Fredagen den 13 november
Kl. 9.00-11.42
Protokoll
1992/93:23
Anf. 1 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Birgitta Hambraeus har i en interpellation till justitieminis-
tern ställt ett antal frågor om den svenska offentlighetsprincipen och EG-
förhandlingarna. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som
skall svara på interpellationen.
Låt mig först slå fast: Sveriges offentlighetsprincip är unik. Och öppenhe-
ten är en omistlig del av demokratin.
Vår offentlighetsprincip är inte förhandlingsbar. På samma sätt är inte hel-
ler EG:s synsätt på detta område något som kan bli föremål för förhand-
lingar i samband med ett medlemskap. De regler som gäller för institutio-
nerna och beslutsfattandet inom EG kan vi knappast påverka under för-
handlingarna.
Däremot skall vi själva eftersträva största möjliga öppenhet i förhandling-
arna. Och som medlem i EG skall vårt land vara pådrivande när det gäller
att åstadkomma ökad öppenhet i samarbetet. Jag har redan tidigare här i
riksdagen redovisat min inställning i dessa frågor.
Liksom när det gäller vissa andra grundlagsskyddade fri- och rättigheter
är vår offentlighetsprincip inte utan undantag, men dessa undantag är noga
reglerade. Olika hänsyn gör att en avvägning ibland måste göras mellan in-
tresset av offentlighet och berättigade intressen av sekretess. Integritets-
skydd, affärshemligheter och internationella förhandlingar (utrikessekre-
tess) kan - för att ta några exempel - medföra inskränkningar i offentlighets-
principen. Sådana frågor aktualiseras naturligvis även i samarbetet med EG.
Många av dessa frågor behandlas också för närvarande av två utredningar,
nämligen grundlagsutredningen inför EG och datalagsutredningen.
Det ligger i sakens natur att ju fler områden som omfattas av internatio-
nellt samarbete i olika hänseenden, desto mer kan detta medföra ökad till-
lämpning av sekretess, särskilt utrikessekretess. Men detta kan motverkas
genom att vi verkar för ökad öppenhet. Det finns också klara tecken på att
EG rör sig i riktning mot en ökad öppenhet. Jag skall återkomma till detta.
Men nu till de av Birgitta Hambraeus ställda, konkreta frågorna. Jag vill
först ta upp den fråga som knyter an till EES-förhandlingarna. Birgitta Ham-
braeus påpekar att myndigheternas synpunkter på hur avtalet skulle påverka
Svar på
interpellationer
1 Riksdagens protokoll 1992193. Nr 23
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
deras arbetsområden hemligstämplades eftersom förhandlingarna pågick,
att det fanns många kritiska synpunkter och redovisningar av problem med
EES i detta material oc/i att materialet veterligen fortfarande är hemligstäm-
plat. - Birgitta Hambraeus ställer mot den bakgrunden frågan om rege-
ringen nu ämnar lyfta hemligstämpeln på alla EES-handlingar.
På detta vill jag svara följande. Det är riktigt att det material som Birgitta
Hambraeus åsyftar i stor utsträckning inte lämnades ut under förhandling-
arna, eftersom det oftast var fråga om arbetsmaterial i samband med EES-
förhandlingarna. Sådant material utgör inte allmänna handlingar i tryckfri-
hetsförordningens mening - och detta oavsett om det rör sig om internatio-
nella förhandlingar eller ej. Frågan om undantag från offentlighetsprincipen
har därför inte varit aktuell.
Jag vill emellertid framhålla att EES-avtalets hantering - om man jämför
med den vanliga gången i samband med förhandlingar och beredning av in-
ternationella avtal som Sverige ansluter sig till - har präglats av en unik öp-
penhéi bl.a. genom den breda beredningsorganisation som regeringen till-
satte redan på ett mycket tidigt stadium, genom de återkommande redovis-
ningarna inför riksdagen och genom det material som publicerades i form av
s.k. grönböcker.
Förhandlingarna om EES-avtalet sådant det undertecknades den 2 maj i
år är nu avslutade, och regeringen har överlämnat avtalet till riksdagen för
godkännande. Av propositionen i ärendet framgår förhandlingarnas gång
och resultatet av dessa. Även i remissyttrandena om avtalet behandlas olika
förhandlingsfrågor.
Som Birgitta Hambraeus ju påpekar förvaras en mångfald handlingar som
rör EES-förhandlingarna hos olika myndigheter som varit verksamma i för-
handlingarna. I den mån dessa handlingar utgör allmänna handlingar i tryck-
frihetsförordningens mening skall en begäran om utlämnande bedömas i
varje enskilt fall utifrån sekretesslagens bestämmelser och av var och en av
de myndigheter som förvarar en handling.
Att en hemligstämpel åsatts vissa handlingar innebär inte att handlingarna
därigenom blivit hemliga, endast att handläggande tjänsteman-vid en preli-
minär bedömning - ansett att vissa uppgifter vid den tidpunkten borde vara
sekretesskyddade och utmärkt detta genom en hemligstämpel. En regelrätt
sekretessbedömning sker - som jag nyss framhållit - i varje enskilt fall när
en handling begärs utlämnad. Jag kan givetvis inte föregripa en sådan be-
dömning men - som jag ser det - bör sådana handlingar i åtskilliga fall nu
kunna lämnas ut.
Beträffande EG-förhandlingarna frågar Birgitta Hambraeus om jag vill
verka för att full offentlig insyn kommer att tillåtas i medlemskapsförhand-
lingarna med EG/EU när det gäller våra egna förhållanden och ställningsta-
ganden. Mot bakgrund av Birgitta Hambraeus egna erfarenheter i fråga om
att få ta del av material kring EG-kommissioncns yttrande över Sveriges
medlemskapsansökan frågar hon också om den svenska offentlighetsprinci-
pen kommer att vara satt ur spel under hela förhandlingsperioden, om all-
mänheten enbart kommer att få tillgång till den information som regeringen
väljer att offentliggöra och om det är EG som kräver att vi hemlighåller vilka
förhållanden i vårt eget land som EG vill ha information om.
Här vill jag svara följande. Under EG-förhandlingarnas gång kommer for-
mellt samma förhållanden som under EES-förhandlingarna att råda, dvs. in-
ternt material om förhandlingspositioner etc. är att betrakta som arbetsma-
terial i anslutning till ett pågående ärende. Emellertid innebär detta inte att
den svenska offentlighetsprincipen på något sätt kommer att vara satt ur spel
under EG-förhandlingarna.
Det är regeringens ambition att i största möjliga utsträckning verka för
full insyn när det gäller våra egna förhållanden och ställningstaganden. Den
decentraliserade beredningsorganisation som har använts under EES-för-
handlingarna kommer också i fortsättningen att bereda olika ställningsta-
ganden under EG-förhandlingarna. I den organisationen finns referensgrup-
per anslutna, med företrädare för organisationer, näringsliv och arbetsmark-
nadens parter.
Vidare kommer regeringen liksom under EES-förhandlingarna att fortlö-
pande lämna information till och ha samråd med riksdagens EFTA-delega-
tion och ta upp olika frågor i Utrikesnämnden. Inför EG-förhandlingarna
har det ju dessutom nyligen skapats ett särskilt organ för kontakter mellan
riksdagens ledamöter och ledamöterna i EG-parlamentet. Regeringen har
självfallet för avsikt att samråda med detta organ.
Frågan om utlämnande av den information som vi lämnar till EG i sam-
band med kommande medlemskapsförhandlingar och om utlämnande av
våra egna förhandlingspositioner avgör vi naturligtvis själva. Det är emeller-
tid naturligt att vi i samband därmed tar vederbörlig hänsyn till vår kom-
mande förhandlingsmotpart. Så är brukligt vid alla internationella förhand-
lingar, och därvidlag utgör EG-förhandlingarna inte något undantag.
Vidare ställer allt förhandlingsarbete som regel krav på viss sekretess. Om
våra egna förhandlingspositioner i vissa fall blir allmänt tillgängliga skulle
detta kunna medföra att svenska intressen inte kan drivas på bästa sätt. Sam-
tidigt är det snarast så, att förhandlingarna om medlemskap, i likhet med
EES-förhandlingarna, kommer att präglas av större öppenhet än vad som
annars är normalt vid slutande av internationella överenskommelser. Jag är
självfallet beredd att - utan att därmed inkräkta på enskilda myndigheters
självständiga bestämmanderätt - verka för största möjliga öppenhet i för-
handlingarna.
Slutligen frågar Birgitta Hambraeus om jag vill arbeta för att offentlighets-
principen blir accepterad också för EG. Under förhandlingarna kommer
det - som jag inledningsvis framhöll - knappast att finnas möjlighet att på-
verka EG i frågan om offentlighetsprincipen. När vi väl blivit medlem i
EG/EU kommer Sverige att aktivt verka för ökad öppenhet och insyn.
Som Birgitta Hambraeus pekar på har inom EG efter de danska och
franska folkomröstningarna om Maastrichtfördraget intresset kommit att fo-
kuseras på det avstånd som många nu tycker sig finna mellan politikerna och
allmänheten. Man arbetar inom EG intensivt med att komma till rätta med
dessa problem. Därvid riktas intresset naturligen inte bara mot den s.k. när-
hetsprincipen och vilka instanser som skall fatta besluten utan också i hög
grad mot frågor om ökad information och öppenhet i beslutsfattandet.
Ett uttryck för detta är för övrigt den deklaration som har fogats till Maast-
richtfördraget om rätten till tillgång till information. Där framhålls att ökad
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
insyn i beslutsprocessen stärker institutionernas demokratiska karaktär och
allmänhetens förtroende för förvaltningen. Kommissionen har därför om-
betts att senast år 1993 lägga fram en rapport för rådet om åtgärder för att
förbättra allmänhetens tillgång till information hos institutionerna.
De strävanden mot ökad öppenhet och ökad demokrati som jag nu har
redovisat tilldrar sig för närvarande stor uppmärksamhet inom EG. Frå-
gorna präglade det cxtrainkallade toppmötet i Birmingham den 16 oktober.
Vid mötet antogs en deklaration enligt vilken utrikesministrarna inför topp-
mötet i Edinburgh skall lämna förslag till hur EG:s institutioner skall kunna
arbeta på ett mera öppet sätt.
I deklarationen välkomnas också Kommissionens erbjudande att mera
systematiskt bereda lagförslag genom att ge ut s.k. grönböcker (consultation
documents). Vidare ombeds Kommissionen att tidigt nästa år avsluta det ar-
bete som jag nyss hänvisade till och som går ut på att öka allmänhetens till-
gång till information hos Kommissionen och andra institutioner. Innehållet i
Birminghamdcklarationen kommer att följas upp vid det planerade toppmö-
tet i Edinburgh i december.
Vi kan alltså med tillfredsställelse konstatera att det nu också pågår en
diskussion inom EG om en ökad öppenhet, och vi följer den diskussionen
mycket noga - det kan jag försäkra.
Jag vill avslutningsvis återigen bekräfta att jag anser att det är väsentligt
att Sverige i EG med kraft driver uppfattningen att offentlighet är betydelse-
full också i samarbetet mellan stater.
Anf. 2 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Fru talman! Jag ber att få tacka Ulf Dinkelspiel för ett utförligt svar på
min interpellation.
Den svenska offentlighetsprincipen är unik, som statsrådet sade. Den är
grundlagsfäst i tryckfrihetsförordningen. Ända sedan 1766 har medborgarna
i princip haft tillgång till myndigheternas handlingar. Det gäller alltså inte
bara de handlingar som regering eller myndighet väljer att presentera, utan
man har rätt att ta del av allting och själv avgöra vad som är viktigt. Alltså:
Det räcker inte med regeringens grönböcker om EG, där regeringen gör ur-
valet av fakta. Det räcker inte med redovisningar, där regeringen själv väljer
ut vad man vill presentera.
Jag tycker att Sverige redan nu skall använda befintliga kanaler för att på-
verka EG att ta över vår offentlighetsprincip. Det finns, som statsrådet fram-
håller i svaret, strävanden mot en ökad öppenhet inom EG-länderna. Samti-
digt finns det de som vill öka hemlighetsmakeriet.
Några månader efter förhandlingarna i Maastricht lade EG-kommissionen
fram ett förslag om ännu stramare sekretessregler. DN skriver den 27 okto-
ber på ledarplats:
”Tanken i förslaget är att ett system med säkerhetstjänstemän ska byggas
upp såväl i EG som i medlemsstaternas förvaltningar. Alla offentliganställda
ska vara skyldiga att rapportera till dessa säkerhetstjänstemän så snart de
misstänker någon för att ha lämnat ut sekretessbelagda uppgifter. — så fort
någon detalj är sekretessklassad ska hela dokumentet hemlighållas.
Modellen är inget annat än ett grundskott mot de pinciper som styr den
svenska grundlagens offentlighetsprincip och meddelarfrihet. Motståndet
mot förslaget är visserligen stort. — Vi måste strida för att öppenheten ska
karaktärisera också framtidens offentliga samtal i Sverige.”
Jag tycker att det verkar precis tvärtom! Det verkar som om Sverige håller
på att urholka offentlighetsprincipen utan att ens någon krävt det av oss.
Sekretesslagen medger vissa undantag i tryckfrihetsförordningens regler om
offentlighet, huvudsakligen när det gäller att skydda enskildas integritet.
Utrikessekretessen regleras i sekretesslagens 2 kap., där det står i 1 §:
”Sekretess gäller hos regeringen och inom utrikesrepresentationen för
uppgift som angår Sveriges förbindelser med annan stat eller i övrigt rör an-
nan stat, mellanfolklig organisation, myndighet, medborgare eller juridisk
person i annan stat eller statslös, om det inte står klart att uppgiften kan röjas
utan att detta stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt
skadar landet.
Sekretess gäller hos annan myndighet än som avses i första stycket för upp-
gift som anges där, om det kan antas att det stör Sveriges mellanfolkliga för-
bindelser eller på annat sätt skadar landet om uppgiften röjs.”
Jag tycker att det är viktigt att vi verkligen vet vilken inskränkning vi här
har att ta hänsyn till.
I förhandlingarna med EG om det Europeiska ekonomiska samarbetsom-
rådet, EES, har en praxis av hemlighetsmakeri utvecklats, som statsrådet
Dinkelspiel säger kommer att utgöra modell för kommande förhandlingar
med Europeiska unionen om medlemskap. Det här tycker jag är mycket illa-
varslande. Jag hade velat diskutera den här frågan med justitieministern el-
ler med biträdande justitieministern, eftersom varken jag eller Ulf Dinkel-
spiel torde vara experter på grundlagsfrågor. Jag tycker att det verkar som
om regeringen har hårdragit bestämmelserna om utrikessekretess.
Jag vill ställa följande frågor till statsrådet: Skadas verkligen landet eller
våra mellanfolkliga förbindelser om det blir offentligt vilka tveksamheter
som svenska myndigheter redovisat inför en anknytning till EG och EG:s
lagar? Är det EG-kommissionen som kräver att vi hemlighåller vilka förhål-
landen i vårt eget land man vill ha information om innan man lämnar sin avi
som svar på vår medlemskapsansökan? Varför är inte regeringens svar på
EG-kommissionens frågor offentliga? Vad är det man säger egentligen, som
skulle kunna skada landet eller de mellanfolkliga förbindelserna om det kom
ut? Förstår inte statsrådet att detta hemlighetsmakeri skapar misstänksam-
het?
Förhandlingsmaskineriet för EES har varit mycket omfattande, med
många inblandade - det är sant. Men möten med näringsliv och fack och i
alla referensgrupper sker i slutna rum utan att protokoll förs, så att inte ens
framtidens historiker kan studera vad som hände.
Regeringens grönböcker är utförliga, om än något monotona i sina upp-
räkningar. Det är dock regeringen som väljer vad som skall presenteras och
vad som skall utlämnas. Det är nästan omöjligt att leta reda på hakarna i
framställningen, eftersom de som berörs av en fråga inte kan få tillgång till
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
bakgrundsmaterial så att de kan reagera på informationen. En ständigt på-
gående remissbehandling skulle vara på sin plats. När allt väl är klart och
tusentals sidor plötsligt skickas på remiss, blir det också svårt för de närmast
insatta inom ett område att dra slutsatser.
