Protokoll
1992/93:26
Justerades protokollet för den 12 november.
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
Föredrogs men bordlädes åter
Konstitutionsutskottets betänkanden 1992/93:KU3 och KU4
Justitieutskottets betänkanden 1992/93:JuU4-JuU7
Lagutskottets betänkanden 1992/93:LU3 och LU5
Utbildningsutskottets betänkanden 1992/93:UbUl och UbU2
Föredrogs
EES-utskottets betänkande
1992/93:EU1 Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(prop. 1991/92:170).
Anf. 1 MATS HELLSTRÖM (s):
Herr talman! Vi debatterar i dag ett av de mest betydande ekonomiska
samarbetsavtalen i modern tid genom den gemensamma marknad som skall
bli verklighet i hela Västeuropa och öppna möjligheter för handel, sysselsätt-
ning, ekonomiskt samarbete, miljösamarbete och samarbetet på många
andra områden. Frihandel på industrivaror har vi redan, men många är de
byråkratiska och andra handelshinder som ändå hämmar en stark ekono-
misk utveckling. Ett av de mest expanderande områdena inom handeln -
handeln med tjänster - öppnas nu för första gången. Medborgarna i Väst-
europa blir betydligt friare att flytta till varandras länder, att utbilda sig, ta
jobb och få social trygghet hos grannen.
Inte minst viktigt för svensk industri är att en mångmiljardmarknad, som
i stort sett har varit helt stängd, nu öppnas. Jag talar om EG:s offentliga upp-
handling. Den motsvarar ungefär 10 % av bruttonationalprodukten i EG-
länderna. Den passar också som hand i handske med svensk industri, som ju
1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 26
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
ofta har utvecklats i ett samspel mellan vår offentliga sektor och det privata
näringslivets initiativ.
EES-avtalet bör ge en välgörande och nödvändig stimulans till sysselsätt-
ning och ekonomisk utveckling inte minst i det mycket dystra läge med djup
lågkonjunktur som råder i många länder.
Men avtalet kommer också att leda till strukturförändringar som kommer
att skapa problem för enskilda människor och regioner. Hur de frågorna
skall lösas är precis lika viktigt.
Det är ett väsentligt avtal, och därför har det också förberetts särskilt nog-
grant. Ganska fantastiskt är därför påståendena om att riksdagen beslutar
detta med särskild brådska och t.o.m under stress. I drygt tre år har avtalet
förhandlats, och riksdagen och samtliga partier har kontinuerligt informe-
rats.
Riksdagsbehandlingen av själva avtalet har nu tagit ungefär ett halvår.
Samtliga riksdagens utskott - utom ett - har under den tiden avgett yttran-
den till det särskilda EES-utskottet. EES-utskottet har hållit två stora offent-
liga utfrågningar kring avtalet, ett tillsammans med konstitutionsutskottet
om konstitutionella frågor och en stor utfrågning om andra viktiga frågor.
Under detta halvårs tid har EES-utskottet vävt samman synpunkter, och det
betänkande vi debatterar i dag har varit offentligt i ungefär en månad. Jag
tror faktiskt inte, herr talman, att det finns någon annan fråga i den svenska
riksdagen i modern tid som har behandlats så länge och så utförligt av så
många utskott som just EES-avtalet.
Och det är av goda skäl som vi har haft denna mycket noggranna och långa
behandling. Det nya ekonomiska samarbetet i Västeuropa mellan EG och
EFTA, som började diskuteras en disig aprilmorgon år 1984 i Luxemburg,
är genomgripande och kommer att ha betydelse för Europas framtid.
Varför då denna kampanj, med uppenbart vilseledande påståenden om en
onödig brådska i riksdagens behandling?
Jag tror faktiskt att det är så att en del kritiker inser att deras argument
mot EES-avtalet är oerhört svaga - inte minst nu när Norge och Finland med
stor majoritet beslutat ansluta sig till EES. Det blir alltför magstarkt att argu-
mentera för ett Sverige som skulle bli helt isolerat i Norden.
Då väljer en del kritiker som varken gillar EES eller EG att gömma sig
bakom procedurargument i stället, argument som dock är lika ihåliga.
EES-avtalet betyder inte att EG-regler tar över svensk grundlag eller
svensk lag över huvud taget. Det betyder inte att framtida EG-regler auto-
matiskt får rättsverkan i Sverige, och det betyder inte att den svenska tryck-
frihetsförordningen behöver ändras till följd av EES-bestämmelser.
Bedömningar av den ekonomiska effekten av EES-avtalet i siffror är na-
turligtvis vanskliga att göra i förväg. De studier som har gjorts pekar dock
alla åt samma håll. Genomförandet av EES-avtalet bör leda till en ökning av
vår bruttonationalprodukt med i storleksordningen 5-6 % utöver vad som
annars vore möjligt, och det gäller då det engångslyft som själva den harmo-
niserade marknaden innebär. I en mera dynamisk analys bör man räkna med
ytterligare några procents ökning av vår bruttonationalprodukt.
Sannolikt innebär den här typen av analyser underskattningar av verklig-
heten. Skulle vi nämligen stå utanför och isolerade när nu Finland och
Norge, som jag tidigare sade, med stor majoritet beslutat att gä in i EES-
samarbetet, kunde vi inte bibehålla den ekonomiska utveckling vi hittills va-
rit vana vid. Vi skulle naturligtvis halka tillbaka och få en sämre ekonomisk
utveckling. Säger vi nej till EES kan vi inte traska på här hemma som om
ingenting hade hänt. Då får vi finna oss i kännbara ekonomiska försämringar
och ökad arbetslöshet.
Det nya ekonomiska samarbetet skapar möjligheter - men det finns ingen
automatik i att dessa också tas till vara. Det hänger på aktörerna i näringsliv
och samhälle att också utnyttja möjligheterna. Strukturförändringar bör vi
räkna med som en effekt av harmoniseringen. Därför är det också viktigt att
vi kan fortsätta att utveckla vår regionalpolitik och att man också inom EES-
samarbetet ger tyngd åt arbetslivets villkor, den s.k. sociala dimensionen.
När producenterna får större frihet måste också löntagarna få sin ställning
stärkt. Och här är det viktigt att hela riksdagen slår fast - som EES-utskottet
i enighet nu konstaterar - att det s.k. sociala protokollet är ett gott stöd för
den svenska arbetsrätten och det gemensamma nordiska intresset. Ett enigt
utskott utgår från att regeringen, med utnyttjande av alla de formella och
informella vägar som EES-avtalet erbjuder, kommer att driva kollektivav-
talslinjen.
Det är också bra att utskottet blivit ense om andra socialdemokratiska
krav från vår EES-motion. Jag tänker på miljöfågorna, där det är viktigt att
utnyttja de möjligheter som de nya internationella organen inom EES-ra-
men kommer att ge, för att lyfta nivån på miljöskyddet i Europa.
Självfallet kommer möjligheterna till framtida förbättringar av avtalet i
detta avseende att ha gränser, men det är viktigt att vi från första stund aktivt
utnyttjar avtalet, för att tillsammans med andra driva kraven på starkare mil-
jöregler inom EES-området. Utskottet utgår enigt från att en sådan miljö-
strategi, som vi efterlyser i den socialdemokratiska motionen, redovisas av
regeringen till riksdagen snarast möjligt, senast under våren 1993.
Vi socialdemokrater menar att regeringen är för passiv på ett viktigt om-
råde som berör EES-avtalets kärna, och det gäller konsumentpolitiken. När
nu denna unikt stora och harmoniserade marknad kommer att bli verklighet,
med 380 miljoner konsumenter, är det självklart att konsumentpolitiken
med konsumentinformation och konsumentskydd - möjligheten att ta del av
och välja på den stora marknaden - måste stärkas.
Konsumentpolitiken i hela Europa måste lyftas till en tyngre dimension än
tidigare. Och då skall man inte som regeringen nu gör i onödan försvaga den
svenska konsumentinformationen med hänvisning till gamla regler i EG-sy-
stemet.
Inom miljöpolitikens ram har vi fått respekt för att behålla våra starkare
miljökrav på de områden där vi har strängare regler än EG i avvaktan på
EG:s förväntade stärkning av sina regler, och sedan skall i framtiden ske en
avstämning av detta.
På motsvarande sätt skall man betrakta konsumentpolitiken, och då behö-
ver man inte nu ta bort sådan konsumentinformation som ursprungsmärk-
ning av kläder, bakdatum som anger färskhet för matbröd osv. Matbröd är
faktiskt över huvud taget inte en vara som är föremål för s.k. fri cirkulation
enligt EES-avtalet.
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
Vi säger i vår reservation att en anpassning till EG:s hittillsvarande regler
inom t.ex. livsmedelsområdet är av den arten att man inte med säkerhet kan
säga att samtliga av de nuvarande bestämmelserna måste ändras. Starka
konsumentskyddsintressen och intresset att skydda allmän hälsa bär ofta upp
dessa bestämmelser, och det bör då vara möjligt att, i vart fall tills vidare,
behålla dem. Därför bör regeringen göra en noggrann genomgång av vilka
bestämmelser som oundgängligen bör ändras.
De exempel jag har givit visar att man inte fullt ut tar till vara de möjlighe-
ter den svenska konsumentpolitiken har inom EES-avtalets ram. Därför bör
regeringen snabbt sätta i gång det arbete som vi reservanter kräver.
Det gäller också att utnyttja de vägar som finns i kontakt med andra rege-
ringar när nu konsumentpolitiken förändras inom EG- och EFTA-länderna
så att Sverige aktivt engagerar sig för att påverka behandlingen av de frågor
som nu bereds inom EG och inom EES-ramen. Det gäller både arbetet med
de bestrålade livsmedlen och livsmedelstillsatser som är viktiga för livsme-
delskvaliteten.
Jag är övertygad om att konsumentpolitiken blir en av 90-talets stora frå-
gor, där Sverige bör gå i spetsen, i stället för att vi alltför okritiskt skall an-
passa oss till regler, som i många fall har flera decennier på nacken, och där
vi bör förvänta oss en dynamisk utveckling i framtiden.
Herr talman! När våra beslut har fattats, när avtalet förhoppningsvis har
ratificerats i alla andra länder, så är det verkligen viktigt att alla aktörer tar
vara på de möjligheter som avtalet ger. Den norska statsministern Gro Har-
lem Brundtland sade nyligen att EES-avtalet också är det största nordiska
samarbetsavtal som träffats på många decennier. Och när handeln blir fri i
hela Västeuropa, då kanske man oftast tänker på de långväga avstånden till
Grekland eller Portugal, och det är väl bra. Men det är ju faktiskt så, att när
hinder rivs, kan de nya möjligheterna kanske allra bäst och enklast utnyttjas
av nära grannar. Möjligheterna kommer att finnas där, ta väl vara på dem!
Det måste vara riksdagens budskap till det svenska samhällslivet och nä-
ringslivet.
Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationerna och i övrigt till
utskottets hemställan.
Anf. 2 CHRISTER WINDÉN (nyd):
Herr talman! Jag vill inledningsvis komplimentera utskottets ordförande
Hadar Cars för en mycket kompetent och rationell behandling av ärendet.
Jag tycker också att kansliet har skrivet ett utomordentligt klart och lättläst
betänkande. Avsnitt tre, som ger en överblick av avtalets omfattning, är så
bra att det borde kunna användas som allmän information till allmänheten.
Under de debatter om EG och EES-avtalet som jag har deltagit i de senaste
veckorna, har jag kunnat konstatera att det finns ett skriande behov av en
kortfattad och allsidig information. Ett särtryck av denna del, med vissa
klipp från de andra avsnitten som en grund för utskick till hushållen kanske
vore en bra idé.
Vi i Ny demokrati anser generellt att EES-avtalet är ett naturligt steg till
ett närmare samarbete med EG. Vi anser att Sverige är en naturlig del av
Europa, såväl geografiskt som historiskt och kulturellt. EES-avtalet, som till
sin form är ett frihandelsavtal, är enligt vår mening inte tillräckligt, utan bör
följas av ett medlemskap i Europeiska gemenskapen eller Europeiska unio-
nen. Först då får vi den fulla integration som vi eftersträvar.
Herr talman! Vi i Ny demokrati är positiva till propositionen och ställer
oss bakom betänkandet i allt väsentligt. Dock finns det ett antal detaljer där
jag vill göra förtydliganden av vår ståndpunkt.
Vi anser att det generellt är bra att människor får betydligt större möjlig-
heter att flytta till ett annat land. Det gäller även pensionärer. I vår motion
uttrycker vi farhågor för att vårt solidariska och fördelningspolitiska social-
försäkringssystem löper en uppenbar risk för utspädning med de nya gräns-
lösa förhållandena. Vid en internationell jämförelse framstår t.ex. det
svenska folkpensionssystemet som mycket förmånligt. Men skrivningarna i
betänkandet är sådana att det tydligt framgår att det finns en majoritet för
förändringar som ligger i linje med motionen. Vi hälsar detta med tillfreds-
ställelse.
Av Sveriges 391 000 företag är 99,9 % småföretag med EG:s mått mätt,
dvs. de har mindre än 500 anställda. 72 % av alla anställda arbetar i sådana
företag. Det är de små och medelstora företagen som påverkas av EG. De
stora företagen är ju redan internationella och har bättre förutsättningar att
klara sig i EG. Efter vad jag vet i dag, kommer Aktiebolagskommitténs för-
slag att innehålla nya bolagsformer i Sverige som är särskilt anpassade till de
mindre företagens villkor. Jag delar utskottets uppfattning att motionens
syfte därmed troligen tillgodoses. Det är emellertid av mycket stor vikt för de
svenska företagen att någonting verkligen görs. Vi kommer därför att noga
bevaka utvecklingen på området.
Beträffande Vin & Sprits samt Systembolagets möjligheter att fortsätta sin
verksamhet på samma sätt som nu, delar vi inte utskottets uppfattning. Vi
kan inte heller dela uppfattningen i propositionen att alkoholmonopolen inte
skulle vara diskriminerande i Romfördragets mening. Vi anser det tvärtom
uppenbart att diskriminering föreligger, eftersom konkurrerande grossister,
importörer och detaljister inte tillåts verka fritt på marknaden.
Vi anser inte heller att alkoholmonopolens existens kan försvaras med det
ursprungliga syftet för monopolen, nämligen det i och för sig ädla motivet
att värna om befolkningens hälsa. Vi anser att moderna människor i ett civili-
serat samhälle skall kunna fatta egna beslut utan onödigt förmynderi. Sve-
rige bör i detta sammanhang kunna ha regler som är jämförbara med vad
man har ute i Europa.
Herr talman! Jag vill i detta sammanhang påpeka att det finns ett tryckfel
i betänkandet. I min reservation på s. 184 i del I har tryckeriet tryckt fel text.
Efter vad jag har blivit informerad om kommer ett tilläggsmeddelande att
delas ut före voteringen.
Herr talman! Jag yrkar bifall till vår reservation under mom. 7 och mom.
17 samt i övrigt bifall till propositionen enligt hemställan i betänkandet.
Bengt Dalström kommer att redovisa vår syn med anledning av vår reser-
vation under mom. 17 beträffande småföretag och bolagsbildning.
Anf. 3 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Jag vill börja med att tala om att vi i Vänsterpartiet är för
frihandel. Vi är för ett internationellt samarbete på alla plan. Vi är för ett
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
utökat samarbete med EG:s medlemsländer när det gäller handel, utbild-
ning, forskning, osv. Vi är för ett alleuropeiskt samarbete. Vi är för ett glo-
balt samarbete och internationell och global frihandel. Jag vill säga detta ef-
tersom en del andra i debatten ibland vill få oss i Vänsterpartiet att framstå
som att vi är emot frihandel, internationellt samarbete och att vi på något
sätt vill stänga landets gränser. Detta är alltså helt fel.
Vi är naturligtvis för ett utökat samarbete med EG:s länder. Vi tycker att
det är mycket positivt med de delar i avtalet som handlar om fri rörlighet för
arbetskraft och de delar i avtalet som gör det lättare för människor att resa,
bosätta sig, ta arbete, gå på varandras utbildningsanstalter, osv. Det vi disku-
terar och kritiserar är villkoren för den ökade rörligheten och villkoren för
den ökade frihandeln, inte samarbetet i sig. Vi är absolut av den uppfatt-
ningen att Sverige är en del av Europa.
Efter detta vill jag övergå till att tala om hanteringen av detta ärende.
Mats Hellström sade att han tycker att det är konstigt att det är så många
som har reagerat och kritiserat hanteringen. Man säger att det har gått för
fort när vi i själva verket har sysslat med den här frågan i många år här i
riksdagen. Det är ju riktigt. Detta är en integrationsprocess och ett politiskt
arbete som har pågått under lång tid. Men det har ju haft svårigheter. Efter-
som det har pågått förhandlingar har det inte varit möjligt att samtidigt föra
en offentlig debatt om vilka frågor som har diskuterats och på vilket sätt samt
hur läget har varit vid olika tidpunkter.
Vi är ett antal parlamentariker som har fått mer information än andra,
men vi har inte fått all information. Vi har framför allt inte haft möjlighet att
föra ut den till offentlig debatt med hänvisning till att förhandlingar pågår.
Det gjorde att när förhandlingsresultatet väl blev färdigt - och det är ju inte
så länge sedan - var tiden knapp om man skulle hålla sig till den tidtabell
som var uppsatt för att bli färdig med förhandlingarna och godkännandet av
avtalen.
Det gjorde, tillsammans med en del förvecklingar i EG-parlamentet och
EG-domstolen, att när avtalet väl var färdigt och kunde gå ut på remiss här
i Sverige var tiden mycket knapp. Remisstiden var extremt kort, vilket också
en mängd tunga juridiska remissinstanser påpekade. Några uttryckte sig
t.o.m. så träffande att de sade att de inte hade möjlighet att göra någon be-
dömning av avtalet och dess konsekvenser. De kunde bara ge spridda funde-
ringar. Det är ett för stort och omfattande avtal för att man skall kunna sätta
sig in i detaljer. Remisstiden var alltså extremt kort.
Sedan fick vi en proposition till riksdagen som bestod av en massa delar,
alla var inte ens översatta när de kom. Den hade en normal motionstid, dvs.
14 dagar. Detta är inte en normal politisk fråga. Dessutom var det helger, så
i praktiken tror jag det rörde sig om tio dagar då partierna skulle formulera
sina ståndpunkter i förhållande till det färdigförhandlade avtalet. Man skulle
sätta sig in i avtalets konsekvenser för Sverige på en mängd olika politiska
områden. Det var ju en omöjlighet.
Men partierna skrev sina motioner och gjorde sina ställningstaganden.
Alla var positiva utom Vänsterpartiet. Vi skrev en motion där vi begärde
klargöranden på en mängd sakområden. Vi begärde konsekvensanalyser
som skulle göras, läsas och begrundas innan vi fattar beslut. Vi begärde mil-
jökonsekvensanalyser i stil med den som EG själv har gjort. Vi begärde ana-
lyser när det gäller arbetsmarknadspolitiken, arbetsrätten, arbetsmiljöfrå-
gor, trafikpolitik, regionalpolitik och inte minst EES-avtalets förhållande till
vår egen grundlag. Det var alltså konstitutionella frågeställningar som vi re-
ste i vår motion.
Vi skrev att detta måste göras först, innan riksdagen går till beslut. Därför
sade vi att det är rimligt att den här frågan inte avgörs nu, utan återförvisas
för vidare beredning. Då har vi alla möjlighet att få se dessa konsekvenser
innan vi går till beslut. Dessa krav har tillbakavisats av majoriteten i utskot-
tet. Man har sagt att vi får göra dessa analyser, t.ex. på miljösidan, efter hand
vartefter frågeställningarna kommer. Vi tycker naturligtvis att det är bättre
att göra dem innan.
Andra konstitutionella frågeställningar som vi i Vänsterpartiet har rest an-
ser majoriteten i utskottet har besvarats i samband med de hearingar som
har genomförts och de synpunkter som har kommit fram där. Vi anser inte
att detta är tillräckligt. Senast i går kom frågan upp om tryckfrihetsförord-
ningens förhållande till EES-avtalet. Det är något som inte alls har diskute-
rats i EES-utskottet, eftersom den frågan inte har rests av någon - inte heller
av EES-utskottet.
Det här visar med all önskvärd tydlighet att det finns en hel del fråge-
tecken av konstitutionell art som inte har diskuterats och analyserats tillräck-
ligt.
Vi i Vänsterpartiet har begärt en mängd klarlägganden som vi vill skall
föreläggas riksdagen, och därmed offentligheten och allmänheten, innan
riksdagen går till beslut. Vi tycker att det är rimligt att göra så, när det är
fråga om en så stor politisk fråga som kommer att få så stora konsekvenser
för alla och envar i det här landet. Vi tycker inte att det är rimligt att säga:
”Ja, ja, vi får väl se under resans gång vad som kommer att hända. Om det
händer något får vi väl hitta på något annat.”
Det är ett problem att så många känner sig så litet informerade i den här
frågan. Jag tycker att det är lättvindigt av utskottsmajoriteten att ta så lätt
på detta faktum. Även om frågan har föregåtts av ett långvarigt arbete i riks-
dagen, eller rättare sagt i olika utskott och arbetsgrupper, är det inte det-
samma som att människor i allmänhet har haft möjlighet att informera sig
och att ta del av denna process. Det här är ett demokratiskt problem, och
det här visar på den klyfta som håller på att skapas i Sverige mellan folk och
folkvalda. Bland människor utanför riksdagshuset finns det en brist på för-
troende för riksdagsarbetet. Det grundar sig i att de inte har haft möjlighet
att få information eller att få diskutera innan beslut fattas.
En del säger att de krav som nu kommer från en växande opinion utanför
huset är senkomna. Jag tycker att det är bra att det ställs krav på offentlighet
och att vi i riksdagen skall skjuta på ställningstagandet så att människor skall
få möjlighet att diskutera innan beslut fattas. Vi kan tycka vad som helst om
att dessa krav kommer sent, men situationen är ett faktum. Det finns all an-
ledning att skjuta upp beslutet.
Vårt ansvar i den här situationen kan inte stå i förhållande till en tidtabell
uppsatt av EG. Vårt ansvar måste stå i förhållande till våra väljare i Sverige,
så att vi inte förvärrar den demokratiska kris som förekommer i landet.
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
Eftersom folkomröstningsresultatet i Schweiz förmodligen kommer att
leda till att ikraftträdandet av avtalet skjuts upp ett halvår, har vi dessutom
tid på oss att använda för den offentliga, öppna och demokratiska processen
som bör föregå ett så stort politiskt beslut som godkännande av avtalet utgör.
Det finns en tradition i Sverige att frågor stöts och blöts innan beslut fat-
tas. En offentlighet har möjlighet att ta del av information - politiska partier
och folkrörelser har möjlighet att säga sitt - och kanalisera sina åsikter till de
politiska partierna för att det skall vara möjligt att uppnå den representativa
demokrati som vi vill ha. Det är en viktig tradition att slå vakt om. Den bör
också användas i en så stor politisk fråga som EES-avtalets vara eller icke
vara för Sveriges del.
Vänsterpartiets huvudyrkande är en återförvisning av ärendet till utskot-
tet för vidare beredning. Då kan vi i riksdagen få svar på alla de frågor som
i dag ställs av allt fler människor, t.ex. konsekvenserna av avtalet för Sveri-
ges del.
Tyvärr kommer det inte att bli en majoritet för detta yrkande vid den om-
röstning som så småningom skall genomföras här i kammaren. Vänsterpar-
tiet har därför ett andrahandsyrkande, vilket är ett yrkande om bifall till den
meningsyttring Vänsterpartiet har lagt fram. I den tar vi upp en del sakfrågor
som andra från Vänsterpartiet kommer att tala om senare, t.ex. arbetsmark-
nadspolitik, arbetsrätt, regionalpolitik och ekonomiska diskussioner. Den
grundläggande fråga vi pekar på är den konstitutionella frågan - demokrati-
frågan. Att säga ja till avtalet i dess nuvarande skick, innebär att en mängd
av de politiska beslut som i dag fattas i riksdagen, eller i fullmäktigeförsam-
lingar runt om i landet, flyttas från de folkvalda församlingarna till EG:s mi-
nisterråd eller till EES-organ av olika slag. Det slutliga avgörandet kommer
inte att fattas i riksdagen utan i stället vid tvistelösningar i EG:s domstolar.
Jag skall ge ett konkret exempel. Jag vet att detta förvånade åtminstone
en del av EES-utskottets ledamöter när det blev klarlagt att så var fallet. Jag
skall ta exemplet med alkoholmonopolen, som föregående talare var inne
på, och där vi har olika uppfattningar i sakfrågan.
Den principiella frågan är följande. Den politik som den svenska riksda-
gen hittills har beslutat om - som går ut på att det finns en stor majoritet för
att ha kvar alkoholmonopol, att Systembolaget skall ha ett försäljningsmo-
nopol och att detta skall utgöra ett verktyg för att hålla nere totalkonsumtio-
nen och på så sätt minska missbruket - går det inte längre att fatta beslut om.
Vi kan i och för sig fatta beslut. Men om det beslutet får bli giltigt i verklighe-
ten eller inte kommer hädanefter att avgöras i EG:s domstolar eller av EES-
domstolen.
Det blir en fråga för jurister att svara på om de politiska beslut som fattas
av denna församling står i överensstämmelse med EG:s konkurrensregler.
Är det inte så, kommer de politiska besluten att upphävas. Det jag sagt gäl-
ler frågan om monopolen, men det gäller också en mängd andra frågor. Vi i
riksdagen är förhindrade att fatta politiska beslut som strider mot EG:s kon-
kurrensregler eller meningen i avtalet i övrigt. Endast sådana politiska beslut
som står i överensstämmelse med EG:s regler kan fattas i de folkvalda för-
samlingarna.
Vi i riksdagen kan inte fatta beslut som inskränker på de fyra s.k. friheter-
nas företräden med hänsyn till miljö, hälsa, säkerhet eller regionalpolitik,
om de strider mot EG:s regler. Avgörandet kommer att fällas i domstolar.
Det här innebär en rättsordning där juridiken tar över politiken. Det är inte
den rättsordning som vi är vana vid i Sverige. Skall den rättsordningen änd-
ras, bör vi fatta de beslut som behövs först. Framför allt bör vi först ha en
diskussion om det verkligen är det vi vill, om vi tycker att det är det som skall
vara villkoret för den frihandel och det samarbete som vi vill uppnå med
EG:s medlemsländer.
Vänsterpartiets uppfattning är att de villkoren inte är rimliga. Vi vill ha
ett utvecklat samarbete med de villkoren att Sverige har kvar sin egen be-
stämmelserätt, dvs. har kvar möjligheten att av miljö-, hälso-, säkerhets- el-
ler regionalpolitiska skäl fatta sådana politiska beslut som inskränker på de
fyra s.k. friheternas företräden. Det här är att skapa möjligheten att bygga
upp politiska motmakter i centrum, och det är att hävda att demokratin står
över ekonomin.
Anf. 4 HADAR CARS (fp):
Herr talman! Herr statsminister! Ärade ledamöter! Frågan i dag gäller om
riksdagen för Sveriges del skall godkänna eller förkasta avtalet om ett euro-
peiskt ekonomiskt samarbetsområde.
Det är ett för hela Sverige mycket viktigt beslut.
EES-utskottet har haft riksdagens särskilda uppdrag att granska förslaget
om EES-avtalet. Utskottet föreslår riksdagen att godkänna avtalet. Utskot-
tets samtliga 15 ledamöter står enhälligt bakom detta förslag. Ledamöterna
företräder Socialdemokraterna, Moderata samlingspartiet, Folkpartiet libe-
ralerna, Centern, Kristdemokratiska samhällspartiet och Ny demokrati.
Vänsterpartiets suppleant i utskottet har i en meningsyttring anfört att avta-
let inte skall godkännas.
Under sommaren har samtliga 16 ordinarie riksdagsutskott haft tillfälle att
granska och ge sina åsikter om EES-avtalet. 15 utskott har gjort detta. Alla
har enhälligt tillstyrkt att EES-avtalet godkänns av riksdagen.
Vilka är då de viktigaste skälen för ett EES-avtal?
De tolv länder som tillsammans bildar Europeiska gemenskapen (EG) be-
slöt redan i mitten på 1980-talet att gränshindren mellan länderna skulle
bort. Det skall ske den 1 januari 1993. Beslutet innebär att EG då skapar en
inre marknad, där 350 miljoner EG-medborgare får samma möjligheter att
röra sig fritt inom hela EG som de sedan länge har inom sina resp, länder.
De kan bosätta sig, studera, söka jobb och ta arbete, starta eget och sätta
upp dotterföretag var de vill inom EG. De får också använda sina pengar
efter egen önskan inom de tolv länderna -1.ex. till att köpa hus, aktier, obli-
gationer och försäkringar. I det EG-land där de är verksamma får de samma
rätt till pension, sjukvård, barnbidrag och andra delar av den sociala välfär-
den som landets egna medborgare.
Samtidigt skall de många tekniska handelshindren bort - de hinder som
försvårar handeln med varor och tjänster mellan länderna.
Det är denna EG:s inre marknad som Sverige och de andra EFTA-län-
derna får tillgång till genom EES-avtalet.
Det svenska samhället präglades en gång av ståndsprivilegier, av skråvä-
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
10
sende, av föreskrifter om dagsverken, av statarlagar, stadstullar, förbud för
folket på landet att tillverka och saluföra varor som var förbehållna borgar-
klassen m.m. Efter hand har begränsningarna rensats bort - ofta under stort
motstånd från dem som då känt sin trygghet hotad. Men individens frihet
har ökat, och samhället har gynnats av den initiativförmåga och skaparkraft
som följt i frihetens spår.
EES-avtalet innebär att individens - den enskilda människans - frihetssek-
tor vidgas på nytt. Och det inte litet heller! Det kan ta en stund innan alla
märker förändringen och kan se och ta till vara de nya möjligheterna. Men
jag är övertygad om, att när EES-avtalet varit i kraft en tid och allt flera
insett vad det ger dem, kommer det att vara lika orimligt att vilja beröva
svenskarna deras nyvunna friheter i Europa som det skulle vara att kräva
återinförande av ståndssamhälle, skråväsende, statarlagar och stadstullar!
EES-avtalet har inte tillkommit för att lösa akuta ekonomiska problem.
Avtalet är långsiktigt och inte konjunkturbetonat. Det är de väntade positiva
effekterna för samhället över en längre period som betyder mest.
Det hindrar inte att avtalet är extra välkommet nu, när det känns särskilt
viktigt att rädda vad som finns kvar av konkurrenskraft inom svensk industri,
skapa flera jobb och hindra att priserna går upp och gör tillvaron svårare för
de svenska konsumenterna.
EES-avtalets grundlagsenlighet har prövats av konstitutionsutskottet.
Detta utskott har i sin prövning haft tillgång till landets främsta juridiska ex-
pertis. Efter att ha lyssnat noggrant på vad experterna haft att säga, bl.a. i
samband med en offentlig utskottsutfrågning, har utskottet dragit slutsatsen
att EES-avtalet står i överenstämmelse med grundlagen.
Jag vill också erinra om, att det i EES-propositionen uttalas: ”Om en in-
förlivad EES-regel mot förmodan skulle komma att strida mot en grundlags-
regel kommer grundlagsregeln att ta över i sådana fall.” Vatje godkännande
av avtalet vilar på denna förutsättning.
Såväl vad gäller grundlag som vanlig lag är det endast lagar som beslutats
av Sveriges riksdag som har giltighet i Sverige. Så är det nu, och EES-avtalet
ändrar inte på detta. Ingen EG-lag blir automatiskt gällande i Sverige. Inte
heller kan EG eller EES-kommittén avgöra vilka nya lagar som får eller skall
stiftas för svenskt vidkommande. Det avgör riksdagen.
Det jag här sagt innebär ingen underskattning av EES-avtalets betydelse.
Avtalet medför många och viktiga förändringar för svensk del. Framför allt
uttrycker det Sveriges vilja att medverka i en, efter hand alltmer fördjupad,
samverkan med andra demokratier i Europa.
EES-avtalet bygger på att EG-länderna och EFTA-länderna tillsammans
tillämpar gemensamma regler på de områden som omfattas av avtalet. EF-
TA-länderna övertar nu - inom dessa områden - de regler som utformats av
EG. Dessa blir då EES-regler. Senare, när reglerna behöver förnyas, har
EFTA-länderna möjligheter att delta i arbetet och påverka utformningen.
Att länderna inom EES tillämpar de gemensamma reglerna på samma sätt
är särskilt viktigt för de mindre stater som deltar i samarbetet. Därför är det
bra för svenska medborgare, organisationer, institutioner och företag att det
finns övervakningsorgan som ser till att alla, också de stora länderna, följer
de regler man kommit överens om.
Skulle, mot förmodan, de båda parterna i EES-samarbetet - EG och
EFTA - alltför ofta gå ifrån principen om gemensamma regler kommer EES-
avtalet att urholkas och, i värsta fall, helt upphöra att fungera. Det betyder
i praktiken att ju fler fördelar parterna finner sig vinna genom EES-samarbe-
tet, desto tyngre väger önskemålet om gemensamma regler.
På några punkter som gäller sättet att tillämpa avtalet i Sverige har Social-
demokraterna reserverat sig i EES-utskottet. Bl.a. vill man bevara systemet
med ursprungsmärkning av kläder och vill att regeringen inom EES skall
verka för att bestämmelser om kvalitets- och ursprungsmärkning av jord-
bruksprodukter införs. Man reserverar sig mot ett införande av ett svenskt
internationellt fartygsregister och för att jämställdhetsaspekterna skall beak-
tas vid rekryteringen av personal till de nya EES-institutionerna. Ny demo-
krati har reserverat sig mot ett bevarande av de svenska alkoholmonopolen
och för utveckling av ett system för elektronisk dataöverföring.
Majoriteten i utskottet anser att lagbestämmelser om ursprungsmärkning
av kläder skulle strida mot avtalet. Skulle konsumenterna efterfråga en så-
dan märkning står det företagen fritt att ange både ursprung och kvalitet som
konkurrensmedel.
Beträffande jordbruksprodukterna erinrar majoriteten om att gränskon-
trollerna kommer att finnas kvar och att Livsmedelsverket därför också har
kvar möjligheten att kontrollera att den mat som importeras inte är skadlig
att äta.
Något svenskt internationellt fartygsregister lär inte vara aktuellt och vad
gäller rekrytering till de nya EES-organen utgår majoriteten i utskottet från
att regeringen ger prioritet åt jämställdhetsaspekterna.
Vad beträffar alkoholmonopolen framhåller utskottsmajoriteten, att må-
len för den svenska alkoholpolitiken ligger fast och att monopolen tillkom-
mit för att skydda medborgarnas hälsa och att de inte utgör handelshinder i
Romfördragets mening. Beträffande system för elektronisk dataöverföring
uttalar sig majoriteten mycket positivt och hänvisar till de arbeten som redan
är på gång.
Liksom utskottsmajoriteten yrkar jag därför på att reservationerna avslås
och att det som utskottet hemställt bifalles av riksdagen.
Är EES-avtalet något som Sverige kan leva med under en längre tid? Den
frågan ställs ofta i den allmänna debatten. Svaret är ja. Avtalet står på egna
ben. Det påståendet styrks av att ett av EFTA-länderna, Island, har deklare-
rat att landet tänker nöja sig med EES-avtalet och inte nu har för avsikt att
söka medlemskap i EG. Det sammanhänger med att Island har en, och en-
dast en, dominerande näring - fisket!
Vad är det då Sverige och de andra EFTA-staterna inte uppnår genom
EES-avtalet?
Också med ett EES-avtal står vi utanför EG:s tullunion. Det ger oss möj-
ligheter till en mera självständig handelspolitik men innebär samtidigt att
gränskontrollerna blir kvar och att svenska exportörer måste styrka att de
varor de vill föra in i EG har svenskt ursprung. Detta är ett handelshinder
som också kan leda till att Sverige går miste om t.ex. amerikanska och ja-
panska investeringar.
Jordbruket berörs inte av EES-avtalet. Det innebär att svenska bönder
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
11
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
12
inte kan sälja sina produkter på EG-marknaden på samma villkor som bön-
derna inom EG. För de svenska konsumenterna innebär det att maten fort-
sätter att kosta mera i Sverige än inom EG.
Sveriges inflytande blir inte lika stort med EES-avtalet som om vi var med-
lemmar i EG. Det innebär att vi går miste om en del möjligheter att hävda
svenska intressen såväl vad gäller industripolitik och arbete som när det
handlar om miljö, jämställdhet och kampen mot narkotika.
Det är några av skälen för att många vill se EES-avtalet också som ett vik-
tigt steg på vägen till svenskt medlemskap i den europeiska gemenskapen.
Men det är inte de enda skälen.
Som gymnasist och student fick jag på resor i efterkrigstidens Europa med
egna ögon se något av det elände som följde i spåren av kriget. Jag märkte
också med vilken avsky många - på grund av minnen från kriget och av ocku-
pation och förföljelse - såg på medmänniskor i sitt grannland. Det var då
jag greps av idén om ett enat Europa. I den fann jag ett hopp om fred utan
underkastelse, om seger för frihet och demokrati och om hyggliga levnads-
förhållanden för alla.
Friheten och demokratin, det insåg jag, måste med alla medel försvaras
mot den kommunistiska diktaturen och den röda armé som redan lagt under
sig så många länder i Europa. Det gällde för demokratierna att hålla emot
och att i handling visa vad människor kunde uppnå i ett liberalt samhälle.
Framgångarna för den västeuropeiska integrationen bidrog verksamt till
Sovjetunionens fall och till undansopandet av ”diktaturens kreatur” såväl i
Östeuropa som i Spanien, Portugal och Grekland. Fantastiskt är det, att fri-
het och demokrati kunde triumfera utan krig. Fattigdomen i Västeuropa,
vida utbredd på 40-talet, har skingrats och allt flera fått del av ett växande
välstånd.
Det Europa j ag drömde om som ung har kommit långt och haft stora fram-
gångar. Men det är inte färdigt, och skall heller inte bli det. Varje ny genera-
tion skall se på Europa med unga ögon och forma det efter sina drömmar.
Jag hoppas att i de drömmarna människorna alltid skall mötas som likar
med respekt för varandra och med öppenhet för omvärlden.
EES-avtalet är ett steg på vägen. Ett viktigt steg för alla oss som önskar
att också ett fördjupat globalt samarbete skall grundas på frihet, fred, demo-
krati och mänskliga rättigheter - de fyra pelare som bär upp integrationen
och gemenskapen i vårt Europa!
(Applåder)
Anf. 5 MATS HELLSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Jag tycker att det är litet aningslöst av utskottsmajoriteten
att avfärda de konsumentpolitiska krav vi har ställt. Min erfarenhet är att
när man har velat öka konsumentinformationen som skall lämnas på pro-
dukter, har företagen vridit sig såsom maskar.
Lika intresserade som de är av att göra stora annonskampanjer kring pro-
dukter, lika litet intresserade är de att lämna ut ordentlig information til kon-
sumenterna om det som blir allt mer viktigt på den nya stora harmoniserade
marknaden. Det är ett gott motiv för att konsumentpolitiken skall stärkas på
det området.
Eftersom replikordningen medger att jag först nu kommenterar Gudrun
Schymans inlägg, som också gällde mig, vill jag nu säga något om Gudrun
Schymans uttalande att Vänsterpartiet är för frihandel.
Vi vill inte stänga landets gränser, säger Gudrun Schyman. Men när nu
alla andra, inkl. Norge och Finland, vill öppna sina gränser mycket mera och
Gudrun Schyman inte vill vara med om det, blir ju Sveriges gränser relativt
sett mycket mer stängda än gränserna i resten av Västeuropa och resten av
Norden.
Vilken annan fråga, Gudrun Schyman, har riksdagen behandlat så länge
och så noggrant? Det är alldeles riktigt att regeringen på en punkt - inte när
det gäller avtalet men på en punkt - bestämde sig för en kort remisstid. Det
har vi i EES-utskottet kompenserat genom att under lång tid här i riksdagen
ge möjlighet att komma med synpunkter till oss. Vid en offentlig utfrågning,
som anordnades tillsammans med konstitutionsutskottet, kunde de fråge-
tecken som de missnöjda remissinstanserna satt upp rätas ut, såvitt jag för-
står.
Det har inte varit någon offentlig debatt, säger Gudrun Schyman. Var har
Gudrun Schyman varit de senaste fyra åren? Detta är inte första gången som
riksdagen diskuterar EES-avtalet. Riksdagens utskott - många utskott dess-
utom - har avgivit yttranden 1988, 1989 och 1990. Det är inte nu vi har be-
stämt oss för vad vi vill med EES-avtalet. Det har vi ordentligt diskuterat här
i riksdagen.
Jag har också deltagit i en omfattande debatt runt om i landet, i de flesta
landsdelar. Den debatten, Gudrun Schyman, har inte givit mig intryck av att
svenska folket är inställt på att stänga sina gränser.
(Applåder)
Anf. 6 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Herr talman! Till Mats Hellström vill jag säga att jag inte heller har fått
uppfattningen att svenska folket är berett att stänga sina gränser.
Jag har också deltagit i en mycket livlig debatt kring de här frågorna de
senaste åren, kanske mer utanför detta hus än innanför. Men just EES-avta-
let i sig självt som ett fristående avtal har inte kunnat diskuteras förrän för-
handlingarna har varit färdiga och det blivit klart hur avtalet har sett ut.
Först då har vi ju sett hur förhandlingarna har gått och hur långt man kom.
De diskussioner som har förts tidigare här i riksdagen har gällt förutsätt-
ningarna för integrationen, förhandlingsmandatet så att säga. Förutsättning-
arna har uttalats många gånger här. Man har sagt: Vi vill denna integration,
under förutsättning att Sverige inte behöver försämra sina regler vad gäller
miljö, hälsa och säkerhet och - detta har samtliga EFTA:s ministrar uttalat -
under förutsättning att vi får reellt inflytande i beslutsprocessen.
Nu erkänner en majoritet av utskottets ledamöter att detta reella infly-
tande har vi inte fått. Förhandlingarna blev inte lyckosamma på den punk-
ten. Det är, menar vi, en avgörande brist i avtalet.
Vi menar också att vi måste bedöma avtalet såsom ett självständigt avtal,
inte minst i skenet av den opinion som finns vad gäller medlemskapsfrågan
och också i skenet av vad som nu händer i EG självt och en stor ovisshet om
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
13
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
tidtabeller och utveckling över huvud taget för den fortsatta integrationen
fram till en europeisk union.
Vi måste här ta ställning till EES-avtalet såsom ett självständigt avtal med
sina fördelar och med sina brister. Vi har funnit att hos EES-avtalet såsom
ett självständigt avtal är bristerna övervägande. Det gäller främst de konsti-
tutionella frågorna, oklarheterna och bristen på ordentliga analyser av vilka
konsekvenser avtalet kommer att få inom en rad olika politiska sakområden.
Den kritiken kvarstår.
Hadar Cars säger att yttranden har kommit från samtliga utskott, och det
är alldeles riktigt. Men samtliga partier hade före utskottsbehandlingen bun-
dit upp sig för ett ja eller ett nej till avtalet. Jag vill påstå att utskottssamman-
trädena har varit ganska summariska.
Jag vill påstå att EES-utskottets sammanträden har präglats av att vi är en
skolklass som har tagit examen och sedan sätter oss ned för att läsa in kursen,
för att ta reda på vad det egentligen är vi har sagt ja eller nej till. Jag tycker
att det är fel ordning. Jag anser att man skall ha diskussionen först och fatta
besluten sedan.
Vi skall ha reda på konsekvenserna av avtalet först och sedan fatta beslu-
ten, så att så många som möjligt kan väga fördelar och nackdelar. Den pro-
cessen är inte gjord, och den har bevisligen, Mats Hellström, inte nått utan-
för det här rummet och utanför de utskott och arbetsgrupper som har varit
sysselsatta.
(Applåder)
Anf. 7 HADAR CARS (fp) replik:
Herr talman! Mats Hellström har fel, om han tror att utskottsmajoriteten
skulle vara likgiltig för konsumentinformation. Tvärtom delar vi uppfatt-
ningen att det är viktigt att konsumenterna får en riktig bild av varorna, vad
de innehåller, de ämnen som finns i dem, de eventuella farligheter som kan
finnas med dem, osv.
Men det innebär inte att vi tycker att man skall gå med på vad som helst.
Sådan s.k. konsumentinformation som främst är ett dolt handelshinder - och
dit räknar jag utan vidare kravet på ursprungsmärkning av textilier-vill inte
utskottets majoritet att vi skall ha kvar i Sverige. Det passar inte i ett samar-
bete som blir mer vidsträckt nu när vi får ett EES-avtal, om riksdagen så
bestämmer i dag.
Sedan vill jag säga till Gudrun Schyman att utskottssammanträdena och
samrådet inte blir summariska därför att Gudrun Schyman påstår det. Jag
vill gärna hävda att i det utskott där Gudrun Schyman och jag har verkat
tillsammans, EES-utskottet, har vi gjort en mycket noggrann genomgång av
avtalet, och Gudrun Schyman har haft goda möjligheter under det arbetets
gång att hävda något annat. Nu hävdar hon det här i kammaren. Under de
15-20 sammanträden vi hade i EES-utskottet nämnde hon aldrig någonting
i den riktningen.
Låt mig också erinra om att det här med EES är en process som pågått
sedan lång tid. Den proposition som avgavs av dåvarande utrikeshandelsmi-
nistern, nuvarande ambassadören Anita Gradin, kom redan i december
14
1987. Riksdagen uttalade sig följande år, 1988, för att vi skulle få ett avtal i
allt väsentligt av den karaktär som det nuvarande avtalet har.
Därefter har riksdagen vid ytterligare två tillfällen gjort liknande uttalan-
den. Därför bör det inte kännas konstigt för någon att - när så småningom
avtalet väl är i hamn och propositionen om avtalet hamnar på riksdagens
bord - riksdagen är villig att också godkänna avtalet. Det är en naturlig kon-
sekvens.
Det är alltså en lång process, en noggrann process, grundad på klart utta-
lade åsikter och meningar från en klar majoritet i Sveriges riksdag som i dag
kan få sin fulländning.
Anf. 8 MATS HELLSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Att färskheten hos matbröd skulle vara ett dolt handelshin-
der får vi kanske ta upp på lunchen i dag, Hadar Cars. Jag tror inte att det
är på det sättet. Inte heller är det så att ursprungsmärkning av våra kläder
utgör något dolt handelshinder. Det har det inte gjort under den tid vi har
haft den regeln.
Om nu det här skall vara en examen, tänkte jag inte utdela några betyg.
Däremot vill jag säga ett par ord till Gudrun Schyman om den vägning hon
gör av fördelar och nackdelar.
De brister i inflytande som EFTA-länderna får känna av genom att EG är
den starkare parten leder för Gudrun Schymans del till att hon anser att Sve-
rige skall ställa sig utanför. Då är konsekvensen att alla andra deltar i en
integration där vi är utanför därför att vi får för litet inflytande.
Det är alldeles rimligt att göra en sådan vägning, men då betyder det också
att man med öppna ögon ser framför sig att vi står utanför den integration
som alla andra i Västeuropa deltar i. Det går inte att prata bort att man står
utanför den.
Det är alldeles riktigt att den uppläggning som EG hade innan Berlinmu-
ren föll var ett mer jämställt förhållande i beslutsmekanismerna. Det är för-
visso också någonting som EES-utskottet har påpekat.
Det är inte oklarheter det handlar om. Det går att väga för- och nackdelar.
Andra väger de för- och nackdelarna på annat sätt. I Europaparlamentet har
man länge varit mycket misstänksam mot EES-avtalet, därför att man har
tyckt att EFTA-länderna får för mycket att säga till om. Det tycker inte vi,
och det tillhör den kritik som vi har framfört när vi har vägt för- och nackde-
lar.
Vår sammanvägning leder definitivt till att det inflytande EFTA-länderna
får inte är jämställt, det är sant, men det ger oss - med nya institutioner -
möjlighet att genom ett aktivt arbete också påverka. Det är alldeles klart att
om EFTA-länderna går in i de nya institutionerna med full kraft och engage-
mang, går det också - det är jag övertygad om - att exempelvis stärka miljö-
reglerna inom EG.
Detta tillhör det som vi mycket noga har talat med EG-sidan om. Därför
leder vår vägning till att vi skall delta i den integration som Gudrun Schyman
vill ställa sig utanför.
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
15
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
16
Anf. 9 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Herr talman! Till Hadar Cars vill jag säga att jag tycker att EES-utskottet
har utfört ett seriöst arbete. Jag talade om de andra utskotten som har avgett
yttranden, eftersom Hadar Cars ville ge sken av att det har pågått ett massivt
arbete. Det är detta jag ifrågasätter.
Det kan inte vara riktigt rimligt att säga att jag inte har gett uttryck för
mina uppfattningar i EES-utskottets arbete. Jag har med vår motion som
grund ställt de frågor som jag har ansett vara relevanta. Vi har inte fört en
politisk debatt i utskottet, men det brukar vi ju inte heller göra. Vi försöker
svara på de frågor som ställs.
Jag vill ta upp frågan om överenstämmelsen med grundlagen, som Hadar
Cars var inne på tidigare. Det är riktigt att jurister från början har bedömt
det så att EES-avtalet rent formellt inte strider mot grundlagen. Det är dock
så att vi i en särskild lag förbinder oss att se till att de lagar som gäller i EG
blir lagar i Sverige. I och med att vi gör det blir det naturligtvis ingen rejäl
konflikt med grundlagen. Men vi har förbundit oss att inte fatta sådana be-
slut som skulle kunna medföra att konflikt uppstår. Detta har diskuterats och
kritiserats. Frågan kan kanske rent formellt anses utredd. I praktiken inne-
bär det dock att vi frånhänder oss beslutanderätt.
Mats Hellström talade om utanförskapet. Det vi diskuterar och är kritiska
till är villkoren för samarbetet med EG:s medlemsländer. Vi är inte en-
samma om det. Det förs en sådan diskussion i de övriga nordiska länderna.
Mats Hellström vet också att man hade en stor debatt i Norge som just gällde
dessa villkor. Både Senterpartiet och Sosialistisk Venstreparti var mycket
kritiska till just villkoren. De var således inte kritiska till samarbetet i sig
eller till frihandeln, men de var kritiska till villkoren och underkastelsen.
Jag tror att många politiker accepterar bristerna i avtalet för att de ser det
som ett första steg på väg mot medlemskap. Man menar att de uppenbara
brister som det här avtalet i sig har skall kompenseras genom ett medlem-
skap. Vi menar att avtalet måste bedömas på sina egna grunder. Vi kan och
skall inte koppla ihop avtalet med ett medlemskap. Vi skall inte tro att vi i
framtiden skall kompensera de uppenbara bristerna i EES-avtalet med ett
medlemskap i den europeiska unionen. Det kommer en folkopinion att säga
nej till.
Anf. 10 HADAR CARS (fp) replik:
Herr talman! Jag uppskattar det uttalande om grundlighet i EES-utskot-
tets hantering som Gudrun Schyman gjorde. Jag vill gärna säga att jag inte
har gett uttryck för någon missaktning av Gudrun Schymans insatser i ut-
skottet. Det var Gurdun Schymans påstående att utskotten skulle ha hante-
rat frågan om EES-avtalet summariskt som jag reagerade emot.
Jag vet att t.ex. grundlagsfrågan har varit föremål för behandling i konsti-
tutionsutskottet inkluderande en offentlig utskottsutfrågning. Vi som deltog
i den fick en mycket inträngande bild av förslagets förenlighet med grundla-
gen. Behandlingen i utskotten blir inte summarisk bara därför att Gudrun
Schyman påstår det.
Om Gudrun Schyman skulle ha någon grund för ett sådant påstående, ut-
går jag ifrån att det i protokollen från de 15 utskott som har uttalat sig finns
en anmärkning från Vänsterpartiets representant om att man har funnit be-
handlingen i utskotten summarisk. I annat fall tycker jag att den anmärk-
ningen faller platt till marken.
Herr talman! Till Mats Hellström vill jag säga att innehållsdeklaration av
livsmedelsprodukter och annan god konsumentinformation i det avseendet
inte är någonting som utskottsmajoriteten vänder sig emot - tvärtom. Det är
viktigt att man ger en mycket god konsumentinformation om sådana pro-
dukter. Jag noterade att Mats Hellström i sin replik inte återkom till frågan
om ursprungsmärkning av textilier. Det uppskattar säkert kammaren.
Anf. 11 NIC GRÖNVALL (m):
Herr talman! Med särskild hänvisning till Gudrun Schymans oförskämd-
heter mot riksdagskollegerna kommer jag i mitt anförande att fördjupa mig
litet mera i beredningsprocessen än vad jag hade tänkt göra. Jag uppfattar
det som en oförskämdhet mot riksdagskolleger att hävda att 15 utskott skulle
ha behandlat detta viktiga ärende utan någon egentlig sakprövning.
Den process som avtalet utgör slutpunkten i började, som Mats Hellström
påpekade, 1984 i Luxemburg. I den deklaration som gavs ut av handelsmi-
nistrarna där konstaterades att den gemenskap som hade utvecklats på han-
delns område mellan de 18 deltagande länderna var sådan att man nu måste
sträva efter att skapa ett närmare förhållande. Detta närmare förhållande
betecknades a homogeneous European Economic Space - EES.
År 1984 formulerades detta begrepp och man utvecklade denna idé. Det
är snart nio år sedan. Påståenden om att man blir överraskad av nioåriga
processer är oerhört avslöjande för dem som framför dessa påståenden.
Den deklaration som utgavs i Luxemburg ledde till att ett antal arbets-
grupper tillsattes. Dessa arbetsgrupper utvecklade lagstiftningsförslag som
passerade denna svenska riksdag med stort gillande. Här antogs bestämmel-
ser som hade utarbetats under den s.k. Luxemburgprocessen. Vi började
alltså vänja ossvid en integration med de europeiska reglerna, som blev na-
turlig för oss. Det var en naturlig del av riksdagens vardag att några gånger
under varje riksdagsår på det här sättet anpassa oss till den marknad på vil-
ken vi arbetade.
Herr talman! Det är alltid olämpligt att fördjupa sig i siffror i denna talar-
stol. Jag skall ändock göra det, eftersom jäg skall dra en slutsats som jag
hoppas är så befängd att ledamöterna lägger märke till den.
EFTA-nationerna är mycket stora handelsnationer. Ca 35 % av EFTA-na-
tionernas samlade bruttonationalprodukt går till internationell handel. Vi är
alltså mycket handelsberoende nationer. 73 % av vår handel går för närva-
rande till EES-länderna. Vi är således handelsmässigt oerhört djupt an-
knutna till EES-området. Ca 60 % av vår utrikeshandel går till EG. På
samma sätt är EFTA-länderna oerhört viktiga partner till EG och tar ungefär
25 % av EG:s utrikeshandel. År 1991 gick 70 % av EFTA-ländernas utlands-
investeringar till EG-området, medan EG traditionellt svarar för ungefär
hälften av de utländska investeringarna i EFTA-området.
Kan man egentligen dra någon annan slutsats av detta än att EFTA-län-
derna är mer integrerade med EG än EG-länderna själva? Vi är alltså dju-
pare anknutna till EG:s ekonomi och handelsmönster än EG-länderna
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
2 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 26
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
själva. Det är väl närmast en självklarhet att denna djupa gemenskap även
skall komma till uttryck i politiska handlingar och dokument.
Denna självklarhet framstod såsom uppenbar och påkallande nödvändig
för Jacques Delors när han den 17 januari 1989 i Strasbourg presenterade
visionen om en annan process än Luxemburgprocessen, som var en process
som sysslade med områden av gemensamt intresse. Han utvecklade nu visio-
nen om ett allomfattande avtal som skulle öppna hela marknadsområdet för
dessa EFTA-länder, som egentligen var mer integrerade i det marknadsom-
rådet än EG-länderna själva.
Jag vill gärna notera att Jacques Delors tal föranledde EFTA:s statsminist-
rar att samlas i Oslo den 14 och 15 mars, alltså ungefär två månader efter
Delors tal - en oerhört hög beredskap, skulle man vilja säga.
Nu vill jag läsa upp några meningar i den deklaration som avgavs där, för
den deklarationen är ju startpunkten till att denna riksdag blev inblandad
i den nya visionens fullföljande. Statsministrarna uttalade i Oslo: ”Vi står
tillsammans med EG inför en gemensam utmaning i form av byggandet av
det europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Den väg som vi slagit in på
under Luxemburgdeklarationen går i rätt riktning. Vår målsättning är emel-
lertid att ytterligare förstärka vårt speciella förhållande till EG på grundval
av en balans mellan rättigheter och förpliktelser.”
Denna grunddeklaration fick riksdagen i uppdrag att förvalta. Såsom kol-
leger förut har redovisat, föranledde det riksdagsbehandling varje år. Jag hit-
tade tyvärr bara två av de tre betänkandena. De heter ”Sverige och den väst-
europeiska integrationen” och behandlades vid 1989/90 års riksdag och
1990/91 års riksdag, och de omfattade ungefär 200 sidor. Under tre riksdagar
har riksdagsmän satt sig in i, debatterat och behandlat betänkanden på unge-
fär 200 sidor om det som vi i dag avslutar.
En av de första åtgärderna i samband med dessa riksdagsbehandlingar
blev ju att den då sittande regeringen fick fullmakt att inleda och genomföra
förhandlingar. Under det arbete som följde under de tre åren förekom en
mängd samrådsprocedurer. Det var en på regeringsnivå, en här i riksdagen
och en utgående från regeringen, riktad mot allmänheten och samhället. Jag
vill beskriva alla tre.
Den procedur som gällde här i riksdagen omfattade debatter, frågestunder
och interpellationer, där dessa frågor behandlades år efter år - en, två eller
tre gånger om året - öppet, djuplodande, på gängse sätt.
I EFTA-delegationen, som jag hade den stora lyckan delta i, fick vi infor-
mationer fortlöpande av statsrådet, och gav som svar till henne våra syn-
punkter på hur förhandlingsarbete skulle bedrivas. Jag har själv vid många
tillfällen i min riksdagsgrupp informerat om vad jag lärde mig i EFTA-dele-
gationen, och jag förutsätter att sådana informationer också har givits i
andra riksdagsgrupper.
I tillägg till denna information - och detta är förklaringen till den påse som
jag här har med mig - lämnades det ut grönböcker till allmänheten och till
riksdagen, omkring 500 sidor, med information och med telefonnummer till
dem som handlade ärendena. Det var i stort sett all den upplysning någon
människa kunde behöva i Sverige för att informera sig på djupet om vad det
18
här gällde. Även Gudrun Schyman har fått de här grönböckerna. Om hon
har läst dem förefaller däremot vara mera tveksamt.
Förutom dessa två procedurer, riksdagsinformationen och grönböckerna,
förekom det alltså ett samråd med samhällets organ - fackföreningar, nä-
ringslivsorgan, olika delegationer - där man fortlöpande sammanträffade
med förhandlare och gav råd, synpunkter och uttryck för motstånd eller
idéer. Samhället försågs med en djuplodande och rejäl information.
Precis som Mats Hellström sade måste man ställa sig frågan varför nu vissa
nej-sägare påstår att de inte är informerade. Jag tycker att detta rimligen bör
föranleda att de politiker som gör det påståendet utsätts för en rejäl utfråg-
ning av sina väljare om vad de har gjort i riksdagen. Hur kan man ha förtro-
ende för politiker som efter en process som pågått i minst åtta nio år, och
som har föranlett all denna information, säger: ”Jag vet inte vad detta hand-
lar om, jag har inte haft tillräcklig tid på mig”?
Nu skall vi notera att förhandlingsarbetet i sak avslutades i december
1991. Den som då var intresserad och förstod att det här skulle kunna bli
någonting för vårt land, kunde ju då ha läst i avtalet. Då, för ett år sedan,
fanns avtalet i sin helhet tillgängligt och kunde läsas in. Det blev försenat
några månader beroende på att det uppkom en strid i Europaparlamentet
om de institutionella lösningarna. Den striden föranledde Europadomstolen
att avge två utlåtanden. I bägge dessa utlåtanden fördes en intressant och
djuplodande debatt om de institutionella lösningarna. De som var intresse-
rade av vad denna debatt gällde, om det nu fanns några - och det fanns det;
jag är en av dem - läste in det här och var alltså utomordentligt väl förbe-
redda på det förslag som blev den slutliga lösningen i mars 1991. Påståenden
om att detta kommer överraskande - det vill jag säga en än gång - är ogrun-
dade.
Sedan blev det så, att regeringen beslutade att föreskriva en kort remiss-
tid. Jag ber riksdagskollegerna att tänka efter beträffande grunden till att så
skedde. Grunden var nämligen alldeles klart - och det uttalades här i kam-
maren - att riksdagen skulle få sommaren på sig att läsa in detta stora
ärende.
Nu måste jag fråga dem som här ställer sig upp och klagar över att remissti-
den blev för kort: Tycker ni att remissförfarandet är viktigare än riksdagsar-
betet? Är det inte vi riksdagsmän som skall tä ställning - och inte remissorga-
nen? Nu tilläts vi en hel sommar med utskottsarbete, med hängmatteläsning,
med tillfällen till debatter och frågor till dem som kunde bättre - och det
förefaller som om somliga behövde det - tack vare den korta remisstiden.
Dessutom skall vi lägga märke till att den korta remisstiden trots allt ledde
till ett kompakt stöd för avtalet.
Jag vill nu gå tillbaka till frågan hur det kan komma sig att man nu med
sådan kraft framför dessa påståenden om bristande beredning, om överrask-
ningsmoment osv. Jag tror att Mats Hellström är lösningen på spåren. Det
finns alltså människor som har tagit ställning mot detta avtal. Det har de all
rätt att göra, och de är värda all respekt när de gör en sådan avvägning. Men
de är inte värda annat än förakt för att de döljer sin ärliga mening bakom
kaskader av falska påståenden. Jag tycker att det är ett väsentligt och allvar-
ligt inslag i den utveckling som leder till politikerförakt - att inte våga stå för
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
19
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
sin åsikt utan dra in andra i ett påstående om skuld i sin egen olycka. Det
kan jag inte acceptera.
Det är mycket beklagligt att media i Sverige har gjort sig till villiga redskap
i den här kampen. Jag vill gärna i slutet av mitt anförande använda några
minuter till att göra ett alldeles distinkt påpekande om en alldeles distinkt
mediainformation. Det gör jag därför att en av riksdagskollegerna har an-
vänt denna mediainformation såsom ett litet brev till oss övriga riksdagsleda-
möter, och därvid sagt att ”det här är ju förskräckligt, vi kan inte acceptera
att på det här sättet gå vidare”.
Artikeln står i Expressen och har rubriken ”Inre marknaden underkänd”.
Den påstås skildra - ja, den skildrar faktiskt, men jag säger påstås därför att
skildringen är totalt oriktig - innehållet i den s.k. Sutherlandrapporten, en
rapport som utarbetades på kommissionens uppdrag för att analysera hur
man nu skulle genomföra den inre marknaden. Här sägs det alltså: ”Inre
marknaden underkänd. 38 punkter måste åtgärdas enligt EG:s egen rap-
port.” En av våra kolleger anser att detta papper är ett tillräckligt gott argu-
ment för hennes ståndpunkt.
Jag har Sutherlandrapporten. Jag vet inte om det är många som har den,
och är det någon som vill låna den av mig, så går det alldeles utmärkt; jag
skall ha den tillgänglig i kammaren hela dagen. Nu vill jag bara läsa - och
då blir det tyvärr min svenska översättning - de första avsnitten ur den här
rapporten, så att ni skall förstå vidden av den oerhörda bluff som Expressen
tillhandahåller.
Det står så här i inledningen till Sutherlandrapporten:
EG:s inre marknad kommer att gynna konsumenter genom att ge dem ett
vidare utbud av tjänster och varor. Det kommer också att gynna affärsverk-
samhet, såväl stor som liten, genom att tillhandahålla stora marknadsmöjlig-
heter. Den nuvarande konstruktionen är den, att EG redan har fattat nästan
alla de beslut som krävs för 1985 års white paper - alltså vitbok. Dessa träder
nu stegvis i kraft. Denna framgång är en anmärkningsvärd prestation. Vår
rapport handlar om hur man skall få den inre marknaden att fungera effek-
tivt nu när grundstenarna har lagts för att möta konsumenters och företags
önskningar.
Den rapport i vilken detta står skrivet skildras som att den underkänner
den inre marknaden. Det är graden av sanningshalt i den mediadebatt som
förekommer, och det är nivån på den argumentation som förs av vissa leda-
möter i denna kammare. Jag beklagar att vi har hamnat på den nivån i denna
viktiga fråga.
Låt mig till sist med bara några ord påpeka vad en jurist är. Det förefaller
som att jurister omges med något slags fasans nimbus - inte minst Anita Gra-
din tillhör ju juristernas främsta fiender.
En jurist är en person som i sitt yrke följer en lag. En jurist skall alltså läsa
vad politikerna har bestämt, försöka sätta sig in i vad lagens innehåll är och
sedan fatta sitt beslut utifrån vad lagen innehåller. Märkvärdigare än så är
det inte. Jurister sitter inte och skapar lagar.
Om det är så att politiker och lagstiftare är ofullständiga, inte tänker sin
tanke till slut, avsiktligt eller oavsiktligt - bägge fallen förekommer -, då har
20
juristen rätt att fylla ut det tomrum som uppkommer. Den principen har vi
tillämpat i Sverige mycket länge - utfyllnadsprincipen.
Om det är så att det verkliga innehållet i en handling döljs på grund av det
formella innehållet, då har juristen rätt att se till det verkliga innehållet -
genomlysningsprincipen. Den har alltid gällt i svensk rättstillämpning.
Den rättstillvaro som väntar oss i Europa är inte annorlunda än den vi är
vana vid. Jurister är hederligt folk, och de försöker sköta sitt yrke på rätt
sätt. Det är möjligen det som är skillnaden mellan jurister och politiker.
(Applåder)
Anf. 12 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Herr talman! Det var ett väldigt försvarstal för juristerna! Min uppfattning
är inte att jurister är av något särskilt skrå eller att de är särskilt opålitliga.
Jurister kan ju vara politiker, precis som Nic Grönvall, och det är möjligt att
de då byter skepnad vad gäller pålitlighet - det vet inte jag.
Att tala om att det förekommer oförskämdheter i debatten och att den
som uttalar vissa saker därmed avslöjar var kunskapsnivån ligger, det tycker
jag är att ta till i överkant. När jag säger att utskotten, de fackutskott som
har yttrat sig till EES-utskottet, har gjort en summarisk behandling av de här
frågorna, så gör jag det utifrån det faktum att de inte har svarat på de frågor
som vi har ställt. Arbetsmarknadsutskottet har inte gjort en konsekvensana-
lys av EES-avtalets inverkan på vår arbetsmarknadspolitik, arbetsrättsfrå-
gor, osv. Vi har ställt frågor, och utskotten har inte besvarat dem. Hade man
gjort ordentliga analyser av hur detta avtal kommer att inverka på den ord-
ning vi har i dag, hade det varit väldigt tillfredsställande. Jag kan inte se att
det är särskilt oförskämt att påpeka att utskotten inte har svarat på de frågor
vi har ställt.
Jag har ingen anledning att betvivla den historieskrivning som Nic Grön-
vall gör, dvs. att det har pågått ett arbete i nio år. Jag har inte varit med i
politiken så länge att jag har kunnat följa med under alla de nio åren. Det är
inte det jag kritiserar. Vad jag kritiserar är resultatet. Jag kritiserar det fak-
tum att de här diskussionerna och resultaten inte kan föras ut till en mer of-
fentlig debatt och föras ut i en demokratisk process innan vi går till beslut.
Det är det jag kritiserar.
Jag känner till grönböckerna, Nic Grönvall. Någon har sagt i någon tid-
ning att grönböckerna för allmänheten ungefär är lika användbara som en
telefonkatalog om man letar efter ett faxnummer. Det här är en ogenom-
tränglig materia. Det är inte lätt att bilda sig en uppfattning om vad det här
innebär när man läser grönböckerna och när man läser de andra publikatio-
ner som finns, som är avtalstexter med hänvisningar till andra avtal, med
hänvisningar till praxis som har utverkats utifrån domstolsutlåtanden i EG-
parlamentct, osv.
Det är faktiskt mycket svårgenomträngligt. Människor ställer i dag frågor
om vad detta egentligen kommer att innebära, och de vill ha svar på sina
frågor innan vi går till beslut för att de själva också skall kunna bilda sig en
uppfattning om fördelar och nackdelar och vad som väger tyngst. Detta är
mycket berättigade frågor. Det är inte avslöjande att man har den uppfatt-
ningen att också en bredare allmänhet än ett fåtal utvalda parlamentariker
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
21
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
22
skall veta vad som händer. Jag tycker att det är att ha respekt för demokra-
tin, och jag tycker att vi skall värna om den och vårda oss om att ha det.
Anf. 13 NIC GRÖNVALL (m) replik:
Herr talman! Gudrun Schymans inlägg behöver egentligen inte föranleda
någon replik förutom i ett avseende. Hon säger att dessa grönböcker är så
svårförståeliga och att de inte är tillgängliga för en bredare allmänhet.
