ex. Ian Wachtmeisters upprepade tal
om devalvering och flytande krona eller Socialdemokraternas obenägenhet
att ställa upp för krispaket 3 förorsakade eller starkt bidrog till Riksbankens
beslut i torsdags, men ni kan inte heller bevisa motsatsen. Min poäng är att
dessa båda ageranden - de skall inte jämföras inbördes, men båda kan ha
haft en inverkan på beslutet - var felaktiga, oavsett resultatet.
Nu får vi komma ihåg visan som säger ”minns i november den ljuva sep-
tember”. Det fanns en tid då alla slöt upp bakom försvaret av kronan och då
det träffades unika uppgörelser över blockgränsen. Nu har vi devalverat, och
det är illa nog, men låt oss inte göra ont värre genom att återgå till en politisk
kubbning - det förvärrar bara våra problem. Det vi nu måste lyckas med
är att mödosamt bygga upp det långsiktiga förtroendet för svensk ekonomi
igen.
I detta perspektiv tycker jag att det har funnits några oroande inslag de
senaste dagarna, Jag har redan nämnt Allan Larssons artikel. Låt mig också
nämna de ställningstaganden som tydligen gjordes på den socialdemokra-
tiska partistyrelsens möte i fredags.
Jag tror att många har svårt att förstå varför det just nu, efter den höst vi
just har upplevt, känns angeläget för Socialdemokraterna att damma av de
gamla resonemangen om högerspöke och stämpla ut Carl Bildt som omöjlig
i samarbetssammanhang. Det är just höst. Vi har sett en moderatledare som
medverkat i breda krisuppgörelser, som har givit upp moderata hjärtefrågor,
bl.a. för att tillmötesgå Socialdemokraterna. Om lönen för en moderatle-
dare som skär i försvaret och skjuter upp skattesänkningar och privatise-
ringar blir att bli stämplad som omöjlig samarbetspartner kommer många,
tror jag, att tycka att det är orättvist.
När Ingvar Carlsson nu försöker bunta ihop regeringen med Ny demokrati
är det viktigt att komma ihåg att det blir problem för regeringen först i det
ögonblick som socialdemokratin bestämmer sig för att samverka med Ny de-
mokrati. Det vi har sett i höst är ju det slutliga beviset för att den här rege-
ringen inte är beroende av eller utlämnad till Ny demokrati.
Det är klassiskt att man, när man diskuterar mer långsiktig ekonomisk po-
litik, rycker på axlarna och säger: På lång sikt är vi alla döda. Och det är ju
sant. På lång sikt är vi alla döda. Men våra barn och barnbarn lever. Som
statsministern var inne på måste vi ibland se ekonomisk politik också i det
perspektivet. Under lång tid har vi löst våra problem genom att vältra över
dem på kommande generationer. På kort sikt kan det vara lättvindigt att de-
valvera. På kort sikt kan det också vara roligt för ett politiskt system att
återgå till den vanliga kubbningen. Men någon gång måste vi försöka lösa de
långsiktiga problemen - för vår skull men också för våra barns och barn-
barns.
(Applåder)
10
Anf. 7 PER-OLA ERIKSSON (c):
Fru talman! Riksdagen har tidigare fastställt regler för den här typen av
debatter. Inför dagens debatt har Socialdemokraterna vägrat att acceptera
de fastställda reglerna och det har antytts att vi andra från regeringspartierna
inte borde delta i debatten. Jag vill, fru talman, säga att jag upplever det
som stötande. Man visar därmed förakt för alla oss andra, när vi vill utnyttja
Sveriges viktigaste talarstol.
Politiker har ansvar för att skapa framtidstro. Stagnation skall vändas till
utveckling och nya möjligheter, där vi över partigränserna kan bygga något
gemensamt.
Höstens två krispaket har visat att vi kan ta gemensamma tag bara viljan
finns. Det ger oss anledning att oftare söka efter det som förenar i stället för
att prioritera det som skiljer.
Vi får inte låta förra veckans misslyckande med att nå enighet kring en
räddningsaktion för den svenska kronan övergå till konfrontation för kon-
frontationens egen skull. Jag hoppas att Socialdemokraterna inte river de
broar som vi gemensamt har nytta av här i landet. Men det verkar nu som
om Socialdemokraterna flyr undan sitt ansvar och försöker avleda intresset
från sina egna misslyckanden under 1980-talet. Men arvet från 1980-talets
inflationsekonomi förskräcker och ligger som ett tungt ok över svenska fol-
ket.
Eftervården av den påtvingade devalveringen måste nu ges allra högsta
prioritet. Misstagen från 1982 års devalvering får inte göras om under 1990-
talet.
En flytande kronkurs innebär på intet sätt att de grundläggande proble-
men i den svenska ekonomin försvunnit. Obalanserna finns kvar. Arbetslös-
heten måste bekämpas och budgetunderskottet pressas ned.
Förnyelsen av den offentliga sektorn måste fullföljas med stärkt grund-
trygghet och ökad valfrihet som viktiga mål. Kraven på en rättvis fördel-
ningspolitik är i det sammanhanget viktiga.
Det är viktigt att alla - politiker, fackföreningsföreträdare, arbetsgivare
och den breda allmänheten - inte nu ger upp krismedvetenheten för att vi
fått en tillfällig lättnad genom en flytande växelkurs.
Åtgärder för att förhindra en växande inflation måste även fortsättningsvis
inta en framskjuten plats på den ekonomisk-politiska agendan. Vi får inte
låta inflationen medverka till en ny kasinoekonomi av 1980-talets modell.
En återhållsam, ansvarsfull och snabb avtalsrörelse är nu nödvändig för
att skapa en långsiktigt uthållig ekonomisk politik. Arbetsmarknadens par-
ter har därför ett stort ansvar i dessa dagar.
Vi måste få ned räntenivån. Annars slår den höga räntan ut företag och
arbetstillfällen och krossar ekonomin för tusentals hushåll. Detta förutsätter
en fortsatt stram finanspolitik och en reducering av det strukturella budget-
underskottet genom betydande besparingar. Jag kan, fru talman, instämma
i det statsministern tidigare sade om behovet av en stram finanspolitik. Men
frågan är: Orkar Socialdemokraterna ställa upp?
Investeringarna i näringslivet är i dag nästan obefintliga. Det måste vi
ändra på. Investeringarna måste stimuleras för att vi skall få fart på hjulen i
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Aktuell debatt:
Den ekonomiska
politiken
11
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Aktuell debatt:
Den ekonomiska
politiken
svensk ekonomi. Då måste vi också pröva vissa selektiva åtgärder. Sverige
behöver en aktiv och offensiv industripolitik.
De mindre och medelstora företagen måste stimuleras. Som ett led i det
arbetet bör skatter och avgifter för egenföretagare och fåmansföretag ome-
delbart sänkas till en nivå som är likvärdig med övriga företags. Småföreta-
gen skall inte beskattas hårdare än de stora företagen! Vill Socialdemokra-
terna medverka till en sådan lösning? Eller är Socialdemokraterna fortfa-
rande - som ofta tidigare - storföretagens fångar?
Omfattande förstärkningar av miljövänliga kommunikationer och annan
infrastruktur måste främjas. Hela landets produktionsförutsättningar måste
tas till vara i en aktiv politik för regional utveckling.
I en exportledd tillväxt finns alltid risk för ökad koncentration i samhället.
I spåren efter 1982 års devalvering medverkade Socialdemokraterna till en
massiv flyttlasspolitik. Det får inte upprepas under 1990-talet.
När svenska folket nu tvingas betala för 1980-talets politiska misstag ökar
kraven på att bördorna skall fördelas rättvist. Därför är det viktigt att grund-
tryggheten i våra olika socialförsäkringssystem säkras.
Fru talman! Vi måste här i parlamentet skapa en bred politisk samling för
landets bästa. Det är Centerns strävan att nå breda lösningar. Socialdemo-
kraterna har nu - på samma sätt som man gjorde i september - chansen att
visa att man sätter landets främsta före partitaktiska motiv.
Produktiva insatser för arbete, för en uthållig tillväxt, är grunden i en stark
ekonomi. För att bryta den onda spiralen av pessimism och passivitet krävs
det nu åtgärder för arbete och aktivitet. Så skapar vi framtidstro i vårt land.
(Applåder)
12
Anf. 8 GÖRAN HÄGGLUND (kds):
Fru talman! Det här debatten har initierats av det socialdemokratiska par-
tiet. I partiets begäran om debatten skrev man att resultatet av regeringens -
och här menar man faktiskt den nu sittande regeringens - politik har blivit
att produktionen sjunker, arbetslösheten ökar och köpkraften försämras.
Det resonemanget skulle självfallet kunna vara rimligt om den nuvarande
regeringen hade innehaft regeringspositionen under en längre tid. Nu är det
ju som bekant så att Socialdemokraterna har varit i regeringsställning under
nio av de tio senaste åren. Det vore klädsamt om Socialdemokraterna inför
kammaren och inför svenska folket ville erkänna att de har ett betydande
ansvar för den uppkomna situationen. Statsministern har tidigare nämnt ett
flertal socialdemokratiska ekonomer och debattörer som har vågat erkänna
det, och jag tror faktiskt att det skulle underlätta debatten framöver.
Den akuta krisen, och för övrigt hela höstens kriser, beror på 20 års för-
summelser när de gäller att ta itu med de grundläggande problemen i svensk
ekonomi. De fördelar som vi vann genom de fem devalveringarna i slutet av
70-talet och början av 80-talet utnyttjades inte för att genomföra de nödvän-
diga förändringarna. Allt såg bra ut: arbetslösheten pressades ned, industrin
gick för högvarv och tjänade bra med pengar, lönerna ökade och vi beslutade
om nya kostnadskrävande reformer. Men vi vidtog inte de növändiga åtgär-
derna när de bästa förutsättningarna fanns. Då borde vi ha gjort det.
För en tid sedan berättade ekonomiprofessorn Assar Lindbeck i ett TV-
inslag en anekdot som han tyckte stämde väl in på många politiker. Han be-
rättade om en man som föll från tjugonde våningen i en skyskrapa. När han
passerade andra våningen, snabbt på väg mot nedslaget, konstaterade han:
So far so good - så långt allting väl! Det finns en risk för att vi som politiker
agerar på det här sättet. Vi väntar tills vi slår i gatan, eller nästintill, innan
vi vidtar åtgärder. Jag tycker att den politiska situationen under många år
kan beskrivas på detta sätt.
När den borgerliga regeringen tillträdde hade man först att försöka bryta
ner den felaktiga bild som Socialdemokraterna försökt etablera om ”vänd-
punkten” och ”ljuset i tunneln”. Som bekant behöver inte det ljus som man
ser längre fram i tunneln med nödvändighet vara mynningen utan det kan
precis lika gärna vara ett mötande tåg. Så var fallet, bildligt talat, för svensk
ekonomi den här gången.
De fördelar som devalveringarna skapade var uppätna i slutet av 8O-talet.
I den nya regeringens första budget föreslogs rejäla besparingar. Det följdes
upp i kompletteringspropositionen. Under tiden fram till det att krisen blev
akut på höstkanten valde Socialdemokraterna att säga nej till i stort sett alla
besparingsförslag som regeringen presenterade. Så småningom blev krisen
uppenbar för alla. Socialdemokraterna ställde förtjänstfullt upp på många -
även för partiet - svåra beslut. Många med både svenska och internationella
mått mätt betydande besparingar genomfördes. Men det visade sig inte
räcka. Kronan tilläts flyta.
Även om det är ett misslyckande att den fasta kronkursen inte kunde hål-
las, finns det självklart kortsiktiga fördelar med den nu uppkomna situatio-
nen. Det finns förutsättningar för att räntorna skall sjunka, och det finns
stora möjligheter för exportberoende industriföretag att återvinna förlorade
marknadsandelar.
Den faktiska devalveringen har dock i sig inte löst några problem utan
lindrar egentligen bara symtomen. Det är precis lika angeläget som någonsin
tidigare med en politik som minskar och helst eliminerar det strukturella
budgetunderskottet. Det måste vi ha lärt oss av 80-talet och de försummelser
som gjordes då.
Trots allt tror jag att det är viktigt att vi inte tittar för mycket i backspe-
geln. Vi är på väg mot framtiden. Historien är som den är. Vi måste se
framåt. Det politiska systemets trovärdighet beror på hur vi lyckas hantera
den ytterligt svåra situation som vi befinner oss i.
Det finns ett betydande värde i att partierna gemensamt ser framåt och
arbetar tillsammans i stället för att bekämpa varandra. De två första krispa-
keten visar att det går då bara viljan finns. Det politiska systemet kan i sina
bästa stunder t.o.m. överträffa det som förväntas och begärs.
I dag är så gott som alla överens om att marknadsekonomin är det instru-
ment som bäst kan trygga vår välfärd och vår gemensamma framtid. Det gäl-
ler trots att baksidan av 80-talets klipp- och spekulationsekonomi är uppen-
bar för alla. För att inte slå över i en rå kapitalism behöver marknadsekono-
min fungerande korrektiv som inrymmer begrepp som hederlighet, ansvars-
tagande, rättvisa, sparande och ett ansvarsfullt förvaltande av våra begrän-
sade miljöresurser. Häri ligger en av framtidens stora utmaningar - att hitta
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Aktuell debatt:
Den ekonomiska
politiken
13
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Aktuell debatt:
Den ekonomiska
politiken
ramarna för marknadsekonomin. Det är det bästa instrumentet, men det be-
hövs ramar.
I den nu aktuella situationen gäller det att hålla kvar inflationen på en låg
nivå. Arbetsmarknadens parter spelar en avgörande roll. Det gäller att
pressa ned räntorna och arbetslösheten och självklart att komma till rätta
med obalanserna i budgeten.
Från kristdemokratiskt håll är vi beredda att gå långt när det gäller att göra
besparingar för att i övrigt uppnå dessa mål. Vi vill göra det samtidigt som
vi slår vakt om de sämst ställda. Jag tror att svenska folket mot bakgrund av
budgetunderskott och statsskuld är berett att bära omfattande besparingar
om de upplevs som rättvisa.
Fru talman! Framöver kommer det säkert att finnas rika tillfällen för par-
tier som vill skära pipor i vassen. Men det är oansvarigt att ställa sig vid sidan
av det mödosamma arbetet med att renovera den svenska ekonomin är oan-
svarigt. Jag hoppas att vi kan få en diskussion och en bred uppslutning kring
en gemensam ekonomisk strategi framöver.
(Applåder)
Anf. 9 IAN WACHTMEISTER (nyd):
Fru talman! Vi har just hört nästa kapitel i min bok Krokodilerna. Jag ber
att få tacka för detta. Det var krokodilernas kamp mellan herrar Bildt och
Carlsson, som numera betvivlar varandras kompetens men inte sin egen. Re-
sonemangsäktenskapet har nu spruckit, och vi andra frågar oss, nu när det
snart är jul, om det blev något av paketen. Tänker någon stå för någonting?
undrar folk. Frågan är om de har fått något svar i dag. Ingvar Carlsson klagar
på att han inte har tid, men han kanske har tid att svara när det gäller det
första och det andra paketet.
Den 14 oktober lade jag fram ett mycket bra förslag i den här kammaren.
Det betecknades som uselt. Förslaget handlade om att man skulle skära or-
dentligt i det strukturella budgetunderskottet, och att samtidigt göra en dy-
namisk satsning i vårt samhälle och att sänka räntan. Det betyder att man
skall låta kronan flyta. Som en offensiv åtgärd - genomförd av Sveriges rege-
ring, gärna med stöd av Socialdemokraterna - hade detta fått mycket stor
effekt. Det handlar inte om att devalvera, herr Leijonborg. Att låta kronan
flyta är något helt annat. Det viktiga är att det skulle ha varit en offensiv,
välförankrad åtgärd. Då hade det varit mycket bättre, och den här debatten
skulle ha låtit på ett annat sätt.
Men i stället sade de stora krokodilerna: O nej, ve och fasa, det här går
inte! Därefter gasade Bildt och Carlsson iväg tillsammans. Observera detta!
Den enda vägen, den tredje vägen eller den nya vägen gick rakt in i en berg-
vägg, som inte ens en riksdags-Rambo kunde flytta på. Vanligt folk skulle
möjligen väja när de ser en sådan bergvägg, men det gjorde man inte. Frågan
är vem man skall kritisera mest. Skall man kritisera dödspiloten eller kartlä-
saren?
Jag tycker nog att kartläsaren Ingvar Carlsson är sämst, eftersom han hop-
par av inför sista fartsträckan och pekar på piloten när denne kraschar. Dess-
förinnan hade Ingvar Carlsson själv lagt egna lik i lasten, sprutat litet olja på
14
framrutan, grävt sönder vägen tillsammans med facket och hällt flygbensin i
tanken.
Det gäller nu att se framåt på vad kamikazepiloten Carl Bildt kommer att
göra. Han överlevde nämligen, vilket är ovanligt i just den branschen. Frå-
gan är om han nu skall borsta av dammet och sätta sig i en ny bil och köra
med förbundna ögon i stället med följande förklaring: Det har ju gått förr.
Vi har blundat och kört tidigare, och det brukar gå bra. Vägen känner vi.
Den går bara rakt på.
Men si, ingen vet hur vägen går och vad som döljer sig bakom nästa krök.
Det finns ingen karta, även om Bengt Westerberg sitter och läser på den hela
tiden.
Låt oss därför gå ur bilen ett ögonblick och se på verkligheten. Frågan
är om minoritetsregeringen, herr statsminister, skall intala sig att den har
majoritet. Det gjorde den för ett år sedan. Det är intressant att se om den
tänker göra det nu. Jag har tidigare rekommenderat en studieresa till Dan-
mark. Det reses mycket i denna kammare. Ni kan sticka ner till Danmark på
ett par dagar och få en extra lektion i minoritetsregerande. Danskarna bru-
kar ju klara det.
Jag tror att det är farligt att släppa ut den ena proppen efter den andra
utan att ha skapat en parlamentarisk majoritet. Då kan man, så att säga, gå
på en propp själv.
I det här läget tycks det egentligen bara finnas Ny demokrati att tala med.
Vi är hemskt tacksamma för att vi har nämnts vid namn i något anständiga
sammanhang här. Det är första gången så sker. Det tar sig.
Jag hoppas nu att inte kända soffkomplex och andra barnsligheter skall
styra regeringens agerande. Jag tror att regeringen måste lösa sina egna in-
terna problem om den skall vara med och lösa Sveriges problem.
Ingvar Carlsson undrade hur Bengt Westerberg känner sig. Det undrar jag
också. I övrigt tänker kanske Ingvar Carlsson och jag olika.
Vad föreslår då Ny demokrati? Ja, en hel del saker. Jag hinner inte gå in
på alla nu. Är det några som har litet tid på sig är det vi andra.
Men låt mig ta upp några viktiga punkter. Riksbankschefen Bengt Dennis
och regeringen måste föra en lågräntepolitik. Riksbanken bestämmer den
korta räntan, vilken borde komma ner till 5-6 %. Marknaden, verkligheten,
bestämmer den långa räntan, som kanske hamnar på 8, 9 eller 10 % - det är
svårt att uttala sig därom. Svenska kronan kommer ytterst att värderas ut-
ifrån Sveriges produktivitet och kostnadsläge - alltså inga kostnadshöjande
löner.
Villkora stöden till bankerna! Jag har en lång lista med förslag till andra
åtgärder som kanske skulle få i gång jobb. Kanske hinner jag med det senare
här. Jag upprepar: Villkora stöden till bankerna, så att de inte kan tacka för
skattebetalarnas hjälp och för de garantier som de fått genom att döda sina
egna kunder. Det är ju vad de sysslar med nu. Kräv en motprestation! Gå på
de otroliga differenserna mellan ut- och inlåningsräntorna, som är ett jätte-
problem!
Sätt också fart på riskkapitalbolagen! Och sist men inte minst: Moderni-
sera arbetsrätten! Det är genom en modernisering av arbetsrätten som man
kan få fart igen på de riktiga jobben. Det finns dynamiska effekter. Jag åter-
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Aktuell debatt:
Den ekonomiska
politiken
15
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Aktuell debatt:
Den ekonomiska
politiken
16
kommer senare till den saken. Det finns också pengar att spara. Det finns
heliga kor - flyktingpolitik, bistånd och organisations-, press- och partistöd -
som man kan attackera. Där finns det 50 miljarder kronor att karva i.
Därmed är det slut på min taletid, men jag återkommer.
(Applåder)
Anf. 10 LARS WERNER (v):
Fru talman! Jag tror inte att det hjälper att lan Wachtmeister gör reklam
för sin bok om dåliga finanser genom att tala för den här i kammaren. Så bra
är den inte, lan Wachtmeister!
Efter att ha hört dagens morgoneko med uttalanden från tre borgerliga
partiledare i den senaste valrörelsen, där de kategoriskt förklarade att de
aldrig skulle genomföra en devalvering - understruket med särskild tyngd av
nuvarande statsministern, som minsann visste hur det var tidigare - måste
jag säga att det är förståeligt att fallet blir så mycket tyngre, samtidigt som
marknaden inte tror på den här kategoriska politiken.
Jag förstår att man i vissa lägen inte säger hela sanningen om devalve-
ringar. Men uttalandena gjordes faktiskt bara ett år innan devalveringen
skedde. Det är ju det som gör att regeringen förlorar i fråga om förtroendet.
Regeringens framfart utefter vad man kallar den enda vägen har nu nått vägs
ände. Experimenten med skattesänkningar för dem som har det hyggligt
ställt och uppoffringar för de breda grupperna har havererat. Det är riktigt
att det inte bara gäller här i Sverige. Det gäller också i nyliberalismens nyför-
lovade land USA med Reagan och Bush. Reagan verkar inte ha fått särskilt
stort stöd eller mycket hjälp av Carl Bildt. Men det är klart att det inte blir
så mycket hjälp när delar av Bildts doakör, Johansson och Westerberg, håller
på Clinton. Det är väl därför som det gick dåligt.
30-talets depression följde efter det s.k. glada 20-talet med börsyra och
uppblåsta finansvärden. Den ekonomiska kris som kan leda Sverige in i en
depression grundlädes också långt tidigare. I all vänlighet vill jag säga till
Allan Larsson att det inte hjälper att han regelbundet uppträder som ett gök-
ur och bedyrar att alla problem tillstött efter valet. Så är det faktiskt inte.
Devalveringen 1982 ökade klyftorna mellan fattiga och rika. Företagen ut-
nyttjade den gången inte möjligheten att genom produktiva investeringar
satsa på nya arbeten.
Dagens kris framstår alltmer som ett resultat av denna spekulanternas gyl-
lene tid. Egentligen var denna ett bländverk för alla utom för banksvind-
larna, som nu efter lättsinniga luftaffärer mjukt gungar ner i sina vansinniga
fallskärmsavtal. Vilken regering tänker ta itu med detta?
Vår huvudkritik mot regeringens politik gäller uppgivenheten inför ar-
betslösheten. Vi måste, för att stoppa ökningen av antalet arbetslösa, få fart
på den inhemska efterfrågan. Det är det som får snurr på hjulen.
De facto-devalveringen gör att konsumtionen innebär en minskad efter-
frågan, eftersom alla importvaror blir dyrare. Det drabbar vanliga löntagare.
Det drabbar pensionärerna. Det drabbar barnen. Det drabbar de arbetslösa.
Det var inte de som framkallade krisen. Det var inte de som spekulerade
mot den svenska kronan. Men det är de som nu skall vara med och betala
det hela.
Däremot kan exportföretagen konkurrera på helt andra villkor. En och
annan minister - den jag tänker på är inte här nu - med stor aktieportfölj
kan trots sin taffliga regeringsutövning brista ut i vilda glädjetjut. Tänk att
få se Per Westerberg visa litet spontan glädje över sina aktievinster i stället
för att försöka se ut som stora stygga vargen vid varje framträdande i TV.
För exportföretagen, kapitalägarna, är devalveringen egentligen bingo.
Regeringens paketpolitik däremot är i det här läget helt överspelad. En åt-
stramningjust nu leder nämligen bara till att den nedåtgående spiralen skru-
vas ner ännu mer, när det i stället måste bli fart på efterfrågan genom sänkt,
inte höjd, moms.
En ansvarsfull ekonomisk politik innebär också ett stopp för indragning-
arna från kommunerna. Där har jag en fråga som jag vill ställa till Ingvar
Carlsson: Är Socialdemokraterna beredda att avslå förslaget om indrag-
ningar på 7,5 miljarder från kommunerna? Ett sådant förslag finns ju redan
på finansutskottets bord.
Det finns ytterligare förslag på finansutskottets bord. Jag vill säga att jag
med glädje noterar att regeringen och regeringspartierna efter hårdnackat
motstånd nu har anslutit sig till det krav som vi länge framfört, nämligen att
valutalånenormen skall upphävas.
Till sist: I kris- och arbetslöshetstider är det mer än någonsin så, det har
erfarenheten visat under det här året, att det behövs en regering som har
förankring i arbetarrörelsen, och bredare förankring än så - detta för att för-
dela uppoffringarna på ett socialt ansvarsfullt sätt. Men regeringens närings-
minister vägrar att bedriva näringspolitik. I stället riktar han en cynisk upp-
maning till de arbetslösa, nu senast till bilarbetarna, att starta eget. En sådan
regering har egentligen förverkat förtroendet.
Får jag, fru talman, överskrida taletiden för att vädja till fru talmannen att
ta initiativ till en annan och bättre debattordning. Jag tycker att det är litet
generande att vi, även om vi är oense i många frågor, ändå inte kan vara
överens om vilken debattordning vi skall ha.
Anf. 11 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Jag vill bara, för att inte vara frånvarande i debatten om de-
battordningen, för protokollet ha sagt att jag finner det fullständigt oaccep-
tabelt i varje del att det 30 minuter före debattens början meddelas att man
har lagt om debattordningen. Sådant får icke förekomma i fortsättningen.
Sedan till debatten om ekonomin, som trots allt är den mest väsentliga.
Låt mig konstatera att samtliga talare som varit uppe och talat, med undan-
tag av Ingvar Carlsson - från lan Wachtmeister, författaren, till Lars Werner,
vigselförrättaren - har intygat att roten till de ekonomiska problem som Sve-
rige har återfinns i misslyckandena på 1980-talet. Jag tror att det är viktigt
att detta sägs. Jag tror också, som Göran Hägglund påpekade, att det är vik-
tigt att vi möter den insikten och får det erkännandet också från Socialdemo-
kraternas sida. Det är först när vi inser vad som gick snett och hur det gick
snett som vi skapar förutsättningarna för den politik som varaktigt kan föra
oss ut ur krisen.
Jag vill också gärna ha sagt att det i den situation som vi nu befinner oss i
inte finns några enkla lösningar. Det finns inga genvägar, utan vi måste i
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Aktuell debatt:
Den ekonomiska
politiken
2 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 31
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Aktuell debatt:
Den ekonomiska
politiken
18
grunden förändra den struktur som har gett oss problem och som har fört oss
in i krisen. Jag hävdar, med risk för att förenkla något, att förutsättningarna
för arbete, för sparande och för företagande har försvagats i Sverige under
lång tid. De förutsättningarna måste förbättras. Vi kan inte bedriva en poli-
tik som bygger på tron att ekonomisk politik är att spekulera om tillgångar
som inte finns eller att fördela en tillväxt som har förbytts i sin motsats. Det
måste bli en ekonomisk politik som återgår till huvudfrågorna och som tar
sig an de verkliga problemen.
Jag ställde två frågor till Ingvar Carlsson som jag inte har fått något svar
på. Den första var: Inser inte socialdemokratin nödvändigheten av att för-
bättra såväl stora som små företags situation? Annars klarar vi inte av att
lösa sysselsättningskrisen och att få fram de nya jobben. Jag har stått i denna
talarstol i flera år och varnat för industrikrisen, varnat för konsekvenserna.
Nu vill jag gärna ha en så bred uppbackning som möjligt för en politik som
förbättrar för företagen och därmed skapar förutsättningar för att trygga
jobben.
Den andra frågan var: Inser inte socialdemokratin att det är nödvändigt
att spara i offentliga utgifter, och att spara rejält? Alternativet är att låna och
låna och låna alltmer, att sätta oss i skuld på ett sätt som gör att vi kommer
att få interna problem som blir allt tydligare, inte minst fördelningspolitiska.
Vi kommer inte heller att klara Sveriges roll i det europeiska samarbetet på
1990-talet. Det var bra att vi fick en överenskommelse, den första krisuppgö-
relsen, om det strukturella underskottet i de offentliga finanserna. Det arbe-
tet måste fullbordas under de kommande åren.
Mycket kort - jag skall inte fördjupa mig för mycket i detta, för jag vill
det egentligen inte - måste jag nämna att Ingvar Carlsson ägnade sig åt litet
mytbildning. Han sade att näringslivets ställningstagande var avgörande för
socialdemokratins ställningstagande. Den torsdagen när detta inträffade
kom Ingvar Carlsson, mitt på dagen, via TT eller vad det nu var, ut med
ett uttalande som antydde tveksamhet och som refererade till näringslivets
inställning. Jag har i min hand ett brev som minuterna efter det uttalandet
gick från Industriförbundet till Ingvar Carlsson. Där vädjade näringslivet
och industrin till socialdemokratin att ställa upp. Jag hyser respekt för att
man intar de ståndpunkter som man fattar, men man skall inte gömma sig
bakom andra när detta bevisligen - brevet finns här - är fel.
Jag vill bara referera till vad Affärsvärlden skriver i dag på morgonen. Jag
delar inte tidningens uppfattning, men man skriver så här: Den viktigaste
utlösande faktorn bakom den senaste valutakrisen var med stor säkerhet det
faktum att Socialdemokraterna inte klarade det politiska trycket från den
egna rörelsen, utan drog tillbaka sitt stöd.
Jag understryker igen: Jag delar inte denna uppfattning. Jag avser icke
själv att föra den till torgs. Men den mytbildning som socialdemokratin dri-
ver när man gömmer sig bakom näringslivet har inget stöd, vare sig i närings-
livets publikationer eller i dess officiella ställningstagande.
Låt mig med anledning av ställningstaganden från företrädare för övriga
partier bara säga till lan Wachtmeister att jag helt och fullt delar strävan efter
så låga räntor som möjligt. Det är alldeles självklart att vi måste sträva i den
riktningen i det läge som nu har uppkommit.
Men vägen till låga räntor går via låg inflation. Därmed är en prioritering
av inflationsbekämpningen det enda varaktiga sättet att få ned räntan. Vä-
gen till en låg inflation går delvis, inte enbart, via en stram finanspolitik. Jag
hoppas att vi skall kunna vara överens om att låga räntor föutsätter låg infla-
tion. Jag förutsätter att de medel vi hade i inflationsbekämpningen, den fasta
växelkursen, nu ersätts av andra medel från riksbankens och regeringens
sida. Enbart så kan vi få den låga ränta som är så betydelsefull för att företa-
gen skall ha möjlighet att komma i gång, att nyanställa och ytterst att häva
oss upp ur 80-talskrisen.
Anf. 12 INGVAR CARLSSON (s):
Fru talman! Carl Bildts första fråga gällde om vi ville förbättra företagens
situation. Svar: Ja.
I andra krispaketet ville vi sänka arbetsgivaravgiften med 8 %. Rege-
ringen ville stanna vid 5 %. Hade vårt förslag genomförts hade de svenska
företagen haft en betydligt bättre situation i dag.
Näringslivet har nyligen uttalat sig om de bästa kommunalpolitikerna i
Sverige. Fem socialdemokrater hamnade på de fem första platserna. Det sä-
ger någonting om näringslivets inställning till vår politik.
Affärsvärlden är synnerligen dåligt informerad om man skriver på det sät-
tet. Mer än 120 miljarder hade hunnit rinna ut ur landet innan vi fick rege-
ringens förslag. Innan vi hann svara hade ytterligare 25-30 miljarder hunnit
rinna ut. Det är fakta. Ingenting hade i det läget kunnat förhindra beslutet
att kronan skulle flyta. Carl Bildt sade också att han tog avstånd från Affärs-
världen.
På frågan om vi är beredda att spara på offentliga utgifter vill jag svara att
det var Socialdemokraterna som lade fram förslaget om den största bespa-
ringen under förhandlingarna. Det gällde 45 miljarder kronor i socialförsäk-
ringssystemet. Vi var bättre förberedda även på sparande när vi kom till för-
handlingarna, för vi satte i gång i våras. Ni kom tämligen oförberedda till
förhandlingarna om första krispaketet.
Carl Bildt har gett besked i dag om att han inte tänker utlysa nyval. Han
är beredd att regera vidare med Ny demokrati. Efter att därefter ha lyssnat
på lan Wachtmeister, borde regeringen kanske ändå ompröva den strategin.
Det står i ordspråket: Bättre en ände med förskräckelse, än en förskräckelse
utan ände. Det kanske statsministern bör tänka på.
Trots allt är jag ganska optimistisk, för nu svänger värderingarna. Nu kom-
mer en ny ideologi fram i världen. Första uttrycket för det var Clintons seger
i USA. Clinton och Carl Bildt är ungefär lika gamla. Men Clinton har en
vision om en ny politik, medan Bildt tänker ungefär lika ålderdomligt som
Bush. Därför är Moderaterna också här utan chans i framtiden. Det blir nya
politiska krafter som kommer att segra.
Socialdemokratin kommer nu i oppositionsställning att kämpa för att ar-
betslösheten skall ned. Underskottet i budgeten skall ned. Däremot skall
tillväxten öka. Vi måste få fart på investeringarna, och vi får inte dra ned
efterfrågan 1993 så att det leder till en depression. Den enda vägen är slut.
Det har bekräftats på många sätt. Dagens debatt har inte gett något besked
om en ny politik från regeringens sida, av det enkla skälet att den politiken,
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Aktuell debatt:
Den ekonomiska
politiken
19
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Aktuell debatt:
Den ekonomiska
politiken
tror jag, helt enkelt inte finns. Därför är det egentligen dags, fru talman, att
börja planera för en stark regering, en regering med majoritet, en regering
som bygger på nya värderingar och nya idéer som hör 90-talet till. I en sådan
regering måste socialdemokratin finnas med.
(Applåder)
Anf. 13 LARS LEIJONBORG (fp):
Fru talman! Socialdemokraternas beslutsvånda för en vecka sedan fram-
står som litet egendomlig, tycker jag. Ville ni ha en större arbetsgivaravgifts-
sänkning? Det förslaget fanns med redan i det andra krispaketet. Det var
huvudingrediensen i det tredje paketet. Den största enskilda finansieringen
var just en forcering av det besparingsförslag som Ingvar Carlsson nu be-
römde sig över, Allan Larssons s.k. utflyttningsmodell. Jag tycker inte att
det borde ha varit så förfärligt svårt att i onsdags kväll än en gång sluta upp
bakom försvaret av kronan.
Jag delar Carl Bildts verklighetsbeskrivning när det gäller näringslivets be-
dömning av vilken valutapolitik som borde föras. Jag kan hänvisa till ännu
en tidning, nämligen Dagens Industri, som gjort en enkätundersökning med
19 företagsledare. Praktiskt taget samtliga beklagade devalveringen.
Både Ingvar Carlsson och lan Wachtmeister har haft funderingar om
Bengt Westerbergs känslor. Jag har umgåtts en hel del med Bengt Wester-
berg under de senaste dagarna. Såvitt jag kan bedöma är hans känslor tämli-
gen som vanligt. Han känner möjligen en viss oro för att några av de saker
som inträffat de senaste dagarna signalerar att vi är på väg tillbaka till ett
politiskt klimat med mindre samförståndsanda. Hans grundbedömning är
dock att det arbetssätt som regeringen haft under hösten 1991, våren 1992
och hösten 1992, och som hittills visat sig framgångsrikt, kommer regeringen
att kunna fortsätta med samt att systemet kommer att visa att den mognad
nu finns som krävs för att vi i trängda lägen skall kunna samla alla goda kraf-
ter till positiva beslut.
Ian Wachtmeister försöker göra en distinktion mellan begreppen devalve-
ring och flytande kronkurs. Det är en distinktion som i praktiken naturligtvis
inte existerar. Alla vet att flytande kronkurs i praktiken innebär en devalve-
ring. Det är och förblir oacceptabelt av en person i lan Wachtmeisters ställ-
ning att offentligt tala för en devalvering. En devalvering är en allvarlig sak
som innebär allvarliga kapitalförluster för enskilda och företag. Det är oac-
ceptabelt att agera så att man själv kan provocera fram den. Ännu mer oac-
ceptabelt är det att tala för en offensiv devalvering. Det skulle kraftigt ha
försämrat våra möjligheter till integration med Västeuropa och samarbete
med EG. Vi kan vara glada för att vi ändå har en regering som kunde säga
att den kämpade in i det sista för att klara de förpliktelser som konungariket
Sverige har åtagit sig.
Anf. 14 PER-OLA ERIKSSON (c):
Fru talman! 90-talets problem kräver starka regeringar. 80-talet förstördes
av Socialdemokraternas politik som syftade till spekulation, hög inflation,
ökade klyftor och ökad koncentration. Vad som nu behövs är en samling
20
kring politiska nyckelfrågor för att städa upp efter 80-talets politiska experi-
ment.
Det verkar i den här debatten som om Socialdemokraterna försöker
glömma vad som hände under 80-talet. Det är ganska typiskt. Jag vill citera
vad Kjell-Olof Feldt skrev i sinbok Alla dessa dagar: ”De åtgärder jag efter-
lyste krävde en uppgörelse med statsministern. Och han verkade helt omed-
veten om att några problem fanns kvar att lösa, snarare var han lättad och
belåten över sin duktiga regering. Tydligen hade han haft ännu sämre kon-
takt med budgetförhandlingarna än jag.---Vi var på väg in i en ny kris.”
Detta var den bild som vi fick av 80-talet.
Ingvar Carlsson sade att man eftersträvade fortsatt sänkta arbetsgivarav-
gifter. Då är frågan: Ställer ni också upp på att finansiera dem? Det har varit
litet si och så när det gällt att orka med att finansiera alla de förslag som
framförts i diskussionerna om de olika krispaketen.
Fru talman! Jag ser krisuppgörelsen i september mellan regeringspar-
tierna och Socialdemokraterna som att det ändå gavs hoppingivande möjlig-
heter, så att vi med stor majoritet här i riksdagen nu kan genomföra nödvän-
diga finanspolitiska åtgärder. Det är en viktig etapp. Det är en första etapp
i ett ekonomiskt saneringsarbete, där så många som möjligt bör delta. Det i
sin tur bör leda till lägre räntor. Det skall skapa ökade investeringar, fram-
tidstro, hopp och tillväxt i ekonomin, samtidigt som vi måste skapa den lång-
siktiga balansen i samhällsekonomin.
Jag ser krispaketen och uppgörelsen mellan regeringen och Socialdemo-
kraterna som en viktig investering för det fortsatta arbetet. Men det innebär
att också Socialdemokraterna måste stå fast bakom uppgörelserna i alla de
olika delarna.
Uppgörelser mellan partierna kräver förstås uppoffringar av alla. Så är det
i en kompromiss. Men jämfört med att vi skulle ha blockerat en politisk lös-
ning är ändå svenska folket vinnare i det här arbetet. Jag tycker faktiskt att
vi i den efterföljande debatten skall lägga konfrontationer åt sidan och i stäl-
let söka efter det som förenar. I stället för att kora vinnare och förlorare, i
stället för att utse syndabockar skall vi försöka samlas på den gemensamma
vägen till gagn för det svenska folket. Jag hoppas att Socialdemokraterna
inte ställer sig vid sidan av denna gemensamma väg.
Anf. 15 GÖRAN HÄGGLUND (kds):
Fru talman! I måndags var jag i Gnosjö där mitt parti, Kristdemokraterna,
och företagarna arrangerade ett seminarium om småföretagens situation.
Där belystes många frågor. Det handlade om riskkapitalförsörjningen, rän-
teläget och mycket annat. Där fanns flera företagare som själva hade eller
som kunde referera till andra i sin omgivning som hade mycket stora utlands-
lån. De kände till många företag som sannolikt nu kommer att gå omkull på
grund av devalveringen. Vi kan naturligtvis ha synpunkter kring det rätta i
att i det här läget ha utlandslån, men det hjälper inte de företag och de an-
ställda som nu drabbas genom att deras stora skulder skrivs upp eller i prakti-
ken blir större och svårare att kämpa med. Många företag kommer att få
betydande problem.
Statsministern har här punkterat Socialdemokraternas resonemang om
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Aktuell debatt:
Den ekonomiska
politiken
21
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Aktuell debatt:
Den ekonomiska
politiken
22
grunderna för sitt ställningstagande när det gäller det som kallas krispaket 3
genom det brev som presenterades här. Regeringen såg det som sin skyldig-
het att in i det sista, så länge det fanns någon som helst chans till framgång,
kämpa för att rädda den fasta kronkursen. Det finns skäl att uttrycka en viss
besvikelse över att Socialdemokraterna gav upp i stället för att fortsätta att
kämpa. Jag kan naturligtvis inte hävda att kronkursen hade räddats, om So-
cialdemokraterna hade ställt upp, men chanserna hade definitivt inte mins-
kat.
Om en skuta riskerar att haverera kan man rimligtvis inte skälla på det
manskap som försöker rädda skutan för att gå under. Om regeringen inte
hade gjort sitt yttersta för att undvika en devalvering eller en flytande kron-
kurs, hade naturligtvis kritiken riktats mot overksamhet och bristande hand-
lingskraft. Det är alltid rätt att försöka.
Ingvar Carlsson använde ett talesätt. Jag vill också använda ett: Bättre lyss
till den sträng som brast än aldrig spänna en båge.
Anf. 16 IAN WACHTMEISTER (nyd):
Fru talman! Nu har vi fått höra att det är Ny demokratis fel att det gick
illa. Det var intressant, hoppsan.
Till herr Leijonborg vill jag säga att den fasta växelkurspolitiken är det
som är det stora felet. Om man devalverar, sätter man en ny fast växelkurs,
och det är lika fel igen. Det är en väldig skillnad på devalvering och flytande
valutor. Det trodde jag att även ni i Folkpartiet kände till.
Vad som också har orsakat denna krissituation är den ihåliga kedjebrevse-
konomi som fanns från början. Den skapades av andra. Ny demokrati har
faktiskt haft rätt i en serie frågor. Det beror inte på att vi är extra begåvade
utan på att vi möjligen är realister. Vi talade t.ex. om och drev igenom att
det skall finnas riskkapitalbolag. Det höll på att bli regeringskris på grund av
det. Vi talade om hur flyktingpolitiken såg ut och vad som måste åtgärdas
för att vi inte skulle förlora 10 miljarder kronor i onödan.
Nu har alla vänt och säger att det ungefär var rätt. Vi talade också om att
det såg ut att gå rakt åt helskotta när det gällde valuta- och räntepolitiken.
Verkligheten är vår vän, men den är kanske politikers fiende i övrigt.
Till Ingvar Carlsson vill jag säga att jag kommer från näringslivet. Jag har
tillbringat mitt liv där i motsats till Ingvar Carlsson. Att alla där är socialde-
mokrater var en nyhet för mig. Det går undan, vill jag lova, med förändring-
arna i så fall.
Jag vill upprepa hur viktigt vi tycker att det är att skapa jobb. Vi har en
lång lista med åtgärder som skall vidtas. Det ger inte sysselsättning att hälla
pengar över AMS. Det skapar inga jobb. Men det finns en serie åtgärder att
vidta. Jag hinner inte gå in på alla, men jag kan nämna några. Ändra t.ex.
konkurslagen så att leverantörerna skyddas. Använd löntagarfondsmedel -
det som blir kvar efter riskkapitalbolaget - till en konkursgarantifond och
fullgörandegarantier på byggsidan. Då kan man rädda jobb där.
Industrin skall man hjälpa. Man skall inte tro att det är politikerna som
skall göra affärer. Vi vet att regeringen levererade olja för ett tag sedan till
Baltikum. Det kom fram någon annanstans efter några månader. Det går
inte särskilt bra. Ge i stället förutsättningar för industrin. Att ge exportkredi-
ter för Östeuropainvesteringar är t.ex. ett bra sätt. Tänk på det här med dy-
namiska effekter. Det gäller nu att få hjulen att rulla. En del populister kallar
det att få drag under galoscherna.
Se t.ex. på bensinskatten. Finns det kanske någonting bättre än att ha den,
nämligen en fordonsskatt? Bensinskatten kanske ger mer minus än plus,
även om det matematiskt ger ett plus. Räkna på det på Finansdepartemen-
tet. Vi vet att man inte gjort det, därför att för vi har frågat.
Sedan måste man införa nya system. Man måste få det hela att hänga ihop.
Vi har tagit upp några saker, t.ex. sjukfrånvaro, vård av sjukt barn, arbets-
skadeersättning, garantilön. Det fuskas i Sverige. Man måste få stopp på det.
Det kan man få genom att införa hållbara system. Där behövs ett stenhårt
arbete. Vi ställer gärna upp på det.
Vi gör allt för att se till att det inte är svartjobben som blir de mest lön-
samma. Ute i landet iakttar folk, och man ser att de som tjänar pengar i dag
är de som jobbar svart och lurar andra på bidrag. Folk måste inse att det är
människorna själva som betalar, varken Carl Bildt eller Ingvar Carlsson.
Anf. 17 LARS WERNER (v):
Fru talman! Statsministern och en del andra tycks vara helt fascinerade av
att jag numera uppträder som vigselförrättare och legaliserar en och annan
lös förbindelse. Jag kan meddela statsministern att jag fortfarande jordfäs-
ter - även symboliskt har jag medverkat när det gäller den borgerliga politi-
ken.
Dagens arbetslöshet närmar sig nu mycket snabbt rekordnivåer. En halv
miljon människor, drygt 10 % av befolkningen, är utanför det som vi kallar
den reguljära arbetsmarknaden. Till den här mycket mörka bilden kan vi nu
lägga de senaste dagarnas besked om Volvos nedläggningar. Exportindustrin
har med den lägre kronkursen fått sin konkurrenskraft stärkt med lika
mycket som genom sänkt arbetsgivaravgift i krispaketen 2 och 3. Vi menar
att devalveringarna gett ett fullt tillräckligt stöd för industrin och att sänk-
ningarna av arbetsgivaravgiften i regeringens olika paket egentligen är helt
obefogade.
Jag har en fråga, även om det ser ut som att jag inte kan få något svar: Hur
ser de båda mittenpartierna på en ytterligare sänkning av arbetsgivaravgiften
i det här läget?
I stället gäller det att få i gång efterfrågan och sluta mjölka kommunerna
på pengar. Då måste regeringen verkligen få fart på de offentliga investering-
arna, såsom har föreslagits från olika håll. Vi har redovisat konkreta åtgär-
der utöver vad regeringen har föreslagit, t.ex. förbättringar av järnvägsnä-
tet. Men då räcker det inte, som kommunikationsminister Odell gjorde i
början av året, att gå ut och presentera som nyhet det som vi beslutat om
tidigare i riksdagen på förslag av den tidigare socialdemokratiska rege-
ringen. Det var inga nyheter. Vi har föreslagit projekteringar av snabbtåg,
höghastighetståg - det handlar om kollektivtrafiken - underhåll av skogsbil-
vägarna, förbättring av telekommunikationerna och VA-näten, fortsatt
ROT-program som skall utvidgas till att gälla skolor, daghem och ålderdoms-
hem.
Det är möjligt att näringsministern tycker att det här är en slags penicillin-
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Aktuell debatt:
Den ekonomiska
politiken
23
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Aktuell debatt:
Den ekonomiska
politiken
24
kur, som han sade när samhälleliga åtgärder föreslogs. Han tyckte att det var
som att bota cancer med penicillin. Det är klart att Penicillin-Per tycker så.
Vi är beredda att vara med om en konstruktiv insats för att forma en lång-
siktig och rättvis krispolitik. Vi inser att inte några grupper kan få fribrev,
men uppoffringarna måste fördelas på ett socialt ansvarsfullt sätt.
Jag vill avsluta med att säga att det inte går att fortsätta med den här rege-
ringen och med den borgerliga politik som man nu tydligen trots allt skall
fortsätta att föra, med stöd av lan Wachtmeister.
Jag vill i all vänlighet säga till statsministern: Lås in Westerberg! Inte den
riktiga Westerberg; honom har jag högre tankar om. Jag tror att ni för er
egen skull och för svenska folkets skull skall låsa in näringsministern. Jag
delar på en punkt åsikterna i Borås Tidning i morse: Det var ingen av Carl
Bildts ljusare dagar när han utsåg Per Westerberg till näringsminister.