Svenska myndigheter har svarat på regeringens frågor inför EES-förhand-
lingarna. Då ett svar har lämnats av en myndighet är det inte längre ett in-
ternt arbetspapper och bör alltså offentliggöras omedelbart, eller hur?
Fru talman! Jag ber faktiskt om tillåtelse att få fortsätta mitt inlägg ytterli-
gare, även om det kanske bryter mot våra överenskommelser. Jag anser att
det här är en oerhört viktig fråga och att allt det jag har förberett bör komma
till protokollet.
Anf. 3 TALMANNEN:
Det går bra, om det ryms inom den medgivna tidsramen. Det återstår dock
bara tre sekunder av den.
Anf. 4 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Fru talman! Det gör det inte. Men jag har en sida av mitt förberedda inlägg
kvar. Det tar ungefär tre minuter.
Anf. 5 TALMANNEN:
Jag har tyvärr inte möjlighet att medge det. Riksdagsordningen föreskri-
ver att inlägget får vara högst sex minuter. Birgitta Hambraeus får åter-
komma.
Anf. 6 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Fru talman! Då avslutar jag med ytterligare en fråga till statsrådet. Bör
inte de s.k. interna arbetspapperen - som inte längre är interna, eftersom de
har lämnat myndigheten - omedelbart ha offentliggjorts?
Anf. 7 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Birgitta Hambraeus har i samband med sina kommentarer till
mitt svar ställt ett antal ytterligare frågor. Innan jag besvarar dem vill jag
först säga att det är min avsikt att med respekt för de lagar och regler som vi
måste följa i förhandlingarna sträva efter en så stor öppenhet som möjligt i
de förhandlingar som nu förestår.
Jag vill med utgångspunkt från Birgitta Hambraeus frågor peka på hur vi
i praktiken omsätter dessa strävanden i handling. Birgitta Hambraeus utta-
lade sig erkännande om grönböckerna, i den meningen att de är fylliga. De
är verkligen fylliga och innehåller varenda rättsakt som aktualiseras i sam-
band med ett medlemskap, liksom en beskrivning av vad de innehåller och
en beskrivning av motsvarande svenska bestämmelser. Som ett komplement
har det utgivits en särskild skrift som redovisar konsekvenserna av en svensk
anpassning till EG:s bestämmelser på de olika områdena. Det är också en
ordentlig grönbok som innehåller omfattande material för dem som nog-
grant och i detalj vill sätta sig in i de enskilda förhandlingspositionerna. Som
en komplettering till detta kommer vi - på det sätt jag redan har gjort - att
utförligt här i riksdagen och i andra sammanhang offentligt redovisa svenska
ställningstaganden, svenska förhandlingsfrågor och svenska förhandlings-
mål. Detta skall göras så att allmänheten noggrant skall kunna följa upplägg-
ningen, förhandlingen, vilka förhandlingspositioner vi intar samt vilka för-
handlingsmål vi har uppställt.
Birgitta Hambraeus ställde en fråga om det material som har överlämnats
till kommissionen i samband med kommissionens arbete på att framställa ett
yttrande. Det har rört sig om material av typen statistik, fakta om svensk
lagstiftning och en redovisning av svenska förhållanden. Jag delar uppfatt-
ningen att detta material inte innehåller något hemligt. Det är helt enkelt en
redovisning av svenska förhållanden. Enligt den ordning som har tillämpats
under EES-förhandlingarna har detta betecknats som arbetsmaterial och
överlämnats mycket formlöst. Det har ofta varit fråga om att överlämna bro-
schyrer eller att ge muntliga upplysningar om vad som gäller på olika områ-
den.
De svar som vi har lämnat har i alla relevanta delar redovisats och återgi-
vits i det yttrande av kommissionen på 50-60 sidor, som finns tillgängligt. I
detta yttrande är de svenska förhållandena beskrivna på ett rättvisande sätt,
tack vare att vi har redovisat de svenska förhållandena.
Som ett led i den strävan efter ökad öppenhet som jag har redovisat här
skall jag försöka finna former för att i den utsträckning det är möjligt - bort-
sett från muntliga samtal om sakupplysningar - se till att det här materialet
är tillgängligt. Jag kan försäkra Birgitta Hambraeus att materialet inte inne-
håller några hemliga uppgifter. Det gäller att hitta hanteringsformer som gör
att det inte blir alltför otympligt. Det är fråga om arbetsmaterial. Vi är ännu
inte inne i en förhandlingsfas.
Därmed har jag också besvarat Birgitta Hambraeus fråga om det är kom-
missionen som kräver att vi skall hemlighålla material. Så är det alltså inte.
Kommissionen frågar vad som gäller på ett visst område och om vi har någon
statistik. Frågorna kan gälla hur transportstödet eller den svenska regional-
politiken är utformade. Vi överlämnar då den typ av faktaskrifter som finns
tillgängliga för alla. För att undvika ett misstänkliggörande - vilket är det
värsta som kan hända i förhandlingarna - kommer jag att så långt det bara
är möjligt se till att det skall framgå vilket material som har överlämnats och
vilken karaktär det har.
Fru talman! Därmed tror jag att Birgitta Hambraeus och jag kan vara
eniga på en avgörande punkt. Det finns ett starkt svenskt intresse av att
verka för största möjliga öppenhet och att motverka misstänkliggörande. Jag
skall på allt sätt söka medverka till det.
Avslutningsvis vill jag säga att den svenska offentlighetsprincipen icke är
förhandlingsbar. Det innebär att vi kommer att motsätta oss varje diskussion
om förändring av den svenska offentlighetsprincipen. Det ingår i vår svenska
förhandlingsposition. Samtidigt är det uppenbart - jag håller med om vad
Birgitta Hambraeus sade på den punkten - att vi skall utnyttja alla möjliga
och på gränsen till omöjliga kanaler för att framföra våra synpunkter i dessa
frågor och för att föra fram våra svenska värderingar när det gäller öppenhet
m.m. Det är självklart att den svenska offentlighetsprincipen och den till-
lämpning den får i praktiken blir en utgångspunkt för vår argumentering i
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
det här hänseendet. Jag hoppas och tror att det också framgick av mitt första
svar.
Anf. 8 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Fru talman! Jag tolkar statsrådet så att man i fortsättningen kommer att
kunna få betydligt fler handlingar utlämnade än vad som nu skett. Efter
statsrådets svar blir det helt obegripligt varför UD vägrar att, på utrednings-
tjänstens anmodan, lämna ut de frågor vi fick från EG-kommissionen, och
svaren på dem. Om de är väldigt många kunde man ha gjort en lista så att
jag själv hade kunnat söka fram allt. Detta blev helt obegripligt efter statsrå-
dets svar.
Statsrådet säger att det skulle skada vår position i förhandlingarna om våra
myndigheters och andras synpunkter blev offentliga. Statsrådet sade: Om
egna förhandlingspositioner i vissa fall blir allmänt tillgängliga skulle detta
kunna medföra att svenska intressen inte kan drivas på bästa sätt. Hur då,
Ulf Dinkelspiel? Är det inte precis tvärtom? Om vi hade en offentlig debatt
om att EG inte vill gå med på villkor som vi ställt upp för vår anslutning
borde det väl i stället stärka förhandlarnas position. Man kan då säga i för-
handlingarna att det är nödvändigt att vi får vissa undantag, ni ser hur debat-
ten rasar, svenskarna kommer aldrig att gå med på att vi ger oss på denna
punkt.
Är det inte så som exempelvis Norge, Schweiz och Österrike har handlat
för att försvara sin oljeindustri och sitt fiske och för att skydda sina känsliga
alpdalar från tung lastbilstrafik? Våra förhandlare har kallat detta för hinder
i förhandlingarna, och suckat över att det finns problem med vissa länder
som fördröjer avtalet. Jag tycker att det är upprörande. Vi borde självfallet
ha hållit ihop med de andra EFTA-länderna och därmed stärkt vår gemen-
samma förhandlingsposition.
Nej, statsrådet Dinkelspiel, det är svårt att värja sig för misstanken att det
aldrig är fråga om verkliga förhandlingar för svensk del. Ivern att få vara
med och leka med de stora pojkarna är starkare än viljan att behålla Sveriges
rätt till självbestämmande.
Fru talman! De nuvarande livliga diskussionerna i EG-länderna och osä-
kerheten om hur man skall gå vidare i samarbete inger hopp. Snart inser nog
också svenskt näringsliv att det inte gynnar dem att ge sig in i det byråkra-
tiska kaos som EG-länderna själva kritiserar. Trycket på politikerna att an-
sluta Sverige till kontinenten lättar och vi kan lugnt fortsätta att vidareut-
veckla samarbetet med våra kära grannstater, som vi gjort i decennier, med
frihandels-, forsknings- och studentutbyte, standardiseringsarbete och på-
verkan i olika grupper. Vi kan göra det utan att ge upp Sveriges rätt till själv-
bestämmande.
Anf. 9 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! När det gäller frågan om materialets tillgänglighet vill jag
svara ja. Materialet kommer att finnas tillgängligt i den utsträckning det över
huvud taget går att veta att det överlämnats; om det har överlämnats som
vanlig faktaskrift finns det inte dokumenterat. I den utsträckning det är möj-
ligt skall jag se till att materialet blir tillgängligt. Svaret på den frågan är
alltså ja. Jag tror att Birgitta Hambraeus och jag på den punkten har samma
strävan, nämligen största möjliga öppenhet.
Däremot, Birgitta Hambraeus, kan jag inte på något sätt acceptera den
beskrivning som gjordes av våra förhandlingar. Jag var visserligen inte poli-
tiskt ansvarig för dem - det var en tidigare regering som var det - men jag
deltog ändå aktivt i dem som chefsförhandlare, och i slutskedet som ansva-
rigt statsråd. EES-förhandlingarna - i den del de rörde svenska intressen -
fördes i allt väsentligt under en tidigare regering. Också med den utgångs-
punkten torde jag dock kunna säga att de svenska förhandlingsfrågor och
förhandlingsmål som ställts upp och redovisats i riksdagen drevs med en
styrka som gav ett mycket verksamt resultat, vilket också redovisas i de för-
handlingsresultat vi uppnår.
Om Birgitta Hambraeus jämför de svenska förhandlingsmål som uppställ-
des med de resultat som nåddes skall hon finna att de i väsentliga delar kun-
nat uppnås i förhandlingarna. Jag tycker att Birgitta Hambraeus uttalande
är en förolämpning mot det sätt som förhandlingarna fördes på. Jag är över-
raskad att detta framförs av Birgitta Hambraeus.
När det gäller andra länders sätt att driva sina förhandlingar tycker jag att
Birgitta Hambraeus ger en helt missvisande bild. Varje land kämpar för sina
intressen. Vi har respekt för det på samma sätt som de andra länderna har
respekt för vårt sätt att föra förhandlingar. Birgitta Hambraeus, låt inte mot-
ståndet mot ett EES-avtal och ett medlemskap - jag kan ha respekt för Bir-
gitta Hambraeus uppfattning i den delen - gå över i anklagelser som saknar
fog. Tack, fru talman.
Anf. 10 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Fru talman! Statsrådet säger att varje land kämpade för sig självt i EES-
förhandlingarna. Om jag är rätt underrättad var det tänkt att EFTA-län-
derna tillsammans skulle förhandla med EG och stärka varandra. I stället
valde man en uppläggning där var och en fick försvara sina intressen. Jag har
själv hört förhandlare sucka över hur tröga de andra länderna är; det är min
källa.
Hade det inte, Ulf Dinkelspiel, varit till hjälp för förhandlarna - om man
nu ville ha permanenta undantag och en position för Sverige som inte var
alldeles självklar att man skulle få i EG - om man hade haft ett eldunderstöd
från en svensk debatt, om man hade offentliggjort alla myndigheters tvek-
samheter, om det hade blivit stora, välgrundade diskussioner här i kamma-
ren, om tidningarna hade skrivit och TV hade rapporterat? Hade det inte
varit till hjälp för den dåvarande chefsförhandlaren att kunna säga: Se på
debatten i Sverige, vi måste få det här undantaget permanent.
Nu är det ju inte det vi diskuterar i dag, men enligt vad jag har kunnat
utläsa av den enorma mängden EES-papper, har vi inte fått något permanent
undantag. Det är fråga om några års övergångsregler och vi hoppas att de
skall hinna i kapp. Men något permanent undantag har vi alltså inte fått.
Det är en viktig grundsats i tryckfrihetsförordningen och vår offentlighets-
princip att man skall ha möjlighet att själv göra ett urval av de fakta som
finns hos myndigheterna. Jag vill fråga statsrådet: Är det inte skillnad på när
regeringen gör ett urval och presenterar det - hur utförligt man än tycker att
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
det är - och om undersökande journalister och intresserade medborgare har
rätt till grundmaterialet och själva kan göra den vinkling av ett material som
man behöver för att kunna förstå vad det egentligen gäller? Jag hoppas att
vi är överens på den punkten.
Till sist vill jag säga att jag naturligtvis är oerhört glad över att statsrådet
nu säger att de frågor som EG-kommissionen lämnade, när de ville under-
söka hur de skulle utforma svaret på vår ansökan, offentliggörs och att också
våra svar offentliggörs och att det görs en lista över publikationer. Jag menar
inte att den skall finnas och läggas ut till oss alla.
Detta är viktigt: Vad är det de har frågat oss? Vi kan naturligtvis inte bara
se på deras svar, utan vi måste veta vad vi svarade dem och vad de frågade.
Anf. 11 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! I beskrivningen av hur EES-förhandlingarna fördes och de
resultat man uppnådde, fanns en klar felaktighet: En del av de undantag vi
har fått är icke tidsbegränsade. Det gäller bl.a. miljöområdet där det är fråga
om en rullande övergång till den tidpunkt då det kan ske en harmonisering
på högre nivå. Det finns inget krav på att vi anpassar oss nedåt.
När det gäller sättet att föra förhandlingarna vill jag säga att EFTA-län-
derna uppträdde gemensamt. Vi understödde varandra i alla frågor. Men i
slutändan stod det naturligtvis klart vilket lands intressen som i första hand
drevs. Om en förhandling exempelvis enbart gällde norsk fisk, är det uppen-
bart vilket land som i första hand hade intresse i frågan. Men i alla delar var
det fråga om en gemensam EFTA-position. Det låg i sakens natur.
Birgitta Hambraeus säger att det väl inte skulle skada oss att uppge våra
förhandlingspositioner. Jo, det skulle det göra i en hel del fall; inte att uppge
våra förhandlingsmål, vad vi skall strida för. I den delen är det en styrka att
ha en bred uppslutning. Det sade jag när jag redovisade våra förhandlings-
mål som har en bred politisk förankring i denna riksdag och som alla våra
tyngre remissinstanser står bakom, såvitt jag kan bedöma. Men förhand-
lingsmålen, som vi skall strida för är en sak.
Våra förhandlingspositioner är en annan sak. Att exempelvis, Birgitta
Hambraeus, tala om att vår förhandlingsposition är att vi skall sträva efter att
få 1 miljard kronor för Norrland, men att om önskemålet inte kan tillgodoses
därför att det möter alltför stort motstånd från andra medlemsländer är du -
Sveriges förhandlare i EG - bemyndigad att gå ned till 500 miljoner kronor,
är inte ägnat att stärka våra förhandlingspositioner.
Det är heller inte förenligt med svenska intressen att, om man har en ut-
redning om ett ärende där det kan föreligga olika tolkningar och där man
eftersträvar att få en viss tolkning godkänd av EG i förhandlingarna, skriva
i förhandlingsinstruktionen att vi i första hand skall sträva efter att uppnå en
sak, men att man - om EG-sidan inte går med på det - kan falla tillbaka på
den eller den punkten. En svensk förhandling som förs på sådana premisser -
med öppna förhandlingspositioner - skadar svenska intressen. Därför måste
man göra en avvägning. Tack, fru talman.
