Protokoll
1992/93:25
Anf. 1 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Vid kammarens sammanträde torsdagen den 19 november kl. 14.30 läm-
nar utrikesminister Margaretha af Ugglas (m) information om förberedelser
inför Europeiska säkerhets- och samarbetskonferensens (ESK) minister-
rådsmöte i Stockholm i december.
Förste vice talmannen meddelade att Karl-Göran Biörsmark (fp) i dag
återtagit sin plats i riksdagen, varigenom tjänstgöringen som ersättare upp-
hört för Lola Björkquist.
Justerades protokollet för den 11 november.
Anf. 2 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Kjell Johansson har frågat mig om regeringen avser att ta
några initiativ för att alla som behöver lära sig punktskrift skall få denna möj-
lighet.
Jag vill inledningsvis understryka vikten av att svårt synskadade ges möj-
ligheter att lära sig och använda punktskrift. Det finns i dag omkring 10 000
personer i landet med så svåra synskador att de inte kan läsa tryckt eller skri-
ven text. Uppskattningsvis kan endast omkring 1 500 av dessa personer läsa
punktskrift. Detta innebär att många synskadade i dag i praktiken inte har
något fungerande skriftspråk. Min principiella uppfattning är att utbildning
och träning i punktskrift borde kunna ges inom all rehabilitering för synska-
dade.
Det är riktigt att utbildning i punktskrift tidigare gavs i de särskilda om-
Svar på frågor
1 Riksdagens protokoll 1992193. Nr 25
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
ställnings- och träningskurser, s.k. OT-kurser, som genomfördes i Arbets-
marknadsstyrelsens och Skolöverstyrelsens regi. År 1980 - i samband med
att den nya organisationen för yrkesinriktad rehabilitering vid Arbetsmark-
nadsinstituten, AMI, startade - upphörde OT-kurserna. Undervisningen
inom dessa kurser inordnades då i den rehabiliteringsverksamhet som Ar-
betsmarknadsinstituten bedriver. Som ett led i strävandena att renodla den
arbetsmarknadspolitiska inriktningen vid AMI har under senare år, enligt
vad jag har inhämtat, punktskriftsutbildningen upphört inom AMI-organisa-
tionen.
Utbildning i punktskrift ges i dag i olika former och av olika huvudmän.
Synskadades riksförbund, SRF, anordnar självt punktskriftsundervisning
inom ramen för ett punktskriftsprojekt som förbundet sedan år 1989 driver
med stöd av ett särskilt statsbidrag. Förbundet anordnar även punktskrifts-
träning inom den särskilda rehab-verksamhet som man med stöd av medel
ur Allmänna arvsfonden bygger upp sedan några år tillbaka. Också vid några
folkhögskolor anordnas punktskriftsutbildning.
Under senare år har också syncentralerna - inom ramen för den synskade-
rehabilitering de bedriver - påbörjat viss utbildning i punktskrift. Enligt vad
jag har erfarit är denna utbildning, som fyller en viktig funktion för många
synskadade, under utveckling på en del håll i landet. Jag vill i detta samman-
hang påminna om att regeringen i den remiss till lagrådet om stöd och service
till vissa funktionshindrade som avlämnades i början av oktober, föreslagit
att landstingen skall få en i hälso- och sjukvårdslagen fastlagd skyldighet att
bedriva habiliterings- och rehabiliteringsverksamhet. Vidare föreslås att ett
särskilt statligt stimulansbidrag skall inrättas för att påskynda utvecklingen
inom habiliterings- och rehabiliteringsområdet. Min bedömning är att båda
dessa förslag bör ge goda möjligheter att utveckla bl.a. rehabiliteringen för
synskadade. Detta bör kunna ge utrymme bl.a. för förbättrad utbildning och
träning i punktskrift.
Regeringen avser att noga följa effekterna av handikappreformen. Med
hänsyn till vad jag har redovisat i fråga om förslagen i den kommande handi-
kappreformen, är jag inte beredd att nu ta några ytterligare initiativ i denna
fråga. Jag är dock inte främmande för att i framtiden återkomma i frågan,
om det skulle visa sig nödvändigt.
Anf. 3 KJELL JOHANSSON (fp):
Herr talman! Jag vill tacka socialministern för svaret. Anledningen till att
jag ställde frågan är att jag blev litet förvånad och kanske t.o.m. litet upp-
rörd när jag för en tid sedan fick höra att denna undervisning inte fungerar.
Jag trodde nämligen att den gjorde det och att allt var väl. Vi tror ju ofta på
det svenska välfärdsbygget. Men tyvärr visar det sig inte alltid vara vad vi
väntat oss.
Punktskrift är oerhört viktigt för att synskadade skall kunna fungera i sam-
hället. Det är viktigt för att de skall kunna ta del av, litteratur - jag vet att
socialministern själv är en stor läsare av böcker - och för att de skall klara
av praktiska, enkla uppgifter i vardagslivet, t.ex. att märka saker och att an-
teckna.
Till min förvåning bidrog kanske också det förhållandet att vi här i kam-
maren under den förra mandatperioden upplevde hur dåvarande biträdande
socialministern Bengt Lindqvist, som ju som bekant är blind, använde sig
av punktskrift. Han utgör själv ett fantastiskt åskådningsexempel på vilken
oerhörd hjälp man har av blindskriften. Han har kunnat fungera som minis-
ter, och han kunde fungera här i riksdagen. Men nu är det inte bara i riksda-
gen som punktskriften behövs. Den behövs också för att synskadade skall
kunna ha ett vanligt arbete och fungera i organisationslivet, föreningslivet
osv.
Den första förvåningen har hos mig övergått i något av en förstämning
över den brist på prioritering som vi enligt min mening har. Jag har också
läst i den lagrådsremiss som socialministern har lagt fram. Där finner jag all-
männa målsättningar vilka, om man verkar i den riktningen, kommer att in-
nebära en förbättring för handikappade, men jag hittar inga förslag till kon-
kreta åtgärder på detta område.
Anf. 4 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Jag har ingen annan uppfattning i dessa frågor än Kjell Jo-
hansson. Det finns inte enbart allmänna målsättningar i lagrådsremissen,
och det som så småningom skall bli propositionen, utan regeringen föreslår
också att pengar skall anslås för att runt om i landet bygga upp habilitering
och rehabilitering för bl.a. detta ändamål, men naturligtvis också för annan
verksamhet som berör personer med olika funktionshinder.
Anf. 5 KJELL JOHANSSON (fp):
Herr talman! Jag är naturligtvis nöjd med detta, även om jag inte är helt
nöjd med svaret. Jag hade gärna sett att man vidtagit åtgärder nu, eller inom
en snar framtid, som inneburit att man centraliserat denna utbildning. Efter-
som den är resurskrävande och kräver speciella insikter tror jag inte på att
sprida ut den alltför mycket. Det har också Synskadades riksförbund självt
betonat. Det är ett bekymmer att undervisningen är så splittrad och därför
inte fungerar.
Jag får väl nöja mig med detta svar och det löfte som socialministern har
gett om att åtgärder skall vidtas om det skulle visa sig nödvändigt. Om social-
ministern står fast vid detta löfte, och det är jag övertygad om, får vi se snara
förbättringar på detta område.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 6 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Karin Wegestål har frågat mig om jag som blivande ordfö-
rande i ESK kommer att ta upp frågan om Tjeckoslovakiens delning på
ESK:s dagordning.
Som en följd av de val som ägde rum i juni månad i Tjeckoslovakien har
under hösten 1992 förhandlingar pågått om en upplösning av den tjeckoslo-
vakiska federationen, till en böijan mellan den tjeckiske ledaren Klaus och
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
den slovakiske ledaren Meciar och senare mellan de bägge delstatsregering-
arna. Hittills uppges 16 av de 26 avtal som skall reglera delningen ha under-
tecknats rörande bl.a. en tullunion och monetärt samarbete under en över-
gångsperiod.
Inom kort kommer det folkvalda federala parlamentet att ta ställning till
ett lagförslag om upplösning av federationen. Beslut väntas under denna må-
nad.
I Slovakien avses en ”ratificerande folkomröstning” att genomföras i mit-
ten av december. Det tjeckiska delstatsparlamentet väntas inte besluta om
en folkomröstning i den tjeckiska delen av landet, även om ett sådant förslag
föreligger från det socialdemokratiska partiet.
En överväldigande majoritet av befolkningen, 80-90 %, är enligt opi-
nionsundersökningar inställd på att Tjeckoslovakien kommer att delas.
Efter det kommunistiska systemets fall har Europas karta förändrats på
ett omvälvande sätt. Nya stater har uppstått, i en del fall efter omfattande
vålds- och krigshandlingar.
Mot denna bakgrund finns det allt skäl att välkomna att den tjeckoslova-
kiska delningsprocessen hittills kunnat ske under fredliga och demokratiskt
ordnade förhållanden.
Ur ett ESK-perspektiv är detta ett viktigt konstaterande, eftersom redan
ESK:s Slutakt från 1975 förutsåg att gränser skulle kunna ändras med fred-
liga medel.
I den utsträckning tvister följer av delningen förutsätter jag att dessa kan
lösas med fredliga medel, om så är nödvändigt under medverkan av tredje
part.
Mot denna bakgrund finns det skäl att välkomna att ESK:s tredje ordina-
rie ministerrådsmöte, som äger rum den 14-15 december i Stockholm, vän-
tas fatta beslut om nya instrument för fredlig lösning av tvister inom ESK:s
ram.
Det finns inga skäl att nu förutse att Sverige som ordförande kommer att
ha anledning att ta upp frågan om delningen vid ministerrådsmötet.
Anf. 7 KARIN WEGESTÅL (s):
Herr talman! Fru utrikesminister! Jag tackar för svaret.
Jag är litet besviken över att ESK väntar till dess man har resultatet fram-
för sig, för att se om det kommer att gå lyckligt. Då skall man försöka bidra
till att de tvister som eventuellt uppkommer skall kunna lösas med fredliga
medel. Jag är orolig för att det skall uppstå en situation i Tjeckoslovakien
som liknar den i Jugoslavien, inte minst med tanke på det sätt på vilket den
här delningen har tillkommit.
Inget av de ledande partierna hade frågan om delning uppe i valrörelsen.
Meciars parti var en folkrörelse för rättvisa och likaberättigande åt Tjecko-
slovakien, under det att Klaus parti är det konservativa partiet i den tjeck-
iska delen. Där sade sig partiledaren själv vara en garant för att landet inte
skulle delas.
Folket har velat ha en folkomröstning. De opinionsundersökningar som
jag har hört talas om - vi gjorde ett besök i Prag under vår utskottsresa i
september - visade att folket, både i den tjeckiska och i den slovakiska de-
len, inte ville ha en delning.
Sedan måste man ha en viss majoritet för att få igenom delningsförslaget.
Det har gjorts ett försök i parlamentet att få majoritet för ett sådant lagför-
slag, och det har misslyckats. Därför menar jag att talet om samförstånd i
omvärlden är oroväckande. Det kan göra att man inte ser de varningssigna-
ler som finns.
Anf. 8 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Det finns naturligtvis ingen anledning att välkomna Tjecko-
slovakiens delning. Samtidigt måste vi ju ändå acceptera den utveckling som
sker. Jag delar nog inte Karin Wegeståls bakgrundsbeskrivning helt och hål-
let. Jag tror att Meciar i sin valkampanj i Slovakien förde fram ett budskap
om ett självständigt Slovakien. De många röster som Meciar fick i det valet
var ett budskap om att det fanns en kraftig rörelse för detta i Slovakien. Där-
emot är det riktigt att Klaus i den tjeckiska delen av Tjeckoslovakien öns-
kade bevara en stat.
Som jag sade i mitt svar, tycker jag ändå att det finns anledning att notera
att det sker en skilsmässa under fredliga former här. Det är en klart uttalad
strävan hos de berörda parterna att det skall ske under fredliga former.
Jag hade tillfälle att i går överlägga med den tjeckoslovakiske utrikesmi-
nistern och diskutera dessa frågor. Det är mitt bestämda intryck att det finns
en strävan att göra detta. Vi har även fått bevis för det genom att man har
accepterat EG:s försök att bilägga tvisten om den här dammen mellan Slova-
kien och Ungern.
Anf. 9 KARIN WEGESTÄL (s):
Herr talman! Det finns många faktorer som oroar i detta. Det gäller inte
minst Slovakiens situation. Det är ett mycket fattigare område än det tjeck-
iska. Man har en mycket hög arbetslöshet där, och den förväntas kunna för-
dubblas. Man har en utslagen försvarsindustri som inte längre fungerar och
ett gammaldags jordbruk. Dessutom har man ett dåligt socialt skyddsnät, en
stor zigensk befolkning och en aktiv stor ungersk minoritet. Till detta kom-
mer då konflikten kring kraftverket, som utrikesministern tog upp.
När man nu föreslår att Slovakien skall få en större rättvisa blir kanske
resultatet att det blir mycket sämre. Med alla dessa orosmoment finns det en
stor risk för att det kan uppstå konflikter. De uppgifter som jag har här, har
jag fått från svenska ambassaden när vi var där med försvarsutskottet i sep-
tember. Jag förutsätter att de är riktiga och att detta inte har förelagts folket.
Här genomdriver man en delning utan att folket har fått säga sitt.
Anf. 10 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Nu kommer vi att få se en rad omröstningar i det federala
parlamentet och delstatsparlamenten. Det skall även äga rum en folkomröst-
ning i Slovakien. Då får vi se utgången av detta.
Jag håller med Karin Wegestål om att det finns anledning till oro. Men det
omvärlden kan göra är att erbjuda samarbete och stöd och att hela tiden vara
en engagerad diskussionspartner. Jag tror att det är mycket viktigt. Dess-
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
utom bör man hela tiden uppmana företrädarna till respekt för rättsstatens
principer, mänskliga rättigheter och fredliga lösningar av tvister.
Anf. 11 KARIN WEGESTÄL (s):
Herr talman! Jag är mycket nöjd med att fru utrikesministern delar min
oro i den här frågan. Då har jag ändå sått ett frö. Jag ser mycket allvarligt
på detta. Den föreslagna folkomröstningen blir en ratificerande folkomröst-
ning. Den kommer alltså efteråt - om man nu kan genomföra detta - och
inte i förväg som ett rådgivande instrument.
Den 1 november försökte man få igenom ett lagförslag om delning i parla-
mentet. Det kräver tre femtedels majoritet, men det föll. Man fick inte den
majoritet som man behövde för detta. Ändå träffades de båda partiledarna
och beslöt att tidtabellen skall fortsätta att gälla och att man skall dela landet
innan årets utgång. Jag är mycket nöjd med att vi i Sverige observerar det.
Det var därför jag ville ta upp den här frågan i dag.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 12 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Christer Lindblom har frågat mig om regeringen är beredd
att verka för stöd till småskaligt kunskapsutbyte och kontaktskapande verk-
samhet mellan Baltikum och Sverige. Detta skulle kunna ske genom att stat-
ligt stöd anvisades till lämplig instans på regional nivå.
Under de senaste åren har ett mångfaldigt kontaktutbyte skett mellan Bal-
tikum och Sverige. Engagemanget har varit stort på alla nivåer i samhället.
Mycket av detta sker på frivillig väg, men en målsättning för det statliga stö-
det till kunskapsöverföring har just varit att underlätta och främja småskaligt
kontaktutbyte. Detta har vi gjort genom att lämna medel till SIDA för stöd
genom folkrörelser och enskilda organisationer men även till BITS, som
bl.a. har ställt en medelsram till Kommunförbundets förfogande för att
främja vänortssamarbete och kontakter med Baltikum på kommunal nivå.
Härigenom ges förutsättningar att på en decentraliserad nivå bidra med me-
del för kontaktskapande och utbyte.
Jag kan också nämna att SIDA nyligen har slutit ett avtal med Sjukvårdens
Östeuropakommitté. Kommittén har bildats i syfte att möjliggöra en ökad
kunskapsöverföring - i första hand till de baltiska staterna - inom hälso- och
sjukvård.
Därutöver är Svenska institutet aktivt engagerat i kultur- och erfarenhets-
utbytet med Baltikum. Det finns ett flertal stipendier, t.ex. forskar- och gäst-
stipendier. På kulturområdet finns ett betydande utbyte av experter, bl.a.
inom musik- och museivärlden.
Mitt svar är alltså att det av frågeställaren efterlysta stödet i stor utsträck-
ning redan finns i dag, och regeringen har som mål att ytterligare utveckla
dessa samarbetsformer.
Bl.a. kan jag nämna att regeringen för närvarande överväger att anvisa
medel för kunskapsöverföring på regional nivå t.ex. genom länsstyrelserna.
Anf. 13 CHRISTER LINDBLOM (fp):
‘Herr talman! Fru utrikesminister! Jag tackar för svaret, framför allt för
den mycket positiva grundtonen i det.
Bakgrunden till min fråga är att jag utifrån mitt län, Kalmar län, har väl-
digt omfattande erfarenhet av utbyten med de baltiska länderna. Vi har av
tradition, bl.a. på grund av det geografiska läget, fått ett omfattande utbyte.
Vi har under den här hösten bildat en länskommitté för att samordna,
stötta och förmedla både medel till kunskapsutbyte och erfarenheter från
olika projekt. I kommittén sitter representanter för bl.a. landsting, kom-
munförbund, handelskammare och företag samt riksdagsledamöter.
Vår förhoppning med denna kommitté är naturligtvis att vi skall kunna
disponera medel från biståndsbudgeten. Med en ganska ringa del av bi-
ståndsbudgeten skulle man ändå kunna få ganska hög kostnadseffektivitet
genom att det i väldigt stor utsträckning är fråga om ett utbyte människa till
människa. Vår avsikt är också att inventera förekomsten av olika projekt i
länet, för att på så sätt kunna tipsa de olika initiativtagarna om att det finns
andra som jobbar med samma sak.
Problemet är att det nu i allt större utsträckning dyker upp bekymmer med
att klara trafiken över Östersjön. Det är mycket svårt att få loss pengar på
den baltiska sidan för ganska enkla kunskapsutbyten, exempelvis för att åka
dit och studera skola och förvaltning.
Jag har ett exempel som jag tycker litet grand belyser skillnaden i valuta.
Kalmar har i Litauen en vänort som heter Panevezys. Presidiet där planerar
att åka till Kalmar. Om man sätter flygresan för dem i relation till deras bud-
get skulle det motsvara en kostnad på ungefär två miljoner för Kalmars del.
Följaktligen blir sådana här utbyten naturligtvis väldigt svåra att utföra.
Anf. 14 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Visst är det som Christer Lindblom säger. Jag tror att det vi
måste satsa på är en blandning av frivilliga insatser, de statliga pengar som
finns till förfogande och vad kommuner och landsting kan tänkas ställa upp
med för detta kontaktutbyte. Därför har vi just ställt en kostnadsram till
Kommunförbundets förfogande, och vi diskuterar nu, i samarbete med Ci-
vildepartementet, möjligheten att också länsstyrelserna kunde förfoga över
någon form av anslag.
Som vi alla vet är det i dag, på alla håll och kanter, en mycket tuff kapplöp-
ning om de statliga anslagen. Vi måste därför försöka se till att medlen hela
tiden används på allra bästa sätt. Jag tycker emellertid att det som Christer
Lindblom har tagit upp är en angelägen sak. Det är en verksamhet där det
både är fråga om frivillighet och där det finns en möjlighet till statligt stöd.
Anf. 15 CHRISTER LINDBLOM (fp):
Herr talman! Jag tror att vi är överens om angelägenheten i detta projekt.
Problemet är kanske att det i dag finns en väldig mängd projektmedel som
så att säga redan är bundet och intecknat, medan det finns väldigt litet av
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
vad man skulle kunna kalla ad hoc-medel, dvs. medel som kan användas när
det plötsligt uppstår behov av ett utbyte. Att i en sådan situation söka bidrag
för t.ex. en resa hos våra biståndsorganisationer, det låter sig inte göras, ef-
tersom byråkratin blir för omfattande.
Det är i det sammanhanget som jag tror att det regionala stödet kan fun-
gera bra. Om det finns en möjlighet att styra pengar till exempelvis länssty-
relserna eller till en kommitté som vår, där också länsstyrelsen är engagerad,
tror jag att det skulle kunna innebära att utbytet av dessa pengar ökar. Det
skulle då också ge en mycket större effektivitet i samarbetet med Baltikum.
Tack så mycket!
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 16 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Hans Göran Franck har frågat på vilket sätt regeringen avser
att motverka snedrekryteringen till högskolan så att befintlig begåvningsre-
serv tillvaratas.
Just nu genomförs, på uppdrag av regeringen, en offentlig utredning, vars
syfte är att analysera hur de sociala skillnaderna inverkar på rekryteringen
till högre utbildning.
Resultatet från dessa analyser förväntas bli klara först nästa år, och det
kan då finnas anledning att återkomma närmare till snedrekryteringsfrå-
gorna. Jag vill emellertid redan nu redovisa några fakta i frågan.
Jämfört med många andra jämförbara industriländer har Sverige haft en
markant minskning av den sociala snedrekryteringen till högre utbildning
under efterkrigstiden. Denna utjämningsutveckling upphörde emellertid un-
der 1980-talet.
För att en allt större andel av de studieintresserade ungdomarna från hem
utan studietradition skall välja att läsa vidare, krävs bl.a. att utbildningsvill-
koren för dessa ungdomar ändras jämfört med 1980-talet.
Ett villkor, herr talman, är att en akademisk utbildning uppfattas som en
bra investering för den enskilde med hänsyn till framtida inkomster och stu-
dieskulder. Under 1970- och 1980-talen har vi haft en kraftig inkomstutjäm-
ning mellan olika utbildningsgrupper på arbetsmarknaden. Detta i kombina-
tion med höga och långvariga studieskulder har rimligen haft en återhållande
inverkan på ungdomars intresse för högre studier.
Ett annat villkor är att det finns tillräckligt med utbildningsplatser för att
ta emot nya studerandegrupper. Under 1970- och 1980-talen hölls antag-
ningssiffrorna på en i stort sett konstant nivå. Det är knappast förvånande
att den sociala snedrekryteringen inte förbättrades under denna period.
Regeringens utbildningspolitik innebär att förutsättningarna för fler ung-
domar att läsa vidare på universitet och högskolor förbättras. En kraftig ut-
ökning har skett av antalet utbildningsplatser.
Ett tredje villkor är att det för studieintresserade elever finns övergångs-
och kompletteringsmöjligheter, så att de som upplever att deras tidigare stu-
dieval var felaktigt kan rätta till detta.
Dessa exempel på åtgärder leder till att villkoren förbättras för den som
väljer att läsa vidare. Vi kan därmed enligt min mening räkna med att fler
elever från hem utan studietraditioner upptäcker fördelarna med att skaffa
sig en högre utbildning under 1990-talet.
Anf. 17 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret.
Den utredning som utbildningsministern talar om kom till några år efter
det att jag och ett antal andra riksdagsledamöter väckte en motion i vilken
vi just bad om en utredning av det här slaget. Jag har nu här framför mig
direktiven till utredningen, dvs. Utredningen om den sociala snedrekryte-
ringen till högre studier. Hur ser utbildningsministern på direktiven till den
här utredningen? I direktiven läggs ju betydligt större vikt vid sociala fakto-
rer som hinder för att man skall kunna komma åt snedrekryteringen.
Utbildningsministern nämner också betydelsen av studietraditioner och
de psykologiska faktorerna, men i utbildningsministerns olika villkor för att
en förbättring skall kunna ske tonas dessa faktorer ändå ner. Det som där
framträder mest är vissa ekonomiska faktorer, som jag inte nu behöver upp-
repa.
Jag tycker att utbildningsministern kanske överdriver betydelsen av de in-
komstförändringar som har skett. Även om det har skett vissa förbättringar
på detta område efter andra världskriget, har det ju trots allt sedan jag stude-
rade vid universitetet inte skett några stora förändringar. Det är framför allt
på gymnasienivå som förändringar har kommit till.
Anf. 18 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Det är korrekt att den utredning jag hänvisade till har en del
tid på nacken. Jag valde när jag tillträdde som utbildningsminister att inte
ändra i direktiven, även om jag möjligen hade formulerat enskildheter i di-
rektiven annorlunda om jag själv hade skrivit dem. Jag sade mig i stället: Låt
utredningen fullfölja sitt arbete. Den kan säkerligen komma med intressanta
iakttagelser.
Vad jag i mitt svar till Hans Göran Franck har velat göra är att komplettera
den ansats - Hans Göran Franck har läst svaret riktigt - som utredningen har
med ett antal andra hypotetiska påpekanden om var orsaken till bekymren
kan ligga.
Jag är för min del, herr talman, personligen alldeles övertygad om att den
dåliga avkastningen från högre utbildning är ett avgörande skäl till att ung-
domar från icke studiemotiverade hem inte väljer att gå vidare, med den
skuldsättning det samtidigt innebär. Där det redan från början finns ett hin-
der i intresse eller social tradition innebär det naturligtvis ett ytterligare hin-
der om det inte kan visas att utbildningen faktiskt ger avkastning för den
enskilde i form av en högre levnadsstandard.
Låt mig därtill lägga, att det är en händelse som ser ut som en tanke att den
sociala snedrekryteringen faktiskt blev bättre under den tid då högskolan var
hyggligt fri. Under den tid då man, bl.a. för att skynda på utvecklingen mot
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
10
en jämnare social rekrytering, totalreglerade hela den högre utbildningen,
herr talman, då bröts däremot trenden, då gick det åt fel håll.
Jag skulle därför, som en komplettering till mitt tidigare redovisade svar,
vilja understryka inkomstförändringarnas betydelse. Jag vill emellertid
också gärna tillägga, att jag tror att den frigörelse av universitet och högsko-
lor som vi nu står inför kommer att ge ett väsentligt bidrag till att rätta till
den eländiga tingens ordning som vi faktiskt för närvarande lever med.
Anf. 19 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag vill inte alls bortse från den betydelse som lönesättningen
inom den akademiska världen har. Men vi vet ju ändå att skuldsättning inte
bara är en ekonomisk fråga, utan det är också i hög grad en psykologisk
fråga. Det finns inom socialgrupp 3, och delvis också inom socialgrupp 2, ett
starkt motstånd emot skuldsättning.
Det är därför jag menar att man måste ägna mer tankar åt hur man skall
kunna förändra studiemedelssystemet på ett sådant sätt att det stimulerar.
Det räcker inte med att bara tala om att de studerande kanske i framtiden
kommer att få ett mer välavlönat arbete. Ett faktum är ju att det som hindrar
i dag i stor utsträckning är arbetslösheten på den här marknaden.
Anf. 20 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! I det senare hänseendet har vi självfallet inte olikartade upp-
fattningar. Det finns, herr talman, naturligtvis ett givet samband mellan den
avkastning som högre utbildningar av hygglig varaktighet ger och studieme-
delssystemet. Ju sämre avkastningen i ekonomiska termer, i form av högre
lön på högre utbildning, är, desto större blir kraven på studiemedelssystemet
att kompensera vad senare högre löner inte förmår åstadkomma.
Jag delar Hans Göran Francks uppfattning att vi inte kommer att hinna nå
fram med den enligt min mening önskvärda omläggningen av lönestrukturen
tillräckligt fort. Därför har jag också tillsatt en utredare som faktiskt, fri från
direktiv, har order om att tänka fritt på hur ett nytt studiemedelssystem
borde se ut. Han kommer att redovisa sin första rapport strax före jul, och
på basis av denna rapport kommer regeringen att avgöra hur den fortsatta
beredningen av studiemedelssystemets omformning skall se ut.
Jag är personligen övertygad om, herr talman, att det nuvarande studie-
medelssystemet inte går att bibehålla.
Anf. 21 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Vi talade nyss om den av statsrådet Göransson tillsatta ut-
redningen. Jag hoppas verkligen att utbildningsministern ser till att utred-
ningen blir färdig till februari, vilket är tidsfristen för den.
Jag vill dessutom fästa utbildningsministerns uppmärksamhet på en annan
undersökning, nämligen den som är gjord av Verket för högskoleservice. I
den utredningen talas det om effekterna av förändrade regler vid provurva-
let. Det rör sig i det sammanhanget om vuxenutbildade. Utredningen kon-
staterar i sin slutsats att vissa förändringar i reglerna endast hade marginell
effekt.
Har utbildningsministern studerat den här rapporten, och vilka slutsatser
drar utbildningsministern i så fall av detta? Är några åtgärder att vänta? Här
är vi verkligen inne på betydelsen av att komma åt de psykologiska fakto-
rerna och studietraditionen för att kunna minska den sociala snedrekryte-
ringen.
Anf. 22 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Jag törs inte utesluta att det är korrekt att olikartade grunder
för urval till högre utbildning kan spela roll för den sociala snedrekryteringen
eller för möjligheterna att avhjälpa den.
Som Hans Göran Franck emellertid säkert vet behandlar riksdagen just
nu ett förslag enligt vilket det enligt regeringens mening kommer att vara
upp till varje universitet och högskola att i framtiden, inom ramen för ett
antal uppräknade urvalsgrunder, själva avgöra hur man bäst kan tillgodose
de krav som resp, utbildning ställer. Jag utgår, herr talman, från att varje
högskola i valet av urvalsprocesser noga kommer att ge akt på att dessa också
skall främja en rimligare social rekrytering liksom, herr talman, en rekryte-
ring med en rimligare fördelning mellan könen.
Anf. 23 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Avslutningsvis vill jag ta upp ytterligare en fråga, eftersom
utbildningsministern har talat om förändringar i studiemedelssystemet. Jag
tror inte att det finns förutsättningar för att införa studielön i dag. Det studie-
medelssystem vi har i dag är byråkratiskt och delvis onödigt kostsamt. Hur
ser utbildningsministern i princip på frågan om att man skulle kunna införa
något som liknar studielön?
Anf. 24 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Jag skall inte gå händelserna i förväg när det gäller den ut-
redning som jag mycket distinkt gjorde villkorslös. Om man sätter upp vill-
kor är det ingen större mening med att be om en utredning.
Personligen kan jag gärna medge att idén med lön för studier känns svår
att förena med föreställningen att studier faktiskt är en investering i den egna
framtiden.
Anf. 25 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Låt mig bara säga att jag tycker att utbildningsministern gör
en överbetoning av sådana här investeringsaspekter som kommer från nä-
ringslivet. På många andra områden kan den som studerar få ersättning som
kan liknas vid lön. Jag tycker att det är mycket viktigt att vi får ett system
som gör studier attraktiva och där de inte bara ses som en möjlighet till inve-
steringar för framtiden.
Anf. 26 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Jag frestar nu på talmannens tålamod. När jag talar om inve-
steringar i den egna framtiden, talar jag faktiskt inte så mycket om ekonomi
som Hans Göran Franck tror. Jag talar i stället om drivkrafter. Man skall
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
11
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
12
lägga ned det bästa man har på den utbildning man föresätter sig att skaffa.
Jag tror att ett studielönesystem är svårt att förena med sådana drivkrafter.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 27 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Lennart Fridén har frågat mig om när jag kan lämna ett för-
slag om upphävande av kårobligatoriet.
Jag anförde i budgetpropositionen för budgetåret 1992/93 att frågan om
de närmare formerna för hur en avveckling av det generella kravet på att
studenten skall tillhöra studerandesammanslutning-som kårobligatoriet of-
ficiellt benämns - kan ske, skulle bli föremål för ytterligare beredning inom
regeringskansliet innan proposition framläggs. Arbetet med detta pågår
fortfarande. Den särskilda sakkunnige, som har uppdraget att analysera hur
en avveckling av kårobligatoriet kan ske, beräknas avlämna sina bedöm-
ningar under december månad. Jag ämnar återkomma med ett förslag till
avskaffande av det s.k. kårobligatoriet i den proposition om grundläggande
högskoleutbildning som framläggs i februari nästa år.
Anf. 28 LENNART FRIDÉN (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret. Det var kort, klart
och konkret. När jag för ungefär ett kvarts sekel sedan själv var studentpoli-
tiker brottades vi hårt med den här frågan. Man hade tidigare brottats med
frågan under ett par studentgenerationer, och den syntes nästan vara evig.
Nu ser vi kanske - jag säger kanske eftersom det kan hända så mycket -
slutpunkten. Låt mig bara hoppas att studenterna i december månad kom-
mer att uppfatta utbildningsministern lika positivt som den luvbeklädde gi-
varen som dyker upp på kvällen den 24 december.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 29 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Lennart Fridén har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd
att vidtaga för att bereda möjlighet att uppbära studiemedel som står i pro-
portion till studieinsatsen.
Enligt studeistödslagen (1973:349) kan studiemedel utgå såväl vid heltids-
studier som vid deltidsstudier. Till deltidsstuderande utgår dock studiemedel
endast om den studerande bedriver studierna på minst halvtid. Vid halvtids-
studier utgår studiemedel med hälften av det belopp som skulle ha utgått vid
heltidsstudier. Med heltidsstudier avses för de allra flesta utbildningar inom
högskolan att den studerande följer gällande studieplan, dvs. läser 20 poäng
per termin. Motsvarande för halvtidsstudier är 10 poäng per termin.
Fortsatta studiemedel skall enligt studiestödslagen endast utgå om det
med hänsyn till de resultat som en studerande har uppnått är sannolikt att
han kommer att slutföra studierna inom normal tid. Vid denna bedömning
skall hänsyn också tas till förhållanden av personlig natur som kan antas ha
inverkat på studieresultaten. Centrala studiestödsnämnden (CSN) har utfär-
dat närmare föreskrifter för en sådan meritprövning. Enligt föreskrifterna
skall därvid hänsyn tas till om en studerande försenats i studierna på grund
av bl.a. fysiskt handikapp.
Det nuvarande systemet med studiemedel för heltid eller deltid har tilläm-
pats under en mycket lång tid. Jag finner det vara tveksamt - inte minst av
rent praktiska administrativa skäl - att tillskapa en ny ordning där stude-
rande i förväg fritt får välja den studietakt mot vilken meritprövning för fort-
satta studiemedel sedan skulle ske. Det finns även en risk att organisationen
av studierna vid högskolan skulle påverkas negativt av en sådan ändring.
Jag vill slutligen nämna att det nuvarande studiemedelssystemet är före-
mål för översyn inom Utbildningsdepartementet. En rapport beräknas bli
offentliggjord före mitten av december.
Anf. 30 LENNART FRIDÉN (m):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min fråga. Även när det
gäller denna fråga kommer det tydligen att hända positiva saker i december.
Jag skall dock inte upprepa vad jag sade tidigare.
Jag är dock litet fundersam, eftersom det har påpekats för mig att det inte
är så lätt att få CSN att ta sådan hänsyn. I min fråga tog jag personer med
dyslexi som exempel. De är tvungna att välja en långsammare studietakt.
Det har ibland hävdats bl.a. från CSN att personer med sådana problem är
berättigade till så pass mycket hjälp att man inte tar den hänsyn som behövs.
Den som läser kurser och uppnår 18 eller 19 poäng av de totalt 20 poäng
som en termin omfattar skulle bara få 50 %, dvs. samma summa som de som
bara läser 10 poäng under en termin får. Det har upplevts som orättvist. Det
kan inte röra sig om särskilt många människor. Jag har förståelse för det som
sägs i svaret, att man inte fritt får välja den studietakt mot vilken meritpröv-
ning för fortsatta studiemedel skulle kunna ske. Men för dem som inte väljer
utan tvingas in i denna situation, måste man på något sätt skapa rättvisa.
Statsrådet och jag - som tillhör ett parti som brukar vända sig emot schablo-
niseringar och generella regler - borde kunna vara överens om att det när det
gäller sådana här bestämmelser är viktigt att man verkligen tar den hänsyn i
individuella fall som de studerande har rätt till.
Anf. 31 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Jag kan inte bedöma om studiemedelsinstanserna tar den
hänsyn som Lennart Fridén vill att de skall ta. Jag anser emellertid att un-
dantagsregeln är till för att tillgodose den typ av hänsyn som Lennart Fridén
med all rätt talar för. Jag skall gärna försäkra Lennart Fridén att jag personli-
gen skall förvissa mig om att denna regel som studiemedelsförordningen in-
nefattar utnyttjas på det sätt som lagstiftaren har avsett.
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
13
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
14
Anf. 32 LENNART FRIDÉN (m):
Herr talman! Jag ber än en gång att få tacka statsrådet. Jag ser med stort
intresse fram emot resultatet av den utredning som skall läggas fram i decem-
ber. Det är av oerhört stor vikt - vilket har påpekats tidigare i diskussionen
här i kammaren i dag - att vi ser över studiestödssystemet. Som det nu har
utvecklats och är i dag är det inte bra.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 33 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Lena Hjelm-Wallén har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar
vidta för att den parallella lärarutbildningen inte skall leda till att ett stort
antal ett-ämneslärare utbildas för grundskolan.
Fördjupade ämneskunskaper och alternativa vägar för studenterna att nå
läraryrket var huvudmotiven för att införa den parallella lärarutbildningen.
Jag vill nu liksom i lärarpropositionen framhålla att jag anser det vara en
fördel om skolan tillförs lärare med olika bakgrunder och lärare med olika
ämneskombinationer - breda eller smala med större djup i resp. ämne.
Kraven har ställts så att det skall bli möjligt att bli lärare även om man har
ämneskunskaper bara för ett skolämne. S.k. ett-ämneslärare torde emeller-
tid inte bli vanliga. I första hand torde de i stället bli aktuella för skolans
högre stadier, vilket jag framhöll redan i lärarpropositionen. Lena Hjelm-
Wallén oroar sig nu för att ett-ämneslärarna skall bli för många i grundsko-
lan. Det gör inte jag.
Sammanlagt tillfördes för årskurserna 4-9 grundskollärarutbildningen
1 512 platser, varav den parallella lärarutbildningen 540. Ett mindre antal av
platserna har besatts med studenter med kompetens i ett undervisnings-
ämne. Antalet ett-ämneslärare som kommer ut ur 4-9-utbildningen med ett
undervisningsämne kommer således att bli marginellt. Jag ser inte detta så-
som någon katastrof relativt grundskolans 90 000 lärare.
Vad gäller antagning och utbildning av lärare i framtiden har jag förtro-
ende för våra universitets och högskolors kompetens. Jag är övertygad om
att de inom ramen för tilldelade resurser för grundskollärarutbildning och
med hänsyn till olika intressen - studenternas valfrihet och skolans behov -
skall kunna avgöra hur många lärarstudenter av det ena eller det andra slaget
som skall antas. Hade jag inte haft det förtroendet, hade jag inte kunnat stå
bakom den proposition om ökad frihet i den hpgre utbildningen som för när-
varande är föremål för riksdagens behandling.
Lena Hjelm-Wallén har vidare uttryckt bekymmer för tomma platser i den
nya lärarutbildningen. Rekryteringsproblem är inte ovanliga när nya utbild-
ningar introduceras och informationstiden är kort. Jag vill bara påminna om
att åtskilliga platser gapade tomma när fru Hjelm-Walléns lärarutbildning
introducerades för några år sedan. Jag vill också notera att universitet och
högskolor med positiv inställning till den nya utbildningen har lyckats bra
med rekryteringen.
Anf. 34 LENA HJELM-WALLÉN (s):
Herr talman! Man kan inte säga att den nya Unckelska lärarutbildningen
har fått en flygande start. Över 400 platser är tomma av de 540, och en tred-
jedel av platserna är besatta med studenter som är behöriga i bara ett enda
ämne. Jag är något förvånad över att vi har en utbildningsminister, som
tycker att det är bra att man på högskolan har lärare som undervisar i bara
ett ämne. Det ger en så begränsad behörighet att det närmast är att lura de
studerande in i ett yrke, där de sedan inte kan få arbete på just de meriterna.
Jag är förvånad över att utbildningsministern inte alls tycks vara bekymrad
över att så många tomma platser står och gapar i en situation där det finns
ungdomar som vill bli lärare men som söker till den reguljära lärarutbild-
ningen. Det är tydligen positivt att vi skall ha lärare med så begränsad behö-
righet som bara ett enda ämne.
Anf. 35 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Det märks att Lena Hjelm-Wallén och jag tillhör olika par-
tier. Då ser man frågorna från två olika håll. Jag frågar mig inte vad som är
bra för skolan i den mening som Lena Hjelm-Wallén företräder. Jag frågar
mig: Har jag skäl att förbjuda en lärare med endast ett ämne att tjänstgöra
och verka i skolan? Då blir min slutsats att det i Sveriges riksdag är svårt att
i detalj avgöra vad en enskild lärare förmår att göra. Det stämmer mig till
eftertanke och ödmjukhet inför möjligheten att olika lärarkompetenser kan
spela en betydelsefull roll i skolarbetet.
Egentligen leder denna diskussion till själva kärnan: tilltron till enskilda
människors möjligheter och ytterst våra universitets och högskolors förmåga
att utbilda väl. Den ståndpunkt som Lena Hjelm-Wallén intar, nämligen att
vi i Sveriges riksdag i detalj skall reglera innehållet i varje lärares behörighet,
är oförenlig med hela idén om friare universitet och högskolor. Då är vi till-
baka igen i det gamla träsket av linjer. Det trodde jag att inte ens Lena
Hjelm-Wallén ville ha.