Det är ju så, Gudrun Schyman, att vi i Sverige har en representativ demo-
krati. Den har vi därför att politiker skall ta på sig ansvaret för att sätta sig
in i svåra och komplicerade frågor. Det åvilar sedan varje politiker att i sitt
parti, i offentliga debatter, i anföranden och i tidningsartiklar redovisa den
ståndpunkt han har intagit och de rekommendationer han kommer att ge sitt
parti inför valet av ståndpunkt i frågan.
Om Gudrun Schyman nu bedömer den svenska allmänheten som oförmö-
gen att ta del av grönböckerna, ökar det egentligen bara ansvaret på Gudrun
Schyman att sätta sig in i all den information som har varit tillgänglig. Det
tycks hon inte ha gjort, och det är hemskt beklagligt för dem som stödjer
henne - inte för någon annan!
Anf. 14 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Herr talman! Jag värnar om och tycker att vi skall ha respekt för den repre-
sentativa demokratin. Men det bekymrar mig väldigt mycket att så få i den
här kammaren är oroade över att opinionsläget i EG-frågan just nu i Sverige
är sådant, att denna kammare minst av allt är representativ för de opinioner
som finns ute i landet. Det borde vara bekymmersamt för väldigt många poli-
tiker här att man inte kan anse sig representativ i en så stor och avgörande
fråga som denna.
Jag har, Nic Grönvall, varit ute och debatterat de här frågorna väldigt
mycket. Men Vänsterpartiet är ett litet parti. ”Nej till EG”, som är en orga-
nisation som också driver opinion i de här frågorna, är också litet. Vi har inte
alla de resurser som de stora partierna och framför allt regeringskansliet har,
för att på ett begripligt sätt föra ut de här frågorna till offentlig debatt och
demokratisk genomlysning.
Det måste väl ändå ligga ett ansvar också på regeringen och på partier som
säger ja till EG att se till att en allsidig information om de här frågorna förs
ut. Det ansvaret har jag efterlyst många gånger, framför allt det ansvar som
ligger på regeringen, både den förutvarande och den nuvarande. Jag har var-
nat för ett demokratiskt bakslag i den här frågan. Men jag anser att man har
tagit oerhört lätt på det här, och man gör det fortfarande, i och med det sätt
man har att ställa pengar till förfogande för informationsåtgärder. Det är ett
mycket ojämlikt läge, Nic Grönvall, och det befrämjar inte den demokra-
tiska processen.
Anf. 15 NIC GRÖNVALL (m) replik:
Herr talman! Moderata samlingspartiet kan väl med fog kalla sig det rik-
tiga Europapartiet. I vårt arbete har vi hela tiden under de senaste decen-
nierna arbetat engagerat för ett i Västeuropa integrerat Sverige.
Det är lätt för mig att tala om för Gudrun Schyman att jag har det mycket
bättre än Gudrun Schyman: Jag representerar ett stort parti - och det blir
säkert större. Jag representerar ett parti som står enigt i den här frågan. Jag
möter aldrig någon som bannar mig för att jag tar en viss ståndpunkt i denna
fråga.
Jag har emellertid vid flera tillfällen mött Gudrun Schyman i offentliga
debatter - en gång på torget i Karlskrona där hon var livligt påhejad av de
sina och jag satt ensam. Men vi hade ganska trevligt, och jag tror att den
allmänhet som samlades där till slut började förstå att även ja-sidan hade
utomordentligt tunga argument.
Så, Gudrun Schyman, vi har alla deltagit efter förmåga i arbetet med att
föra ut den här kunskapen och debatten i samhället. Om nu Gudrun Schy-
man har misslyckats, så gör det mig ingenting.
Förste vice talmannen anmälde att Gudrun Schyman anhållit att till proto-
kollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 16 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! Etablerandet av den inre marknaden i Västeuropa innebär
ett stort steg när det gäller att liberalisera handeln i denna del av världen.
Från att ha skapat en frihandel, framför allt genom att undanröja tullar och
kvantitativa handelshinder, går man nu vidare och tar bort olika typer av ad-
ministrativa och byråkratiska hinder för det fria flödet av människor, kapital,
varor och tjänster över gränserna. Det är ett stort och viktigt steg. Det är en
viktig avbyråkratisering i stor skala som genomförs i Europa.
Det är naturligt att Sverige, som i så hög grad är en del av det europeiska
samarbetet på det ekonomiska och andra områden, redan nu har intresse av
att vara med i samarbetet och öppnandet av handeln i vår del av världen.
Det har illustrerats tidigare i debatten hur oerhört beroende vi är av den
europeiska marknaden - tre fjärdedelar av vår utrikeshandel gäller den
marknaden. Sverige är extremt beroende av utrikeshandeln för hela den
ekonomiska utvecklingen.
Detta har medfört att vi, redan när den europeiska integrationsprocessen
startade, var intresserade av att vara med så mycket som det var politiskt
möjligt. Framför allt har vi hela tiden haft ett centralt intresse av att företag
i Sverige skall kunna handla på den europeiska marknaden, så långt möjligt
på samma villkor som företag i andra länder - företag i exempelvis EG-län-
derna.
Så länge det som EG åstadkom när det gällde att liberalisera handeln var
just att avveckla tullar och ta bort kvantitativa handelshinder uppnådde vi i
stort sett konkurrens på lika villkor genom det frihandelsavtal som vi träf-
fade med EG och genom den frihandel som vi har inom EFTA. EFTA och
EG har alltså fungerat som ett västeuropeiskt frihandelsområde. Det har
gett oss en handel på lika villkor. Men i och med att EG går vidare från un-
danröjandet av tullar och kvantitativa handelshinder till att också ta bort de
s.k. tekniska handelshindren - de regelsystem som krånglar till och försvårar
handeln - räcker inte längre frihandelsavtalet för att ge oss lika villkor.
Vi vill också fortsättningsvis kunna handla på den europeiska marknaden
på samma premisser. Vill vi att det skall vara lika lätt för ett företag i Sverige
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
23
|
Prot. 1992/93:26 18 november 1992 |
att sälja varor till Västeuropa som för ett företag i ett EG-land räcker inte |
inre marknaden. Det är ett av huvudmotiven för att vi nu vill träffa detta
|
Europeiska |
EES-avtal. Dessutom har vi naturligtvis intresse av att svenska medborgare skall ha Det har ibland sagts att EES-avtalet och EG:s regelsystem är krångligt och Detta innebär naturligtvis också avigsidor. En uppenbar effekt - en För att få det gemensamma regelsystemet och för att slippa allt krångel En annan effekt är att även om den inre marknaden i huvudsak leder till Detta kan skapa strukturproblem som vi måste kunna hantera. Samtidigt Som jag ser det är det ganska uppenbart att fördelarna med EES-avtalet Den Stora frågan, herr talman, som tycks dominera debatten just nu är: |
|
24 |
genomföra? |
Det har framkommit ganska tydligt i debatten att EES-avtalet inte är nå-
got hastigt påkommet. Få frågor i den politiska processen har behandlats så
grundligt som denna. I få sammanhang har man haft ett så omfattande sam-
rådsförfarande som just när det gäller utvecklingen av EES-avtalet. Även
om avtalet i sin slutgiltiga form inte förelåg förrän i början av detta år, har
det materiella innehållet, dvs. den lagstiftningsmassa som vi nu inför i svensk
lag, varit känd i åratal. Det har alltså funnits goda möjligheter, som flera har
påpekat, att sätta sig in i detta.
Det är inte bara de officiella publikationerna som har funnits. Det har fun-
nits en uppsjö av olika böcker och skrifter på marknaden, vilka i en mer po-
pulär form har beskrivit den inre marknadens sätt att fungera. Det har fun-
nits möjligheter till att delta i studiecirklar om den inre marknaden, för var
och en som så önskat - många har också gjort det. Även för dem som inte
tycker om att läsa officiell prosa har det alltså funnits rikliga möjligheter till
att sätta sig in i avtalet. Det är naturligtvis helt orimligt att hävda att riksda-
gens ledamöter inte är förberedda för att fatta detta beslut. Här i riksdagen
har avtalet verkligen hanterats grundigt.
Trots detta är det naturligtvis ett problem att den offentliga debatten har
vaknat så sent. Det här förhållandet är ett generellt problem i vår demokrati.
Väldigt ofta vaknar den offentliga debatten när en beslutsprocess gått väldigt
långt. Det gäller exempelvis även många enskilda byggärenden i våra kom-
muner, där debatten inte börjar när stadsplanen visas, utan först när gräv-
skoporna rullar in i exploateringsområdet. Vi står nu inför samma problem,
fast i mycket större skala. Hur vi skall bli bättre på att på ett populärt sätt
föra ut viktiga politiska frågor är något vi bör fundera mycket över.
Jag tycker kanske också att ett betydande ansvar ligger på massmedia,
som besitter möjligheterna att nå ut till stora grupper av människor. Helt
uppenbart har även massmedia vaknat väldigt sent.
Frågan är om detta är motiv nog för att skjuta på beslutet om ett EES-
avtal. Om vi i dag skulle skjuta upp beslutet ett antal månader - som det
skulle krävas för att tillgodose de önskemål som finns - skulle det innebära
att vi satte inte bara oss själva i svårigheter, utan vi skulle även sätta ett antal
andra länder i svårigheter. Länder som litar på att vi skall genomföra den här
beslutsprocessen i rimlig tid. Det är inte bara vi som då kommer att stå utan-
för den inre marknaden ytterligare ett halvår ungefär, utan också våra nor-
diska grannländer m.fl. Det är ett ansvar som jag tycker att vi inte utan vi-
dare kan ta.
Till det kommer naturligtvis de ekonomiska konsekvenserna för oss
själva, om det skulle uppstå osäkerhet om huruvida vi tänker komma med i
den inre marknaden eller ej. Vi skall inte blunda för att det skulle skapa en
mycket svår situation för oss under den kommande våren med kapitalut-
flöde, med en dålig investeringsvilja i Sverige och med en fördjupad ekono-
misk kris. Detta skall naturligtvis inte avgöra vårt handlande, men det är
viktigt att ändå ha det i vårt medvetande.
Nu skulle de här problemen kanske ändå inte vara skäl nog att fatta beslu-
tet i dag, om det var så att dagens beslut binder oss för en förutsebar framtid
i våra relationer till EG, dvs. att vi nu avgjorde hur Sveriges position i
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
25
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
26
Europa skall vara för överskådlig tid. Så ligger det faktiskt inte till. Det be-
höver i varje fall inte vara på det sättet.
Vi skall nu snart påbörja förhandlingar om medlemskap i EG. Om dessa
förhandlingar leder till, som jag hoppas, att Sverige så småningom blir med-
lem i EG förlorar EES-avtalet sin aktualitet. EES-avtalet är bara aktuellt för
oss så länge Sverige inte är medlem i EG. Om den här processen däremot
inte skulle leda till medlemskap i EG, vilket naturligtvis är fullt möjligt med
tanke på det opinionsläge som för närvarande råder, har vi alla möjligheter
att på nytt ta upp frågan om huruvida EES är den långsiktiga lösning som vi
vill ha i vår relation till EG. Jag tycker att det är rimligt att vi då får en för-
nyad debatt.
Många av dem som är emot ett EG-medlemskap är också emot ett EES-
samarbete. Det är naturligtvis skillnad att se EES-samarbetet som en lösning
för våra relationer för några år och att se det som en långsiktig lösning.
Mycket talar för att vi då kommer fram till att det trots allt är den bästa lös-
ningen med ett försatt EES-samarbete om Sverige inte kan bli medlem i EG.
Det är emellertid något som man kan diskutera när det blir aktuellt, och man
kan även folkomrösta om det. Är det fortfarande kontroversiellt är det fullt
möjligt att genomföra en folkomröstning om EES-avtalet, om vi inte blir
medlemmar i EG och måste hitta en annan långsiktig lösning för våra relatio-
ner och för vår position i Europa.
Jag tycker att det beslut som skall fattas i dag överdramatiseras. Beslutet
är inte oåterkalleligt, utan det är framför allt fråga om en lösning av våra
relationer till EG under de närmaste åren. Vi kommer att återkomma till
frågan om hur våra långsiktiga relationer skall utvecklas, och då skall
svenska folket uttala sin åsikt.
Herr talman! Jag noterar med tillfredsställelse att det föreligger en mycket
stor enighet i EES-utskottet omkring det betänkande som vi nu skall besluta
om. Visserligen finns det några socialdemokratiska och några nydemokra-
tiska reservationer. I vad gäller de socialdemokratiska reservationerna skulle
jag i varje fall vilja säga att dessa är av kosmetisk art, i synnerhet reservatio-
nen på livsmedelsområdet. Om man jämför vad som står i den socialdemo-
kratiska reservationen och vad som står i utskottsmajoritetens text ser man
en påfallande likhet. Vi är alltså helt ense om att ha en hög ambitionsnivå
när det gäller konsumentfrågorna på det livsmedelspolitiska området och att
inte onödigtvis ta bort några svenska regler som är till för att skydda konsu-
menterna. Skillnaden är endast att majoriteten litar på att regeringen driver
de här frågorna utan några några särskilda påpekanden från riksdagens sida,
medan oppositionen, kanske inte helt oväntat, är mer misstänksam mot re-
geringen och har begärt ett tillkännagivande. Det är egentligen den enda
skillnaden, och den är inte särskilt stor.
Sammanfattningsvis, herr talman, tycker jag att vi med gott samvete kan
fatta beslut med anledning av det betänkande som EES-utskottet kommit
fram till, därför att det är väl genomarbetat. Det är också viktigt för Sveriges
utveckling att under de närmaste åren bli en del av den inre marknaden. Det
handlar inte om övergrepp på folkviljan, därför att det svenska folket kom-
mer att genom folkomröstning få möjlighet att bestämma hur Sveriges lång-
siktiga roll i Europa skall se ut.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i alla dess delar.
(Applåder)
Anf. 17 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Herr talman! Jag tycker det är ett bedrövligt resonemang som Pär Gran-
stedt för, och som jag tror är belysande för den process som vi står inför. Det
är ju ett faktum att EES-avtalet i sig självt har diskuterats så litet. Det beror
ofta just på den koppling som Pär Granstedt gör, nämligen att visserligen är
detta ett avtal med brister, det är vi överens om, med en del negativa konse-
kvenser - det finns en hel del oklarheter kvar med avtalet som inte är ut-
redda - men eftersom detta endast är ett övergångsarrangemang behöver vi
inte fördjupa oss i dessa detaljer nu, utan kan uppskjuta det arbetet. Vi kan
ta ställning därtill först om det i en kommande folkomröstning om ett antal
år - vi vet inte ens hur många år - visar sig att en majoritet av det svenska
folket säger nej till ett medlemskap. Då skall vi granska EES-avtalets giltig-
het.
Det vi skall fatta beslut om i dag är EES-avtalet. Om riksdagen i Sverige
och alla andra länder säger ja till EES-avtalet blir det verklighet, Pär Gran-
stedt. Det är en verklighet som vi skall leva med under en tidsperiod som
varken Pär Granstedt eller jag kan överblicka i exakt antal år, eftersom vi
inte vet hur processen mot en fördjupad integration bland EG:s medlems-
länder kommer att fortskrida. Vi vet inte heller om den svenska folkomröst-
ningen blir av 1994, 1995, 1996 eller 1997. Vi vet inte om utfallet av omröst-
ningen blir ett ja eller ett nej. Vi måste alltså i dag ta ställning till EES-avtalet
såsom ett självständigt avtal, med de fel och brister det har. Vi har att väga
de fördelar och de nackdelar som finns. Det skall inte ske i skenet av ett
eventuellt medlemskap, utan EES-avtalet skall betraktas som en självstän-
dig, politisk produkt.
Anf. 18 PÄR GRANSTEDT (c) replik:
Herr talman! Det är naturligtvis riktigt att EES-avtalet blir verklighet om
vi nu godkänner det och alla andra också gör det. Jag tycker att det är bra.
Det finns ändå anledning att påpeka att demokratin fungerar i detta land.
Det finns hela tiden möjligheter att diskutera avtalet, att långsiktigt pröva
om det är en lösning som vi vill ha för framtiden eller om det finns andra
lösningar. Politiken är inte statisk.
Det här är ett stort steg i rätt riktning. Jag hoppas att processen går vidare
till ett svenskt medlemskap. Jag vill ändå peka på att svenska folket är suve-
ränt att avgöra om Sverige skall bli medlem och naturligtvis också i annat fall
avgöra vilken relation vi långsiktigt skall ha, om det skall vara genom EES
eller något annat. Det svenska folkets suveränitet består efter detta beslut -
det är viktigt att slå fast.
Anf. 19 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Herr talman! Det är riktigt att det svenska folkets suveränitet består även
om det här beslutet fattas och avtalet träder i kraft. Men jag vill påstå att det
är i begränsad form, eftersom avtalets konstruktion innebär att vi frånhän-
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
27
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
28
der oss möjligheten att fatta politiska beslut om de står i strid med de regler
som i dag gäller för den inre marknaden.
Det är intressant att se hur Pär Granstedt behandlar det faktum som vi är
överens om, att det finns en opinion som anser sig vara överkörd och som
inte har fått vara med och diskutera, men som gärna skulle vilja se att frågan
fördes ut till en bredare demokratisk analys och process. Pär Granstedt säger
att det inte är så farligt, därför att vi senare har möjlighet att ta ställning till
de frågor där det i dag råder tveksamheter. Det är ett föraktfullt sätt att se
på människors frågor inför EES-avtalet.
Demokratin fungerar dåligt om man inte säger: Okej! Nu tar vi ett halvår
på oss för att diskutera frågan, och sedan fattar vi beslut. Vi har ett större
ansvar för att få till stånd en demokratisk process och ett bra förankrat beslut
i Sverige, och det ansvaret väger tyngre än att hålla tidtabellen i förhållande
till de andra EFTA-länderna. Det är fråga om var vi har lojaliteten. Jag
tycker att vi som politiker i Sverige bör visa lojalitet mot våra väljare.
Anf. 20 PÄR GRANSTEDT (c) replik:
Herr talman! Jag håller inte med om att det svenska folkets suveränitet
består bara i begränsad omfattning. Om man ingår ett internationellt avtal
är det självklart att man gör det i avsikt att hålla det, och då skall man inte
fatta beslut som strider mot det avtalet. Det är en allmän grundregel. Jag
hoppas att även Vänsterpartiet anser att man skall hålla avtal som ingås. Det
borde inte vara kontroversiellt.
Den grundläggande suveräniteten är att vi själva bestämmer om vi skall
fortsätta med avtalet eller avbryta denna samverkan. Om vi skulle komma
fram till att det inte är bra har vi möjlighet att gå ur samarbetet. Jag tror att
vi kommer att upptäcka att det är bra, och jag tror inte att svenska folket
skulle vara berett att betala priset för att stå utanför den inre marknaden.
Men där kan vi ha olika uppfattningar.
Vad som är grundläggande och som vi borde vara överens om är att
svenska folket har, via sina valda ombud och via folkomröstningar, möjlighet
att också långsiktigt avgöra Sveriges position i Europa. Det kan gälla om
Sverige skall vara medlem i EG, om vi skall stå utanför och ha ett EES-avtal
eller om vi helt och hållet skall stå utanför den inre marknaden och försöka
klara oss själva bäst vi kan. De tre alternativen ligger framför oss, och
svenska folket har alla möjligheter att avgöra vilken långsiktig väg vi skall
gå. Beslutet i dag tar inte bort svenska folkets möjlighet att långsiktigt be-
stämma vilken roll Sverige skall ha i Europa.
Anf. 21 HOLGER GUSTAFSSON (kds):
Herr talman! Riksdagen debatterar i dag och skall besluta om det mest
omfattande avtal som någonsin träffats i riksdagens historia.
Det skulle inte vara meningsfullt att försöka redogöra för Kristdemokra-
ternas inställning till EES-avtalet utan att samtidigt beröra den bakomlig-
gande idén med samarbetet mellan de europeiska staterna.
De ideologiska utgångspunkterna väger mycket tungt för kds engage-
mang i den framtida Europapolitiken. Den kristna etiken och den persona-
listiska filosofin sådan den har utvecklats av såväl enskilda kristdemokrater
som partier över hela världen utgör en gemensam grund för det politiska ar-
bete som i dag bedrivs för att bibehålla freden och skapa en social välfärd för
folken i Europa.
Den debatt som hittills har förts i Sverige har innehållit alltför mycket ma-
terialism och alltför litet ideologi. Många för också debatten utifrån ett
mycket egoistiskt perspektiv, där vi i varje ögonblick skall dra maximala för-
delar av samarbetet. Vidare förespeglas att våra svenska avsikter och lös-
ningar alltid skulle vara de bästa och de ädlaste. Jag är övertygad om att
detta är att underskatta de europeiska folkens mål och ambitioner.
Det sakliga innehållet i EES-avtalet har inte varit utsatt för någon mera
allmän kritik. Detta beror sannolikt på att avtalet är mycket omfattande och
krävande att tränga in i för både allmänhet och journalistiska debattörer.
Detta kan vi bara beklaga, då avtalets innehåll mycket väl tål att granskas
på alla punkter. Det faktum att alla riksdagspartier utom Vänsterpartiet är
positiva till avtalets innehåll har naturligtvis gjort att detta inte har samma
politiska sprängkraft.
Tyvärr har detta lett till att en opinion har vaknat upp i elfte timmen och
nu framför kritik mot avtalet. Det är kritik som främst riktar in sig på avtalets
existens, dess handläggning och den tidsmässiga beslutsprocess som riksda-
gen har använt.
Vår mening är ändå att riksdagen har tillsatt erforderliga resurser genom
EES-utskottet, så att vi har fått ett bra underlag för att ta ställning till om
avtalet har en rimlig balans mellan fördelar och nackdelar för vårt land. De
riksdagsledamöter som inte är nya i riksdagen, bl.a. Gudrun Schyman, har
haft goda möjligheter att följa avtalets framkomst, genom de rapporter som
erhållits från EFTA-delegationen och andra arbetsgrupper som följt för-
handlingarna under flera år.
Det har kritiserats att vi genom EES-avtalet i praktiken underordnar oss
en övernationell lagstiftning på de områden som avtalet omfattar. Detta är
naturligtvis riktigt och ett principiellt tungt steg att ta för ett självständigt och
frihetsälskande folk som vårt. Men det är ju paradoxalt att det bl.a. är detta
som vi vill åstadkomma med Europasamarbetet, nämligen att en övernatio-
nell instans skall hjälpa oss att fatta de politiska beslut som vi i dag inte för-
mår göra på nationell nivå. Det är beslut som är gränsöverskridande och kan
underlätta fri rörlighet förvaror, människor, kapital och tjänster samt kan
underlätta det gränsöverskridande miljöarbetet.
Enligt vår mening lämnar inte Sverige bort någon normbildning som mins-
karvår nations möjligheter att bibehålla eller utveckla vår kulturella, sociala
eller miljömässiga särart och profil inför framtiden.
En av de mest krävande lagarna som vi hämtar från EG är den för oss nya
konkurrenslagstiftningen, som blir lika med EG:s. I flera olika näringsgre-
nar är det i dag så att den svenska marknaden är för liten i förhållande till de
allt större företagen. Detta leder till att vi får allt fler monopol och duopol-
marknader med höga prisnivåer som följd. Genom den nya lagen förbjuds
företagen att utnyttja sin ställning på marknaden och vi får konkurrens också
över nationsgränserna.
En levande konkurrens är den bästa kända metoden att sänka priserna och
höja kvalitén, vilket är ett viktigt konsumentintresse.
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
29
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
30
Genom de svenska företag som klarar konkurrensen på den svenska
marknaden har vi goda förutsättningar för att nå en tillväxt för den svenska
exportmarknaden. Detta bör öka våra förutsättningar för en högre syssel-
sättning och en god utveckling för att kunna bibehålla vår ekonomiska stan-
dard.
EES-avtalet ger svenskt näringsliv tillgång till den s.k. inre marknaden be-
stående av ca 380 miljoner innevånare. Handelsutbytet med dessa länder är
i dag ca 73 % av den svenska exporten. Marknaden väntar inte på ytterligare
svenska produkter, men om våra företag är minst lika duktiga som de euro-
peiska företagen, är expansionsmöjligheterna mycket stora. Den inre mark-
naden står öppen utan tullavgifter, kvantitativa begränsningar och ett mini-
mum av tekniska handelshinder.
Jag ser i framtiden, vid ett medlemskap, stora möjligheter till resursbespa-
ringar i Europa. Om ett kommande säkerhetspolitiskt samarbete inom EG
kan leda till att länderna sitter ner och rationellt kommer överens om hur de
känsliga gränserna skall försvaras och vem som skall göra detta, skulle vi
kanske kunna undvika stora överlappningar i militära resurser som vi i dag
har i Europa och därmed väsentligt reducera den militära rustningen. Om
detta kan följas av friare handel med försvarsmaterial inom EG, kan vi avse-
värt minska denna produktion i varje enskilt land.
Vi kristdemokrater är väl införstådda med nödvändigheten av ett tillräck-
ligt starkt försvar. Men vi är mycket angelägna om att med bibehållen säker-
het kunna minska de militära kostnaderna för att kunna använda dessa sam-
hällets pengar till satsningar på exempelvis sjukvård, äldreomsorg, pensio-
ner m.m. Samverkan och förtroendeskapande åtgärder i Europa kan ge oss
möjligheter att spara och omfördela resurser. EES-avtalet är ett första steg
i denna riktning.
Varken genom EES-avtalet eller ett kommande medlemskap i EG kan
Sverige med sina 8 miljoner innevånare tillskansa sig någon maktposition i
Europa, vilket inte heller skulle vara rimligt.
En möjlighet till ett betydande inflytande kan vi emellertid få om vi med
duktiga medarbetare engagerar oss i de olika gemensamma arbetsgrupper
som vi får tillträde till redan genom EES-avtalet. Det gäller exempelvis in-
formationsteknik, utbildning, socialpolitik, miljö m.m. Vi kristdemokrater
vill gärna lyfta fram dessa mjuka delar i EES-avtalet som angelägna. Där
kan vi både ge och erhålla kompetensutveckling. Vidare är det viktiga platt-
formar för förtroendeskapande åtgärder länderna och folken emellan.
Vilken roll kan EES-avtalet få för Sveriges utveckling? Vi kan betrakta
avtalet som ett stort steg till ett medlemskap i EG eller, om vi så vill, som ett
väntrum till fullt medlemskap i EG. Men det har sagts mig att avtalet också
kan leva vidare och stå på egna ben om vi väljer att inte bli medlemmar i
EG. Det kan leva vidare tills dess att det åldras och därmed blir inaktuellt.
Vidare kan avtalet sägas upp på två tre år. Det innebär att flexibiliteten kring
avtalet är mycket stor.
Väljer vi att inte bli medlemmar i EG måste vi i dag ta ansvar för den dag
då avtalet blir inaktuellt. Om då övriga EFTA-länder har blivit EG-medlem-
mar kan det bli svårt för Sverige att åstadkomma ett bra frihandelsavtal med
EG. Det är då vi får betala priset för att stå utanför. Ett nej innebär inte en
oförändrad situation, utan en risksituation där vi, enligt min mening, står
alltför ensamma.
Vi kristdemokrater menar att den konstruktion och flexibilitet som avtalet
har gör att det är mycket lämpligt att med EES-avtalet prova på Europage-
menskapen. Det ger oss ett bra underlag för ett klokt ställningstagande vid
folkomröstningen 1994. Om det fungerar bra talar det för ett medlemskap.
Fungerar det dåligt ger det också ett bra beslutsunderlag.
Kds riksdagsgrupp gör bedömningen att EES-avtalet är en bra väg att
börja vandra på. Självklart består den av både för- och nackdelar och även
risker som ingen kan förutse. Men framför allt ger den utvecklingsmöjlighe-
ter i gemenskap med de övriga europeiska folken.
Ytterst handlar det om tilltro eller misstro till en utveckling. Vår bedöm-
ning är att vi också får de medel som behövs för att lösa de kommande pro-
blem som vi alltid kommer att möta utmed en sådan färdväg framöver.
Herr talman! Jag yrkar bifall till EES-utskottets betänkande
1992/93:EU1.
Anf. 22 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Detta är en stor och betydelsefull dag. Riksdagen skall i dag
ta ställning till avtalet om ett europeiskt, ekonomiskt samarbetsområde. Det
är det mest omfattande avtal som Sverige någonsin har ingått med något an-
nat land eller länderområde. Det är kanske också värt att påpeka att det är
det mest omfattande avtal som EG någonsin har ingått med något annat land
eller länderområde.
EES-avtalet är ett betydelsefullt avtal i sig, men det kan också ses som ett
viktigt steg i riktning mot svenskt medlemskap i EG. Det är en milstolpe i
utvecklingen av vårt samarbete med våra viktigaste ekonomiska samarbets-
partner i Europa. Det är en ny byggsten i arbetet på att bygga det nya
Europa - ett Europa präglat av fred, frihet och ökat samarbete över grän-
serna mellan alla Europas länder.
Herr talman! Jag erkänner gärna att det är uppgiften att göra Europa till
ett tryggt hem för framtida generationer som är den starkaste drivkraften
bakom mitt engagemang i Europafrågan.
Detta avtal öppnar den stora EES-marknaden med 380 miljoner invånare
för fri och öppen konkurrens. Det är av avgörande betydelse för vår export-
industri och för vårt exportinriktade näringsliv.
Detta gynnar såväl små som stora företag. Det skapar världens största
ekonomiska samarbetsområde och det innebär stora fördelar för landet. Vi-
dare innebär det att väsentligt förbättrade förutsättningar skapas för ekono-
misk tillväxt, sysselsättning och välfärd.
Även det nordiska samarbetet förstärks. Ett stort steg tas i riktning mot
att förverkliga tanken på Norden som hemmamarknad. Det innebär också
att vi inom en vidare europeisk ram kan förverkliga väsentliga delar av det
NORDEK-samarbete som vi tidigare misslyckades med.
Jag kan också utifrån erfarenheterna från EES-förhandlingarna försäkra
att knappast något har verkat så stimulerande för kontakterna mellan de
nordiska länderna som just förhandlingarna om EES-avtalet, och nu förbe-
redelserna för medlemskap i EG.
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
31
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
32
EES-avtalets kärna är de fyra friheterna, som ger möjlighet till medverkan
i väsentliga delar på lika villkor i EG:s inre marknad. Men det spänner också
över en rad andra viktiga samhällsområden: forskning och utveckling, ut-
bildning, miljö, sociala frågor, konsumentskydd, små och medelstora företag
och turism, för att nämna några av de viktigaste.
Genom EES-avtalet får medborgarna i vårt land helt andra möjligheter än
hittills att arbeta, studera och bosätta sig i andra europeiska länder. Detta
innebär ökad rörlighet över gränserna och större frihet - en möjlighet för
oss. Jag tänker i detta sammanhang inte minst på ungdomars möjligheter att
vinna nya kunskaper och erfarenheter och att få kontakter med medborgare
i andra europeiska länder.
När detta är sagt vill jag givetvis säga att inte alla delar i detta avtal är
precis som vi skulle vilja ha dem. Varje förhandling, och det gäller inte minst
en förhandling av denna omfattning, innebär naturligtvis ett givande och ett
tagande. Det finns förvisso detaljer som kan kritiseras i avtalet. Jag medger
gärna att jag gärna hade sett att vi hade fått bättre bestämmelser i bl.a. de
delar som avser de institutionella förhållandena, möjligheterna till infly-
tande på den fortsatta utvecklingen. Men när det är sagt vill jag säga att detta
i allt väsentligt är ett avtal som svarar mot de riktlinjer som riksdagen drog
upp redan 1988. Dessutom, såsom deltagare i EES, skall vi driva fram för-
bättringar av avtalet och driva fram förändringar som svarar mot våra intres-
sen. Vi skall föra en politik som ger uttryck för våra värderingar och som ger
uttryck för vår egen politik på alla de områden som omfattas av avtalet.
Herr talman! Det som Gudrun Schyman säger är enligt min mening präg-
lat av groteska överdrifter. Hon påstår att detta avtal har behandlats under
stor brådska och att detta ifrågasätter hela behandlingen av avtalet.
Jag tycker att Nic Grönvall i sitt inlägg mycket väl och mycket illustrativt
redovisade den noggranna hantering som avtalet har genomgått alltsedan
förberedelserna någon gång under 1988. Det var i diskussionerna då som
grunden lades för det arbete som nu har lett fram till ett avtal.
Under förhandlingarnas lopp - under en treårsperiod, eller en fyraårspe-
riod om man räknar in förberedelserna - har arbetet fortlöpande redovisats
här i riksdagen av min företrädare Anita Gradin, som har spelat en central
roll för tillkomsten av detta avtal, och senare av mig. Vi har på andra sätt
förmedlat information om avtalet och alla dess komponenter genom ett antal
faktaskrifter och genom mer populärt material men också genom utförliga
grönböcker som Gudrun Schyman nu har gjort sig lustig pver och jämfört
med en telefonkatalog.
Gudrun Schyman, det behövs ett både-och i detta sammanhang, både lätt-
tillgängligt material och mer ingående och utförligt material som experterna
kan ha tillgång till. Dessutom förstår jag inte liknelsen med en telefonkata-
log. Om man skall söka efter ett telefonnummer till en viss person eller till
ett företag, räcker det inte med en populärversion som anger medeltalet av
alla telefonnummer, utan då behöver man en hel telefonkatalog.
(Applåder)
Dessutom, Gudrun Schyman, slutförhandlades detta avtal i väsentliga de-
lar redan under förra året. Men sedan fick vi omförhandla en del av avtalet,
nämligen den institutioinella delen. Avtalet förelåg i februari i år.
Nu säger Gudrun Schyman att det inte finns några möjligheter att ta ställ-
ning till detta, att riksdagen inte har kunna behandla det hela och att det har
varit så svårt. Och så griper hon sig an ett antal argument som riktar in sig på
formalia när argumenten tryter i sak. Men, Gudrun Schyman, i dag skriver vi
ju november. Redan den 11-12 april ansåg sig rörelsen Nej till EG, i vilken
Gudrun Schyman intar en framträdande plats, kunna ta ställning till EES-
avtalet och sade ett rungande nej till EES-avtalet. Kan riksdagen då inte ta
ställning sex månader senare, i synnerhet som riksdagen under hela arbetets
gång har hållit sig noggrant informerad även om de hemliga delarna i de ut-
skott som har sysslat med dessa frågor?
Nej, det som vi hör här i dag från Gudrun Schyman är nog mindre ett ut-
tryck för ärligt uppsåt eller för Gudrun Schymans notoriska motstånd mot
EES-avtalet, utan snarare ett uttryck för att Vänsterpartiet är splittrat i
denna fråga.
Herr talman! Det är med största tillfredsställelse som jag konstaterar att
riksdagens EES-utskott i sitt betänkande över EES-avtalet så tydligt visar på
fördelarna med detta avtal. Utskottet pekar bl.a. på den fria rörlighet för
medborgarna i Sverige som detta avtal leder till. Vidare framhålls i betän-
kandet att samarbetet inom EES kan leda till en bättre ekonomisk utveck-
ling i Sverige. Utskottet pekar särskilt på att en öppen marknad för offentlig
upphandling kan bli av särskilt stor betydelse för viktiga branscher i det
svenska näringslivet. Avskaffandet av handelshinder för varor och för tjäns-
ter ökar de små och medelstora företagens exportmöjlighter.
Jag ansluter mig helt till dessa bedömningar, och jag hoppas, som flera
talare före mig, att just viktiga delar av utskottets yttrande skall kunna göras
tillgängliga för en bred allmänhet. Jag tror att det skulle tjäna ett viktigt in-
formationssyfte.
EES-avtalet bör ge viktiga impulser till svenskt näringsliv, till stora, me-
delstora och små företag i olika branscher och i alla delar av vårt land. En
ökad konkurrens kan naturligtvis innebära ökade påfrestningar, åtminstone
på kortare sikt och för en del företag. Men de chanser till ökad export, och
därmed flera jobb i Sverige, som den öppna konkurrensen på den stora
Europamarknaden ger, innebär så klara fördelar att jag känner mig helt
övertygad om att de positiva följderna mycket klart överväger. EES-avtalet
kan därmed också ses som ett viktigt instrument, ett viktigt led, i regeringens
politik för att bryta stagnationen och återge Sverige en stark och växande
ekonomi.
Jag vill också instämma i utskottets konstaterande att EES-avtalet inte be-
gränsar allemansrätten eller försämrar kvinnornas situation på arbetsmark-
naden. Det är tvärtom min övertygelse att en återvunnen ekonomisk tillväxt,
som EES-avtalet säkert kommer att bidra till, är en helt avgörande förutsätt-
ning för att kvinnor såväl som män skall få en trygg sysselsättning och för att
vi skall kunna klara välfärden.
Det är min förhoppning att avtalet skall kunna träda i kraft vid årsskiftet.
Men det är klart att det finns risk för förseningar, bl.a. förseningar av mer
teknisk art i och med att det kan hända att parlamentet i något eller några
EG- eller EFTA-länder får någon eller några månaders förseningar. Vi vet
ännu inte det, men det finns risk för det i några länder.
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
3 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 26
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
34
Och vad värre är: Det finns ett orosmoln knutet till den folkomröstning
som skall hållas i Schweiz den 6 december. Om avtalet då skulle röstas ner,
innebär det en försening för alla de andra 18 länderna, som till helt övervä-
gande del redan har godkänt avtalet. Då måste avtalet omförhandlas i en
regeringskonferens, och då förlorar vi i varje fall ett halvår. Låt oss hoppas
att detta icke inträffar.
Herr talman! Även om EES-avtalet innebär stora fördelar för vår eko-
nomi och för vårt samarbetete med EG- och EFTA-länderna, som tillsam-
mans svarar för - för att ta ett exempel - omkring två tredjedelar av vår utri-
keshandel, kan det här avtalet i det långa loppet inte utgöra ett alternativ till
fullt medlemskap i EG. Det beror på att det här avtalet inte innefattar en
rad viktiga samarbetsområden. Det gäller, för att ta några exempel, viktiga
delar av regionalpolitiken. Det gäller jordbrukspolitiken. Det gäller den ge-
mensamma handelspolitiken. Det gäller tullunionen. Det gäller valutasam-
arbetet. Det gäller det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet.
Ett annat viktigt skäl till att medlemskap är en bättre lösning för Sverige
på sikt är att vi endast genom medlemskap kan få fullt politiskt inflytande
över framtida viktiga beslut som rör utvecklingen i vårt land. Det här mins-
kar emellertid på intet sätt betydelsen av EES-avtalet som grundval för vårt
samarbete med EG under de närmaste åren.
EES-avtalet blir en mycket betydelsefull plattform för ett framtida samar-
bete, en förberedelse för detta som är av mycket stort värde.
Herr talman! Till slut: Jag noterar med stor tillfredsställelse att det finns
en mycket bred enighet bakom EES-avtalet i EES-utskottet och de andra
utskott som har behandlat avtalet. Det är alltså min förhoppning att också
riksdagen efter denna debatt med stor majoritet godkänner Sveriges anslut-
ning till EES-avtalet och att det, liksom hittills, även i fortsättningen finns
en bred förankring för vårt fortsatta agerande såväl när det gäller tillämp-
ningen av det här EES-avtalet som när det gäller förberedelserna för med-
lemskap.
Det är ett arbete som i sig är av största vikt. Men det är också ett led i
ansträngningarna att fullt ut föra Sverige in i det europeiska samarbetet - ett
arbete som ytterst syftar till att ge oss möjligheter att fullt ut medverka i ar-
betet på att bygga det nya Europa.
(Applåder)
Anf. 23 MATS HELLSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Ulf Dinkelspiel räknade upp en lång rad mycket viktiga om-
råden, där Sverige och Sveriges regering skall verka aktivt på det nya EES-
avtalets arena. Men han nämnde inte konsumentpolitiken. Det tycker jag
ytterligare stärker den reservation som vi socialdemokrater har på den här
punkten. Jag hoppas att vårt agerande också kommer att leda till att den
svenska regeringen och riksdagen samlar sig kring konsumentpolitiken.
Jag begärde emellertid ordet för att ställa en annan fråga. Ulf Dinkelspiel
berörde själv de problem som kan komma efter denna kvälls beslut, som vi
ju hoppas på, om Sveriges deltagande i EES-avtalet. Det kan haka upp sig
tekniskt i riksdagen i andra länder. Avtalet skall ju ratificeras överallt. Det
kan naturligtvis i värsta fall bli ett nej i något land, t.ex. i Schweiz. Hur kom-
mer den svenska regeringen att agera för att man i realiteten skall kunna
åstadkomma en snabb omförhandling med nya ratifikationer i alla länder
och i Europaparlamentet under våren? Klarar man inte det, finns det en
stupstock den 1 juli. Då faller avtalet. Om man icke skulle hinna fram till
den 1 juli, tvingas man förhandla fram en ny stupstock. Då kan det ha gått
långt in på nästa års höst eller vinter innan ett avtal eventuellt kan komma
till stånd.
Det är inte så, som kritikerna ofta gör gällande, att vi kan ansluta oss fram
till den 1 juli. Är det någon som säger nej, blir avtalet icke verklighet för
de andra heller. Jag för min del tror, herr talman, att skulle den obehagliga
situationen vara ett faktum att svenska företag bleve diskriminerade på den
gemensamma, harmoniserade marknad i EG som hur som helst startar i bör-
jan av nästa år, kommer debattläget i Sverige att kraftigt svänga. De kritiker
som i dag är rädda för EES kommer då kanske att vara ännu oroligare för
den arbetslöshet, den företagsutflyttning och de mycket stora ekonomiska
svårigheter som vårt land kan komma att ställas inför om detta avtal icke blir
verklighet.
Därför vill jag fråga hur statsrådet ser på den svenska regeringens möjlig-
heter att i värsta fall - dvs. om något land säger nej - snabbt och aktivt agera
för att det blir en snabb omförhandling under nästa vår, så att diskrimine-
ringen av svensk ekonomi och svenska företag blir så liten som möjligt.
Anf. 24 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Mats Hellström sade att jag icke nämnde konsumentfrå-
gorna i mitt anförande, och han tog det till intäkt för att vi inte skulle fästa
avseende vid de frågorna. Låt mig till det endast säga följande.
För det första nämnde jag konsumentfrågorna när jag räknade upp olika
områden.
För det andra avser vi att fortsättningsvis lägga stor vikt vid konsumentfrå-
gorna också i det europeiska samarbetet.
När det gäller Mats Hellströms andra fråga vill jag säga att jag delar hans
oro. Den oron knyter sig framför allt till den schweiziska folkomröstningen.
Det är bara där som jag ser ett problem. Det andra kan leda till någon eller
några månaders försening. Men vi ser icke på något annat håll någon som
helst risk för att avtalet fälls. Skulle det dock bli ett nej i den schweiziska
folkomröstningen den 6 december, är det angeläget med ett skyndsamt age-
rande både från vår sida och från alla andra medverkande länders sida. Un-
der sådana omständigheter avser vi, herr talman, att redan dagen därpå be-
gära att regeringskonferensen inkallas så snart som möjligt med sikte på att
snarast omförhandla avtalet i tillämpliga delar för att det sedan så snabbt
som möjligt skall kunna godkännas i resp, parlament. Det kan jag försäkra,
Mats Hellström!
Anf. 25 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Herr talman! Vad gäller det här med telefonkatalogen sade jag, Ulf Din-
kelspiel, att jag citerade en skribent som i en tidning skrev att han ansåg att
grönböckerna var lika användbara som telefonkatalogen om man letade ef-
ter ett faxnummer.
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
35
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
Ulf Dinkelspiel tycker att det är groteskt att påstå att det här beslutet inne-
bär att man har för bråttom. Det innebär ju också att Ulf Dinkelspiel säger
att en växande opinion utanför det här huset är grotesk. Jag vill inte hålla
med om det. Jag tycker att det är rimligt att, som många människor i dag
gör, kräva att få veta mer om vad det här avtalet innebär innan beslut fattas.
Jag tycker inte att det är groteskt på något sätt. Alla har inte haft möjlighet
att under de nio år som Nic Grönvall tidigare har redogjort för i detalj följa
det här. Resultatet av avtalet har inte varit känt så länge och inte heller ute
varit föremål för debatt. Några analyser har inte gjorts. Konsekvenserna av
avtalet har alltså inte belysts tillräckligt. Det är just det som vi tar upp i vår
motion.
Vi har pekat på att det finns en mängd områden som inte är tillräckligt
analyserade. Det gäller miljöskydd, arbetsrätt, frågan om offentlig upp-
handling, arbetsmarknadspolitik, regionalpolitik, konsekvenserna av en för-
ändrad trafikpolitik, frågor om offentlighetsprincip och meddelarskydd och
den fråga, som restes i går i den offentliga debatten, om tryckfrihetsförord-
ningens ställning i förhållande till EES-avtalet.
Det finns en mängd frågetecken. Det är konkreta frågor som ställs. Jag
undrar varför vi inte kan få svar på de frågorna innan vi fattar beslut. Om
det dessutom är som Ulf Dinkelspiel säger, att det inte finns några problem,
borde det ha varit möjligt att på ett tillfredsställande sätt ge de här svaren i
god tid innan vi skall fatta beslutet.
Men när detta inte har gjorts - vi kan strunta i skälen till det - kunde vi
åtminstone ta oss tid att få fram de här beskeden ordentligt. Jag vet inte vad
man är rädd för, måste jag säga. Varför vill man inte på ett genomgripande
sätt belysa konsekvenserna av avtalet och ställa det till öppen diskussion, så
att människor själva får väga fördelar och nackdelar mot varandra?
Vi är ju överens om att det finns både fördelar och nackdelar. Vi anser att
de konstitutionella frågorna, demokratifrågan, har så stora nackdelar att det
inte går att säga ja. Men låt andra också få debattera!
Anf. 26 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Jag noterar för det första att Gudrun Schyman vidhåller sin
kritik och sin beteckning av grönböckerna som varande av icke något värde.
Jag vill försäkra att för alla dem som har velat sätta sig in noga i avtalet, och
de är väldigt många, har de här grönböckerna varit av mycket stort värde.
Jag medger gärna att de måste kompletteras med annat material, och har
kompletterats med annat material, som skall vara mer lättillgängligt.
För det andra talar hon om att man borde ha informerat om avtalet. Vi
har, och det gäller även den förutvarande regeringen, försökt att sprida kun-
skap om EES-avtalet under hela avtalsförhandlingens gång. Jag vill gärna
säga att det många gånger i den här kammaren har fällts mycket erkänn-
samma ord just om våra informationsinsatser på det här området.
Men det är alldeles uppenbart att det kan göras mer. När det gäller infor-
mation finns det alltid utrymme för fler insatser. Det finns begränsade resur-
ser, men jag kan försäkra Gudrun Schyman att vi kommer att fortsätta vårt
informerande. Vi kommer att intensifiera vårt informerande. Inte minst
36
kommer vi att ta lärdom av eventuella brister när vi nu förbereder medlem-
skapsförhandlingarna.
Öppenheten under förhandlingarna har varit väldigt stor gentemot all-
mänheten. När det gällt de hemliga delarna har den varit stor även mot be-
rörda ledamöter i EES-utskottet. Mats Hellström frågade var Gudrun Schy-
man hade varit under förhandlingarna. Jag kan försäkra att jag har mött
Gudrun Schyman i väldigt många sammanhang under de år som har gått.
Gudrun Schyman har vältaligt och mångordigt argumenterat för sin sak. Jag
har argumenterat för min. Jag utgår ifrån att även Gudrun Schymans argu-
mentering har grundat sig på fakta.
Jag vill också säga att EFTA-delegationen löpande har redovisat förhand-
lingarnas gång, även de hemliga delarna. Gudrun Schyman har genom-
gående deltagit i de här övningarna under den tid som hon har suttit i EFTA-
delegationen. Jag vill alltså påstå att hela den här processen har präglats av
öppenhet och en strävan att sprida information. Man kan aldrig åstadkomma
tillräckliga resultat. Det kan säkert göras ännu bättre. Vi skall ta lärdom av
de brister som finns. Men att gå till så groteska överdrifter som Gudrun
Schyman har gjort anser jag vara oförlåtligt.
Anf. 27 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Herr talman! Jag kan bara konstatera att vi värderar det faktum att det är
brister i informationen och att det är brister i avtalet, såsom det är utformat,
olika. Det innebär att vi har olika syn på frågan om demokrati i det här fallet.
Det har också, Ulf Dinkelspiel, under avtalsförhandlingarnas gång gjorts
konsekvensanalyser på de olika departementen, inom olika sakområden.
Det är uppgifter som inte har varit tillgängliga, som har sekretessbelagts med
hänvisningen att förhandlingar pågår. Jag vill passa på att fråga nu, Ulf Din-
kelspiel: Kan allt material som tagits fram som underlag för förhandlingar -
alla konsekvensanalyser gjorda på olika politiska sakområden, analyser som
tidigare har varit sekretessbelagda och där man till mig tidigare har sagt att
man skall överväga om de papperen kan släppas - nu offentliggöras? Det är
en enkel fråga som jag väldigt gärna skulle vilja ha ett svar på.
Sedan måste jag också ställa frågan: Anser inte Ulf Dinkelspiel att det fak-
tum att vi genom att säga ja till avtalet frånhänder oss möjligheten att fatta
politiska beslut som strider mot EG:s regler innebär en inskränkning av våra
demokratiska rättigheter? Är inte baksidan av de s.k. fyra friheterna just
ofriheten att i en demokratisk process fatta politiska beslut som strider mot
avtalet och som strider emot de regler som följer av avtalet, även om vi anser
att vi har goda skäl med hänvisning till miljö, säkerhet, hälsa, regionalpolitik
eller arbetsmarknadspolitik? Uppfattar inte Ulf Dinkelspiel detta som en in-
skränkning i de politiska möjligheter som vi har i dag i Sverige?
Dessa beslut flyttas från riksdagen eller fullmäktigeförsamlingen, och av-
görandet av sådana frågor där det blir kollisioner fälls i praktiken i EG-dom-
stolen, EES-domstolen eller några övervakningsorgan inom EES eller EG.
Innebär inte detta en positionsförflyttning från en politisk process till att juri-
diken i praktiken tar över de politiska besluten?
Detta har mycket seriösa statsvetare pekat på. Man säger att detta är en
förändring av det demokratiska skick som vi är vana vid. Det är en positions-
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
37
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
38
förflyttning, som de menar, och det instämmer jag i, borde ha diskuterats
mycket grundligt innan man ger sig in på den.
Anf. 28 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Jag har fyra kommentarer.
För det första: Varje seriös statsvetare vet att varje internationellt mellan-
statligt avtal innebär en inskränkning av suveräniteten. Har vi ingått ett in-
ternationellt avtal, är vi bundna av det avtalet och kan inte fatta beslut som
står i strid med detta med mindre vi säger upp avtalet. Det gäller på alla
områden. Det gäller naturligtvis hälsa och miljö till de delar vi är bundna av
EES-avtalet eller av precisa bestämmelser. Då måste vi inom avtalets ram
verka för förändringar. Men i många avseenden, på väldigt många punkter
när det gäller de här områdena och på arbetsmarknadsområdet i alla väsent-
liga delar, är vi inte bundna av EES-avtalet i den meningen, att det antingen
är fråga om minimiregler eller är fråga om att avtalet över huvud taget inte
omfattar dem.
För det andra: Jag har redan, när det gäller offentliggörande av material
som avser EES-förhandingarna, här i riksdagen signalerat att det är min av-
sikt att se till att allt material som har karaktären av konsekvensanalys och
liknande offentliggörs, om det inte av något speciellt skäl, som jag inte kan
se just nu, måste undantas. Det betyder att allt väsentligt material finns till-
gängligt. Sedan är det varje myndighets sak - jag kan inte svara för de en-
skilda myndigheternas agerande - att avgöra om uppgifter bör sekretessbe-
läggas eller inte. Enligt min mening finns det inte skäl att göra det.
För det tredje: Gudrun Schyman säger att våra demokratiska värderingar
skiljer sig åt. Ja, det gör de säkert.
För det fjärde: En osanning - jag menar att det är en osanning som Gud-
run Schyman ger uttryck för när hon beskriver hanteringen av EES-avtalet
alltsedan tankarna på det framfördes 1988 fram till denna dag då riksdagen
skall ta ställning till det - blir inte mindre osann av att Gudrun Schyman ut-
nyttjar varje replik till att upprepa den.
Anf. 29 HADAR CARS (fp) replik:
Herr talman! En fråga till statsrådet! Innebär inte det faktum att man inför
en fotbollsmatch kommer överens om gemensamma regler en orimlig in-
skränkning i de båda lagens möjligheter att agera? Om man har kommit
överens om vissa regler som skall gälla båda lagen, så får man t.ex. inte
springa utanför planen, inte ta bollen med händerna osv. Är det inte orim-
ligt, herr statsråd, att gå med på sådana regler och acceptera den typen av
inskränkningar i handlingsfriheten för fotbollslagen? Jag skulle vara tacksam
för ett utförligt svar på frågan.
Jag vill ta upp en något mera allvarlig sak om den information om EES-
avtalet som regeringen tänker medverka till att få ut när avtalet en gång är
godkänt och skall börja tillämpas. Självfallet är det viktigt att tillämpnings-
bestämmelserna kommer ut så att berörda grupper får ta del av dem så fort
som möjligt. Vad avser regeringen göra för att så sker?
Ulf Dinkelspiel har också gett till känna att det inför medlemskapsför-
handlingarna är regeringens avsikt att ytterligare förbättra informationsma-
terialet till allmänheten. Jag är medveten om att det ligger något utanför det
som vi just nu diskuterar, men i den mån statsrådet vill lätta på slöjan och
berätta litet hur det skulle gå till, tror jag säkert att det finns intresserade
åhörare i denna kammare.
Anf. 30 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Tyvärr uppfattade jag inte Hadar Cars sista fråga.
Anf. 31 HADAR CARS (fp) replik:
Herr talman! Statsrådet Dinkelspiel har gett till känna att man från rege-
ringens sida inför medlemskapsförhandlingarna skall försöka förbättra infor-
mationen till allmänheten. Jag undrar om det är för tidigt att nu ställa frågan
på vad sätt regeringen tänker göra detta.
Anf. 32 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! När det gäller information om tillämpningsföreskrifter till
EES-avtalet delar jag helt Hadar Cars uppfattning att vi så snart som möjligt
bör se till att erforderligt material går ut. Vi arbetar på en grönbok, som skall
ta upp alla de nya direktiv och förordningar som blir aktuella i samman-
hanget. Vi avser också att presentera dem i en mer lättillgänglig form. Jag
kan försäkra att vi gör allt vi kan på den här punkten för att se till att det går
ut så bred information som möjligt om att materialet finns tillgängligt.
Beträffande frågan om att förbättra informationen under medlemskaps-
förhandlingarna vill jag säga att jag funderar över ett antal olika åtgärder,
och jag kan redan nu nämna några.
För det första avser vi att gå ut med ännu mer informationsmaterial, både
sådant som är mera lättillgängligt och sådant som i första hand är avsett för
experterna såväl under förberedelserna som under förhandlingarnas lopp.
För det andra planerar vi en rad andra aktiviteter, som seminarier och tele-
fonslussar, för att göra materialet och informationen mer lättillgängliga för
allmänheten. Vi kan också komma att pröva nya medier för detta.
För det tredje är det min avsikt att se till att det material som vi själva
hanterar under arbetets gång, och som normalt har haft karaktären av ar-
betsmaterial och därmed definitionsmässigt inte varit offentligt, i större ut-
sträckning än hittills under förhandlingarnas lopp görs tillgängligt - detta för
att alla skall få bättre möjligheter att följa förhandlingarna.
För det fjärde avser jag att ge instruktioner till myndigheterna, liksom
kanslihuset, att under arbetet iaktta största möjliga öppenhet.
Det här är några exempel på åtgärder som jag avser vidta för att bidra till
en ännu bättre informationsverksamhet och en ökad öppenhet under med-
lemskapsförhandlingarna. Detta gör jag med sikte på att när den dag kom-
mer, säg om två år, då svenska folket i folkomröstning skall ta ställning till
frågan om ja eller nej till ett svenskt medlemskap i EG skall ingen kunna
säga: Jag hade inte tillgång till tillräcklig information. Det fanns inte tillräck-
ligt underlag för att ta ställning.
När det slutligen, herr talman, gäller fotbollen är det möjligt att spela en-
ligt Gudrun Schymans definitioner utan några linjer och utan några som
helst mål. Men det blir betydligt mindre roligkbåde för spelarna och för dem
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
39
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
40
som tittar på. Dessutom är det kanske som med höjdhopp enligt Schymans
definition...
Anf. 33 TREDJE VICE TALMANNEN:
Jag vill erinra om att genmälet gällde Hadar Cars.
Anf. 34 PÄR GRANSTEDT (c) replik:
Herr talman! Är det inte så att vi egentligen inte riktigt säkert kommer att
veta hur EES-avtalet och den inre marknaden fungerar förrän det hela är
sjösatt, dvs. förrän det är genomfört i praktiken? Det gäller i alla fall de
flesta stora samarbetsprojekt att vi inte riktigt vet hur det fungerar i prakti-
ken förrän man är i gång med det. Det skulle i så fall styrka det som jag
försökte redovisa tidigare, att det, om vi av någon anledning skulle miss-
lyckas i vår strävan efter medlemskap i EG, då kan finnas anledning att ut-
värdera våra erfarenheter från EES-samarbetet och se om det i så fall kan
bli en långsiktig lösning för våra relationer med Europa eller om vi skall för-
söka hitta annat sätt att delta i samarbetet.
Jag tror alltså för min del - det vore intressant att höra statsrådets syn på
det - att föreställningen att vi innan vi påbörjar arbetet skall kunna veta allt
om hur det fungerar i praktiken är helt orimlig. Därför är det viktigt att kon-
statera att vi har möjligheten att ompröva detta samarbete så småningom,
om vi finner det befogat.
Sedan skulle jag vilja ta upp en annan fråga. Vi räknar med att samarbetet
kommer att ge oss betydande fördelar för vår ekonomiska utveckling. Det
är viktigt att se till att dessa fördelar blir någorlunda jämnt fördelade över
landet, att det främjar en balanserad regional utveckling i Sverige. Naturligt-
vis kommer det att leda till strukturförändringar i det svenska näringslivet så
att icke-konkurrenskraftiga företag eller företag som har varit beroende av
en skyddad hemmamarknad kommer att få svårigheter, medan andra ut-
vecklas väl. Därför är det viktigt att samarbetet paras med en ambitiös
svensk regionalpolitik.
Jag skulle gärna vilja ha en kommentar från statsrådet till min fråga: Vil-
ken beredskap har regeringen för att verkligen försäkra oss om att frukterna
av det här samarbetet fördelas jämnt över landet och att icke någon bygd
drabbas på ett orimligt sätt av de strukturförändringar som också kan bli en
följd av samarbetet?
Anf. 35 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! För det första vill jag säga till Pär Granstedt att det som han
säger är alldeles riktigt. Och det gäller inte bara EES-avtalet, utan det gäller
alla internationella avtal. Man vet ju aldrig exakt hur avtalet kommer att
fungera när det väl har trätt i kraft.
Vi strävar naturligtvis fortlöpande efter att förändra och förbättra avtalet.
Detta är ett dynamiskt avtal i den meningen att avsikten är att utveckla avta-
let på de områden som omfattas av samarbetet. Inom ramen för detta arbete
sker en löpande prövning och omprövning av de olika bestämmelserna. Där
håller jag helt med Pär Granstedt.
Precis som när man ingår ett äktenskap finns i det här fallet en teoretisk
möjlighet att uppsäga ”äktenskapet”. Men jag tycker kanske, Pär Granstedt,
att man när man går in i ett avtal eller ett äktenskap inte i första hand skall
ägna sig åt att diskutera villkoren för en upplösning.
För det andra delar jag när det gäller regionalpolitik helt Pär Granstedts
uppfattning, att det som ett led i arbetet på att utveckla Sverige och svensk
ekonomi är viktigt att föra en aktiv regionalpolitik. Så långt det någonsin är
möjligt har vi under förhandlingarnas lopp sökt försäkra oss om att den
svenska regionalpolitiken sådan den nu förs i allt väsentligt skall kunna full-
följas med de bestämmelser som vi har iakttagit beträffande t.ex. statsstöd.
Dessutom bör EES-avtalet som sådant kunna bidra till ökad ekonomisk
tillväxt. Därmed skapas också bättre förutsättningar för en aktiv regionalpo-
litik. Om det finns mer att fördela, kan vi också fördela mera. Eftersom rege-
ringen klart har gett uttryck för att den skall föra en aktiv regionalpolitik
under mottot ”Hela landet skall leva”, skall den också göra det.
Jag vill också gärna tillägga att vi den dag som vi blir medlemmar i EG får
ytterligare förstärkta möjligheter att föra en aktiv regionalpolitik. Då kan
vår egen nationella regionalpolitik kompletteras med de regionalpolitiska
medel och instrument som är en del av EG.
Anf. 36 PÄR GRANSTEDT (c) replik:
Herr talman! Jag tackar för dessa synpunkter. Jag hyser också en bety-
dande förtröstan om att den nuvarande regeringen har en hög ambitionsnivå
när det gäller det regionalpolitiska området och tar vara på de möjligheter
som finns inom ramen för EES-avtalet och ett framtida eventuellt medlem-
skap.
Vad beträffar liknelserna från familjerättens område, är det väl ännu inte
fråga om ett äktenskap, utan det är mera som en förlovning med ett visst
inslag av ett samboförhållande. Både statsrådet Dinkelspiel och jag hoppas
väl att denna förlovning så småningom skall leda till ett äktenskap. Men det
hör till poängen med förlovningar att om det skulle visa sig att det blir en
lång och varaktig söndring, är det möjligt att slå upp förlovningen. Det är
t.o.m. möjligt att skiljas i ett äktenskap.
Anledningen till att jag har tagit upp denna fråga är att det finns en debatt
ute i samhället, där man talar om att vi håller på att genomföra en statskupp
och att vi är i färd med att sälja ut Sveriges självständighet. Det är viktigt att
konstatera att EES-avtalet inte innebär ett slutgiltigt ställningstagande till
hur Sveriges långsiktiga relationer till EG skall vara. Vi hoppas att det skall
bli ett medlemskap, men det finns också möjlighet att gå in i något slags iso-
lationistisk politik, om svenska folket skulle välja det. Det tror jag inte vore
önskvärt, men folket är suveränt.
Anf. 37 HANS GUSTAFSSON (s):
Herr talman! Så här dags på dagen har det mesta sagts som behöver sägas
i detta sammanhang. Jag skall därför inskränka mig till ett par principiella
synpunkter och också ta upp något av det som har sagts under förmiddagen
i debatten.
Flera talare har betonat att detta är det viktigaste avtal som vi har haft att
ingå, i varje fall om man bedömer tiden efter andra världskriget. Det är klart
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
41
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
42
att det finns både för- och nackdelar i ett så omfattande avtal som EES-avta-
let. Det vore oklokt av oss som vill att EES-avtalet skall ingås att inte till-
räckligt beakta de invändningar som framförs mot detta avtal.
Det finns emellertid betydande svårigheter. I den konstitutionella debat-
ten konstaterade man från konstitutionsutskottet att förslaget inte är invänd-
ningsfritt när det gäller t.ex. kommunerna. Även på andra områden finns
det invändningar att rikta mot EES-avtalet. Jag ställer mig inte bakom EES-
avtalet, därför att det saknas svårigheter i det, utan därför att jag tycker att
fördelarna överväger dessa svårigheter. Vi som är förespråkare för EES-av-
talet borde ta på allvar och diskutera de nackdelar som finns och också er-
känna dem. Det vore ju konstigt om ett avtal mellan två parter skulle inne-
bära att det bara är den ena parten som får fördelarna medan den andra par-
ten inte får några. Det är viktigt att ha detta klart för sig.
Det förs en diskussion i olika sammanhang om hur pass informerade riks-
dagsledmöterna är när det gäller EES-avtalet. Jag vill verkligen varna för att
politikerna utvecklas till experter i fråga om detaljer på område efter om-
råde. Om politiker vill bli experter på expertnivå och vill kunna alla detaljer
om allting, kommer de att tappa överblicken och sammanhangen. Det är
överblicken och sammanhangen som behövs för att man skall kunna ta ställ-
ning i en fråga av den här typen. Det är vad det handlar om. Politikerna skall
på grundval av sina kunskaper, sina erfarenheter och sina referensramar
väga fördelarna mot nackdelarna. När jag gör det, kommer jag fram till att
EES-avtalet innebär en fördel för Sverige. Därför bör avtalet ingås.
Det finns en fråga där jag är överens med Gudrun Schyman. Jag anser att
avtalet står på egna ben. Det har i olika sammanhang framförts att EES-
avtalet är någon sorts inträdesbiljett till ett medlemskap i Ekonomiska unio-
nen -jag tyckte nästan att också Ulf Dinkelspiel var inne på den tanken. För
mig är det precis tvärtom. Jag anser nämligen att Sverige inte kan stå utanför
ett formaliserat samarbete med övriga Europa. Detta är alltså ett slags for-
maliserat samarbete.
Det är först genom EES-avtalet som vi får den bästa möjligheten att i den
kommande folkomröstningen och i de kommande besluten ta ställning till
om vi vill vara med i EG eller inte. Vi kommer inte att stå tomhänta när
det gäller de fyra friheternas viktiga område, om vi väljer att säga nej till en
europeisk union. Driv därför inte diskussionen om att EES-avtalet är ett sätt
att binda oss till den europeiska unionen för långt! Varken jag eller Ulf Din-
kelspiel vet hur det blir. Vi vet inte vad den europeiska unionen kommer
att bestå av när det blir dags att ta ställning till den frågan. Vi vet inte hur
förhandlingarna kommer att gå. Inte heller vet vi vad folkomröstningarna
leder till för resultat. Låt nu detta handla om EES-avtalet. Sedan skall vi ha
en debatt om resten framöver.
Jag vill sedan.beröra två mer sektoriella frågor i sammanhanget. Den ena
frågan handlar om miljön.
De som är kritiska till att ingå ett EES-avtal anser att detta skulle försvåra
möjligheterna för Sverige att driva en skärpt miljöpolitik. Det är för mig ett
underligt påstående. I realiteten är det så, att om EES-avtalet med ökad han-
del skapar ökade föroreningar, drabbas naturligtvis de som bor i de tätbefol-
kade områdena i Västeuropa värst, och inte de som bor i det glesbefolkade
Norden. Det är ett ganska underligt antagande att människorna i Väst-
europa skulle vara beredda att godta en miljöförstöring som är betydligt
större än vår. Rimligtvis borde de kräva ännu hårdare krav för att deras öns-
kemål om en god miljö skall kunna tillgodoses. Det finns ingenting i EES-
avtalet som talar för att det skulle försvåra för oss i Norden att föra en skärpt
miljöpolitik i förhållande till Västeuropa i övrigt.
Den andra frågan gäller kommunerna, och jag har redan i någon mån be-
rört den. Detta avtal är inte problemfritt för kommunerna. Är man intresse-
rad av den kommunala självstyrelsen och vill att den skall utvecklas, ser man
att detta avtal medför inskränkningar i den kommunala självstyrelsens sätt
att verka.
Det är framför allt två områden som berörs. Det ena området är kommu-
nala stöd. Visserligen är problemen i förhållande till den svenska lagstift-
ningen inte så stora, men i förhållande till svensk praxis innebär det en bety-
dande inskränkning när det gäller kommunernas verksamhet. Det gäller inte
minst upphandlingsområdet, där vi häromdagen kunde motta en proposition
från regeringen om offentlig upphandling. Jag rekommenderar den för läs-
ning. Det är verkligen inte, som Pär Granstedt gjorde gällande, fråga om
någon sorts avreglering, utan dess raka motsats. Det kommer att skapa pro-
blem.
Trots detta, trots vad det kan betyda för kommunernas självstyrelse och
trots vad den offentliga upphandlingen kan få för konsekvenser, tycker jag
fortfarande att fördelarna med EES-avtalet överväger och att det bör antas.
Men vi skall anta det i medvetande om dessa problem. Vi kan hålla på hur
länge som helst med detta avtal, men det kommer ändå att finnas fråge-
tecken som måste rätas ut. Det är en fullständigt omöjlig uppgift att analy-
sera detta avtal i alla dess detaljer och fatta alldeles klara beslut! Vi kommer
att få leva i den verkligheten. Men det är bra att vi inte skjuter problemen
ifrån oss, utan erkänner att de finns.
Gudrun Schyman har vid flera tillfällen i dag och i andra sammanhang be-
rört de problem av demokratisk karaktär som hela EES-avtalet och EES-
processen innebär. Även här måste man erkänna att det finns informations-
svårigheter och svårigheter med upplysning och annat. Konstigt vore väl om
det inte vore så. Man kan inte - det har jag lärt mig i dag, Gudrun Schyman -
gå ut och informera och tro att människor har fått den informationen. Det
fordras i dag en oerhörd ansträngning av den enskilde för att ta till sig den
information som finns, därför att förhållandena är så komplexa och så svåra.
Det gäller inte minst i denna fråga.