10
Talmannen anmälde att Birgitta Hambraeus anhållit att till protokollet få
antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare inlägg.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
in terpella tioner
Anf. 12 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Margareta Winberg har ifrågasatt mina skäl för att inte för-
ordna en viss person som sekreterare i kommittén om registrerat partner-
skap och ställt ett antal frågor till mig med anledning därav.
Inledningsvis vill jag erinra om att jag som statsråd är förhindrad att i ett
interpellationssvar gå närmare in på en enskild persons kvalifikationer och
personliga omständigheter i övrigt.
Partnerskapskommittén tillsattes år 1991 mot bakgrund av motioner i riks-
dagen och en diskussion i massmedia om den rättsliga formen för homosexu-
ell samlevnad, vilket bl.a. resulterade i en skrivelse från Socialstyrelsen till
regeringen. I skrivelsen överlämnade Socialstyrelsen ett förslag till lagstift-
ning om registrerat partnerskap efter dansk modell. Socialstyrelsens förslag
var dock inte av den karaktären att det kunde läggas till grund för lagstift-
ning. Den som hade utarbetat underlaget för Socialstyrelsens förslag var den
person som Margareta Winberg menar borde ha utsetts till sekreterare i
Partnerskapskommittén.
Den dåvarande socialdemokratiska regeringen beslöt emellertid att till-
kalla en parlamentarisk utredning med uppdrag dels att utvärdera lagen om
homosexuella sambor, dels att överväga en lagstiftning om registrerat part-
nerskap.
Jag vill här särskilt understryka att kommittén inte fått regeringens direk-
tiv att lägga fram ett förslag till partnerskapslag, utan att kommittén har fått
i uppdrag att göra en objektiv och saklig bedömning av frågan om det behövs
en lag om registrerat partnerskap.
Av interpellationen kan utläsas att Margareta Winberg ifrågasätter om jag
inte, genom att inte förordna den ifrågavarande personen till ny sekreterare
i kommittén, har diskriminerat denne på grund av att han antingen är öppet
homosexuell eller har en anknytning till Riksförbundet för sexuellt likabe-
rättigande. Så är inte fallet.
Det är inte, som Margareta Winberg också framkastar, fråga om vederbö-
randes eventuella organisationstillhörighet eller någon befarad jävssitua-
tion. Det är inte heller fråga om RFSL:s ställning som remissinstans eller
förbundets intresse av utredningsresultatet och - sist, men inte minst - inte
heller fråga om diskriminering av en homosexuell person.
Saken ligger i stället till på följande sätt. Som jag nyss framhöll skall Part-
nerskapskommittén enligt sina direktiv arbeta på ett objektivt och sakligt
sätt. Kommittén har fått ett mycket grannlaga uppdrag. Homosexuell sam-
levnad är accepterad av statsmakterna. Detta har varit klart ända sedan bör-
jan av 1970-talet, bl.a. genom av riksdagen godkända uttalanden av lagut-
11
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
12
skottet och socialutskottet. Men det är fortfarande en synnerligen kontro-
versiell fråga vilken legal form som samhället skall tillhandahålla för homo-
sexuell samlevnad. Här bryter sig meningarna starkt mellan och inom de po-
litiska partierna, och detta kommer till synes även inom kommittén.
Mot den bakgrunden anser jag att det är väsentligt att kommitténs arbete
och resultat inte kan ifrågasättas på annat än rent sakliga grunder.
När det sedan gäller vilka krav som bör ställas på en sekreterare i en parla-
mentarisk kommitté får det som regel anses vara ett oavvisligt krav att sekre-
teraren skall vara en person som kan förväntas stå neutral i de kontroversi-
ella frågor som kommittén har att behandla. Samtliga kommittéledamöter
från de olika riksdagspartierna skall kunna känna fullt förtroende för sekre-
teraren och dennes sätt att arbeta. Sekreteraren förutsätts vidare kunna bi-
träda de ledamöter som så önskar med att ta fram ett fullgott underlag för
deras ställningstaganden och lämna förslag till skrivningar som tillgodoser
deras skilda önskemål.
Förordnanden som kommittésekreterare behöver inte göras till föremål
för något ansökningsförfarande. Det betyder bl.a. att kommittésekreterare
kan ”handplockas”. Som regel sker dock dessa förordnanden efter s.k. in-
tresseanmälan, dvs. departementet utannonserar uppdraget som kommitté-
sekreterare, och de som är intresserade av att komma i fråga anmäler sitt
intresse. Sådana annonseringar sker ibland flera gånger för att hitta en från
alla synpunkter väl kvalificerad person. Därefter utses-självfallet på sakliga
grunder - den som befinns vara mest lämpad för arbetsuppgiften.
Den person som Margareta Winberg åsyftar i sin interpellation har i den
allmänna debatten energiskt drivit frågan om att en partnerskapslag bör in-
föras, liksom även frågan om att homosexuella bör få adoptera barn. Detta
har framgått av hans ursprungliga intresseanmälan, som innehåller dels hän-
visningar till flera inlägg i tidningar och tidskrifter och till framträdande i TV,
dels en försäkran om hans nuvarande starka engagemang i frågan om att en
partnerskapslag skall införas. Som tidigare nämnts har personen i fråga även
utarbetat underlaget för Socialstyrelsens förslag till partnerskapslag.
Av vad jag nyss sagt om Partnerskapskommitténs uppdrag och det neutra-
litetskrav som ställs på en kommittésekreterare följer, att det är uppenbart
att denna person inte kan anses lämpad att förordnas som sekreterare i part-
nerskapskommittén .
Det bör också framhållas att det rätta sättet att tillföra en parlamentarisk
kommitté kunskap från dem som har särskilda erfarenheter på ett område
är att tillkalla dem som experter och inte att förordna dem som sekreterare.
Hade den ifrågavarande personen förordnats som sekreterare i partner-
skapskommittén skulle det dessutom ha kunnat uppfattas som en tydlig sig-
nal från mig till kommittén, och jag hade - med rätta - kunnat bli kritiserad
för att försöka styra dess arbete.
Partnerskapskommittén har nu fått en ny sekreterare, som kunnat till-
träda omgående. Handläggningen av frågan om förordnande av ny sekrete-
rare har därmed inte heller, som Margareta Winberg påstår, inneburit någon
avsevärd försening i kommitténs arbete.
Slutligen, för att ytterligare understryka att det inte är fråga om någon dis-
kriminering av homosexuella, kan jag tillägga att det självfallet inte har varit
aktuellt att göra några efterforskningar i privatlivet hos dem som anmält in-
tresse för att bli sekreterare i Partnerskapskommittén. Det har således helt
saknat betydelse om en sökande varit heterosexuell eller homosexuell.
Anf. 13 MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag är inte särskilt nöjd. Situationen var
den att utredningen om registrerat partnerskap i somras befann sig utan sek-
reterare. Det hände för mer än tre månader sedan. Under den här tiden har
arbetet i Partnerskapskommittén legat nere, vilket betyder att den försening
som redan tidigare förelåg ytterligare har dragit ut på tiden. Sannolikt bety-
der det även att resultatet, ett registrerat partnerskap, försenats minst ett år,
skulle jag kunna tänka mig.
När tjänsten utannonserades första gången sökte två personer. Den ena
personen drog sig senare tillbaka, och kvar fanns det en kompetent revi-
sionssekreterare i Högsta domstolen. Han fick snart beskedet att han inte
var lämplig, eftersom det var en mycket kontroversiell fråga. Varför var han
inte lämplig? Jo, han hade en alldeles särskild kunskap på området. Han
hade stött medlemmar i RFSL i olika juridiska frågor, t.ex. när medlem-
marna blivit diskriminerade i olika anställningsfrågor. Han har ansetts så
kompetent att han anlitats av Socialstyrelsen för att utarbeta deras förslag
om registrerat partnerskap. På grund av denna kompetens blir han emeller-
tid obrukbar som sekreterare i den nuvarande utredningen.
I sitt svar säger statsrådet Reidunn Laurén att detta skulle ha kunnat upp-
fattas som en signal från statsrådets sida till kommittén, om den ifrågava-
rande personen hade förordnats som sekreterare - underförstått att statsrå-
det hade samma åsikt som utskottsmajoriteten, eftersom den råkade sam-
manfalla med den sökandes.
När statsrådet nu i sitt svar på mina frågor hävdar att personens sexuella
läggning inte spelar någon roll, går hon in på personens åsikter. Den sökan-
des åsikter gör honom olämplig. Människor med klart uttalade uppfatt-
ningar anses således inte kunna vara objektiva och skall därför uteslutas från
vissa uppdrag. Man måste ju tolka det här svaret så.
Fru talman! Men här handlar det ju om yrkesetik, dvs. att kunna verka
som en sekreterare i en utredning, som en statstjänsteman i övrigt, objektivt
och oväldigt. På fullt allvar hävdar statsrådet att människor med en viss åsikt
saknar yrkesetik. Människor utan åsikt kan däremot anställas. Det är så att
man baxnar, må jag säga.
Människor med klart uttalade åsikter är i själva verket mindre farliga än
de utan, därför att de med öppna åsikter blir mer bevakade än andra. De
människor som håller tyst om sina privata åsikter kan propagera för dem i
lönndom, om de skulle vilja.
Vad som emellertid är nytt och farligt är att börja fråga människor om de-
ras politiska uppfattningar. Man undrar om detta är en ny regel, en ny åsikts-
registrering av gammalt slag. Är det inte så i det här fallet, att det är den
sökandes åsikter som fäller honom?
Statsrådets bedömning strider mot en i går aktuell utnämning, nämligen
utnämningen av förre bankdirektören Christer Bergquist som utsågs till ge-
neraldirektör för det nya organ som skall granska banker, trots att han själv
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
13
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
14
kommer från en av dessa banker som skall granskas. Trots att bankdirektör
Christer Bergquist har varit synnerligen inblandad i aktuella bankfrågor och
är långt ifrån neutral, uttalade skatteministern i går att han inte ansåg Chris-
ter Bergquist kontroversiell när det gäller att övervaka banker.
Statsrådet Reidunn Laurén! Det är något som inte stämmer. Jag undrar
om det i själva verket inte är så att ni inte vill ha en person med åsikter, utan
ni vill ha en reserverad eller en möjligen kritisk sekreterare. Jag säger detta
med tanke på att chefen för statsrådet Reidunn Lauréns departement tillhör
det parti som just i början av 70-talet inte instämde i att homosexuell samlev-
nad är en utifrån samhällets synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform. Jag
ifrågasätter kraftigt om ni vill ha en objektiv behandling av frågan.
För att vara litet fräck, skulle man kunna fråga om den nya sekreterarens
åsikter har kontrollerats av departementet. Tänk om hon delar majoritetens
uppfattning! Vad händer då? Vad händer om hon tycker som minoriteten?
Såsom var och en inser blir situationen fullständigt ohållbar. En sekreterare
i en utredning, precis som vilken statstjänsteman som helst, måste förhålla
sig objektiv men naturligtvis ha rätt att ha sina politiska och privata åsikter.
Vi förutsätter att de är oväldiga.
Statsrådet skiljer inte på personliga åsikter och yrkesetik. Fru talman! Det
väcker i hög grad min oro för framtiden.
Anf. 14 KENT CARLSSON (s):
Fru talman! Det här fallet har väckt en hel del uppmärksamhet i massme-
dia, och det har principiell betydelse. För att ge litet historik kan jag säga att
de skäl som statsrådet nu anger i sitt svar på interpellationen är helt andra
skäl än de som angavs för att personen i fråga inte kunde få tjänsten som
sekreterare i Partnerskapskommittén. Ett av statrådets departementsråd
sade till den sökande att ett skäl till att han inte kunde få uppdraget var att
han var för nära kopplad till Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande.
Man måste fråga om departementsrådet agerade med statsrådets goda
minne eller på egen hand och vilka åtgärder statsrådet tänker vidta med an-
ledning av det. Det huvudskäl som statsrådet nu uppger är något slags neu-
tralitet eller skenbar objektivitet.
I den kommitté där jag sitter, Ungdomsbrottskommittén, har vi en sekre-
terare som i många frågor inte alls delar mina uppfattningar utan har direkt
motsatta uppfattningar. Jag tror ändå att det är lättare för mig att diskutera
och samarbeta med en sådan sekreterare, som jag vet var jag har och som
med sin yrkesmässiga grund kan bistå mig med de råd och dåd som en mino-
ritet i en kommitté eller en utredning kan tänkas behöva.
Det är ett märkligt resonemang som statsrådet för och som hon har gett
uttryck för i brev till den person som interpellationen handlar om. Det gäller
att en utredning inte skulle kunna ha en lojal sekreterare. I den debatt som
har förts och de skrifter som har utväxlats säger statsrådet i princip att hon
inte vill ha en sekreterare som är lojal med kommitténs majoritet. Hon har
t.o.m. i ett brev gjort ett grovt fel, när hon inte har uppmärksammat att kom-
mittén haft en omröstning om frågan och där majoriteten, inkl, ordföran-
den, har sagt att arbetet i kommittén skall inriktas på att ta fram ett förslag
om registrerat partnerskap.
Homosexuella och deras organisationer i Sverige uppfattar statsrådet Lau-
réns utnämning som en signal, men åt ett felaktigt håll. Det är att statsrådet,
och indirekt regeringen, inte vill att registrerat partnerskap skall införas och
därför fördröjer frågan.
Det kan finnas många olika orsaker till att regeringen drar på frågan och
inte vill ha en kunnig, erfaren och entusiastisk sekreterare i kommittén. Det
kanske beror mest på det som statsrådet antyder i sitt svar, nämligen att det
finns delade meningar mellan partierna - det kan jag hålla med om - men
också inom partierna. Det skulle i så fall vara mellan och inom regeringspar-
tierna. Den här frågan har en politisk sprängkraft, som t.o.m. skulle kunna
stjälpa den borgerliga regeringen, eftersom kds i så många sammanhang har
markerat att man inte på några villkor kan tänka sig ett registrerat partner-
skap.
Jag skulle vilja fråga: Har departementsrådet agerat på statsrådets upp-
drag? Om han inte har gjort det, vilka åtgärder tänker statsrådet då vidta?
Har statsrådet, som Margareta Winberg frågade om, tagit reda på den nya
sekreterarens inställning?
I sitt svar säger statsrådet ”att det är väsentligt att kommitténs arbete och
resultat inte kan ifrågasättas på annat än rent sakliga grunder”. Det är något
som jag kan hålla med om, även om jag inser att det också förekommer ett
politiskt spel och att det finns ett idémässigt innehåll. Det gör att jag inte tror
att det är den sakliga grunden för utredningen som kommer att ifrågasättas,
utan mer ideologin och människosynen, där vi vet vilken den traditionella
uppdelningen är.
Jag vill då fråga: Menar statsrådet att den sökande som vi pratar om inte
skulle kunna göra ett bra juridiskt och ett sakligt grundat arbete? Jag kan
inte tolka skrivningarna i svaret på något annat sätt än att statsrådet anser
att den aktuella personen inte skulle klara av det.
Anf. 15 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Jag vill börja med att svara på Kent Carlssons frågor. De mo-
tiv som jag har tillskrivits i interpellationen är helt tagna ur luften. Min in-
ställning har hela tiden varit densamma, nämligen att den som utses till sek-
reterare i Partnerskapskommittén bör uppfattas som neutral i frågan om en
partnerskapslag skall införas eller inte. Det är också precis vad jag uttryckte
i brev till vederbörande. Vad som har sagts eller inte sagts i telefonsamtal
med departementstjänstemän vet jag inte. Jag har däremot sett brevet från
en departementstjänstemän, och där fanns det över huvud taget inte en anty-
dan om de skäl som Kent Carlsson nämnde och som även Margareta Win-
berg har tagit upp i interpellationen.
Det huvudsakliga för mig är alltså att kommittén har ett synnerligen
grannlaga uppdrag. Det är alltså inte vilken kommitté som helst. Det är en
kommitté som reser moraliska och religiösa frågor, som är viktiga för många
människor, och jag menar att man måste respektera det och se till att arbetet
och det resultat som kommittén kommer fram till inte kan ifrågasättas på
annat än rent sakliga grunder.