Anf. 36 LENA HJELM-WALLÉN (s):
Herr talman! Nu försöker Per Unckel lägga ut ett sidospår, som inte har
ett dugg med detta att göra. Hade han i den ödmjuka anda som han nu talar
om frågat lärarutbildningsföreträdarna på universitet och högskolor om de
hade planer på att starta någon sådan här typ av utbildning, hade han fått
ett samfällt nej. Detta är ett påhitt från utbildningsdepartementet och Per
Unckel.
Utbildningsledaren vid Göteborgs universitet, Per Olof Bentley, skriver i
Lärartidningen, nr 28:
Vi har regelbundna kontakter med samtliga skolchefer i Västsverige sex
gånger per år. Vi har diskuterat den s.k. Unckelmodellen. Reaktionerna är
alldeles entydiga. De här lärarna kommer vi aldrig att anställa.
Per Olof Bentley säger också att man kommer att göra om denna utbild-
ning till någonting annat, när man får frihet att göra det.
Anf. 37 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Om Lena Hjelm-Wallén i stället hade frågat lärarkandida-
terna om deras intresse, är det möjligt att svaret hade blivit annorlunda. Det
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
15
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
är hela idén med den nya universitets- och högskoleorganisation som vi nu är
på väg att fatta beslut om här i riksdagen. Vi frågar studenterna och öppnar
möjligheter för de utbildningar som studenterna vill ha. Jag vet, Lena
Hjelm-Wallén, att många lärarutbildade är trilskna på denna typ av utbild-
ning.
För några dagar sedan fick jag ett brev mig tillsänt på utbildningsdeparte-
mentet från dem som går denna utbildning i Stockholm. De skriver: Tyvärr
har vi funnit att vår utbildning inte är förankrad på alla håll inom HLS, dvs.
Lärarhögskolan i Stockholm, och att den i vissa fall motarbetas.
Eleverna bifogar ett brev till mig som lyder:
Hej igen! Här kommer ett schema som gäller fram till praktiken i första
hand. Jag skickar med ett utdrag ur senaste numret av tidningen Skolvärlden
bara för att visa att det inte bara är jag och Lasse här på humanistisk-sam-
hällsvetenskapliga institutionen som är tveksamma. Vi vill bara informera så
objektivt som möjligt. Ta kontakt med mig snarast och meddela om ni kvar-
står i utbildningen eller inte. Passa på att ställa frågor om oklarheter. Med
vänliga hälsningar. Göran Swanelid, metodiklektor för området.
Det är inte den attityden vi skall ha på våra högskolor utan en attityd som
uppmuntrar eleverna att gå vidare på de utbildningar som de har valt.
Anf. 38 LENA HJELM-WALLÉN (s):
Herr talman! Om Per Unckel hade lyssnat på de studerande, hade han fått
veta att de i stora mängder har sökt den reguljära lärarutbildningen. Där har
Per Unckel begränsat tillträdet så att många får avvisas. Men i den Unc-
kelska modellen finns ett överskott på platser som inte får användas. Är det
verkligen att lyssna på eleverna?
Anf. 39 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Den grundläggande frågan är: Skall vi tillåta lärare att bli
lärare på mer än ett sätt eller skall vi det inte? Min utgångspunkt är att vi
skall tillåta lärare att bli lärare på många sätt. Vår skola och vår undervisning
berikas genom att olika infallsvinklar medverkar i undervisningen.
Lena Hjelm-Wallén säger nej. Mot de elever som vill bli lärare på detta
sätt skall det hållas upp en kall hand. Jag skall gärna ge Lena Hjelm-Wallén
rätt i att jag inte hade en kristallkula och kunde i minsta detalj avgöra hur
många som skulle söka den ena eller andra utbildningen. Just av detta skäl
kommer regeringen inför nästa budgetår i enlighet med det förslag som nu
har förelagts riksdagen att ge högskolorna möjlighet att själva avgöra balan-
sen mellan olika utbildningsinriktningar. Men det skall utbildas enligt flera
modeller än en. Detta är den avgörande frågan som bl.a. denna debatt hand-
lar om.
Anf. 40 LENA HJELM-WALLÉN (s):
Herr talman! Självklart skall vi utbilda på många olika sätt. Man måste
vara mycket flexibel i lärarutbildningen. Det är man också på lärarutbild-
ningsanstalterna. Lyssna på dem! Det är ett väldigt gott råd, Per Unckel. Får
undervisningen väl ligga i deras händer, är jag säker på att det kommer att
16
gå bra. Då kommer de allra flesta att göra om den Unckelska modellen till
en mer normal utbildning.
Jag tror att det förslag som nu har blivit verklighet var nyttigt så till vida
att Per Unckel har fått se att den lärarutbildning som han har bekrigat under
alla år sedan 1985 har en väldigt stor uppbackning av studerande och lärarut-
bildare ute på skolorna.
Anf. 41 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Jag tror att Lena Hjelm-Wallén skall vara litet återhållsam
när hon gör sina bedömningar. Det gäller inte minst om hon ser tillbaka på
hur många som sökte till den av henne i dag så hyllade utbildningen vid mot-
svarande tidpunkt efter introduktionen, och jämför med hur många som i
dag söker till den utbildning som jag införde och som Lena Hjelm-Wallén så
hårt kritiserar.
När jag ser till forskningens och den högre utbildningens villkor är min
utgångspunkt att jag inte lämnar studenter som vill ha en alternativ utbild-
ning i sticket. Jag frågar inte bara lärarutbildare, utan jag ger många möjlig-
het att medverka. Jag vet att skolan behöver många olika kompetenser.
Herr talman! Fru Hjelm-Wallén och jag har här olika uppfattningar. Det
är inte en tillfällighet att hon är socialdemokrat och jag är moderat.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 42 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Maud Ekendahl har frågat mig vilka ändringar i studiestöds-
lagen jag är beredd att överväga så att elever vid Vårdgymnasiet i Hässle-
holm, som påbörjat sin undervisning den 28 september 1992 kan få fullt stu-
diebidrag för hela höstterminen 1992, trots att undervisningen under termi-
nen inte omfattar tre och en halv månad.
Enligt studiestödsförordningen (1973:418) 3 kap. 6 § utgår studiehjälp i
form av studiebidrag för hela kalenderhalvåret till en studerande som andra
kalenderhalvåret har bedrivit studiehjälpsberättigande studier under minst
tre och en halv månad.
Vad Maud Ekendahl tar upp i sin fråga är således om ifrågavarande elever
även skall få studiebidag för juli, augusti och september månad 1992 trots att
gällande bestämmelser inte medger detta.
Den nu aktuella kursen har tillkommit genom att regeringen har ställt sär-
skilda resurser till förfogande för att möta arbetslöshet bland ungdomar. Yt-
terligare sådana resurser för bl. a. gymnasieskolan förvåren 1993 har föresla-
gits av regeringen i prop. 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den
svenska ekonomin. Kurser som kan komma till stånd genom dessa åtgärder
kan och bör givetvis inte i alla lägen starta på samma tider som skolans regul-
jära kursutbud. Tvärtom är en mycket flexibel kursstart i många fall både
önskvärd och nödvändig. En senarelagd kursstart, såsom skett vid Vårdsko-
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
2 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 25
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
18
lan i Hässleholm, är således inte något unikt utan torde vara ganska vanligt
förekommande.
Att, utöver vad gällande bestämmelser medger, ge elever som påbörjar
sin undervisning sent under en termin studiebidrag för ett helt kalender-
halvår skulle därför leda till ökade statliga kostnader för studiehjälp, vilket
jag inte är beredd att medverka till.
Anf. 43 MAUD EKENDAHL (m):
Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret. Anled-
ningen till min fråga är att jag har besökt Vårdgymnasiet i Hässleholm. Man
tog där upp den här frågan, i och med att kursen hade startat senare. Jag
kontaktade då Studiemedelsnämnden, som bekräftade att det fanns elever
som inte var berättigade till studiemedel, eftersom studielängden inte omfat-
tade tre och en halv månad.
De elever det här är fråga om har inte valt att börja senare. Som statsrådet
säger är det arbetsmarknadsskäl som har gjort att kursen startar senare.
Detta är ungdomar som har slutat skolan och inte haft möjlighet att få ar-
bete. Kommunen och arbetsförmedlingen drog ut på det, för att se hur
många som fick arbete, och kursen startade något senare.
Herr talman! Självfallet är jag ledsen för det svar som jag har fått. Jag
trodde nämligen att det skulle kunna ordna sig på något sätt. Dessa elever
jämför sig naturligtvis med andra elever på skolan. De elever det här är fråga
om har en lika lång utbildningstid som andra elever. Undervisning äger rum
veckorna 44, 8, 15 och 25, då andra gymnasieelever inte går i skolan. Jag
tycker att man skall se till hela kurslängden, i stället för att bara se det statiskt
halvårsvis.
Anf. 44 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Jag skulle liksom Maud Ekendahl ha varit gladare om jag
hade kunnat säga att samhällsekonomin medger att en i och för sig rimlig
mänsklig hänsyn hade kunnat tas i detta hänseende. Jag beklagar att det inte
finns möjlighet att göra det. Situationen för landets ekonomi är nu sådan att
några avvikelser i detta hänseende inte kan göras.
Herr talman! Jag är lika angelägen att beklaga detta som Maud Ekendahl.
Anf. 45 MAUD EKENDAHL (m):
Herr talman! Jag vill då bara tacka statsrådet. Detta var ett försök från
min sida att föra fram ett aktuellt problem som förekommer på vissa skolor.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 46 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Isa Halvarsson har frågat mig vilka åtgärder regeringen har
vidtagit eller tänker vidta för att tillräckliga medel skall finnas vid den hög-
skola där en studerande handikappad avser att bedriva sina studier. Frågan
ställs med anledning av att UHÄ:s verksamhet har flyttats till det nya Verket
för högskoleservice.
I regleringsbrevet för budgetåret 1992/93 anges, liksom tidigare, att hög-
skolestyrelsen vid resp, högskola skall avsätta medel inom ramen för sina
totala anslag för handikappade studerande. Dessutom har Verket för hög-
skoleservice i uppgift att sammanställa och till regeringen redovisa vilka re-
surser som använts för handikappändamål.
Tidigare fick UHÄ föreskriva att resurser skulle avsättas för särskilda han-
dikappändamål i högskolorna. I praktiken innebar detta att UHÄ föreskrev
att varje universitet och högskola skulle bestrida kostnader för stödåtgärder
till gravt handikappade studerande vid enheten med upp till 0,15 % av de
sammanlagda anslagen för grundläggande utbildning och att högskoleenhe-
terna därutöver tillsammans skulle avsätta sammanlagt 7 miljoner kronor för
en kostnadsutjämning mellan universitet och högskolor.
Den reformering av högskolesystemet som just nu genomförs leder till
större frihet för universitet och högskolor att disponera sina anslag. Bestäm-
melsen i regleringsbrevet om att högskolestyrelserna skall avsätta medel för
handikappade studenter är en betoning av ansvaret för resp, universitet eller
högskola att de skall ställa medel till förfogande för att handikappade skall
kunna studera. Att så verkligen blir fallet kommer VHS sammanställning
och redovisning av handikappresurser att visa.
På samtliga universitet och högskolor finns det handikappansvariga som
för närvarande utarbetar ett gemensamt förslag till program för stödåtgärder
för handikappade studenter som föväntas antas av resp, högskolestyrelse.
Detta gemensamma förslag bygger på och ersätter UHÄ:s allmänna råd an-
gående jämkning av utbildningsinnehåll m.m. förvissa handikappade stude-
rande.
Den nya friheten för universiteten och högskolorna skall leda till att effek-
tivitetsvinster kan göras i samordningen av resurser och principer för handi-
kappade studenter. Jag har fullt förtroende för att ledningarna för universitet
och högskolor kommer att se till att situationen för handikappade studenter
förbättras.
Anf. 47 ISA HALVARSSON (fp):
Herr talman! Herr statsråd! Det är bra att utbildningsministern uttalar
fullt förtroende för att ledningarna för universitet och högskolor kommer att
se till att situationen för handikappade studenter förbättras. Det finns ändå
en oro för att frågan om högskolestudier för handikappade skall marginalise-
ras.
I högskoleutredningen, den s.k. Grundbulten, påpekas vikten av en god
studiemiljö i vilken studenterna tas väl om hand och ges bra introduktion,
god kvalitet på undervisningen och tillgång till professionellt stöd under stu-
dietiden. Detta gäller i hög grad handikappade högskoleelever. Det är vik-
tigt att den gruppen fortsätter studera. Jag förstår att statsrådet också menar
det.
Jag har tagit del av en skrivelse från Verket för högskoleservice, som har
givits ut till samtliga handikapphandläggare på universitet och högskolor.
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
19
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
20
Där hänvisar man till det regleringsbrev som statsrådet nämner och den sam-
manställning man har i uppdrag att lämna till regeringen.
Man säger så här:
”Verket för högskoleservice kommer därför först vid budgetårets slut att
gå ut med en skrivelse med vilken vi begär in de uppgifter departementet
önskar. I vilken form denna insamling av uppgifter skall ske kan vi tyvärr
inte informera om för tillfället men klart är att departementet önskar uppgift
om att viss avsättning skett och hur resurserna använts. Detaljeringsgraden
är dock ännu inte bestämd.”
Det låter så konstigt. Vad menas med ”att viss avsättning skett”?
Anf. 48 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Det betyder först och främst att verket inte gärna kan begära
att få in uppgifterna före budgetårets slut, om de skall vara av god kvalitet.
Det bygger på det enkla antagandet att man endast vid årets slut vet vad som
har inträffat.
Formuleringen ”uppgift om att viss avsättning skett” är helt enkelt en an-
knytning till de gamla reglerna, som stipulerade att en viss del av de anslag
som staten tilldelade varje högskola skulle avsättas för att hjälpa och stödja
handikappade studenter. Detta skall alltså inte utläsas som något elakartat
eller lömskt, utan det är tvärtom en ambition från VHS att verka i den anda
som vi båda så gärna vill att högskolorna skall verka i, nämligen att se till att
handikappade studenter har goda möjligheter att tillgodose sina studieambi-
tioner.
Får jag också, herr talman, tillägga att jag för min del tror att en ökad
tyngdpunkt på grundutbildningens kvalitet, om vilken det råder total enighet
i denna kammare, kommer att innebära en fokusering på goda studievillkor
för alla studenter, inte bara för dem som inte är handikappade.
Anf. 49 ISA HALVARSSON (fp):
Herr talman! Jag tackar så mycket för svaret, och jag hoppas verkligen att
det inte skall vara någon njugghet när det gäller de handikappade. Gymna-
sieskolorna ställer ofta upp mycket bra, och då förväntar sig de handikap-
pade att de skall kunna gå vidare med studierna.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 50 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Ingvar Johnsson har frågat mig om jag har för avsikt att till-
föra Högskolan i Trollhättan/Uddevalla ökade resurser för utbildning och
forskning mot bakgrund av den rådande situationen med ökande arbetslös-
het i Fyrstadsregionen.
Sedan läsåret 1991/92 har 14 000 nya utbildningsplatser tillförts grundut-
bildningen vid universitet och högskolor, varav 4 000 under innevarande
läsår. Utbyggnaden syftar till att öka den alltför låga andel av varje ungdoms-
generation som genomför högre utbildning. Insatserna är särskilt angelägna
mot bakgrund av den bristande utbyggnaden under 1980-talet.
Till följd av eftersläpande effekter bl.a. i fråga om lokaltillgång, men
framför allt när det gäller tillgång på lärare med god vetenskaplig kompe-
tens, kan inte en angelägen utbyggnad ske så snabbt som i och för sig vore
önskvärt. Om man alltför snabbt ökar antalet utbildningsplatser inom hög-
skoleutbildningen kommer utbildningens kvalitet att bli lidande. Jag är mot
denna bakgrund skeptisk till tillfälliga åtgärder. Åtgärder inom den högre
utbildningens område måste ses i ett längre tidsperspektiv.
Regeringen framlägger för övrigt inom kort ytterligare förslag om ökad
dimensionering. Jag får därför hänvisa Ingvar Johnsson till dessa.
Anf. 51 INGVAR JOHNSSON (s):
Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret, även om jag
tycker att det är ett ganska allmänt svar.
Jag ställde frågan mot bakgrund av det mycket hårda slag som har drabbat
Fyrstadsregionen och vad som i anledning av detta bör göras just på högsko-
lans område.
Högskoleutbildning och forskning som höjer kompetensen är livsavgö-
rande för regionens företag när konkurrensen hårdnar. Jag tror att högskole-
utbildning och forskning också krävs för att ett mera differentierat näringsliv
skall kunna byggas upp, som kan återskapa de förlorade jobben. För att man
skall kunna bygga upp nya företag krävs det förbättrade och delvis nya kun-
skaper i ämnen som teknik, ekonomi, språk och internationell marknadsfö-
ring. Om de jobb som försvinner inom massproduktionen skall ersättas med
jobb inom högteknologin krävs det mycket på forskningens område.
Fyrstadsregionen har en relativt låg andel högutbildade, och regionens
högskola är landets minsta. Det är inga bra förutsättningar i förnyelsearbe-
tet. Vår högskola behöver därför nu dels tidigarelägga planerade satsningar,
dels få resurser till nya behov som har uppstått. En minimimålsättning är att
vår högskola nu tillåts växa i kapp andra regioners högskolor.
Fyrstadsregionen behöver förvisso många slags satsningar, men jag anser
att en rejäl förstärkning av högskolan är en satsning som är strategiskt mest
viktig.
Jag skulle mot bakgrund av det ganska vaga svaret vilja fråga utbildnings-
ministern om han delar min bedömning i fråga om just högskolans strate-
giska roll för att stärka de befintliga företagen och bygga upp nya företag i
regionen.
Anf. 52 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Ingvar Johnsson och jag kan träta om åtskilligt, men inte om
att högre utbildning och kompetensutbyggnad är viktigt för att tillgodose
hela vårt lands behov av avancerad och kunnig arbetskraft. Om detta har det
utvecklats en betydande enighet i denna kammare. Detta, herr talman, är
en styrka för hela utvecklingen av vårt utbildningssystem.
Jag sade i svaret på Ingvar Johnssons fråga att förslag om ytterligare ut-
byggnad av högskolor och universitet inom kort kommer till riksdagen. För
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
21
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
22
att lätta något på täckelset över denna proposition, kan jag säga att jag har
valt att titta på de allra minsta och allra yngsta högskolorna, för att se vilka
förutsättningarna är för att där öka volymen så att utbildningsmiljön i varje
fall kommer ett stycke på vägen, om de inte kan komma i paritet med de
stora. Jag tror att Ingvar Johnsson kommer att finna att högskolan i Trollhät-
tan/Uddevalla tillhör dessa högskolor när denna proposition läggs på riksda-
gens bord.
Anf. 53 INGVAR JOHNSSON (s):
Herr talman! Det gläder mig att utbildningsministern inser betydelsen av
att satsa på vår högskola. Jag upplevde det inte så i augusti, när regeringen
beslutade att lägga ut 30 nya platser vid vår högskola och andra små högsko-
lor, samtidigt som man lade huvudinriktningen på de större skolorna. Jag
hoppas då att det förslag som kommer verkligen omfattar en rejäl satsning.
Jag tror ändå inte att det är en så stor satsning som den som skulle behövas
åren framöver och som jag hänvisar till när jag säger att olika delar av utbild-
ningen borde tidigareläggas. Det finns mycket att satsa på inom det området,
t.ex. en påbyggnad för de gymnasieingenjörer och gymnasieekonomer som
blir arbetslösa. Den stora grupp yrkesarbetare som blir arbetslösa borde
starkare aktualisera satsningen på en yrkesteknisk högskoleutbildning i re-
gionen.
Anf. 54 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Jag måste ändå gräla litet på Ingvar Johnsson i fråga om his-
torien, därför att historien har i detta fall en påtaglig betydelse för framtiden.
Under hela 80-talet grälade oppositionen på den dåvarande regeringen för
att den skulle öka antalet platser i den högre utbildningen. Vi grälade på
regeringen för att den inte tillräckligt såg om den högre utbildningens hus
genom att satsa på flera doktorander och därigenom lägga grunden för flera
kvalificerade lärare vid högskolorna. Men vi fick nej, ända tills för ett år se-
dan, då den dåvarande regeringen var på väg att bli nedröstad av hela oppo-
sitionen - då svängde man, under galgen.
Där ligger det historiska problemet, Ingvar Johnsson. Om försummel-
serna under 80-talet inte hade gjorts, hade vi redan i dag haft flera platser
vid högskolorna, utrustade med vetenskapligt kompetenta lärare. I dag sitter
vi där med skägget i brevlådan och tvingas ta skeden i vacker hand, och vi
kan dess värre inte erbjuda så många utbildningsplatser som vi egentligen
skulle vilja.
Anf. 55 INGVAR JOHNSSON (s):
Herr talman! Statsrådet försöker nu försvinna från diskussionen om sats-
ningar på högskolan i Fyrstadsregionen. Jag kan gärna diskutera historia,
t.ex. när Moderaterna var det enda parti här i riksdagen som röstade mot
inrättandet av denna skola. Jag kan också påminna Per Unckel om att vi soci-
aldemokrater under det föregående riksmötet vid fyra olika tillfällen före-
slog fler platser till de små högskolorna, bl.a. Trollhättan/Uddevalla, och
gjorde uttalanden om vikten av att satsa på de små högskolorna.
Hitintills har jag upplevt en ovilja från Per Unckel att satsa just på de små
högskolorna. Om han är beredd att ändra sig är det bra, men då hjälper det
inte att ändra sig bara li^tet grand. Det krävs en rejäl sinnesförändring.
Anf. 56 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Den regering som jag har glädjen att företräda har - trots
socialdemokratiska försummelser under 80-talet - på ett år snabbare ökat
dimensioneringen av den högre utbildningen än vad ni socialdemokrater
gjorde under 15 år. Således kan den regering som jag företräder knappast
anklagas för att vara njugg när det gäller dimensionering av högre utbild-
ning.
Likväl är det historiska problemet just det som jag nämnde, Ingvar Johns-
son, nämligen att om man inte i tid ser till att det finns doktorer som kan
vara lärare, hjälper det ju inte att snabbt yrka på flera platser, när det i alla
fall inte finns några lärare. I dag har bara ca 50 % av lärarna vid universiteten
disputerat. Ca 25 % av lärarna vid de mindre högskolorna har samma bak-
grund. Jag trodde att Ingvar Johnsson och jag var ense om att alla lärare vid
alla lärosäten skulle ha denna utbildningsbakgrund.
Anf. 57 INGVAR JOHNSSON (s):
Herr talman! Det är naturligtvis viktigt att det blir fler välutbildade lärare.
Men som jag har uppfattat det har Per Unckel just när det gäller att satsa på
de små högskolorna använt problemet som en förevändning för att inte göra
några satsningar.
Satsningen på högskolan Trollhättan-Uddevalla gäller ju inte bara de två
städerna. I ansvarsområdet ingår också Dalsland, där varje kommun under
veckan som gick blev av med en rad arbetstillfällen inom bilindustrin. Det
är därför nödvändigt att man får möjlighet att höja kompetensen, både i de
företag som blir kvar och hos de människor blir arbetslösa.
Anf. 58 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Jag medger ett ytterligare inlägg från vardera talare.
Anf. 59 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Nej, det är ingen förevändning som jag använder mig av för
att man inte skall bygga ut de små högskolorna i den takt som Ingvar Johns-
son vill. Det är blott och bart hänsyn till de studenter som skall utbilda sig
och dessutom måste skuldsätta sig ordentligt. Jag vill kunna se dessa studen-
ter i ögonen och säga att de får en vetenskapligt väl baserad utbildning.
Till sist, herr talman, bortsett från att den regering jag tillhör har byggt ut
den högre utbildningen fortare än någon annan regering, har vi dessutom
erbjudit fler arbetslösa meningsfull sysselsättning än någon annan regering i
mannaminne - Ingvar Johnssons och socialdemokraternas gamla regeringar
inberäknade.
Anf. 60 INGVAR JOHNSSON (s):
Herr talman! En satsning på vår högskola innebär att de som studerar där
kommer att få en god utbildning. En målsättning bör vara att man tilldelar
minst ytterligare 150 platser redan vid den tilldelning som nu görs.
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
23
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
24
Det vore rimligt att vår högskola fick möjlighet att växa i kapp andra re-
gioners högskolor. Det innebär ett behov av att under det kommande året
satsa på att genomföra en utbyggnad i storleksordningen 15 miljoner kronor.
Vår region är minst lika stor som andra regioner, och utbildningsbehovet är
också lika stort - eller större i den situation som nu råder.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 61 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Herr talman! Knut Wachtmeister har frågat justitieministern om hon avser
att föreslå skärpt sekretesslagstiftning till skydd för ritningar över bankvalv.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frå-
gan.
Offentlighetsprincipen innebär bl.a. att den som begär det har rätt att ta
del av allmänna handlingar hos statliga och kommunala myndigheter. Denna
princip har, som alla vet, stor betydelse. Offentlighetsprincipen måste dock
ha sina begränsningar. Enligt 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen får offent-
lighetsprincipen begränsas bl.a. om det är påkallat med hänsyn till intresset
att förebygga eller beivra brott. Denna sekretessgrund är således tillämplig
i fråga om en sådan sekretess som Knut Wachtmeister efterlyser.
Inom Justitiedepartementet bereds för närvarande ett ärende angående
sekretess för ritningar över banklokaler och därtill angränsande ytor. Det är
Svenska bankföreningen som i en framställning, vilken helt nyligen kom in
till departementet, har hemställt att sekretesslagen skall ändras så, att så-
dana ritningar skall kunna omfattas av sekretess. Frågan kommer att be-
handlas i en departementspromemoria som är under utarbetande. Avsikten
är att promemorian skall remissbehandlas under vintern och att en remiss
skall kunna överlämnas till lagrådet under våren 1993.
Anf. 62 KNUT WACHTMEISTER (m):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Sverige är fantastiskt och
alldeles klart ett paradis för presumtiva tjuvar, eller inbrottsarbetare som de
ibland kallas.
För en som funderar på att bryta sig in i ett bankvalv underlättas den
brottsliga verksamheten av att vederbörande under anonymitetsskydd och
med hjälp av offentlighetsprincipen kan kvittera ut bankvalvsritningar på
byggnadskontoren utan att ens behöva legitimera sig.
Statsrådet sade att man skall kunna vägra att lämna ut ritningar med hän-
visning till intresset att beivra eller förebygga brott. Enligt uppgift från Justi-
tiedepartementet är denna sekretessmöjlighet giltig endast om landets sä-
kerhet berörs. Det kan man kanske inte säga när det gäller bankvalven och
bankverksamhet.
Byggnadskontoren har tydligen inte tolkat lagen på samma sätt som stats-
rådet, eftersom ritningar lämnats ut i 10-15 fall utan att mottagaren har haft
något synbarligt legitimt motiv. Mina följdfrågor blir därför: Har lagens möj-
ligheter i dessa fall misstolkats av byggnadskontoren? Anser statsrådet att
man med stöd av sekretesslagen kan vägra att lämna ut ritningar, om inte
mottagaren kan göra det troligt att skälet till att få ut dem är helt legitimt?
Anf. 63 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Herr talman! Stadsbyggnadskontoret har gjort rätt. Man har visserligen
möjlighet enligt tryckfrihetsförordningen, som jag nyss hänvisade till, att
vägra lämna ut handlingar, men det förutsätter att detta införs också i sekre-
tesslagstiftningen, vilket alltså ännu inte är gjort. Detta är bakgrunden till
att vi inom Justitiedepartementet arbetar med en promemoria för att se hur
problemet skall åtgärdas.
Jag håller med Knut Wachtmeister om att det förefaller smått vansinnigt
att det på detta sätt skall gå att få ut bankvalvsritningar i kanske helt illegi-
timt syfte.
Vid utformningen av en sådan här bestämmelse uppkommer vissa besvär-
liga gränsdragningsproblem, som vi nu skall se närmare på, t.ex.: Vilka rit-
ningar är det som skall omfattas av sekretess? Är det bara ritningar över
själva bankvalvet, eller är det ritningar över hela banklokalen? Är det rit-
ningar som omfattar ytor som angränsar banklokalen? Är det ritningar över
lokaler som används för bankändamål nu, eller som tidigare har använts för
bankändamål? Vilka verksamheter skall omfattas av sekretess? Är det bara
banker, eller skall även växlingskontor och liknande verksamhet omfattas av
sekretess? Dessa frågor måste utredas, och det avser jag att vi skall göra-
inom ramen för departementspromemorian.
Anf. 64 KNUT WACHTMEISTER (m):
Herr talman! Jag tackar för det kompletterande svaret, som jag tycker är
ytterst värdefullt. Det är naturligtvis mycket glädjande att man nu inom de-
partementet håller på att framställa en promemoria, som jag hoppas skall
mynna ut i en säkrare lagstiftning och som också kommer att omfatta lokaler
intill bankvalv, eftersom det är dem som man måste bryta sig igenom för att
komma in i valven. Jag hoppas verkligen att det kommer en lagrådsremiss
till våren.
Under tiden vill jag uppmana de byggnadskontor som tvingas att lämna ut
ritningar, att de i sin tur underrättar den bank, det växlingskontor eller vad
det nu är fråga om som det har kommit en förfrågan om att deras ritningar
skall lämnas ut, så att man från bankens sida kan förebygga eventuella brott.
Jag hoppas att mitt budskap når ut till de byggnadskontor som härnäst står i
tur att få en förfrågan om att lämna ut ritningar.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 65 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Herr talman! Charlotte Cederschiöld har med hänvisning till en ändring i
föräldrabalken som trädde i kraft den 1 mars 1991 uppgivit att förvägran och
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
25
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
26
försvårande av umgängesrätten kan ha en utformning som får icke avsedda
konsekvenser. Mot bakgrund härav har hon frågat mig vilka åtgärder jag är
beredd att vidta för att ge möjlighet till en bättre helhetssyn i dessa frågor.
Reglerna i föräldrabalken är utformade så att domstolen skall utgå från
vad som är bäst för barnet när den beslutar om vem av föräldrarna som skall
ha vårdnaden om barnet. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet
skall rätten fästa avseende särskilt vid barnets behov av en nära och god kon-
takt med båda föräldrarna. Barnets vårdnadshavare har också ett ansvar för
att barnets behov av umgänge med en förälder som inte är vårdnadshavare
tillgodoses. Det är alltså barnets behov, inte föräldrarnas önskan om um-
gänge, som skall stå i centrum när man avgör om och i så fall i vilken omfatt-
ning som umgänge skall förekomma.
Redan gällande rätt innebär således att domstolen skall utgå från barnets
bästa när den avgör frågan om umgänge. Detta skall ske genom en bedöm-
ning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Vad som krävs är alltså
en helhetssyn på umgängesfrågan.
Det är naturligtvis så att barn inte skall behöva riskera att fara illa när de
umgås med den förälder som inte är vårdnadshavare. Som jag nyss var inne
på innebär redan gällande rätt att en sådan risk skall vägas in vid den helhets-
bedömning som domstolen skall göra när den avgör om umgänge skall före-
komma. För att göra det ännu tydligare har regeringen i en lagrådsremiss
föreslagit att en särskild bestämmelse skall föras in i föräldrabalken om att
domstolen, när den bedömer en umgängesfråga, skall beakta risken för att
barnet i samband med utövande av umgänge utsätts för övergrepp, olovligen
bortförs eller kvarhålls eller annars far illa. Det behöver inte vara klarlagt
att barnet kommer att fara illa för att det skall inverka på beslutet om um-
gänge. Det räcker med att det föreligger konkreta omständigheter som talar
för att det finns en risk för det. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 april
1993.
Anf. 66 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):
Herr talman! Fru statsråd! Jag tackar för svaret. Det kunde faktiskt inte
vara bättre. Jag tackar särskilt på barnens vägnar.
Lagen utgår från barnets bästa i det enskilda fallet. Domstolen har ansvar
för att bedömningen blir sådan, att barnet inte utsätts för övergrepp. Det
handlar om oerhört svåra avgöranden. Om beslutet blir felaktigt, är det inte
beslutsfattarna som drabbas utan barnet, som kanske riskerar att få livet för-
stört. Då kan man ju fundera över vem som är mest riskbenägen. Därför är
det bra med det förtydligande som statsrådet föreslår.
Praktexemplet var den 4-åriga flicka som slogs ihjäl av sin far för något år
sedan, direkt efter det att domstolen tvingat fram umgänge med fadern i strid
med moderns och barnets vilja.
Frågan är om det över huvud taget är riktigt med tvång och våld i umgäng-
esfrågor. Skall man tvinga ett barn till umgänge? Är det rimligt att försöka
grunda kärlek på våld? Borde inte den förälder som fått umgängesrätt, men
inte har barnets förtroende, först bygga upp detta förtroende när en annan
person är närvarande, innan barnet lämnas ensamt med vederbörande? Det
finns snarare risk för att våld och tvång till umgänge i stället kan leda till
att befästa negativa känslor. Lagstiftningen skall ge möjlighet att ta rimliga
psykologiska hänsyn. Frågan om umgängessabotage har uppenbarligen fått
en för central ställning vid bedömningen, som kan få konsekvenser som lag-
stiftaren inte avsåg.
Jag påpekade dessa risker för statsrådet Freivalds när lagen infördes, men
hon var mycket kallsinnig. Nu har vi fått en del negativa erfarenheter, och
jag är glad att statsrådet Laurén inser det och inför en lag som inte försvårar
för barnet vid skilsmässor utan tvärtom. Min tilltro till statsrådet har ytterli-
gare förstärkts efter detta frågesvar.
Anf. 67 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Herr talman! Jag skulle bara vilja tillägga några ord. Eftersom vi talar om
umgängessabotage, kan jag säga att bestämmelsen som avser att motverka
umgängessabotage på sina håll har kommit att uppfattas så, att vårdnadsha-
varen skulle vara skyldig till att medverka till umgänge även när det riskerar
att skada barnet. Så är alltså inte fallet. Det vill jag gärna i det här samman-
hanget starkt framhålla.
Även om det är viktigt för ett barn att ha nära och goda relationer med
båda föräldrarna, är det minst lika viktigt att barnet inte far illa, när det um-
gås med en förälder som inte har umgängesrätten. Barnets bästa får inte off-
ras för intresset av umgänge med den ena föräldern.
Anf. 68 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):
Herr talman! Jag delar helt statsrådets uppfattningar. Jag vet också att lag-
stiftningen ger utrymme för den tolkning som statsrådet här påvisar. Många
människor har uppfattat lagen på ett oerhört negativt sätt, som om man kan
använda umgängessabotage som ett skäl att ta vårdnaden ifrån den andra.
Det är bra om det sprids att lagstiftningen inte skall fungera på det sättet och
inte kommer att göra det i fortsättningen.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 69 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Aiwa Wennerlund har frågat mig vad jag har för avsikt att
göra åt det stora problemet med mobbning.
Frågeställaren tar upp ett svårt och mycket angeläget problem. Hur kom-
mer vi till rätta med den mobbning, som vi genom en rad undersökningar,
vet förekommer i skolan?
Skollagen är klar och entydig. I första kapitlet står bl.a.: ”Utbildningen
skall främja elevernas harmoniska utveckling till ansvarskännande männi-
skor och samhällsmedlemmar.” Vidare sägs i lagen att ”verksamheten i sko-
lan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska
värderingar. Var och en som verkar inom skolan skall främja aktning för
varje människas egenvärde---.”
I skolan skall varje elev behandlas med aktning och respekt och skall i sin
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
27
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
28
tur fostras till att bemöta andra på samma sätt. Alla som är verksamma i
skolan har ett ansvar för att skolmiljön skall kunna upplevas som trygg och
positiv för alla elever.
Vi arbetar just nu med en ny läroplan för grundskolan, gymnasieskolan
och komvux. I det betänkande från Läroplanskommittén, som nu är ute på
en bred remiss, finns det i enlighet med direktiven förslag om hur såväl ele-
vernas, som lärarnas och övrig skolpersonals ansvar för verksamheten i sko-
lan, bl.a. skolmiljön, skall tydliggöras. Jag tror att det är mycket viktigt att
klargöra ansvarsfrågor och också att ge mycket tydliga signaler om de krav
man måste kunna ställa på både elever och personal i skolan när det gäller
den sociala miljön. Mobbningstendenser och trakasserier av och mot elever
får aldrig tolereras i skolan. I beredningen av förslaget till ny läroplan kom-
mer jag att ägna särskild uppmärksamhet åt målen och riktlinjerna för att
skolan skall bli en i alla avseenden positiv miljö för lärande.
Skolverket har som en av sina uppgifter att utöva tillsyn över det offentliga
skolväsendet. I den uppgiften ligger bl.a. att bevaka den enskildes rätt. I den
mån fall av mobbning genom anmälan, i samband med utvärdering eller på
annat sätt, kommer till Skolverkets kännedom är verket således skyldigt att
ingripa och vidta de åtgärder som kan föranledas av det enskilda fallet. Skol-
verket har genom sin fältorganisation också ingripit i flera mobbningsfall och
bidragit till att fallen fått en ur alla inblandades synpunkt tillfredsställande
lösning. Skolverkets viktigaste insats måste dock vara att sprida kännedom
om problemen, hur man upptäcker mindre uppenbara former av mobbning
och om bra åtgärdsprogram mot mobbning. Jag vet att Skolverket arbetar
aktivt med dessa frågor.
Viktiga signaler om skolans ansvar för skolmiljön och åtgärder mot mobb-
ning kan också ges i rektorsutbildningen och i såväl grundutbildningen som
fort- och vidareutbildningen av lärare.
Slutligen vill jag betona att regering och riksdag genom generella före-
skrifter kan ge en viktig grund för skolornas arbete. Men det mest väsentliga
är faktiskt vad som sker ute på de enskilda skolorna. Där måste vi kunna lita
på att ansvariga skolpolitiker, skolpersonal, föräldrar och elever tar ett stort
och gemensamt ansvar för att göra skolans miljö trygg och välkomnande och
därigenom skapar förutsättningar för det lärande och den kunskapsöverfö-
ring som är skolans huvuduppgift i samhället.
Anf. 70 ALWA WENNERLUND (kds):
Herr talman! Jag vill tacka skolministern för det mycket positiva svaret.
Frågan är ställd på grund av den oro som många känner inför den ökande
mobbningen på våra skolor. Varje dag mobbas ca 100 000 barn. Det är en av
tio elever. En del statistik visar ännu högre siffror. Dessa barns skolgång är
ofta ett enda stort lidande, ibland från den första till den sista klassen. Många
barn får stå ut med dagligt lidande i nio års tid i värsta fall. Detta händer just
i den tid under uppväxandet som är så oerhört viktig för hur en människa
utvecklas. Det är dessa år som kommer att prägla människan i framtiden,
hans eller hennes syn på andra människor och på samhället.
Att känna skräcken krypa utmed ryggraden då man möter någon i korri-
doren eller vid elevskåpet, i gymnastiksalens omklädningsrum eller då man
skall bege sig hem efter skolans slut och kanske behöva låsa in sig på skoltoa-
letten under rasterna är den verklighet som dessa elever dagligen konfronte-
ras med. Att känna skräck för att bli slagen och misshandlad är ett fruktans-
värt sätt att bli mobbad på, men även utfrysningen, glåporden och den psy-
kiska mobbningen kan vara väl så smärtsamma.
Jag har själv på nära håll sett hur öppna, glada fina elever förvandlats till
rädda och osäkra individer. Jag har sett hur mobbning kan förändra en hel
familjs livssituation. Många gånger blir livet så outhärdligt att föräldrarna
väljer att flytta sitt barn till en annan skola, ibland även från orten. Mobb-
ningen drabbar då hela familjen - syskonen får byta skola, föräldrarna får
söka annat arbete. Detta tycker jag inte att vi kan acceptera. Det är inte
bara i de stora skolorna som det förekommer mobbning. Det förekommer på
både stora och små skolor och även ute på landet.
Skolan är ju barnens arbetsplats, och barnen har rätt att kräva att få arbeta
under mänskliga förhållanden. Vi måste se mycket allvarligt på mobb-
ningen, prioritera den frågan och bevaka utvecklingen.
Anf. 71 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Det är riktigt att mobbningen är ett väldigt stort problem.
Det vet vi därför att det i dag finns en hel del forskning och rapporter på
området. Det är inte bara så att många elever mobbas. Både föräldrar och
skolpersonal är ofta omedvetna om storleken på problemet. Man möter ofta
synpunkten: detta finns inte i min skola. Man underskattar problemet, slätar
över signaler från eleverna om vad som förekommer. Det här är allvarligt.