När det gäller demokratins problem och de frågor som sammanhänger
med detta, vill jag gärna åberopa den berömde dansken Alf Ross som en
gång sade att demokratin alltid måste återvinnas av varje ny generation. Jag
tror att vi på 90-talet befinner oss i en situation där vi måste lägga manken
till i de politiska församlingarna för att återvinna demokratin.
Det största hotet mot demokratin är inte EES-avtalet och den process som
vi nu skall inleda. Det största hotet mot en demokratisk utveckling ligger
enligt min mening i att kapitalets makt ökar så till den milda grad över de
politiska beslutsfattarnas möjligheter, att det lätt leder till vad man skulle
kunna kalla en demokratins kris. Det behövs i dag inte mer än att en bankir
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
43
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
44
i Lichtenstein lyfter på ögonbrynen, eller att en riksbankschef i Tyskland ut-
talar sig, förrän det kommer tre krispaket i Sveriges riksdag. Det är proble-
met - kapitalets ökade makt att ta över beslutanderätten.
Den finske filosofen Georg Henrik von Wright talade om att det som styr
oss är det teknologiska imperativet. Man skulle kunna säga: det teknolo-
giska-ekonomiska imperativet. Kanske är det bara vi som tror att vi fattar
besluten, när besluten i verkligheten fattas någon annanstans. Jag ser då
möjligheten, Gudrun Schyman, att via ett fördjupat europeiskt samarbete
kanske lättare tygla dessa krafter än vad vi själva kan göra i detta samman-
hang.
Även mot denna bakgrund anser jag att fördelarna med detta avtal över-
väger.
Sedan lyssnade jag med intresse till Nic Grönvall, som ju dessutom är rolig
när han säger någonting. Han gav här en definition på vad en jurist var. En
jurist, sade Nic Grönvall, är den som följer lagen. Det kan naturligtvis inte
uteslutas. Men det som är ännu viktigare är att deras huvudsakliga arbete är
att tolka lagen, vilket också Nic Grönvall var inne på. Det är där som proble-
met uppstår. I komplicerade sammanhang är det omöjligt att fatta glasklara
beslut. Då träder juristerna in för att å politikernas vägnar tolka de beslut
som politikerna har fattat.
Utrymmet för den typen av tolkningar bör minimeras, och det sker inte
inom EG och inte inom EES, utan det är snarare tvärtom. Tolkningen får
ökat utrymme, och tolkningsföreträdet hos juristerna markeras starkare. Jag
tycker nog att det finns anledning att ha blickarna riktade mot detta.
Herr talman! Eftersom min taletid är ute vill jag kort säga att jag med stort
intresse har följt arbetet i EES-utskottet. Eftersom jag har suttit i många av
riksdagens utskott, kan jag säga att det haft ett föredömligt sätt att arbeta.
Inga problem har sopats under mattan. Vi har fått möjligheter att få svar,
och vi har arbetat seriöst. Mot bakgrund av de kunskaper det givit mig och
på grundval av mina egna erfarenheter, och utan att fördölja de svårigheter
som följer med avtalet, yrkar jag bifall till de socialdemokratiska reservatio-
nerna och i övrigt till propositionens förslag.
(Applåder)
Anf. 38 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Herr talman! Jag tycker att det var mycket välgörande med Hans Gustafs-
sons inlägg och hans balanserade syn i den här frågan. Hans Gustafsson och
jag är mycket överens om att frågan om medlemskap är en annan fråga än
den vi diskuterar i dag. Vi är dessutom överens om att medlemskapet inte är
en bra lösning för Sverige. En tredje sak som vi också är rörande överens
om, Hans Gustafsson, är att det största hotet mot demokratin är kapitalets
oinskränkta makt. Vi kanske inte är överens när jag ser konstruktionen av
EES-avtalet som ett uttryck för just kapitalets makt.
Det är ett faktum att vi genom avtalets konstruktion förbinder oss att inte
fatta politiska beslut som stör de s.k. fyra friheternas företräde, t.ex. poli-
tiska beslut som på något sätt kan begränsa de fria kapitalflödena. Där har
vi frånhänt oss möjligheten att formera den politiska motmakt som vi, Hans
Gustafsson, är överens om behövs. Därmed har vi också frånhänt oss möjlig-
heten att utveckla demokratin pä det sätt som vi skulle vilja, nämligen att
formera politiska motmakter för att stävja kapitalets oinskränkta makt.
Jag håller med om att demokratin alltid måste återvinnas av varje ny gene-
ration. Men jag vill inte medverka till att vi i dag fattar beslut som inskränker
de demokratiska friheter som vi fortfarande har. Jag vill vara med om att i
denna kammare fatta politiska beslut som vidgar möjligheter och ger nästa
generation möjlighet att ytterligare vidga de demokratiska fri- och rättighe-
terna i den riktning vi är överens om, nämligen genom att begränsa kapita-
lets makt.
Anf. 39 HANS GUSTAFSSON (s) replik:
Herr talman! Gudrun Schyman säger att hon ser i EES-avtalet en del av
kapitalets makt, och jag delar den uppfattningen. Men för mig har det gällt
att se hur kapitalets makt blir om vi väljer alternativet att inte ha något for-
maliserat samarbete med Europa. Jag menar att möjligheterna att hålla till-
baks denna utveckling är bättre med EES-avtalet än utan det.
Vi kan ha olika meningar om detta. Det gäller att bilda sig en uppfattning
om detta på grundval av sina egna kunskaper och erfarenheter. Men det är
där det stora problemet ligger. Vi får inte tryckas undan av den ekonomiska
utvecklingen. Den har ju dominerat debatten i 10-15 år. Verkligheten är nå-
got annat. Att lyckan stod i direkt proportion till bruttonationalproduktens
ökning är som folktro. Det är mycket mer komplicerat än så. Vi hjälper till
genom att anta EES-avtalet, i stället för att välja alternativet att stå utanför.
Jag tror att kapitalets krafter skulle få ännu större spelrum om vi ställer oss
vid sidan, än vad de får när vi på detta sätt går med i Europa.
Anf. 40 NIC GRÖNVALL (m) replik:
Herr talman! Jag vill inte skjuta mig i foten en gång till. Därför skall jag
inte tala om jurister. Jag är nämligen både jurist och politiker. I den här repli-
ken skall jag tala om juridiken.
Hans Gustafssons förnämliga anförande innehöll en balanserad tolkning
av juridikens roll. Det saknades emellertid en oerhört viktig aspekt.
I stora politiska engagerade konferenser och arbeten som föregår traktat-
texters tillkomst utvecklar man på ett skickligt sätt höga ideal. Romtraktaten
innehåller flera portalparagrafer som utvecklar höga ideal som många natio-
nella parlament inte har förmått att lagstifta om.
En sådan portalparagraf är t.ex. regeln i Romtraktaten om kvinnors lika-
berättigande och rätt till lika lön. Det finns exempel på att Europadomstolen
ställt sig i kvinnors tjänst genom att tolka Romfördraget i situationer där
kvinnor har uppfattat sig såsom lämnade ensamma av politikerna. På det sät-
tet är juridiken ett oerhört väsentligt inslag för att förbättra Europa.
Anf. 41 HANS GUSTAFSSON (s) replik:
Herr talman! Jag har inget att invända mot dessa synpunkter. Jag tror
också att det finns mycket som vi bör ta till oss och försöka att leva efter i
Romfördraget. Framgångarna har inte varit särskilt påtagliga hittills.
Om jag skulle göra en alldeles egen tolkning, som inte är grundad på lika
djupa kunskaper som Nic Grönvalls, skulle jag säga att det har varit en kom-
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
45
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
mersiell, marknadsekonomisk och kapitalisk inriktning som hitintills har
präglat EG:s verksamhet. Den gör att jag känner en viss tveksamhet inför att
utan vidare hoppa på vagnen och säga att vi skall vara med i den europeiska
monetära unionen. Jag vill vänta med det tills jag har sett vad det blir av
unionen.
Den hittillsvarande erfarenheten av EG, sett ur mitt perspektiv, talar inte
för att de ideologiska och humanitära frågorna har präglat EG:s samarbete,
utan de kommersiella och ekonomiska utifrån en kapitalistisk, kommersiell
och marknadsekonomisk utgångspunkt. Jag tycker inte att det är bra. Vi kan
naturligtvis ha olika meningar om det. Jag vill att de saker som Nic Grönvall
lyfter fram i Romfördraget skall vara de som präglar det europeiska samar-
betet i högre grad än vad de har gjort hittills.
Anf. 42 NIC GRÖNVALL (m) replik:
Herr talman! Jag vill bara säga att juridiken står till Hans Gustafssons för-
fogande.
Anf. 43 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Låt mig citera litet fritt vad en känd statsman sade en gång:
”Parlamentarisk demokrati är ett dåligt system, men det bästa som historien
känner.” Jag delar den uppfattningen.
Vår parlamentariska demokrati bygger på partisystemet. Men ingen väl-
jare, ingen medlem och ingen vald tycker exakt som sitt parti. Man gör ett
val i förhållande till helheten, och sedan väljer man det bästa. Ibland kanske
man väljer det minst dåliga. Det är också ett faktum. Demokrati bygger på
att man skall lyssna i parlament, debatt och parti. Demokrati bygger på att
respektera majoritetsbeslut och ta hänsyn till minoritetens åsikt.
Dessa principer gäller också i EES-frågan. Det finns skilda åsikter kring
EES i alla partier och i alla väljargrupper. Många anser att EES-avtalet är
helt nödvändigt för Sveriges ekonomi. Många anser dessutom att det måste
kombineras med medlemskap i EG-unionen. Andra menar att EES-avtalet
behövs, men att det är ett alternativ till EG-unionen. Ytterligare andra me-
nar att EES-avtalet gör att Sverige formellt eller reellt avhänder sig för stor
del av sin nationella suveränitet och att avtalet därför bör avvisas.
Alla dessa ståndpunkter återfinns bland alla partiers väljare och bland de
valda. Det gäller också mitt parti, men mycket få av Vänsterpartiets väljare
anser att vi skall ansluta Sverige till den politiska union som Maastrichtavta-
let utgör. Vänsterpartiet är det parti som är mest enat av alla, när det gäller
att ha en linje i Europafrågan och förhållandet till EG. Vi säger nej till med-
lemskap i den europeiska unionen.
När det gäller EES finns det skilda meningar inom Vänsterpartiet, men
det finns en majoritetsuppfattning. Vänsterpartiet har sagt nej till EES-avta-
let. Gudrun Schyman har redovisat partiets skäl för detta. Vår partistyrelse
har sagt att Vänsterpartiet är motståndare till den europeiska unionen och
Maastrichtkonstruktionen. Vi har bedömt EES-avtalet som ett sätt att an-
sluta tidigare EFTA-länder till detta EU-projekt.
Vår partistyrelse fortsätter och säger att Sverige bör vänta med sitt beslut
46
om ett eventuellt EES-avtal tills läget i Europa klarnat. Vi behöver inte fatta
beslut förrän under första halvåret 1993.
Herr talman! En äldre släkting till mig brukar säga att fort och väl inte
följs åt. Det är ett riktigt konstaterande. I dag har det förts en debatt i kam-
maren om huruvida processen fram till dagens beslut har gått för fort och om
politikerna är nog insatta i frågan. Det finns två korrekta svar på den frågan,
ja och nej. Vi valda har haft tillräckligt med material och tid för att ta ställ-
ning till helheten och inriktningen. Det kan stämma, men det är inte helt
korrekt.
Jag har avsatt många nätter till EES-frågan, och en del dagar också. Jag
vet att ju mer man studerar frågan, desto mer inser man frågans komplexitet
och hur många problem som återstår att lösa.
Herr talman! I mitt yrkesliv är jag lärare. Lärare brukar gilla att sätta
andra på prov. Jag tror att om vi ledamöter utsattes för en gammaldags lapp-
skrivning kring EES, skulle många ledamöter av kammaren, likt elever,
kräva att få längre tid för inläsning och förberedelser.
När man säger att något har gått för fort är det ett relativt begrepp, efter-
som fort alltid måste bestämmas i förhållande till något annat. Det största
problemet är att den breda allmänheten inte alls haft samma möjligheter
som ledamöterna av riksdagen. Det är alltså för fort i förhållande till väl-
jarna. Det är poängen.
Ett stort problem är att EES-beslutet kan rymma en inre dynamik. Det är
ett så omfattande avtal att det kan användas som argument för att ansluta
Sverige till den europeiska unionen. Jag tror att det är en sådan linje som
socialdemokraternas ledning kommer att använda mot alla dem som säger
ja till EES, men nej till medlemskap i EG-unionen. Om vi har beslutat om
EES måste vi gå vidare. Det finns ett demokratiskt problem.
Det hade varit enklare om Socialdemokraterna hade gjort som man
gjorde i en annan kontroversiell fråga, nämligen fondfrågan. Då sade man
att: ”Detta är inte första steget, detta är steget”. De borde i åtminstone klart
deklarera att det är ett steg som kan räcka i EES. Det hade varit enklare att
ta ställning till EES om Sverige valt samma modell som EFTA-landet Island.
Det är problemen med den bristande förankringen och den bristande kun-
skapen utanför Helgeandsholmen som gör att man mer grundligt borde ha
övervägt att låta frågan gå till folkomröstning. Det kommer de att göra i
Schweiz.
Hadar Cars sade att frågan är om riksdagen i dag skall anta eller förkasta
EES-avtalet. Det är en möjlig tolkning av dagens valsituation, men jag me-
nar att det finns en annan möjlighet, en slags linje två. Det är ju populärt i
Folkpartiet med linje två. Det är en linje mellan svart och vitt. Mellanting
upplevs lätt som litet fega och vankelmodiga. Men, herr talman, även van-
kelmod kan ibland vara ett slags mod. Det kan vara just mod och lyhördhet
inte bara mot de valda, utan även mot väljarna.
Vi riksdagsledamöter uppmanas ofta att vi skall rösta efter vårt samvete.
Det gör vi nog för det mesta, även om det kan tyckas vara rymligt ibland. I
dag uppmanas vi att rösta efter vårt samvete av alla dem som är motståndare
till EES. I Vänsterpartiet, som har tagit ställning mot EES, blir kanske upp-
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
47
|
Prot. 1992/93:26 18 november 1992 |
maningen den motsatta till dem som tror att EES-avtalet är ett alternativ till |
Pär Granstedt konstaterade helt korrekt ett EES är ett alternativ som kan
|
Europeiska |
omprövas den dag Sverige sagt nej till medlemskap i den europeiska unio- Vi vet att våra grannländer gör olika bedömningar av EES. Island säger Herr talman! Jag anser inte att EES-avtalet är ett oproblematiskt avtal. Jag skall ta mig tid till ett konkret exempel. Skatteutskottet, där jag arbe- Men så kommer ett annat följdproblem. Hur gör vi då med skattekontrol- Herr talman! Jag skall dra över tiden någon minut bara. Jag inser också att Då tror jag att Sverige skulle få sitta tämligen länge i EG:s väntrum till |
|
48 |
förhandlingssalen. Om EG skulle överväga att ge oss bättre villkor än vad de |
som sade ja till EES fick, skulle säkert våra EFTA-vänner med ett populärt
bildspråk ”gå i taket”. Jag gör den här bedömningen, och den är rimlig. Det
är fullt möjligt att göra denna bedömning och ändå hävda att vi inte i dag
måste fatta dessa beslut i dess helhet. Det är fullt möjligt och rimligt att ut-
nyttja den rådrumstid som avtalet medger till den 1 juli 1993.
Det finns frågetecken som bör rätas ut. Även jag kan behöva ompröva
mina bedömningar. Det finns behov av att föra ut frågan i en bredare folklig
debatt. Många talare har sagt att detta är ett av de största och viktigaste be-
slut som riksdagen någonsin har fattat.
Då finns det också skäl att ta fasta på att det svenska folket har rätt att
få delta i debatten innan beslut fattas, i stället för att följa den sedvanliga
riksdagsrutinen att först fatta det reella beslutet och sedan ha den offentliga
debatten.
Två tidigare talare har jämfört EES med ett äktenskap. Det kanske är en
rimlig liknelse. Dinkelspiel ansåg att man inte skall starta med att diskutera
formerna för skilsmässan. Ja, det är väl rimligt. Det är ingen bra förutsätt-
ning. Granstedt såg EES som en förlovning, och det är illavarslande! Syftet
med förlovningar är just äktenskap - i detta fall medlemskap i den euro-
peiska unionen. Det är just den infallsvinkeln som gör mig bekymrad.
Jag uppmanar riksdagens ledamöter att inte växla ringar nu! Vänta i vart
fall till den 1 juli nästa år med att fatta beslut i denna fråga.
I detta anförande instämde Rolf L Nilson (v).
Anf. 44 KARIN FALKMER (m):
Herr talman! I och med att riksdagen nu ror EES-avtalet i hamn uppnår
vi i vårt land ett mål som vi har strävat efter under många år.
För mig är det tankarna bakom samarbetet mellan de länder som ingår i
den europeiska gemenskapen som är det väsentliga - även när jag talar om
EES-avtalet. Det är alltså grundtankarna bakom bildandet av EG, nämligen
att ett samarbete skall garantera fred, säkerhet, demokrati, mänskliga rättig-
heter och ökat välstånd i hela Europa. För mig är detta en grundläggande
anledning till att jag för det första anser att EES-avtalet gagnar Sverige och
för det andra att EES-avtalet endast skall vara ett steg på vägen till ett riktigt
medlemskap i den europeiska unionen.
Jag ser fram emot den dag då Sverige som medlem kan utöva inflytande
och ta ansvar för framtidens Europa. Jag ser fram emot den dag då Sverige
som medlem i den europeiska unionen har samma rättigheter och skyldighe-
ter som övriga medlemsländer. Jag ser fram emot den dag vårt land som
medlemsland i den europeiska unionen tillsammans med övriga medlems-
länder aktivt tar ansvar för Europas utveckling i enlighet med EG:s målsätt-
ning, dvs. ett samarbete för fred, frihet, demokrati, mänskliga rättigheter
och ökat välstånd i hela samarbetsområdet.
Det har i dagens debatt framkommit en del resonemang som är oerhört
märkliga och som jag måste återknyta till. Det gäller processen fram till
EES-avtalet.
Genom EES-avtalet får vi svenskar på många viktiga områden samma
möjligheter som alla de som bor i EG:s medlemsländer får när den inre
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
4 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 26
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
50
marknaden med de fyra friheterna träder i kraft. Med EES fullföljs det som
varit en av grundtankarna bakom EFTA:s bildande och det som under årens
lopp har varit utgångspunkten för samarbetet i EFTA. Det är ett samarbete
som alla partier i Sveriges riksdag har varit rörande överens om att Sverige
skal] delta i.
Alltsedan starten har arbetet i EFTA inriktats på att såsom en organisation
av stater stående utanför EG undvika en situation där man riskerade att
chanslöst hamna i bakvattnet när EG-länderna fördjupade samarbetet på
det ekonomiska området.
Vid mötet i Luxemburg 1984 enades EG och EFTA om en deklaration
som lade grunden för ett utvidgat samarbete i form av ett europeiskt ekono-
miskt samarbetsområde. När EG-länderna sedan i vitboken i detalj formade
planerna på en gemensam ekonomisk marknad från den 1 januari 1993, blev
målet mycket konkret för Sverige och övriga EFTA-länder, nämligen att i så
stor utsträckning som möjligt få delta i den inre marknaden och inte hamna
utanför. Delors tal i januari 1989 blev startskottet för det formella förhand-
lingsarbetet.
Många svenskar har därefter på olika plan och tillsammans med övriga
EFTA-länders representanter varit involverade i förhandlingsarbetet. Delta-
gare från departement, myndigheter och näringsliv, men också från fackliga
organisationer och andra intressenter, har varit engagerade i detta arbete. I
dag kan representanter från 26 olika arbetsgrupper, referensgrupperna som
har varit knutna till dessa arbetsgrupper, Rådet för Europafrågor, Utrikes-
nämnden, EFTA-delegationen, riksdagen och alla dess ledamöter, rege-
ringen och alla invånare i Sverige, se ett under flera år framförhandlat avtals-
paket föras i hamn i Sveriges riksdag.
Det är alltså finalen på ett förhandlingsarbete som har pågått under lång
tid som vi upplever i dag. Samtliga partier med rösträtt i EES-utskottet till-
styrker avtalet. Den nästan totala enigheten här i riksdagen är glädjande.
Det är inte på något sätt förvånande mot bakgrund av det omsorgsfulla för-
handlingsarbete som ligger bakom dagens beslut, men framför allt mot bak-
grund av den breda insikt som råder här om vad detta avtal har för betydelse
för oss alla och för vårt land. Vårt Sverige är ett litet extremt exportberoende
land. Våra svenska företag exporterar mer än 70 % av sina varor till länder
inom EG och EFTA. Detta betyder att våra företags konkurrenskraft inom
EES-området på ett avgörande sätt direkt påverkar vår svenska ekonomi
och därmed också våra möjligheter till jobb och välfärd.
Med EES får våra företag mer rättvisa möjligheter att verka på en euro-
peisk marknad med 380 miljoner människor. Samtidigt ökar konkurrensen,
vilket ställer nya krav på effektivitet. Effekten blir billigare och bättre varor
och mer valfrihet för konsumenterna.
Det förefaller i debatten som om det råder en oro över både EES-avtalet
och ett EG-medlemskap - särskilt bland offentliganställda kvinnor. Det är
en oro som i stället borde riktas mot de risker som ett utanförståendeskap
skulle innebära.
Om Sverige ställer sig utanför EES, och därmed försämrar ekonomi och
tillväxt, är det särskilt kvinnorna som riskerar att förlora sina jobb. Med
EES-avtalet får vi i Sverige bättre möjligheter att kunna ha råd med de arbe-
ten som just många kvinnor i den offentliga sektorn i dag utför. Otryggheten
för oss kvinnor ligger i vad utanförskapet skulle innebära, inte vad EES eller
ett kommande medlemskap skulle innebära.
EES-avtalets betydelse för tillväxten i vår ekonomi och för våra företags
chanser att kunna konkurrera på samma villkor som EG-företag, kan kom-
pletteras med den stora betydelse avtalet får för enskilda människors utveck-
lingsmöjligheter. Det öppnas ju möjligheter för enskilda att arbeta, starta
företag och bosätta sig fritt i hela EES-området. Våra ungdomar kommer att
kunna studera i vilket EES-land de själva önskar.
Samtidigt innehåller avtalet regler för att den sociala tryggheten skall fun-
gera för de människor som väljer att utnyttja rörligheterna. Det tycker jag
är bra.
Avtalet är mycket omfattande. Självfallet finns det detaljer i avtalet som
kan vara mindre bra. Men som helhet gagnar EES-avtalet Sverige. Det gag-
nar våra chanser att klara vår ekonomi, vår trygghet och vår välfärd.
Anf. 45 CARL B HAMILTON (fp):
Herr talman! Många av dem som protesterar mot EES-avtalet utanför
riksdagen gör tyvärr misstaget att tro att allt som är politiskt viktigt - och det
är EES-avtalet i högsta grad - också måste vara politiskt kontroversiellt.
Men då gör man misstaget att tro att massmedias nyhetsvärdering stämmer
med riksdagens värdering av en politisk fråga. För medierna står av naturliga
skäl det kontroversiella i fokus. Om en fråga inte är kontroversiell, då blir
det en styvmoderlig behandling i media. Det gäller även de viktigaste frågor.
Men riksdagen gör inte i sin behandling någon nyhetsvärdering av rege-
ringens förslag. Just den tröga, formbundna behandlingen i riksdagen säker-
ställer att även de tristaste och mest okontroversiella förslag ges en noggrann
behandling. Jag menar att denna förväxling av medias nyhetsvärdering av
EES-avtalet med riksdagens värdering av EES-avtalet nu exploateras och
uppmuntras av Europapolitikens kritiker. De är inte ute efter att skjuta upp
EES-avtalet. De är ute efter att skjuta ned Europapolitiken och en fördju-
pad internationalism.
Om riksdagen hade följt mediernas nyhetsvärdering i denna fråga, skulle
vi ha ägnat månader åt t.ex. de nya EES-byråkraternas löner, och bara några
veckor åt avtalets innehåll. Förväxla alltså inte mediernas bevakning med
riksdagens prioritering.
Det andra misstaget, som ofta görs utanför riksdagen, är att man tror att
allt som inte är förbjudet är obligatoriskt. Man gör misstaget att tro att jour-
nalisternas legitima provokativa intervjuteknik skulle vara det enda eller
korrekta sättet att analysera EES-avtalet. Men så är det naturligtvis inte. Vi
arbetar inte heller på det sättet i riksdagen.
EES-avtalet är nog bra, men det är inte tillräckligt bra. Det räcker inte!
Vi måste gå vidare mot fullvärdigt medlemskap. Varför behöver vi då det?
Ger oss inte EES-avtalet det vi behöver ekonomiskt?
Skälen är både politiska och ekonomiska. För att något belysa detta skall
jag gå tillbaka ett steg i tankekedjan. Jag kan då konstatera att det euro-
peiska samarbetet har sin grund i att man vill lösa ett antal stora problem
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
51
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
52
som nationalstaterna var och en på egen hand visat sig oförmögna att lösa.
Jag skall ta upp några av dessa problem.
Den som avvisar EES-avtal, och EG-medlemskap för den delen, måste
alltså tala om konkret hur dessa stora problem skall lösas i hans eller hennes
alternativ. För problemen finns ju kvar och pockar på en lösning, oberoende
av hur vi röstar i Sverige.
Den ursprungliga frågan var hur man skulle säkerställa fred och säkerhet
i Västeuropa. Eftersom EG-samarbetet lyckats på denna punkt har proble-
met nu ändrat karaktär, till att bli en fråga om hur vi i Västeuropa på ett
effektivt sätt kan stödja en lyckosam utveckling i Östeuropa. Av de organisa-
tioner som i dag står oss till buds för detta finns på den civila sidan bara EG.
EG är också den organisation som av statssamfundet valts som organisatör
av stödet till de tidigare kommunistländerna.
För oss i Sverige är det därför ett centralt säkerhetspolitiskt, humanitärt
och ekonomiskt intresse att ha en effektiv påverkanskanal till EG:s Östeuro-
papolitik i allmänhet, och till EG:s Baltikumpolitik i synnerhet. Det gäller
bistånd, handel och frågorna om och när EG skall utvidgas med de baltiska
staterna och de andra staterna i Öst- och Centraleuropa.
Om vi svenskar inte skulle gå vidare från EES-avtal till fullt medlemskap
i EG, skulle vi alltså inte bara skada vårt egenintresse av en god utveckling
i öst. Vi skulle dessutom åstadkomma något som närmast bör betecknas som
en utrikespolitisk katastrof för Baltikum. Ett svenskt och nordiskt utanför-
skap skulle innebära att Baltikum skulle förlora sin absolut viktigaste kanal
in i EG, och de baltiska staterna skulle tvingas prioritera sina utrikespolitiska
förbindelser med Tyskland.
Jag tycker det vore olyckligt. Men det blir den ofrånkomliga konsekven-
sen för Baltikum om Sverige och Norden skulle nöja sig med EES-avtalet
och stanna utanför EG.
Ett annat problem gäller Europas miljö. Föroreningar förenar. De gräns-
överskridande miljöproblemen kräver gränsöverskridande lösningar. Vad
mera är, samarbetet måste vara överstatligt, som i EG, så att miljöbovar
verkligen kan ställas till ansvar och sanktioner utmätas och genomföras.
Det spelar ju ingen roll vilka beslut om t.ex. svavelnedfall som vi fattar i
denna kammare, eftersom 80 % av svavelnedfallet i Sverige kommer från
utländska skorstenar. För att lösa den typen av problem måste riksdagen
först besluta att Sverige skall gå in i ett samarbete som kan tvinga andra län-
der att ta hänsyn till oss och andra grannar.
Den enda europeiska organisation som har dessa egenskaper och som står
oss till buds är EG - eller kalla det EU, om ni blir lyckligare av det. För
miljöns skull har vi inte råd att ödsla tid på att sitta och vänta på att Europas
länder skall välja ett helt nytt samarbetsorgan för effektivt miljöarbete. Inte
bara därför att det faktiskt är helt orealistiskt att de skulle välja bort EG,
utan också därför att det skulle innebära att under årtionden framöver skulle
Europas miljöpolitik domineras av frågor om politikens form, i stället för av
den viktigare frågan om politikens innehåll. Vi har i dag hört Vänsterpartiets
företrädare i en lång diskusson om procedurfrågor och politikens former,
med ett nogsamt undvikande av politikens innehåll.
Strategin bör alltså vara att Sverige går vidare efter EES-avtalet till med-
lemskap i EG och i EG bildar koalitioner med andra miljömedvetna länder
och tillsammans med dem driver på EG:s miljöarbete.
Ett tredje problem gäller internationaliseringen av företagsamheten. Här
tangerar jag det som Hans Gustafsson var inne på tidigare. Gränsöverskri-
dande koncerner och banker måste matchas genom att nationalstaterna slu-
ter sig samman och säkerställer gränsöverskridande insyn och kontroll. An-
nars förlorar medborgarna när företagen spelar ut länder mot varandra, t.ex.
när det gäller lokalisering av nya investeringar och beskattning.
Låt mig ge ett viktigt aktuellt exempel. Sedan 1986 har man inom GATT
förhandlat om en friare världshandel för varor och tjänster, den s.k. Uru-
guayrundan. Som ett litet land är vi starkt beroende av utrikeshandel och
berörs mera av Uruguayrundans resultat än de flesta i-länder, inkl, de flesta
av EG:s medlemsländer och USA.
Sedan två år har GATT-rundan kört fast i en konflikt mellan EG och
USA. Konflikten riskerar nu att trappas upp till ett globalt handelskrig. Det
vore förödande för Sverige om det bröt ut, därför att det skulle så att säga
spilla över på oss.
För oss i Sverige är det oerhört viktigt att vi har ett större inflytande över
EG:s handelspolitik och tillsammans med de övriga EFTA-länderna skapa
den frihandelsvänliga gruppen i EG.
En forskare vid Stockholms universitet, Harry Flarn, har gjort en över-
slagskalkyl över vad en lyckad utgång av GATT-rundan skulle kunna inne-
bära för Sverige. Det skulle bli ungefär två miljarder kronor i ökade inkoms-
ter per år för svenska konsumenter och producenter.
Trots Sveriges stora beroende av GATT-förhandlingarnas utfall är vi
svenskar och övriga Norden - utom EG-landet Danmark - i dag reducerade
till att enbart sitta vid sidan av och hoppas på det bästa när EG och USA
förhandlar. Vi kan alltså inte ta till vara våra svenska intressen utan tvingas
titta på när en så viktig fråga avgörs. Det är en fråga som har betydelse för
våra jobb, inkomster och välfärd.
Denna bekymmersamma statistroll får, märk väl, Sverige finna sig i även
med EES-avtalet mellan Sverige och EG. Detta utanförstående kommer
inte att elimineras förrän den dag Sverige är EG-medlem. Om EFTA-län-
derna i dag hade varit fullvärdiga EG-medlemmar, hade de utgjort en vä-
sentlig förstärkning av den grupp inom EG som står för ökad frihandel och
omfattande globala GATT-avtal, vilket inte minst skulle gynna u-länderna.
Som medlem hade Sverige utnyttjat sitt inflytande för att, tillsammans med
andra som är för frihandel, sätta press på EG-presidenten Jacques Delors.
Vi hade med stor kraft motarbetat att franska bönder skulle kunna stjälpa
ett GATT-avtal som är av betydelse inte bara för oss, utan för hela världs-
ekonomin. Om Sverige och övriga EFTA-länder varit EG-medlemmar i dag
hade sannolikt GATT-rundan varit avklarad vid det här laget.
Medlemskapet ger Sverige inflytande över för Sverige väsentliga beslut
som EES-avtalet tyvärr inte ger: i detta exempel handel, ekonomi och existe-
rande jobb. Med enbart EES-avtal får vi svenskar även i nästa GATT-runda
finna oss i statistrollen, när EG, USA och kanske Japan gör upp om ”vår”
handelspolitik. Min slutsats är att vi måste gå vidare till medlemskap.
Ett fjärde problem som måste lösas är kravet på hänsynstagande till gran-
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
53
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
54
narna i den ekonomiska politiken i Europa. Detta är särskilt viktigt för Euro-
pas små länder.
Vår nationella politik är starkt beroende av finans- och penningpolitiken i
omvärlden, om nu ingen har lagt märke till det. I Europaperspektivet gäller
det Sveriges ambition att delta i en planerad monetär union eller en mini-
union. Sverige måste sträva efter att skaffa sig vidgade möjligheter att på-
verka de prioriteringar som görs utomlands, i andra länders ekonomiska po-
litik. Medlemskap i EU och EMU bör bli centrala påverkanskanaler för oss
i Sverige och Norden. Med enbart EES-avtalet står vi utanför och saknar
dessa påverkanskanaler.
Jag vill inte hävda att det blir omöjligt för Sverige att bedriva en stabil,
trovärdig, ekonomisk politik enbart med ett EES-avtal. Men det kommer att
betinga ett pris. Frågan är om vi är villiga att betala det. T.ex. har schweizer-
francen under senare tid stått starkare än många större valutor, som pund
och lira. På längre sikt är det möjligt att en sådan stark ställning också skulle
kunna etableras för den svenska kronan. Med enbart EES-avtalet skulle det
krävas en betydligt stramare penning- och finanspolitik i Sverige och en lång-
sammare ökning av lönerna, än vad som skulle krävas av Sverige som med-
lem av EU och EMU, eller en miniunion. Att enbart ha ett EES-avtal inne-
bär påfrestningar på sysselsättning, investeringar, och offentliga skyddsnät.
Att stå utanför EG och låta nöja sig med EES-avtalet minskar alltså ut-
rymmet för att i Sverige driva en politik i enlighet med socialliberala värde-
ringar.
EES är bra, det är utmärkt, men det räcker inte!
Anf. 46 HANS GUSTAFSSON (s) replik:
Herr talman! Carl B Hamilton och jag är överens om att vi skall säga ja
till EES-avtalet. Det behöver vi kanske inte uppehålla tiden med. Men vi
skall inte göra detta till en EG-debatt.
Jag dristade mig att begära ordet därför att Carl B Hamilton så ovanligt
tydligt talade för ett medlemskap i Europeiska unionen och redan i detta
läge har tagit ställning till vilka fördelar det skulle innebära för oss. Framför
allt skulle det innebära förbättrat inflytande på viktiga processer för oss.
Men är det inte klokt att göra den avvägningen när vi har korten på bor-
det, när vi vet vad vi skall få inflytande över, hur det kommer att fungera och
vilken roll politikerna kommer att ha i det europeiska samarbetet? Finns det
anledning att dra slutsatser redan nu, när vi inte vet vad det blir av det hela?
Vi vet att Maastrichtöverenskommelsen i sitt ursprungliga skick sannolikt
inte har så stora möjligheter att gå igenom. Därför är det alldeles för tidigt
att dra dessa slutsatser.
Vi måste även här göra en avvägning mellan fördelar och nackdelar, som
vi har gjort när det gäller EES-avtalet. Det kan då visa sig att fördelarna med
ett medlemskap är så stora att vi skall säga ja. Men det kan också visa på
motsatsen. Vi kommer inte bara att få inflytande vid medlemskap i Euro-
peiska unionen, Carl B Hamilton. Vi kommer också att avsäga oss ett bety-
dande inflytande. Skulle vi gå med i Europeiska monetära unionen, som den
ser ut i dag, skulle huvuddelen av den ekonomiska politiken flyttas till en
riksbankschef ute i Europa, med de konsekvenser det skulle ha för möjlighe-
terna att föra en politik i Sverige. Jag tror inte att det kommer att genomfö-
ras, och det är onödigt att bygga upp en diskussion kring det spörsmålet.
Det är farligt att i dagens läge dra långsiktiga slutsatser av kortsiktiga före-
teelser. Det finns ingenting som talar för att EG, som hållit på i alla dessa år,
har haft en bättre ekonomisk utveckling än länderna utanför EG. Förhållan-
det är snarare det motsatta, om man ser det i ett längre perspektiv.
Därför tycker jag: Låt oss ha ett öppet sinne och gå till öppen prövning,
som vi har gjort i EES-utskottet, där det har fungerat utmärkt. Låt oss pröva
fördelar och nackdelar.
Bestäm inte i dag hur det skall vara! Att göra det tycker jag dessutom i
dagens läge vore litet olämpligt med tanke på den förestående folkomröst-
ningen.
Anf. 47 CARL B HAMILTON (fp) replik:
Herr talman! Jag håller med Hans Gustafsson om att det är självklart, när
den dagen kommer, att vi skall väga fördelar och nackdelar. Det är inte tidta-
bellen som är det viktigaste, utan det är sakinnehållet i de förhandlingar som
skall föras.
Jag har pekat på problemet att vi måste kunna påverka andras priorite-
ringar i den ekonomiska politiken, inkl. t.ex. det som Hans Gustafsson själv
var inne på, Bundesbanks räntepolitik, och att vi måste kunna påverka and-
ras politik gentemot länderna på andra sidan Östersjön, att vi måste kunna
påverka EG:s handelspolitik.
Dessa frågor - bland andra frågor - är för mig så viktiga att de gör att jag
i dag har en mycket klar ambition att Sverige bör bli medlem av EG. Jag kan
inte se att det skulle finnas någon risk för att vi inte skulle få samma rättighe-
ter och skyldigheter som de andra EG-länderna har.
Om EG skulle välja att diskriminera oss, att vi skulle få mycket fler skyl-
digheter än rättigheter, är det klart att det skulle återverka på behandlingen
i Sveriges riksdag den dagen frågan om medlemskap kommer upp till be-
handling här. Men jag kan inte se att den risken är signifikant i dag.
Därför argumenterar jag starkt för ett svenskt medlemskap, som skulle
lösa de problem EES-avtalet inte kan lösa.
Anf. 48 HANS GUSTAFSSON (s) replik:
Herr talman! Mycket beror ju på var man lägger tyngdpunkten i sina be-
dömningar. Jag hörde ett TV-inslag, efter att Danmark hade röstat nej till
Maastrichtöverenskommelsen, där man interjuvade en fiskare på Laes0 ute
i Kattegatt. Reportern frågade: Blir det inte svårare för er att bli av med er
fisk, om inte Danmark blir medlem i den europeiska unionen? Jo, det är
möjligt, sade fiskaren) men vi är hellre litet fattigare och fattar besluten här,
i stället för att det skall göras i Bryssel.
Det är alltså i viss mån fråga om hur man gör sina prioriteringar.
Här talas om det demokratiska underskottet i EG och att det skall fyllas
ut. Men det är ingen lätt uppgift att göra det, Carl B Hamilton. Om man
skall öka EG-parlamentets makt och beslutandekompetens, kommer det
tillskottet att tas från de nationella parlamenten. Deras makt kommer att
minska i motsvarande grad.
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
55
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
56
Alla dessa frågor måste vägas in i sitt sammanhang, innan vi tar ställning.
Jag kan tänka mig att de demokratiska aspekterna är så viktiga att de t.o.m.
kan ta över en konstaterad förbättring och utveckling av ekonomin.
Jag har ingen annan synpunkt i dag, Carl B Hamilton, än att vi skall få
ordentlig tid att resonera kring alla desssa spörsmål och inte låsa oss nu. Jag
vet inte var jag kommer att stå den dagen då det blir aktuellt.
Anf. 49 CARL B HAMILTON (fp) replik:
Herr talman! Tanken är ju att man delar suveränitet med varandra och att
det demokratiska inflytandet förhoppningsvis inte skall stå i konflikt med det
ekonomiska välståndet.
Jag ser också fram emot en diskussion om hur man skall förbättra demo-
kratins funktionssätt i den europeiska gemenskapen. Det problem som Hans
Gustafsson tog upp om en konflikt mellan nationella parlament och EG-par-
lamentet kan lösas på olika sätt, med två kamrar, etc. Jag ser som sagt fram
mot den diskussonen.
Anf. 50 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Herr talman! En av riksdagens ärade ledamöter viftade med ett papper,
som jag har delat ut till ledamöterna, och misstolkade det gravt. Tyvärr
glömde personen i fråga att nämna mitt namn, så jag hade inte replikrätt.
Jag vill rätta till några av misstagen han gjorde.
Papperet innehöll helt enkelt ett klipp från Dagens Industri där det redo-
gjordes för att den förre EG-kommissionären Peter Sutherland i en rapport,
som EG självt hade beställt, konstaterade att den inre marknaden inte
fungerade. Lagarna är obegripliga, väldigt krångliga och svåröverskådliga,
och myndigheterna har inte börjat samverka.
Att EG:s inre marknad inte kommer att fungera från den 1 januari 1993
tyckte jag var relevant information till riksdagsledamöterna, som kanske
inte alla hade haft tillfälle att läsa Dagens Industri, när vi nu skall besluta om
ett avtal där vi binder oss till EG av det skälet att den inre marknaden skall
börja fungera den 1 januari 1993.
Det hade kanske varit bra om jag hade fått säga det samtidigt som debat-
ten pågick om detta.
Herr talman! I EES-utskottets betänkande, på s. 11 och 12, gör utskottet
en historisk återblick och beskriver också i detalj hur EG och Sverige samar-
betar nu. Det är verkligen viktigt att vi får klart för oss att vi redan nu är
inbegripna i ett mycket nära samarbete med EG utan att ha gett upp vår rätt
att besluta om våra lagar på vårt eget sätt.
Sverige är alltså som helt självständig stat inbegripet i ett nära och förtro-
endefullt samarbete med EG. Utskottet räknar upp det ena efter det andra
av det som EG-förespråkarna och EES-avtalets förespråkare brukar fram-
hålla som orsaken till att vi nu behöver ett EES-avtal. Vi har redan samar-
bete utan att gå med på alla EG:s lagar - miljösamarbete, standardiserings-
samarbete, samarbete i fråga om forskning, studentutbyte osv. Jag rekom-
menderar det avsnittet till läsning, om ni inte har hunnit med att läsa det så
noga.
Nu är det alltså fråga om att godkänna ett avtal där Sverige binder sig för
att inom vissa betydelsefulla delar av vår lagstiftning stifta lagar i enlighet
med EES. Lagrådet säger om detta att EES innebär en genomgripande för-
ändring i svensk rättsordning.
Vi kommer alltså att binda oss för att stifta lagar som följer EG:s. Det lär
gälla 1 500 lagar, som utskottet föreslår att vi bestämmer oss för i dag direkt.
Vem har överblick? Det är ca 14 000 sidor, sägs det. Sveriges rikes lag omfat-
tar ungefär 2 000 sidor. Men avtalet innefattar också att vi skall anta alla la-
gar som EG/EU tänker stifta i fortsättningen rörande den inre marknaden.
Formellt är det riksdagen som stiftar lagarna, efter beslut i den gemen-
samma EES-kommittén. Vi har också enligt artikel 127 rätt att säga upp hela
avtalet, men i praktiken är det naturligtvis mycket svårt att säga nej, lika
svårt som det är med skilsmässa när det finns många barn. Vad skulle det
betyda för svenskt näringsliv t.ex., om vi sade upp EES-avtalet?
Herr talman! Jag yrkar återförvisning till EES-utskottet för ytterligare be-
redning. Jag tycker att EES-utskottet borde ge riksdagens övriga utskott till-
fälle att yttra sig igen, nu när riksdagen är samlad, så att de kan ordna offent-
liga utfrågningar inom sina ämnesområden. Därvid kan man belysa myndig-
heters yttranden som nu har blivit offentliggjorda och som enligt uppgift var-
nar för EES-avtalets konsekvenser, alltså myndighetsrapporter som har varit
hemligstämplade.
Vi har uppenbarligen tid på oss. Schweiz skall folkomrösta och kan säga
nej den 6 december. I Holland kommer man förmodligen inte att besluta
förrän i januari. Så före den 1 februari blir det i varje fall helt klart.
I andra hand yrkar jag avslag på utskottets hemställan under moment 1,
om godkännande av EES-avtalet, om inrättande av en övervakningsmyndig-
het och andra EFTA-organ, samt på regeringens förslag om hur EES-avtalet
skall tillämpas i Sverige, alltså lag om EES. Det gör jag med anledning av
yrkande 1 i min motion E8.
Jag anser inte att utskottet har visat att EES-avtalets fördelar, i jämförelse
med de goda förbindelser vi har med EG i dag, uppväger EES-avtalets nack-
delar, när riksdagen binder svenska folket vid att följa en främmande rätts-
ordning.
Jag kommer också att yrka bifall till mina övriga motioner, under moment
13 för att vi skall behålla den kommunala självstyrelsen och inte sätta likhets-
tecken mellan statligt och kommunalt stöd till näringslivet.
Hans Gustafsson har gjort några utomordentligt viktiga inlägg i debatten,
tycker jag. I sitt första anförande sade han att han själv var bekymrad över
att den kommunala självstyrelsen delvis inskränks. Men, Hans Gustafsson,
lag om EES stiftar vi själva. Den är en tolkning av hur EES-avtalet skall
tillämpas i Sverige. När regeringen här säger att statligt stöd är lika med
kommunalt stöd, är det en tolkning som vi gör som inte är nödvändig. Vi
skulle inte behöva ha paragrafen, som jämställer statligt stöd med kommu-
nalt stöd, i lag om EES. Vi skulle kunna anta EES-avtalet utan att inskränka
kommunernas självbestämmanderätt i det här hänseendet. Jag vädjar därför
till Hans Gustafsson att överväga - vi har gott om tid på oss fram till sent på
kvällen - att instämma i återförvisningsyrkandet. Det kan hända att det finns
saker som vi här skulle kunna rätta till, som inte äventyrar EES-avtalet för
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
57
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
dem som vill ha det. En återförvisning tycker jag borde ligga i Hans Gustafs-
sons intresse.
Dessutom tycker jag att lagvalsregeln som finns med i lag om EES är helt
onödig. Jag instämmer i vad lagrådet har sagt. Det är således fråga om en
annan av mina motioner, som jag yrkar bifall till.
Herr talman! Jag hoppas att samtidshistorikerna noga undersöker hur det
gick till när riksdagen behandlade frågan om anslutning till EG:s rättsord-
ning. Det bör t.ex. rapporteras hur Miljöpartiet, Vänstern och Centerpartiet
kämpade i utrikesutskottet för att få in villkor för regeringens förhandlare,
så att vi t.ex. skulle kunna förbättra miljöreglerna i landet. De måste också
belysa på vilket sätt regeringen hemlighöll myndigheternas varningar, efter-
som det skulle störa förhandlingarna om de blev offentliga. Enligt min upp-
fattning är det precis tvärtom. Det skulle i stället ha hjälpt förhandlarna att
få till stånd undantag från EG:s regler, om de hade kunnat hänvisa till en
upplyst och stark opinion i landet.
Det är sant att regeringen har informerat här i riksdagen och genom grön-
böcker. Men man har bara lämnat ut uppgifter som man själv har ansett
borde komma fram. Såvitt jag förstår är det här ett brott mot offentlighets-
principen. Det får inte vara så att regeringen väljer ut vad som skall vara
offentligt och därmed anser att den har gett all information i ett ärende. En-
ligt vår offentlighetsprincip är myndigheternas alla handlingar offentliga.
Man skall själv kunna göra ett urval av vad man tycker är relevant.
Regeringen har engagerat hundratals människor i departement, EFTA-
delegation och referensgrupper. Det är riktigt. Men allt har varit hemlig-
stämplat. Gruppen för samråd med näringslivet har inte ens fört protokoll.
Samtidshistorikerna måste snabbt intervjua deltagarna. I annat fall kommer
vi aldrig att få veta hur låsningarna egentligen gick till.
Miljöpartiet, Vänstern och Centern ville att utrikesutskottet skulle ordna
offentliga utfrågningar under förhandlingarnas gång och belysa sådana här
problem. Socialdemokraterna ledde motståndet mot detta i utskottet. De
sade att riksdagen nu har gett förhandlingsmandat och att vi inte skall störa
förhandlingarna.
Ingen har gjort en systematisk avstämning av hur förhandlarna har lyck-
ats. Såvitt jag förstår har vi fått några få undantag från skyldigheter att ac-
ceptera allt som EG har godkänt. Men det rör sig bara om tidsbegränsade
övergångsregler. Vi får skydda oss mot asbest, kvicksilver, ozonnedbrytande
ämnen och batterier som är farliga för miljön, men det är som sagt bara tids-
begränsade övergångsregler. Vi har inte rätt att vara föregångare när det gäl-
ler bestämmelser för kemikalier. Vi måste invänta EG:s beslut. Detta är vad
vi binder oss för genom det beslut som vi diskuterar i dag.
Jag skulle sedan vilja vända mig till Ulf Dinkelspiel. Han är inte närva-
rande i kammaren, men han kanske lyssnar på debatten någon annanstans.
Vill statsrådet nu redogöra för hur förhandlarna har hållit sig till de villkor
som riksdagen har gett för förhandlingarna? Vill statsrådet nu redovisa på
vilket sätt EG har anpassat sig till oss? Man talar hela tiden om att man måste
ge och ta och att vi inte kan få alla fördelar. Men har EG ändrat någon enda
regel för att anpassa sig till EFTA-länderna? Jag vore mycket tacksam om
58
Ulf Dinkelspiel ville komma tillbaka till kammaren och göra en sådan redo-
visning.
Informationen var alltså styrd under de år som förhandlingarna pågick.
Sedan kom allt på en gång. Ingen fick tid att noga undersöka vad EES-avta-
let innebär. Remissinstanserna klagade i högan sky över att de hade för kort
tid på sig. Det är främst vid remissbehandlingen som regering och riksdag
kan få följderna av ett förslag klara för sig. Grupper som påverkas av avtalet
och som är sakkunniga inom olika områden -1.ex. kommunförbundet, hov-
rätter och lagrådet - skrev varnande yttranden till regeringen. De skrev: Av-
talet är unikt i sin omfattning. Det innebär en genomgripande förändring i
svensk rättsordning. Det blir oklart vilka regler som gäller i landet för en-
skilda, företag och domstolar.
Även behandlingen i riksdagen av denna stora fråga är anmärkningsvärd.
Propositionen lades fram på en klämdag, då vi inte hade arbetsplenum. Mo-
tionstiden gick ut en vecka efter det att riksdagen åtskiljts för sommaruppe-
håll. Riksdagens utskott sammanträdde under sommaren, när riksdagen
alltså inte var samlad, och tog ställning innan riksdagen samlades igen. For-
mellt justerade man sedan, men i praktiken tog man ställning innan riksda-
gen samlades. Detta har aldrig hänt tidigare i en stor fråga i Sveriges riksdags
historia.
Jag försäkrar att det är skillnad på riksdagsbehandlingen när riksdagen är
samlad och när den inte är det. När riksdagen är samlad kan partigrupperna
diskutera svåra frågor som kommer upp. Informella överläggningar i korri-
dorer och vid matbord betyder mycket för ställningstagandena. Debatter
med regeringsledamöter i kammaren kan anordnas för att ge klarhet. Mass-
media bevakar faktiskt riksdagen när den är samlad, men inte annars.
Avtalet innebär att riksdagen lovar att ca 1 500 rättsakter - det verkar inte
som om någon vet exakt hur många de är - skall införlivas med svensk rätt.
En del kommer i form av propositioner, och en del rättsakter tar myndighe-
terna över direkt utan riksdagsbehandling.
EES-lagarna skall vara överordnade svensk lag. En del EG-regler, direkti-
ven, kan vi omarbeta och införa i svensk lag som det passar oss. Det gäller
t.ex. banklagstiftningen i proposition nr 89. Man har en vanlig svensk pro-
cess kring det införandet.
Andra EG-regler däremot, de s.k. förordningarna, skall inkorporeras
med svensk rätt, dvs. bli gällande ordagrant i Sverige. Redan nu ser vi hur
bisarrt detta kan bli. Med proposition nr 107 skall detaljerade blanketter för
räkning av lokrörelser på bangårdar införlivas med svensk lag. Vi är vana
vid att myndigheter utformar blanketter och att de kan ändras om de blir för
tokiga. Här har blanketten fastslagits i lag, som vi är bunden till av EES-
avtalet. Vi måste gå igenom hela EG-EFTA-maskineriet för att ändra en
enda detalj i denna blankett.
I praktiken, om än inte formellt, är det ett grundlagsbrott att vi på det här
sättet lovar att följa lagarna. Om vi inte följer lagarna måste vi säga upp avta-
let. Riksdagen lovar således att lämna ifrån sig beslutanderätten över lagar.
Svenska folket kan då inte längre i allmänna val bli av med dem som i prakti-
ken beslutar om vilka lagar man måste följa i landet. All offentlig makt utgår
inte längre från folket.
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
59
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
60
Även andra grundlagsbestämmelser naggas i kanten. Det gäller t.ex. of-
fentlighetsprincipen och meddelarskyddet. Tryckfrihetsförordningen har
uppmärksammats. Enligt den får inte tidningar ägas av utländska intressen.
Frågan är om vi kan förhindra det - även om ett sådant ägande är grundlags-
brott - när vi genom EES-avtalet har antagit konkurrenslagen. Har vi då inte
själva begått brottet mot grundlagen? Hur kommer övervakningsmyndighe-
ter, EFTA-domstolar m.m. att döma i det fallet?
Herr talman! Jag yrkar på återförvisning av betänkandet till utskottet för
vidare beredning.
Skulle detta yrkande inte få tillräckligt stöd i riksdagen yrkar jag avslag på
utskottets hemställan. Jag yrkar också bifall till samtliga motioner som jag
har lagt fram i det här ärendet.
(Applåder)
Anf. 51 NIC GRÖNVALL (m) replik:
Herr talman! Jag vill först uttrycka en stor tacksamhet mot Birgitta Ham-
braeus för att hon nämnde det papper jag skulle ha viftat med. Därmed har
jag fått tillfälle att här medge att jag uppgav fel tidningsnamn. I det avseen-
det hade Birgitta Hambraeus rätt - det är Dagens Inudstri som har burit sig
så dumt åt.
Men den kritik som jag framförde i mitt inlägg tycks Birgitta Hambraeus
inte ha förmått att ta till sig, nämligen den att tidningsartikeln innehåller en
fullständigt felaktig information om den rapport som tidningen påstår sig re-
ferera. Den kritik jag riktade mot Birgitta Hambraeus var att hon använde
en så osaklig materia i sitt arbete här i riksdagen. Det är ett mått på värdet i
Birgitta Hambraeus argumentation att hon i debatten använder rubriker
som inte har någon täckning i verkligheten.
Det beklagliga är att Birgitta Hambraeus fortsatta inlägg inhöll en rad ex-
empel på uttalanden som visar att Birgitta Hambraeus uppenbarligen inte
har förstått ens hur denna fråga är strukturellt upplagd. Jag måste tyvärr
uppta tiden med att ge några exempel på detta.
Birgitta Hambraeus stora engagemang föddes ur hennes oro för den
svenska rättsordningen. Jag kände tidigt sympati med Birgitta Hambraeus
ansträngningar, men jag förlorade naturligtvis den känslan av sympati lika
snabbt som hennes argument förvrängdes.
I dag säger hon att vi i Sverige härefter är tvungna att anta alla de lagar
som EG/EU tänker stifta. Detta är inte rätt, Birgitta Hambraeus! För det
första finns i den EES-struktur som skapas en garanti för att ingenting blir
EES-rätt med mindre än att det har antagits av EES-kommittén. Vi har alltså
redan på det planet en spärr. För det andra är detta - som det har sagts om
och om igen i dagens debatt - ett folksrättsligt avtal, vilket gör att för det fall
nya lagar skall antagas, så skall de passera riksdagen. Detta är folkrätt - inte
överstatlig rätt, Birgitta Hambraeus. Det kan väl ändå vara på tiden att lära
sig det!
Birgitta Hambraeus säger att vi skulle kunna avstå från att ha med det stöd
som lämnas av kommuner till näringsliv och andra - vi skulle kunna plocka
russinen ur kakan och stryka bort kommunerna ur EES-avtalet. En princip
som jag tycker är skamfull är att plocka russinen ur kakan och låta andra
betala. Vi har accepterat att offentligt stöd skall bort ur näringslivet, och då
gäller det hela näringslivet.
Anf. 52 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) replik:
Herr talman! Jag vill först konstatera att talmännen har litet olika praxis,
och jag tycker att den praxis som den nu sittande talmannen tillämpar är den
mest sympatiska. Trots att jag inte nämnde Nic Grönvalls namn fick han re-
plik på mitt anförande. Det var helt tydligt för kammarens ledamöter att det
var mig Nic Grönvall åsyftade i sitt förra anföranden, men jag vägrades re-
plik av den då sittande talmannen, eftersom Nic Grönvall inte hade nämnt
mitt namn. Men det är utmärkt att Nic Grönvall och jag nu ändå får tillfälle
att debattera. Jag hoppas att denna praxis skall bli den förhärskande fram-
över.
Jag tror inte att Nic Grönvall vill förneka att om vi nu antar detta EES-
avtal, blir de 1 500 rättssatser som redan är beslutade, vägledande för den
fortsatta svenska rättskipningen. Det är riktigt att det sker en viss sållning -
Sveriges regering har vetorätt i den permanenta gemensamma kommittén,
varför det är möjligt att Sverige kan stoppa en del nya lagar och att man i
så fall måste omförhandla EES-avtalet. Men släpp för ett ögonblick detta
formalistiska sätt att se på det hela och håll med om att vi i praktiken blir
bundna att följa EES-lagarna och att lagstifta efter dessa. Det är ju det som
hela avtalet går ut på.
Det där med russinplockningen har jag aldrig förstått. Aldrig någonsin
kommer vi att få ett avtal som bara gynnar oss. Vi får detta avtal därför att
EG också gynnas av det. Vi har ett utmärkt samarbete till ömsesidig belåten-
het. EG-länderna skickar lika mycket varor till oss som vi skickar till dem.
Vi har alltså ett ömsesidigt handelsutbyte - ingen ger oss någonting som man
inte själv har nytta av att ge.
I Sverige är inte kommunerna detsamma som staten. Kommunerna är
egna juridiska personer. Den sortens juridiska personer finns, såvitt jag för-
står, inte i EG-staterna. Här har regeringen gjort en tolkning av en artikel i
EES-avtalet, där det i svensk översättning står att statligt stöd inte skall vara
tillåtet. Jag vet inte hur originaltexten lyder, men i den i Sverige gällande
EES-avtalstexten talas det alltså i denna artikel om ”statligt stöd”. Detta har
man tolkat så att det också skall gälla kommunalt stöd.
Kommunförbundet har opponerat sig mot detta, och jag tycker att det är
onödigt att vi övertolkar avtalet till vår nackdel. Vi måste vara masochister
i Sverige. Frågan är om man är det i de andra EG-länerna. Varför inte låta
något företag, något land eller någon kommissionär klaga på oss, om vi låter
den kommunala självstyrelsen vara kvar i Sverige? Varför bjuder vi på att vi
krånglar till det för kommunerna alldeles i onödan?
Anf. 53 NIC GRÖNVALL (m) replik:
Herr talman! Låt mig först undervisa en riksdagsledamot som är äldre än
jag i riksdagens debattordning. Om man har deltagit i debatten och befinner
sig kvar i kammaren, så har man replikrätt på efterkommande talare. Det
var den replikrätten som jag tilldelades av talmannen. Det är ingenting
märkvärdigt med det, och jag är säker på att det är denna praxis som gäller.
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
61
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
62
Birgitta Hambraeus kommenterade inte i sin replik den tidningsartikel
som det har ”viftats” med. Hon har gjort denna artikel till sin genom att
skicka runt den här i riksdagen och åberopa dess innehåll till stöd för sitt
politiska ståndpunktstagande i denna fråga.
Nu är min fråga: Har Birgitta Hambraeus läst det som artikeln handlar
om? Vet Birgitta Hambraeus om denna rubrik är sann eller lögnaktig? Jag
har i dag genom att läsa innantill ur den rapport som artikelförfattaren påstår
sig referera visat att rubriken är lögnaktig. Min fråga till Birgitta Hambraeus
blir därför: Vet Birgitta Hambraeus hur det förhåller sig med den saken? Är
det som står här sant eller är det lögn?
Birgitta Hambraeus fortsätter att tala om lagstiftningsbekymmer. I det
fortsatta lagstiftningsarbetet inom EES får vi delta i alla beredningskommit-
téer med våra egna experter. Vi kommer att kunna delta i det arbetet från
det ögonblick det startar genom initiativ i någon del i EES-strukturen. Vi
behöver alltså inte alls acceptera blinda skott från EG/EU, utan vi deltar
med egna experter och kan påverka utvecklingen från det allra första stadiet,
och vi kan sålla bort det vi inte klarar i EES-kommittén.
Anf. 54 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) replik:
Herr talman! Först vill jag ge Nic Grönvall rätt. Jag hade glömt att Nic
Grönvall enligt den ordning som gäller hade replikrätt oberoende av om han
var omnämnd eller inte. Jag vidhåller emellertid att vi borde ha den debatt-
ordningen här i kammaren att om en ledamot klart åsyftas utan att namnet
nämns, så skall den ledamoten ha rätt till replik. Jag anser alltså att talman-
nen borde kunna tolka gällande regler litet mer generöst. Det tror jag att Nic
Grönvall kan vara överens med mig om.
Nic Grönvall har hängt upp sig på rubriken till den artikel som jag kopierat
och skickat ut till riksdagens ledamöter. Det är emellertid inte rubriken utan
innehållet som är det viktiga.
Allt som sägs i artikeln kan väl inte vara osant. Nic Grönvall har valt att
ta upp andra saker som står i denna rapport. Vad jag pekade på var att Peter
Sutherland, som verkligen är en expert på detta område, menar att lagarna
är mycket svåra och att detta inte kommer att fungera utan att 38 punkter
åtgärdas. Det skulle förvåna mig om det var lögn. Jag tror inte att man på
Dagens Industri slarvar så till den mildra grad.
Jag sade att om de 1 500 lagar som redan finns och där allt beredningsar-
bete är färdigt har kommittéerna inte ett ord att säga, eftersom det finns med
i 1’acquis communautaire. Dessa lagar antar vi genom att nu anta EES-avta-
let. Vi blir då skyldiga att fortsätta att stifta våra lagar i enlighet med dessa
1 500 lagar.
Nic Grönvall väljer att berätta om den fortsatta processen. Det är möjligt
att vi där kommer att få ett marginellt inflytande. Det gäller kanske inte
minst Nic Grönvall som blir Sveriges kommissionär och skall övervaka om
alla följer det som är syftet med dessa lagar. Vi skall emellertid hoppas att vi
här får ett tillfredsställande inflytande.
Men när det gäller de redan stiftade lagarna måste vi tydligen följa de som
finns. Mats Odell har lagt fram en proposition, nr 107, om hur vi nu måste
ta över en förordning ordagrant. Jag har motionerat om avslag på propositio-
nen. Det skall bli intressant att se om man i behandlingen säger att vi mycket
väl skulle kunna avslå propositionen trots att det gäller en förordning, efter-
som vi ju fortfarande är helt fria att stifta våra lagar och alltså kan bestämma
oss för att inte anta den propositionen. Jag undrar om diskussionen blir så-
dan. I så fall har jag haft fel.
Anf. 55 KARIN FALKMER (m) replik:
Herr talman! Jag begärde replik med anledning av att Birgitta Hambraeus
framhöll hur viktigt det var med en upplyst och stark opinion. Jag undrar då
om Birgitta Hambraeus gör anspråk på att företräda denna upplysta och
starka opinion. I så fall blir jag bekymrad.
Birgitta Hambraeus sade i inledningen av sitt anförande att svenska före-
tag och svenskt näringsliv redan i dag har del av alla gottigheterna i EES-
avtalet. Detta är inte sant! Vi har ett frihandelsavtal för industrivaror, men
EES-avtalet omfattar förutom detta tjänster, kapital och offentlig upphand-
ling. Dessutom kan det förekomma handelshinder av teknisk art, och det är
ju detta som så mycket av EES-reglerna handlar om, nämligen att man ge-
nom standardiseringsarbetet ser till att tekniska handelshinder försvinner.
Att detta EES-avtal har en väldigt stor betydelse för vårt näringsliv tycks
ändå ligga någonstans i Birgitta Hambraeus bakhuvud. Efter ett tag i sin ar-
gumentering, när hon har kommit så långt att hon börjar tala om vad som
inträffar när vi har ett EES-avtal och hon kommer fram till att detta är upp-
sägningsbart, då säger hon bekymrat, ordagrant: Vad skulle det betyda för
svenskt näringsliv om vi säger upp EES-avtalet?
Det är inte fråga om 1 500 lagar. Det är EES-regler. Det är olika direktiv.
I det beslut vi fattar i dag handlar det om 11 lagar. Före ikraftträdandet kom-
mer Sveriges riksdag att fatta beslut om ytterligare 25-30 lagar. För övrigt
handlar det om väldigt många föreskrifter, som vi redan har i Sverige. Det är
föreskrifter som i dag ligger på myndighetsnivå och som även fortsättningsvis
skall ligga på myndighetsnivå. Hela resonemanget om att vi köper 1 500 la-
gar rakt av är en överdrift.
Jag undrar om Birgitta Hambraeus inser vad frågan om samarbete inne-
bär. Om man tillsammans med ett antal andra länder kommer överens om
att göra upp ett avtal, måste man ju i rimlighetens namn sedan följa detta
avtal. Självfallet kan inte ett land diktera allting i en överenskommelse. Man
måste ju se till helheten och värdet av det här EES-avtalet för Sverige, för
oss svenskar, vår ekonomi och vår välfärd.
Anf. 56 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) replik:
Herr talman! Karin Falkmer kan vara helt lugn. Jag anser mig ingalunda
företräda en stark och upplyst opinion.
För det första är opinionen inte upplyst. Så mycket har nämligen varit
hemligstämplat under så lång tid att opinionen inte har hunnit sätta sig in i
dessa frågor. Det är en av mina poänger.
För det andra gör jag mig aldrig till företrädare för någon. En folkrörelse-
person agerar inte på det sättet.
Karin Falkmer var mycket upprörd över att jag ansåg att alla gottigheter
redan fanns. Jag har aldrig påstått detta, inte heller att alla fördelar eller alla
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
63
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
aspekter finns med. Vad jag har sagt är att man i betänkandet på s. 11 och
12 räknar upp många av de fördelar som brukar åberopas som EES-avtalets
frukter, och detta är fördelar som vi redan har.
Skillnaden är alltså att vi nu, innan vi har antagit EES-avtalet, fortfarande
själva bestämmer över våra egna lagar. Sverige samarbetar som fri stat med
andra länder och tar över bestämmelser som vi själva väljer att ta över. Det
är skillnaden. Självfallet finns inte alla aspekter med här, men tillräckligt
många finns ändå. Jag undrar om de få tilläggen - som det dessutom råder
delade meningar om ifall de verkligen är fördelar - uppväger nackdelarna
med att rusa in i EES-avtalet.
Karin Falkmer sade också att alla de 1 500 rättsreglerna som vi skall ta
över från EG inte är lagar. Det är säkert riktigt. Jag är också mycket bekym-
rad över att en hel del saker över huvud taget inte kommer upp på riksdagens
bord. I stället är det myndigheterna som direkt kommer att tillämpa dessa
regler, de regler som vi här antar utan att veta vilka de är.
Vad händer om en sådan myndighetsföreskrift i själva verket strider mot
en lag som riksdagen har stiftat? Lagrådet har ju redan varit inne på att det
kommer att bli väldigt oklart vilka rättsregler som gäller. Myndigheterna
kommer ju ofta med föreskrifter som enskilda och företag måste följa. Om
de då säger att en föreskrift är en EES-regel som har antagits och en enskild
som drabbas säger att den lag som Sveriges riksdag har stiftat säger på ett
annat sätt, måste alltså efter vad jag förstår, om vi utgår från EES-avtalet
som det ser ut nu, myndigheten ha rätt att hävda att man har rätt att be-
stämma, eftersom man följer EES-avtalets föreskrifter och riksdagen har be-
slutat att alla de 1 500 rättsakterna skall gå före svensk lag.
Anf. 57 KARIN FALKMER (m) replik:
Herr talman! Det var befriande att höra att Birgitta Hambraeus inte anser
sig företräda en upplyst opinion. Men bekymret är ju att det som Birgitta
Hambraeus för fram i debatten kommer ut i massmedia och blir någon form
av ”sanning” i debatten. Jag menar att Birgitta Hambraeus i det samman-
hanget har ett stort ansvar för hur den här debatten förs. Det är inte rimligt
att gå ut och påstå saker och sedan säga att man inte företräder någon upplyst
opinion. Man måste ju litet grand ta ansvar för vad det ärman håller på med.
Birgitta Hambraeus säger att vi skickar lika mycket varor till EG som EG
skickar till oss, men det är ju fel. Vi skickar över 70 % av våra varor till EG.
Om EG skulle skicka över 70 % av sina varor till oss skulle vi dränkas.
Många av de fördelar som svenskt näringsliv får genom EES-avtalet har
vi redan, säger Birgitta Hambraeus. Ja, visst har vi fördelar i och med att vi
har ett frihandelsavtal för industrivaror, men som jag sade så omfattar EES-
avtalet så mycket mycket mer, som ger oss mycket mycket bättre villkor.