Anf. 18 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! När Lars Werner talar om ekonomisk utveckling, industri och
näringspolitik skall man ha i åtanke att han representerar ett parti som under
decennier har föreslagit sovjetkommunistisk utvecklingsmodell för Sverige.
Denna modell har förött halva Europa, och den skulle ha förött Sverige
också. Hans auktoritet är på denna punkt obefintlig.
Jag vill kort beröra historieskrivningen om vad som inträffade. Jag skall
inte gå in i detaljer, för vi har avslutat den debatten. Jag vill bara konstatera
att Socialdemokraterna, oavsett motiven, kastade in handduken i slutske-
det. Det kan de göra, men de skall inte försöka att krypa bakom andra när
de motiverar detta enligt min mening föga hedrande agerande.
Ingvar Carlsson säger att den inriktning på den ekonomiska politiken som
jag här har angett inte är ny. Det är rätt. Vi har i grunden samma problem
denna vecka som vi hade förra veckan. Därmed krävs det i grunden samma
ekonomiska politik denna vecka som förra veckan. 80-talsproblemen är
kvar - det är de som förföljer oss. Det är dessa vi i grunden måste ta itu med
genom att återupprätta näringslivets konkurrenskraft och genom att sanera
offentliga finanser. Dessa har förstörts av att generationer av politiker har
lovat långt mycket mer än vad det finns ekonomiska förutsättningar för att
någonsin infria.
Arbetet med att återupprätta näringslivets konkurrenskraft och att sanera
statsfinanserna skall vi fullfölja. Jag hoppas att vi där också kan räkna med
ett så brett samförstånd som möjligt. Ingvar Carlsson antydde att det kan
finnas en beredskap från socialdemokratin att gå i denna riktning. Det hälsar
jag med stor tillfredsställelse.
De vindar som blåser över världen är i denna del alldeles entydiga. Ingvar
Carlsson åberopar gärna Bill Clinton. Fortsätt gärna med det, men gör då
också som Bill Clinton! Gör upp med det gamla vänsterideologiska arvet.
Det har ingen relevans i den moderna tiden. Gå tydligt till höger i den ekono-
miska politiken. Det är då politiken blir ekonomiskt relevant och börjar
närma sig det som är ekonomiskt realistiskt.
Framtiden kräver en politik som utgår från de grundteser som vi har lagt
fast. Det är den politik som vinner mark över hela världen. Det är den politik
som också Socialdemokraterna måste föra. Det är den politik som kommer
att ligga till grund för det återupprättande av tillväxt, företagande, arbetstill-
fällen och sunda statsfinanser som vi kommer att se under denna mandatpe-
riod.
Anf. 19 TALMANNEN:
Under den aktuella debatten har också debattordningen debatterats. För
att inga missförstånd skall uppstå vill jag meddela följande.
Den ändring i reglerna för aktuell debatt som kammaren godkände i
morse för denna debatt tillkom på begäran från Socialdemokraterna - som
hade begärt debatten - i går eftermiddag. Ändringen gjordes efter inhäm-
tande av acceptans från gruppledarna i övriga partier. Jag beklagar självfallet
att debattordningen härigenom kom att fastställas mycket sent.
Överläggningen var härmed avslutad.
Företogs till avgörande utbildningsutskottets betänkande 1992/93:UbUl
(beträffande debatten, se prot. 27).
Mom. 2 (kunskap om homosexualitet)
Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering - som
ställdes mot utskottets hemställan med godkännande av motiveringen i re-
servation 1 av Tuve Skånberg - bifölls med acklamation.
Mom. 8 (sänkt skolpliktsålder och tioårig skolplikt)
Utskottets hemställan - som ställdes mot meningsyttringen av Björn
Samuelson - bifölls med acklamation.
Mom. 9 (samverkan mellan skola, förskola och skolbarnsomsorg)
Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering bifölls
med 171 röster mot 138 för utskottets hemställan med godkännande av moti-
veringen i reservation 2 av Lena Hjelm-Wallén m.fl.
Mom. 14 (utbildning och undervisning i svenska språket för invandrare)
Utskottets hemställan bifölls med 287 röster mot 22 för reservation 3 av
Stefan Kihlberg.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Aktuell debatt:
Den ekonomiska
politiken
Talmannen meddelade att jordbruksutskottets betänkanden JoUl, JoU3
och JoU5, finansutskottets betänkande FiU3, skatteutskottets betänkanden
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Tillsyn enligt
djurskyddslagen,
m.m.
SkU8, SkUl och SkU6 samt finansutskottets betänkande FiU4 skulle avgö-
ras i ett sammanhang efter avslutad debatt.
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1992/93:JoUl Tillsyn enligt djurskyddslagen, m.m. (prop. 1991/92:173).
Anf. 20 CHRISTER WINDÉN (nyd):
Fru talman! En skillnad mellan djurskyddslagen och många andra lagar är
att dem det gäller, dvs. djuren, inte själva kan föra sin talan. De mest hårre-
sande brott sker, som ofta inte kommer fram i ljuset, eftersom de sker i det
fördolda, utan insyn av allmänheten. Det finns därför, enligt min mening,
särskild orsak att vara speciellt vaksam.
I 29 § djurskyddslagen, som i och för sig har fått en skärpning, finns en
utgång att slippa påföljd, nämligen texten: ”Förbud skall inte meddelas om
det kan antas att ett upprepande inte kommer att inträffa.” Förbudet avser
alltså förbud att handha djur om man t.ex. vanvårdat eller misshandlat ett
djur.
Även om ett förbud att ha hand om djur rör enskildas integritet och i vissa
fall begränsar deras möjligheter att fritt välja näringsverksamhet, anser jag
att förbud alltid bör användas i sådana fall då djurhållaren grovt försummat
tillsynen eller vården av ett djur. Detta borde, enligt min mening, vara lika
självklart som att man drar in körkortet för en rattfyllerist en bestämd tid,
även om man tror att brottet inte kommer att upprepas.
Sådana förändringar i djurskyddslagen fordrar emellertid ett nytt genom-
arbetat förslag. Jag anser att övriga förslag till förändringar när det gäller
förbudet att ha hand om djur är bra och kommer därför att i annat samman-
hang återkomma till frågan om vid vilken grad av försummelse som ett för-
bud skall tillgripas.
Det är således oerhört viktigt att djurskyddstillsynen fungerar på alla ni-
våer. Claus Zaar kommer senare att utveckla våra synpunkter, speciellt när
det gäller den lokala tillsynen i kommunerna.
Ett annat område där tillsynen försvåras är djurtransporter. Det bör ska-
pas bättre möjligheter att utkräva ett ansvar även av dem som utför djur-
transporter. Ansvaret borde var strikt i den betydelsen att någon åläggs ett
totalansvar för hela hanteringskedjan vid djurtransporter. Ett sådant ansvar
bör således omfatta även leverantörsledet och mottagarledet.
Claus Zaar kommer även på detta område att ge ytterligare detaljer om
vår inställning.
Fru talman! I det nya gränslösa Europa som vi snart i stor utsträckning får
tillgång till via EES-avtalet, är fri rörlighet av människor en av fyra viktiga
pelare. För mig ter det sig då helt naturligt att detta i förlängningen skall
gälla även människans bäste vän, dvs. hunden. I Europa har detta varit en
självklarhet sedan länge. Hundar kan medföras över gränser mellan länder,
26
givetvis förutsatt att de har en fullgod identifiering och ett vaccinationsintyg
för bl.a. rabies.
I Sverige finns det för närvarande ca 700 000 hundar. Omsatt till antalet
människor som är involverade i hundägande, blir motsvarande siffra ca två
miljoner. Många av dessa människor lider svårt av att de inte kan ta med sig
sin jycke utomlands. Det är svårt att förstå att det som kan fungera bra i
Europa inte kan fungera hemma i Sverige.
I utskottets betänkande anges att Statens jordbruksverk har inrättat en
expertgrupp som har fått i uppgift att undersöka om det finns fullgoda alter-
nativ till karantän. Jag uppfattar detta som att det nu finns en ambition att
tillsammans med övriga länder i Europa söka finna en lösning med gemen-
samma regler, som tillåter fri rörlighet även för resande med hund. Att viss
inskränkning måste accepteras med krav på vaccinering, hälsoundersök-
ningar och liknande, är naturligtvis självklart. Jag kommer att följa expert-
gruppens arbete med stort intresse och förutsätter, eller snarare hoppas, att
man snart kommer fram till ett positivt resultat som kommer att glädja
många hund- och kattägare.
Fru talman! I Sverige är det förbjudet att vaccinera sin hund mot rabies.
Hundägare är generellt mycket måna om sina djur. Det är därför orätt att
inte låta hundarna få det skydd mot rabies som en vaccination ger. Dagens
rabiesvacciner svarar mot de högst ställda säkerhetskraven. Vaccinationsför-
budet i Sverige har motiverats med svårigheter att ställa rabiesdiagnos på
vaccinerade hundar. Modern virologisk teknik klarar mycket enkelt att skilja
på färsk rabiesinfektion och immunitet efter vaccination. Det finns därför
inga egentliga sakskäl att inte tillåta vaccination. Det skulle till exempel
skänka stor trygghet för ägare till hundar som används till jakt, särskilt i
gränsområdena till Finland, där risken för att hunden kommer i kontakt med
rabiessmittat vilt är stor.
En sak som förbryllar mig, fru talman, är att min motion ändå avstyrks
fastän det finns så många riksdagsmän som delar min uppfattning. Detta är
ju absolut inte en partiideologisk fråga. Det handlar ju ytterst bara om att
låta människor få känna trygghet och omtanke om sin bäste vän, sin hund.
Det är beklämmande om bara några få vågar rösta efter sin övertygelse.
Utskottet har, enligt min mening, valt den enklaste utvägen, nämligen att
gömma sig bakom en pågående utredning. I detta fall är det inte motiverat.
Vaccination mot rabies kan mycket väl tillåtas utan att man på något sätt
inkräktar på utredningen. Det finns inga bärande sakskäl. Det finns inte hel-
ler någon statistik som talar emot rabiesvaccin. I Världshälsoorganisationens
senaste tioårsstatistik finns inte ett enda fall av rabies bland vaccinerade hun-
dar i EG-länder. En ovaccinerad hundstam kan däremot vara en ren krut-
tunna. Se vad som hände i Finland 1988.
Jag ser på talarlistan att Carl Olov Persson kommer att föra utskottsmajo-
ritetens talan. Det skall bli intressant att höra om han anser att det finns
några sakskäl till utskottets beslut och att han inte bara gömmer sig bakom
utredningens eventuella resultat. Jag vill gärna att han redovisar detta för
riksdagen i dag. Ett uteblivet svar från honom kommer jag att tolka som att
han medger att jag har rätt.
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Tillsyn enligt
djurskyddslagen,
m.m.
27
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Tillsyn enligt
djurskyddslagen,
m.m.
Fru talman! Jag yrkar bifall till mina reservationer när det gäller mom. 11
och mom. 16 samt i övrigt till hemställan i utskottets betänkande.
Anf. 21 CARL OLOV PERSSON (kds):
Fru talman! Jag börjar med att vända mig till Christer Windén. Jag förstår
att han vill följa upp den här frågan med tanke på alla kort som vi som sitter
i jordbruksutskottet har fått. Denna fråga utreds, och vi i utskottet har be-
stämt oss för att invänta den utredningen. Det är det sakskäl som jag kom-
mer att ange här. Det finns ingen anledning för mig att föregripa den utred-
ningen med några kommentarer.
Inför utskottets behandling av vissa ändringar i djurskyddslagen förekom
en utfrågning i djurskyddsfrågor. Olika intressen, t.ex djurskyddsföreningar,
representanter för kommuner och landsting, veterinärorganisationer, etc.,
fick chansen att framföra sina frågor och åsikter. Där fördes ett bra och kon-
struktivt samtal, bl.a. om hur man skulle kunna hindra djurhållare som up-
penbart missköter sina djur att fortsätta att hålla djur.
I flera motioner har det uttryckts oro över att samhällets ansvar inte full-
följs på ett effektivt sätt på grund av en svag lagtext.
Jag vill poängtera att de allra flesta djurhållare är mycket seriösa, och jag
måste samtidigt få säga att jordbruksutskottet ser mycket allvarligt på dåliga
förhållanden för djur. Vi vill se till att Sverige får en lag som verkligen skyd-
dar djuren mot vanvård men som samtidigt ser till att rättsskyddet fungerar
på ett vettigt sätt.
Den som har försummat djurhållningen har kunnat hävda att han eller hon
måste få fortsätta att hålla djur för försörjningsmöjligheternas skull. Det har
varit ett problem. Vidare har djurhållare fått fortsätta med sin verksamhet
genom att hävda, att avsikten har varit att skapa bättre förutsättningar för
den fortsatta driften. Det här har gjort att hälsovårdsnämnder och andra
myndigheter haft svårigheter att ta djuren från ägaren och på så sätt hindra
fortsatt djurplågeri.
De ändringar som föreslås i propositionen och därmed i lagen, och som
jordbruksutskottet förtydligar, innebär en omvänd bevisbörda. Det skall
åligga den som ertappats med att utöva djurplågeri att kunna bevisa att han
eller hon inte kommer att upprepa det inträffade. För närvarande måste
myndigheterna kunna bevisa den fortsatt dåliga djurhållningen.
I den föreslagna lagtexten står det nu, att om det föreligger en allvarlig
försummelse och det inte finns faktorer som talar för att detta inte kommer
att upprepas, skall förbud meddelas. Tidigare praxis har varit, att om det
föreligger en allvarlig försummelse och det kan befaras att vanvården uppre-
pas och det är utsiktslöst att nå rättelse på annat sätt, får förbud att hålla djur
meddelas. Det är alltså fråga om en betydlig skärpning, som kanske inte har
uppfattats överallt.
Det här är mycket viktiga distinktioner. Den nya lagtexten innebär en vä-
sentlig skärpning, vilket vi i jordbruksutskottet tycker är nödvändigt.
Ett enigt jordbruksutskott är emot plågsam djurhållning, och vi hävdar
med kraft att den som inte sköter djuren på ett humant sätt inte skall få fort-
sätta att hålla djur. Det skall gälla oberoende av vilka verkningar ett sådant
28
beslut får på djurhållarens ekonomi. Lagförslaget innebär alltså en betydlig
skärpning i förhållande till tidigare djurskyddslagar från 1944 och framåt.
Utskottet vill göra förtydliganden i fråga om de ändringar som krävs för
att få fortsätta att hålla djur. Inga oklarheter får råda när det gäller vilka
förändringar som skall tas med i en sådan bedömning. Det skall alltså inte
enbart vara fernissa, utan det skall göras rejäla förändringar för att man skall
få fortsätta med djurhållningen. Av betänkandet framgår det att djurhålla-
ren måste demonstrera sin vilja och förmåga att inte upprepa tidigare för-
summelser.
Vi hoppas att de ändringar som görs nu skall leda till att djurhållare som
handhar djur på ett för djuren plågsamt sätt skall kunna stoppas från vidare
djurhållning. Vi kommer att följa utvecklingen med stort intresse. Sker inte
de förbättringar vi vill åstadkomma, får vi återkomma med nya strängare
krav.
Herr talman! Djurskydd kostar! Jag talar nu inte om normalt humant an-
svar för djuren, som vi kräver av alla som har med djur att göra. Nej, jag
talar om extra kostnader som svenska bönder har på grund av strängare lag-
stiftning i Sverige än i omvärlden.
Vi ställer krav på de svenska EG-förhandlarna att de även förhandlar för
djurens skull - inte bara djuren i Sverige utan även i övriga Europa. Svenskt
djurskydd måste bli norm i Europa. Vi får inte flytta tillbaka våra positioner.
Misslyckas förhandlingarna finns det ett antal negativa scenarier framåt i ti-
den.
Ett scenario är att skattebetalarna måste ersätta djurhållarna via budgeten
för ett bättre djurskydd. Det är svårt att tänka sig hur det skall kunna gå med
tanke på rådande budgetunderskott. Ett annat troligt alternativ är utslagning
av svenska djurhållare. Ett tredje är ett sämre djurskydd även i Sverige för
att på så sätt kunna uppnå konkurrensneutralitet. Men det går vi inte med
på. Ett fjärde är massiva insatser för att sälja svenskt kött som har produce-
rats på ett djurvänligt sätt. Men där är utsikterna små att lyckas.
Det bästa vi kan göra är att inskärpa hos de svenska EG-förhandlarna hur
viktigt det är att övriga EG-länder tar intryck av den höga djurskyddsstan-
dard Sverige har.
Utövandet av tillsynen i kommunerna är ojämn och måste få en jämnare
och högre kvalitet. Det är viktigt att de som svarar för kommunens myndig-
hetsutövande har goda kunskaper, vilket ställer krav på utbildning. Kommu-
nerna får inte slå sig till ro, även om de tycker att det hela fungerar. Utskottet
menar att det finns behov av fortsatta ansträngningar när det gäller både ut-
bildning och information. Handläggningstiderna är långa. De kan troligen
kortas ner om personalen inom kommunen har bättre utbildning - även i hur
man bemöter människor.
Det är oftast skadade människor som missköter djur. Tittar man in i dessa
människors hem, finner man säkert mycket dåliga miljöer även där. Det här
gäller även människor som håller hundar, hästar och andra sällskapsdjur. Ut-
skottet ger som sin mening regeringen till känna att det från djurskyddssyn-
punkt finns anledning till mer långtgående skydd även när det gäller djur-
hållning som inte i första hand motiveras av ekonomiska intressen.
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Tillsyn enligt
djurskyddslagen,
m.m.
29
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Tillsyn enligt
dj urskyddslagen,
m.m.
Jordbruksutskottet har behandlat djurskyddsfrågorna mycket seriöst, var-
för jag yrkar bifall till hemställan i betänkandet.
Anf. 22 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:
Herr talman! Jag vill bemöta Carl Olov Perssons inledningsanförande.
Han ger inga sakskäl utan gömmer sig bakom utredningen. Reglerna om ra-
biesvaccinering har fungerat bra sedan lång tid ute i Europa. Det finns inte
ett enda fall där en svensk som har varit i Europa, blivit biten av en hund och
därmed blivit rabiessmittad. Det finns över huvud taget nästan inga risker
som kan påvisas i reell statistik. Hur kommer det sig då att vi i Sverige envist
måste hålla fast vid en rutin som inte har några sakskäl bakom sig?
I Finland kom rabiessmittan till den totalt oskyddade hundstammen via
viltet från Ryssland. Då utbröt en masshysteri om att alla hundar måste vac-
cineras. Jag vill undvika något sådant i Sverige. Det finns ingen anledning
att utsätta sig för en sådan fara. Innan man i Finland började vaccinera hun-
dar var gränsen mot Sverige öppen. Därefter stängdes gränsen mot Sverige,
medan gränserna mot Europa öppnades. Det är en intressant iakttagelse.
Carl Olov Persson tar upp innehållet i 29 §. Han sade att det oftast är ska-
dade människor som misshandlar djur, och att de förmodligen också lever i
dåliga miljöer i sina egna hem. Just detta är ytterligare belägg för vad jag
säger, nämligen att det måste finnas ett strikt ansvar. Man måste ta ansvar
för vad man har gjort, även om man lägger handen på bibeln och lovar att
aldrig upprepa det.
Jag återkommer till jämförelsen med rattfylleri. Ingen skulle drömma om
att låta en rattfull behålla körkortet bara för att han säger: ”Snälla domaren,
jag skall inte upprepa detta.” Varför skall det vara en sådan skillnad för djur?
Djuren har ju ingen chans att försvara sig. Om de försöker försvara sig kan
de bara förvänta sig ytterligare misshandel eller avlivning.
Jag tycker att det är beklämmande att man inte kan erkänna att det finns
en poäng i detta sätt att tänka.
Anf. 23 CARL OLOV PERSSON (kds) replik:
Herr talman! Jag vill trösta Christer Windén med att det troligtvis finns
förutsättningar för att det på sikt kommer att bli möjligt att förflytta djuren
över gränserna i Europa, och att det blir möjligt att vaccinera djuren.
Men trots allt råder det ett annat förhållande i Norden, i Sverige och
Norge, än i Europa i övrigt. Vi har inte rabies här. Det är något som vi har
skyddat oss mot under årtionden. Det är därför viktigt att göra en noggrann
analys innan förändringar görs. Därför håller jag fast vid att det är en be-
dömning att invänta utredningens förslag.
Christer Windén bemöter mig i frågan om skadade människor. Det hand-
lar inte om att åsidosätta djurskyddet, utan det handlar om att utbilda perso-
nal i hälsovårdsnämnder osv. i hur de skall bemöta människor och djur i
dessa situationer. De skall alltså inte bara vara utbildade i djurskydd, utan
även i att kunna hantera människor på ett bra sätt.
Anf. 24 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:
Herr talman! Jag vill tacka Carl Olov Persson för att han har kommit till
denna insikt. Jag delar hans uppfattning, och jag ser med stor glädje fram
emot en situation med fri rörlighet, även för hundar, naturligtvis med de re-
striktioner jag nämnde, inom hela Europa. Jag hoppas att han har rätt i sina
förutsägelser.
Anf. 25 ÅKE SELBERG (s):
Herr talman! Djurskyddsfrågor behandlas med jämna mellanrum i denna
kammare. Under allmänna motionstiden är det i regel ett antal motionärer
som tar upp olika frågor rörande djurskyddet.
Jordbruksutskottets betänkande, som vi nu behandlar, grundar sig på re-
geringens proposition om tillsyn enligt djurskyddslagen men också på ett an-
tal motioner från allmänna motionstiden.
Djurskyddet handlar i grunden om förhållandet mellan människan och de
djur som hon har i sin vård. Många är de som lägger ned ett stort engage-
mang i djurskyddsfrågor. Såväl enskilda som olika organisationer arbetar för
att värna djurens intressen. Detta framgår inte minst av alla brev, uppvakt-
ningar och telefonsamtal i samband med att dessa frågor behandlas i riksda-
gen.
Det känns också angeläget att säga att dagens lantbrukare över lag har
goda och breda kunskaper och lägger ned ett stort arbete på djurens välbe-
finnande.
En djurskyddslag måste, om den skall fungera väl, inte bara vara så utfor-
mad att den ger möjlighet till ingripande och straff mot djurplågeri när miss-
förhållanden uppstår eller när de redan finns. Den skall i ännu högre grad
förebygga och förhindra att djuren far illa. Jag hävdar att vi har tagit ytterli-
gare ett steg åt rätt håll.
Djurhållningen förändras ju ständigt och kräver därför alltid särskild upp-
märksamhet. Här faller ett stort ansvar på kommunernas tillsynsmyndighet.
Tyvärr råder det stora skillnader i hanteringen. Därför är det viktigt att kom-
munerna har en välutbildad personal och att den utbildning som nu påbör-
jats fortsätter.
Den djurskyddslag som nu gäller trädde i kraft 1988. Det var den socialde-
mokratiska regeringen som då gjorde en omfattande översyn av lagen med
stora förändringar som följd. Vi var samstämmiga här i kammaren om det
betänkandet.
Det råder stor enighet om det betänkande vi nu behandlar och de åtgärder
som föreslås från utskottets sida. Jag vill säga att det finns ett ganska stort
värde i att vi är eniga och på ett seriöst sätt jobbar oss fram till så bra beslut
som möjligt. Men man skall ha klart för sig att djuren alltid befinner sig i
underläge. De kan inte klaga. De kan inte berätta hur de har det. Det är
alltid människan som bestämmer.
Vi har en djurskyddslag som går längre än lagarna i EG. Därför ligger ett
mycket stort ansvar på de förhandlare vi har i samband med EG-inträdet.
Jag skall här beröra några områden som tas upp i betänkandet.
Regeringen föreslår en förändring av 4 § djurskyddslagen, så att den även
omfattar djur som hålls för att användas vid tävling. Utskottet går här ytterli-
gare ett steg, eftersom det saknas möjligheter att för dessa djur meddela bin-
dande skötselföreskrifter. Det bör gå att på ett bättre sätt tillvarata väsent-
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Tillsyn enligt
djurskyddslagen,
m.m.
31
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Tillsyn enligt
djurskyddslagen,
m.m.
32
liga djurskyddsintressen som nu faller utanför 4 § i lagen. Detta ger utskottet
regeringen till känna.
Det är av stor betydelse att förbudsbestämmelsen nu skärps. Det kan inte
vara rimligt att, som nu är fallet, den som missköter sina djur genom överkla-
gande och manipulationer skall kunna fördröja ett slutgiltigt beslut i åratal.
Det är viktigt att kunskaperna ökar hos dem som sitter i de rättsliga instan-
serna. Om inte de åtgärder som nu vidtas ger resultat, förutsätter utskottet
att regeringen återkommer. Det ger vi regeringen till känna.
En annan fråga som har fått stor uppmärksamhet, som Christer Windén
tog upp, är karantänbestämmelserna för hundar. Detta är en mycket grann-
laga fråga, som man kanske borde ha beslutat om i detta sammanhang. Men
eftersom Statens jordbruksverk har tillsatt en expertgrupp bör dess ställ-
ningstagande och förslag inväntas. Detta arbete måste påskyndas, så att be-
slut kan fattas så fort som möjligt. Det finns många som inte förstår att de
inte får transportera hundar över till annat land, när hundarna ändå själva
springer över gränsen.
Från Socialdemokraternas sida ställer vi också upp på ett tillkännagivande
när det gäller betestvånget, så att regeringen får i uppdrag att låta genomföra
en utvärdering av de erfarenheter som vunnits sedan beslutet fattades.
Avslutningsvis vill jag uttrycka en förhoppning att det betänkande vi nu
behandlar och fattar beslut om i dag på djurskyddets område blir ytterligare
ett steg framåt, mot en ännu bättre djurhållning. Jag vill med det anförda
yrka bifall till jordbruksutskottets hemställan.
Anf. 26 PATRIK NORINDER (m):
Herr talman! Sverige har en bra djurskyddslag som är internationellt re-
spekterad, men som bekant kan bra bli bättre. Jag vill ta upp några aspekter
på denna lag.
I betänkandet JoUl föreslås en skärpning av djurskyddslagens 29 § som
behandlar försummelse av tillsyn eller vård av ett djur - misshandel av ett
djur - samt om tillsynsmyndighets beslut inte följs. Jag hälsar denna skärp-
ning med tillfredsställelse. Visar någon att han inte kan sköta djur, och van-
vårdar dem, skall det inte finnas några tvivel om att förbud att handha djur
skall kunna meddelas.
Att undantagslöst meddela förbud kan ha sina nackdelar, varför jag delar
utskottets bedömning att förbud skall meddelas då det inte finns någon på-
taglig omständighet som talar för att inte missförhållandena kommer att
upprepas. Det är då viktigt att poängtera att det skall vara en väsentlig och
varaktig förbättring från djurskyddssynpunkt. Att hänvisa till försörjnings-
skäl skall inte heller vara något motiv för att underlåta att meddela förbud.
Jag vill särskilt understryka detta.
Herr talman! Jag har speciellt tagit upp frågan om misshandel och vanvård
av djur, då jag känner sådan avsky inför djurplågeri att jag vill särskilt mar-
kera vikten av att kunna meddela förbud att handha djur.
Djurskyddslagens 4 §, som behandlar djur som föds upp eller hålls för pro-
duktion av livsmedel, ull, skinn eller pälsar föreslås nu utökas med tävlings-
djur, vilket gör att det går att utfärda skötselföreskrifter även för dessa.
Detta är inget kontroversiellt i sig, utan jag ser det som en förbättring av 4 §.
Däremot skulle det vara alltför långtgående att nu utvidga paragrafen till att
gälla övriga djur också. Jag finner det dock, i likhet med vad utskottets majo-
ritet skriver i betänkandet, kunna vara befogat att se över djurskyddsintres-
sena som nu inte berörs av 4 §.
I samma paragraf tas också upp möjligheterna för djur att bete sig natur-
ligt. Att tolka vad som är ett naturligt beteende hos djur som hålls för livsme-
delsproduktion är naturligvis inte särskilt lätt.
Etik och hälsoaspekter måste vara ledande ur djurskyddssynpunkt. Jag
hälsar därför utskottets ställningstagande till min motion om det s.k. betes-
tvånget med stor tillfredsställelse. Utskottet föreslår att regeringen låter ge-
nomföra en utvärdering av betestvånget i 10 § i djurskyddsförordningen. Jag
vill att man skall observera att min motion endast tar upp de kor som är mjöl-
kande. Det gäller alltså inte ungdjur och kor i sinställning.
Det kan tyckas att mjölkkor skulle må bättre av att få tillgång till bete.
Men efter vad jag erfarit från veterinärer och jämförande studier, finns ur
djurhälsosynpunkt inget att vinna på betesgång jämfört med djurhållning i
lösdriftsstallar. Snarare uppstår många olägenheter med betesgång, t.ex.
klöv- och juverskador, insektsmastiter, olycksfall, underutfodring av högav-
kastande kor och för korta mjölkningsintervaller.
Betestvånget är särskilt i Norrland ett stort problem. Men det finns många
gårdar även i övriga Sverige som kan tvingas att upphöra med driften om
10 § i djurskyddsförordningen inte förändras.
Min förhoppning är nu att regeringen skyndsamt utvärderar betestvånget
och återkommer med ställningstagande till djurskyddsförordningens 10 §.
Vad gäller mjölkkor i ladugårdar med uppbundna djur får utvärderingen visa
om det finns skäl att bibehålla betestvånget. Jag hälsar också med tillfreds-
ställelse att Åke Selberg på Socialdemokraternas vägnar har tillstyrkt motio-
nen. Det råder stor enighet i utskottet.
Jag har litet svårt att förstå Christer Windéns upprördhet när det gäller
rabiesvaccinering. Vi håller på med en utredning nu. Christer Windén säger
att det inte finns några sakskäl för att förbjuda vaccinering. Men varför kan
då inte Christer Windén lugna sig tills den sakkunskap som håller på med
frågan kommer med sitt yttrande? Det skulle vara ansvarslöst att gå före en
sådan utredning med ett beslut. Det finns ingen anledning för Christer Win-
dén att vara så upprörd. Vänta och se vad som kommer ut! Jag delar uppfatt-
ningen att det finns möjligheter att ha fri rörlighet även för djur.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till jordbruksutskottets hem-
ställan i betänkande JoUl.
Anf. 27 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:
Herr talman! Jag vill vända mig direkt till Patrik Norinder, eftersom han
ställde en fråga till mig. Min upprördhet grundar sig på det faktum att den
utredning som för närvarande arbetar, som jag har förstått det, har till hu-
vuduppgift att handlägga frågan om behov av karantän och undersöka möj-
ligheterna att finna alternativ till karantän i dess nuvarande former. Jag har
ställt mig bakom den delen av jordbruksutskottets betänkande. Jag har av-
stått från att reservera mig, därför att jag inser, precis som Patrik Norinder,
att karantänbestämmelserna kan vara motiverade med tanke på att det inte
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Tillsyn enligt
djurskyddslagen,
m.m.
3 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 31
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Tillsyn enligt
djurskyddslagen,
m.m.
34
bara handlar om rabies. Det finns i varje fall tre fyra andra oerhört besvär-
liga sjukdomer. Jag vet om det.
Det som jag pratar om handlar inte om bestämmelserna för eller behovet
av karantän, även om jag gärna ser att det blev så i en förlängning. Jag vet
att Patrik Norinder själv är jägare. Vad jag är upprörd över är att jägare som
använder hund för jakt inte får lov att vaccinera hunden mot rabies, trots
att de vet att den är utsatt för stora risker och kan komma i kontakt med
rabiessmittat vilt. Jag tycker att det är upprörande, i synnerhet som det inte
finns några som helst sakskäl för ett förbud. Det har inget samband med ka-
rantänbestämmelserna, i så måtto att det här handlar om vaccination i Sve-
rige och inte som en åtgärd för att kunna föra hundar över gränsen.
Anf. 28 PATRIK NORINDER (m) replik:
Herr talman! Christer Windén anför här att han förstår att det pågår en
utredning om karantänbestämmelserna. Men karantänbestämmelserna och
vaccinationsfrågan är ju så intimt sammankopplade med varandra. Det finns
ingen anledning att nu fatta ett delbeslut om rabiesvaccinering. Låt expert-
gruppen som handhar dessa frågor utreda dem, så kommer detta med på
köpet. Jag tror att Christer Windén har tid att avvakta den utredningen och
inte behöver driva detta vidare. Jag tycker att det verkar onödigt att göra
det.
Anf. 29 CLAUS ZAAR (nyd):
Herr talman! Vi behandlar i dag en fråga som upprör många människor.
De frågar sig varför vi lagstiftare inte kan förändra djurskyddslagen så att
den prioriterar djurens rätt och skydd som har avsetts vid de beslut som har
fattats.
Utskottet har ingående debatterat djurskyddet och konstaterat åtskilliga
brister i den nuvarande djurskyddslagen. Motivuttalanden från lagstiftarna
har tolkats olika av dem som är ute på fältet, i verkligheten, och de högre
rättsinstanserna, vilket resulterat i helt olika signaler till den som ansetts
missköta sina djur.
Jag vill här citera en artikel i Örebro-Kuriren. Där sägs följande: ”Det är
inget särskilt med just den här inspektionen: i 26 år har myndigheterna haft
synpunkter på kumlabons djurhållning - inspekterat, förelagt, förbjudit.
Utan nämnvärt resultat. Runt gården och de illa hållna stallarna går hästar,
kor, får, getter, gäss och en lama. - Det är beklämmande att ett djurskydds-
ärende ska kunna förhalas på detta vis ”Detta säger den lokala hälsoskydds-
nämndens representant vid besöket.
Besöket fick företas under poliseskort för att inte vederbörande skulle
misshandlas av djurhållaren. Det är verkligheten bakom problemen i djur-
hållningen.
Herr talman! Det behövs nya kraftiga signaler om myndigheternas änd-
rade attityd till djurskydd. Vi är nu på väg in i ett Europasamarbete, vilket
bl.a. Carl Olov Persson nämnde tidigare. Då bör vi markera vårt avståndsta-
gande till den metodik som djuruppfödare på kontinenten använder.
På gårdar i Sydeuropa får grisarna inte använda sitt naturliga beteende.
De drabbas av en långvarig djup stress. Detta leder till en försvagning av
djurens immunsystem. För att motverka sjukdomar får grisarna antibiotika.
Det kan vara tre-fem olika sorter. Detta sker för att de skall överleva den
dåliga djurhållning som de utsätts för. Vi måste dessutom beakta att dessa
djur utfodras med kadavermjöl.
Vi måste kämpa mot denna utveckling av djurhållningen. Resultatet blir
annars en dålig djurhållning som ger oss människor allvarliga hälsoproblem
på sikt. Nu är det djuren som drabbas, och på sikt drabbas vi människor.
Problemet blir alltså betydligt större för oss människor, om vi inte gör något
nu.
Det kräver givetvis att vi utbildar oss och dem som har tillsynen. Det gäller
också att vi håller våra ögon öppna utåt och ser vilken mat vi får i oss. Vi
måste se hur djuren lider under transporter till det billigaste slakteriet i
Europa. De transporteras över en hel kontinent.
I Holland har läkare och veterinärer börjat samverka för att utreda verk-
ningarna av antibiotikan. De är oroliga för att sjukdomar som behandlas
med antibiotika hos människor, skall utveckla resistens till följd av att djuren
har tvingats äta antibiotika för att kunna överleva en miserabel och hårre-
sande djurhållning. Det gäller grundläggande förutsättningar för att vi män-
niskor skall kunna överleva.
Man befarar att sjukdomar av salmonellatyp, t.ex. tyfus, på sikt inte kan
botas om resistens mot antibiotika utvecklas genom att vi äter kött från dessa
grisar. Det gäller alltså att skärpa vår inställning till djurskyddsfrågorna i be-
tydligt större utsträckning än vad vi har gjort. Vi måste se dem i ett större
perspektiv än tidigare.
Anf. 30 ÅKE SELBERG (s) replik:
Herr talman! Jag måste begära replik på Claus Zaars anförande, eftersom
jag inte riktigt vill ställa upp på den beskrivning som han ger av vår djur-
skyddslag.
Vi antog en ny djurskyddslag 1988. Den hade ett stort och omfattande för-
arbete. Utskottet och alla partier lade ner ett mycket stort arbete för att den
skulle bli så bra som möjligt. Vi fick också väldigt mycket beröm från djur-
skyddsorganisationer och olika människor som handskas med dessa frågor.
De menade att vi kommit mycket långt. Det fanns t.o.m. de som sade att vi
hade världens bästa djurskyddslag.
Jag vill nog påstå att vi har en bra djurskyddslag. Den beskrivning som
Claus Zaar ger av dem som har hållit på i 26 år för att komma till rätta med
problemen - och hans påstående att det skulle vara verkligheten för vad som
nu gäller i svensk djurhållning - tycker jag är en grov överdrift. Detta är ett
fall som är mycket unikt.
När det gäller närmandet till EG hoppas jag att vi kan hjälpas åt att sätta
våra förhandlare under tryck, så att de inte förhandlar bort vår djurskydds-
lag, utan att den i stället kan vara ett led i att påverka övriga Europa att ta
över våra djurskyddsföreskrifter.
Man kan i och för sig säga att vi borde skärpa lagen och gå ännu längre,
men det betänkande som utskottet har lämnat går ganska långt. Man har
skärpt bestämmelserna i 1988 års lag efter några år av vunna erfarenheter.
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Tillsyn enligt
djurskyddslagen,
m.m.
35
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Tillsyn enligt
djurskyddslagen,
m.m.
Jag tycker att det är riktigt och ett steg åt rätt håll. Jag tror att det kommer
att bli ganska bra framöver.
Vi fick just dessa signaler om antibiotikan och gick därför in och förbjöd
att den används på det sätt som man gjorde tidigare. Samma sak gäller för
kadavermjölet. Jag tycker att vi har en bra djurskyddslag, men vi skall natur-
ligtvis vara observanta och bygga vidare på den.
Anf. 31 CLAUS ZAAR (nyd) replik:
Herr talman! Jag kan hålla med om att det ärende jag tog upp är unikt.
Men det finns flera, fastän de inte har dragits ut i 26 år.
Bekymret är de politiska signaler som skickats ut. Det har skickats ut mot-
stridiga signaler genom att det är den lokala hälsovårdsnämnden som ser
problemet och får tipsen, men den vågar inte ta itu med problemen förrän
det har gått för långt. Det beror på att de är rädda för att de skall få mothugg
när ärendet överklagas. Det är där problemen ligger. Man har inte de rätta
signalerna hela vägen. Jag nämnde motivuttalandet. Jag tror att dessa frågor
kommer att få betydligt större uppmärksamhet. I dag kan vi se hur industrin
vill styra detta.
Jag såg i går ett telegram från TT där man talade om hur man ville be-
handla dagsgamla tuppar. Man ville klippa kammen på de stackars djuren
och inte bara deras klor. Det var vad näringen beställde. Vi måste alltså vara
uppmärksamma så att de industriella intressena balanseras mot djurens rätt
att leva.
Här i Sverige har vi kanske fortfarande möjlighet att komma in i anlägg-
ningarna, men utanför Sverige har man inte ens det. Där finns det ju tagg-
tråd runt anläggningarna. Frågan är hur djuren mår där inne. Om vi skall ha
ett liknande system med taggtråd här-vi skall ju ha lika konkurrens - befa-
rar jag att djurskyddet blir försämrat.
Anf. 32 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Jag har fått information om att det inte går att komma in i datasystemet
under pågående debatt. Det betyder att vi under dagens lopp måste räkna
med att replikerna tas från talarstolen. Därför hemställer jag att de som av-
ser att ta repliker håller sig i närheten av talarstolen för tids vinnande.
Anf. 33 ÅKE SELBERG (s) replik:
Herr talman! Claus Zaar riktar verkligen råsopar ut i Europa, men det får
väl stå för honom.
När det gäller signalerna från djurskyddsorganisationerna och de männi-
skor som skall ha hand om djurskyddstillsynen, är det inte lagens fel att det
tar så lång tid. Vi skärper ju dessutom lagen i dag.
Det handlar om att förbättra kunskapen hos de människor som skall
handskas med detta, så att våra intentioner och beslut verkligen kommer
ända längst ut till djurhållarna.
Riksdagen kan ge en signal - och det tycker jag att vi skall göra i dag - att
den lag vi har stiftat också skall följas. Kommunerna måste se till att man har
utbildad personal. Riksdagen måste skicka signaler, så att rättsväsendet ser
36
till att man utbildar juristerna osv., dvs. de som sedan skall handskas med
frågorna vid olika överklagningar.
Har vi en lag, är det helt klart att den skall följas. Vi skall se till att vår
politik följs. Den skall inte tas över av några kommersiella intressen.
När det gäller den taggtråd som finns - om den finns, jag vet inte det -
kring företag ute i Europa, är vi överens. De taggtrådsstängslen skall inte
sättas upp i Sverige.
Anf. 34 CLAUS ZAAR (nyd) replik:
Herr talman! Jag tackar Åke Selberg för ett gott stöd i att föra ut detta
budskap till de myndigheter som skall följa vår djurskyddslag. Det är där det
tidigare har brustit. Det är där det inte har funnits tillräckliga resurser. I da-
gens läge, när det är ont om resurser i kommunerna, är det en förhoppning
att detta är och förblir ett prioriterat område i framtiden. Man kan åtmin-
stone samverka i flera kommuner och hitta lösningar. Man måste se det posi-
tiva i det hela. Om man inte i dag har möjlighet, skall man i varje fall lösa
detta på något sätt.
Åke Selberg säger också att lagen skall följas, vilket jag tackar för. Men
jag vill lägga till ”och tolkas som avsett”. Det är därför viktigt att de som
handlägger dessa ärenden är utbildade. Även de jurister som handlägger
djurskyddsärenden skall ha en utbildning som motsvarar de krav man kan
ställa vid avgörande av sådana här ärenden. Vi får inte glömma att det är
grannlaga ärenden. Det behövs en kompetens hos den som avgör ärendena,
inte bara i fråga om hur lagen skall tolkas, utan det behövs också kunskap
om djurens rätt till ett värdigt liv.
Vi måste se djuren på ett annat sätt än vad man tidigare har gjort. Kam-
marrättens domar avskräcker - om de fortsätter med den tolkningsmetodik
som de tidigare haft. Jag hoppas att vi nu får se en förändring. Vi skall nu i
denna kammare uttrycka att den förändringen fortsatt skall verkställas.
Anf. 35 ANNIKA ÅHNBERG (-):
Herr talman! Detta är en något märklig debatt. Man skulle av debatten
att döma kunna tro att det är ett djupt oenigt utskott som har lämnat ifrån
sig ett betänkande. Om man läser betänkandet ser man att enigheten i själva
verket är ganska stor. Men i och för sig brukar det sakliga innehållet i de
betänkanden som behandlas inte bekymra Ny demokrati så där väldigt
mycket.
Så till diskussionen om Europa, som egentligen inte hör hit, men som ändå
har tagits upp. Vi borde nog fundera över vad människor i EG-länder skulle
anse om den svenska livsmedelsproduktionen om de tog del av några av de
ärenden som vi har haft anledning att ta del av när det gäller djurskydd, eller
om de såg de bilder av en slakttransport från Norge till Landvetter som visa-
des i svensk TV häromveckan. Jag är inte övertygad om att vår livsmedels-
produktion då skulle ha ett så högt anseende.
Kanske är det på motsvarande sätt med en del av den ”katastrofinforma-
tion” som vi får om EG-ländernas livsmedelsproduktion. Det är också in-
tressant att notera att den engelska importen av danskt fläskkött minskar
just av den anledningen att kraven på den inhemska produktionen ökar.
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Tillsyn enligt
djurskyddslagen,
m.m.
37
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Tillsyn enligt
djurskyddslagen,
m.m.
38
Konsumenterna föredrar att köpa fläsk från inhemska frigående engelska
grisar i stället för att man importerar från länder, som man menar har en
lägre kvalitet på köttet. Det händer utan tvivel en hel del på detta område
också inom EG.
Detta betänkande behandlar många olika frågor. Men de viktigaste frå-
gorna är nog ändå skärpningen av 29 § och frågan om hur vi i framtiden skall
kunna förflytta sällskapsdjur över gränserna.
När vi fick den nya djurskyddslagen var den med rätta ansedd för att vara
långt kommen i förhållande till andra länders lagstiftning. Men det visade sig
ganska snart, att när det gällde 29 § - som talar om på vilka villkor man får
förbjuda någon att hålla djur när han eller hon har vanvårdat eller misshand-
lat djur-var lagen i detta avseende inte så bra, eftersom de gamla motivtex-
terna fanns kvar. Där sades att man bara skulle meddela förbud om det var
sannolikt att vanvården skulle upprepas.
Praxis kom att utvecklas på ett sådant sätt att förbud inte ens vid extremt
svåra fall av misshandel eller vanvård stod fast när de prövades i högre in-
stanser. Detta har åtskilliga gånger påpekats i motioner här i riksdagen utan
att det har lett till något resultat. Det var därför glädjande att regeringen nu
i höst kom med en proposition där 29 § skärps. Det sägs nu att länsstyrelsen
inte bara ”får” utan ”skall” meddela förbud vid allvarliga fall av försummel-
ser och misshandel.
En viss osäkerhet kvarstår dock. Utskottet framhåller i sitt betänkande,
att om det har funnits någon misstanke om att det i de fall där det är fråga
om djurhållares förvärvsarbete, dvs. att han eller hon har sin inkomst av att
hålla djur, skulle kunna finnas ett skäl att inte meddela förbud, bör den miss-
tanken nu vara undanröjd. Så är det inte, framhåller utskottet. Inte enbart
denna faktor kan vara avgörande. Men det framstår ändå som att det även i
framtiden skulle kunna vara en delfaktor som tillmäts en stor betydelse.
Regeringen skriver i motiven till sin nya proposition att det, om man skall
använda denna grund, är viktigt att det inte är fråga om små förändringar.
Utskottet försöker skärpa denna skrivning och säger, att de förändringar
som djurhållaren har gjort, och som skall kunna medföra att man inte med-
delar förbud, skall vara mycket omfattande. Det skall tydligt visas att för-
bättringar har skett. Faktum kvarstår: Detta innebär en osäkerhet som kom-
mer att försvinna först när vi får rättspraxis som grundar sig på den nya for-
muleringen i lagen. Först då visar det sig om denna skärpning har varit till-
räcklig.
Herr talman! Jag yrkar inte något annat än bifall till utskottets hemställan.
Man måste ge de nya förslagen tid att prövas i praktiken. Men jag anser att
man måste ha en fortsatt vaksamhet. Jag tror inte att man kan vara fullstän-
digt övertygad om att detta kommer att leda till förbättringar av den omfatt-
ningen som de som är verksammma i djurskydd ute i kommunerna önskar,
och som också riksdagen vid behandlingen av propositionen har förutsatt
och önskat skulle bli resultatet. Det finns därför all anledning att även fort-
sättningsvis vara uppmärksam på dessa problem och återkomma till denna
fråga.
Kommunernas möjlighet till en bra tillsyn diskuteras också. Det samman-
hänger självfallet med hur lagen har varit utformad. Det har varit nästan
omöjligt att bedriva ett effektivt djurskyddsarbete när de beslut man fattar
ständigt upphävs av högre instanser. Men visst finns det också problem för
kommuner att avsätta tillräckligt med resurser. Det saknas utbildning. Detta
påpekas i den rapport som Jordbruksverket har gjort. I propositionen fram-
hålls också hur man arbetar för att lösa dessa problem.
Till detta kommer nu svårigheten med den ekonomiska krisen. Det finns
många utredningar som visar att just miljö- och hälsoskyddsverksamheten
är något som kommunerna, när de nu måste spara pengar, ytterligare drar
ner på. Det finns all anledning att vara vaksam så att inte djurskyddet drab-
bas i den processen.
Sist, herr talman, några ord om rabiessmittan och problemen med att upp-
rätthålla ett gott gränsskydd. Det har skrivits motioner och väckts förslag om
att Sverige skulle slopa sitt karantänstvång. Man har hänvisat till att det inte
finns karantänstvång i andra länder, utan att man där nöjer sig med vaccina-
tion.
Nu arbetar en expertgrupp med att se över dessa förhållanden. Jag tror att
det är viktigt att den grupp får utföra sitt arbete. Det beror inte på att det i
största allmänhet är roligt att någonting drar ut på tiden och blir söligt. Om
vi går ifrån vårt karantänstvång - och jag tror att den förändringen med nöd-
vändighet kommer - till att använda vaccination, innebär det att väldigt
mycket måste fungera.