En väsentlig del i den hänsyn som jag anser att man bör ta till kommitténs
ledamöter är att man inte utser en person till sekreterare som ivrigt har delta-
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
15
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
16
git i den allmänna debatten, som har förordat införande av en partnerskaps-
lag och som jag närmast skulle vilja beteckna som en aktivist för de homo-
sexuellas rätt till en partnerskapslagstiftning och även rätt att adoptera barn.
Detta framgick redan av personens ursprungliga intresseanmälan.
Den här debatten skall handla om vilka principer som tillämpas vid förord-
nande av kommitténs sekreterare. Jag har redogjort för det i interpellations-
svaret, men jag kan ändå sammanfattningsvis säga följande.
Till att börja med skall slås fast att förordnande av kommittésekreterare
självfallet alltid skall ske på sakliga urvalsgrunder. Någon typ av diskrimine-
ring är alltså utesluten. Jag kan här hänvisa till 1:9 i regeringsformen. När
det gäller parlamentariska kommittéer innebär det bl.a. ett krav på att sekre-
teraren kan förväntas stå neutral i de kontroversiella frågor som kommittén
har att behandla. Sekreterarens uppgift är att på ett objektivt och sakligt sätt
arbeta för hela kommittén, Kent Carlsson, inte bara för majoriteten i kom-
mittén. Att utse en sekreterare som driver majoritetens mening, och som
också i sin intresseanmälan anger det faktum att han driver den frågan som
en merit, vore dessutom ett sätt att köra över de riksdagsledamöter i kom-
mittén som kan förutses utgöra en minoritet.
Vad sedan gäller själva förfarandet att förordna en sekreterare behöver
man inte, som jag tidigare har sagt, tillämpa ett formellt ansökningsförfa-
rande. Det innebär att vederbörande statsråd har ganska fria händer när det
gäller att bestämma vem som skall förordnas. Det har också varit meningen.
Man har här velat ge utrymme för att kunna möta de många olika situationer
som kan uppstå. Det finns nämligen en mycket stor variation bland kommit-
téerna, och rader av olika önskemål måste kunna tillgodoses. Många sådana
önskemål kan vara betydligt mer subtila än i detta fall, som ju är både kon-
kret och högst förståeligt.
Frågan om jag har tagit reda på den nuvarande kommittésekreterarens
politiska uppfattning eller uppfattningar i övrigt är närmast löjlig.
Det här framgår tydligt när jag i slutet av mitt interpellationssvar säger att
det inte på något sätt har varit akutellt att gå in i vare sig på privata åsikter
eller på privata levnadsförhållanden. Men detta, Margareta Winberg och
Kent Carlsson, är något helt annat än när det är fråga om en person som
mycket energiskt deltar i den allmänna debatten och gör det klart att han
driver en viss uppfattning.
Anf. 16 KENT CARLSSON (s):
Fru talman! Jag vill börja med det som statsrådet avslutade med. Om en
person öppet deklarerat sina åsikter och slåss för dem i den svenska demo-
kratin, är han i princip utestängd från att bli kommittésekreterare i en statlig
utredning. Om en person däremot döljer sina åsikter och jobbar på hemliga
vägar - ”underground”, som man skulle säga i landet på andra sidan Atlan-
ten - då kan han komma i fråga. Det är ett märkligt resonemang. Jag ifråga-
sätter om statsrådet har stöd för detta i regeringsformen, där det talas om att
det för statlig tjänst är förtjänst och skicklighet som skall ligga till grund för
om man skall kunna få en tjänst eller inte. Såvitt jag förstår gäller grundlagen
även om det rör sig om en kommittésekreterartjänst.
Statsrådets resonemang är alltså oerhört märkligt. Det är bra att konstitu-
tionsutskottet granskar det här ärendet. Här kommer det nämligen in skäl
som jag inte tror att våra grundlagsstiftare hade förutsett.
Vidare säger statsrådet Laurén att den kommittésekreterare som utses
skall arbeta för hela kommittén. Det är självklart. Men ibland hamnar en
kommitté i det läge då den måste bestämma sig för var tyngdpunkten av ar-
betet skall ligga. I partnerskapskommittén har man fattat ett sådant beslut.
Då vore det väl bra med en sekreterare som är entusiastisk och kunnig och
som därför kan se till att den fördröjning som av olika orsaker har drabbat
kommittén kan tas igen.
Statsrådet uttryckte sig litet föraktfullt om aktivist. Ett sådant uttalande
borde inte ett statsråd göra. Att människor är engagerade i den svenska de-
batten och den svenska demokratin för människors fri- och rättigheter
borde tas som någonting mycket positivt. Jag kan inte se att den här perso-
nen - eller någon annan person - inte skulle kunna utföra ett sakligt och kor-
rekt arbete på grund av sin uppfattning. De tjänstemän som finns inom stat-
lig förvaltning kan nog klara av att göra distinktion mellan sina privata åsik-
ter och sitt arbete och att serva både en minoritet och en majoritet.
Fru talman! Statsrådet sade att hon inte vet någonting om departements-
rådets samtal i telefon. Jag hoppas att statsrådet har talat med sitt departe-
mentsråd och frågat vad personen ifråga verkligen sade till den sökande. En-
ligt de uppgifter som jag har var det skäl som angavs den nära kopplingen till
RFSL. Statsrådet borde åtminstone ha förhört sig om departementsrådets
version av det hela.
Anf. 17 MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! I likhet med Kent Carlsson blev också jag ganska upprörd
över statsrådets svar. Statsrådet sade att ingen har diskriminerats på grund
av sexuell läggning. Men statsrådet har nu själv medverkat till att debatten
har glidit över till att handla om åsikter, vilka åsikter man får ha och vilka
åsikter man inte får ha för att få ett uppdrag i en statlig utredning.
På min fråga om den nya sekreterarens åsikt svarar statsrådet att det är en
löjlig fråga. Det förstår jag inte. Vad är det för någonting löjligt med den
frågan? Om en person i det ena fallet kan diskvalificeras som sekreterare på
grund av dess åsikter, är det klart att jag som kritiserar handläggningen av
detta måste ställa frågan: Hur är det då med den andra personen? Om en
person - precis som Kent Carlsson sade - uppger sina åsikter, kan han dis-
kvalificeras, men om han håller tyst, anses han som neutral. Vad personen
sedan gör på områden som inte märks är ointressant.
I svaret står det att sekreteraren skall vara en person som kan förväntas
stå neutral och att samtliga kommittéledamöter skall kunna känna fullt för-
troende för sekreteraren och dennes sätt att arbeta. Man kan då fundera
över hur det är när det gäller andra statliga tjänstemän och också över vad
man öppet får framföra, vilka organisationer man får vara med i osv. Jag
tänker närmast på riksdagens utskott. Utskottens handläggare skall serva
alla politiska partier, och det gör de med bravur. Handläggarna skriver reser-
vationer från både vänster- och högerkanten, ibland bättre än partierna
själva. Det är ingen som ifrågasätter handläggarnas oväldighet. Får en tjäns-
teman i ett utskott eller i en utredning som sekreterare ha en politisk uppfatt-
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
2 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 23
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
18
ning? Får han eller hon framföra den offentligt? Hur mycket av ”aktivist” får
man vara för att inte diskvalificeras för det ena eller andra uppdraget?
Det är mycket anmärkningsvärt att statsrådet driver frågan på det här sät-
tet. 1 det aktuella fallet kan man ställa sig frågan: Skall man ställa större krav
på en sekreterare i cn utredning som har att följa en parlamentariskt sam-
mansatt grupps uppdrag, en grupp som har en ordförande som leder arbetet?
Skall man ställa högre krav på sekreteraren än på en domare i en överrätt?
Det är vad det handlar om. Till det ena uppdraget duger personen men inte
till det andra.
Jag vill också ta upp det som står på s. 2 i svaret, att man inte skall kunna
ifrågasätta resultatet på annat än rent sakliga grunder, men det får jag åter-
komma till i mitt nästa inlägg.
Anf. 18 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Jag tycker inte att jämförelsen med ett uskott är särskilt
lyckad. Som jag tidigare sade gäller detta en kommitté med ett mycket spe-
ciellt, grannlaga uppdrag. För att klarlägga vad jag åsyftar vill jag göra en
jämförelse med en annan typ av kommitté.
Låt oss, bortsett från att frågan redan har behandlats, anta att det handlar
om en kommitté som har fått i uppdrag att överväga en eventuell avveckling
av kärnkraften. Tror Margareta Winberg att man skulle skapa förtroende
för en sådan kommitté om den hade en känd kärnkraftsförespråkare som
ordförande och en sekreterare som i den allmänna debatten energiskt hade
drivit sin åsikt att kärnkraften måste behållas?
Det här var inte fråga om att välja en enstaka person. Det var ett sökförfa-
rande som pågick under en viss tid. När personen i fråga stod ensam kvar
som sökande, bedömde jag att det skulle gå ut en ny förfrågan om intres-
seanmälan, vilket medförde att ytterligare intresserade anmälde sig. I slutfa-
sen stod valet mellan tre personer. Alla tre var kompetenta, och det gällde
då att utse den som var bäst lämpad för uppgiften. Min uppfattning är att
den person som Margareta Winberg anser borde ha fått uppdraget inte var
den som var bäst lämpad för uppgiften.
Ni ifrågasätter om detta är saklig grund för tillsättande av kommittésekre-
terare. Jag vidhåller på det bestämdaste att i det här fallet har man haft en
saklig grund. I en kommitté med ett uppdrag av den här typen bör man efter-
sträva att tillsätta en sekreterare som kan förväntas förhålla sig neutral.
Anf. 19 KENT CARLSSON (s):
Fru talman! Statsrådet Laurén gör en jämförelse med en fiktiv situation,
där det är fråga om en utredning om kärnkraftsaweckling. Om man följer
de principer som statsrådet angav, skulle en kärnkraftsförespråkare inte
kunna bli sekreterare. Uppriktigt sagt tror jag att det vore till fördel både
för debatten och för arbetet i en sådan fiktiv kommitté, om man klart visste
var man hade sekreteraren. Det är då lättare att resonera, samtidigt som
man kan möta varandra med större respekt i kommittéarbetet.
Jag vill återkomma till utredningen om registrerat partnerskap. En tanke
som har slagit mig är att den nyutnämnde sekreteraren kanske är medlem i
en fundamentalistisk frikyrkoorganisation. I sitt dagliga arbete i kommittén
kanske han ”mullvadar” på olika sätt för att bakvägen stoppa olika förslag
och för att försöka fördröja och förhindra arbetet. Det är ju därför det är
bättre att veta vad sekreteraren har för åsikter, utan att det för den skull skall
påverka om personen i fråga skall få jobbet som kommittésekreterare eller
inte. Det är anledningen till att både Margareta Winberg och jag har frågat
om statsrådet har hört sig för med sekreteraren. I det ena fallet var ju sekre-
terarens åsikter så viktiga, men i det andra fallet betyder åsikterna tydligen
ingenting. Jag misstänker att det här rör sig om en person som inte kommer
att arbeta lika intensivt som jag tror att den sökande som vi här i dag talar
om skulle ha gjort.
Allt som utförs på ett departement faller under statsrådets ansvar. Om de-
partementsrådet har haft ett samtal, finns det väl anledning för statsrådet att
förhöra sig om departementrådets version av det hela.
Om det finns någon sanning i det som jag har fört fram här, borde man
vidta åtgärder. Detta är ju i så fall något som statsrådet inte anser utgöra
något skäl i detta sammanhang.
Slutligen, fru talman, kan jag bara spekulera. Men det är väl ingen dålig
gissning att denna fråga är så känslig för den borgerliga regeringen, och
framför allt för regeringspartiet kds, att man av det skälet vill skjuta på frå-
gan, inte bara ett år utan helst till efter nästa val, eftersom frågan om homo-
sexuella par skall kunna få en legal form för sin samlevnad har en sådan poli-
tisk sprängkraft. Jag tror inte att den borgerliga regeringen klarar av att han-
tera en sådan fråga. Risken är att regeringen spricker.
Anf. 20 MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Jag vill också kommentera det som statsrådet sade om en
kärnkraftsawecklingsutredning. Tänk om en förespråkare för kärnkraften,
eller en motståndare, skulle bli sekreterare i en sådan. Det är egentligen oin-
tressant. Jag tror nämligen att de personer som är anställda inom statsför-
valtningen är oväldiga. Jag tror att en person, oavsett om han eller hon är
för eller emot, skulle göra ett bra arbete.
Man kan med relevans överföra detta till riksdagen. Näringsutskottet
handlägger frågor om kärnkraften. Man kan som exempel tänka sig att rege-
ringen överlämnade en proposition till riksdagen om kärnkraftens avveck-
ling - vilket inte är att förmoda, men man kan teoretiskt tänka sig det - och
att det i näringsutskottet bland tjänstemännen finns personer som vill ha den
kvar. Hur skulle de kunna arbeta med frågan? För mig är det självklart att
de på ett objektivt och oväldigt sätt skulle kunna arbeta med frågan.
Lika självklart är det för mig att tjänstemän skulle kunna skriva en mot
sin egen uppfattning stående reservation, därför att det är deras arbete. Här
i huset har vi sett otaliga exempel på att tjänstemän har skrivit reservationer,
från vänster till höger, med mycket gott resultat.
Man kan då fråga sig var gränsen går för när det blir så kontroversiellt
att man måste åsiktsgranska personer. Denna gång är det fråga om denna
utredning. Vad blir det nästa gång? Vad ministern är inne på är att trampa
på principer som jag trodde var ganska givna i detta sammanhang.
Jag vill ställa en fråga. Var går gränsen för det kontroversiella, och vem
skall bestämma vad som är kontroversiellt eller inte? För mitt parti är denna
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
19
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
fråga inte längre särskilt kontroversiell. Man jag förstår att den är det för
andra partier.
I svaret står det: ”Samtliga kommittéledamöter från de olika riksdagspar-
tierna skall kunna känna fullt förtroende för sekreteraren och dennes sätt att
arbeta.” Men man måste kunna skilja på privata åsikter, politiska åsikter,
och tjänstemannaoväld. Självfallet skall en sekreterare vara lojal mot de
olika personer som finns i en kommitté och skriva ett majoritetsbetänkande
men också kunna ställa upp och skriva reservationer åt de andra i kommit-
tén.
Vi har så många bevis på att detta är möjligt att jag tycker att det är fantas-
tiskt konstigt att det inte skulle vara möjligt i detta fall. Precis som Kent
Carlsson beklagar jag detta. Det har nämligen inneburit en försening. Jag
sade ett år, men det kanske t.o.m. blir mer. Men till syvende och sist är det de
homosexuella, som så hett har sett fram emot denna reform, som drabbas.
Anf. 21 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Detta, Margareta Winberg och Kent Carlsson, är inte alls
fråga om någon åsiktsgranskning som ni påstår, utan det här är något som
har tagits upp i vederbörandes intresseanmälan och anförts som en särskild
merit till att han skulle få denna anställning. Det är också en stor skillnad på
att ha åsiktsgranskning i den formen att man faktiskt frågar ut människor om
vilka åsikter de har och att de själva talar om att de deltar i offentliga debat-
ter med tillspetsade artiklar.
I slutänden värdet, som jag tidigare har sagt, tre personer att välja mellan.
Den person som Margareta Winberg åsyftar ansåg jag inte vara den som var
mest lämpad att få detta uppdrag.
Det är inte detta förfarande att utse ny sekreterare som har varit det som
har försenat kommitténs arbete, utan det är helt andra saker.
Sammanfattningsvis skulle jag, liksom tidigare, vilja säga att det är själv-
klart att förordnande av kommittésekreterare alltid skall ske på sakliga ur-
valsgrunder. Någon typ av diskriminering är utesluten. Men man har samti-
digt ett förhållandevis formlöst förfarande med intresseanmälan, vilket ger
stora möjligheter att ta hänsyn till varje kommittés speciella behov, och det
är vad jag har gjort i detta fall.
Talmannen anmälde att Margareta Winberg och Kent Carlsson anhållit att
till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare inlägg.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 22 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Pierre Schori har frågat mig hur regeringen ser på sanktions-
politik gentemot och demokratistöd till Cuba.
Cuba är en av de få kvarvarande kommunistiska diktaturerna i världen.