Sedan något om de 1 500 reglerna. Vi har i dag en ordning som innebär att
myndigheter fattar beslut om vissa regler. Vi har olika beslutsnivåer. La-
garna stiftas i denna kammare, och det skall ske också i fortsättningen. Jag
undrar om Birgitta Hambraeus med sitt resonemang menar att vi skall låta
alla myndigheters föreskrifter passera riksdagens utskott och sedan bli före-
mål för beslut i kammaren. Då säger jag: Bevare mig väl för det! Vi har till-
räckligt mycket jobb ändå.
När det handlar om lagar är det riksdagen och ingen annan som bestäm-
mer. Att påstå att en myndighet kan tillämpa föreskrifter som sätter sig på
Svea rikes lagar är därför inte heller något som stämmer överens med san-
ningen.
Anf. 58 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) replik:
Herr talman! Det sista som Karin Falkmer sade var väldigt intressant. Jag
måste ärligt erkänna att jag inte kan avgöra hur det är med det här. Jag läser
EES-avtalet efter bästa förstånd och försöker tränga in i det. Karin Falkmer
säger själv att en hel del av de 1 500 rättsakter som vi nu antar - vi antar
dem, det är vi överens om - kommer att ligga till grund för myndigheternas
föreskrifter. Samtidigt har vi en lagvalsregel i Lag om EES som säger att vi i
händelse av en tolkningstvist skall rätta oss efter EES-reglerna, eftersom de
tar över svensk lag. Då kan det ju hända att en myndighet kommer att följa
en EES-regel men att myndigheten tolkar en lag på ett sätt som vi aldrig hade
tänkt oss. Myndigheterna måste ju följa Svea rikes lagar.
Vi har inte möjlighet att ändra på lagen. Människor ringer till oss och frå-
gar om vi verkligen har antagit en sådan här konstig lag. Men vi har ingen
möjlighet att ändra lagen och säga att myndigheten inte längre kan bete sig
som den gör. Om vi skulle göra på det sättet går vi emot EES-avtalet.
Det här är precis lika invecklat som det låter. Jag tycker verkligen att en
återförvisning skulle vara riktig.
Det är alldeles riktigt som Karin Falkmer säger, att det naturligtvis inte är
enbart varuutbytet som EES-avtalet handlar om; men det gör inte heller det
nuvarande avtalssystemet med EG. Vi har både frihandelsavtalet och många
andra avtal med EG som vi har skrivit under därför att de gynnar oss båda,
utan att vi därmed har antagit en massa lagar in blanco. Det är det som är
skillnaden. Som det är nu har vi fortfarande rätt till självbestämmande, men
om vi går in i ett EES-avtal blir vi - kanske inte formellt men i praktiken -
bundna att följa det.
Karin Falkmer talar om ansvar. Jag menar att det verkligen är oerhört vä-
sentligt att man känner ansvar för vad man säger här i kammaren. Man skall
hålla sig till sanningen så långt man någonsin förmår. Jag strävar faktiskt ef-
ter det. Det här är en svår materia och ett stort ämne. Det är just därför jag
tycker att vi skall återförvisa det. Vi har bara haft kort tid på oss att sätta oss
in i detta. Det är ju först nu som debatten har kommit i gång så att man kan
lyssna på många insatta personer.
Jag är övertygad om att om massmedia skriver något om vad jag sagt har
de tillräckligt omdöme för att avgöra när jag har fog för mina påståenden,
och om jag skulle ha råkat säga något som det inte finns anledning att publi-
cera.
Andre vice talmannen anmälde att Karin Falkmer anhållit att till protokol-
let få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 59 HANS GUSTAFSSON (s) replik:
Herr talman! Birgitta Hambraeus tyckte att jag kunde stödja hennes åter-
förvisningsyrkande. Jag måste göra Birgitta Hambraeus besviken och säga
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
5 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 26
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
66
att jag inte kan göra det. Orsaken är att återförvisningen inte löser ett enda
problem men skapar många nya. Det finns därför ingen anledning att stödja
det yrkandet. ■
Så till frågan om huruvida det kommunala stödet kan likställas med statligt
stöd och om det bör ingå i lagen. Jag tycker att det finns goda skäl att likställa
dem. Det har inte att göra med vad som står i lagen utan det har att göra
med hur verkligheten ser ut. Kommun och stat är så sammanflätade med
varandra i de nordiska länderna att det inte går att skilja åtgärderna mellan
de olika enheterna. Det är en ganska orimlig tanke att man skulle kunna
dra sig undan sina förpliktelser genom att flytta huvudmannaskapet mellan
kommunal verksamhet och statlig verksamhet. Jag tycker att EES-utskottets
skrivning är alldeles korrekt. Det finns goda sakskäl för detta oavsett om det
nu hade varit nödvändigt att göra det i det här sammanhanget eller inte.
Min tveksamhet inför kommunernas situation har egentligen inte att göra
med innehållet i det kommunala stödet. Jag är övertygad om att vi kommer
att få rätt att ge det stöd vi behöver i våra stödområden. Min tveksamhet har
att göra med att man inför en laglighetsprövning som är ny i förhållande till
kommunallagens regler om överklagande av kommunala beslut. Det är jag
tveksam till, men är, som jag tidigare har sagt beredd att godta det.
Birgitta Hambraeus tog upp frågan om vad som sagts i olika remissinstan-
ser angående grundlagsenligheten med ett EES-beslut. Remissinstanserna
framförde det i ett tidigt skede över en promemoria. Sedan ändrade man i
lagrumsremissen och sedan har man anpassat sig i propositionen. Ändå
kvarstod en hel del frågetecken, bl.a. för mig som har suttit i KU och är in-
tresserad av de här frågorna.
Jag föreslog i EES-uskottet att vi gemensamt med KU skulle kalla till en
öppen utfrågning om detta. Det gjorde vi. Då var en hel del av dem som
hade avgivit de kanske skarpaste yttrandena inbjudna. Vid denna öppna
hearing konstaterades från närvarande specialister på statsrätt och juridik
att EES-avtalet stod i överensstämmelse med den svenska grundlagen. KU
har sedan följt upp detta i sitt yttrande. Därmed tycker jag att den frågan
verkligen har fått en allsidig och sakkunnig belysning, och vi kan känna oss
trygga för att vi inte har trängt oss alltför tätt inpå den svenska grundlagen.
Anf. 60 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) replik:
Herr talman! Jag riktade min vädjan till Hans Gustafsson, eftersom han
påpekade att han var bekymrad över att kommunernas självbestämmande-
rätt inskränktes. Det blir mycket byråkrati för kommunerna. De måste an-
mäla till regeringen allt de företar sig i näringslivet. Regeringen måste, vad
jag förstår, inhämta Nic Grönvalls och andras omdöme, om det som kommu-
nerna tänker göra är lagligt enligt EES. Allt detta borde vi kunna slippa ge-
nom att stryka den paragrafen i Lag om EES. Vi kan anta EES-avtalet utan
att ha med den paragrafen i Lag om EES.
Låt då någon klaga! Jag har svårt att tänka mig att man plötsligt, för att
kringgå bestämmelser, skulle bemyndiga kommunerna att med skattemedel
göra saker som man inte får göra i dag. Då finns det ju all anledning att klaga
på det. Jag tror alltså att den paragrafen kan strykas.
När det gäller grundlagsenligheten gör juristerna uppenbarligen olika
tolkningar. Advokaten Percy Bratt har alldeles nyligen skrivit i en artikel:
”Något stöd för uppfattningen att det skulle medges undantag för just grund-
lagsregler när det gäller kravet på att EES-rätt skall gå före svensk rätt finns
inte.” Det är alltså hans uppfattning. Andra jurister har haft andra uppfatt-
ningar. Sedan återstår det att se hur EG-domstolarna och EFTA-domstolen
kommer att bedöma detta, om vi har rätt att hävda vår grundlag, eller om
det blir omförhandlingar och om EES-avtalet i så fall sägs upp.
Anf. 61 HANS GUSTAFSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tycker inte att den del av EES-avtalet som berör kommu-
nerna är bra. Jag tycker att det innebär en viss inskränkning av den kommu-
nala självstyrelsen och krångel på vissa områden. Men situationen är ju så-
dan att man inte kan plocka ut det man tycker är bra och förkasta det man
tycker är dåligt, utan man måste göra en avvägning. Det har jag gjort och
funnit att fördelarna överväger.
När det gäller frågan om grundlagsenligheten med EES-beslutet är det
självklart att det finns olika meningar mellan olika jurister, liksom i alla
andra yrkesgrupper. Vi har eftersträvat att vid den här utfrågningen samla
de främsta experter vi anses ha i landet när det gäller grundlagsfrågor. Vi
hade också kallat den främste opponenten, dvs. presidenten för hovrätten i
Skåne, som i inledningsskedet gjorde det skarpaste yttrandet när det gällde
grundlagsfrågorna. Han konstaterade vid denna öppna utfrågning att med
den ändring som gjorts i propositionen, som tog hänsyn till vad som hade
framförts, fanns inte något motsatsförhållande till grundlagsenligheten. Jag
tycker att vi i utskottet verkligen har försökt att utan förutfattade meningar
klarlägga denna fråga.
Anf. 62 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) replik:
Herr talman! Hans Gustafsson säger återigen att man inte bara kan välja
det som är bra och inte ta med allt - russinteorin, alltså. Det råkar vara så att
Sverige är ett av de få länder på jorden där kommunerna är självständiga
juridiska personer, som vad jag förstår också grundlagsskyddat har en viss
självbestämmanderätt. Vi är alltså unika på den punkten.
När det då står i avtalet att det finns starka begränsningar när det gäller
statligt stöd kan jag inte förstå att vi skall tolka det som om det skulle gälla
även kommunalt stöd. Vi har själva begränsat det i kommunallagen. Kom-
munerna är ju ingalunda fria. Det råder stor enighet om att man inte skall
stödja en massa företag hur som helst. Jag har svårt att förstå varför vi skall
dra in kommunerna i denna byråkrati när vi inte behöver göra det.
Något annat som blir krångligt för kommunerna är den offentliga upp-
handlingen. Det kan säkert vara bra för stora svenska företag att få del av
offentlig upphandling i Europa, om det nu fungerar. Peter Sutherland kan-
ske kommer att få rätt i att det aldrig - åtminstone inte förrän mycket långt
fram i tiden - kommer att fungera. Men hur blir det för kommunerna som,
vid upphandling över en kostnad på 1,5 miljoner kronor när det gäller varor
och ca 37 miljoner kronor när det gäller anläggningar, på främmande språk
och med internationell upphandlingsteknik-vilken är mycket sällsynt här i
Sverige - måste lämna ut våra projekt till internationell upphandling, för att
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
67
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
68
därefter vara tvungen att anta det lägsta anbudet - inte det för kommunen
mest fördelaktiga anbudet, som sägs i vårt antagande av kommunala upp-
handlingsreglementen?
Eftersom propositionen om en lag om offentlig upphandling nu föreligger,
kommer jag förmodligen att motionera om detta. Vi har inte haft en sådan
tidigare. Varför skall vi lägga bördor på kommunerna, öka byråkratin och
öka krånglet i landet? Det är så onödigt att bjuda på detta alldeles i onödan.
Precis som Gustav Vasa sade ”Svenskarna äro snara att samtycka och sena
att utrannsaka” tycker jag att vi faktiskt borde utransaka betydligt mer, in-
nan vi i onödan samtycker till saker som är till vår nackdel.
Andre vice talmannen anmälde att Hans Gustafsson anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 63 LARS SVENSK (kds):
Herr talman! Jag dristar mig till att inleda mitt anförande med att säga att
det förefaller att vara med EES-avtalet som med tandvärk. En dag så finns
det där, och vi måste ta ställning till hur vi skall göra. Vi kan naturligtvis
tänka bort värken och låtsas att den inte finns eller göra något aktivt, som
att gå till tandläkaren. Det finns även en tredje variant, nämligen att i elfte
timmen ringa och säga att man av någon anledning vill skjuta upp besöket.
Att gå till tandläkaren både kostar pengar och är smärtsamt. Vi gör det ändå
i förvissning om eller i tro på att det på sikt är den bästa lösningen.
När det gäller det nu förestående EES-avtalet är jag förvissad om att det
finns saker som både kan smärta och kan kosta. Under beredningens gång
har jag emellertid inte funnit något som i sak skulle förändra den grundsyn
på EG och på EES-avtalet som vi Kristdemokrater har gett uttryck för i olika
sammanhang.
Det mobiliseras på sina håll ett starkt motstånd mot EG och mot det nega-
tiva i integrationsprocessen mot EG som EES-avtalet innebär. Alternativen:
enbart ett nordiskt samarbete, ett samarbete med länderna utanför EG, eller
ett samarbete med hela världen skulle vara mer attraktivt, dvs. möjlighe-
terna att göra något positivt av det icke existerande samarbetet skulle vara
större än möjligheten att kunna göra något positivt av det redan existerande.
Förespråkarna för ett närmande till EG och de personer som hälsar EES-
avtalet med välvilja finner vi främst inom näringslivet och inom exportindu-
strin. Skeptikerna återfinns främst bland de personer som inte har ett Euro-
paberoende som villkor för sin förvärvsinkomst - det finns kanske en logik i
det. Den senaste kritiken mot avtalet är den snabba behandlingen. Jag har
visst förståelse för den kritiken. Det har gått fort och materialet som vi har
att behandla är omfattande. Någon överraskning kan det ändå inte vara
fråga om. Förhandlingsprocessen har pågått i ett antal år.
Det här är en viktig fråga, men enheten har ändå varit stor i riksdagen om
avtalets fördelar. Av den anledningen har också arbetet främst inriktats på
att lotsa den här textmassan genom byråkratin. Jag ser också här en av för-
klaringarna till att vi fått det här omtalade gapet mellan riksdagen och folket
utanför huset. Det rör sig om 129 artiklar, 49 protokoll, 22 bilagor och 1 500
rättsakter, som nogsamt påpekats. Frågan är bara hur mycket mer vi skulle
lära oss om vi fick några månader extra för inläsning. Att säga vänta är ett
annat sätt att säga nej på.
I EES-avtalet talas det om de fyra friheterna, och den fria rörligheten för
personer lyfts fram som ett av de viktigaste inslagen. Friheten att få röra sig
fritt, att få känna gemenskap med andra kulturer och folk är inte bara värde-
full utan också ett livsvillkor för att kunna bevara freden i ett genom histo-
rien sargat Europa. Krig bygger på fruktan, fruktan för varandra och för na-
tionalistiska särdrag, som gör att grupper sätter sig över andra grupper och
att nationer lägger under sig andra nationer.
Man talar om ”dom där”-folken, folket ute i Europa som kommer hit för
att leva på vår välfärd, som tar våra jobb och som för med sig knark och
elände, om vi godkänner EES-avtalet. Vi präktiga svenskar har ju byggt upp
ett paradis, som vi skall ha för oss själva. Vi talar emellertid inte om att vi
har kunnat bygga upp vår välfärd tack vare att vi klarat oss från de två se-
naste krigen, vilka förött resten av Europa. Vi talar inte om den syn som
man på många turistorter har på oss svenskar. På många håll i alpländerna
säger man: Gud bevare oss för svensken. Vi talar inte heller så mycket om
den arbetslöshet som nu ökar i Sverige, trots att vi står på egna ben utanför
EG.
Vi borde tala mer om att den som inte kan känna solidaritet i smått inte
heller kan känna solidaritet i stort. Känner vi främlingskap med Europa, hur
skall vi då känna mot resten av världen?
Herr talman! Det är många som fruktar ett starkt Europa. Själv fruktar
jag mer ett Europa i upplösning. Historien har ju lärt oss att en värld i upp-
lösning är den bästa grogrund för despoter.
Fri rörlighet av varor och tjänster betyder också ökad rörlighet. När det
gäller ökad rörlighet för personer visar erfarenheterna från EG att den fak-
tiska rörligheten på arbetsmarknaden inte är så stor.
När det gäller fri rörlighet för varor så kommer vi att få ett ökat transport-
arbete som, framför allt på vägsidan, inte är till nytta för miljön. Många kriti-
ker menar att det är ett tillräckligt skäl för att säga nej till EES-avtalet. Om
vi förlänger konsekvenserna av ett sådant resonemang räcker det inte att
bara se på avtalet, utan vi måste också fråga oss om vi utifrån miljösynpunkt
har råd med glesbygder, eftersom vi inte har råd att bygga järnvägar dit -
eller om miljön har råd med Sverige.
Vi har ett avståndshandikapp till övriga Europa på ca 70 mil. Vi köper
exempelvis volfram från Kina, kobolt från Zaire och skrot på den öppna
världsmarknaden. Vi tar hit det till Sverige, vi förädlar det, varefter vi expor-
terar 90 % därav igen. I konsekvensens namn bör vi också fundera över hur
vi skall göra med vår tunga industri.
EES-avtalet är ett europeiskt ekonomiskt samarbetsavtal som beräknas
ge Sverige ökad tillväxt. Att stå utanför betyder inte att vi stannar kvar på
nuvarande välfärdsnivå, en nivå som vi redan får allt svårare att försvara och
som förmodligen kommer att sjunka än mer.
Vi borde i stället fråga oss: Vad skall vi göra med tillväxten? Jag menar att
vi med den skall klara försörjningskvoten, som blir allt besvärligare. Med
våra trygghetssystem krävs det faktiskt en ökad tillväxt. Vi skall även an-
vända tillväxten till att komma till rätta med de negativa konsekvenserna,
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
69
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
70
exempelvis den ökade rörligheten pä varusidan, genom att satsa på ökad
forskning kring miljövänliga transportslag och genom att arbeta för en tran-
sportoptimering utifrån miljöns villkor. Vi skall även använda den ökade till-
växten till att sänka den skuldbörda som u-länderna har till oss i-länder.
Med EES-avtalet kommer vi in i ”förmaket” till EG. Vi fär erfarenhet av
en harmoniserad lagstiftning och av vilka positiva och negativa förändringar
som det innebär. Det ger oss ett unikt instrument för att känna på hur det
blir inom EG.
Skulle förändringarna bli för stora, och skulle det uppdagas dolda förplik-
telser, som har ”mörkats” i EES-behandlingen, vilket kritikerna framför, är
det en värdefull erfarenhet som vi kan bygga vidare på när vi skall ta ställning
till EG om några år. Det går faktiskt att säga upp avtalet.
Herr talman! Det är mycket fråga om tro och misstro. Tror vi på ett enat
Europa? Tror vi på att det ligger ett värde i att människor och nationer sam-
arbetar? Tror vi på att den inre marknaden ger oss ett ökat handelsutbyte
och en ökad tillväxt? I så fall skall vi inte börja processen med att säga nej
till avtalet.
Anf. 64 IAN WACHTMEISTER (nyd):
Herr talman! Det är mycket bra jobbat av Hadar Cars i utskottet. Det är
duktigt av den för närvarande frånvarande Ulf Dinkelspiel. Vi har fått höra
om Europas största avtal - störst inte bara för oss utan också för EG - och
vi har behandlat detta i Europas största riksdag, med 349 personer, som ald-
rig är här, i varje fall inte på en gång.
Herr talman! Jag är alltså nr 15 av 55 talare, och vi har nu hållit på i fem
timmar. Leden glesnar. EES var ett mycket hett ämne och föranledde en
uppskattad och intressant debatt, som nästan fyllde kammaren -jag undrade
vad som hade hänt. Det var den 18 november 1992 kl. 9. Debatten verkade
ganska intressant kl. 10, och kl. 11 var det ungefär som vilken debatt som
helst. Kl. 12 var lunchen viktigare än EES-avtalet.
Det är antingen fel på EES eller på EES-debatten. Det kan också vara fel
på riksdagens metod att debattera. Det är precis vad jag tror, eftersom vi här
debatterar frågor när de redan är avgjorda. Det kan vara bra att veta för er
som iakttar detta. Vi kör bara en liten snygg show som avslutning, där Bir-
gitta Hambraeus talar om var hon står - precis som om det skulle vara någon
överraskning.
Allt har behandlats. Alla knapptryckare är klara. Allt är laddat för den
dramatiska omröstningen, som sannolikt kommer att äga rum vid midnatt,
om vi håller det här tempot.
Här har t.o.m. skymtat en och annan partiledare. En av dem gick in och
därpå ut igen - det var herr Werner. Andra är inte här över huvud taget för
sådana här struntsaker. Men vi skall ge en stjärna till statsministern, som
med sin närvaro har hedrat denna tillställning, och även till några andra som
varit här.
Man kan hoppas att den debatt som förs i dag gör någon nytta - den gör
ingen nytta vad gäller omröstningen - och det är att det blir en saklig Europa-
debatt ute i Sverige.
Jag får här en känsla av att debatten är vänstervriden på ett ovanligt sätt.
När jag har lyssnat till diskussionerna har jag kommit fram till att Sverige
har två saker att välja mellan: antingen Europa eller Gudrun Schyman. Jag
tycker för min del att valet låter ganska enkelt.
Vpk, som det hette en gång i tiden, har alltid varit emot det demokratiska
Europa. K var det förvisso, P vet inte var det är just nu, och V är det ju. Det
enda som förvånade mig i debatten var att Gudrun Schyman inte begärde
replik på sin partikamrat Lars Bäckström, men hon kommer väl att göra det
på mitt anförande.
Det var också en annan sak som var rätt intressant. Ulf Dinkelspiel talade
om fotboll. Det skulle han aldrig ha gjort - han spelar inte fotboll - för han
fick ett gult kort av talmannen med en gång. Tänkte ni på det? Sedan förkla-
rade han för kammaren att EES-avtalet är som ett äktenskap, möjligen utan
att tänka på att många även i denna ärorika församling har varit gifta ett par
gånger. Kanske han menade någonting med det han sade.
Vi lever i en värld, och det är dags att dra slutsatser av detta obestridliga
faktum. Vi har under lång tid stirrat på vår egen navel. Vi har fördömt, för-
manat och förvånat hela vår omvärld, men mycket sällan deltagit, aldrig tagit
ställning för att delta - det var mycket länge sedan. Det har varit Sveriges
politik, men det kan det inte bli i framtiden. Vi gömde oss bakom järnridån,
dvs. vi hade den som ursäkt för att inte ta ställning. Men nu är vi där, och vi
måste ta ställning. Vi måste besluta oss för vad vi skall göra framöver.
Här har påpekats att 73 % av vår handel sker med Europa, med den del
av världen som EES-avtalet omfattar. Vi kan också konstatera, även om vi
tyvärr inte har någon Europakarta här i stället för den fantastiska bonaden,
att vi lever i Europa, att vi är européer och att vår historia är europeisk.
Själva Europatanken är god, därför att det gäller att undvika fortsatta krig.
Ibland är det bra att se på alternativet. Vad tror ni om alternativet med
randstaten Sverige, som skulle stå ensam? Hur ser ni det ur säkerhetssyn-
punkt, ur militär synpunkt m.m.? Till vem skulle vi då ropa på hjälp? Vi tror
ju alltid att andra skall hjälpa oss. Självfallet kommer Europa att samordna
sitt försvar, och varför skulle inte Europa försvara sig? Det hör inte direkt
till debatten i dag, men det ligger i frågans förlängning. Och varför skulle
inte Europa ha en militärmakt? Tanken är absurd. Vem skulle skydda Euro-
pas fortbestånd om länderna inte gjorde det själva? Det skulle bli en koloss
på lerfötter. Det kommer givetvis inte att bli så.
Miljön skall man värna och vårda, och det fina med det häf är att vi kom-
mer att tvingas att tänka rätt och att satsa rätt, där pengarna ger mest. Även
där måste vi blicka ut över ankdammen och se någonting annat. Vi kan t.ex.
inte fortsätta att exportera den högsvavliga oljan, som vi gör i dag. Vi är
ju duktigast i världen, och därför använder vi lågsvavlig olja. Vi exporterar
restoljan, som har extra hög svavelhalt, så att någon annan, som inte har
några reningsanläggningar, kan bränna upp den. Ändå slår vi oss för bröstet
därför att vi är bäst i världen. Så småningom kan vi inte lura någon, kanske
inte ens oss själva - men det är väl att hoppas för mycket.
Vi kommer att tvingas att göra en nyttig översyn av de kedjebrevsreformer
och ofinansierade löften som politiker i Sverige har varit specialister på. Vi
ger oss själva förmåner, som vi säger att våra barn skall betala. I och med
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
71
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
72
den fria rörelsen av arbetskraft och människor i Europa, kommer man att
tvingas se över det här, och det blir nyttigt.
Hur är det då med kvinnorna? Det är många kvinnor som har talat här,
framför allt länge, men inte så mycket om kvinnor. Därför skall jag göra det,
eftersom jag är riksdagens mest feministiske man - eller om det var minst.
Jag har inga problem med franska kvinnor. De som har en mer imperialistisk
kvinnosyn och vill styra hela världen kan möjligen börja med halva världen
och försöka påverka de europeiska kvinnorna. Genom att vi går med i
Europa finns denna utomordentliga möjlighet för kvinnopartiet, Gudrun
Schyman m.fl. Europa bjuder in till allt detta på en gång - är det inte fantas-
tiskt?
Det handlar mycket om attityder. Det handlar om hur vi ser på oss själva
och på vår framtid. Vi talar ofta i Sverige om att det finns problem. En del
barn förväxlar ofta problem med eksem, som kliar, eftersom de vuxna jämt
har så mycket problem. Om vi i stället för problem skulle se möjligheterna,
finns det fantastiska sådana. Det är det vi måste uppehålla oss vid nu fram-
över, dvs. vilka möjligheter och vilka visioner vi har, i stället för att tala om
vad som är så farligt - det kommer några tyskar, som är feta, och fransmän-
nen är konstiga, osv. Det förvånar mig att det är så få politiker bland de
människor - det finns många i landet - som är positivt inställda till framtiden
och till förändringar.
Det är nyttigt för oss att inse att tåget har gått, dvs. att själva Europa finns
och att det finns avtal. Vi har en tendens att säga att de inte har frågat oss
om lov. Men nu behöver inte alla länder fråga Sverige om lov, utan de gör
saker alldeles själva. Det är alltså på gång. För vår del handlar det om huru-
vida vi skall vara med, om riksdagsman Karlsson i Skara och jag skall köra
tåget tillsammans med några andra, eller om vi skall hänga i nödbromsen
längst bak och säga att det går för fort och att vi inte vill vara med. Tåget går.
Till er som är så rädda vill jag säga att vi kan återkomma till äktenskap,
förlovningar, skilsmässor och allt vad man har talat om. Det här är ett avtal
med ett års uppsägningstid. För mig är det egentligen den största svagheten
med avtalet, men det kan vara en stor tröst för Birgitta Hambraeus - vars
namn jag nu nämnde, så att hon kan hoppa upp och köra ett par varv till
enligt riksdagsordningen.
En fråga som jag har saknat mycket är våtsnuset. Jag förstår inte hur
denna debatt hittills har kunnat klara sig utan våtsnuset, som är en av de
större frågorna över huvud taget i Sverige. Jag tror inte att den frågan blir
lika stor i Sveriges riksdag som alkoholfrågorna. Såvitt jag vet finns det näm-
ligen inte lika många våtsnusare som alkoholproblematiker och nykterhets-
fanatiker här. Själv snusar jag endast norr om polcirkeln, och det tänker jag
fortsätta med så länge jag har lust.
Sedan går jag över till en negativ sak med Europaanknytningen. Det har
inte att göra med EES-avtalet eller med EG, utan det har att göra med Sve-
rige.
I dessa tider när man klarar sig bäst om man, som min bänkkamrat Stig
Rindborg, är konkursadvokat - han har haft så mycket att göra mellan var-
ven att han knappt hunnit komma hit - är det viktigt vad vi gör i vår ekono-
miska politik. Vi skyller mycket av det vi gör på Europa och EG. De är
mycket bra att skylla på. Men jag undrar om vi inte försöker vara alltför duk-
tiga européer. Snart har vi den enda valuta som är knuten till den europeiska
valutan: ecun. Alla andra valutor guppar och gungar. Om ni tror att detta
med fast valutapolitik är så fantastiskt klokt, vill jag bara upplysa om att ja-
panerna, som anses vara ganska kloka, inte har en fast yen, utan den gungar
och går. Även dollarn - om ni har hört talas om den - gungar och går. Nu
flyter pundet och alla möjliga andra valutor. Men vi står fast.
Rambo, förlåt uttrycket, riksbankschefen m.fl. försvarar. Vi har en klar
kurs och biter oss fast i bordskanten. Jag är mycket rädd för vad som skall
hända. Vi försöker visa att vi är goda européer för att behaga Kohl, Mitter-
rand, Delors och andra, men vi glömmer bort våra egna problem.
Nic Grönvall sade att Moderaterna är det enda riktiga Europapartiet. Det
nämner jag här så att han också kan få kommentera det. Själv undrar jag vad
han menar med detta? Men det spelar nog ingen större roll för han är jurist,
så man behöver nog inte ta det så högtidligt.
Vad vi nu skall göra är att gå vidare med informationen. Det skulle vara
trevligt om det blev information och diskussion någon gång. Men det kom-
mer det inte att bli, utan det kommer att bli som med ölburkar och annat.
Nu skall man skrämma ihjäl svenskarna för Europa. Ett folk, som såg hotet
om ölburken som en stor fara, finns det vissa möjligheter att skrämma med
tyskar, fransmän och allt möjligt annat. Men jag hoppas att det inte lyckas,
utan att det verkligen blir en seriös debatt och att diskussioner också förs ute
bland folk. Hit till kammaren går det inte att få särskilt mycket folk, men gå
ut på gator och torg. Där är ni välkomna och kan bl.a. få träffa oss Nydemo-
krater. Det kan jag garantera. Vi brukar nämligen alltid träffa er.
Sverige är en del av Europa. Om det inte vore så illa så att det var Gudrun
Schyman som sade det, skulle det passa som en avslutning på detta kapitel.
I och för sig gratulerar jag henne till den nyvunna klarsynen att Sverige är
en del av Europa och inte längre är en del av Cuba, Nicaragua, Tanzania
eller någonting annat.
Det är fantastiskt att här få lektioner i demokrati och om hur demokratin
skall återvinnas av varje generation. Här vevas det minsann på. Detta kom-
mer från dem som inte borde ha någon som helst trovärdighet vad det gäller
internationella frågor och utrikespolitik. Men, som sagt, ordet är fritt.
Herr talman! Låt mig till sist få säga: Tänk kom vi skulle gå med i Europa
på ett sådant sätt att vi hade aptit på livet, energi och visioner. Då skulle
Europa bli vårt. Detta är precis motsatsen till att hänga i nödbromsen längst
bak i Europatåget när det fortsätter sin obevekliga färd in i framtiden.
(Applåder)
Anf. 65 BERIT LÖFSTEDT (s):
Herr talman! Jag tycker att debatten med anledning av det senaste inläg-
get i huvudsak har förts om och mellan män. Jag vill t.o.m. ge Gudrun Schy-
man en eloge för att hon mellan varven blandar sig i denna debatt. Ian
Wachtmeister säger att kvinnorna har talat mycket, men det är inte en
skugga av vad männen har gjort.
Jag tycker att denna debatt borde cirkla kring en alldeles särskild kvinna.
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
73
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
74
Det är inget franskt fruntimmer, utan det är ett utomordentligt bestämt och
initiativrikt svenskt sådant, nämligen Anita Gradin.
Anita Gradin var handelsminister under större delen av den period då
EES-avtalet förhandlades fram. Hon engagerade sig med liv och lust i arbe-
tet. Vi som hade möjlighet att träffa henne ganska ofta kunde se detta. Anita
Gradin var oerhört noga med att på olika sätt ofta, mycket och omsorgsfullt
informera om förhandlingsskedet. Hon informerade i kammaren. Men EF-
TA-delegationen, som jag har haft glädjen att tillhöra, utsågs till det organ i
riksdagen som skulle utgöra samtalspartner till regeringen. Det skulle ge en
möjlighet för riksdagsledamöter att få information, ställa frågor, debattera
och ge signaler. Ibland tröttade Anita Gradin och hennes medarbetare näs-
tan ut oss, eftersom de ganska ofta hade propåer om att de ville komma för
att berätta om någonting.
Jag vill gärna förmedla bilden till er om hur Anita Gradin kom intågande
i sammanträdesrummet alldeles bestämt i ledningen för statssekreterare,
chefsförhandlare, sakkunniga och experter. Vi hade möjlighet att ställa frå-
gor om allt möjligt. Om hon inte just då hade med sig den relevanta exper-
ten, kom denne i stället nästa gång för att berätta om kemikalier, leksaker,
fiskar, konsumenträtt, lagteknik osv.
De parlamentarikerkolleger från andra länder som vi träffade i EFTA-
sammanhang började inse att vi som kom från Sverige var ganska välinfor-
merade. De sade till sina respektive handelsministrar att de också ville veta
det vi svenskar visste. Med tiden tror jag att det också blev på det viset.
Herr talman! Häromdagen fick jag ett brev där det ungefär stod: Har du
mandat att rösta ja i EES-voteringen? Jag vill från den utgångspunkten, och
som flera tidigare har sagt i dag, upprepa att frågan om Sveriges roll i den
europeiska integrationen inte är speciellt ny. Den fanns som ett betänkande
redan i juni 1988. Sedan blev det val. Riksdagen har därefter fattat flera be-
slut i frågan, och mandatet var formulerat. Sedan har det åter varit val. Vi
kan nu stämma av resultatet av detta.
Partierna bakom förhandlingarna stod ganska stabilt i denna fråga. För
min del tyckte jag, utifrån den information som jag fick i EFTA-delegationen
och i de offentliga riksdagsmaterialen, att det 1989, 1990 och 1991 var ganska
lätt att på möten resonera om vad det höll på att bli av det hela och vad man
kunde tycka i de olika delarna. Jag vet inte vad andra har gjort, men jag tror
att jag själv har jag haft hundratals möten på detta tema. Dessutom, som
tidigare har nämnts, har riksdagens betänkanden, artiklar, grönböcker
o.dyl. funnits. Den som har velat har naturligtvis haft möjlighet att engagera
sig i denna fråga långt tidigare.
Herr talman! Eftersom vi i dag talar ganska mycket om formerna vill jag
lyfta fram och ge en mänsklig aspekt på ett sakområde som jag anser är oer-
hört väsentligt, nämligen den fria rörligheten för människor. Vad betyder
det? Jag har genom åren mött många ungdomar som har sagt: Jag skulle vilja
jobba i England eller i Spanien, men jag får inget arbetstillstånd. Med EES-
avtalet kommer detta att bli möjligt. Man kommer att bli behandlad precis
på samma sätt som andra arbetstagare i det land som man jobbar i. Detta
gäller också omvänt, dvs. om ungdomar eller äldre vill komma hit till Sverige
för att jobba så får de göra det på våra villkor.
10 000 svenska ungdomar studerar i är utomlands med hjälp av studieme-
del. Det finns ett oerhört sug bland ungdomar efter möjligheten att få stu-
dera utomlands. Det tycker jag är naturligt och det bör stödjas. Alla de
10 000 som jag har nämnt studerar inte inom EG-området, men det är
ganska många av dem. Det har inte heller varit möjligt tidigare i samma ut-
sträckning.
EES-avtalet innebär förbättringar av bl.a. Erasmusavtalet när det gäller
studentutbyte. Det innehåller också betydande förbättringar på forsknings-
området. Hade vi kunnat nå detta utan EES-avtalet? Nej, det hade vi inte.
Detta tillhör det som vi anser är positivt, och det finns en gemensam uppfatt-
ning om att det är bra. Men man får lov att vara med på alltihop. Man kan
inte välja ut bara det allra trevligaste. Vi hade förvisso slutit ett Erasmusavtal
innan EES-förhandlingarna påbörjades, men det är ett annat avtal än detta.
Erasmusavtalet är ett bättre avtal för ungdomarna och för Sverige.
Herr talman! Det har sagts att inflytandet från svensk sida och från övriga
EFTA-länders sida i dessa sammanhang blir begränsat, och det blir det för-
visso. EES-avtalet kanske inte motsvarar de förväntningar som vi alla hade
när förhandlingarna inleddes. Det har också besannats från olika håll på
morgonen. Men det hindrar ju inte att vi anstränger oss för att använda de
institutioner och organ som nu finns.
Jag skulle vilja säga, kamrater i kammaren, att det faktiskt är litet grand
upp till oss som riksdagsledamöter att vara med och göra politik av detta, att
så att säga stoppa in svensk politik i systemet, att pröva hur långt det räcker.
Från mitt parti är vi beredda att göra det. Jag hoppas att regeringen är be-
redd att göra det. Ibland blir jag osäker, men vi får väl jaga regeringen och
se till att den är med och driver på och tar initiativ, som sagt, att göra politik,
att pröva systemets möjligheter.
Jag tror för min del att EES-avtalet till största delen är bra för vårt land.
Därför tänker jag ta mig friheten att rösta ja till detta avtal framåt kvällen.
(Applåder)
Anf. 66 JOHAN LÖNNROTH (v):
Herr talman! Hadar Cars talade i ett känsloladdat inlägg om hur samarbe-
tet mellan demokratiska stater i Europa underlättat diktaturernas fall i både
Öst- och Sydeuropa. Jag vill instämma i det som han sade. Han kunde kan-
ske också ha nämnt att demokratins framsteg i Europa underlättat avkoloni-
seringen i tredje världen och att ett antal diktaturer sedan fallit också där.
Kanske kunde Hadar Cars t.o.m. ha kostat på sig att nämna att just Sverige
och de andra länderna i Europa, som inte har haft ett lika tungt kolonialt arv
att bära på som en del EG-länder, spelat en särskilt positiv roll för demokra-
tins växande styrka också i tredje världen.
Man har i denna debatt ifrågasatt Vänsterpartiets trovärdighet när vi säger
att vi är principiella frihandlare och anhängare av människors rätt att resa.
Förmodligen känner inte så många av kammarens ledamöter till att vi i vårt
första partiprogram från 1917 hade allmän rösträtt och demokrati som första
punkt och frihandel som andra punkt.
Jag tror att det är betydligt fler av ledamöterna som känner till vilka ställ-
ningstaganden som vi har gjort i frågor som har handlat om frihandel och
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
75
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
76
inte minst om flyktingpolitik. Jag tror att Hadar Cars kan erkänna att Väns-
terpartiet tillsammans med Folkpartiet har varit de partier som mest konse-
kvent och helhjärtat slagits för en generös flyktingpolitik.
lan Wachtmeister anser att vi inte har något att lära honom om demokrati.
Han säger att han väljer Europa framför Gudrun Schyman.
Jag skulle vilja fråga Hadar Cars: Känner Hadar Cars möjligen den minsta
oro för att åka med i lan Wachtmeisters obevekliga tåg in i Europa?
Om EES-avtalet enbart hade varit ett avtal om frihandel och arbetskrafts-
rörlighet, hade det varit lätt att ställa upp. Det är inte de ekonomiska argu-
menten som gör oss tveksamma, utan det är de demokratiska.
Även om man i stort bejakar EES-avtalets ekonomiska innehåll, måste
man utfärda en varning för blomstermålningar. Jag skall ta ett par exempel.
På s. 69 i betänkandet säger utskottet att rörligheten för kapital kan orsaka
svåra påfrestningar på vårt lands ekonomi men att dessa risker varken ökar
eller minskar genom EES-avtalet. På s. 70 säger utskottet att avtalet under-
lättar möjligheterna att föra en politik som främjar stabiliteten i den svenska
ekonomin.
Hadar Cars sade i debatten att det är särskilt viktigt med EES-avtalet nu
när arbetslösheten ökar.
Ulf Dinkelspiel talade tidigare i dag om groteska överdrifter.
Jag hörde statsrådet Dinkelspiel även i måndags i radio säga att EES-avta-
let var ett instrument att ta oss ur den ekonomiska krisen.
Jag skulle vilja höra både Hadar Cars och Ulf Dinkelspiel närmare för-
klara på vilket sätt detta avtal minskar arbetslösheten resp, tar oss ur krisen,
utan att detta utsätter oss för några som helst ökade risker och problem. Är
avtalet verkligen en så vacker tulipanaros?
Jag tror för egen del att EES-avtalet inte har någon större betydelse för
den dramatiska ökningen av arbetslösheten. Men jag tror att viljan att få
EES-avtalet antaget ingår i ett större ekonomisk-politiskt mönster, där en
lång rad lagar som redan har antagits - knytningen av kronan till ecun och
viljan att platsa i den framtida ekonomiska unionen - ingår tillsammans med
EES-avtalet.
Jag tror att detta ekonomisk-politiska mönster som helhet har bidragit till
att regering och riksdag har frånhänt sig styrningsmöjligheter. Jag tror även
att det har bidragit till ökad passivitet i bekämpningen av arbetslösheten och
därmed också i någon mån till den höga arbetslösheten.
Min gissning är att EES-avtalet nästa år leder till något ökad konkurrens-
kraft i delar av exportindustrin och därmed fler jobb. Inom andra sektorer
leder avtalet till att svenska företag slås ut och därmed till att arbetslösheten
ökar. Jag vågar inte gissa vad totalsumman av detta blir.
Mitt andra exempel på skönmålning gäller avtalets effekter på den ekono-
miska tillväxten. Vi hörde i förmiddags Mats Hellström för femtioelfte
gången upprepa att avtalet leder till 5-6 % ökad ekonomisk tillväxt utöver
vad som annars är möjligt. På sikt blir effekten ännu större, säger han. Dessa
siffror upprepas också i utskottsbetänkandet på s. 25.
Varifrån kommer dessa siffror? Har Mats Hellström eller andra som an-
vänder siffrorna bedrivit någon som helst källkritik?
Siffran 6 % har sitt ursprung i en rapport som är mycket gammal vid det
här laget. Den är minst fyra år - åtminstone är siffrorna så gamla. I denna
EG-rapport talades det om en spännvidd på mellan 2,5 % och 6 % i tillväxt
till att börja med. Dessa beräkningar byggde på en s.k. matematisk simule-
ringsmodell. Jag vet inte om kammarens alla ledamöter vet vad detta är för
något. Ni känner till vad ordet simulant betyder. Det betyder att man låtsas
något, och det är just detta som det handlar om. Man låtsas som om stater,
företag och individer är rationella och trångsynta. De ser enbart till maxime-
ring av vinst resp, nytta. Man gör abstrakta antaganden om priser och sam-
bandet mellan det som man stoppar in och det som kommer ut ur olika före-
tag.
Man antar i dessa abstrakta modeller att marknaden leder till ökad kon-
kurrens och till omflyttning av kapital och arbetskraft i riktning mot de före-
tag och branscher som har bäst naturliga förutsättningar inom resp. land.
Man räknar även med bättre utnyttjade stordriftsfördelar, dvs. att färre pro-
duktionsenheter producerar till lägre enhetskostnader.
Jag misstänker starkt att kammarens ledamöter inte tar något starkare in-
tryck av om jag påstår att dessa simuleringsmodeller inte har särskilt mycket
med verkligheten att göra. Men ni kanske tror på andra. Ni kanske såg att
jag har med mig en liten påse upp i talarstolen. Det har jag därför att Nic
Grönvall hade med sig en påse upp i talarstolen och viftade med grönböcker
som han ansåg att Gudrun Schyman inte hade läst. Jag har med mig en påse
med skrifter som handlar om ursprunget till dessa 6 % i tillväxt. Det är t.ex.
en brittisk forskarrapport som citeras i utskottets betänkande.
Jag skulle vilja veta, Mats Hellström och ni andra som återgett de här siff-
rorna, hur många som har sett den skrift jag har här och som satt sig in fakta
om ursprunget till dessa siffror.
Carl B Hamilton citerade en ekonom som heter Harry Flarn. Det gällde
något som han nyligen skrivit om GATT. Harry Flarn är också en av medför-
fattarna till bilaga 2 till 1990 års långtidsutredning som jag också har med
mig här. Jag skulle vilja veta om Mats Hellström och övriga ledamöter av
denna kammare läst den mycket svidande uppgörelse med de kalkyler som
pekar mot 6 % tillväxt som finns i denna bilaga. Jag skall citera en del ur den
här långtidsutredningsbilagan:
”---i ett arbete av denna typ” - nu talar jag om de kalkyler som pekar
mot 6 % tillväxt - ”tvingas man göra en lång rad av mer eller mindre god-
tyckliga antaganden för att specificera ett begränsat antal scenarier att räkna
på. Enligt vår mening leder mängden av sådana antaganden till att osäker-
heten ---blir så stor att det är tveksamt om resultaten överhuvud taget är
av något intresse. Uppgiften att kvantifiera effekterna av den inre markna-
dens påverkan på konkurrensgrad och utnyttjande av stordriftsfördelar är
helt enkelt för svår.”
I utskottsbetänkandet står det i och för sig att man vill understryka att man
inte kan ange integrationens betydelse för Sverige i bestämda tal. Men varför
nämns då de här siffrorna? Jag tror att förklaringen finns i Harry Flarns och
Henrik Horns bilaga till nämnda långtidsutredning. De pekar just på det här
med att absoluta storleksordningar har en förmåga att väcka uppmärksam-
het i debatten.
Jag ser att Ingvar Carlsson finns i kammaren. Jag passar därför på att på-
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
77
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
78
minna kammaren om de uttalanden som gjordes i den förra valrörelsen. Jag
tror att Ingvar Carlsson var en av dem som sade att varje svensk skulle få
10 000 kr i handen, om vi kom med i EG. De 10 000 kronorna var alltså en
direkt översättning av de nämnda 6 procenten i den gamla EG-kommissio-
nens rapport.
Av en fjäder blir det sedan en höna. Det blir en vandringssägen. Man bol-
lar fram och tillbaka. Ingen bryr sig om att ta reda på varifrån sifforna kom-
mer.
Nu finns det en mycket mera grundläggande kritik att rikta mot det här
med att beräkna välfärdseffekter i BNP-termer. Jag vill kort säga att sådant
som kostnader för strukturomvandling, sociala kostnader, miljökonsekven-
ser av ökade transporter osv. inte finns med här.
Jag vågar inte bestämt säga, om man verkligen gör en samhällsekonomisk
kalkyl över för- och nackdelar, åt vilket håll det hela lutar. Jag tror nog ändå
att det blir ett något positivt resultat för Sverige från samhällsekonomisk syn-
punkt just när det gäller EES-avtalet. Det som gör att jag till slut hamnar på
samma linje som Gudrun Schyman och mitt parti i den här frågan är att jag
har kommit underfund om att avtalet faktiskt innebär att vi underordnas
EG:s rättsliga system.
När jag kom in i riksdagen var jag en av dem som var ganska påverkade
av argumenten från dem som säger: Låt oss ta EES-avtalet för att sedan med
kraft kunna argumentera mot ett EG-medlemskap.
Men efter att ha suttit med i konstitutionsutskottet och efter att ha följt
hela diskussionen om det rättsliga är jag nu övertygad om att den här rätts-
liga underordningen från demokratisk synpunkt inte är acceptabel.
Det finns en stor osäkerhet hos allmänheten. Vänsterpartiet i Storstock-
holm gjorde i dag under lunchpausen en liten enkätundersökning på gatan
utanför riksdagshuset. 318 förbipasserande fick säga sin uppfattning i frågan.
106 personer ville ha ett beslut i dag. 212 personer ville skjuta på beslutet.
77 % av de tillfrågade kvinnorna ville skjuta på beslutet. Av dem som ville
ha ett beslut i dag var det 55 som ville att riksdagen skulle säga ja till avtalet.
51 ville att vi i riksdagen skulle säga nej.
Till sist: Än en gång återkommer jag till Hadar Cars, som jämförde oss
som tänker rösta nej till avtalet med dem som försökte hindra borttagandet
av statstullar och ståndsprivilegier. Jag gör närmast den omvända liknelsen.
Jämförande studier visar nämligen att det lokala och det kommunala själv-
styret i Sverige har djupare rötter än vad som gäller i det kontinentala
Europa. Orsaken är, säger historikerna, att vi aldrig hade en feodalism av
den typ som fanns på kontinenten. Det i sin tur berodde bl.a. på att de
svenska skogsbönderna själva kunde försörja sig på skogsarbete om her-
rarna förtryckte dem för mycket.
Vi har ett bra frihandelsavtal med EG. Det kan utvecklas vidare. Carl B
Hamilton har fel när han påstår att vi bara har EG att verka i. De stora pro-
blemen är globala. Det handlar om hur man skall överföra resurser på det
sätt som diskuterades på Riokonferensen, om hur ett handelskrig mellan EG
och USA skall undvikas, om hur man skall motverka det internationella ka-
pitalets makt på det sätt som Hans Gustafsson väldigt vältaligt här tidigare
talade om.
Vi kan fördjupa samarbetet och handeln med både Östeuropa och tredje
världens länder, och det är bra, för att minska det ensidiga beroendet av EG-
länderna.
Med det här instämmer jag i de yrkanden som Gudrun Schyman tidigare
i denna debatt har framställt.
Anf. 67 MATS HELLSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Nej, det är nog inte en aningslös uppräkning av siffror som
vi i EES-utskottet ägnat oss åt när vi citerat ur de rapporter som Johan Lönn-
roth här visat upp. Tvärtom har det mycket länge pågått en diskussion mellan
ekonomer och politiker om effekterna av EG:s interna marknad.
Vi ville ge ett bidrag i det avseendet - bl.a. under vår offentliga utfrågning,
till vilken vi inbjöd EFTA:s chefekonom att just värdera detta och att disku-
tera vilka slutsatser som kan dras av den här typen av studier. Han, liksom
utskottet - och även jag själv gjorde det tidigare i dag - har sagt att det är
omöjligt att göra siffermässiga preciseringar av hur det blir. I stället under-
stryker jag att avtalet skapar möjligheter som det gäller för företag och andra
att utnyttja.
När det väl sagts gäller det att också se i vilken riktning förändringarna
sker. Sker de i riktning mot större oligopol, karteller eller ökad konkurrens?
Sådant säger något. I det avseendet kan vi trots allt få veta något om avtalets
effekter, jämfört med dagens situation i Europa.
Kritik har länge i diskussionen riktats mot de ursprungliga rapporterna,
exempelvis Cecchinirapporten. Det sägs att ökningarna om 5-6 % troligen
är underskattningar, att man ser för statiskt på utvecklingen. Man ser inte de
dynamiska effekterna av den inre marknaden, som borde leda till ännu
större vinster relativt sett än man annars skulle få.
Johan Lönnroths intellektuella nederlag här består i att han inte med ett
enda ord berör de ekonomiska konsekvenserna av sitt eget alternativ. När
det gäller det här med att stå utanför den stora gemensamma marknad i
Europa som alla andra i Västeuropa, inkl, våra nordiska grannar, har sagt
sig vilja vara med i vill jag fråga: Tror Johan Lönnroth att vi i Sverige kan
fortsätta med ungefär den utveckling som vi hittills haft, isolerade från alla
de andra, när de andra öppnar sina gränser och vi inte gör det? I det avseen-
det, tror jag, är ekonomerna kritiska - det gäller såväl de realistiska som de
överoptimistiska. De är helt överens om att ett sådant isolerat land får en
klart försämrad, en negativ, ekonomisk utveckling.
Anf. 68 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Herr talman! Mats Hellström vill egentligen nöja sig med att tala om i vil-
ken riktning de här siffrorna går. Men varför då inte nöja sig med att säga i
vilken riktning de antas gå? Varför bolla med siffran 5-6 %?
När kalkylerna gjordes arbetade man faktiskt med en spännvidd. Ett mini-
mikrav när det gäller hederligheten är väl ändå att man i så fall nämner
spännvidden, dvs. att det görs olika bedömningar och antaganden i kalky-
lerna.
Mats Hellström talar också om de långsiktiga dynamiska effekterna. 1988,
ungefär samtidigt med de här kalkylerna, gjordes beräkningar beträffande
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
79
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
tillväxten i EG-länderna under 90-talet. För en tid sedan kom en rapport
från Internationella valutafonden med en dramatiskt annorlunda bild. Det
talades om depressionstendenser och mer eller mindre nolltillväxt i EG-län-
derna. Detta visar hur oerhört snabbt en förändring sker. När det gäller så-
dana här beräkningar har ekonomer och politiker aldrig kunnat förutse
framtiden med någon som helst exakthet. Därför tycker jag att en viss öd-
mjukhet är av nöden när man citerar text med siffror av den här typen.
I en liten broschyr försöker jag att utveckla ett ekonomiskt alternativ till
EG-medlemskapet. Jag inser att det blir problematiskt om EES-avtalet går
i hamn och Norge och Finland kommer med, medan Sverige inte gör det.
Men jag tror också att man överdramatiserar problemen med att leva vidare
med ett frihandelsavtal.
Det är mycket troligt att schweizarna kommer att säga nej. Jag kan inte
inse att Sverige skulle få så mycket större problem med att leva i en sådan
situation än vad Schweiz har. Schweiz är redan omgivet av länder som kom-
mer att ingå i ett EES.
Jag har hela tiden försökt att inte dramatisera åt någondera hållet. Jag för-
söker inte dramatisera de negativa konsekvenserna, om ni nu antar detta av-
tal. Men jag tycker inte heller att ni som är anhängare skall blåsa upp den
här frågan till de proportioner som ni vill ge den.
Anf. 69 MATS HELLSTRÖM (s) replik:
Herr talman! För det första ger Johan Lönnroth frågan sådana proportio-
ner som utskottet sannerligen inte gör. Det framgår om man läser utskottets
skrivning.
För det andra rör Johan Lönnroth ihop två olika saker när han tar Valuta-
fondens och andras förutsägelser om Europas konjunkturutveckling till in-
täkt för sin tes. Detta är någonting utomordentligt allvarligt och dystert och
något helt annat än effekterna av den marknadsutvidgning och den harmoni-
sering av en stor marknad som vi taiar om med anledning av EES-avtalet och
EG:s inre marknad. Självklart startar vi från en mycket lägre nivå om vi går
mot en djup lågkonjunktur. Desto viktigare då att avtalet verkligen genom-
förs, skulle jag vilja säga.
Varken utskottet eller de som har debatterat detta förut säger att de
nämnda siffrorna är någonting som visar att det blir så här. Tvärtom. Vi har
sagt motsatsen. Vi refererar också olika undersökningar. Skall man inte refe-
rera undersökningar? Det tycker jag vore en intellektuell ohederlighet,
Johan Lönnroth. Jag förstår inte alls varför man inte i ett utskottsbetän-
kande, särskilt när det från Johan Lönnroths parti riktas kritik mot att det
inte har lyfts fram tillräcklig information, skulle kunna peka på olika studier.
Det har vi också gjort, såväl äldre som nyare. Den allra färskaste studien
går i samma riktning som de tidigare. Den har gjorts av CEPR i London så
sent som för någon månad sedan. Jag tycker att utskottet skulle göra ett då-
ligt arbete om det inte redovisade något av den ekonomiska debatt som har
förts om de ekonomiska effekterna av det här avtalet. Jag tycker att Johan
Lönnroth, med de anspråk han har i sitt anförande på att föra en sorts intel-
lektuell ekonomisk debatt, gör det väldigt enkelt för sig. Han undviker sin
80
egen intellektuella problematik när han så bagatelliserar problemen för Sve-
rige och för vår ekonomi av att stå utanför ett avtal som alla andra har ingått.
Anf. 70 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Herr talman! Det är inte riktigt så enkelt som att de ursprungliga kalky-
lerna handlade om en sak och att valutafondsrapporten handlade om en kon-
junkturutveckling.
Jag var nyligen och hämtade boken Europa på väg - på väg mot EG 93,
skriven av Paulo Cecchini. Han är en av dem som också ligger bakom kalky-
lerna med de sex procenten. Om man jämför glädjebeskrivningen i den bo-
ken av vad som skall hända efter 1992 med Valutafondens prognos, upp-
täcker man att det är mycket som handlar om samma sak, men med radikalt
annorlunda bedömning.
Varför köpte alla spekulanter fastigheter i Bryssel på våren 1990? Jo, det
berodde på de här blomstermålningarna, den EG-eufori som kom efter Ber-
linmurens fall. Den gjorde att människor blev yra i mössan. I dag inser alli-
hop att detta var illusioner.
Jag försöker inte dramatisera. Jag försöker beskriva både de undersök-
ningar som pekar åt ena hållet och de som pekar åt andra hållet. Jag tycker,
Mats Hellström, att det är ni på ja-sidan som, förmodligen ängsliga över hur
opinionen ser ut utanför detta hus, nu spetsar till era påståenden och kom-
mer tillbaka med de eviga sex procenten, som det inte finns något verklig-
hetsunderlag för.
Det är litet märkligt att läsa om den brittiska forskarrapporten i utskotts-
betänkandet. Man bara säger att det är en brittisk forskarrapport. De som
ligger bakom kalkylerna just när det gäller de svenska och norska effekterna
är faktiskt två norrmän som kommer från Bergen. Dem kan man ju bjuda
hit eller åtminstone citera direkt. De befinner sig faktiskt på litet närmare
håll. Att man över huvud taget inte nämner detta eller nämner de ursprung-
liga skrifter som den här brittiska rapporten i sin tur bygger på, ger mig gärna
intrycket att det inte handlar om att verkligen leta efter källorna och under-
söka varifrån siffrorna kommer. Det handlar om att man griper tag i de siff-
ror som flyger i luften och slänger in dem för att det nyttjar de egna intres-
sena.
Andre vice talmannen anmälde att Mats Hellström anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 71 CARL B HAMILTON (fp) replik:
Herr talman! Johan Lönnroth säger att studien av Harry Flarn och Henry
Horn är ”svidande uppgörelser”. Vad man konstaterar är att det blir sänkta
priser. Med Johan Lönnroths alternativ blir det högre priser. Vad man kon-
staterar är att marknadsstrukturer som är av monopol- och oligopolkaraktär
sannolikt kommer att brytas upp. Johan Lönnroths alternativ kommer att
innebära att monopol och oligopol bibehålls. Ett märkligt ställningstagande
för att komma från det hållet.
Man konstaterar också att det får effekter på investeringarna i Sverige.
Sverige blir mindre attraktivt som en plats att investera på, ju sämre handels-
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
6 Riksdagens protokoll 1992193. Nr 26
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
politiska och ekonomiska relationer vi har med EG-området och för övrigt
med resten av världen. Det är möjligt att man inte kan nagla sig fast vid en
precis procentsats. Men det centrala är att man kan peka på starka positiva
effekter. De tidigare studier som har gjorts av integrationsprocessen i
Europa, på den tiden det hette EEC, ledde till att man underskattade vins-
terna av integrationen, bl.a. för att man bortsåg från marknadsstruktur och
investeringsbeteende.
Lönnroth säger vidare att de stora frågorna är GATT och hur man skall
undvika handelskrig mellan EG och USA. Ja, inte lär Johan Lönnroth
kunna påverka handelsfrågorna mellan EG och USA om han sitter i Sveriges
riksdag eller om Sverige står utanför EG. Vi kan tillsammans med andra län-
der som är frihandelsinriktade, och det är de andra nordiska länderna, stärka
den koalition inom EG som arbetar för ökad frihandel. Jag upprepar att jag
är fullständigt övertygad om att GATT-rundan i detta nu hade varit avslutad
om den frihandelsvänliga koalitionen i EG hade haft denna förstärkning i
dag. Det hade gynnat inte bara Sverige, utan även u-länderna.
EG och kapitalets makt, säger Johan Lönnroth. Ja, Johan Lönnroths al-
ternativ innebär att kapitalet kan spela ut olika nationalstater i Europa mot
varandra. Just den överstatliga konstruktionen gör ju att man t.ex. genom
en gemensam konkurrenspolitik, en lagstiftning som säkerställer insyn och
kontroll av bolagsbildning över gränserna, i viss mån kan komma åt och kon-
trollera detta.
Jag måste säga att uttalandet om att bedriva demokrati genom att göra
enkäter under lunchpausen är mer avslöjande än upplysande.
Anf. 72 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Herr talman! Carl Hamilton talar om förslaget som Johan Lönnroths al-
ternativ. Det kan i och för sig vara smickrande. Carl Hamilton säger också
att jag missuppfattar Flarns och Horns bilaga till långtidsutredningen.
Det Flarn och Horn också gjorde i denna bilaga var att beskriva någonting
som de själva kallar för ett tredje alternativ. Det lyder helt kort: Den här
diskussionen pekar mot ett möjligt tredje svenskt förhållningssätt till den
inre marknaden, som skall förena vissa av fördelarna med de två analyserade
alternativen. Det består av tre komponenter, en mer eller mindre ensidig
svensk anpassning till de lagar och förordningar, produktstandarder m.m.
som kommer att gälla på den inre marknaden, att avskaffa tekniska och le-
gala hinder för handel och faktarörlighet mellan Sverige och EG och ett ef-
fektivare inhemskt resursutnyttjande.
Flarns och Horns tredje alternativ var inspiration för mig när jag försökte
beskriva ett ekonomiskt alternativ till EG-medlemskap.
Sedan säger Carl Hamilton att vi inte kan påverka vare sig GATT eller
någonting annat. Jag har ett mycket konkret exempel. Det förslag som den
borgerliga regeringen nyligen har lagt fram om att minska u-hjälpen med en
och en halv miljard har genast fått internationella effekter. Det har påverkat
andra länder. De har tagit detta till intäkt för att dra ner biståndet i sina egna
länder.
Det visar att Sverige fortfarande kan spela en roll, tyvärr i detta fall en
82
negativ roll. Vi har mycket större möjlighet att påverka GATT och andra
organisationer fristående.
Carl B Hamilton säger också att kapitalet kan spela ut oss mot andra län-
der, och det är riktigt. Det är ett mycket stort problem. Men det går precis
lika fort att skicka i väg en miljard kronor från Stockholm till Bryssel som
från Stockholm till Hongkong.
Som den spanske finansministern sade i ett stort tal för några veckor sedan
är de här stora problemen globala. Problemen med kapitalets makt kan inte
ens mötas på västeuropeisk nivå. De måste mötas genom internationella
överenskommelser på FN-nivå. Genom att demokratisera de olika ekono-
miska institutionerna inom FN - krav på det kommer i dag från u-länder -
kan man förhoppningsvis börja att bygga den motkraft till det internationella
kapitalet som i dag är så i högsta grad av nöden.
Anf. 73 CARL B HAMILTON (fp) replik:
Herr talman! Det jag inte riktigt förstod av debatten mellan Johan Lönn-
roth och hans meningsfränder var denna motsatsställning mellan att få ett
globalt bättre fungerande handelssystem, för att ta det som ett exempel, och
att förbättra handelssystemet och integrationen i Europa. Om man inte kan
stå ut med att ha ett nära, intimt samarbete med sina europeiska grannar,
hur tänker man då att man skall kunna utvidga samarbetet till länder utanför
Europa? Man börjar väl ändå rimligen i sitt eget närområde. Detta är också
t.ex. inskrivet i GATT:s stadga som en möjlighet.
Johan Lönnroth tar upp frågan om biståndet. Om vi vill öka antalet påver-
kanskanaler på världens bistånd gör vi det bäst genom att delta i Europeiska
gemenskapens biståndspolitik och inte genom att sitta hemma.
Jag förstår fortfarande inte hur det handelskrig mellan EG och USA som
hotar skulle kunna påverkas genom GATT. GATT är ju inte part i just den
konflikten. Det är tyvärr så, att det hela har degenererat till att vara en bila-
teral förhandling.
Avslutningsvis vill jag säga att den norrman från Bergen som Johan Lönn-
roth tidigare citerade är en av Norges mest framstående ekonomer och en
mycket utrerad anhängare av norskt medlemskap i Europeiska gemenska-
pen.
Anf. 74 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Herr talman! Jag antar att Carl B Hamilton och jag talar om samma norr-
man, nämligen Viktor Norman. Jag lyssnade på honom förra året. Det är
riktigt att han, som Carl B Hamilton säger, är en mycket varm EG-anhäng-
are, men han sade också uttryckligen att man skall vara oerhört försiktig med
att jonglera med dessa siffror.
Carl B Hamilton anser att det jag säger om att sätta mitt alternativ om det
globala handelssystemet och samarbetet emot alternativet EG är fel. Jag är
faktiskt inte ensam om den här uppfattningen. Det finns en mycket stark
uppfattning, inte minst i tredje världens länder, att inte bara EG:s utan över
huvud taget de rika ländernas handelspolitik är djupt orättvis. Det finns be-
räkningar -jag tror att det är GATT som har gjort dem - som säger att ca
300 miljarder dollar i exportvärde berövas de fattiga länderna genom alla de
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
83
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
84
handelsrestriktioner som den rika världen, och inte minst EG, reser mot de
fattiga länderna.
Här i Sverige lyckades vi häromåret genomföra ett avskaffande av multifi-
beravtalen, någonting som Carl B Hamilton själv varit en mycket varm an-
hängare av. Om vi tvingas med i EG är vi förmodligen tvungna att återinföra
dessa djupt orättvisa begränsningar gentemot just de fattiga länderna.
Många i de fattiga länderna upplever det just på detta vis. De sätter FN-
samarbetet - det globala samarbetet - mot denna protektionistiska samman-
slutning som de rika länderna nu håller på att bygga upp.
Vi diskuterar EES-avtalet, så jag skall inte ge mig in på frågan om det
militära samarbetet. Jag vill bara säga litet kort att också på det området är
oron mycket stark utanför EG-länderna. Om det finns en risk för ett kom-
mande världskrig - vi får vid Gud hoppas att det inte blir något - gäller den
i så fall närmast ett krig mellan fattiga och rika länder. Jag är orolig för att
ett svenskt deltagande på det planet sätter oss i motsatsställning till de fattiga
länderna.
Andre vice talmannen anmälde att Carl B Hamilton anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 75 STEN SÖDERBERG (-):
Herr talman! Ärade ledamöter! Många nya och gamla svenskar upplever
det säkerligen som frustrerande att vi i dag står inför en omröstning om EES-
avtalet. Opinionsundersökningarna visar på en klart ökande tveksamhet till
EG i allmänhet och EU i synnerhet. EES-avtalet är enligt min mening ett
suddigt kapitel, oss till skada och andra till vinning. Det är ett kapitel för sig
med många tveksamheter.
Jag värnar om rättvisa och trygghet för alla. Sverige bedöms utomlands
efter hur vi tar vara på de minsta och de svagaste i vårt samhälle - inte efter
hur vi värnar om de starkaste. Ställ er på de svagas sida och rösta nej i dag!
Sverige riskerar att bli ett s.k. lydrike under Europas marknadskrafter. Vi
har ej kunnat få reda på den verkliga kostnaden för att gå med och vilken
vinst man räknar med. Det är olyckligt och dumdristigt om den svenska riks-
dagen i dag fattar beslut om att anta EES-avtalet, utan att grundlagsmässiga
och andra konsekvenser ens hunnit ordentligt övervägas.
EES-avtalet leder in i Europeiska unionen, och Europeiska unionen blir
skälet till tillskapandet av andra unioner i världen. Snart har vi handelskrig
mellan unioner.
Jag är för ett atlantiskt handelssamarbete med hela världen.
Herr talman! Med hänvisning till det anförda hemställer jag att riksdagen
avslår propositionen.
Anf. 76 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag anser att det är nödvändigt att sätta in frågan om EES-
avtalet i ett vidare sammanhang, nämligen en eventuell anslutning till
EG/Europaunionen.
Anledningen är att EES-avtalet av de främsta tillskyndarna till avtalet be-
traktas som ett led till full anslutning, som en nödvändig övergångslösning
på vägen till Europaunionen. Det har sagts att EES-avtalet bara är en
språngbräda in i Europaunionen, dvs. den union som det avtalades om i
Maastricht.
Flera har här i dag talat om behovet av att göra en ”boskillnad” mellan å
ena sidan EES-avtalet och å andra EG/Europaunionen. Men det anförande
som statsrådet Dinkelspiel höll i dag gav inte något utrymme för detta, utan
han fastslog att EES-avtalet är ett steg in i EG/Europaunionen. Inget alter-
nativ kom i fråga.
För min del anser jag att det är viktigt att göra denna boskillnad och att
svenska folket får förhandlingsresultatet presenterat för sig. Det är genom
folkomröstning som saken skall avgöras. Det gäller att inte i förväg binda
upp Sverige för ett medlemskap i Europaunionen på ett alltför långtgående
sätt.
I min EES-motion säger jag: ”Det finns mycket som tyder på att Europau-
nionen inte kommer att kunna realiseras i enlighet med Maastrichtavtalet.
Danmark har redan sagt nej, och tvivlen växer i en rad andra länder, även i
Sverige, på ett avtal som skapar alltför långtgående överstatlighet med djupa
och onödiga ingrepp i ländernas självbestämmanderätt. Regelverket är så
oöverskådligt och omfattande att risk finns för att endast en liten central by-
råkrati av tjänstemän kan behärska det.---Ett omtänkande är starkt på-
kallat för att på ett bättre, enklare och mindre ingripande sätt realisera
grundtankarna om fri rörlighet för människor, varor tjänster och kapital
inom den europeiska gemenskapen. Även EES-avtalet lider av de brister
som vidlåder Maastrichtavtalet liksom hela EGs rättssystem.”