Tillsynen och beredskapen om någonting händer måste vara annorlunda i
hela veterinärorganisationen. Det måste finnas vaccin och regelverk för hur
man skall kontrollera att djur är vaccinerade och hur man skall göra om de
inte är det. Allt detta måste, även om det är litet krångligt och byråkratiskt,
utarbetas i regelverk. Därför är det rimligt att utskottet nu avstyrker motio-
nerna.
Man måste också inse att dessa förändringar kommer i framtiden. Då
måste de vara väl förberedda, eftersom vi ställs inför nya och stora problem.
Karantänstvånget har inte bara skyddat mot rabies. Det har också skyddat
mot andra sjukdomar, t.ex. rävbandmask, som har en lång inkubationstid.
Sjukdomen beter sig som levercancer, och leder liksom levercancer till dö-
den. Det finns en lång rad sådana problem som så att säga har hanterats på
köpet genom att vi haft karantänstvånget. Det finns all anledning att fundera
över dessa problem innan man går från den typ av reglering vi har nu till en
enklare reglering.
Herr talman! Härmed yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Anf. 36 CARL OLOV PERSSON (kds) replik:
Herr talman! Jag håller med Annika Åhnberg. Vi får se upp så att vi inte,
med djurspråk sagt, håller för hög svansföring i vår kritik av Europa. Vi kan-
ske först skall hålla rent framför egen dörr.
Det gläder mig att Annika Åhnberg i princip håller med jordbruksutskot-
tet i den här frågan och att vi även där har en enhällighet. Det finns nog en
viss kritik här och var från alla sidor. Men i princip är detta ett steg åt rätt
håll.
Det sades att betydelsen av djurhållarens försörjningsmöjlighet kan ifrå-
gasättas. En djurhållare som inte kan dokumentera att han kommer att upp-
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Tillsyn enligt
dj urskyddslagen,
m.m.
39
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Naturvård
höra med sin dåliga djurhållning, och inte kan visa att han på ett riktigt sätt
kan klara av djurhållning i framtiden, skall förbjudas att hålla djur enligt det
lagförslag som ligger.
Anf. 37 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Herr talman! I detta betänkande har utskottet behandlat två motioner
som jag väckt. Den första jag vill nämna gäller saxfångst och ett eventuellt
förbud för sådan. Utskottet säger här att det är svårt för Sverige att ensidigt
införa ett sådant förbud, men att man skall verka för att sprida kunskaper
om detta.
Claus Zaar har här talat om missförhållanden inom EG i flera avseenden.
Jag känner inte till de förhållanden som han har talat om, och jag skall då
naturligtvis inte heller yttra mig om dem. EG fattade år 1991 beslut om för-
bud mot saxfångst, men det träder inte i kraft förrän 1995. Detta är ett fram-
steg, vilket gör att utskottet nästa gång jag återkommer med denna motion
kan inta en helt annan ståndpunkt och anpassa sig till vad EG redan har sagt.
Förhoppningsvis blir behandligen en annan nästa gång.
Den andra motionen gäller svanskupering och möjligheterna att analysera
och utvärdera svanskuperingsförbudet. Det har visat sig att förbudet för
flera hundraser i stället för att vara ett skydd har blivit motsatsen. Det har
lett till plåga, sjukdom, infektioner och mycket annat. Den ras som jag
främst vill nämna, och som varit mest drabbad, är Vorsteh-hundarna. Vi mo-
tionärer har under flera år begärt en analys och utvärdering, eftersom vi var
osäkra på i vilken grad problemen har drabbat olika raser.
Det finns också en annan aspekt, som vi såvitt jag minns inte tog upp i
motionen, och det är avelsaspekten. Det har nämligen visat sig att de som
driver hundavel på hög nivå i andra länder inte är benägna att sälja sina hun-
dar eller ställa dem till förfogande för avel om deras hundars avkomma här
i Sverige skall gå omkring med svansar som de inte anser hör till rasens ”ut-
rustning”.
Jag har motionerat om detta ett par gånger tidigare. Jag tycker att utskot-
tet har gjort en bra bedömning den här gången, och det är jag tacksam för.
Statens jordbruksverk har nu sagt att man skall titta på de här frågorna.
Man skall göra en analys, och man skall titta på vilka raser som drabbas
mest. Vad jag hoppas är att Jordbruksverket verkligen tittar på alla aspekter
av frågan och inte glömmer frågan om aveln. Kom ihåg, att ju mindre en ras
är och ju mer inavel vi får, desto sämre djur får vi och desto sämre hälsa får
djuren i det långa tidsperspektivet.
Jag har inget eget yrkande, herr talman.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 12 §.)
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1992/93:JoU3 Naturvård.
Anf. 38 SINIKKA BOHLIN (s) :
Herr talman! I jordbruksutskottets betänkande nr 3 behandlas samman-
lagt 41 motionsyrkanden om naturvården, väckta i januari 1992. Samtliga
motioner avstyrks traditionsenligt av utskottet, mestadels med hänvisning
till att de problem som tas upp behandlats i samband med 1991 års miljöpoli-
tiska beslut resp, utreds av vederbörande myndigheter eller bereds i rege-
ringens kansli.
Till betänkadet har fogats tre s-reservationer. Två av dessa tar upp frågan
om allemansrätten och den tredje intrångsersättningen.
Vad gäller intrångsersättningen är vår utgångspunkt att stärka skyddet för
arter och biotoper. Frågan har nyligen behandlats av Skogspolitiska kommit-
tén. Betänkandet är nu ute på remiss, och proposition om framtidens skogs-
politik väntas under vårriksdagen. Det innebär att ersättningsfrågan kom-
mer igen under våren, och vi har därför anledning att återkomma till frågan.
Så för att inte ta kammarens tid vid voteringar, avstår jag den här gången
från att yrka bifall till reservation nr 3 till betänkandet.
Den viktiga frågan som behandlas i betänkandet är allemansrätten. I sju
motionsyrkanden väcks frågor om allemansrätten, som har behandlats av
riksdagen vid snart sagt varje riksmöte under de senaste åren. Bara detta
visar vikten av frågeställningen.
I de två första socialdemokratiska reservationerna till betänkandet tar vi
upp frågan om allemansrätten. Anledningen är först och främst att vi vill
lyfta frågan till en pågående utredning, men detta är också ett bra sätt att
informera om allemansrätten, både inom Sverige och med tanke på de män-
niskor som kommer utifrån till vårt land.
Allemansrätten är en tillgång som det ligger i hela landets intresse att slå
vakt om. Sverige kan, tillsammans med de nordiska länderna, erbjuda män-
niskor i ett alltmer tätbefolkat Europa en upplevelse av Europas sista vild-
mark. Tillgången till tyst, ofta orörd natur är större i Sverige än på många
andra håll i världen, och våra skogar och hagar är inte inhägnade och för-
sedda med skyltar med texten ”Privat område” för att stänga människor ute.
Vi behöver inte inrätta nationalparker för att människor skall få rätt att
vandra i skogen. Vi kan använda oss av den urgamla sedvanerätten, alle-
mansrätten, som ger alla rättigheter, men även skyldigheter. Det är just där-
för den är så unik - ingen diskrimineras. Men den är inte lagfäst.
Herr talman! Regeringen har tillsatt en parlamentarisk utredning om
grundlagsskydd för äganderätten. Tillsammans med besluten att sälja ut
svenska nationaltillgångar, skogen och vattenkraften, bekräftar det att rege-
ringen också sätter äganderätten före naturskyddet.
Vi socialdemokrater föreslår i vår motion att utredningen i tilläggsdirektiv
får uppdraget att utreda hur allemansrätten, strandskyddet, m.m. skall till-
godoses i ett läge då äganderätten avses bli stärkt.
Den tidigare nämnda kommittén har på eget initiativ tagit upp frågan om
allemansrättens inverkan på äganderättens gränser.
Majoriteten i utskottet anser att detta räcker, vilket förvånar mig, efter-
som Centerpartiet i motioner har begärt ett lagförslag resp, en utredning i
den riktningen om allemansrätten. Man hänvisar t.ex. till att det är andra
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Naturvård
41
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Naturvård
42
tider nu och andra förutsättningar och till den ökande internationaliseringen
och närmandet till EG.
Detta och diskussionen om att utvidga äganderätten har väckt en livlig of-
fentlig debatt. Beslutet om EES-avtalet och de kommande EG-förhandling-
arna oroar människor. Därför anser vi socialdemokrater att frågan är så pass
viktig att det krävs ett tillkännagivande från riksdagen till regeringen om till-
läggsdirektiv om allemansrätten.
Under tiden som EG-förhandlingar pågår måste vi klart deklarera och
klarlägga de frågor som ligger väldigt nära människors vardag och hjärtan.
En av de frågorna är allemansrätten.
Reservation nr 2 tar upp frågan om en kampanj till försvar för allemans-
rätten. Den socialdemokratiska regeringen inbjöd sommaren 1991 folkrörel-
ser, intresseorganisationer, m.fl. till en nationell kampanj till försvar för alle-
mansrätten. Avsikten var att skapa en medvetenhet om den hävdvunna alle-
mansrättens innebörd - rättigheter och skyldigheter - samt att ta vara på vil-
jan att ta ansvar för vår nationella tillgång, den svenska naturen. Inbjudan
fick ett mycket stort gensvar.
Den informationsverksamhet som Naturvårdsverket svarat för under den
gångna våren och sommaren är givetvis värdefull, men den motsvarar inte
de förväntningar som ställdes när man inbjöd till en kampanj till försvar för
allemansrätten, en kampanj som skulle genomföras av folkrörelserna.
För att kunna ge relevant information om allemansrätten inom Sverige
och till de människor som kommer till vårt land, måste vi också veta om in-
ställningen till allemansrätten kvarstår hos de nuvarande regeringspartierna.
Det viktigaste nu är därför att kommittén med uppdrag att utreda frågan om
grundlagsskydd för äganderätten får som tilläggsdirektiv att utreda frågan
om allemansrätten.
Därför, herr talman, yrkar jag bifall endast till reservation nr 1 och i övrigt
bifall till utskottets hemställan.
Anf. 39 JOHN ANDERSSON (v):
Herr talman! Det har sagts många gånger, och det kan sägas åter: Alle-
mansrätten i vårt land är unik, och den saknar direkt motsvarighet i övriga
Europa. Här kan man fritt ströva i skog och mark, slå upp sitt tält över natten
och grilla sin korv över öppen eld om brandrisken det tillåter. Man har käns-
lan av att det är ens egen skog man vistas i.
Alla är vi överens om att vi skall värna och slå vakt om den rätten. Detta
gör man nog säkrast genom att se till att vår allemansrätt nyttjas på ett sätt
som gör att ingen part eller intressent börjar ifrågasätta den. Detta är nog
mycket viktigt, eftersom allemansrätten inte är lagreglerad. Efter vad jag
kan förstå vill ingen heller ha en detaljreglering på området.
Om man nu vill slå vakt om vår allemansrätt och undvika att någon eller
några ifrågasätter den, är det, om några problem på området uppstår, nöd-
vändigt att man snabbt försöker lösa dessa i akt och mening att den allemans-
rätt vi har skall förbli oantastlig.
Det är alltså för att skydda och bevara vår allemansrätt som jag och min
medmotionär har skrivit den motion som behandlas i detta betänkande.
Nu är det nog en överdrift att påstå att motionen har behandlats. Man blir
storligen förvånad när utskottet avstyrker motionen med hänvisning till ett
allmänt hållet uttalande från utskottet våren 1991. Har utskottet tagit del av
motionen och inte förstått, eller är det andra orsaker till att utskottet helt
har förbigått de problemställningar som tas upp i motionen?
I allemansrätten ingår att man fritt får plocka bär och svamp. Det är en
rättighet som också utnyttjas. Många människor i skogsbygderna har här sett
och tagit till vara en möjlighet att dryga ut sin kassa med att plocka bär. Hur
viktigt detta är framgick med tydlighet när man i samband med den senaste
skattereformen ville ta bort den skattefria beloppsgränsen på 5 000 kronor
vid försäljning av bär. En enorm opinionsstorm såg till att det blev politiskt
omöjligt att ta bort detta fribelopp.
Nu har även andra upptäckt möjligheten att tjäna pengar på bärplockning,
nämligen utländska bärplockare. Det är inte något nytt, men antalet besö-
kare ökar mycket kraftigt. Därför börjar problemen dyka upp.
Det ligger kanske nära till hands att säga att detta bara är ett utslag av
avundsjuka, eller kanske t.o.m. främlingsfientlighet, men jag vill allvarligt
varna för att så lätt vifta bort dessa frågor och problem som jag bedömer
kommer att förvärras om man inte tar itu med dem.
Jag vill också understryka att människorna i skogsbygderna varit mycket
hjälpsamma och förstående när det gällt de utländska bärplockarna. Man
har exempelvis, på sina ställen, samlat in både kläder och pengar när de be-
sökande inte lyckats att efter förväntan tjäna pengar på bärplockning. Det
handlar således också om att behålla denna positiva attityd till människor
från andra länder.
Vi har i vår motion berört några problem som vi anser måste få sin lösning.
Vi har inte presenterat några lösningar. Det finns säkert svåra nötter att
knäcka. Vi föreslog därför att hela problemkomplexet skulle utredas. För
detta finns ingen förståelse i utskottet.
Vi får alltså återkomma. Men jag skall ändå helt kort beröra två frågeställ-
ningar som tas upp i motionen. Jag hoppas att utskottets talesman har något
att säga om detta.
Det har blivit allt vanligare att besökarna stannar en längre tid för att
plocka bär. De kommer i slutet av juli för att plocka hjortron, fortsätter med
blåbär och avslutar med lingon. Det innebär att vistelsen varar cirka två och
en halv månader. Många har kontrakt med bäruppköpare. Det uppstår flera
frågor:
Föreligger det ett anställningsförhållande, med allt vad det innebär?
På en del håll är bl.a. Polisen intresserad av detta.
Är bärplockning i två och en halv månader i enlighet med allmansrätten,
eller är det näringsverksamhet?
Ortsbefolkningen som har rätt att plocka bär för sammanlagt 5 000 kronor
skattefritt börjar alltmer undra över hur utländska bärplockare kan få plocka
så mycket de hinner under så lång tid utan att betala skatt.
Att vifta bort dessa frågor är, enligt min mening, det absolut sämsta man
kan göra. Det kommer att behövas både regler och information för att för-
hindra ökade motsättningar och otrevliga kontroverser.
Anser vi att vi skall kunna ta emot utländska bärplockare måste vi grund-
ligt analysera problemen och överväga vilka bestämmelser som fortsätt-
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Naturvård
43
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Naturvård.
44
ningsvis skall gälla. Jag tycker att det är synd att utskottet inte varit mottag-
ligt för de argument som framförs i motionen. Eller har man - som jag inled-
ningsvis sade - inte förstått det hela?
Anf. 40 IVAR VIRGIN (m):
Herr talman! Jordbruksutskottets betänkande om naturvård tar upp en
rad motionsyrkanden från den allmänna motionstiden i januari. I motio-
nerna tas en mängd viktiga frågor upp. Att de avslås av utskottet beror bl.a.
på att många är under utredning eller bereds på annat sätt. Jag kommer att
koncentrera mig på de tre socialdemokratiska reservationerna.
Den första handlar om allemansrätten. Socialdemokraterna vill ha ett till-
läggsdirektiv till äganderättsutredningen för att säkerställa allemansrätten.
Man är helt enkelt orolig för allemansrättens ställning. Utskottet delar inte
den oron. Vi utgår från att en förstärkning av äganderätten är fullt möjlig att
genomföra utan att det inkräktar på allemansrätten, som utskottet anser
vara en mycket viktig rättighet. Grundlagsskydd för äganderätten handlar,
enligt min mening, om att åstadkomma fastare spelregler för äganderätten
så att Sverige i internationella sammanhang inte fälls i mål som har med
äganderätten att göra. Mål av den typen har, såvitt jag vet, aldrig kommit i
konflikt med allemansrätten. Den ligger utanför detta. Utredningen kom-
mer ändå att studera allemansrättens ställning. Det gör den på vårt eget ini-
tiativ.
Utskottet har dessutom ägnat rätt mycket tid åt att belysa en fråga som tas
upp i den allmänna debatten, nämligen om EG-domstolen - om vi blir EG-
medlemmar - kan inskränka den svenska allemansrätten. Utskottet kommer
fram till att den risken inte finns. Det står mycket klart i Romfördraget, arti-
kel 222, att man går på de enskilda ländernas egendomsrätt, och att det är
de som avgör frågor av den här typen. Det stämmer dessutom väl med vad
professorn i miljörätt, Staffan Westerlund, skrev i en artikel för inte så länge
sedan, där han också påpekade att det inte finns någon som helst risk att EG
kräver att Sverige begränsar allemansrätten. Det är ju ett mycket katego-
riskt ställningstagande som grundar sig på samma artikel som utskottet har
hänvisat till. Tvärtom, säger Staffan Westerlund, ligger det i EG:s intresse
att Sverige bibehåller allemansrätten. Den blir ju till fromma även för EG-
medborgarna.
Det är väl litet av den problematiken som John Andersson tar upp, nämli-
gen om allemansrätten kan utsättas för ett tryck som skapar problem. Det
är möjligt att vi måste titta på detta i framtiden. Det är väl inte helt omöjligt
att det kan krävas restriktioner av olika slag även i allemansrätten. Vi är ju
ingalunda ovana vid restriktioner. Restriktioner har införts tidigare, t.ex. för
att skydda fågellivet på vissa öar, för att skydda vissa biotoper osv. Den typen
av inskränkningar har vi av tradition haft i allemansrätten redan tidigare.
Den andra reservationen handlar om att Socialdemokraterna vill ha en
kampanj till försvar för allemansrätten. Regeringen har för 1992 anslagit en
kvarts miljon till upplysningsverksamhet när det gäller allemansrätten. De
pengarna har Naturvårdsverket handhaft på ett mycket bra sätt, nämligen
genom att informera om vad allemansrätten egentligen innebär - det gäller
då även alla de skyldigheter som faktiskt också är kopplade till allemansrät-
ten. Denna upplysningsverksamhet är mycket viktig och har, enligt min upp-
fattning, skötts väl.
Folkrörelsekampanjen 1991 om allemansrätten var nog delvis ett inslag i
den socialdemokratiska valrörelsen. Jag tror att det är bättre att använda
medel via Naturvårdsverket, för att ge seriös information i den här frågan.
Den tredje reservationen handlar om intrångsersättning. Socialdemokra-
terna vill gå tillbaka till de tidigare reglerna, vilket enligt min mening skulle
vara mycket olyckligt. En fastighet som är värd 1 miljon och som är inteck-
nad till kanske 900 000 kr - egetkapitalet är alltså 100 000 kr - skall enligt
de gamla reglerna kunna tåla ett intrång på 10 %. Det innebär att ägarens
egetkapital faktiskt kan utraderas genom ett intrång. Att få den effekten
med sådana här intrångsregler är helt orimligt. Det är säkert inte heller i en-
lighet med de grundläggande regler som gäller inom EG.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i alla dess delar.
Anf. 41 SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Herr talman! Ivar Virgin nämnde Äganderättsutredningen och att man vill
ha fastare spelregler när det gäller allemansrätten. Det är just när vi hör talas
om eventuellt fastare eller nya spelregler för allemansrätten som vi vill lyfta
upp frågan genom ett tilläggsdirektiv från regeringen. Initiativet kommer nu
från utredningen, och vi vet inte riktigt varför.
Frågan är offentligt redan mycket debatterad. Men för att frågan skall få
den tyngd som behövs inför EG-förhandlingarna tycker jag att riksdagen bör
ge regeringen sin mening till känna.
Att jag tvivlar på om det är nya regler beror på att jag läste en motion från
regeringspartierna, en centermotion, där femte Moseboken citeras: När du
går i din nästas vingård må du äta vinbären så mycket dig täckes tills du bliver
mätt, men du får inte taga med dig i dina kärl. Jag försökte tolka det. Det
sägs i motionen att det är andra tider och andra förutsättningar. Innebär alle-
mansrätten i framtiden att jag kan gå till skogen för att äta lingon och blåbär,
men inte får ta någonting i mina kärl? Eftersom vi inte vet om det är nya
spelregler som gäller, eller ej, vill vi lyfta upp denna fråga till Äganderättsut-
redningen.
Anf. 42 IVAR VIRGIN (m) replik:
Herr talman! När jag talade om fasta spelregler avsåg jag inte allemans-
rätten - den skall givetvis också ha fasta spelregler - utan äganderätten. Jag
anser att det behövs fasta spelregler där. De fall som har aktualiserats vid
Europarådets domstol visar att Sverige har ett bristfälligt äganderättsskydd.
Den juridiska bedömningen från alla dem som sysslar med detta är att för-
stärkning av äganderätten ingalunda innebär intrång på allemansrätten. Det
stämmer även överens med det som Staffan Westerlund sade, nämligen att
EG-medlemskapet på inget sätt påverkar allemansrätten. Snarare handlar
det om expropriationsersättningar, när man på olika sätt kan göra intrång på
enskild egendom. Det är framför allt äganderätten som det handlar om.
Sedvanerätten, som innebär att utnyttja marker på ett visst sätt, berörs
inte. Det är också utskottets mening att det inte finns någon anledning till
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Naturvård
45
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Naturvård
46
tilläggsdirektiv. Att sedan utredningen själv av eget initiativ undersökt detta
är säkert bra, men det hade knappast behövts.
Anf. 43 SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Herr talman! Just dessa tankegångar, som Ivar Virgin tar upp, att stärka
äganderätten, utan att vi egentligen vet vad det handlar om, gör att vi ställer
oss frågan: Kommer allemansrätten i kläm om vi hamnar i ett läge där ägan-
derätten avses bli stärkt?
Jag har läst att ett EG-medlemskap inte kommer att begränsa allemansrät-
ten på något sätt. Jag tror dock att det är viktigt att vi klart utreder frågan,
så vi har klara besked till allmänheten när vi börjar tala om det här. Vi bör
veta var vi i Sverige själva står när det gäller allemansrätten innan vi börjar
diskutera förhållandet mellan EG och Sverige.
Jag tror också att kampanjen kommer att bli väldigt viktig när vi har klar-
gjort våra egna ställningstaganden. Man kan då - kanske i valrörelsen - gå
ut med information om allemansrätten. Socialdemokraterna är ju ett stort
parti, som når många människor.
Anf. 44 IVAR VIRGIN (m) replik:
Herr talman! Allemansrätten kan tolkas på olika sätt. Jag återgår till det
som Staffan Westerlund sade när vi släppte det fria handredskapsfisket fritt.
Han tolkar det så att man ger allemansrätten - det används ofta som argu-
ment i det sammanhanget - en så vidgad definition att den inte är acceptabel.
Staffan Westerlund skriver: Tidigare har rätten för den enskilde att fiska
utvidgats vid kusterna, med vissa undantag. Därefter har det s.k. handred-
skapsfisket släppts fritt för enskilda vid övriga kuster och i de stora sjöarna
på ett sätt som troligen är grundlagsvidrigt. Detta betyder att det numera -
men inte tidigare i praktiken - ingår i allemansrätten att fiska med handred-
skap också på annan enskilds fiskevatten, men bara om det rör sig om kus-
terna och de stora sjöarna.
Det här belyser onekligen en konflikt mellan äganderätt och allemansrätt.
I det här fallet tycker jag emellertid att man via argumentation om allemans-
rätt faktiskt träder ett enskilt ägande för när. Det är, enligt mitt sätt att se,
en helt annan sak. Kan Äganderättsutredningen på det sättet ta bort dessa
problem, skulle det vara till stor nytta. Är det detta som Sinikka Bohlin talar
om, finns det onekligen konfliktpunkter. I den traditionella allemansrätten
föreligger inte dessa konflikter.
Anf. 45 JOHN ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag noterar den lilla framgången att Ivar Virgin ändå medger
att det kan finnas vissa problem som man måste se på framöver. Rent allmänt
tror jag att alla vi som deltar i den här debatten är ganska eniga om att alle-
mansrätten skall värnas och försvaras.
Om jag skall uttrycka en personlig tanke, tror jag inte att diskussionen om
äganderätten kontra allemansrätten är det stora hotet framöver. Jag tror att
frågan om sättet att utnyttja allemansrätten kan bli ett stort problem. Vi har
i motionen pekat på en rad problem, som det är bäst att börja analysera i tid
för att se vad som kan göras. Om man väntar med att ta itu med problemen
kan situationen vara svår att bemästra. Vi förstår att människor i vissa områ-
den börjar knorra och tycker att det inte längre är fråga om allemansrätten,
t.ex. när bärplockning för husbehov övergår till näringsverksamhet.
Det finns problem på andra områden, t.ex. med kanotturism. Företag bil-
das och hyr ut kanoter, och de använder vår rätt att vistas i naturen till att
sälja sina tjänster. Därmed uppstår skador i naturen, osv. Dessa problem
kan inte nonchaleras, utan de måste ses över.
Det måste ligga i allas vårt intresse att bevara den unika allemansrätten.
Hur man utnyttjar allemansrätten beror i hög grad på var i landet man bor,
och jag vill påstå att det finns mycket stora skillnader. Jag kan utnyttja alle-
mansrätten mera i de stora vidderna i norr än vad jag skulle kunna i Skåne.
Jag tror knappast att jag skulle kunna ta med mig motorsågen och fälla en
torrfura i Skåne för att göra upp eld och koka mitt kaffe, men det är ingen
som säger någonting om jag gör detta hemma i norr. Det finns alltså stora
skillnader i synen på allemansrätten.
Man bör inte vänta med att se över de här problemen, Ivar Virgin, utan
man måste sätta i gång.
Anf. 46 IVAR VIRGIN (m) replik:
Herr talman! Jag håller med John Andersson på en punkt, nämligen att
hotet mot allemansrätten är att den missbrukas.
Anf. 47 JOHN ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Det var ett svar som kan uppfattas på många sätt. Jag me-
nade inte direkt att missbruket av allemansrätten skulle vara det enda hotet.
Jag tror inte att det är rätta ordet för de problem som jag har tagit upp. När
det inte finns ett reglerat system, inte finns någon lag, kan man inte säga att
en rätt missbrukas.
Det hade varit bättre om utskottet hade varit litet ödmjukt och tagit de
problem som vi har belyst i motionen på allvar. Utskottet kunde på något
sätt ha tagit ett initiativ. Men efter den här debatten kanske det går bättre att
återkomma nästa år med en motion i ärendet och då vinna större förståelse.
Anf. 48 LENNART BRUN ANDER (c):
Herr talman! Det är viktiga frågor som vi nu diskuterar. Frågor om natur-
vård och hur naturen skall hanteras är oerhört viktiga för framtiden. Jag
skulle kunna lägga många aspekter på detta, men jag skall begränsa mig till
några få.
Diskussionen om allemansrätten är inte ny, utan den har pågått under en
längre tid. Jag delar John Anderssons uppfattning att det sätt som vi hanterar
allemansrätten på är avgörande för hur den kommer att fungera i framtiden.
Eftersom det inte finns någon lagstiftning utan allemansrätten är en sedvane-
rätt, är den också beroende av hur människor och opinionen totalt sett upp-
fattar den. Det är alltså viktigt att människor upplever att allemansrätten
fungerar på ett bra sätt.
Sinikka Bohlin sade att det här är en mycket viktig fråga inför EG-för-
handlingarna. Jag skulle vilja säga att allemansrätten inte är förhandlings-
bar. Vi skall inte ta upp allemansrätten i EG-förhandlingar, utan den skall
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Naturvård
47
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Naturvård
accepteras av EG. All information som vi har fått under utarbetandet av be-
tänkandet styrker uppfattningen att det är den svenska lagstiftningen som
reglerar allemansrätten, inte någon EG-lagstiftning.
Jag skulle kunna tänka mig att det kan uppstå vissa bekymmer framöver,
nämligen när utländska medborgare köper svenska egendomar. Det skall
egentligen inte heller ha någon betydelse, då även de är underkastade svensk
lag. Jag kan rikta viss kritik mot den socialdemokratiska regeringen, som
ändrade jordförvärvslagstiftningen för att göra detta möjligt.
De synpunkter som har kommit upp i olika sammanhang, om att vi borde
ha en lagstiftning, bygger på en rädsla för att EG-inträdet skall lägga hinder
i vägen. Det vi nu har fått fram visar att så inte är fallet, och därför behövs
ingen lagstiftning. Den motion om lagstiftning som Centerpartiet har väckt
behöver inte heller tillgodoses. Det viktiga i sammanhanget är ju att vi har
en allemansrätt och att den kommer att fungera också i framtiden.
Det är inte enkelt att lagstifta om allemansrätten på ett sådant sätt att alla
intressen kan tillgodoses. Det är mycket svårt. Därför har vi i alla samman-
hang som frågan varit uppe avstått från att föreslå eller att utreda en lagstift-
ning, utan vi har ansett att sedvanerätten kan behållas.
När det gäller ersättning för intrång träffade Socialdemokraterna och Cen-
terpartiet en uppgörelse 1987, när den nya plan- och bygglagen och naturre-
surslagen antogs. Det som då kom att bli riksdagens beslut är en bra lösning
på problemet, och det finns anledning att slå vakt om det. Det är självklart
att vi måste skydda naturen och att vi måste kunna göra olika saker, men
det måste finnas en övre gräns för hur mycket den enskilde skall tåla i detta
avseende. Gränsen får inte ligga alltför högt utan bör, som det står i lagen
och i den överenskommelse som vi då gjorde, vara mycket låg eller obetyd-
lig-
Jag skall inte ta upp så mycket mer än de här frågorna, men jag kan säga
någonting om den motion om grönområdena i Stockholm som Christina Lin-
derholm har väckt för Centerns räkning. Det är oerhört viktigt att slå vakt
om grönområdena också i en storstad. Vi behandlade den här frågan mycket
ingående i höstas, när ärendet om Haga-Brunnsviken låg på vårt bord. Den
problematiken är giltig inte bara för de specifika områdena, utan även för
andra grönområden i Stockholm och andra storstadsområden, som det är
viktigt att slå vakt om. Därför har behandlingen av denna motion inte varit
mer ingående, men frågan är för den skull inte mindre viktig.
Inga-Britt Johansson och jag har avgett ett särskilt yttrande om nedskräp-
ningen på Västkusten. Vi har gjort det för att försöka visa på omfattningen
av nedskräpningen och orimligheten i att de små kommunerna där nere skall
stå för hela kostnaden för städning.
Det är ett intresse för alla att Västkusten liksom alla andra kuster är rena
och tillgängliga. Det har också med allemansrätten att göra, på så sätt att vi
vill ha ett rent landskap när vi kommer dit och att vi har ansvar för att inte
skräpa ned. Mycket, för att inte säga merparten, av skräpet kommer dock
från havet, och det har inte med vare sig allemansrätt, turism eller utnytt-
jande av markerna där nere att göra, utan det är en fråga som vi har all anled-
ning att hjälpas åt för att lösa. Därför vill vi visa på situationen och peka på
48
att det också framöver måste finnas en möjlighet att hjälpa till med natio-
nella medel.
Herr talman! Jag har inget annat yrkande än utskottet.
Anf. 49 SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Herr talman! Till Lennart Brunander skulle jag vilja säga: Det är inte jag
som har tagit upp frågan om lagstiftning; jag har begärt tilläggsdirektiv. Det
är Lennart Brunanders parti, Centerpartiet, som har tagit upp frågan om lag-
stiftning och utredning. Det är just de centerpartistiska motionernas inne-
håll, som jag tidigare har refererat, som gör mig litet orolig. Man ställer sig
nämligen frågan: Vilka spelregler är det som kommer att gälla i framtiden?
Lennart Brunander säger att man inte kan förhandla om allemansrätten.
Jag håller med honom på den punkten. Men jag tycker också att det är vik-
tigt att vi i Sverige vet vad vi talar om när vi i framtiden pratar om allemans-
rätten, om det då är nya spelregler som gäller. Det är alltså fråga om tolk-
ningen av vår egen icke-lagstiftning, skulle man kunna säga.
Slutligen skulle jag vilja säga att det är viktigt att vi alla slår vakt om alle-
mansrätten. Det är också att värna om naturen och naturvårdsvärden. Alle-
mansrätten är allas vår rätt, rätten för alla som kommer hit och för alla som
bor här. Men det är också allas vår skyldighet att se till att det här fungerar
på det bästa sättet. Det kan i framtiden också visa Europa och världen nå-
gonting som är bra i Sverige.
Anf. 50 LENNART BRUNANDER (c) replik:
Herr talman! Jag vill understryka det Sinikka Bohlin här sade, nämligen
att allemansrätten är en rättighet men också en skyldighet. Det är en viktig
skyldighet för oss att sköta den på ett bra och riktigt sätt.
Det här med lagstiftning försökte jag förklara. När vi nu har fått ganska
klara besked - Ivar Virgin gav ett sådant, nämligen om Romtraktatens stad-
gande i de här frågorna - bortfaller ju behovet av en lagstiftning för att
skydda allemansrätten. Jag tror att det är ganska viktigt att det gör det, efter-
som det är krångligt att lagstifta på ett sådant här område.
Det är viktigt att vi slår vakt om allemansrätten och ser till att vi har den
också för framtiden och för framtida generationer. Att förstå hur naturen
fungerar, att lära sig att vara aktsam om naturen, bygger på att man kan vis-
tas i naturen, att man kan se och uppleva den och uppskatta den.
Det här har inte bäring bara på naturskydd och liknande, utan det är över
huvud taget ett viktigt inslag när det gäller att lära oss att få ett naturanpassat
samhälle, också när vi befinner oss någon annanstans än i naturen. Vi påver-
kar de facto naturen också när vi befinner oss här i Stockholm eller i andra
storstäder, när vi kör bil eller nyttjar olika typer av kemikalier: då förbrukar
vi också en del av naturen. Jag tror att förståelsen också för det blir större
om vi kan komma ut och se hur det fungerar i naturen.
Anf. 51 KAJ LARSSON (s):
Herr talman! I utskottets betänkande behandlas också några motioner om
stranderosion.
Problemet med stranderosionen finns främst i södra Sverige, nämligen på
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Naturvård
4 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 31
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Naturvård
den södra kuststräckan i Skåne. Den mest utsatta platsen är Löderups
strandbad, närmare bestämt en kuststräcka på ungefär två kilometer där.
Det är en mycket hårt ansatt kuststräcka, där husen faller i havet och där
höst- och vårstormar årligen tar flera meter av stranden. Det finns i dag de
som är ägare till tomter ute i havet.
Det här är ett problem som vi kommer att dras med framöver. Forskare är
överens om att klimatförändringar kommer att ske på grund av växthusef-
fekter, men vad man diskuterar är vilka effekter det här kommer att få på
vår natur.
I februari månad deltog jag i en interpellationsdebatt angående strandero-
sionen med regeringens mest anonyma minister, Görel Thurdin. Detta resul-
terade i att hon i mars åkte till Skåne. Vid båda tillfällena lovade hon att hon
helhjärtat skulle engagera sig i det här och att hon skulle återkomma med
besked, men det har inte hänt någonting.
Det gjorde att jag under sommarmånaderna tog kontakt med generaldi-
rektören i Naturvårdsverket, Rolf Anderberg. Han kom också ned och tit-
tade, och till skillnad från Görel Thurdin har han tagit initiativ. Han tyckte
att det är mycket viktigt för Sverige att satsa på det här, och det resulterade
i ett sammanträde på Naturvårdsverket med Ystads kommun och forskare
nu i höst. Naturvårdsverkets generaldirektör sade då att han är beredd att
gå in i den första etappen av ett forskningsprojekt i full skala.
Jag anser att det här är viktigt för Sverige. Erosionsproblemen kommer vi
att möta ännu mer i framtiden. Det är viktigt att vi i dag utnyttjar denna
möjlighet att använda den här kuststräckan på två kilometer för ett forsk-
ningsprojekt för att skaffa lärdom och erfarenhet av detta och kunna möta
problemet på ett bättre sätt i framtiden. Detta hade Rolf Anderberg full för-
ståelse för. Det var därför han var med på detta.
Nu såg jag att Centerpartiets representant försvann ut ur kammaren, men
det finns kanske andra representanter för regeringspartierna här. Min fråga
är då: Görel Thurdin - är hon kvar i regeringen? Om hon är kvar borde hon
ha tid och möjlighet att engagera sig i det här viktiga problemet, eftersom
man inte hör något från denna minister och eftersom man inte ser något re-
sultat av den här ministerns arbete.
Nu kommer Lennart Brunander in här i kammaren, och jag skulle då vilja
fråga honom: Är Lennart Brunander beredd att bidra till att väcka Görel
Thurdin och att väcka hennes intresse för de här frågorna? Jag är mycket
tacksam för svar på det.
Anf. 52 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! Jag skall börja med att väcka Kaj Larsson. Jag har varit i
kammaren under hela den här debatten och även under behandlingen av
förra ärendet, så jag kom inte alls in i kammaren just nu.
Jag reagerade när Kaj Larsson undrade om Görel Thurdin satt i rege-
ringen. Jag pratade alldeles nyss om ett ärende - det gällde grönområdena i
Stockholm - där Görel Thurdin har agerat för att så att säga flytta frågorna
framåt. Hon har velat ge kommunerna i varje fall en tillsägelse - eller ett
uppdrag om man föredrar det uttrycket - att ta hand om och bevara grönom-
rådena.
Jag vet inte i vilken mån Görel Thurdin har varit inkopplad på diskussio-
nen i det ärende som Kaj Larsson här tog upp, men jag vet att Naturvårds-
verket nu - till skillnad från vad som skedde under den socialdemokratiska
regimen - har tagit sig an den här frågan. Det kan ju vara ett tecken på att
det ändå har hänt någonting.
Görel Thurdin är aktiv i regeringen. Det vet Kaj Larsson om han försöker
hålla sig litet grand informerad om vad som händer och sker.
Anf. 53 KAJ LARSSON (s):
Herr talman! Det är riktigt att Naturvårdsverket har tagit tag i det här -
det nämnde jag också. Men det beror inte på något initiativ från Görel Thur-
dins sida, det beror inte på departementet - det var jag som tog kontakt med
Rolf Anderberg om att han skulle åka ned till Skåne, och det är därefter som
det här resultatet har åstadkommits.
Nu säger Lennart Brunander att Görel Thurdin är verksam i regeringen.
Ja, så är det väl. Men håll med om att det är uttryck för ett oerhört dåligt
intresse från en minister att först göra ett besök och se det stora problemet
på södra kusten i Skåne och sedan bara förhålla sig helt passiv. Inte ett ord
har hörts från Görel Thurdin i den här frågan! Den enda gång jag har sett
Görel Thurdin var på talmannens cocktailparty när riksdagen öppnade!
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 12 §.)
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1992/93:JoU5 Vatten- och luftvård.
Anf. 54 INGE CARLSSON (s):
Herr talman! I JoU:s betänkande nr 5 Vatten- och luftvård behandlas 60
motioner från den allmänna motionstiden 1992.
Vi socialdemokrater har väckt en partimotion om uppföljningen av det
s.k. Montrealprotokollet som reglerar användningen av ozonnedbrytande
ämnen - bl.a. CFC, s.k. freoner.
Sverige har varit mycket pådrivande i arbetet för en internationell avveck-
ling av dessa ämnen, inte minst i samband med revideringen 1990. Som vi ser
det är vår uppgift att skapa en långsiktig, hållbar utveckling som kan förena
framsteg för det mänskliga samhället med vad människan och naturen tål.
Att rädda jordens miljö är tillsammans med kampen mot fattigdom och krig
den största utmaningen för mänskligheten under de kommande decen-
nierna.
En värld av fred och framsteg förutsätter internationell samverkan, där
arbetet för långsiktig hållbar utveckling sätts främst. Vi skall lämna över vat-
ten, jord, luft och andra naturresurser till efterkommande generationer i ett
sådant tillstånd att de kan försörja en växande befolkning.
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Vatten- och luftvård
51
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Vatten- och luftvård
Miljöproblemen är internationella till sin karaktär och kräver därför inter-
nationell samverkan. Men i denna process måste några ta på sig uppgiften
att gå före. Sverige har som ett av världens rikaste länder, trots allt, fortfa-
rande både möjlighet och ansvar att visa vägen.
Hittills har den borgerliga regeringen varit mycket passiv inom en rad poli-
tiska områden, däribland miljöpolitiken. I det internationella arbetet har
Sveriges roll under den nya regeringen reducerats till anpassning. Vi har inte
fått ta ansvar och driva på utvecklingen.
Vi socialdemokrater är väl medvetna om att det föreligger stora skillnader
mellan regeringspartierna om hur man skall driva en framgångsrik miljöpoli-
tik. Vi har alltifrån Moderaternas inställning att marknadskrafterna skall
klara problemen, till Centerns och Folkpartiets som försöker efterlikna de
socialdemokratiska miljösträvandena på ett flertal områden.
Jag tror att vi socialdemokrater, centerpartister och folkpartister tillsamm-
mans skulle kunna flytta fram positionerna på miljöområdet på ett fram-
gångsrikt sätt. Det skulle vara bra för miljön både i Sverige och internatio-
nellt samt i kommande EG-förhandlingar.
I vår partimotion föreslår vi att det s.k. Montrealprotokollet, som reglerar
användningen av ozon nedbrytande ämnen, skall skärpas i nästa förhand-
lingssteg.
De höga ozonhalterna och medföljande växthuseffekt är en av de mest
centrala miljöfrågorna under 1990-talet. Ett viktigt steg måste vara att upp-
rätta ambitiösa och realistiska mål för en minskning av kolutsläppen, särskilt
i de länder som i dag använder mest fossila bränslen. Varje plan som leder
till en minskning av kolutsläppen, kommer sannolikt också att bidra till att
minska utsläppen av två andra växthusgaser, nämligen dikväveoxid och me-
tan.
För att få ner utsläppen och stabilisera klimatet måste en global kolskatt
genomföras. En viss procent av intäkterna från en sådan skatt kunde gå till
projekt i tredje världen och på det sättet stärka den nuvarande fonden. Stö-
det bör gå till program som har som mål att utveckla energieffektivisering,
skogsvård, nyplantering av skog, förnyelsebara energikällor och ersättnings-
produkter för CFC, freoner. En skatt på s.k. mjuka freoner bör införas i
samband med översynen av Montrealprotokollet.
Herr talman! Det här är några idéer och motiv som vi anser att den nuva-
rande regeringen borde ha med i sitt ställningstagande för att komma till
rätta med de allvarliga miljöproblem som berör hela världen.
I utskottets betänkande framkommer att en rapport har utarbetats som
visar på möjligheterna till skärpning av det s.k. Montrealprotokollet. Någon
information om innehållet i protokollet inför de förhandlingar som nu pågår
har varken vi socialdemokrater i jordbruksutskottet eller vårt parti erhållit,
vilket vi ser mycket allvarligt på.
Jag vill därför fråga utskottets talesman, varför vi inte har blivit informe-
rade i en sådan viktig fråga. Vad innehåller regeringens förslag? Vilka resul-
tat har man hittills uppnått i förhandlingarna?
Anf. 55 CHRISTER WINDÉN (nyd):
Herr talman! EES-avtalet ger Sverige stora möjligheter att direkt påverka
miljöpolitiken i Europa. Därom råder inget tvivel. Man kan redan nu kon-
statera att varje medlemsland enligt avtalet minst måste leva upp till EG:s
minimikrav, men det finns inget som hindrar att något enskilt medlemsland
behåller eller introducerar nya strängare lokala regler. Detta förutsätter
dock att reglerna inte är konkurrenssnedvridande vad beträffar varors rörlig-
het över gränserna.
Vi i Ny demokrati sympatiserar med tanken att man skall ställa höga krav
på miljöhänsyn. Vi instämmer även i att Sverige bör spela en pådrivande
roll när det gäller att regeln om högsta tillämpade ambitionsnivå skall vara
bindande för EG:s samtliga medlemsländer. En gemensam hög nivå skulle
ju ge lika villkor för alla företag. Det är nämligen enligt vår mening viktigt
och nödvändigt att svenska företag kan konkurrera på lika villkor som övriga
företag på den internationella marknaden.
Det vore därför otillfredsställande om regeringen planerar att ensidigt
skärpa miljölagstiftningen och att införa skatter och andra pålagor som får
till resultat att svenska företag kan komma att utsättas för högre kostnader
än deras konkurrenter inom EG.
Det finns två intressanta aspekter som jag vill ta upp. För det första ger en
skillnad i produktionskostnaderna upphov till att företag flyttar sin tillverk-
ning, eller i varje fall väljer att investera i länder eller områden där det blir
ekonomiskt mest fördelaktigt. Följden av detta kan bli att man exporterar
nedsmutsningen till annat land men importerar varorna. I dagens samhälle
där de stora miljöproblemen är gränsöverskridande, är detta att lura sig
själv. Det kan totalt sett bli en försämring på grund av sådana regler.
Den andra aspekten är att man av samma skäl kommer att förlora arbets-
tillfällen i Sverige. Jag menar att det måste finnas en ekonomisk realism i
den miljöpolitik vi för. Därför är vi inte betjänta av att huvudsakligen klappa
oss för bröstet utan att se vad som kan uppnås i absoluta termer sett i hela
Europa.
Vi anser således att Sverige inte ensidigt skall tillämpa eller introducera
miljöregler som kan ge svenska företag högre produktionskostnader än vad
som gäller i övriga Europa. Sådana högre krav accepteras men måste imple-
menteras samtidigt i hela konkurrensområdet.
Herr talman! Hobbybilar är ett intressant kapitel. Jag har förstått att inte
många har brytt sig om ta reda på vad det egentligen är. Vid jordbruksutskot-
tets behandling blev jag närmast styrkt i denna min uppfattning. Jag ifråga-
sätter starkt om detta ärende ligger inom utskottets kompetens. Hobbybilar
har så många fler facetter än miljöaspekten. Kanske hade trafikutskottet
bättre kunnat penetrera och allsidigt belysa ämnet. Motionären Max Mon-
talvo kommer att informera kammaren om vad det handlar om.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag yrka bifall till mina reservationer un-
der mom. 10 och mom. 20, och i övrigt bifall till utskottets hemställan.
Anf. 56 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! I detta betänkande behandlas mycket viktiga motioner från
den allmänna motionstiden. Motionerna gäller frågor om hur vi skall klara
den marina miljön och miljön i de stora sjöarna. Vidare gäller det dricksvat-
tenkvaliteten, miljökrav på transporter samt utsläpp av ett antal kemikalier
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Vatten- och luftvård
53
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Vatten- och luftvård
54
och freoner. Dessutom gäller det Montrealprotokollet, som Inge Carlsson
här tidigare talade om.
Vi har avstyrkt de här motionerna. Men det har vi inte gjort därför att vi
tyckte att det var något fel på dem, tvärtom. Det är mycket angelägna frågor
som tas upp i motionerna. Anledningen till att vi avstyrkt är i stället att en
hel del är på gång just nu. Frågorna bereds för närvarande och under de när-
maste åren kommer besked om det mesta, för att inte säga allt, när det gäller
de saker som här tas upp.
Inge Carlsson sade att miljöpolitiken är passiv och att det inte har hänt
någonting. Låt mig då påminna Inge Carlsson om hur det var under den förra
treårsperioden. Då hände i princip inte någonting förrän under det sista året,
strax före valet. Då lade man fram en lunta förslag. En del förslag var bra,
andra mindre bra. Sedan fanns det också helt ofullgångna förslag - man bara
hänvisade till utredningar.
Men visst flyttades positionerna framåt. Det var bara det att det skedde
vart tredje år. Nu planerar vi för ett successivt arbete på det här området.
Förberedelserna tar litet tid.
Vad som är på gång är först och främst en kretsloppsproposition. Det
handlar om att försöka få oss i Sverige att omfattas av ett kretsloppstän-
kande. Våra aktiviteter här på jorden skall styras av det som naturen kan
hantera. Vi skall komma in i naturens kretslopp. Alternativt får vi bilda
andra kretslopp vid sidan av, som innebär att ämnen som naturen inte kan
hantera inte läcker ut. Det handlar alltså om återanvändning.
Vi arbetar också på en proposition om klimatfrågor. Den kommer att läg-
gas fram under våren. Här handlar det om att jobba vidare med det som
diskuterades i Rio och även om sådant som diskuterats här i Sverige under
ganska lång tid.