Det viktigaste vi kan göra är att öka medvetandet bland vuxna om att det
här problemet finns och hur det ser ut. Det finns ganska många fördomar
om mobbningsoffer. Man tror ibland att de är påtagligt annorlunda än sina
kamrater eller att de provocerar. Forskningen visar att det inte är så.
En aspekt på det hela som jag tycker skall nämnas i det här sammanhanget
är att vi av forskning och rapporter vet, förutom mobbningsoffrets lidande,
att mobbarna, dvs. de som utövar detta förtryck över sina kamrater, har en
större benägenhet än elever i genomsnitt att hamna i ungdomskriminalitet
och andra svårigheter. Det finns också från den aspekten skäl för oss att
agera tidigt och kraftfullt.
Anf. 72 ALWA WENNERLUND (kds):
Herr talman! Det är rätt som skolministern säger. En svår del av detta pro-
blem är att barn i regel inte själva vill tala om att de är mobbade, för att inte
råka ännu värre ut. Vid föräldraintervjuer har det framkommit att det är
höga tal: 58 % av flickorna och 42 % av pojkarna mobbas. Det är naturligt-
vis bara ungefärliga tal. Det är svårt att få fram exakta siffror. Mobbning är
faktiskt mycket svår att upptäcka, som skolministern sade, och det finns sä-
kert ett stort mörkertal.
Ett sätt att få fram siffror är genom BRIS, Barnens rätt i samhället, jourte-
lefon. Många telefonsamtal handlar just om mobbning. Barn söker hjälp och
tröst i sin jobbiga situation.
Det är inte heller så att mobbningen slutar direkt efter skoldagens slut,
utan många utsätts för mobbning på vägen till och från skolan och på friti-
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
29
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
den. Många barn vågar inte gå ut, vågar inte gå ärenden till affärer, post och
bank. Det har även framkommit att många barn sover dåligt på nätterna.
Som skolministern sade sätter det sina spår längre fram i livet.
Anf. 73 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Mobbning ger allvarliga effekter. Dess värre kan varken jag
som skolminister, regeringen eller riksdagen bestämma över allt som sker i
skolorna. Men jag vill i detta sammanhang passa på att uppmana alla skolor
att i de lokala reglerna för samvaron mellan kamrater och vuxna i skolarbetet
tydliggöra skolans inställning till mobbning. Jag tror nämligen att ett skäl till
att elever inte berättar om eller ger synpunkter på sina upplevelser är att de
kanske inte är säkra på hur de vuxna skall reagera. I det lokala arbetet bör
ingå att hitta regler för ordning och uppförande, eller vad man lokalt kallar
det för.
Anf. 74 ALWA WENNERLUND (kds):
Herr talman! FN:s konvention om barnens rättigheter ger barnet status
som individ med fullt människovärde. Det innebär att respekten för barnet
som individ lyfts fram. Innehållet riktar sig i hög grad även till skolpersona-
len. Nu när konventionen är antagen av FN, och Sverige har ratificerat den
återstår det viktigaste, nämligen att tillämpa den.
Jag vill tacka skolministern för det mycket positiva svaret.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf.75 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Kenneth Lantz har frågat utbildningsministern om han är
beredd att ta initiativ till hur man skulle kunna förmedla kunskap om genetik
till våra skolelever. Kenneth Lantz nämner som exempel projektet Science
Center i Svalöv. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som
skall svara på frågan.
Regeringens initiativ är inriktade på att skapa en bättre studieorganisation
för elever och studenter i såväl skolan som vid universitet och högskolor. De
studerande på alla nivåer får större möjligheter att välja utbildning efter eget
studieintresse och regeringen värnar om hög kvalitet i utbildningen.
Det pågår för närvarande också diskussioner inom Utbildningsdeparte-
mentet om hur intresset för ämnesområdet naturvetenskap och teknik skall
kunna stimuleras tidigt i skolan. Detta är en förutsättning för att uppnå ett
mindre könsbundet utbildningsval högre upp i åldrarna och bidrar till att på
lång sikt säkra tillgången på naturvetenskapligt och tekniskt utbildade i Sve-
rige.
Genetikutbildningen i gymnasieskolan ingår bl.a. i biologiämnet. Det
finns därför ingen omedelbar anledning att vidta åtgärder för att påverka
ämnesinnehållet i gymnasieskolan. Däremot välkomnas naturligtvis initiativ
som Svalövprojektet, som enligt mitt intryck är ett mycket intressant och ef-
terföljansvärt projekt.
Jag delar Kenneth Lantz uppfattning att det är viktigt att få en ökad sprid-
ning av forskningens resultat, t.ex. inom genetikområdet, till skolor och till
allmänheten. Det är därför positivt att nya former för denna kunskapssprid-
ning prövas och utvecklas.
En viktig förutsättning för att detta skall förverkligas är att man lyckas
utveckla ett gott samarbete mellan skolan och forskningen vid universitet
och högskolor. Ansvaret för en sådan utveckling ligger på kommunerna, de
enskilda skolorna och forskarna.
Anf. 76 KENNETH LANTZ (kds):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det gläder mig att vi är över-
ens om huvudtanken i det hela.
Jag är väl medveten om att genetik ingår i ämnet biologi, vilket är viktigt
därför att jag tror att vi i framtiden kommer att behöva den kompetens som
ungdomarna därigenom får. De får också en möjlighet att leva med detta
ämne, som för min generation och för den breda allmänheten tycks vara litet
märkligt och svårgreppbart.
Jag skulle vilja föreslå en utökad kunskap i ämnet för lärarkåren. Vid ett
flertal kontakter med lärarkåren har framförts önskningar om att få fördju-
pade kunskaper om just genetiken för att kunna ge ungdomarna en bredare
kunskap, vilket skulle vara till gagn för hela vårt land. Är skolministern be-
redd att satsa något på detta?
Anf. 77 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Kommunerna har dess värre ansvaret för fortbildningen av
lärarna, men ett och annat signaleras också från departementet.
När vi har behandlat läroplanerna för grundskolan, gymnasiet och den
kommunala vuxenutbildningen kommer vi naturligtvis att ordna en viss fort-
bildning, men även signalera till kommunerna vad vi anser vara angelägna
områden för vidareutbildning. Jag kan i dag inte säga om genetik kommer
att ingå, eftersom det kommer att bli hårda prioriteringar. Men detta handlar
om kunskaper som kommer att bli alltmer viktiga för dem som studerar inom
våra utbildningsområden.
Anf. 78 KENNETH LANTZ (kds):
Herr talman! Hur skall vi göra för att få en förståelse från vår egen - skol-
ministerns och min - generation? Jag upplever att det hos den breda allmän-
heten finns en viss rädsla och osäkerhet inför dessa frågor. Man vet inte om
det är genteknikerna eller vi riksdagsledamöter som skall sätta gränserna för
etiken i detta ämne och besluta om hur långt man får gå. Jag ifrågasätter den
breda allmänhetens kunskaper på detta område.
Anf. 79 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Det är svårt att lära gamla hundar sitta. Det kanske man inte får säga här
i riksdagen, men jag tror att det är mycket viktigt att arbeta för att ge barn
och ungdomar den grundläggande undervisning som krävs, eftersom detta
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
31
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
32
är svåra ämnesområden. Projektet i Svalöv är intressant, eftersom man där
tar emot studiebesök av mellanstadieelever bl.a. Jag tror att det är just på
den nivån som grunden läggs för en gedigen förståelse i naturvetenskapliga
och tekniska ämnen. Dessutom vet jag, som mamma till ett mellanstadie-
barn, att ett och annat av det som barnen lär sig i skolan vidareförmedias
hemma. Det kanske är en god väg att öka också vår kunskap och vårt in-
tresse för dessa mycket svåra frågor. Barn har ju en förmåga att ta upp just
de här livsavgörande frågorna, till vilka etikfrågorna hör.
Anf. 80 KENNETH LANTZ (kds):
Herr talman! Skolministern tog orden ur munnen på mig: Genom barnen
kan vi gamla hundar också lära oss att sitta och vi kan ta till oss en del av de
pedagogiska kunskaper som även mellanstadieeleverna får.
Ser skolministern någon möjlighet att ge Svalövs kommun och den skola
som finns på Svalövs AB någon form av statliga stöd till deras lovvärda initia-
tiv?
Man har där också ordnat en del seminarier, som jag själv har haft möjlig-
het att delta i. Skolministern nämnde att även mellanstadieelever gör studie-
besök på Svalöv, vilket verkligen kan intygas. Finns det ekonomiska möjlig-
heter att stödja och uppmuntra denna verksamhet?
Anf. 81 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Departementet har för närvarande inga resurser. Vi har väl-
digt begränsade möjligheter att ge stöd till särskilda projekt. Däremot kan
vi ge god reklam.
Anf. 82 KENNETH LANTZ (kds):
Herr talman! Jag vill härmed framföra mitt varma tack.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 83 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Inger Lundberg har frågat mig om jag är beredd att vidta
åtgärder så att en kommun med omfattande och ökande ansvar för grund-
skoleundervisning till asylsökande barn ges full kompensation för sina kost-
nader när statsbidragen till kommunerna läggs om.
Asylsökande barn i skolpliktig ålder har i enlighet med grundskoleförord-
ningen rätt att tas emot i grundskolan så snart skolgång är lämplig med hän-
syn till deras förhållanden. Staten har i princip svarat för hela skolkostnaden
för asylsökande barn på förläggningar. Det har skett dels genom det s.k. sek-
torsbidraget till skolan, dels i särskild ordning via Invandrarverket. Det nu-
varande systemet innebär att kommunerna får ersättning för kostnaderna i
efterhand.
Det nya statsbidraget till kommunerna, som införs den 1 januari 1993, på-
verkas inte av antalet asylsökande barn i skolan. I det sektorsbidrag till sko-
lan som avser andra kalenderhalvåret 1992 har hänsyn tagits till de föränd-
ringar i antalet asylsökande batn som skedde under budgetåret 1991/92. Me-
del motsvarande nivån på sektorbidraget för andra kalenderhalvåret 1992
har räknats in i den totala ramen för det nya statsbidraget till kommunerna.
Jag är medveten om att omläggningen av bidragssystemet kan få till följd
att vissa kommuner med många asylsökande barn i grundskoleåldern i fram-
tiden inte får samma kostnadstäckning som tidigare. Även om förändringen
i de flesta fall sannolikt blir marginell och i huvudsak kommer att uppvägas
av kommunernas ökade möjligheter att disponera sina resurser rationellt an-
ser jag för min del att utvecklingen i denna fråga bör följas noggrant. Frågan
övervägs för närvarande inom regeringskansliet.
Anf. 84 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Detta är för Laxå kommun en mycket allvarlig och bråds-
kande fråga. Laxå tillhör de kommuner i landet som har de största flykting-
förläggningarna. Av barnen i skolan är 134 barn asylsökande och 758 barn
mantalsskrivna.
Kommunens kostnader och insatser för de asylsökande barnen är mycket
stora, och hittills har de täckts av statsbidrag. Det är en absolut förutsättning
för att kommunen skall kunna få full kostnadstäckning för barnen och för att
långsiktigt kunna klara denna skolverksamhet. Staten har tidigare tagit hela
kostnadsansvaret, medan en kommun som Laxå vällovligt tagit ansvaret för
att anordna en bra verksamhet för barnen.
Statsrådet framhåller i svaret att kostnaderna för hösten 1992 täcks, men
statsrådet framhåller även att frågan inte är löst för 1993. Det är mycket all-
varligt, eftersom det rör sig om drygt 10 % av skolbudgeten för Laxå kom-
mun - motsvarande ungefär 50 öre på skatten.
Jag blir litet bekymrad när statsrådet säger sig vara medveten om att kom-
munen inte får samma kostnadstäckning för framtiden, och att det bör klaras
genom att resurserna utnyttjas mer rationellt. Generellt sett upplever jag det
som principiellt tvivelaktigt - det kan vi återkomma till - men för en kom-
mun som Laxå upplever jag det praktiskt som totalt omöjligt. Jag hoppas
verkligen att det ligger mycket allvar i påståendet att departementet skall ta
tag i frågan.
Anf. 85 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Från regeringens sida är vi mycket angelägna om att kommu-
nerna skall kunna ta emot de flyktingar som kommer till Sverige. En förut-
sättning därför är naturligtvis att vi är överens med kommunerna hur vi till-
sammans skall kunna klara de kostnader som detta innebär.
Jag konstaterar i mitt svar att det i det kommunbidrag som finns inte tas
hänsyn till de kraftiga ökningar som har varit när det gäller invandring på
senare tid. Det finns anledning att fundera hur man hanterar det.
Det nya kommunbidraget, inte minst när det gäller skolan, är ju egentli-
gen en enda stor schablon med vissa kriterier, och med anledning därav på-
går en diskussion om dessa kriterier. En särskild utredning pågår också om
invandrarproblematiken. Vi följer detta noggrant, och jag är väldigt medve-
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
3 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 25
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
34
ten om bekymret med utbildning för dessa barn. Det är emellertid inte den
enda fråga som fordrar extrabelysning när det gäller flykting- och invandrar-
frågor.
Anf. 86 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Jag hoppas att statsrådet är beredd att prioritera den här frå-
gan, eftersom det är utomordentligt angeläget för de här små kommunerna
att snabbt få svar. Det har stor betydelse för det budgetarbete som man är
mitt uppe i just nu.
Jag tror att det är angeläget att skilja på å enda sidan det strukturbidrag
som skall sättas samman - med hänsyn till olika faktorer, som invandring,
antal barn, osv. - och å andra sidan det faktum att staten köper viss verksam-
het i kommunerna. Asylmottagning är just en angelägenhet för staten, och
den måste täckas med statliga medel, även om kommunen tar ett anordnar-
ansvar. Jag upplever den frågan som principiellt väldigt viktig.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 87 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Jan Jennehag har frågat mig hur regeringen avser agera för
att Sverige skall få tillgång till alla handlingar från det forna Östtyskland som
kan kasta ljus över de s.k. krutaffärerna.
Dom i det s.k. krutmålet avkunnades av Karlskoga Tingsrätt den 28 feb-
ruari 1989, varvid åtalet i allt väsentligt ogillades. Den friande domen fast-
ställdes av Svea hovrätt den 29 juni 1990 och vann laga kraft den 27 juli 1990.
Efter det att den forna östtyska staten upphört att existera och dess territo-
rium införlivats med Förbundsrepubliken Tyskland, har det framkommit att
det hos den östtyska säkerhetstjänsten, Stasi, funnits handlingar rörande
vissa av de krutleveranser som via Östtyskland gått till Iran och kanske andra
länder i början av 1980-talet. Mot bakgrund av att tullkriminalen utrett krut-
affärerna i samband med förundersökningen i Sverige, ställdes från Tullver-
kets sida den 3 juni 1992 en underhandsförfrågan till det tyska finansministe-
riet om det var möjligt att med stöd av det mellan Sverige och Tyskland år
1972 ingångna avtalet om ömsesidigt bistånd i tullfrågor få ut de i tyska och
svenska massmedier omtalade dokumenten.
Det tyska finansministeriet besvarade den 17 september i år den svenska
begäran och hänvisade Tullverket att göra en officiell framställning med stöd
av 1959 års europeiska konvention om inbördes rättshjälp i brottmål. Med
anledning härav har Tullverket den 13 oktober vänt sig till riksåklagaren med
begäran att han skall initiera den rättsliga procedur som behövs för en offi-
ciell framställning till Tyskland. Riksåklagaren har i sin tur hänskjutit ären-
det till överåklagaren i Karlstad. För en svensk rättshjälpsframställning
krävs i detta fall beslut av domstol. För en eventuell ny rättegång i Sverige
krävs att Högsta domstolen beviljar resning.
Eftersom frågan om en rättshjälpsframställning till de tyska myndighe-
terna således är föremål för rättslig prövning i Sverige, ankommer det inte
på mig eller regeringen att agera i detta ärende.
Anf. 88 JAN JENNEHAG (v)
Herr talman! Detta blir dagens kortaste frågedebatt - om den ens kan kal-
las debatt. Jag konstaterar att frågan så att säga för närvarande ligger utanför
statsrådets räckhåll. Jag tackar statsrådet för svaret med den detaljerade his-
toriken.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 89 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Göran Magnusson har frågat näringsministern om rege-
ringen är beredd att medverka till nya åtgärder för att främja export till bl.a.
Baltikum. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall
svara på frågan.
Sverige fäster stor vikt vid att utöka förbindelserna med grannländerna på
andra sidan Östersjön, inte minst på det ekonomiska området. Handeln med
detta område är i dag mycket begränsad, men jag har mot bakgrund av den
stora aktivitet som kunnat konstateras stora förhoppningar vad gäller ut-
vecklingen på sikt.
En hel del har gjorts för att få igång handeln mellan Sverige och de baltiska
länderna. Bilaterala frihandelsavtal har helt nyligen trätt i kraft. Härigenom
möjliggörs ett i princip fritt utbyte av industrivaror mellan Sverige och de
baltiska staterna. Överenskommelser om handeln med jordbruksprodukter
trädde i kraft samtidigt som frihandelsavtalen. Investeringsskyddsavtal har
också ingåtts och förhandlingar om dubbelbeskattningsavtal pågår.
Omedelbart efter de baltiska staternas självständighet anslogs 5 miljoner
kronor till Exportrådet och Grossistförbundet Svensk handel för export-
främjande verksamhet i de baltiska staterna. Efter kommande årsskifte
kommer Exportrådet att vara representerat i samtliga baltiska huvudstäder.
SwedeCorp disponerar detta budgetår 55 miljoner kronor för investe-
ringar i samriskföretag samt för annat stöd till näringslivsutvecklingen i Cen-
tral- och Östeuropa. Innevarande budgetår går merparten av resurserna till
de baltiska staterna. SwedeCorp gör sina satsningar på det nya näringsliv
som växer fram och bidrar på så sätt till strukturomvandlingen.
Dessutom har Sverige varit pådrivande för att få till stånd det baltiska in-
vesteringsprogrammet. Detta omfattar lån och riskkapitalinvesteringar samt
tekniskt bistånd via Nordiska investeringsbanken, Nordiska projektfonden
och den europeiska utvecklingsbanken. Programmet, som är treårigt, upp-
går totalt till drygt 800 miljoner kronor. Sverige kommer att inbetala 50 mil-
joner kronor per år under denna treårsperiod.
Exportkreditnämnden, EKN, beviljar för närvarande inga garantier för
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
35
|
Prot. 1992/93:25 17 november 1992 |
export till de baltiska staterna. EKN kan däremot bevilja investeringsgaran- |
till fall.
|
Svar på frågor |
Vi är medvetna om önskemålen att på något sätt stödja det ekonomiska Anf. 90 GÖRAN MAGNUSSON (s): Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. När jag förberedde mig inför Den formuleringen återfinns inte i svaret. Däremot säger statsrådet att re- Jag skall ge några exempel på krav. När näringsutskottet i förra veckan Vid Aros-mässan i Västerås i lördags tryckte Storas koncernchef Bo Berg- Leif Blomberg, Metalls ordförande, kräver i Metalls program, Program- Herr talman! Enligt min mening är läget följande. Svensk industri har ka- Anf. 91 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m): Herr talman! Jag är givetvis medveten om det stora intresse som finns hos Jag konstaterade i mitt svar att vi prövar olika typer av åtgärder för att |
|
36 |
främja utvecklingen av handeln med bl.a. de baltiska länderna. Jag tror att |
Göran Magnusson och jag kan vara eniga om att en sådan prövning bör bl.a.
beakta möjligheterna att på olika sätt med hjälp av exportkrediter och kre-
ditfinansiering stödja en sådan utveckling. Helst skulle vi vilja åstadkomma
detta genom att det ekonomiska läget förbättras på ett sådant sätt i de be-
rörda länderna att utrymme ges för garantigivning av exportkrediter i nor-
mal ordning. Nu ser förutsättningarna inte så goda ut, och då får vi pröva
andra vägar.
Anf. 92 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Det är angeläget att pröva andra vägar. När statsrådet för
ungefär ett år sedan fick liknande frågor i kammaren gav han ungefär samma
svar. Men sedan dess har det inte hänt så förfärligt mycket. Visserligen har
en del åtgärder redovisats, och de är naturligtvis glädjande. Men sett från
industrins synpunkt och de möjligheter som finns till sysselsättning där,
borde det vara möjligt - vi är i och för sig överens om att det är angeläget -
att snabbt komma med förslag till åtgärder som verkligen tar till vara den
produktionskapacitet som nu finns i svensk industri och fylla de behov som
finns i de baltiska staterna.
Problemet för de baltiska staterna och Östeuropa i övrigt, som även stats-
rådet framhåller, är att de saknar den marknad som gör det möjligt att på
vanliga kommersiella grunder klara handeln. Med dessa särskilda initiativ
skulle det gå att medverka till den positiva utveckling som skapar en mark-
nad för mer normala och kommersiella verksamheter.
Anf. 93 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Jag menar att en av de viktigaste och mest angelägna frå-
gorna för Sverige, och inte minst för Västeuropa som helhet, är att utvidga
förbindelserna med länderna i Central- och Östeuropa - både av ekono-
miska och av politiska skäl. Därför prövar vi ständigt nya möjligheter att
bistå dem, och därför har vi tagit ett stort antal initiativ. Göran Magnusson
gav ett erkännande på den punkten.
Jag skulle vilja peka på att Sverige gått i spetsen för att ingå frihandelsavtal
med de baltiska länderna. Mot den bakgrunden menar jag, och där är Göran
Magnusson och jag eniga, att vi skall fortsätta prövningen. Åtgärderna på
ett område får vägas mot andra angelägna mål.
Anf. 94 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Det är bra att statsrådet uttalar sig för att åtgärder skall vid-
tas. Jag skulle vilja ha litet snabbare anfall när det gäller hela frågan och litet
mer klara grepp. Det kan t.ex. vara att regeringen säger att man skall
komma med förslag som skall underlätta för svensk industri, lindra arbets-
lösheten i Sverige och tillfredsställa grundläggande behov i de baltiska sta-
terna och Öst- och Centraleuropa i övrigt.
Statsrådet framförde i slutet av sitt svar en reservation angående vilka eko-
nomiska möjligheter som faktiskt står till buds. Vi får alla ha stor respekt för
de ekonomiska förhållandena. Men det kostar faktiskt Sverige en god del
pengar att inte utnyttja produktionskapaciteten och människors vilja till ar-
bete. Med litet fräscht och kreativt tänkande går det att utnyttja de ekono-
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
37
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
38
miska resurser som vi ändå måste betala för i dag men inte får ut särskilt
mycket för.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 95 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Pär Granstedt har frågat mig om det finns någon grund för
uppgifter i en artikel i The Economist den 7 november 1992 om att de finska,
norska och svenska regeringarna informellt skulle ha bett Tyskland stå fast
mot Danmarks krav i förhållande till Maastrichtavtalet. Motivet skulle vara
att danska särlösningar skulle försvåra våra medlemskapsförhandlingar.
Jag kan naturligtvis inte uttala mig för andra regeringar. För svenskt vid-
kommande är svaret nej.
Anf. 96 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Dinkelspiel för svaret på min
fråga. Det var precis det svar jag naturligtvis hoppades på, och det var precis
det svar jag väntade mig.
Men eftersom uppgifterna har förekommit i internationell press och även
förekommit i den svenska debatten, tyckte jag att det var viktigt att Europa-
ministern fick tillfälle att inför kammaren, på detta klara och entydiga sätt,
avvisa den typen av beskyllningar.
Jag vet att vi är helt ense om att det är viktigt med ett nära nordiskt samar-
bete också när det gäller relationerna till EG och inför förhandlingsproces-
sen, som alla nordiska länder kommer att vara involverade i under kom-
mande år. Det förutsätter att de nordiska länderna i de förhandlingssituatio-
ner som uppstår kan lita på varandras lojalitet och stöd. Den här typen av
uppgifter är naturligtvis väldigt skadliga.
Jag noterar med glädje att dementin är mycket entydig och icke tvetydig.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 97 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Gudrun Schyman har med anledning av uppgifter från Am-
nesty International frågat utrikesministern om hon avser vidta några åtgär-
der för att stoppa vapenexporten till Tunisien. Arbetet inom regeringen är
så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.
Exporten av krigsmateriel från Sverige till Tunisien uppgick för år 1991 till
219 000 kr, för år 1990 till 2 483 000 kr och för år 1989 till 10 993 000 kr. Upp-
gifter om exportens storlek för år 1992 kommer att lämnas till riksdagen i
regeringens sedvanliga skrivelse våren 1993.
Varje utförselärende, avseende såväl Tunisien som andra länder, avgörs
med beaktande av de gällande riktlinjerna för den svenska vapenexporten,
inkl, vad däri sägs om hänsynen till respekt för de mänskliga rättigheterna.
Vid sin prövning av de utförselärenden som under senare år förekommit av-
seende Tunisien har regeringen inte funnit att hinder förelegat för tillstånd
enligt riktlinjerna.
Såsom Gudrun Schyman helt riktigt påpekar skärps kravet på respekt för
de mänskliga rättigheterna i regeringens förslag till ny krigsmateriellagstift-
ning. Regeringen kommer att utgå från detta i sin prövning av enskilda utför-
selärenden. Hur detta kommer att utfalla i praktiken avseende Tunisien eller
något annat land kan jag givetvis inte uttala mig om. Det beror helt och hål-
let på de förhållanden som föreligger då utförselansökan skall prövas.
Anf. 98 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Jag skall be att få tacka för svaret. Det finns mycket i försla-
get till ny krigsmaterielexportlag som inte är bra, men det som är bra i den
är att man skärper kravet på respekt för de mänskliga rättigheterna. Jag
tycker att det är mycket välkommet.
Att jag har ställt denna fråga om Tunisien beror på att det där är ganska
illa ställt med de mänskliga rättigheterna. Jag anser att situationen i Tuni-
sien, just med hänvisning till kravet på respekt för mänskliga rättigheter, är
sådan att det inte borde vara möjligt att exportera vapen dit.
Tunisien har, enligt uppgifter som jag har fått, under årets första sju måna-
der köpt vapen och ammunition för 11 miljarder kronor från Sverige. Där-
med är Tunisien hittills i år den tionde största köparen av svenska vapen.
Samtidigt som det här pågår har Amnesty International rapporterat om
att 245 människor dömts i mycket summariska rättegångar, anklagade för att
hota rikets säkerhet. Av dem har 45 dömts till livstids fängelse och de övriga
till fängelsestraff på upp till 24 år. Dessutom rapporteras om tortyr av fångar
i de tunisiska fängelserna. I dessa rättegångar har bekännelser framtvingats
under tortyr.
Vi har tidigare tagit upp denna fråga i den allmänpolitiska debatten. Då
ställde Bertil Måbrink frågan till Margaretha af Ugglas, men fick aldrig nå-
got svar. Jag vill nu ställa frågan igen. Hur går dessa uppgifter ihop med en
bedömning att det inte föreligger några hinder för tillstånd enligt riktlin-
jerna? Jag undrar vilka rapporter man stödjer sig på. Anser man inte att de
rapporter som Amnesty International har kommit med är trovärdiga?
Anf. 99 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Får jag först säga att de rapporter som vi stödjer oss på inte
begränsar sig till dem som kommer från Ajmnesty International, men att vi
fäster mycket stort avseende också vid dessa rapporter.
Jag vill också säga att även jag anser att det finns anledning att rikta kritik
mot MR-situationen i Tunisien. Det finns återkommande uppgifter om brott
mot de mänskliga rättigheterna, och den rapport som också jag själv har tagit
del av och som avser rättegången mot 245 tunisier för hot mot rikets säkerhet
lämnar naturligtvis utrymme för en hel del kritik.
Det här måste avvägas mot andra hänsyn och bedömningsgrunder. Det
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
5var på frågor
39
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
finns också positiva tecken i den tunisiska utvecklingen vilka måste upp-
muntras. Man har inlett en demokratiseringsprocess, men den måste natur-
ligtvis fördjupas och påskyndas. Liksom på andra håll i arabvärlden brottas
man med religiös extremism.
Men svårigheten att hantera den typen av kriser ursäktar naturligtvis inte
på något sätt brott mot de mänskliga rättigheterna. Det är mot denna bak-
grund av avgörande vikt för den fortsatta bedömningen att den tunisiska re-
geringen lever upp till de löften om politiska reformer som den har ställt i
utsikt.
När allt detta är sagt måste jag säga att jag förstår att Gudrun Schyman
förvånades om hon har läst att vapenexporten till Tunisien uppgick till 11
miljarder kronor. Jag tror att hon avsåg 11 miljoner kronor. Frågan är ändå
av principiellt intresse, och avvägningen mellan mänskliga rättigheter och
annat har lett till det resultat som jag här har pekat på.
Anf. 100 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Det är alldeles riktigt att jag menade miljoner och inte mil-
jarder. Men även om det gäller miljoner är Tunisien ett stort köparland.
Jag tycker att det är anmärkningsvärt att man tar så lätt på dessa uppgifter
och förhållanden. Det är, som statsrådet säger, en avvägningsfråga, men vad
är det som väger tyngst i denna avvägning? Vilka intressen är så mycket star-
kare att man utifrån de här faktiska rapporterna och omständigheterna ändå
kan säga att det inte föreligger några hinder för tillstånd enligt de riktlinjer
som just säger att man skall skärpa synen på de mänskliga rättigheterna?
Jag tycker att det finns en klar motsättning på denna punkt, och jag undrar
vilka skäl som väger över åt det andra hållet.
Anf. 101 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Först förmodar jag att de statistikuppgifter som Gudrun
Schyman redovisar bygger på SCB:s statistik, men vi har inte fått redovis-
ningar av exporten från företagen.
Dock kan jag säga, bara för att belysa svårigheterna att identifiera det
hela, att de tillstånd som har beviljats under den nuvarande regeringens tid
inte tillnärmelsevis uppgår till det belopp som Gudrun Schyman redovisar.
Det betyder, såvitt inte något fel begåtts i sammanhanget, att utförseltillstån-
den ligger längre tillbaka i tiden. Därför kan också tillstånden återspegla då
rådande omständigheter.
Dessutom vill jag säga att man rent principiellt skiljer mellan olika typer
av åtgärder, mellan olika instrument och materiel som försäljs. I det här fal-
let rör det sig om materiel som inte kan användas mot kampen internt för
stöd av mänskliga rättigheter.
Anf. 102 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Vi kommer väl inte så mycket längre i denna diskussion. Vad
jag skulle vilja veta är om man bl.a. vid regeringsbesök i Tunisien under som-
maren från utrikesdepartementets sida har tagit upp denna kritik med före-
trädare för den tunisiska regeringen och gjort klart att man har utvecklingen
40
under uppsikt och att det i framtiden blir svårigheter med tillstånd för vapen-
export.
Anf. 103 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Jag vill bara säga att jag senast här i dag har givit uttryck just
för att det finns anledning att rikta kritik mot vissa förhållanden i Tunisien.
Får jag också säga att alla beslut av denna karaktär i fråga om Tunisien har
fattats efter noggrann prövning av alla relevanta fakta och dessutom att de
beslut som har fattats har en mycket bred parlamentarisk förankring.
Anf. 104 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Får jag då bara konstatera att denna breda parlamentariska
förankring i varje fall inte omfattar samtliga partier.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 105 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Bruno Poromaa har frågat mig om jag är beredd att med-
verka till att Rymdbolaget får en sådan organisation som tillmötesgår de an-
ställdas uppfattning med bl.a. egen ledning lokaliserad på Esrange i Kiruna
och att de arbetsuppgifter som tillhör verksamheten också utförs på rymdba-
sen.
Frågan har ställts med anledning av att företagsledningen aktualiserat för-
ändringar i företagets organisation.
Bruno Poromaa torde vid det här laget vara bekant med min uppfattning
i denna typ av frågor. Jag har nämligen i november förra året och i mars i år
svarat honom på likartade frågor.
Jag anser alltså att det ankommer på företagens styrelser och ledningar att
besluta om inriktning, utveckling och organisation av verksamheten. Detta
gäller för såväl privat ägda som statligt ägda företag. Jag ser därför ingen
anledning att ingripa i denna beslutsordning, som också gäller för det nu ak-
tuella företaget.
Avslutningsvis förstår jag inte grunden för Bruno Poromaas oro för att ”in-
flytandet i Rymdbolaget skall förskjutas söderöver mot Solna”. Enligt vad
jag erfarit tar förändringarna sikte på att få fram en plattare organisation
med fem å sex självständiga enheter direkt under verkställande ledningen.
Några av dessa enheter skall ha chefer placerade i Kiruna. Motsvarande
finns inte i dag. Bl.a. kommer det största och snabbast växande affärsområ-
det - jordobservationstjänster - att ledas från Kiruna.
Anf. 106 BRUNO POROMAA (s):
Herr talman! Jag skall be att få tacka statsrådet för svaret, om det nu kan
betraktas som ett svar. Jag hade verkligen hoppats att statsrådet hade haft
något annat att komma med än det som han hittills har mässat om, att det är
företagsledningarna som skall fatta beslut i sådana här frågor.
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
41
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
42
Alltsedan 1962 har Sverige aktivt deltagit i det internationella rymdsamar-
betet och även satsat på ett stort nationellt program. Vi har i min landsdel i
stor utsträckning fått skörda effekterna av detta arbete. Antalet sysselsatta i
verksamheten har kontinuerligt ökat, och vi betraktar det arbete som Rymd-
bolaget bedriver som ett flaggskepp i kommunens näringsliv. Vi är verkligen
stolta över det och vill gärna peka på att det är ett exemplariskt arbete som
utförs där.
Den omorganisation som nu pågår inom Rymdbolaget får till följd att ar-
betsuppgifter kommer att överföras från Kiruna till huvudkontoret i Solna.
Detta vänder vi oss starkt emot. Vi har inte råd att förlora ett enda arbetstill-
fälle i det hårt ansträngda läge som vi befinner oss i.
Nu gör statsrådet gällande att det bara är jag som känner oro. Men de
anställda känner oro. Jag kan tala om för statsrådet att även hans partivän-
ner i min hemkommun känner en stor oro. De har bl.a. i kommunfullmäk-
tige aktualiserat att kommunen skall agera på något vis i den här frågan. Jag
tycker att statsrådet inte har någon som helst föståelse för den oro som vi
känner för utvecklingen inom Rymdbolagets verksamhet i Kiruna.
Anf. 107 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Jag har förståelse för oro som uppstår i samband med olika
typer av förändringar. Såvitt jag har informerats om de förändringar man
planerar inom Rymdbolaget, gäller de framför allt en plattare organisation,
som bl.a. skulle leda till att verksamheten i vidare omfattning skulle komma
att ledas från Kiruna.
Jag vill också markera mycket tydligt, att på det senaste europeiska rymd-
ministermötet, i Granada, prioriterade den svenska regeringen utomordent-
ligt entydigt sina satsningar på rymdfrågorna avseende jordobservations-
tjänster, som särskilt berör Kiruna och därmed också Kirunas sysselsättning.
Anf. 108 BRUNO POROMAA (s):
Herr talman! Det var så statsministern också sade vid ett tillfälle, att den
nuvarande regeringen prioriterar rymdverksamheten och att sysselsättning
därmed skapas i Kiruna kommun. Men sådana omorganisationer som den
nu aktuella skapar inga nya arbetsuppgifter. Om det är sådana satsningar
som den nuvarande regeringen har för avsikt att medverka till, betackar vi
oss för de satsningarna.
Statsrådets partivän föreslår helt enkelt i en motion i kommunfullmäktige
att kommunledningen aktivt och skyndsamt skall ta kontakt med ägaren, nä-
ringsdepartementet och regeringen, om utlokalisering av Rymdbolaget från
Stockholm till Kiruna. Han vädjar också om att kommunledningen aktivt
och skyndsamt skall verka för att beslutet gällande omorganisationen av
Rymdbolaget senareläggs.
Vad tycker statsrådet om sina partivänners aktiviteter i denna fråga?
Anf. 109 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Jag recenserar av förklarliga skäl inte personer som icke är
närvarande i denna kammare. Jag svarar på ställda frågor.
För enskilda aktiebolag är ordningen den att styrelsen får svara för organi-
sationen och ledningen av bolaget så länge ägaren har förtroende för styrel-
sen och ledningen. Det är i enlighet med gällande svensk lag, aktiebolagsla-
gen. Saknar ägaren, i detta fall regeringen och slutligen riksdagen, förtro-
ende för styrelsen och ledningen skall man enligt den svenska modellen byta
dessa.
Vi har förtroende för styrelsen. Jag kan försäkra att vår satsning inte är en
fråga om någon omorganisation, utan vi gör betydande ekonomiska sats-
ningar för ökande engagemang i jordobservationstjänster, som kommer att
påverka Kiruna positivt.
Anf. 110 BRUNO POROMAA (s):
Herr talman! Bland de anställda inom Rymdbolaget ute på Esrange har
det alltid rått ett gott förhållande och mellan de anställda och den lokala led-
ningen. Effekterna av detta goda samarbete kan man också avläsa i det goda
resultat som man har uppnått. Jag är rädd för att detta goda förhållande
kommer att raseras med det som nu pågår.
Statsrådet säger i Svenska Dagbladet den 6 november förra året att nu
lämnar den nuvarande regeringen åt industriledare och företagare att sköta
sina företag och fatta alla de beslut, även obehagliga sådana, som krävs för
att uppfylla ägarens och företagarnas mål.
Fortfarande är statsrådet den främste representanten för ägaren. Jag vill
fråga: Ligger det inte i statsrådets intresse att det goda förhållande som rått
och fortfarande råder på Esrange även fortsättningsvis skall behållas?
Anf. 111 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Självfallet. Men det är knappast så att ägaren, vare sig rege-
ringen eller riksdagen, är den som i första hand vårdar personalförhållan-
dena vid Esrange. Det ankommer på företagsledningen och styrelsen i
Rymdbolaget.
Vi har förtroende för styrelsen och företagsledningen i Rymdbolaget. Jag
är fullständigt övertygad om att de kommer att finna lösningar som väl tar
till vara resurser och möjligheter på bl.a. Esrange i Kiruna.
Jag betonar ånyo: Med det europeiska rymdministermötet i Granada, som
avslutades förra veckan, har vi mycket starkt profilerat svensk rymdforsk-
ning och svensk rymdpolitik genom satsningar på jordobservation och miljö-
frågor som i högsta grad berör Kiruna.
Anf. 112 BRUNO POROMAA (s):
Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att som politiker från den nordli-
gaste delen av vårt land saknar man faktiskt ett sådant statsråd som vi hade
under 80-talet. Han deklarerade vid alla tillfällen att man inom alla politik-
områden måste ta sitt regionalpolitiska ansvar.
Jag vill fråga: Med den roll, som något slags ickeminister, som statsrådet
har i den här regeringen, tar statsrådet något som helst regionalpolitiskt an-
svar?
Anf. 113 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Visst tar vi vår del av det regionalpolitiska ansvaret. I likhet
med Bruno Poromaas partikamrater, som företrädare på posten, har jag
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
överlämnat åt styrelse och ledning att fatta erforderliga beslut enligt gällande
instruktioner från ägaren.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 114 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Lennart Brunander har frågat mig om Konkurrensverkets
utredning om kostnader för kontroll av importerat kött tillkommmit på mitt
initiativ.
Det är Konkurrensverkets uppgift att med stöd av konkurrenslagen
(1982:729) självständigt, efter anmälan eller på eget initiativ, ta upp och
pröva enskilda ärenden.
Regeringen eller en enskild minister får således inte påverka vilka ärenden
Konkurrensverket skall ta upp.
Svaret på frågan är följaktligen nej.
Anf. 115 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! Jag tackar näringsministern för svaret. Det var bra att det
inte var på näringsministerns initiativ som denna utredning kom till.
Skall man tolka Konkurrensverkets senaste tilltag kan man tro att det är
acceptabelt att ett antal människor får salmonella, om vi bara kan få möjlig-
het att äta importerat kött, som kan säljas till lägre priser.
Det är klart att en provtagning kommer att kosta pengar. Men en svensk
kvalitetsvara produceras inte heller utan kostnader.
Jag frågade Karl Erik Olsson, jordbruksministern, om detta häromdagen.
Han sade att Livsmedelsverket kommer att skärpa sina bestämmelser, efter-
som vi har fått en ökad frekvens av importerat kött med salmonella. Det är
en folkhälsorisk. Vi har en mycket fin situation i Sverige när det gäller detta.
Vi har hårda krav. Därför är det angeläget att upprätthålla den beredskap
som vi har.
Livsmedelsverket har också kommit med skärpta krav. Då går Konkur-
rensverket in och gör en undersökning för att se om detta möjligtvis kan för-
svåra konkurrensen gentemot det svenska köttet.
Jag skulle vilja fråga näringsministern: Är det viktigare att ha konkurrens
på det här området, att kunna sälja billigt kött, än att ha en god folkhälsa?
Anf. 116 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Konkurrensverket gör självständigt sina bedömningar. Vi
skall ha en konkurrensneutral situation som gynnar konsumenten. Även
livsmedelsverket skall göra sina bedömningar. Sedan får en sammanvägning
ske enligt gällande lagstiftning, som icke enskilt statsråd skall blanda sig i.