Ett omtänkande är inte möjligt att åstadkomma utan att det kommer fram
så starka reaktioner som möjligt mot Brysselbyråkraternas mastodontbygg-
nader. Dessa reaktioner har varit starka, främst i Danmark men också i Sve-
rige, Norge, England, Frankrike och Tyskland. Men reaktionerna är ännu
inte tillräckligt starka för att EG:s nuvarande ledning skall inse nödvändig-
heten av omprövning och omförhandlingar av både Maastrichtavtalet och
EES-avtalet.
I dagens debatt har det talats om möjligheterna att inom ramen för anslut-
ning till EES-avtalet och inom ramen för Europaunionen åstadkomma en
förändring. Men utgångspunkten är inte den bästa, eftersom redan EES-av-
talet enligt en översiktlig beräkning omfattar ca 75 % av vad EG/Europau-
nionen innebär. Dessa avtal är alltför långtgående. Därför är det väldigt vik-
tigt att utgångspunkten blir en annan, vilket måste ske genom omprövningar
av EG och den blivande Europaunionen.
Målsättningen för vår Europapolitik måste enligt min mening vara global
öppenhet mot omvärlden, verklig kollektiv säkerhet, bevarande av vår al-
liansfria politik, ingen försvarsallians via EU eller VEU, generös biståndspo-
litik genom stark solidaritet med tredje världen, fördjupad demokrati på alla
samhällsområden, starka miljöhänsyn, reell regional balans, aktiv arbets-
marknadspolitik för full sysselsättning, en klar social dimension, jämställd-
het mellan män och kvinnor, en generös och solidarisk invandrar- och flyk-
tingpolitik samt en humanistisk kulturpolitik.
Skulle ett tillfredsställande förhandlingsresultat när det gäller vår ansökan
till EG inte kunna uppnås enligt de riktlinjer som jag nyss angav, är det enligt
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
85
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
86
min mening inte möjligt att få en bred anslutning till vår Europapolitik. Det
kommer i stället att bli en stark splittring i vårt land.
Med hänsyn till främst det regeringsledande partiets - Moderaternas -
hållning till EES, EG/EU och till de konservativa/nyliberala krafter som ver-
kar inom Gemenskapen är risken betydande för att förhandlingsresultatet
när det gäller vår EG-ansökan och vårt agerande inom ramen för EES och
EFTA inte blir tillfredsställande.
Jag kan inte komma ifrån intrycket att man från moderat sida vill använda
EG-anpassning, EES-avtal och EG-medlemskap som skäl för att genomföra
ett nyliberalt systemskifte i Sverige - och helst i hela Europa - och därmed
gradvis bryta ned den sociala välfärdsmodellen, det svenska folkhemsbyg-
get.
Jag vill gärna instämma i de varningsord som Hans Gustafsson här fram-
förde om kapitalets makt, som dessutom kan spela en mycket stor roll.
Herr talman! Jag vill avsluta mitt anförande med att hänvisa till de invänd-
ningar som jag har gjort i min motion om lagvalsregeln, som jag anser inte
bör genomföras. Jag vill också uttala mig för en restriktivitet när det gäller
att omsätta EES-avtalet i svensk lagstiftning. Jag har även betydande in-
vändningar mot de konkurrens- och sekretessregler som finns och mot bris-
ten på regler om miljövärn och miljökrav. Jag vill dessutom framhålla att
den svenska offentlighetsprincipen är av ett omistligt värde. Meddelarskyd-
det får inte inskränkas som en följd av EES-avtalet.
Jag säger gärna ja till Europa, till ett Europa som går de successiva refor-
mernas väg. Det är en beprövad politik i vårt land, inte minst under socialde-
mokratisk ledning.
Herr talman! Jag kan inte stödja regeringsförslaget och EES-kommitténs
betänkande om godkännande av EES-avtalet och den föreslagna lagstift-
ningen. Med hänsyn till vad som har framkommit i debatten finner jag inte
några skäl för att stödja yrkandet om återförvisning. Däremot stöder jag de
socialdemokratiska reservationerna.
Anf. 77 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) replik:
Herr talman! Jag lyssnade med intresse på Hans Göran Francks anför-
ande. Hans motioner har varit värdefulla och viktiga. Men jag är väldigt för-
vånad över hans slutsats, att han ändå inte ens vill att ärendet skall återförvi-
sas för ytterligare beredning.
Hans Göran Franck har en djupgående kunskap om offentlighetsprinci-
pen. Om vår offentlighetsprincip skulle innebära att EG:s hemligheter
läckte ut här i Sverige, säger det sig självt att en anslutning till EES-avtalet
kommer att leda till att man inom EG blir mycket bekymrad över att EG:s
hemligheter inte längre kan behållas. Så fort en myndighet här i Sverige har
att göra med en EES-lag som också är tillämpbar i Sverige är det fråga om
offentliga handlingar, eller också kommer den ena efter den andra hand-
lingen att hemligstämplas.
Det är egendomligt att Hans Göran Franck, visserligen med en del bekym-
mer, kan godta detta och anpassa sig till det.
Sedan till frågan om meddelarskyddet. EG-kommissionen har lagt fram
ett förslag för att sätta stopp för de läckor som finns till lobbygrupper inom
EG. I en ledare i DN från den 27 oktober 1992 står: ”Tanken i förslaget är
att ett system med säkerhetstjänstemän ska byggas upp såväl i EG som i
medlemsstaternas förvaltningar. Alla offentliganställda ska vara skyldiga att
rapportera till dess säkerhetstjänstemän så snart de misstänker någon för att
ha lämnat ut sekretessbelagda uppgifter”.
Detta beslut är alltså inte fattat ännu, men EG-kommissionen har lagt
fram ett förslag om detta. Hur Hans Göran Franck då utan vidare - inte utan
vidare, han har ju kommit med en hel del invändningar här - ändå så små-
ningom kommer fram till att han skall godta detta med bara några mindre
inskränkningar som följer av de socialdemokratiska reservationerna, som
inte har någonting med sekretesslagar eller grundlagar att göra, är för mig
helt obegripligt.
Anf. 78 HANS GÖRAN FRANCK (s) replik:
Herr talman! Det viktigaste jag sade i mitt anförande förbigick Birgitta
Hambraeus, nämligen att jag inte stöder regeringsförslaget eller utskottsut-
låtandet. Jag anser att övervägande skäl talar för att förslaget inte skall bifal-
las. Det är huvudpunkten, och det har jag utförliga motiveringar till som jag
dels har angett i mitt anförande här, dels i de motioner som jag har väckt.
Anledningen till att jag inte ser det som fruktbart med en återförvisning
är närmast att jag inte kan finna att en återförvisning i detta sammanhang
kommer att leda till någonting annat än att vi får samma förslag på riksda-
gens bord. Så har jag tytt den debatt som har ägt rum här i kammaren. Jag
fäste mig då bl.a. vid Hans Gustafssons på många punkter mycket viktiga
inlägg. Jag tycker alltså att en förutsättning för att man i detta sammanhang
skall gå in för en sådan linje är att det kan leda till något resultat.
När det gäller de övriga frågor som Birgitta Hambraeus här tar upp har
jag i mina motioner, både den som gäller Sverige och EG och den som rör
EES, framfört mycket starkt kritiska synpunkter. De har varit så kritiska att
jag inte tycker att man skall godta EES-avtalet. Jag har i stor utsträckning
anslutit mig till den starka kritik som lagrådet har fört fram och som också
har kommit till uttryck från många andra håll.
Anf. 79 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) replik:
Herr talman! Då kanske jag missuppfattade Hans Göran Franck. Hans
Göran Franck yrkar alltså avslag på propositionen och kommer att rösta för
ett avslag?
Anf. 80 HANS GÖRAN FRANCK (s) replik:
Herr talman! Jag får tydligen ta av mig de hörlurar jag nu bär för att det
skall höras vad jag säger. Det behövs hörlurar på många håll så att det inte
uppstår sådana här missförstånd.
Anf. 81 BIRGER HAGÅRD (m):
Herr talman! Man kan utan vidare konstatera att den debatt som förs om
EES-avtalet, inte minst utanför detta hus, till stor del kommit att präglas av
missuppfattningar och även rena osanningar. Vi har här kunnat bevittna en
skrämselpropaganda ungefär som på den gamla goda tiden, höll jag på att
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
87
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
88
säga. Jag erinrar mig Fältskärns berättelser, där pater Hieronymus, den dun-
kle jesuiten stod bakom draperiet med dolken i högsta hugg för att sticka
den i den oskyldige protestanten. Vi borde väl ha lärt oss litet mera i detta
land. Det finns en del också utanför Sverige.
Men hur som helst kan man konstatera att konstitutionsutskottet har gjort
en mycket noga prövning av EES-avtalet. Grundlagsenligheten har under-
sökts. Här har tidigare nämnts de offentliga hearingar som har förekommit.
Konstitutionsutskottet har funnit att det inte finns någonting i EES-avtalet
som skulle strida mot grundlagen.
Det som vi nu har att diskutera är EES-avtalet och inte ett inträde som
medlem i EG. Det är viktigt att man har det i minnet. Det är stor skillnad,
inte minst på lagstiftningsproceduren, mellan vad som sägs i EES-avtalet och
vad som gäller för en stat med fullt medlemskap i EG.
Utmärkande för EG-rätten är att den griper direkt in i medlemsstaternas
interna rättsordning och utgör en del av den inhemska rätten. Vidare tar ge-
menskapsrättsliga regler över de nationella bestämmelserna, och det gäller
också grundlagsbestämmelser, i EG-länderna. Men en sådan överstatlighet
finns inte på EES-området.
Inom EES-området tar för vårt vidkommande alltid våra grundlagar över
andra bestämmelser. Andra bestämmelser kan inte få en högre konstitutio-
nell valör än vanlig lag.
När det gäller stiftande av nya lagar skall vi komma ihåg att en EG-regel
blir en EES-regel om det råder enhällighet i EES-kommittén. Sverige har
alltså en vetorätt. Om ett beslut berör ett ämne där det är sagt att riksdagen
skall godkänna beslutet, blir heller inte detta beslut giltigt förrän riksdagen
har godkänt det. Vi kan alltså utan vidare plocka bort myten om att EG-
regler automatiskt skulle gälla i Sverige. Så är det icke!
Det finns några andra myter som också har tagits upp i olika sammanhang.
En gäller lagvalsregeln, där det har sagts att EG-bestämmelser alltid har fö-
reträde. Så är det inte. Lagvalsreglen innebär, att om två svenska lagar av
misstag råkar vara motstridiga - dvs. att det finns en äldre lag och en nyare -
skall den lag som grundas på EES-avtalet tillämpas om inte motsatsen fram-
går av t.ex. ett riksdagsuttalande.
En annan myt som finns i detta sammanhang är att offentlighetsprincipen,
som tidigare avhandlades här, mer eller mindre skulle kunna försvinna. Så
är det naturligtvis inte. Offentlighetsprincipen är en del av svensk rätt, och
den är också ett av de instrument där vi står som exportörer. Danmark, Ne-
derländerna och Frankrike är exempel på länder där detta synsätt kommit
att bli mer och mer gällande. Men i övrigt är det riktigt att offentlighetsprin-
cipen inte har någon hemmahörighet på kontinenten. Den har kommit att få
det i Danmark, men inte heller där fanns den tidigare. Det är en östnordisk
tradition i Sverige och Finland.
Men behöver vi då inte göra några ändringar i sekretesslagen? Jo, det
måste vi, och det kommer riksdagen snart att få ta ställning till. Förslag kom-
mer att ligga på riksdagens bord mycket snart. Som också framgår av EES-
utskottets betänkande finns bland de paragrafer som man kommer att ändra
8 kap. 6 §, och där är det framför allt två grupper som berörs. Det är när det
gäller enskildas affärs- och driftsförhållanden samt uppfinningar och forsk-
ningsresultat som meddelarfriheten inte kommer att gälla om den enskilde
riskerar att lida skada.
Den andra gruppen gäller andra ekonomiska och personliga förhållanden
som gäller för den som har affärsförbindelser, eller liknande förbindelser,
med EG. Det är alltså en utökning av den enskildes trygghet och säkerhet
som det är frågan om här, men undantagen finns redan tidigare. Det förut-
sätts också att regeringen noggrant följer problemen.
Herr talman! EG kom till för att skydda freden och friheten i Västeuropa.
Hadar Cars erinrade sig i sitt inledningsanförande hur han som ung var ute
och reste i efterkrigstidens Europa. Jag har liknande hågkomster. Det utgör
kanske grundvalen för mitt sätt att se på dessa ting. Det var ett sönderbom-
bat och sönderslaget Europa där kommunismen hade trängt ända fram till
hjärtat av Europa. Det var ett Europa som inte hade någon annan möjlighet
än att via ett enande återigen ta sig upp. Jag blev en övertygad europé redan
på 50-talet.
Ian Wachtmeister ironiserade förut över att Nic Grönvall hade sagt att
Moderata samlingspartiet kanske är ejet mest europeiska partiet. Vi kan nog
med ganska stor rätt säga att vi är det. Redan 1962 var jag med om att ut-
kämpa en valrörelse där just anslutningen till Europa var en av de frågor som
togs fram i första rummet.
EES är ett stort steg på vägen, men det är inte steget. Till skillnad från
Hans Göran Franck är det min intensiva förhoppning att Sverige snart skall
vara en fullvärdig medlem av de europeiska gemenskaperna. Jag är till skill-
nad från Hans Göran Franck inte rädd för Europa. I Europa ser jag möjlig-
heterna för framtiden, inte minst för ungdomen. Hans Göran Franck talar
om det eländes elände som han tror skall växa fram i Europa. Har han aldrig
hört talas om den sociala dimensionen? Han borde kanske tala litet grand
med sina socialistiska partifränder. Jag har en känsla av att varken Jacques
Delors, Mitterrand eller Björn Engholm i Tyskland är så särskilt tilltalade
av att utan vidare förpassas till något slags andra-rangs-tillvaro, såsom Hans
Göran Franck målar ut det.
Det är först när Sverige får ett fullvärdigt medlemskap i de europeiska ge-
menskaperna som vi kan göra oss gällande som de européer vi är och få ett
ökat inflytande, men även ett ökat ansvar. Vi skall inte vara rädda för det
ansvaret.
Anf. 82 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) replik:
Herr talman! Birger Hagård började med att påstå att vi som inte anser
att vi i dag skall säga ja till EES-avtalet bedriver en oerhörd skrämselpropa-
ganda. Men när han sedan skulle exemplifiera denna oerhörda skrämselpro-
paganda blev argumenteringen kanske litet svagare. Han säger att det finns
en myt som han vill försöka avliva, nämligen den att vi automatiskt skall ta
över EES-lagar. Sedan hänvisar han till att de nya lagar som vi behöver ta
över skall godkännas enhälligt i en gemensam EES-kommitté.
Men, Birger Hagård, är inte de 1 500 rättsakter som vi nu lovar att följa
och lagstifta efter och som våra myndigheter skall följa någonting som vi fak-
tiskt får lov att anpassa oss till? Alla propositioner som nu ligger på riksda-
gens bord hävdar åtminstone att vi på grund av EES-avtalet är tvingade att
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
89
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
90
lagstifta på dessa sätt. Är inte detta ett tvång? Vi kan naturligtvis säga nej
och upphäva EES-avtalet, men det är ett mycket stort steg att ta.
Jag är ingalunda grundlagsexpert, men det är uppenbart att man är oense
här. Advokaten Percy Bratt - som själv är varm förespråkare för medlem-
skap i EG, om jag förstått saken rätt - kritiserar den offentliga utfrågning
som konstitutionsutskottet och EES-utskottet anordnade tillsammans i som-
ras därför att den var så ytlig. Han menar alltså att vi inte alls har belägg för
att vår grundlag kan hävda sig mot EES-reglerna om vi säger ja till EES-
avtalet som det nu ligger.
Jag hoppas att Birger Hagård har rätt när han säger att offentlighetsprinci-
pen kommer att sprida sig mer och mer även i EG. Det finns tecken på detta.
EG-länderna diskuterar ju mycket kritiskt sin egen uppbyggnad och menar
att hemlighetsmakeriet är fel. Den sortens krafter finns. Det finns också
krafter som vill öka hemlighetsmakeriet och stoppa läckorna, som jag har
citerat förut.
Om vi tror att andra skall ta över vår offentlighetsprincip är det ganska
viktigt att vi inte själva redan nu överger den. Jag har hävdat att man i prakti-
ken börjar urholka vår offentlighetsprincip genom att hemligstämpla sådant
som man säger hör till förhandlingsarbetet, när det i själva verket är myndig-
heternas utlåtande som har lämnat myndigheten. Man hemligstämplar mer
än vad som behövs.
Anf. 83 BIRGER HAGÅRD (m) replik:
Herr talman! Jag trodde att Nic Grönvall hade klarat ut hur det förhåller
sig med dessa 1 500 EES-regler. Det är i flertalet fall frågan om direktiv.
Dessa direktiv utgör en målsättning. Man vill uppnå olika saker, men sedan
lämnar man åt de nationella parlamenten att använda metoderna och den
lagstiftning som är lämpligast i det egna landet. I många fall är det också
minimikrav som ställs. Där står det de olika länder fritt att ha en hårdare
lagstiftning.
Dessa 1 500 EES-regler är framförhandlade i det avtal som vi nu har att ta
ställning till. Det är inte något särskilt originellt med detta. Andra avtal som
Sverige också har ingått innehåller också regler av olika slag, även om kvan-
titeten i det här fallet är betydande. Birgitta Hambraeus får ursäkta, men
advokaten Bratt kan knappast stå som den stora ledstjärnan i det här sam-
manhanget.
Vi har även sett exempel på andra mytbildningar. Jag vill erinra om den
artikel som var införd i Dagens Nyheter i går. Den talade om att EES och
tryckfrihetsförordningen var motstridiga. Så är inte fallet. För att göra en
lång historia kort är det här frågan om att ägaren till en periodisk skrift skall
vara svensk medborgare, dvs. svensk juridisk person. Den ansvarige utgiva-
ren skall vara svensk medborgare och bosatt i landet. Det är huvudprinci-
pen.
Men 1991 fick vi ett undantag. Numret på lagen var 559. Ägare och utgi-
vare kan vara utlänningar, men måste vara bosatta i Sverige. Man kan möjli-
gen kritisera bosättningen i Sverige och säga att detta är ålderdomligt. Det
hänger å andra sidan samman med att vi har en särskild ansvarighetskedja
på tryckfrihetens område.
Sedan kommer vi också att ändra aktiebolagslagen, vilket gör det möjligt
för utlänningar att utan vidare upprätta företag i Sverige. Ingenting hindrar
en utlänning från att utge en tidning i Sverige, men den ansvarige utgivaren
skall vara bosatt i landet. Detta är inte något som torde strida mot etable-
ringsfriheten. Detta slogs upp som något stort och betydelsefullt i samman-
hanget, vilket det alltså inte var. Det var, som så mycket annat, en ballong
som man lätt kunde sticka hål på.
Låt oss till sist hoppas att offentlighetsprincipen sprider sig. Det kanske
inte är så dumt att på det viset hålla tummen på ögat på myndigheter i olika
sammanhang. Men den enskildes säkerhet och trygghet är också en viktig
princip som vi inte får bortse ifrån.
Anf. 84 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) replik:
Herr talman! Det är riktigt att det är skillnad på direktiv och förordning.
Jag har dock inte lyckats lista ut hur många av dessa 1 500 regler som är di-
rektiv, hur många som är förordningar och hur många som är på lägre nivå.
När det gäller direktiven har vi ändå ett visst utrymme, men jag är överty-
gad om att Birger Hagård håller med om att de begränsar vår frihet att stifta
lag i detta ämne. Vi måste alltså hålla oss inom EG:s direktiv.
Jag är litet förvånad över Birger Hagårds sätt att presentera sekretessla-
gen. Han säger att den snart kommer till vårt bord. Den har i själva verket
legat där i 14 dagar. Motionstiden gick ut i går. Jag lämnade en motion om
ändringarna i sekretesslagen. Detta gäller inte enbart enskilda personers le-
gitima rätt att behålla sitt privatliv.
Man aviserar här att det så småningom skall komma andra regler. Om pro-
positionen antas utan anmärkningar, har vi bundit oss, såvitt jag förstår, vid
att regeringen kan föreslå ändringar i sekretesslagen.
Birger Hagård talade i sitt första anförande om fred och situationen i Väst-
europa fram till andra världskriget och att det var detta som drev honom till
att vilja ha EES-avtalet. Men, Birger Hagård, andra värdskriget är slut.
EG har, vad jag förstår, verkligen lyckats så till vida att Tyskland, Frank-
rike och England inte kommer att förklara krig mot varandra igen. Det är
riktigt. Men det är inte det som är dagens problem. I dag har vi de fruktans-
värda problemen i Östeuropa, dvs. ekonomiska problem och etniska kon-
flikter. Där är ESK en viktig faktor. Jag tror inte alls att EG:s ingripanden i
Jugoslavien har varit särskilt fredsbevarande.
Vidare är den stora fredsfrågan på jorden konflikten mellan nord och syd -
mellan de fattiga och de rika. Jag är inte alls säker på att Sverige gör mest
nytta med att avstå sin självständiga röst i världen och gå in tillsammans med
de gamla kolonialmakterna på nords sida för att därmed lösa de konflik-
terna.
Anf. 85 BIRGER HAGÅRD (m) replik:
Herr talman! Ja, det är alldeles riktigt. Jag trodde att ni i Centern också
hade klarat ut att alla regler naturligtvis inskränker friheten. Vi hade tidigare
Ulf Dinkelspiels exempel från fotbollsmatchen. Det är alldeles givet att om
alla springer omkring och gör vad de vill har de i och för sig största möjliga
frihet. Men det är inte särkert att spelet blir så förfärligt effektivt. I det här
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
91
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
92
fallet har vi valt att inskränka vår frihet i det hänseendet. Men många av
reglerna har funnits redan sedan tidigare. Det skall vi också komma ihåg.
Visst, varje lagstiftning och regel, som kanske är nödvändig för att för-
djupa det internationella samarbetet, måste naturligtvis inskränka Birgitta
Hambraeus, min och andra medborgares frihet. Men det kanske ger oss nå-
got som kan vara mer värt.
Det var roligt att höra Birgitta Hambraeus ändå medge att EG har lyckats.
Två ärkefiender, Frankrike och Tyskland, lever nu i endräkt. De länder i
Västeuropa som frivilligt ingick en gemenskap avstod från en del friheter.
Dessa länder inom EG står som ett mönster för världen i övrigt. Det är dit
vi skall ansluta oss för att inte bli en liten isolerad avkrok i världen där de
röda stugorna och knätofsen blir tongivande. I stället skall vi med kraft delta
i ett gemensamt arbete för hela Europas framtid.
Vi hör nu till Europa. Jag är stolt över att vara svensk, och jag är också
stolt över att vara europé.
Anf. 86 HANS GÖRAN FRANCK (s) replik:
Herr talman! Det är inte minst det sätt som Birger Hagård agerar och ar-
gumenterar på som har medverkat till att det finns ett så starkt motstånd inte
bara här i Sverige utan också i andra länder. Det finns en tvärsäkerhet i hans
argumentering som får rakt motsatt effekt. Det som är särskilt oroande är
det sätt på vilket man från moderat sida driver dessa frågor. Det skapar en
misstro mot att förhandlingarna om vår EG-ansökan kommer att ske på ett
sätt som leder till tillfredsställande resultat. Det finns en rad frågor som
måste lösas. Det här skapar också misstro när det gäller hur man verkligen
kommer att skapa de förbättringar som är erforderliga i EES-avtalet.
Det finns all anledning för Birger Hagård att vara mera lyhörd för de in-
vändningar som har kommit fram här. Det här kan ju göra saken ännu
sämre.
Striden gäller inte ett europeiskt samarbete. Striden gäller på vilka villkor
detta skall ske. Hur skall avtalen se ut, oavsett om det gäller Maastricht eller
EES? Här har man inte i tillräcklig grad beaktat de synpunkter som är vik-
tiga och som har kommit fram i debatten. Det gäller t.ex. de juridiska syn-
punkterna från lagrådet, som jag inte tycker är tillgodosedda i tillräcklig
grad. Det gäller t.ex. det Hans Gustafsson sade om inskränkningar i den
kommunala självstyrelsen och det jag har sagt om offentlighetsprincipen.
Men det här gäller också - vilket jag är övertygad om kommer att komma
fram i debatten - miljöfrågor och annat.
Den utväg jag ser i det hela är en omprövning. Den omprövningen bör ske
redan nu bland de ledande i EG. Detta får inte bli en byråkratisk mastodont,
som på det viset helt motverkar syftet med en mycket viktig europeisk inte-
grering och ett samarbete.
Anf. 87 BIRGER HAGÅRD (m) replik:
Herr talman! Vi diskuterar inte anslutningen till EG utan till EES-avtalet.
Däremot hoppas jag gärna att detta leder fram till en ny debatt om några år
om ett inträde i EG.
Hans Göran Franck säger att vi skall tala om för de ledande i EG vad de
skall göra. Det är kanske litet väl ambitiöst. Det påminner mig om en artikel
som lär ha stått i Vimmerby tidning en gång i tiden. Där stod: ”Vi har vid
upprepade tillfällen varnat herr Bismarck.” Jag vet inte om vi är i den situa-
tionen att vi skall göra så nu.
Hans Göran Franck må gärna hysa misstro mot mitt engagemang för det
förenade Europa. Jag skall gärna lyssna hur mycket som helst på honom -
inte minst vid de trevliga middagar som vi kan äta i europeiska sammanhang.
Men Hans Göran Franck må samtidigt ursäkta att han har litet svårt att
övertyga mig när han inte ens har lyckats övertyga sina egna partivänner i
vare sig konstitutionsutskottet eller EES-utskottet. Då får Hans Göran
Franck finna sig i att vi ser med viss misstro på hans synpunkter.
Anf. 88 HANS GÖRAN FRANCK (s) replik:
Herr talman! Den stora frågan är inte den misstro som kan finnas mellan
olika ledamöter eller ens inom partier. Den stora frågan är att det finns en
misstro bland majoriteten av det svenska folket. Det är den misstron som
det gäller att ta ställning till.
Hur skall man bära sig åt för att kunna åstadkomma ett rimligt europeiskt
samarbete som kan förankras bland folket? Det är inte bara en majoritet i
Sverige som har denna kritiska inställning. Den växer runt om i Europa. Det
minsta man kan begära av de ledande inom EG och de som har ansvar för
förhandlingarna med EFTA om EES-avtalet är att de är lyhörda för de krav
som finns angående omprövningar och förändringar.
Jag menar att det både politiskt, socialt och juridiskt har gått alldeles för
långt. Om man hade valt de successiva reformernas väg hade man kommit i
en bättre position i dag.
Birger Hagårds dilemma är att han rusar åstad och driver på i alldeles för
hög grad, vilket har fått den motsatta verkan bland befolkningen.
Anf. 89 BIRGER HAGÅRD (m) replik:
Herr talman! Hans Göran Franck borde vara riktigt nöjd. Det är faktiskt
i hög grad fråga om successiva reformer när det gäller Sveriges underteck-
nande av EES-avtalet. Det är en fråga som har stötts och blötts i 30 år. Kan
det vara mer successivt?
Jag tror inte att man skall fästa så stor vikt vid opinionsundersökningar. I
så fall skall man analysera dem ordentligt. Jag tror inte alls att majoriteten
av svenska folket skulle säga nej till Europa. Däremot är de misstrogna mot
Maastrichtfördraget. Det kanske beror på att danskarna med en knapp ma-
joritet sade nej till Maastrichtfördraget i det skick det förelåg.
Å andra sidan är Maastrichfördraget i stor utsträckning luddigt. Allt talar
för att det kommer att preciseras under den närmaste tiden. Det är nog nöd-
vändigt. Då blir den stora frågan hur Hans Göran Franck skall bära sig åt för
att propagera och övertyga människorna om vår samhörighet med Europa -
som han tydligen inte vill säga nej till.
Förste vice talmannen anmälde att Hans Göran Franck anhållit att till pro-
tokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
93
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
94
Anf. 90 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Många har redan i debatten betonat betydelsen av det beslut
vi skall fatta i dag och framhållit att det är det mest omfattande beslut som
Sveriges riksdag har haft att ta ställning till. Jag måste erkänna att jag själv
känner en viss fasa för att vi skall fatta ett sådant omfattande beslut i dag. I
princip anser jag att inget organ borde fatta ett sådant beslut där nästan
ingen kan överblicka helheten.
Jag tror på en utveckling av samhället som härstammar från ett organiskt
framväxande. Med EES-avtalet kommer vi att förändra det svenska samhäl-
let på en mängd områden i ett slag. Det gör vi utan att vi egentligen haft en
debatt som i någon större omfattning engagerat de svenska medborgarna.
Det är först nu de senaste veckorna som debatten tagit fart. Det beklagar
jag. Ett fåtal personer, experter och riksdagsledamöter har dock följt den
här processen som pågått i flera år. Problemet med experterna är att de oftast
bara är insatta i sina specialområden. Vem har helhetsbilden?
Trots att jag känner mig mycket tveksam till att fatta beslut på det här sät-
tet så kommer jag ändå att rösta ja. Nu gäller det att ta ställning till den inre
marknaden eller ej. Jag röstar ja därför att jag är positiv till principerna i
avtalet som bygger på de fyra friheterna. Jag är positiv till att man river ner
gränser och försvagar nationalstatens betydelse.
Nu handlar det inte bara om de fyra friheterna utan också andra friheter,
t.ex. friheten att ta del av offentliga handlingar. Det handlar också om of-
fentlighetsprincipen.
Sverige är unikt på det här området och har en mycket lång tradition. Re-
dan 1766 antogs tryckfrihetsförordningen, som därmed är världens äldsta
mer utförliga lag på tryckfrihetens område. Den ledde till att censur avskaf-
fades förutom på det teologiska området. 44 år senare antog den svenska
riksdagen 1810 års tryckfrihetsförordning, som fick karaktären av grundlag.
Risken är att vi genom EES-avtalet tvingas tumma på offentlighetsprinci-
pen och ändra grundlagen. Det kan krävas att vi gör ett tillägg i förord-
ningen. Jag anser inte att vi skall acceptera en inskränkning i offentlighets-
principen.
Flera statsråd, bl.a. justitieministern, har i artiklar och uttalanden givit
sken av att vi kan behålla offentlighetsprincipen. Reidunn Laurén skrev t.ex.
i en artikel i Svenska Dagbladet den 10 oktober att visserligen skulle EG-
direktiv när det gäller den personliga integriteten kunna sätta vissa krav,
men det fanns ingen anledning att oroa sig över detta eftersom det pågick en
debatt om denna fråga i Europaparlamentet. Sedan drog hon slutsatsen att
det finns ”ingen anledning att ta upp dessa frågor i de kommande medlem-
skapsförhandlingarna”.
Det är sant att det har pågått en livlig debatt om förslaget till EG-direktiv
om skydd för enskilda vid behandling av personuppgifter. Kommissionens
förslag har diskuterats av parlamentet och nu finns ett reviderat förslag som
överlämnades till ministerrådet i förra månaden. Rådet väntas fatta beslut i
ärendet i slutet av 1993. Direktivet har tre års implementeringstid, dvs. det
handlar om fyra år fr.o.m. nu. Då kan vi tvingas tumma på offentlighetsprin-
cipen, om vi inte agerar kraftfullt redan nu.
Många EG-länder och även EFTA-länder förfasar sig över Sveriges of-
fentlighetsprincip och uppfattar den som en kränkning av den personliga in-
tegriteten. I många länder har man en helt annan tradition och ett betydligt
mindre öppet samhälle än vad vi är vana vid. I EG-direktivet väger den regi-
strerades intressen tyngre än det offentligas intresse. Det är där konflikten
ligger.
EES-avtalet innebär inte bara att Sverige måste anpassa sig till EG:s nuva-
rande lagstiftning vad gäller EES-området. Genom den s.k. lagvalsparagra-
fen förbinder sig Sverige att även överföra kommande EG-direktiv till
svensk lagstiftning. Därför är det viktigt att vi kritiskt granskar EG-direkti-
ven vad gäller t.ex. personlig integritet.
Det står i förslaget till EG-direktiv att EG-länderna förbinder sig att inte
utbyta information med länder som inte har en tillräckligt stark skyddslag-
stiftning vad gäller den personliga integriteten.
Med ett fritt flöde av varor, tjänster, personer och kapital följer också ett
informationsutbyte. Det är här problemet uppstår.
Jag anser att det är angeläget att Sverige hävdar sin offentlighetsprincip,
som under århundraden varit en mycket viktigt hörnsten i vår demokrati.
Den kan inte bara viftas bort. Våra ansvariga ministrar och statsråd måste
på ett helt annat sätt än hittills hävda denna princip. Ulf Dinkelspiel sade i
morse att Sverige skall strida för väsentliga värderingar i det svenska samhäl-
let. Det tar jag som intäkt för att EG-ministern kommer att med all kraft
hävda vår offentlighetsprincip i de kommande förhandlingarna.
EES-utskottet har inte enligt min mening tillräckligt kraftigt tagit ställning
för att bevara vår offentlighetsprincip utan negligerar problemet. Man kon-
staterar bara att det inte finns någon grund för de farhågor som finns beträf-
fande offentlighetsprincipen. Jag delar inte den uppfattningen. Det finns fog
för de farhågor som t.ex. svenska journalister har när det gäller att få ta del
av myndigheters handlingar.
Jag tycker inte att Sverige är världsbäst på allting, som man kan få intryck
av när man hör vissa EG-motståndare argumentera för sina ståndpunkter.
Jag tycker att vi också har mycket att lära av andra länder. Men när det gäller
offentlighetsprincipen är Sverige ett föregångsland. Den måste vi slåss för!
Detta är inte ett problem som är som en ballong, som man lätt sticker hål
på.
Anf. 91 HADAR CARS (fp) replik:
Herr talman! Jag vill gärna säga till Ingela Mårtensson att jag tycker att
det är värdefullt att hon så starkt understryker att vi skall slå vakt om svensk
grundlag och inte minst de principer för offentlighet, tryckfrihet och annat
som har att göra med informationsfriheten, som vi alla tycker är utomor-
dentligt viktiga. Jag är säker på att de övriga ledamöterna i EES-utskottet
delar min uppfattning i detta avseende.
I den granskning som riksdagens olika utskott har gjort av EES-avtalet har
mycket klart framgått att avtalet på dessa punkter inte strider mot svensk
grundlag. I propositionen har också framhållits att om det, mot all förmo-
dan, skulle förhålla sig så att någon paragraf i EES-avtalet kunde komma i
konflikt med någon paragraf i grundlagen, är det grundlagen som gäller.
EES-utskottet har i huvudsak stött sig i sitt yttrande på det som konstitu-
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
95
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
tionsutskottet har anfört. Det ligger också till grund för EES-utskottets hem-
ställan till kammaren på denna punkt.
Jag vill än en gång understryka att det i sak inte finns någon motsättning
mellan å ena sidan det som Ingela Mårtensson sade här när det gäller kravet
på och behovet av att slå vakt om svensk grundlag och å andra sidan det
som ledamöterna i EES-utskottet anser. Jag är säker på att jag kan tala för
allihop.
Anf. 92 INGELA MÅRTENSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag är medveten om att den debatt som har pågått i EG-
parlamentet när det gäller EG-direktivet om personlig integritet har varit
livlig. Det har inte varit fastslaget hur direktivet skall se ut. Nu har det kom-
mit, helt nyligen. Det har kanske inte funnits möjlighet för EES-utskottet
att ta med det i sin diskussion.
Det kommer att påverka Sverige på sikt. Det gäller även om vi inte har ett
EES-avtal. Om vi skall ha ett informationsutbyte med länderna i EG, kom-
mer det att kräva att vi har en skyddslagstiftning som de accepterar. Annars
kommer vi inte att kunna delta i något informationsutbyte. Det är viktigt att
vi uppmärksammar detta problem och slåss för de värderingar som vi tycker
är väsentliga i det svenska samhället.
Vad jag ville säga i mitt anförande var att det är viktigt att våra företrädare
i förhandlingar och de som uttalar sig utåt inte bara negligerar detta med
offentlighetsprincipen och säger att det inte är något problem. Det är ett pro-
blem. Jag har kommit i kontakt med det genom att jag sitter i Datalagsutred-
ningen. Där diskuterar vi en ny datalag. Det är ett reellt problem, hur vi skall
tackla det hela.
Det är viktigt att vi alla slår vakt om offentlighetsprincipen, också utåt i
debatterna.
Anf. 93 HADAR CARS (fp) replik:
Herr talman! Då är vi överens om att vi studerar problemet och behandlar
direktivet i den ordning som det anländer.
Anf. 94 BJÖRN VON DER ESCH (m):
Herr talman! Låt mig inledningsvis konstatera att jag är positiv till ett
EES-avtal. Vi ser emellertid hur en växande skepsis mot Sveriges anslutning
till EG breder ut sig i landet. Jag tror inte att det i första hand beror på sym-
patier för nej-sidans argument. Det är snarare ett uttryck för en misstro mot
ja-sidans sätt att hantera frågan.
Flertalet människor har uppfattat EG-problematiken som frågor gällande
enbart friare utbyte över gränserna av vad slag det vara må. Ansvaret för att
det har blivit så vilar i hög grad på massmedia, som faktiskt ända fram till för
en vecka sedan fokuserade allt intresse på snus och julglögg.
När man så anar att EG berör oerhört mycket mer i vårt samhälle börjar
man ställa frågor. Svaren på dessa frågor har ofta uppfattats som ofullstän-
diga eller undvikande. Om det finns någonting som får oss människor att
bli misstänksamma och motsätta oss förändringar, så är det känslan av att vi
undanhålls information.
Jag skall bara ta ett exempel. Jag väljer också frågan om offentlighetsprin-
cipens vara eller icke vara. Den debatten kretsar nästan uteslutande kring
sekretessen i EES-förhandlingarna. Men offentlighetsprincipen berör ett
mycket större område i vårt samhälle än bara EES-förhandlingarna.
De principer som gäller inom EG i fråga om offentlighet, meddelarskydd,
sekretess osv. skiljer sig från vad vi tillämpar. Om detta är bra eller dåligt ur
svensk synpunkt kan man inte tvärsäkert uttala sig om utan att känna till
bakgrunden till förhållandena inom EG. Gör vi det, kommer många av oss
att ha förståelse för EG:s principer.
Vår offentlighetsprincip utgår från att det allmännas insyn prioriteras
framför skyddet för den personliga integriteten. Eftersom statens intressen
förutsätts vara legitima och överordnade den enskildes intresse, anser vi det
helt naturligt att det allmänna har långtgående insyn i privata förhållanden
och att dessa uppgifter får ges offentlighet. Det är en uppfattning som är
starkt präglad av de gångna 60 årens socialistiska tänkande.
Uppgifter om den enskildes inkomst, förmögenhet, utbildning, förekomst
i straffregister, religionstillhörighet, familjeförhållanden osv. ges offentlig-
het sedan de registrerats i taxeringskalendern, kyrkobokföringsböcker och
dylikt.
Inom EG har man lärt en annan läxa, nämligen att den goda staten kan
vara synnerligen ond. Hitler, Stalin och Mussolini utsatte miljontals männi-
skor för obeskrivlig brutalitet. Deras regimer utnyttjade statsmaktens insyn
i medborgarnas privatliv på ett sätt och för ändamål som saknar motstycke i
Europas historia.
En påminnelse om hur lätt detta kan upprepas fick vi när Stasis arkiv blev
kända. Att de innehåller uppgifter om hundratals svenskar, sammanställda
med hjälp av våra offentliga register, vill vi inte låtsas om. Ändå är det bara
några år sedan våra flygvapenpiloter uppvaktades av polska tavelförsäljare.
Hos EG:s grundare var den bärande tanken att man till varje pris måste
förhindra att 1900-talets grymheter mot enskilda individer kan upprepas.
EG-rättens fundament, dvs. Romtraktaten och Konventionen om de mänsk-
liga rättigheterna, tjänar just det syftet. Till skillnad från hos oss får därför
inom EG allmänintresset, dvs. statens intresse stå tillbaka för skyddet av den
enskildes integritet.
Jag är övertygad om att flertalet svenskar delar EG:s syn på den personliga
integritetens värde framför statsmaktens insyn. Därmed måste man emeller-
tid också acceptera en annan avvägning mellan offentlighet och sekretess än
den vi vant oss vid.
Min motion tar fasta på den rättsosäkerhet som kommer att råda inled-
ningsvis, sedan EES-avtalet trätt i kraft. Svenska lagar kommer att stå i strid
med EES-bestämmelser, och ingen vet säkert vad som egentligen gäller, ef-
tersom EES-lagen är, vågar jag säga, synnerligen oklar på avgörande punk-
ter. I motionen yrkas att ingen skall kunna straffas enligt svensk lag därför
att han följt EES-bestämmelserna.
Utskottet har avstyrkt motionen med hänvisning till EES-lagens 5 §, den
s.k. lagvalsregeln. Den säger att EES-lagen tar över annan svensk lag. Av
förarbetena framgår emellertid att detta inte gäller i fråga om grundlagen.
Den första versionen av lagvalsregeln underkändes av lagrådet. Den nu
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
7 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 26
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
gällande versionen är i sak identisk med den ursprungliga. Denna senare ver-
sion har inte granskats av lagrådet och följaktligen heller inte godkänts av
lagrådet.
För att EES-avtalet skall kunna uppfyllas, krävs att Sverige gör ändringar i
grundlagarna. Detta är omöjligt av tidsskäl. Utskottet hävdar att enligt EES-
avtalets protokoll 35 fordrar avtalet inte ”att någon normgivningskompe-
tens” - dvs. lagstiftningskompetens - ”överlåts till EES-institutioner”. Med
andra ord: Ingen skall kunna tvinga Sverige att ändra sina grundlagar.
Detta är emellertid halva sanningen. Av protokoll 35 framgår nämligen
dessutom att Sverige förbinder sig - jag understryker förbinder sig - att om
nödvändigt ändra även grundlagarna.
Skillnaden mellan att avtalet tvingar oss eller att vi förbinder oss att ändra
grundlagarna är i praktiken obefintlig.
Mest anmärkningsvärt är emellertid att protokoll 35, trots allt resonemang
omkring det, över huvud taget inte införlivats genom EES-lagen. Alltså kan
ingen åberopa protokoll 35 inför svensk domstol.
Vad som skett är således, att när man insett att Sverige inte kan uppfylla
en av EES-avtalets mest fundamentala bestämmelser, har man helt enkelt
ersatt den med en hemmagjord lagvalsregel som inte ens lagrådet godkänt.
Jag menar att detta om något bäddar för framtida rättstvister.
Anta att en svensk journalist publicerar hemligt material som drabbar per-
son eller företag i Tyskland. Den som har drabbats åberopar EG-rätten och
kräver att journalist och uppgiftslämnare ställs inför rätta.
Svenska staten hävdar att svensk grundlag inte tillåter detta. Då hävdar
motsidan att EES-bestämmelsen gäller i Sverige, med hänvisning till proto-
koll 35, varpå Sverige förklarar att protokoll 35 aldrig införlivats. Jag tror att
var och en kan ana hur den processen slutar.
Eller anta, som vi hörde nyss, att en tidning utser en i England bosatt till
ansvarig utgivare. Detta är icke tillåtet enligt svensk grundlag. Enligt EES-
bestämmelserna skall det vara tillåtet.
Jag menar att detta är något att tänka på i det fortsatta EG-arbetet. Såväl
journalister, uppgiftslämnare som alla andra kommer att tvingas följa EG-
rättens bestämmelser, även när de strider mot svensk lagstiftning. Det är ju
om detta hela EG/EES handlar.
Eftersom vi inte hinner ändra våra grundlagar innan EES-avtalet träder i
kraft, måste medborgarna skyddas på annat sätt, till dess grundlagsändringar
har genomförts.
Jag hemställer beträffande lagvalsregel att riksdagen med anledning av
motion 1991/92:E3 och med avslag på motion 1991/92:E8, yrkande 2, dels
antar 5 § i regeringens förslag, dels hos regeringen begär förslag till bestäm-
melse om straffrihet i enlighet med vad som anförts i motion 1991/92:E3.
Anf. 95 MONICA ÖHMAN (s):
Herr talman! Jag tänker ta kammarens tid i anspråk några minuter för att
säga några ord om jämställdheten och kvinnorna. Ian Wachtmeister sade för
ett par timmar sedan att han skulle prata om kvinnor, men jag tycker inte att
det blev så speciellt mycket av det. Det blev något om den där franska kvin-
98
nan, och sedan övergick han ganska snabbt till snus, alkohol, ölburkar och
allt vad det var.
Men lan Wachtmeister, som inte är här just nu men som brukar vara väl-
digt kritisk mot att ledamöterna inte är i kammaren, kan känna sig helt lugn,
för i de flesta av riksdagens partier är vi ganska många kvinnor som hittills
har bevakat och även fortsättningsvis kommer att bevaka kvinnornas intres-
sen i olika politiska frågor.
Herr talman! EES-utskottet härvid en offentlig utfrågning den 20 augusti
tagit upp just frågan om jämställdhet. Det vi kanske mest tar upp i dagligt
tal när det gäller jämställdheten är kvinnornas möjlighet till arbete och till
social service i form av exempelvis barnomsorg och åldringsvård som förut-
sättning för att kunna arbeta utanför hemmet. Vi tycker nog alla att det be-
lystes ganska väl vid utfrågningen.
Det framkom att såväl kvinnor som män kommer att få tillgång till den
inre marknaden som arbetsfält, sedan Sverige har undertecknat EES-avta-
let. Däremot kan man nog anta att kvinnorna inte kommer att utnyttja den
möjligheten i samma omfattning som männen. Det hänger ofta samman med
de traditionella könsrollerna, exempelvis att kvinnor tar ett större ansvar för
barnen.
Kvinnor är ofta mycket beroende av en väl utbyggd och fungerande ge-
mensam sektor. Dels är det många som har sitt dagliga värv inom den gemen-
samma sektorn, dels är man beroende av t.ex. barnomsorg för att kunna ar?
beta.
I vilken mån den sociala servicen skall finansieras med offentliga medel,
liksom om verksamheten skall bedrivas i privat eller offentlig regi, är helt
och hållet en inrikespolitisk fråga. Det finns inga EG-föreskrifter om detta,
och EES-avtalet innebär inte någon harmonisering när det gäller skatte-, fa-
milje- eller socialpolitik.
Det är många som anför att Sverige genom EES-avtalet sannolikt får en
bättre samhällsekonomi, vilket i sig är en förutsättning för att behålla och
utveckla den svenska välfärden. Det är då i sin förlängning också positivt för
kvinnorna.
I EG:s medlemsländer ökar just nu andelen kvinnor som förvärvsarbetar.
Man kan säga att utvecklingen ganska mycket liknar den som vi har haft på
svensk arbetsmarknad de senaste decennierna. Det finns också ett stort in-
tresse ute i Europa för svenska erfarenheter av jämställdhet. Samarbete kan
helt klart ge oss nya erfarenheter och impulser för vårt eget fortsatta jäm-
ställdhetsarbete.
Utifrån vad utskottet har kunnat inhämta betyder inte ett svenskt tillträde
till EES-avtalet att kvinnornas situation i Sverige och jämställdhetsarbetet
kommer att påverkas negativt. Men naturligtvis är det fortfarande på det sät-
tet att utvecklingen beror helt på våra egna ambitioner på området.
När man möter kvinnor ute i vardagen, märks det att det finns en stor osä-
kerhet. Det finns en oro för framtiden. Hurblir det med jobben? Hur blir det
med barnomsorgen? Kommer vi att tvingas tillbaka till hemmen till oavlönat
arbete? Det är ganska vanliga frågor som man möter. Den oron tycker jag
att vi måste ta på allvar.
Man har också svårt att skilja på EES, EG, EU och allt vad det nu kan
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
99
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
100
vara. Det är inte konstigt att det ärpå det sättet. Men jag anser att det är allas
vår gemensamma uppgift att föra ut informationen om vad EES verkligen
innebär för kvinnorna.
Jag vill rikta en uppmaning till regeringen. I anslutning till EES-avtalet
har EFTA-länderna kommit överens om bildandet av vissa nya institutioner
som kommer att få en viktig uppgift såväl för det interna samarbetet inom
EFTA som för samarbetet med EG inom EES-avtalets ram. Jag anser att det
är viktigt att dessa nya institutioner får en jämn könsfördelning.
Det är viktigt att få med både kvinnors och mäns erfarenheter i det arbe-
tet. Det är faktiskt också en symbolisk fråga. Eftersom det ofta är kvinnor
som känner oro och osäkerhet, är det viktigt för kvinnor att veta att det finns
en stor andel kvinnor med i det fortsatta arbetet.
Herr talman! Låt mig avslutningsvis beröra något som Gudrun Schyman
sade på förmiddagen. Hon talade om arbetsmarknadspolitiken och arbets-
rätten, och eftersom jag tycker att det är två områden som har ganska stor
betydelse för kvinnorna vill jag ta upp den delen.
Gudrun Schyman var kritisk mot att arbetsmarknadsutskottet inte hade
tittat på konsekvenserna för arbetsmarknadspolitiken och arbetsrätten i ar-
betet med EES. Men om man nu tar sig tid att läsa propositionen, arbets-
marknadsutskottets yttrande och EES-utskottets betänkande, skall man
finna - det står ganska tydligt och klart - att vi inte behöver ändra inriktning
på vare sig arbetsmarknadspolitiken eller arbetsrätten för att delta i EES-
samarbetet.
Jag anser faktiskt att vi som svenskar skall stå upp för det vi har åstadkom-
mit på det området. Vi skall stå rakryggade i förhandlingarna om ett medlem-
skap med krav om att få behålla den svenska modellen. Men i dag tar vi inte
ställning till det, utan i dag tar vi ställning till EES-avtalet, och i det kan inte
jag se att det finns något hinder på de här områdena. Därför tycker jag att
Gudrun Schyman gjorde ett litet övertramp.
Herr talman! Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationerna
och i övrigt till utskottets hemställan.
Anf. 96 PER STENMARCK (m):
Herr talman! Det betänkande från EES-utskottet som vi nu behandlar är
förmodligen ett av de mest omfattande som någonsin har lagts på riksdagens
bord. Vidden av det och betydelsen av det har tidigare framförts under den
här dagen. Odiskutabelt kommer också detta EES-avtalet att få stor bety-
delse för oss alla.
Jag kan mycket väl förstå att det finns en tveksamhet hos många männi-
skor inför det som är nytt, och många klagar på bristande information. Det
är nog inte utan att det krävs ett ökat engagemang i Europafrågan och att
fler ställer upp och förmedlar den information som verkligen finns.
Från att känna tveksamhet till att säga nej är, som jag ser det, steget långt.
Ledamöterna i denna riksdag kan knappast klaga på bristande information,
även om ärendemängden har varit mycket stor.
Herr talman! Man kan ställa frågan vad nej-sidan egentligen vänder sig
emot. Är det ungdomars rätt att studera i andra länder? Är det allas vår rätt
att söka arbete och bostad inom ett mycket stort område? Är det vår rätt att
pensionera oss i något annat land och ta med oss de sociala förmåner som vi
har arbetat ihop under ett yrkesverksamt liv? Är det möjligheten att utnyttja
förutsättningarna att komma in på en omfattande marknad för offentlig upp-
handling? Är det friheten för människor och varor att röra sig över grän-
serna? Är det faktumet att vi får en gemensam konkurrenspolitik för en
mycket stor del av Europas stater? Är det fel att vi får samma positiva effek-
ter här i Sverige som andra länder i Europa får?
Jag tror trots allt inte att det är särskilt många som säger nej till allt detta.
För de allra flesta framstår det förmodligen som en självklarhet att när allt
detta växer fram som något fullkomligt naturligt i Europa i övrigt, skall inte
Sverige stå utanför. Vi skall vara med, och även vi skall ha möjlighet att på-
verka den vidare utvecklingen. Därför skall vi nu ta ett första steg närmare
EG.
Jag kan förstå att det finns en tveksamhet inför olika delar i ett avtal som
är så omfattande som detta. I denna riksdag har vi faktiskt också en skyldig-
het att se till helheten. Jag tycker att det finns åtskilliga brister. Debatten har
fokuserats kring frågor av teknisk art och frågor som knappast borde kunna
påverka en positiv syn på helheten.
Därför behandlar vi här ett betänkande som i alla väsentliga grundvalar är
enigt i sin inställning till helheten. Vi har kanske mer att vinna på detta avtal
än vad de flesta andra länder har. Vi är mer utlandsberoende än de flesta.
Med EES-avtalet uppnår vi en lång rad fördelar. Vi får bl.a. tillgång till en
marknad för offentlig upphandling. Det innebär åtminstone två mycket stora
fördelar för oss om vi fullt ut kommer in på denna marknad.
Vi har för det första ett antal stora företag som är verksamma på just
denna marknad. EES-avtalet skapar bättre förutsättningar för dessa företag
att verka på den här marknaden. För det andra uppgår enbart den kommu-
nala upphandlingen till myckeet stora belopp årligen. En offentlig upphand-
ling inom ett så stort område som EES innebär ger ökad konkurrens. Varje
procentenhet som de kommunala upphandlingskostnaderna minskar med,
kommer att medföra mycket stora vinster för oss.
Det har ställts många frågor om hur stora de totala vinsterna av ett EES-
avtal kommer att bli. Det är naturligtvis inte särskilt lätt att svara på det. De
viktigaste vinsterna, som jag ser det, är inte av sådan art att de direkt kan
bedömas i ekonomiska termer. De finns i stället i själva begreppet gränslös-
het. Dagens debatt har handlat alldeles för litet om dessa effekter av gräns-
lösheten: Ett ökat utbyte över dagens gränser, möjligheten att studera i
andra länder, en akademisk arbetsmarknad där akademiska examina så små-
ningom skall bli godkända inom hela EES-område samt samarbete inom
forskning och utveckling. Att dagens debatt hittills inte har berört dessa frå-
gor så mycket hoppas jag är ett tecken på att vi är helt överens på det här
området. Det är detta som i ordets verkliga bemärkelse skapar ökad välfärd
för oss alla.
Det finns också förutsättningar för ekonomiska vinster. Det har tidigare
under dagen debatterats hur stora dessa vinster är. Att det uppstår fördelar
av själva samarbetet är nog helt klart. Men vinsterna uppkommer inte av sig
själva. Detta tror jag att man skall ha klart för sig, och detta påpekas också
i EES-utskottets betänkande. Avtalet skapar förutsättningarna. Vinsterna
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
101
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
102
uppkommer inte utan att vi utnyttjar dessa förutsättningar på ett positivt
sätt.
Politiker inom EG talar ofta om utvecklingen som en dynamisk process,
en ständigt pågående förändring. Det är precis vad det gäller. För EG:s del
började den här utvecklingen för ungefär 45 år sedan. För Sverige gäller det
nu att ta ett avgörande steg på vägen i denna utveckling. EES-avtalet gör oss
delaktiga i denna dynamiska process. Det ger oss förutsättningar att få nytta
och glädje av det positiva som EG står för. Det ger oss också en möjlighet
att bidra på sådana områden där vi är framstående. Det ger oss en möjlighet
att vara med och forma den framtid som är gemensam för Europas folk.
Om vi står utanför är vi beroende av besluten, utan att kunna påverka
dem. Om vi är med är vi också beroende av besluten, men vi kan göra vår
stämma hörd. Just därför är det så viktigt att EES-avtalet bara blir det första
steget på vägen mot ett fullt medlemskap. EES-avtalet ger oss större möjlig-
heter än vad vi har i dag att påverka besluten. Men först när vi är fullvärdiga
medlemmar har vi det inflytande som vi rätteligen skall ha. Innan dess står
vi utanför en gemensam jordbrukspolitik med frihandel även på livsmedels-
området. Innan dess är vi inte med i den öppna gränslösa marknaden. Innan
dess är vi inte med i de sammanhang där många av de avgörande besluten
fattas. Vi kommer inte att vara med i EG:s ministerråd. Vi har ingen repre-
sentant i EG-kommissionen. Vi väljer inga EG-parlamentariker. Det är det
pris som vi får betala om Sverige inte är fullvärdig medlem.
Just därför är EES-avtalet så viktigt. Det är ett första steg på vägen. Det
är viktigt att vi tar det steget, men det är lika viktigt att vi också är beredda
att ta nästa steg. Först därigenom får vi delta i en process där gränserna mel-
lan Europas länder rivs. Att behålla det som är unikt svenskt i ett alltmer
gränslöst Europa, är förhoppningsvis, herr talman, allas vår framtid.
Anf. 97 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Jag får meddela att anslag nu har satts upp om att detta sammanträde skall
fortsätta efter kl. 19.00.
Anf. 98 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Herr talman! Under de senaste dagarna har det påståtts i pressen att
svenskarna inte vet någonting om EES-avtalet och att riksdagsledamöterna
är okunniga om vad de skall besluta om.
Jag tycker att det återigen finns anledning att peka på att den här frågan
har diskuterats påtagligt under de senaste fyra åren. Det är också ett faktum
att sakfrågorna har varit kända och att materialet som det rör sig om har varit
känt och tillgängligt för alla. Det har ju handlat om att på ett smidigt sätt
”kopiera” en stor del av EG:s regelverk för att kunna delta i den inre mark-
naden. Avtalet i sin helhet har varit tillgängligt och offentligt under ett helt
år. En debatt har pågått i media och i organisationer. Jag har liksom flera av
mina kolleger varit ute på många konferenser, seminarier och möten av olika
slag och talat om just detta. Folk har ställt mängder med frågor. Att då en
vecka före beslutet komma och påstå att medborgarna inte fått veta någon-
ting och att riksdagsledamöterna är okunniga är faktiskt ingenting annat än
lögnaktigt.
Det förhållandet att många ändå anser att de inte fått tillräcklig informa-
tion är någonting som vi måste ta till oss. Vi måste ställa frågan: Varför har
så få brytt sig om att ta reda på någonting om detta eller ta till sig den infor-
mation som getts? Man har faktiskt haft minst ett år på sig att i detalj studera
det avtal som vi skall fatta beslut om i dag.
Plötsligt påstås det också att avtalet skulle strida mot grundlagen. Avtalet
har granskats av lagrådet, KU och en lång rad jurister, som kommit fram till
att detta inte är fallet. När ett sådant påstående kommer så sent som två da-
gar innan beslut om avtalet skall fattas, trots att debattören haft ett helt år på
sig att belysa frågan, ger det onekligen misstanken att debattören har andra
bevekelsegrunder än omsorg om avtalets grundlagsenlighet.
Med hänvisning till vad Björn von der Esch sade tidigare i dag tycker jag
att det finns anledning att erinra om att vid den gemensamma offentliga ut-
frågning som EES-utskottet och konstitutionsutskottet hade meddelade
hovrättspresident Bo Broomé, som tidigare varit en mycket stark kritiker till
EES-avtalet, att han för sin del nu var övertygad om att det inte fanns någon
motsättning mellan EES-avtalet i dess nuvarande utformning och den
svenska grundlagen.
Jag tänkte fortsätta mitt anförande med att tala om de fyra friheterna ur
den enskilda människans synvinkel, dvs. våra möjligheter att ta del av det
som man i EG-länderna talar om som ett medborgarnas Europa.
Jag tycker att man skulle kunna likna medborgarnas Europa vid ett kalej-
doskop - ni vet ett sådant där rör som är fyllt med speglar och olikfärgade
glasbitar och där ständigt nya och skiftande visioner kommer fram när man
vrider kalejdoskopet. Det finns dock ett villkor för att man skall få se alla
dessa fantastiska bilder, och det är att man faktiskt måste göra någonting
själv. Likadant är det med medborgarnas Europa.
Vill vi ta del av alla de fantastiska möjligheter som 19 länder erbjuder oss
måste vi vara intresserade och ta initiativ. Man kan, som bakåtsträvarna och
nejsägarna vill, sitta ner och vänta. Men då kommer man naturligtvis inte att
märka så mycket av medborgarnas Europa. Men är man nyfiken på livet och
vill pröva nya möjligheter, lära känna nya kulturer och vara med och ut-
veckla det nya Europa - ja, då finns alla verktygen, och det är bara att ta för
sig.
Först och främst har vi den fria rörligheten för personer.
Plötsligt öppnar sig en arbetsmarknad för oss i 19 länder med 160 miljoner
invånare. Överallt har vi möjlighet att ta ett jobb. Överallt kan alla ungdo-
mar studera med hjälp av de studiemedel de har med sig hemifrån. Så snart
förkunskaperna räcker, står alla studiemöjligheter öppna för oss. Nog är väl
det fantastiskt!
Vilken pensionär som helst i Sverige kan ta med sig sin pension och bo-
sätta sig i vilket som helst av de 19 länderna. Nog är väl det en fantastisk
möjlighet!
Också när det gäller friheten för varor anser jag att vi måste se den fria
rörligheten ur den enskilda människans synvinkel. De nya reglerna innebär
verkligen att man stärker den enskilda konsumentens ställning.
Det står i dag i Svenska Dagbladets näringslivsbilaga att EES-avtalet kom-
mer att innebära en kulturchock för de svenska företagen. Ja, det kommer
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
103
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
104
det att göra. Vad man inte säger någonting om är att detta faktiskt är en
enorm möjlighet för de svenska konsumenterna. Nu måste företagen börja
se saker och ting ur konsumenternas synvinkel. Konkurrensreglerna gäller
hela tiden skydd för den enskilda konsumenten. Bort med prisöverenskom-
melser och karteller! Här är det den enskilda konsumentens skydd som vär-
nas.
Den ökade konkurrensen ger lägre priser och bättre säkerhet.
Även i övrigt blir det ett bättre konsumentskydd. Det gäller säkerheten
på olika områden. Det gäller leksaker, vissa kemikalier, vissa farliga ämnen,
innehållsdeklaration för kosmetiska, och det gäller hushållsmaskiner - på
alla dessa områden får konsumenten en bättre säkerhet.
Sist men icke minst måste vi garantera säkerheten hos maskinerna på ar-
betsplatserna. Att tillverkaren av maskinerna måste garantera säkerheten
klarar inte svenskarna, utan vi har fått ett extra år på oss för att kunna mot-
svara detta krav.
Det görs många raljerande uttalanden, och man gör sig löjlig över de de-
taljerade regler som faktiskt måste finnas om 19 länder skall kunna hantera
saker och ting på samma sätt. Man måste då skriva ned på papper vad det är
som gäller - det räcker inte med att utfärda rekommendationer, eftersom
kultur, vanor och traditioner är så olika i de 19 länderna.
Först var det de krökta gurkorna som man gjorde sig lustig över. Men den
regeln har vi i Sverige också. Om man vill ange att gurkor är av första sorte-
ring, skall gurkorna vara raka. I Danmark har man haft denna regel sedan
1927.
I somras kom det nya signaler som man upprördes över. Det gällde då sä-
kerhetsregler för kondomer. Många frågade då om vi inte ens skulle få ha
kondomerna i fred i resp, länder.
Jag tycker att det finns anledning att tänka efter. Bakom varje sådan här
regel finns i allmänhet en mycket allvarlig anledning. I det här fallet gällde
det aidshotet. Med tanke på att hundra tusentals ungdomar reser över grän-
serna i hela Europa hade man gjort säkerhetstester. Det visade sig att i som-
liga länder gick kondomerna sönder i 50 % av fallen. Som tonårsförälder är
jag ganska tacksam för att man ställer upp gemensamma säkerhetskrav
också på detta område.
Det har också talats om den offentliga upphandlingen. Även här gäller det
den enskilda konsumenten. Nu måste kommunerna ta in anbud och kanske
inte göra första bästa affär, som kanske gynnar de egna mest och som man
får betala ett högre pris för. På de håll där man redan har denna regel har
det visat sig att kommunerna har kunnat sänka sin kostnader med mellan 5
och 50 %. Det skall vi väl vara tacksamma för - det gynnar oss som skattebe-
talare, och de svenska företagen får tillgång till anbud som gäller 12 miljar-
der kronor varje dag.
Jag skulle vilja sticka hål på ett par myter som cirkulerar när det gäller
maten. Man säger att vi nu får nöja oss med så mycket lägre krav, eftersom
det blir minimikrav. Det senaste exemplet gällde leverpastej, och tidigare
var det Kalles kaviar som inte innehöll tillräckligt mycket rom för att få kal-
las kaviar.
Det är emellertid inte så, att vi behöver nöja oss med minimireglerna. Om
jag som konsument inte köper den pastej som inte innehåller en viss mängd
lever, om jag som konsument vägrar att köpa en vara där jämförpris inte är
utsatt eller vägar att köpa bröd för vilket bakdag inte anges, då rättar sig
producenterna efter detta. Det är bara för mig som konsument att kräva
detta. Vem som helst som åker till Danmark kan se att där finns bakdag ut-
satt på vartenda brödpaket därför att konsumenterna kräver detta.
Det finns ett område där konsumenter många gånger upplever oro och
ställer frågor. Det rör sig om många EG-länders djurhållning, som en del är
oroliga för. Vi har också skäl att vara oroliga. EG-länderna har inte samma
regler som vi för djurhållningen. Men genom EES-avtalet kan vi inte på-
verka detta, utan det är genom ett medlemskap vi kan påverka. Sedan finns
det också anledning att titta på hur vi själva följer lagarna. Så sent som i förra
veckan stod det i tidningen Land att man är oerhört orolig över att svenska
fjäderfäodlare inte följer fjäderfälagen, utan hönsen har det alldeles för
trångt.
Herr talman! Jag måste be att få dra över min tid litet grand, eftersom jag
har en del av mitt anförande kvar. Jag ber om ursäkt.
Jag skulle vilja avsluta med att tala litet grand om kvinnornas arbetsmark-
nad och jämställdhet. Också på detta område finns en rad myter, som cirku-
lerar och som det det finns anledning att slå hål på.
Man säger att deltidsarbete är vanligast i EG-länderna. Det är inte sant.
Det finns en alldeles ny forskarrapport från två forskare i Stockholm, som
har undersökt detta. Deltidsarbete är vanligast i Sverige. 37,7 % av de
svenska kvinnorna deltidsarbetar, medan det i hela EG-området bara är
28 % av kvinnorna som deltidsarbetar. Det land bland EG-länderna där del-
tidsarbete är vanligast är Danmark. Forskarna fann att det framför allt är
svenska kvinnor som väljer deltidsarbeten eller sektorer på arbetsmarkna-
den där det är lättare att få deltidsarbete.
Det finns också en del, framför allt inom Vänsterpartiet, som i debatten
brukar hävda att EG-kvinnor framför allt finns i ”atypiska arbeten”. Sedan
slår de folk i huvudet med uttrycket ”atypiska arbeten”. Man frågar sig då:
Vad sjutton är ”atypiska arbeten”?
När man tittar litet närmre på det visar det sig att det är i princip alla arbe-
ten som inte utförs mellan nio och fem måndag-fredag. Man kan då se sig
om i sin egen omgivning och se hur många som har sådana arbeten. Jag själv
har aldrig haft ett nio-fem-jobb. Jag har barn som jobbar deltid, alltså har
atypiska arbeten. Jag har en måg som jobbar skift och därmed också är aty-
pisk. Jag har släkt som är egna företagare och bönder. De har heller aldrig
haft ett nio-fem-jobb. De är också atypiska. Jag har goda vänner som arbe-
tar med hemdator. De är också atypiska. I det här huset finns det inte en
människa som har ett typiskt arbete, utan här följer alla rytmen i det arbete
som utförs i kammaren.
Jag tycker snarast att man skall tänka på att detta med atypiska arbeten i
stället är ett uttryck för den moderna människans krav på flexibla arbetstider
under skilda perioder i livet.
Det sägs också att ensamstående mödrar har det förfärligt inom EG. En
bekant till mig har under många år arbetat i flera EG-länder. Hon är ensam-
stående med barn. Hon säger att hon aldrig har haft så svårt att få pengarna
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
105
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
106
att räcka till som i Sverige. Under en period jobbade hon i Österrike. Hon
är sekreterare på mellannivå, har inga speciella uppgifter utan jobbar i ett
vanligt företag. Hon tjänar 36 000 kr i månaden, har en dag ledigt per månad
för familjeangelägenheter, lägre avgift på kollektivtrafiken, hyresbidrag,
osv. Det är alltså inte så nattsvart som somliga vill göra gällande.
Orsaken till att färre kvinnor i EG-länderna är sysselsatta i förvärvslivet
är i stället att arbetsmarknadsinträdet för många kvinnor i EG-länderna
hindras av den sortens skattelagstiftning som vi hade innan vi blev särbeskat-
tade. Det är alltså av ekonomiska skäl fråga om en hög tröskel att ta sig över
innan kvinnorna kan gå ut på arbetsmarknaden.
Herr talman! Det finns en nackdel med EES-avtalet, och det är att avtalet
ger för litet inflytande över den framtida utvecklingen. För en gammal de-
mokrati som Sverige är det självklart att vi skall vara med vid de bord där
besluten fattas och där inflytandet utövas. EES-avtalet är ett bra första steg,
men medlemskap måste till för den ekonomiska utvecklingen, för miljöns
skull och för freden och säkerheten.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till hemställan i EES-utskottets betän-
kande.
Anf. 99 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Det är vår avsikt att försöka färdigbehandla detta ärende under denna
dags plenum. Om det skall finnas någon möjlighet att klara detta får jag be
de ärade talarna att hålla sig inom den anmälda tidsramen, annars får vi
skjuta slutbehandlingen av ärendet till i morgon.