Vidare har vi en proposition på gång som gäller biologisk mångfald. Det
som finns i naturen skall ha rätt att leva vidare. Det rör sig då inte bara om
träd, buskar, blommor osv. utan också om alla småkryp som vi i allmänhet
inte tänker pä i diskussionerna men som är oerhört viktiga.
Dessutom pågår det ett omfattande arbete på en ny miljöbalk, som kan få
väldigt stor betydelse just när det gäller att samla miljöfrågorna i en enda,
och slagkraftigare, lagstiftning.
De förslag som skall läggas fram innefattar väldigt mycket av det som före-
slås i väckta motioner, vilka alltså i väldigt stor utsträckning kommer att bli
tillgodosedda.
Inge Carlsson sade att det är viktigt att koldioxidutsläppen och en del
andra utsläpp som är besvärliga för atmosfären minskas. Ja, det är riktigt.
Men en hel del har faktiskt gjorts i detta sammanhang.
I kompletteringspropositionen våren 1992 anslogs 500 miljoner kronor
bl.a. till satsningar på alternativ energi, biobränslen osv. Vissa frågor tas upp
i anslutning till behandlingen av frågan om att slå vakt om Östersjön. En del
av nämnda anslag kommer i fråga här.
I energipropositionen hösten 1991, om jag minns rätt, anslogs 625 miljo-
ner kronor bl.a. för utveckling av teknik för biobränslen.
I budgetpropositionen 1991/92 anslogs 200 miljoner kronor till just sådana
här åtgärder.
Samtidigt har biobränslekommissionen lagt fram ett förslag om hur man
på ett bättre sätt skall kunna förverkliga tanken, idén och viljan att gå över
till användning av naturliga bränslen, framför allt biobränslen. Andra alter-
nativ är energi från sol och vind.
Krispaketet nyligen har också en miljöprofil i och med höjningen av skat-
ten på bensin och den större spännvidden mellan blyad och blyfri bensin.
Det är en stor fördel från miljösynpunkt.
På miljöområdet händer det alltså en hel del. Jag kan säga att det också
kommer en koldioxidskatt, som i och för sig kunde vara tuffare. Den frågan
arbetar vi också med.
När det gäller freonerna har vi i Sverige kommit ganska långt. CFC, de
rena freonerna, skall bort 1995. Under senare hälften av 80-talet när de här
frågorna diskuterades, Inge Carlsson, ställde vi i Centerpartiet krav och sade
att avvecklingen av freonerna borde vara avklarad tidigare än 1995. Men den
dåvarande socialdemokratiska regeringen höll fast vid årtalet 1995. Det är
det årtal som vi arbetar med. Vi kan ju inte utan vidare ändra det.
Trots att vi har åstadkommit en minskning av användningen av freoner
med ungefär en tredjedel, uttalade utskottet i våras ganska starkt att det är
viktigt med fortsatta ansträngningar i det här arbetet.
Vi har också beslutat att kommunerna fr.o.m. den 1 januari 1995 är skyl-
diga att ta hand om freoner i avfallet. Jag tänker då på bl.a. kylskåp. Om jag
minns rätt var det inte regeringen som kom med det förslaget, utan det var
ett förslag som antogs under pågående behandling till följd av motioner från
övriga partier. 1 det sammanhanget kommer kommunerna att ha möjlighet
att överta en differentierad avfallstaxa. Det kan leda till att de tar betalt för
sådana här tjänster.
Sedan har vi de lättare freonerna, HCFC, som har ersatt CFC i vissa sam-
manhang och som också skall avvecklas. Det har miljöministern klart utta-
lat. Jag lyssnade på ett program i radion häromdagen, där det beskrevs hur
man tack vare beslut som fattats om förbud tagit fram ersättningsmedel. Det
rör sig inte om ett ersättningsmedel utan om många sådana inom olika områ-
den.
Slutligen: Socialdemokraterna har reserverat sig när det gäller frågan om
en skärpning av Montrealprotokollet. På den punkten har vi samma uppfatt-
ning. Regeringen har i de förhandlingar som nu pågår i Köpenhamn fram-
ställt ett krav på en skärpning av Montrealprotokollet. Tyvärr kan jag inte
ge Inge Carlsson besked om innehållet beträffande det här kravet. Vi har
faktiskt försökt få information, men av förhandlingstekniska skäl har man
inte lämnat ut någon sådan. Enligt vad som rapporterats från förhandling-
arna är det svenska arbetet, nu som tidigare, framgångsrikt.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i betänkandet.
Anf. 57 INGE CARLSSON (s) replik:
Herr talman! Lennart Brunander inledde med att säga att det inte hände
så mycket på miljöområdet under de senaste tre åren med Socialdemokra-
terna vid regeringsmakten. Men jag tror att det aldrig har hänt så mycket på
miljöområdet som just under de tre åren. Det är därför som vi under de se-
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Vatten- och luftvård
55
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Vatten- och luftvård
naste 18 månaderna väldigt mycket har kritiserat utvecklingen och sagt att
det nu inte händer någonting.
Olof Johansson har uttalat att Socialdemokraterna gjorde så mycket un-
der sin senaste regeringsperiod att det inte återstod särskilt mycket att göra.
I och för sig, det skall jag erkänna, har man nog vaknat och insett att miljö-
problemen finns kvar på många områden. Mot den bakgrunden tycker jag
att det är bra att Lennart Brunander räknat upp några saker som är på gång.
I jordbruksutskottet handlar 60 % av ärendena om miljöpolitik. Vi social-
demokrater anser att miljöproblemen fortfarande är så stora både i vårt land
och internationellt att det är nödvändigt att jordbruksutskottet fr.o.m. den
1 januari 1993 görs om till ett miljöutskott. Hur ser Lennart Brunander, som
ju rätt mycket talar om och är insatt i dessa frågor, på detta? Håller Lennart
Brunander med oss socialdemokrater när vi säger att miljöfrågorna är så vik-
tiga att det behövs ett övergripande miljöutskott?
När det gäller freonerna och det senast tillkomna sakerna på det området
handlar det faktiskt om propositionen från 1990/91. Idén kom alltså från vårt
parti.
Som svar på min fråga vad det aktuella förhandlingsprotokoll innehåller
som enligt jordbruksutskottets beskrivning finns, säger Lennart Brunander
att han inte kan redogöra för det. Han har inte fått tag i protokollet. Men
jag kan tala om att jag har tagit reda på vad protokollet handlar om. Jag har
ett exemplar som jag fick i går. Tyvärr är protokollet, som omfattar 40 sidor,
skrivet på engelska. Därför har jag inte haft vare sig möjlighet eller tid att
sätta mig in i det. Det är anledningen till att jag frågade Lennart Brunander,
som ju företräder jordbruksutskottet samt ett av regeringspartierna, vad
protokollet innehåller. Någon information måste ni ju ha fått.
Om företrädare för mitt parti skulle ha åkt och förhandlat i en sådan viktig
internationell fråga, hade det varit självklart att vi som tillhör jordbruksut-
skottet och handhar en mängd olika miljöfrågor skulle ha blivit informerade.
Är det så illa i den här regeringen, som talar om öppenhet, att inte ens de
främsta borgerliga företrädarna inom miljöområdet i vårt utskott har känne-
dom om vad protokollet innehåller?
Anf. 58 LENNART BRUNANDER (c) replik:
Herr talman! Jag skall ge Inge Carlsson rätt på en punkt, nämligen att vi
när vi fick propositionen om miljön våren 1991 aldrig hade fått så mycket på
en gång. Men det tog tre år. Det hände ingenting under de här tre åren. Man
samlade ihop alltihop och lade fram det vid ett enda tillfälle, för att ha någon-
ting att komma med till valet, antar jag.
Vi har valt en annan väg för vårt arbete, nämligen att försöka att ta upp
frågor efter hand. Det går inte att göra allt på en enda gång.
Det är naturligtvis riktigt, som Inge Carlsson påpekar, att beslutet våren
1991 kräver en uppföljning, eftersom det var ett antal frågor som vi då beslu-
tade om. De måste fullföljas även av den nya regeringen, eftersom vi stod
bakom väldigt mycket av innehållet i propositionen och eftersom vi tog ini-
tiativ till en hel del av förslagen.
Även om omhändertagande av freoner i avfallet nämndes i propositionen,
56
var det en idé som vi fått reservera oss för ett antal gånger innan den slutligen
kom i ett förslag från den socialdemokratiska regeringen.
Frågan om protokollet och vad som står i förhandlingsutspelet från Sve-
rige kan jag, som jag sade tidigare, inte gå in på. Jag är inte bättre på eng-
elska än Inge Carlsson, så jag kan inte hjälpa honom på den punkten.
Vad skall utskottet heta? Skall det heta miljöutskott eller jordbruksut-
skott? Min uppfattning är att det skall vara ett miljö- och naturresursutskott.
Naturresurserna är en grundläggande förutsättning för både miljöverksam-
het och all biologisk verksamhet. Jag tror inte att man bara skall handha ke-
mikalier och lagstiftning, utan man skall ha hand om naturresursfrågorna.
Där innefattar jag jordbruket, skogen, fisket och miljön.
Anf. 59 INGE CARLSSON (s) replik:
Herr talman! När f.d. miljöministern Birgitta Dahl informerade oss innan
hon deltog i viktiga internationella överläggningar och förhandlingar be-
hövde hon inte göra det på engelska. Hon kunde naturligtvis informera oss
på svenska om vilken strategi och vilket innehåll som fanns med i regeringens
paket. Det är bara att konstatera att den här regeringen inte är öppen mot
sina främsta förespråkare i vårt utskott. Det tycker jag är synd.
Lennart Brunander pratar om att det är mycket på gång. Ozonskiktets till-
stånd är mycket allvarligt. För bara några veckor sedan tog jag del av Lant-
bruksuniversitetets utredning om det marknära ozonskiktet. I utredningen
konstaterar man att svenskt jordbruk går miste om flera miljarder kronor på
grund av ozonskador.
Vi i vårt parti tycker, även om vi inte behandlar den frågan i jordbruksut-
skottet, att man nu måste införa en skatt på de s.k. mjuka freonerna. Jag
tycker inte att vi behöver vänta längre på alla de internationella överenskom-
melserna. Som jag sade i mitt inledningsanförande måste vi i Sverige på nå-
got sätt gå före i de här olika frågorna. De större globala frågorna skall vi
klara internationellt. Men man får inte glömma bort sitt eget land. En skatt
på de mjuka freonerna skulle innebära en stor förstärkning av det svenska
jordbruket. Bara det borde Lennart Brunander och andra kunna driva mer
aktivt.
Anf. 60 LENNART BRUNANDER (c) replik:
Herr talman! Det som händer i Köpenhamn är naturligtvis viktigt. Jag har
fullt förtroende för dem som är där och förhandlar. De pågående förhan-
dingarna förs på engelska, så den information som kommer därifrån är möj-
ligtvis på engelska. Jag har inte sett den.
De mjuka freonerna, som Inge Carlsson pratade om senast, har förvisso
en betydelse för det ozonskikt som finns där uppe, det som vi skall vara
rädda om. Därför finns det också anledning och motiv att ha en skatt på
dessa freoner. Det har även miljöministern sagt.
Men skall vi klara de här frågorna måste vi veta vad som påverkar det ena
och vad som påverkar det andra. Det marknära ozonet har ett helt annat
ursprung än de freoner som vi använder i det sammanhang som vi nu talar
om. Det är det som går upp. Det marknära ozonet skapas bl.a. genom bilav-
gaser och en del andra utsläpp. Det är kväveoxider och kolväten som efter
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Vatten- och luftvård
57
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Vatten- och luftvård
58
en tid i solljus bildar ozon. Det marknära ozonet är då skadligt för all växtlig-
het. Det klarar vi genom att ställa krav på transportväsendet, genom att
övergå till biobränslen, för att på det sättet få mindre utsläpp.
Men vi kommer inte helt bort från problemet ens med biobränslen. Kolvä-
ten och kväveoxider bildas i olika sammanhang. Det är mycket viktigt att vi
får ned de halterna, för skadorna på skogen och naturen i övrigt är omfat-
tande. Det arbete som vi alla är överens om att göra för att skydda naturen,
att ha naturvårdsområden så att människor kan se hur saker och ting funge-
rar ute i naturen och för att bevara olika växter, är inte särskilt meningsfullt,
om växtligheten dör därför att vi skapar utsläpp som bildar ett marknära
ozon.
Men det är inte samma sak som det vi diskuterar när vi talar om Montreal-
protokollet. Det handlar om ozonskiktet i rymden. Det andra ozonet är vi
skyldiga till här hemma. I stor utsträckning är vi skyldiga till de utsläpp som
sker. En viss del i södra och västra Sverige kommer från Danmark och kan-
ske från Europa, men inte mycket.
Anf. 61 MAX MONTALVO (nyd):
Herr talman! I Ny demokratis motion T429 vill vi skapa realistiska regler
för import av hobbybilar av 1976-1988 års modell, intagna för eget bruk.
Vad är då hobbyfordon? Hobbyfordon är bilar, motorcyklar och andra lik-
nande fordon som man, oftast inom föreningar, större delen av tiden skruvar
på. Man är ute på vägarna väldigt litet med dessa fordon. De är specialför-
säkrade. Man kan även registrera dem i specialregister, om man så vill.
Dessa hobbyfordon är mycket viktiga. De stärker livskvaliteten hos de
människor som tycker om sådana här saker. Att inta den sortens negativa
inställning som man möts av i utskottsbetänkandet är av ondo.
Utskottet hänvisar till en behandling av ärendet i JoU8 och avstyrker vår
motion. Att Socialdemokraterna bedrev förmynderi över vissa grupper i
samhället under den tid de satt vid makten känner inte minst hobbybilisterna
till. Men att detta elände skulle fortsätta under en borgerlig regering kunde
man inte tro, i alla fall inte om man läste de uttalanden som vissa partiledare
gjorde i hobbybilspressen under valrörelsen.
Jag citerar här ur den utfrågning som en tidskrift publicerade i valrörelsen
1991. Jag återger först frågan som ställdes till partiledarna: ”Den 19 april
1990 införde nuvarande regeringen, genom retroaktiv lagstiftning, en be-
stämmelse som i praktiken innebär importförbud av personbilar av årsmo-
dellerna 1976-88. Kommer partiet att ta bort denna bestämmelse om partiet
hamnar i regeringsställning?”
Carl Bildt säger som svar på detta: ”Ja, vi kommer att arbeta för att be-
stämmelsen tas bort. I riksdagen har vi krävt att regeringens beslut ska rivas
upp. Import- och handelsbegränsningar ska motverkas på alla områden.”
Eftersom Moderaterna är det största partiet i regeringen förmodar jag att
det fanns någon substans i det uttalandet.
Facit av den förda politiken på detta område visar på två möjligheter. An-
tingen har vissa partiledare inte haft sina idéer förankrade i det egna partiet,
eller så var dessa uttalanden enbart populistiska. Kan sådana uttalanden
komma från också seriösa partier? Jag bara frågar.
Dubbelmoralen visar sig även på annat sätt. Man säger sig vilja värna om
miljön i första hand. Anledningen till att hobbybilisterna inte kan acceptera
den tanken är det faktum att bilar som tagits in från Californien inte gått
igenom besiktningen i Sverige, trots att de haft bättre utrustning. Om man
eftermonterar en katalysator på en äldre bil kan man besiktiga den som van-
ligt. Då bedöms katalysatorn vara en ljuddämpare. Om man vill registre-
ringsbesiktiga en bil med eftermonterad katalysator går den inte igenom be-
siktningen.
Vi i Ny demokrati hävdar att dessa hobbybilar, som går 100 till 500 mil per
år, inte nämnvärt påverkar det globala miljöproblemet. Vi anser vidare att
man bör stimulera ungdomen till meningsfull sysselsättning. Förbud som
stoppar kreativa ungdomar i deras bilhobbyutövning skapar antipati mot
myndigheter. Besvikelsen kan i förlängningen leda till spritmissbruk.
Vi har däremot förståelse för att myndigheterna vill stoppa dem som tar
hem bilar för eget bruk - det heter så - och sedan gör affärer med dessa. Det
gagnar inte motorhobbyn. Det finns säkert möjlighet att stävja detta, t.ex.
genom förbud att avyttra fordonet inom tre år. Det finns säkert andra lös-
ningar också. Vi är intresserade av att vara med och ta fram dessa lösningar.
Herr talman! Den samlade bilden av jordbruksutskottets behandling av
denna fråga får mig att starkt ifrågasätta om detta ärende ligger inom utskot-
tets kompetensområde. Det hade varit mer logiskt att frågan behandlats i
trafikutskottet. Det är både synd och skam att hålla på med miljöfrågor på
en nivå där miljöpåverkan är försumbar.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 12 §.)
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1992/93:FiU3 Kapital för tillväxt (prop. 1992/93:41).
Anf. 62 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Herr talman! Denna höst har det talats mycket om vikten av samarbete
och samverkan. Alla är överens om att stora ansträngningar har gjorts från
regeringspartierna och från Socialdemokraterna för att åstadkomma samsyn
om vissa grundläggande förändringar i syfte att lösa för vårt land viktiga frå-
gor.
Just därför är jag ledsen att behöva konstatera att det i detta ärende tyvärr
inte har varit så. Man kan fråga sig varför. Jag vet inte om det kan finnas
någon inneboende sprängkraft i denna fråga. Egentligen tror jag inte att det
är så. Sättet att hantera ärendet är nog betingat av att regeringspartierna i
utskottet, för att få stöd av Ny demokrati, var - och tydligen fortfarande är -
beredda till snart sagt vad som helst.
Detta innebar att vi i finansutskottet i våras vid sittande bord fick ett för-
slag uppläst för oss av utskottets ordförande. Det rådde stor förvirring om
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Kapital för tillväxt
59
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Kapital för tillväxt
60
vad förslaget egentligen innebar, hur mycket pengar det gällde, hur organisa-
tionen skulle vara och om det var ett eller flera bolag som skulle bildas osv.
Riksdagens beslut innebar att regeringen skulle återkomma med förslag.
Det har vi här nu.
Först vill jag deklarera att det finns skäl för att åtgärder vidtas för att un-
derlätta de mindre och medelstora företagens möjligheter att få tillgång till
riskkapital. Inget tvivel skall råda om att vi inser problemen vad gäller denna
fråga, inte minst mot bakgrund av den finanskris som vi nu, och enligt min
bedömning för en lång tid framåt, är och kommer att vara mitt uppe i. Det
är uppenbart att många mindre och medelstora företag upplever allvarliga
problem med sin finansiering. Man anser att kreditgivningen stramats åt i
bankerna och att kraven på säkerhet har skärpts.
Än en gång: Vi inser betydelsen av att det finns medel för finansiering av
små och medelstora företag. Vi har redan tidigare medverkat till att resurser
ur Allmänna pensionsfonden har använts till det ändamålet. Enligt vår me-
ning är det rimligt att en del av AP-fondens medel kan placeras i aktier i
mindre företag. Vi tycker t.o.m. att det kan övervägas om det kan ske genom
inrättande av sådana riskkapitalbolag som föreslås i propositionen. Men -
och det är det avgörande - dessa bolag bör i så fall kvarstanna i Allmänna
pensionsfondens ägo och även i framtiden bidra till att stärka pensionssyste-
met. Det kan inte vara rimligt att staten inrättar riskkapitalbolag och sedan
skänker bort dem till storföretag och banker.
I den situation som nu råder, med ett ytterst allvarligt läge i den offentliga
sektorns finansiella sparande, är det inte rimligt att försvaga de offentliga
finanserna med ytterligare 6,5 miljarder kronor. Det är tvärtom fullständigt
orimligt att göra så.
Borde inte utskottets talesman - om det är herr Wittbom eller herr Jene-
vall får ni avgöra själva; det kanske är båda - fundera på hur medborgarna
ser på detta? I den s.k. krisproposition som utskottet nu bereder läggs onek-
ligen stora bördor på Sveriges folk. Det är höjd pensionsålder, försämrade
sjukförmåner och kraftigt höjda skatter. Samtidigt som detta sker står ni i
begrepp att skänka bort 6,5 miljarder kronor.
Jag påstår att denna generositet med allmänna medel är minst sagt upp-
seendeväckande. Jag påstår dessutom att det är uppenbara risker för att det
ni nu gör hos stora breda medborgargrupper kommer att uppfattas som om
det ekonomiska läget inte är så allvarligt som ni, och också vi, påstår. Kan
regering och riksdag skänka bort 6 500 miljoner kronor till företag, många
av dem stora, och banker, då kan det väl inte vara så farligt med ekonomin,
säger man sig. Förstår ni inte att ni ”leker med elden”?
Herr talman! Först ville jag ta upp sakinnehållet i utskottets förslag, men
jag måste faktiskt ett ögonblick uppehålla mig vid majoritetens övermaga
sätt att hantera frågan. Som jag tidigare sade fick vi i våras i utskottet ett
förslag uppläst, inte ett papper. Detta upplästa förslag fick vi efter flera bord-
läggningar för, som det sades, ”ytterligare beredning bland regeringspar-
tierna”.
Regeringen har därefter haft mer än fyra månader på sig att hantera frågan
i regeringskansliet. Jag förstår att det har varit många stridiga viljor inblan-
dade i detta beredningsarbete. Det har jag inga synpunkter på. Det är majo-
ritetens problem. Vad jag däremot har synpunkter på är att när förslaget nu
kom tillbaka var det fortfarande dåligt handlagt. Inte något som helst remiss-
förfarande var genomfört. När vi då, med stöd av riksdagsordningens 4 kap.
10 § begärde att ärendet skulle remitteras till Riksbanken, Finansinspektio-
nen och konstitutionsutskottet, då förebar majoriteten ”allvarligt men” för
att vägra oss dessa remisser.
Herr talman! Någon måtta borde det vara på majoritetens maktfullkom-
lighet. Enligt förarbetena till riksdagsordningen är rätten att erhålla upplys-
ningar och yttranden konstruerad som en minoritetsrättighet. Grundlagbe-
redningen förutsatte att utskotten vid sådan begäran skulle visa generositet.
Mycket kan sägas, men visat generositet, det har utskottets majoritet verkli-
gen inte gjort i den här frågan. Majoriteten har inte heller anfört några verk-
liga skäl för att förvägra de begärda remisserna. Man har bara rent allmänt
sagt att remissen skulle fördröja behandlingen och bildandet av de nya bola-
gen.
Det är för varje insiktsfull bedömare uppenbart att de skäl som majorite-
ten anför inte räcker för att åberopa avsevärt men. Detta kan påstås om snart
sagt varje ärende i denna riksdag. Jag påstår att majoriteten inte har handlat
i enlighet med grundlagens avsikt och - och detta är det allvarliga, herr tal-
man - därmed har eliminerat grundlagens minoritetsskydd.
Allmän brådska - i det här fallet för att beredningen skötts valhänt - kan
inte och får inte vara skäl för att avvisa en minoritets begäran om ytterligare
upplysningar för att riksdagen skall veta att beslut fattade i denna kammare
är korrekta och väl underbyggda.
Sammanfattningsvis: Som jag visat är detta ärende för det första dåligt be-
rett. För det andra har inte majoriteten visat skälig hänsyn till vår begäran
om inhämtande av ytterligare upplysningar.
Det viktiga är dock att förslaget är orättfärdigt i ett för landet allvarligt
läge. När ni, och i vissa stycken även vi, ställer stora krav på uppoffringar
hos landets medborgare, när statsministern som vi hörde för några timmar
sedan här i kammaren annonserade att det s.k. tredje krispaketet skall ge-
nomföras i stora delar och t.o.m. tidigareläggas, just då är ni beredda att
skänka bort 6 500 miljoner kronor. Är ni fullständigt renons på vad som är
politiskt riktigt och klokt? Har ni ingen som helst känsla för rättvisa?
Det vore förmätet av mig att ge regeringsföreträdarna några råd. Därför
avstår jag från det. Jag vill bara konstatera: I denna fråga har ni valt konfron-
tationens väg, inte samverkans. I denna fråga har ni valt strid, inte fred. Ni
har inte ens valt vapenvila.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till samtliga s-reservationer och avslag på
propositionens förslag.
Anf. 63 BENGT WITTBOM (m):
Herr talman! Jag tycker att Arne Kjörnsberg tog i alldeles väldigt. För att
ta formaliafrågan först vill jag bara påminna Arne Kjörnsberg om att han
inte är helt fri från erfarenhet av att köra över minoritetsskyddet i frågor
som är mycket större än denna. Som exempel kan jag nämna införandet av
förnyelsefonderna, då man snabbt klippte 20 miljarder kronor från det
svenska näringslivets kassor, samtidigt som man förvägrade en ordentlig be-
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Kapital för tillväxt
61
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Kapital för tillväxt
redning i det ärendet. Arne Kjörnsberg tycker uppenbarligen att det går bra
med bristande beredning när man tar pengar från näringslivet men kräver
en mycket omfattande beredning när man vid något enstaka tillfälle vill ge
närigslivet någonting tillbaka, vilket i dag är nödvändigt.
Herr talman! Beträffande ”allvarligt men” räcker det med att läsa upp
några siffror. Antalet konkurser i Sverige som berörde företag var 17 378
1991. Dessa konkurser berörde nästan 65 000 anställda. Fram till september
i år har antalet konkurser varit drygt 15 000. Så här långt har nästan 60 000
anställda berörts. Vad kan då vara viktigare än att riksdagen tar sitt ansvar
och ser till att vi i bank- och finanskrisens Sverige gör vad vi kan för att få en
fungerande riskkapital- och företagsfinansieringsmarknad. Allt som fördrö-
jer ett beslut i den riktningen bidrar ytterligare till att försvaga svenskt nä-
ringsliv och till att ställa fler människor utan riktiga jobb. Det ansvaret är i
alla fall inte den här riksdagsmajoriteten beredd att ta på sina axlar. Men det
är tydligen Arne Kjörnsberg och Socialdemokraterna.
Herr talman! Dagens beslut är steg 1 i den konkreta avvecklingen av lönta-
garfonderna. Grundstrukturen i det förslag som finansutskottet lägger fram
svarar väl emot kravet på att tidigare konfiskerade vinstmedel till löntagar-
fonderna skall återgå till företagen.
Som vi hörde av Arne Kjörnsberg fortsätter Socialdemokraterna nu som
under hela striden och processen om löntagarfonderna att bråka och göra
motstånd, trots att vi vet att löntagarfonderna under den tid som de verkade
inte avsatte några som helst positiva resultat. Tvärtom blev löntagarfonderna
en halvmesyr som socialiseringsinstrument betraktat, såväl utifrån politiska
som utifrån ekonomiska utgångspunkter.
Men i stället för att tyst lämna de av verkligheten raserade bastionerna
fortsätter Socialdemokraterna att göra motstånd. Man undrar varför, men
slutsatsen är ganska uppenbar. Djupt i den socialdemokratiska partisjälen
finns ännu socialiseringsambitionerna kvar, vilket Arne Kjörnsberg bekräf-
tar genom att säga att det visserligen är viktigt med riskkapitalsatsningar
men att dessa skall ske inom AP-fondernas ram. Sedan faller man tillbaka
på sin gamla och tydligen ännu aktuella idé, att man vill fortsätta att bygga
för att göra svenskt näringsliv i ännu högre utsträckning mer och mer bero-
ende av staten. Den politiken ställer inte den här riksdagsmajoriteten upp
på.
Finansutskottet föreslår nu riksdagen att genom ett första beslut väsentligt
öka tillgången på reellt riskvilligt kapital. Det är meningen att 6,5 miljarder
kronor skall sättas in i en decentraliserad organisation med verksamhet över
hela landet.
Organisationen framgår av utskottets betänkande, men i korthet skall den
bestå av två portföljbolag med drygt 2 miljarder i eget kapital. Dessa port-
följbolag skall verka tillsammans med sex riskkapitalbolag, vart och ett med
400 miljoner kronor i eget kapital. I denna organisation finns det också
utomordentligt stora ambitioner att skapa en heltäckande verksamhet över
hela landet och att hitta alla de riskvilliga och bra projekt som behöver finan-
siering. Dessutom finns ambitionen att samverka med andra aktörer på
marknaden, som har visat sig vara duktiga på att göra lönsamma placeringar.
62
På det sättet kommer ambitionerna att kunna skapa bra utvecklingsförut-
sättningar att realiseras.
Herr talman! En uppgift för den nya organisationen är, förutom att ut-
veckla den svenska riskkapitalmarknaden, att se till att det skapas en mark-
nad för försörjning av mellankapital till framför allt de mogna företag som
inte tidigare har haft någon sådan marknad. Detta är en viktig uppgift för att
dagens svenska näringsliv skall kunna fortsätta att utvecklas.
För oss är det alldeles naturligt med privatisering av riskkapitalbolagen,
Arne Kjörnsberg. Det sätt som vi har valt att lämna tillbaka löntagarfonds-
pengarna på är ganska finurligt. Medlen återgår till de företag som har beta-
lat in vinstdelningsskatt i proportion till inbetalade pengar. Företagen får
alltså inte några pengar, utan de får tillbaka inbetalade medel i form av ak-
tier. Med aktierna följer ett ansvar att på bästa möjliga sätt förvalta det kapi-
tal som aktierna representerar.
Herr talman! På det sättet blir denna del i utskiftningen av löntagarfonds-
medlen inte bara ett utlovat återförande av medel, - ett viktigt steg i avveck-
lingen av löntagarfonderna - utan också en utmaning för svenskt näringsliv
att förvalta dessa medel på ett sätt som gör att de växer i värde, att de sätts
in i utvecklingsbara projekt och att de används av svenskt näringsliv som ett
viktigt medel för att skapa den utveckling som vi så oundgängligt behöver
för att få balans i svensk ekonomi, för att få en tillväxt i riktiga nya jobb och
för att få en bra utveckling i vårt land.
Herr talman! Jag förstår att Arne Kjörnsberg inte riktigt ställer upp på de
grundläggande tankar som ligger bakom finansutskottets majoritetsförslag.
Det blir uppenbart vid en tillbakablick på den filosofi som ligger till grund
och som har legat till grund för socialdemokratiska satsningar via regering
och riksdag på företagsutveckling i vårt land. Socialdemokraterna har hela
tiden utgått ifrån tanken att politiker bättre skulle förstå hur resurser i nä-
ringslivet skall användas för att skapa utveckling. Ni Socialdemokrater har
haft tillfälle att hålla på med detta i ganska många år. Ni har skapat stödpro-
gram, statliga investmentbolag, löntagarfonder och allt vad det är. Resulta-
ten kan vi avläsa: oerhört mediokra. Hade de varit framgångsrika skulle vi i
Sverige i dag ha haft ett starkt och omfattande näringsliv. Det har vi inte,
herr talman. Det är just dessa problem som vi kämpar med nu.
Nuvarande riksdagsmajoritet vänder på pannkakan och utgår från att de
som sköter svenskt näringsliv har ägaransvar och att de som driver små och
medelstora svenska företag är bättre skickade att svara för satsningar, riskta-
gande och insatser för att få svenskt näringsliv att växa, därav den för oss
mycket naturliga konstruktionen som det här förslaget har fått.
Herr talman! Jag förstår att Arne Kjörnsberg och Socialdemokraterna
bråkar i formaliafrågorna av den mycket enkla anledningen att de i sakfrå-
gan har mycket svårt att hitta argument mot det nu framlagda förslaget. I den
politiska frågan förstår jag Arne Kjörnsberg, för som känslostämningarna är
ute i det svenska samhället i dag måste det vara nästintill otänkbart att ställa
sig i talarstolen och föreslå en fortsatt politik av gammal socialdemokratisk
modell, där utgångspunkten var att öka den politiska sektorns inflytande
över näringslivet och därmed driva fram en utveckling mot ett alltmer socia-
liserat svenskt näringsliv.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i dess helhet.
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Kapital för tillväxt
63
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Kapital för tillväxt
64
Anf. 64 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Herr talman! Bengt Wittbom - välkommen herr näringsminister - tycker
att jag bråkar och gör motstånd. Han förtar mig dessutom rättigheten att
göra det, inte utsagt men outsagt. Det är en självklarhet, herr Wittbom, att
jag företräder mina väljare. Så länge talmannen inte klubbar ner mig förbe-
håller jag mig faktisk rätten att framföra mina åsikter i denna kammare. Om
Wittbom t.o.m. vill kalla det för att bråka, ta i och göra motstånd, är det helt
okej för min del. Jag ser det närmast som ett överbetyg när betygsättningen
kommer från det hållet.
Herr Wittbom säger att det för er är alldeles normalt att återbetala vinst-
delningsskatten. Om dessa pengar hade funnits kvar i företagen - låt oss hy-
potetiskt anta att någon vinstdelningsskatt inte utgått - tror herr Wittbom då
att de anställda i företagen hade fått en del utav dessa pengar? Jag påstår att
det skulle ha blivit så. Svensk fackföreningsrörelse - både på arbetar- och
tjänstemannasidan - är så stark att den skulle ha sett till att förhandla sig till
delar av dessa pengar. Men nu skall ni ge tillbaka pengarna till stora och små
företag och till banker.
Herr Wittbom anklagar mig och det parti som jag representerar för att ha
socialiseringsambitioner. Låt mig erkänna - detta kommer från hjärtat herr
Wittbom - att så bra på att socialisera som ni är, har vi aldrig varit. Förra
mandatperioden, 1976-1982, som ni hade regeringsansvaret var det så. Nu
är det likadant. I nästa valrörelse kan vi nog inte utfästa så speciellt många
vallöften, men ett vill jag formulera, herr Wittbom: Vi lovar att så snart som
möjligt privatisera de banker som ni nu med fantastisk fart håller på att so-
cialisera.
Beträffande sakfrågan: Ni lämnar tillbaka 6 500 miljoner kronor samtidigt
som ni begär stora uppoffringar av medborgarna i Sverige. Det är detta som
är orättfärdigt och fel och som jag bekämpar.
Anf. 65 BENGT WITTBOM (m) replik:
Herr talman! Arne Kjörnsberg får naturligtvis säga precis vad han vill från
denna talarstol. Det reglerar inte jag, utan talmannen. Men Arne Kjörns-
berg får ju finna sig i att bli emotsagd.
Skälet till att jag faktiskt uppfattar Arne Kjörnsbergs inlägg i betänkan-
dets huvudreservation som bråkigt motstånd är att ni socialdemokrater inte
har mycket att säga i själva sakfrågan. Där säger ni heller inte mycket. Det
är litet en passant - det är säkert så att svenskt näringsliv och de små och
medelstora företagen behöver riskvilligt kapital, punkt. Därefter går ni in på
formaliafrågor.
För det första sitter inte medvetenheten om de stora behov som finns ute
i näringslivet särskilt djupt. För det andra tycks det vara de formella och poli-
tiska utgångspunkterna som är viktigare för er.
Jag tror att jag nästan kan om inte lova så i alla fall säga till herr Kjörns-
berg att om löntagarfondspengarna hade funnits kvar i företagen och om lön-
tagarfonderna inte hade funnits, hade utvecklingen i svenskt näringsliv un-
der de år som de fanns varit väsentligen bättre. Detta har två orsaker. Den
ena är naturligtvis att man undandrog företagen resurser. Den andra är den
psykologiskt oerhört negativa stämning som inrättandet av löntagarfonderna
skapade. Att ge tillbaka pengar från löntagarfonderna är för oss naturligt
Det kan inte vara överraskande för Arne Kjörnsberg. Löftet utfästes vid det
tillfälle då riksdagen fattade beslut om att inrätta löntagarfonderna.
Mycket kan sägas om socialisering i kristider, Arne Kjörnsberg. Man kan
vända på det hela och säga att det tycks vara så att borgerliga regeringar och
majoriteter återkommande tycks få uppgiften att sopa upp efter misslyckad
socialdemokratisk politik.
Jag tycker att Arne Kjörnsberg skall tala mycket tyst om bankerna. Orsa-
ken till sakernas tillstånd är väl kända, och ansvaret har tagits gemensamt av
regeringspartierna och Socialdemokraterna. Därför skall vi väl inte strida
om detta. Jag tycker att vi skall sänka tonläget något och ägna oss åt den
faktiska problematiken.
Anf. 66 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Herr talman! Bengt Wittbom säger att talmannen reglerar vad som sägs
från denna talarstol. Det är jag glad för.
Det enda som jag reagerade för i min förra replik var att Bengt Wittbom
gjorde en stor affär av att jag råkade ha åsikter om detta - jag var bråkig,
jag gjorde motstånd, osv. Bengt Wittbom sade att jag hanterade sakfrågan
en passant, som han uttryckte det.
Jag vill påminna kammarens ledamöter om att jag faktiskt sade att man
först skulle ta upp sakfrågan, eftersom jag tycker att den är viktig. Jag tog
upp den t.o.m. i två omgångar. Sedan avslutade jag mitt anförande med sak-
frågan. Men det var viktigt och nödvändigt för mig att för kammaren också
tala om hur majoriteten i finansutskottet uppträder och hur den hanterar
riksdagsordningens formuleringar om minoritetsskydd. Då tillåter jag mig
faktiskt att göra detta, herr Wittbom.
Ni skall ge tillbaka pengarna till företagen. Min korta och enkla fråga
kvarstår: Tror herr Wittbom att någon del av pengarna, om de hypotetiskt
tänkt hade varit kvar i företagen, på något sätt hade tillkommit löntagarna?
Nu delar ni ut aktier till ett värde av 6 500 miljoner kronor. Detta gör ni
till stora och små företag och till banker. Samtidigt kräver ni stora uppoff-
ringar av Sveriges medborgare.
När det gäller sakfrågan råkar det vara på det sättet att det redan i dag
finns ungefär 20 riskkapitalbolag. Flera av dem har statlig anknytning. I
dessa finns det 2500 miljoner kronor. Bara 900 miljoner kronor av dessa
pengar är investerade som riskkapital.
Jag vill ställa en fråga till herr Wittbom. Hur många konkurser - inte ex-
akt, inte på hundratalet, bara så där mellan tummen och pekfingret - kom-
mer att kunna undvikas när ni inför dessa riskkapitalbolag?
Herr Wittbom gjorde i sitt första inlägg en uppräkning av antalet konkur-
ser, vilket är väl känt för mig. Men frågan är hur många konkurser som kom-
mer att kunna undvikas på grund av att ni nu delar ut 6,5 miljarder.
Anf. 67 BENGT WITTBOM (m) replik:
Herr talman! Som svar på Arne Kjörnsbergs fråga kan jag bara säga att
fler bra riskprojekt under alla omständigheter kommer att finansieras. Där-
med blir det en bättre utveckling i fler företag. Det är det som är målsätt-
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Kapital för tillväxt
5 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 31
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Kapital för tillväxt
66
ningen med det beslut som vi nu är på väg att fatta. Det är också detta som
är väsentligt för svenskt näringsliv och för våra möjligheter att bidra till flera
riktiga jobb i en arbetslöshetssituation som är krisartad.
Jag bara undrar, Arne Kjörnsberg, av vilket skäl ni så sent gick in på for-
maliafrågan. Jag vill bara erinra om att riksdagen fattade beslutet om att in-
rätta riskkapitalbolagen i våras. Det har gått månad efter månad sedan dess.
Ärendet har varit föremål för behandling i utskottet, och det var först vid
slutbehandlingen som Socialdemokraterna reste frågan om remisser och be-
redning. Jag tycker att det talar för sig självt.
Det andra som gör mig litet förundrad är att det i Socialdemokraternas
huvudreservation, trots vetskap sedan i våras om att en omfattande riskkapi-
talbolagsverksamhet omfattande 6,5 miljarder kronor skulle komma att in-
rättas, finns knappt en mening som pekar på ett alternativ. Det finns inte
mycket i Arne Kjörnsbergs inlägg här i dag som talar om ett alternativ, utan
han gör bara ett kort konstaterande om att det nog är möjligt att företagsam-
heten i Sverige behöver ökad tillgång på riskkapital. Herr talman! Jag tycker
att också detta talar för sig självt.
Arne Kjörnsberg frågade om löntagarna skulle ha fått del av pengarna om
de aldrig hade dragits in till löntagarfonderna. Ja, naturligtvis skulle de ha
fått det. De hade fått del av en bättre utveckling i svenskt näringsliv - högre
tillväxt. Det är väl en självklarhet.
När beslutet om att inrätta löntagarfonderna fattades här i riksdagen, stod
riksdagsledamöterna i gamla riksdagshuset och tittade på de 120 000-130 000
företagare som protesterade. Om Arne Kjörnsberg och Socialdemokraterna
inte har förstått vilken hämsko när det gäller framtidstro och annat som detta
lade på svenskt näringsliv under lång tid, då har j ag en viss förståelse för vad
Arne Kjörnsberg har sagt här i dag.
Andre vice talmannen anmälde att Arne Kjörnsberg anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 68 BO G JENEVALL (nyd):
Herr talman! Ärade meddebattörer! Jag skulle först vilja hälsa näringsmi-
nistern välkommen till kammaren. Det är inte särskilt vanligt att ministrarna
går in i kammardebatter om utskottsärenden. Jag tycker att det är trevligt,
och jag tar det som ett uttryck för att även näringsministern anser att detta
är en mycket viktig fråga.
Det är dessutom en stor dag för svenskt näringsliv. Detta är en av de allra
största satsningarna på svenskt näringsliv, kanske den allra största någonsin.
Det borde uppmärksammas litet mer.
Historiken bakom att detta förslag har framkommit är naturligtvis att det
finns ett behov av denna satsning. Idéerna uppkommer hos enskilda männi-
skor och hos små företagare - tyvärr mera sällan i storföretagen. Men de har
haft mycket svårt att få något kapital till att förverkliga sina idéer. Detta för-
slag är ett viktigt inslag i detta sammanhang.
I början av förra årtiondet infördes venturekapitalet. Man trodde då att
man skulle kunna kopiera den amerikanska modellen. Det visade sig snart
att det var en felsatsning. Den amerikanska modellen utgick från 320 miljo-
ner människor. Men det är svårt att applicera detta på 8 miljoner människor.
Nu kan vi kanske få en möjlighet att få en annan effekt av det, eftersom vi
snart står inför EG-inträdet och då får en motsvarande storlek på befolk-
ningsunderlaget.
Det är framför allt det otillräckliga egenkapitalet hos företagen som gör
att de har svårt att utvecklas. De får i och med detta en dålig soliditet, vilket
i sin tur innebär att de inte blir kreditvärdiga och inte kan låna pengar.
Det som vi tycker var viktigt för denna satsning var snabbhet. Vi tog beslu-
tet i kammaren den 3 juni, och det hela är ju i praktiken i drift sedan början
av oktober. Vi fattar i dag det formella sista beslutet vad gäller privatise-
ringen.
Vad som är viktigt i detta sammanhang är att få till stånd en mångfald. I
ursprungsförslaget, som vi ligger bakom, hade vi skrivit detta i singularis-
form. Vi har haft nöjet och glädjen att under hand delta i arbetet, där man
gemensamt kunnat komma fram till att den lösning som nu presenteras är
ännu mycket bättre. Det är ett bra exempel på vad som kan göras med gott
samarbete.
Jag kan intyga att det ligger mycket arbete bakom det här, eftersom jag
till stor del har deltagit i detta arbete. För varje fråga som reses uppstår ju
omedelbart tio nya. Det ser mycket enkelt ut när det är färdigt, men jag för-
säkrar att det ligger ett stort arbete därbakom.
Det är nu mycket viktigt att hjälpas åt - och där har regeringen en mycket
väsentlig uppgift - med att verkligen få ut de positiva signalerna om det här
till näringslivet, så att näringslivet kan räta på ryggen och få tillbaka litet
grand av tilltron till framtiden.
Det här är faktiskt en mycket stor satsning, men det är till skillnad från
andra satsningar inte något bidragsgivande eller någon regionalpolitisk åt-
gärd. De här pengarna skall användas på ett effektivt sätt till att verkligen
stödja de goda idéerna och de nya produkterna, och det kan leda till framti-
dens företag som kan ge oss både inkomster och arbete.
De positiva signalerna skall inte underskattas. Det är synd att vi bara läser
om kris, kris och åter kris i tidningarna. Jag tycker att det är dags även för
media att hjälpa till med att föra fram de positiva sakerna.
Jag tycker att media borde ha observerat detta mera. TV-kamerorna
borde ha snurrat här, och radion borde ha direktsänt debatten. Det här är
en stor händelse i svenskt näringsliv. Men jag hoppas att regeringen i stället
med sina resurser kan föra ut detta budskap, så att det blir mera spritt än
hittills.
Med det här får näringslivet faktiskt sitt eget riskkapital. De här pengarna
kommer ursprungligen från näringslivet, och de sätts nu bokstavligen i hän-
derna på näringslivet för att det skall få den spänst som vi eftersträvar. Det
är också viktigt att näringslivet nu tar sitt ansvar. När det här är sjösatt över-
lämnas det till normala kommersiella krafter, och vi vet att de ibland har sina
avigsidor.
Men jag är säker på att dessa bolag med sina styrelser, som ju är helt nä-
ringslivsrelaterade, känner det här och kommer att visa att det är näringsli-
vet som kan sätta fart på utvecklingen. Det skulle vara en stor besvikelse om
det inte utvecklar sig i enlighet med de bakomliggande tankegångarna.
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Kapital för tillväxt
67
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Kapital för tillväxt
Man måste i detta sammanhang konstatera att löntagarfonderna var en
felaktig satsning. Vad gjorde man med löntagarfondskapitalet, som egentli-
gen skulle ha gjort samma sak som riskkapitalbolagen nu skall göra, nämli-
gen satsa på näringslivet och utveckla det? Jo, i stället köpte man börsaktier
för att på så vis vara med i 80-talets rally och se om man kunde utöka kapita-
let. Det var, lindrigt sagt, en fullständig flopp.
Men det var en god sak med löntagarfonderna, vars former vi nu har av-
vecklat men vars positiva del är kvar, nämligen det ansamlade kapitalet, som
vi nu kan använda med förnuft, så att det till slut får den effekt på näringlivet
som det från början var avsett att ha. Det samlades in under tider med god
lönsamhet i näringslivet, och vi kan nu använda det under en tid när det verk-
ligen är dåliga tider för näringslivet.
Något annat som måste sägas nu och förhoppningsvis kommer att sägas
många gånger framöver är att de här företagen bör ta den möjlighet som de
har att gå in och göra räddningar av företag som råkar illa ut på grund av
bankernas agerande. Den berömda pendeleffekten har ju ställt till mycket
bekymmer även för sunda, annars livskraftiga och långsiktigt riktiga företag
genom att helt enkelt rycka undan deras kapitalbas, ofta med tre dagars var-
sel.
De nu aktuella företagen har möjlighet att ställa garantier för att motverka
att t.ex. ett bolag med 50 anställda på några veckor blir förstört, så att arbets-
lösheten utökas med motsvarande antal personer. Kanske kan bara ett par
miljoner få den verksamheten på fötter igen, så att vi kan behålla ett företag
i sund utveckling. Det en mycket viktig uppgift, och jag vet att det redan har
skett i ett fall. Jag är övertygad om att vi kommer att få se mer av detta.
Vidare är nu det omöjliga faktiskt genomfört. Det sades från början att
man inte kunde genomföra denna privatisering, eftersom det var tekniskt
ogörligt. Nu har vi sett att det går, och det hälsar vi med tillfredsställelse.
Den resterande tredjedelen av det mjuka kapitalet kommer inom några
veckor, och då är kedjan sluten. Jag vill även i detta sammanhang ge en eloge
till Näringsdepartementet och dess tjänstemän, som har gjort ett bra arbete
i detta sammanhang. Jag är säker på att även den mjuka delen kommer att
landa på rätt sätt.
Om vi bara kan vaska fram en enda oslipad diamant och på så vis få em-
bryot till ett nytt ABB eller Ericsson, har hela denna satsning varit mycket
lyckad. Jag är övertygad om att vi hittar både guldklimpar och diamanter när
vi börjar vaska.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Anf. 69 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Herr talman! Det är en stor dag för svenskt näringsliv, den allra största
någonsin, sade Jenevall. Ja, det beror kanske på med vilka mått man mäter,
herr Jenevall. Detta var ett sätt för honom att revalvera - märk väl inte de-
valvera - sitt och sitt eget partis inflytande på den här frågan. Men det är
kanske ännu större än vad jag tidigare har anat. Möjligen kommer den fort-
satta debatten att visa det.
Herr Jenevall hade velat ha TV och radio osv. här i dag, och detta skulle
68
vara den kanske största dagen någonsin för svenskt näringsliv. Vi får väl se
om det är lånta fjädrar eller något realt bakom herr Jenevalls påstående.