Dagligen sker brutala övergrepp mot grundläggande mänskliga och politiska
rättigheter. Det finns inga tecken på politiska reformer i en demokratise-
rande riktning i Cuba. Omvärldens försök att påverka den kubanska regi-
men i demokratisk riktning har hittills varit förgäves. De fängelsestraff som
utdöms för kubanska dissidenter är fortsatt hårda.
Regeringen har mot denna bakgrund funnit det angeläget att lägga om den
kubavänliga politik som fördes av den föregående socialdemokratiska rege-
ringen. En av skiljelinjerna i utrikespolitiken under den socialdemokratiska
regeringens tid var ju just synen på den kommunistiska regimen i Cuba.
Riktlinjerna för det svenska biståndet till Latinamerika innebär en sats-
ning på länder som bedriver en utvecklingspolitik som främjar mänskliga
rättigheter, demokrati och ekonomiska reformer. Regimen i Cuba bedriver
inte en sådan utvecklingspolitik.
Regeringen har därför beslutat att utvecklingssamarbetet med Cuba skall
upphöra i takt med att ingånga åtaganden avslutas. Styrelsen för u-landsfors-
kning kommer alltså att fullfölja pågående avtal om forskningssamarbete.
Dessa avtal löper ut sommaren 1993.
Regeringens politik har utformats i syfte att bidra till en demokratisering i
Cuba och att värna och förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna.
Regeringen stöder den demokratiska rörelsen på Cuba framför allt genom
att rikta generell kritik mot MR-situationen i Cuba. Vi har agerat till förmån
för ledare i olika dissidentgrupper. Som exempel kan nämnas en nordisk pro-
test, på svenskt initativ, när de båda MR-aktivisterna Yndamiro Restano och
Maria Elena Aparicio dömdes till tio resp, sju års fängelse. De nordiska län-
derna har också agerat gemensamt till stöd för andra MR-aktivister, t.ex. i
samband med en fängelsedom mot poeten Maria Elena Cruz Varela. För
några dagar sedan nåddes vi av beskedet att den kände MR-aktivisten Sebas-
tian Arcos dömts till fängelse i fyra år och åtta månader för ”fiendepropa-
ganda”. Detta är ytterligare ett exempel på att övergreppen mot oppositio-
nen på Cuba fortsätter. Fängelsedomen är ett klart brott mot den självklara
rätten till yttrande-, åsikts- och föreningsfrihet.
I detta sammanhang vill jag ta tillfället i akt att framhålla det svåra arbete
som under besvärliga förhållanden görs av den svenska ambassaden i Cuba
till förmån för kubanska demokrater och mänskliga rättighets-aktivister.
Regeringen ser positivt på kubanska medborgares möjligheter till ökade
kontakter med omvärlden. Dessa kontakter kan ge stimulans samt verka
som ett stöd till de demokratiska krafterna i landet. Vi för därför en regel-
bunden dialog med företrädare för dissidentrörelsen. Utbyte inom kultur
och vetenskap förekommer, så länge detta inte är att betrakta som ett bi-
ståndssamarbete med regimen. Vi har inte funnit det ändamålsenligt att med
statliga medel finansiera stipendiater som utsetts av regimen i Cuba. Där-
emot vill vi självfallet även fortsättningsvis ge kubaner, fristående från regi-
men, möjlighet att söka t.ex. gäststipendier genom Svenska institutet.
Den dag det sker en efterlängtad förändring i Cuba torde vår nuvarande
politik ha lagt grunden för goda relationer. En förändring i önskvärd riktning
innebär att förutsättningarna för bilateralt samarbete förbättras.
Det är regeringens uppfattning att dialog och kontakter i allmänhet är
bättre medel för att åstadkomma förändringar, än avskärmning och isole-
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
21
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
22
ring. Detta gäller såväl inom kultur, vetenskap och idrott som på handelns
område.
Den svenska regeringen för alltså inte någon sanktionspolitik gentemot
Cuba. I olika sammanhang har vi protesterat mot det utvidgade amerikanska
handelsembargot mot Cuba.
Sverige har anslutit sig till EG:s bedömning att lagen står i strid med folk-
rättsliga principer i anspråken på att utöva jurisdiktion i tredje land. Denna
vår uppfattning har framförts till den amerikanska regeringen.
Målet för den förda politiken är att bidra till en demokratisering och en
politisk och ekonomisk reformering av Cuba. Det är vår bedömning att en
kombination av kontaktutbyte med företrädare för den kubanska demokra-
tiska rörelsen och kritik av den officiella kubanska politiken bäst gagnar
detta mål. Så länge den kubanska regimen inte erkänner sig till grundläg-
gande demokratiska ideal, och upphör med förtrycket av MR-aktivister och
andra företrädare för det demokratiska Cuba, kommer regeringens politik
att ligga fast.
Anf. 23 PIERRE SCHORI (s):
Fru talman! Det är kanske en betydande nyhet som utrikesministern för
fram här. Nyheten är inte att hon utdelar partipolitiska giftpilar. Den är inte
heller att hon håller fast vid en politik som förkastas av demokraterna på
Cuba. Och den är inte heller att hon, som jag menar, uppvisar en okänslighet
och okunskap inför de villkor som den demokratiska oppositionen på Cuba
har.
Nyheten skulle i så fall vara att man nu säger att man är emot USA:s sank-
tionspolitik, som har skärpts under den senaste tiden gentemot Cuba.
När det gäller detta med att man har framfört sin kritik till USA undrar
jag, fru utrikesminister, hur detta har gjorts, på vilken nivå det skett. Man
har anslutit sig till EG:s bedömning att lagen står i strid med internationella
principer. Vilken lag?
Torricellilagen, som det här gäller, är ett brott mot internationell rätt och
mot GATT-regler. Även en moderat borde uppröras så till den grad att den
egna protesten framfördes litet tydligare. Det här är ju ett hinder för fria
kapitalrörelser. Det är en inskränkning av marknaden och världshandeln.
Jag menar, fru utrikesminister, att protester som inte förs fram på tillräckligt
hög nivå eller som inte hörs eller syns offentligt kan ifrågasättas.
Utrikesministerns kollega i England har sagt att Storbritanniens regering,
inte USA:s kongress, beslutar om den brittiska politiken gentemot Cuba
osv. Vi vet ju också att flera andra regeringar har protesterat så att det har
hörts.
Utrikesministern säger i sitt svar att man har lagt om den Cubavänliga po-
litik som föregående regering förde. Då undrar jag om man verkligen har
tagit av sig hörselskydden från det kalla kriget.
Menar utrikesministern med denna omläggning att ni inte - jag tror inte
att ni har gjort det hittills i alla fall - kommer att verka för att få loss politiska
fångar på Cuba, något som förra regeringen och jag själv hade förmånen att
vara engagerade i och som vi också lyckades med?
Menar utrikesministern med sin omläggning att hon inte heller i samtal
med företrädare för den kubanska regeringen kommer att kräva att interna-
tionella Röda korset skall få tillträde till fängelserna på Cuba, vilket vi och
utrikesminister Sten Andersson på sin tid gjorde med lyckat resultat?
Vill utrikesministern med sin omläggning heller inte verka för att Amnesty
International skall få besöka fängelserna, såsom vi gjorde och också lycka-
des med? Självfallet gör man inte det nu, därför att man inte vill ha några
kontakter. Det är en politik som inte uppskattas av oppositionen på Cuba
heller.
Vad är det då det handlar om? Jo, det handlar om hur man bäst främjar
övergången till demokrati på Cuba på fredlig väg.
Vill man veta hur man bäst främjar, måste man rimligtvis gå till dem som
befinner sig mitt i verkligheten, dvs. oppositionen, demokraterna, på Cuba.
Jag skulle vilja citera en nyckelmening i ett av de många uttalanden som
de samlade organisationerna för mänskliga rättigheter på Cuba har gjort -
senast i september med anledning av att Bushadministrationen ytterligare
ville skärpa sanktionerna mot Cuba. Det här uttalandet - jag skall över-
lämna en kopia till utrikesministern, för jag är inte säker på att hon har så-
dana uttalanden - är undertecknat av den mest kände av alla MR-aktivister
på Cuba, Elizardo Sanchez. Han är den ende som inte nämns i utrikesminis-
terns uttalande här nyligen. Han har själv skrivit under, och han är ordfö-
rande i de samlade MR-organisationerna i Cuba. Men han är också ordfö-
rande i Nationalrådet för civila rättigheter på Cuba och ordförande i för-
eningen av advokater som försvarar politiska fångar. Man säger så här:
”1 den aktuella kubanska konjunkturen, av oåterkallelig ekonomisk kris,
politisk isolering och fortsatta allvarliga och upprepade kränkningar av de
civila och politiska rättigheterna för allt fler skikt i vårt samhälle är det mest
korrekta, kloka och angelägna, att öppna alla kanaler för samarbete med
Kuba som är möjliga för att normalisera och stabilisera den interna och ex-
terna situationen i vårt land. Endast i ett klimat av internationellt samarbete
kan man, med moralisk rätt, kräva av Kubas regering, att den överger sitt
totalitära handlande och främjar den demokratiska öppningsprocess som
den överväldigande majoriteten av Kubas folk önskar.”
Detta är vad den samlade kubanska demokratiska oppositionen vill, och
så lyder dissidenternas budskap, fru utrikesminister! Till den minoritet som
inte vill ha en sådan öppning - alltså öppna kanaler av alla slag - tillhör ex-
tremhögern i Miami, republikanska partiet i USA samt fru Ugglas flock.
Detta är inte att stödja demokrati och fred på Cuba. Det är att sabotera
dissidenternas strategi om man går emot deras önskningar och vädjanden.
Detta är inte att slå ett slag för frihet. Det är att lägga ytterligare en bygg-
sten till det kalla krigets Berlinmur i Karibien.
Anf. 24 BERTIL MÅBRINK (v):
Fru talman! Det finns åtskilligt att protestera mot när det gäller den ku-
banska regimens bristande respekt för mänskliga fri- och rättigheter.
På Cuba finns det ett antal MR-organisationer. Flera av dessa organisatio-
ner trakasseras av myndigheterna. Många organisationsmedlemmar spärras
in. Detta är oacceptabelt. Jag tror att samtliga här är överens om det. Men
samtidigt tror jag inte att den amerikanska embargopolitiken bidrar till en
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
23
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
demokratisering. Jag tror snarare att den är skadlig för det kubanska folket
och för demokratins möjligheter.
1 likhet med Pierre Schori kan jag säga att jag tycker att det är en väldigt
svag protest från utrikesministern mot den senaste amerikanska embargopo-
litiken. Det behövs nog litet klarare uttalanden på den punkten. EG, ja, nära
nog en hel värld, har betraktat detta som en grov inblandning i bl.a. andra
länders egna angelägenheter, och det är ganska allvarligt.
Utrikesministern säger nu att vi när det gäller kultur och vetenskap skall
ha ett fortsatt utbyte, under förutsättning att det inte sker på den kubanska
regimens villkor.
Jag skall anföra ett konkret exempel på något som är litet märkligt, som
inte stämmer med vad utrikesministern säger i sitt svar. Vartannat år anord-
nas det en körfestival på Cuba, i Santiago de Cuba. Körer från hela världen
är med. Även flera olika svenska körer har deltagit. Dels har dessa betalat
med pengar ur egen ficka, dels har de fått stöd från Svenska institutet.
I år har flera körer i Sverige försökt att ”ragga” pengar. Men alla utom en
har backat ur. Det är nämligen bara Göteborgs Micensemble som finns kvar.
Man fortsätter och försöker att besöka den här körfestivalen. Det är studen-
ter som är med i den här kören. Var och en av dem skall satsa 2 000 kr av
egna pengar. Men 60 000 kr fattas. Man har därför gått till Svenska institutet,
som tidigare har ställt upp och hjälpt till med finansieringen av detta, som
man ansåg, viktiga kulturutbyte. Svaret från Svenska institutet blev emeller-
tid att regeringen uttryckligen beslutat att inte en enda krona skall gå till ku-
banskt stöd.
Hur kan en körresa betraktas som stöd till den kubanska regimen? Sådana
här kulturkontakter måste väl ändå välkomnas, bl.a. för att man skall kunna
bryta kubanernas isolering. Jag vet inte vem som har rätt här, Margaretha af
Ugglas. Betraktar utrikesministern det här som ett kulturstöd till den ku-
banska regimen eller inte? Någonstans brister det i kontakterna. Har
Svenska institutet uppfattat direktiven från regeringen rätt? Eller har man
fel?
Margaretha af Ugglas säger i sitt svar:
”Riktlinjerna för det svenska biståndet till Latinamerika innebär en sats-
ning på länder som bedriver en utvecklingspolitik som främjar mänskliga
rättigheter.”
Det är bra, och det är riktigt. Men det gäller också andra delar av världen.
Jag måste fråga när det gäller u-krediterna till Kina om det var att premiera
ett land som främjar MR och demokratin. Eller ta t.ex. u-krediterna till Ma-
rocko - det är då fråga om biståndspengar - eller exporten av vapen till Indo-
nesien.
Jag tycker att den här MR-politiken litet grand är ett selektivt MR-främ-
jande. Jag anser att man gör skillnad här. Det är inte riktigt konsekvent
handlande. Jag kan anföra flera exempel.
Styrkan blir bättre om man är konsekvent i de här frågorna. Man kan väl
inte påstå att Kina främjar MR-frågorna? Förtrycket där är nu lika stort som
det var 1989, 1990, 1991 och 1992. Ändå får man biståndspengar. Varför? Är
Kina handelspolitiskt intressantare än Cuba? Eller vad är orsaken?
24
Anf. 25 GÖRAN LENNMARKER (m):
Fru talman! Jag tycker att det svar som utrikesministern har givit är ett
mycket viktigt svar. Det skickar en viktig signal till alla dem som har kämpat
mot förtrycket på Cuba under lång tid. Det har också skickat en viktig signal
till Latinamerika. Vi skickar signalen att Sverige äntligen med full kraft
också är berett att bekämpa diktaturen på Cuba.
Jag minns själv när den kubanska revolutionen skedde. Det var en kamp
mot en lång, hård och grym diktatur som ledde till en revolution. Jag minns
själv, även om jag var en ung grabb på den tiden, med vilken glädje man
hälsade revolutionen. Äntligen skulle Cuba få frihet och demokrati.
Jag minns också den enorma besvikelsen när det visade sig att det inte blev
så. Det blev en ny hård, grym och korrupt diktatur. Det kändes extra hårt för
Cubas folk, eftersom man hade haft en mycket lång diktatur dessförinnan.
Besvikelsen var enorm.
Den proletariatets diktatur som inleddes innebar att Cuba i praktiken blev
en lydstat till Sovjetunionen. Cuba kom att som sin främsta exportartikel få
legosoldater och experter för hemlig polis, som hjälpte torterare i många län-
der att utföra sitt vidriga hantverk. Det generösa bistånd som interpellanten
frågade om var till stor utsträckning betalning för just detta. Det har också i
efterhand visat sig att man i Moskva, i Kreml, har sett Cubas diktator som
en föraktad tiggare, som ständigt sökte nya underhåll för sin diktatur.
Rättstänkande personer, vänner till Cubas folk, reagerade mot detta. De
har under lång tid, under 30 års tid, fört en enveten kamp för att bli av med
diktaturen på Cuba.
Men alla har inte gjort det. Vissa hårda människor har försvarat diktatu-
ren. De har t.o.m. uttryckt sig beundrande för diktatorn. Sveriges tidigare
regering har bland motståndarna till diktaturen kommit att uppfattas som
om den stödde diktaturen. Jag har själv vid flera tillfällen till upprörda kuba-
ner som har tvingats att fly från sitt land fått säga att den tidigare svenska
regeringens linje inte stämde överens med svenska folkets åsikter. Svenska
folket är demokrater och vill gärna att också Cuba skall vara en demokrati.
Jag är alldeles övertygad om att svenska folket anser att kubaner också har
rätten att välja sin regering. Därför har det ofta varit pinsamt att som svensk
få ägna sig åt att förklara att de uttalanden som ibland har kommit från le-
dande företrädare för den förra regeringen inte har stått i överensstämmelse
med Sveriges demokratiska traditioner.