Anf. 100 KARIN STARRIN (c):
Herr talman! De övergripande motiven till att vi från svensk sida skall säga
ja till EES-avtalet är att vi vill visa vår klara ambition, vår starka vilja att
vara offensiva, att vi på ett offensivt sätt successivt vill förbättra Sveriges för-
utsättningar att utvecklas vidare.
Tillgången till den inre marknaden är oerhört viktig. När jag har satt mig
in i frågan har jag bedömt vad de olika fyra friheterna verkligen innebär.
Flera av debattörerna har ju vänt ut och in på fördelarna utifrån vad frihe-
terna innebär. Jag tänkte mer konkret gå in på några frågeställningar som
har betytt väldigt mycket för mig och för min ståndpunkt just inför EES-
avtalet.
En fråga är: Hur påverkas regionalpolitiken? Vi i Sverige betonar att det
är oerhört viktigt att vi aktivt kan bedriva en regionalpolitik, att vi kan ta
bort konkurrensnackdelar. Vad säger då avtalet? Jo, det säger precis samma
sak. Vi kan fortsätta att bedriva vår egen regionalpolitik. Det säger t.o.m.
att vi skall fortsätta att bedriva vår egen regionalpolitik.
Nästa steg blir att fråga sig vilka krav vi behöver ha inför EG-förhandling-
arna, och naturligtvis skall den här aspekten vägas in även i det samman-
hanget. Det är ju då vi kommer till nästa nivå i den regionalpolitiska fråge-
ställningen: Kan vi få del av EG:s kvoter? Kan vi eventuellt få del av EG:s
strukturfonder? Jag kan svara ja på de båda frågorna. Men observera: det
är fråga om nästa steg.
Det vi i dag tar ställning till är EES-avtalet, och där framgår det klart att
vi kan fortsätta att ha våra stödområden, att vi kan fortsätta att ha differen-
tierade arbetsgivaravgifter och att vi kan fortsätta att bevilja transportstöd.
Snedvrider då inte detta konkurrensen? Villkoret för EG-länderna är nämli-
gen att det inte får bli fråga om någon snedvridning av konkurrensen. De
kraven har vi ju också själva i Sverige. Ungefär 90 % av det stöd som vi
själva i dag utger uppfyller EG:s krav. Alltså kan vi ta bort oron inför att vi
inte längre kommer att kunna bedriva en aktiv regionalpolitik.
Hur blir det då med de små och medelstora företagen? Vi betonar ju mer
och mer betydelsen av de olika näringsaktiviteter som bedrivs i små och me-
delstora företag. Det är ett viktigt ben i svenskt näringsliv i dag. I avtalet kan
vi läsa att man i EG-länderna gör precis samma sak. De små och medelstora
företagen måste stimuleras. Vi måste undanröja hinder som försvårar för
små och medelstora företag att kunna vara konkurrenskraftiga.
Vi får nu tydliga möjligheter att ta del av fördelar som EG redan har job-
bat fram på just det här området. Jag vill påstå att den betydande närings-
gren som turismen utgör har en högre status inom EG-länderna. Det är nå-
got för oss i Sverige att ta efter. Här finns en stor potential att utveckla nya
viktiga arbetstillfällen.
EG har utarbetat en aktionsplan med riktlinjer för en gemenskapspolitik.
Hur påverkar EES-avtalet situationen för oss kvinnor? Som bl.a. Monica
Ohman har sagt vet vi att det finns en mycket stor oro bland kvinnorna. Den
måste vi ta på allvar. Oron rör frågor som: Hur blir det med den sociala
tryggheten, jämställdheten och den offentliga servicen? Jag vill understryka
att EES-avtalet inte innebär någon harmonisering av skatte-, familje- och
socialpolitiken. Inga EG-lagar i sig kan ta ifrån oss det vi har uppnått i Sve-
rige. Vi skall fortsätta att utveckla våra jämställdhetsprogram. Vi kan dra
lärdom av vad gemenskapens tredje jämställdhetsprogram säger: Vi skall ut-
veckla och intensifiera stöd för olika åtgärder som direkt eller indirekt ger
kvinnor större möjligheter till sysselsättning.
Jag skall hålla tiden, herr talman. Jag vill bara säga att vi måste respektera
den oro och den osäkerhet som många känner. De känslorna måste vi möta
med ökad insikt och kunskap. Man löser inte upp frågetecknen bara genom
att säga nej. Därför säger jag ja till det här betänkandet.
(Applåder)
Anf. 101 HANS ANDERSSON (v):
Herr talman! Det här är en lång och svår debatt, tycker jag. Jag är ganska
ny här i kammaren och jag har läst på så gott jag kan, men jag tycker ändå
att det är svårt.
Vissa debattörer har en bra ton. Jag tycker att Hans Gustafssons inlägg
var viktigt. Andra har en mindre bra ton, även om de själva uppfattar sig
som lustiga kurrar, såsom Nic Grönvall. Jag tycker att både Nic Grönvall och
statsrådet Dinkelspiel i vissa fall var otidiga mot Vänsterpartiets represen-
tant Gudrun Schyman under den första delen av debatten.
Jag tillhör dem som tycker att den här debatten är väldigt svår, eftersom
den är en del av en fortgående process där vi har drivits in i en integration -
till stora delar bra, till andra delar mindre bra. Det sätt det har skett på är
icke legalt, icke politiskt, utan i hög grad styrt av marknaden. I många fall
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
107
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
innebär frihandelsavtal ekonomiska fördelar för parterna. Det är helt up-
penbart att det finns ekonomiska fördelar även i EES-avtalet.
Man kan värdera det på olika sätt. Jag tror t.ex. att reglerna om offentlig
upphandling kan betyda mycket. Men många av de svenska företag som är
starka på det området har ju faktiskt gått före och placerat sig i Europa. De
är redan genuint multinationella i den meningen att de finns i varje land.
Vitbokens 8 § säger att mänskliga och materiella resurser samt kapital och
investeringar skall kanaliseras till de områden där de kan utnyttjas bäst eko-
nomiskt. Jag tror inte att det blir så vanligt att arbetskraften förflyttas. Det
är inte det som kommer att bli den stora frågan. Det är snarare fråga om att
kapitalet kommer att förflyttas dit där det ger bäst avkastning. Den integra-
tionen är redan på gång.
Ibland säger man, som Percy Barnevik brukar göra, att det handlar om
snus- och torskkvoter och ironiserar litet över att det förs en demokratisk
debatt om dessa frågor. Jag tror att frågorna inte så mycket handlar om snus,
utan om demokrati och makt. Jag tror att just den frågan är viktig, och jag
vill lyfta fram den i mitt inlägg.
Relationen mellan arbete och kapital är en relation som handlar om en
maktkonflikt - det har den alltid gjort - i olika stater och i ett europeiskt
perspektiv.
Arbetarna har kämpat för att få mer inflytande, för att få trygghet, för att
ge individuella arbetare skydd i dåliga arbetsmiljöer, för att få rättigheter -
man har kämpat mot social dumpning i olika former.
Kapitalet har kämpat för att få frihet, frihet att agera hur man vill med
sina varor och sin valuta, att etablera sig var man vill, att självt bestämma
människornas arbetsvillkor.
Den utveckling vi i dag har är utvecklingen av en kapitalets frihet och
marknadens hegemoni. Vi har just sett hur finansmarknaderna kan ta över
de politiska styrmedlen.
Stora transnationella företag - inte minst de svenska - har, som jag talade
om, redan tagit konsekvenserna och placerat sig utanför landets gränser. De
friheter man talar om inkluderar typiskt nog inte den fackliga friheten, de
fackliga rättigheterna. Det finns många demokratiska underskott, politiskt
och fackligt, i Europa.
De särregler och restriktioner som har tillkommit i form av lagar och kol-
lektivavtal uppfattas ofta som handelshinder, men de är något mycket mer:
de är resultatet av en facklig politisk kamp för att upprätthålla och uppnå
trygghet, skydd och rättigheter för stora grupper av människor. Jag anser
att en stor del av EES-avtalet när det gäller den här frågan faktiskt är en
underordning av svenskt rättsläge under det europeiska på arbetsrättens om-
råde. Det europeiska rättsläget vad gäller EG är mycket oklart. EG har ännu
inte utvecklat särskilt mycket när det gäller arbetsrätt, utan faller tillbaka på
sina medlemsstaters rättsliga tänkande. Det är ett tänkande som är ett helt
annat än det vi har här i Norden och i Sverige.
I Sverige märker jag ett drag av självcensur. Direktiven till arbetsrätts-
kommittén är uppenbart inriktade på att vi skall närma oss ett europeiskt
tänkande: man skall framhäva individen i förhållande till facket och med för-
108
tur ge sig på vetorätten kring entreprenader i medbestämmandelagstift-
ningen -vilket förmodligen också kan kollidera med EG-rätten.
Det här är inte bara mina tankar. Jag har studerat en av de få skrifter som
finns av docenten i arbetsrätt vid Lunds universitet, Birgitta Nyström. Hon
framhäver skillnaderna mellan Sverige och övriga Europa: EG har sett ar-
betsrätten som en källa till konkurrenssnedvridning mellan olika länder och
en hämsko för internationaliseringsprocessen. Arbetsrättsliga regler har be-
traktats som ett möjligt hinder mot att realisera principerna om fri rörlighet
av personer, tjänster och kapital. Arbetsrättsregler föranleder vanligen kost-
nader och kan därför snedvrida konkurrensen. På ett annat ställe skriver
hon: EG:s arbetsrättsliga modell kännetecknas av den germanska modellen,
som haft störst inflytande. Den arbetsrätt som finns koncentrerar sig på indi-
viduella rättigheter. Konventionella kollektivavtal godtas inte som metod för
att uppfylla direktiv. Rättigheter och skyldigheter i arbetslivet gäller förhål-
landet mellan den individuella arbetstagaren och arbetsgivaren. Facket till-
erkänns inte någon självständig roll.
Det här är en komplicerad fråga, och det sker en utveckling även inom det
europeiska rättstänkandet på det här området. Jag delar den uppfattning
som Birgitta Nyström lägger fram. Jag har studerat en mängd domslut som
EG-domstolen har fattat, och såvitt jag förstår är det hela alldeles klart. Det
gör att jag är litet förvånad äver Monica Öhmans uttalande alldeles nyss,
därför att uppenbarligen kommer många av de frågor som aktualiserats,
t.ex. frågor i samband med entreprenader, sjöfartsregister, transportarbete
och även koncernfackliga frågor, att kunna behandlas på ett helt annat sätt
än vi tidigare har gjort, med de ambitioner som finns inom svensk arbetarrö-
relse.
Det är ingen tillfällighet att Anders Lindström, ordförande i Sjöfolksför-
bundet, är den som kanske mest har engagerat sig när det gäller att kritisera
och diskutera den rättssituation som ett EES-avtal ger upphov till.
Vidare till lex Britannia, som handlar om möjligheten att ta strid för och
hävda svenska kollektivavtal på det typiska området inom rederinäringen.
Hur skall det gå med den förändring av medbestämmandelagen som riksda-
gen, mot de borgerliga partiernas åsikter, beslutade om för några år sedan?
Jag är inte säker på att den går att förena med Romfördragets regler.
När det gäller entreprenadfrågan föreligger ett ännu inte antaget direktiv
från EG-kommissionen, vilket kommer att ge mycket svåra effekter på
svenskt område, inom ramen för de tre första månaderna av entreprenad-
och installationsarbeten. Så sent som i går varnade LO för att arbetskrafts-
kostnaderna blir helt olika, med snedvriden konkurrens därför att vi i arbets-
kraftskostnaden inkluderar såväl lön, avtalsförsäkringskostnader, som all-
männa arbetsgivaravgifter. Vi kommer att få en helt annorlunda konkur-
rensbild beroende på varifrån arbetstagarna kommer i Europa.
På arbetsmiljösidan är det likadant. Det finns undantag för exempelvis
asbest, vissa kemikalier, osv. Vissa undantag skall gälla ytterligare ett år,
andra skall gälla ytterligare två år, medan andra undantag skall tas under
övervägande, utan några permanenta undantag. Samtidigt blir det ju ett mo-
ratorium för nya reformer på det här området. Dessa frågor är för mig helt
centrala. Det är frågor som rör makten mellan arbete och kapital. Det är
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
109
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
110
frågor som gäller rättigheter, friheter och tryggheten för arbetskraften. Jag
vet av egen erfarenhet hur svåra dessa frågor är att hävda i Sverige och i
Europa.
Jag kan förstå att anslutningen till ett EES-avtal är mycket oklar, därför
att de regler som vi skall underkastas ännu inte är klara i alla sammanhang
inom EG. Det finns också regler som är baserade på en helt annan rättslig
tradition än den som vi har här hemma i Sverige. Jag är övertygad om att vi
kommer att få mycket svåra problem i vad gäller att hävda den arbetsrätts-
liga linje som vi varit vana vid här i Sverige. Det finns mycket mer att utreda,
och det finns många fler frågor att besvara! Och det handlar inte om att jag
och andra har läst på dåligt. Hur man skall ställa sig till dessa frågor är nämli-
gen ännu inte klart.
Herr talman! Jag stöder det förslag om återförvisning som Gudrun Schy-
man tidigare lagt fram.
Anf. 102 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):
Herr talman! För att skapa fred räcker det inte med att man prisar fredens
fördelar, och inte räcker det heller med att man föresätter sig att upprätthålla
freden. Man måste förebygga krig genom lämliga institutioner. Det skrev
Pierre Dubois i början av 1300-talet, expert på kyrkorätt och student hos
Thomas av Aquino vid Paris universitet.
Det var Europatankens inträde i historien. I dag skall vi ta det första kon-
kreta beslutet att delta i det institutionella arbetet i den europeiska familj
som vi utan tvivel tillhör.
Jag hälsar det historiska EES-avtalet med stor tillfredsställelse, men det
har en allvarlig brist. Det ger inte Sverige rösträtt i Europa, och det innebär
för begränsade möjligheter att påverka Europas gemensamma framtid, jäm-
fört med den möjlighet till påverkan som vi skulle få som medlemmar i EG.
EES-avtalet ger oss delaktighet i den inre marknaden, om än inte i tull-
unionen. Det ger oss bättre möjligheter till att sälja våra varor och att dra
till oss investeringar. Handeln kan därmed rädda välståndet undan de konse-
kvenser som vi nu börjar känna av, efter åratal av politiska felsteg. Det gäller
att hinna ordna förutsättningarna och incitamenten i tid, så att vi kan gå en
ljus framtid till mötes. Medvetenheten om riskerna om vi inte går med borde
förstärka förändringsbenägenheten tillräckligt.
Fred, välstånd och arbetsmöjligheter betyder lika mycket för kvinnor och
män. EES-avtalet och medlemskapet i EG är verkligen inte någon köns-
fråga. Detta faktum hindrar naturligvis inte att man diskuterar olika grup-
pers chanser för att tillvarata möjligheterna.
Jag röstar ”ja” för arbetets skull, stod det i tidningen häromdagen att
Mona Sahlin sagt. Hur skulle vi annars kunna ta oss ur arbetslösheten?
Skulle det ske genom att rösta nej, och därigenom göra det ännu svårare för
svenska arbetsgivare att sälja sina varor utomlands? Den avgörande frågan
har motståndarna ännu inte kunnat svara på.
Våra konkurrentländer samarbetar. De får tillgång till den tillväxtinspire-
rande inre marknaden. Den processen leder någonstans. Utvecklingen i
världen står aldrig stilla - inte heller i Sverige. Det går antingen framåt eller
bakåt, just nu bakåt - vi står nu utanför.
Trots att varje svensk kvinna genomsnittligt sett ökat sitt förvärvsarbete
med fem timmar per vecka sedan 1976 hade hennes reala köpkraft minskat
med 7 % 1988. Köpkraften nu är ännu sämre. I den internationella välfärds-
ligan har vi i Sverige fallit från en topplacering i OECD till elfte tolfte plats
på 20 år. Ingen vet hundraprocentigt hur morgondagen kommer att se ut.
Sannolikt är emellertid, att den som ställer sig vid sidan tar mycket större
risker och orsakar mycket större omställning av det svenska samhället, än
den som samarbetar. Avtalets fördelar överväger nackdelarna. Givetvis kan
en förhandling inte enbart leda till fördelar för ena parten.
Den som hävdar att jämställdheten hotas av europeiskt samarbete har
föga grund för sitt påstående. I vilket land skulle jämställdheten ha sackat
efter på grund av medlemskap i EG? Inte ens i Vänsterpartiets partimotion
har man lyckats påvisa några konkreta nackdelar. Man försöker i stället att
anta indirekta nackdelar därför att den offentliga sektorn är olika stor i de
olika europeiska länderna.
Tvärtom är det så, att EES-avtalet öppnar möjligheter för oss att driva
frågorna offensivt på Europanivå. EES-avtalet påverkar inte jämställdhets-
arbetet negativt. Det är våra egna ambitioner som avgör den fortsatta ut-
vecklingen, precis som utskottet hävdar. Jämställdheten har endast påver-
kats positivt av Europainflytandet, nämligen genom EG:s portalparagraf:
den enskildes rätt att få sin sak prövad i domstol. På jämställdhetsområdet
gäller denna paragraf om någon exempelvis anser sig ha jämförelsevis för låg
lön. Vår nya jämställdhetslag är påverkad av de EG-regler som givit kvin-
norna större rättigheter.
EG har fem jämställdhetsdirektiv för att hjälpa kvinnorna på arbetsmark-
naden. Man har program och olika nätverk, och man avsätter 200 miljoner
på att bara följa upp nuvarande jämställdhetsprogram, bl.a. genom attityd-
förändrande påverkan för att stärka kvinnans ställning. Till detta kommer
resurser i strukturfonden och arbetsmarknadsåtgärder av skilda slag, som
ofta riktas till kvinnor, ungdomar och handikappade.
Den som oroar sig för jämställdhetens utveckling i EG bör fråga sig hur
kvinnans ställning på arbetsmarkanden kan tänkas utvecklas i en kraftigt
nedåtgående ekonomi - det är ju det sannolika alternativet. Möjligheten att
sprida välstånd är större i en växande ekonomi än i en krympande.
En del människor tycks tro att vård och omsorg endast kan skapas i offent-
liga system, men så är det inte även om det har varit den modell som Social-
demokraterna under lång tid bedrivit i Sverige. Det finns länder med relativt
sett hög kvinnlig förvärvsfrekvens, med mindre offentlig BNP-andel och
med normalt eller lågt skattetryck, som USA, Canada, Storbritannien, Nya
Zeeland, Australien, Japan och Schweiz. I dessa länder ligger den kvinnliga
förvärvsfrekvensen på 60-70 %.
I Beneluxländerna, Frankrike och Tyskland är välfärdspolitiken tvärtom
relativt generell, med skattetryck därefter och med en kvinnlig förvärvsfre-
kvens på ungefär 50 %. Genom långtidsutredningens konsekvensutredning
för kvinnor tycks det snarare vara tre andra kriterier som påverkar kvinnors
förvärvsfrekvens, såsom det ekonomiska utbytet, utbildningens längd och
framför allt åldern.
De familjestrukturella förändringarna tycks i hela Europa hänföras till ge-
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
111
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
nerations- och utbildningsförändringar. Utvecklingen går i det avseendet åt
samma håll i hela EES-området.
Frågan hur man på ett bra sätt förenar familj och förvärvsarbete är inter-
nationell, och det är viktigt att söka mer kunskap. Kvinnor behövs i det euro-
peiska samarbetet, bland tjänstemän, i olika nätverk, i de nya institutio-
nerna och kanske i än högre grad på områden utan direkt kvinnoanknytning,
för att forma ett samhälle som är bra för både barn, kvinnor och män.
Om jämställdhetsmålet råder full enighet. Man får faktiskt förutsätta att
riksdagen följer de mål som riksdagen har ställt upp för sin verksamhet -
annars skulle det krävas en reservation efter varje beslut om att lagen också
skall följas.
Den socialdemokratiska motionen E7 om jämställdhet, yrkande 3, har be-
handlats även i konstitutions- och utrikesutskotten. Konstitutionsutskottet
förutsätter i enighet att regeringen prioriterar jämställdheten i enlighet med
antagna mål. Utrikesutskottet framhåller särskilt betydelsen av kvinnore-
presentation i de nya institutionerna. Socialdemokraternas yrkande, som på
intet sätt är kontroversiellt, är alltså tillgodosett, och den socialdemokratiska
reservationen bör därför avslås. Vi tycker alla att jämställdheten skall beak-
tas, vilket står i det yrkande som reservationen bygger på.
Vänsterpartiet vill däremot i en meningsyttring lämna kompetensprinci-
pen och gå över till könskvotering. Jag har viss förståelse för den reaktionen,
men jag är samtidigt, tillsammans med företrädare för alla partier utom
Vänsterpartiet, övertygad om att det vore att göra kvinnorna en stor otjänst.
Det kan leda till kommentaren: ”Jaså, hon är vald bara för att hon är tjej!”
Det kan man visserligen bemöta med: ”Jaså, han är vald bara för att han är
karl!” Jag tror ändå att sådana kommentarer kommer att hämma kvinnors
inflytande.
Vår modell innebär i stället att kvinnors synpunkter skall tas på allvar och
respekteras. Vi prioriterar kompetenskravet, och det skall gälla lika för
kvinnor och män, som får mötas i hederlig konkurrens. Men konkurrensvill-
koren skall vara neutrala, könsneutrala, vilket innebär att mom. 2 i Vänster-
partiets meningsyttring måste avslås.
Därmed ber jag, herr talman, att få instämma i yrkandet om bifall till hem-
ställan i EES-utskottets betänkande.
Jag vill tacka dem av kammarens ledamöter som har offrat nattsömn, tid,
kraft och engagemang på att hälsa Sverige välkommen till Europa. De har
bidragit till att höja blicken i denna kammare. Nu gäller det för alla ledamö-
ter att se till att kunskaper och insikter sprids inför nästa steg på Europavä-
gen.
Jag vill, herr talman, avsluta med ett citat, som är belysande för den
mediedebatt som vi har bakom oss och som ger en bild av den inriktning som
jag hoppas att Europafrågan skall få längre fram. Det är ett citat av Francis
Bacon:
”Det finns ingenting som gör en människa så misstänksam som bristfällig
kunskap. Därför bör man avhjälpa sin misstänksamhet genom att öka sitt
vetande och icke insvepa sina misstankar i ett dunstmoln.”
(Applåder)
112
Anf. 103 BENGT HARDING OLSON (fp):
Herr talman! EES har äntligen fått den uppmärksamhet som frågan verk-
ligen förtjänar-både i media och nu här i kammaren. Dess synnerligen stora
betydelse för Sverige kräver en värdig behandling i riksdagen. Så har ärendet
behandlats särskilt i EES-utskottet, och så räknar jag med att det blir här i
dag. Förutsättningarna har varit goda, särskilt som miljöpartistiska riksdags-
ledamöter, som kallat riksdagen för spelhåla, inte har blivit omvalda av fol-
ket.
När jag ser ut över kammaren noterar jag för övrigt att det är litet högre
närvaro än normalt. Jag noterar med viss stolthet att Folkpartiet är synnerli-
gen väl representerat, nästan bäst, och med viss förvåning att Nydemokra-
terna är sämst, trots sina stolta närvaroparoller.
Herr talman! I denna kammardebatt har jag valt att särskilt belysa EES ur
demokratisynpunkt.
För EG-tanken är det övergripande målet fred och demokrati i Europa.
Detta poängteras ofta och med rätta. Men nästan aldrig uppmärksammas
att EES-avtalet bygger på samma tanke, dvs. att ett breddat och fördjupat
samarbete mellan länder utgör den bästa garantin för fred i Europa. Fred
utgör i sin tur en oersättlig grund för demokratisk utveckling.
EES-avtalet blir därför ett viktigt bidrag till den demokratiska utveck-
lingen i Europa, och jag vill peka på fem viktiga punkter.
För det första tillskapas en demokratisk EES-process genom att man bil-
dar särskilda institutioner, inflytandeorgan, som skall arbeta i demokratiska
former. Det gäller EES-rådet och EES-kommittén samt inte minst ett ”mini-
parlament” för EES. I dessa viktiga organ finns naturligtvis svensk represen-
tation. Dessutom startar en dynamisk process som skall bredda och fördjupa
samarbetet i Europa. På köpet får vi ett effektiviserat EFTA-arbete och Nor-
densamarbete inom EES-ramen.
För det andra åstadkommes en bättre ärendeberedning inom EG genom
att avtalet ger EFTA rättigheter att medverka i EG:s samtliga kommittéer,
och därigenom demokratiseras ärendeberedningen. Det blir ett ökat reellt
inflytande för EFTA inkl. Sverige, om än ej formellt, vid själva beslutsfat-
tandet.
För det tredje möjliggörs ett balanserat regelsystem genom att regelska-
pandet kan förläggas till rätt nivå. Här kommer den s.k. subsidiaritetsprinci-
pen, eller närhetsprincipen, in i bilden. Den generella närhetsprincipen har
inte formellt fastlagts vare sig i EG, EU eller EES, men trots detta har den
kommit för att stanna i den europeiska integrationsprocessen. Närhetsprin-
cipen får på det sättet ovedersägligen en grundläggande betydelse inom
EES. Utgångspunkten bör vara att lagstiftning skall ske på nationell nivå.
Alla ”onödiga” initiativ och beslutsförslag kan då stoppas inom EES. Dess-
utom kan EES medverka till en demokratisk utformning av närhetsprinci-
pen. För övrigt kan Sverige alltid införa egen lagstiftning även mot EES:s
vilja, dock efter en viss samrådsprocedur.
För det fjärde kan EES-avtalet bidra till utvecklingen av ett europeiskt
rättssamhälle. Detta avtal innebär otvivelaktigt ett rättsligt systemskifte,
som vore värt en särskild mässa här i kammaren, men detta medger inte tale-
tiden. Det förtjänar dock att påpekas att denna rättsliga förändring inte re-
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
113
8 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 26
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
114
sulterar i en rättspolitisk katastrof i Sverige. Snarare leder denna nyordning
till en förbättrad svensk rättssäkerhet och ett förstärkt skydd för mänskliga
rättigheter. I detta sammanhang bör också tilläggas att avtalet gör det möj-
ligt att ge alla EES-medborgare en likvärdig rättsställning i alla EES-länder.
Dessutom kommer avtalets tillämpning att följas upp enligt den s.k. homo-
genitetsprincipen genom en noggrant föreskriven kontroll, där varje ”över-
tramp” bestraffas med lämplig sanktion.
För det femte finns en tredubbel demokratisk säkerhetsventil. En natio-
nell vetorätt kan utövas för att blockera varje beslut i EES-organen, efter-
som enhällighet krävs för varje EES-beslut. Därutöver har de nationella par-
lamenten en oinskränkt vetomakt att stoppa även enhälligt fattade EES-be-
slut. Eftersom det uppenbarligen råder ett stort missförstånd kring detta,
förtjänar det påpekas att inget överstatligt inslag existerar i EES-avtalet.
Sverige har alltså en dubbel vetomöjlighet, men att missbruka denna rätt
skulle inte vara förenligt med en folkrättslig etik. Det skulle dessutom ofta
vara fel i sak.
Det finns i Sverige en automatisk grundlagsmässig nödbroms. Härmed
menas att vår grundlagstiftning effektivt stoppar varje EES-regel som till
äventyrs skulle stå i strid med grundlagarna. Denna demokratiska analys ger,
enligt min uppfattning, sammanfattningsvis vid handen att man kan fastslå
att något demokratiskt underskott inte föreligger inom EES.
Herr talman! Som jag ser det förstärker EES demokratin till folkens för-
del. Ändå tycks det ha uppkommit en politisk förtroendeklyfta, inte så
mycket inom parlamentet där samstämmigheten är stor, utan mellan parla-
mentet och folket. Samma situation förelåg i Danmark i samband med EU-
omröstningen. Om så är fallet i Sverige är det allvarligt och naturligtvis yt-
terst ett demokratiskt misslyckande.
Det finns olika anledningar till kritiken mot EES-avtalet. De kategoriska
EG-motståndarna använder, vilket jag bestämt påstår, sitt krav på uppskov
med EES-beslutet som ett falskt svepskäl för att på detta sätt till varje pris
försöka blockera Sveriges väg till medlemskap. Andra kritiker menar an-
tingen att avtalet har överstatlig karaktär, vilket är fel, eller att vårt infly-
tande i EES närmast blir utan värde, vilket också är fel. Den vanligaste kriti-
ken går ut på att EES-informationen har varit otillfredsställande och t.o.m.
så bristfällig att riksdagen inte nu kan eller bör fatta beslut i frågan.
Till detta vill jag säga att en synnerligen omfattande information för riks-
dagsledamöter, media och intresserade medborgare under lång tid har varit
obegränsat tillgänglig hos regering och riksdag. Från andra partier har vid
andra tillfällen visats material. Jag skulle gärna vilja visa upp allt detta mate-
rial, men det är i det närmaste praktiskt omöjligt. Nic Grönvall har tidigare
visat upp några delar av detta material. Själv vill jag bara fästa uppmärksam-
heten på två viktiga böcker. Den första boken handlar om Romfördragets
artikel 30 och behandlar den synnerligen betydelsefulla grundprincipen om
varors fria rörlighet i Europa. Boken publicerades redan i oktober 1990. Den
andra skriften är Utrikesdepartementets handelsavdelnings offentliga pub-
likation om det västeuropeiska integrationsarbetet, som publicerades i april
1992. Det förnämliga med denna skrift är att den är en suverän, inledande
och lättfattlig sammanfattning inför dagens EES-ärende. Detta är två exem-
pel på tidig och lättfattlig EES-information om man bekvämar sig att läsa
dessa. Jag har själv försökt att utnyttja detta material för att efter bästa för-
måga sprida kunskap om EES genom att medverka vid många möten och
genom att skriva artiklar, vilket säkert också många andra har gjort.
Min bedömning är att många människor har god kunskap om EES-frågan
och att många intresseorganisationer har informerat väl om EES-avtalet.
Men det s.k. medieunderskottet, dvs tystnaden i media, har varat alltför
länge. Det är ett orealistiskt krav att alla alltid skall veta allt om allting. Jag
tror att en stor del av svenska folket känner till huvudfrågan - jag inbillar mig
i alla fall det - nämligen att Sverige skall gå in i ett brett Europasamarbete.
Dessutom är jag övertygad om att riksdagsledamöterna kan huvuddragen i
EES-avtalet och även detaljerna inom resp, utskottsområde. För övrigt är
EES-utskottets ledamöter, vill jag påstå, något av specialister på detta om-
råde. Jag inbillar mig inte att alla medborgare känner till allt.
Min slutsats är att det finns tillräcklig information och erforderlig kunskap
för ett riksdagsbeslut i dag, och att den nu framförda kritiken mot riksdagens
handläggning är oberättigad.
För fullständighetens skull bör kanske nämnas att om särskilda problem
med avtalet skulle dyka upp, så finns fastlagda ändringsrutiner inom EES.
Man kan ytterst säga upp avtalet.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag framföra en vädjan till alla som kän-
ner sig berörda: Sluta med destruktiva attacker mot EES-avtalet. Låt oss
i stället övergå till att göra en positiv och offensiv insats inom EES. Det
skulle vara till gagn inte bara för Sverige utan för hela Europa.
Mot denna bakgrund yrkar jag avslag på återförvisningsyrkandet och bi-
fall till hemställan i utskottsbetänkandet.
Anf. 104 MARIANNE ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag sitter i arbetsmarknadsutskottet där vår största uppgift
naturligtvis är arbetsmarknadspolitiken. Jag kommer från Norra Älvsborg.
Där har vi Saab i Trollhättan och nära till Uddevalla och berörs därför i
högsta grad av Volvofabrikens nedläggning. Vi har den största andelen un-
derleverantörer i landet. I Mitten-Älvsborg har vi en mycket stor andel före-
tag inom byggbranschen med alla dess problem. Vi är oerhört sårbara. Alla
känner till den kris vi befinner oss i. Ingen torde vara omedveten om arbets-
löshetens konsekvenser för den enskilde och för vår samlade ekonomi. Det
har ju under hösten diskuterats här i kammaren många gånger.
Vår förmåga att sälja våra produkter här hemma, men i stor utsträckning
också i andra länder, är avgörande för hur vi skall klara jobben och välfärden
i framtidens Sverige. Som så många har sagt här tidigare, är vi ett av världens
mest utlandsberoende länder.
Nu behandlar vi EES-avtalet som innebär en gemensam inre marknad för
EG- och EFTA-länderna. Det innebär bl.a. att de tekniska handelshindren,
som till mycket stor del berör svensk industri och svenska företag, tas bort.
Det berör till mycket stor del också små och medelstora företag samt de före-
tag som vänder sig till den offentliga sektorn. För de sistnämnda öppnar sig
helt nya marknader.
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
115
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
116
Det är ett långsiktigt avtal och naturligtvis inte tillkommet av konjunktur-
skäl, men dagens situation gör betydelsen av avtalet så mycket mer tydlig.
Det är värt att nämna att EES-avtalet nu ger oss en nordisk hemmamark-
nad, något som det långvariga nordiska samarbetet misslyckats med, trots
att ambitionen funnits. Det är ganska genant att erkänna att det är på det
sättet, men så är det.
Om Sverige skulle säga nej till EES-avtalet och ställa sig utanför, när
andra länder runt oss - Norden och EG-länderna - öppnar sina gränser,
skulle det lägga ytterligare sten på bördan för företagen i norra Älvsborg
liksom i övriga Sverige. Det skulle leda till ytterligare ökad arbetslöshet med
åtföljande sociala och ekonomiska problem. Det skulle leda till minskad för-
måga att klara sjukvård, skola och barnomsorg. Skall vi utsätta oss för det?
Jag säger nej. Vi skall fatta detta viktiga beslut i dag.
Tidigare här i dag har ju proceduren med EES-förhandlingarna, proposi-
tionen och utskottsbehandlingen noga behandlats. Det måste stå klart för
alla som har lyssnat till detta att ingen fråga har behandlats så noga som
denna och att innehållet till stora delar varit känt i ett år. I flera år har vi
också vetat att EES-avtalet är planerat att träda i kraft den 1 januari nästa
år. Alla som har följt med något så när i massmediedebatten kan inte vara
ovetande om det. Jag skall inte upprepa alla detaljer om informationsfrågan
i övrigt. Det har sagt så mycket tidigare om det i dag.
Alla med intresse har tidigare haft alla möjligheter att sätta sig in i denna
fråga. Jag har full förståelse för att de många människor som inte är särskilt
politiskt intresserade, som kanske tycker att detta verkar för svårt och för
stort och som inte har orkat eller har haft förmåga att sätta sig in i detta, nu
blir mycket förvirrade och får en mycket negativ inställning i den här våld-
samma debatten, där alla negativa detaljer lyfts fram. Jag har stor respekt
för dessa människor. Därför är det också oerhört viktigt att vi fortsätter att
informera och debattera dessa frågor även efter det att detta beslut har fat-
tats.
Däremot har jag mycket liten förståelse för handlandet hos EG-motstån-
dare som har arbetat mot EG under lång tid - de som har skaffat sig kunska-
per för att kunna argumentera för sina åsikter. Märk väl att jag respekterar
dem för deras åsikter, men inte för det sätt på vilket debatten nu förs. De
kände i stort sett till innehållet i avtalet. Ändå har kravet på att skjuta upp
beslutet kommit nu i sista minuten.
Först under förra veckan började brev med detta krav att strömma in, åt-
minstone till mig. Jag vill inte påstå att det har varit någon folkstorm. Jag
har fått många fler brev och telefonsamtal i många andra frågor än denna.
Detta är litet märkligt. Varför började man inte tidigare? Det är många som
har sagt att detta kanske är någon sorts taktik. Jag vet inte. Men jag tycker
att det är synd, eftersom denna fråga är värd en mycket större och mer allsi-
dig debatt än den som har förekommit.
Det har talats mycket här om demokrati. Demokrati är något som är
mycket svårt. Den ställer ett stort krav på ansvar hos oss alla - på oss politi-
ker men också på alla andra människor. Det är inte bara vi som bestämmer.
Vi är ju representanter för folket. Om man vill ändra på något och har satt
sig in i det och har kunskaper, då skall man väl försöka påverka så tidigt som
möjligt? Jag tycker att det är underligt att det inte har skett när det gäller
detta.
Vad har då EES-avtalet för betydelse i övrigt för det som vi arbetar med i
arbetsmarknadsutskottet? Måste vi ändra vår svenska arbetsmarknadspoli-
tik? Svaret är nej. Vi kan fortsätta att hävda arbetslinjen så långt som det
står i vår förmåga. Det finns liknande åtgärder i de flesta EG-länder. Den
stora skillnaden är volymen. Inget land har så stor andel aktiva åtgärder som
Sverige. EG betraktar arbetsmarknadspolitiken som en nationell angelägen-
het samtidigt som intresset för arbetsmarknadspolitiska frågor ökat mycket
starkt, och flera program finns nu för att motverka arbetslösheten hos utsatta
grupper, såsom ungdomar, arbetshandikappade, kvinnor och långtidsarbets-
lösa.
När det gäller arbetsmiljön innehåller EES-avtalet en fast inriktning om
att reglerna skall inriktas mot en hög skyddsnivå när det gäller hälsa, säker-
het och miljö. De EES-regler som rör förhållandena på arbetsplatsen är mi-
nimiregler, dvs. det står parterna fritt att införa strängare krav än vad som
fastställts i motsvarande EG-direktiv. När det gäller produktens beskaffen-
het, provning och kontroll, kan vissa regler vara av betydelse för arbetsmil-
jön. Där finns vissa särlösningar av arbetsmiljöskäl, t.ex. ges Sverige rätt att
behålla förbudet mot användning av produkter som innehåller asbest. I detta
sammanhang finns det ingen tidsbegränsning. I en del andra fall finns det
övergångsregler.
Stor betydelse har den fria rörligheten i fråga om arbete. Nu behöver den
som kan få ett jobb i ett land ute i Europa inte hindras av omöjligheten att
få ett arbetstillstånd.
Många ungdomar har redan nu möjlighet att t.ex. studera ute i Europa
genom Erasmusprogrammet, där Sverige är med. Sverige kan delta i samar-
betsprojekt mellan industrier och högskolor genom Comettprogrammet, där
vi också är med. Men genom EES-avtalet får vi också tillgång till program-
met YES, Youth for Europé, som syftar till att yrkesverksamma ungdomar
mellan 15 och 25 år skall få introduktion i yrkeslivet i ett annat land. Jag
tycker att det är mycket viktigt. Det är viktigt att även de ungdomar som inte
väljer att gå vidare till universitet och högskolor kan få möjlighet att delta i
den internationalisering som pågår och att få möta människor i arbetslivet
ute i Europa. Det är oerhört viktigt.
Många har här berört frågan om fred och demokrati i vidare mening. Det
är min bestämda uppfattning att samverkan på så många områden som möj-
ligt är den bästa garanten för en fredlig utveckling. Någon fullständig garanti
kan vi aldrig få. Men detta måste vara det bästa sättet.
Frågan om kvinnornas situation har diskuterats mycket. Många kvinnor
känner oro. För tids vinnande hänvisar jag till det som Karin Starrin sade
här nyss. Jag skall bara göra ett tillägg.
Arbetsmarknadsutskottet besökte Spanien och Portugal för ett par veckor
sedan. Vi studerade bl.a. jämställdhetsfrågor och ställde många frågor om
detta ämne. Vi fick mycket starka bevis på vilken oerhört stor betydelse som
EG-medlemskapet hade fått för dessa kvinnor. I dessa länder såg man med-
lemskapet som en tillgång i stället för ett hot som en del gör här. Jag tror
alltså att det är positivt för kvinnorna.
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
117
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
118
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i dess helhet och
avslag på reservationerna.
Anf. 105 ANNIKA ÅHNBERG (-):
Herr talman! Det tycks som om en del i vårt land likt Törnrosa har sovit
den allra djupaste sömn, skyddad av den höga häcken. Nu väcks de brutalt,
inte av en vacker prins med en varsam kyss, men kanske är det inte heller av
det fruktansvärda monster, som många motståndare till EES-avtalet målar
upp.
Dagens beslut är väldigt till sin omfattning. Det är ett betydelsefullt och
viktigt steg som riksdagen tar om man röstar ja till avtalet, vilket jag innerligt
hoppas. Kanske är det beslutets betydelse som får några att tro att det också
är ett slutgiltigt, oåterkalleligt beslut där vi ger upp vår självständighet. Så
är det inte. Men den ekonomiska integrationen, som har pågått får i allt
högre grad sin motsvarighet också på andra områden, på de politiska och
sociala områdena. Vi blir, om vi vill fortsätta samarbetet, i framtiden
tvungna att ta större hänsyn till våra samarbetspartner. Men vi behåller vår
rätt att lämna detta samarbete.
Det förekommer så många osanningar i debatten. De måste bemötas. Det
sägs att vi måste ta över 1 500 EG-regler. Det är sant att avtalet berör alla
dessa regler. Men de flesta överensstämmer redan med vårt regelverk, som
därför inte behöver förändras. Vi tar inte automatiskt över några EG-regler.
I Sverige gäller även fortsättningsvis svensk lag. Avtalet ger oss rätt att
stifta nya lagar, även på de områden som berörs av avtalet. Om någon annan
part anser att en sådan ny svensk lag strider mot avtalet, kan man ta upp
lagen till förhandling. Om man inte kommer överens, kan bägge parter be-
gära att den berörda delen av avtalet sägs upp. Framtida EG-direktiv blir
inte automatiskt gällande i Sverige. Om ett direktiv berör EES-avtalet,
måste det först göras om till en EES-regel. Innan beslut därom fattas måste
alla inblandade parter ha godkänt detta. Sverige har vetorätt, liksom de
andra EFTA-länderna. Vidare kan svenska myndigheter fr.o.m. nu inte ut-
färda föreskrifter i strid med gällande svensk lag.
Varför beskriver motståndare till EES-avtalet verkligheten på ett helt an-
nat sätt? Det är knappast något bevis på den varma kärlek till demokratin
som man säger sig hysa. Enligt min mening är ärlighet och saklighet ound-
gängliga element i den politiska demokratiska debatten.
Det finns därvid anledning att dröja något vid Vänsterpartiets ställningsta-
gande. För mig blev partiets förhållningssätt beträffande EES-avtalet drop-
pen som fick bägaren att rinna över och som fick mig att lämna partiet. 1989,
när det stod klart att ett intensivt arbete skulle påböijas för att den inre
marknaden skulle gälla i hela EES-området, tog jag i Vänsterpartiet upp frå-
gan om det egentligen inte var EES-avtalet som man skulle folkomrösta om.
Förslaget avfärdades utan någon egentlig diskussion. Det ansågs då vara
bättre att koncentrera arbetet kring frågan om ett medlemskap.
Jag nämner det här i dag bara därför att jag tycker att det är angeläget att
påpeka att det sent uppkomna intresset mera bottnar i taktiska bedömningar
än i den ”ärliga” uppfattning man har om EES-avtalets betydelse.
Sent omsider har Vänsterpartiets partistyrelse uttalat ett klart och tydligt
nej till EES-avtalet. Man vill ha ett omförhandlat frihandelsavtal. Det vore
konsekvent och ärligt om man följde upp detta mycket tydliga ställningsta-
gande med ett rakt avslagsyrkande här i kammaren. Men i stället begär man
återförvisning och skyller på brister i hanteringen. Man menar att dessa på-
stådda brister skulle kunna avhjälpas med ytterligare några månaders förbe-
redelsetid. Det är fegt.
Om man stod för de åsikter som partiet egentligen hade, skulle man också
tvingas utsätta sig för obehagliga frågor om ekonomiska, sociala, arbets-
marknadspolitiska och andra konsekvenser av sitt nej. Då skulle det oseriösa
i ställningstagandet stå i öppen dager - därav lögnerna om avtalets konse-
kvenser, därav bristen på vilja att diskutera sakfrågor. Den som ständigt fö-
redrar att försöka sitta på flera stolar samtidigt behöver kanske en påmin-
nelse om att det kan gå som det gör i leken hela havet stormar - till sist blir
man utan stol.
Jag har all förståelse för att många känner tveksamhet inför detta stora
beslut, särskilt som det först nu ifrågasätts av dem som haft möjlighet att
göra det långt tidigare. Jag vill heller inte förringa att det kan komma att
innebära problem att avtalet innehåller försämringar på en del mindre områ-
den och förbättringar på andra.
Det har sagts tidigare i debatten att bara ett fåtal personer är insatta i frå-
gan om de framtida konsekvenserna. De flesta är alltså inte insatta i den frå-
gan. Men det är värre än så. Ingen, inte ens detta fåtal personer som är infor-
merade, kan i förväg analysera alla konsekvenser. Vi kan inte be framtiden
vänta ett tag, så att vi hinner analysera den innan den inträffar.
Vi kan, och måste, göra vårt viktiga framtidsval i osäkerhet. Vi skulle vara
lika osäkra om vi väntade ett halvår. Möjligen skulle vi då ha försuttit vår
chans.
Vi kan välja att gå vidare med det internationella samarbete som för länge
sedan påbörjades och som för Sveriges del har varit mycket framgångsrikt,
som försett oss med resurser att fördela till vård och omsorg. Den ekono-
miska sammanflätningen leder i sin förlängning till att också en mängd andra
områden dras in. Om man vill att människor skall ha rätt att flytta fritt över
gränser och söka arbete, måste man också samarbeta kring sociala frågor.
Också på det området måste man finna miniminivåer. Gör man inte det, blir
det arbetsgivarens marknad. Arbetstagaren, motparten, får rätta sig däref-
ter. Om man är för frihandel, måste man också vara emot s.k. tekniska han-
delshinder. Då räcker det inte att dra ner på tullar, eftersom protektionismen
tar sig så många andra uttryck. Det är därför som ett fortsatt val, ett beja-
kande av internationalismen, gör det nödvändigt att det finns något som är
mycket mer omfattande än vad ett frihandelssavtal är. Det är det valet jag
menar att vi skall göra.
Men vi kan också välja att säga: Stopp. Hit men inte längre. Nu skall vi gå
åt ett annat håll.
De som vill göra det valet bör redovisa sina alternativ och inte gömma sig
bakom krav på återförvisning och omförhandling.
Ett avtal blir alltid föremål för tolkningar. Säkert kommer det att uppstå
situationer där meningarna är delade. Det kan man aldrig undvika. Hur tolk-
ningarna faller ut kan vi inte få några som helst garantier för. Det beror på
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
119
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
120
en lång rad omständigheter som vi inte vet något om. Det beror på politiska
majoriteter i olika länder. Det beror på den ekonomiska utvecklingen. Det
beror på andra, faktiska händelseförlopp.
Kunde avtalet ha blivit bättre? Det finns beståndsdelar som jag inte är helt
glad åt: en del undantag på miljöområdet som blev temporära - i en förläng-
ning vet vi inte vilka förhandlingsresultat vi där kommer att uppnå bilav-
gasregler och andra bestämmelser. Men det finns också skärpningar som jag
är glad över. Jämställdhetslagen har nämnts. Vidare gäller det miljöskydds-
lagen och regelverk för buller. Vid en sammanvägning finner jag att förde-
larna överväger och att möjligheten att arbeta för förbättringar på andra om-
råden finns kvar.
Det som bekymrar mig är inte avtalet utan den brist på ambition från rege-
ringens sida som jag tycker mig se när det gäller att gå vidare med hårda
krav. Det bekymrar mig också att regeländringar ibland motiveras med EG-
anpassningen, fastän någon sådan grund inte finns. Det har inte med avtalet
som sådant att göra. Det har att göra med att vi tillhör olika politiska par-
tier - eller inget parti alls - och att vi gör olika bedömningar av de sakområ-
den som vi arbetar med och olika bedömningar av EG-integrationen.
EES-avtalet lägger inga hinder i vägen för ett framgångsrikt miljöarbete.
Tvärtom kommer en hög ambitionsnivå till uttryck. Om detta skall bli mer
än vackra ord på ett papper beror på de deltagande länderna och på den
aktiva opinionen i de olika länderna. Avtalet ger faktiskt EFTA-länderna
något som EG-länderna saknar, nämligen initiativrätt. I EG är det ju kom-
missionen som har denna rätt. Det vore förödande om konsekvensen av det
oseriösa EES-motståndet blir att engagemanget för förändringar upphör när
det gäller miljöfrågorna, den sociala dimensionen och jämställdheten, där-
för att människor tror att historien tar slut i och med riksdagens beslut den
18 november 1992. Men det är ju nu arbetet kan börja!
Förverkligandet av den inre marknaden kommer att få negativa effekter
på miljön om det inte kombineras med en effektiv miljöpolitik. Miljöproble-
men blir inte mindre om Sverige står utanför, vilket däremot våra möjlighe-
ter att vara med och påverka blir. Det blir säkert inte ett lätt arbete. De kraf-
ter vi har emot oss är starka, t. ex. den transnationella oljeindustrin. Frågan
är om Sverige ensamt, utanför samarbetet, skulle ha haft större möjligheter
att rå på dem. Jag tror inte det.
I en tid då nationalismen, knuten till territorier, orsakar en fruktansvärd
förödelse och ett oerhört mänskligt lidande också i Europa, känns det som
en strimma av hopp att det finns processer som går i en annan riktning. Klart
och tydligt sägs det att nationalitet inte får vara grund till diskriminering.
Vi står inför mycket stora problem. Det gäller det fruktansvärda kaoset i
östra Europa. Det gäller miljöpolitiken. Det gäller de globala orättvisorna.
Vi löser inte dessa problem vare sig genom att sluta ett avtal eller genom att
låta bli att göra det.
Europa är heller inte hela världen, inte ens halva. Och EG är bara en del
av detta Europa. Men ett samarbetande Västeuropa kan ge betydelsefulla
bidrag, långt utöver vad länderna var för sig förmår, till det gemensamma
världsbygget för att åstadkomma en framtid för oss alla i fred och solidaritet.
(Applåder)
Anf. 106 GÖRAN LENNMARKER (m):
Herr talman! Många har omvittnat att det är ett stort beslut vi står inför
i dag. Det är mycket sannolikt att detta EES-avtal kommer att få en rad i
framtidens historieböcker.
Jag tycker att det finns anledning att understryka att det beslut vi står inför
med all sannolikhet kommer att fortsätta en gammal god svensk tradition.
Vi har alltsedan mitten av 1800-talet haft en mycket entydig utvecklingslinje,
som har inneburit att Sverige har öppnat sig mot omvärlden. Vi har vunnit
vårt välstånd i samarbete med andra länder i en allt ökande grad. Det är en
utveckling som snart är ett och ett halvt århundrade gammal. Det kan vara
angeläget att poängtera, särskilt när en del kanske kan tycka att det här är
ett svårt beslut för en nationalstat, att just detta beslut står i god överens-
stämmelse med den långsiktiga svenska utvecklingen.
EG tar ett stort och betydelsefullt steg vid årsskiftet genom att skapa den
inre marknaden. Det är egentligen ett fullföljande av de idéer som redan
fanns när EG startades. Man tar nu ytterligare ett steg. Detta har bedömts
vara så viktigt och nödvändigt att sju länder utanför EG har varit mycket
angelägna om att i stor utsträckning få del av denna inre marknad. Därav
hela denna EES-process.
I det i många stycken gränslösa Europa som skapas genom EES - även om
det finns betydande steg kvar, som kan behöva tas i annat sammanhang -
möter man ofta en oro. Det är en tankegång som ofta tar sig uttryck som:
Om det blir en större marknad, en ökad konkurrens, hur går det då med
arbetslösheten och den sociala tryggheten? Hur går det för den som inte är
så konkurrenskraftig, oavsett om det är företag eller individer? Kanske vore
det klokare, ligger det ofta i den underförstådda frågan, att avskärma sig från
omvärlden, att inte utsätta sig för konkurrenstrycket, att inte ha det stora
omvandlingstryck som en stor inre marknad för med sig. Det kan vara en
naturlig fråga och det kan vara en naturlig attityd, som vi har sett många
gånger, inte bara nu utan också tidigare i historien.
Men lärdomen är i det fallet ganska entydig. Det går inte att skapa vare sig
välfärd eller arbete genom avskärmning. Många länder har försökt. Många
länder har slagit in på en protektionistisk politik, särskilt i tider när man kän-
ner sig hotad, när man har bekymmer.
Vi skall erinra oss att mycket av EG:s konstruktion och EG:s idéer är ba-
serade på erfarenheterna från 1930-talet, när man i stora delar av Europa
hade massarbetslöshet. Då fanns det en tendens att söka avskärma sig från
omvärlden, att genom tullmurar söka avskärma sig från internationell kon-
kurrens i tron att man därmed bättre skyddade de egna förutsättningarna.
Vi känner väl till resultatet. Var och en skyfflade sina problem på grannlän-
derna, och följden blev att alla kom sämre ut ur den processen.
Jag tror att vi aldrig nog kan upprepa den stora betydelsen, också på det
ekonomiska området, av de öppna gränserna, att vi just i omvandling och
omstrukturering har garanten för välstånd och för arbete. Tänk om vi inte
hade haft denna omvandling. Då skulle vi naturligtvis ha levt kvar i betydligt
mer ålderdomliga ekonomier, med betydligt större problem. Det är en av
lärdomarna från Östeuropa för övrigt, att just försöken att avskärma sig, att
stå kvar vid en viss ekonomisk utvecklingsnivå efter ett tag leder till enorma
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
121
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
122
sociala anspänningar och till massarbetslöshet. Just själva omvandlingen och
omstruktureringen är i själva verket garanten för arbete och trygghet.
Man kan för ett ögonblick tänka sig vad som skulle hända om vi sade nej.
Det kan vara ett bra sätt, om man vill testa hållbarheten i sina argument. Om
riksdagen i dag sade nej till det avtal vi har framför oss, vad skulle då hända?
Det är egentligen den reella valsituation som vi står inför. Skulle vi säga nej,
skulle det innebära att Sverige som enda land i Norden stod utanför den inre
marknad som EG nu bygger upp, i alla fall i väsentliga delar. Vi skulle till
skillnad från alla våra nordiska grannländer ha större handelshinder jämfört
med övriga Europa. Vi skulle också ha kvar hinder gentemot våra nordiska
grannländer, jämfört med vad de sinsemellan skulle ha.
Säger vi nej innebär det inte att det blir som hittills. Alternativet att det
skall fungera ungefär som nu, som jag tror att många människor spontant
tänker när de tänker nej, finns inte. Alternativet vid ett nej är att Sverige
står utanför ett på många områden i grunden fördjupat nordiskt samarbete,
som en del i ett europeiskt samarbete. När man får detta klart för sig tror jag
att man ser frågan litet mer balanserat.
Samarbetet omfattar inte bara Västeuropa, alltså EG plus de sju EFTA-
länderna. Det finns också en betydande utveckling, framför allt in mot Cen-
traleuropa och på sikt kanske också mot fler länder i Östeuropa. Detta avtal
innebär inte en avskärmning från våra östeuropeiska grannar. Tvärtom inne-
bär det en ökad möjlighet att också få med dem i det dynamiska samarbetet
i Europa.
När vi ser på hur avtalet slår för Sveriges del kommer frågan: Vilka delar
av Sverige kommer i särskilt hög grad att dra nytta av det? Ofta möter man
föreställningen att ju närmare Bryssel orten ligger, desto större nytta får man
och ju längre bort från Bryssel, desto mindre nytta får man. Det är en spon-
tan uppfattning som jag ofta möter när jag diskuterar EES, och för den delen
också EG-frågan, runt om i landet.
Men så behöver det inte bli. Jag kan tänka mig att de delar av Sverige som
drar störst nytta av detta avtal faktiskt är de delar där gränshindren i dag
hämmar mest. Jag kan tänka mig Tornedalen, där man mitt i älvfåran har en
gräns. Det är ett betydande gränshinder i dag, som skiljer en bygd med två
stränder. Det kan komma att bli ett av de områden som i särskilt hög grad
kommer att gynnas just av det här avtalet, för det bidrar till att riva ned de
gränshinder som vi tyvärr har haft kvar inom Norden under alltför lång tid,
och som vi inte har klarat av att på egen hand ta ned. Jag kan också tänka
mig gränsbygderna mot Norge, Jämtland och Tröndelag, Värmland in mot
Sydnorge och naturligtvis Skåne vid Öresund, med närheten till Själland.
Det naturliga är ofta att handla med sina nära grannar. Världshandel är
viktig, Europahandel är viktig, men mycket av handeln kommer likväl att
ofta ske mellan de nära grannarna. Det innebär att EES är ett oerhört bety-
delefullt framsteg för det nordiska samarbetet. Det förverkligar det som vi i
Norden ofta har försökt, en gång i litet mer organiserad form genom Nor-
dek. Det kom ganska långt, men gick i slutänden inte i hamn. Jag tycker att
vi skall ha detta perspektiv framför ögonen när vi diskuterar EES-frågan och
i dag går till beslut.
En reflexion vill jag göra över den debatt som har varit, den debatt som
är och den debatt som kommer inför EG-beslutet och EG-medlemskapet.
Av naturliga skäl koncentreras nyhetsförmedlingen på det som är nytt. Det
nya är ofta att finna skillnader mellan EES- eller EG-regler och svenska reg-
ler och naturligtvis att koncentrera sig på de områden där vi tycker att vi har
löst saken klokare än vad EG har gjort. Därmed skulle vi kanske få anpassa
oss delvis i negativ riktning.
Det är klart att det finns sådana områden. Det kanske också är rätt och
riktigt att de förs fram i debatten. Jag tycker t.o.m. att det kan vara bra att
vi har haft en sådan granskningsdebatt. Det gör att Sverige inte kommer att
gå in i samarbetet naivt och med orealistiskt skönmålade förhoppningar.
Likväl måste man i slutänden ställa de här detaljdebatterna mot helheten.
Vi får inte glömma bort att EG och EES varje dag, 365 dagar om året, bidrar
till den europeiska freden, det europeiska välståndet. Det är en oerhört vik-
tig uppgift. Det är ingen nyhet, för de gör det varje dag. Därför kan det inte
bli någon löpsedel eller rubrik i någon tidning. Men det är detta vi i slutänden
har att väga mot de detaljproblem som vi förvisso ibland kan ha både med
EES-avtalet och ett eventuellt kommande medlemskap, att väga helheten
mot detaljerna och framför allt att väga ett ja mot alternativet av ett nej.
Anf. 107 AXEL ANDERSSON (s):
Herr talman! Debatten om ja eller nej till EES-avtalet har nu pågått en
mycket lång dag. Jag har lyssnat med intresse till alla inlägg som gjorts, de
flesta här i kammaren och några i arbetsrummet. En sak i debatten oroar
mig, liksom flera andra. Det är de skilda verklighetsbeskrivningar som gjorts
när det gäller informationen och diskussionen om de snart förestående be-
slutet om EES-avtalet. Det har varit som att ta del av två skilda verklighets-
upplevelser från två skilda världar.
I den del av Sverige som jag kommer ifrån har vi i flera år intensivt diskute-
rat allt som haft med EG, EFTA och EES-avtalet att göra. Det är inte långt
ifrån huvudkommunen Stockholm, eftersom det är Gävleborgs län. Därför
förstår jag inte hur gränserna så tydligt kan markera intresse och ointresse i
en för hela Sveriges folk så viktig fråga. Det leder mig till att i en fråga vända
mig till Europaministern, som jag ser uthålligt lyssnar till debatten.
Riksdagen har beslutat om särskilda pengar till information inför EES-
diskussionen och EG-diskussionen - 50 miljoner kronor det här budgetåret
och även nästa budgetår. Tänk noga, herr Europaminister, inför nästa bud-
get i januari: Lägg inte beslag på en så stor del av de fjuttiga miljonerna för
information, så som ni gjorde i innevarande budget. Det blev en viss juste-
ring, men jag tillhör dem som anser att departementet innehöll för mycket
pengar för interna saker. För litet gick ut till folkrörelserna. Ge till den av
Thorbjörn Fälldin ledda gruppen mer medel nästa gång, som vi socialdemo-
krater har krävt. Verkligheten kräver det. Vi måste satsa allt vi kan för att
öka informationen om Sveriges roll i det framtida Europa.
Herr talman! Jag tillhör dem som bestämt säger ja till EES-avtalet och
hoppas att riksdagen i dag med stor majoritet gör detsamma. Vad finns det
för skäl för en liten rik industrination som Sverige, en av de rikaste i världen,
att av egoistiska eller andra skäl som är ännu dunklare för mig säga att vi inte
har behov av att delta i Europasamarbetet, att vi inte har anledning att ställa
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
123
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
upp för ett solidariskt Europa, där länder som har det sämre ställt än vi skall
lyftas upp till en mer människovärdig tillvaro? Vad har vi för skäl att säga
nej till ett framtidens Europa, som är tryggare och säkrare för kommande
generationer? Det är en gammal sanning att människor som samarbetar
ogärna slår ihjäl varandra. I det samarbetet bör vi i Sverige vara med. Jag
tycker att det skulle vara mycket genant om vi i Sverige av egoistiska eller
andra skäl skulle säga nej till att ställa upp för ett bättre Europa i framtiden.
Detta innebär inte - det har fler talare före mig understrukit mycket kraft-
fullt - att vi vänder oss bort ifrån t.ex. tredje världen. Vi kan genom att ar-
beta tillsammans med Europas andra industriländer öka insatserna för att
nord-syd-dialogen inom en inte alltför avlägsen framtid skall få en realistisk
form, så att hela det här lilla klotet får en möjlighet till en bättre framtid.
När jag sagt detta, herr talman, skall jag gå in på en fråga som berör sär-
skilt oss norrlänningar. Det är påståendet, att om vi ansluter oss till EES-
avtalet, får vi inte möjlighet att bedriva någon regionalpolitik värd namnet i
det här landet. Ingenting, herr talman, kan vara felaktigare.
Låt mig först erinra om att vi redan, alldeles oberoende av om vi säger ja
till EES-avtalet eller ej, har undertecknat internationella överenskommel-
ser - GATT, EFTA och det nuvarande frihandelsavtalet med EG - som för-
bjuder former av regionalpolitiskt stöd som snedvrider konkurrensen. Det
enda, kära kolleger, som sätter gränserna för regionalpolitiskt agerande är
sådant som är konkurrenssnedvridande.
Den svenska regionalpolitiken syftar bl.a. till att kompensera näringslivet
i våra glesast befolkade regioner för de konkurrensnackdelar som ligger i
långa avstånd till de inhemska marknaderna och de på grund av mycket glest
boende höga kostnaderna för infrastrukturen.
Får jag också erinra om att det i den gemensamma deklaration som lämna-
des av båda parterna i samband med EES-avtalets undertecknande uttalades
att en mycket låg befolkningstäthet, t.ex. den som vi har på 60 % av Sveriges
yta, de s.k. skogslänen där det finns nio invånare per kvadratkilometer, är
ett tungt skäl som skall vägas in när förutsättningarna för olika stödformer
skall beaktas.
Jag är glad, herr talman, att ett enigt EES-utskott gör den bedömning som
vi också har gjort, att det nuvarande svenska regionalpolitiska stödet till
företag är tillämpligt även med EES-avtalet.
För mig som här i riksdagen företräder den norra och glesast befolkade
delen av Sverige, den geografiskt största delen av Sverige, är det angeläget
att vi i Sveriges riksdag för en kraftfull regionalpolitik som tar hänsyn till
skogslänens glesa befolkning, perifera läge, långa avstånd och ibland svåra
klimatförhållanden. En sådan progressiv politik, herr talman, är fullt möjlig
att föra även med EES-avtalet. Det kan snarare vara så att vi som energiskt
från olika partier kämpar för en bättre regionalpolitisk förståelse för skogslä-
nen i stället får en bundsförvant i det övriga Europa, när vi slår våra pannor
blodiga mot mer eller mindre ointresserade riksdagskolleger från de södra
delarna av vårt land.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till EES-utskottets hemställan i de
124
delar som icke berör de socialdemokratiska reservationerna, vilka jag natur-
ligtvis också yrkar bifall till.
I detta anförande instämde Karl Hagström (s).
Anf. 108 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Axel Andersson har i sitt inlägg tagit upp en del informa-
tionsfrågor och framfört önskemål om ökad information. Därmed har han
givit eko till synpunkter som har framförts från många andra håll och som
jag tycker det är viktigt att beakta i det fortsatta arbetet. Jag kan försäkra
denna kammare att vi från regeringens sida skall göra allt vi kan för att så
långt det är möjligt tillmötesgå dessa önskemål.
Axel Andersson påpekade att medel har avsatts för informationsändamål,
50 miljoner kronor för det här året, som har fördelats broderligt så att 25
miljoner kronor går till informationsverksamhet från regeringskansliets sida
och 25 miljoner i allt väsentligt fördelas av den s.k. Fälldindelegationen. Det
svarar mot önskemål om ökad information från regeringskansliet - ytterli-
gare uppslag har kommit under dagens debatt - men också önskemål om
stöd för allsidig information.
Jag vill gärna till Axel Andersson säga - jag sade någonting i den stilen
tidigare - att det inte finns någonting bra som inte kan göras bättre. Det har
informerats mycket om EES-avtalet. Det har givits information kring frågor
som har rört förhandlingarna under förhandlingarnas lopp. Det har varit en
ingående debatt sedan förhandlingarna avslutades.
Men jag tror ändå att det finns ytterligare sådant som kan göras på det
här området. Jag vill än en gång i denna kammare säga, att när vi nu börjar
förbereda förhandlingarna om medlemskap, skall vi sträva efter den allra
största öppenhet, en ännu större öppenhet än vad som har varit fallet under
EES-förhandlingarna. Jag har tidigare pekat på några exempel, så jag skall
inte uppta tiden med att upprepa dem.
I planeringen av det fortsatta arbetet välkomnar jag alla uppslag om hur
man skall nå ut med information. Det skall inte bara finnas mycket informa-
tion, utan den måste också omsättas i kunskap. Det är nog där som bristen
ofta ligger.
Min och regeringens ambition är att när vi om ett och ett halvt eller två
år har att ta ställning till ett svenskt medlemskap i EG, skall varje svensk
medborgare kunna säga: Det har funnits tillgång till information. Jag har
kunnat sätta mig in i dessa frågor.
Jag menar att alla goda krafter bör sättas in. Det behövs information över
ett mycket brett fält och en bred debatt kring frågorna. Alla goda krafter bör
samlas för att detta mål skall nås.
Anf. 109 AXEL ANDERSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tackar Europaministern för att han trots denna sena
timme tog upp min kastade handske. Jag är tacksam för den övertygelse var-
med Europaministern betonade behovet av en bredare information.
Europaministerns målsättning är lika hög som min och andras, att Sveri-
ges medborgare skall veta vad de har att ta ställning till inom loppet av
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
125
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
mindre än bara två år. Det förutsätter att regeringen tar till vara den resurs
som finns i de svenska folkrörelseorganisationerna.
Vår demokrati vilar på ett starkt folkligt engagemang. Vi har redskapen
och verktygen för att nå ut med en bred folkupplysning i detta land. Låt oss
använda oss av dem. Jag förutsätter att jag kan dra slutsatsen av Ulf Dinkel-
spiels inlägg, att det i det pågående budgetarbetet avsätts pengar till denna
utomordentligt viktiga information, så att alla människor som är engagerade
i samhällsarbetet i vårt land får förutsättningar att vara språkrör i en för Sve-
rige mycket viktig debatt om Sveriges roll i det framtida Europa.
Anf. 110 BERTIL PERSSON (m):
Herr talman! Jag tycker att EES-avtalet är en stor framgång för vårt land.
Det skapar möjligheter för ett smidigt inträde i den europeiska unionen. Vi
i Sverige utgör en levande del i Europa och måste så förbli. Men vi svenskar
har en olycklig tendens att alltför ofta agera som ett öfolk, trots att landet
hänger fast vid Ryssland. Man måste åka båt till Sverige. Vi har en tendens
att ta avstånd och skeptiskt betrakta utvecklingen på kontinenten. Det är
både olyckligt och farligt. Vi kan bli ett nordligt Skansen, om vi fortsätter att
isolera oss.
Det är med fri rörlighet för människor, kapital, tjänster och varor i Europa
som chansen för utveckling och tillväxt ligger. Europa är vår stora marknad.
Europa är den ekonomiskt starkaste kraften i världen, starkare än USA
och dubbelt så stark som Japan. Det ger oss möjligheter i mycket högre grad
än problem, när vi nu närmar oss våra naturliga samarbetspartner.
Det framtida Europa blir regionernas Europa. Nordeuropa saknar en
stark region som motsvarar London-Paris-bananen eller axeln Barcelona-
Rivieran-Milano.
EES-avtalet skapar helt andra möjligheter för oss. Stockholm-Uppsala-
Helsingfors kan bli starkare med de nya samarbetsmöjligheter som det nya
avtalet medför. Skåne-Själland-Nordtyskland får också utvecklingsmöjlig-
heter när gränserna minskar i betydelse. Med broar över Öresund och Femer
Bält blir situationen än bättre. Det kan bli två starka kraftcentra i norra
Europa, och det är bra för Sverige. Det är bra med starka utvecklingsregio-
ner. Det tjänar alla på, även våra glesbygder. Dessutom tryggar det vår väl-
färd.