Men, herr talman, jag är skakad. Antingen måste näringsministern säga
att Jenevall inte talar sanning eller också kommer jag att aktualisera en KU-
prövning av det här ärendet. Bo Jenevall sade samma sak två gånger, formu-
lerat på litet olika sätt.
Först sade han att det som var viktigt var snabbhet och att detta i praktiken
redan är i drift sedan början av oktober. Nu gäller det att ta det formella
beslutet.
Herr näringsminister! Jag hemställer, jag t.o.m. kräver, att som ledamot
av denna kammare få reda på om departementet föregått beslutet i riksda-
gen. Om ni har gjort det, är det ett allvarligt fel mot gällande grundlagar.
Om ni inte har gjort det, talar herr Jenevall inte sanning.
I den andra delen av Bo Jenevalls inlägg där den här frågan berördes sade
han att de här bolagen, de som ännu inte skall finnas, redan har agerat. Han
känner till ett fall där de har gått in för att ställa en garanti. Detta är allvarliga
saker, herr näringsminister.
Låt mig ställa en hypotetisk fråga till Jenevall. Om inte någon vinstdel-
ningsskatt hade utgått, tror herr Jenevall att landets löntagare då hade fått
ta del av de pengarna i form av höjd lön? Och om han tror det, tycker han
då att det är riktigt att nu lämna tillbaka pengarna till stora och små företag
liksom till banker?
Anf. 70 BO G JENEVALL (nyd) replik:
Herr talman! Det är alltid roligt att lyssna på Arne Kjörnsberg. Han är en
god debattör, och han är även en stor formalist. Jag tar upp den sista frågan
först. Ja, jag tror verkligen att löntagarna hade fått del av detta. Många före-
tag som nu har råkat illa ut hade i stället varit på grön kvist, och det hade
säkert skapat fler arbetstillfällen.
Vad gäller den andra frågan tycker jag att Arne Kjörnsberg är rent okun-
nig. De sex riskkapitalbolagen har nämligen funnits länge. De har varit i drift
sedan lång tid tillbaka och har varit en juridisk enhet, som har kunnat fatta
vilka beslut som helst, oavsett det beslut som vi fattar här i kammaren i dag.
Det som de nu kommer att få är helt enkelt en tillkommande, delvis ny
ägarkrets. Det har ingenting att göra med deras juridiska möjlighet att ar-
beta under hela denna tid, varken före eller efter denna satsning. Det var
det som jag syftade på.
Jag kan också komma tillbaka litet grand till någonting som Arne Kjörns-
berg sade förut, nämligen att man skänker bort pengarna. Vi anser tvärtom
att företagen nu får tillbaka en del av de pengar som de tidigare orättmätigt
har tvingats betala in. Jag tror att jag med detta har besvarat de frågor som
jag har fått.
Anf. 71 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Herr talman! Bo Jenevall tycker att det är roligt att debattera med mig.
Tack så mycket.
Dessutom tycker herr Jenevall att jag är okunnig. Jag lyssnar bara på vad
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Kapital för tillväxt
69
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Kapital för tillväxt
Jenevall säger. Vi kan läsa det i protokollet sedan, men jag repeterar det,
eftersom jag faktiskt noterade nyckelorden.
Han sade att det som var viktigt i denna fråga var snabbhet och att de här
företagen i praktiken redan var i drift sedan början av oktober.
Nu sade Jenevall i det senaste inlägget att de minsann är i drift sedan
länge. Hur var det nu: Är de i drift sedan länge tillbaka eller sedan böljan
av oktober? Jenevall har nu en replik kvar och kan lämligen svara på den
frågan. Nyckelpunkten här är nämligen om det har begåtts brott mot landets
grundlagar eller inte.
Jenevall! Om det nu är så att en del av dessa pengar enligt Jenevalls upp-
fattning tillhör löntagarna, är det då inte konstigt att lämna tillbaks dem till
155 eller 156 stora företag, de företag som skall äga aktierna i portföljbola-
gen, till ett antal banker och till 15 550 eller 15 600 småföretag, men inte ge
löntagarna några pengar?
Kan Jenevall förresten förklara för mig hur ni skall börsintroducera port-
följbolagen? Har ni en förhandlad marknadsekonomisk lösning? Ni måste
ju få några företag att sälja sina aktier för att komma upp till de 1 000 aktie-
ägare som krävs för en börsintroducering.
Företrädare från Näringsdepartementet sade vid utfrågningen i finansut-
skottet att den frågan skall lösas.
Jag förstod av Bo Jenevalls inlägg att han, eller om det är Ny demokrati,
har haft stort inflytande över utformningen av propositionen. Jag har funde-
rat över om Bo Jenevall har haft ett eget rum på Näringsdepartementet un-
der hösten. Men den frågan kanske inte hör hit.
Bo Jenevall kanske kan tala om hur Ny demokrati har tänkt sig denna
börsintroduktion. Med vilka företag har ni gjort upp om att de skall sälja
sina aktier? Eller är det banker ni har gjort upp med? Det vore intressant att
få veta det.
Anf. 72 BO G JENEVALL (nyd) replik:
Herr talman! Jag besvarar den sista frågan beträffande en eventuell fram-
tida börsintroduktion först. Vi fick en fin föredragning i utskottet av stats-
sekreteraren i Näringsdepartementet, där han mycket tydligt redogjorde för
hur och när detta skall ske. Jag tror att vi kan diskutera den frågan vid ett
annat tillfälle, så att Arne Kjörnsbergs minne kan friskas upp.
Vidare har vi frågan om samarbete med departementet. Jag tillhör den
sortens politiker som tror på samarbete. Jag tror inte på konfrontation. Den
leder inte någonstans - möjligen till rubriker i tidningar och till trevliga ord-
växlingar i kammaren. Men det är samarbete som leder till resultat, och det
tänker jag fortsätta med.
Jag vidhåller att Arne Kjörnsberg är mycket formalistisk och dessutom
socialist - vilket ger svar på frågan om skillnader i synsätt.
De andra frågorna har jag redan redogjort för tidigare, nämligen att dessa
företag är i drift sedan lång tid tillbaka.
Andre vice talmannen anmälde att Arne Kjörnsberg anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 73 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Först ber jag att få hälsa Arne Kjörnsberg välkommen till
privatiseringsklubben. Jag är ledsen att han enbart inskränker sig till privati-
sering av statliga banker. Jag kan försäkra att det finns mer material att ar-
beta med för att stärka utvecklingskraften i svenskt näringsliv.
Herr talman! Jag har under senare tid noterat ganska stora sinnesföränd-
ringar när det gäller synen på småföretagen och tillväxtföretagen. Jag upp-
märksammade för några veckor sedan att den förre vice statsministern Odd
Engström, när han besökte Företagarnas riksorganisations konferens i Kal-
mar, noterade att småföretagen ställts åt sidan. Det är svagheten i Socialde-
mokraternas näringspolitik de senaste 20-25 åren. Kvittot för att det fortfa-
rande gäller har Arne Kjörnsberg lämnat här i dag.
För mig är det utomordentligt viktigt - precis som jag har fått höra i de
diskussioner jag har haft de senaste dagarna med ett antal av de industrifack-
liga organisationerna - att en stor del av tillväxten av nya arbetstillfällen i
Sverige under kommande år måste komma från små och medelstora företag.
Vi har i dag en situation där småföretagen endast representerar 17 % av
sysselsättningen. Siffran ute i övriga Västeuropa ligger två tre gånger högre.
Därmed finns betydande förutsättningar för att det skall finnas ett stort ex-
pansionsutrymme.
Det finns sedan lång tid tillbaka en gammal familjeföretagartradition i min
släkt. Vi har varit familjeföretagare i över 150 år. Jag har själv aktivt arbetat
som styrelseordförande under ett antal år i ett av våra familjeföretag. Jag
har högst påtagligt lärt mig spelets regler.
Det finns ett behov av att ha självständighet i förhållande till statsmakten,
att kunna rå sig själv och fatta sina egna beslut, att ha fasta spelregler och att
satsa på så lågt risktagande som möjligt. Det behövs för att man skall kunna
göra offensiva satsningar som skapar utökad välfärd och utveckling av före-
tag. För att kunna klara detta behövs en låg ränta och låg inflation.
Det behövs också tillgång till en fungerande riskkapitalmarknad. Denna
riskkapitalmarknad har för de små och medelstora företagen i stor utsträck-
ning lyst med sin frånvaro här i Sverige sedan kriget.
Det gäller nu att känna stolthet som företagare, att kunna vara stolt över
sitt värv, att värderas för det man gör och uppfatta att det är något positivt
som görs. Därmed skapas ett klimat för småföretagen där deras verksamhet
uppskattas.
Vi vill bedriva en offensiv näringspolitik som skall få den industriella ba-
sen i Sverige att växa. Men en offensiv näringspolitik måste också vara en
politik där man skapar utomordentligt konkurrenskraftiga förutsättningar
för svenskt företagande. Det är därför vi säger att industriakuten är stängd.
Vi skall inte satsa pengar på företag som saknar förutsättningar för framti-
den. Vi måste acceptera strukturomvandlingar i näringslivet. Min gamla ar-
betsplats Saab-Scania gör neddragningar i personbilstillverkningen, liksom
Volvo. Man måste acceptera, att när t.ex. monteringstiden för en vanlig bil
sjunker från 110 timmar till 55 timmar, på väg ner till 30 timmar, innebär det
att det inte går att sysselsätta lika många i produktionen. Men samtidigt kan
fler bilar produceras med hjälp av färre anställda.
Det här måste också innebära snabbare produktionscykler. Man måste se
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Kapital för tillväxt
71
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Kapital för tillväxt
72
till att produkterna förnyas, skapa tillväxt och expansionsmöjligheter, och
på det sättet även skapa en rationell produktion.
Den här typen av strukturomvandlingar måste accepteras, och man måste
t.o.m. hjälpa till att åstadkomma dem. Det gäller samtidigt att inte föröda
resurserna genom att satsa på företag med framtiden bakom sig eller genom
att göra stora statliga satsningar som senare visar sig inte hålla. I stället skall
ett utrymme skapas för att satsa på små- och tillväxtföretag och nyföreta-
gande. Det är det som fler och fler i det svenska samhället, inte minst indu-
strifacken själva, identifierar som en av tillväxtmotorerna i den svenska eko-
nomin under kommande år.
Det här är den mest offensiva näringspolitiken och den som fungerar bäst.
Det är det som kallas finanspolitik. Det håller ner kostnadsläget i Sverige
och ser till att vi får låga räntor, låg inflation och därmed ett utomordentligt
konkurrenskraftigt näringsliv.
Vi har under de senaste tolv månaderna fattat beslut, och vi kommer att
fatta beslut, om sänkta arbetsgivaravgifter. Vi har fått fram en av Europas
absolut mest konkurrenskraftiga bolagsbeskattning. Vi har genomfört av-
reglering som skärper konkurrenskraften, och vi har fått i gång en produkti-
vitetsutveckling i svenskt näringsliv som ligger klart högre än i andra jämför-
bara länder. Vi har dessutom, mer eller mindre ofrivilligt, fått betydande för-
ändringar i valutakurserna. Det har gjort att svenskt näringsklimat har blivit
utomordentligt konkurrenskraftigt i förhållande till omvärlden. Men därut-
över behövs särskilda näringspolitiska åtgärder för att stärka förnyelsen, till-
växten och tron på framtiden i svenskt näringsliv.
Det är därför vi gör ansträngningar att öka takten på produktutvecklingen
och få en mer industrirelaterad forskning som verkligen kan tas till vara i nya
svenska företag och i befintliga företag och som kan leda till sysselsättning
och mer utveckling. Det är därför vi jobbar med avreglering, bolagisering
och privatisering av statliga företag, dvs. för att stärka konkurrenskraften
och utvecklingskraften. Det är därför vi reformerar konkurrenslagstift-
ningen, och det är därför vi koncentrerar så stor del av våra resurser till små-
och tillväxtföretag.
Den viktigaste drivkraften för en företagare är att förverkliga sin idé. Jag
har många exempel på det i min egen släkt. Det är en idé eller en produkt
som man bär med sig i huvudet och vill förverkliga i produktionen. En annan
viktig drivkraft är att företag måste kunna tjäna pengar och icke enbart
komma i händerna på banker och andra fordringsägare. Därför är den vikti-
gaste förutsättningen att små och medelstora tillväxtföretag får ett skattekli-
mat i Sverige som är konkurrenskraftigt i förhållande till vad som gäller i
Europa - vilket vi nu steg för steg håller på att införa.
Små och medelstora företag måste tjäna pengar för att kunna klara inve-
steringar och risktagande. En av bristerna som finns kvar från den gamla
tiden i Sverige är att små och medelstora företag har litet eget kapital i för-
hållande till alla jämförbara länder i Västeuropa.
Vi återupprättar näringsklimatet för att företagen skall kunna tjäna
pengar. Vi förändrar också lånemöjligheterna. Efter 80-talets kasinoeko-
nomi, med det felaktiga tillvägagångssättet för avreglering, har vi fått ett
banksystem som inte fungerar. Vi går nu in och garanterar banksystemet för
att skapa förutsättningar för att man ånyo skall kunna komma i gång med
mer offensiv utlåning till fungerande projekt och företag.
Samtidigt ser vi till att det finns pengar kvar i utvecklingsfonderna, för att
även de skall kunna fortsätta att stärka riskkapitalförsörjningen i denna be-
svärliga lågkonjunktur.
Vi inför, förhoppningsvis genom dagens beslut, en svensk riskkapital-
marknad för små och medelstora företag. Det blir kanske en av de största
satsningarna i Västeuropa.
Beslutet att starta riskkapitalbolag har inte någon särskilt lång historia.
De första delarna kom via regeringsförklaringen föregående år. Sedan kom
ytterligare delar via motioner i riksdagen och en uppgörelse mellan rege-
ringspartierna och Ny demokrati i finansutskottet under våren. Förslaget har
sedan formats under sommaren och hösten i samarbete med flera här närva-
rande debattörer på den borgerliga sidan - Bo G Jenevall och Bengt Witt-
bom. Det har utformats ett förslag som jag tror är utomordentligt konkur-
renskraftigt.
Vi har tagit till vara erfarenheterna från Sverige och det tidiga 1980-talet.
Då hade man svårigheter att hitta placeringar för pengar och startade bl.a.
riskkapitalföretag, som bara försökte finna placeringar. Man hade svårt att
finna former som gav avkastning,
Vi har tagit till oss de erfarenheter som gjorts i USA, Storbritannien,
Tyskland och Japan från denna typ av marknad, erfarenheter av hur man
skapar riskkapitalförsörjning som ger tillväxt och utveckling i näringslivet.
Vi har gått igenom dem och skapar nu ett system med portföljföretag och
fungerande riskkapitalföretag.
Vi har valt en lösning med två stora portföljföretag för att skapa pluralism
och konkurrens och göra det möjligt att ställa krav. Det skall också finnas
möjlighet att jämföra de resultat som uppnås. Vi har gjort detta utifrån de
förutsättningar vi har funnit i en lång rad länder, nämligen att om man skall
ha fungerande riskkapitalföretag får de inte domineras av ägande banker.
Det går inte bra. De gör fel värderingar på riskkapitalmarknaden. Riskkapi-
talbolagen får inte ägas av stora företag. Det går heller inte bra. De små före-
tagen är då rädda för att man plockar dem på deras goda idéer.
Riskkapitalbolagen får heller icke vara regionalpolitiska. De måste ha ett
speciellt kunnande. Man skall gifta ihop kunskap och kapital, som är nyckeln
till lyckade riskkapitalbolag.
Vi har därför placerat ägandet till portföljföretagen i banker och storföre-
tag, för det är de som gör indirekta investeringarna eller investerar i större
projekt. Själva riskkapitalföretagen, som jobbar direkt mot småföretagen,
ägs däremot av 15 000-16 000 små och medelstora företag.
Vi uppnår också målet att det inte blir någon statlig institution. Sådana
har inte rätt förmåga till kommunikation med de många små och medelstora
företagen. Arne Kjörnsberg kanske har uppmärksammat att de sex gamla,
statliga riskkapitalbolagen, som vi nu bygger vidare på, inte lyckades något
vidare. Det var inte så många företagare som ville sätta sig i knä på statskas-
san eller en statlig institution.
I stället ser vi till att riskkapitalbolagen blir privatägda, genom att göra en
utskiftning av ägandet till de bolag som varit med och betalat in pengar till
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Kapital för tillväxt
73
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Kapital för tillväxt
löntagarfondssystemet. Därmed skapar vi privat ägande, konkurrens och
pluralism och tar till vara de goda erfarenheterna från en lång rad länder.
Jag kan försäkra, utifrån min tradition och den släkt jag representerar, att
vi aldrig någonsin skulle ha satt oss i knä på en statlig institution eller ett
statligt bolag. Vi vill göra affärer, vi vill skapa företag, vi vill bygga upp pro-
dukter, men det vill vi göra i privat regi, med affärsmässighet och icke via
statliga organisationer eller statligt beslutsfattande.
Vi kommer att gå vidare. Förutom att vi restaurerar företagens intjänan-
deförmåga skall vi se till att vi får en bättre fungerande lånemarknad och
en fungerande riskkapitalmarknad. Genom dagens förslag gör vi också en
satsning på de tidiga utvecklingsföretagen, de som kommer med nya produk-
ter. Vi har lagt fram förslag om en industri- och nyföretagarfond, som skall se
till att nya produkter kan tas fram. Statskassan ställer låga avkastningskrav,
motsvarande inflationen, för att stimulera förnyelse av produkter och bil-
dande av nya företag. Det är den sista länken i kedjan, som även kan tänkas
omfatta delar av den verksamhet som NUTEK håller på med, men som inte
direkt skall kallas kommersiell.
Vilket förslag står då emot detta? Det är egentligen enbart ett avslagsyr-
kande. Man tänker inte på småföretagen. Man vet att småföretagen behövs.
En trätobroder, som både satt i den socialdemokratiska partistyrelsen och
var Metallare, sade till mig: I Metall har vi insett att småföretagen är oerhört
viktiga att satsa på. Men som socialdemokrater har vi tyvärr inte kommit lika
långt.
Dagens beslut gör att vi passerar denna gräns och skapar förutsättningar
för tillväxt och förnyelse i näringslivet i stället för att satsa på en industriakut.
Vi satsar på investeringar i stället för konsumtion. Vi satsar på att bygga in-
för framtiden, i stället för på de nog så välbehövliga pensionsfonderna som
dock knappast bygger inför framtiden.
Herr talman! Jag tycker att Socialdemokraterna står med byxorna nere,
utan alternativ för att stärka den del av näringslivet som de flesta är ense om
måste växa.
Anf. 74 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Herr talman! Jag beklagar att herr näringsministern, naturligtvis av utom-
ordentligt viktiga skäl, inte kunde vara i kammaren när debatten började.
Om herr näringsministern hade varit det, hade han hört vad jag sagt i sakfrå-
gan.
Av formella skäl blir det ett avslagsyrkande. Men vår motion och vårt sätt
att sträcka ut handen i finansutskottet - det senare kan naturligtvis inte nä-
ringsministern känna till - visar att vi var beredda att diskutera. Men vi
tycker att det är orättfärdigt att ena dagen kräva stora uppoffringar av Sveri-
ges medborgare och nästa dag - med samma hand eller med den andra han-
den, vad vet jag - ge bort 6 500 miljoner kronor. Det tycker vi är orättfärdigt.
Det var intressant att höra näringsministerns skildring av sin egen och sin
familjs situation. Dess värre kan jag inte göra detsamma. Min far var mu-
rare. Jag kommer från Sjuhäradsbygden. Slarvigt uttryckt kan det sägas att
om man inte är född bakom en krokig björkestam, lär man sig ganska snart
74
hur människor tänker och agerar i den bygd som jag kommer ifrån. Den byg-
den domineras av små och medelstora företag.
Dessa företagare säger till mig, precis det näringsministern sade i denna
talarstol, nämligen att det viktiga är finanspolitiken och att få ner räntorna
och inflationen. Där, herr näringsminister, fick ni gå till oss. Vi ställde upp,
eftersom det var viktigt för landet. Det var viktigt för löntagarna, företa-
garna och för medborgarna i vårt land. Men ni väljer konfrontationens väg.
Ni väljer strid i stället för samverkan. Det är detta som vi kritiserar er för.
Jag har förstått att industriakuten är stängd. Man skall ju starta eget i stäl-
let.
Herr näringsministern sade också att detta inte får ägas av banker. Nu rå-
kar det vara så att portföljbolagen till 20-23 % skall ägas av banker. Jag vet
att det finns begränsningar i rösträtten. Det finns också begränsningar när
det gäller årtalen när man får börja sälja. Men jag tror att det är 20-23 %
som skall ägas av banker, så nog kommer de att få ett stort inflytande i port-
följbolagen. Oroar det herr näringsministern?
Anf. 75 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Nej, Arne Kjörnsberg, det oroar mig inte. Vi har valt en
konstruktion som skapar rätt förutsättningar. Storföretag och banker skall
hålla till i portföljföretagen. De gör indirekta investeringar i riskkapitalbolag
eller större projekt och bildar s.k. mellankapital utan säkerhet, något som
liknar utvecklingsfondernas lånekapital. Där hör de hemma. De har en kom-
petens att tillföra.
De direkta riskkapitalföretagen, som skall jobba mot de små företagen, är
det viktigt att det är små företag som äger. Då får man rätt struktur. Det visar
erfarenheterna runt om i världen.
Det är litet typiskt för den debatt vi för, att vi inte ser mycket till alternativ
från Socialdemokraterna i dessa frågor. Det fanns en hand som plockade li-
tet grand för att möjligen kunna nå någonstans i finansutskottet. Men det
”bidde” ingenting, inte nu, och det har inte blivit det de senaste 20-25 åren.
Det fick vi Odd Engströms egna ord på.
Vi måste i stället se till att ta strid i vissa frågor. Det är nödvändigt, inte
för att vi vill striden, men vi måste värna om och förnya svenskt näringsliv,
stärka den industriella basen och se till att vi får bättre förutsättningar för de
mindre och medelstora företagen.
Det var bra att Socialdemokraterna var med på uppgörelserna i september
om den bästa näringspolitiken, dvs. den generella näringspolitiken via fi-
nanspolitiken. Det var bra att de var med och tog ansvar för stora delar av
det som de själva varit med om att åstadkomma, nämligen problemen i eko-
nomin.
Vi samverkar gärna med olika partier här i riksdagen för att nå resultat
och skapa Europas bästa och mest konkurrenskraftiga näringsklimat. Det
behöver vi för att få näringslivet att växa. Sedan måste vi samtidigt se till att
vi stärker små och medelstora företag samt tillväxtföretag.
Herr talman! Jag är övertygad om att den satsning som vi nu gör i Sverige
kommer att betala sig. Jag är övertygad om att fyrdubblingen av det kapital
som satsas på den typen av verksamhet är riktig. Det gäller de radikala skat-
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Kapital för tillväxt
75
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Kapital för tillväxt
76
teförändringar som nu sker, de avregleringar som nu sker och stärkandet av
den del av näringslivet som nästan alla bedömare anser vara den som måste
växa, för att vi skall klara tillväxten av svensk arbetsmarknad i svenskt nä-
ringsliv. Jag hoppas att vi även steg för steg får se Arne Kjörnsberg och hans
parti på den vägen.
Anf. 76 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Herr talman! I sitt första inlägg hälsade herr näringsministern migvälkom-
men i privatiseringsklubben. Låt mig påminna näringsministern om att den
är stängd. Det råder ett moratorium för utförsäljande av statliga företag,
herr näringsminister.
Det ingår i den överenskommelse som vi har gjort för att försvara viktiga
intressen i vårt land. Om näringsministern vill kan jag tala om på vilken sida
i protokollet det står. Där tog vi vårt ansvar. Det är mer än vad man kan säga
att det parti herr näringsministern företräder gjorde förra gången det begav
sig. Då skrev partiordföranden i Moderata samlingspartiet, numera även
statsminister, att man inte skall stötta en fallande regering.
Så var det när herr Westerberg var vanlig menig ledamot av denna kam-
mare, som jag är nu. Då hade ni chansen att göra en insats för fosterlandet,
men ni tog strid för stridens egen skull.
Det är inte bara banker som skall äga detta. Det skall också storföretag.
Vi kan ta ett exempel. Kan näringsministern tala om för mig hur mycket
ASEA får i aktier i något av dessa portföljbolag?
Låt mig sedan komma med en liten kommentar. I en kommentar från den
privata sfären sade näringsministern att han och hans familj aldrig skulle
sätta sig i statens knä. Nu råkar det vara så att Per Westerberg är en av sta-
tens främsta företrädare. Per Westerberg är departementschef på Näringsde-
partementet. Om näringsministern skäms så för allt som har med staten att
göra, finns det kanske skäl att fundera på vad man skall göra åt det. Det
ankommer inte på mig att säga det. Det skulle kunna uppfattas som ett miss-
troendevotum.
Anf. 77 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Enligt den diskussion som förs här i kammaren förefaller det
som om man behöver småföretagandet som en erfarenhet i blodet för att
förstå det. Även om det finns krokiga björkar i södra Älvsborg, i knallebyg-
den, där det finns ett mycket starkt småföretagande, har uppenbarligen inte
en del av drivkrafterna smittat av sig.
Arne Kjörnsberg tror uppenbarligen fortfarande att småföretagaren gärna
sitter i knät på staten, när det gäller finansieringen av bolaget, och att han
gärna går till löntagarfonder eller statliga riskkapitalbolag för att få sin finan-
siering. Jag kan försäkra honom om att de flesta - den helt dominerande
delen - helst vill stå på egna ben och få finansiering på andra sätt. Man vill
klara kontrollen, ha en affärsmässig relation och ha likvärdiga och jämbör-
diga människor att samarbeta med.
Jag har fortfarande inte fått något program från Socialdemokraterna för
hur man skall stärka tillväxten och förnyelsen i näringslivet. Jag får fortfa-
rande inga uppgifter på hur det skall gå till, mer än möjligen de förslag som
varit ute tidigare, nämligen litet grand inom ROT-sektorn och litet grand av
en konferens. Men jag får inte många idéer när det gäller det som många av
industrifackens företrädare säger måste växa av sysselsättningsskäl. Det är
där de nya arbetstillfällena skall komma.
Vi gör nu den förmodligen största satsningen i Västeuropa på riskkapital-
försörjning för små och medelstora företag och tillväxtföretag. Vi gör det
därför att vi har sett att den sektorn har varit alldeles för liten i Sverige under
en mycket lång följd av år. Den är antagligen bara hälften så stor som i andra
jämförbara industrinationer. Det är en sektor som förmodligen har haft
Västeuropas hårdaste beskattning. Den har haft ett antal särregler som vi nu
steg för steg håller på att rensa upp. Därmed vill vi skapa konkurrenskraftiga
förhållanden och en riskkapitalmarknad för den här typen av företag. Det är
nödvändigt att göra detta.
De skall tillåtas att tjäna pengar. Vi måste ha en lånemarknad som funge-
rar. Vi måste ha, vilket vi får med detta beslut, en fungerande riskkapital-
marknad.
Vi skall också se till att det finns möjligheter att få hjälp och stöd för ut-
veckling av nya banbrytande produkter och nystartning av företag.
Andre vice talmannen anmälde att Arne Kjörnsberg anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 78 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Jag vill börja med att yrka avslag på förslaget att skänka bort
6,5 miljarder av löntagarnas pengar från löntagarfonderna till banker, stor-
företag och mindre företag. Det är direkt otillständigt och måste avvisas.
Sedan är det som vanligt när Per Westerberg talar en fruktansvärd massa
munväder om nyföretagande och småföretagande. Det finns seriösa pro-
blem med kapitalförsörjningen till företagandet över huvud taget. De är inte
längre enbart begränsade till de små och medelstora företagen. Bakgrunden
är väl känd. Det svenska banksystemet uppfyller inte den viktiga del av sin
verksamhet som går ut på att försörja företagen med riskvilligt kapital. Det
är tveksamt om de över huvud taget försörjer dem med kapital om inte ris-
kerna är obefintliga.
Detta är ett baksmällefenomen efter bubbelekonomins champagneyra.
Sammanbrottet har gjort bankerna skotträdda. De vågar helt enkelt inte
låna ut pengar. Här tycker jag att Per Westerberg, som representerar oss som
ägare i bank, borde uppmana bankerna att inte vara så rädda att låna ut mer,
ta litet risker. Det är egentligen via bankerna som den huvudsakliga kapital-
försörjningen skall komma.
Samhället har ett antal kanaler för att försörja företagen med kapital. Vi
har NUTEK, utvecklingsfonderna, Industrifonden, riskkapitalbolagen som
s och v inrättade, löntagarfonderna, och tidigare fanns det också en investe-
ringsbank. Det är möjligt att jag har missat någonting.
Efter regeringsskiftet skapade den nya regeringen - Per Westerberg var
mycket aktiv i detta - förvirring på kapitalförsörjningens område. Vi har fått
ett förlorat år när det gäller försörjning av kapital till små och medelstora
företag genom att regeringen i ideologiskt nit har angripit de existerande for-
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Kapital för tillväxt
77
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Kapital för tillväxt
merna. Man har ifrågasatt deras verksamhet, och det gäller rakt över. Det
gäller utvecklingsfondernas rätt att låna pengar, de instiftade riskkapitalbo-
lagen och Industrifondens verksamhet.
Den variant som regeringen nu föreslår, och som föreslås av finansutskot-
tets majoritet, är en konstruktion med två nivåer: portföljförvaltande bolag
och direktinvesterande bolag. De skall bli delägare och stå för riskkapital i
små och medelstora företag. Jag ifrågasätter om den här konstruktionen
främjar det nyföretagande som Bo G Jenevall värnade om.
Per Westerberg har i Dagens Industri sagt att det troliga är att dessa före-
tag - som för övrigt kommer att ta ganska lång tid på sig för att komma i
gång med sin verksamhet, och det är alltså ingen snabblösning för kapital-
försörjningen - kommer att satsa på mogna företag med goda utvecklings-
möjligheter, dvs. ganska riskfria placeringar. Det är inte fråga om nyföreta-
gande, nya projekt och nya idéer.
Problemet är de forskningsbaserade företagen, de som har högt kunskaps-
innehåll i sin framtida produktion. Den tar lång tid att utveckla, kanske 15,
20 eller 30 år. De kommer då att ge avkastning, och den kommer möjligtvis
att ge sysselsättningseffekter. De företagens problem kommer att finnas
kvar. Det finns inte i regeringens arsenal ett bra medel för att lösa deras pro-
blem. Det har inte visats. Kunskapen och erfarenheten finns i utvecklings-
fonderna och i Industrifonden, men de har inte resurserna. Dit borde det
tillföras resurser.
Det finns en risk med den betoning på små företag, eller storlek över hu-
vud taget, som regeringen gör. Man kommer att missa de större företagens
behov av riskvilligt kapital. Det gäller satsningar på större projekt i företag
som Saab, Volvo och de stora läkemedelsföretagen, vilket Industrifonden
och Investeringsbanken tidigare har arbetat med. De kommer att minska
och möjligtvis helt bortfalla i och med att Industrifonden får nya instruktio-
ner att ägna sig åt små och medelstora företag.
Det man i stället kan föreslå, och som troligtvis behövs, är en investerings-
bank som kan arbeta med de riktigt stora företagen. Troligen måste en sådan
bank vara samhällsägd, eller annars måste det finnas ett stort samhälleligt
inflytande. Jag tror inte att de privata intressena kommer att kunna klara av
det, men detta kommer att behövas.
När det gäller de kunskapsbaserade företagen måste konstateras att det ar
dessa som kommer att ge tillväxt. Jag tror att det är en myt att små företag i
allmänhet kommer att ge stora sysselsättningseffekter, en långsiktigt tryggad
utveckling i den svenska industrin och tillväxt. Det är mycket speciella före-
tag med högt kunskapsinnehåll som behövs och långsiktiga satsningar. För
detta måste det finnas en industripolitisk strategi, vilket jag tycker att rege-
ringen saknar.
Jag har hävdat detta i tidigare debatter med Per Westerberg. Jag har också
sagt att vi i Vänsterpartiet är intresserade av att delta i en förutsättningslös
diskussion om hur man skall kunna trygga kapitalförsörjningen. Samhället
måste vara aktivt. Men fungerar kapitalförsörjningen av sig själv, skall sam-
hället givetvis dra sig ur och syssla med annat.
78
Anf. 79 BO G JENEVALL (nyd):
Herr talman! Det är alldeles riktigt att den satsning som vi kommer att
fatta beslut om i dag inte i första hand är ägnad för nyföretagande. Ett beslut
som rör detta kommer att fattas någon gång i mitten av december. Förslaget
ligger för närvarande hos näringsutskottet för bedömning.
Det intressanta med detta är att det skapas en kedja från NUTEK, som ju
redan finns, den nya inriktningen på Industrifonden till riskkapitalsats-
ningen. Det tillfredställer hela skalan av nyföretagande, och det leder fram-
för allt till tillväxt. Jag vill framhålla att riskkapitalbolagen främst är inrik-
tade på att skapa tillväxt.
Eftersom begreppet små och medelstora företag inbegriper ca 99 % av alla
svenska företag, har man med denna satsning verkligen fått en heltäckande
funktion.
Anf. 80 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Rolf L Nilson sade att det skulle skapas förvirring när man
satsar på små och medelstora företag. Man skulle kunna tro honom om att
vara en sann konservativ. Allt var bra som det är, och därför skall man inte
göra några förändringar som kunde skapa förvirring.
Jag kan försäkra Rolf L Nilson om att det inte är där som skiljelinjen går.
Vi vill snarast stärka förutsättningarna för tillväxtkraften i små och medel-
stora företag. Det är alldeles uppenbart att det inte är någon tillfällighet att
vi haft hälften så många sysselsatta i mindre och medelstora företag som i
jämförbara industriländer. Det är en logisk följd av att man i Sverige inte
haft ett konkurrenskraftigt klimat för dessa företag, med högre beskattning
än i jämförbara länder, sämre förutsättningar att få riskkapital, särregler för
fåmansbolag och mycket annat.
Det är detta vi nu förändrar. Genom avregleringar och förändringar i skat-
tesituationen skall vi se till att öka konkurrenskraften i hela det svenska nä-
ringslivet. Vi vill bedriva en offensiv näringspolitik. Vi skall se till att få den
industriella basen i Sverige att växa. Det behövs för att ha råd att upprätt-
hålla den konsumtionsnivå vi i dag har. Vi måste därför se till att vi får ett
konkurrenskraftigare klimat än i många andra jämförbara länder.
Det är därför som vi har drivit frågan om en sänkning av arbetsgivaravgif-
ten. Det är därför som vi har drivit frågan om en ökad produktivitet. Den
stiger i dag snabbare i Sverige än i omvärlden. Det är därför vi nu har fått
växelkursjusteringar. Vi skulle hellre ha sett ytterligare sänkningar av ar-
betsgivaravgiften. Det är därför vi har sett till att börja förändra hela riskka-
pitalförsörjningen på småföretagssidan.
Detta sker inte genom att ta bort ett antal saker, vilket Rolf L Nilson försö-
ker antyda, såsom Industrifonden och utvecklingsfondernas lånekapacitet. I
stället görs närmast en fyrdubbling av det kapital som kan gå till små tillväxt-
företag. Skiljelinjen mellan oss går i den offensiva näringspolitiken.
Vi vill stärka den industrirelaterade forskningen, den som kan tas till vara
i ny sysselsättning i svenskt näringsliv. Det sker genom att vi ser till att få
konkurrenskraftiga förhållanden för företagen i stället för att gå in med sub-
ventioner via någon ny statlig bank med mjuka krediter. Det är en bank som
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Kapital för tillväxt
79
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Kapital för tillväxt
uppenbarligen inte kan agera i privat regi, eftersom Rolf L Nilson menade
att den behövde vara statlig.
Herr talman! Den politik som Rolf L Nilson och hans socialdemokratiska
kolleger har sysslat med under lång tid har misslyckats när det gäller små och
medelstora företag. Det har drivit ner andelen sådana företag i Sverige till
en av de lägsta i västvärlden. Det har samtidigt skapat en situation där ny-
företagandet är dåligt. Det är detta vi nu ändrar på. Jag kan därför förstå att
ni kämpar emot. Ni vill naturligtvis ha verksamheten under full statskon-
troll. Det är dock inte detta som skapar förnyelsen och tillväxten.
Var och en som diskuterar dagligen med småföretagare känner drivkraf-
terna. De vet att det avgörande är viljan att förverkliga sig själva, att kunna
förverkliga idéer, att kunna tjäna pengar och att i självständighet kunna
driva sitt bolag. Då sätter man sig inte i knät hos statskassan.
Anf. 81 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Det är länge sedan jag hörde någon slå in så många öppna
dörrar som Per Westerberg nu gjorde i sitt anförande. Jag kan hänvisa till
protokollen från de tidigare debatter vi har haft. Det framgår där, att på de
flesta av de punkter där Per Westerberg sade att skiljelinjen gick, går faktiskt
ingen skiljelinje.
Kanske talar Per Westerberg oftare med småföretagare än vad jag gör.
Det ligger i hans jobb. Men det händer att också jag gör det, och jag delar
den beskrivning som Per Westerberg gjorde av småföretagandets villkor.
Däremot är det en myt att småförtagareklimatet var extremt dåligt eller ens
dåligt under den föregående riksdagsperioden. Det stämmer inte. All stati-
stik talar emot detta. Det förekom ett mycket aktivt småföretagande. Det
har Per Westerberg bestyrkt från denna talarstol. Han sade att problemet
var att det blir många små företag, men de växer inte - jag tror att jag återger
honom helt rätt.
Det behövs en investeringsbank, och jag tror det är nödvändigt att samhäl-
let tar sitt ansvar för att en sådan bank kommer till stånd. Det är nödvändigt
att samhället för ganska lång tid framöver tar ett ansvar för kapitalförsörj-
ningen till de små och medelstora företagen, men framför allt till de nystar-
tade teknikbaserade företagen. Det finns inga privata, snabba lösningar på
detta.
Allt var inte bra under den tidigare perioden. Jag kritiserade då mycket
hårt den socialdemokratiska regeringen för att den drog in utvecklingsfon-
dernas likviditet. Det fanns dåligt med överlikvid på vissa ställen. Men det
hade sin förklaring. Man lånade inte när man kunde få bidrag i Norrland.
De pengarna hade man kunnat dirigera om. Men som kollektiv behövde ut-
vecklingsfonderna sina pengar. De kunde göra nytta i företagen.
Jag var kritisk till att Socialdemokraterna minskade Industrifondens stif-
telsekapital när detta behövdes för satsningar på framtidsinriktade projekt.
Vi är inom Vänsterpartiet väl medvetna om den stora betydelse som de
små företagen har. Vi är väl medvetna om att det behövs en omstrukturering
av svensk industri, så att vi blir mindre beroende av de utlandskänsliga och
valutakänsliga basindustrier som vi har. Det kräver mycket kapital, och det
kräver samhälleligt kapital.
Kedjan finns redan, Bo G Jenevall - det är bara det att den inte har varit
spänd. Därför krävs förbättringar. Kedjan behöver putsas, och det är mycket
möjligt att det saknas en och annan länk. Vi bidrar gärna till att man tillfogar
sådana länkar.
Anf. 82 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Det är möjligt att det finns en kedja. Det är möjligt att Rolf
L Nilson, precis som Arne Kjörnsberg, har en mer positiv syn på småföreta-
gandet utan att han ger det vid handen i handling.
Det är bara att titta på verkligheten. Har vi i Sverige hälften så många
anställda i små och medelstora företag som man har i jämförbara industrilän-
der, då är någonting fel. Jag tror inte att man behöver vara särskilt analytisk
för att konstatera det.
Vi har försökt ta de framgångsexempel som finns - exempelvis USA, Stor-
britannien, Tyskland och Japan - och lära av erfarenheterna där när vi har
konstruerat det här förslaget med portfölj och riskkapitalföretag. Jag tror att
vi har alla förutsättningar att lyckas. Erfarenheten och verkligheten brukar
vara väldigt goda exempel.
Anf. 83 BO G JENEVALL (nyd):
Herr talman! Problemet är väl att kedjan inte har funnits förut. Länkarna
har funnits, men det har inte varit en kedja. Det skulle jag vilja beteckna
som skillnaden i de nya förslagen.
Att ta ytterligare kapital från Utvecklingsfonderna, som är under diskus-
sion, måste vara helt rätt. Nu ligger kapitalet fördelat geografiskt, och det
används på lindrigt sagt väldigt olika sätt. På många håll används det inte
alls, utan det står på bankräkningar, och den enda inkomst det ger är ränta
på kapital.
Att i stället ta kapitalet och föra upp det i den nya Industrifonden gör att
samtliga utvecklingsfonder får tillgång till ett betydligt större kapital. Det är
nu deras kompetens och kunnande som blir utslagsgivande för vilken kapi-
talvolym de får tillgång till. Med andra ord: Det blir de som är duktiga som
får ökade resurser, och de som är mindre duktiga får naturligtvis mindre. Jag
tycker att det är viktigt att påpeka. Detta är ju det beslut som vi skall fatta
här i kammaren om några veckor.
Anf. 84 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Herr talman! Eftersom näringsministern apostroferade mig och sade att
det möjligen kunde finnas något dolt intresse, vill jag mycket klart slå fast
att det i mitt parti självfallet finns ett intresse för små och medelstora företag,
om inte annat, herr näringsminister, därför att vi är klyftiga nog-man behö-
ver inte vara speciellt klyftig för det - att inse att det är i de små och medel-
stora företagen som en stor del av människorna i vårt land skall arbeta.
Jag har redan i flera inlägg påpekat vad det är som jag i detta sammanhang
vänder mig emot, men eftersom näringsministern av andra skäl inte har haft
möjlighet att delta i den här debatten från början, skall jag upprepa det. Jag
tycker att det är orättfärdigt, att samtidigt som vi kräver stora uppoffringar
6 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 31
Rättelse: S. 94 rad löStår: förtalet Rättat till: företalet
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Kapital för tillväxt
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Kapital för tillväxt
av landets medborgare, delar ni ut 6 500 miljoner kronor. Det är det jag vän-
der mig emot. Det är det vi tycker är orättfärdigt.
Sedan vill jag ge herr näringsministern en chans att ändra ett tidigare in-
lägg. Jag tror att det är viktigt för vårt land och för vårt lands ekonomi att
näringsministern gör det. Jag antecknade tidigare under debatten: ”Avslö-
jandets dag.” Först var nämligen Bo G Jenevall uppe i talarstolen och talade
om att man hade gått före riksdagsbehandlingen, och sedan sade näringsmi-
nistern: Nu när vi mer eller mindre frivilligt har fått skriva ner kronan... Jag
tror att det vore av värde för vårt land och för vårt lands ekonomi om nä-
ringsministern kunde utveckla det han sade och - som jag hoppas - ta av-
stånd från att det skedde frivilligt.
Anf. 85 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Det har, Bo G Jenevall, saknats vissa beståndsdelar, t.ex.
bra lån till nyföretagande, men jag hoppas att den föreslagna typen av EKH-
lån kommer att avhjälpa den bristen.
Per Westerberg brukar säga att det i Sverige finns 17 % anställda i små
företag men att det i andra länder i Europa är betydligt fler. Jag har aldrig
riktigt förstått om detta är något bra eller något dåligt i sig. Det är en sorts
siffermagi som jag inte riktigt begriper mig på. Jag tror att det hänger sam-
man med att man, beroende på naturliga förutsättningar, historiska förut-
sättningar, osv., har olika industritraditioner i olika länder. Sådana siffror är
därför inte speciellt meningsfulla att använda sig av.
Det som man bör konstatera och ta på allvar är att vi måste ställa om
svenskt näringsliv och att samhället måste bidra när det privata kapitalet inte
klarar av det, vilket man uppenbarligen inte gör under de kommande fem,
kanske tio åren. Jag menar att det är ett politiskt ansvar att skapa sådana
förutsättningar att det kan ske, men man tar inte det ansvaret om man i ideo-
logiskt nit privatiserar och arbetar med huvudinriktningen sänkta skatter,
utan det krävs en industripolitisk strategi, att man vill någonting med politi-
kens innehåll.
I det sammanhanget kan jag konstatera - jag får kvittera näringsminis-
terns artighet - att det är näringsministern som är konservativ. Han är väl
snart den enda näringsministern i världen som inte vill driva någon industri-
politik.
Förvirringen, hävdar jag, finns. Den finns ute i Utvecklingsfonderna. Den
skapades direkt när Per Westerberg tillträdde och höll sitt jungfrutal som mi-
nister. Den skapades med den första proposition som lades fram, i vilken
man sade att man skulle ta bort möjligheterna för Utvecklingsfonderna att
låna ut pengar. Regeringen har backat på den punkten, och det tycker jag är
bra. Men visst skapades det en förvirring, som fortfarande består.
Jag är orolig för att den speciella kompetens som finns i Utvecklingsfon-
derna och i Industrifonden inte kommer att utnyttjas fullt ut med de model-
ler som regeringen föreslår. När det, som Arne Kjörnsberg säger, finns risk-
kapitalbolag med ett par miljarder i riskvilligt kapital och detta inte utnytt-
jas, då borde man ställa sig frågan: Är behovet av riskkapital i form av
ägande så stort att det är motiverat att ge bort 6,5 miljarder till sådana bolag?
82
Anf. 86 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Vad jag sade, Arne Kjörnsberg, var att det var mer eller
mindre ofrivilligt som vi fick lov att skriva ner kronan. Har det uppfattats
som ”mer eller mindre frivilligt”, utan o:et, så beklagar jag.
En näringsminister bedriver inte industripolitik, utan näringspolitik, och
det av förklarliga skäl. Vi bedriver en offensiv näringspolitik, och vi menar
att det centrala i finanspolitiken är att den skapar låga kostnader och en hög
grad av konkurrenskraft. Sedan gör vi särskilda insatser bl.a. för förnyelsen
av näringslivet och forskningen. Jag hoppas att de inlägg vi har hört från Rolf
L Nilson, Arne Kjörnsberg m.fl. betyder att vi framdeles kommer att få se
mer offensiva småföretagarinsatser från dessa partier. Det tror jag vore väl-
görande för svenskt näringsliv.
Anf. 87 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Herr talman! Mer offensiva än vad, herr Westerberg? Vi inser vidden och
är beredda att ställa upp. Det har vi visat i handling. När det gäller frågor
som är viktiga för vårt land och vårt lands medborgare har vårt parti tagit ett
större ansvar än något annat parti i oppositionsställning gjort i fredstid under
den tid vi har haft demokrati här i landet. Det hävdar jag, och jag är säker
på att herr Westerberg håller med mig om det. Jag vet att statsministern gör
det.
Men, herr Westerberg, man kan inte smeka med ena handen och knocka
med den andra. Man kan inte förvänta sig att man skall kunna stå här i talar-
stolen, som herr Westerberg gör, och tala om privatisering som om ingenting
har hänt. Det finns faktiskt en överenskommelse mellan regeringen och det
socialdemokratiska partiet som innebär att näringsministern är satt under
förmyndare när det gäller det fortsatta privatiseringsarbetet av statliga före-
tag och verk. Jag tror att det är viktigt för atmosfären i det fortsatta viktiga
arbete som vi har att utföra att näringsministern inser detta och i handling
och ord visar att han insett det. Annars blir påfrestningarna så stora att vi
kanske inte orkar med detta från någotdera hållet.
Jag har inga krav på att näringsministern skall ställa sig här och erkänna
detta, men om näringsministern tar det till sig i sitt hjärta skulle jag vara
nöjd - inte för egen del, utan för vårt lands.
Anf. 88 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Även om vi nu börjar komma utanför betänkandet måste
jag klart få markera att det Arne Kjörnsberg säger är fel i sak. Det finns ett
skrivet protokoll mellan oss och Arne Kjörnsbergs partibröder om vad som
gäller. Det är fråga om ett moratorium, beroende på marknadssituationen
på riskkapitalmarknaderna, men det finns möjligheter under mellanperio-
den att vidta åtgärder, inte minst strukturaffärer. Det är därför det litet
längre ned i samma protokoll står att det skall föregås av samråd. Protokollet
gäller helt klart.
Anf. 89 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Herr talman! Visst är det så, näringsministern. Men låt ossvar och en på
sitt håll fundera på vad som ligger i ordet samråd. Jag tror att det vore bra
för det fortsatta arbetet.
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Kapital för tillväxt
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Skattelättnader
vid utskiftning
av aktier i risk-
kapitalbolag, m.m.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 12 §.)