Under 30 års tid har det också bedrivits en diskussion bland dem som vill
bli av med diktaturen på Cuba om huruvida sanktioner är bästa sättet att
motarbeta diktaturen eller om en öppen handelspolitik är det bästa. Det har
varit en bedömning av på vilket sätt man kan bli av med diktaturen. Diskus-
sionen har förts länge. Interpellanten tror kanske att det är under senare tid
den har bedrivits, men den har bedrivits hela tiden.
Man kan ha olika meningar. Jag själv har hela tiden trott mer på en öppen-
hetens politik. Jag tror inte att sanktioner alltid är så effektiva. Ofta är de
kontraproduktiva. Men den debatten har förts just utifrån detta perspektiv,
att man velat finna vilket sätt som har varit det bästa för att se till att Cuba
blir av med sin diktatur, så att demokrati och frihet kan införas. Därför har
de krafter som har debatterat detta gjort den här avvägningen.
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
25
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
Debatten har också varit livlig och svår att föra, som alltid i sådana här
frågor, för det blir så mycket känslor inblandade. Det är inte lätt att tala om
för den vars föräldrar har blivit torterade att en sanktionspolitik trots allt
kanske inte är den mest framgångsrika vägen. Man måste inse att väldigt
många av dem som har tvingats ut i exil, som har tvingats bort från sitt hem-
land har svårt att förstå att man inte skall driva hårdast möjliga politik mot
en hård och brutal diktator.
Men den här debatten har förts bland dem som har stått för motståndet
mot den kubanska diktaturen. Därför tror jag att det är viktigt att Sverige
nu mycket entydigt också ställer sig just på den linjen, så att det inte råder
någon tveksamhet om på vilken sida Sverige står, om vi står på diktaturens
sida eller om vi står på folkets sida. Det har rått tveksamhet om detta under
lång tid. Många kubaner har uppfattat det som att Sverige har stått på dikta-
turens sida och inte på folkets sida.
Därför, fru talman, är det så glädjande med detta klara och entydiga svar.
Nu kan man med rak rygg och högburet huvud möta alla de kubaner som
kämpar för demokrati i sitt land och veta att man har Sveriges stöd, inte bara
folkets stöd, för det tror jag att man har haft hela tiden, utan också den
svenska regeringens fulla stöd.
Anf. 26 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Som jag sade tidigare är det regeringens uppfattning att dialog
och kontakter i allmänhet är bättre medel för att åstadkomma förändringar
än avskärmning och isolering. Detta gäller såväl inom kultur, vetenskap och
idrott som på handelns område. Det innebär att den svenska regeringen inte
för någon sanktionspolitik gentemot Cuba.
Jag fick frågan när regeringen protesterat mot det utvidgade amerikanska
handelsembargot mot Cuba. Regeringen har gjort detta vid tre olika tillfäl-
len.
Regeringen har gjort det i helt naturlig samverkan. Första gången var i
april månad inom ramen för något som heter Cotton Club. Det gällde sjö-
fartsavsnittet i lagförslaget. Denna démarche gjordes i samverkan med en
lång rad andra länder, icke enbart EG-länder. Här finns även Japan och
andra länder med.
Vår andra démarche tog upp andra delar av lagförslaget, som särskilt
gällde dotterbolagens verksamhet. Denna démarche gjordes tillsammans
med EG-länderna, med anslutning av Sverige och Canada.
Sedan gjordes en ytterligare démarche, denna gång av EG. Den gången -
ärligt talat på grund av någon försummelse från något EG-land - fick vi inte
en chans att vara med från svensk sida. Då framförde vi själva under hösten
den svenska kritiken hos företrädare för den amerikanska administrationen.
Då agerade alltså den svenska ambassaden i Washington.
Jag tycker faktiskt att detta tyder på en högst avsevärd svensk aktivitet.
Jag lyssnade på Pierre Schori. Jag är inte säker på att jag förstod honom
riktigt rätt. Var han ute efter att här skulle förekomma alla former av kontak-
ter? Kanske detta är något stilriktigt med tanke på Pierre Schoris oerhörda
engagemang och samarbete med latinamerikanska kommunister under lång
26
tid. Men regeringen gör faktiskt skillnad på förtryckare och de förtryckta.
Vi vill samarbeta och stödja dem som är förtryckta.
Anf. 27 PIERRE SCHORI (s):
Fru talman! När man inte har argument, kan man alltid dra till med kom-
munister och de som möjligtvis har sympatiserat med kommunister.
Något positivt med den här debatten tycker jag har varit att vi nu genom
våra frågor har fått höra att regeringen faktiskt vänder sig mot den folkrätts-
ligt stridande amerikanska sanktionspolitiken, och att man vid tre tillfällen
har framfört sin kritik på olika sätt. Det var bra att vi fick reda på detta. Det
har tidigare varit helt okänt för allmänheten, kan jag tala om.
De människor som har stannat kvar på Cuba, som vägrar att gå i exil, som
utstår fängelse och trakasserier, som får löpa gatlopp mellan grupper som är
ditsända för att pina dem, som får sina hem plundrade och som får sina väg-
gar nedstänkta med klotter, sviker den borgerliga regeringen genom att med
sin egen politik skära av alla de sista kontakterna inom vetenskap och kultur.
Hur skall regeringen själv kunna utvärdera vilka som är reformister inom
regimen, vilka som möjligtvis skulle kunna komma hit som stipendiater? Det
kan man aldrig göra. Titta på Ryssland i dag! Se hur många som ännu är kvar
i Rysslands ledning, och på många andra nivåer, som också var medlemmar
i kommunistpartiet, och som nu spelar en framträdande roll i demokratise-
ringsrörelsen.
Men jag talar inte i första hand om de människorna på Cuba. Jag talar om
demokraterna som kämpar och som tar fängelsestraffen. Det är de som jag
citerar, som säger att man skall hålla alla kanaler öppna som kan främja en
positiv utveckling på Cuba. Man kan inte moraliskt kräva någonting av Cu-
bas regering om man tillämpar en sanktionspolitik i realiteten.
Fru af Ugglas säger att hon inte visste varifrån jag hade fått detta och att
hon inte förstår vad det är. Jag skall be att få överlämna det här dokumentet
från de kubanska dissidenterna, så att hon förstår ordentligt och så att hon
kanske för första gången får se ett sådant dokument inifrån demokratirörel-
sen på Cuba.
Jag överlämnar det nu.
Jag menar att denna desperata vädjan, som kommer från demokraterna
inne i Cuba, inte hörsammas av den borgerliga regeringen, utan man gör
precis tvärtom. Det är inte första gången. Man har också gått emot Brandts
östpolitik som på sitt sätt var systemöppnande. Där bad också oppositionen
om kontakter. Fru af Ugglas kan också läsa sig till vad kubaner i Sverige, som
är landsflyktiga från regimen på Cuba, tycker. De har flera gånger kritiserat
utrikesministern för den här politiken.
Anf. 28 BERTIL MÅBRINK (v):
Fru talman! Det är solidariteten med det kubanska folket som skall gälla.
Någonting annat gäller inte för mig. Det är också därför jag menar att den
här isoleringen är olycklig för det kubanska folket. Embargopolitiken år
olycklig för det kubanska folket.
Jag tycker ändå, jag hoppas att jag inte missförstås, att litet grand bör
nämnas om vad som skedde efter revolutionen på Cuba. Läget kanske hade
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
27
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
sett annorlunda ut i dag om inte USA hade satt i gång den här massiva at-
tacken och isoleringen av Cuba. Det bör nämnas i sammanhanget. Det har
vi varit motståndare till hela tiden och reagerat mot. Det är många som har
reagerat mot det. Men bakom det ligger solidariteten med det kubanska fol-
ket.
Sedan kan jag ändå inte låta bli att än en gång fråga: Vari ligger skillnaden
när det gäller synen på Cuba och Kina? Menar man att situationen på MR-
området i Kina är sådan att Kina är betjänt av svenskt bistånd? Jag tycker
att vi måste klara ut det, för vi måste vara konsekventa i vårt agerande. Den
konsekvensen finns inte riktigt.
Jag tror, utrikesministern, att det ändå är viktigt att få ett klarläggande om
det här med körerna och Svenska institutets uppfattning om vad som skall
gälla. Det hela stämmer inte riktigt överens med vad utrikesministern här
har sagt. Jag betraktar inte - jag hoppas att utrikesministern har samma
uppfattning - körutbytet och festivalerna vartannat år på Cuba som ett stöd
för regimen. Jag betraktar det som ett viktigt stöd och en kanal för folket på
Cuba.
Anf. 29 GÖRAN LENNMARKER (m):
Fru talman! Då det gäller de svenska relationerna till Cuba har nog det
största bekymret varit de uttalanden och citat som ledande företrädare för
socialdemokratin har gjort om Castro och Castroregimen. De har varit oer-
hört besvärande för varje demokratiskt sinnad svensk, därför att de har upp-
fattats som ett stöd för regimen, stöd för diktatorn och därmed varit ett slag
i ansiktet på dem som har tvingats fly från en brutal och grym diktatur och
också på dem som har kämpat för att få diktaturen att upphöra.
Det här svaret är därför så viktigt. Det skickar en mycket entydig signal
om grunderna för Sveriges hållning. Man kan, återigen, ha skilda grunder
för synen på sanktionspolitiken, men det måste vara kristallklart på vilka
grunder man i så fall motsätter sig sanktionspolitiken. Vi skall erinra oss att
många av anhängarna till diktaturen på Cuba ju har argumenterat för sank-
tionspolitikens avskaffande, därför att man ser det som ett medel för att
stärka regimen på Cuba. Därför är det så angeläget att man vet vad man gör.
Nu ser vi på Cuba ungefär detsamma som vi har sett i andra av östblocks-
länderna - Cuba var som bekant inlämmat i östblocket och en del av Come-
con - nämligen kappvändarna. När diktaturen vacklar byter folk stånd-
punkt. Då är det angeläget att i efterhand framstå som att man inte solidari-
serat sig med diktaturen så mycket. Då gäller det att byta ståndpunkt och
försöka göra det så elegant att man gör det trovärdigt att man inte hade den
tidigare ståndpunkten. Det tycker jag är bekymmersamt.
Under hårda år när människor torteras och tvingas att fly är det viktigt
vilka uttalanden som görs. Ord har en enorm sprängkraft. Ord som smugglas
in, ord som citeras, vrids och vänds på och ord som fästs på tummade lappar
i diktaturen betyder oerhört mycket. Jag tror inte att vi som har haft förmå-
nen att leva i frihet riktigt inser vad det betyder. Därför var det skadligt med
citaten om det förträffliga med Castro och Cubas diktatur. De skadade kam-
pen och också Sveriges anseende.
28
Återigen: vi kan med rak rygg möta kubanerna och med rak rygg i Latin-
amerika förfäkta vår grundposition i utrikespolitiken. Tack, fru talman!
Anf. 30 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Pierre Schori försökte ge sken av att regeringen inte agerar
till förmån för dissidenterna och för demokratirörelsen på Cuba. Detta är
alldeles felaktigt. Regeringen utövar i själva verket en stark och stor aktivi-
tet. Jag skulle kunna här, men jag vill inte trötta kammaren och mina medde-
battörer, räkna upp alla de uttalanden som jag har gjort och som biståndsmi-
nistern har gjort. Vi har gjort en lång rad demarscher och uttalanden. Vi
kallar då och då upp Cubas ambassadör. Han har det ganska besvärligt med
oss, vill jag säga.
Svenska ambassaden i Havanna står i ständig kontakt med olika MR-grup-
per. Det är framför allt grupper inom paraplyorganisationen Concertacion
Democratica Cubana och bröderna Arcos MR-organisation. Ambassaden
har vid skilda tillfällen försökt närvara vid dissidenträttegångar, och Cubas
ambassadör i Stockholm får tyvärr allt som oftast besöka UD. Själv träffade
jag den 3 mars 1992 Carlos Alberto Montaner från Plataforma Democratica.
Han träffade också biståndsministern.
Sverige stödde beslutet i Ecosoc i somras om att tillsätta en ny speciell re-
presentant för att rapportera om MR-situationen i Cuba. Sveriges ambassa-
dör i Köpenhamn, Carl-Johan Groth, har av generalsekreteraren utsetts till
detta uppdrag. Nu får vi se om han får inresetillstånd. Den tidigare represen-
tanten vägrades inresetillstånd till Cuba. Så hanteras på Cuba också repre-
sentanter för FN.
Bertil Måbrink ställde en mycket specifik fråga till mig, som jag naturligt-
vis inte kan svara på. Det gällde körutbyte. Jag tycker inte heller att jag fak-
tiskt skall ha synpunkter på enskilda ärenden som Svenska institutet hante-
rar. Jag tycker att jag skall ha synpunkter på den generella politik som rege-
ringen bedriver, och den har jag också redovisat. Samtidigt kan jag nämna
att jag i dag fick veta att i alla fall Svenska institutet givit ett bidrag till barn-
och ungdomsteater för att man skall kunna medverka vid en världskongress
som äger rum i Havanna nästa år. På den specifika körfrågan kan jag inte
svara Bertil Måbrink.
Anf. 31 PIERRE SCHORI (s):
Fru talman! Jag tvivlar inte på att utrikesministern gör uttalanden om
Cuba. Det har andra regeringar också gjort. Det är fråga om vilken typ av
samlad politik som bedrivs. Slutintrycket, betyget och omdömen från den
kubanska demokratiska oppositionen och kubanska landsflyktingar i Sverige
är att man bedriver fel politik. Man går tvärtemot deras desperata vädjan
om att ha kanaler öppna. Det går inte att komma ifrån att den svenska bor-
gerliga regeringen nu har anslutit sig till Bushadministrationens politik, som
jag ser det och som kubanerna i Cuba ser det.
Det är kanske inte så underligt att man har denna inställning. Det här är
ett nytt område. Man har tidigare nöjt sig med något slags pulpetpolitik och
bara gjort fördömande uttalanden men inte sett sammanhanget i stort eller
sett på vad oppositionen har velat. Jag tycker att Margaretha af Ugglas mera
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
29
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
30
borde ha lyssnat på proffsen på UD, där sakkunskapen finns, och inte häm-
tat argument från politiska rådgivare som inte alltid är så hemma i denna
problematik.
Jag har en mycket allvarlig fråga till utrikesministern. Det kan finnas en
misstanke om att utrikesministern t.o.m. har lyssnat på en bedragare. Jag
har fått två olika uppgifter från kubanskt dissidenthåll om att en av utrikes-
ministern utsänd person - åtminstone påstår denna person detta - till ku-
banska oppositionella kretsar sagt sig vara anställd på utrikesdepartementet
och ha efterträtt den ansvariga handläggaren för Latinamerikafrågor, som
sedan en tid arbetar i FN:s tjänst. Det har kommit brev till denna person
som jag har fått kopior på. Där sägs: Jag hoppas att det går bra för dig i ditt
nya jobb.
Det rör sig om en person som kallar sig Anna Sofia Nilsson, Head of Politi-
cal Department, Latinamerican Section, UD, Stockholm. Vad har utrikes-
ministern för kommentar till detta uppseendeväckande lurendrejeri av en
person som uppenbarligen försöker tillskansa sig både informationer och
förtroenden genom att posera i lånta fjädrar?
Talmannen anmälde att Göran Lennmarker anhållit att till protokollet få
antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare inlägg.
Anf. 32 BERTIL MÅBRINK (v):
Fru talman! Helt kort: Nej, utrikesministern behöver inte uttala sig spe-
ciellt om den kör som jag nämnde, men utrikesministern kan väl uttala sig
om huruvida hon anser att ett körutbyte med Cuba är sådant kulturutbyte
som stödjer regimen. Det skulle vara viktigt att få veta det.
Vi har också protesterat när det gäller olika dissidenter som har råkat illa
ut på Cuba. Jag kan nämna Maria Elena Cruz Varela. Det är viktigt att vi
gör det, inte bara regeringen, utan också de politiska partierna. Jag har i
utrikesutskottet tagit upp detta när vi diskuterat mänskliga rättigheter på
Cuba, t.ex. fallet med den sista dissidenten, som den kubanska regimen nu
har spärrat in, Sebastian Arcos. Utan att avslöja några hemligheter kan jag
säga att vi naturligtvis kommer att ta upp sådana fall i det betänkande som
så småningom kommer.