EU har betytt oerhört mycket för att stärka freden i det så ofta krigshär-
jade Europa. Fredligt samarbete och nära kontakter skapar den verkliga
grogrunden för bestående fred. Därför är medlemskap i EU för mig det vik-
tiga målet. Men redan EES-avtalet är ett viktigt steg på den vägen.
Detta samarbete är grunden för ett öppet och fredligt Europa. Samarbetet
måste dock ske med det Europa som finns i verkligheten. Det hjälper inte
oss att vara positiva till ett annat Europa än det som verkligen existerar. Jag
kan inte bara - som många talare här har gjort - krämaraktigt räkna på plus
och minus i detaljer. Jag vill fullt ut vara europé med samma rättigheter och
skyldigheter, med samma framtidstro och samma möjlighet att påverka ut-
vecklingen som EU:s medborgare i dag har. Jag vill att våra barn skall få leva
i ett Europa utan gränser, ett Europa där de har samma utvecklingsmöjlighe-
126
ter som tyskar, fransmän och britter. Våra barn skall inte tvingas att stå utan-
för som passiva åskådare.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i EES-utskottets betänkande.
Anf. 111 ISA HALVARSSON (fp):
Herr talman! Ian Wachtmeister brukar alltid inleda sina anföranden med
att konstatera att det är glest med folk i kammaren. Jag tycker inte att det
nu är brist på folk här, men lan Wachtmeister är inte närvarande.
(Applåder)
De senaste dagarna har det pågått en intensiv och i långa stycken osaklig
och hätsk kampanj för att få riksdagen att skjuta upp EES-beslutet. Jag har i
brev och telefonsamtal kallats för landsförrädare och hotats med kommande
omfattande kampanjer, så att jag inte skall bli återvald till riksdagen om jag
röstar ja till EES-avtalet. Den här kampanjens människor hänvisar alla till
förmenta brott mot 1 kap. 1 § i Regeringsformen, men själva visar de faktiskt
ingen respekt för vare sig fri åsiktsbildning eller vårt representativa och par-
lamentariska statsskick.
Landsförräderiet skulle bestå i att vi genom EES-avtalet avskaffar det ge-
nerella kravet på förvärvstillstånd för utländska förvärv av fast egendom. Nu
fattas ju inte det beslutet i samband med dagens beslut om EES-avtalet, utan
i en särskild proposition. Men faktum kvarstår: Vi kommer att avvisa det här
kravet. Det är då intressant att studera remissvaren till den nämnda proposi-
tionen. En mängd juridiska instanser, länsstyrelser, Glesbygdsmyndigheten,
Statens jordbruksverk och LRF har inte haft något att invända mot förslaget.
Så om jag är landsförrädare, befinner jag mig i gott sällskap.
Jag kommer att rösta ja till EES-avtalet. Det är ett efterlängtat och bra
avtal, ett avtal som vi i många år har arbetat för och som ger betydande för-
delar för Sverige. Kraven från de människor som skrivit och ringt till mig
bottnar tyvärr djupast i rädsla för tyskar, spanjorer och portugiser, men jag
delar inte den rädslan. Det är inte varulvar och monster som väntar på oss
där ute i Europa.
Väl så viktigt som det ekonomiska motivet för avtalet är att det mellan
Sverige, övriga EFTA-länder och EG-länderna finns en samhörighet och
värdegemenskap som bygger på demokrati, jämlikhet, social rättvisa och re-
spekt för fri- och rättigheter.
Arbetsmarknadsutskottet var nyligen på studieresa i Portugal. Där beto-
nade man att det långt ifrån bara var ekonomiska fördelar som man hade
fått genom det europeiska samarbetet. Det var tankeutbytet, samvaron och
brytningen mellan olika attityder som hade gjort väl så mycket för en positiv
utveckling i Portugal, inte minst när det gäller jämställdhet och miljöpolitik.
Om vi skulle ställa oss utanför EES-samarbetet, skulle konsekvenserna bli
stora för den regionala utvecklingen i Sverige. Vi skulle få mindre resurser
till allt som har stor betydelse: kommunikationer, utbildning, forskning, kul-
tur och mycket annat. Det är ju inte så, att vi är ensamma i Europa om att
ha regionalpolitiska stöd. Tvärtom, själva tanken med samarbetet går ut på
att minska klyftorna mellan olika regioner - det finns en stor andel gemen-
samt regionstöd. Men EG kräver dessutom att varje medlemsland för en
egen aktiv regionalpolitik, eftersom EG:s regionala stöd endast är komple-
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
127
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
128
ment till den nationella regionalpolitiken. Under EES-förhandlingarna har
Sverige nått förståelse för att våra typiska nordiska förhållanden - gles be-
folkning och långa avstånd till marknaden - kan vara skäl för regionalt stöd.
Herr talman! Det nordiska samarbetet skulle troligen allvarligt försvåras
om Sverige till skillnad från övriga nordiska länder valde att ställa sig utanför
EES. Byråkrati och krångliga regler har varit besvärande hinder för handeln
mellan de nordiska länderna. Detta har inte minst många från mitt hemlän,
Värmland, fått erfara.
EES-avtalet innebär inte bara att vi får tillgång till EG:s inre marknad,
utan också att den fria rörligheten mellan EFTA-länderna garanteras. Detta
blir av stort värde för små och medelstora tjänste- och industriföretag med
begränsade resurser att söka sig ut på den kontinentala stormarknaden.
En väsentlig fördel med EES-avtalet är också att vi får nya och bättre för-
utsättningar att påverka miljöpolitiken i Västeuropa och världen i övrigt.
Detta är av särskild betydelse, eftersom många miljöhot är regionala eller
globala.
Det görs en stor affär av bagateller, såsom t.ex att vi måste överge kravet
på att det skall finnas uppgift om bakningsdag på bröd i färdigförpackningar.
EES-avtalet ger Sverige i dess helhet goda förutsättningar att stärka sin ställ-
ning som en livskraftig och avancerad industrination. De problem som kan
uppstå till följd av avtalet är förhållandevis små och står inte i paritet med
de negativa konsekvenser som uppkommer om Sverige ställs utanför EES.
Jag menar dessutom att EG:s regler, som innebär märkning med bäst-före-
dag, eller för särskilt ömtåliga livsmedel med sista förbrukningsdag, inte är
någon stor eftergift. Vi får inte tappa sinnet för proportioner.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
(Applåder)
(forts.)
Kammaren beslöt kl. 18.03 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för
middagsuppehåll.
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
(forts. EU1)
Anf. 112 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag skall först beröra några av de frågor som har varit uppe
under dagens lopp. Jag har naturligtvis försökt att följa debatten i dag.
Europaminister Dinkelspiel sade att vi måste fundera över hur vi bättre
skall nå ut med våra synpunkter till svenska folket. Ett sätt att nå ut bättre
och få förtroende, tror jag är att man respekterar sina motståndare och inte
viftar bort de argument som anförs som irrelevanta eller som uttryck för
okunnighet. Svenska folket deltar i dag i EG-seminarier. Man skaffar sig
kunskaper och lyssnar på jurister som är oroliga för utvecklingen. Man lyss-
nar på jurister som säger att man för att få äga en svensk tidning i dag måste
vara svensk medborgare. Det är tveksamt om denna bestämmelse i längden
är förenlig med EES-avtalet om den fria rörligheten.
Om avtalet måste leda till grundlagsändring i något avseende, skulle själva
avtalet också ha antagits på samma sätt som grundlagsändringar antas, t.ex.
genom två riksdagsbeslut.
Det här är bara en typ av frågor som har fått oss att yrka på återförvisning.
Om detta yrkande inte vinner kammarens bifall, kommer vi att yrka avslag
på utskottets hemställan.
Jag kan som ledamot av konstitutionsutskottet inte ta på mitt ansvar att
medverka till ett beslut om godkännande av avtalet på så här lösa grunder.
Här framträder jurister som med stor självsäkerhet och karskhet tillbaka-
visar alla de argument som seriösa forskare tar fram i diskussionen. Det är
nog en av anledningarna till att man har svårt att få gehör hos det svenska
folket för det sätt som man genomför den här Europaanpassningen på.
Herr talman! Det har många gånger i dag anförts att det är ökningen av
handeln med länder i EG och EFTA som skall ge oss tillväxt och ökat väl-
stånd. Samma debatt fördes i viss mån för 20 år sedan när det gällde frihan-
delsavtalet. Frihandelsavtalet skulle medföra ökad handel och ökad tillväxt.
Det är möjligt att avtalet har gjort det. Det är möjligt att handelsutveck-
lingen gentemot EG och EFTA skulle ha varit sämre om vi inte hade haft
frihandelsavtalet. Jag tror att det förhåller sig så.
Ar 1972 utgjorde vår export till EG 54 % av den totala exporten. I dag
utgör denna export 55,1 %. Den har under denna 20-årsperiod varit nere i
48,6 %. För 20 år sedan utgjorde vår import från de nuvarande EG-länderna
57,5 % av den totala importen. I dag är siffran 55 %.
Under dessa 20 år har vår export till EFTA sjunkit från 20,6 % till 18 %.
Importen har däremot ökat från 17,1 % till 17,9 %. Detta har skett trots att
vi under perioden har fått tullfrihet gentemot EG-området.
Vår export till Japan, Nordamerika och Sydostasien har ökat från 9,8 %
till 15,1 %. Det är således fråga om en kraftig ökning. Vi har däremot tappat
handeln med Östeuropa och tredje världen - de länder som verkligen skulle
behöva en ökad handel med den rika världen.
Detta visar att det i huvudsak är andra faktorer än konstruktionen av han-
delsavtal som avgör hur handeln utvecklas. Vi har haft tullar gentemot de
länder med vilka vi har haft den fördelaktigaste utvecklingen av handeln.
Om man för en dålig ekonomisk politik i EG som leder till svag efterfrågan,
så skadar det naturligtvis den export som är riktad mot EG.
Borttagandet av de tekniska handelshindren och tvångsinternationalise-
ringen av offentlig upphandling sägs nu skall ge företagen i hela Sverige en
skjuts framåt. Jag skall säga något om bedömningen av de dynamiska effek-
terna under den kommande perioden. Johan Lönnroth var inne på en mot-
svarande diskussion.
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
129
9 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 26
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
130
I propositionen sägs att det på grund av avtalet efter den 1 januari kommer
ett utbud på ca 12 miljarder kronor per dag inom EG-området. I betänkan-
det finns liknande tongångar, men utskottet har lyckligtvis funnit att det
finns en osäkerhet i dessa bedömningar.
Gemene man i Sverige frågar sig naturligtvis varför de svenska företagen
inte sprudlar av iver att få ge bud på denna offentliga upphandling och varför
de inte ser framtiden an med tillförsikt. I själva verket råder nu pessimism.
Vad som nu gäller är avskedanden och nedläggningar, alltså även inför EES-
avtalet. Varför är det så?
För det första är det ju så att företag redan levererar för en del av dessa
12 miljarder per dag.
För det andra kan enligt EG-kommissionens egen bedömning bara hälften
av upphandlingen i praktiken läggas ut.
För det tredje är det bara över tröskelvärdena som tvånget att lägga ut
upphandlingen gäller.
För det fjärde läggs en del av de stora upphandlingarna redan nu enligt
de GATT-regler som gäller ut på internationellt anbud, och där deltar även
svenska företag. Sverige är redan ganska bra på att lägga ut upphandlingar i
andra länder.
Jag har, liksom en del ekonomer, försökt räkna på detta. Det kan vara
möjligt att EES-marknaden erbjuder en upphandling till ett värde på ca
3 300 miljarder kronor per år. Man kan utgå från en gissning att 10 % av den
totala av EG-kommissionen tänkta upphandlingen ligger över tröskelvär-
dena. Det är då rimligt att anta att Sverige får en trettiotredjedel av detta,
om våra företag är lika bra som företagen i EG-området. Vi har nämligen
ungefär en trettiotredjedel av detta områdes hela BNP. Det skulle innebära
att vi fick en ökad upphandling till svenska företag motsvarande ca 10 miljar-
der kronor. Men samtidigt skall vi i Sverige lägga ut upphandlingen inom
EES-området. Den totala upphandlingen i Sverige motsvarar värden på ca
250 miljarder kronor per år. Låt oss anta att förhållandena i Sverige är de-
samma som förhållandena inom EG och att sålunda drygt hälften skall läggas
ut. Det betyder att ungefär hälften eller drygt hälften skall läggas ut. Om
10 % hamnar ovanför tröskelvärdena kan det innebära att drygt 15 miljarder
skall läggas ut. Av dessa miljarder kommer huvudparten att tas av utländska
företag, om konkurrenskraften mellan de olika länderna är den som jag tidi-
gare har talat om. Det skulle kunna betyda att svenska företag tar hem order
på 10 miljarder kronor men att de förlorar order motsvarande 14,5 miljarder
kronor.
Det här är en gissning som är lika realistisk som vilken annan gissning som
helst. Självfallet kommer stat, kommuner och landsting att troligen bli vin-
nare i den ökade konkurrensen. Det beror på de lägre priserna. Därmed fri-
ställs mer resurser. Naturligtvis äts också en del av resurserna upp på grund
av ökade kostnader för byråkrati, ökade kostnader för miljöstörningar på
grund av ökad transportmängd, ökade kostnader för infrastruktur och i
värsta fall kostnader för ökad arbetslöshet eftersom företag i vårt land slås
ut.
Enligt Cecchinirapporten skall den inre marknaden gynna stordriften.
Jag betraktar utskottets skrivning på s. 87 om stora fördelar med interna-
tionaliseringen av upphandlingen som en lätt överdrift. Skrivningen på s. 26
är bättre, nämligen att beräkningarna av vinsterna av EES-integrationen är
osäkra.
I ett plötsligt anfall av klarsyn säger man att EES-avtalet inte automatiskt
ger en positiv utveckling för Sverige. Självfallet borde regering och riksdag
ha tagit mer tid på sig att djupare analysera dessa frågor. Det gäller särskilt
konsekvenserna för regionalpolitiken.
När det gäller regionalpolitiken är det givetvis bra att utskottet understry-
ker att fasthet i den kommande utvecklingen är nödvändig för att klara vårt
lands regionalpolitik. Det är litet annorlunda ton jämfört med de halleluja-
formuleringar som tidigare förekommit hos en del EG-anhängare. Proble-
met med behovet av mer regionalpolitiska insatser på grund av kraftigt
skärpt konkurrens för offentliga tjänster analyseras inte närmare.
När Televerket, Posten, SJ, flyget, Domänverket, Vattenfall osv. bolagise-
ras och drivs på ett konkurrensutsatt sätt, eller som om de vore konkurrens-
utsatta, blir det givetvis regionalpolitiska konsekvenser. Vi ser det redan nu
tydligt på flygets område. Hård konkurrens och stordriftsfördelar missgyn-
nar automatiskt glesbygd och långt bort belägna områden. Det är rimligt att
anta att behovet av regionalpolitiska insatser kommer att öka kraftigt.
Hur har man lyckats med detta i EG? Ar 1987 skärptes regionalpolitiken
på grund av enhetsakten. Uppenbarligen slår arbetslösheten hårt i EG-om-
rådet - såväl i tidigare starka industriregioner som i utkantsområden. Trots
de regionalpolitiska insatserna är klyftorna stora och har en tendens att bli
större.
1 de två rikaste regionerna är den genomsnittliga inkomsten fyra fem
gånger större än i de fattigaste regionerna. I de tio sämsta regionerna är ar-
betslösheten bortåt 25 %, medan den är 3 % i de tio bästa regionerna.
Vidare vet vi att EG anser att den svenska regionalpolitiken i vissa delar
inte är förenlig med den gemensamma marknadens regler. Det här framgår
av EG:s avis om Sverige som har kommit ut inför förhandlingarna om med-
lemskap. Den regionalpolitik som bedrivs i Sverige anses av EG i vissa av-
seenden för långtgående. Ett problem i förhandlingarna kommer att vara att
den svenska regionalpolitiken måste tillämpas på ett sådant sätt att den är
förenlig med EG:s regler.
Den gemensamma förklaringen om artikel 61.3 c säger att en prövning av
regionalpolitiskt stöd kan göras utifrån andra kriterier, t.ex. lågt befolk-
ningstal. En förutsättning för att lågt befolkningstal skall komma in i bilden
är att villkoret för hög arbetslöshet och låg BNP också uppfylls.
Enligt ett protokoll från EG-parlamentet som gavs ut i september, klar-
gjorde EG-kommissionens vicepresident Andriessen att förklaringen med
anledning av artikel 61.3 c inte innebär en ändring av EG:s regler. Ibland har
man här i Sverige fått intrycket att de nordiska länderna på något sätt har
lyckat förskjuta EG:s regionalpolitik. Detta har alltså inte skett.
Andriessen klargjorde också att alla typer av stöd skall granskas inom ra-
men för EES-avtalet. Han kunde inte göra några utfästelser om vilken typ av
statligt stöd givet i regionalpolitiskt syfte som är förenligt med EG:s regler.
Ytterst kommer avgöranden om eventuellt otillåtet stöd att fällas i EFTA-
domstolen, som har att följa EG:s regler.
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
131
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
Blir majoriteten i Sveriges riksdag missnöjd med konsekvenserna återstår,
såvitt jag förstår, möjligheten att suspendera en del av avtalet under en pe-
riod eller att säga upp avtalet. Det här kommer naturligtvis att bli en politiskt
besvärlig procedur. Men jag tror också att utskottet även i det här avsnittet
vid en återremiss skulle ytterligare kunna klargöra de regionalpolitiska kon-
sekvenserna av EES-avtalet.
Herr talman! Jag instämmer i Gudrun Schymans yrkande.
Anf. 113 INES UUSMANN (s):
Herr talman! Jag tänker avhålla mig från allmänna deklarationer om avta-
let, som jag i huvudsak tycker är mycket bra. Jag tänker i stället beröra några
frågor som hänger ihop med arbetskraftens fria rörlighet.
I en öppen marknad med olika levnadsvillkor i resp, land finns det alltid
mindre seriösa företag som försöker konkurrera med osunda medel. Ett så-
dant konkurrensmedel är att man använder billig arbetskraft med dåliga so-
ciala och arbetsrättsliga villkor. I första hand gäller det företag som arbetar
på entreprenadbasis med kortare eller längre uppdrag i ett annat land än
hemlandet och som då tar med sig arbetskraft med avsevärt sämre anställ-
ningsvillkor än vad som förekommer i det land de kommer till.
I första hand torde detta problem bli aktuellt inom transportområdet och
inom bygg- och anläggningsbranschen. Men det finns också de som menar
att det kan komma att beröra turismen och andra delar av tjänstesektorn.
Den grundläggande förutsättningen för att motverka social dumpning är
att se till att allt arbete som utförs i ett land betalas minst enligt det landets
lönenivåer och att man arbetar enligt det landets arbetsrättsliga normer i öv-
rigt.
Före Maastricht fanns det inom svensk fackföreningsrörelse en viss oro för
att vi skulle tvingas från den arbetsrättsliga modellen med kollektivavtal som
vi har varit vana vid i Sverige. Vi stiftar ramlagar på t.ex. arbetsmiljöområ-
det och sluter sedan kollektivavtal om det mer exakta innehållet. Vi skulle
tvingas att närma oss den lagreglerade modell som dominerar i Europa men
som inte finns i de nordiska länderna.
I vår motion E7 har vi Socialdemokrater betonat vikten av att den nor-
diska modellen också i fortsättningen kan hävdas.
I Maastrichttraktatet - i denna förkättrade traktat om Europaunion - be-
slöt man att kollektivavtal under vissa förutsättningar skall kunna ges samma
status som nationell lagstiftning när det gäller implementering av direktiv.
Det här betraktas av fackföreningsrörelsen, och även av mig, som en stor
seger för den nordiska modellen. Det är den modell som ger fackligt infly-
tande och styrka.
Tyvärr har inte alla länder i det nuvarande EG ställt sig bakom detta so-
ciala protokoll. Storbritannien har mält sig ur. Men det har ändå stor bety-
delse för vår framtida anpassning till olika EG-direktiv på arbetsmarknads-
området.
Ett enigt utskott utgår också från att vår regering ”med utnyttjande av alla
formella och informella vägar som EES-avtalet erbjuder kommer att driva
kollektivavtalslinjen”.
132
Denna samsyn är mycket bra, och vi kan vara övertygade om att rege-
ringen kan påräkna hjälp från arbetsmarknadens parter i dessa strävanden.
Anders Lindström, ordförande i Svenska sjöfolksförbundet, har citerats
här i eftermiddag. Han sägs vara kritisk till EES, till dess möjligheter att
hävda arbetsrätten och kollektivavtalen. Det är rätt. Men vid den offentliga
utskottsutfrågning som EES-utskottet hade, sade han också: ”Min slutsats
är att EES-avtalet är otillräckligt för den svenska arbetarklassens del. Jag är
för en europeisk union, men jag är också för att vi omedelbart skaffar oss
möjligheter att påverka de beslut som nu fattas inom EG.” Det är någonting
helt annat än det som man lät påskina här tidigare i dag.
Den kanske viktigaste frågan för den fackliga styrkan avgör vi själva. Det
är om det skall vara tillåtet för facket i Sverige att vidta stridsåtgärder mot
utländska arbetsgivare som verkar i Sverige och som inte följer våra kollek-
tivavtal.
Genom lex Britannia, som vi antog här i riksdagen för drygt ett år sedan,
har vi för tillfället klarat ut detta. Men motståndet mot lex Britannia är hårt,
inte minst från Svenska arbetsgivareföreningen. SAF kräver att den lagen
skall avskaffas och att man skall börja på sjöfartens område med ett interna-
tionellt sjöfartsregister, där svenska redare skall kunna anställa folk efter i
princip vilka avtal som helst.
Ända sedan valet har svensk sjöfartsnäring svävat i ovisshet om vilka åt-
gärder som regeringen har för avsikt att vidta för den branschen. Det förslag
som nu ligger på riksdagens bord är absolut inte ämnat att skapa någon klar-
het, eftersom det bara sträcker sig till detta budgetårs slut.
Inom EG pågår nu ett arbete med att fastställa en sjöfartspolitik som skall
gälla för alla EG-länderna, och i detta arbete är frågan om internationella
register en viktig del. Avsikten med de internationella register som har in-
förts under senare år, t.ex. i Danmark och i Norge, har ju varit att man i form
av en laglig arbetsmetod, som i praktiken innebär social dumpning, skall
kunna stärka det egna landets handelsflottas internationella konkurrens-
kraft.
Vi Socialdemokrater motsätter oss bestämt en sådan omläggning av den
svenska sjöfartspolitiken som detta skulle innebära. Utländsk arbetskraft,
exempelvis sjömän från Filippinerna, skulle i så fall inte betalas enligt
svenska eller internationella avtal utan enligt filippinska, även om de arbetar
sida vida sida med en svensk matros eller båtsman. Vi menar, och det har vi
också gett uttryck för i vår motion, att likhet inför lagen måste gälla obe-
roende av ras, religion, nationalitet eller etniskt ursprung.
Vi menar att det är viktigt att regeringen inom ramen för det fortsatta ar-
betet inom EES följer de här riktlinjerna för sjöfartspolitiken. Vi beklagar
uppriktigt att inte utskottsmajoriteten tyckte att det var angeläget att nå
enighet också på den punkten.
För de ombordanställda handlar detta om rätten till jobb inom den
svenska handelsflottan, men för alla arbetstagare finns ytterligare en princi-
piell dimension: Skall olika arbetsvillkor gälla på samma arbetsplats om ar-
betstagarna kommer från olika länder? Vi Socialdemokrater svarar nej på
den frågan, och vi hade hoppats att vi skulle få stöd av den borgerliga majori-
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
133
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
teten, men det blev inte så. Det tycker vi är beklagansvärt och oroande, trots
den samsyn som har visats i andra avseenden.
Som Annika Ahnberg sade tidigare: Det här har inte med skrivningarna i
det nu aktuella avtalet att göra, utan det är en tolkningsfråga, och där, som
i alla andra sammanhang, är det de skilda politiska åskådningarna som spelar
in. Oavsett om det blir ett avtal eller inte kommer nog de skillnaderna att
finnas kvar.
Herr talman! Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationerna
och i övrigt bifall till utskottets hemställan.
Anf. 114 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Ines Uusmann hänvisade till Maastrichtfördragets sociala
protokoll och sade att kollektivavtal nu skall kunna komma att gälla som
nationell lag. Men om man läser fortsättningen av texten förstår man att det
är så under förutsättning att detta kollektivavtal överensstämmer med direk-
tivet. Friheten när det gäller kollektivavtalet är alltså begränsad i ganska be-
tydande grad.
När det gäller arbetarklassens kamp i Västeuropa, i Östeuropa och i tredje
världen är det naturligtvis viktigt att sitta med vid bordet där beslutet fattas.
Men frågan är om den politiska och ekonomiska styrkan finns just vid bordet
på grund av att en ordförande sitter där. Den avgörande kraften finns egent-
ligen där organisationsförmågan och kampviljan finns, dvs. ute på de en-
skilda arbetsplatserna runt om i världen.
Jag håller med Anders Lindström om att det skulle vara en fördel att
kunna sitta med vid förhandlingsbordet. Det är alldeles riktigt. Men en för-
utsättning som då måste vara uppfylld är den mobiliserande kraft som finns
så att säga bakom de fackliga ledarna.
Det är ju också så att enskilda nationer kan gå före på det arbetsrättsliga
och fackliga området och vara ett föredöme för kampen i andra länder. Att
det på kort sikt skulle innebära ett totalt uppgivande av makten att påverka
kapitalets möjligheter i världen när man står utanför EG, det vill jag därför
inte riktigt hålla med om.
Anf. 115 INES UUSMANN (s) replik:
Herr talman! Jag är ledsen att Bengt Hurtig inte uppfattade att jag sade är
det är under vissa förutsättningar som kollektivavtalen kan få samma status
som nationell lagstiftning när det gäller implementering av direktiv. Imple-
mentering är ett sådant där ord som man numera har fått lära sig. Det bety-
der helt enkelt att man skall se till att de direktiv som ges blir verkställda i
resp. land. Vitsen med detta, herr talman, är ju faktiskt att vi skall använda
vår arbetsrättsliga modell, som vi har god erfarenhet av i Sverige. Vi kom-
mer att få möjlighet att använda den.
Svenska arbetstagare påverkas av internationaliseringen oavsett om vi är
medlemmar i EG eller om vi har skrivit ett avtal som kallas EES. Denna
påverkan kommer till oss, och då tycker svensk fackföreningsrörelse att det
är en stor fördel att också själv kunna vara med och påverka. Jag delar den
uppfattningen. Man har under ett antal år kunnat påverka indirekt genom
134
Europafacket, men i fortsättningen hoppas vi att man också skall kunna på-
verka mer aktivt genom ett aktivt arbete inom EES-avtalets ram.
Anf. 116 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Svenska fackföreningsledare sitter i dag med vid Europa-
fackets bord. De kan där framföra sina argument och ge den styrka som lig-
ger i de erfarenheter man har fått genom kampen i Sverige och i övriga Nor-
den. När sedan någon representant för EG-kommissionen kommer in i rum-
met får den svenska representanten lämna församlingen i och med att det
övergår till att bli en EG-förhandling eller en EG-diskussion.
Vi måste ändå ha ett visst förtroende för att de inom Europafacket som är
medlemmar i EG kan föra fram just de argument som de har fått höra från
sina nordiska kamrater. Det är ju de facto redan så det fungerar.
De här maktproblemen finns alltså, men de skall inte överdrivas.
Anf. 117 KARL-ERIK PERSSON (v):
Herr talman! Debatten här i kammaren kan ibland vara klargörande för
den som lyssnar. Men i den här debatten har det inte varit så. EG-minister
Dinkelspiel sade att det kanske nu är dags att släppa hemligstämplat mate-
rial. Nic Grönvall sade att det är klart att man sparar vissa kort i rockärmen
och inte visar dem. Andra EES-förespråkare har sagt att man vet allt och att
all information har varit tillgänglig. Man frågar sig: Vem har rätt?
Herr talman! Jag vill först tala litet om trafikpolitiken. I del 1 i utskottets
betänkande står det på s. 65, 7.2 Transporttjänster: ”Till följd av artikel 47
åtar sig EFTA-länderna att anpassa sina bestämmelser till de rättsakter som
räknas upp i bilaga XIII till EES-avtalet. I rättsakterna regleras förhållanden
som tekniska normer och säkerhet, vissa skatter, sociala frågor, marknads-
tillträde och cabotage (rätt för utlandsregistrerade fordon att utföra inrikes
transporter). Vidare regleras taxor, kompetenskrav och förhyrning av for-
don. Vad nu sagts gäller godstransport på landsväg.”
I bilaga 2 står det på s. 140: ”Vad först gäller teknisk harmonisering och
säkerhet erinras om en rättsakt enligt vilken mått och vikter för lastbilar och
bussar i internationell trafik inom EG har harmoniserats. Staterna är skyl-
diga att inom sina territorier tillåta internationell trafik med fordon som upp-
fyller kraven i rättsakten oavsett om mått och vikter överskrider de värden
som tillåts nationellt. Maximimått och -vikter för fordonståg innebär att så-
dana i internationell trafik får ha en längd av högst 18,35 meter och en vikt av
högst 40 ton. För vissa containertransporter gäller dock 44 ton. De svenska
bestämmelserna medger längre och totalt sett tyngre fordon än vad flera av
EG:s medlemsstater medger för nationell trafik. I Sverige tillåts sålunda for-
donståg om 24 meters längd och med en bruttovikt av 56 ton. Högsta tillåtna
axel-, boggi- och tripppelaxeltryck är dock lägre än vad EG:s föreskrifter
för internationell trafik innebär. Drivaxeltrycket, t.ex., är enligt dessa EG-
normer högst 11,5 ton, medan Sverige tillåter högst 10 ton för alla axlar.
Detta innebär att ifrågavarande bestämmelser i 106 § vägtrafikkungörelsen
(1972:603) måste ändras.”
Om man fortsätter att läsa kan man inte se vad detta skulle kunna inne-
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
135
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
136
bära och vilka undantag man skulle kunna göra från dessa regler. Här står
det tydligt att man skall ändra vägtrafikkungörelsen.
I trafikpropositionen från 1988 sade man att det trafikpolitiska beslutet
skulle gälla till 1994, då man skulle öka till 60 ton för totala fordonståg. Om
vi nu måste sänka totalvikten på ett fordonståg från 56 ton till 40 ton och om
vi måste minska fordonslängden från 24 meter till 18,37 meter, vilka konse-
kvenser får det för transportnäringen, industrin och - inte minst vilka miljö-
krav kommer det att medföra? Det är några av de frågor som EES-avtalet
inte ger svar på.
Detta skall man fortsätta att förhandla om. Men vad kommer att hända?
Det kan man faktiskt inte utläsa av vare sig propositionen eller betänkandet.
Det är frågor som jag tycker är ganska viktiga. Om man följer den här delen
av avtalet kommer det att innebära att vi får större miljöpåfrestningar än vad
vi har i dag. Det innebär ju att man, i stället för att köra två lastbilar på en
sträcka, måste köra tre - kanske fler - eftersom man även minskar fordons-
längden. Det kommer att medföra miljökrav. När det gäller framför allt den
tunga trafiken har vi ganska strikta bestämmelser i Sverige som bl.a. innebär
förbättringar i fråga om s.k. miljödiesel. Vad jag vet finns inte dessa bestäm-
melser någonstans i Europa.
En central princip i avtalet är att all diskriminering på grund av nationali-
tet skall vara förbjuden. Någon lag som bryter denna princip får ej införas.
Utländska långtradare har rätt att köra till och genom Sverige. Det regleras
för närvarande genom avtal om kvoteringsregler. Av europeiska länder är
det enbart engelska företag som har fri trafikrätt till Sverige. Bestämmelser
för högsta axel- och boggitryck används för att hålla nere kostnaderna för
vägnätet. Dessa bestämmelser är olika i olika länder. Vid en helt fri trafik
kan av något skäl någon del av vägnätet och miljön bli utsatta för hårda på-
frestningar av tung trafik från andra länder.
I vilken utsträckning kan svenska myndigheter, enligt avtal, få problem
med avstängning av vissa vägsträckor med sänkt tillåtet boggitryck, eller
med införandet av vägtullar för att få medel till underhåll, därför att åtgär-
derna uppfattas som diskriminerande?
Kan Sverige få svårigheter att t.ex. av miljöskäl införa högre drivmedels-
skatter, med undantag för landsbygden för att inte företagen där skall drab-
bas? Kan det vara otillåtet statligt stöd? Hur längre kommer Sverige att
kunna behålla de längre långtradarna för exempelvis skogsindustrin?
Vi hade en uppvaktning i trafikutskottet där skogsnäringen och gruvindu-
strin var representerade. De sade att om de regler som omtalas i EES-avtalet
genomförs blir det rena katastrofen. De visste heller ingenting, trots att de,
såvitt jag förstår, hade läst avtalet grundligt.
Ytterst vilar möjligheten att genomföra inhemsk lagstiftning för att reglera
trafiken på om en sådan lagstiftning kolliderar med EES-reglerna om fri rör-
lighet eller inte. Innan beslut om avtalet och EES-lagen fattas bör en grund-
lig redogörelse upprättas för hur möjligheterna till en framtida transportpoli-
tik kommer att påverkas.
På samma sätt bör ett beslut om avtalet om EES-lagen fattas först när en
miljökonsekvensbeskrivning av EES-avtalet på trafikpolitikens område pre-
senterats av regeringen.
Med detta, herr talman, vill jag också yrka bifall till Gudrun Schymans del
i detta betänkande.
Anf. 118 JAN SANDBERG (m):
Herr talman! Jag skall också beröra frågeställningar kring trafik och miljö.
Men jag kommer att välja en delvis annan inriktning än de som yttrat sig
tidigare, och också andra frågeställningar.
Det påstås att avtalet kommer att ge mer och längre transporter, mer trafik
på vägarna och mer miljöföroreningar. Jag kan instämma i det på en punkt:
Det kommer att vara fler varor som transporteras. Men det är inte säkert att
det därmed blir mer trafik i fordon räknat, eller mer miljöföroreningar. Jag
är övertygad om att det kan bli färre fordon på vägarna och att miljön vinner
på en friare transportmarknad.
Herr talman! Man kan tro att det råder marknadsekonomi på transport-
området inom EG. Men det är inte så - inte ännu. Många länder har en reg-
lerad transportsektor med diverse hinder för att man skall kunna genomföra
transporter på ett effektivt sätt. Det finns exempelvis tariffsystem och regel-
system som ser till att man fått relativt dyra och ineffektiva transporter.
Det förekommer att man kör små ”paketlastbilar” mycket långa sträckor,
därför att reglerna uppmuntrar till den typen av transporter. Dessa bilar,
andra normala lastbilar och eventuella långtradare går allt annat än fullas-
tade på grund av detta. Ofta körs bilarna efter transportuppdragen även
tomma tillbaks.
En avreglerad transportmarknad gör att det inom EG blir färre bilar, som
kan transportera större godsmängder i båda riktningarna. Detta gör att de
negativa miljöeffekterna blir mindre än annars.
Herr talman! Det finns andra aspekter när det gäller framför allt miljön,
som ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen. Man kan fråga sig vad Sverige
vinner på den här europeiska ekonomiska tillväxten när det gäller miljön och
transportområdet. Jag har tidigare nämnt att med effektivare transporter får
man mindre utsläpp. Men - och det är ett viktigt men - den ekonomiska
tillväxten som blir resultatet av den här inre marknaden, som vi förhopp-
ningsvis kommer att få del av, gör att miljön på olika områden snarare för-
bättras snabbare.
Man får råd att snabbare investera i ny teknik, och ny teknik är, som de
flesta vet, mer mijövänlig än äldre teknik. Det handlar om industrins utsläpp
och det handlar om utsläpp från energisektorn, men det handlar också om
utsläpp på transportområdet.
Låt mig ta ett belysande exempel, som handlar om biltrafikens negativa
miljöeffekt, inte minst aktuell i dessa dagar. Många tror att Sverige, som
föregångare när det gäller krav på katalytisk avgasrening på personbilar, har
nått väldigt långt när det gäller miljöeffekter. Visst är det så, om vi enbart
ser till att dessa krav gäller i vårt land sedan 1988. Vi hamnar emellertid fak-
tiskt på efterkälken när det gäller att få ned trafikens avgasutsläpp, vilket
beror på att Sverige haft en mycket låg ekonomisk tillväxt.
Färre hushåll har haft råd att köpa en nyare bil, vilket påverkar Volvo och
Saab, eftersom Sverige utgör en av deras viktigaste marknader. Både Volvo
och Saab har tvingats till stora rationaliseringar och nedskärningar på grund
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
137
|
Prot. 1992/93:26 18 november 1992 |
av vikande efterfrågan, inte minst i Sverige, vilket har gett - och kommer att |
Herr talman! Man räknar med att den svenska tillväxten under de när-
|
Europeiska |
maste fem åren kommer att öka med ungefär 6 % extra utöver den normala Att detta ger positiva effekter för miljön får man klart för sig om man stu- I andra länder har man en mer normal nybilsförsäljning. I Tyskland är den Låt oss se hur den i Österrike och Schweiz större nybilsförsäljningen har I Sverige finns i dag 40 % av den bilpark som består av nya katalysatorför- Herr talman! Jag vill föra fram litet nya funderingar kring trafik och miljö, Det här är några argument för att vi skall bifalla EES-avtalet. Men det Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan. Anf. 119 KJELL ELDENSJÖ (kds): Herr talman! Jag kommer att göra ett kortare inlägg än vad som har an- |
|
138 |
För min del ser jag EES-avtalet som det alternativ som står till buds om |
folkomröstningen angående ett EG-medlemskap ger ett nej som svar. EES-
avtalet anses vara ett första stort steg in i ett EG-medlemskap, men samtidigt
kan EES-avtalet stå på egna ben. Det kan bli så att EES-avtalet även fort-
sättningsvis blir den samarbetsform som Sverige har med EG och med andra
länder med samma typ av avtal.
Jag har hört industrimän och företagsledare uttala att EES-avtalet egentli-
gen är tillräckligt för industrins del. Med det avtalet i ryggen har man möjlig-
het att verka och konkurrera med övriga länder inom EG- och EFTA-områ-
dena på likvärdiga villkor.
När jag nu framfört dessa positiva tongångar om ett Europasamarbete vill
jag tala något om varför jag ändå känner mig tveksam och varför jag kom-
mer att rösta för en återförvisning av ärendet.
En stor mängd EG-regler kommer att påverka svenska lagar och svenska
bestämmelser. Svenska regler och lagar måste alltså anpassas till EG.
För mig synes det tveksamt om denna anpassning och harmonisering till
EG hittills har presenterats tillräckligt lättillgängligt och överskådligt såväl
för riksdagsledmöter och media som för den stora allmänheten. Detta gäller
naturligtvis även vad EES-avtalet ur olika aspekter kommer att betyda för
folk i allmänhet. Jag vänder mig alltså mot det uppdrivna tempo som präglat
hela slutfasen av EES-frågans behandling.
Jag tycker att det är oerhört viktigt att det i en sådan här omfattande och
väsentlig fråga om vår framtid finns hög kunskapsnivå hos riksdagsledamö-
ter, men också att beslutet är väl förankrat hos den stora allmänheten. Jag
tyder olika enkäter och uttalanden på det sättet att förankringen i folkdjupet
inte ännu är tillräcklig. Jag menar att det är av väldigt stor betydelse att en
sådan förankring finns, med tanke på att vid ett nej i folkomröstningen om
anslutning till EG blir EES-avtalet förmodligen Sveriges framtida samar-
betsform med Europa.
Herr talman! Med denna typ av synpunkter som bakgrund har jag efter
moget övervägande beslutat att avvika från den kristdemokratiska partilin-
jen och i första hand rösta för en återförvisning av ärendet.
Anf. 120 KENNETH LANTZ (kds):
Herr talman! Katastrofer har förekommit alltsedan jordens skapelse och
kommer att drabba vår jord även i framtiden. Vi kan på historiens blad läsa
allt från översvämningen på Noas tid, till Tjernobyl katastrof en eller torkan
i Afrika under vårt årtionde. Människan har drabbats av katastrofer utan
mänsklig påverkan, och människan har själv orsakat flera stora katastrofer.
Sjukdomskatastrofer har svept över jorden, såsom digerdöden på 1300-talet,
som krävde över 25 miljoner dödsoffer. Men det finns också katastrofer som
man kallt har räknat med skulle kunna drabba mänskligheten.
Tjernobyls kärnkraftsreaktor beräknades ha en olycksrisk på ca 20
driftsår, men redan efter ett år var katastrofen ett faktum.
Vårt samhälle är i dag fyllt av farliga ämnen, som vi transporterar över
Sveriges land. Även Europa och övriga världen låter farligt gods transporte-
ras i stora mängder varje dag. Det är transporter som passerar tätbebyggda
områden med sannolikhetsfaktorer som närmast påminner om rysk roulett.
Katastrofer kan självklart också vara av personlig karaktär och dignitet.
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
139
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
En arbetslös person upplever sin situation som katastrofal inför framtiden.
Det är av största vikt att vi förbereder oss för olyckor som kan drabba oss.
Vi kan göra det genom försäkringar av olika slag. Vi kan också förbereda
oss genom kunskapsinhämtning. Men, herr talman, det räcker inte att hämta
in kunskaper och känna till riskerna. Det är självklart en förutsättning och
en bra motivation för fortsatt kreativt arbete. Jag tror inte att jag behöver
ge flera exempel, utan jag skall i stället tala om varför vi svenskar och övriga
européer måste vara på vår vakt angående transporter av t.ex. farligt gods.
Herr talman! I dag har vi i Europa ett tjugotal olika databanker för farligt
gods. Vi har många olika myndigheter i Sverige och övriga länder som skall
ansvara för och kontrollera säkerheten av alla transporter av farliga ämnen.
Jag vill aktualisera bristen på en heltäckande kunskapsbank i Sverige och
övriga Europa. Jag kräver att vi engagerar oss och tar vårt ansvar för att und-
vika en digerdöd i vår tid. Vi har en otrolig tillväxt av nya kemikalier som är
omöjlig att kontrollera. Detta kan vara en sprängbomb om vi inte förvaltar
ansvaret på rätt sätt.
Jag ser i detta läge, herr talman, en möjlig hjälp i EES-avtalet. Sverige är
på många sätt ett föregångsland i fråga om att ta ansvar för transporter av
farligt gods och den hanteringen över huvud taget, likaväl som hanteringen
av avfall från kemiindustrin. Detta måste vi från svenskt håll föra vidare.
Detta måste vi dela med oss av till blivande kolleger inom EES. Jag vill med
kraftig stämma uppmana: Se till att ansvar för och omsorg om farligt gods
och avfall efterlevs inom Europeiska Ekonomiska Samarbetsavtalet!
Transporterna kommer att öka - det har vi tidigare hört av Jan Sandberg -
både inom och utom Europa. Detta ställer allt högre krav på emballage, last-
ning och transportsätt. Inom EES-området måste det göras prioriteringar för
fortsatt forskning inom detta område. Vi kommer att tvingas att använda
mindre engångsmaterial och i stället satsa speciellt på återvinningsbara ma-
terial. Detta är bra, men vi kan inte acceptera en sänkning av kvaliteten på
säkerheten. Tvärtom, herr talman, måste säkerheten öka för samtliga trans-
portsätt. Ansvaret måste tas av leverantör eller mottagare för hela transport-
vägen. En myndighet skall övervaka hela transportkedjan, och det skall inte
vara uppdelat på en mängd olika transportrekommendationer inom Sverige
och i övriga Europa, som det är i dag.
Jag vill avslutningsvis ställa frågan vem som kan överblicka Chicagokon-
ventionen, som ansvarar för flyget, IMDG, som handhar sjöfarten, ADR,
som ansvarar för vägar, och RID, som bevakar järnvägar. Listan kan göras
ännu längre. Denna djungel av regler och konventioner måste slås samman
i en myndighet, och därmed bör vi få en möjlighet att förbereda oss och
skydda oss mot en eventuell men icke önskad kemisk katastrof.
Jag vill sluta med att vädja om att vi i det nya samarbetet inom Europa
inte skall glömma bort vårt gemensamma ansvar för miljö och människor.
Vi kan aldrig försäkra bort en katastrof, men vi kan förbereda oss och göra
allt som står i vår makt för att minimera riskerna av en sådan katastrof som
jag har nämnt.
140
Anf. 121 INGA-BRITT JOHANSSON (s):
Herr talman! Arbetet med att bevara, skydda och förbättra miljön och att
säkerställa ett varsamt och förnuftigt utnyttjande av naturens resurser är vår
viktigaste uppgift för att våra efterkommande skall ha någon framtid.
Många miljöförstörande aktiviteter känner inte några nationsgränser, och
det är för miljöns skull viktigt att vi genom att godkänna EES-avtalet på ett
aktivt sätt tillsammans med de övriga EFTA-länderna i framtiden kan delta
i det västeuropeiska miljösamarbetet. Sverige kan inte heller ensamt klara
av de insatser som behövs för att uppnå en hållbar utveckling och använd-
ning av jordens resurser.
Att vi fäster stor vikt vid miljöfrågorna framgår av det faktum att en del
av min inledning var hämtad direkt ur avtalets ingress. Där står det också att
parterna är fast beslutna att vid den vidare utvecklingen av regler bygga på
en hög skyddsnivå när det gäller hälsa, säkerhet och miljö.
En del debattörer i den svenska EES-diskussionen tycks tro att Sverige är
det enda land i Europa som är intresserat av att nå framgångar när det gäller
miljöfrågorna. Faktum är att vi i en del frågor får skärpa de svenska reglerna
för att nå upp till EG:s. I andra frågor ligger många länder långt före oss.
Det gäller inte minst avfallsfrågorna, där den svenska regeringen verkar ha
svårt att komma till skott. Jag är övertygad om att Sverige i de frågor där vi
ligger före, tillsammans med de övriga EFTA-länderna och andra progres-
siva länder, kan nå framgångar i den fortsatta utvecklingen.
Samarbetet inom EES-avtalets ram kommer att ge oss möjlighet att delta
i EG:s alla program och andra aktiviteter. Vi får även rätt att delta i den
blivande europeiska miljöbyrån. Vi får också initiativrätt-något som annars
är förbehållet EG-kommissionen - och kan på så sätt få upp de frågor på
dagordningen som vi tycker är viktiga.
Herr talman! Det är uppenbart att Sveriges möjligheter att påverka ut-
vecklingen av miljökrav i EG är mer begränsade med EES än vad de skulle
vara om Sverige var EG-medlem tillsammans med andra EFTA-länder. Lika
uppenbart är det dock att Sveriges möjligheter att genom EES-avtalet på-
verka utvecklingen i EG är större än om Sverige står utanför EES, även om
de är begränsade.
Debatten om miljökonsekvenserna av den interna marknaden är för när-
varande livlig inom EG. Den tog sin utgångspunkt bl.a. i The Task Force
Report on the Environment and the Internal Market från 1990. I februari
1992 lade EG fram en grönbok som ägnade transporter och miljö särskild
uppmärksamhet. Detta resulterade i ett transportavsnitt i det nyligen publi-
cerade femte miljöhandlingsprogrammet, på vilket EFTA-staterna har läm-
nat omfattande expertsynpunkter. För närvarande förhandlar EFTA-län-
derna med EG om att inkludera de viktigaste delarna i femte miljöhandlings-
programmet i EES-samarbetet som ett särskilt samarbetsområde enligt pro-
gram 31.
Sverige, liksom andra EFTA-länder, utnyttjar alltså de möjligheter som
EES-avtalet ger att påverka den snabba utvecklingen på miljöområdet i EG.
Exempelvis hölls det ett möte den 29 oktober mellan statssekreterarna från
EFTA-ländernas miljöministerier och D G Brinkhorst från EG:s miljödirek-
torat för att det kommande samarbetet i EES skulle diskuteras.
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
141
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
142
Jag vill ta ytterligare ett exempel. Det gäller EG-rådets beslut nyligen om
gränsöverskridande transporter av avfall. Inom ramen för EG-EFTA-sam-
arbetet uppvaktade den norske ordföranden EG:s ordförandeland.
EFTA-ländernas synpunkter var en del av underlaget när rådet beslöt att
ett medlemsland kan vägra import av avfall om deponering strider mot de
nationella reglerna. Det var helt i linje med EFTA-staternas synpunkter.
Även om, som jag tidigare nämnde, påverkansmöjligheterna självfallet är
mindre än EG:s medlemsländers är de inte verkningslösa. De är säkerligen
också väsentligt större än vad de vore utan ett EES-avtal. De är särskilt än-
damålsenliga nu när EG-lagstiftningsaktiviteten är väldigt livlig.
Karl-Erik Persson tog upp lastbilstransporterna. Detta är ett exempel på
ekonomiska och politiska anpassningar som kan utlösas av EES-avtalet. I
förstone kan man lätt tro att ökad handel leder till ökade lastbilstransporter,
och därmed till försämrad miljö. Detta är dock långt ifrån givet. EES-avtalet
innebär att en nationell kvotering av lastbilstransporterna avskaffas. Det le-
der därmed till effektivare transporter. Samma transportvolym kommer att
kunna utföras med mindre transportenheter. Vidare förbereder EG en lag-
stiftning som kommer att höja reningskraven på motorfordon inkl, lastbilar,
varför utsläppen per lastbilstransport kommer att minska. Slutligen övervä-
ger EG också åtgärder för att styra över transporter från lastbilar till en mer
miljövänlig tågtransport.
Ni som lyssnade på nyheterna i eftermiddags kunde konstatera att EG har
beslutat om ett program, där man enligt god svensk tradition, vill jag påstå,
kommer att sätta in betydande investeringar bl.a. för tågtrafiken med bättre
tåggodstransporter och med snabbtåg. Det är så att man blir avundsjuk över
att vi inte har nått längre med EES-avtalet.
De långa ekipagen som vi använder i Sverige, en fråga som Karl-Erik Pers-
son tog upp, kan vi fortsätta med. Men vi måste tillåta EG:s högre boggi-
och axeltryck.
Den ökande trafiken har tagits fram som ett skäl för att rösta emot EES-
avtalet. Tvärtom ser jag frågan som ett skäl att rösta ja. Bl.a. i Tyskland talas
allmänt om att både landsvägs- och flygtrafiken håller på att drabbas av in-
farkt. Det krävs alltså stora insatser för att lösa transportproblemen inför
framtiden samt forskning och teknisk utveckling för att få fram nya system,
nya fordon och nya bränslen. Jag vill att Sverige och svensk industri skall
kunna delta med full kraft i detta arbete. Vi skall kunna vara med och ställa
de krav som behöver uppfyllas för att nå en hållbar utveckling.
Herr talman! Förutsättningen för att nå framgångar inom miljöarbetet
kommer att begränsas av det bristande intresse som den svenska regeringen
visar. Jag tycker att det tyvärr finns tecken på att regeringen föredrar att
lägga sig på EG:s minimikrav i vissa frågor. Detta är inte EES-avtalets fel,
utan en brist i den politiska viljan att stå fast vid våra högre krav. Jag anser
dessutom att detta skulle vara ett stort misstag av regeringen. Om man verk-
ligen vill att svenska folket i folkomröstningen om inträde i EG skall säga ja,
måste man redan nu visa att vi faktiskt har möjligheter att behålla redan
nådda framgångar och att uppnå nya.
Herr talman! Inom EES-utskottet är man enig om att det är självklart att
regeringen skall utarbeta en sådan miljöstrategi som de socialdemokratiska
ledamöterna i jordbruksutskottet uttalade sig för och att denna skall redovi-
sas för riksdagen senast under våren 1993. Denna enighet är glädjande och
jag ser fram emot den redovisning som vi således kommer att få senast om
ett halvår. Det är min förhoppning att den kommer att lugna åtminstone en
del av dem som oroas av en ökad miljöförstöring och att den skall visa den
svenska vägen mot ett kretsloppssamhälle med ansvar för kommande gene-
rationer.
Anf. 122 IVAR VIRGIN (m):
Herr talman! Jag delar Inga-Britt Johanssons uppfattning att vi med detta
avtal får nya möjligheter på miljöområdet. Det ser jag som mycket positivt.
Man kan också konstatera att riksdagens ledamöter in i det längsta har
uppvaktats av enskilda och organisationer som vill skjuta upp detta beslut,
och motståndarna till avtalet har valt olika metoder för att åstadkomma
detta. En metod har varit att ifrågasätta riksdagsledamöternas kunskaper
om avtalet. Det kan inte ha varit en särskilt betungande uppgift att ur 1 000
sidor text leta fram detaljfrågor, som man förstår att enskilda riksdagsleda-
möter inte vet något om. Skulle man använda samma teknik när det gäller
att förhöra riksdagsledamöter om Svea Rikes Lag, är jag övertygad om att
man skulle få ett kanske ännu mer avskräckande resultat. Men det är egentli-
gen en meningslös övning. Pinsamt dåliga kunskaper, tyckte Miljöförbundet
som gjort en enkät. Jag tycker snarare att Miljöförbundet visar ett pinsamt
dåligt omdöme.
Man kan konstatera att riksdagens utskott, vart och ett från sina utgångs-
punkter och med den sakkunskap som där finns, har gjort en noggrann ge-
nomgång av EES-avtalet. De har avgivit yttranden till det särskilda EES-
utskott som utfört den slutliga sammanställningen och givit förslag till beslut
att detta avtal skall godkännas av den svenska riksdagen.
Avtalet kommer att ge Sverige och övriga EFTA-länder en unik möjlighet
att samarbeta med EG på de flesta områden till fromma för vår framtida
välfärd, för vår fred och förvår miljö. Denna avgörande funktion hos avtalet
tycks en del journalister och debattörer ha glömt. När det gäller miljöfrågan,
som Miljöförbundet kanske känner särskilt starkt för, kan man konstatera
att avtalet ger oss möjligheter att agera tillsammans med våra västeuropeiska
partner och därigenom öka effektiviteten i det miljöpolitiska arbetet.
Ett enigt jordbruksutskott slår dessutom fast att det endast är inom med-
lemskapets ram som en balans kan uppnås mellan åtagande i sak och motsva-
rande inflytande över utformning av regelverket. Detta är ett viktigt och bra
konstaterande. Jag gläder mig över att detta konstaterande är enigt.
EES-avtalet ger oss ändå nya möjligheter på miljöområdet. I artiklarna 99
och 100 tillförsäkras EFTA-länderna rätt till samråd och expertmedverkan.
I själva verket har samråd och expertmedverkan redan kommit till stånd,
trots att avtalet inte är godkänt i alla länder. Man har via informella kontak-
ter i stort sett uppnått denna målsättning.
Vi får också möjlighet att på ett tidigt stadium påverka kommissionens
förslag till gemensamma miljöregler. EFTA-sidan har också initiativrätt till
skapandet av nya EES-regler. Dessa nya regler ger oss ökade möjligheter att
påverka andra medlemsländer och därmed också vår egen miljösituation.
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
143
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
Det står numera helt klart att de fortsatta betydande miljöframsteg, som
vi behöver göra, måste ske i internationell samverkan. Vi löser inte miljö-
problemen i Sverige ens om vi lyckas få nervåra utsläpp till noll. Det är där-
för samverkan i Västeuropa är avgörande för en bättre miljö. Det är också
glädjande att kunna notera att miljöintresset i EG under senare tid har ökat
så kraftigt. I Maastrichtöverenskommelsen blir miljöintressena förstärkta.
Det räcker att ha majoritet för att åstadkomma beslut. Samverkan i Väst-
europa är också en förutsättning för effektiva miljöinsatser i Central- och
Östeuropa. De bördor som en hänsynslös kommunistisk exploatering har
skapat kan endast bäras av ett ekonomiskt starkt Västeuropa.
Herr talman! Jag vill med dessa ord verkligen understryka att för miljön
är detta ett avtal som är mycket positivt.
Anf. 123 LENNART FREMLING (fp):
Herr talman! Redan i artikel 1 i EES-avtalet nämns att avtalet skall leda
till ett närmare samarbete på miljöområdet. Det är ett uttryck för att det
finns goda ambitioner att värna om vår gemensamma miljö i alla avtalsslu-
tande länder.
Vissa miljöproblem är till sin natur lokala, medan andra är regionala och
några t.o.m. är globala. Många lokala problem har vi redan i stor utsträck-
ning lyckats komma till rätta med. Därför måste våra ansträngningar nu
främst inriktas mot de regionala och globala problemen.
För att effektivt kunna kämpa för den liberala förvaltarskapstanken måste
vi alltså arbeta över nationsgränserna. Ett forum för sådant samarbete öpp-
nas för EFTA-länderna med hjälp av EES-avtalet. Detta är värdefullt.
En av våra bästa möjligheter att värna om miljön är att i ökande utsträck-
ning använda olika ekonomiska styrmedel. Det är då en stor fördel om kon-
kurrerande industri i vår omgivning har likartade miljöskatter och miljöav-
gifter. I EG-kommissionens nya handlingsprogram för miljöarbetet läggs
också stor vikt vid ekonomiska styrmedel. Här kommer Sverige säkert att
kunna lämna värdefulla bidrag till Europas utveckling.
Trafiken är ett av våra stora miljöproblem. Allt talar för att en ökad euro-
peisk integration skapar ytterligare behov av person- och godstransporter.
Det är då av yttersta vikt att miljövänliga transportmedel kommer till an-
vändning. Jag utgår därför från att regeringen fortsätter att göra stora an-
strängningar för att få till stånd de aviserade regionala trafikkonferenser
inom Förenta nationernas ram som diskuterades i somras på Riokonferen-
sen. Vi bör samordna vår järnvägstrafik med den på kontinenten och göra
kraftfulla investeringar i svensk järnväg.
Sammanfattningsvis, herr talman, är jag helt övertygad om att miljön gag-
nas av ett ökat Europasamarbete. För mig känns det därför som ett stort
privilegium att få delta i det viktiga beslut som Sveriges riksdag nu skall fatta.
EES-avtalet är ett viktigt steg i riktning mot ett svenskt medlemskap i EG,
som skulle ge oss ännu större möjligheter att påverka mänsklighetens ut-
veckling.
144
Anf. 124 DAN ERICSSON i Kolmärden (kds):
Herr talman! Det har förts en ganska omfattande debatt både om EG och
om EES. Ute i samhället ställer sig många människor frågande till mycket i
den debatt som förs.
Det är emellertid på miljöområdet som jag blir mest förvånad. När de som
säger sig företräda miljöintresset bekämpar ett utökat internationellt samar-
bete som syftar till att begränsa miljöbelastningen, menar jag att det visar en
bristande dialog. Vi har inte klarat av att verkligen samtala om vad EES och
EG innebär för miljön. Det handlar också om brister i informationsarbetet.
Ansvaret för detta får väl alla vi som är med i denna debatt ta på oss och göra
klart att vi måste bli bättre på detta. Vi måste föra denna diskussion.
Redan Romfördraget, som nedtecknades 1957, hade tydliga markeringar
som rör den aktuella miljödiskussionen i dag, detta trots att vi då saknade
direkta miljöartiklar.
I Romfördraget talas det i artikel 2 om vikten av att en harmonisk utveck-
ling kommer till stånd. Man talar vidare om balanserad expansion. Jämförel-
sen med dagens bärande miljötema, hållbar utveckling, gör att man förstår
att de ekologiskt riktiga grundtankarna hos de grundande fäderna till det
som var början på det som sedan har utvecklats till EG och som nu utvecklas
till ett samarbetsavtal mellan EG- och EFTA-länderna fanns redan 1957.
Denna insikt hade man redan då, trots avsaknaden av den enorma kunskap
som har vuxit fram på miljöområdet sedan dess.
I och med enhetsakten 1987 tillfördes s.k. miljöartiklar. Jag vill här bara
lyfta fram en av dem, den som ger enskilda länder rätt att gå längre i sina
miljöbeslut än vad som gäller för Gemenskapen som sådan. Denna inställ-
ning har fått till följd att EG-direktiven på miljöområdet har en minimika-
raktär. Det innebär att strängare regler kan bibehållas eller införas i natio-
nell lagstiftning. Det är således en möjlighet om vi bedömer det vara nödvän-
digt att införa egna regler. Samtidigt skall det understrykas att miljöfrågorna
har fått ett starkt genomslag inom EG och att vi i Sverige inte alltid ligger i
täten. Vi har åtskilliga saker att lära av varandra. Detta var något som bl.a.
Inga-Britt Johansson var inne på.
Herr talman! Jag tycker att EES-utskottet när det gäller miljöområdet på
ett utmärkt sätt har redovisat flera viktiga miljöteser som gäller för oss fort-
sättningsvis.
För det första: Avtalsparternas åtgärder i fråga om miljön skall syfta till
att bevara, skydda och förbättra miljön. De skall syfta till att bidra till skyd-
det av människors hälsa och de skall syfta till att säkerställa ett varaktigt och
förnuftigt utnyttjande av naturresurserna.
För det andra: Miljöåtgärderna skall grundas på tre principer. Den första
är förebyggande åtgärder. Den andra är att miljöförstöring företrädesvis bör
hejdas vid källan. Och den tredje är att den som har skadat miljön skall be-
tala.
För det tredje: Utgångspunkten för vår regerings agerande fortsättnings-
vis bör vara att den gemensamma miljöpolitiken skall präglas av den höga
ambitionsnivå och offensiva inriktning som miljöproblemen kräver och som
kännetecknar den svenska miljöpolitiken. Inom avtalets ram bör Sverige ak-
tivt bidra till att den tillväxt som kommer att bli följden av EFTA-ländernas
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
145
10 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 26
|
Prot. 1992/93:26 18 november 1992 |
anknytning till den inre marknaden också leder till en miljömässigt hållbar |
tal om.
|
Europeiska |
Herr talman! Det är genom internationellt samarbete som vi tillsammans Anf. 125 LENA KLEVENÅS (s): Herr talman! För några timmar sedan tog jag en promenad utanför riks- 500 miljoner människor med samma levnadsstandard som vår är vad jor- I det här aktuella området - som omfattar 7 % av världens befolkning, Det finns en mängd problem. Men kan vårt problem verkligen vara att vi Jag arbetar med politik därför att jag vill minska de här klyftorna. Jag har FN hade nyligen en stor konferens, Miljö och utveckling. Där konstate- |
|
146 |
att vi kan minska klyftorna och rädda miljön. |
Jag skall bara ta ett exempel på vad som kommer att hända i och med
EES-avtalet, även om många redan har berört det. Transporterna kommer
nämligen att öka - lastbilstransporterna med uppemot 50 %.
Vi i riksdagen har beslutat att bilismens utsläpp av koldioxid och kväveoxi-
der skall minskas. Men vi kommer inte att nå uppsatta mål. Med nuvarande
transportapparat gör vi inte det. Och nu skall vi fatta ett beslut som gör detta
ännu svårare. Det blir ännu värre.
Jag skulle vilja att vi hade en rättfärdig ekonomisk världsordning. Vi vet
alla att det behövs en ny ekonomisk teori för att det skall vara möjligt att
lösa en mängd problem. Jag ser det här EES-avtalet som slutet på en process
där man haft en felaktig teori. Det är inte bara orättfärdigt utan också dumt
att tro att det här ekonomiska samarbetet, som kommer att gynna oss som
redan är rika, skall lösa problemen. Inte heller för oss i Sverige kommer pro-
blemen att lösas.
Jag tillhör samma utskott som Ivar Virgin, dvs. jordbruksutskottet. Jag
vill bara påpeka att det han sade inte är sant. Det är inte ett enigt utskott
som har konstaterat det som han citerade, utan han citerade från regeringens
proposition. Vi i utskottet har alls inte konstaterat att det är klart att Sverige
inom medlemskapets ram kan göra det han talade om. Själv är jag mycket
skeptisk till ett medlemskap.
Jag ville peka på detta - inte för att vara dum mot Ivar Virgin utan för att
rätt skall vara rätt.
Herr talman! Jag yrkar avslag beträffande mom. 1 i utskottets hemställan.
Jag skulle så gärna vilja uttrycka mig så, att den som hör mig nås av det
budskap som nämnda flöjt gav mig, nämligen att vi måste börja ändra vår
livsstil. Vi måste tänka om. Pengar är inte allt, och ekonomisk tillväxt ger
inte längre välfärd. Skall jorden ha en framtid, måste vi börja dela kakan.
Vi skall kanske inte bara sitta vid varandras förhandlingsbord och vara med
och påverka. Vi kanske faktiskt måste inse att alla människor på jorden har
rätt att leva precis som vi.
Jag vill inte att vi skall ha hjärtan av sten, utan jag vill att vi skall ha hjärtan
som känner och ”tänker” och att vi inte bara skall använda det förnuft, den
hjärnhalva, som kan räkna pengar. Pengar kan vi heller inte äta.
Anf. 126 TREDJE VICE TALMANNEN:
Yttringar från läktaren är icke tillåtna.
Anf. 127 IVAR VIRGIN (m) replik:
Herr talman! Jag tror att de flesta har samma visioner och önskningar som
Lena Klevenås och visar samma förtjusning som hon över indiansk musik.
Är det inte på det sättet att det beträffande den tillväxt i i-världen av i dag
som Lena Klevenås mycket negativt talar om faktiskt handlar om satsningar
på utbildning, sjukvård och kultur? Vidare handlar det om att gå mot ny tek-
nik som kan ändra vår livsstil och som kan minska miljöproblemen. Jag
tycker att det är en mycket positiv utveckling. Det är en utveckling som vi
skall bejaka. Genom individuella beslut skall vi se till att det blir en utveck-
ling i just de banor som Lena Klevenås eftersträvar.
Jag tycker faktiskt att det hon säger handlar om individuella beslut och att
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
147
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
148
det är varje människas moraliska ansvar att just inrikta sin efterfrågan på det
sätt som det här talas om. Det tycker jag är en mycket viktig fråga.
När det sedan gäller jordbruksutskottets betänkande och det som jag cite-
rade är det riktigt att jag citerade från propositionstexten. Men det sägs
också i majoritetsskrivningen att utskottet ställer sig bakom vad jag anfört.
Jag har satt likhetstecken mellan de två sakerna.
Anf. 128 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Bifallsyttringar från åhörarläktaren är inte tillåtna. Men bi-
fall syttringar från talarstolen är tillåtna. Jag tycker att Lena Klevenås anför-
ande var engagerande och klokt - detta sagt för att bemöta Lena Klevenås
som hoppades att vad hon här sade skulle nå fram till några. Det har det
gjort. Problemet är väl bara att budskapet inte når dem som behöver ändra
uppfattning. I stället når det dem som redan från början tyckt ungefär som
Lena Klevenås.
Frågan om den framtida världen måste naturligtvis beaktas inte bara i be-
lysning av individuellt agerande utan också i belysning av vad det är för kon-
stellationer som har makten i vårt land och i världen i övrigt.
Om vi utgår från att de närmaste decenniernas industriella och ekono-
miska aktivitet kommer att domineras av Nordamerika, Europa och Öst-
asien med Japan som ledande nation, har Europa i den konstellationen na-
turligtvis ett behov av att stärka sin ställning.
Den förändring, den utveckling, som har skett vad gäller industriellt sam-
arbete i Europa är långsiktig och berörs inte av formella beslut i ländernas
parlament. Däremot har besluten och ställningstagandena, både individuella
och nationella sådana, betydelse för hur vi ser på förhållandet mellan nord
och syd, hur vi ser på möjligheterna att skapa en fredlig värld där de vidgade
klyftorna mellan rika och fattiga länder kommer att vara en av de ojämförligt
viktigaste orsakerna till väpnade konflikter framöver.
Också i det perspektivet måste vi betrakta dagens debatt och vårt ja eller
nej till EES-avtalet.
Som många har sagt måste EES-avtalet stå på egna ben. Men många har
också samtidigt sagt att detta är första steget mot ett medlemskap i en euro-
peisk union - hur den nu kommer att utformas.
Jag tänker uppehålla mig vid några frågor som gäller livsmedel. Reglerna
om märkning och om tillsatser i livsmedel är naturligtvis ett konsumentin-
tresse av hög rang. Information om varifrån livsmedel kommer, hur de har
behandlats på vägen hit och vilka tillsatser de innehåller är icke någonting
som marknaden ensam kan finna lösningar för. Självklart är det vida bättre
att vi säkrar att vi får behålla det vi med sådan möda har uppnått.
Det finns mängder av allergiker i dag som med viss rätt betraktar en fram-
tida europeisk standard med stor oro. Deras problem löser icke marknaden.
Så länge vi har haft möjlighet att följa den här frågan har vi konstaterat att
vinstintresset har gått i första hand. Det är genom bestämmeler som har
kommit från beslutande organ på övergripande nivå, i parlamentet, som vi i
Sverige i dag ligger relativt väl framme. Det finns ingen anledning att tro att
vi med marknadens hjälp kommer att uppnå och vidareutveckla den sidan
av saken.
Ett annat område där vi har legat väl framme gäller, och nu skall jag citera
ur tidskriften Fri Köpenskap från i våras, ”Ökad salmonellarisk”, ”Sverige
35 år före Europa”. De produktionsmetoder och den kontrollapparat som vi
har i Sverige har medfört att vi praktiskt taget inte har salmonella, exempel-
vis när det gäller fjäderfä.