9 § Skattelättnader vid utskiftning av aktier i riskkapitalbolag, m.m.
84
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1992/93:SkU8 Skattelättnader vid utskiftning av aktier i riskkapitalbolag,
m.m. (prop. 1992/93:108 delvis).
Kammaren biföll tredje vice talmannens förslag om att ärendet skulle av-
göras efter endast en bordläggning.
Anf. 90 KARLHAGSTRÖM (s):
Herr talman! I skatteutskottets betänkande nr 8 behandlas skattelättnader
vid utskiftningen av aktier i riskkapitalbolag, m.m. Vad vi socialdemokrater
vänder oss emot är ju känt, nämligen slakten av löntagarfonderna. Vi kan
inte heller godta att man vid skiftningen av dessa ger skattelättnader som
man i detta betänkande planerar att genomföra.
Herr talman! Mitt anförande skall inte bli långt, eftersom Arne Kjörns-
berg tog upp det mest väsentliga i den föregående debatten. Men jag vill
ställa följande frågor till herr Staaf: Hur behandlas framtida ägarskiftningar
skattemässigt, när det som i det här fallet rör sig om icke kontanta medel?
Vad är skälen till denna särbehandling? Är regeringens partier rädda för att
intresseanmälningar uteblir om man inte förutom gåva får en skattemässig
fördel?
Herr talman! Vara hur det månde med svaren på frågorna, men jag kon-
staterar att slakten på löntagarfonderna och dess följdbeslut är att betrakta
som ideologiskt rituell. Medel som genom idogt arbete byggts upp av Sveri-
ges löntagare delas nu ut som om de var värdelösa papper. Ett sådant hand-
lande kommer för all framtid att sakna respekt från löntagarnas sida.
Måtte riksdagen med förnuft förpassa förslaget dit där det hör hemma. Jag
yrkar bifall till motionen och avslag på hemställan i betänkandet i denna del.
Anf. 91 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Jag kan instämma i vad som sagts av Vänsterpartiet genom
Rolf L Nilson och av Socialdemokraterna i den föregående debatten om fi-
nansutskottets betänkande. Jag vill passa på att ge en kort kommentar till
näringsministern, som finns kvar i kammaren. Han sade att Vänsterpartiet i
ord talar för att hjälpa småföretagare, men inte gör något i handling. Jag vill
erinra om att jag, som skattepolitiker, och mitt parti har tagit initiativ och
ställt yrkanden för att förbättra förhållandena när det gäller exempelvis be-
skattning och arbetande kapital för småföretagare. Det vet jag att näringsmi-
nisterns partiledare vet om. Statsrådet borde också känna till det.
Vi har vidtagit konkreta åtgärder för att hjälpa småföretagare. Däremot
tycker vi inte att det är rimligt att nu föra över 5,6 miljarder till storföretag,
banker och ett och annat småföretag. Det är inte rimligt när vi redan har
tagit på oss så stora utgifter i bankstöd. Det är inte rimligt med tanke på
budgetunderskotten. Det är inte rimligt med tanke på de brister som finns i
pensionssystemen. ATP-systemet ger ingen vinst; inbetalningarna täcker
inte utbetalningarna. Det är rimligare att föra detta kapital till pensionssy-
stemen.
Det är riktigt att man behöver förstärka riskkapitalförsörjningen. Men det
är inte säkert att huvuddelen av dessa medel kommer att gå till att nystarta
företag. Troligtvis kommer man att stärka befintliga företag. Men det borde
ske genom ett mer traditionellt kreditväsensystem.
Parentetiskt vill jag säga: Häromveckan röstade vi riksdagsledamöter, so-
cialdemokrater, vänsterpartister och nydemokrater, fram ett förslag för att
gynna svensk småföretagsamhet. Det gällde en utsatt och hotad näring här i
Stockholm, nämligen taxinäringen, som bad om litet mer lag och rättvisa,
för att få rimliga konkurrensvillkor. Det görs alltså en del här i kammaren,
tyvärr görs det mindre på annat håll.
Skatteutskottets betänkande borde naturligtvis avslås på samma sätt som
finansutskottets betänkande borde avslås. Om finansutskottets betänkande
antas, kan man i och för sig tycka att det är rimligt att det följs upp. Det är i
princip rimligt, men i det här betänkandet finns det några felaktigheter - ett
slags grädde på moset. Man får ytterligare några fördelar. Först får man pre-
senter, sedan får man litet skattelättnader, för att få hjälp med att ta emot
presenterna. Då börjar det bli ”en bro” för mycket. Därför yrkar vi i Väns-
terpartiet avslag på utskottets hemställan och ställer oss bakom den socialde-
mokratiska reservationen.
Anf. 92 HARRY STAAF (kds):
Herr talman! I skatteutskottets betänkande tillstyrker utskottet lagförsla-
get i proposition 1992/93:108 ”om skattelättnader för de företag som i sam-
band med utskiftning av de förutvarande löntagarfondernas tillgångar erhål-
ler aktier i de s.k. portföljförvaltningsbolagen respektive riskkapitalbola-
gen.”
Den motion som Karl Hagström och Lars Bäckström förordar innebär av-
slag på propositionen. I betänkandet avstyrks motionen.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på reser-
vationen.
Herr talman! Jag vill också besvara ett par frågor som Karl Hagström har
ställt till mig. Han undrar hur framtida ägarskiften kommer att behandlas i
skattehänseende. Jag hänvisar till texten i betänkandet, sid. 9: ”Den överlå-
telse av aktier i portföljförvaltningsbolag och riskkapitalbolag som skall ge-
nomföras är en unik åtgärd som ett led i avvecklingen av löntagarfonderna.”
Det är alltså därför man kan göra så här. Det är inte fråga om att frånhända
sig skatt på dessa pengar. Vid en framtida försäljning kommer ju pengarna
att beskattas. Det är alltså fråga om en uppskjuten beskattning.
När det gäller intresseanmälningarna tror jag inte - utan att riktigt kunna
svara - att det finns någon risk. Det finns däremot intresse i näringslivet att
få riskkapital.
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Skattelättnader
vid utskiftning
av aktier i risk-
kapitalbolag, m.m.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 12 §.)
85
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Höjd skatt på
tobaksvaror
86
10 § Höjd skatt på tobaksvaror
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1992/93:SkUl Höjd skatt på tobaksvaror (prop. 1992/93:52).
Anf. 93 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Skatternas grundläggande uppgift är helt enkelt att ge in-
komster, så är det även med tobaksskatten. När det gäller tobaksskatten till-
kommer en annan sak som man kan säga genom att citera ur Tjechovs pjäs
om tobakens skadeverkningar: Skatter kan också ha som syfte att dämpa
konsumtion av något.
Det här är två orsaker till att tobaksskatten bör vara hög, och vi i Vänster-
partiet kan även tänka oss att höja den. Det finns stora underskott i statens
finanser, och det här är skatt på en produkt som ger så att säga dubbla effek-
ter med tanke på om konsumtionen dämpas. Man kan få inkomster genom
skattehöjningen, men om konsumtionen går ned får man intäkter genom att
tobakens skadeverkningar minskar. Hur det än går så vinner man på en skat-
tehöjning.
När det här förslaget kommer från ett finansdepartement med en skatte-
minister som står för skattesänkningar så är det ju dramatiska skattehöj-
ningar som förespråkas. I utskottets betänkande står det att förslaget ingår i
en stor helhet, en helhet som var till för att trygga den svenska kronan, vär-
det av en fast valutakurs. I det läget var det värt med extraordinära åtgärder
förvissa. Nu har läget helt förändrats, så en ny funderare borde vara möjlig.
Det kan gälla skatt på tobak och naturligtvis skatt på bensin.
När det här beslutet fattades i skatteutskottet kunde ingen där veta att lä-
get så dramatiskt skulle förändras - med en flytande valuta, en devalvering.
Låt oss emellertid utgå från de fakta som skatteutskottet hade att hantera.
I propositionen föreslås att skatten på cigaretter höjs med 19 öre per styck
och att skatten på övriga varor höjs i motsvarande mån. Det blir 39 % skatte-
höjning på cigaretter. Vad blir då ”motsvarande mån” för övriga tobaksva-
ror, exempelvis röktobak, som används när man rullar cigaretter eller stop-
par pipa? I den här politiska världen är ”motsvarande mån” 110 %. Vilken
semantisk skillnad, kan många tycka, att 39 % i motsvarande mån är 110 %
på annan tobak. Det är ett egenartat sätt att förhålla sig till begreppet mot-
svarande mån.
Gör det nu så mycket, om man höjer skatten? Det kan göra en del. To-
baksbolaget har skrivit till skatteutskottet att det kan innebära att produk-
tionsmönstren förändras. Konsumtionen av vissa produkter kan exempelvis
gå ner, om skatten höjs med 110 %. Det kan gälla piptobak och även andra
former av tobak. Produktionen i vissa av Tobaksbolagets anläggningar kan
då hotas, som i Arvika, Härnösand och eventuellt även i Malmö.
I nuvarande läge, med en arbetslöshet som är dramatiskt hög, har vi inte
råd att minska någon produktion. Vi har inte råd att stänga några fabriker
bara för att få en övergång från piptobak till cigaretter - det vore fel. Nya
konsumtionsmönster skulle inte innebära någon förbättrad folkhälsa, men
en del arbetstillfällen skulle kunna gå förlorade. Vi i Vänsterpartiet har ut-
tryckt oss oerhört mjukt. Vi lade inte fram någon motion där vi krävde en
exakt ändring. Vi ville öppna för möjligheten att bereda frågan på annat sätt,
därför skrev vi på ett formellt sätt; riksdagen borde ge regeringen till känna
att den skall se över hur skattehöjningen fördelades.
Skatteutskottet gick oss i viss mån till mötes och gjorde det som vi hade
hoppats på. Man kallade till sig Tobaksbolaget, man kallade till sig Finansde-
partementet, och man prövade frågan. Det finns en gammal ironisk dikt där
det berättas om kungar, ämbetsmän eller politiker som hade stämplat: Tagit
del av, men ej förstått. Så gjorde inte skatteutskottet. Skatteutskottet an-
vände i stället en stämpel med texten: Tagit del av. Förstått. Bryr sig inte om.
Jag tycker det är synd, därför att det här hade gått att justera.
I stället för att höja skatten på cigaretter med 19 öre kunde man ha höjt
den med 20 öre, en mycket enkel åtgärd. Man hade då inte behövt höja skat-
ten på de här andra tobaksprodukterna så kraftfullt, och ändå hade man fått
in samma teoretiska skatteintäkt. Ett öre mer - från 19 till 20 öre - hade inte
gjort så stor skillnad på priset för cigaretterna, men det hade kanske tryggat
jobben på två fabriker, nämligen fabrikerna i Arvika och Härnösand.
Jag säger inte att dessa fabriker måste läggas ned. De kanske klarar sig,
men det är dumt att chansa när det gäller sysselsättningen på en så utsatt ort
som Arvika. Det är dumt att hota med att Härnösand kan tappa ytterligare
arbetstillfällen.
Därför borde kammaren i detta läge bifalla Vänsterpartiets yrkande, som
är mycket modest, att riksdagen ger regeringen i uppdrag att se över detta
och pröva om det går att undvika ej avsedda effekter. Jag förstår att det inte
är majoritetens avsikt att hota några fabriker med stängning.
Någon kanske undrar om man verkligen kan höja skatten med ytterligare
1 öre. Jag skall ta en anekdotisk paradox. Efter denna kraftfulla skattehöj-
ning kommer Sveriges beskattning av cigaretter fortfarande att ligga under
EG:s minimiskatt för cigaretter. Det är en paradox. Man kan beskylla EG
för att hota med att vi skall tvingas sänka vissa skatter, men om EG-vännerna
här i kammaren vore så EG-vänliga och följde EG:s alla direktiv som de är
i andra fall, skulle de vara tvungna att höja tobaksskatten i Sverige.
Det sägs att skatten skall vara minst 57 % av produktens pris inkl, skatt i
handeln, och då skulle vi tvingas höja den med 1 eller 2 öre. I det här fallet
skulle alltså skatten på cigaretter, för att dämpa skattehöjningen på andra
tobaksslag, vara en EG-anpassning som vi från Vänsterpartiets sida för en
gångs skull kunde tillstyrka.
Herr talman! Jag yrkar bifall till meningsyttringen från Vänsterpartiet, där
vi yrkar bifall till utskottets hemställan med den ändring som följer av bifall
till Vänsterpartiets motion.
Anf. 94 HARRY STAAF (kds):
Herr talman! Låt mig citera något från utskottets betänkande. Den skatte-
höjning som det är tal om beror på en ”överenskommelse som har träffats
mellan regeringen och Socialdemokraterna om den ekonomiska politiken
och som redovisas i proposition 1992/93:50”. Den innebär bl.a. att tobaks-
skatten skall höjas. I enlighet med överenskommelsen föreslås också att
”skatten på cigarretter, cigarrer och cigariller höjs med 19 öre per styck.
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Höjd skatt på
tobaksvaror
87
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Höjd skatt på
tobaksvaror
88
Även för övriga tobaksvaror föreslås en skattehöjning.” Denna skattehöj-
ning beräknas ge ca 1,9 miljarder i inkomstförstärkning.
Lars Bäckström har i meningsyttringen och även i sitt anförande här ut-
tryckt oro för att skatten skall förändra konsumtionsmönstret. Om jag har
fattat syftet med tobaksskatten rätt, har den två syften, nämligen dels intäk-
ter till staten, dels att hålla konsumtionen nere. Det kan man göra, därför
att tobaken anses orsaka en stor del av cancerfallen och hjärtinfarkterna.
Utskottet anser däremot att regeringens förslag inte torde medföra någon
nämnvärd konsumtionsförskjutning mellan olika tobaksprodukter, som Lars
Bäckström var orolig för. Det står på s. 7 i betänkandet.
Lars Bäckström kritiserar konstruktionen och ironiserar litet över ut-
trycket ”i motsvarande mån”. Låt oss då titta på s. 2 och 3 i betänkandet, där
lagförslaget finns. Det kanske kan förklara vad som menas med en höjning
”i motsvarande mån”. Där framgår att höjningen av skatten på cigarrer, ciga-
riiler och cigaretter är 19 öre per styck. Eftersom de har olika tyngd och olika
mängd tobak blir skattehöjningen i procent räknat större för lättare rökverk
än för tyngre. För en cigarill i grupp II höjs skatten från 18 till 37 öre, dvs.
med drygt 100 %. Det är litet svårt att höja skatten på röktobak, tuggtobak
och snus per styck, och därför har man valt att höja skatten ”i motsvarande
mån”, dvs. med ungefär 100 %.
Det är så det är uträknat, och jag tror att det är ganska rätt och riktigt.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på Lars
Bäckströms yrkande om bifall till meningsyttringen.
Anf. 95 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Förvisso bör tobaksbruket dämpas, och vi bör använda skat-
teinstrumentet för det - det är helt riktigt. Vi i Vänsterpartiet har föreslagit
att momsen inte bör höjas, som resten av kammaren vill. Vi säger att mom-
sen inte skall vara 25 % nästa år, utan 22-23 %. Det skulle stimulera kon-
sumtion och efterfrågan i Sverige. Vi säger också att tobaksskatten bör höjas
med 5 % för att kompensera momssänkningen - annars skulle tobaken bli
billigare. Så ser vi det.
Vad vi talar om är inte att vi vill ha generellt låga tobaksskatter, utan vi
menar bara att man kan höja skatten något mer på cigaretter och inte så
mycket på vissa andra tobaksslag. Det är det som är vår utgångspunkt.
Man kan förvisso citera utskottet, och det står i utskottsmajoritetens text
att skattehöjningen på cigaretter blir 34-39 % men för andra tobaksslag
110 %. Det är inte ”i motsvarande mån”. Vad blir det på prissidan? Jo, man
kan tänka sig 23 % i prishöjning för cigaretterna men för vissa andra tobaks-
slag 45-50 %. Det är det som vi tycker är fel.
Harry Staaf säger att utskottet har gjort den bedömningen. Jag är inte ex-
pert på tobakskonsumtionen och kan inte säga hur den kommer att fördelas,
men jag tror att Tobaksbolaget är duktigast på att bedöma det. Tobaksbola-
get bedömer att fabrikerna i Arvika och Härnösand kan hotas. Jag erkänner
att jag inte är kompetent att göra bättre bedömningar än Tobaksbolaget av
deras verksamhet, men jag tror inte heller att någon annan i utskottet har
större kompetens. För en gångs skull kan jag säga: Lyssna på verkligheten,
även om det råkar vara ett företag som säger någonting! De har ofta - inte
alltid - rätt när de analyserar sin situation. I detta fall tror jag att de har en
poäng i vad de säger.
Det är synd att man inte har kunnat gå oss till mötes. Vad beror det på? Jo,
det beror troligtvis på att det är en liten del i ett stort, med möda hopskruvat,
komplex. Då vågar man inte ändra någonting. Det är som när man bygger
korthus; rör man ett enda kort riskerar allt att störta samman. Då får verklig-
heten stå sitt kast. Då kan man ta en chans med 200-300 jobb i Arvika. Men
det kan vara en dödsstöt för sysselsättningen i den regionen. Jag kommer
från Uddevalla, och vi har fått vår dom genom Volvo och kämpar mot. Sve-
rige har inte råd med att flera orter tappar jobb, med stora industrinedläggel-
ser, därför att vissa har byggt korthus på nätterna och man sedan inte vågar
ändra någonting. Det är det som jag kritiserar Harry Staaf och utskottsmajo-
riteten för.
Anf. 96 HARRY STAAF (kds):
Herr talman! Man kan naturligtvis alltid ha farhågor för att saker och ting
kan hända. De enheter som Lars Bäckström talar om är relativt små, och ur
den synvinkeln kanske de är mer känsliga för en minskad konsumtion.
Man kan också väga in andra aspekter när man bedömer det här. Om vi
tittar på prisrelationen i fråga om Blend, små cigaretter i grupp I, ser vi att
ett paket i dag kostar mellan 19 och 22 kr. Där är prishöjningen 23 %. Bell-
man Siesta kostar i dag 19 kronor. Prishöjningen på den väntas bli ungefär
16 %. Det är en produkt som - om jag inte minns alldeles fel - kommer från
någon av de fabriker som Lars Bäckström talade om.
Jag försökte förklara för Lars Bäckström att det är ungefär samma höjning
på pip- och rulltobak som på cigariller, om man ser till tobaksmängden. I dag
är prisrelationen när det gäller innehållet i ett paket Blend och innehållet
i ett paket pip- och rulltobak ungefär 1,0:0,5 till piptobakens fördel. Efter
skattehöjningen kommer den att vara ungefär 1,0:0,6.
Jag tror alltså inte att förslaget kommer att få de konsekvenser som Lars
Bäckström har påstått. Blir det några konsekvenser beror det på den totala
konsumtionsminskningen, och den torde vara till fördel för samhället.
Anf. 97 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Jag har respekt för att Harry Staaf inte tror att det blir några
förändringar. Tobaksbolaget tror att det blir det. Jag tror mer på Tobaksbo-
laget än på Harry Staaf när det gäller att bedöma tobakskonsumtionen. Det
tycker jag att flera här i kammaren borde göra. Sedan kan vi nog vara eniga
om att höja skatterna på tobak. Men just nu är varje jobb värt att spara,
t.o.m. för dem som har byggt korthus. Vad vi har begärt är att man skall se
över den här frågan. Det vore synd om kammaren inte tog den begäran ad
notam.
Anf. 98 HARRY STAAF (kds):
Herr talman! Jag tror att Lars Bäckström har fattat saken rätt. När det
gäller tobak och liknande produkter är Tobaksbolaget vida överlägset mig i
kunskapshänseendc.
Däremot var jag med och lyssnade när Tobaksbolagets representant ta-
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Höjd skatt på
tobaksvaror
89
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Höjd skatt på
tobaksvaror
lade i utskottet, och jag kunde inte finna att han kom med sådana katego-
riska påståenden som Lars Bäckström här framför.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 12 §.)
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1992/93:SkU6 Utlämnande av uppgifter från Tullverket till vissa myndighe-
ter (prop. 1992/93:66).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 12 §.)
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1992/93:FiU4 Den nya budgetprocessen (förs. 1991/92:20).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Företogs till avgörande jordbruksutskottets betänkanden 1992/93:JoUl,
JoU3 och JoU5, finansutskottets betänkande 1992/93:FiU3, skatteutskottets
betänkanden 1992/93:SkU8, SkUl och SkU6 samt finansutskottets betän-
kande 1992/93:FiU4.
Jordbruksutskottets betänkande JoUl
Mom. 11 (djurtransporter)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 1 av Christer Win-
dén - bifölls med acklamation.
Mom. 16 (svenska karantänsbestämmelser m.m.)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Christer Win-
dén - bifölls med acklamation.
90
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Jordbruksutskottets betänkande JoU3
Mom. 2 (tilläggsdirektiv om allemansrätten)
Utskottets hemställan bifölls med 170 röster mot 133 för reservation 1 av
Göran Persson m.fl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Jordbruksutskottets betänkande JoU5
Mom. 10 (hobbybilar m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 283 röster mot 20 för reservation 1 av
Christer Windén.
Mom. 20 (miljöreglernas betydelse för konkurrensen)
Utskottets hemställan bifölls med 284 röster mot 21 för reservation 3 av
Christer Windén.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Finansutskottets betänkande FiU3
Mom. 1 (avslag på propositionen)
Utskottets hemställan bifölls med 173 röster mot 132 för reservation 1 av
Hans Gustafsson m.fl.
Mom. 2-4
Utskottets hemställan bifölls.
Skatteutskottets betänkande SkU8
Mom. 1 (skattelättnader vid utskiftning av aktier i riskkapitalbolag)
Utskottets hemställan bifölls med 173 röster mot 132 för reservationen av
Lars Hedfors m.fl. i motsvarande del.
Mom. 2-4
Utskottets hemställan bifölls.
Skatteutskottets betänkande SkUl
Utskottets hemställan bifölls med 290 röster mot 12 för meningsyttringen
av Lars Bäckström. 1 ledamot avstod från att rösta.
91
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Vissa högskole-
frågor
Skatteutskottets betänkande SkU6
Utskottets hemställan bifölls.
Finansutskottets betänkande FiU4
Utskottets hemställan bifölls.
Anf. 99 TREDJE VICE TALMANNEN:
Vid kammarens sammanträde fredagen den 27 november lämnar statsrå-
det Bo Lundgren (m) kl. 11.00 information om propositionen om åtgärder
för att stärka det finansiella systemet.
På förslag av tredje vice talmannen medgav kammaren att de på föredrag-
ningslistan närmast upptagna ärendena, utbildningsutskottets betänkande
UbU2 samt konstitutionsutskottets betänkanden KU5 och KU6, fick företas
till avgörande i ett sammanhang sedan debatten i dessa ärenden avslutats.
Föredrogs
utbildningsutskottets betänkande
1992/93:UbU2 Vissa högskolefrågor.
Anf. 100 THOMMY OHLSSON (v):
Herr talman! Den meningsyttring från Vänsterpartiet som i dag ligger på
riksdagens bord kan karakteriseras som en följetong. Vi har länge propage-
rat för en vetenskaplig grundkurs som skulle kunna ingå i en akademisk
grundexamen. En sådan grundkurs skulle bredda studenternas kritiska per-
spektiv på utbildningen och uppmuntra till tvärvetenskaplighet.
Ett hinder för en sådan här utbildning som ofta påtalas är den ökade skuld-
sättning som skulle drabba den enskilde studenten. För att minimera detta
problem vill vi att de studieskulder som uppstår till följd av en vetenskaplig
grundkurs skall få avskrivas efter genomgången examen.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till Vänsterpartiets meningsytt-
ring.
Anf. 101 MARGITTA EDGREN (fp):
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i betänkandet i dess helhet.
92
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 15 §.)
14 § Författningsfrågor
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1992/93:KU5 Författningsfrågor.
Anf. 102 HARRIET COLLIANDER (nyd):
Herr talman! Rubriken på mitt anförande kunde lyda: Personalval, färre
riksdagsledamöter och fler folkomröstningar.
I en levande demokrati behöver folkets makt över sina ombud alltid vär-
nas. Ett valsystem med personval och färre folkvalda ombud i riksdagen
skulle stärka kontakten mellan folket och de folkvalda.
I det offentliga livet har det allmännas egna korporationer vuxit till makt-
faktorer. Ledningen styr åsikter och opinionsbildning. Det har medfört att
riksdagens ställning som hjärtpunkten i svensk demokrati i motsvarande
grad har försvagats. Vad som händer i de stora organisationerna tilldrar sig
ofta större intresse än det som sker här i riksdagen. Den demokratiska vitali-
teten har med andra ord försvagats till förmån för andra maktcentra.
I riksdagens utskott och här i kammaren är den levande debatten faktiskt
mycket sällsynt. Den diskussion som sker är en redovisning av de beslut som
partierna redan på förhand har fattat.
Allmänhetens intresse för riksdagen är också i sjunkande. Ett tilltagande
politikerförakt har följt i spåren av detta. I de djupa leden finns det i dag
föga förståelse för krav på höjda löner till riksdagsledamöterna.
Att återupprätta riksdagens demokratiska vitalitet och att höja riksdags-
männens status är en angelägenhet som kräver skyndsamhet. En ny valord-
ning bör ge utrymme för att personer och nya grupperingar fritt kan föras
fram i riksdagen. Debatten skulle då vitaliseras, och intresset för riksdagen
skulle öka.
Ny demokrati tror också på en ordning med en mindre kammare, dvs. med
färre ledamöter. Kanske skulle 151 personer vara ett lämpligt antal. Leda-
möterna skulle då bli mera synliga för allmänheten. Personanknytningen
skulle alltså förstärkas, och även intresset för de folkvalda skulle öka.
Ny demokrati anser också att svenska folket bör få komma till tals oftare.
Finns det en tydlig riksdagsopinion för att låta medborgare ta ställning till
viktiga förändringar i vanlig lagstiftning, vill vi att en opinionskontroll ge-
nom folkomröstning skall bli möjlig.
Herr talman! Jag yrkar bifall till Ny demokratis reservationer i konstitu-
tionsutskottets betänkande nr 5 i fråga om mom. 4, 6 och 9.
Anf. 103 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Vi alla är nog medvetna om att den ärftliga monarki som
finns kvar i Sverige strider mot de demokratiska grundvärderingarna om att
hela folket i fria val skall utse sina företrädare.
Några har kanske inte tagit vår motion om en översyn av de här förhållan-
dena på allvar. Men jag uppfattar den nog som allvarligt menad. Egentligen
är det Vänsterns gamla republikmotion som återupprepas.
Motionärerna tycker kanske att det i dessa EG-tider är viktigt att fundera
Författnings-
frågor
93
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Författnings-
frågor
94
över hur vi skall bevara delar av värt svenska kulturarv, samtidigt som tillsät-
tandet av statschef demokratiseras.
För att undvika missförstånd vill jag säga att det här inte är den mest avgö-
rande frågan för vår demokrati. Men den har betydelse för värderingarna i
samhället. Vad monarken betyder, tycker och tänker kan ha relevans även i
vår tid. Vår förra kungs intresse för arkeologi och kulturhistoria exempelvis
var positivt för det folkliga intresset för sådana saker. För egen del hade jag
möjlighet att träffa kungen och lyssna till hans anföranden i dessa frågor.
Jag vill inte beskylla vår nuvarande kung för att medvetet driva en viss
politisk linje. Tyvärr finns det en rad exempel på att han tycks ha låtit sig
utnyttjas av andra som velat ha honom som språkrör för vissa politiska vär-
deringar.
Vi kommer ihåg riksmötets öppnande 1991, då kungens tal innehöll vänd-
ningar om nödvändiga val när det gäller att stödja antingen grannar eller
också främlingar. Det föranledde en viss diskusssion.
I Exportrådets årsrapport från 1991, där kungen har skrivit företalet, sägs
det att 1991 var ett svårt år, men vi ser förtroendefullt framåt. I allt väsentligt
uttrycks genomgående borgerliga värderingar. Där står att svenskar ogillar
muslimer och att det privata näringslivet blomstrar efter den borgerliga val-
segern. En utlandskorrespondent skriver också att det socialdemokratiska
regerandet är slut och att Olof Palme är begravd även politiskt.
Jag påstår naturligtvis inte att kungen genom sitt förord skulle ha godkänt
innehållet i denna årsskrift. Men jag är övertygad om att förordet i utlandet
stärker skriftens karaktär av en officiell beskrivning.
Ett annat exempel är när Naturskyddsföreningen vid konferensen i Rio i
somras diskuterade den svenska skogspolitiken. Man hävdade bl.a. att det
storskaliga skogsbruket utarmade den biologiska mångfalden. Kungens
kommentar och yttrande väckte en viss förvåning. Naturskyddsföreningen
uppfattade det som att yttrandet måste bygga på missförstånd och okunskap.
I motiven till regeringsformen vid författningsrevisionen 1974 framhölls
att statschefens hela agerande inför offentligheten måste präglas av hans roll
att företräda nationen som helhet. Hans sätt att utöva representation inom
landet och i förhållande till andra stater får inte vara sådant att det tyder
på motsatsförhållanden eller spänningar mellan statschefen och det politiskt
ansvariga organet. Jag tycker att vi kan konstatera att det ibland finns anled-
ning att känna spänning mellan våra värderingar och de värderingar som
kungen har gett uttryck för.
Det är enligt min mening en grundläggande demokratisk fri- och rättighet
att få uttala sin mening utan att ständigt behöva nagelfaras för att ens åsikter
inte skall strida mot andras. Det är just därför som systemet med ärftlig mo-
narki strider mot grundläggande demokratiska fri- och rättigheter. Det
känns inte rätt att uppfostra ett barn, vars läggning och intressen kanske gör
honom eller henne lämpad till något helt annat, till en monark höjd över det
politiska stridsvimlet, utan möjlighet att fritt uttrycka sina åsikter. Om vi
hade ett valt statsöverhuvud skulle dessa problem minska betydligt.
De nu aktuella exemplen visar också hur boulevardpressen grovt kan ex-
ploatera ett helt kungahus mest intima liv, och bli ganska brutala i sina meto-
der. De flesta kändisar har trots allt valt sitt kändisskap och kan ganska lätt
försvinna från offentligheten. Men kungahus är ganska hårt bundna till sina
roller hela livet och har svårt att dra sig ur dessa förhållanden. Hur mycket
vi än vattnar ur kungahuset kommer vi inte ifrån att monarkin är en kvarleva
från tiden före det demokratiska genombrottet. Systemet strider mot den
demokratiska grundvärdering som säger att hela folket i fria val skall utse
sina företrädare. Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till min menings-
yttring till konstitutionsutskottets betänkande, mom. 1.
Frågan om invandrares rösträtt har vi många gånger tagit upp. Hundratu-
sentals människor lever, arbetar och betalar skatt i Sverige sedan lång tid.
De har rösträtt i kommunala val, men inte i riksdagsval. En stor del av dessa
människor tillhör i praktiken den svenska arbetarklassen. Egentligen kan vi
inte säga att vi har allmän och lika rösträtt för alla som sedan länge lever och
verkar i vårt land. Jag vill därmed yrka bifall till meningsyttringen avseende
mom. 8.
Vi har också en utredning som nu sitter och funderar på hur folkomröst-
ningen om EG-medlemskapet skall genomföras. Det finns en oro för att
denna folkomröstning inte skall bli avgörande för frågans utgång. Därför
tror jag att det vore bra om riksdagen slog fast att omröstningen skall vara
avgörande, att alternativen skall vara ja eller nej och att folkomröstningen
skall hållas skild från ordinarie valdag. Jag har emellertid en viss förståelse
för att utskottet inte ännu vill föregripa den pågående utredningen. Det är
emellertid viktigt att andra partier snarast möjligt ger sin ståndpunkt till
känna i denna fråga.
Anf. 104 BIRGER HAGÅRD (m):
Herr talman! För närvarande arbetar tre stycken utredningar på det för-
fattningspolitiska fältet. Det är Olof Ruins utredning, som skall se över i vil-
ken utsträckning vi behöver ändra grundlagen inför ett svenskt inträde i EG.
Det är också den s.k. personvalskommittén, som arbetar med frågan om hur
vi skall kunna förstärka personvalet i Sverige. Den tredje kommittén arbetar
med fri- och rättigheter för att se över hur vi i olika sammanhang skall kunna
förstärka dem. Dessutom, herr talman, pågår för närvarande samtal mellan
de olika partierna om författningsfrågorna. Av detta drar jag slutsatsen att
tidpunkten inte är den bäst lämpade att dra i gång en stor författningsdebatt,
trots att många väsentliga frågor berörs i detta betänkande.
Jag nöjer mig därför med att kommentera några punkter. Jag kan inte un-
derlåta att till Bengt Hurtig säga att vi vet att en överväldigande majoritet i
Sverige vill ha monarki. Jag förutsätter att Bengt Hurtig som nybliven demo-
krat, för det får jag väl anta att han är när han har släppt k:et i partibeteck-
ningen, inte kan tänka sig någonting annat än monarki, eftersom det är vad
majoriteten vill ha. Men han vill inte ha en ärftlig monarki. Då blir min allde-
les logiska slutsats: Är det en valmonarki som han är ute efter? Skall vi gå
tillbaka till medeltiden och välja kungarna fortsättningsvis? Jag tror inte det
skulle gå att samla någon majoritet kring det heller.
Beträffande de andra frågorna som tas upp vill jag säga att jag principiellt
är anhängare av ett utvidgat folkomröstningsinstitut. Men det har naturligt-
vis sina nackdelar också, jag skall medge det. På 50-talet hade man hunnit
så långt att man antagit ett vilande grundlagsbeslut som i stort sett skulle
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Författnings-
frågor
95
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Författnings-
frågor
96
kopiera den danska modellen. Dock är det kanske för tidigt att ta ut en sådan
fråga som folkomröstningsinstitutet när det är så många andra författnings-
frågor som diskuteras. Det får lösas i ett senare sammanhang.
Färre ledamöter i denna kammare-ja. Men då får vi vara införstådda med
att vissa partier inte blir representerade i stora delar av landet och även att
färre mandat faller på glesbygden. Det är heller inte en sak som är löst i en
handvändning.
En verkligt positiv sak i detta betänkande är förslaget att riksdagen nu som
vilande skall anta ett grundlagsförslag, nämligen fastslåendet av utlands-
svenskarnas rösträtt. Det skall räcka med att antingen bo i landet eller att ha
varit bosatt någon gång. Det är ett stort fall framåt för detta rättvisekrav,
som har funnits så länge och som har utretts så länge. Det var ett nöje att vi
i det här hänseendet kunde tillstyrka motionerna från tredje vice talmannen
och från Gudrun Norberg, som den här gången hade plitat ihop var sitt akt-
stycke.
Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till hemställan i konstitu-
tionsutskottets betänkande nr 5 och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 105 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Jag betraktar mig inte som någon nybliven demokrat. Jag
har varit demokrat så länge jag har varit politiskt aktiv, sedan i tonåren.
Dessutom har jag varit socialist i den meningen att demokratin också skall
kunna utsträckas till väsentliga delar av det ekonomiska livet. Erfarenhe-
terna av bolagshögerns övningar i Bergslagen, där jag växte upp, gjorde
inget annat ställningstagande möjligt.
När det gäller benämningen på statschefen är det naturligtvis inte uteslutet
att den skulle kunna vara vald monark, vald kung. Det har förekommit tidi-
gare. Man kan tänka sig riksföreståndare eller någon annan benämning. In-
nan regeringen har tittat på frågan och utarbetat förslag kan vi inte vara helt
säkra på hur folk skulle ställa sig i denna fråga.
Vi får ofta frågan från sådana som kommer från länder som är republiker
hur det kan komma sig att vi har kvar ett sådant här system. Jag tycker alltid
att det är bekymmersamt att klart och redigt kunna svara på frågan.
Anf. 106 BIRGER HAGÅRD (m) replik:
Herr talman! Det är roligt att höra att - och jag vill gärna tro det - Bengt
Hurtig alltid har varit demokrat. Men jag kan också konstatera att det parti
som han tillhör inte alltid har kunnat skryta med att ha funnits på den demo-
kratiska sidan.
I övrigt är det tråkigt att Bengt Hurtig har varit ett offer för sin uppväxt-
miljö. Det är sådant som har varit modernt att åberopa.
Valkungadömets renässans tror jag inte så mycket på, om jag skall vara
riktigt uppriktig.
Anf. 107 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! När det gäller synen på demokrati finns det mörka kapitel i
mitt partis historia. Men jag har också den erfarenheten att det finns mörka
kapitel i den svenska högerns historia. Det diskuterar jag gärna vid ett annat
tillfälle. Vi vet hur högern röstade när den allmänna rösträtten infördes i
Sverige och känner till händelserna under 30-talet och många andra politiska
situationer. Vi kan diskutera hur frågan om demokrati har hanterats i hö-
gerns sfär.
Anf. 108 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):
Herr talman! Jag vill först, liksom Birger Hagård, uttrycka min tillfreds-
ställelse över att den under så många år aktuella frågan om hur utlands-
svenskarnas rösträtt skall regleras nu kommer att få sin lösning, om inte nå-
gonting alldeles oförutsett inträffar. Det är särskilt tillfredsställande för mig,
eftersom jag har väckt motioner i denna fråga under många år.
Ur formell synpunkt är det här inte någon stor reform. Utlandssvenskarna
har efter mycket bråk i denna kammare och mycken motvilja från tidigare
majoriteter undan för undan i allt större omfattning fått rösta. Rösträtten är
nu garanterad i vallagen. Det är just detta som blir den principiella skillna-
den, när vi fattat beslutet här.
En reglering av medborgarnas rösträtt i vallagen är naturligtvis inte till-
fredsställande. Vallagen kan, om man så vill, ändras genom en enkel majori-
tet i riksdagen vid ett beslut. När allas rösträtt är garanterad i grundlagen
krävs två beslut med val emellan för att man skall kunna börja tafsa på be-
stämmelserna. Jag vill samtidigt uttrycka min förvåning över att Socialdemo-
kraterna inte heller den här gången slutit upp omkring ett enligt min mening
ganska självklart förslag, som utskottsmajoriteten tillstyrkt.
Betänkandet i övrigt omfattar många mycket intressanta författningsfrå-
gor. Utskottets slutsatser kan tyckas litet magra. Det beror på, som Birger
Hagård utvecklade det, att vi under senare tid har fått en lång rad utred-
ningar som sysslar med skilda delar av författningen. Det har gjort att konsti-
tutionsutskottet med förhoppningar har kunnat hänvisa till dessa utred-
ningar.
Nu tycker jag ändå att utredningsverksamheten på det här området inte
är tillfredsställande. Vi har från Centerpartiet riksmöte efter riksmöte väckt
mycket omfattande motioner i författningsfrågor, där vi har krävt en mer
övergripande författningsutredning, som skulle kunna ta sig an alla de pro-
blem som har diskuterats i fråga om författningen. Jag tror fortfarande att
det hade varit en bra ordning. Då hade man inom olika områden kunnat
väga de politiska partiernas synpunkter mot varandra. Genom ett stillsamt
resonemang i en utredning, som inte hade haft alltför knappt om tid, hade
man säkert kunna komma fram till positiva lösningar över partigränserna.
Det är jag rätt övertygad om.
Jag vet att samma klagomål framförs från Socialdemokraterna vad gäller
de utredningar som regeringen har tillsatt och som sysslar med olika delar av
författningen. Det förvånar mig litet, därför att Socialdemokraterna tidigare
har avvisat de motioner som vi har väckt med krav på breda författningsut-
redningar.
På några punkter kan det trots allt finnas anledning att kommentera de
konkreta frågorna. En del av dem har redan varit uppe i debatten. Allt täcks
inte in, som jag nyss nämnde, i de utredningar som sitter. En del av de frågor
som finns med i Centerpartiets motion har aktualiserats genom de s.k. sam-
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Författnings-
frågor
7 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 31
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Författnings-
frågor
98
tal som nu pågår under Lars Leijonborgs ledning med företrädare för olika
partier. Det är möjligt att vi så småningom kan komma till skott i ytterligare
några frågor, men det får vi se. Min förhoppning är kanske inte så överväldi-
gande stor, men man skall inte döma ut detta försök för det är behjärtans-
värt.
Ett bekymmer är dock att tidspressen inför ordentliga genomgångar av
vissa frågor kan bli stor. Vi känner av tidspress också i fråga om de vanliga
utredningar som nu sitter. För att vi skall kunna ändra grundlagen inom en
rimlig tid krävs, som alla nu i kammaren närvarande väl känner till, att pro-
positionen om detta läggs fram för riksdagen senast den 18 december 1993.
Folkomröstningar gillar vi också, Harriet Colliander. Vi har haft förslag på
detta område åravis i riksdagen. Jag tycker för min del inte att det nuvarande
folkomröstningsinstitutet är bra. Jag tänker då särskilt på de rådgivande
folkomröstningarna. Vi vet av erfarenhet att det kan bli väldigt svårt att
tolka resultatet, även om partierna har sagt att de skall respektera det. Vi
grälar fortfarande då och då om hur kärnkraftsomröstningens resultat skall
tolkas. Det är inte bra. Jag tycker för min del att vi borde gå vidare och ha
beslutande folkomröstningar även i andra frågor än grundlagsfrågor. Samti-
digt reagerade jag när Bengt Hurtig sade att riksdagen skall slå fast att den
förväntade folkomröstningen om EG skall bli avgörande.
Samtidigt sade Bengt Hurtig att folkomröstningen inte behöver ske i sam-
band med valet. Den grundläggande förutsättningen för en beslutande folk-
omröstning är ju att den beslutas i samma ordning som finns angiven för folk-
omröstningar och grundlagsfrågor. Och då kommer vi inte undan valdagen.
Det innebär inte att det måste vara en sådan omröstning. Vi kan också
besluta om en annan omröstning, men då blir den enligt grundlagens krav
rådgivande. Jag ville bara göra detta förtydligande. Riksdagen kan alltså inte
så enkelt som Bengt Hurtig tror slå fast att omröstningen skall vara avgö-
rande, eftersom riksdagen inte gärna kan gå emot gällande grundlag.
Det finns naturligtvis ytterligare en möjlighet. Man kan i grundlagsenlig
ordning ändra grundlagen, men det går inte förrän valet 1994 är över. Och
då hade vi ju tänkt att omröstningen redan skulle ha ägt rum.
Harriet Colliander höll ett vackert tal om personval och framställde det
som om det var en innovation från Ny demokrati. Vi får ofta höra här i riks-
dagen att Ny demokrati minsann kommer med nyheter. Frågan om person-
val är en gammal fråga. Dess bättre finns det en utredning som nästan är
färdig. Såvitt jag kan förstå blir resultatet - efter mycket om och men - ett
förstärkt personvalsmoment i valsystemet, vilket också jag välkomnar.
Anf. 109 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Vi har avsiktligt valt ordet ”avgörande” vid folkomröstning.
Vi har funnit den konstruktionen som den enda framkomliga, dvs. att man
har en rådgivande folkomröstning som efter samtliga partiers deklaration
skall avgöra inriktningen av beslutet. Vi anser detta vara bättre än en beslu-
tande omröstning, som då skulle medföra en grundlagsändring.
Det här är kanske ett ”finlir” som inte håller. Därför har jag inte heller
drivit denna fråga så hårt i dag. Jag har efterlyst en deklaration från de övriga
partierna om var de står. Jag begriper att de vill avvakta. Men det vore nog
nyttigt för folkopinionen och för förtroendet för politikerna om man så snart
som möjligt fick en klargörande om de olika partiernas ståndpunkt. Jag
kommer alltså inte att begära någon votering i den här frågan.
Anf. 110 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:
Herr talman! Det missförstånd som jag möjligen har gjort mig skyldig till
är betingat av det som inte står i meningsyttringen. Där står att omröstningen
skall vara rådgivande. Det är det alternativ som ges enligt den uppläggning
som meningsyttringen har. I så fall bör man vara uppriktig och säga att man
vill ha en rådgivande omröstning som kan äga rum vid annan tidpunkt än i
samband med val. Men man skall inte ge medborgarna ett intryck av att man
är för en beslutande folkomröstning, om man inte accepterar att den hålls i
samband med val.
Det behöver naturligtvis inte finnas någon särskild anledning till misstro
från medborgarnas sida, även om vi tvingas att ha en rådgivande folkomröst-
ning. Såvitt jag kan förstå kommer partierna - i den mån de inte redan har
gjort det - att klart deklarera att folkomröstningsresultatet skall följas. Det
finns en liten risk för att det skulle kunna ingå flera alternativ i folkomröst-
ningen. Det vore naturligtvis inte bra, eftersom det då skulle kunna uppstå
tvivel om folkomröstningens resultat.
Anf. 111 THAGE G PETERSON (s):
Herr talman! Jag brukar inte ta till starka ord i den politiska debatten -
det är det så många andra som alltför ofta gör. Men i dag känner också jag
ett behov av att få göra det.
Beslutet att grundlagsfästa utlandssvenskarnas rösträtt är mycket anmärk-
ningsvärt och utmanande. Vi från socialdemokratisk sida är både förvånade
och bekymrade över det borgerliga beslutet i konstitutionsutskottet. Vi är
förvånade därför att man fattar beslut utan att frågan har utretts. Inte den
minsta utredning har föregått beslutet. Det enda som finns är en borgerlig
reservation till en författningsutredning för många år sedan. De borgerliga
fattar sitt beslut mitt under pågående författningssamtal mellan regeringen
och oppositionen. När regeringen säger sig söka samförstånd i författnings-
frågorna, kör de borgerliga i konstitutionsutskottet med Ny demokratis
hjälp över socialdemokraterna.
Till min överraskning uttrycker tredje vice talman glädje och tillfredsstäl-
lelse över detta beslut.
Vi är bekymrade över KU-beslutet, eftersom det kan vara början till ett
nytt författningspolitiskt klimat i Sverige, där man inte söker samförstånd
över blockgränserna. Jag är rädd för att det borgerliga beslutet i dag kan
öppna dörren för ensidiga politiska majoritetsbeslut, som man passar på att
fatta när man befinner sig i majoritetsställning. En sådan utveckling vore
mycket olycklig, både för Sverige och för partiväsendet i vårt land.
Herr talman! Jag vill inte betrakta författningsfrågorna som ett bland flera
politikområden. Författningsfrågorna är speciella till sin karaktär. De måste
hanteras med hänsynstagande till betydande minoritetsuppfattningar. Min
grunduppfattning är att det i författningspolitiken skall föras fram bara så-
dana frågor till beslut om vilka vi kan enas över blockgränserna.
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Författnings-
frågor
99
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Författnings-
frågor
100
Alltsedan det demokratiska genombrottet har författningspolitiken i Sve-
rige ansetts vara konstituerande för överideologier. I regeringsformen har vi
kodifierat uppnådda vinster för det konstitutionella samförståndet. Författ-
ningspolitiken har i vårt land inte varit ett område för partipolitisk offensiv
utan för samverkan.
När Fri- och rättighetskommittén förbereddes och tillsattes behandlades
Socialdemokraterna som vilket treprocentsparti som helst. När KU beslu-
tade om att ändra grundlagen för utlandssvenskarnas rösträtt, struntade de
sju borgerliga ledamöterna helt i vad socialdemokraternas sju ledamöter an-
såg. Med hjälp av Ny demokratis ledamot föreslår man en ändring i grundla-
gen.
Vi Socialdemokrater kommer inte att avbryta de pågående författnings-
samtalen med regeringen med hänsyn till det riksdagsbeslut om en grund-
lagsändring som riksdagens borgerliga partier, med Ny demokratis hjälp,
mot Socialdemokraternas vilja kommer att fatta om en stund. Men vi kom-
mer att bära med oss beslutet som ett övergrepp mot den samförståndsanda
som socialdemokratin upprätthållit i författningsfrågorna.
Jag vill avsluta med en fråga till tredje vice talman Bertil Fiskesjö: Är ni
borgerliga inte rädda för att ert beslut i dag kommer att bli ett prejudikat,
ett fribrev för nya ensidiga politiska majoritetsbeslut i författningsfrågor?
Her talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 3.
Anf. 112 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):
Herr talman! Det var kraftfulla ord från utskottets ärade ordförande. Han
sade att detta beslut var anmärkningsvärt och utmanande. Sedan satte han
in beslutet i ett sammanhang där han målade upp bilden av att en majoritet
i fråga efter fråga med särskild lustkänsla skulle köra över den socialdemo-
kratiska minoriteten. Så är ju inte fallet.