Anf. 117 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! Näringsministern säger att Konkurrensverket skall fatta sina
beslut utifrån vad som kan gynna konsumenten. Det kan knappast gynna
konsumenten att inte kunna vara säker på att de varor som köps är bra och
att de är fria från salmonella.
Vi har fått den kvalitet som det svenska köttet har därför att vi inte använ-
der mediciner i uppfödningen. Vi har god hygien. Vi har en god skötsel av
djuren. Om man i exportländer avstår från denna goda hygien, använder
mediciner och på det sättet skapar förutsättningar för en vara som är infekte-
rad, får man en sämre vara. Då måste det vara rimligt att ha en kontroll som
ser till att denna vara inte saluförs till de svenska konsumenterna.
Naturligtvis begriper jag det näringsministern säger, att Konkurrensverket
fattar sina beslut självständigt. Det är så det skall vara. Det jag vill veta är
om näringsministern tycker att det är rimligt att man sätter konkurrensfrå-
gorna i förgrunden och folkhälsofrågorna i andra hand.
Anf. 118 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Konkurrensfrågorna skall självfallet Konkurrensverket sätta
i förgrunden i och med att man är satt att vaka över de frågorna. Folkhälso-
frågorna behandlas i sitt eget verk.
Anf. 119 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! Då tycker jag att det också är rimligt att Konkurrensverket
i sin bedömning tar med de kostnader som en god kvalitet på svenskproduce-
rad vara innebär. Vill man konkurrera med den svenska varan, får man na-
turligtvis finna sig i att de krav som vi har i de här sammanhangen också
tillgodoses. För att vi skall kunna veta detta, måste vi ha en kontrollverksam-
het. Speciellt viktigt är detta eftersom vi nu har upplevt att ganska stora
kvantiteter salmonellasmittat kött har kommit in i Sverige.
Det är mot den bakgrunden jag vill veta näringsministerns uppfattning i
den här frågan. Måste inte hälsoeffekterna ändå vara viktigare?
Anf. 120 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Som jag redan tidigare har sagt har varje verk, enligt vår
gällande konstitution, att göra bedömningar utifrån de lagar och förord-
ningar som gäller. Jag skall icke som enskilt statsråd blanda mig i deras utöv-
ning av verksamheten.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 121 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Sten Östlund har frågat mig om jag är beredd att pröva för-
slagen från de anställda om fortsatt verksamhet vid Cityvarvet.
Jag har vid flera tillfällen här i riksdagen besvarat frågor om huruvida jag
är beredd att vidta några åtgärder som berör de statliga företagens verksam-
het. Jag har då sagt att det ankommer på företagens styrelser och ledningar
att besluta om den framtida inriktningen och utvecklingen av verksamheten.
Detta gäller såväl privat ägda som statligt ägda företag. Jag ser därför ingen
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
45
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
46
anledning att ingripa i denna beslutsordning, som också gäller för det nu ak-
tuella företaget.
Anf. 122 STEN ÖSTLUND (s):
Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret. Jag kan bara konstatera att
det verkar vara ett standardformulär för Per Westerbergs del.
Anledningen till att jag ställde den här frågan nu var att Göteborgs kom-
munstyrelse under förra veckan fattade beslut om att på nytt granska det
förslag som de anställda har utarbetat för att förhoppningsvis kunna fortsätta
driften på Cityvarvet. Förslaget hade tidigare avslagits av Celsius ledning.
Jag har ingen anledning att göra någon bedömning av detta.
Anledningen till att kommunstyrelsen tar upp detta på nytt är att Länssty-
relsen i Göteborgs och Bohus län har bedömt att arbetslösheten i länet kom-
mer att vara 9 % nästa sommar. När den bedömningen gjordes var inte bilin-
dustrins prekära läge känt. Det är tusentals bilarbetare som dessutom kom-
mer att räknas in i de tidigare siffrorna. På vilken nivå arbetslösheten i Göte-
borg, som ligger högst i länet, stannar nästa sommar kan man bara spekulera
i. Man skall inte måla en viss potentat på väggen, men nog blir arbetslöshe-
ten högre än de beräknade nio procenten. Siffran blir nog betydligt över
10 %. Därför hade det, som kommunstyrelsen bedömer det, varit av värde
att kunna bärga åtminstone en del av de jobb som nu finns på Cityvarvet.
Som bekant är sysselsättningssituationen mycket allvarlig, inte minst för
metallarbetarna. Man räknar med att en fjärdedel av landets metallarbetare
kommer att gå arbetslösa någon gång under nästa sommar. Här har man en
möjlighet, utan att påverka konkurrenssituationer och annat i landet, att sti-
mulera och kanske också positivt verka för att en del metallarbetsplatser får
finnas kvar under en längre tid än man från början hade tänkt sig.
Anf. 123 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Jag vet att diskussionerna nere i Göteborg har varit både
långa och mycket omfattande. Såvitt jag har erfarit har man icke funnit för-
utsättningar och möjligheter att hitta någon alternativ lösning. Det är inget
tvivel om att det hade varit mycket bra om en lösning hade stått att finna som
hade kunnat ge varaktiga arbetstillfällen. Men såvitt jag har förstått harman
icke kunnat finna sådana lösningar. Jag är helt övertygad om att Celsius led-
ning är mycket öppen för konstruktiva förslag som kan ge fortsatt kommer-
siell verksamhet i hela eller delar av Cityvarvet.
Anf. 124 STEN ÖSTLUND (s):
Herr talman! Någon alternativ produktion eller alternativ lösning när det
gäller sysselsättningen för de 420 direkt anställda och de 300 entreprenö-
rerna på Cityvarvet lär det inte vara möjligt att åstadkomma.
Vill man bevara sysselsättningen under kanske några år framåt bara, men
ändå fram till dess att det blir ett bättre läge på arbetsmarknaden, är fortsatt
reparationsverksamhet det enda möjliga alternativet.
Jag vet att Celsius ledning har gjort en seriös bedömning här av de mark-
nadsmässiga villkoren. Men jag för min del anser att också näringsministern,
som ju företräder regeringen, skulle kunna ha en samhällsekonomisk syn på
detta. Vi vet att arbetslösheten kommer att kosta ungefär 100 miljarder det
här året. Men det finns en del att diskutera i fråga om hur pengarna från
statskassan skall användas, dvs. om de skall användas till arbetslöshetsun-
derstöd eller kanske till att stödja en verksamhet som i sig inte är särskilt
lönsam.
Anf. 125 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Jag skall inte närmare gå in på arbetsmarknadspolitiken. Jag
bara noterar att Celsius ledning vid prövande av ett antal olika förslag icke
har kunnat finna några kommersiella lösningar när det gäller att åstad-
komma varaktiga arbetstillfällen på Cityvarvet. Man hade annars helt klart
varit intresserad av att försöka finna sådana lösningar.
Några möjligheter att gå in och vidta kortsiktiga industristödsåtgärder ge-
nom statliga subventioner till enskilda företag för att bevara sysselsättning
är icke för handen enligt gällande internationella avtal. Vi har inte heller
funnit att den typen av politik varit framgångsrik. Vi har sett resultaten allt-
för tydligt under 70- och 80-talen. I stället får vi försöka skapa och förnya
svenskt näringsliv så snart det är möjligt att åstadkomma en återkomst och
en förstärkning av svensk industriell bas. Men erfarenheter visar att det är
bättre att stödja nytillkommande kapacitet än att stödja sådan som är på väg
ut.
Jag beklagar att det ännu inte gått att finna en bra lösning på Cityvarvet.
Anf. 126 STEN ÖSTLUND (s):
Herr talman! Näringsministern har fel när det gäller hans första påstå-
ende. Är det någon bransch där man kan ge statligt stöd om så önskas, lär det
vara varvsindustrin. Om vi studerar Europa, och då inte minst EG-länderna,
finner vi att man där stödjer sin varvsindustri med ordentliga subventioner
så att det, skulle jag vilja säga, bara smäller i väggarna.
Men det var inte det som jag var ute efter. Inte heller jag tror att ett direkt
statligt subventionsstöd exempelvis via Celsius skulle förbättra situationen.
Däremot har det funnits förslag från de anställdas sida, som - sett från äga-
rens, statens, sida - kanske skulle göra att man kunde gå in och titta ordent-
ligt på förhållandena och med öppna ögon föra diskussioner med t.ex. Cel-
sius. Celsius är ju inte precis ett förlustföretag. Tvärtom går det mycket bra
för Celsius - liksom det gör för många andra statliga företag. Kanske kunde
det ha funnits en möjlighet att från arbetsmarknadssynpunkt diskutera det
läget att Celsius får lägga nervarvet i fråga. I gengäld skulle Näringsdeparte-
mentet, som väl förväntar sig en viss utdelning beträffande det resultat som
Celsius kommer att uppvisa för innevarande år, exempelvis ha kunnat föra
diskussioner på basis av omfattningen. Alternativt kunde man ha diskuterat
färdigt med de anställda när det gäller deras alternativ.
Anf. 127 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! I olika sammanhang kan man medge generella stödåtgärder
för vissa branscher. Det har förekommit, och förekommer fortfarande - det
är helt riktigt - ute i Europa. Däremot skall man inte gå in i enskilda företag.
När det gäller Celsius industrier och Cityvarvet vill jag säga att det måste
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
47
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
48
vara företagsledningen som gör en värdering av var dess investeringskapital
gör största nyttan samt tryggar framtiden och sysselsättningen inom Celsius-
koncernen. Dess bedömning är alldeles uppenbar: Man tror icke att fortsatt
förlusttäckning inom Cityvarvet är en bra lösning, utan pengarna kan använ-
das framgångsrikt inom andra delar av verksamheten som skapar mera fram-
tidsinriktade och beständiga arbeten.
Jag beklagar att det inte har gått att finna en bra lösning på Cityvarvet, så
att det hade gått att rädda någon del av verksamheten. Men det måste vara
någonting som ger lönsamhet och som gör att arbetstillfällen kan bevaras
under en längre tid. Det får inte vara någonting som kortsiktigt bara ger ett
intryck av illusioner.
Anf. 128 STEN ÖSTLUND (s):
Herr talman! Jag har en känsla av att en fortsatt debatt mellan näringsmi-
nistern och mig i den här frågan skulle vara tämligen resultatlös.
Jag bara konstaterar att även om det finns spelregler för hur det skall vara
när det gäller förhållandet mellan departement och företag, är det aldrig för-
bjudet för exempelvis näringsministern att tala med de företagsledningar
som han ytterst är ansvarig för.
Jag har en känsla av att det i det här fallet inte har förts några särskilda
samtal, och jag är helt på det klara med vilket uppdrag Celsius ledning har
när det gäller bl.a. ekonomin. Det har dock funnits förslag från de anställdas
sida som jag förstår att Celsius inte har kunnat acceptera. Men kanske skulle
staten som ägare ha kunnat gå in. Man kunde ha sagt: Vi är beredda att ändå
acceptera en lösning under några år framöver. Därmed skulle man undvika
att de här 400, indirekt 700, anställda blir arbetslösa i ett läge där 25 % av
metallarbetarna går utan jobb.
Anf. 129 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Jag kommer att ge er, ärade talare, endast ytterligare ett inlägg var.
Anf. 130 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Jag talar ständigt med företagsledningarna för resp, statligt
företag. Men spelreglerna för dem måste vara mycket klara. De skall ju driva
företagen så, att verksamheten på bästa möjliga sätt tas till vara och det kapi-
tal som finns i bolagen verkligen används till att utveckla företagen och skapa
beständiga arbetstillfällen.
Jag beklagar, som sagt, att det inte har gått att finna en lösning på Cityvar-
vet, vilket även, såvitt jag förstår, de fackliga organisationerna i Celsius kon-
staterat.
Överläggningen var härmed avslutad.
Kammaren beslöt kl. 16.41 på förslag av förste vice talmannen att ajour-
nera förhandlingarna till kl. 18.00.
Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.
Anf. 131 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Ingegerd Sahlström har frågat mig om jag mot bakgrund av
ett visst beslut om tillstånd enligt miljöskyddslagen anser att allmänhetens
oro skall ges betydelse vid bedömningen av tillståndsfrågan.
Beslutet gäller Scanfuel AB i Halmstad. Koncessionsnämnden för miljö-
skydd lämnade i ett beslut den 21 augusti 1992 företaget tillstånd att i Halm-
stad bedriva verksamhet vid en anläggning för behandling av miljöfarligt av-
fall. Tillståndet innebär rätt för företaget att ta emot och behandla oljeavfall,
lösningsmedelsavfall m.m. för framställning av bränsle.
Koncessionsnämndens beslut har överklagats till regeringen av Halmstads
kommun och enskilda personer. Ärendet är för närvarande på remiss. Som
Ingegerd Sahlström säkert vet får jag inte föregripa prövningen genom att
nu uttala mig om hur jag ser på ärendet.
Anf. 132 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):
Herr talman! Jag tackar för svaret på frågan. Det är helt riktigt att den är
föranledd av det beslut som koncessionsnämnden har fattat. Men man kan-
ske kan se på frågan litet mer principiellt och inte enbart hänga upp den på
Scanfuel i Halmstad. Vad jag tycker är viktigt är hur man väger in männi-
skors oro i sådana fall.
Detta fall har oroat många människor, speciellt de människor som bor
nära en sådan anläggning. I detta specifika fall gäller det bl.a. ett rekrea-
tionsområde med kolonistugor och sommarstugor. Människorna är natur-
ligtvis ängsliga för hälso- och miljöeffekterna. Men de är också ängsliga för
att deras hus skall falla i värde.
Det är tunga instanser som har sagt ifrån att de anser att beslutet är felak-
tigt. Speciellt dåligt tycker jag att det är att man i ett redan känsligt område
ger tillstånd till ytterligare behandling av miljöfarligt avfall.
Om jag har förstått miljöskyddslagen rätt skall störningar dels förebyggas,
dels inte tillåtas om de är onödiga, även om de inte medför några mer påtag-
liga olägenheter.
Om vi bortser från detta specifika fall, undrar jag rent allmänt om sådana
omgivningsstörningar som exempelvis oroar människor skall utgöra skäl att
säga nej till en verksamhet, t.ex. av samma typ som Scanfuel.
Anf. 133 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! När vi prövar sådana ärenden lyssnar vi naturligtvis på alla
remissinstanser. Det är därför som remissbehandling tillämpas. Det är klart
att det som är lättast att ta på rent objektivt är oomtvistliga fakta som finns
i ärendet och som kommer fram i själva remissbehandlingen.
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
4 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 25
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
Man kan resonera om Sakab i stället. I sådana ärenden är det viktigt att
man ser på ärendet i förhållande till omgivningen, dvs. hur man måste gar-
dera sig mot vad som kan hända i all mänsklig verksamhet, i synnerhet när
det gäller miljöfarligt avfall. Då väger man naturligtvis in vad som kan
drabba omgivningen. I detta ligger också ett hänsynstagande, åtminstone in-
direkt, till de människor som bor i närheten och som känner oro. Det är på
det sättet som jag rent formellt ser på behandlingen av ett sådant ärende.
Sedan är det dessutom viktigt att konstatera att ju farligare materier man
har att hantera, desto viktigare är det naturligtvis både att vara noggrann vid
prövningen och att, som lagen säger, förebygga skada.
Detta är ett grannlaga jobb, och jag tror att det är viktigt att avslutningsvis
konstatera att det vore bäst om man kunde undvika att denna sorts problem
uppkommer. Kretsloppshantering av olika farliga substanser kan naturligtivs
gå åt rätt håll, och då får man undvara de ämnen som man inte kan hantera
på något bra sätt.
Anf. 134 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):
Herr talman! Jag inser att verksamheten som sådan behövs. Den är en
nödvändighet. Frågan är bara var den skall placeras. En viss sådan verksam-
het finns redan i detta miljökänsliga område.
När det gäller fakta tycker jag att man redan i den föregående remissrun-
dan har pekat på att det finns luftföroreningar och luftpåverkan på bostads-
områdena i närheten. Kommunen har talat om att man inte kan belasta re-
ningsverket ytterligare, osv. Jag anser alltså att faktauppgifter som talar
emot detta beslut finns. Dessutom finns denna mänskliga oro. Människor i
närheten av anläggningen funderar ju på om de skall flytta eller om de skall
stanna kvar och vara ängsliga för det som de odlar på sina kolonitäppor och
liknande.
När det gäller omgivningsstörningar har jag förstått att man enligt miljö-
skyddslagen kan ta hänsyn till insekter, råttor och annat. Är det trots allt inte
viktigare att ta hänsyn till miljö- och luftföroreningar?
Anf. 135 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Som jag sade inledningsvis har Ingegerd Sahlström något lät-
tare än jag att resonera i det enskilda fallet. Jag skall inte lockas in i den
diskussionen.
Som jag också sade i mitt andra inlägg är det klart att det är beroende på
hur farligt det miljöfarliga avfallet är som man avgör hur högt man måste
lägga ribban när man verkställer prövningen. Det är därför som vi har miljö-
skyddslagens bestämmelser, och det är därför som vi har en särskilt nog-
grann prövning av denna sorts material och dess hantering, vilket tyvärr är
en följd av det moderna samhällets verksamhet i övrigt.
Jag vill återigen anknyta till att det är än viktigare att vi tänker på detta när
vi diskuterar hur vi skall organisera samhället framöver och att vi försöker få
kretsloppet att fungera, så att vi så långt som möjligt slipper destruktion.
50
Anf. 136 ANDRE VICE TALMANNNEN:
Jag medger ytterligare ett inlägg från vardera talare.
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Anf. 137 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):
Herr talman! Jag förstår att miljöministern inte kan uttala sig i den en-
skilda frågan, det enskilda fallet. Men jag har ändå fått ett svar från miljömi-
nistern. Nu hoppas jag att regeringen, när frågan kommer upp på dess bord,
skall väga in all klokskap och ta hänsyn till alla konsekvenser som finns, dels
när det gäller miljö- och hälsoeffekterna, som jag hoppas att man får fram
tidigare än i den förra remissomgången, dels när det gäller de människor som
bor i omgivningen. Jag hoppas på ett avslag när ärendet så småningom skall
prövas av regeringen. Och jag är inte ensam om att hoppas på det.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 138 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Sten-Ove Sundström har frågat mig vilka åtgärder jag är be-
redd att vidta för att snabbt få till stånd internationella överenskommelser
som stoppar stora och farliga freonutsläpp vid skrotning av kylfartyg i ut-
vecklingsländer.
Utsläppen av ozonnedbrytande ämnen vid skrotning av kylfartyg är allvar-
liga, speciellt från fiskefartyg med stora isanläggningar. Skrotningsutsläppen
är emellertid betydligt mindre än de utsläpp som orsakas av det kontinuer-
liga läckage som sker under fartygens livstid.
För att nedbringa utsläppen av ozonnedbrytande ämnen från kylfartyg
krävs därför både åtgärder riktade mot fartyg i drift och åtgärder i samband
med skrotning.
Inom den Internationella sjöfartsorganisationen, IMO, pågår för närva-
rande ett arbete som syftar till att minska utsläppen till luften från sjöfarten,
inkluderande utsläpp av ozonnedbrytande ämnen. IMO förväntas nästa år
anta nya regler mot den här typen av förorening.
En betydande andel av utsläppen i samband med kylfartygsskrotning
kommer från u-länderna. Finansiellt och tekniskt stöd från i-länderna är en
av förutsättningarna för att u-länderna skall kunna delta i arbetet för att
minska de ozonnedbrytande utsläppen.
Därför är det angeläget att den fond för resursöverföringar till u-länderna
som har etablerats inom ramen för Montrealprotokollet tillförs tillräckliga
medel och att dessa används på ett effektivt sätt.
Frågan om fondens ställning kommer att behandlas vid det kommande
mötet inom Montrealprotokollet i slutet av denna månad. Under detta möte
avser Sverige att verka för att också ytterligare åtgärder vidtas på en rad om-
råden för att minska förstörelsen av det stratosfäriska ozonskiktet.
Svar på frågor
51
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
Anf. 139 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min fråga. Låt
mig först och främst säga att jag tycker att det är viktigt att det rör på sig på
det här området.
Medan vi i vårt land i större utsträckning försöker att undvika farliga ut-
släpp från kylskåp och andra kylanläggningar, pågår en stor övervältring från
mindre nogräknade redare vid skrotning av fartygen. De kör över dessa be-
gagnade skrotningsfärdiga kylfartyg till länder som Indien, Pakistan och
Kina. Där kan de komma undan enkelt och billigt och slipper ta hand om
dessa farliga utsläpp. Man släpper alltså ut hundratals ton i luften vid skrot-
ning av kylfartyg. Detta bidrar till att försämra vår atmosfär och det skydd
vi har för att vi skall klara oss på vår jord.
Det är bra att statsrådet i sitt svar säger att Sverige skall verka för förbätt-
ringar på en rad områden. Det är viktigt att så sker på ett aktivt sätt. Vi får
inte bara nöja oss med formuleringen att vi skall verka för detta. Det är en
mycket vanlig formulering. Vi måste mycket aktivt delta i processen och se
till att vi får en uppföljning även i u-länderna. Det finns en tendens hos vissa
redare att försöka komma undan billigt. De söker sig till dessa länder där
man inte har möjlighet att ha den miljöbevakning vid skrotning av dessa far-
tyg som vi har i Europa. Jag ser fram emot att vi aktivt ser till att man efterle-
ver de regler som finns och de som förväntas antas inom IMO, så att vi får
ordning på detta även i u-länderna. Då kan man leva upp till den miljöbevak-
ning som vi är beroende av.
Anf. 140 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Det är riktigt att det finns frestelser på det här området dels
för de rika länderna att stjälpa av sitt skrot i fattiga länder, dels för de fattiga
länderna att skaffa sig inkomster genom att ta emot avfall av olika slag.
Vi försöker att hantera detta genom internationella överenskommelser
och konventioner. De mest kända på detta område är Wienkonventionen,
Montrealprotokollet och tillägget till Montrealprotokollet.
I början på nästa vecka är det samling i Köpenhamn kring Montrealproto-
kollet för att utveckla det. Det var därför jag nämnde den fond som finns.
Den skall vi i det här sammanhanget försöka att fördubbla. Det finns alltså
250 miljoner amerikanska dollar i fonden, och vi försöker att få en majoritet
för att den skall dubblas till 500 miljoner dollar.
Därifrån kan man alltså ta resurser för att u-länder skall kunna hantera
detta. Det handlar om länder som Pakistan, Kina och Turkiet som ligger på
gränsen mellan i-land och u-land. Sedan finns det industrialiserade länder
som också ägnar sig åt detta, t.ex. Taiwan och Korea. Det är det arbete som
vi konkret försöker att driva på, utöver de åtgärder som vi riktar mot CFC,
haloner, HCFC och för att bl.a. klara hanteringen av kylanläggningar.
Anf. 141 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Herr talman! Det är positivt med de aktiviteter som nu sker. Låt mig till
slut uttrycka förhoppningen att vi också ser till att vi får en efterlevnad av de
överenskommelser som görs nu. Det är ju lätt för u-länderna att falla för
52
frestelsen att skrota dessa kylfartyg för att tjäna en extra hacka när det inte
finns någon miljöbevakning.
Dessutom går vi nu in i en period när det blir aktuellt att skrota en stor
del av världens kylfartyg. De faller helt enkelt för åldersstrecket. De är inte
speciellt rationella och effektiva efter nutidens mått. Därför är det angeläget
att bevakningen skärps under de närmaste åren.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 142 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Karin Pilsäter har frågat mig på vilket sätt jag avser verka
för att användningen av överlåtbara utsläppsrätter ökar i Sverige.
Patrik Norinder har frågat mig om vilka åtgärder jag avser att aktivt med-
verka till för att överlåtelsebara utsläppskvoter prövas i Sverige de närmaste
åren.
Jag har valt att besvara frågorna i ett sammanhang.
I kompletteringspropositionen våren 1992 redovisade regeringen vissa
riktlinjer för användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken och
framhöll också att en introduktion av överlåtbara utsläppskvoter bör övervä-
gas inom några väl valda områden. Kväveläckaget till kustnära områden ut-
pekades som ett område för en närmare utredning av överlåtbara utsläpp-
skvoter.
Regeringen uppdrog i augusti 1992 åt Statens naturvårdsverk att utreda
möjligheten att tillämpa ett system med utsläppsramar och kvoter för att
minska närsaltutsläppen av i första hand kväve till kustområdena. En väsent-
lig del av uppdraget är att utreda om ett system med överlåtbara utsläpp-
skvoter kan tillämpas inom ramen för gällande regelsystem eller om kom-
pletterande åtgärder behövs.
Uppdraget skall redovisas senast den 1 mars 1993 och innehålla ett princi-
piellt ställningstagande till möjligheten att tillämpa utsläppsramar för närsal-
ter. Vidare skall verket bedöma behovet av fortsatt lagstiftnings- och utred-
ningsarbete på området liksom om det finns skäl att genomföra någon form
av försöksverksamhet för att pröva nya styrmedel.
Regeringen kommer under år 1993 att kunna göra ett mer preciserat ställ-
ningstagande till det fortsatta arbetet med överlåtbara utsläppskvoter base-
rat på Naturvårdsverkets uppdrag samt övervägandena om den framtida mil-
jölagstiftningen i Miljöskyddskommitténs slutbetänkande, som kommer att
överlämnas den 1 april 1993.
Anf. 143 KARIN PILSÄTER (fp):
Herr talman! Jag skall be att få tacka statsrådet för svaret och redovis-
ningen av de utlämnade uppdragen.
Den tolkning som jag kan göra efter att ha tagit del av detta, är att det
egentligen fortfarande saknas ett principiellt positivt ställningstagande. Frå-
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
5var på frågor
53
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
gan omnämns i kompletteringspropositionen i en bilaga, men utan att man
direkt säger att det verkligen skall införas.
Marknadsekonomin saknar ju egna mekanismer för att lösa dessa pro-
blem. Det vore bra om man då kunde jobba med marknaden, i stället för
mot den. Det är trots allt viktigare att det renas mycket än att var och en
renar efter sig. Egentligen, herr talman, kvarstår på något sätt själva frågan,
nämligen på vilket sätt och hur miljöministern kommer att verka för att detta
verkligen blir infört.
Anf. 144 PATRIK NORINDER (m):
Herr talman! Jag tackar miljöministern för svaret på frågan.
Jag tycker att tekniken med en bubbla som ett tak för ett utsläpp i en re-
gion är en mycket intressant väg att gå i miljöarbetet. Genom den här tekni-
ken minskar man utsläppen där de bildas och riktar kapitalflödet till duktiga
företag. I USA har de redan i höst startat med överlåtelsebara utsläppsrättig-
hster.
Jag läste i en tidningsartikel att miljöministern ämnar ta upp bubbelmeto-
den över Stockholms- och Mälarregionen. I frågesvaret hänvisar miljöminis-
tern till att en utredning skall tillsättas. Kommer miljöministern att aktivt
medverka till att överlåtelsebara utsläppskvoter prövas om den kommer
fram till att det är en framkomlig metod för att få ett nytt styrmedel för en
renare miljö?
Anf. 145 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag förstod av den ena av frågorna att den föranleddes av en
artikel i Veckans Affärer, och det var väl inte något större fel på den artikeln.
De som skrev den har emellertid aldrig varit i kontakt med mig eller någon
av mina medarbetare. Att så är fallet har jag kontrollerat; så långt får man
ju ändå kontrollera. Sådant här händer ändå.
Jag kan dessutom instämma i ingressen till artikeln. Där står: Allt fler an-
ser att ekonomiska styrmedel är bästa sättet att väga in miljökostnaderna i
priset. Sedan följer: Utsläppsrätten skall nu prövas i Sverige. Det är denna
andra mening som jag inte kan stå för lika definitivt som Veckans Affärers
rapportör.
Varför kan jag då inte det? Jo, det ena är en förutsättning för det andra.
Om man ställer upp helt och fullt på principen att förorenaren skall betala,
finns det naturligtvis goda möjligheter att använda bubbelmetoden. Men det
är inte alltid så enkelt att få igenom detta, och jag är därför litet garderad på
den här punkten. Det är nämligen ofta fråga om förhandlingar som skall äga
rum först - med Finansdepartement och andra berörda intressenter. Detta är
bakgrunden till att jag inte skriver mig fast i ett principiellt ställningstagande.
Jag kan ändå gå så långt att jag säger att jag principiellt är för bubbelmeto-
den om den kombineras med principen att förorenaren skall betala och inte
används som en nationell metod för att sänka ambitionsnivån i miljöpoliti-
ken i förhållande till andra länder. Det är också ett omtyckt sätt att hantera
sådana här frågor. Därav mina garderingar.
54
Anf. 146 KARIN PILSÄTER (fp):
Herr talman! I den artikel som vi har tagit del av får man intrycket att ett
genomförande av ett bubbelsystem skulle ligga mycket närmare i tiden och
att det finns mer konkreta planer. Men vi förstår då att det som sägs om detta
inte bygger på information från departementet utan att det är hämtat någon
annanstans.
Det behövs ju för detta en hel del förändringar i lagstiftingen. Om utred-
ningarna kommer med positiva resultat, hur snabbt kan då en sådan föränd-
ring av lagstiftningen genomföras? Är 1994 realistiskt med nuvarande ar-
betstakt?
Anf. 147 PATRIK NORINDER (m):
Herr talman! Jag måste säga att miljöministern i sitt svar gav en hel del
förbehåll till metoden. Men jag tolkar ändå svaret positivt. Det är bra att
miljöministern klargör att han i alla fall inte är negativ till metoden utan att
han ser dess värde. Det viktigaste är att vi får testa den och att man är öppen
för nya metoder.
Det här är ju en metod som passar mycket bra också för internationell
samverkan. Man kan tänka sig samverkan i Östersjöregionen och sedan
också i större regioner, men det blir i så fall en vidareutveckling. Man bör
nog först testa metoden i mindre sammanhang, exempelvis i de regioner som
har tagits upp i artikeln, såsom Stockholms- och Mälarregionen. Sedan kan
man utveckla metoden vidare.
Jag är tacksam över att miljöministern i sitt svar i alla fall har varit så pass
positiv till metoden.
Anf. 148 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Självfallet arbetar vi för att utredningarna skall ge resultat
så snabbt som möjligt. Jag erkänner att det är litet svårt att bedöma när ut-
redningarna kan vara färdiga, men 1994 borde kunna vara ett möjligt startår.
Jag har uppriktigt sagt alls ingen anledning att korrigera Veckans Affärers
rapportering. Det finns i artikeln många korrekta upplysningar. Det är möj-
ligt att informationen kommer från Miljödepartementet, men inte från mig
personligen eller från någon av mina närmaste medarbetare. Jag vill gärna
klargöra detta.
Det är också viktigt att man inte drar snabba slutsatser utan att ange en
och annan av de viktiga förutsättningarna. Det är ofta en klok metod. Om
man inte gör på det sättet händer det lätt att man redovisar slutsatser och
sedan får backa.
Anf. 149 KARIN PILSÄTER (fp):
Herr talman! Självfallet kan det när man sitter och jobbar med en metod
och propagerar för den vara svårt att på förhand veta exakt hur olika saker
skall utformas i praktiken. Det är därför helt rimligt att utredningarna får
jobba färdigt. Vi kommer emellertid att se till att jaga på, så att idéerna
också verkställs i praktiken.
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
Överläggningen var härmed avslutad.
55
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
56
Anf. 150 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Annika Åhnberg har frågat mig om regeringen avser att ta
initiativ till en offentlig hearing kring kärnkraftens säkerhetsproblem.
Som ansvarig för kärnsäkerhetsfrågor inom regeringen har jag med anled-
ning av de säkerhetsproblem som uppdagats efter en incident i Barsebäck i
somras givit Miljövårdsberedningen i uppdrag att anordna en utfrågning om
säkerheten och sårbarheten i det svenska energisystemet.
Miljövårdsberedningen är regeringens råd i miljöfrågor och har bl.a. till
uppgift att identifiera och belysa nya miljöfrågor samt att tillföra nya arbets-
former till miljöarbetet.
Utfrågningen kommer att äga rum fredagen den 4 december 1992. Avsik-
ten är att, företrädesvis genom särskilt utsedda utfrågare, ställa frågor till
ansvariga för kraftföretag och myndigheter med syftet att genomlysa kärn-
kraftens säkerhetsfrågor och dess roll i det svenska energisystemet.
Anf. 151 ANNIKA ÅHNBERG (-):
Herr talman! Det är nu en tid sedan jag ställde min fråga, och den har i
verkligheten besvarats långt innan den här frågedebatten äger rum. Jag är
naturligtvis mycket glad över det besked som kom för flera veckor sedan om
att det skall ordnas en offentlig hearing.
Den oro som jag trots allt fortfarande i dag känner har mer att göra med
vad som kan komma att hända efter denna offentliga hearing eller vad som
eventuellt inte kommer att hända efter denna offentliga hearing.
Det har ju också sedan frågan ställdes hållits en debatt i riksdagen med
anledning av det inträffade. Det har också i en frågedebatt, där näringsmi-
nistern besvarade en fråga från en partikollega till miljöministern, framkom-
mit att det i regeringen råder delade meningar om kärnkraften, om den skall
avvecklas eller om den även i framtiden skall utgöra en del i vår energiför-
sörjning.
Min oro gäller till en del att denna offentliga hearing inte, som jag hade
föreställt mig, är resultatet av ett gemensamt fattat regeringsbeslut, där hela
regeringen har tagit sig en funderare kring det allvarliga i de inträffade tillbu-
den och beslutat sig för att ordna den här hearingen, att användas som un-
derlag för det fortsatta agerandet. I stället är detta ett initiativ - och ett
mycket bra sådant - som sker via Miljövårdsberedningen.
Jag undrar därför: Till vad kommer resultatet från den offentliga hear-
ingen att användas? Finns det i hela regeringen en beredskap för att, om det
framkommer allvarliga problem med säkerheten, gå vidare och komma till-
baka till riksdagen med konkreta förslag, grundade på denna offentliga hea-
ring, eller är den en avledande manöver?
Anf. 152 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag beklagar att mitt svar har avlämnats så sent, men precis
som Annika Åhnberg säger fattades beslutet om en offentlig hearing relativt
snabbt.
Det som för mig har varit vägledande är att det finns många frågor som är
oklara, inte bara frågor av teknisk karaktär och frågor på säkerhetsområdet
utan också frågor som rör sårbarheten i samhället, som en följd av vårt bero-
ende av kärnkraften. Dessa två frågor är därför tyngdpunkten i hearingen.
Jag tycker att det är ganska naturligt. Sedan finns det inte plats för så mycket
mer om det skall bli fråga om en fördjupning.
En annan fråga är vilka som skall inbjudas. Vi har alltså inbjudit hela riks-
dagen och många andra därtill. Vi får väl se hur många som kommer. De
viktigaste personerna i sammanhanget är naturligtvis de ansvariga i samband
med den aktuella händelseutvecklingen, med olyckan i Barsebäck den 28 juli
som utgångspunkt och med den därefter följande avstängningen av reakto-
rer.
När jag bestämde mig för att använda Miljövårdsberedningen, där jag är
ordförande, på det här sättet, förankrade jag naturligtvis detta i hela rege-
ringen på en lunchberedning. I så måtto är det självklart att vi gemensamt
står för det här initiativet. I sådana här sammanhang kan man dock aldrig
bortse ifrån - det vore oärligt och detsamma som att hyckla - att man har
olika värderingar. Men det tror jag inte avgör slutresultatet i det här fallet.
Jag har i alla fall utgått från det. Här finns det en genuin känsla för att vi bör
söka sanningen och dra slutsatser av sådana här allvarliga händelser.
Anf. 153 ANNIKA ÅHNBERG (-):
Herr talman! Jag delar verkligen miljöministerns uppfattning om att det
här är allvarliga händelser. I den diskussion som har förts sedan det här
hände och sedan fem reaktorer stängdes av har det från flera håll framförts
att det här måhända bara är början på de problem vi kan komma att få på
grund av att det handlar om gamla reaktorer. Det utgör en mycket viktig del
av säkerhetsdiskussionen, som jag hoppas kommer att beröras på hearingen.
En annan fråga som har diskuterats gäller om det är lämpligt att man åter-
startar reaktorer innan den offentliga hearingen har hållits. I den tidigare
diskussionen har jag fått klart för mig att det inte är möjligt för regeringen -
med den fördelning mellan regering och myndigheter som vi har i dag - att
göra ett sådant ingripande.
Av aktuella mediauppgifter framgår att det kommer att dröja ytterligare
en tid innan man kan tänka sig att starta reaktorerna. Det finns därför ytterli-
gare andrum. Det gör att det kanske trots allt finns en möjlighet att vidta
åtgärder efter hearingen.
Anf. 154 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Regeringen har som sagt att hålla sig till den delegation som
är gjord till myndigheterna. Alla andra sätt skulle innebära ett brott mot lag,
i det här fallet i första hand mot kärntekniklagen. Det innebär inte att rege-
ringen aldrig kan göra något, men det finns en klar uppdelning inom ramen
för lagstiftningen.
Ibland blir jag kritiserad för att jag inte säger rent ut vad man skall göra.
Jag har dock inte ägnat mig åt försök till ministerstyre på det här området.
Jag vet sedan gammalt att det är speciellt känsligt just på kärnkraftsområdet.
Jag tror att det är viktigt att vi får den här fördjupade debatten mot bak-
grund av hur myndigheterna har upplevt situationen och hur företagen har
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
57
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
hanterat sitt ansvar. Det är också viktigt att vi därefter är beredda att dra
slutsatser beträffande samhällsutvecklingen framöver i dess vidaste mening.
Anf. 155 ANNIKA ÅHNBERG (-):
Herr talman! Avslutningsvis vill jag bara säga att jag också tror att det är
oerhört viktigt att man går vidare med att förverkliga de upprepade riksdags-
besluten om en avveckling. I det sammanhanget är det att beklaga att upp-
fattningen om hur brådskande det här är inte delas av hela regeringen. Det
är min förhoppning att detta arbete kommer till start ganska omgående.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 156 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Lena Klevenås har frågat mig om jag avser att föreslå en
lagstiftning för att tvinga kraftindustrin att följa riksdagens beslut att kärn-
kraften skall vara avvecklad till år 2010.
I regeringsförklaringen fastslås att energiöverenskommelsen från år 1991
ligger fast. Det innebär att de utgångspunkter för omställningen av energi-
systemet som överenskommits mellan Centerpartiet, Folkpartiet och Social-
demokraterna utgör basen för regeringens energipolitik.
I överenskommelsen sägs bl.a. att landets elförsörjning skall tryggas ge-
nom ett energisystem som i största möjliga utsräckning grundas på varak-
tiga, helst inhemska och förnybara, energikällor samt en effektiv energihus-
hållning. Stränga krav skall ställas på säkerhet och omsorg om miljön vid
användning och utveckling av all energiteknik.
Vidare sägs att omställningen av energisystemet måste, vid sidan av säker-
hetskraven, ske med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthål-
lande av sysselsättning och välfärd. När kärnkraftsawecklingen kan inledas
och i vilken takt den kan ske avgörs av resultaten av hushållningen med el,
tillförseln av el från milj oacceptabel kraftproduktion och möjligheterna att
bibehålla konkurrenskraftiga elpriser.
Statsmakterna har beslutat om betydande insatser för att utveckla alterna-
tiv till kärnkraften. För närvarande satsas mer än 500 miljoner kronor per år
som stöd för utveckling av förnybara energikällor, biobränsleeldad kraft-
värme, vindkraft och solvärme samt energihushållning.
De resultat som uppnåtts genom de pågående energipolitiska program-
men redovisas årligen för riksdagen i budgetpropositionen bl.a. baserat på
det underlag som på regeringens uppdrag tas fram av NUTEK. Enligt
energiöverenskommelsen skall regeringen därvid förelägga riksdagen för-
slag om de ytterligare åtgärder som är motiverade. Årets budgetproposition
förbereds för närvarande inom regeringen. Jag är därför inte beredd att nu
närmare gå in på regeringens överväganden i dessa frågor.
Anf. 157 LENA KLEVENÅS (s):
Herr talman! Jag tackar miljöministern för svaret.
Vi är ganska många som är oroliga för att riksdagens beslut om att av-
veckla kärnkraften till år 2010 inte kommer att förverkligas. Denna oro
grundar vi ofta på moderata ministrars och moderata riksdagsledamöters ut-
talanden. Näringsminister Per Westerberg har bl.a. ifrågasatt om kärnkraf-
ten kan avvecklas till år 2010. När kärnkraftsindustrin menar att man inte
behöver rätta sig efter riksdagens beslut eftersom det inte har formen av en
lag, undrar jag om man inte måste överväga en lagstiftning.
Jag är glad att kunna konstatera att regeringen tydligen överväger någon-
ting på det här området. Jag skulle vilja hänvisa till debatten den 12 novem-
ber. På en fråga från Annika Åhnberg sade miljöministern: ”På en energi-
marknad som är överfull - precis den situation vi har i dag i Sverige - har
alltid alternativen svårt att ta sig in utan hjälp.” Det är sant att det har varit
svårt för alternativen att ta sig in.