Jag hävdar fortfarande att det bästa sättet att främja demokratisk utveck-
ling på Cuba är öppenhet och utbyte så att det kubanska folket och opposi-
tionen inte isoleras. Då bromsas den process som ändå pågår, och vilken
skulle underlättas med hjälp av ett fortsatt kontaktutbyte.
Jag kan inte låta bli att tjata om Kina och den obalans som jag tycker mig
se i agerandet. Utrikesministern vet att jag har tagit upp frågan om Kina
flera gånger. Jag har oerhört svårt att förstå varför det landet skall få bistånd.
Jag anser att det finns en ohygglig förtryckarregim i Kina och Tibet. Jag an-
ser inte att det har skett några förändringar när de gäller mänskliga rättighe-
ter på Cuba. Lägg fram bevisen! Jag kan inte finna dem.
Anf. 33 DANIEL TARSCHYS (fp):
Herr talman! Det här har varit en intressant debatt att lyssna till. Det har
varit intressant att lyssna till Bertil Måbrink, som har angripit regeringen
från höger. Dels anser han att regeringen bör vara starkare i sin kritik av
kommunismen i Kina, dels vill han att regeringen skall vara lika tydlig som
EG i att kritisera den senaste amerikanska blockadlagstiftningen. Jag tycker
nog att regeringen har varit stark i sin kritik av den lagstiftningen. Men jag
noterar med visst intresse att Bertil Måbrink väljer den anfallsvinkeln mot
regeringen och att han tycker att regeringen bör lägga sig litet närmare EG
i en utrikespolitisk fråga av den typen.
Det är alltid lika spännande att lyssna till Pierre Schori. Den fråga som
ständigt sysselsätter mig är om hans uppenbara talang för vältalig indigna-
tion skall hitta ett lämpligt föremål för indignationen. Jag tycker inte att han
har lyckats i det här fallet.
Vid en fingranskning av svaret är det uppenbart att det i långa stycken, för
att inte säga nästan rakt igenom, sammanfaller med de ståndpunkter som
har utvecklats av socialdemokratin. Det gäller kritiken mot övergreppen på
demokrater på Cuba, kritiken mot sanktionerna mot Cuba och vidare enga-
gemanget för en demokratisk utveckling på Cuba. Allt detta är ståndpunkter
som Pierre Schori har utvecklat och gett uttryck för både här och i andra
sammanhang. Med andra ord: Det är väldigt litet i svaret som i grund och
botten skiljer sig från den politik som Pierre Schori själv har utvecklat.
Det har möjligen inte kommit fram att neddragningen av stödet till Cuba
inte började med denna regering. Jag har jämfört vad som hände under det
sista år som Pierre Schori fanns i Utrikesdepartementet och under det första
år som Margaretha af Ugglas har funnits i Utrikesdepartementet. Det visade
sig då att neddragningen av det svenska stödet till Cuba var större under
Pierre Schoris sista år än vad det har varit under Margaretha av Ugglas första
år. Det här, menar Pierre Schori, kan leda till att de intellektuella på Cuba
inte får kontakter utåt och att man inte kan kommunicera med grupper på
Cuba som har behov av kommunikationer och kontakter med demokrater i
Västeuropa, i Amerika och på andra håll i världen.
Jag tror inte att det behöver finnas några farhågor. Självfallet för vi i Sve-
rige en politik som går ut på att stödja den demokratiska utvecklingen. Det
går att göra med hjälp av det stora demokratianslaget. Vi kan bjuda in ku-
banska intellektuella att komma ut i världen. Vi kan göra alla möjliga saker
för att främja demokratin på Cuba.
Det ligger i den biståndspolitik som Sverige nu driver att mycket kraftigt
betona utvecklingen mot pluralism och demokrati. Det här måste självfallet
leda till att vi stödjer demokratiska strävanden var än i världen de förekom-
mer. Självfallet har vi särskilt stor anledning att stödja demokratiska strävan-
den i länder där det är uppenbart att demokratin motarbetas av rådande regi-
mer.
Anf. 34 PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! Det är också angenämt att lyssna på Daniel Tarschys. Han
ger balanserade inlägg i debatterna som oftast är fria från partipolitiska pilar,
något jag vände mig emot i utrikesministerns svar.
I och för sig var inte allt Daniel Tarschys sade helt riktigt. Utrikesministern
började med att säga att den nuvarande regeringen har lagt om Cubapoliti-
ken, som var alltför vänlig mot regimen. Daniel Tarschys har själv vederlagt
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
31
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
detta, eftersom han kan den här saken bättre än utrikesministern. Han sade
att i stort sett fördes samma politik.
Det är riktigt att den socialdemokratiska regeringen också skar ner på bi-
ståndet till Cuba. Men jag vänder mig mot att den livlina som uppfattas som
så väsentlig för de kubanska intellektuella och andra för att kunna komma
ut klipps av. Man kan inte skära ned allt bistånd från Sverige, för att sedan
ta pengar från någon demokratifond och skicka ut inbjudningar. Då finns
inte kontakten, och då har man inte tillträde att skicka ut inbjudningar. Då
får man enbart engagera människor i exil. Det är inte riktigt, och det är inte
vad de hjältar som har stannat kvar på Cuba och utsatts för alla dessa trakas-
serier vill.
Regeringen för en felaktig politik. Jag vet att de partikamrater till Daniel
Tarschys som nyligen har varit på Cuba delar den uppfattningen. Men det
finns en ideologisk moderat partipiska som viner här.
Eftersom det kom litet plötsligt för utrikesministern när jag tog upp frågan
om det möjliga lurendrejeriet...
Anf. 35 ANDRE VICE TALMANNEN:
Jag får erinra om att replikrätten gäller Daniel Tarschys inlägg.
Anf. 36 PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! Pardon! Jag ber om ursäkt. Jag tänkte säga något snällt till
utrikesministern.
Anf. 37 DANIEL TARSCHYS (fp):
Herr talman! Jag är engagerad i SAREC, och det är självklart roligt att
höra SAREC beskrivas som en livlina. Det är kanske ändå att något feltolka
och överskatta SAREC:s bidrag till utvecklingen i u-länderna.
Det bistånd som vi för närvarande har för Cuba är det som är kvar av
SAREC:s bistånd till forskning på vissa mycket viktiga omåden. Det kan
gälla cancerforskning och andra viktiga områden. Det är riktigt att detta i
och för sig möjliggör kontakter mellan svenska forskare och kubanska fors-
kare. Det är ett värdefullt bistånd. Men jag kan inte se att möjligheterna till
kontakter mellan kubanska intellektuella, svenskar och folk från andra län-
der skulle upphöra på grund av att de forskningsanslagen inte längre utgår.
Det finns många instrument i svensk biståndspolitik och svensk kulturpoli-
tik för att främja kontakter med demokrater och intellektuella i andra län-
der. Det är självklart att det finns speciell anledning att använda de instru-
menten när det gäller länder där regimen motverkar en pluralistisk och de-
mokratisk utveckling.
Anf. 38 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Det var utomordentligt angenämt. Jag trodde att vi skulle
övergå till nästa interpellationsdebatt.
Låt mig konstatera att Pierre Schori flera gånger har påpekat att vissa dis-
sidenter har en felaktig bild av regeringens Cubapolitik. Jag tycker att det är
alldeles utmärkt att de med hjälp av interpellationssvaret får en rättvisande
32
bild. Jag hoppas att Pierre Schori hjälper mig att sprida denna rätta bild av Prot. 1992/93:23
|
regeringens Cubapolitik. |
13 november 1992 |
|
Överläggningen var härmed avslutad. |
Svar på |
Anf. 39 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Pierre Schori har i en interpellation om Sverige och Förenta
nationerna ställt frågor till statsministern rörande regeringsledamöternas in-
satser i ansträngningarna att vinna en plats för Sverige i FN:s säkerhetsråd
samt om regeringens inställning till Förenta nationerna.
Interpellationen har överlämnats till mig för besvarande.
Inledningsvis vill jag påpeka att beslut om att Sverige skulle kandidera till
säkerhetsrådet togs av den förra regeringen i samråd med övriga nordiska
länder. När den nuvarande regeringen tillträdde inleddes den mer intensiva
delen av ansträngningarna att komma med i säkerhetsrådet.
Vid val av icke-permanenta medlemmar till säkerhetsrådet föreskriver
FN-stadgan att vederbörlig hänsyn skall tas till kandidaternas bidrag till upp-
rätthållandet av internationell fred och säkerhet och till världsorganisatio-
nens övriga mål. Den svenska kampanjen var inriktad på att föra fram sakin-
nehållet i Sveriges FN-politik. I en dialog med de olika medlemmarna av
världsorganisationen betonade vi vårt engagemang för mänskliga rättighe-
ter, internationell konfliktlösning, icke-spridningsfrågorna, de globala mil-
jöproblemen och u-ländernas utvecklingsansträngningar.
Regeringens ledamöter hade en självklar roll i ansträngningarna. Statsmi-
nistern och andra regeringsledamöter tog upp kandidaturen då de deltog i
t.ex. Rio-konferensen och ESK:s toppmöte i Helsingfors. Statsministern tog
också upp den med den brittiske premiärministern Major. Kandidaturen
hade anhängiggjorts i Bushadministrationen redan före statsministerns be-
sök i Washington.
Själv hade jag tillfälle ta upp vår kandidatur vid en mängd bilaterala sam-
tal med utrikesministerkollegor under besök och i samband med multilate-
rala möten, t.ex. vid alliansfria rörelsens toppmöte i Jakarta, i anslutning till
FN:s generaldebatt i New York, vid ESK- och Europarådsmöten.
Den svenska kampanjen var framgångsrik enligt de analyser som gjordes
strax före valet. I första omgången av generalförsamlingens val till de två
platserna i säkerhetsrådet gjorde Sverige också väl ifrån sig. Totalt lades 335
röster, och endast sju röster fattades för vårt inval i rådet i denna första om-
gång. Vi fick en röst mer än Nya Zeeland och nio röster färre än Spanien,
som lyckades säkra sitt inval i första omgången. Att Nya Zeeland i påföl-
jande röstomgångar fick fler röster än Sverige har säkert flera förklaringar.
En enkel och trolig förklaring är att många av medlemsstaterna ansåg det
lämpligt att välja in Nya Zeeland i stället för ytterligare ett europeiskt land
utöver de permanenta europeiska medlemmarna.
Jag är säker på att Nya Zeeland och Spanien kommer att lämna värdefulla
33
3 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 23
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
34
bidrag till säkerhetsrådets arbete. De båda länderna för en FN-politik som i
många avseenden liknar vår egen.
Herr talman! FN förblir en hörnsten i svensk utrikespolitik. Sverige kom-
mer att fortsätta att driva en aktiv FN-politik, liksom vi gjort under de se-
naste 15 åren då vi inte varit medlemmar av rådet. Oavsett om vi har plats
där eller inte, behövs Sveriges insatser i FN - särskilt nu i en tid då världsor-
ganisationen fått nya möjligheter att verka och ställs inför nya krav och för-
väntningar.
Sverige är verksamt i praktiskt taget hela FN-systemet. Tillsammans med
de övriga nordiska länderna driver vi aktivt på i det reformarbete som pågår
för att stärka FN. Det gäller såväl organisationens arbete för att upprätthålla
internationell fred och säkerhet som arbete på det ekonomiska och sociala
området.
Sverige har internationellt mött stor respekt för sin politik vad gäller
mänskliga rättigheter, icke-spridning av massförstörelsevapen och för ett ef-
fektivt och långsiktigt utvecklingsbistånd. Därtill kommer våra stora bidrag
till FN:s insatser på flykting- och katastrofområdena. Vi spelar även en bety-
dande roll som bidragsgivare till fredsbevarande operationer - för nävarande
deltar vi i nio av tolv sådana. Vi är också pådrivande i arbetet på att säkra
den globala miljön.
Sveriges FN-politik kommer även fortsättningsvis att bedrivas från dessa
utgångspunkter. Genom denna politik bidrar vi till att stärka folkrätten och
världsorganisationen i dess helhet.
Anf. 40 PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! Mina frågor till statsministern besvaras av utrikesministern.
Carl Bildt vill uppenbarligen själv inte svara, trots att mina frågor gäller hans
egna - mycket egna - uttalanden. Han överlåter nu, föga ridderligt, åt sin
utrikesminister att stå till svars för de oklarheter och egendomligheter som
bara han själv kan utreda. Följaktligen skall utrikesministern ta ansvar för
statsministerns uttalande som uppmärksammats och diskuterats både här
hemma och i omvärlden.
Denna hantering, herr talman, ger Margaretha af Ugglas i detta samman-
hang mindre rollen av utrikesminister och mera av oraklet i Delphi - eller
snarare oraklets uttolkare, prästinnan Pythia. Vi vet att Pythias tolkningar
rörde sig mycket kring krig och blodshämnd. Hennes tal var ibland begrip-
ligt, ibland inte.
Det är inte första gången utrikesministern och jag diskuterar hennes rege-
rings agerande gentemot Förenta nationerna. Den 14 oktober, två veckor
före omröstningen i FN, stod vi här i kammaren i samma ärende. Mina farhå-
gor då, som jag sammanfattade i bedömningen att om Sverige kommer in i
säkerhetsrådet sker det trots regeringens agerande, visade sig inte vara över-
drivna.
Vår kritik mot regeringens västeuropafixering och klara utestängande sig-
nalspråk mot länder utanför Europa visade sig tyvärr vara befogad. Ut-
gången av omröstningen är, herr talman, det hittills största utrikespolitiska
misslyckandet för Bildt-Ugglas-linjen.
Utrikesministern och även biståndsministern har velat omtala att de min-
sann är goda FN-vänner, eftersom Sverige är en av de största bidragsgivarna.
Ja, men detta är inte något nytt. Sverige har varit detta hela tiden, och det
är inte heller det frågan gäller. Att se en säkerhetsrådsplats eller över huvud
taget sin roll i FN främst i förhållande till hur mycket pengar man satsar, ger
nästan ett kolonialt intryck: den rika kusinens syn på sämre lottade.
Frågan för dem som hade att rösta i FN gällde också vilken roll Sverige
under den borgerliga regeringen skulle kunna och vilja spela i rådet. Skulle
man vara en global och självständig partner i Dag Hammarskjölds och Olof
Palmes anda, en anda som utstrålade entusiasm och nytänkande när det
gällde att ge världsorganisationen en ny aktivare och slagkraftigare roll i kris-
tider? Eller kunde man förvänta sig eller befara att Sverige skulle bli en pro-
fillös EG-anpassad rådsmedlem t.o.m. innan Sverige blivit medlem av
EG/EU?
Det var, herr talman, den senare bedömningen som slog igenom, inte att
Sverige betraktades som ett europeiskt land, utan som ett land som i realite-
ten redan agerade som en EG-medlem. Det kan komma en dag då Sverige
får sammanjämka sin utrikespolitik med EG/EU, och det ser inte jag som
en nackdel. Men där är vi inte ännu, och alltjämt finns det både respekt för
och efterfrågan efter Sveriges självständiga och konstruktiva utrikespolitiska
profil i världen.
Vad som länge räknades som en fördel för Sverige i globala sammanhang
var just det att Sverige var en högindustrialiserad, västeuropeisk nation som
samtidigt förde en politik som ansågs gagna alla länder, också de i tredje värl-
den. Det är här som Bildt-Ugglas-linjen inte klarade testet, inte höll måttet.
Den vägdes och befanns vara för lättviktig.
Ett sådan test för regeringen, även om kanske inte utrikesministern insåg
det då, var inställningen till den högaktuella och brännande debatt som nu
pågår kring Generalsekreterarens förslag om att göra FN mer handlingskraf-
tigt. Jag talar om Boutros Ghalis ”Agenda for Peace”.
Frågan gäller om vi vill utnyttja FN:s legala och politiska kraft för att in-
gripa när mänskliga och demokratiska rättigheter hotas eller förtrampas.