Men för de länder på kontinenten som vill komma till rätta med den här
sjukdomen väntar förmodligen dyra investeringar. Om marknadskrafterna
skall få råda är det naturligtvis föga troligt att dessa kommer, i vart fall särde-
les snabbt, om de kommer alls. Möjligen kan man befara att det blir andra
metoder som tar överhanden, exempelvis bestrålning. Även det innebär sä-
kert dyra investeringar, så det är i sig ingen garanti. Dessutom finns det all-
varliga invändningar mot bestrålning som ett sätt att komma till rätta med
sådana här förhållanden.
Självklart är detta en sak som är vida viktigare än om vi kan behålla märk-
ning om bakningsdag för mjukt matbröd. I sig tycker jag dock att det är ett
befogat konsumentintresse. Men det är ett exempel på att frågorna om kvali-
tets- och ursprungsmärkning ingalunda är enkla.
Ytterligare en sak av konsumentintresse är ursprungsmärkningen av klä-
der. Detta tycker jag att utskottet i betänkandet har behandlat väl lättvin-
digt. Den socialdemokratiska reservationen tycker jag tar upp den här frå-
gan på ett betydligt bättre sätt. Jag anser att det är ett stort konsumentin-
tresse att vi faktiskt kan ha kvar denna ursprungsmärkning.
Herr talman! Jag yrkar bifall till Gudrun Schymans meningsyttring till be-
tänkandet.
Anf. 129 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Riksdagen har en lång dags debatt bakom sig. Redan efter
ett par timmar började en talare sitt inlägg med att säga att ”det mesta av det
som behöver sägas i denna debatt är väl redan sagt”.
Jag avser att tala om alkoholpolitik. Om det har det också sagts en del
under dagen. En del av det som har sagts borde kanske inte ha sagts. I varje
fall bör det inte få stå oemotsagt.
När riksdagen våren 1988 behandlade propositionen om Sverige och den
västeuropeiska integrationen var vi några socialdemokrater som motione-
rade om att alkohol och tobak skulle undantas från integrationen. Motive-
ringen var givetvis dessa varors negativa inverkan på människors hälsa och
sociala mijlö.
Det förtjänar att påpekas att detta var den enda motionen som då tog upp
alkoholpolitiken. Inte ens de motionerade som nu är ivriga motståndare till
EES och EG, och som nu söker stärka sin ståndpunkt med vaktslåendet
kring alkoholpolitiken.
Riksdagen avslog motionen med motiveringen att alkohol- och tobaksbe-
skattningen inte redan i inledningsskedet av förhandlingarna skulle undan-
tas.
Motionen måste ändå ses som en framgång. Samtidigt, och enhälligt, utta-
lade nämligen riksdagen ”att de sociala och hälsomässiga strävanden som
vägleder den svenska skattepolitiken på alkoholens och tobakens område
inte bör försvagas genom ett samarbete med EG”. Enligt utskottets mening
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
149
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
bör det vara möjligt att fä förståelse för dessa synpunkter i kommande kon-
takter med EG, där det också finns en opinion som alltmer uppmärksammar
tobaksrökningens och alkoholbrukets skadeverkningar.
Det här var för fem år sedan. Nu föreligger EES-avtalet. Vad betyder av-
talet beträffande alkoholpolitiken? I det föreliggande betänkandet anförs,
under hänvisning till propositionen
- dels att avtalet inte innebär några förändringar av den svenska alkoholpo-
litikens mål att pressa tillbaka alkoholkonsumtion och alkoholskador,
- dels att ett av medlen även fortsättningsvis måste vara att begränsa alko-
holens tillgänglighet och
- dels att monopolen för Vin & Sprit och Systembolaget inte diskriminerar
utländska tillverkare och partihandlare.
Detta är bra, och jag behöver därför inte yrka bifall till motion E5,
yrkande 2.
Herr talman! Ingen skall emellertid förledas att tro att vare sig den svenska
alkoholpolitiken eller alkoholvanorna kommer att förbli opåverkade, även
om grunderna för den svenska alkoholpolitiken ligger fast. Det finns starka
kommersiella och politiska krafter som med EES-avtalet som hävstång vill
skjuta den svenska sociala alkoholpolitiken i sank. Ny demokratis företrä-
dare sade på förmiddagen dels att monopolen strider mot Romfördraget,
dels att vi borde ha samma regler för alkohol som Europa i övrigt.
Vad skulle det betyda?
För det första innebär det en kraftig kommersialisering, alltså ett starkt
privat intresse av ökad konsumtion och därmed ökad vinst. Att Sverige se-
dan länge begränsat privatintresset i alkoholhanteringen är en av grunderna
för den framgångsrika politiken.
För det andra skulle det betyda kraftigt stegrade skador, både sociala och
medicinska, till följd av den ökning av konsumtionen som ofelbart följer av
lägre priser och ökad tillgänglighet.
Europa har högre konsumtion och värre skador. Sambandet mellan kon-
sumtion och skador är vetenskapligt belagt. På den insikten vilar 1977 års
alkoholpolitiska beslut, vilket togs under mycket bred enighet här i riksda-
gen.
Prispolitiken är ett annat viktigt medel i arbetet för att pressa tillbaka kon-
sumtion och därmed skador. För närvarande är det de framtida möjlighe-
terna att använda skatterna för att reglera efterfrågan som starkast måste
ifrågasättas. EES-avtalet i sig sätter inga gränser. Emellertid medför reg-
lerna om vilka kvantiteter som får föras över nationsgränser att det kan bli
svårt att upprätthålla den önskvärda prisnivån inom landet. Då vrids det vik-
tigaste alkoholpolitiska instrumentet ur våra händer.
Information och upplysning måste tillmätas allt större vikt. Gränserna
sätts inte av något annat än våra egna ambitioner och vår egen kreativitet.
Jag är ganska säker på att exempelvis Svenska Bryggareföreningen kommer
150
att hävda att ”mellis” och ”stor stark” inte har något med alkoholskador att
göra, snarare tvärtom.
Alkoholkommissionen skall under nästa år redovisa vilka effekter EES-
avtalet kan få och vilka åtgärder som skall vidtas för att målet om 25 %
minskning av konsumtionen till år 2000 skall klaras.
Vid ett möte för ett par månader sedan anslöt sig 43 europeiska stater till
WHO:s 25-procentsmål. Alla nuvarande EG-stater deltog i mötet och anslöt
sig till detta mål. Det skall bli mycket intressant att se vilka åtgärder man
inom EG vidtar för att klara målet. Tar man inom EG saken på allvar - och
det hoppas jag att man gör - förbättrar det möjligheterna till en fortsatt
framgångsrik alkoholpolitik i Sverige.
Herr talman! Jag röstade 1988 ja till att Sverige skulle uppta integrations-
förhandlingar med EG. Jag pekade dock på risker för ökade alkoholskador.
Resultatet av förhandlingarna föreligger nu. Innehållet är sådant att jag vid
en sammanvägning av för- och nackdelarna inte har skäl att ändra stånd-
punkt.
Jag yrkar alltså bifall till EES-utskottets hemställan och därmed avslag på
reservation 3.
Anf. 130 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:
Herr talman! Det är intressant att lyssna på Göran Magnusson, för han
företräder en falang i riksdagen som definitivt inte har något större stöd hos
den stora massan av människor i landet. Det är jag helt övertygad om.
Jag skall bemöta Göran Magnussons påståenden på några punkter. Jag
vidhåller att monopolen strider mot EES-avtalet i den bemärkelsen att de är
diskriminerande. Om man inte tillåter en konkurrens på marknaden, är det
diskriminering. Det säger själva definitionen på ett monopol.
Vi menar att det är fullt möjligt att ha ett utbud av alkoholhaltiga varor på
den svenska marknaden på ett sådant sätt att man fortfarande kan upprätt-
hålla de regler som vi har för t.ex. öppethållandetider och åldersgräns. Det
finns ingenting som säger att det är nödvändigt att företag som säljer alko-
holprodukter måste drivas monopolistiskt.
När det gäller 25-procentsmålet har vi däremot ingen avvikande uppfatt-
ning. Vi menar dock att det inte är nödvändigt att tillgripa så drastiska meto-
der för att komma till rätta med problemen som att sätta ett väldigt högt pris.
Vi skall klara problemen genom attitydförändringar och propaganda om
spritmissbrukets baksidor.
Jag vill ta tillfället i akt och tala om en sak som Göran Magnusson kanske
har missat, nämligen att Sverige fortfarande har gränskontrollen kvar och
möjligheten att sätta de skatter som vi vill på alkoholhaltiga varor. Det är
ingen begränsning i EES-avtalet därvidlag. Men vi kanske inte skall disku-
tera alkoholpolitiken här. Jag vill bara understryka att borttagandet av dis-
kriminerande monopol är väldigt viktigt.
Anf. 131 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! För att börja med monopol- och konkurrensfrågan är det
min uppfattning att skadliga monopol naturligtvis inte skall finnas. Men det
är inte det som vi diskuterar nu. Vi har i dag monopol för att undvika skador.
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
151
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
152
Det är klarlagt i betänkandet och i andra sammanhang att avtalet inte in-
nebär att Sverige måste avskaffa vare sig Vin & Sprits spritmonopol på parti-
handeln eller Systembolagets monopol. Naturligtvis är förutsättningen att
man inte med monopolets hjälp diskriminerar den ena eller den andra hand-
laren eller odlaren av viner. Man får naturligtvis vara beredd att göra vissa
justeringar. Men det väsentliga är att man säljer dessa produkter under den
kontroll som Systembolagets organisation och uppläggning innebär.
Det är i och för sig bra att även Ny demokrati har anslutit sig till 25-pro-
centsmålet. Vi som har arbetat med alkoholfrågorna tvivlar naturligtvis i hög
grad på, inte viljan att ansluta sig, utan de metoder som Ny demokrati i reali-
teten vill införa, nämligen att det skall vara möjligt att köpa alkohol på fler
ställen och under längre tid och att det över huvud taget skall vara en tillå-
tande attityd.
Det skulle vara intressant att få veta om Ny demokrati grundar sin stånd-
punkt på något annat än att man snackat litet med varandra om att det vore
klämmigare att ha det på ett annat sätt. Alkoholpolitiken och de frågor som
det här gäller är betydligt viktigare än att man bara kan snacka fram en
ståndpunkt. Man måste faktiskt försöka grunda den på något slags beprövad
erfarenhet och vetenskap. Bl.a. har en finsk forskare visat att ju mer tillå-
tande samhället är i alkoholfrågan, desto mer ökar konsumtionen och som
en följd därav ökar skadorna. Jag tycker att det vore bra om Christer Win-
dén kunde ta till sig denna kunskap.
Det mera populistiska inslaget i Christer Windéns inlägg var att jag och
riksdagsmajoriteten skulle företräda en uppfattning som inte har stöd hos
svenska folket. Om Christer Windén talar med andra än sina allra närmaste,
kan han komma fram till att det finns en bred uppslutning hos svenska folket,
kanske inte för varje restriktion och bokstav, för sådant kan man alltid disku-
tera. Men för grunderna i den svenska alkoholpolitiken finns det enligt min
uppfattning en bred uppslutning hos det svenska folket.
Anf. 132 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:
Herr talman! Jag har den absoluta uppfattningen att människor i ett högt
utvecklat samhälle som Sverige vilka fått lära sig att ta vara på sig själva och
ta ansvar för sina handlingar också är kompetenta att själva fatta beslut utan
onödigt förmynderi. Jag är övertygad om att man med upplysning på rätt sätt
och medvetet bearbetande av attityder speciellt hos yngre människor kom-
mer att uppnå bättre resultat än genom en restriktiv politik, som uppmanar
människor till att lockas av den förbjudna fruktens sötma. Det är fel metod.
Man skall ha ett positivt i stället för ett negativt sätt att se på frågan.
Anf. 133 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Det skulle vara intressant om Christer Windén kunde peka
på ett land som har en sådan alkoholpolitik som Christer Windén nu beskri-
ver och som dessutom leder till färre sociala problem och medicinska skador.
Det är det intressanta.
Ibland lyckas Christer Windén och andra framställa alkoholpolitiken som
en fråga för dem som tycker att det är kul och klämmigt att lägga sig i vad folk
gör och att försöka hitta på diverse regler. Men det handlar om att försöka
begränsa dels det individuella och sociala lidandet, dels de ekonomiska kost-
nader som alkoholvanorna faktiskt leder till för samhället i dess helhet. Det
finns bedömningar i Sverige på att de samhälleliga kostnaderna på alkohol-
vanorna ligger i storleksordningen 100 miljarder kronor. Det är faktiskt en
aktningsvärd summa, fastän knappt hälften av de drygt 200 miljarder kronor
som Ny demokrati i ett nafs skulle pruta på skatterna bara man kom in i
riksdagen.
Anf. 134 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Jag vill först deklarera att jag ställer mig positiv till ett ge-
nomförande av EES-avtalet. Trots detta finns det ett antal frågor som be-
kymrar mig och även andra. Hälsopolitiker i vårt land känner en stor oro
inför ett ökat inflöde av alkohol och narkotika liksom inför kravet på sänkta
priser på alkohol, vilket kan bli följden av EES-avtalet.
Med kunskap om vilka lidanden och kostnader alkoholskadorna ger måste
målet för en god hälsa ligga fast, nämligen att minska dessa skador. Detta är
inte ett mål som bara omfattas av svensk hälsopolitik, utan det är ett mål
som delas av 45 länder i Europa, vilka inom ramen av WHO:s Europamål
har undertecknat ett manifest. I detta manifest fastslås att den svenska alko-
holpolitiken skall ligga som grund även för dessa länders arbete.
Jag har under mina resor i Europa mött företrädare för socialdepartement
och motsvarigheter till vår socialstyrelse. Alla bekräftade att deras största
sjukvårdsproblem var orsakade av alkohol. Jag kan försäkra kammarens le-
damöter att det informationsmaterial som producerats i Frankrike är minst
lika konkret som det material som vi får genom Socialstyrelsen och Folkhäl-
soinstitutet i vårt land. I Frankrike införs nu allt fler regler som syftar till att
begränsa alkoholkonsumtionen. Många länder kräver ökade restriktioner.
Vinkonsumtionen sjunker i Frankrike liksom i Spanien. Vingårdar läggs
ner och alternativ odling anvisas.
Det finns en massiv forskning som stöder tesen om att det är den totala
konsumtionen av alkohol i ett land som avgör skadornas omfattning. Jag har
läst många forskningsrapporter, där man har visat på ett tydligt samband
mellan konsumtionens storlek och skadeverkningar, trafikolyckor och sjuk-
domsfall.
I skenet av detta innebär ett närmande till Europa med billig alkohol och
möjlighet till gränshandel ett hot som är verkligt. Ett bibehållande av våra
inköps- och försäljningsmonopol är då ett skydd för att minska skadorna. I
vissa fall tvingas vi att begränsa människors frihet. Ingen skulle våga
drömma om att människor fick köra som de ville på våra vägar. Det finns
skäl bakom våra trafikregler, liksom det finns hundraårig erfarenhet bakom
svensk alkoholpolitik. Sverige är snart uppe i samma alkoholkonsumtion
som under mitten av 1800-talet. Den dryckeskulturen var så påtagligt felak-
tig att den gav upphov till en mängd nykterhetsorganisationer som såg som
sin uppgift att dämpa alkoholfloden.
Dagens nykterhetsorganisationer arbetar i förebyggande syfte. När alko-
holskadorna inträffat är möjligheten till läkning mycket låg. Ca 35 % av dem
som vårdas för sina alkoholbesvär blir rehabiliterade medan de övriga har
fortsatta besvär.
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
153
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
154
Vad har nu detta med dagens EES-debatt att göra? Jo, monopol accepte-
ras inte i EES-sammanhang. Vi har i riksdagen flera gånger och senast i detta
betänkande slagit fast att svensk alkoholpolitik skall gälla. I denna politik
ingår ett bibehållande av alkoholmonopolen. Det finns mycket som tyder
på att våra krav, grundade på hälsopolitiska skäl, även fortsättningsvis kan
hävdas. Absolut säkra kan vi naturligtvis inte vara. Kommer detta att prövas
i ett domstolsförfarande, vet vi naturligtvis inte vad utslaget blir. I en sådan
situation krävs det väl förberedda försvarare av svensk alkoholpolitik, som
ställer upp för att hävda Sveriges inställning i en domstolsförhandling.
Naturligtvis måste vi också ge ett ökat utrymme för informationsinsatser,
oavsett vad som kommer att hända med den svenska alkoholpolitiken.
Europa närmar sig en svensk inställning till alkoholen, medan frihetssträ-
varna i svensk riksdag vill upprepa EG-ländernas misstag under skenet av
det är valfrihet som skall råda.
På några sidor i EES-betänkandet har man med anledning av en motion
undertecknad av mig och representanter för Socialdemokraterna, Folkpar-
tiet och kds utvecklat den svenska synen på just monopolens ställning. Öv-
riga nordiska länder har tillsammans med Sverige också understrukit att de
svenska alkoholmonopolen grundar sig på viktiga hälso- och socialpolitiska
hänsyn. Slutsatsen även i propositionen är att dessa monopol inte är diskri-
minerande i Romfördragets mening och att EES-avtalet inte innebär några
förändringar härvidlag.
Under förmiddagens debatt ställde Ny demokratis representant krav på
ett upphörande av den svenska alkoholpolitikens grundpelare, nämligen
våra monopol som innebär att vinstintresset i alkoholförsäljningen uteblir.
Vi kan i dag se vad detta vinstintresse leder till när alkoholförsäljning sker
i restaurangvärlden. Låt mig ge några exempel. Det billigaste lättvinet kos-
tar genomsnittligt på svenska restauranger 105:03 kr för 75 cl, 33 cl starköl
kostar 33:42 kr och 3 cl renat brännvin kostar 35:41 kr, dvs. sammantaget 885
kr för 75 cl. För den svenska restaurangnäringen utgör alkoholförsäljning en
mycket inkomstbringande verksamhet. Nu tror jag inte att en fri försäljning
av alkohol skulle ge dessa gigantiska prispåslag, men medge att den s.k. fria
konkurrensen ger märkliga effekter redan i nuläget.
Herr talman! Min motion rörande den s.k. psykotropkonventionen har
också behandlats i EES-betänkandet. Psykotropkonventionen är ett skydd
för att ett land inte utan vidare skall kunna legalisera narkotika. I FN-sam-
manhang har Sverige mycket starkt krävt att Nederländerna och Schweiz
också skall underteckna konventionen. Nu har Sverige en ny möjlighet att
kräva det i det nya förhandlingsläge som uppstår när EES-avtalet närmar
länderna till varandra. Gränskontroller och samarbete inom tullen mellan
länder måste prioriteras för att förhindra en inströmning av narkotika.
Jag kan försäkra kammaren att jag med stort intresse kommer att bevaka
dessa frågor under de kommande åren. EES-avtalet får inte tas som intäkt
för att den nuvarande drogpolitiken i vilken också ingår vår alkoholpolitik,
skall förändras.
Jag yrkar bifall till hemställan i EES-betänkandet, ett särskilt avslag på
reservation nr 3 och i övrigt också på de reservationer som är fogade till detta
betänkande.
Anf. 135 ROLAND LÉBEN (kds):
Herr talman! Låt mig inleda med några ord om de alkoholpolitiska frå-
gorna. Artiklarna 11-13 i EES-avtalet förbjuder kvantitativa import- och
exportrestriktioner eller åtgärder som har motsvarande verkan. Dessa artik-
lar har sin motsvarighet i Romfördragets artiklar 30, 34 och 36. Artikel 14
stadgar bl.a. förbud mot diskriminering och diskriminerande avgifter. Arti-
kel 23 innehåller vissa regler avseende tekniska hinder i handeln med vin.
EES-avtalets artikel 16 om statliga handelsmonopol motsvaras av Romför-
dragets artikel 37.
Jag skall gärna erkänna att dessa frågor har ingett mig och många andra
en viss oro under det förberedande arbetet och under den process som har
föregått detta arbete, innan vi kom fram till den punkt där vi i dag står. Men
ett studium av dessa artiklar ger det sammantagna intrycket att det inte kan
anses oförenligt med EES-avtalet att Sverige verkligen bibehåller sin nuva-
rande alkoholpolitiska inriktning och målsättning. Våra styrinstrument - pris
och tillgänglighet - kan även användas i fortsättningen. En förutsättning är
att monopolbolagen inte diskriminerar olika märken och grossister i sin in-
köpspolicy. Alltså: I framtiden kommer det att vara mycket viktigt att våra
monopolföretag ser till att det inte förekommer någon diskriminering. Det
blir alltså efterfrågan som styr sortimentet. Under den här prövotiden måste
vi - om vi skall gå vidare mot ett EG-samarbete - bevisa att detta är en fram-
komlig väg.
I motionen E5 begärs ett förstärkt uttalande om att regeringen med kraft
bör hävda den svenska alkoholpolitiken. Det är ett rimligt krav, som mycket
väl hade kunnat tillgodoses. Men jag konstaterar med glädje att det finns en
stor enighet om huvudinriktningen. Därför kan vi motionärer godta utskot-
tets skrivning.
Vi från kds kommer att mycket noga bevaka hur den svenska linjen funge-
rar i praktiken och inte bara på papperet. Inte minst för européer i gemen är
det viktigt att alkoholpolitiken fungerar i dessa tider, då Europas länder bör-
jar erfara vad den överreklamerade vinkulturen kostar i form av liv, lidande
och sjukvårdskostnader.
Egentligen är det ett stort framsteg för svensk alkoholpolitik att olika
åsiktsinriktningar tack vare EES-processen talar sig varma för det värdefulla
med det svenska monopolsystemet, vilket är mycket intressant och mycket
konstruktivt.
Herr talman! Något mera allmänt skulle jag vilja säga att vi går in i EES-
samarbetet genom vår representativa demokrati med vidöppna ögon och sin-
nen. Varför gör vi det när vi nu befinner oss i ett annat extrem i pendlingen
av opinionsrörelserna än vad vi var för ett par år sedan och när så många är
oroade? Jo, vi gör det bl.a. för att samarbetet i Europa är värt en seriös prö-
votid och en praktisk utvärdering.
EES är inte en irreversibel process. Fortsättningen måste inte bli ett EG-
medlemskap. Vi är eniga i riksdagen om att folkomröstningen om ett even-
tuellt kommande EG-medlemskap skall vara helt avgörande i frågan. Det är
olyckligt att många i debatten har använt begreppen EG och EU som ett rött
skynke och kommit med en skrämselpropaganda.
Det här är egentligen ett ganska lyckosamt tillfälle att ge Sverige en rejäl
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
155
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
156
chans att pröva Europa innan vi går in i ett medlemskap. Man kan använda
bildspråk och tala om ett slags förlovning som kan komma att brytas innan
bröllop firas. Jag får intrycket av att en del EG-motståndare vill ha ett slags
samboförhållande, där man vill ha så många fördelar och så litet ansvar som
möjligt.
Herr talman! Debatten liknar ibland sagan om pojken och jätten som bar
hem en stor tung stock. Jätten fick gå främst och göra jobbet för att ta hem
bördan, medan pojken satt på bakre ändan av stocken och åkte snålskjuts.
Anf. 136 ROSE-MARIE FREBRAN (kds):
Herr talman! Den europeiska integrationen är det största fredsprojekt
som någonsin initierats. Gamla fiender har knutits samman i nära relationer.
Fler och fler länder har involverats. Genom EES-avtalet knyts 19 länder
samman. Det är positivt för freden och avspänningen i Europa.
Västeuropa har inte längre någon gemensam yttre fiende att hålla samman
emot. I stället blir det allt viktigare att bygga sammanhållningen på egna öm-
sesidiga relationer. Framtidsutsikterna är goda när det gäller ytterligare ut-
vidgning av det europeiska samarbetet. Jag hälsar en sådan utveckling med
tillfredsställelse.
Debatten om den europeiska integrationen fokuseras ofta kring ekono-
miska intressen. Visst finns det ett ekonomiskt motiv bakom önskan att delta
i EES-samarbetet - men det är då rakt inte överordnat andra motiv. För mig
är det viktigare att det mellan Sverige, övriga EFTA-länder och EG-län-
derna finns en samhörighet och värdegemenskap som bygger på demokrati,
jämlikhet, social rättvisa och respekt för mänskliga rättigheter. Denna ge-
menskap förstärks och fördjupas om vi knyter närmare kontakter med EG.
Herr talman! EES-avtalet har många fördelar för vårt land. Jag vill särskilt
framhålla den fria rörligheten av personer och det samarbete på en rad vik-
tiga områden som avtalet innefattar. Det är mycket positivt, bl.a. för kultur-
och utbildningsområdena. De avtalsslutande parterna har bl.a. godkänt två
förklaringar på kulturområdet. De deklarerar sin avsikt att stärka och
bredda samarbetet på kulturområdet för att bidra till bättre förståelse mellan
folken i ett mångkulturellt Europa. Man vill säkerställa och vidareutveckla
det nationella och regionala arv som berikar den europeiska kulturen med
sin mångfald.
Riksdagen fastställde år 1974 åtta kulturpolitiska mål, som det rått stor
enighet omkring. Ett av målen innebär att kulturpolitiken skall främja ett
utbyte av erfarenheter och idéer inom kulturområdet över språk- och na-
tionsgränserna. EES-samarbetet ger utrymme för en fortsatt och intensifie-
rad utveckling på kulturområdet.
Möjligheterna för Sverige att delta i en rad EG-program ökar genom EES-
avtalet. Ett exempel är EG:s särskilda program för att stärka produktionen
av europeiska filmer, TV- och videoprogram, benämnt MEDIA 95.1 första
hand är strävan att öka programutbytet mellan de olika länderna och språk-
områdena i Europa.
Herr talman! Ungdomsfrågorna tillhör de särskilt angivna områdena i
EES-avtalet där man skall stärka och bredda samarbetet. Avtalet innebär att
Sverige omedelbart då avtalet träder i kraft skall delta i programmet Ung-
dom för Europa. Från samma tidpunkt kommer vi också att kunna delta i
informationsutbyte, seminarier och andra kontakter som rör ungdomsfrå-
gor. Från den 1 januari 1995 kommer Sverige att kunna delta i alla program
som då är påbörjade eller är beslutade.
Det är viktigt att människor tidigt i livet får kunskap om olika kulturer och
traditioner genom internationellt utbyte. Genom erfarenhet av andra län-
ders kultur ökar svenska ungdomars förståelse för invandrar- och flykting-
ungdomar i vårt eget land. Kontakt mellan människor från olika länder kan
också bidra till fred och avspänning.
Herr talman! Möjligheterna för Sverige att delta i en rad EG-program
inom utbildningsområdet ökar genom EES-avtalet. EG:s insatser inom
forskningen genomförs i fleråriga ramprogram. Det tredje ramprogrammet
för forskning och teknisk utveckling sträcker sig t.o.m. 1994. Genom EES-
avtalet ansluts Sverige till detta.
Svenska forskare, institutioner och företag får samma rättigheter som sina
motsvarigheter inom EG att ansöka om medel ur EG:s forsknings- och ut-
vecklingsbudget för projektmedverkan. Sverige får delta i programmens
olika kommittéer. Svenska experter får inflytande i planeringen av nya pro-
gram. Det är inte minst viktigt när det gäller planeringen av det fjärde ram-
programmet. I planeringen av det programmet förutsätts stöd även till forsk-
ning som motiveras av allmänna samhälleliga behov, t.ex. att åstadkomma
en bättre livskvalitet.
Sverige är ett utvecklat industriland och som sådant mycket forskningsbe-
roende. Internationellt samarbete inom en mängd forskningsområden är
nödvändigt. Det är därför positivt att Sveriges deltagande i internationellt
forskningssamarbete kan stärkas.
Sverige deltar redan i utbildningssamarbete inom EG, men möjligheterna
kommer att förbättras avsevärt genom EES-avtalet. Vi kommer att kunna
påverka utformningen av framtida aktiviteter på utbildningsområdet. Alla
de särregler som i dag gäller för EFTA-ländernas deltagande i COMETT och
Erasmus kommer att försvinna.
I övrigt är utbildningspolitiken en nationell angelägenhet. Vi utformar
själva vår skolpolitik och vår högre utbildning.
Herr talman! I Sverige är vi i stort sett eniga om att jämställdhet mellan
kvinnor och män är ett viktigt politiskt mål. Vi har höga ambitioner när det
gäller jämställdhet och social välfärd. Uppenbarligen finns en oro bland en
del svenska kvinnor för att förhållanden och villkor som gäller för kvinnor i
vissa EG-länder skall smitta av sig på utveckling i Sverige.
Inom EG:s institutioner bedrivs ett omfattande samarbete på jämställd-
hetsområdet. Utvecklingen går i riktning mot höjda ambitioner inom EG-
länderna. Det finns fem EG-direktiv på jämställdhetsområdet. EG-domsto-
len har i flera domstolsutslag tolkat direktiven till kvinnornas fördel. Det
finns t.o.m. kvinnor som anser att EG:s lagstiftning är bättre än den svenska.
I Sverige är kvinnorna starkt beroende av den offentliga sektorn för att
kunna förvärvsarbeta. Men det krävs en ekonomi i balans för att behålla och
utveckla den svenska välfärden. Genom EES-avtalet får Sverige sannolikt
en bättre ekonomi än om vi står utanför. Avtalet är därmed snarare positivt
än negativt för kvinnor. Förutom ekonomins betydelse beror en fortsatt posi-
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
157
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
tiv utveckling av jämställdhetsarbetet i Sverige på vår egen kraft och våra
egna ambitioner på området.
Herr talman! Jag vill slutligen understryka att upprättandet av ett EES-
samarbete inte innebär någon slutenhet gentemot omvärlden i övrigt. Det
internationella samarbetet på de områden som jag har berört kommer även
fortsättningsvis att sträcka sig långt bortom Europas gränser.
Jag yrkar bifall till hemställan i EES-utskottets betänkande nr 1.
158
Anf. 137 BENGT DALSTRÖM (nyd):
Herr talman! Jag hade tänkt att undvika de allmänna utvärderingar i posi-
tiv anda som vi har fått lyssna på hela dagen. Jag ansluter mig till dem. Jag
hade tänkt att ta upp två litet specifika ämnesområden, nämligen informa-
tion och datorisering och vad dessa kan betyda för småföretag och EES.
En av människans mest förankrade egenskaper är oviljan mot föränd-
ringar och benägenheten att slå vakt om det bestående. En viktig faktor som
påverkar den här naturliga attityden är okunskapen. Jag kan förstå att stora
delar av svenska folket i dag säger nej till både EG och EES. Många har inte
ens klart för sig skillnaden mellan dessa begrepp - ett förhållande som främst
regeringen, men även vi i riksdagen får ta på oss ansvaret för. Jag och vi i Ny
demokrati kritiserade emellertid redan för ett år sedan regeringen för denna
bristande information ut till familjen Svensson och allmänheten. Det skulle
ha tagits fram en pedagogisk lättfattlig information som på ett enkelt sätt
klargör och belyser nödvändigheten av vårt deltagande i EES och den Euro-
peiska gemenskapen. Där skulle då de positiva konsekvenserna av medlem-
skapet belysas men även de negativa - om vi skulle ställt oss utanför såväl
EES som EG.
Dessa synpunkter har jag framfört vid upprepade tillfällen under året i
kammaren och även i min egenskap av medlem i EFTA-delegationen till
statsrådet Dinkelspiel. Han har då hävdat att såväl politiker som näringsliv
fått en kontinuerlig information under lång tid bl.a. genom hela serien av
gröna böcker, seminarier etc. Det är alldeles riktigt. Med den 30-åriga erfa-
renhet jag har från marknadskommunikation vågar jag påstå att regeringen
faktiskt grovt har sumpat chanserna att påverka allmänhetens, familjen
Svenssons, kunskaper om EG och EES-avtalet - och därmed låtit okunska-
pen medverka till den negativa inställning många i dag har och som vi upple-
ver hos stora delar av svenska folket - såsom det speglas i massmedia. De
har ett tungt ansvar när det gäller den negativa attityd som vi får oss till del.
I det här läget är det inte tillräckligt med en fortsatt ”rullande” tung infor-
mation till näringsliv och opinionsbildare, som vi har hört ansvarigt statsråd
föra fram - med hjälp av gröna böcker, seminarier, andra sammankomster
etc. och kanske korta debatter i TV. Nej, det behövs en populistisk utformad
kampanj, uppbyggd kring en lättläst broschyr hem i brevlådan till vaije
svenskt hushåll. Den är förvisso inte lätt att producera. Det är alltid svårt att
förenkla komplicerade sammanhang, som det här är fråga om här - men visst
är det möjligt, och nödvändigt! Med en broschyr i handen har varje männi-
ska och familj möjlighet att stämma av sakinnehållet i EG och EES-avtalet
mot den många gånger osakliga skrämselpropaganda som förs fram i mass-
media. Samtidigt kan den intresserade konsumenten få kunskap om vad han
eller hon kan söka med den fördjupade information som finns som en kun-
skapsbas.
Herr talman! Jag hoppas verkligen att regeringen är beredd att konkret
medverka till att svenska folket snarast får hem den föreslagna EES- och
EG-informationen i sin brevlåda - som ett led i en allmän bredare populistisk
kampanj kring betydelsen av vårt deltagande i den europeiska gemenska-
pen. Detta är inte minst viktigt med tanke på den kommande omröstningen
om vårt medlemskap i EG.
Så några reflexioner i en helt annan fråga om småföretagen och EES. Jag
är tyvärr tveksam till småföretagens kunskaper och inställning till att vi
fr.o.m. den 1 januari har möjlighet till en framgångsrik marknadsföring i en
marknad bestående av 375 miljoner människor. För de flesta företag innebär
detta en enorm omställning - och möjlighet. Vi måste vara positiva! Jag blir
rädd när Exportrådets utomordentliga informationskampanj, som har ge-
nomförts i princip i alla kommuner i hela landet, ”Gomorron Europa”, på
vissa orter lockar fem till tio deltagare. Det är en indikation på ett visst oin-
tresse för vad den nya inre marknaden betyder främst för småföretagen, för
Sverige, industrin och de möjligheter EES erbjuder företag som är på aler-
ten. De större företagen är redan i gång med etablering av produktion och
nätverk för marknadsföring inom EES-området.
I ett inledningsskede hoppas jag därför att regeringen tillsammans med
branschorganisationerna är beredd att medverka till att vi får en förstärkt
information till småföretag här hemma, men också småföretagarservice så-
väl centralt i Bryssel som ute i de lokala marknaderna med proffsigt lokalt
förankrade medarbetare, gärna inom Exportrådets ram.
I och med vårt EES-medlemskap får vi också tillgång till det av EG upp-
byggda småföretagarprogrammet. Som exempel kan nämnas BC-NET - ett
databaserat infosystem för etablering av affärskontakter och samarbetspart-
ners i Europa.
Vi i Ny demokrati har särskilt uppmärksammat datoriseringen av vissa af-
färstransaktioner inom EES-marknaden, exempelvis att en order eller fak-
tura kan utbytas via affärspartnernas datorer genom utnyttjande av systemet
EDI - Electronic Data Interchange. Systemet kan kopplas direkt till pro-
duktionen - för just-in-time-leveranser från exempelvis en underleverantör
i Grums till en fabrik i Bordeaux. Snabbheten med EDI-systemet är redan
en viktig konkurrensfaktor leverantörer och tillverkare emellan. Det är en
viktig fråga. Det utnyttjas redan i dag av de större företagen men kommer
också att kunna bli en viktig konkurrensfördel för de svenska småföretagen.
I det här läget har Statskontoret på regeringens uppdrag utarbetat en rap-
port om Samverkan om EDI och handelsprocedurer. Där förespråkas bil-
dandet av en förening finansierad med hjälp av medlemsavgifter och upp-
drag från UDH och Näringsdepartementet. Skulle en sådan förening komma
till stånd finns det, enligt bedömningen i rapporten, inte något behov av ett
sammanhållet program för utvecklingen av detta viktiga EDI-system i Sve-
rige.
Majoriteten i såväl näringsutskott som EES-utskott har anslutit sig till
ovanstående uppfattning.
Vi i Ny demokrati vidhåller emellertid vår uppfattning om att EDI snabbt
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
159
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
160
måste utvecklas för småföretagen och komma i praktisk tillämpning i större
omfattning. Detta kräver ett direkt engagemang från regeringens sida och
att konkreta åtgärder omgående vidtas.
Riksdagen bör därför genom ett uttalande anmoda regeringen att om-
gående vidta konkreta åtgärder för att öka tillgängligheten till EDI-systemet
för landets småföretagare.
Herr talman! Jag yrkar därför på bifall till vår motion Eli yrkande 4, dvs.
vår reservation i mom. 17, småföretag.
Herr talman! I övrigt ansluter jag mig med övertygelse till riksdagens kom-
mande beslut om ett antagande av EES-avtalet.
Anf. 138 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Jag vill bara ta upp en punkt i det Bengt Dalström framförde
och som han har framfört också i tidigare sammanhang här i kammaren,
nämligen önskemålet om ökad information och hans speciella synpunkter på
detta.
Vi har arbetat vidare med tanken på både riktade informationsinsatser
och mer allmänt utformat, mer lättillgängligt material, som bl.a. tar sikte på
ökad information om den praktiska tillämpningen av EES. Vi har kommit
långt i den planeringen, och jag vill bara för kammaren och för Bengt Dal-
ström, eftersom han direkt har tagit upp frågan, säga att vi planerar att, så
snart vi har tidpunkten klar för ikraftträdande av EES-avtalet, gå ut med en
broschyr till alla hushåll.
Jag nämnde redan tidigare under debatten här i kammaren att det förslag
som väcktes från något eller kanske några håll om att ge utskottets yttrande
över EES-avtalet en vid spridning skulle tjäna samma syfte. Jag har tidigare
välkomnat den tanken. Jag tycker den är utmärkt som ett komplement.
Anf. 139 BENGT DALSTRÖM (nyd) replik:
Herr talman! Jag tackar statsrådet för den informationen att man äntligen
kommit till insikt om att familjen Svensson också behöver den här samlade,
förenklade informationen hem till sig för att där, precis som jag framförde,
med fakta i hand kunna värdera den skrämselpropaganda som massmedia
hittills har utsatt EES-avtalet för. Det glädjer mig.
Samtidigt skulle jag vilja fråga vad statsrådet har för synpunkter - om det
finns några så här spontant - kring EDI-systemet och den datorisering för
småföretagens behov som jag tidigare framförde åsikter om.
Anf. 140 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Vi överväger och prövar för närvarande de här frågorna i
kanslihuset, i nära kontakt med berörda organ och med näringslivet. Det
gäller frågan om hur ärendena skall hanteras liksom arbetsfördelningen mel-
lan näringslivet och staten och myndigheterna. Jag hoppas att relativt snart
kunna redovisa resultatet av detta, men för dagen har jag inga precisa besked
att lämna på den här punkten.
Anf. 141 MARGARETA VIKLUND (kds):
Herr talman! I modern tid har många länder på olika håll i världen varit
med om krig och förföljelse men till slut kunnat sluta fred, om än bräcklig.
I dessa länder är man oerhört rädd om freden och vill att den skall bestå.
Man talar om försoning, konsensus och samverkan och gör stora ansträng-
ningar att leva upp till vad de orden innebär i realiteten. Jag tänker bl.a. på
Latinamerika, där många länder bildligt talat balanserar på slak lina för att
behålla och vidareutveckla den sköra, och då också sårbara, avspännings-
process som man är inne i.
Under tiden efter andra världskriget var man också i Europa angelägen
om att finna konsensus och samverkan mellan de olika nationer som stritt
som fiender mot varandra. Ramen omkring EG, organisationen, ger också
som jag ser det förutsättningar för just konsensus och samförstånd. Det är
just det som själva organisationens uppbyggnad och verksamhet egentligen
går ut på. Inget av EG-kommissionens förslag genomförs om det inte har fått
enhällig eller i vissa fall kvalificerad majoritet i Ministerrådet. Når man inte
det faller förslaget. I Ministerrådet har de mindre länderna ett relativt stort
värde i beslutsprocessen i förhållande till de större.
Kristdemokraterna i Europa vill dessutom kraftigt stärka parlamentets
roll, vilket överensstämmer med andra demokratiska krafter i Europa.
Det är just konsensus vi behöver också i dag, när vi ser hur vår värld ser
ut. Naturligtvis är det viktigt att vi kommer in i det europeiska samarbetet,
för vilket EES är en viktig början - eller prövotid, som många uttrycker
det -, så att vi kan påverka lagstiftningen i en samverkan som, vare sig vi vill
det eller inte, ändå, vare sig vi är med i den eller inte, påverkar vår nutid och
vår, våra barns och barnbarns framtid.
När det gäller krig är det kvinnor och barn som drabbas värst. De är, som
det visat sig, lovligt byte för dem som har skjutvapen och ammunition. I dag
är bilder och rapporter från f.d. Jugoslavien och Somalia på våra näthinnor
och i våra sinnen. De som inte har vapen blir utan mat och förlorar också
livet. 11.ex. Bosnien skjuts obeväpnade människor av krypskyttar och andra
vapenförsedda personer. Det europeiska samarbetets arbete för fred är bra
för kvinnor. Det arbetet skulle kunna vara ännu kraftfullare. Där har vi en
uppgift.
Det sägs som ett motargument att den hårt förvärvade relativa jämställd-
heten i vårt land skulle gå tillbaka om vi fick ett ökat europeiskt samarbete.
Många har i dag tagit upp den frågan. Jag anser att det påståendet är helt
befängt. Att påstå detta talar egentligen om att man inte riktigt har satt sig
in vad som kommer att gälla i relationerna mellan vårt land och andra länder
i ett europeiskt samarbete.
Socialpolitiken och jämställdhetspolitiken i Sverige gäller Sverige och oss
svenskar. Vid ett utökat europeiskt samarbete har vi dessutom möjligheter
att påverka och lansera vår syn på jämställdhet och vilka konsekvenser den
medfört för oss i vårt land.
Olika länder i det europeiska samarbetet har kommit olika långt när det
gäller jämställdhetsfrågorna. Vilken syn man i de olika länderna har på jäm-
ställdhet beror också på vilka kulturella, historiska och sociala traditioner
länderna har. Men det europeiska samarbetet har fått alla medlemsländer
att mer aktivt arbeta för jämställdhet. Det är bra och också nödvändigt.
Inom jämställdhetsområdet finns det också en del för oss svenskar att göra
ute i Europa. Exempelvis kvinnor i Frankrike och England ser med glädje
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
161
11 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 26
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
och förväntan på att Sverige mer aktivt skall ta del i det europeiska samarbe-
tet. De vill i Europasamarbetet ha med vår fräscha syn på jämställdheten,
eftersom de anser att vårt arbete och vår syn på jämställdhet skulle kunna
ge dem en extra kick i deras situation och påskynda jämställdheten totalt i
Europa.
Herr talman! Den främsta anledningen till att jag är positiv till ett EG- och
EU-medlemskap, mot vilket EES-avtalet är ett steg på vägen, är EG:s två
grundbultar att trygga freden och att höja välståndet, så att vi i ännu högre
grad kan hjälpa u-länderna och dem som inte har det lika bra som vi har det.
Sverige är ett stort biståndsgivarland. Vi har genom olika insatser exporte-
rat solidaritet, humanism och medmänsklighet genom bilateralt stöd för-
medlat genom insatser från engagerade människor och genom ekonomiska
medel. Vi har också i FN-sammanhang skapat oss en goodwill som är enastå-
ende. Det är viktigt att våra goda relationer, trots ett intensifierat samarbete
med Europa, inte mattas av utan också intensifieras ännu mer.
Sveriges profil i världen får inte suddas ut. Sveriges roll i världen måste i
stället lyftas fram som en humanismens, solidaritetens och fredens exportör.
Det har vi råd med. Vi har också råd och möjligheter att trots ett ökat euro-
peiskt samarbete sälja eller marknadsföra vår profil för framför allt ett ar-
bete i den fattiga världen. Det är viktigt att kunna ge den tryggheten, med
tanke på den oro som finns nästan överallt på jorden och de övergrepp mot
mänskliga rättigheter som ständigt sker.
Det engagemang Sverige har visat i FN-sammanhang måste vidareutveck-
las och föras in också i ett europeiskt samarbete. Där har vi en inledande
möjlighet i EES.
Ett ökat samarbete i och med Europa skulle ge oss en ytterligare plattform
för vårt internationella engagemang vad gäller mänskliga rättigheter och ut-
vecklingsfrågor. Jag vill i detta sammanhang understryka den roll som ett
Europa i samverkan spelar som alternativ samarbetspartner i stället för det
tidigare stormaktsberoendet. Just den synen på ett Europa i samverkan hörs
ofta från kristdemokratiska kolleger i den tredje världen.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i utskottets betänkande.
Anf. 142 TAGE PÅHLSSON (c):
Herr talman! Det känns utan tvivel ansvarsfullt att få vara med om att fatta
beslut i denna den kanske viktigaste politiska frågan i vårt land under efter-
krigstiden - speciellt för mig som är relativt ny i riksdagen.
Jag vill redan från början klarlägga att jag är i grunden positiv till EES-
avtalet som princip, men att jag trots detta känner en viss tvekan inför da-
gens beslut.
Jag har verkligen försökt att sätta mig in i EG-EU-frågan och EES-avtalet,
men jag vill inte alls påstå att jag kan det. Liksom flera talare före mig har
jag vägt fördelar och nackdelar på min kunskapsnivå och funnit att förde-
larna väger över. Men det finns en del frågetecken, varav vissa kommit i da-
gen på ett ganska sent stadium.
I första hand tänker jag på de ifrågasättanden som kommit till allmän kän-
nedom om avtalets grundlagsmässiga konsekvenser. Vederhäftiga källor
162
hävdar t.ex. att vi för att godkänna avtalet först måste ta separata beslut om
att ändra grundlagen.
Herr talman! Om det är korrekt blir ju hela avtalet försenat eftersom ett
sådant beslut måste tas två gånger med val emellan, eller genom folkomröst-
ning - i princip innan vi antar EES-avtalet.
Det gäller, som väl alla nu vet, i första hand tryckfrihetsförordningen, som
inte överensstämmer med EES-avtalets regler.
Många av ledamöterna i kammaren har i dag uttryckt förvåning och t.o.m.
förtrytelse - ibland uttalat med spydiga kommentarer - över det som man
säger yrvakna intresset för EES-frågan hos press, organisationer och allmän-
het.
Visst är det ett plötsligt intresse som har dykt upp. Man kan fundera över
det också. Men det väsentliga är, enligt min uppfattning, att det finns ett in-
tresse och en stor törst efter information på olika håll.
Det tillkommer ju oss, herr talman, som folkvalda ledamöter av Sveriges
riksdag att se till att nödvändig information om ett så stort ärende som det
här är fråga om kommer till allmän kännedom. Det är vi som skall se till
att det informeras, antingen genom att göra det själva eller genom att anlita
hjälpredor.
Våra väljare, skattebetalarna, har rätt att kräva detta av oss. Det stora
informationsgapet beror egentligen på oss politiker - ingen annan.
I dag ser det ut som om den kommande folkomröstningen om EES-avtalet
i Schweiz kommer att ge nej-resultat, vilket skulle innebära att avtalet inte
kan träda i kraft vid årsskiftet, som planerat. Efter de förhandlingar som då
kommer till stånd blir det en försening av ikraftträdandet någon eller några
månader - dock längst till halvårsskiftet.
Vi har en grundlagsutredning som arbetar för fullt med att se över de
grundlagsmässiga konsekvenserna och ändringsbehoven inför Europasam-
arbetet. Den beräknas komma med sitt betänkande i februari 1993 - om
några månader, alltså. Vore det inte lämpligt att i det läge vi nu är - med
de oklarheter som råder beträffande grundlagskonsekvenserna och med ett
uppenbart informationsunderskott i landet - skjuta upp beslutet om att anta
EES-avtalet tills grundlagsberedningens betänkande föreligger?
Vi skulle då få klarhet i dessa, enligt min uppfattning, mycket väsentliga
formaliafrågor. Samtidigt skulle vi få ytterligare några värdefulla månader
på oss för att informera bort det motstånd som nu föreligger - ett motstånd
som ofta, eller kanske oftast, beror på okunnighet eller känslan av att man
är oinformerad.
Känslan av att politikerna håller på att köra över väljarna, att man inte
bryr sig om vad vanligt folk tycker, är mycket utbredd i landet och det alltför
vanliga uttrycket politikerförakt kan här få ytterligare skjuts.
Herr talman! Efter moget övervägande och med förvissning om att jag
ådrar mig ogillande från vissa håll, yrkar jag bifall till de framlagda yrkan-
dena om återförvisning av betänkandet EU 1 till utskottet för ytterligare be-
redning gällande grundlagskonsekvenserna.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
163
|
Prot. 1992/93:26 18 november 1992 |
Beslut |
|
Europeiska |
Återförvisningsyrkandet Kammaren avslog med 304 röster mot 23 det av Gudrun Schyman under Liselotte Wågö (m) anmälde att hon avsett att rösta ja men markerats ha Mom. 1 (godkännande av EES-avtalet och EFTA-avtalen) Avslagsyrkandena Först biträddes meningsyttringen av Gudrun Schyman (innebärande bifall Härefter bifölls utskottets hemställan (innebärande avslag på alla mo- Tage Påhlsson (c) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats som Godkännande av avtalen och antagande av lagförslaget i denna del Med anledning av att EES-avtalet och ett av EFTA-avtalen innehåller av- Utskottets hemställan bifölls med 308 röster mot 13 för avslag, dvs. utskot- Mom. 2 (konsekvensanalyser m.m.) Utskottets hemställan bifölls med 307 röster mot 15 för meningsyttringen Mom. 4 (ursprungsmärkning av kläder) Utskottets hemställan bifölls med 180 röster mot 144 för reservation 1 av Mom. 5 (livsmedel) Utskottets hemställan bifölls med 179 röster mot 145 för reservation 2 av Mom. 7 (alkoholfrågor) Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering bifölls |
|
164 |
med 301 röster mot 23 för utskottets hemställan med godkännande av moti- |
veringen i reservation 3 av Christer Windén. 3 ledamöter avstod från att
rösta.
Mom. 11 (sjöfartsregister)
Utskottets hemställan bifölls med 176 röster mot 146 för reservation 4 av
Mats Hellström m.fl. 3 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 13 (kommunala stöd)
Utskottets hemställan bifölls med 307 röster mot 17 för meningsyttringen
av Gudrun Schyman i motsvarande del. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 17 (småföretag)
Utskottets hemställan bifölls med 302 röster mot 24 för reservation 5 av
Christer Windén. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 22 (jämställdhetsaspekter på EES-samarbetet)
Utskottets hemställan bifölls med 178 röster mot 144 för reservation 6 av
Mats Hellström m.fl. 3 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 23 (kvotering)
Utskottets hemställan bifölls med 311 röster mot 13 för meningsyttringen
av Gudrun Schyman i motsvarande del. 3 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 24 (lagvalsregel)
Uteslutande av 5 §
Utskottets hemställan bifölls med 311 röster mot 15 för yrkande 2 i motion
E8 av Birgitta Hambraeus. 1 ledamot avstod från att rösta.
Bestämmelse om straffrihet
Utskottets hemställan - som ställdes mot det av Björn von der Esch under
överläggningen framställda yrkandet - bifölls med acklamation.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1992/93:NU7 Ombildning av föreningsbankerna till ett bankaktiebolag
(prop. 1992/93:69).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
165
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Utskottets hemställan bifölls.
Kammaren beslöt att ärendebehandlingen skulle fortsättas vid arbetsple-
num torsdagen den 19 november.
Anf. 143 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Jag får anmäla följande ändringar i kammarens sammanträdesplan:
Det blir inget arbetsplenum torsdagen den 26 november. I stället samman-
träder kammaren för interpellationssvar kl. 12.00.
Inte heller hålls något arbetsplenum torsdagen den 3 december. Även då
sammanträder kammaren för interpellationssvar kl. 12.00 och som tidigare
angivits kl. 14.30 för muntliga frågor till regeringen.
Vidare är tiden för arbetsplenum måndagen den 14 december ändrad till
kl. 10.00 och för arbetsplenum tisdagen den 15 december till kl. 9.00.
Anmäldes och bordlädes
Proposition
1992/93:134 Förändringar i de kommunala bostadstilläggen för år 1993 m.m.
Motionerna
med anledning av prop. 1992/93:28 Ändrade bestämmelser för traktorer och
motorredskap, m.m.
1992/93:T10 av Kurt Ove Johansson (s)
med anledning av prop. 1992/93:29 Vissa socialavgiftsfrågor
1992/93:Sf4 av Sten Söderberg (-)
med anledning av prop. 1992/93:30 Ändring av begreppet arbetsskada
1992/93:Sf5 av Doris Håvik m.fl. (s)
1992/93:Sf6 av Berith Eriksson m.fl. (v)
1992/93:Sf7 av lan Wachtmeister och Leif Bergdahl (nyd)
1992/93:Sf8 av Sten Söderberg (-)
1992/93:Sf9 av Barbro Evermo Palmerlund och Iréne Vestlund (s)
1992/93:SflO av Monica Öhman m.fl. (s)
1992/93:Sfl 1 av Anita Johansson m.fl. (s)
166
med anledning av prop. 1992/93:40 Semesterlöneförsäkring för små företag
1992/93:A1 av Lars Biörck (m)
1992/93:A2 av Sten Söderberg (-)
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
med anledning av prop. 1992/93:51 Medel till AB Göta kanalbolag för upp-
rustning och drift av kanalen budgetået 1992/93
1992/93:N5 av Sten Söderberg (-)
1992/93:N6 av Elisabeth Persson och Rolf L Nilson (v)
med anledning av prop. 1992/93:56 Ny konkurrenslagstiftning
1992/93:N7 av Birgitta Johansson m.fl. (s)
1992/93:N8 av Lars Werner m.fl. (v)
1992/93:N9 av lan Wachtmeister och Harriet Colliander (nyd)
1992/93:N10 av Bengt Dalström och Bert Karlsson (nyd)
1992/93:N11 av Carl Olov Persson och Harry Staaf (kds)
1992/93:N12 av Lennart Brunander och Birgitta Carlsson (c)
med anledning av prop. 1992/93:61 Ändrat huvudmannaskap för vissa insti-
tutioner inom ungdomsvård och missbrukarvård
1992/93:Sol2 av Sten Söderberg (-)
1992/93:Sol3 av Bo Holmberg m.fl. (s)
1992/93:Sol4 av Eva Zetterberg (v)
1992/93:Sol5 av Lena Boström (s)
1992/93:Sol6 av Inger Lundberg (s)
1992/93:Sol7 av Rune Backlund (c)
med anledning av prop. 1992/93:65 Upphävande av lagen (1990:750) om be-
talningar till och från utlandet m.m.
1992/93:Sk5 av Lars Bäckström m.fl. (v)
1992/93:Sk6 av Lars Hedfors m.fl. (s)
med anledning av prop. 1992/93:70 Privat lokalradio
1992/93:K5 av Björn von der Esch (m)
1992/93:K6 av Åke Gustavsson m.fl. (s)
1992/93:K7 av Elisabeth Persson m.fl. (v)
1992/93:K8 av lan Wachtmeister m.fl. (nyd)
1992/93:K9 av Leo Persson och Monica Widnemark (s)
1992/93:K10 av Hans Stenberg m.fl. (s)
1992/93:K11 av Sigge Godin m.fl. (fp,c)
1992/93 :K12 av Lotta Edholm (fp)
1992/93:K13 av Birger Andersson och Rose-Marie Frebran (c,kds)
1992/93:K14 av Lennart Fridén (m)
med anledning av prop. 1992/93:73 Verksamheten vid Försvarets datacenter
1992/93:Fö3 av Berit Oscarsson och Göran Magnusson (s)
med anledning av prop. 1992/93:78 Undanförsel och förstöring
1992/93:Fö4 av Sten Söderberg (-)
167
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
168
med anledning av prop. 1992/93:84 Organisationen av riksfärdtjänsten
1992/93:T11 av Sten Söderberg (-)
med anledning av prop. 1992/93:89 Ändrad lagstiftning för banker och andra
kreditinstitut med anledning av EES-avtalet, m.m.
1992/93:N13 av Johan Lönnroth m.fl. (v)
1992/93:N14 av Birgitta Johansson m.fl. (s)
1992/93:N15 av Birgitta Hambraeus (c)
1992/93:N16 av Karin Starrin (c)
med anledning av prop. 1992/93:101 Den statliga statistikens finansiering
och samordning
1992/93:Fi76av Hans Gustafsson m.fl. (s)
med anledning av prop. 1992/93:102 Upphävande av lagen (1987:773) om
fritidsbåtsregister, m.m.
1992/93:T12 av John Andersson och Karl-Erik Persson (v)
1992/93:T13 av Lisbeth Staaf-Igelström och Kristina Svensson (s)
1992/93:T14 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s)
1992/93:T15 av Sten Söderberg (-)
1992/93:T16 av Ingegerd Sahlström och Marianne Carlström (s)
1992/93:T17 av Lisbet Calner och Karl-Erik Svartberg (s)
1992/93:T18 av Nils T Svensson och Lennart Nilsson (s)
med anledning av prop. 1992/93:107 Redovisning av vissa infrastukturkost-
nader med anledning av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbets-
området (EES) m.m.
1992/93:T19 av Birgitta Hambraeus (c)
med anledning av prop. 1992/93:109 Ändring i rättshjälpslagen m.m.
1992/93:Ju9 av Lars Werner m.fl. (v)
1992/93:JulO av Lars Andersson (-)
1992/93:Jull av Karl Gustaf Sjödin (nyd)
1992/93:Jul2 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s)
med anledning av prop. 1992/93:116 Ersättningsnivåer förvissa pensionsför-
måner m.m.
1992/93:Sfl2 av Johan Lönnroth m.fl. (v)
1992/93:Sf 13 av Hugo Hegeland (m)
med anledning av prop. 1992/93:117 Lönegarantifonden m.m.
1992/93:A3 av Sten Söderberg (-)
1992/93:A4 av Claus Zaar (nyd)
1992/93:A5 av Ingela Thalén m.fl. (s)
med anledning av prop. 1992/93:120 Ändring i sekretesslagen (1980:100)
med anledning av EES-avtalet
1992/93:K15 av Bengt Hurtig m.fl. (v)
1992/93:K16 av Sten Söderberg (-)
1992/93:K17 av Birgitta Hambraeus (c)
1992/93:K18 av Thage G Peterson m.fl. (s)
med anledning av prop. 1992/93:123 Vissa ekonomiska regleringar år 1993
mellan staten och kommunsektorn
1992/93:Fi77 av Kjell Eldensjö (kds)
1992/93:Fi78 av Lars Werner m.fl. (v)
1992/93:Fi79 av Hans Gustafsson m.fl. (s)
med anledning av prop. 1992/93:128 Vissa sjöfartspolitiska åtgärder
1992/93:T20 av lan Wachtmeister och Kenneth Attefors (nyd)
1992/93:T21 av Sten Söderberg (-)
1992/93:T22 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s)
med anledning av prop. 1992/93:129 Avgifter inom äldre- och handikapp-
omsorgen
1992/93:So8 av Sten Söderberg (-)
1992/93:So9 av Bo Holmberg m.fl. (s)
1992/93:SolO av Gudrun Schyman m.fl. (v)
1992/93:Soll av Karin Israelsson (c)
med anledning av prop. 1992/93:132 Vissa frågor inom Kommunikationsde-
partementets område
1992/93:T23 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s)
1992/93:T24 av Karl-Erik Persson (v)
1992/93:T25 av Olle Lindström (m)
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 17 november
1992/93:43 av Ulrica Messing (s) till kommunikationsministern om infra-
struktursatsningen i Norrland:
Arbetslösheten ökar med tusentals personer varje vecka. Många blir ar-
betslösa fast det finns behov av deras arbete. Det beror på att det finns prop-
par i det offentliga beslutsfattandet som förhindrar att behov omvandlas till
beställningar.
Utanför Söderhamn, förbi Enånger, skall E4:an få en ny sträckning. Det
finns många arbetslösa i området. Samtidigt behöver SJ en dubbelspårig
järnväg i samma område. Om väg och järnväg byggs parallellt lär man spara
150 miljoner kronor genom samutnyttjande i byggandet.
Riksdagen har redan beslutat om en tidigareläggning av ett snabbtåg på
Ostkustbanan mellan Stockholm och Sundsvall. Men byggandet kommer
169
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
170
inte till stånd därför att kommunikationsministern inte anslår medel till Ban-
verket.
Satsningar på förbättrade kommunikationer inom vårt län är viktigt för
både människor och företag inom länet, men det är också viktigt att männi-
skor i övriga Norrland har möjlighet att bo och verka i sin hembygd.
Därför frågar jag nu kommunikationsminister Mats Odell:
När tar ni bort proppen så att vi får i gång byggprojekt som kan sysselsätta
tusentals människor, projekt som därmed skapar goda framtidsmöjligheter
för Gävleborgs län och övriga Norrland?
1992/93:44 av Pär Granstedt (c) till utrikesministern om Sydafrika:
Att många apartheidlagar avskaffats och förhandlingar inletts om inför-
ande av ett demokratiskt icke-rasistiskt styrelseskick i Sydafrika är mycket
glädjande. Det är ett resultat av en bred demokratisk rörelses arbete i landet
och av mycket starka påtryckningar från omvärlden. Sverige har länge spelat
en pådrivande roll för att internationella sanktioner skulle användas för att
förmå apartheidregimen att ge upp.
Tyvärr finns det dock samtidigt mycket oroande inslag i bilden. Den sydaf-
rikanska regimen och nationalistpartiet strävar uppenbarligen efter att be-
hålla så mycket som möjligt av en privilegierad ställning för den vita minori-
teten. Detta leder till manövrar som försvårar och rent av hotar demokrati-
seringsprocessen.
Det största akuta problemet i Sydafrika är våldet, som har fått proportio-
ner som för tankarna till ett inbördeskrig. Det har betydande inslag av ren
kriminalitet, men det viktigaste är stridigheterna mellan företrädare för In-
khata och ANC. Allvarliga övergrepp förekommer från bägge sidor, men
oberoende bedömare i landet tycks vara tämligen ense om att huvudansvaret
måste läggas på Inkhata. Till skillnad från ANC har Inkhata enligt opinions-
mätningar ett mycket blygsamt väljarstöd, och våldet blir ett sätt för rörelsen
och dess ledare Mangusuthu Botulezi att bibehålla en position i den på-
gående processen.
Regimens förhållningssätt till våldet är mycket tvivelaktigt. A ena sidan
kräver president de Klerk ett slut på våldet som ett villkor för en uppgörelse
om en ny konstitution. A andra sidan gör man mycket litet för att stävja vål-
det - trots den stora förmåga att upprätthålla lag och ordning som den sydaf-
rikanska polisen visat i det förflutna. Tvärtom finns det mycket uppgifter -
varav en del också bevisats - om aktivt stöd från den sydafrikanska polisen
till Inkhatas våldsaktioner. Mycket tyder på att regimen har ett intresse av
att bibehålla Inkhata som en maktfaktor i sydafrikansk politik och ser våldet
som ett sätt att försvaga ANC och hindra partiet från att bygga upp en stark
lokal organisation.
Förhoppningarna att sommarens förhandlingar i den s.k. Codesa 2 skulle
leda till snabba resultat var stora, men sveks. En viktig orsak till detta var att
regeringen frångick preliminära uppgörelser gjorda under de förberedande
förhandlingarna. Det har ifrågasatts om det är en medveten taktik från rege-
ringssidan att förhala förhandlingarna.
I varje fall är det uppenbart att regimen utnyttjar tiden till åtgärder som
syftar till att bevara den vita minoritetens ställning. Det handlar framför allt
om att överföra allmänna institutioner som sjukhus, skolor etc. från staten
till enskild ägo eller till lokala kommuner. Det kan förefalla sunt allmänt
sett, men i den sydafrikanska verkligheten blir det ett sätt att bibehålla vit
kontroll över verksamheten och permanenta den oerhörda standardskillnad
mellan vita och svarta som finns inom områden som hälsovård och utbild-
ning.
Den nuvarande utvecklingen är allvarlig för Sydafrika, och det är nödvän-
digt att den sydafrikanska regimen förmås att stävja våldet och snabbt med-
verka till en demokratisk konstitution. De insatser som hittills gjorts har
medfört att Sydafrikas internationella isolering brutits och sanktionerna i
stor utsträckning hävts. Det förefaller dock uppenbart att det fortfarande
finns behov av internationella påtryckningar för att påskynda processen och
säkra demokratiseringen.
Med hänvisning till det anförda hemställer jag om att få ställa följande
fråga till utrikesministern:
Vilka svenska och internationella insater är utrikesministern beredd att
ta initiativ till för att förmå den sydafrikanska regimen att stävja våldet och
påskynda utvecklingen mot demokrati och ett avskaffande av apartheidsys-
temet?
Anmäldes att följande fråga framställts
den 17 november
1992/93:208 av Ulla Tilländer (c) till kommunikationsministern om Swedabs
information till barn:
Brobolaget Swedab har i en kampanj riktat sig till skånska elvaåringar.
Vad som gör denna kampanj i hög grad tvivelaktig är att den passerar grän-
sen mellan information och indoktrinering. Det finns anledning att ifråga-
sätta omdömet hos ledningen i ett statsägt bolag som i en situation där re-
misstiden ännu inte gått ut och miljöprövningen just har börjat inte kan
skilja mellan propaganda för barn och information om argumenten för och
emot en bro. I stället föregriper brobolaget den demokratiska prövningen
och spikar ett datum för invigningen. Detta är inte information utan propa-
ganda med statliga pengar. Att den därtill är riktad till minderåriga gör att
den står på gränsen för vad som är rimligt.
Jag vill till statsrådet ställa följande fråga:
Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder för att bolagets information
skall uppfylla de rimliga krav på saklighet och allsidighet som måste kunna
ställas på information från ett bolag som är statligt och skattefinansieras?
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
171
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
10 § Kammaren åtskildes kl. 22.05.
Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 3 § anf. 21 (del-
vis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 50 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 77 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. anf. 103 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 18.03,
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 135 (delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
/Barbro Nordström
172
Onsdagen den 18 november
1 § Justering av protokoll................................ 1
2 § Förnyad bordläggning ............................... 1
3 § Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ............... 1
EES-utskottets betänkande EU1
Debatt
Mats Hellström (s)
Christer Windén (nyd)
Gudrun Schyman (v)
Hadar Cars (fp)
Nic Grönvall (m)
Pär Granstedt (c)
Holger Gustafsson (kds)
Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)
Tredje vice talmannen (om debattreglerna)
Hans Gustafsson (s)
Lars Bäckström (v)
Karin Falkmer (m)
Carl B Hamilton (fp)
Birgitta Hambraeus (c)
Lars Svensk (kds)
lan Wachtmeister (nyd)
Berit Löfstedt (s)
Johan Lönnroth (v)
Sten Söderberg (-)
Hans Göran Franck (s)
Birger Hagård (m)
Ingela Mårtensson (fp)
Björn von der Esch (m)
Monica Öhman (s)
Per Stenmarck (m)
Förste vice talmannen (om sammanträdets fortsättning under
kvällen, m.m.)
Ylva Annerstedt (fp)
Karin Starrin (c)
Hans Andersson (v)
Charlotte Cederschiöld (m)
Bengt Harding Olson (fp)
Marianne Andersson (c)
Annika Åhnberg (-)
Göran Lennmarker (m)
Axel Andersson (s)
Prot. 1992/93:26
18 november 1992
173
Prot. 1992/93:26 Bertil Persson (m)
18 november 1992 Isa Halvarsson (fp)
(forts.)
Ajournering .......................................... 128
Återupptagna förhandlingar .............................. 128
3§ (forts.) Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (forts. EU1) 128
Bengt Hurtig (v)
Ines Uusmann (s)
Karl-Erik Persson (v)
Jan Sandberg (m)
Kjell Eldensjö (kds)
Kenneth Lantz (kds)
Inga-Britt Johansson (s)
Ivar Virgin (m)
Lennart Fremling (fp)
Dan Ericsson i Kolmården (kds)
Lena Klevenås (s)
Tredje vice talmannen (om ordningen på läktaren)
Jan Jennehag (v)
Göran Magnusson (s)
Karin Israelsson (c)
Roland Lében (kds)
Rose-Marie Frebran (kds)
Bengt Dalström (nyd)
Margareta Viklund (kds)
Tage Påhlsson (c)
Beslut ............................................... 164
4 § Ombildning av föreningsbankerna till ett bankaktiebolag..... 165
Näringsutskottets betänkande NU7
Beslut ............................................... 166
5 § Beslut om fortsatt ärendebehandling .................... 166
6 § Meddelande om ändringar i kammarens sammanträdesplan . . . 166
Förste vice talmannen
7 § Bordläggning ...................................... 166
8 § Anmälan om interpellationer
1992/93:43 av Ulrica Messing (s) om infrastruktursatsningen i
Norrland...................................... 169
1992/93:44 av Pär Granstedt (c) om Sydafrika............ 170
9 § Anmälan om fråga
1992/93:208 av Ulla Tilländer (c) om Swedabs information till
barn.......................................... 171
174
gotab 42439, Stockholm 1992