Vi kommer aldrig att kunna avveckla kärnkraften om alternativen inte har
fått utvecklas. Det är inte så att tiden har varit för kort när det gäller att ta
fram alternativ, utan den goda viljan har saknats.
Det har fattats en hel del bra beslut som syftar till att få fram alternativ.
Ett exempel är dessa 500 miljoner som stöd. Jag är inte kritisk mot det, men
jag ifrågasätter delvis regeringens goda vilja att förverkliga det här beslutet.
Därför skulle jag verkligen vilja uppmana miljöministern att driva på för att
få i gång en lagstiftning. Jag tror att det är nödvändigt för att beslutet skall
kunna förverkligas.
Anf. 158 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag vet att det är frestande att inleda en debatt om olika in-
ställningar inom regeringen. Jag har ingen anledning att göra det till en hu-
vudfråga. Jag tar min del av ansvaret och för det som jag uppfattar som vik-
tigt på det här området. Det gäller bl.a. att skapa en positiv möjlighet. Vi
skall med andra ord skaffa oss den handlingsfrihet som vi behöver. Ett viktigt
led i detta är att främja alternativen. Det gäller principiellt inte bara på elom-
rådet utan på energiområdet i sin helhet.
Jag tycker att man kan göra en ganska enkel analys. Den baseras bl.a. på
det som Lena Klevenås citerade - man måste se till att skapa en marknad.
Ett sätt att göra det är naturligtvis att främja det som skall in på marknaden.
Det har vi gjort i den här regeringen i total enighet. Jag hoppas att riksdagen
kommer att fatta sina beslut i enlighet därmed så att vi får 10 000 miljoner
kronor i ökad belastning på det som skall ut.
Vi har ett problem. Omvärlden gör nämligen inte alltid vad den skall så
att det blir lättare ur konkurrenssynpunkt. Vi väntar egentligen på ett posi-
tivt EG-beslut när det gäller kondensproducerad el av olika slag.
Vi har stimulerat de alternativ som skall in på marknaden med 1 000 miljo-
ner. Det är återigen en förutsättning att riksdagen fullföljer de förslag som
regeringen har lagt fram. Jag tycker att det är en mycket bra början. Obser-
vera att detta har gjorts på ett enda år. Det här är ett sätt att skapa marknads-
incitament som är en absolut förutsättning för att saker och ting skall kunna
ställas om.
Anf. 159 LENA KLEVENÅS (s):
Herr talman! Jag vill inte spekulera i olika inställningar i regeringen. Det
är känt för allmänheten och för oss alla att Moderaterna har en mycket mer
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
59
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
60
positiv inställning till kärnkraften än övriga partier. Nu har vi fått in ytterli-
gare ett kärnkraftsvänligt parti i riksdagen, nämligen Ny demokrati.
Jag vill bara önska miljöministern all lycka med att driva frågan om av-
vecklingen av kärnkraften i regeringen. Jag hoppas att det kommer att leda
till att beslutet verkligen infrias.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 160 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Patrik Norinder har frågat mig vilka belägg jag har för att
PET-lagen ger miljövinster jämfört med alla andra alternativ.
Riksdagen härvid flera tillfällen understrukit att det i ett långsiktigt arbete
med att förbättra miljön är nödvändigt att minska avfallsmängderna. Detta
fastslogs senast i 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 16,
1989/90:JoU16). Sparsamhet, hushållning och återanvändning bör vara
grundläggande principer för utnyttjandet av naturresurser och inriktningen
av varuproduktionen. Återanvändning måste därför vara en ledande prin-
cip. Att använda engångsflaskor strider mot de mål samhället satt upp.
För att tillgodose önskemålet att i ökad utsträckning använda returför-
packningar föreslog bryggeribranschen våren 1989 ett system med returflas-
kor av polyetylentereftalat, PET, avsedda för återfyllnad. Förslaget remitte-
rades till Statens naturvårdsverk, som gjorde bedömningen att ett sådant sy-
stem ligger väl i linje med de mål som riksdagen givit uttryck för när det
gäller retur- resp, engångsförpackningar och att det borde införas. Förslaget
föranledde regeringen att i december 1990 föreslå riksdagen att anta lagen
(1991:336) om dryckesförpackningar. Efter en omfattande utskottsbered-
ning med bl.a. tillfälle för berörda parter inom näringslivet att yttra sig inför
utskottet, antog riksdagen förslaget.
Någon särskild statlig utvärdering av miljöeffekterna har ännu inte varit
aktuell.
Anf. 161 PATRIK NORINDER (m):
Herr talman! Jag tackar miljöministern för svaret. Miljöministern tar upp
det långsiktiga arbetet med att förbättra miljön. Man kommer då in i en mål-
och medel diskussion. Målet är att man skall minska avfallsmängderna och
hushålla med resurser. Medel för det kan vara sparsamhet, återanvändning,
återvinning eller energiutvinning.
Jag blir litet konfunderad över att miljöministern i svaret säger att det stri-
der mot de mål som samhället satt upp att använda engångsflaskor. Det har
i olika utredningar visats att det inte är någon större skillnad på återanvänd-
ning och återvinning vad gäller PET-flaskor. Den utredning som låg till
grund för PET-lagen gjordes av Gustav Sundström AB Miljöbalans. Där
sägs att skillnaden i energiförbrukning inte är av sådan storleksordning att
åtskillnad kan göras. Professor Ann Christine Albertsson på KTH säger att
sett ur transport- och energisynpunkt är retur-PET ett felaktigt system. I
Svenska folkets miljölexikon sägs: ”Därför är det bättre att ta till vara PET-
flaskan, sönderdela den och återanvända den renade monomeren vid ny till-
verkning av PET.”
Om nu återvinning är lika effektivt som återanvändning ur miljöhän-
seende, hur kan då miljöministern påstå att användande av engångsflaskor
strider mot de mål som samhället har satt upp?
Anf. 162 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Detta är den absolut övergripande frågan. Ingen av oss vill
väl att flaskor skall hamna i naturen. Det skall finnas en fungerande cirkula-
tion. Ju mindre värdefull man upplever en sak, desto större är risken att man
bara lämpar den över bord. Detta har att göra med vilka ekonomiska styrme-
del och stimulanser vi är beredda att använda för att skapa ett värde utöver
det som går att beräkna i pengar. Miljövärdet, naturvärdet är svårt att be-
räkna i pengar, liksom värdet av att man lämnar tillbaka någonting. Det är
svårt att göra kalkyler av detta slag. Man skall heller inte göra dem så snäva
att man bara ser till själva objektet. Jag tyckte att det fanns en benägenhet
hos Patrik Norinder att göra det.
Det handlar om att undvika miljöskador, miljöproblem, och att se till att
saker och ting fungerar, helst i ett kretslopp. Man måste vara medveten om
att det då gäller att göra s.k. livscykelanalyser. Man måste försöka ta in alla
omständigheter i sin bedöming. Det har vi tack och lov börjat göra mer och
mer, och inte bara stirrat oss blinda på en detalj eller en enda del i processen,
antingen det gäller energi eller att försöka samla in mesta möjliga av det vi
använder som förpackningar.
Anf. 163 PATRIK NORINDER (m):
Herr talman! Miljöministern tar upp livscykelanalyser. Det är ett hjälpme-
del som går att använda. Men miljöministern vet också att det inte är något
fullödigt medel. Det finns många brister i det resonemanget.
Det viktigaste är att vi skall försöka lämna tillbaka, och det tar också mil-
jöministern upp. Vi skall inte förorena naturen med dessa plaster. Men man
kan göra det på olika vis. PET är ett utmärkt exempel på det. När mar ser
det ur transport- och energisynpunkt kan man återanvända, återvinna och
t.o.m. utvinna energi ur materialet. Jag har litet svårt att förstå varför man
inte skall kunna få använda de andra metoderna, utan bara metoden återan-
vändning. Den metoden ger inte några vinster i miljöhänseende. Miljöminis-
tern kanske kan utveckla sina synpunkter på det.
Anf. 164 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag vill gärna utveckla mina synpunkter. Egentligen lämpar
sig inte denna fråga för en debatt av detta slag, med så korta inlägg.
Vi håller för närvarande på att pröva dessa frågor i samband med att vi tar
fram den s.k. kretsloppspropositionen. Jag tycker att frågan hör hemma där.
Det handlar mycket om de olika alternativ som finns för olika typer av för-
packningar och för olika varor som vi förbrukar, skrotar och sedan helst skall
återföra. Detta synsätt öppnar för olika alternativ. Samtidigt kan man inte
bortse från historien, från det förflutna. Gjorda investeringar åberopas
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
61
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
ibland för att man skall behålla ett system. Det kan t.ex. gälla kärnkraften,
där säkerheten ändå talar övervägande emot ett behållande.
Anf. 165 PATRIK NORINDER (m):
Herr talman! Det finns också andra aspekter, som miljöministern själv tog
upp. Enligt en artikel i ICA-Nyheter skall man inte ge några ytterligare dis-
penser från lagen. Då blir det svårt med kretsloppspropositionen, som inte
kommer att behandlas i vår. Om jag förstår miljöministern rätt kanske det
ändå finns anledning att ge dispenser.
PET-lagen tillkom efter överläggningar med Svenska bryggareföreningen
och dåvarande miljöministern Birgitta Dahl. Pripps är dominerande och har
marknadsandelar på över 60 % när det gäller PET. I behandlingen sades att
PET-lagen inte fick leda till ökad koncentration inom bryggeriindustrin.
Konkurrensverket har nu konstaterat att lagen medför en allvarlig snedvrid-
ning.
Om man nu stoppar ytterligare dispenser från PET-lagen kommer de små
bryggerierna, framför allt i glesbygd, att vara hotade. Det känner miljömi-
nistern till. Man talar om att 100-150 människor kommer att mista sina arbe-
ten.
Om nu återvinning är lika effektivt som återanvändning ur miljösynpunkt,
är miljöministern då beredd att ändra PET-lagstiftningen?
Anf. 166 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Det har kommit fram nya metoder under den här korta ti-
den. I bl.a. Nederländerna finns det exempel på hur man kan återvinna ma-
terial ur PET-flaskor.
För mig är detta inte någon prestigefråga, utan en miljöfråga där olika hel-
heter skall vägas in. Sedan får man göra det bästa av situationen. Om man
dessutom har haft möjlighet att lära av erfarenheter, skall man naturligtvis
ta till vara den möjligheten.
Och för att vara litet ironisk: Jag har också noterat att många fler i dag är
mycket mer positivt inställda till små bryggerier än under hela den struktur-
rationaliseringsprocess som dessförinnan har ägt rum. Det är positivt.
Anf. 167 PATRIK NORINDER (m):
Herr talman! Det är bra. Vi har tillsammans sagt att vi skall värna om de
små företagen, och det hoppas jag att vi skall kämpa för.
Miljöministerns inlägg var positivt. Jag gläder mig över att detta inte är
någon prestigefråga, utan att det är miljöfrågorna som står i främsta rum-
met.
Det är riktigt att det finns system i både Holland och andra länder, såsom
Schweiz och Storbritannien, vilka har parallella system. Jag tolkar miljömi-
nisterns svar så, att det finns anledning att genomföra förändringar av PET-
lagen. Har jag tolkat det hela på rätt sätt? Är miljöministern positivt inställd
åtminstone till min tolkning?
Anf. 168 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Vi skall avrunda debatten. Svar kommer inom kort i sam-
band med att förslaget till kretsloppsproposition remitteras till lagrådet, i
själva propositionen och i samband med behandlingen av de ärenden som
finns på regeringens bord. Jag kan inte här och just nu föregripa besluten i
dessa ärenden.
Anf. 169 PATRIK NORINDER (m):
Herr talman! Tack så mycket, miljöministern. Jag hoppas att vi kan åter-
komma till den här frågan. Det kommer i vilket fall som helst jag att göra.
Dispensförfarandet upphör ju nu till nyår, och det är många som berörs. Jag
har tolkat det så, att miljöministern är mycket positivt inställd. Tack för sva-
ret.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 170 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Olle Schmidt har frågat statsrådet Bo Lundgren vad rege-
ringen har för avsikt att göra för att underlätta fortsatt god återvinning av
returburken.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.
Förpackningsutredningen föreslog i sitt slutbetänkande (SOU 1991:76)
Förpackningarna och miljön bl.a. att dryckesförpackningsskatten enligt la-
gen (1984:355) om skatt på vissa dryckesförpackningar skall tas bort. Skat-
tens utformning strider dessutom mot Sveriges åtaganden inom ramen för
EES-avtalet. Mot den bakgrunden övervägs frågan om en avveckling av
denna skatt för närvarande i regeringskansliet.
Anf. 171 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Jag tackar miljöministern för svaret. Jag ställde frågan till
skatteministern och inriktade mig på förpackningsskatten. Jag blev glad när
jag fann att miljöministern skulle lämna svaret och trodde då att jag skulle
få ett helt positivt svar. Måhända blev jag något besviken över att frågan
”övervägs”, som det står i svaret.
Jag hoppas att miljöministern kan hålla med om att det är paradoxalt att
ju bättre det går att samla in burkar, desto sämre blir ekonomin, när vi nu
har blivit så duktiga på att samla in burkar här i vårt land genom Returpack,
som sköter hanteringen med återvinning. Denna omöjliga ekvation kan na-
turligtvis inte fortsätta att hålla i längden.
Returpack har gjort uppvaktningar och ansökt om att man skall bli befriad
från burkskatten. Hittills har varken Riksskatteverket eller skatteministern
kunnat bifalla denna ansökan.
Jag är inte helt okunnig om att det är en kretsloppsproposition på gång,
och det var därför som jag ställde min fråga. Dessutom har jag följt diskus-
sioner som har förts i media. Jag ville ge miljöministern chansen att här i
kammaren lätta på förlåten och medge att också han är orolig och att detta
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
63
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
64
är en felaktig och nästan vansinnig beskattning, som i det här läget borde
avskaffas så fort som möjligt.
Jag ger miljöministern ånyo en chans att ändra uttrycket ”överväga” till
att litet mer precist säga när denna skatt kommer att avskaffas. Det är ju en
proposition på gång. När kommer den på riksdagens bord? När kan denna
lagstiftning bli gällande?
Anf. 172 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Arbetet i regeringen är inte så fördelat att en del delar ut
gåvor medan andra står för obehagligheter. Det går mer sofisitikerat till än
så. Det kan jag lova.
När jag så att säga i andra varvet fick frågan om Returpacks ekonomiska
problem, var min hållbara motivering för att inte besvara frågan konkret att
ägarna har ett förstahandsansvar. Det är klart att en förändring av dryckes-
förpackningsskatten skulle kunna ändra Returpacks förutsättningar. När
man nu har lyckats komma upp i så hög återvinningsgrad bidrar skatten -
precis som Olle Schmidt säger - till att något öka kostnaderna. Det är i av-
vaktan på att regeringen finner den så att säga riktiga syntesen av önskemå-
len från Returpack och finansieringsmöjligheter för att täcka den intäkt som
dryckesförpackningsskatten svarar för som jag uttryckte mig så principiellt
som jag gjorde i mitt frågesvar.
Anf. 173 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Det är riktigt som miljöministern säger, att det är ägaren som
har ansvaret. Men de spelregler som ägaren har att arbeta efter är alldeles
orimliga. Vi som lagstiftare och även regeringen har anledning att mycket
snabbt agera.
Balansen för Returpack ligger vid 85 %, men nu är man uppe vid 87 %.
Riksdagen har uttalat att återvinningen skall vara 90 %. Det kan inte fort-
sätta så här. Det har blivit litet grand av en livsfilosofi att man samlar in bur-
kar, och det skall vi vara glada över. Så snart man står vid en korvkiosk och
dricker någonting kommer en ung man eller en ung flicka framrusande och
rycker den tomma burken ifrån en för att - precis som miljöministern så väl-
taligt utvecklade under den föregående frågedebatten - se till att burken
kommer in i den här cykeln. Förpackningen hamnar alltså i ett kretslopp.
Jag tycker att vi borde se till att bestämmelserna uppmanar till fortsatt åter-
vinning. Återvinningen får inte riskeras.
Anf. 174 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag kan försäkra Olle Schmidt att regeringen kommer att
vidta de åtgärder som krävs för att sätta press, så att det blir en allt högre
återtagningsgrad när det gäller burkar. Det råder inga som helst tvivel om
regeringens ambitioner i det fallet.
Det är i och för sig bra att det finns en viss press i systemet. Det är ingen
nackdel. Men det får inte gå till överdrift. Dryckesförpackningsskatten har
inte varit odelat positiv för att främja rätt effekter rent miljömässigt. Därför
är inte denna skatt någonting som jag från miljösynpunkt vill slå vakt om,
utan det handlar om pengar och finansieringskrav.
Jag tror att det finris goda förutsättningar för att få en avveckling av skat-
ten till stånd. Detta har dessutom med Europasamarbetet att göra.
Anf. 175 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Mycket kort: Jag är glad över att miljöministern ändå håller
med mig i det här stycket. Systemet har verkligen en press inbyggt. Det finns
också en snedvridande konkurrenseffekt, om man jämför aluminiumbur-
kens förutsättningar med returglasets, som vi givetvis måste rätta till. Miljö-
ministern var själv inne på EES-avtalet. Sedan återstår det att se vad EG
planerar. Jämfört med EG har vi i Sverige kommit mycket längre än vad de
direktiv som man där skissar på anger.
Jag tycker att vi har anledning att vara glada över utvecklingen. Jag tolkar
slutligen miljöministern så att även regeringen delar min uppfattning och att
ett förslag kommer snart.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 176 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Arne Jansson har frågat mig om jag är beredd att medverka
till en sänkning av statsbidragen så att förutsättningar för en bättre lönemo-
ral kan skapas i landstingen.
Svaret på frågan är nej.
Anf. 177 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.
Landstingens verksamhet finansieras huvudsakligen med skattemedel och
statsbidrag. Av ett färskt exempel i Kopparbergs läns landsting framgår att
landstingets höga chefer och administratörer får oproportionerligt höga lö-
ner. Att stat och skattebetalare skall belastas dessa överlöner kan ej accepte-
ras. Staten kan naturligtvis inte direkt bestämma lönerna i landstinget. Där-
emot har staten möjlighet att sänka statsbidraget.
Av svaret kan man tyvärr utläsa att regeringen, på skattebetalarnas be-
kostnad och trots att den förfogar över erforderliga styrmedel att motverka
dessa överlöner i landstingen, i stället sanktionerar dessa - detta trots att det
kan gå ut över vården av sjuka.
Anf. 178 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Arne Jansson har missuppfattat mitt svar. Det bottnar i att
jag för min del har en mycket stor respekt för den kommunala och lands-
tingskommunala självstyrelse som vi har haft i vårt land sedan 1860-talet.
Att man från riksdagens eller regeringens sida skulle gå in och sänka statsbi-
dragen med motiveringen att lönesättningen i ett enskilt landsting inte är så-
dan som en eventuell majoritet i riksdagen eller regeringen tycker vore att
ge sig in i en detaljreglering av kommuners och landstingsverksamhet, något
som jag tror att det sällan har väckts förslag om i riksdagen från något håll.
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
5 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 25
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
Men jag noterar att Arne Jansson tydligen är en anhängare av att rege-
ringen eller riksdagen noga skall följa pressklippen om lönesättningen ute i
kommuner och landsting, som svarar för utgifter i vårt land på 350 miljarder
kronor för att drastiskt kunna ingripa och sänka statsbidragen. Jag tycker
med förlov sagt att det är en något märklig uppfattning.
Anf. 179 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Jag påpekade att det gällde överlöner, inte normal lönesätt-
ning, att det var överlöner som det har reagerats emot.
Under 1991 betalades ut 23 miljarder kronor som ersättning till sjukvårds-
huvudmännen och som skatteutjämningsbidrag. Det är de två största bidra-
gen. Det är ganska mycket pengar. Avsätts stora delar av dessa medel till
vissa överlöner, är målet kanske litet förfelat.
Anf. 180 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag börjar förstå bakgrunden till Arne Janssons fråga efter
det senaste inlägget. Om Arne Jansson tror att en stor del av beloppet på
23 miljarder kronor används till löner för landstingens direktörer kan man
möjligen förstå frågan, även om åtgärden verkar litet drastisk. Nu är det
glädjande nog inte så. Det är bara att konstatera att Arne Janssons fråga
bottnar i en ren missuppfattning om hur det ser ut i landsting och kommuner.
Anf. 181 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! I så fall har väldigt många skattebetalare som följt tidning-
arna och reagerat på dessa överlöner missuppfattat det hela. Det är synd att
det skall lysa så markant - speciellt som det i den ekonomiska situationen i
dag krävs uppoffringar från olika håll - att ni fortsätter att sanktionera dessa
överlöner genom att inte använda de medel som står till buds. Det är bara
att konstatera det.
Anf. 182 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Nej, Arne Jansson, det är inte bara att konstatera. Det är
inte så att om regering eller riksdag inte rycker bort statsbidraget så har man
sanktionerat varje beslut som har fattats av kommuner och landsting, utan
det är ett uttryck för en övertygelse om att vårt land styrs bäst om besluten
fattas så nära medborgarna som möjligt och att det finns möjlighet att ut-
kräva ansvar för det. Om medborgarna tycker att man i en kommun eller ett
landsting tillämpar en orimlig politik i något avseende, exempelvis genom
att ge för höga löner till vissa tjänstemän, är den bästa och effektivaste åtgär-
den att byta ut dessa politiker vid nästa val. De politikerna är precis lika
mycket folkvalda som Arne Jansson, och de är lika lätta att återkalla, om
man inte vill ha dem kvar.
Anf. 183 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Det går väldigt lätt ändå att, oavsett vad statsrådet säger,
specialdestinera de två största bidragen på ett annorlunda sätt. Det är inga
större svårigheter med det, såvitt jag förstår.
66
Anf. 184 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Det är två frågor. Den ena är om man skall specialdestinera,
och den har vi diskuterat. Den andra är hur man skulle specialdestinera bi-
drag som i landstingens fall tidigare utgjorde 15-20 % av de totala utgifterna,
numera avsevärt mindre och som i framtiden kommer att utgöra bara en
mycket liten summa.
Frågan är om bidragen skall utformas för en specialdestinering, som inne-
bär att de inte får användas till en viss typ av löner. Jag noterar att Arne
Jansson är ute efter att detaljreglera enskilda beslut i landsting och kommu-
ner, därför att han förmodligen inte litar på att medborgarna kan vidta åtgär-
der själva.
Anf. 185 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Jag är fortfarande inte ute efter detaljreglering utan reagerar
mot överlönerna, som jag också från början ställde min fråga om.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 186 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Hans Karlsson har frågat mig vad meningen är med att före-
lägga riksdagen en proposition om en husläkarlag, om landstingen ändå går
sin egen väg utan att invänta riksdagens behandling och beslut. Anita Jo-
hansson har frågat mig om regeringen avser att lägga fram en proposition om
husläkarsystemet trots att det är möjligt att införa systemet med nuvarande
lagstiftning. Jag besvarar båda frågorna i ett sammanhang.
Gällande hälso- och sjukvårdslag från 1982 är en målinriktad ramlag som
ger sjukvårdshuvudmännen, landstingen och de landstingsfria kommu-
nerna, stor frihet att planera och organisera hälso- och sjukvården efter de
behov och förutsättningar som råder i resp, sjukvårdsområde. Det finns
inget som hindrar sjukvårdshuvudmännen att införa t.ex. olika former av
husläkarsystem inom ramen för nuvarande lagstiftning med beaktande av
målet för hälso- och sjukvården enligt 2 § hälso- och sjukvårdslagen, nämli-
gen en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Förutom
Stockholms läns landsting har också ytterligare 16 sjukvårdshuvudmän fattat
beslut om att införa ett husläkarsystem. Dessa system kan utformas på olika
sätt. Vad en husläkarverksamhet i praktiken innebär kan därför variera mel-
lan de olika sjukvårdshuvudmännen.
Regeringens avsikt med att föreslå riksdagen en lag om husläkare är i
första hand att ge hela befolkningen rätt att fritt välja sin egen husläkare.
Dessutom bör det i en sådan lag regleras vad som minst måste ingå i en verk-
samhet för att den skall kunna betecknas som en husläkarverksamhet. Det
bör också ställas krav på kompetensen hos de läkare som skall vara verk-
samma som husläkare. Dessa krav skall vara lika över hela landet. Skälen
för detta är främst att uppnå målet enligt hälso- och sjukvårdslagen om en
vård på lika villkor för hela befolkningen. Den enskilda människan, oavsett
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
67
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
68
var i landet hon är bosatt, bör veta vad hon kan förvänta sig och vilka krav
hon kan ställa på husläkare. Utöver dessa grundläggande krav på en huslä-
karverksamhet bör ytterligare delar av den nuvarande primärvårdsverksam-
heten kunna inkluderas i en husläkarverksamhet, om detta är önskvärt med
hänsyn till lokala behov och förutsättningar. Syftet med en husläkarreform
enligt vissa nationella regler är naturligtvis att vidareutveckla primärvården
och inte att rasera den.
I regeringsförklaringen har regeringen uttalat sin avsikt att införa ett hus-
läkarsystem som säkerställer alla medborgares rätt att välja en egen huslä-
kare och som innebär att etableringsfrihet stegvis införs. Detta medför be-
hov av lagreglering, som bör ske genom en särskild lag om husläkare.
Jag vill därför svara Hans Karlsson att - inte minst med tanke på att många
sjukvårdshuvudmän redan har beslutat eller planerar för att inrätta ett hus-
läkarsystem -vissa grundförutsättningar för ett sådant system bör fastställas
av riksdagen och regleras i lag att gälla lika över hela landet. Till Anita Jo-
hansson vill jag säga att en proposition om husläkare för närvarande bereds
inom regeringskansliet. Den kommer att föreläggas riksdagen snarast möj-
ligt.
Anf. 187 HANS KARLSSON (s):
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret. Jag är naturligtvis
inte fullt nöjd med det, men jag noterar med tacksamhet ett avsnitt i svaret,
nämligen: ”Utöver dessa grundläggande krav på en husläkarverksamhet bör
ytterligare delar av den nuvarande primärvårdsverksamheten kunna inklu-
deras i en husläkarverksamhet, om detta är önskvärt med hänsyn till lokala
behov och förutsättningar.”
Det glädjer mig särskilt att detta med lokala behov och förutsättningar
finns med i svaret. Vi kan titta litet i backspegeln och då konstatera att debat-
ten om primärvården har förts under en ganska lång tid och att den skruva-
des upp för några år sedan därför att den inte fungerade så bra överallt.
Man skall väl inte sticka under stol med att den debatten har medverkat
till att tempot i omvandlingen i landstingen har höjts. Jag tycker därför att
det är litet av att slå in öppna dörrar, om man i det här läget stiftar en särskild
lag om husläkare, när vi ser att huvudmännen för sjukvården är på mycket
god väg att ändå åstadkomma detta. Man kan ju agera utifrån de lokala för-
utsättningar som finns i varje landsting och i varje kommun, och därför
borde vi avvakta och se om det inte räcker med det som görs, för att uppfylla
det som statsrådet menar med husläkare.
Vi från socialdemokratin vill inte ha etableringsfrihet. Jag har även note-
rat att flertalet av de landsting som jag har varit i kontakt med inte heller vill
ha etableringsfrihet.
Anf. 188 ANITA JOHANSSON (s):
Herr talman! Jag tackar för svaret på min fråga. Vid åtskilliga tillfällen
detta år har jag i Stockholms läns landsting fått frågan hur man i praktiken
kan genomföra husläkarsystemet innan riksdagen har fattat sitt beslut. Det
är en ofta förekommande fråga.
Husläkarna blir fler och fler i Stockholms län, trots att något formellt be-
slut inte fattats här i riksdagen. Jag vill ge statsrådet några exempel från förra
veckan: Nordöstra sjukvårdsstyrelsen har nu skrivit kontrakt med tre privat-
praktiserande läkare på Östermalm. De skall fungera som husläkare för
2 500 patienter vardera. För ett par veckor sedan skrevs avtal med två privat-
läkare i Vallentuna. Nordöstra sjukvårdsstyrelsen tänker gå vidare och
skriva fler entreprenadavtal.
Jag tycker detta är litet upprörande med tanke på att vi väntar på proposi-
tion från statsrådet Bo Könberg i den här frågan. Hur tänker statsrådet argu-
mentera gentemot Stockholms läns landsting om riksdagen helt enkelt avfär-
dar förslaget om det s.k. husläkarsystemet? Det finns en del tecken som fak-
tiskt tyder på den utgången. Jag förutsätter att Bo Könberg har tagit del av
den enorma kritik som framkommit i remissvaren på husläkarsystemet. Det
går tyvärr inte konstatera att de borgerliga ledamöterna i mitt och tidigare
Bo Könbergs landsting har tagit notis om den här kritiken. Den har man full-
komligt struntat i.
Jag skulle vilja få svar på några frågor av Bo Könberg: Vad är det för fel
på mödravårds- och barnavårdscentraler, eftersom de måste modereras för
att kunna ingå i det här husläkarsystemet? Hur skall man på mödravårds-
och barnavårdscentralerna kunna arbeta med det s.k. områdesansvaret, om
primärvårdsområdena upphör? Många väntar svar på dessa frågor, inte
minst i detta landsting, Bo Könberg.
Anf. 189 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag skulle med största nöje diskutera husläkarsystemet i
stort. Det gäller även en mängd av de delar av husläkarsystemet som vi skall
återkomma till här i riksdagen. Det är emellertid litet svårt nu, med hänsyn
till de tidsgränser som gäller i frågedebatter. Om Anita Johansson eller nå-
gon annan vill att vi för den diskussionen, får den föras på andra villkor.
Hans Karlsson tycker - till skillnad mot Anita Johansson, som verkar ha
motsatt utgångspunkt för sin fråga, nämligen att landstingen inte borde få
göra någonting under resans gång - att man bör vänta och se, och att man
under tiden bör låta landstingen göra som de vill. Till Hans Karlsson vill jag
säga att bakgrunden är att riksdagen i sin vishet har fattat beslut om att sjuk-
vården i Sverige i huvudsak skall utformas av landstingen. I den mån riksda-
gen inte har gjort några inskränkningar, är det naturligtvis huvudmännens
uppgift att utforma sjukvården efter de lagar som finns. Det gör man i dags-
läget i Stockholms läns landsting, i Östergötlands landsting och i alla andra
landsting. I många landsting har man även blivit övertygad om att ett huslä-
karsystem skulle vara till stort värde för alla som bor i berört område. Det
är därför det genomförs.
Svaret till Anita Johansson är: Landstingen har liksom tidigare full möjlig-
het att fatta beslut om husläkarsystem. Det beslutet skulle de ha kunnat fatta
för 10,15 eller 20 år sedan. Det har tyvärr dröjt ända till nu, men det är bra
att det över huvud taget händer något.
Anita Johansson och jag har uppenbarligen tolkat remissvaren litet olika.
Jag har nämligen uppfattat det som att en klar majoritet av remissinstan-
serna ställer sig bakom husläkartanken, vilket också framgår av remissam-
manställningen. Det finns i och för sig synpunkter på delar av de olika sätten
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
69
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
att utforma husläkarsystemet, men endast på en punkt är en majoritet av
remissinstanserna negativ, nämligen när det gäller frågan om etableringsfri-
het.
Som svar till Hans Karlsson vill jag säga att regeringen är för etablerings-
frihet, men inte i första hand för landstingens skull, utan för patienternas
skull. Flera landsting är säkert skeptiska eller negativa till detta. Vi hade en
lång diskussion om det på Landstingsförbundets kongress i maj.
Anf. 190 HANS KARLSSON (s):
Herr talman! Med tanke på att statsrådet uppfattade att det finns skillna-
der i Anita Johanssons och min frågeställning vill jag säga att vi har frågat
utifrån olika utgångspunkter. Min fråga handlar mer om vilken tågordning
som gäller principiellt.
Vore det inte bättre, Bo Könberg, att riksdag och regering gjorde en kraft-
samling och utredde var bristerna finns för att kunna avhjälpa dem? Det
finns naturligtvis brister här och var, det vet vi. Det sker många drastiska
förändringar - det kan nästan kallas för systemskifte - som innebär att perso-
nal blir orolig, och det ger effekt på det som man gemensamt åstadkommer.
Jag skulle därför vilja fråga om det inte vore bättre att statsrådet lade försla-
get om husläkarsystem åt sidan och i stället diskuterade med oss socialdemo-
krater om hur hälso- och sjukvårdslagen skulle kunna förstärkas, för att
kunna skapa rättvisa, trygghet och möjlighet till lika sjukvård.
Anf. 191 ANITA JOHANSSON (s):
Herr talman! Jag har ställt min fråga utifrån den oro som råder i det här
landstinget. Jag har besökt väldigt många arbetsplatser denna höst, och jag
kan verkligen tala om att det råder stor oro.
Det närs också ett stort hopp att förslaget om husläkarsystem skall fällas i
riksdagen, så att det elände som man i det här landstinget håller på att ställa
till med inte blir av.
Det kvarstår några frågetecken. Vilka fördelar i vården räknar man med
att vinna, med det här nya systemet? Jag är helt på det klara med att läkarna
får ekonomiska fördelar. Men hur förhåller det sig när det gäller övriga per-
sonalkategorier och patienter? Väldigt många är oroade av det som i dag
sker.
Jag är också väl medveten om att Folkpartiet drivit den här frågan i 20 år,
precis som Bo Könberg sade. Moderaterna hakar väl också på nu, därför att
de i detta ser ett steg till privatisering av vårt fina sjukvårdssystem. Jag tycker
det är oroande och hoppas att förslaget som kommer att framläggas för riks-
dagen är modifierat efter remissvaren.
Anf. 192 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Först vill jag besvara Hans Karlssons propå om att jag borde
diskutera med Socialdemokraterna om hur man skulle kunna förbättra vår-
den. Jag diskuterar gärna. Jag tror att det vid viktiga förändringar av sjuk-
vården är bra med ett så brett stöd som möjligt. Det är en viktig förändring
om alla medborgare i vårt land skulle få möjlighet att välja en egen läkare
70
och därigenom få en fast läkarkontakt. Vi diskuterar alltså gärna med Social-
demokraterna.
Däremot vore det synd att under någon längre tid avstå från lagstiftning
på det här området, just méd tanke på att det förekommer diskussioner i
många olika landsting. Anita Johansson, som har motsatt utgångspunkt för
sin fråga, vill ju att ett förslag om lag för husläkarsystemet skall läggas fram -
möjligen för att kunna fälla förslaget.
Nu baseras väl detta önskemål, med all respekt, på en missuppfattning.
Om regeringen lägger fram ett förslag om husläkarsystem med ett antal
grundprinciper till riksdagen och Anita Johansson och andra lyckas fälla det
förslaget, är det ju inte så att landstingen därmed inte får utforma vården på
ett sådant sätt att patienterna får en fast läkarkontakt. I så fall tvingas Anita
Johansson och en eventuell majoritet av riksdagsledamöterna att skriva in i
lagen att det är förbjudet med system med en fast läkarkontakt. Jag tror
knappast att det är vad Anita Johansson menar. Om Anita Johansson menar
det, har hon en helt annan uppfattning än sina partivänner i Landstingsför-
bundet.
Anf. 193 ANITA JOHANSSON (s):
Herr talman! Jag undrar vad som kommer att hända med den valfrihet
som vi har i dag. Vi har bra läkarkontakter. Vi har väl fungerande vårdcent-
raler, som vi socialdemokrater tillsammans med Folkpartiet har varit med
om att under många år bygga upp. Det finns nu en oro över vad som kommer
att hända med vår unika och fina sjukvård, när den rivs sönder av det här
husläkarsystemet. Det är frågan, Bo Könberg!
Anf. 194 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Vår sjukvård kommer att förbättras med hjälp av husläkar-
systemet. Både inhemska och utländska observatörer som har sett över den
svenska sjukvården, sett dess fördelar och nackdelar, är mycket överens om
att primärvården är för svagt utbyggd i vårt land, det finns för litet allmänlä-
karvård och för litet kontinuitet i sjukvården. Jag har litet svårt att förstå
Anita Johanssons engagemang för att motarbeta tanken på att man skall
kunna få en fast läkarkontakt i framtiden. Det kanske ligger några missupp-
fattningar i botten.
Jag missade tidigare att svara på en fråga från Anita Johanssom om MVC
och BVC. De verksamheterna är väl utvecklade i vårt land, och på nästan
alla håll fungerar de utmärkt. Medborgarna är mycket nöjda med dem, och
de har haft goda resultat. Men i det förslag till husläkarsystem som sändes
ut över sommaren fanns inte några regleringar av dessa verksamheter, utan
landstingen skall även i fortsättningen få göra en bedömning lokalt av hur
relationerna skall se ut.
Det låter litet grand på Anita Johanssons inlägg som om hon skulle vilja
ha en en sjukvård som i detalj regleras från detta hus. Jag är inte säker på
att det vore en förbättring.
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svarpå frågor
71
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Anf. 195 ANDRE VICE TALMANNEN:
Jag medger ytterligare ett inlägg från vardera sidan.
Svar på frågor
Anf. 196 ANITA JOHANSSON (s):
Herr talman! Nej, jag vill inte alls ha en detaljreglering från detta hus.
Men jag råder Bo Könberg att åka ut till några av vårdcentralerna i länet.
Prata med de anställda och patienterna, så får statsrådet ta del av den oro
som råder.
Anf. 197 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Låt mig säga att jag i våras, och nu under hösten, reste runt
i vårt land och besökte vårdcentraler av olika slag - inte minst sådana som
har infört husläkarliknande modeller. Att göra dessa resor är en av de roli-
gaste sakerna i mitt arbete.
Jag har inte gjort några besök i Stockholmsområdet, eftersom jag har haft
känslan av att jag har haft större brister i mitt kunnande i fråga om övriga
landet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 198 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Monica Öhman har frågat mig om jag avser att verka för
att förändringen av arbetsskadebegreppet inte skall diskriminera kvinnor i
arbetslivet.
Monica Öhman anser bl.a. att det ur rättvisesynpunkt är viktigt att en in-
snävning av arbetsskadebegreppet inte medför att de förslitningsskador som
särskilt drabbar kvinnor ej anses vara en arbetsskada.
Regeringen har i proposition 1992/93:30 om ändring av begreppet arbets-
skada, som för närvarande behandlas av riksdagen, föreslagit bl.a. att lagen
om arbetsskadeförsäkring ändras så att kravet på skadlighet hos en arbets-
miljöfaktor höjs från sannolikhet till hög grad av sannolikhet samt att kravet
när det gäller orsakssamband mellan skadlig inverkan i arbetet och den för-
säkrades skada skärps så att samband skall anses föreligga om övervägande
skäl talar för det.
Propositionen bygger till stora delar på Arbetsskadeförsäkringsutredning-
ens betänkande (SOU 1992:39) Begreppet arbetsskada. Vid remissbehand-
lingen av detta betänkande invände flera av remissinstanserna att utredning-
ens förslag om en skärpt bevisregel för flertalet arbetssjukdomar skulle
komma att drabba kvinnor i första hand.
I propositionen (s. 25) anförs bl.a. att förslaget om en enhetlig bevisregel
innebär att kvinnors och mäns arbetssjukdomar kommer att bedömas utifrån
samma regler.
Vidare anförs att man vid tillämpningen av den i det föregående nämnda
principen om försäkring i befintligt skick bl.a. har att beakta att kvinnors
72
förmåga i vissa avseenden är annorlunda än mäns. Detta gäller t.ex. förmå-
gan att tåla fysisk belastning.
Frågan om en arbetsmiljöfaktor är skadlig eller inte bedöms enligt praxis
inte enbart utifrån vad som normalt är skadligt. Prövningen relateras i stället
till den enskilde försäkrade och sker med beaktande av dennes förutsätt-
ningar. Ålder, kön och kroppskonstitution gör t.ex. att en viss fysisk belast-
ning kan vara ofarlig för en person men inte för en annan. Detta uttrycks
som att man är försäkrad i befintligt skick.
Jag är, liksom Monica Öhman, angelägen om att lagförslag skall vara rätt-
visa bl.a. i den meningen att de skall gälla lika för alla oavsett kön. Jag inser
emellertid att förutsättningarna inte alltid är lika för alla. Principen om be-
fintligt skick ger emellertid utrymme för att ta hänsyn till att kvinnors förut-
sättningar för arbete i vissa avseenden är annorlunda än mäns. Eftersom
denna princip kommer att tillämpas även i fortsättningen finns det således
ingen anledning att vidta någon särskild åtgärd i det här avseendet.
Vad jag nu sagt rör frågan om en arbetsmiljöfaktors eventuella skadlighet.