Jag är litet förvånad över denna reaktion i efterhand. Alla vi som sitter i
konstitutionsutskottet vet ju att det där sannerligen inte var någon upphets-
ning när dessa frågor behandlades. Det var en lugn och sansad diskussion -
för övrigt var det inte så mycket diskussion över huvud taget.
Jag uppfattar det snarast så att den socialdemokratiska reservationen till-
kom därför att man ansåg sig vara nödd och tvungen, eftersom man hade
intagit den ståndpunkten tidigare. Det var ingen argumentation mot den för-
ändring som nu har föreslagits. Det gör mig, som jag sade, litet överraskad
över utskottsordförandens tonläge i denna fråga.
Om man vill spetsa till det hela kan man fråga varför ni i sak vill att ut-
landssvenskarnas rösträtt även i framtiden endast skall stå i vallagen. Har ni
planer på att ändra vallagen och åter införa de reduktioner när det gäller
tidsgränser och liknande som tidigare fanns för utlandssvenskars rösträtt?
Var finns motivet i själva sakfrågan för att inte alla svenska medborgares
rösträtt skal] vara garanterad i grundlagen? Det är mina frågor till utskottets
ärade ordförande.
Anf. 113 THAGE G PETERSON (s):
Herr talman! Jag ber att få upprepa min fråga til! tredje vice talman. Frå-
gan löd: Är ni borgerliga inte rädda för att ert beslut i dag kommer att bli ett
prejudikat, ett fribrev, för nya ensidiga politiska majoritetsbeslut i författ-
ningsfrågor? Tyvärr ger inte tredje vice talman en korrekt beskrivning av
KU:s behandling. När frågan kom upp anmärkte jag kort att detta var en
grundlagsfråga som skall beslutas i den ordning som vi har vant oss vid i Sve-
rige, dvs. i samförstånd. Jag tyckte att dessa ord skulle räcka för att det inte
skulle bli ett ensidigt majoritetsbeslut.
Herr talman! Jag är något bekymrad över att tredje vice talman Bertil Fis-
kesjö, som tillika är en aktad statsvetare, tar så lätt på ändringar av grundla-
gen. En grundlag är ett lands konstitution. Den utgör det viktigaste doku-
mentet i en demokrati. Den ändrar man inte hur som helst eller bara därför
att man i sin ungdom har skrivit en motion eller för att man vill uppfylla av-
givna löften.
I ett särskilt yttrande till det betänkande som vi nu behandlar skriver
tredje vice talman att författningsfrågorna befinner sig i ett nytt skede genom
pågående partisamtal. Jag är överraskad av att tredje vice talman inte drar
några konsekvenser av vad han själv har skrivit. Varför plockar man ut ut-
landssvenskarnas rösträtt för ett beslut, när beslut i andra stora frågor får
anstå tills dess att samtalen är slutförda? I fråga efter fråga i detta betän-
kande hänvisar KU till de pågående samtalen. Men i en fråga som gäller ut-
landssvenskarnas rösträtt slår man till direkt. Det är inte heller vilket slag
som helst, utan man slår till med en grundlagsändring. Då kör man över en
betydande majoritet: sju borgerliga ledamöter, sju socialdemokrater och en
nydemokrat som ställer upp på den borgerliga vagnen.
I majoritetens bedömning skriver man att genom ett enda riksdagsbeslut
med enkel majoritet kan svenska medborgare som vistas utomlands berövas
rösträtten. Jag måste då fråga vilka partier tredje vice talman tror skulle fatta
ett sådant beslut. Vilka är det som tredje vice talman inte litar på i den
svenska riksdagen och som helt överraskande skulle beröva en grupp rösträt-
ten? Sverige är ju en gammal demokrati. Inte kan väl någon behöva frukta
att Sveriges riksdag skulle fatta ett sådant odemokratiskt beslut. Vilka är
tredje vice talman rädd för i detta sammanhang?
Anf. 114 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):
Herr talman! Konstitutionsutskottets ordförande påstår att jag skulle ta
lätt på grundlagen. Det gör jag inte alls. Jag har ägnat den mycken omsorg
och deltog redan i slutskedet när nuvarande grundlag skrevs. Jag har sanner-
ligen stor respekt för grundlagen.
Ur grundlagsteknisk synpunkt och vad gäller det reella innehållet är detta
en mycket liten förändring. Ur principiell synpunkt, som jag sade, är det na-
turligtvis viktigt att alla svenska medborgares rösträtt garanteras i grundla-
gen. Min fråga kvarstår till utskottets ordförande: Varför vill ni inte vara
med på detta? Det skulle vara skojigt att få något som helst motiv utöver
dessa formalistiska resonemang som ordföranden nu ägnar sig åt. Det är ju
inte alls så att alla beslut om grundlagsändringar har fattats med fullständig
majoritet i denna kammare. Det har tidigare funnits partier som har reserve-
rat sig mot grundlagsändringar av olika slag.
Denna fråga skulle sedan tas upp vid partiledaröverläggningar. Detta har
jag inte hört ett ord om. Jag var på ett tidigt stadium inblandad i dessa över-
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Författnings-
frågor
101
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Författnings-
frågor
läggningar, men inget nämndes om denna fråga. Det är ju andra frågor som
tas upp för behandling där.
Utskottets ordförande frågar också - och här kommer han upp ordentligt
i varv - vilka partier som skulle fatta ett beslut innebärande att man berövar
svenska medborgare deras rösträtt. Hur har det då gått till att ge de utlands-
boende svenska medborgarna rösträtt, herr ordförande? Det har varit ett
framflyttande av positionerna undan för undan på grund av motioner från
de borgerliga partierna, vilket skett under motstånd från Socialdemokra-
terna. Nu skall vi göra en korrekt historieskrivning. Det är på detta sätt det
har gått till. Det är då inte obefogat att ställa min fråga: Varför vill ni att
rösträtten för svenska medborgare boende utomlands fortfarande skall
kunna ändras genom ett enkelt majoritetsbeslut i den svenska riksdagen?
Anf. 115 THAGE G PETERSON (s):
Herr talman! Tredje vice talman beskyllde mig för att komma upp något i
varv när jag försvarade den svenska grundlagen. Jag tycker faktiskt att man
bör höja rösten om man finner att en majoritet i det viktiga konstitutionsut-
skottet inte tar hänsyn till en stor minoritet i en grundlagsfråga. Det är ju
inte så att vi under åtminstone enkammarriksdagens dagar har fattat några
ensidiga grundlagsbeslut utan att det har varit en majoritet över blockgrän-
sen. Det betyder inte att det har rått politisk enighet i varje fråga, utan det
kan ha varit något enstaka parti som har gått emot. Vi har i konstitutionsut-
skottet tagit fram en sådan förteckning som beskriver hur detta har gått till.
Men det har inte varit så att man har sökt samförståndet.
I denna fråga har det heller inte sökts något samförstånd. Det finns ingen
utredning eller några kontakter som har tagits åt något håll, utan man före-
slår direkt en grundlagsändring. Det är detta jag tycker är anmärkningsvärt.
Varför hade man inte kunnat vila med denna fråga på samma sätt som man
vilar med alla andra grundlagsfrågor? Det betänkande som vi nu om en stund
skall ta ställning till är fullt av frågor, där man hänvisar till pågående utred-
ningar eller till samtal mellan oppositionen och regeringen. Men det gäller
inte för denna fråga, utan den lyfter man ut. Jag har förgäves försökt få ett
svar från tredje vice talman om inte de borgerliga är rädda för att ett beslut
i dag kommer att bli ett prejudikat, ett fribrev, för nya ensidiga politiska ma-
joritetsbeslut i författningsfrågor.
Det tycker jag skulle vara mycket olyckligt för Sverige och för partisyste-
met i vårt land. Vi skulle så att säga ändra på grundlagen under nya premis-
ser. Det har varit en styrka för vår demokrati att vi till grundlagsändringar
har fört fram endast sådana frågor om vilka det har rått ett samförstånd över
blockgränserna. I denna fråga råder det inte något sådant samförstånd, utan
man har fattat ett ensidigt politiskt beslut. Det beklagar jag. Jag beklagar att
de borgerliga partierna har fattat detta beslut och att riksdagen om en stund
tydligen kommer att följa konstitutionsutskottets majoritet i denna fråga.
Anf. 116 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):
Herr talman! Detta skall bli mitt sista inlägg i denna debatt. Jag vill än en
gång understryka att konstitutionsutskottet inte upplevde någon som helst
102
dramatik. Det är en dramatik som har tillskapats i efterhand. Av vilka skäl
detta har skett, förmår jag inte att genomskåda.
Utskottets ordförande menar att jag skall avge något slags deklaration om
under vilka omständigheter grundlagsändringar i framtiden kan företas. Jag
kan naturligtvis inte komma med några garantier i den frågan. Det är ju riks-
dagens kommande uppsättningar som avgör det. Men jag utgår från att ett
ledmotiv även i framtiden när det gäller stora och viktiga förändringar i
grundlagen skall vara att man söker mycket bred majoritet. Det tycker jag
också är en styrka.
Detta är emellertid formellt en kolossalt enkel ändring att göra. Dessa ut-
landssvenskar har enligt vallagen redan rösträtt. Vi ger inte några utlands-
svenskar rösträtt, och vi förändrar inte det materiella innehållet i tillståndet
på detta område. Vad vi gör är att vi ur principiell synpunkt konfirmerar vår
övertygelse om att grundlagen är viktig, att rösträtten är viktig och att röst-
rätten bör finnas i grundlagen.
Jag har ännu icke hört ett enda ord i sak från utskottets ordförande. Det
förvånar mig väldigt mycket, eftersom utskottets ordförande i andra sam-
manhang brukar vara noga med att framhålla att vi skall ha sakdebatter och
inte formdebatter.
Anf. 117 THAGE G PETERSON (s):
Herr talman! Nu försöker tredje vice talmannen att tona ned denna grund-
lagsändring genom att säga att det är bara ett formellt beslut och inget viktigt
beslut. Men det går inte ihop, eftersom han samtidigt säger att det här är ett
så pass viktigt beslut att vi nu genast måste genomföra denna grundlagsänd-
ring. Om det inte hade varit något viktigt beslut, utgår jag från att den bor-
gerliga majoriteten inte hade hastat fram detta beslut och kört över den so-
cialdemokratiska minoriteten. Vi menar att man kan vänta med detta beslut,
på samma sätt som man gör med alla andra grundlagsfrågor.
Tredje vice talmannens argumentation om dramatiken går inte heller
ihop. Han säger att detta är en dramatik som har tillskapats i efterhand. Det
påståendet faller också på sin egen orimlighet. Jag pekade på att detta var
en grundlagsfråga som skulle hanteras som en grundlagsfråga. Om det skulle
behövas, får jag väl höja rösten i konstitutionsutskottet nästa gång för att
mer markera de åsikter som jag för fram. Som ordförande brukar jag inte
göra det, utan jag brukar framföra dem i en ganska låg ton.
Skälet till att vi fördömer beslutet, eller går emot beslutet, är detsamma
före som efteråt. Detta skäl har inte ändrats. Skälen är att denna fråga inte
har utretts av någon utredning. Det fanns för mycket länge sedan en reserva-
tion till en författningsutredning, där de borgerliga ledamöterna förde fram
detta.
Dessutom tycker jag att det är anmärkningsvärt att just denna fråga, bland
alla andra författningsfrågor, plockas fram till beslut. Det är inte vilket be-
slut som helst, utan jag ber återigen att få säga att vi kommer att fatta ett
författningsbeslut och därmed ändra på grundlagen. Grundlagen är inte vil-
ket dokument som helst. Grundlagen är det viktigaste dokumentet i en de-
mokrati.
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Författnings-
frågor
103
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 15 §.)
Valfrågor, m.m.
104
Förste vice talmannen meddelade att anslag om att sammanträdet skulle
fortsätta efter kl. 19.00 satts upp.
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1992/93:KU6 Valfrågor, m.m.
Anf. 118 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s):
Herr talman! I detta betänkande från konstitutionsutskottet behandlas 20
motioner rörande skilda valfrågor.
Vi socialdemokrater står bakom betänkandet, förutom när det gäller frå-
gan om brevröstning, vilken tas upp i motion 1991/92:K709. Vi socialdemo-
krater har därför fogat en reservation till betänkandet om brevröstning.
Genom särskild lagstiftning har det föreskrivits att väljare som befinner
sig i Tyskland eller i Schweiz skall kunna avge sina röster genom brevröst-
ning. Bakgrunden till de särskilda reglerna om brevröstning är att man i
dessa länder godtagit endast att utländska medborgare deltar i val i sina hem-
länder genom att sända sina valsedlar till hemlandet med posten, s.k. brev-
röstning. Någon röstmottagning vid svenska utlandsmyndigheter har således
inte accepterats. För Tysklands del har en förändrad hållning i frågan avise-
rats.
Lagen föreskriver hur röstningen skall gå till, och efter genomförd röst-
ning lämnas försändelsen för postbefordran. Enligt lagen får brevröstnings-
försändelsen vara iordninggjord tidigast 24 dagar före valdagen och skall av-
ges senast dagen före valdagen. Försändelsen skall anses vara avgiven den
dag då den är poststämplad. Med poststämpelns hjälp kontrolleras även att
omslagskuvertet har avlämnats i Tyskland eller i Schweiz.
I valet 1991 röstade 2 966 väljare genom brevröstning från Tyskland och
Schweiz. Av dessa röster var 12,2 % underkända. De fel som förekommer
är att röstkort saknas, att ytterkuvertet inte varit igenklistrat och att datum
på ytterkuvertet saknats eller varit felaktigt. Det förekommer även att det
av poststämplarna inte gått att utläsa att brevrösten har avgivits i Tyskland
eller i Schweiz eller att poststämpel har saknats. I vissa fall har detta att göra
med att brevrösterna inte har skickats med ordinarie post utan som kurir-
post.
Vallagsutredningen, som i förra månaden avgav ett delbetänkande, har
enligt sina tilläggsdirektiv haft att se över bestämmelser som reglerar röst-
ningsförfarandet för utlandssvenskar i syfte att göra det lättare för denna väl-
jarkategori att delta i riksdagsvalen. Vissa förenklingar föreslås.
Man har även behandlat frågor rörande brevröstningsförfarandet. Med
anledning av att Tyskland numera har ändrat sin inställning till röstmottag-
ning vid utlandsmyndigheterna i landet, föreslår utredningsmannen att reg-
ler om poströstning från väljare som befinner sig i Tyskland slopas. Kvar blir
då behov av brevröstningsregler rörande Schweiz.
I delbetänkandet av Vallagsutredningen betonas behovet av att reglerna
för brevröstning uppfyller vissa formkrav med hänsyn till valhemligheten.
Kravet på poststämpling i landet där rösten har avgivits kvarstår.
Vi socialdemokrater anser att de formella kraven för brevröstning, som i
fortsättningen enbart torde gälla Schweiz, måste vara utformade så att
största möjliga säkerhet kan upprätthållas. Vi utgår även från att centrala
valmyndigheten och Utrikesdepartementet ger erforderlig information, så
att berörda svenska röstberättigade medborgare har kännedom om brevröst-
ningsreglerna. I och med detta skall andelen underkända röster minska.
Herr talman! Utifrån detta och utifrån att Vallagsutredningen nyligen har
avgivit ett delbetänkande, där frågan har varit föremål för översyn, och man
inte föreslår någon förändring, yrkar jag avslag på motion K709 och bifall
till reservation 1.
Anf. 119 HARRIET COLLIANDER (nyd):
Herr talman! Jag skulle kunna sätta följande rubrik på mitt anförande:
Krav på legitimationskontroll i vallokal.
Röstning till de allmänna valen sker enligt vallagen på valdagen i valloka-
len för det valdistrikt där väljaren är upptagen i röstlängden. Väljaren skall
själv lämna sin valsedel till valförrättaren, och han bör enligt lagen medföra
sitt röstkort, men det är inte något absolut krav. Saknar väljaren röstkort
kan valförrättare, om denne inte känner igen väljaren, begära att väljaren
uppger sitt fullständiga namn, födelsetid och sin hemvist inom valdistriktet.
Någon obligatorisk kontroll av identiteten är inte föreskriven.
Ny demokrati anser att röstning är en viktig handling. Om den röstande
inte medför röstkort och inte är känd av valförrättaren, skall den röstande
avkrävas legitimation.
Herr talman! Jag yrkar härmed bifall till Ny demokratis reservation vid
mom. 10 i konstitutionsutskottets betänkande nr 6.
Anf. 120 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! I de flesta frågor som berörts i detta betänkande hänvisar
man, liksom i det förra betänkandet, till pågående utredningar eller över-
läggningar mellan partierna. Därför får de flesta ställningstaganden anstå
tills vidare. När det gäller de kyrkliga valens organisation hänvisar utskottet
till kyrkoberedningen, som tillsattes i våras och som skall avsluta sitt arbete
nästa år.
Det är ju inte säkert att skiljandet av kyrkan från staten går så fort som
vi kanske har trott, och jag tycker därför att en rationalisering av valen till
kyrkofullmäktige, som flera motionärer har förespråkat, hade kunnat ge-
nomföras. Vi vet inte heller om kyrkofullmäktige blir kvar när kyrkan så
småningom skiljs från staten, men om det skulle bli kvar i någon form, finns
det möjlighet för kyrkan att utnyttja den service som den lokala valnämnden
kan ge.
Jag vill med detta yrka bifall till min meningsyttring under mom. 7.
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Valfrågor, m.m.
105
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Valfrågor, m.m.
106
Anf. 121 BIRGER HAGÅRD (m):
Herr talman! I det här betänkandet tas enbart upp vad vi kan kalla tek-
niska vallagsfrågor. Som sagts förut har vi en särskild utredning, vallagsut-
redningen, som sysslar med detta. Utredaren, Hans-Erik Holmqvist, har ny-
ligen presenterat ett delbetänkande. Arbetet skall fortsätta, men under par-
lamentarisk medverkan.
Detta är motiveringen till att utskottsmajoriteten har avstyrkt flertalet av
de motionskrav som har framförts, dock inte i två fall. Min blygsamhet för-
bjuder mig att säga vem som har författat dessa motioner. Den ena gäller
brevröstning och den andra överklagandetiderna - två teknikaliteter, kan
det tyckas.
Lisbeth Staaf-Igelström tog här upp frågan om brevröstningen. Jag vill
bara ytterligare förklara bakgrunden. Som så riktigt har sagts här gick i det
senaste valet en del röster från ambassaden i Bonn med kurirpost till Sverige.
De hade i vanlig ordning registrerats på ambassaden i Bonn innan de gick i
väg. En del av dessa röster godkändes i Göteborg medan andra, som gick till
Stockholm, kom att underkännas. Man kan alltså säga att det inte var en
likställighet i behandlingen.
Det är väl riktigt att brevröstningen inte torde vara aktuell i Tyskland, men
däremot kan det fortfarande bli sådan i Schweiz. Som motionär ansåg jag,
liksom också utskottets majoritet, att det kanske kan finnas skäl att se över
dessa frågor och att exakt ange vad som skall krävas för att sådana här röst-
sedlar, om de går med kurirpost, utan vidare skall kunna godkännas. Vi har
ju hört att både det ena och det andra transporterats med kurirpost under
senare tid, och det borde väl vara bra att det finns fasta regler i varje fall när
det gäller röstsedlar. Jag tycker att det är tacknämligt att man närmare viil
se på denna fråga.
I den andra frågan, om överklagandetiderna, är det positivt att utskottet
ställer sig bakom att det utarbetas klarare regler än vad som finns för närva-
rande.
En besvärlig fråga i detta sammanhang har varit legitimationskontrollen,
som Harriet Colliander tog upp. Man brukar säga att den som går till posten
måste legitimera sig för minsta summa och att man borde kunna legitimera
sig också när man röstar på valdagen.
Det ligger naturligtvis någonting i detta, men vi kan också konstatera att
det i Riksskatteverkets valhandledning nr 10 finns en passus om att för den
händelse att valförrättaren är osäker om den röstandes identitet, kan man
faktiskt begära legitimation. Men det är inte ett krav att alla röstande skall
ha legitimation.
När det här diskuterades talade två starka argument emot att man skulle
ställa upp ett obönhörligt krav på legitimation. Det ena var att ett sådant
generellt krav mycket väl kan leda till att en del personer inte kommer att
rösta. Den som inte får sin röstsedel mottagen utan har glömt sin legitima-
tion säger kanske i vredesmod: Då får det vara! - Det vore ju beklagligt om
så skulle vara fallet.
Den allra viktigaste invändningen är emellertid: Vet vi om det ägt rum nå-
got missbruk i detta avseende? Det har vi faktiskt inget belägg för. Då tycker
jag att den gamla satsen att man inte skall lagstifta i onödan skall råda. Det
finns ändå alldeles för många regler i vårt samhälle, och är det inte absolut
nödvändigt, skall man helt enkelt inte lagstifta.
Med detta ber jag att få yrka bifall till konstitutionsutskottets hemställan
i betänkandet nr 6 och avslag på de reservationer som fogats till detta.
Överläggningen var härmed avslutad.
Företogs till avgörande utbildningsutskottets betänkande 1992/93:UbU2
samt konstitutionsutskottets betänkanden 1992/93:KU5 och KU6.
Utbildningsutskottets betänkande UbU2
Mom. 7 (vetenskaplig grundkurs)
Utskottets hemställan - som ställdes mot meningsyttringen av Björn
Samuelson - bifölls med acklamation.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Konstitutionsutskottets betänkande KU5
Mom. 1 (statsskicket)
Utskottets hemställan bifölls med 273 röster mot 14 för meningsyttringen
av Bengt Hurtig i motsvarande del. 6 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 4 (personval)
Utskottets hemställan bifölls med 274 röster mot 20 för reservation 1 av
Harriet Colliander. 2 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 6 (riksdagsledamöternas antal)
Utskottets hemställan bifölls med 276 röster mot 20 för reservation 2 av
Harriet Colliander.
Mom. 7 (grundlagsreglering av utlandssvenskarnas rösträtt)
Utskottets hemställan bifölls med 165 röster mot 130 för reservation 3 av
Thage G Peterson m.fl.
Margareta Israelsson och Göran Magnusson (båda s) anmälde att de av-
sett att rösta nej men markerats ha röstat ja.
Mom. 8 (invandrares rösträtt i riksdagsval)
Utskottets hemställan bifölls med 282 röster mot 12 för meningsyttringen
av Bengt Hurtig i motsvarande del.
Mom. 9 (folkomröstningsfrågor)
Utskottets hemställan bifölls med 275 röster mot 20 för reservation 4 av
Harriet Colliander. 1 ledamot avstod från att rösta.
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Valfrågor, m.m.
107
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Inseminationsverk-
samheten i Sverige
108
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Konstitutionsutskottets betänkande KU6
Mom. 3 (brevröstning)
Utskottets hemställan bifölls med 164 röster mot 132 för reservation 1 av
Thage G Peterson m.fl.
Mom. 7 (kyrkliga val)
Utskottets hemställan bifölls med 283 röster mot 12 för meningsyttringen
av Bengt Hurtig. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 10 (legitimationskontroll i vallokal)
Utskottets hemställan bifölls med 276 röster mot 20 för reservation 2 av
Harriet Colliander.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
På förslag av andre vice talmannen medgav kammaren att de ärenden som
hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde skulle
företas till avgörande vid arbetsplenum onsdagen den 2 december.
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1992/93:LU4 Inseminationsverksamheten i Sverige.
Anf. 122 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Herr talman! Lagutskottet har lagt ner ett omfattande arbete med anled-
ning av min motion om inseminationer. Det är förtjänstfullt. Jag får också
medhåll från åtta av nio remissinstanser. Socialstyrelsen är den remissinstans
som inte stöder min motion. Trots att så många remissinstanser tillstyrker,
avstyrker utskottet motionen utan någon som helst motivering i sammanfatt-
ningen.
Betänkligt är att referaten av remissvaren i utskottsbetänkandet är ofull-
ständiga. Läsaren av betänkandet kan dock reparera skadan genom att läsa
bilagan till betänkandet, där remissvaren finns fullständigt återgivna.
Mina utgångspunkter för motionen har varit barnens bästa och att vi inte
skall ha lagar som man går runt för att de inte går att tillämpa.
Låt mig kort lämna några kommentarer kring mina yrkanden om informa-
tion i relation till utskottets skrivningar.
Jag vill först säga något om informationen om inseminationslagen. Ja, det
finns utförlig information frän Socialstyrelsen. Men vi vet inte hur den an-
vänds och tas emot. Inte heller vet vi vilka brister mottagarna tycker att den
har. Vi vet t.ex. inte hur den påverkar tillgången på donatorer. Den skall
också ses tillsammans med den information som två av Sveriges ledande gy-
nekologer framfört i Läkartidningen 1985 med anledning av det yttrande de
medverkat i om eventuella gemensamma nordiska rättsregler för givarinse-
mination. De skriver så här: ”1 stället emotser man en förutsättningslös över-
syn av den nyss ikraftträdda lagen i avsikt att lindra densamma. Till dess
detta sker kommer vi, liksom läkarna vid landets övriga kvinnokliniker att
på begäran remittera de par som kvalificerat sig för behandling med givarin-
semination till lämpliga kliniker utanför Sveriges gränser.”
Det kan vara så att den kraftiga nedgången av inseminationer i Sverige
sedan lagens införande beror på att paren i stället råds eller väljer att åka
utomlands, för att gå runt lagens skrivning om barnets rätt att få information
om sitt biologiska ursprung.
Det leder mig till nästa fråga. Den gäller de ensamstående kvinnor inkl,
de lesbiska kvinnor som genomgår insemination och därmed bryter mot la-
gen. Vi har ingen som helst kunskap om hur vanligt detta är. Här tycker So-
cialstyrelsen att en lagändring inte är befogad bara för att lagen kringgås på
vissa punkter. Det tycker jag är märkligt.
Men om det är så att många inseminationer av olika skäl genomförs utan-
för lagen, tycker jag att vi som riksdagsledamöter och lagstiftare har ett an-
svar att initiera en översyn av lagen och överväga förändringar.
Stötande i detta sammanhang är också Socialstyrelsens svar att man kan
bortse från risken för HIV-smitta i samband med insemination, eftersom det
finns risk för HIV-smitta också vid vanliga samlag. Men eftersom det vid
insemination finns möjlighet att eliminera HIV-risken, måste vi använda oss
av den. Det vore oetiskt att inte göra det. Det rör sig om en dödlig sjukdom
för såväl mor som barn.
Sedan till barnens rättsliga ställning. Utskottets uppfattning är, vad jag
förstår av texten, att det inte kan anses som en allmänmänsklig rättighet att
få barn, och det kan man tycka. Men verkligheten är en annan. Vi vet att
ensamstående kvinnor föder barn, och då tycker jag att de barnen skall ha
samma sociala trygghet som andra barn.
Utskottet undviker här att kommentera de lagändringsförslag som juri-
diska fakultetsstyrelsen i Uppsala framfört. Man tar bara upp vad som hän-
der om modern avlider. Det hade varit enkelt att ta in juridiska fakultetssty-
relsens förslag, att göra gällande bestämmelser i föräldrabalken tillämpliga
på så sätt att samtyckande sambo blir att anse som rättslig förälder vid sidan
om modern. Barnet får härigenom samma rättsliga ställning som barn födda
i heterosexuella förhållanden inkl, rätten att få vetskap om spermadonatorns
identitet. För ensamstående föräldrar är det litet svårare att åstadkomma
samma trygghet, men underhåll i form av bidragsförskott anser fakulteten i
varje fall skulle kunna utges. Jag tycker att man kunde ha föreslagit det från
utskottets sida.
Så till forskningen kring barnens situation. Jag är medveten om de etiska
problem som är förenade med sådan forskning. Därför tycker jag att man
inom ramen för den utredning som jag föreslagit i motionen borde kunna
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Inseminationsverk-
samheten i Sverige
109
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Inseminationsverk-
samheten i Sverige
110
tillsätta en grupp, som tillsammans med ledande forskare i andra länder
kunde lägga upp en studie. Den skulle utformas så att resultatet blir lätt att
jämföra med resultat från andra länder.
I betänkandet tycker man att vi skall avvakta internationella studier. Men
internationella forskare har uttalat att det är angeläget att Sverige, som är
det land som har en lagstiftning som ger barnet rätt att få veta sitt ursprung,
gör en egen studie av det material man har.
Jag tycker alltså att en utredning borde tillsättas som fick ta sig an alla
dessa frågor. Det går inte att gömma frågorna och låtsas som om problemen
inte finns.
Jag yrkar därmed bifall till min motion. Jag gläds åt att åtta av de nio re-
missinstanserna gav mig stöd. Jag gläds särskilt mycket åt stödet från
Svenska kyrkans centralstyrelse. Samtidigt inser jag att jag inte kommer att
få stöd från en riksdagsmajoritet, eftersom det var ett enigt utskott bakom
betänkandet. Därför avstår jag nu från att yrka på votering. Samtidigt med-
delar jag att jag kommer igen med en ny motion baserad bl.a. på de fakta
lagutskottet tagit fram och andra fakta som kommit fram under tiden som
denna motion behandlats.
Anf. 123 HOLGER GUSTAFSSON (kds):
Herr talman! Jag vill först be att få yrka bifall till utskottets hemställan i
betänkande LU4, som innebär att utskottet enhälligt avstyrker Barbro Wes-
terholms motionskrav. Enligt utskottets mening är det givet att de frågor
som tas upp i motionen skall bedömas utifrån ett övergripande synsätt som
i första hand lägger vikten vid det blivande barnets bästa.
Motionären pekar på betydelsen av information om inseminationslagen
i några olika hänseenden. Socialstyrelsen har 1987 utgivit föreskrifter och
allmänna råd om inseminationer. I föreskrifterna och de allmänna råden,
som riktar sig till alla som kommer i kontakt med frågor rörande ofrivillig
barnlöshet men naturligtvis främst till personal inom hälso- och sjukvården
och socialtjänsten, behandlas utförligt de medicinska och juridiska frågor
som har samband med inseminationsverksamheten. Ett stort utrymme har
ägnats frågorna om den psykosociala utredning som skall föregå en givarin-
semination. I anslutning därtill behandlas också barnets behov av och rätt
till vetskap om sitt ursprung och betydelsen av föräldrarnas attityder i detta
avseende.
Utskottet vill peka på att det i vart fall för alla dem som i sin yrkesverksam-
het kommer i kontakt med barnlösa par finns ett omfattande informations-
material att tillgå i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd. I sista
hand är det dock den enskilde läkaren som har att bedöma vilka informa-
tionsåtgärder som behövs i det enskilda fallet.
Mot denna bakgrund finner utskottet det inte påkallat med något särskilt
tillkännagivande till riksdagen.
I motionen har Barbro Westerholm vidare begärt dels en översyn av inse-
minationslagen med hänsyn till att insemination av ensamstående och les-
biska kvinnor förekommer, dels en utredning med syftet att få fram ett för-
slag om hur den rättsliga tryggheten skall kunna förbättras för barn som till-
kommit genom insemination av ensamstående och lesbiska kvinnor.
I det sammanhanget uttalar utskottet stöd för departementschefen och
den proposition som han redovisar. Man anser inte att det är en allmän-
mänsklig rättighet att under alla förhållanden få tillgång till insemination.
Verksamheten bör begränsas till de fall som har medfört att metoden börjat
användas, nämligen för att avhjälpa ofrivillig barnlöshet hos makar och sam-
boende av motsatt kön.
Utskottet anser att det måste vara en strävan att så långt som möjligt se
till det blivande barnets bästa. Därvid måste det beaktas att barnpsykiatrer
och barnpsykologer för barnets utveckling särskilt betonar vikten av att det
har både en mor och en far.
Utskottet finner inte heller anledning att särskilt låta utreda frågan om den
rättsliga tryggheten och hur den skall kunna förbättras för de barn som till-
kommmit genom insemination av ensamstående och lesbiska kvinnor. Nå-
gon regel om att styvföräldern automatiskt skulle komma i fråga som legal
vårdnadshavare i ett sådant fall finns inte. I stället gäller att om barnet står
under vårdnad av endast en av föräldrarna och denna dör, skall rätten, efter
ansökan från den andra föräldern eller efter anmälan från socialnämnden,
anförtro vårdnaden till den andra föräldern. Annars gör man en prövning
om det finns någon som är lämpligare som bör vara förmyndare.
Slutligen, när det gäller Barbro Westerholms yrkande om en utredning
som följer upp hur det har gått för de barn som tillkommit genom insemina-
tion, har ett par remissinstanser framhållit dels att det torde vara svårt att
få fram de önskade uppgifterna, dels att endast ett fåtal barn har fötts efter
givarinsemination. Därtill kommer att de barn som fötts sedan detta ikraft-
trädande inte har den ålder som man ur utvärderingssynpunkt bedömer att
de måste ha för att man skall kunna göra detta.
Detta är utskottets värderingsgrunder, som i allt väsentligt sammanfaller
med de ställningstaganden som vi gjort tidigare i det här sammanhanget. Vår
uppfattning är att de remissinstanser som vi har tillkallat i mycket hög grad
stöder utskottet.
Anf. 124 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik:
Herr talman! Jag tycker att vi läser dessa remissyttrande mycket olika. Ju-
ridiska fakultetsstyrelsen ger själv förslag på hur den sociala tryggheten för
barn till ensamstående mödrar, och vars far är okänd, skall förbättras. I ut-
skottsbetänkandet går man endast in på vad som händer i samband med att
modern dör och inte på de andra saker som borde göras för att öka trygghe-
ten för dessa barn.
Vi kan ha en lång diskussion om lämpligheten att barn föds med bara en
förälder. Jag tycker inte att vi i den diskussionen skall straffa de barn som
redan finns. De barnen skall ha samma rätt och möjlighet till trygghet som
andra barn i det här landet.
Forskningen om detta är knepig att utföra. Jag har själv gjort ganska
många epidemiologiska undersökningar av olika slag och vet väl de etiska
problem som finns här. Bl.a. Australien och Nya Zeeland har studier i gång.
Man kan söka samarbete med dem och lägga upp studierna på samma sätt.
Det är en grannlaga uppgift att informera föräldrarna. Det kan man också
göra på litet olika sätt. Det är viktigt att deltagandet är frivilligt.
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Inseminationsverk-
samheten i Sverige
111
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Inseminationsverk-
samheten i Sverige
112
Det sägs att barnen är få, men om vi lägger ihop erfarenheterna från olika
länder blir det ändå ett gediget material.
Det sägs att barnen är unga och att det har gått så kort tid. För det första
tar det ganska lång tid att planera den här typen av studier, så det hinner gå
några år till. För det andra får barn information om hur de har kommit till
tidigt i livet. Jag menar inte att de skall få kännedom om den biologiska pap-
pan vid tidig ålder, men informationen om hur de har kommit till skall man
lämna tidigt i livet. Vi behöver mer information om hur föräldrarna har lyck-
ats med detta.
Anf. 125 HOLGER GUSTAFSSON (kds) replik:
Herr talman! Barbro Westerholm pekar på den rättsliga tryggheten för in-
seminationsbarn. Det är inte ett specifikt ärende som bara gäller dessa barn.
Det gäller också andra barn vars ena förälder kanske dör. Då måste vi ta
ställning till det på precis samma sätt. Det har egentligen ingenting med la-
gen om insemination att göra.
Barbro Westerholm kräver en lagstiftning för dessa särintressen. Det är
väl den stora frågan i sammanhanget. Det faktum att en lagstiftning kringgås
av ett fåtal läkare och patienter, kan inte få utgöra motiv för att ändra en
lagstiftning. Det är inget motiv i sig. Man kan undra vilken lagstiftning vi
skulle få i vårt land om överträdelserna skulle vara den viktigaste ledstjärnan
för en lagstiftare.
En lagstiftning skall ha en god förankring i folkdjupet. Det är min överty-
gelse att det finns en förkrossande majoritet i Sverige, som inte är övertygad
om att lesbiska förhållanden är den bästa familjemiljön för våra barn. Jag
anser att det är vårt ansvar att spegla majoritetens vilja och låta den vara
normgivande också i lagstiftningen.
Anf. 126 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik:
Herr talman! Jag vill understryka att jag inte har tagit ställning till lesbiska
kvinnors rätt till insemination. Jag är ute efter att de barn som föds till en-
samstående mödrar och där fadern är okänd - det kan gälla kvinnor som
lever i lesbiska förhållanden eller helt enkelt är ensamstående - skall ha rätt
till den sociala tryggheten. Det gäller inte en särlagstiftning för barn till les-
biska kvinnor. Det vill jag understryka. Frågan om inseminationer har jag i
det här sammanhanget inte tagit ställning till.
När det gäller förankringen i folkdjupet, är detta ett bekymmer. Antalet
inseminationer har minskat drastiskt sedan vi antog den lag som trädde i
kraft 1985. Det finns alltså tecken på att man kringgår lagen i ganska stor
utsträckning. Därför är just det Holger Gustafsson säger om att lagar skall
vara förankrade i folkdjupet problemet med den här lagen. Den tycks inte
ha en förankring, i alla fall inte tillräckligt för att den skall användas så som
avsikten var.
Därför anser jag fortfarande att en utredning bör göras. Det tycker också
majoriteten av remissinstanserna. Svenska kyrkans centralstyrelse tar upp
frågan om informationen om inseminationslagen, med en uppföljning av in-
seminationsbarnens sociala och psykologiska situation, och anser att en ut-
redning bör göras med syfte att ge förslag till hur vissa inseminationsbarns
rättsliga trygghet skulle kunna förbättras. Kyrkan preciserar mer det som jag
vill rent allmänt.
Anf. 127 HOLGER GUSTAFSSON (kds) replik:
Herr talman! Först en liten komplettering när det gäller faderskapsförhål-
landet. Om mamman medverkar och talar om vem som är fadern, är det inte
något problem. Det är i den situation som man inte vill medverka till detta
som problemet uppstår. Det får väl anses vara en plikt för modern att ta det
ansvaret.
Herr talman! När det gäller lagstiftningen och tryggheten, är det min upp-
fattning att lagstiftningen skall vara normativ. Samhället skall genom lagen
ta ställning till vilken uppväxtmiljö man vill ge våra barn. Den som bryter
mot detta måste ta på sig ett mycket stort personligt ansvar för de barn som
blir till. Samhället har tagit sitt ansvar genom den lagstiftning man erbjuder,
som är förankrad i övertygelsen att barnen behöver både en mamma och en
pappa.
Att okritiskt ställa upp med en lagstiftning för vad som jag uppfattar som
olika särintressen, är inte att ta ansvar från samhällets sida. Man kan konsta-
tera att Barbro Westerholm i sin strävan att vara framsynt är ganska isolerad
i sitt politiska agerande i denna fråga.
Andre vice talmannen anmälde att Barbro Westerholm anhållit att till pro-
tokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 128 ELISABETH PERSSON (v):
Herr talman! Barbro Westerholm tar upp en angelägen fråga i denna mo-
tion, och hon gör det på ett föredömligt sätt. Jag tror däremot inte att det är
så illa att det inte finns ett intresse för dessa frågor här i kammaren.
För att de ledamöter som har tänkt igenom detta och som har en uppfatt-
ning i frågan skall kunna visa detta, yrkar jag bifall till motionen. Jag vill
också tala om att jag har uppmanat mina partikamrater att rösta för motio-
nen. Jag är nämligen övertygad om att Barbro Westerholm är på fullkomligt
rätt spår. Hon säger att hon kommer att återkomma i frågan. Jag vill också
tala om, att det kommer även vi i Vänsterpartiet att göra inför nästa mandat-
period. Jag vill inte här gå in och argumentera i sakfrågor, utan jag kommer
att fatta mig ganska kort i detta inlägg.
Naturligtvis inser också jag att det inte är läge för någon majoritet i kam-
maren i dessa frågor. Jag tror att det är en lång väg att gå. Men jag är överty-
gad om att Sveriges riksdag en dag kommer till insikt och tar ställning mot
en lagstiftning som diskriminerar kvinnor enbart på grund av deras homo-
sexuella läggning. Det är precis vad det handlar om i inseminationsfrågorna.
Oavsett vad vi själva tycker om insemination som metod för att bli gravid,
har vi en gång beslutat att detta är en acceptabel metod som hälso- och sjuk-
vården skall tillhandahålla för kvinnor. Men vi har gjort begränsningen att
det skall vara fråga om kvinnor som lever i ett äktenskap eller i ett samboför-
hållande. Detta görs bl.a. med argumentet att man måste se till barnets
bästa.
Dess värre kan ingen rimlig lag i världen tvinga två människor att leva ett
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Inseminationsverk-
samheten i Sverige
113
8 Riksdagens protokoll 1992193. Nr 31
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Inseminationsverk-
samheten i Sverige
liv tillsammans. Vi vet också hur det ser ut. Det är många kvinnor som lever
och fostrar barn ensamma - också män för den delen. Det finns även kvinnor
som väljer att bli gravida på det ena eller andra sättet, men som inte har för
avsikt att leva ihop med en man tillsammans med barnet.
Herr talman! Jag vill uttrycka en förhoppning om att vi så småningom
kommer att ta bort denna horrör i lagstiftningen som så uppenbart diskrimi-
nerar en grupp kvinnor, nämligen de homosexuella kvinnorna - och förres-
ten för den delen även de ensamstående kvinnor som vill använda sig av inse-
mination som en metod för att bli gravida.
Jag yrkar bifall till motion L425. Jag vill inte gå in på argumentationen om
barnets bästa osv. Den frågan skall tas upp av Partnerskapsutredningen, som
skall utreda rätten till registrerat partnerskap för homosexuella. Men jag är
övertygad om att vi får anledning att återkomma och diskutera detta senare
i kammaren.
Anf. 129 MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Det kan bero på den sena timmen och att vi snart skall bryta
förhandlingarna, men jag tycker att det är en litet förvirrad debatt. Barbro
Westerholms motion, och därmed betänkandet, behandlar faktiskt flera
olika frågor. När man då går upp i debatten och säger att man tycker att detta
är en alldeles utmärkt motion, vore det lämpligt att tala om vad man stöder.
Det som jag ställer mig mycket frågande till är: Tycker Elisabeth Persson
och Barbro Westerholm att vi skall ompröva det som diskuterades ingående
och som vi efter djupa överväganden här i riksdagen en gång i tiden be-
stämde oss för, nämligen att ta bort möjligheten för spermadonatorer att
vara anonyma? Det bestämdes just med utgångspunkt i barnens rätt och bar-
nens bästa.
Jag kan inte se annat än att detta krav på utredning av varför det sker så
få inseminationer i Sverige och att så många åker till utlandet och utför en
insemination, måste betyda att man är beredd att ompröva det som jag
tycker är den viktigaste tumregeln i hela denna diskussion. Spermadonato-
rerna skall vara beredda att en gång i tiden kunna ta ansvar för att de har
medverkat till ett barns tillblivelse, så att detta barn i framtiden skall kunna
få reda på sitt biologiska ursprung.
Det finns flera moment i denna motion som handlar bl.a. om det som Hol-
ger Gustafsson har diskuterar, nämligen: Vad händer om den ena föräldern
är okänd? Det är snarare en fråga för socialutskottet eller möjligtvis social-
försäkringsutskottet att ta tag i. Det har ingenting med insemination att
göra. Det kan mycket väl inträffa efter det att barnet har blivit till på vanligt
vis.
Remissinstanserna har sagt att det kanske vore önskvärt att i dag få veta
mer om dessa inseminationsbarns situation. Men väldigt många av remissin-
stanserna har också konstaterat att det kan bli en mycket svår och grannlaga
fråga att forska i, inte minst därför att dessa barn fortfarande är så unga. Det
handlar om att klampa in i familjer och deras integritet, och det är mycket
svårt. Man får nog vänta tills dessa barn är litet större. Vi har i och för sig
inte haft någonting emot att följa upp detta, men vi tror att det är för tidigt.
114
Anf. 130 ELISABETH PERSSON (v):
Herr talman! Jag talar gärna om vad den här motionen handlar om, Maj-
Lis Lööw. Jag trodde faktiskt att ledamöterna hade läst på och visste detta.
Jag tycker att motionen är bra. Kraven är möjligen alltför hovsamma. Det
Barbro Westerholm begär är mer information om inseminationslagen. Sedan
begär hon också en översyn av inseminationslagen, med hänsyn till att inse-
mination av ensamstående och lesbiska kvinnor förekommer. Därutöver
finns två punkter till. Jag tycker inte att de på något sätt är utmanande.
Ibland går tiden fort, och det gäller framför allt vissa attityder och attityd-
förändringar. Allting är relativt. Det har gått lång tid sedan inseminationsut-
redningen kom fram till sina slutsatser, även om det i år räknat inte är så
länge sedan. I attitydfrågor sker förändringar snabbt. Jag anser att det är
dags att göra en ny utvärdering.
Slutligen påstår Maj-Lis Lööw att det är för tidigt att göra en utredning,
eftersom dessa barn är så unga. Med kännedom om hur långt tid det tar att
få igenom sådana här förslag i riksdagen, tycker jag att det vore alldeles ut-
märkt att nu besluta om detta. Jag är övertygad om att dessa barn hinner bli
fem, sex, sju eller åtta år innan vi kommer så långt att en undersökning kan
göras av hur detta har påverkat dem.
Anf. 131 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Herr talman! Maj-Lis Lööw ställde en fråga till mig om hur jag ser på do-
natorns anonymitet och barnets rätt att få veta sitt biologiska ursprung. Jag
drev den frågan i Socialstyrelsen innan man så småningom skrev en proposi-
tion om lagen. Jag tycker att barnen skall ha rätt att får veta sitt biologiska
ursprung, och det håller jag styvt på.
Det är kanske här som meningarna går isär bland dem som genomför inse-
mination. I Göteborg var man t.ex. mycket negativ till skyldigheten att infor-
mera. I Göteborg har man också svårt att få fram donatorer. Däremot verkar
verksamheten att fungera väl i Umeå och Malmö. Jag vill gärna veta varför
det skiljer sig åt mellan dessa olika orter. Beror det på informationen om vad
det innebär att som donator så småningom få kontakt med detta barn, eller
beror det på någonting annat? Jag tycker att detta är viktigt att ta reda på.
Det är bättre att man kan genomföra insemination i.Sverige än att människor
skall behöva resa utomlands för att få detta genomfört, eftersom någonting
inte har fungerat.
Föräldrarna skall förstå varför detta är viktigt. Det är en ganska svår infor-
mation att lämna. Jag tror inte alls att Socialstyrelsens skrifter räcker. Det
handlar också om hur personal och andra människor förmedlar denna infor-
mation till föräldrarna.
Anf. 132 MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Det var bra att vi fick höra detta. När jag lyssnade till Barbro
Westerholms första inlägg lät det som om att lagen skulle ses över och utvär-
deras på grund av att det är så många som åker utomlands för att insemine-
ras, förmodligen för att man inte sympatiserar med idén om spermadonato-
rernas brist på anonymitet. Det gör att man i stället ger detta råd. Detta
gjorde oss alla litet konfunderade, dvs. att man skulle falla undan för att det
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Inseminationsverk-
samheten i Sverige
115
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Inseminationsverk-
samheten i Sverige
116
inte finns respekt för lagen i detta avseende. Men då är vi överens på den
punkten, och det är alldeles utmärkt.
Det finns fler punkter. Elisabeth Persson tar upp de lesbiska kvinnornas
rätt till insemination. Det kanske beror litet grand på vilken punkt vi har
tänkt på när vi har läst remissyttrandena ifall vi tycker att det finns ett stöd
eller ej för Barbro Westerholms motion. Det finns som jag ser det ingen som
helst förståelse bland remissinstanserna för detta krav.
Anf. 133 ELISABETH PERSSON (v):
Herr talman! Min personliga uppfattning i frågan om rätten att känna till
donatorns identitet är att det är rimligt. Även om vi skulle ändra insemina-
tionslagen så att även ensamstående och lesbiska kvinnor får den rätten, an-
ser jag att den regeln bör finnas kvar.
För att återkomma till diskussionen om varför man åker utomlands för att
få insemination utförd, så vet vi faktiskt inte vilka skäl som ligger bakom.
Jag har både hört talas om kvinnor och träffat kvinnor själv som säger att det
tar förfärligt lång tid i Sverige. Det finns även andra skäl. Jag tror inte alls
att det beror på att man till varje pris vill ha en anonym donator.
Det är dessutom så att ensamstående och lesbiska kvinnor inte har rätt till
den här metoden och därför åker utomlands. Skälen är alltså att det i princip
är förbjudet att utföra de här metoderna i Sverige.