Om det i det enskilda fallet föreligger tillräckligt stöd för orsakssamband
mellan inverkan av en skadlig faktor och den försäkrades sjukdomsbesvär är
en annan fråga. Den skärpning regeringen har föreslagit i denna del syftar till
att förhindra att skador godkänns som arbetsskador utan att det någorlunda
säkert kan sägas att skadan har sin grund i arbetet. Behovet av en sådan
skärpning är enligt min och regeringens uppfattning obestridligt, och jag för-
ställer mig att det är många som delar denna uppfattning.
Anf. 199 MONICA ÖHMAN (s):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret, även om jag inte kan påstå
att jag känner mig speciellt mycket tryggare.
Det är just för att jag har tagit del av denna proposition som oron har vuxit
hos mig. Jag ser att jag är i gott sällskap. Majoriteten av remissinstanserna
är också tveksamma till frågan om orsakssamband, och de avstyrker alltså
utredningens förslag. Det här visar på att det finns en osäkerhet kring vad
förslaget kommer att innebära i praktiken.
Med den lilla medicinska kunskap som jag ändå besitter vägrar jag att ac-
ceptera att unga kvinnor under 25 år ibland får veta av läkare att den skada
de har ådragit sig beror på åldersfaktorn. En kvinna under 25 år skall ha full
kapacitet att utföra ett arbete.
Jag kan ta mig själv som exempel. Jag har jobbat inom långvården i många
år, och jag har fått nedslitna diskar i min halskotpelare. Det säger man nu
beror på åldern. Jag är övertygad om att det sätt på vilket vi lyfte patienter
när jag jobbade i långvården - ”panna mot panna”, och som i dag är förbju-
det - är orsaken till min skada.
Min oro beror på följande. Eftersom det föreslås en skärpning och att
högre krav skall ställas på att det är möjligt att se en koppling mellan det
jobb som har utförts och den skada som har uppkommit, är jag rädd för att
de kvinnor som får en förslitningsskada som inte syns utanpå kroppen kom-
mer att få stryka på foten och straffas.
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
73
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
Anf. 200 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Först några ord om bakgrunden till förslaget. En del av
denna bakgrund har att göra med att praxis har förändrats och blivit annor-
lunda än man tänkt sig tidigare. Det har t.o.m. påpekats i den rapport från
Socialdemokraterna som kom i början av sommaren. Socialdemokraterna
polemiserade mot detta och ville ha en insnävning av begreppet. Så långt har
vi väl varit överens.
En annan del av bakgrunden, som borde ha lett till att den tidigare rege-
ringen hade vidtagit åtgärder, är det faktum att kostnaderna för arbetsskade-
försäkringen, antalet anmälda och godkända fall, har ökat mycket drama-
tiskt sedan lagstiftningen och praxis kom att ändras i mitten av 1980-talet.
Vi talar om en försäkringsform där underskottet, skillnaderna mellan ut-
gifter och inkomster, varje månad har ökat med en halv miljard kronor.
Några åtgärder behöver sannolikt vidtas.
Frågan gäller i huvudsak det ökade kravet på orsakssamband. Jag tycker
inte att Monica Öhman ger en rättvisande redovisning av vad som har hänt
i ärendet. Det stämmer att en majoritet av remissinstanserna har avstyrkt
ett visst förslag som fanns med i utredningen, nämligen det om s.k. dubbla
bevisregler. Jag har tagit intryck av vad remissinstanserna har tyckt på den
punkten. Det vet Monica Öhman, eftersom hon har läst propositionen. Jag
föreslår inte något som en majoritet har avstyrkt. Det var ett förslag som
fanns med i utredningen och som jag inte har följt upp.
Anf. 201 MONICA ÖHMAN (s):
Herr talman! När jag läser propositionen saknar jag kopplingen till diskus-
sionen om det gäller saker och ting som jag har gjort på min fritid och i mitt
hem eller enbart saker jag har gjort på jobbet.
Ta t.ex. de unga kvinnor som jobbar i hemtjänsten - som jag också pekade
på i min fråga. De utför i princip samma saker där som i sina hem. De städar
osv. i vårdtagarnas hem. Jag tycker att den kopplingen är svår. Hur skall man
avgöra om det är i mitt eget hem eller i vårdtagarens hem som skadan har
uppstått?
Anf. 202 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Det råder inget tvivel om att det är svårt att göra en hel del
av dessa bedömningar. De är svåra att göra redan i det nuvarande systemet,
och de kommer också i de enskilda fallen att vara svåra att göra.
Det regeringen och jag har försökt att göra när vi föreslår en lagändring
angående orsakssamband, är att gå från ett system där det står i lagen att
skador skall godkännas ”om ej betydligt starkare skäl talar emot” till en text i
lagen som lyder ”att skador skall godkännas om övervägande skäl talar för”.
Det råder väl inget tvivel om att den senare bevisregeln är avsevärt mycket
mera i harmoni med den tillämpning som brukar finnas i den svenska rätt-
skipningen jämfört med den gamla regeln som nu föreslås avskaffas.
Att regler kan vara svåra att tillämpa i praktiken gäller mycket av det lag-
stiftningsarbete riksdagen bedriver. Vi har nu försökt att skapa en lagstift-
ning som i vissa avseenden är bättre och klarare. Dessutom kommer en hel
74
del pengar att sparas in på försäkringen och därmed indirekt för staten, och
det är ingen nackdel.
Anf. 203 MONICA ÖHMAN (s):
Herr talman! Jag delar uppfattningen att utvecklingen när det gäller kost-
naderna för arbetsskadorna har rusat i väg. Där måste något göras. Det
känns fel att förslaget slår så hårt.
Jag hoppas att jag har fel, men jag uppfattar att det slår hårt mot en spe-
ciell grupp, nämligen kvinnor. Låt oss i stället satsa på rehabilitering, på ut-
veckling av arbetet och på inflytande över den egna arbetsorganisationen.
Det har vi gjort under ett par års tid, bl.a. i Arbetslivsfonden, i försäkrings-
kassorna osv. Jag tror att det i framtiden kommer att ge de verkligt goda
resultaten när det gäller arbetsskador och arbetsplatser.
Anf. 204 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Vad gäller behovet av att satsa på rehabilitering av olika slag
tror jag att vi är överens. Våra uppfattningar skiljer sig möjligen på en punkt.
Jag tror att vi både bör göra detta och genomföra förändringen av arbets-
skadebegreppet inkl, bestämmelsen om orsakssamband.
Anf. 205 MONICA ÖHMAN (s):
Herr talman! Helt kort: Låt oss då ta det i rätt ordning och först satsa på
rehabilitering och utveckling av arbetet. Sedan kan vi ändra lagen.
Anf. 206 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Vi gör bäggedera. Vi har på senare år satsat avsevärt mer på
rehabilitering. Ett exempel på detta är försäkringskassornas möjlighet sedan
några år tillbaka att lägga ut pengar på att köpa in resurser för exempelvis
yrkesinriktad rehabilitering. Beloppet härför ökade ganska kraftigt i årets
budget.
Vi har alltså på flera punkter vidtagit åtgärder. Det går att göra mer, men
vi kan inte under lång tid avvakta med att genomföra förändringar i arbets-
skadelagen, en lag som enligt min mening borde ha ändrats för länge sedan.
Jag tycker att vi gör det snarare för sent än för tidigt.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 207 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Ingela Thalén har frågat mig om jag avser att fullfölja kraven
på att Sjöfolksförbundet avstår från lagliga rättigheter för att permanenta
sjöfartsstödet efter den 1 juli 1993.
I regeringens nyligen framlagda proposition om vissa sjöfartspolitiska åt-
gärder finns det inga villkor om att Sjöfolksförbundet skall avstå från lagliga
rättigheter.
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
Av propositionen framgår vidare att sjöarbetsmarknadens parter har träf-
fat en överenskommelse om rationaliseringar och andra kostnadssänkande
åtgärder med syfte att bibehålla och utveckla svensk fjärrsjöfart. En utvär-
dering av resultatet av parternas beslutade åtgärder bör ske före halvårsskif-
tet 1993. Det är följaktligen parternas åtgärder och resultatet av dessa som
blir avgörande för ett förslag om en mer permanent sjöfartspolitik efter den
1 juli 1993.
Anf. 208 INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret. Bakgrunden till min
fråga är dels en beskrivning gjord av Sjöfolksförbundets ordförande i för-
bundets egen tidning, dels ett antal intervjuer som har lämnats både av stats-
rådet och av Sjöfolksförbundets ordförande.
Det är alltså nu parternas åtgärder och resultat som skall bli avgörande för
en permanent sjöfartspolitik. Efter att ha läst uttalandena både av statsrådet
och av andra tycker jag att det finns skäl att fråga: Anser statsrådet att in-
skränkningar i lagstadgade rättigheter hör till sådana åtgärder som skall vid-
tas för att få till stånd en permanent sjöfartspolitik? Jag tycker att frågan är
relevant efter det att jag har läst igenom hur det har gått till fram till dess att
det tillfälliga förslaget nu är framlagt.
Anf. 209 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag tycker att det egentligen inte finns någon anledning att
här i kammaren diskutera innehållet i de informella samtal mellan departe-
mentet och sjöarbetsmarknadens parter som tidigare förts. Vad som är of-
fentligt och publikt är ju regeringens proposition. I den finns, som jag har
nämnt, inga som helst villkor att sjöfacken skall avstå från sina lagliga rättig-
heter.
Anf. 210 INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Skall jag uppfatta statsrådet så, att det som förevarit före det
preliminära förslaget är av den karaktären att det bara kan avfärdas?
Anf. 211 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag tror att Ingela Thalén finner det ganska naturligt att när
man till ett kollektiv av mellan 5 000 och 6 000 arbetstagare skall av skatte-
medel betala ut ett stöd i storleksordningen en halv miljard - inte minst mot
bakgrunden av de uppsägningar som sker inom andra delar av svensk indu-
stri, där de anställda inte får några som helst statliga bidrag - diskutera under
vilka villkor man kan vidta förtroendeskapande åtgärder som syftar till att
flagga in fartyg under svensk flagg.
Den diskussionen fördes, och det fanns ett antal diskussionspunkter i det
sammanhanget. Men det finns ju ingenting av detta i propositionen, och det
är propositionen som redovisar regeringens politik.
Anf. 212 INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Statsrådet hänvisar till behovet av förtroendeskapande åt-
gärder för de 6 000 som är berörda inom sjöfartsnäringen. Jag kan skriva
under på att det är viktigt, men det är utomordentligt märkligt att statsrådet,
som är ytterst ansvarig för detta område, hanterar frågan på det sätt som
mycket ordentligt har beskrivits, delvis också verifierat av statsrådet själv i
intervjuer.
Det är inte fråga om den proposition som nu är framlagd. Min fråga hand-
lar framför allt om hur åtgärderna i den proposition som skall behandla den
permanenta sjöfartspolitiken skall se ut, dvs. den proposition som kommer
efter den 1 juli 1993.
Anf. 213 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Som jag sade uppgår regeringens förslag till sjöfartsstöd för
innevarande budgetår till ungefär 450 miljoner kronor. Det är ett mycket
stort branschstöd, som naturligtvis inte kan ses som helt självklart i ett ar-
betsmarknadspolitiskt läge där de allra flesta andra arbetstagare i Sverige
inte har något motsvarande stöd från staten för sina anställningar. Därför
fördes dessa diskussioner.
Regeringen har emellertid nu lagt fram förslaget om en kontrollstation un-
der våren nästa år, när vi skall göra en utvärdering av resultatet av de åtgär-
der som sjöarbetsmarknadens parter har beslutat om. Den utvärderingen
skall sedan få ligga till grund för ett förslag om mer permanenta statliga insat-
ser efter den 1 juli 1993.
Anf. 214 INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Ja, det är precis det som det handlar om. Min ursprungliga
fråga, som jag inte fick något svar på, var då: Hör det till dessa åtgärder att
man från regeringen utgår från att man skall göra inskränkningar i lagstad-
gade fri- och rättigheter? Det har jag alltså inte fått svar på.
Jag vill avslutningsvis anlägga ett något annorlunda perspektiv på denna
fråga.
Först ställer regeringen krav på att parterna skall komma överens - och
jag tycker att det verkar vara en bra ordning. Sedan kommer parterna till-
baks med en överenskommelse, men då ingriper ministern och säger till den
ena parten: Jag är inte nöjd med det som ni har överenskommit. Jag vill nu
att ni avstår från era lagfästa rättigheter och bryter mot de stadgar som ni
som organisation har bundit er för att följa.
Anser statsrådet att detta är ett uttryck för den nya etik och moral som
statsrådet vill föra in i politiken?
Anf. 215 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Man kan naturligtvis ha olika synpunkter på vad som är
lämpligt, moraliskt och etiskt i en förhandling. Men när det handlar om att
till ett kollektiv på 5 000 - 6 000 personer betala ut stöd i storleksordningen
en halv miljard måste skattebetalarna ändå kunna begära att myndighe-
terna, regeringen och riksdagen, ställer sådana krav att näringen kan över-
leva långsiktigt.
På Ingela Thaléns fråga vill jag svara att regeringen skall återkomma till
frågan om en mer permanent sjöfartpolitik när resultatet av tidigare nämnda
åtgärder har utvärderats. Jag finner därför ingen anledning att här i dag när-
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
77
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
mare gå in i den diskussionen, inte heller i en diskussion om svensk arbets-
rätt.
Anf. 216 INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Låt mig mycket kort säga till statsrådet att också de 6 000
som är berörda inom näringen är skattebetalare. Jag anser inte att 6 000 skat-
tebetalares lagstadgade rättigheter skall åsidosättas, rättigheter som man är
så beroende av inom sin egen näring.
Anf. 217 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Det råkar vara så, att just dessa personer är ganska ordent-
ligt skattebefriade och att regeringens förslag innebär ytterligare skattebefri-
else. Men visst är de skattebetalare i den meningen att de betalar moms osv.
Jag ringaktar inte detta på något sätt.
Dessa 6 000 har en utpräglad särställning. Inget annat löntagarkollektiv
får en så stor andel av statliga subventioner till sina anställningar. Inga andra
kan påräkna den typ av anställningstrygghet som staten satsar på att ge just
dessa. Därför finns det anledning att också knyta villkor till denna typ av
bidrag.
Anf. 218 ANDRE VICE TALMANNEN:
Jag medger ytterligare ett inlägg från vardera talaren.
Anf. 219 INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Jag vill understryka det jag sade i ett av mina inlägg, att jag
tycker att det är rimligt att en regering förhandlar med parterna om hur man
skall uppnå resultat och att åtgärderna skall vara gemensamma. Jag tycker
inte att den delen av regeringens agerande var felaktigt.
Det jag mycket bestämt reagerar mot är det - som jag anser - mycket taff-
liga sätt på vilket statsrådet, efter det att parterna har kommit med sina för-
slag och man har nått en överenskommelse, har gått in och försökt korrigera
överenskommelsen. Det är detta som jag reagerar mot.
Anf. 220 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Ingela Thalén kan vara lugn. Den modell som vi har utfor-
mat innebär att vi har en kontrollstation 1993. Det är det som gäller.
Ingela Thalén hänvisar till en förhandling. Jag tror att de förhandlingar
som vi förde under krisnätterna, förhandlingar som har förts i fackliga sam-
manhang osv. kan innehålla en mängd intressanta detaljer som i efterhand
skulle kunna föranleda många frågor i denna riksdag.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 221 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Anita Jönsson har frågat mig när regeringen kommer att ta
ställning till resultatet av Malmöhusförhandlingarna. Bakgrunden till frågan
är att resultatet av förhandlingarna, som bedrivits av Sven Hulterström,
överlämnades till regeringen i juni månad i år, och att frågeställaren anser
att överenskommelsen innehåller flera infrastrukturella projekt som snabbt
bör kunna komma i gång och ge arbetstillfällen i Skåne.
För att regeringen skall kunna ta ställning till resultatet av Malmöhusför-
handlingarna krävs en tidsplan för genomförandet av de olika projekten.
Denna tidsplan måste matchas med tillgängliga resurser för de olika projek-
tens genomförande, dvs. hur det statliga extrabidraget bäst skall utnyttjas i
kombination med medel ur de ordinarie investeringsplanerna och med de
medel som regionen ställer till förfogande.
En sådan tidsplan utarbetas för närvarande av berörda parter i regionen
och beräknas vara färdig under denna månad. Tidigast efter det att tidspla-
nen färdigställts och presenterats för regeringen är jag beredd att ta ställning
tilll resultatet av Malmöhusförhandlingarna.
Anf. 222 ANITA JÖNSSON (s):
Herr talman! Jag vill tacka kommunikationsministern för svaret. Anled-
ningen till att jag ställer frågan är, som kommunikationsministern sade, att
Sven Hulterström överlämnade resultatet av de färdigförhandlade infra-
struktursatsningarna i Malmöhusregionen till regeringen redan den 1 juni.
Jag har inte sett några signaler eller fått några besked om när regeringen tän-
ker fatta beslut i ärendet. Tyvärr har det inte framkommit någonting - inte i
den här frågan heller, kan jag nästan tillägga - som visar att regeringen har
visat någon handlingskraft.
Jag blir både väldigt konfunderad och förvånad över det svar jag har fått.
Till grund för överenskommelsen ligger en bedömning av det behov som
finns av investeringar i regionens trafiksystem. Denna har gjorts gemensamt
med Malmöhus trafik, Banverket, Vägverket och länsstyrelsen i Malmöhus
län. Man har också talat om hur detta skall finansieras.
Regionen har talat om att man sätter till 300 miljoner, såvida de 800 miljo-
ner som den tidigare regeringen beslutade om till den här storstadsuppgörel-
sen skjuts till. Därför är jag mycket förvånad över att man från regeringens
sida skall behöva ha drygt ett halvt år på sig för att göra denna tidsplan. Alla
berörda parter är överens om hur man skall finansiera och sätta i gång de här
projekten.
Anf. 223 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Anita Jönsson kan naturligtvis vara konfunderad. Men så
här är det faktiskt. Man håller på att göra en sammanställning. Vi räknar
med att få in den till regeringen under den här månaden.
En del av de här projekten kan komma i gång redan under andra kvartalet
nästa år. Det är alldeles riktigt. Det finns alltså ingenting i den här processen
som hittills har försenat igångsättningen av projekten.
Anf. 224 ANITA JÖNSSON (s):
Herr talman! De signaler som jag har fått visar att det finns projekt som
kan komma i gång i det närmaste ”på stubinen”. Jag tänker på elektrifie-
ringen av järnvägen mellan Malmö och Ystad. Jag tänker på de förbättringar
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
79
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
av bussar som bl.a. innebär att vi får ett miljövänligare drivmedel. På något
sätt stämmer inte den verklighet som jag har fått beskriven för mig med det
som Mats Odell vill ge sken av.
Jag tycker att det här svaret litet grand visar på att man har svårt att
komma överens i regeringen. Därför behöver man den här tiden på sig. Ty-
värr är det olyckligt för den region som jag representerar, eftersom vi har en
mycket hög arbetslöshet, framför allt i Malmö och Helsingborg. Där kan vi
samtidigt se att de prognoser som länsarbetsnämnden lämnade förra veckan
visar ännu dystrare siffror än tidigare. Minst 19 000 arbetstillfällen kommer
att försvinna till december 1993.
Därför vill jag fråga kommunikationsministern: Kan man kalla det att
prioritera infrastrukturinvesteringar, när vi skall behöva vänta mer än ett
halvt år på en tidsplan, trots att alla berörda parter är överens om hur man
skall finansiera och sätta i gång?
Anf. 225 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag skulle rekommendera Anita Jönsson att titta litet grand
på vad riksdagen har beslutat om när det gäller hanteringen av storstadsöver-
enskommelserna. Hon kommer då att finna att hennes verklighetsbild kan-
ske inte stämmer riktigt.
Jag vill gärna upprepa det jag sade, att tidsplanen utarbetas. Vi räknar
med att den skall vara färdig under denna månad. Tidigast efter det att tids-
planen har färdigställts och presenterats för regeringen kommer vi att ta
ställning till den.
Jag har fått uppgift om att det går att komma i gång under andra kvartalet
1993 vad gäller Ystadbanan. Det finns projekt under Övrig tågtrafik som
också kan komma i gång under 1993. Där är DELFIN-anslagen över huvud
taget inte inblandade. Det är LTA-anslag och Malmöhus trafik som skall stå
för vardera 12,5 miljoner.
Anf. 226 ANITA JÖNSSON (s):
Herr talman! Ibland händer det att man får ompröva det man har sagt tidi-
gare. Eftersom vi vet att den ekonomiska situationen ser ut som den gör och
vi båda tror på att satsa på infrastrukturinvesteringar, tycker jag att det är
viktigt att försöka flytta fram positionerna så mycket som möjligt för att
snabbt komma i gång.
Jag möts ibland när jag är ute på möten av frågor om hur mycket infly-
tande och makt jag har som politiker och hur mycket jag kan påverka som
riksdagsledamot. Jag kan ställa frågor, som här t.ex. Men svaret är naturligt-
vis inte så enkelt, eftersom det finns olika utgångspunkter och svårigheter i
den demokratiska beslutsprocessen. Dessutom har det betydelse om man sit-
ter i majoritets- eller minoritetsställning. Jag hoppas nu att Mats Odell visar
på politikens förmåga och påverkar situationen så, att människor får jobb i
stället för att hamna i arbetslöshetens gissel.
Anf. 227 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag tror att Anita Jönsson och jag är eniga om detta. Vi har
ingen annan önskan på departementet än att de här projekten i Skåne, som
vi ser som mycket angelägna, skall komma i gång så fort som möjligt. Så fort
finansieringsbesluten och allt övrigt är färdigt bör man omedelbart trycka på
startknappen.
Anf. 228 ANITA JÖNSSON (s):
Herr talman! Jag tackar än en gång för svaret. Jag skall noga följa den här
frågan vidare.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 229 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Carl Fredrik Graf har frågat mig vad som händer med ut-
byggnaden av Västkustbanan.
Västkustbanan är en viktig transportlänk i regionen Oslo-Göteborg-Mal-
mö/Köpenhamn. Den har också stor betydelse för utvecklingen i Göteborgs-
och Malmöregionerna. Förutom att banan är viktig för både Sveriges och
Norges transporter till kontinenten finns det ett stort lokalt och regionalt tra-
fikunderlag.
Förberedande arbete avseende tunneln genom Hallandsås pågår. Väst-
kustbanans sträckning genom Laholm har utretts och remissbehandlats och
i dagarna kommer Banverket in med ansökan om expropriationstillstånd.
Vid Skummeslöv samordnas byggandet av E 6:an med järnvägen såtillvida
att Banverket bygger en viadukt i samband med E 6:ans utbyggnad till mo-
torväg.
Banutredningarna för alternativen med sträckning genom Falkenbergs
och Varbergs kommuner presenteras kring årsskiftet.
Dragningen av sträckan mellan Tångaberg och Fjärås har utretts och ut-
redningen har remissbehandlats. Banverket sammanställer för närvarande
remissvaren och därefter tas beslut om definitiv sträckning av banan.
Mellan Hamra och Breås pågår arbeten med nytt dubbelspår i ny sträck-
ning väster om E 6:an. Det är arbeten för 280 miljoner kronor som håller på
att färdigställas. Sträckan invigs den 2 april 1993.
Det nya dubbelspåret mellan Kungsbacka och Mölndal invigdes av mig
den 16 augusti i år. Kostnaden för dubbelspåret inkl, sex pendeltågsstationer
delas mellan staten, Göteborgsregionens lokaltrafik och de tre berörda kom-
munerna Göteborg, Mölndal och Kungsbacka.
Som jag sade inledningsvis har Västkustbanan betydelse inte bara för den
nationella och internationella trafiken utan också för lokaltrafik och regional
tågtrafik. Ett uttryck för detta är att lokaltrafiken i Göteborgsregionen och
berörda kommuner har medverkat i finansieringen.
Regeringen anser det angeläget att även andra delar av Västkustbanan
kan finansieras på motsvarande sätt. Detta kom till uttryck när regeringen
den 12 mars i år beslutade att anslå 532 miljoner kronor till tidigareläggning
av sträckorna Heberg-Öringe, Tångaberg-Varberg och Kungsbacka-Fjärås
samt till en vägport i Sätinge. Dessa medel betalas ut under förutsättning att
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
6 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 25
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
82
överenskommelse träffas med berörda kommuner om medverkan i finansie-
ringen.
Anf. 230 CARL FREDRIK GRAF (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret.
Meningen med riksdagens frågeinstitut är ju att det skall vara korta frågor.
Jag ställde också en kort fråga. Det gjorde emellertid att jag kanske inte rik-
tigt fångade in det som jag önskade få besked om. Statsrådet har lämnat en
beskrivning av vad som har hänt. Men jag var nog mera intresserad av att få
höra vad som är på väg att hända.
Jag vill därför fråga: Har det tillsatts någon förhandlingsman för att driva
på i ärendet?
Anf. 231 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Vi räknar med att tillsätta en förhandlingsman inom en
mycket nära framtid.
Anf. 232 CARL FREDRIK GRAF (nr):
Herr talman! Inom en vecka?
Anf. 233 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! En vecka är en bra prognos.
Anf. 234 CARL FREDRIK GRAF (m):
Herr talman! Vilka direktiv kommer han att ha?
Anf. 235 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Han kommer att ha direktiv att slutföra förhandlingarna.
Anf. 236 CARL FREDRIK GRAF (m):
Herr talman! Vilka mandat har han att göra det?
Anf. 237 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Direktiven till förhandlingsmannen är inte fastställda i de-
talj. Men mandatet är ju att slutföra förhandlingen med de pengar som rege-
ringen och riksdagen har anslagit.
Anf. 238 CARL FREDRIK GRAF (m):
Herr talman! Statsrådet har angivit här att 532 miljoner kronor anslagits
och att de pengarna betalas ut under förutsättning att en överenskommelse
träffas.
Hur mycket är det som fattas för att man skall nå upp till full finansiering
av de aktuella bansträckorna?
Anf. 239 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Det är svårt att säga, eftersom upphandlingen inte har skett.
Men jag har nog uppfattningen att det som kan underlätta såväl genomföran-
det av detta projekt som förhandlingsmannens förhandling just är det fak-
tum att entreprenadprisindex har sjunkit i förhållande till den prisnivå som
gällde när de 532 miljonerna fastställdes.
Anf. 240 CARL FREDRIK GRAF (m):
Herr talman! Finns det någon koppling mellan trafikeringen på Västkust-
banan och finansieringen?
Anf. 241 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Om Carl Fredrik Graf menar att det finns en koppling till
det sätt på vilket banan nyttjas, är det självfallet av nationellt - och t.o.m.
internationellt - intresse att Västkustbanan byggs ut för intercitytåg, snabb-
tåg och internationell trafik.
Sedan finns det ett regionalt intresse av att det byggs stationer där regio-
naltåg och lokaltåg kan stanna. Det är självfallet i den delen som kommuner-
nas medverkan måste vara meningsfull, dvs. om det är ett mervärde för kom-
munen som uppstår.
Anf. 242 CARL FREDRIK GRAF (m):
Herr talman! Vilka tidsramar kan man tänka sig kan komma att gälla för
den här förhandlingsmannen? Förr eller senare måste ju statsrådet säga att
vi måste komma fram till ett beslut.
Anf. 243 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag kan inte ange någon tidsram här och nu. Men jag tror att
alla parter känner att det är mycket angeläget att det här går snabbt. Pengar
har ju anslagits. Det handlar om att få ett avtal till stånd här, så att spaden
kan sättas i jorden.
Anf. 244 ANDRE VICE TALMANNEN:
Jag medger ytterligare ett inlägg från vardera sidan.
Anf. 245 CARL FREDRIK GRAF (m):
Herr talman! Det passar mig precis, för därmed har jag fått ställa alla mina
följdfrågor.
Jag konstaterar att nyheten i svaret här är att statsrådet kommer att till-
sätta en förhandlingsman inom en vecka. Det är naturligtvis glädjande. Men
jag har inte riktigt klart för mig vad det är som skall få det här ärendet att
i fortsättningen - om uttrycket tillåts - gå som på räls. Är det inte så, att
kommunikationsministern måste släppa till något ytterligare för att positio-
nerna inte skall vara så låsta? Detta ansluter till min tidigare fråga om vilket
mandat den här förhandlingsmannen kommer att ha.
Anf. 246 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag tror inte att det är särskilt klok politik att Carl Fredrik
Graf och jag står här som en part i en sådan här förhandling och talar om
vilka kort vi eventuellt är beredda att släppa i en kommande förhandling.
Rent generellt vill jag gärna upprepa vad jag tidigare sade, nämligen att
det bästa smörjmedlet i denna förhandling är det faktum att prisnivån nu är
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
5var på frågor
83
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svarpå frågor
lägre, i förhållande till den nivå som gällde när det statliga anslaget fastställ-
des.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 247 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Lars Bäckström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att
vidta med anledning av Volvos beslut att avveckla produktionen i Uddevalla
1993. I sin fråga har Lars Bäckström knutit Volvos beslut att avveckla pro-
duktionen till kravet på extrasatsningar i infrastruktur och Bohusbanans ut-
byggnad.
Satsningar på infrastruktur är viktiga ur två synvinklar. Dels främjar sats-
ningarna en ekonomisk tillväxt, dels skapas sysselsättning för bygg- och an-
läggningsarbetare. De satsningar i infrastruktur som i dag görs i landet betjä-
nar båda dessa syften.
Bohusbanan, som sträcker sig mellan Göteborg och Strömstad, är en läns-
järnväg. I riksdagens trafikpolitiska beslut 1988 sades det att ansvaret för
investeringar i länsjärnvägar och länsvägar åvilar länsstyrelsen. Jag har inte
för avsikt att verka för en förändring av den inriktningen.
Bohusbanan har emellertid hanterats av Banverket i samband med utred-
ningen av Nordlänken mellan Göteborg och Oslo. I arbetet med Nordlänken
har Banverket studerat två huvudalternativ: en sträckning genom Bohuslän
och en sträckning genom Dalsland. Banverket har valt att arbeta vidare med
sträckningen genom Dalsland och hanterar Nordlänken, tillsammans med
bl.a. Bothniabanan, i den pågående planeringsprocessen inför en ny tioårs-
plan för åren 1994-2003.
Anf. 248 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Jag ställer sällan frågor här i kammaren. Jag vet ju att det
finns telefon.
Jag vill inte anklaga andra för passivitet, om jag själv inte har några idéer.
Men ibland är det viktigt att kräva besked. Näringsministern har ju fått
mycket kritik för sin passivitet. Även kommunikationsministern fick adrena-
linet att stiga så mycket hos mig att jag måste framställa min fråga.
Enligt Text-TV har kommunikationsministern tillskrivits uttalandet att
det inte behövs några särskilda åtgärder med anledning av sysselsättningskri-
sen i Västsverige.
Jag vill därför som en kontroll explicit fråga: Behövs det särskilda åtgär-
der, och vilka åtgärder tänker ministern vidta?
Jag förstår att det inte går att göra om hela systemet för länsjärnvägen.
Men vill kommunikationsministern t.ex. medverka till att länsstyrelsen får
resurser till en upprustning av Bohusbanan? Och kommer kommunikations-
ministern att driva på i frågan om bättre järnvägsförbindelser med Norge?
Om Banverkets planering skall rulla vidare, kommer det inte att hända
84
någonting förrän i slutet av detta sekel. Kommer ministern alltså att driva på
här?
Det bästa får inte bli det godas fiende. Jag tycker att det bästa är en Bohus-
bana till Norge. Något besked är bättre än denna ständiga långhalning. Alla
kommuner i Bohuslän är överens om det. Här är det alltså viktigt att något
händer. Det handlar också om andra områden.
Så en konkret fråga: Skulle man inte när det gäller pengarna i krispaketet,
dvs. 1,5 miljarder till skogslänen, kunna tänka sig att vika en del av dessa
medel för satsningar på länsvägarna i den här oerhört utsatta regionen?
Anf. 249 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag börjar med den sista frågan. Frågan om de 1,5 miljar-
derna i krispropositionen skall ju behandlas av riksdagen framöver. Rege-
ringen har lagt fram sitt förslag. Det är således möjligt för riksdagen att
ändra på inriktningen i den delen.
När det gäller Bohusbanan vill jag säga att jag har tittat litet grand i pla-
nerna. I LTA-planen fanns det under 1991 åtgärder till en kostnad av 5 miljo-
ner beträffande Bohusbanan. Det här avsåg rälsbyte på sträckan Oxtorp-
Smedberg. Vidare finns i planen 86 miljoner för bl.a. en fjärrblockering av
banan framöver. Det blir mellan 1993 och 1998, med tyngdpunkten på de två
sista åren.
Här finns det naturligtvis möjligheter att diskutera tidigareläggningar.
Vi har också projektet Västtåg, som finns med i storstadsförhandlingarna
om Göteborg, där ett antal tågsträckor finns med. I den uppgörelsen sägs
det att länstrafikbolagen skall ansvara för en hel del, bl.a. modernisering av
fordonen, anpassning av turtätheten till efterfrågan, bankapacitet, osv.
Dessa åtaganden, bl.a. att rusta upp Bohusbanan, finns med i Göteborgspa-
ketet. När det gäller Göteborgspaketet är det mycket svårt att bryta ut en-
skilda projekt. Som namnet anger är det ju fråga om ett paket som man fat-
tar beslut om i dess helhet. Vi hoppas att förslagen från dessa storstadsför-
handlingar snabbt skall komma på riksdagens bord. Jag svarade nyligen på
en fråga som gällde just Malmöhusförhandlingarna.
När det gäller Nordlänken, har Banverket, SJ och Norska statsbanorna
tillsammans gjort en utredning om alternativa bansträckningar mellan Göte-
borg och Oslo. Jag måste, herr talman, upprepa det som jag sade, nämligen
att detta i dag är ett förvaltningsärende hos Banverket. Banverket avser att
redovisa det för riksdagen i samband med tioårsplanen 1994-2003. Jag be-
räknar att det sker någon gång under mars månad nästa år.
Anf. 250 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Jag tolkar andan i kommunikationsministerns svar - det är
måhända fritt tolkat - som att ministern avser att försöka vidta extraåtgär-
der. Ministern nickar, och det är jag tacksam för. Det är tacksamt att höra
att ministern kan tänka sig en tidigareläggning. Det är jag glad för. Men även
om det är ett förvaltningsärende, kan en minister, utan att bedriva minister-
styre, påverka saker och ting. Det finns något mellan himmel och helvete,
och där kan en aktiv minister göra något.
En satsning måste komma till stånd. Det handlar inte bara om att den ger
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
85
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
86
direkt arbete, utan den ger investeringar i infrastruktur. Den ger sysselsätt-
ning i och med att man lägger ut beställningar.
Jag skall nämna ett konkret exempel. Vägverket har dragit ned på sina
beställningar av väghyvlar, från 30-40 till mindre än 10. Det påverkar verk-
stadsföretag i denna region. Det är sådana insatser som en aktiv kommuni-
kationsminister kan se till att få till stånd. Det går att utveckla sjötransporter.
Vägsatsningar är oerhört viktiga, t.ex. länsvägarna.
Anf. 251 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag vill gärna till Lars Bäckström säga att denna regering och
denna riksdag under detta budgetår har anslagit tre gånger så mycket pengar
som anslogs under ett normalår på 80-talet, och dubbelt så mycket som un-
der förra året, för investeringar i infrastruktur. En hel del av dessa investe-
ringar har kommit i gång. Av 310 större projekt har ca 300 kommit i gång.
Av de 950 mindre projekt som fanns med i kompletteringspropositionen har
ca 500 kommit i gång, varav 200 redan är avslutade. Ytterligare ca 450 kom-
mer att komma i gång under hösten. Jag hoppas att en hel del också kommer
att finnas i denna region som har drabbats så hårt genom de nedläggningar
som sker på både Volvo och Saab.
Anf. 252 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Jo visst har något kommit i gång, men Sverige är långt och
har en stor yta. I denna region behövs nu länsväg 161 och riksväg 44. Ta med
detta budskap, kommunikationsministern, och kom till Uddevalla för att
diskutera dessa frågor med företrädare för regionen. Jag tror att kommuni-
kationsministern kan avsluta denna runda med att säga att han kommer att
besöka Uddevalla före jul. Det vore oerhört bra om ministern kunde göra
det. Det skulle ge oss möjlighet att diskutera i lugnare former än under
denna korta frågedebatt. Jag hoppas att kommunikationsministern tar
denna inbjudan ad notam.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 253 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Åke Carnerö har frågat mig vilka åtgärder som jag avser
vidta för att bibehålla möjligheten för effektiva godstransporter på hela Bo-
husbanan.
Bakgrunden till frågan är att det finns förslag att anlägga en bussterminal
på det område som har järnvägsräls.
Det är SJ som ansvarar för bangården och avgör om marken skall avstås
till förmån för en bussterminal. Det är SJ som från kommersiell synpunkt
skall avgöra hur godstransporter effektivt kan ske på Bohusbanan.
SJ och Banverket ingår i den civila delen av totalförsvaret och har tillsam-
mans med Banverket ansvaret för järnvägens beredskapsplanering.
Ansvaret för planeringen av hur bangården FÉtrömstad skall utnyttjas åvi-
lar SJ.
Jag har således inte för avsikt att vidta några särskilda åtgärder på Bohus-
banan mot bakgrund av Åke Carnerös fråga.
Anf. 254 ÅKE CARNERÖ (kds):
Herr talman! Jag har lyssnat till frågeställaren före mig, Lars Bäckström,
och de svar som statsrådet har lämnat. Jag är naturligtvis medveten om SJ:s
ansvar för bangården i Strömstad. De satsningar som jag efterlyser från
statsmakternas sida, och som man kan tolka in i min fråga, gäller miljövän-
liga transporter i Bohuslän. Risken är att en sträcka, eller en del av en
sträcka, kan läggas ned om man börjar vidta sådana åtgärder, minskat un-
derhåll osv.
Rapporterar Banverket vidare till de politiska instanserna om det sker så-
dana neddragningar?
Anf. 255 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag vet inte vilka neddragningar som Åke Carnerö syftar på.
Frågan om bangårdar och hur de används för olika ändamål åvilar i första
hand SJ och naturligtvis Banverket.
Anf. 256 ÅKE CARNERÖ (kds):
Herr talman! Som jag ser det kan man komma in i en ond cirkel. Man
börjar minska underhållet, och minskar bangårdarnas längd, så att godsvag-
nar i tillräcklig omfattning inte kan tas emot. Detta kan leda till att underhål-
let så småningom blir så dyrt i förhållande till transporterna att det hela kan
sluta med att en sträcka läggs ned. Som jag ser det är det mycket viktigt att
de miljövänliga transporterna kan fortsätta.
Hur kan behandlingen av frågan om Bohusbanans fortlevnad ske i ett så-
dant fall?
Anf. 257 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Bohusbanan är en av de banor som håller på att rustas upp.
Jag tycker därför inte att bilden av att detta skulle vara någon sorts nedlägg-
ningsprojekt stämmer. Tvärtom har jag i ett tidigare frågesvar redogjort för
vilka åtgärder som vidtas när det gäller LTA-planen och när det gäller de
ytterligare 86 miljonerna som satsas på banan, framför allt i fråga om fjärr-
blockering.
Anf. 258 ÅKE CARNERÖ (kds):
Herr talman! Jag blir lugnare av detta svar från statsrådet. Jag har alltså
fått rapporter om att det handlar om minskat underhåll och att man minskar
bangården i Strömstad. Men det kan tänkas att detta inte blir aktuellt.
Som jag ser det, är konsekvensen av det som nu sker att fler och fler bussar
kommer att gå parallellt med Bohusbanan och att det fungerar mycket bra.
Men jag tycker ändå att det med tanke på miljön och de investeringar som
tidigare har gjorts i Bohusbanan vore värdefullt om den fick leva vidare.
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
87
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
88
Jag förmodar att det i så fall kommer att finnas goda förhoppningar om en
framtid för Bohusbanan.
Anf. 259 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag vill i detta sammanhang upprepa det som jag har sagt om
projektet Västtåg, som finns med i Göteborgsöverenskommelsen. Det berör
i allra högsta grad Bohusbanan. Sträckorna Göteborg-Uddevalla, Göte-
borg-Trollhättan-Vänersborg, Göteborg-Borås och Göteborg-Varberg är
de aktuella sträckorna i Västtågsprojektet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 260 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Kjell Eldensjö har frågat mig om jag har tagit reda på möjlig-
heten för att ett frivilligt fritidsbåtsregister, som polis och andra myndigheter
kan utnyttja, kommer till stånd.
Regeringens proposition om upphävande av lagen om fritidsbåtsregister
grundar sig på ställningstagandet, att nyttan av det nuvarande obligatoriska
registret inte står i rimlig proportion till det integritetsintrång som följer av
ett sådant register.
I propositionen behandlas också frågan om ett frivilligt fritidsbåtsregister.
Om det skulle finnas intresse för ett frivilligt register kan staten underlätta
ett inrättande genom att ställa registeruppgifter ur det upphävda registret till
förfogande. Denna uppgift har regeringen föreslagit att Sjöfartsverket skall
ansvara för. Ett databaserat frivilligt register är dock enligt datalagen ett per-
sonregister och styrs därigenom av datalagens regler. Frågor om registeran-
svar, registerändamål, tillgång till registret och andra förutsättningar för ett
frivilligt register prövas av Datainspektionen på ansökan av den som vill föra
registret.
Anf. 261 KJELL ELDENSJÖ (kds):
Herr talman! Jag vill först tacka kommunikationsministern för svaret.
Min fråga är föranledd av att inte minst polisen på olika håll i landet ser
med oro på att fritidsbåtsregistret skall upphöra. Detta register har enligt de
uppgifter jag fått varit till mycket stor nytta för polisens verksamhet, t.ex.
vid spaningar i olika sammanhang, stölder, personeftersökningar och lik-
nande. Om nu polisens och andra myndigheters möjlighet att använda båtre-
gister i sin verksamhet försvinner i och med att det statliga registret kommer
att upphöra är det naturligtvis till mycket stor nackdel för myndigheterna i
deras arbete.
Det talas i propositionen om att det finns ett antal problem vid tillämp-
ningen av lagen om fritidsbåtsregister. Jag har svårt att tänka mig att proble-
men skulle vara av sådan art att de inte går att lösa utan alltför långtgående
utökning av regleringen. Inte heller kostnaden för registret kan avskräcka.
Det är fråga om en måttlig höjning från 30 till 50 kr i avgift för att man skall
täcka kostnaderna.
Flera remissinstanser har uttalat att de är mycket positiva till registret.
Visserligen finns det yttranden med förslag om ändringar och förbättringar i
olika avseenden, så att registret skulle bli mer komplett och vattentätt, vilket
ju kan vara bra i båtsammanhang.
Kommunikationsministern har här talat om att integritetsintrånget blir för
stort i förhållande till den nytta man har av båtregistret. Detta synes för mig
vara litet underligt med tanke på den nytta som polisen, tullen, Räddnings-
verket m.fl. säger sig ha av registret. Vi har ju t.ex. bilregistret och flera
andra register som används av myndigheter. Man hör ganska sällan protester
mot dessa eller tycker att det är ett integritetsintrång som man inte kan stå
ut med.
Anf. 262 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Om vi tittar på vad remissinstanserna sade, har ett stort an-
tal -jag kan nämna exempelvis Försäkringsbranschens Service AB, FSAB,
Larmtjänst och Svenska stöldskyddsföreningen - framfört tanken på ett fri-
villigt register om det nuvarande avvecklas. Andra, såsom t.ex. fritidsbåtsä-
garnas organisationer, Båtbranschens riksförbund, Svenska seglarförbundet
och Svenska båtunionen, är positiva till att denna lag upphör och att ett fri-
villigt register i stället inrättas.
Jag tycker också att man skall komma ihåg, att när beslutet om ett fritids-
båtsregister fattades 1987 uppskattades antalet registreringspliktiga båtar till
ungefär 400 000. Vid en beräkning sommaren 1991 fanns det bara 275 000
båtar registrerade. Det vittnar om att det fanns och finns ett starkt motstånd
mot denna registrering. Tanken är att ett frivilligt register skall kunna attra-
hera de båtägare som hittills inte har velat ingå i det obligatoriska registret.
Anf. 263 KJELL ELDENSJÖ (kds):
Herr talman! Jag hoppas att det är rätt som kommunikationsministern tror
och att man får en större uppslutning med ett frivilligt register.
Det har i massmedia stått att läsa att ett upphävande av det statliga regist-
ret skulle innebära att försäkringspremier för fritidsbåtar skulle komma att
höjas. Detta är i så fall en följd av att polisen inte längre har samma möjlig-
heter att spåra båtar när man inte har ett statligt register att tillgå. Min fråga
är då: Vad säger kommunikationsministern om dessa påståenden?
Anf. 264 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Det är inget tvivel om att försäkringsbolagen är en grupp
som tillsammans med Polisen, Kustbevakningen, Räddningsverket osv., har
ett intresse av ett sådant register. De intressenter som kan komma att bli
aktuella för att handha registret inkluderar också försäkringsbolagen. En av
tankarna bakom detta är naturligtvis, att om det är som man hävdar - dvs.
att det underlättar att återfå stulna båtar osv.- finns också ett intresse av att
driva ett sådant register.
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
89
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svarpå frågor
90
Anf. 265 KJELL ELDENSJÖ (kds):
Herr talman! Det är enligt min mening mycket viktigt att det verkligen
kommer till stånd ett frivilligt register, eller frivilliga register, vilket det nu
blir, när man upphäver detta statliga register. Det vore då mycket bra om
kommunikationsministern och regeringen över huvud taget skulle kunna
hjälpa till att verka för att dessa register på något sätt kommer till stånd. Vi
vet ju att Polisen redan i dag har mycket stora problem att tillnärmelsevis
klara upp alla brott som begås. Om de i detta sammanhang inte får tillgång
till ett register skulle det ytterligare försämra deras situation.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 266 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Sigrid Bolkéus har frågat mig om den statliga förhandlings-
man som skall utreda förutsättningarna för snabbare tågtrafik på sträckan
Stockholm-Östersu nd.
År 1991 gjorde Banverket en utredning av förutsättningarna för snabbare
tågtrafik mellan Stockholm och Sundsvall. Målet var att medge en restid på
tre timmar. Ett investeringsprogram med detta mål utvecklades.
En statlig förhandlingsman, Hans Mattsson, tillsattes för att skapa de eko-
nomiska möjligheterna att genomföra utbyggnaden med en kombination av
statlig och lokal finansiering. En överenskommelse nåddes, och arbetet är
nu i gång. 1 464 miljoner kronor har hittills anvisats för investeringar i Ost-
kustbanan.
Vid mitt besök i Bollnäs väcktes frågan om ett likartat förfarande för
sträckan Stockholm-Östersund, med målet fyra timmars restid. Jag ut-
tryckte mitt stöd för idén att klarlägga förutsättningarna, och tog genast kon-
takt med Banverket.
Innan någon förhandlingsman utses måste de tekniska förutsättningarna
klarläggas. Banverket studerar nu vilka åtgärder som är mest kostnadseffek-
tiva för att nå den önskade restiden. Därefter vet vi bättre förutsättningarna
för hur vi skall gå vidare med beslutet om förhandlare.
Anf. 267 SIGRID BOLKÉUS (s):
Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret, som jag
skall vidarebefordra till de personer som hörde löftet om en snabbt tillsatt
utredning. Många har väntat på besked under de två månader som har gått.
När kan underlaget från Banverket beräknas vara klart och en förhandlings-
man tillsättas? Tidsplanen är ju mycket viktig.
Sedan vill jag passa på att ställa ytterligare ett par frågor. Den 11 novem-
ber fick trafikutskottet information av SJ:s ledning om att Norra stambanan
skall rustas upp för godstrafik. Tidigare utredningar har kostnadsberäknat
dubbelspår Kilafors-Ockelbo till ca 800 miljoner kronor. Kan kommunika-
tionsministern redan nu ge besked om huruvida det kan anslås mer pengar
till Norra stambanan utanför ordinarie budget för att snabba upp godstrans-
porterna? Det är livsviktigt för en positiv utveckling i Norrlands inland.
Generaldirektör Stig Larsson talade också om att SJ i framtiden bara skall
köra gods på Norra stambanan, och på Ostkustbanan satsar SJ på persontra-
fik. Jag har då ytterligare en fråga. Kommer riksdagen att få möjlighet att
påverka planerna, eller kan SJ ensamt besluta om att dra in sin persontrafik
på Norra stambanan?
Anf. 268 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag har ett glädjande budskap till Sigrid Bolkéus. Det är
nämligen så att regeringen har bestämt sig för att försöka avreglera järnvägs-
trafiken och få fler operatörer än enbart Statens järnvägar. Detta beslut fat-
tades redan 1988 i och med det trafikpolitiska beslutet. Man började med att
dela upp verksamheten på Banverket och SJ, och fick därigenom en infra-
strukturhållare och en operatör.
Vi har nu sett vid avregleringen av inrikesflyget, att när man bryter mono-
polet och släpper in fler aktörer uppstår fler nya affärsidéer. Jag är övertygad
om att det efter denna avreglering kommer att finnas fler företag. Det var
exempelvis 18 företag, om jag inte minns fel, som anmälde sitt intresse att
köra persontrafik på Inlandsbanan. När det gäller länsjärnvägarna trafikerar
bl.a. BK-tåg, som också kör trafik uppe i Dalarna. Jag är övertygad om att
det när denna avreglering har trätt i kraft, finns nya friska idéer om hur man
också skall attrahera tågpassagerare på dessa sträckor.
Anf. 269 SIGRID BOLKÉUS (s):
Herr talman! Jag vill få svar på min fråga om tidsplanen och om det blir
några extra pengar till Norra stambanan.
Jag tolkar kommunikationsministerns svar så att regering och riksdag inte
kan gå in och styra verksledningarnas beslut och planer. Är det rätt tolkat?
Anf. 270 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Ja, det är rätt. Det är Statens järnvägar som enligt det trafik-
politiska beslutet avgör vilken trafik man vill köra. Sedan har staten möjlig-
het via den förhandlingsman som regeringen tillsatt handla upp s.k. olönsam
trafik. Den möjligheten finns naturligtvis.
Jag kan inte här i dag ge någon mer exakt tidsplan än den som finns i det
skriftliga svaret.
När det gäller extra anslag till sträckan Kilafors-Ockelbo är den frågan
ännu inte beredd.
Anf. 271 SIGRID BOLKÉUS (s):
Herr talman! Jag är tacksam om kommunikationsministern hör av sig så
fort han vet tidsplanen och när man kan börja diskutera med kommuner och
regionala aktörer, så att alla de som undrar får besked så snabbt som möjligt.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
91
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
Anf. 272 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Lennart Brunander har frågat mig om jag är beredd att med-
verka till att alla typer av verkstäder ackrediteras för att få meddela godkän-
nande av fordon som vid kontrollbesiktningen fått anmärkning i form av s.k.
2: or.
Vid årsskiftet träder nya bestämmelser i fordonskungörelsen i kraft som
innebär att ett fordon som vid kontrollbesiktning fått anmärkning i form av
en 2:a, i stället för att genomgå en s.k. efterkontroll vid Svensk Bilprovning,
skall kunna bli godkänt genom att ägaren ger in ett intyg från en ackrediterad
verkstad om att det aktuella felet åtgärdats. Den ackreditering som det här
är fråga om beslutas av Styrelsen för teknisk ackreditering. Utgångspunkten
vid beslut om ackreditering är att verkstaden i fråga skall ha den utrustning
och kompetens som krävs för att kunna åtgärda de brister beträffande fordo-
net som framkommit vid kontrollbesiktningen. En verkstad som inte har ut-
rustning för att åtgärda alla typer av fel kan ändå ackrediteras för att åtgärda
vissa enklare brister på fordonet. Det är således inte behovet av kontrolle-
rande verkstäder, utan enbart kompetensen och utrustningen hos verkstaden
i fråga, som är styrande för det antal verkstäder som skall ackrediteras. Att
upprätthålla kraven på kompetens och utrustning i detta sammanhang anser
jag är viktigt med tanke på trafiksäkerheten.
Jag anser mot bakgrund av vad jag nu har sagt att det finns tillräckliga
möjligheter för alla typer av verkstäder att få ackreditering inom den nya
ordningen för s.k. efterkontroller.
Anf. 273 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Detta är ju en bra sak, en avreglering
som gör det enklare för den enskilde bilägaren.
Det är också viktigt att det skapas rättvisa möjligheter mellan olika typer
av verkstäder och att de verkstäder som finns ute i glesbygderna får en möj-
lighet att vara med i det här systemet. Kommunikationsministern säger att
dessa möjligheter finns och att det bara är den utrustning som finns som skall
avgöra om det är möjligt att bli ackrediterad eller inte. Jag begriper också
att det måste finnas en viss utrustning.
I 5 § i bestämmelserna för hur det här skall fungera sägs det att samma
människa som har reparerat bilen inte får kontrollera att det är riktigt gjort.
Det innebär att en verkstad med en ensam verkstadsägare inte har möjlighet
att vara med. Man måste alltså ha en anställd. Man måste vara fler än en på
verkstaden för att över huvud taget komma i fråga.
Det finns ytterligare en sak i detta. Det är att både ansökningskostnaderna
och utbildningskostnaderna är ganska höga. Det kan avskräcka en del, men
det är en annan sak. Det borde också prövas.
Sedan finns det ytterligare en underlighet i detta, nämligen att personbilar
som är nyare än 1989 års modell och mindre lastbilar som är nyare än 1993
års modell inte får godkännas på det här sättet därför att avgasbestämmel-
serna är sådana. Vi har ju haft en diskussion om att alla verkstäder skall ha
92
möjlighet att göra sådana reparationer. Då borde de i rimlighetens namn
också kunna klara dessa reparationer och godkännandet av dem.
Jag skulle vilja ha kommunikationsministerns synpunkter på de anmärk-
ningar som jag haft på dessa regler.
Anf. 274 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Vi kan börja med den sista frågan, som gällde 1989 års och
1993 års modeller på personbilar resp, lätta lastbilar. Den utrustning som
krävs för att kontrollera att miljövillkoren för avgasutsläppen uppfyller de
normer som gäller är ganska dyrbar. Det var också ett krav från regeringen
att Svensk Bilprovning skulle sköta just den delen av kontrollen.
Anf. 275 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! Alla verkstäder har rätt att göra reparationer av avgassys-
tem. Det är inte nödvändigt att det är märkesbundna reservdelar, men det
är nödvändigt att de är godkända. För att kunna göra dessa reparationer
måste man ju också ha den utrustning som krävs för att kontrollera utsläpps-
mängderna. Mot den bakgrunden skulle de också kunna göra dessa repara-
tioner vid en anmärkning vid en besiktning, och också kontrollera den.
Anf. 276 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag kan bara säga att detta var ett oeftergivligt krav från Mil-
jödepartementet när den här frågan bereddes.
Anf. 277 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! Jag hade två andra frågor om begränsningen av verkstäderna
när det gäller enmansverkstäder och när det gäller kostnader.
Anf. 278 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! När det gäller enmansverkstäderna är det väl ganska natur-
ligt att inte en och samma person utför en sak och sedan kontrollerar den.
Jag tror säkert att detta skulle kunna fungera i de allra flesta fall, men som
princip är det kanske mindre tilltalande. Man kan ju tänka sig att man ackre-
diterar någon som kommer och gör dessa kontroller. Han behöver inte vara
fast anställd vid verkstaden.
Anf. 279 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! Jag tycker inte att det är naturligt att en och samma männi-
ska kan göra reparationen och sedan intyga att den är gjord på ett riktigt sätt
till besiktningsorganet. De ansvarar ju för att det är riktigt, på samma sätt
som verkstaden ansvarar för det om de har tio anställda och en kontrollerar
vad de andra nio har gjort. Jag kan inte se så stor skillnad i detta. Jag är
tacksam om kommunikationsministern ändå medverkar till att också de små
enmansverkstäderna har möjlighet att bli ackrediterade.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
93
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
Anf. 280 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Alf Wennerfors har frågat mig huruvida jag är beredd att
medverka till att den planerade bron vid Trästa snarast byggs.
Bakgrunden till frågan är den omfattande trafiken till Trästa färja och de
smala vägarna på båda sidorna av Väddö kanal som innebär risk för olyckor.
Tanken på en bro över Väddö kanal vid Trästa har funnits länge. Projektet
har emellertid inte kunnat inrymmas i gällande investeringsplaner. Inte hel-
ler har något av de särskilda ”paket” som regering och riksdag beslutat om
medfört att projektet har kunnat komma till stånd.
Jag är inte nu beredd att vidta några särskilda åtgärder som medför att den
planerade bron vid Trästa kan börja byggas.
Anf. 281 ALF WENNERFORS (m):
Herr talman! Detta kan tyckas vara en mycket lokalt betonad fråga. Men
den är ändå betydelsefull för väldigt många människor och trafikanter i den
här delen av Stockholms län. Som jag redovisat i frågan är det 170 000 per-
sonbilar som trafikerar färjan under året. Med alla trafikslag är det 198 000
fordon.
Det är framför allt trafikriskerna som är det tunga argumentet. Jag vet att
det saknas pengar. Men jag är inte ute efter att det totala anslaget skall ökas.
Jag är ute efter en annan prioritering. Kommunikationsministern säger att
detta inte finns med i något av de särskilda paket som har kommit till. Här
är det fråga om olika inställningar. Det är inte fråga om några åtgärder, som
statsrådet talar om, utan om olika inställningar och en annan prioritering.
Anf. 282 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Det är riktigt att projektet har funnits med i ett antal flerårs-
planer. Det har åkt jojo in och ut i planerna. Detta har mindre berott på
statens än på länsmyndigheternas prioriteringar. Projektet fanns med i fler-
årsplanen för länsvägar under perioden 1979-1988. Projektet har halkat
utanför i senare planer och finns t.ex. inte med i nuvarande LTA-plan för
Stockholms län.
Projektet ansågs, för att ta ett annat exempel, 1982 som ett lämpligt bered-
skapsprojekt, och objektet projekterades för att ingå i objektreserven
fr.o.m. 1984. Det som sedan inträffade var att vi fick en högkonjunktur som
gjorde att det inte var aktuellt med beredskapsprojekt.
Anf. 283 ALF WENNERFORS (m):
Herr talman! Det är märkligt. I hela Norrland finns 45 000-46 000 arbets-
lösa. Det är ungefär lika många som i Stockholms län. I hela Norrland får
man över 5 miljarder för att klara den arbetslösheten, men vi i Stockholms
län får bara 2,8 miljarder. Vi är väldigt styvmoderligt behandlade i Stock-
holms län och här nere i trakterna runt Stockholm.
Tycker kommunikationsministern att det är rättvist och riktigt att man vär-
derar människor så olika?
94
Anf. 284 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag tycker att man skall ha en rättvis fördelning över landet
av statens anslag till infrastruktur. Det är självklart. Det är enligt min mening
mycket glädjande att den överenskommelse som ursprungligen gjordes mel-
lan staten och regionen under Bengt Dennis ledning nu av allt att döma kom-
mer till ett utförande. Det innebär att de ca 3,5 miljarder som staten skjuter
till genererar investeringar för i storleksordningen 36 miljarder kronor. Det
här kommer att bli en oerhörd injektion för den här regionen - i form av
infrastrukturinvesteringar, arbetstillfällen och förbättrade förhållanden för
näringslivet och människorna som bor här.
Anf. 285 ALF WENNERFORS (m):
Herr talman! Jag tycker att det är väldigt positivt. Äntligen händer något
positivt för Stockholms län när det gäller vägar. Men fortfarande saknas en
hel mängd andra projekt. Vi har säkert de sämsta vägsystemen i hela Sverige
på grund av att den ena regeringen efter den andra har försummat eller styv-
moderligt behandlat den här delen av landet.
Jag vill därför skicka med en önskan om att den nuvarande kommunika-
tionsministern kan svara litet annorlunda när jag så småningom kommer
igen med den här frågan.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 286 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Ingegerd Sahlström har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar
vidta om kommuner bryter principen om att boklån skall vara avgiftsfria.
Ingen kommun har ännu infört avgifter för boklån, och det är min för-
hoppning att ingen kommun heller kommer att göra det. De förslag om av-
gifter och andra förändringar på biblioteksområdet som nu diskuteras runt
om i landet är inlägg i slutfasen av den kommunala budgetprocessen, och vi
har ännu inte sett de slutliga besluten.
Tilläggas bör att statsmakterna ännu inte tagit ställning till de upphovs-
rättsliga frågorna i samband med boklåneavgifter. Upphovsrättsutredning-
ens förslag bereds för närvarande inom regeringskansliet. Till detta förslag
skall läggas den anpassning som måste ske med hänsyn till EG-rätten.
Anf. 287 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):
Herr talman! Jag får tacka för svaret.
Jag har en känsla av att man ute i landet mycket hårt drar åt förutsättning-
arna för kulturen, och då framför allt på biblioteksområdet. Tillgången till
biblioteken och böckerna är för mig någonting av en kulturell allemansrätt.
Lika väl som man har plockat blåbär och lingon i skogen har man kunnat
plocka äventyr, kunskap och upplysning på bibliotekshyllorna.
Nu vet vi att det förekommer diskussioner om avgiftsbeläggning, och
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svarpå frågor
95
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
framför allt i Sollentuna står man, om jag har fattat det rätt, fortfarande fast
vid förslaget.
Jag tycker då att Birgit Friggebo som kulturminister borde reagera och på
något sätt stämma i bäcken. I stället för att vänta på att kommunerna beslu-
tar om avgiftsbeläggning av boklånen på biblioteken borde hon gå ut och
kraftfullt markera att hon tycker att det är fel att göra så här. Alla partier här
i riksdagen har ju ändå för inte så länge sedan i full enighet fattat ett beslut
om att principen om avgiftsfria boklån skall gälla. Kan då inte Birgit Frigge-
bo som kulturminister säga ifrån att hon inte accepterar avgifter på boklån
på bibliotek?
Detta måste ju ändå ligga i kulturministerns intresse, eftersom vi från sta-
tens sida bidrar till verksamheten på länsbiblioteken. Tjänsterna där är ju
viktiga också för de bibliotek som eventuellt skall avgiftsbelägga utlåningen
av böcker. Skall de verkligen få lov att utnyttja länsbiblioteken och ta betalt
för tjänster som så att säga subventioneras av staten?
Anf. 288 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag är alldeles övertygad om att Ingegerd Sahlström är väl
medveten om de olika aktiviteter som jag har deltagit i under det senaste
året, då den här frågan har diskuterats mycket intensivt. Det har ju förekom-
mit många manifestationer. Nu senast i förra veckan hade ju Författarför-
bundet en stor manifestation, där jag deltog.
Jag har, som representant för egentligen hela riksdagen, varit ute och mar-
kerat att jag tycker att riksdagens samfälliga uppfattning att vi inte bör ha
avgifter på bibliotek bör marknadsföras också av kulturministern. I det av-
seendet finns det alltså inte någon skillnad vare sig i uppfattning eller i fråga
om behovet av krav på mig att reagera också offentligt.
Hittills har ju de uttalanden som riksdagen har gjort varit verkningsfulla.
Ännu har ingen kommun fattat det slutliga beslutet, och jag hoppas att ingen
heller i fortsättningen skall fatta det beslutet. Jag tycker då inte att det är
särskilt lämpligt att representanter från vare sig riksdag eller regering går ut
och hotar kommunerna samfällt med olika åtgärder.
Min förhoppning är att vi skall slippa ha biblioteksavgifter i någon kom-
mun i Sverige.
Anf. 289 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):
Herr talman! Jag tycker inte att man behöver hota kommunerna, utan
man skall väl tala klart och tydligt. Jag vet att Birgit Friggebo har engagerat
sig mycket i de här frågorna, men det är ändå synd att signalerna från kultur-
ministern kanske inte går fram. Framför allt är det synd att de inte går fram
till de egna partikamraterna ute i landet. Om jag har förstått rätt sitter för
tillfället borgerliga politiker i flera kommuner ändå och diskuterar de här
avgifterna.
Hur skall länsbiblioteken i framtiden agera om kommuner inför någon
form av avgift? Skall det vara möjligt för en kommun att hämta tjänster från
länsbiblioteket och sedan eventuellt ta betalt för dem?
96
Anf. 290 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag vet att det på olika håll har förts diskussioner om att man
från statens sida på något sätt skulle använda bidragen som går till länsbiblio-
teken för att straffa de kommuner som eventuellt kan komma att införa bib-
lioteksavgifter. Man skall då vara medveten om att det skulle innebära ett
dubbelt straff för de medborgare som bor i dessa kommuner. Dels skulle de
få betala avgifter för den service som de kommunala biblioteken ger, dels
skulle de inte få tillgång till olika samdistributionscentraler, tjänster för sam-
distribution och annat, om staten skulle uppträda på det viset.
Anf. 291 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):
Herr talman! Kulturministern menar alltså att man har fri tillgång till läns-
biblioteken även om man inför någon form av avgiftsbeläggning på biblio-
tek?
Jag vet inte om jag förstår diskussionen när det gäller straff för medbor-
garna. Det är ju också fråga om en handling av solidaritet mellan kommu-
nerna. Länsbiblioteket fungerar ju på det viset att kommunerna bidrar lika
väl som staten. Jag kan inte tänka mig att andra kommuner är speciellt nöjda
med att några stycken kommuner åker snålskjuts på de andras bekostnad.
Anf. 292 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Låt oss koncentrera oss på att försöka förhindra att några
kommuner inför biblioteksavgifter i stället för att diskutera vad vi skall göra
ifall olyckan skulle vara framme.
Anf. 293 TREDJE VICE TALMANNEN:
Jag medger Ingegerd Sahlström ytterligare ett inlägg.
Anf. 294 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):
Herr talman! Jag är helt överens med kulturministern om att vi så mycket
som möjligt skall försöka förhindra sådana här förslag. Men vi måste ju
också mycket tydligt markera vilken vår inställning är om sådana här förslag
kommer upp.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 295 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Håkan Holmberg har frågat mig vilka åtgärder regeringen
är beredd att vidta för att tillse att principerna om humanitet och flexibilitet
respekteras vid handläggningen av asylärenden från de kurdiska delarna av
Turkiet.
Enskilda asylärenden prövas av Statens invandrarverk och Utlännings-
nämnden. Endast om någon av beslutsinstanserna finner att skäl föreligger
att överlämna ett enskilt ärende, kan regeringen pröva och besluta i ärendet.
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
7 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 25
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
98
Riksdag och regering har uttalat att humanitet och flexibilitet alltid skall re-
spekteras i handläggningen av asylärenden.
Jag kan informera om att Utlänningsnämnden tillsammans med Statens
invandrarverk tidigare under hösten haft samråd med UNHCR i frågan om
situationen i sydöstra Turkiet och hur denna påverkar bedömningen av en-
skilda asylärenden.
Det är den enskildes skyddsbehov som skall vara avgörande för om asyl
skall beviljas eller ej. Enligt information jag har fått, har asyl beviljats i flera
fall avseende personer från Turkiet. I dessa fall har alltså den asylsökandes
egna politiska aktiviteter bedömts utgöra grund för asyl här i landet.
Riksdagen har beslutat att uppehållstillstånd av humanitära skäl får bevil-
jas när förhållandena i hemlandet är sådana att det vore inhumant att tvinga
utlänningen att återvända dit, t.ex. när det pågår inbördesstrider i landet.
Det man här har avsett är situationen i landet som helhet, inte bara i en del
av det.
Läget i de sydöstra delarna av Turkiet är allvarligt. Det är just i detta be-
gränsade område som strider mellan PKK och turkisk militär pågår och un-
dantagstillstånd råder. Denna situation råder dock inte i hela Turkiet. Ett
awisningsbeslut kan därför fattas när det framstår klart att personen kan
återvända till säkra delar av Turkiet, utan att riskera förföljelse av de turkis-
ka myndigheterna.
Anf. 296 HÅKAN HOLMBERG (fp):
Herr talman! Jag vill tacka kulturministern för svaret och i synnerhet för
betoningen av att det är humanitet och flexibilitet som skall gälla, även vid
behandlingen av ärenden som rör personer från östra Turkiet. Man kan få
litet olika intryck av den praxis som förefaller råda, kanske beroende på hur
man frågar och vem man talar med. Jag utesluter inte alls att det finns perso-
ner, som kommer från östra Turkiet, som även under senare tid har fått
stanna i Sverige.
Om man talar med Invandrarverket kan man få beskedet att det anses att
det över huvud taget inte har inträffat något i landet sedan i mars när det
kurdiska nyåret firades. I det fall som jag refererar till gavs detta besked
samma dag som en turkisk trupp gick över gränsen till Irak och trappade upp
det pågående inbördeskriget ytterligare. I området råder militärlagar sedan
drygt 16 år. Städer töms, och situationen är utomordentligt spänd. Just i
detta fall tycker jag att det är ganska orimligt att resonera i termer av hur
situationen är i landet som helhet. För den kurd som kommer från östra Tur-
kiet och inte har någon annanstans att ta vägen än till eventuella kvarvarande
anhöriga är detta inte mycket till tröst. Möjligheten att gömma sig i det egna
landet återstår. Det är vad många som jagas av den turkiska armén redan
gör, eftersom de inte vill göra värnplikt i den turkiska regimens tjänst.
Det intryck jag har är att man här och där på Invandrarverket tycks an-
stränga sig för att ändra på de principer som skall gälla, något som bekräftas
av en del nyligen timade händelser. Jag vill därför formulera om min fråga:
Är man i regeringen beredd att granska på vilket sätt beslut fattas? Och
framför allt: Är man i regeringen beredd att granska de beslut som fattas på
Asylbyrå Öst i Flen, som-såvitt jag vet-inte har bifallit några ansökningar?
Anf. 297 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Håkan Holmbergs beskrivning av situationen efter de upp-
gifter han fått av någon handläggare på Invandrarverket är helt felaktig. Den
informationen har vi att situationen i de sydöstra provinserna i Turkiet har
förändrats under det gångna halvåret. Det pågår där ett mer eller mindre
regelrätt inbördeskrig mellan PKK och den turkiska militären, och det är
alldeles uppenbart att det naturligtvis påverkar kurderna i denna region. Det
finns där städer och byar som mer eller mindre har förstörts under de aktio-
ner som förekommit.
Vi är också medvetna om MR-situationen för kurderna i Turkiet - den
lämnar mycket övrigt att önska.
Som jag tidigare sade har både Invandrarverket och Utlänningsnämnden
för inte så länge sedan haft kontakter med UNHCR för att diskutera dessa
frågor. Det är beklagligt om informationen om vad som där förekommit inte
har nått de handläggare som Håkan Holmberg nämnde och som mer direkt
har att fatta beslut i det enskilda ärendena. Vi skall naturligtvis efterhöra om
så är fallet.
Anf. 298 HÅKAN HOLMBERG (fp):
Herr talman! Det är ett mycket glädjande besked, eftersom det intryck
man får är det som jag redovisade i mitt förra inlägg - även andra som jag
varit i kontakt med under senare tid har fått det intrycket.
Ytterligare bakgrund till situationen ger den ganska utförliga rapport om
situationen i Turkiet som Amnesty har publicerat. Den rapporten gäller si-
tuationen i landet i dess helhet, men den är särskilt relevant för situationen
i landets östra delar, dvs. de kurdiska delarna.
Jag tolkar kulturministerns svar så, att personer med uppenbara skyddsbe-
hov som är på flykt från dessa delar av Turkiet och som har sökt uppehållstill-
stånd i Sverige måste behandlas med humanitet och flexibilitet utan prestige
och hänsyn till helt irrelevanta förhållanden i Istanbul eller andra delar av
västra Turkiet.
Anf. 299 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Det är självklart att de människor som har skyddsbehov och
som faller inom ramen för våra regler skall få asyl. Jag har också i mitt svar
redovisat att sådana beslut har fattats.
De regler vi har och den praxis vi tillämpar gör att vi inte sänder tillbaka
någon till sitt hemland om där pågår inbördes strider och vi inte är säkra på
att personen där kan få ett skydd.
Anf. 300 TREDJE VICE TALMANNEN:
Jag medger Håkan Holmberg ytterligare ett inlägg.
Anf. 301 HÅKAN HOLMBERG (fp):
Herr talman! Jag håller med om att det är en rimlig princip att varje person
som är på flykt ifrån ett område där det pågår inbördesstrider inte automa-
tiskt är berättigad till uppehållstillstånd i Sverige. Det avgörande är det sär-
skilda skyddsbehovet. Det ledsamma är att man i fall som kommit till min
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
99
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
100
kännedom och där detta skyddsbehov är helt uppenbart och inte bara gäller
sökanden själv utan hela hans familj ändå inte tycks ha fäst någon vikt vid
den faktiska situationen.
Jag hoppas att man på Invandrarverket kommer att läsa kulturministerns
svar och vidta de åtgärder som kan vara lämpliga.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 302 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Dan Ericsson i Kolmården har frågat mig om regeringen är
beredd verka för att kommuner och landsting, om den ekonomiska situatio-
nen är kritisk, får möjlighet att rikta skatteuttag direkt till sjukvården eller
äldreomsorgen.
Jag förmodar att frågan ställs mot bakgrund av det nu rådande skattestop-
pet. I så fall är mitt svar att något undantag från skattestoppet med motive-
ringen att skattehöjningen är avsedd att öka det ekonomiska utrymmet en-
bart för sjukvård och äldreomsorg inte kan bli aktuellt. Om Dan Ericsson
menar något nytt skatteuttag, speciellt avsett för detta, så är inte heller det
aktuellt. Även om man bortser från det samhällsekonomiskt felaktiga i höjd
kommunalskatt - vilket jag inte gör-skulle en specialriktad skatt strida mot
den nya ”pås-principen” för statsbidragen till kommunerna. Den innebär att
kommunpolitikerna själva avgör vilka områden som är mest angelägna att
satsa på.
Beträffande svårigheten att prioritera mellan de kommunala verksamhe-
terna så är det kommun- och landstingspolitikernas uppgift att bemästra
denna svårighet. I den prioriteringen ingår enligt min uppfattning att se till
att klara en bra och värdig vård och äldreomsorg.
Anf. 303 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):
Herr talman! Jag vill börja med att tacka finansministern för svaret. Bak-
grunden till frågan är bl.a. det besked som finansministerns egen statssekre-
terare har gett, att en förlängning av det kommunala skattestoppet skulle
vara på gång. Denna uppgift har finansministern så sent som i torsdags de-
menterat här i kammaren, genom att vid frågestunden säga att detta är en
fråga som regeringen ännu inte har tagit ställning till. Så långt är det bra.
Problemet är att många kommunalt engagerade i dag upplever det som att
de har fråntagits ansvarstagandet genom det kommunala skattestoppet. Jag
törs nog säga att många i dag känner frustration inför de växande behov som
finns och som vi vet kommer att öka ytterligare, framför allt när det gäller
vården och omsorgen om våra gamla. Vi vet att ett folkflertal är berett att
avsätta ekonomiskt utrymme för att klara en värdig vård och äldreomsorg
för alla som behöver.
Min fråga ställdes mot bakgrund av det besked som finansministerns egen
statssekreterare presenterade. Frågan skall, som jag tar upp den, snarast ses
som ett innovativt tips till hur diskussionen skulle kunna föras. Att, som fi-
nansministerns närmaste man, bara slå fast att man skall förlänga det kom-
munala skattestoppet, är inte en framkomlig väg, om vi framdeles skall klara
åtagandena för våra äldre. Därför tror jag att man på Finansdepartementet
skall fundera på möjliga lösningar för att stärka de resurser som onekligen
kommer att behövas till vård- och äldreomsorgssektorn.
Det skulle vara intressant att höra om finansministern har några egna fun-
deringar på sådana nya grepp. Jag är själv kommunalt engagerad och ansva-
rig för den kommunala verksamheten i min kommundel hemma i Norrkö-
ping-
Anf. 304 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Får jag börja med att något korrigera Dan Ericsson i Kol-
mården på en punkt, nämligen den påstådda förlängningen av skattestoppet
under 1994, eller dementin därav. Min statssekreterare har sagt exakt
samma sak som jag, nämligen att det sannerligen inte finns något allmänt
önskemål om högre kommunalskatter i ett mycket stort antal kommuner,
men att frågan om skattestoppets vara eller icke vara för 1994 inte är av-
gjord. Det var precis så orden föll, även i den fråga han ställdes inför. Det
råkar vara mycket enkelt att besvara den frågan, eftersom det förhåller sig
precis på det viset, att den frågan kommer upp till diskussion vid ett senare
tillfälle.
Dan Ericsson tog upp den kommunala självstyrelsen och påstod att många
kommunpolitiker känner sig fråntagna ansvaret. Det är inte riktigt den reak-
tion som jag möter. Jag är också ute och pratar med många kommun- och
landstingspolitiker och invånare i kommuner. Jag tycker snarare att man nu
har betydligt större möjligheter att utöva kommunpolitiskt ansvar, genom de
nya statsbidragsregler som kommer att gälla fr.o.m. nästa år. Då blir man
nämligen av med en betydande mängd statliga specialbestämmelser, statliga
pekpinnar, mot vilka kommun- och landstingspolitiker har reagerat under
många år. De har önskat att pekpinnarna från staten skulle tas bort, så att
de själva finge bestämma var slantarna skall satsas för att göra bäst nytta.
Vård och äldreomsorg är mycket viktiga uppgifter för kommunerna, pre-
cis som Dan Ericsson tar upp. Mina egna insatser, om man får beskriva det
så, för att möjliggöra för kommunerna att verkligen klara sina uppgifter bra,
går ut på att skapa en bra ekonomi, en bra samhällsekonomi. Det är också
en viktig förutsättning för kommunekonomin.
Anf. 305 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):
Herr talman! Jag pläderar inte för några kommunala skattehöjningar.
Men jag pläderar faktiskt för det som regeringen också säger, som finansmi-
nistern här antyder, att kommunerna själva skall få ett större ansvar för sin
verksamhet. Det är korrekt. Det är bra att vi har fått det, och att vi får möj-
lighet att inom de ramar som finns fördela medel och göra prioriteringar.
Problemet är att ramarna nu har gnagts ner så mycket. Vi har ingenting mer
att fördela. De resurser som behövs har tunnats ut.
Sjukvårdsministern Bo Könberg underströk tidigare i debatten att kom-
munerna har sin kommunala beskattningsrätt. Det står i bjärt kontrast mot
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
101
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
det besked som ändå ges här, att det finns en tanke att vi skall förlänga det
kommunala skattestoppet. Det är en viktig princip att kommunerna själva
skall få avgöra vad som är nödvändigt för att klara de omsorgsbehov som
finns inom kommunen.
Anf. 306 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Om det vore så enkelt att våra ekonomiska problem, inkl,
de kommunala och vårdpolitiska, skulle kunna lösas genom fortsatta skatte-
höjningar, skulle vi aldrig ha fått några problem här i landet. Vi har varit
mycket duktiga på att skapa ganska höga skatter. Det är inte lösningen på
några stora problem, snarare tvärtom.
Det gläder mig att Dan Ericsson i Kolmården tycker att det är bra med
pås-principen. Jag tror uppriktigt sagt att den kommer att ge mycket stora
möjligheter för kommunerna att själva avgöra vilka områden som är viktiga.
För att undvika att kommunerna hamnar i allt större ekonomiska svårig-
heter är det viktigaste vi kan göra från regering och riksdag att se till att få
samhällsekonomin i bättre ordning. Jag kan se att allt större ekonomiska
svårigheter i förlängningen skulle kunna göra det nästan omöjligt med någon
vettig prioritering. Detta är den enda hållfasta grunden för en kommunal-
ekonomisk balans. Det handlar om den ekonomiska politiken i stort.
Anf. 307 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):
Herr talman! Jag har sysslat med effektivisering en del i verkligheten och
fått in alternativa verksamheter som står i konkurrens med den kommunala,
hemma i min kommundel Kolmården, som jag har ansvar för. Men man
kommer till slut till en absolut smärtgräns, särskilt om kommunens ekonomi
har undergrävts under många år.
Finansministern känner själv till vad som händer om man får ta över an-
svaret för en nation som har vanskötts under många år. Motsvarande situa-
tion finns ute i många kommuner. Ekonomin har misskötts. Det innebär att
man har akuta ekonomiska problem. Då handlar det om att försvara välfär-
den, om att försvara våra äldre i första hand. Sådan är min prioritering. På
detta område finns problem nu, också hos oss. Marginalerna är för små. Jag
undrar om det inte finns litet nya tankar om hur man skulle kunna förstärka
just denna del. Vi vet att vi har stort stöd också i folkopinionen för det.
Anf. 308 TREDJE VICE TALMANNEN:
Detta blir det sista inlägget från finansministern.
Anf. 309 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Jag delar helt Dan Ericssons i Kolmården uppfattning att det
är oerhört centralt att klara en bra och värdig vård och äldreomsorg och att
de ekonomiska förutsättningarna inte kan göras hur svåra som helst. Om
man har övertagit ekonomin i en kommun eller ett land där den är i stor
obalans är problemen ännu mycket större. Jag har inte den uppfattningen
att det skulle ha gått så långt i några av de kommuner som jag känner bäst
till, där det kan vara aktuellt. Det har inte heller inkommit någon ansökan
102
om förändringar i skattesatsen för 1993 från den kommun som Dan Ericsson
tar upp.
Jag tror att man kommer att finna att de ekonomiska förutsättningarna för
1994 visar sig vara något bättre än man trott. Jag tycker att vi skall se tiden
an. Många kommuner visar sig vara mycket duktiga på att effektivisera och
välja ut vad som är viktigast. Jag har stora förhoppningar om att kommunpo-
litikerna kommer att klara sin uppgift mycket bra.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 310 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Kenneth Lantz har ställt en fråga till mig om transporter av
farligt gods och frågat om jag är beredd att göra en översyn av reglerna och
val av transportvägar för farligt gods i Sverige.