Jag vill påminna om debatten i slutet på 6O-talet och i början av 70-talet -
jag tror också att Maj-Lis Lööw åtminstone var med då - när vi hade en an-
norlunda abortlagstiftning i Sverige, jämfört med dagens. Då var svenska
kvinnor tvungna att åka utomlands för att få aborter utförda. Genom att på-
visa hur horribel och orimlig abortlagstiftningen i Sverige var, bidrog det na-
turligtvis till att vi så småningom fick vara med om en förändring av attity-
derna till den.
Jag tycker faktiskt att man bör ha detta i minnet, för att lättare se parallel-
lerna. Kvinnor är alltså tvingade att utomlands göra dessa ingrepp, trots att
de hellre skulle vilja göra dem i Sverige. De skulle därigenom få del av det
skydd och den säkerhet som en insemination i Sverige innebär, och som vi
är överens om måste kringgärda dessa ingrepp.
Jag vidhåller att denna motion inte alls är särskilt provokativ till sitt inne-
håll. De krav som framförs är mycket modesta, och jag ställer mig bakom
dem. Att kanske sedan gå vidare när det gäller inseminationsrätten för en-
samstående och lesbiska kvinnor blir en annan fråga.
Anf. 134 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Herr talman! När det gäller frågor kring livets början och livets slut, frågor
kring livets värde och andra liknande frågor, kommer våra värderingar fram.
Dessa värderingar bygger på våra erfarenheter, våra referensramar och våra
kunskaper. Det är därför inte så konstigt om man lägger in annat i det man
läser. När Maj-Lis Lööw läste min motion kanske hon lade in annat, som
inte jag har avsett i motionen, detta just för att vi har olika referensramar
och utgångspunkter. Därför är det också så viktigt med en dialog, där man
inte låser sig fast, utan ser möjligheter. Framför allt är det viktigt att inte
glömma bort dem det gäller.
I den här diskussionen har min främsta utgångspunkt varit barnens bästa.
Det har inte enbart gällt barnen till de ensamstående mödrarna, utan även
barnen i parförhållanden. Jag tänker då på hur man har lyckats med att ge
information när barnen är små, och om det har uppstått något slags relations-
problem. Man har diskuterat det här när det gäller exempelvis provrörsbarn.
Jag tycker att det är viktigt att få sådana här frågor belysta, och jag är
övertygad om att det kommer att bli möjligt att beakta människors rätt till
integritet, dvs. en etisk bedömning, med hjälp av de forskare som finns ute
i världen.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 2 december.)
Kammaren beslöt kl. 18.04 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för
middagsuppehåll.
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
Föredrogs
utrikesutskottets betänkande
1992/93:UU2 Vissa frågor gällande Mellanöstern.
Anf. 135 FANNY RIZELL (kds):
Herr talman! I Mellanöstern råder en komplicerad och svårlöst politisk
situation, där kultur- och religionskonfrontation är mer påtaglig än vad som
är fallet i de flesta andra områden. Historiskt betingade anspråk på att för-
ändra gränser uttalas av de flesta länderna i området. Det är i detta samman-
hang viktigt att betona att Israel är den enda parlamentariska demokratin i
hela Mellanöstern och att Israel befinner sig i en särskilt utsatt situation.
De omgivande arabstaterna har vid ett flertal tillfällen angripit Israel. De
godkände inte FN-planen, som år 1947 antogs av Generalförsamlingen, utan
gick till väpnat angrepp mot Israel omedelbart efter självständighetsförkla-
ringen. Det inledande angreppet på Israel har följts av flera väpnade konflik-
ter i området. Det måste vara rimligt att Israels agerande bedöms utifrån
dessa erfarenheter och de reella hot som nationen är utsatt för.
För att en varaktig fred skall kunna uppnås i Mellanöstern måste konflik-
ten mellan Israel och dess grannar, inkl, det palestinska folket, lösas.
Sverige måste verka för att FN:s säkerhetsråds resolutioner 242 och 338
respekteras och för ett erkännande av Israels rätt att existera inom säkra och
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Vissa frågor
gällande
Mellanöstern
117
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Vissa frågor
gällande
Mellanöstern
erkända gränser. Ambitionen att ge palestinierna rätt till självbestämmande
och eget land är också en nödvändig förutsättning i fredsprocessen.
Herr talman! Det är viktigt att Sverige på alla sätt främjar den nu inledda
fredsprocessen. Det israeliska valet i juni har inneburit förändrade förutsätt-
ningar för fredssamtalen i Mellanöstern. Tidigare diskussioner i procedur-
frågor har lämnat plats för konstruktiva samtal i sakfrågor. Det är viktigt att
den nya regeringen får stöd i sina ansträngningar att finna öppningar för
fredssamtal.
Det är ett år sedan Moskva och Washington fick i gång fredsprocessen i
Madrid. Vissa framsteg har gjorts.
Det positiva i processen verkar vara att parterna har lämnat sina mest
extrema ståndpunkter. Därigenom har framsteg gjorts bl.a. i fredssamtalen
mellan Israel och Syrien. Detta står i kontrast mot den skarpa polemik som
har kännetecknat tidigare meningsutbyten. Israelerna är nu beredda att dis-
kutera en förändring av situationen på Golanhöjderna. Den nuvarande rege-
ringen kan tänka sig lösningen ”land mot fred”.
Vidare har Israel medverkat vid en konferens i Canada i mitten av novem-
ber i år. Man deltog i diskussionerna om vad som skall hända med omkring
2,5 miljoner palestinier, spridda över hela Mellanöstern. Tiotusentals män-
niskor lever i permanenta flyktingläger, många av dem ända sedan staten
Israel bildades.
Regeringen har också frusit byggandet av 6 000 judiska bostäder, som pla-
nerades på ockuperat område, för att underlätta fredssamtalen.
Rabin har försökt att vänja den israeliska allmänheten vid tanken på att
man betalar för fred med Syrien genom att återlämna delar av tidigare ocku-
perat område, och han har avfärdat tanken på ett ”Storisrael” och betecknat
den som en religiös villfarelse.
I hela Mellanöstern utsätts etniska och religiösa minoriteter för brott mot
de mänskliga rättigheterna. Det är viktigt att Sverige inte enbart och ensidigt
kritiserar de brott som begås av Israel. Enligt Amnestys årsrapport 1992 har
hundratals människor i Jordanien och tusentals i Syrien som misstänkts vara
regeringsmotståndare, bland dem sådana som kan tänkas vara samvets-
fångar, fängslats utan åtal, rättegång eller juridisk prövning. Det kommer
ofta rapporter om att den jordanska underrättelsetjänsten använt tortyr och
misshandlat misstänkta. Tortyren av politiska fångar, som inte sällan förorsa-
kar dödsfall i häkten i Syrien, rapporteras vara omfattande.
I detta sammanhang är det därför viktigt att betona att förtroendeska-
pande åtgärder måste vidtas av alla inblandade parter. Syriens omfattande
terroristverksamhet måste kraftigt fördömas. Libanon hotas återigen av
Syriens expansionistiska strävanden. Sverige måste därför också verka för
ett erkännande av Libanons rätt att existera inom säkra och erkända gränser.
Herr talman! Varje litet steg som leder till större försonlighet, till större
möjligheter till fredlig samexistens mellan folk och länder i Mellanöstern är
utomordentligt viktigt och måste få allas vårt stöd.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 2 december.)
118
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Föredrogs
utrikesutskottets betänkande
1992/93:UU7 Eritrea.
Anf. 136 CARL OLOV PERSSON (kds):
Herr talman! Det finns de som har frågat mig varför jag engagerar mig i
Eritrea-jag som inte ens sitter med i utrikesutskottet. Men jag kan säga att
det är goda vänner till mig som fått mig att intressera mig för Eritrea. Jag
tycker att det eritreanska folket verkar vara mycket intressant. Landet ligger
mycket bra till när det gäller möjligheterna att i den här aktuella delen av
Afrika uträtta mycket som är fint. Hela Afrikas horn kan kanske få en ut-
vecklingskick genom att folket får arbeta på ett riktigt sätt.
Men en förutsättning är då att det råder fred och samförstånd i den här
delen av världen och att det blir en demokratisk utveckling. Utan dessa fak-
torer blir det ingen bra utveckling och inget välstånd. I stället blir det bara
fattigdom och svält. Det vet vi.
Jag är glad över det som har hänt i Eritrea under det senaste året. Först
blev det fred efter 30 års krig. Så kom då den demokratiska utveckling som
vi hoppas mycket på. Man valde till distrikt och kommuner. Till den 20 april
är det utsatt ett val, där det eritreanska folket får säga om det vill ha ett eget
land. Senare skall det bli val till ett demokratiskt valt parlament.
Det säger sig självt att det som sker erbjuder stora svårigheter och att det
finns många som har möjlighet att se felen och att klaga på utvecklingen,
skeendet, där nere. Men jag önskar eritreanerna och alla andra människor i
det här området lycka till. Jag hoppas att de kan samlas kring uppbyggandet
av nationen och demokratin. Dessutom hoppas jag på en bra framtid för erit-
reanerna och för människorna i det aktuella området.
Vad har då gjorts från svensk sida? Ja, redan under min första månad här
i riksdagen tog jag initiativ till ett erkännande av Eritrea som biståndsland.
Jag började med att skriva ett ganska rakt brev till biståndsministern. Som
svar på det brevet fick jag en kallelse till UD, där jag träffade Ann Wilkens,
UD, och Birgitta Karlström-Dorph, Sveriges ambassadör i Addis Abeba. Vi
förde ett konstruktivt samtal. Dagen därpå fortsatte vi samtalet tillsammans
med Tseggai Tasfazion, som är chef för Eritreas nordiska delegation här
uppe.
Efter de två samtalen var flera frågetecken uträtade, och bara någon vecka
därefter planerades en resa från UD:s sida till Eritrea. Ungefär en månad
senare var UD där nere och SIDA efter ytterligare någon vecka. Man bör-
jade lägga fast ett program för hur relationer till ett land som ännu inte fått
en laglig regering skulle kunna skapas. Man skulle försöka hjälpa landet till
en demokratisk utveckling för att bistå folket där nere.
Dessutom tillsatte regeringen en ny ambassadör - jag är inte säker på om
det går att uttrycka sig så. I alla fall är Carl-Erhard Lindahl Sveriges repre-
sentant i Eritrea. Han sitter nu i Stockhom och har ansvar för det här områ-
det liksom för flera andra stater i Afrika. Jag har träffat honom. Det skedde
dagen efter det att han hade startat sitt arbete.
Eritrea
119
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Eritrea
120
Vi avvaktar valet i Eritrea. Vi vill se litet mer hur demokratin utvecklas i
landet. Jag vill säga att vi inte får vara för rädda för att det som sker inte
stämmer med den svenska modellen. 30 års krig och brist på tidigare demo-
kratisk erfarenhet sätter sina spår. Vi kan också konstatera att det inte hela
tiden har varit Sveriges roll att hjälpa till att skapa demokrati i de här de-
larna.
Nu har några parlamentariker här i riksdagen bildat en intressegrupp för
Eritrea. Jag skulle vilja föreslå regeringen att sända en grupp parlamentari-
ker till Eritrea för att studera landet och folket samt delta i det val som skall
ske den 20 april. De kan skaffa sig en bild av vad befolkningen vill och hur
politikerna fungerar.
FN har redan lovat att ställa upp med observatörer under valet, och många
andra länder ställer upp för Eritrea. Eritrea är fortfarande ett totalt utslaget
land. Efter 30 års krig kommer inte välståndet på en gång. Det finns en
mycket god vilja och mycket gott arbete är på gång.
Jag tror på Eritrea. Eritrea kan, som jag sade redan från början, bli en
startplats för en bra utveckling för det hårt sargade Afrikas horn. I Eritrea
finns ett folk som jag tror har förmåga att bygga upp välstånd i det egna
landet och som genom sin skicklighet kan delta i uppbyggandet av infrastruk-
tur och välstånd i hela det här området.
Nu vill jag framföra ett tack till regeringen, UD och Sida, som hörsammat
min motion och börjat ett, som jag hoppas, fint samarbete med ett mycket
intressant folk. Jag hoppas på fred och demokrati i hela det här området och
en fin utveckling för människorna.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 2 december.)
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1992/93:KrU4 Bevarande av kulturmiljöer m.m.
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 2 december.)
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1992/93:KrU5 Lokalfrågor.
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 2 december.)
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1992/93:KrU6 Skydd förortnamn.
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 2 december.)
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1992/93:NU4 Ändring i kreditupplysningslagen (prop. 1992/93:12).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 2 december.)
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1992/93:NU5 Det svenska elsäkerhetsarbetet (prop. 1992/93:21).
Anf. 137 HANS NYHAGE (m):
Herr talman! Trots att en våg av frihandel sedan flera år svept över Europa
och vi håller på att anpassa oss till EES-marknaden, är det tydligt att det
samtidigt har pågått något av en motsatt rörelse inom elbranschen.
Detta är så mycket mer förvånande som Sverige redan 1984 underteck-
nade ett för EG-EFTA gemensamt dokument om ett utvidgat samarbete på
detta område. Tekniska handelshinder skulle bort, och det var speciellt vik-
tigt med harmonisering av standarder.
Sedan 1973 har EG haft sitt lågvoltsdirektiv (LVD). Genom EES skall vi
nu anpassa oss till LVD, och regeringen föreslår att detta skall ske från den
1 juli 1993.
Såväl i propositionen som i näringsutskottets betänkande nr 5 uttalas, att
genom den kontrollordning som riksdagen beslutade om 1988, och som gäl-
ler sedan den 1 januari 1990, gjordes en väsentlig och relativt långtgående
anpassning till LVD.
Enligt min mening har denna nyordning blivit ett ökat handelshinder i stäl-
let för den angivna anpassningen till LVD. Den tidigare godkännandeplikten
ersattes med en registreringsplikt, och i realiteten har tillverkare och impor-
törer påförts dubbla avgifter. För att kunna registrera en produkt krävs god-
kännande, och man måste då betala både registreringsavgift och licensavgift,
antingen till SEMKO eller till någon annan europeisk provningsanstalt. Det
9 Riksdagens protokoll 1992193. Nr 31
Rättelse: S. 124 rad 8 Står: 1992/93:18). Rättat till: (skr. 1992/93:18).
Det svenska
elsäkerhetsarbetet
121
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Det svenska
elsäkerhetsarbetet
är just därför vi motionärer har yrkat att registreringsplikten skall tas bort
från den 1 januari 1993.
Detta är förvisso ingen stor fråga, men den är av principiell betydelse för
vår inställning till Europasamarbetet. Genom avbyråkratiseringen skulle
alla små företag i branschen få möjlighet att arbeta efter samma regler som
övriga länder i Europa.
Herr talman! I utskottsbetänkandet sägs att med den nya kontrollord-
ningen från 1990 gavs möjligheter att prova produkter även hos andra med
SEMKO samverkande provningsanstalter. Faktum är att den möjligheten
fanns redan 1955, och att den sedan dess har utvecklats vidare under
1960- och 1970-talen. Från 1988 har tillverkarens egna mätningar kunnat an-
vändas som underlag för godkännande.
Utskottet avfärdar vårt påpekande i motionen, att registreringsavgiften i
genomsnitt är fem gånger högre för produkter som provats av andra organ
än SEMKO. Man säger att skillnaden sammantaget är minimal om man läg-
ger till SEMKO:s licensavgift, där avgift för marknadskontroll ingår.
Som jag nyss nämnde har Sverige ingått avtal med en mängd länder om
ömsesidigt accepterande av varandras godkännande, med början redan un-
der 1950-talet. Att Sverige ensidigt begär femdubbel registreringsavgift är i
realiteten samma sak på det här området som om alla utländska brev skulle
förses också med svenskt porto vid landsgränsen.
Slopande av registreringsavgifterna från den 1 januari 1993 avvisas av ut-
skottet av statsfinansiella och praktiska skäl. Registreringsavgifterna skall
täcka marknadskontrollen. Redan i SEMKO:s licensavgift ingår avgift för
marknadskontroll. Enligt SEMKOts senaste årsredovisning, 1991/92, fanns
57 688 produkter med giltiga godkännanden. De inbringade 33,3 miljoner
kronor.
Från starten 1990 t.o.m. år 1992 har elmaterielregistret härutöver, enligt
uppgift från myndigheten, fått in ca 42,5 miljoner kronor för att täcka mark-
nadskontrollen för icke S-märkt materiel. Under motsvarande tid har endast
189 stycken registreringar gjorts med dokument från andra prov-
ningsanstalter än SEMKO. Mot den bakgrunden ställer jag frågan: Var finns
dessa pengar, som alltså motsvarar mer än 200000 kronor per produkt?
Ingen kan väl ändå, med anspråk på att bli trodd, hävda att varje registre-
ring skulle betinga en kostnad på mer än 200 000 kronor. Alltså påstår jag
att det finns pengar som täcker den kostnad på 8,5 miljoner kronor som ett
tidigareläggande enligt påståenden skulle innebära. Det går således inte att
hävda att motionsyrkandet måste avvisas av statsfinansiella skäl.
Till detta kan läggas att SEMKO:s årsberättelser efter 1990 inte visar nå-
gon personalökning för marknadskontrollen. Däremot visar de att
SEMKO:s vinst från 1989 till 1992 har ökat med mer än 50 %.
Det är ej heller motiverat att avstyrka motionen av praktiska eller organi-
satoriska skäl. Enligt propositionen anses det ju vara möjligt att redan den
1 januari 1993 starta en ny elmyndighet. Då måtte det väl också vara möjligt
att slopa registret vid samma tidpunkt - om bara viljan finns.
Herr talman! Utskottet redovisar enligt min mening en rad ohållbara skäl
för att avstyrka vårt första motionsyrkande. Jag yrkar således bifall till detta,
122
men kommer med hänsyn till att ett enhälligt utskott står bakom betänkan-
det att avstå från att begära votering.
Anf. 138 OLLE LINDSTRÖM (m):
Herr talman! Näringsutskottets betänkande NU5 är ett enigt betänkande.
Jag skall därför mycket kortfattat beröra synpunkter i motion N4, som Hans
Nyhage har yrkat bifall till.
I motionen föreslås att registreringsavgifterna skall slopas från den 1 ja-
nuari 1993. Utskottet har noggrant kontrollerat registreringsavgifterna och
även hur stora kostnaderna är.
Registreringsavgifterna finansierar verksamheten med kontroll av elek-
trisk materiel. Kostnaderna för denna del uppgår för närvarande till drygt
20 miljoner kronor per år. Avgifternas storlek bestäms av regeringen på för-
slag av NUTEK, som också samråder med Riksrevisionsverket.
Enligt uppgift från NUTEK beror skillnaderna i avgiften för registrering
på att SEMKO redan vid certifiering av S-märket tar ut en avgift, som skall
täcka kostnaderna för granskning av underlag och efterkontrollen. Motsva-
rande kostnad vid inlämnande av dokumentation debiteras leverantören
först i samband med registreringen. Detta gäller oberoende av om prov-
ningen är utförd av SEMKO eller något annat provningsorgan. Avgifterna
på licens för S-märke tillsammans med registreringsavgift uppges vara något
högre än registreringsavgift för sådan materiel som registrerats medelst do-
kumentation.
Utskottet delar till stor del motionärernas uppfattning och självklart i vad
gäller att Sverige så snart som möjligt skall anpassa sig efter reglerna på el-
materielområdet inom EG, som också förutsätts bli gällande enligt EES-
avtalet. Samtidigt kan vi konstatera att regeringen nu föreslår en tidigare-
läggning med ett halvår med tanke på det uppskov som medgivits bl.a. för
Sverige. Det innebär också utskottets förslag.
Om det nuvarande avgiftssystemet skulle slopas redan den 1 januari 1993,
som motionärerna föreslår, dvs. redan innan det tilltänkta nya systemet för
elabonnentavgifter har införts, skulle det innebära att man måste tillföra
pengar via statsbudgeten. Den lösningen har utskottet avvisat bl.a. av statsfi-
nansiella skäl, som också Hans Nyhage var inne på.
I motionen ifrågasätts SEMKO:s ställning som provningsorgan. Konkur-
rensen måste främjas, skriver man, genom att man tillåter andra provnings-
laboratorier. Det kan väl också vara riktigt. Men jag kan hänvisa till att ett
förslag om ett nytt system kommer. Det gamla systemet skall avskaffas den
ljuli 1993. Genom anpassningen fullt ut till EG:s lågspänningsdirektiv den
1 juli 1993 kommer SEMKO:s ställning som riksprovningsplats att upphävas.
SEMKO får, liksom andra provningsorgan, ansöka hos SWEDAC om att bli
utsett till anmält provorgan.
Det här är en viktig fråga. Motionärerna anför att det bara handlar om ett
halvår. Det borde därför vara möjligt att godta förslaget. Jag tror att motio-
närerna och Hans Nyhage, som yrkade bifall till motionen, inser att det
måste vara möjligt att fortsätta ett halvår med det gamla tills ett nytt system
införts.
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Det svenska
elsäkerl lets arbetet
123
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Ändringar
i fastighets-
bildningslagen
124
Herr talman! Jag yrkar avslag på motionen NU4 och bifall till utskottets
hemställan.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 2 december.)
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1992/93:NU6 Allmänna pensionsfondens verksamhet år 1991 (skr.
1992/93:18).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 2 december.)
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1992/93:BoUl Ändringar i fastighetsbildningslagen (prop. 1991/92:127).
Anf. 139 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd):
Herr talman! Vid första föreläsningen sade en juridikprofessor en gång till
sina studenter: Ni som har kommit hit för att få veta vad som är rätt har
kommit fel, men ni som har kommit hit för att veta vad som rätt är har kom-
mit rätt.
I dag står vi inför beslut om ändringar och förenklingar i rättssystemet ge-
nom att det föreslås förändringar i fastighetsbildningslagen. I stället för ett
domstolsförfarande skall vi få ett förrättningsförfarande vid fastighetsregle-
ringar, dvs. ombildningar av fastigheter. Fastighetsbildningsmyndigheten
skall hålla sammanträde med sakägarna. Fastighetsbildningsmyndighetens
beslut kan överklagas till Fastighetsdomstolen och vidare till hovrätt och vi-
dare till Högsta domstolen. Men det finns en del saker på vägen som inte är
så bra.
En fastighetsvärdering är en bedömning av ett sannolikt pris vid försälj-
ning på en öppen marknad vid en viss tidpunkt. Det är en bedömning alltså.
Eftersom det är fråga om stora värden för den enskilde, är det utomordent-
ligt viktigt att bedömningen görs riktigt. Förrättningarna kommer att göras
av lantmätare som har en bra utbildning i botten, vilket jag känner väl till.
Det är dock så att jag är mycket tveksam till fastighetsbildningsmyndighe-
tens möjligheter som myndighet att hålla sig å jour med utvecklingen på fas-
tighetsmarknaden. Man har en hel del andra uppgifter än fastighetsvärde-
ring. I fråga om andra myndigheter, t.ex. Lantbruksnämnden, har jag sett
en hel del hårresande värderingar av lantbruksfastighetcr som Lantbruks-
nämnden ju borde vara expert på.
Låt mig ta ett exempel ur verkligheten. En överlantmätare gjorde för en
tid sedan en värdering av en skogsfastighet som skulle ligga till grund för en
exekutiv auktion. Priset blev mer än tre gånger så högt som värderingen.
Som sagt, fastighetsvärderingar är viktiga bedömningar.
Människors tilltro till fastighetsvärderingar och myndigheter är ofta
mycket stor. Jag påstår att få av dem som gör kreditbedömningar på banker
kan läsa fastighetsvärderingar på rätt sätt, för det är svårt. Just därför att
osäkerheten är stor är det viktigt att ha ett förfarande som är säkrast möjligt.
Rättssäkerheten måste sättas före rationaliseringar. För sakägare är det
fråga om stora belopp, och det måste man också tänka på.
Många människor vill inte bråka, vill inte vara besvärliga, och det är de
som riskerar att råka illa ut. Det finns andra som överklagar ändå, och dem
blir vi inte av med i alla fall. Om vi utgår från människan för en gångs skull,
och inte myndigheten, är det oftast oerhört plågsamma processer som det
här är fråga om. Därför behövs det bra skyddsregler som skyddar den enskil-
des intressen. I tvångssituationer bör den enskilde få ersättning för kostna-
der för egen utredning och därmed kunna bli mer jämbördig med sin mot-
part.
I betänkandet står att läsa:
”Enligt utskottets mening är det viktigt att förrättningsförfarandet även
framgent kännetecknas av snabbhet och enkelhet samt låga kostnader. Om
rätt till kostnadsersättning skulle införas kan befaras att förrättningarna
kommer att ta längre tid till en högre kostnad . ” Man måste komma ihåg
att det här rör sig om ojämbördiga parter.
Vad gäller ersättningar vid expropriation är det oerhört viktigt att den
kommitté som utreder frågan verkligen beaktar frågeställningarna ur den
enskildes perspektiv och kommer med förslag som förstärker den enskilda
äganderätten. Det är viktigt att ersättningsreglerna ses över. Vår reservation
här skall ses som en bestämd markering av hur viktiga vi tycker att dessa
frågor är. Det är min förhoppning att det i alla fall skall nå denna utredning.
För att inte dra ut på förfarandet vid voteringen yrkar jag bifall till reserva-
tionerna 1 och 3 i bostadsutskottets betänkande nr 1, men jag står givetvis
även bakom reservation 2.
Anf. 140 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Ändringarna i fastighetsbildningslagen syftar till att bl. a.
vidga möjligheterna att använda fastighetsregleringsinstitutet vid genomfö-
rande av detaljplan och att anpassa ersättningsreglerna vid fastighetsregle-
ring närmare till reglerna i expropriationslagen. Ändringarna bygger på för-
slag i proposition 1991/92:127.
Mot förslagen om ändringarna står förslag i motionen från Ny demokrati,
som Dan Eriksson här har redogjort för. Propositionsförslagen har till-
styrkts, och motionsförslagen har avstyrkts.
Varken argumenten i motionen eller Dan Erikssons argumentering nu i
debatten bör föranleda ändrad inriktning i riksdagsbehandlingen. Påståen-
det att ändringen skulle hota den enskildes rätt har inte någon som helst bä-
ring. Misstron mot fastighetsbildningsmyndigheten är inte befogad.
Det är självklart att fastighetsbildningsmyndigheten skall agera så, att den
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Ändringar
i fastighets-
bildningslagen
125
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Ändringar
i fastigliets-
bildningslagen
enskilde kan förlita sig på att den gör objektiva värderingar och i övrigt age-
rar så, att den enskildes berättigade intressen tillgodoses. Det finns heller
inget fog för att ifrågasätta myndighetens opartiskhet, lika litet som det finns
fog för att ifrågasätta ett domstolsförfarande. Förfarandena är jämförbara
från den enskildes rättssäkerhetssynpunkt, enligt mitt sätt att se. Därmed
finns det anledning att ta till vara de förenklingar som är möjliga. Förrätt-
ningsförfarandet är snabbt, enkelt och billigt och ger därmed uppenbara för-
delar som bör tas till vara.
Skulle den enskilde inte vara nöjd finns överprövningsinstitutet. Detta ger
den enskilde en god rättstrygghet. Denna säkerhet förstärks ytterligare om
ändringarna som föreslås i betänkandet om rättegångskostnaderna vid över-
klagande av fastighetsbildningsbeslut genomförs.
Det förvånar mig en aning att Ny demokrati går emot förenklingar och
kostnadsbesparingar. I andra sammanhang ser man från Ny demokrati gärna
avregleringar och kostnadsbesparingar inom bostadspolitiken, vilka skulle
slå hårt mot den enskildes trygghet rent allmänt. Jag yrkar härmed bifall till
hemställan i motsvarande del och avslag på reservation 1.
I reservation 2 sägs att ersättning vid expropriation måste vara högre för
att tillgodose den enskildes rättssäkerhet. Rättssäkerheten är inte enbart en
fråga om pengar. En viktig del för att garantera rättssäkerheten är att grund-
lagsfästa äganderätten. Den frågan utreds nu. I den utredningens direktiv
finns också uppgiften att se över ersättningsfrågorna. Det finns ingen anled-
ning att föregå det utredningsarbetet. Därmed yrkar jag bifall till propositio-
nens förslag i denna del.
När det gäller ersättning för kostnader vid själva förrättningsförfarandet
finns det enligt utskottsmajoritetens mening inte anledning att ändra den nu-
varande ordningen. Det är viktigt att förrättningsförfarandet även framgent
kännetecknas av snabbhet och enkelhet samt av låga kostnader. Om rätt till
kostnadsersättning skulle införas, kan man befara att förrättningarna kom-
mer att ta längre tid till en högre kostnad utan att några egentliga fördelar
uppnås.
Problemet med ojämbördiga parter bör kunna mötas med utökade rådgiv-
nings- och utredningsinsatser. Fastighetsbildningsmyndigheten besitter i re-
gel stor kompetens och erfarenhet när det gäller att bestämma ersättningens
storlek. Genom den precisering och skärpning av riktlinjerna för lantmäte-
riets uppdragsverksamhet som enligt propositionen har aviserats bör risken
för partiskhet ytterligare komma att minska. En aktiv officialprövning och
de möjligheter som står till buds att i högre instans presentera utredningar,
med förslag om bl.a. sakägares rätt till ersättning för sina kostnader i dom-
stol, ger enligt utskottet tillfredsställande möjligheter att tillvarata deras rätt
på ett godtagbart sätt. Utskottet förutsätter naturligtvis att regeringen med
noggrannhet kommer att följa tillämpningen av de nu föreslagna utvidgade
möjligheterna till fastighetsreglering och vidta de åtgärder som kan visa sig
vara nödvändiga.
Herr talman! Men det anförda yrkar jag bifall till utskottets hemställan
och avslag även på reservation 3.
126
Anf. 141 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd):
Herr talman! Det är väl knappast någon hemlighet att vi i Ny demokrati
är för förenklingar. Vi sätter dock rättssäkerheten främst, och det kommer
vi att fortsätta att göra.
Bostadsutskottets ordförande sade att detta förslag leder till en godtagbar
rättssäkerhet. Man kan diskutera vad ordet ”godtagbar” står för. Vi tycker
inte att detta ens är godtagbart.
Agne Hansson talade om någonting som skulle slå hårt mot tryggheten.
Det vore intressant få en liten precisering där. Vad som slår hårt mot trygghe-
ten är det senaste krispaketet med de tre miljarderna i ökade kostnader för
de boende. Detta slår oerhört hårt. Som Agne Hansson mycket väl känner
till har vi gått emot det förslaget.
Det räcker inte med objektiva värderingar. Värderingarna måste vara or-
dentligt underbyggda och utförda av kompetenta personer. Jag ifrågasätter
i och för sig inte personerna, men jag ifrågasätter myndighetens förmåga.
Den har så många andra uppgifter. Jag vet hur svårt det här är.
Vidare kan man läsa i utskottets betänkande att förrättningsförfarandet
ger den enskilde en god rättstrygghet. Varför inte i dessa kristider ta steget
fullt ut och förenkla förfarandet i samtliga ärenden vid domstolarna? I stället
kan man låta myndigheter ta över och göra alla möjliga bedömningar. Sedan
kan den som inte är nöjd överklaga direkt till hovrätten. Genom att avskaffa
första instans vid domstolarna kan man göra stora besparingar. I förläng-
ningen är det fråga om vad som händer med rättstryggheten.
Frågan om huruvida man vill öka rättssäkerheten är principiellt viktig. I
det här fallet är alla utom Ny demokrati rörande överens om att minska rätts-
säkerheten. Det är bara att konstatera.
Anf. 142 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Jag har inte funnit ett enda argument för att rättstryggheten
vid ett förrättningsförfarande skulle åsidosättas. Dan Eriksson i Stockholm
för i debatten fram ett ifrågasättande inte av personerna utan av myndighe-
ten när det gäller att handlägga ersättningsfrågor och bedöma fastighetsvär-
den. Dan Eriksson gör här en subjektiv bedömning, som jag i och för sig har
förståelse för med tanke på att han har sysslat med fastighetsmäkleri. I den
branschen har man ju inte varit särskilt framgångsrik i fråga om att bedöma
fastighetsvärden och annat under de senaste åren. Jag har betydligt större
tilltro till en myndighets, såsom Lantmäteriverkets, förmåga. Lantmäteri-
verket jobbar på fältet varje dag och har kontakt med markägare och har
därför förutsättningar att kunna göra en riktig bedömning.
Det finns ju alla möjligheter att överklaga i alla instanser. Den som inte
vill välja ett förrättningsförfarande kan naturligtvis gå domstolsvägen. Där-
för finns det ingen anledning att avskaffa första instans vid domstol. Jag för-
står inte logiken i detta resonemang. Därmed finns det heller ingen anled-
ning att inte förenkla, förbilliga och rationalisera detta förfarande, såväl till
den enskildes som till samhällets fördel.
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Ändringar
i fastighets-
bildningslagen
127
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Ändringar
i fastighets-
bildningslagen
128
Anf. 143 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd):
Herr talman! Agne Hansson anförde att han inte hade hört ett enda argu-
ment. Det viktigaste argumentet är att rättssäkerheten är i fara, att den lille
mannen kan bli tvungen att godta en värdering som är felaktig.
Jag håller med om att det har hänt mycket på fastighetsmarknaden som
har varit fel. Och det finns banker som har lånat ut för mycket pengar. Men
detta beror inte på felaktiga fastighetsvärderingar. Vid en fastighetsvärde-
ring gör man en bedömning av ett sannolikt pris på en öppen marknad vid en
viss tidpunkt. En fastighetsvärderare skall ta hänsyn till olika faktorer som
påverkar priset och bedöma vad marknaden är villig att betala. Här är det
alltid marknaden som har rätt. När man ser hur myndigheter har gjort dessa
värderingar, har de ofta legat väldigt snett. Det beror inte på att männi-
skorna vid myndigheterna inte är kompetenta och duktiga, utan att de också
sysslar med en massa andra saker.
Att göra fastighetsvärderingar är så pass svårt att det skall professionella
människor med bra bakgrund, som inte sysslar med annat, göra. Då finns
det större möjligheter att rätt värderingar görs.
Problemet med fastigheter i bankkrisens spår är inte värderingarna, utan
att bankerna har lånat ut en alltför stor del av värderingarna, 100 % av en
värdering plus 3 % ytterligare till lagfartskostnaderna. Så fort marknaden
viker blir det ett fiasko. Det var vi många som såg. Det är bankernas bedöm-
ningar av värderingar som är felaktiga. Bankerna har haft människor som
inte har kunnat läsa värderingarna på rätt sätt.
Vad jag är orolig för är att det kan uppstå fall, säkert inte många, där den
lilla människan i stället för att bråka godtar en för låg värdering och därmed
får för litet betalt. Det kan också förekomma en värdering som blir för hög,
men då är det i alla fall inte lika illa.
Här handlar det om stora pengar för den enskilda lilla människan. Det är
därför som jag vill att man tillsätter ordentliga utredningar där större möjlig-
heter ges för att anlita professionella människor för att göra egna utred-
ningar. Här står ord mot ord, men jag tror inte att fastighetsbildningsmyn-
digheten kan hålla sig å jour och göra detta på ett riktigt sätt. Men jag vill än
en gång för tydlighetens skull påpeka att det inte är personerna som jag har
invändningar emot.
Anf. 144 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Det är ett ganska märkligt resonemang som Dan Eriksson
för. Vi skall inte ge oss in i debatten om att värdera fastigheter och bankernas
agerande. Men jag tycker att det var väl kraftigt att ge bankerna hela skulden
för vad mäklare och fastighetsvärderare har åstadkommit. Jag konstaterar
bara att det är på fastighetsvärderarnas grund som bankerna beviljar kredi-
ter. Det räcker, tror jag, att konstatera det och att sedan se i backspegeln när
det gäller den delen.
Men detta är egentligen inte grundfrågan, utan den är på vilket sätt man
vid lantmäteriet å ena sidan kan bedöma ett rätt värde på en fastighet vid en
förrättning och å andra sidan hur värdet bedöms i en domstol. Vad har då
Dan Eriksson för belägg för att man inte skulle klara av det i en myndighet
som ständigt arbetar ute på fältet med dessa frågor? Skulle de vara sämre att
klara detta än en domstol med jurister och domare? Jag har svårt att förstå
att lantmäteriet skulle kunna göra den bedömningen bättre. Vid en jämfö-
relse av dessa båda möjligheter har jag inte hört något motiv för att det skulle
vara förklenande att välja förrättningsförfarandet.
Anf. 145 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd):
Herr talman! Det är riktigt att debatten inte gäller fastighetskraschen.
Den kan vi återkomma till vid ett senare tillfälle.
En fastighetsvärderares uppgift är att värdera en fastighet. Det är sedan
upp till banken att bedöma säkerheter och hur stor del av värdet som man
är beredd att låna ut pengar på.
Vi har uppenbart olika åsikter om rättssäkerhet. För egen del är jag liv-
rädd för att ta ned detta på myndighetsnivå. I förlängningen skulle man
kunna göra detta på ytterligare områden. Jag tror inte att vi behöver en
sämre rättssäkerhet. Vi behöver en bättre.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 2 december.)
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1992/93:BoU2 Vissa renhållningsfrågor.
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 2 december.)
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1992/93:BoU3 Den regionala indelningen.
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 2 december.)
Anmäldes och bordlädes
Propositionerna
1992/93:42 Förstärkning av den grundläggande högskoleutbildningen m.m.
1992/93:143 Ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från den internatio-
nella oljeskadefonden
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Ändringar
i fastighets-
bildningslagen
129
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
130
1992/93:144 Medlemsantalet i ekonomiska föreningar och bostadsrättsför-
eningar
Motionerna
med anledning av prop. 1992/93:75 Satellitsändningar av TV-program
1992/93:K19 av Björn von der Esch (m)
1992/93:K20 av Harriet Colliander (nyd)
1992/93:K21 av Bengt Hurtig m.fl. (v)
med anledning av prop. 1992/93:122 Vissa frågor inför 1994 års allmänna fas-
tighetstaxering, m.m.
1992/93:Sk7 av Lars Hedfors m.fl. (s)
1992/93:Sk8 av Peter Kling och Dan Eriksson i Stockholm (nyd)
med anledning av prop. 1992:93:133 Avbrytande av det pensionsanknutna
premiegrundande allemanssparandet
1992/93:Fi88 av Sten Söderberg (-)
1992/93:Fi89 av Johan Lönnroth m.fl. (v)
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 24 november
1992/93:48 av Per Stenmarck (m) till statsrådet Reidunn Laurén om EES-
avtalet och offentlighetsprincipen:
I massmedia, debattartiklar och propaganda har det framställts som att
EES-avtalet och ett svenskt EG-medlemskap skulle utgöra hot mot den
svenska offentlighetsprincipen.
Sverige och Finland har haft offentlighet till allmänna handlingar som
gammal och invand princip. I Sverige är offentlighetsprincipen grundlagsfäst
i tryckfrihetsförordningen.
Aven om vi nu kan finna att även länder inom EG har tillägnat sig vårt
synsätt, t.ex. Danmark, Nederländerna och Frankrike, har man fortfarande
i flertalet länder i Europa en helt annan tradition vad gäller insyn i myndig-
heternas arbete och i handlingar som förvaras hos dem.
Trots att det finns enskilda EG-länder där man har en lagfäst rätt till insyn,
gäller inte detta för EG som organisation.
Kritik har riktats mot regeringen, för att den skulle ha förhållit sig passiv
gentemot EG, när det gällt att försvara denna i svensk rättstradition så djupt
förankrade princip. Det har i vissa fall även felaktigt framställts som att Sve-
rige i samband med ett närmande till EG skulle tvingas att överge offentlig-
hetsprincipen.
Som exempel på argument som framförts kan ett citat anföras ur tidningen
Kristdemokraten som upplåtit spaltutrymme för både ”Ja till Europa” och
för ”Nej till EG” till att svara på frågor från läsekretsen. Citatet är hämtat
ur ”Nej till EG”:s svar på frågan ”Uppfyller den nuvarande EG-organisatio-
nen de normala kraven för en demokratisk organisation?”
”Ett nyligen presenterat förslag från EG-kommissionen går tvärt emot
svenska regler. Upplysningar som kan 'skada Gemenskapernas och med-
lemsstaternas gemensamma intressen’ vill EG-kommissionen kunna stämpla
som 'ytterst EG-hemligt’, 'EG-hemligt' och 'EG-förtroligt'. Hemligstämplat
skall övervakas av säkerhetstjänstemän, samordnas på specialkontor och
kombineras med personregistrering och angiveri.”
Offentlighetsprincipen berörs av EES-avtalet genom ändringar som kan
behöva göras i sekretesslagen. En undersökning pågår inom regeringskans-
liet. När undersökningen är klar, avser Justitiedepartementet enligt proposi-
tionen att lägga fram de erforderliga förslagen i en departementspromemo-
ria.
Vad har regeringen gjort för att värna om den svenska offentlighetsprinci-
pen i samband med EES-förhandlingarna? Hur avser regeringen att fortsätta
att värna om offentlighetsprincipen i de kommande medlemsförhandling-
arna? Uppfattar regeringen den svenska offentlighetsprincipen som hotad
genom närmandet till Europeiska Gemenskaperna?
Anmäldes att följande fråga framställts
den 24 november
1992/93:229 av Kenneth Attefors (nyd) till kommunikationsministern om en
samordnad investeringsplanering för transporter:
Den 2 juni 1992 beslöt riksdagen att vi skall ha en samordnad investerings-
planering för transporter (förslag till riksdagen 1991/92:18). Ny demokrati
har i en motion beskrivit en samordnad planering så, att skattebetalarnas
pengar under normala förhållanden kommer till mest nytta. I affärs- och in-
dustrivärlden bör man genomföra beslut inom en tremånadersperiod. Fråga:
Hur långt har Kommunikationsdepartementet kommit i detta ärende med
anledning av tillkännagivandet?
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
131
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
31 § Kammaren åtskildes kl. 19.45.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 5 § anf. 21 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 6 § anf. 51 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 56 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 8 § anf. 78 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. beslutet om samlad votering före
13 §,
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 15 § anf. 118 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl.18.04 och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
/Gunborg Apelgren
132
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Onsdagen den 25 november
1 § Justering av protokoll................................ 1
2 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 1
3 § Aktuell debatt: Den ekonomiska politiken................ 1
Ingvar Carlsson (s)
Statsminister Carl Bildt (m)
Lars Leijonborg (fp)
Per-Ola Eriksson (c)
Göran Hägglund (kds)
lan Wachtmeister (nyd)
Lars Werner (v)
Talmannen (om debattordningen)
4 § Beslut rörande utbildningsutskottets betänkande UbUl...... 25
Meddelande om samlad votering .......................... 25
5 § Tillsyn enligt djurskyddslagen, m.m..................... 26
Jordbruksutskottets betänkande JoUl
Debatt
Christer Windén (nyd)
Carl Olov Persson (kds)
Åke Selberg (s)
Patrik Norinder (m)
Claus Zaar (nyd)
Förste vice talmannen
Annika Åhnberg (-)
Elisabeth Fleetwood (m)
Beslut fattades efter 12 §
6 § Naturvård ......................................... 40
Jordbruksutskottets betänkande JoU3
Debatt
Sinikka Bohlin (s)
John Andersson (v)
Ivar Virgin (m)
Lennart Brunander (c)
Kaj Larsson (s)
Beslut fattades efter 12 §
7 § Vatten- och luftvård ................................. 51
Jordbruksutskottets betänkande JoU5
Debatt
Inge Carlsson (s)
Christer Windén (nyd)
Lennart Brunander (c)
Max Montalvo (nyd)
Beslut fattades efter 12 §
133
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
8 § Kapital för tillväxt .................................. 59
Finansutskottets betänkande FiU3
Debatt
Arne Kjörnsberg (s)
Bengt Wittbom (m)
Bo G Jenevall (nyd)
Näringsminister Per Westerberg (m)
Rolf L Nilson (v)
Beslut fattades efter 12 §
9 § Skattelättnader vid utskiftning av aktier i riskkapitalbolag, m.m. 84
Skatteutskottets betänkande SkU8
Debatt
Karl Hagström (s)
Lars Bäckström (v)
Harry Staaf (kds)
Beslut fattades efter 12 §
10 § Höjd skatt på tobaksvaror ........................... 86
Skatteutskottets betänkande SkUl
Debatt
Lars Bäckström (v)
Harry Staaf (kds)
Beslut fattades efter 12 §
11 § Utlämnande av uppgifter från Tullverket till vissa myndigheter 90
Skatteutskottets betänkande SkU6
Beslut fattades efter 12 §
12 § Den nya budgetprocessen ............................ 90
Finansutskottets betänkande FiU4
Beslut ............................................... 90
Jordbruksutskottets betänkande JoUl
Jordbruksutskottets betänkande JoU3
Jordbruksutskottets betänkande JoU5
Finansutskottets betänkande FiU3
Skatteutskottets betänkande SkU8
Skatteutskottets betänkande SkUl
Skatteutskottets betänkande SkU6
Finansutskottets betänkande FiU4
Meddelande om information från regeringen ................. 92
Tredje vice talmannen
Beslut om samlad votering ............................... 92
13 § Vissa högskolefrågor ............................... 92
134
Utbildningsutskottets betänkande UbU2
Debatt
Thommy Ohlsson (v)
Margitta Edgren (fp)
Beslut fattades efter 15 §
14 § Författningsfrågor.................................. 93
Konstitutionsutskottets betänkande KU5
Debatt
Harriet Colliander (nyd)
Bengt Hurtig (v)
Birger Hagård (m)
Tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c)
Thage G Peterson (s)
Beslut fattades efter 15 §
15 § Valfrågor, m.m.................................... 104
Konstitutionsutskottets betänkande KU6
Debatt
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Harriet Colliander (nyd)
Bengt Hurtig (v)
Birger Hagård (m)
Beslut ............................................... 107
Utbildningsutskottets betänkande UbU2
Konstitutionsutskottets betänkande KU5
Konstitutionsutskottets betänkande KU6
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
Beslut om uppskjuten votering............................ 108
16 § Inseminationsverksamheten i Sverige ................... 108
Lagutskottets betänkande LU4
Debatt
Barbro Westerholm (fp)
Holger Gustafsson (kds)
Elisabeth Persson (v)
Maj-Lis Lööw (s)
Beslut skulle fattas den 2 december
Ajournering .......................................... 117
Återupptagna förhandlingar .............................. 117
17 § Vissa frågor gällande Mellanöstern..................... 117
Utrikesutskottets betänkande UU2
Debatt
Fanny Rizell (kds)
Beslut skulle fattas den 2 december
18 § Eritrea .......................................... 119
Utrikesutskottets betänkande UU7
Debatt
Carl Olov Persson (kds)
Beslut skulle fattas den 2 december
19 § Bevarande av kulturmiljöer m.m....................... 120
Kulturutskottets betänkande KrU4
Beslut skulle fattas den 2 december
20 § Lokalfrågor ...................................... 120
Kulturutskottets betänkande KrU5
Beslut skulle fattas den 2 december
21 § Skydd för ortnamn ................................. 121
Kulturutskottets betänkande KrU6
Beslut skulle fattas den 2 december
135
Prot. 1992/93:31
25 november 1992
22 § Ändring i kreditupplysningslagen ...................... 121
Näringsutskottets betänkande NU4
Beslut skulle fattas den 2 december
23 § Det svenska elsäkerhetsarbetet........................ 121
Näringsutskottets betänkande NU5
Debatt
Hans Nyhage (m)
Olle Lindström (m)
Beslut skulle fattas den 2 december
24 § Allmänna pensionsfondens verksamhet år 1991 ........... 124
Näringsutskottets betänkande NU6
Beslut skulle fattas den 2 december
25 § Ändringar i fastighetsbildningslagen .................... 124
Bostadsutskottets betänkande BoUl
Debatt
Dan Eriksson i Stockholm (nyd)
Agne Hansson (c)
Beslut skulle fattas den 2 december
26 § Vissa renhållningsfrågor ............................. 129
Bostadsutskottets betänkande BoU2
Beslut skulle fattas den 2 december
27 § Den regionala indelningen ........................... 129
Bostadsutskottets betänkande BoU3
Beslut skulle fattas den 2 december
28 § Bordläggning ..................................... 129
29 § Anmälan om interpellation
1992/93:48 av Per Stenmarck (m) om EES-avtalct och offentlig-
hetsprincipen................................... 130
30 § Anmälan om fråga
1992/92:229 av Kenneth Attefors (nyd) om en samordnad in-
vesteringsplanering för transporter.................. 131
136