Riksdagens försvarsutskott har nyligen behandlat ett antal motioner inom
området Farligt gods (FöUl). Utskottet betonade i det sammanhanget vik-
ten av att åstadkomma största möjliga säkerhet när det gäller transporter av
farligt gods. Försvarsutskottet uttryckte också ett önskemål om att riksdagen
skall få en samlad redogörelse för läget inom det berörda området. Min av-
sikt är därför att under våren återkomma till riksdagen för att bl.a. redovisa
en sammanfattning av läget, större olösta frågor samt min syn på det fort-
satta arbetet.
Det av Kenneth Lantz efterlysta samlade greppet finner jag därför ingen
anledning att ta här och nu. Jag antar att Kenneth Lantz, i likhet med för-
svarsutskottet, är väl medveten om att frågor om riskbedömning, val av säk-
raste transportsätt, vägvalsstyrning m.m. är komplicerade och att det tar en
viss tid att få fram beslutsunderlag för olika slags åtgärder.
Anf. 311 KENNETH LANTZ (kds):
Herr talman! Jag tackar försvarsministern för svaret.
Försvarsministern lovade i sitt svar att återkomma till riksdagen med en
redovisning. Jag vill aktualisera resurstilldelningen för arbetet med transpor-
ter med farligt gods inte minst i en sådan kuststad som jag själv kommer
ifrån, nämligen Helsingborg, där flera hundra miljoner ton farligt gods årli-
gen passerar. Det är svårt för en enskild kommun att ta ansvar för förbere-
delser och för att man har tillräckligt med insatsmöjligheter när katastrofen
väl är framme.
Ser försvarsministern någon möjlighet att ge stöd till speciellt utsatta kom-
muner genom en resurstilldelning?
Anf. 312 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Inom den budget som Försvarsdepartementet disponerar
finns det dess värre såvitt jag kan bedöma inget utrymme för att lämna bi-
drag till kommunerna. Det här är emellertid en fråga som man i första hand
får ta ställning till vid en samlad budgetprövning. Fru finansministern, som
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
103
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
104
var här för någon minut sedan, har nu satt sig i säkerhet. Annars har hon nog
bättre möjligheter än jag att svara på den frågan.
Det här är ett utomordentligt viktigt område. Det svenska samhället blir i
olika avseenden mer och mer sårbart med tanke på den komplicerade struk-
tur som håller på att bildas, inte minst när det gäller transporter av farligt
gods och de nya kemikalier som ständigt tillkommer. Denna fråga har bety-
delse för vårt lands säkerhet, såväl i krig som naturligtvis också i fred.
Jag kan försäkra Kenneth Lantz att jag skall göra vad jag kan för att det
skall bli en ordentlig redovisning och för att man på olika sätt skall uppnå en
ökad säkerhet på detta område.
Anf. 313 KENNETH LANTZ (kds):
Herr talman! Jag är litet tveksam till att den här frågan är uppdelad på två
departement, dels Försvarsdepartementet, dels Kommunikationsdeparte-
mentet. Finns det någon önskan och strävan att i det här fallet föra samman
dessa båda departements åtaganden till ett ansvarigt departement? Jag
tycker att det då skulle bli enklare att arbeta och att få en större helhet och
kontinuitet. När ett farligt godsämne skall transporteras från fabrik till pro-
ducent kan det fraktas med lastbil, järnväg, båt eller flyg. Motsvarande gäl-
ler för mottagare på andra sidan Sundet.
Ser försvarsministern någon möjlighet att föra samman allt detta till ett
departement?
Anf. 314 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Jag tror inte att det skulle förändra situationen särskilt
mycket. Under Försvarsdepartementet ligger räddningstjänst. Där finns
också en lång rad operativa resurser, om någonting skulle hända i bered-
skapshänseende.
Om jag får vara personlig en sekund, kan jag säga att under min tid som
försvarsminister har jag upptäckt hur viktig roll det militära försvaret spelar
även när det gäller rena fredsaktiviteter beroende på att det är en av de rela-
tivt få samhällsaktiviteter som har en ständig beredskap och som har olika
former av resurser.
Jag kan försäkra att samarbetet mellan Försvarsdepartementet och Kom-
munikationsdepartementet i detta avseende är mycket gott. Vi skall natur-
ligtvis ytterligare se över de rutiner som finns.
Anf. 315 KENNETH LANTZ (kds):
Herr talman! Jag vill passa på att ställa ytterligare en fråga. Den gäller
framtiden, som blir alltmer krävande när det gäller detta område. Skulle
man kunna tänka sig att inrätta någon form av docenttjänst eller professors-
tjänst, där man t.ex. vid Lunds tekniska högskola skulle kunna forska kring
emballage, transportlåsning under själva transporten och även transport-
sätt?
Anf. 316 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Nu är vi inne på ett område som närmast ligger under Per
Unckels domväijo, eftersom han är ansvarig i regeringen för forskningssi-
dan. Jag kan alltså inte uttala mig i den frågan. På den militära sidan inom
Försvarsdepartementets område pågår det inom FOA och på andra håll
mycket omfattande arbete som berör just transporter av farligt gods. Ett så-
dant arbete kan säkert bedrivas mycket bra också i Lund, men då är det Per
Unckel som närmast bör svara för detta.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 317 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Elvy Söderström har ställt en fråga till arbetsmarknadsminis-
tern om arbetsmarknadspolitiska aspekter på en anskaffning av bandvagn
MT-LB. Frågan har överlämnats till mig.
Sigge Godin har frågat mig om regeringen avser att inköpa bandvagn MT-
LB och hur detta i så fall skulle komma att påverka svensk bandvagnstill-
verkning.
Tage Påhlsson har ställt en fråga av liknande innebörd till mig.
Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.
Tyskland har erbjudit Sverige att få köpa ett antal MT-LB.
Jag kan bekräfta att arméchefen i en skrivelse till regeringen har begärt
att få köpa MT-LB. I skrivelsen från arméchefen finns också en redovisning
av de industriella konsekvenserna vid en anskaffning.
Jag delar de synpunkter som framförts av arméchefen och överbefälhava-
ren om det operativa behovet av splitterskyddade fordon. I detta fall finns
möjligheter att till låga kostnader höja arméns stridseffekt. Samtidigt måste
en eventuell anskaffning av MT-LB vägas mot andra angelägna objekt som
behöver rymmas inom försvarets ekonomi.
Frågan om anskaffning övervägs för närvarande inom regeringskansliet. I
detta sammanhang kommer självfallet konsekvenserna för svensk band-
vagnsindustri och därmed arbetsmarknad att uppmärksammas.
Anf. 318 ELVY SÖDERSTRÖM (s):
Herr talman! Jag vill inleda med att tacka försvarsministern för svaret,
även om jag ställde min fråga till arbetsmarknadsministern. Jag hoppas att
de arbetsmarknadspolitiska frågorna inte har flyttats från Arbetsmarknads-
departementet. Ibland upplever man dock att försvaret skulle behövas till
hjälp för att försvara den arbetsmarknadspolitik som just nu förs i Sverige.
I min fråga beskrev jag att det råder en oerhört svår situation på arbets-
marknaden i Örnsköldsvik och i Västernorrland. När tidningarna refererade
arméchefens funderingar blev oron enormt stor, inte minst hos de anställda
på Hägglunds i Örnsköldsvik.
Jag vill deklarera att vi inte alls är nöjda med svaret, att konsekvenserna
kommer att uppmärksammas. Vi ville ha svaret, att man kommer att ta hän-
syn till den rådande situationen.
Svaret är också något förvånande med hänsyn till försvarsministerns utta-
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
105
8 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 25
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
lande i samband med ett besök hos Hägglunds i Örnsköldsvik. Jag har en
tidningsartikel från juni 1992, där ministern deklarerar att Hägglunds är
nyckeln när det gäller en modernisering av armén. Efter att ha provåkt Skal-
man pekar försvarsministern på att just Skalman var ett bra sådant exempel.
Sedan uppmanar försvarsministern vid besöket industrin att söka kontakt
med övriga Europa, men för att industrin skall kunna ha någonting att er-
bjuda, krävs det även att det svenska försvaret kan visa att man har en tro
på att bandvagnen Skalman är ett bra alternativ för det svenska försvaret.
Anf. 319 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Jag kan också tacka för svaret, även om jag undrar vad det
betyder att konsekvenserna skall övervägas.
Jag skulle vilja ställa några frågor till försvarsministern: Hur många band-
fordon anser regeringen att man skall köpa från Tyskland och ungefär till
vilket totalpris? Finns det pengar till det?
MT-LB-fordonen är ungefär av 50-talstyp och kräver alltså ny utrustning.
Hur skall man gå till väga? Skall man renovera dem i Tyskland, eller blir det
objekt att renovera i Sverige, så att vi får rätt utrustning för dessa vagnar,
eller hur skall man förfara?
Om Sverige inte köper dessa vagnar, skall de enligt tidningsuppgifter skro-
tas. Det är väl bara skalet som möjligen kan tilltala oss. Sedan måste ny tek-
nik in. Då är det viktigt att veta på vilket sätt det här skall hanteras, med
tanke på framtiden också. Hur många år skall vi behålla dessa vagnar om vi
nu köper dem? Hur klarar vi underhåll, reservdelar och annat? Det är också
viktigt att fundera över det.
Försvarsministern har vid flera tillfällen sagt att svensk försvarsmateriel
inte går att sälja utomlands om inte svenska staten också köper sådan. När
det gäller Skalmanvagnar från Hägglunds har försvaret bara något enda ex-
emplar. Det går inte heller att sälja dem utomlands. Det är precis som för-
svarsministern har sagt tidigare. Då undrar jag: Vad skall hända med dem?
I övrigt vill jag fråga vad som kan ske om denna verksamhet avvecklas vid
Hägglunds. Då förlorar man flera hundra arbetstillfällen och nyckelpersoner
för det svenska försvaret. Vad gör vi åt det?
Anf. 320 TAGE PÄHLSSON (c):
Herr talman! Jag får också tacka försvarsministern för svaret. Det är rakt,
ärligt men kort, kanske litet otillfredsställande.
Vi känner alla till de problem som finns på arbetsmarknaden i Örnskölds-
vik. Hägglunds är ett av de största industriföretagen där och representerar
dessutom en av våra största försvarsindustrier. Jag är medveten om att min
fråga är ekonomisk, men skall vi i fortsättningen satsa på att handla på över-
skottsmarknader ute i världen? Där finns det oerhört mycket materiel. Hur
går det då med vårt försvars kvalitet, beredskap, säkerhet och annat? Finns
det alltså inte anledning att överväga de arbetsmarknadspolitiska skälen,
trots att det då kan bli fråga om något dyrare inköp?
106
Anf. 321 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Några fakta i målet. För/det första är MT-LB inget 50-tals-
koncept. Det är ett bandgående splitterskyddat fordon, som sedan 1975 till-
verkas i flera Warszawapaktsländer. MT-produktionen pågår fortfarande.
För det andra: MT-LB har en skyddsnivå som i allt väsentligt är bättre än
Skalmans. ABC-skydd saknas exempelvis i Skalman.
För det tredje: MT-LB har tre gånger så hög lastkapacitet som Skalman.
Vad beträffar kostnaderna är enligt arméchefens beräkningar anskaffnings-
och systemkostnaden för Skalman cirka fyra gånger högre än motsvarande
kostnad för MT-LB. Jag skulle tro att skillnaden är ännu större med tanke
på de nya priserna. Det handlar alltså om enorma belopp, som vi inte har.
Får jag också säga att det i Överbefälhavarens senaste programplan inte
har funnits ekonomiskt utrymme för Skalman. En eventuell anskaffning av
Skalman är därför till skillnad från MT-LB så stor att den borde ha tagits in
i försvarsbeslutet. Så skedde inte.
Jag är medveten om de arbetsmarknadspolitiska konsekvenserna. Jag
måste naturligtvis ta framför allt försvarspolitiska hänsyn, annars vore det
orimligt, men försöka göra en vettig bedömning.
Får jag avslutningsvis säga att det unika har hänt när det gäller MT-LB,
att Sigge Godins partikamrater Hans Lindblad och Lars Sundin i en artikel
i Dagens Nyheter så sent som den 29 oktober kraftfullt har rekommenderat
ett inköp av just MT-LB.
Anf. 322 ELVY SÖDERSTRÖM (s):
Herr talman! Jag tolkar försvarsministerns svar så att man inte kommer
att göra någon arbetsmarknadspolitisk analys av denna beställning. Det
tycker jag är mycket beklämmande. Den förra regeringen hade regionalpoli-
tik och arbetsmarknadspolitik som en röd tråd mellan de olika departemen-
ten. Jag rekommenderar verkligen, med tanke på den situation som nu rå-
der, att nuvarande regering gör likadant.
Efter att ha tagit del av en mängd uttalanden som försvarsministern gjorde
under sitt besök i Örnsköldsvik måste jag fråga mig om det var uttalanden
som skulle passa för just det tillfället. I den artikel som jag åberopade kan
man läsa att försvarsministern anser att bandvagn 206 Skalman är en utmärkt
och bra bandvagn för försvarets behov. Det var inte vad försvarsministern
sade i sitt inlägg alldeles nyss.
Jag måste upprepa min fråga: Kommer man att göra en arbetsmarknads-
politisk analys?
Anf. 323 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Jag tycker som försvarsministern, att splitterskyddet själv-
klart är nödvändigt för våra soldater och att man skall överväga vilken ut-
rustning som skall köpas. Men när försvarsministern talar om att man skall
överväga konsekvenserna, måste vi få veta vad det betyder i praktiken. Be-
tyder det att vi skall köpa dessa vagnar, som vi sedan kanske har problem
med att skaffa utrustning till och får problem med många år framåt?
Det här rimmar mycket illa med försvarsministerns agerande på Hägg-
lunds i Örnsköldsvik, där han talade om att det är jättebra att tillverka dessa
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
107
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
108
vagnar. Så köper svenska staten inte dem. Så blir resultatet det som försvars-
ministern sade, att de inte går att sälja dem, därför att svenska staten inte har
investerat. Då får vi problem. Jag tycker att försvarsministern skali utveckla
frågan litet mera. Vad betyder ”övervägandet”?
Anf. 324 TAGE PÅHLSSON (c):
Herr talman! De fakta som försvarsministern presenterade angående MT-
LB stämmer inte med vad som har presenterats för oss i annat sammanhang.
Jag vill inte påstå att försvarsministern far med osanning. Vi får väl konsta-
tera att vi har blivit något vilseledda.
Det här med ABC-skydd var i och för sig intressant, men det sades ingen-
ting om splitterskydd. Jag förmodar att det är litet sämre med det.
Bortsett från de tekniska frågorna är det, som Sigge Godin nämnde, så
att om Hägglunds inte får order från det svenska försvaret, blir det kanske
ingenting alls. Då får man lägga ned tillverkningen, och flera hundra arbets-
tillfällen försvinner. På sikt kan detta äventyra den här typen av industrier.
Nu undrar jag: Vilka överläggningar förekommer i regeringen mellan Ar-
betsmarknads- och Försvarsdepartementen om dessa frågor? Har ni verkli-
gen penetrerat denna fråga ordentligt?
Anf. 325 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Får jag först till Elvy Söderström säga att jag i mitt svar sade:
”1 detta sammanhang kommer självfallet konsekvenserna för svensk band-
vagnsindustri och därmed arbetsmarknad att uppmärksammas.” Det är
alltså svaret på hennes fråga.
Till Sigge Godin m.fl. vill jag säga att det är alldeles självklart att man
måste överväga de olika möjligheterna när en sådan här offert kommer. Den
existerade inte när jag besökte Hägglunds i juni, utan den har kommit se-
nare.
Dessutom återstår kostnadsfrågan. Här handlar det alltså om ett erbju-
dande som vi har att ta ställning till. Det blir minst fyra gånger billigare, och
där ingår en Skalmanbandvagn - om vi nu skulle bestämma oss för den, vil-
ket inte har varit aktuellt i planerna - och 300 timmars reparationsarbete
samt ett mycket omfattande reservdelspaket. Om jag får hjälp med rejält
höjda försvarsanslag från frågartrion, skall vi nog klara av det här.
Anf. 326 TREDJE VICE TALMANNEN:
Jag medger en sista frågeomgång med anledning av den här frågan.
Anf. 327 ELVY SÖDERSTRÖM (s):
Herr talman! Jag blir orolig när jag hör försvarsministern upprepa att
detta skall uppmärksammas. Vilket värde ligger däri? Det är klart att man
kan uppmärksamma att en industri läggs ned. Innebörden av den katastrof
som det skulle innebära för denna industri, och för den bygd som jag kom-
mer ifrån, gör att jag och många med mig känner stor oro. Det är därför som
vi om och om igen upprepar samma fråga.
Det är ju så, att det kan bli nödvändigt att minska på försvarsanslaget på
grund av att kraftigare och mer aktiva åtgärder på det arbetsmarknadspoli-
tiska området måste vidtas, därför att fler människor blir arbetslösa. Det gäl-
ler alltså att använda pengarna rätt.
Nu har jag ställt frågan om en analys flera gånger om. Nu vädjar jag slutli-
gen till försvarsministern och till regeringen att ta dessa hänsyn innan beslut
fattas i denna, för Sverige, Västernorrland och Örnsköldsvik, mycket viktiga
fråga.
Anf. 328 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Experter, till vilka försvarsministern också hör i de här frå-
gorna, har i flera sammanhang där jag har varit närvarande uttalat att svensk
försvarsindustri är väldigt viktig - lika viktig som försvaret i övrigt. På vilket
sätt vägs detta in i ett sådant här sammanhang?
Jag kan i och för sig förstå att försvarsministern är ute efter mer pengar,
men det är inte alltid mer pengar som det handlar om. Det handlar i stället
om att använda pengarna på rätt sätt. Om man har utställt löften om att
stödja svensk försvarsindustri, får man också se till att det görs, annars får
man förklara för de ombud som finns i Sveriges riksdag hur man tänker göra
för att avveckla verksamheten i en glesbygd som Örnsköldsvik. Det är vad
det i slutänden handlar om, och därför känner jag oro över att försvarsminis-
tern inte tar ansvar för sysselsättningen och att det är avveckling som gäller.
Anf. 329 TAGE PÅHLSSON (c):
Herr talman! Uppenbart är det fråga om dumpning av priser. När man får
höra om de förmåner som försvarsministern räknar upp, är det helt klart.
Är det också fråga om motköp? Det har ju förekommit i andra samman-
hang. Det skulle vara intressant att höra om någonting sådant är aktuellt.
Jag har inte heller fått svar på min skriftliga fråga, som jag även upprepade
i mitt första inlägg. Skall vi i Sverige i fortsättningen börja handla på över-
skottsmarknaden? I så fall måste vi inse de konsekvenser som det kan få för
den inhemska försvarsindustrin.
Anf. 330 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Jag tycker det är viktigt att vi överväger de möjligheter som
uppkommer, inte minst i skattebetalarnas intresse. Jag vill understryka att
framstående folkpartistiska riksdagsmän offentligt har gått ut och sagt att
detta är ett erbjudande som vi inte kan säga nej till.
Jag skall göra vad jag kan för att slå vakt om svensk försvarsindustri. Det
kan emellertid inte, herr talman, innebära att man aldrig får möjlighet att
studera erbjudanden från andra delar av världen än Sverige.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 331 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! Annika Åhnberg har frågat mig om regeringen i ljuset av
EES-avtalet är beredd att vidta åtgärder för att garantera en fortsatt märk-
ning med jämförpriser i Sverige.
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
109
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
110
EES-avtalet omfattar ett EG-direktiv om konsumentskydd i samband
med prismärkning av livsmedel (79/581/EEG, ändrat genom 88/315/EEG).
Direktivet ställer som huvudregel krav på märkning med jämförpriser när
varorna marknadsförs till konsumenter.
Direktivet har redan införlivats med svensk rätt genom prisinformations-
lagen (1991:601), som trädde i kraft den 1 april i år.
Som Annika Åhnberg framhåller finns det undantag från kravet på märk-
ning med jämförpriser. Det gäller livsmedel som tillhandahålls i vissa stan-
dardiserade förpackningar enligt ett särskilt direktiv på området. Här har
Sverige fått anstånd till den 1 juni 1995.
För sådana varor behöver man inte ange jämförpris per kilo, liter eller
dylikt, eftersom man anser att priset på jämförbara förpackningsstorlekar
ger konsumenten möjlighet att bilda sig en uppfattning om priset på olika
livsmedel av samma slag.
Om det finns många olika förpackningsstorlekar, kan det bli svårare att
räkna ut jämförpriset. Exempelvis kan det bli litet krångligare att räkna ut
kilopriset på smör om man skall jämföra en 125-gramsförpackning med en
500-gramsförpackning.
Om detta skapar problem förutsätter jag att konsumenterna kommer att
ställa krav på fortsatt jämförprismärkning. Något hinder mot att tillgodose
ett sådant angeläget konsumentintresse kommer inte att finnas. Tvärtom är
det min förhoppning och övertygelse att handeln kommer att vara lyhörd och
tillmötesgå konsumenternas önskemål.
Jag kan också tillägga att opinionen i vissa länder inom EG växer sig allt
starkare för att minska antalet förpackningsstorlekar, så att man lättare kan
jämföra olika livsmedelspriser.
EES-avtalet innebär i vart fall inte att vi nu måste sänka våra krav. Genom
fortsatt opinionsbildning bör konsumentskyddet kunna förbättras också på
denna punkt. Vi har alla ett ansvar för detta.
Det finns därför för närvarande ingen anledning för regeringen att vidta
några åtgärder.
Anf. 332 ANNIKA ÅHNBERG (-):
Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret på min fråga, men riktigt nöjd
är jag förstås inte. Det är riktigt som civilministern säger, att det även i EG
finns krav på jämförpriser, men att man kan göra undantag för s.k. standar-
diserade förpackningar. Civilministern redogjorde för ett problem, men pro-
blemet är större än så. På vissa delar av sortimentet kan det nämligen handla
om ett tjugotal olika förpackningar som räknas som standardiserade. Då är
det inte bara 125 gram som skall jämföras med 500 gram, utan det är de mest
märkliga storlekar, exempelvis 314 ml, och det kan vara mycket komplicerat
att räkna ut.
Civilministern säger att om konsumentkravet på att jämförpriser skall fin-
nas kvar är starkt, kommer det att komma till uttryck, och att man i bran-
schen kommer att rätta sig därefter. Problemet är ju att vi alla, i egenskap
av konsumenter, är splittrade. Konsumentrörelsen är inte så stark och sam-
lad. Det är alltså inte alldeles säkert att även mycket starka konsumentkrav
kommer till så tydliga uttryck.
Civilministern säger att vi alla har ansvar för opinionsbildning. Det är jag
fullt medveten om. Jag trodde att en regering hade större möjligheter än att
gå via opinionsbildning. Jag hade föreställt mig att regeringen skulle kunna
inbjuda branschföreträdare till diskussion, för att höra efter hur stor bered-
villighet som finns för att även efter 1995 tillgodose det här starka konsu-
mentkravet. Jag är övertygad om att konsumentkravet är starkt, även om
det inte kommit till uttryck i en högröstad opinion.
Anf. 333 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! Vi är överens om att konsumentrörelsen är splittrad, och det
är en svaghet att vi i Sverige inte har en stark konsumentrörelse, som skulle
kunna vara konsumenternas röst.
Opinionsbildning kan emellertid drivas på olika sätt. Den kan vara infor-
mell och formell. Den kan också drivas från EFTA-håll. I och med EES-
avtalet får EFTA-länderna möjlighet till insyn. Vi kommer även att få möj-
lighet till att ta initiativ till förändringar, även om vi ännu inte får vara med
om att fatta beslut. Det är också en form av opinionsbildning att i olika EF-
TA- och EG-sammanhang ta upp den här frågan och samtidigt tala om att
man tycker att den är viktig.
Inom EG-länderna, bl.a. i England, finns det också en opinion mot att det
finns så många olika standardstorlekar, som ingår i undantagsreglerna. Man
vill minska antalet standardstorlekar. Och det är också en väg att gå, att ge-
nom ett begränsat antal standardstorlekar underlätta för konsumenterna.
Det finns många olika vägar att gå, och det kommer vi naturligtvis att ut-
nyttja.
Sedan har vi två år på oss, och under den tiden får vi se hur utvecklingen
går. När vi närmar oss juni 1995, blir det läge för att gå vidare med den typen
av förhandling med branschen. Konsumentverket bedriver redan den typen
av förhandlingar.
Anf. 334 ANNIKA ÅHNBERG (-):
Herr talman! Jag delar i grunden uppfattningen att EES-avtalet som så-
dant, och ett EG-medlemskap längre fram, kommer att öka möjligheterna
till ett effektivt konsumentarbete som kommer att kunna röra hela sortimen-
tet. Jag vet också att det finns ett aktivt konsumentarbete i EG-länderna,
och att det ges stort utrymme för detta även inom EG:s struktur. Det är
mycket bra, tycker jag.
När nu civilministern beskriver hur man även från EFTA-ländernas sida
aktivt kan driva de här frågorna, skulle jag vilja föra frågan ännu ett steg.
Betyder det att civilministern och regeringen är beredda att aktivt verka för
de här konsumentkraven i det fortsatta arbetet med förändringar av EES-
avtalet och i förlängningen också inom EG?
Är regeringen, under de två år som vi har på oss fram till 1995, beredd att
mer aktivt ta initiativ till förhandlingar med branschens företrädare för att
komma underfund med hur stora möjligheterna är att behålla denna och
även andra regler?
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
111
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Svar på frågor
112
Anf. 335 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! Som konsumentminister ser jag det naturligtvis som min
uppgift att underlätta för konsumenterna att göra så rationella val som möj-
ligt. Ett bra system för att göra prisjämförelser utgör just en sådan möjlighet
för konsumenterna. Jag kommer därför att följa frågan noggrant. Jag kom-
mer också att eventuellt ha vissa kontakter, även om jag inte direkt själv
kommer att utöva dem utan i stället går via Konsumentverket. Här pågår
redan sådana överläggningar. Vi kan också arbeta tillsammans på nordisk
nivå i dessa frågor, vilket vi också gör redan nu.
Överläggningen var härmed avslutad.
Till riksdagen hade inkommit följande skrivelse:
Interpellationerna 1992/93:3 och 5
Till riksdagen
Jag vill anmäla att Sten Anderssons interpellation 1992/93:3 om kriminal-
vården och Lars-Erik Lövdéns interpellation 1992/93:5 om åtgärder mot den
ekonomiska brottsligheten inte kommer att kunna besvaras den 12 novem-
ber 1992, som tidigare meddelats, på grund av muntliga frågor och aktuell
debatt i riksdagen. Jag har kommit överens med interpellanterna om att be-
svara interpellationerna den 20 november 1992.
Gun Hellsvik
Föredrogs och hänvisades
Proposition
1992/93:136 till socialförsäkringsutskottet
Anmäldes och bordlädes
Konstitutionsutskottets betänkanden
1992/93:KU3 Statlig förvaltning m.m.
1992/93 :KU4 Regionala och kommunala frågor
Justitieutskottets betänkanden
1992/93:JuU4 Vapenlagen
1992/93:JuU5 Straffrättsliga frågor
1992/93:JuU6 Processrättsliga frågor
1992/93:JuU7 Övergrepp mot kvinnor
Lagutskottets betänkanden
1992/93:LU3 Den svenska hemförsäljningslagens anpassning till EG:s regel-
verk
1992/93:LU5 Upphävande av vissa lagar om ett kontobaserat penningmar-
knadssystem m.m.
Utbildningsutskottets betänkanden
1992/93:UbUl Vissa skolfrågor
1992/93:UbU2 Vissa högskolefrågor
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 16 november
1992/93:42 av Georg Andersson (s) till kommunikationsministern om ökade
järnvägsinvesteringar:
Genom 1988 års trafikpolitiska beslut skapades nya och väsentligt ökade
utvecklingsmöjligheter för järnvägstrafik i vårt land. En världsunik organi-
sation skapades som bl.a. innebar att en särskild myndighet - Banverket -
inrättades med ansvar för infrastrukturen. SJ fick därmed möjlighet att kon-
centrera sig på att bedriva trafiken utifrån affärsmässiga principer.
En ram om 10 miljoner kronor angavs för nyinvesteringar på stomnätet
under tio år. Därmed inleddes en ny järnvägsepok i Sverige.
Det visade sig emellertid snart att ambitionen satts alltför lågt. Redan 1991
föreslog därför den socialdemokratiska regeringen en investeringsplan som
för järnvägsinvesteringar i det närmaste tredubblade volymen. Den dåva-
rande regeringen fattade under sommaren och hösten 1991 en rad strategiskt
viktiga beslut om stora investeringar i järnvägsnätet. Det gällde utbyggnad
av Mälarbanan och Svealandsbanan. Medel anslogs för inledande arbeten
på Västkustbanan, Ostkustbanan och Arlandabanan samt för upprustning
av norra stambanan. Sammanlagt beslutades då om 7 885 miljoner kronor
till järnvägar.
Det var framför allt två skäl till denna kraftsamling för järnvägsinveste-
ringar. Det ena var ambitionen att långsiktigt öka tillväxten i ekonomin, och
det andra att minska trafikens miljöbelastning. Investeringarna sattes därför
också medvetet in på järnvägsstråk där det finns stort underlag för såväl per-
son- som godstransporter. Det är nämligen bara där som järnvägen har klara
fördelar framför landsvägstransporter. Den extrema lågkonjunkturen med
kraftig ökning av arbetslösheten som nu drabbat vårt land har accenturerat
behovet av att påskynda stora investeringar i bl.a. järnvägar.
Dess värre tvingas jag konstatera att den borgerliga regeringen inte visar
någon vilja att prioritera järnvägsinvesteringar. Av de extra medel för infra-
struktursatsningar som riksdagen beviljat under innevarande år har mycket
blygsamma belopp gått till järnvägarna. Som exempel kan nämnas att av
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
113
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
2 200 miljoner kronor som riksdagen beslutade i maj i år fördelade rege-
ringen bara 150 miljoner kronor till Banverket.
I det nu aktuella krisprogrammet med ca 10 000 miljoner kronor för be-
kämpning av arbetslösheten finns betydande belopp för investeringar, men
Banverket tillåts inte ta i anspråk en enda krona av detta. Det är synnerligen
anmärkningsvärt.
Regeringen har inte heller visat någon ambition att påskynda genomföran-
det av redan beslutade projekt. I vissa fall har regeringens handläggning
tvärtom medverkat till förseningar. Det gäller bl.a. Arlandabanan, Väst-
kustbanan och Ostkustbanan.
Banverket har redovisat objekt till en beräknad kostnad av ca 6 000 miljo-
ner kronor som skulle kunna igångsättas med kort varsel. Dessa investe-
ringar skulle verksamt kunna bidra till att minska arbetslösheten och snabbt
förbättra infrastrukturen, men regeringen har hittills inte anvisat några me-
del till dessa.
Det är enligt min mening ansvarslöst att inte nu utnyttja alla möjligheter
till en massiv satsning på järnvägsinvesteringar. På grund av lågkonjunktu-
ren kan de nu utföras till lägsta möjliga kostnad. Investeringar ger arbetstill-
fällen för byggnads- och anläggningsarbetare och möjligheter till överlevnad
för en lång rad företag som nu hotas av konkurs. Ett förbättrat järnvägsnät
behövs för att öka Sveriges konkurrenskraft och ekonomiska tillväxt.
Jag menar därför att regeringen måste se till att Banverket får möjlighet
att sätta igång de objekt som är projekterade. Investeringar som redan be-
slutats måste med all kraft nu påskyndas. Vidare måste ett antal strategiska
beslut fattas för att det fortsatta utbyggnadsarbetet inte skall drabbas av för-
seningar. Det gäller bl.a. följande:
- att utse huvudmän för utbyggnad av Arlandabanan
- att besluta om medel för Ostkustbanans anpassning till snabbtågstrafik till
Sundsvall
- att slutföra förhandlingarna angående Västkustbanans utbyggnad
- att besluta om sträckningen av järnvägen mellan Göteborg och Oslo
- att genomföra en rejäl upprustning av stambanan genom Norrland
- att besluta beträffande förslaget om Botniabanan
- att avgöra frågan om en riksbangård.
Med hänvisning till det anförda vill jag fråga kommunikationsminister
Mats Odell:
1. Vilka åtgärder är regeringen beredd att omgående vidta för att åstad-
komma en snabb ökning av järnvägsinvesteringarna?
2. När kan regeringen ta beslut beträffande ovan angivna projekt?
114
|
54 § Kammaren åtskildes kl. 21.32. |
Prot. 1992/93:25 17 november 1992 |
Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. ajourneringen
kl. 16.41,
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 38 § anf. 249 (delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
ULF CHRISTOFFERSSON
/Gunborg Apelgren
115
Prot. 1992/93:25
Tisdagen den 17 november
Meddelande om information från regeringen ................. 1
Förste vice talmannen
1 § Anmälan om återtagande av plats i riksdagen.............. 1
2 § Justering av protokoll................................ 1
3§ Svar på fråga 1992/93:190 om punktskrift................. 1
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Kjell Johansson (fp)
4§ Svar på fråga 1992/93:197 om Tjeckoslovakiens delning...... 3
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Karin Wegestål (s)
5 § Svar på fråga 1992/93:205 om kunskapsutbyte mellan Baltikum
och Sverige...................................... 6
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Christer Lindblom (fp)
6 § Svar på fråga 1992/93:55 om åtgärder för att motverka snedrekry-
tering till högskolan ............................... 8
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Hans Göran Franck (s)
7 § Svar på fråga 1992/93:93 om kårobligatoriet............... 12
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Lennart Fridén (m)
8§ Svar på fråga 1992/93:105 om studiemedlen till högskolestude-
rande .......................................... 12
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Lennart Fridén (m)
9§ Svar på fråga 1992/93:106 om grundskollärarutbildningen..... 14
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Lena Hjelm-Wallén (s)
10 § Svar på fråga 1992/93:134 om studiestödet ............... 17
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Maud Ekendahl (m)
11 § Svar på fråga 1992/93:193 om högskolestudier för handikappade 18
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Isa Halvarsson (fp)
12 § Svar på fråga 1992/93:201 om ökade resurser till Högskolan i
Trollhättan/Uddevalla.............................. 20
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Ingvar Johnsson (s)
Förste vice talmannen (om debattreglerna)
13 § Svar på fråga 1992/93:140 om sekretess på bankvalvsritningar 24
116 Statsrådet Reidunn Laurén (-)
Knut Wachtmeister (m)
14 § Svar på fråga 1992/93:177 om vårdnad och umgänge med barn 25
Statsrådet Reidunn Laurén (-)
Charlotte Cederschiöld (m)
15 § Svar på fråga 1992/93:135 om mobbning i skolan.......... 27
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Aiwa Wennerlund (kds)
16 § Svar på fråga 1992/93:173 om undervisning om genetik i gymna-
siet ............................................ 30
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Kenneth Lantz (kds)
17 § Svar på fråga 1992/93:183 om statsbidragen och asylsökande
barn i grundskoleundervisningen ..................... 32
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Inger Lundberg (s)
18 § Svar på fråga 1992/93:96 om de s.k. krutaffärerna och möjlighe-
ter att ta del av handlingar i f.d. DDR................. 34
Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)
Jan Jennehag (v)
19 § Svar på fråga 1992/93:148 om ökad export till de baltiska staterna 35
Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)
Göran Magnusson (s)
20 § Svar på fråga 1992/93:179 om regeringens kontakter med Tysk-
land om Danmarks krav rörande Maastrichtavtalet ....... 38
Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)
Pär Granstedt (c)
21 § Svar på fråga 1992/93:200 om vapenexporten till Tunisien.... 38
Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)
Gudrun Schyman (v)
22 § Svar på fråga 1992/93:150 om Svenska Rymdaktiebolaget.... 41
Näringsminister Per Westerberg (m)
Bruno Poromaa (s)
23 § Svar på fråga 1992/93:195 om utredning om salmonellaprover på
kött ........................................... 44
Näringsminister Per Westerberg (m)
Lennart Brunander (c)
24 § Svar på fråga 1992/93:199 om verksamheten vid Cityvarvet .. 45
Näringsminister Per Westerberg (m)
Sten Östlund (s)
Förste vice talmannen (om debattreglerna)
Ajournering .......................................... 48
Återupptagna förhandlingar .............................. 49
25 § Svar på fråga 1992/93:81 om bedömningen av tillstånd till verk-
samhet med miljöfarligt avfall ....................... 49
Miljöminister Olof Johansson (c)
Ingegerd Sahlström (s)
Andre vice talmannen (om debattreglerna)
26 § Svar på fråga 1992/93:83 om freonutsläppen vid skrotning av kyl-
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
117
Prot. 1992/93:25 fartyg .......................................... 51
17 november 1992 Miljöminister Olof Johansson (c)
Sten-Ove Sundström (s)
27 § Svar på frågorna 1992/93:85 och 88 om överlåtelse av utsläpps-
kvoter ......................................... 53
Miljöminister Olof Johansson (c)
Karin Pilsäter (fp)
Patrik Norinder (m)
28 § Svar på fråga 1992/93:91 om kärnkraftens säkerhetsproblem. . 56
Miljöminister Olof Johansson (c)
Annika Åhnberg (-)
29 § Svar på fråga 1992/93:117 om avveckling av kärnkraften..... 58
Miljöminister Olof Johansson (c)
Lena Klevenås (s)
30 § Svar på fråga 1992/93:137 om PET-lagen och miljövinsterna .. 60
Miljöminister Olof Johansson (c)
Patrik Norinder (m)
31 § Svar på fråga 1992/93:160 om förpackningsskatten......... 63
Miljöminister Olof Johansson (c)
Olle Schmidt (fp)
32 § Svar på fråga 1992/93:174 om sänkta statsbidrag till landstingen 65
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Arne Jansson (nyd)
33 § Svar på frågorna 1992/93:181 och 189 om husläkare........ 67
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Hans Karlsson (s)
Anita Johansson (s)
Andre vice talmannen (om debattreglerna)
34 § Svar på fråga 1992/93:192 om arbetsskador............... 72
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Monica Öhman (s)
35 § Svar på fråga 1992/93:139 om Sjöfolksförbundets rätt till fackliga
konfliktåtgärder .................................. 75
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Ingela Thalén (s)
Andre vice talmannen (om debattreglerna)
36 § Svar på fråga 1992/93:143 om Malmöhusförhandlingarna .... 78
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Anita Jönsson (s)
37 § Svar på fråga 1992/93:152 om Västkustbanan............. 81
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Carl Fredrik Graf (m)
Andre vice talmannen (om debattreglerna)
38 § Svar på fråga 1992/93:155 om Bohusbanans utbyggnad...... 84
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Lars Bäckström (v)
39 § Svar på fråga 1992/93:176 om godstransporterna på Bohusbanan 86
118 Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Prot. 1992/93:25
17 november 1992
Åke Carnerö (kds)
Svar på fråga 1992/93:157 om ett frivilligt båtregister....... 88
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Kjell Eldensjö (kds)
Svar på fråga 1992/93:188 om tågtrafiken mellan Stockholm och
Östersund ....................................... 90
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Sigrid Bolkéus (s)
Svar på fråga 1992/93:196 om ackreditering av bilverkstäder.. 92
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Lennart Brunander (c)
Svar på fråga 1992/93:198 om bro över Väddö kanal........ 94
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Alf Wennerfors (m)
Svar på fråga 1992/93:194 om avgifter på boklån........... 95
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Ingegerd Sahlström (s)
Tredje vice talmannen (om debattreglerna)
Svar på fråga 1992/93:185 om handläggningen av asylärenden
mot bakgrund av situationen i östra Turkiet............. 97
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Håkan Holmberg (fp)
Tredje vice talmannen (om debattreglerna)
Svar på fråga 1992/93:207 om kommunernas och landstingens be-
skattningsrätt 100
Finansminister Anne Wibble (fp)
Dan Ericsson i Kolmården (kds)
Tredje vice talmannen (om debattreglerna)
Svar på fråga 1992/93:191 om transporter av farligt gods..... 103
Försvarsminister Anders Björck (m)
Kenneth Lantz (kds)
Svar på frågorna 1992/93:180,184 och 203 om inköp av bandfor-
don ............................................ 105
Försvarsminister Anders Björck (m)
Elvy Söderström (s)
Sigge Godin (fp)
Tage Påhlsson (c)
Tredje vice talmannen (om debattreglerna)
Svar på fråga 1992/93:113 om märkningen med jämförpriser.. 109
Civilminister Inger Davidson (kds)
Annika Åhnberg (-)
Meddelande om svar på interpellationer................. 112
Hänvisning av ärende till utskott ...................... 112
Bordläggning ..................................... 112
Anmälan om interpellation
1992/93:42 av Georg Andersson (s) om ökade järnvägsinveste-
ringar ........................................ 113
119
gotab 42472, Stockholm 1992