Skall vi tillåta att massvält och folkmord får äga rum oförhindrat i skydd av
principen om icke-inblandning i andra staters inre angelägenheter? Kan vi i
Västeuropa rent moraliskt låta detta passera medan vi flitigt arbetar vidare
på vår egen välståndsutveckling och integration i EG?
Hur skall vi avväga FN-stadgans princip om icke-inblandning i staters affä-
rer med det moraliska imperativet att blanda oss i för att skydda och rädda
människoliv? Det gäller att finna en balans mellan folkrätten och den prak-
tiska möjligheten att ingripa för den mest grundläggande av alla mänskliga
rättigheter, rätten till liv.
I vår debatt har vi diskuterat behovet av att med militärtrupp skydda mat-
leveranser och annat i Somalia, en förfrågan som Sverige nekade att bifalla,
och detta utan något som helst samråd med utrikesnämnd, riksdag eller op-
position. Man skyllde i första omgången på säkerhetsskäl. Men det argu-
mentet fick man snabbt överge då det visade sig att länder som Norge, Ca-
nada och Belgien minsann ställde upp.
Det är uppenbart för mig, att det egentliga skälet för regeringens nej var
en tvist om vem som skulle betala insatsen, UD eller Försvarsdepartemen-
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
35
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
36
tet. Det är en svår fråga att hantera, det vet jag av egen erfarenhet. I dylika
fall måste frågan lyftas upp på statsministernivå, men han var inte intresse-
rad.
Anf. 41 BERTIL MÅBRINK (v):
Herr talman! Jag tänker blanda mig i också den här debatten. Den kritik
som framförts mot regeringen, när Sverige missade platsen i säkerhetsrådet,
tycker jag är riktig. Det ständiga framhävandet av Sveriges europeiska iden-
titet, och att ständigt och jämt mynta detta uttryck, blev extra stötande detta
år när indianerna i Amerika och afrikanerna påminns om de 500 åren av ko-
lonialism som följde på Columbus ”upptäckt” av Amerika. Vad de förknip-
par med Europa är utplundring och slavhandlare.
Det var också olyckligt att inte ställa upp på FN-chefens begäran om trup-
per till Somalia för att garantera att exempelvis matleveranser osv. kommer
fram till de svältande människorna. Men det är inte en tillräcklig förklaring
till att vi miste platsen i säkerhetsrådet. Vi får inte glömma bort nedskär-
ningen av biståndet med 1,5 miljarder kronor. Det finns de runt om i värl-
den, i FN och utanför Europa, som har betecknat detta som precis lika vik-
tigt och uppseendeväckande som Berlinmurens fall.
Det är självklart att representanterna i FN för tredje världens folk spär-
rade upp ögonen betydligt över en sådan åtgärd. Debatten om vem som ville
att biståndet skulle skäras ned med 3^1 miljarder kronor lägger jag mig inte
i. Det får väl göras upp mellan dem som kom överens om att skära ned bi-
ståndet med 1,5 miljarder kronor. Jag tror inte att vi kommer undan den
frågan. Enligt min mening var själva huvudorsaken Europacentreringen och
det statsministern och andra ministrar i den nu sittande regeringen sade, men
det andra hjälpte till.
Jag tror att det faktum att man började ifrågasätta Sydafrikasanktionerna
innan villkoren för en övergångsregering osv. var uppfyllda, också har påver-
kat inställningen i tredje världens länder och andra länder. Det gäller även
de dispenser som har beviljats svenska företag i det känsliga läge som för-
handlingarna nu befinner sig i när det gäller Sydafrika.
Anf. 42 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Själv tycker jag att det är både ridderligt och bra av statsmi-
nistern att låta utrikesministern få svara på utrikespolitiska frågor i kamma-
ren.
Pierre Schori sade det själv: redan 14 dagar före omröstningen i FN var
Pierre Schori en Cassandra här i kammaren. Hans utfall då mot mig och re-
geringen lär knappast ha hjälpt den svenska kandidaturen. Han påstår ju
bl.a. att han hade hört i FN att Sverige inte längre är Sverige på grund av att
vi inte längre har en socialdemokratisk regering.
Om Sverige hade vunnit en säkerhetsrådsplats - och det var, som jag sade
i mitt interpellationssvar, bara några röster det hängde på - hade han givetvis
fråntagit denna regering all ära för segern. Han hävdade till slut också i sitt
inlägg här i kammaren för 14 dagar sedan, att om Sverige ändå blev invalt
skulle det vara trots den nuvarande regeringens agerande och tack vare värl-
dens hågkomster av den socialdemokratiska utrikespolitiken. Pierre Schori
såg med andra ord redan 14 dagar före valet till att han var helgarderad.
Detta röjer, herr talman, ytligheten och partiniten i hans kritik.
Nu stormar han igen, och han stormar ganska ensam, även om kanske
Bertil Måbrink nu rycker ut till hans hjälp. Det faktum att han hittills har
fått storma ganska ensam är bra, eftersom Sverige annars lätt skulle framstå
som en dålig förlorare. Det är allvarligt - och detta vill jag understryka - att
han ständigt upprepar att regeringens europeiska strävanden står i motsats-
ställning till de globala ambitionerna i svensk utrikespolitik. Det är allvar-
ligt, eftersom det gör Sveriges utrikespolitik skada, därför att han skadar
Europatanken i Sverige och därför att han ger u-länderna en felaktig bild av
svensk Europapolitik.
Jag understryker att den svenska regeringen är övertygad om att ett
svenskt EG-medlemskap kommer att främja också våra möjligheter till sam-
verkan med andra länder och bidra till en lösning av de stora globala miljö-
och utvecklingsproblemen. Det är regeringens uttalade ambition att Sverige
skall föra med sig in i EG-samarbetet sitt engagemang, sina kunskaper och
sina erfarenheter av samarbetet med u-länderna.
Ibland får jag intrycket av att Pierre Schori längtar tillbaka till det kalla
kriget då Sverige på egen hand kunde spela en förment medlande roll. Själv
är jag glad över att demokratin har segrat. Vi tyngs inte av nostalgi för den
tid då socialdemokraterna fördömde demokratier och diktaturer med
samma frenesi. Världen har förändrats, Pierre Schori, och Sverige har nya
möjligheter och ett nytt ansvar i den värld vi nu lever i.
Anf. 43 PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! Jag vill för åhörarnas skull och för protokollet understryka
att jag inte har sagt att det var tack vare den socialdemokratiska regeringens
tidigare politik, utan att det var den tidigare förda politiken i FN-samman-
hang som gav Sverige en oerhörd goodwill. Det var en politik som stöddes
även av Centern, Folkpartiet och Vänsterpartiet, men inte av Moderaterna,
och det var det jag kritiserade.
När det gäller frågan om vem som tillfogar Europatanken skada eller inte
kan jag nöja mig med att hänvisa till en tidningsledare i Sydsvenska Dagbla-
det, en mycket moderat tidningsledare, som hade en hel ledare med rubri-
ken Olyckan Bildt, som handlade om hur man hade felhanterat EG-frågan
genom att man var så västeuropafixerad.
Men låt oss i stället tala allvar om Förenta nationerna. Vår förre FN-am-
bassadör, Jan Eliasson, har satt fingret på det problem vi diskuterar. FN:s
säkerhetsråd har för första gången i dess historia i år ägnat sig mer åt inbör-
deskrig än åt internationella konflikter. Det är detta som har lett till para-
doxen att det finns pengar för humanitära insater, men att de egentliga svå-
righeterna ligger i att nå fram med pengarna till de behövande.
I fallet f.d. Jugoslavien och Somalia är det inte brist på pengar utan brist
på tillträde som är problemet. Det är därför som behovet uppstår av en hu-
manitär korridor, ett slags fredskorridor, som måste skyddas av FN-trupp.
Enligt Jan Eliasson måste FN för att vara relevant under kommande år ha
instrument för att agera i inbördeskrigssituationer - och jag delar den upp-
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
4 Riksdagens protokoll 1992193. Nr 23
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
fattningen. Det är här som Agenda for Peace, generalsekreterarens pro-
gram, och utrikesministerns ointresse för detta kommer in.
Flera länder har svarat positivt på förslaget att ställa militär trupp till förfo-
gande, upp till tusen man, som skulle kunna sättas in för att förhindra krig
och konflikter och skydda leveranser. Ryssland, Österrike, Belgien och
Ungern har gjort detta, och Frankrike har redan utlovat trupper. Men Sve-
rige ställde sig utanför, och det uppfattades naturligtvis när man skulle rösta
om säkerhetsrådsplatser. Sverige är skeptiskt till förslaget, sade utrikesmins-
tern i FN enligt Dagens Nyheter den 23 september. Hon ogillade det, enligt
samma tidning.
Jag menar att detta inte är någon okomplicerad fråga. Den behöver disku-
teras och utredas. Men det är definitivt fel, och ett brott mot Hammarskjöld-
Palme-linjen i vår FN-politik, att omedelbart på stående fot, i FN-högkvarte-
ret dessutom, ställa sig avvisande till generalsekreterarens nytänkande, och
detta utan några som helst konsultationer med riksdagen och utrikesnämn-
den. Detta egenmäktiga förfarande är också ett inslag i Bildt-Ugglas-linjen
i utrikespolitiken.
Anf. 44 BERTIL MÅBRINK (v):
Herr talman! Jag tycker att det är viktiga frågor som Pierre Schori har tagit
upp här vid olika tillfällen under lång tid. Det är många människor i det här
landet som reagerar mot centreringen mot Europa och vad den kommer att
få för konsekvenser i vårt övriga internationella agerande. Vi kommer inte
ifrån det. Det är en oerhört viktig fråga. Nu är det Pierre Schori som har
tagit upp den. Om det hade varit någon annan som hade tagit upp den, hade
jag också gått upp i debatten. Det är synd att det inte är flera från de andra
partierna som deltar i debatten, eftersom det är en viktig fråga för framtiden.
Jag har åberopat vad som har sagts om den europeiska identiteten. Mitt
exempel gällde Somalia, där vi sade nej. Försvarsministern har också varit
ute och talat om ett deltagande i FN:s fredsbevarande styrka i Cambodja.
Ett argument mot det skulle vara det tropiska klimatet och att FN-operatio-
nerna var för dyra. Utrikesministern vet att detta registreras mycket nog-
grant runt om i världen. Det är klart att man reagerar på sådant. Då måste
det även klaras ut här i riksdagen.
I mitt förra inlägg sade jag att det var ytterligare faktorer som spelade in
när det gällde platsen i säkerhetsrådet. Det var inte bara detta, utan även
biståndet. Det får väl Pierre Schori ta på sig litet grand. Det var en kritik
också mot honom. Men vem som har förslagit att biståndet skall sänkas yt-
terligare kan inte jag avgöra. Jag har svårt att tro att Pierre Schori eller hans
parti skulle ha föreslagit att det skulle sänkas med 3-4 miljarder. Jag kan
inte klara ut det. Det får ni klara ut. Man har sänkt biståndet med 1,5 miljar-
der för fattiga länder i tredje världen, och det är oerhört mycket pengar.
Hela tredje världens folk i FN har reagerat våldsamt på detta. Man upplever
naturligtvis att Sverige förändrats när det gäller solidaritet med de fattiga och
förtryckta.
Anf. 45 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Låt oss tala allvar, sade Pierre Schori. Ja gärna, men låt oss
då också tala sanning.
Sverige är nu mycket aktivt engagerat i en informell arbetsgrupp i general-
församlingen som just arbetar med att driva de konkreta förslagen i Agenda
for Peace vidare. Hela mitt FN-tal är ett stöd för Agenda for Peace och gene-
ralsekreterarens förslag i Agenda for Peace.
Jag skall nu citera direkt ur mitt FN-tal exakt vad jag sade på den punkt
som Pierre Schori tar upp gång på gång. Jag sade så här: ”Det är av största
vikt att FN får konkreta möjligheter att föregripa och förhindra konflikter.
Fredsbevarande styrkor bör kunna sändas ut i förebyggande syfte. Parterna
i en konflikt bör uppmanas att i större utsträckning vända sig till Internatio-
nella domstolen för en fredlig lösning av tvister. Kränkningar av grundläg-
gande mänskliga rättigheter kan utgöra ett hot mot internationell fred och
säkerhet och därmed bli föremål för åtgärder från säkerhetsrådets sida. Vi
har all anledning att noggrant följa och analysera den svåra frågan om an-
vändning av militära tvångsmedel för att bevara eller skapa fred enligt stad-
gans artikel 42 och upprättandet av permanenta FN-styrkor på nationell ba-
sis för detta ändamål. Varje förändring av FN:s praxis bör äga rum i bredast
möjliga samförstånd.”
Detta är ordagrant vad jag sade i mitt tal i generalförsamlingen.
Det är dessutom så, Pierre Schori, att det som nu håller på att växa fram
i diskussionen i FN om stående permanenta styrkor är en modell som mycket
påminner om den svenska modellen, dvs. att vi har avsatt beredskapsstyrkor.
Vi har styrkor som har fått utbildning och som relativt snabbt kan ställas till
FN:s förfogande.
Anf. 46 PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! Utrikesministern citerar från sitt tal i FN. Allmänheten har
ju inte möjlighet att sitta i generalförsamlingen och lyssna på det. Man kunde
däremot läsa i pressen det jag citerade i mitt förra inlägg, att utrikesministern
var avvisande till generalsekreterarens nytänkande osv. Jag vet att vi har den
här möjligheten i Sverige. Det är därför jag tycker att vi inte heller skall säga
nej. Det är handling, inte ord i ett tal, som räknas. Här sade man tre gånger
nej till olika förfrågningar före valet till säkerhetsrådet.
Jag kan ju ställa en testfråga till utrikesministern. Nästa steg som Boutros
Ghali vill ta är att de medlemsländer som är intresserade - och utrikesminis-
tern säger att Sverige är det - skall satsa pengar i en fond ”for peacekeeping”.
Kan utrikesministern då göra ett slags utfästelse här att Sverige kommer att
delta i en fond ”for peacekeeping” som har detta syfte? Det är steg två i hans
plan.
Herr talman! Jag ställde frågor till Carl Bildt, men fick svar av oraklet i
Delphi, fru utrikesministern. Jag skall då upprepa mina frågor till statsminis-
tern. Jag får väl återkomma i andra sammanhang, eftersom jag inte har fått
svar på dem. Frågorna var om utrikesministern delade Carl Bildts farhågor
att det var svårt att sitta i både ESK:s ledning och i säkerhetsrådet. Det
trodde man inte på UD, men det sade statsministern efteråt. Vilken grund
tror Margaretha af Ugglas att Carl Bildt har för denna bedömning? Delar
hon den uppfattningen, eller kommer hon att ta honom ur villfarelsen?
Nästa fråga är om utrikesministern delar Carl Bildts uppfattning att Euro-
papolitiken är viktigare än en plats i säkerhetsrådet. I samma uttalande sade
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
39
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Svar på
interpellationer
han att somliga i UD uppenbarligen har byggt luftslott. Han riktade inte kri-
tiken mot utrikesministern, utan mot dem som levererat underlaget till rege-
ringens bedömning. Har man byggt luftslott på UD, utrikesministern, och
felinformerat regeringen? Jag tror inte det. Jag tror att det i stället är en
spark i solar plexus från statsministern mot dem som har gjort grovjobbet på
UD.
Vidare vill jag fråga om Sverige kommer att lägga på ett extra kol i sin FN-
politik. Kommer man att göra ett nytt försök att bli medlem i säkerhetsrådet
1994? Om man väljer detta, vilken roll önskar då Margaretha af Ugglas att
statsministern skall spela?
Utrikesministern har en egen handplockad rådgivare som heter Ingemar
Dörfer som i en bok för ett år sedan skrev att FN var antivästligt och att
Sverige borde lämna sin förtunnade värld av FN-stadgar. Detta verkar vara
en syn som stämmer överens med statsministerns. Är det också utrikesminis-
terns syn?
Anf. 47 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Jag tycker att Pierre Schori svänger litet i sin argumentering.
Pierre Schori har upprepade gånger i inlägg och artiklar i massmedia använt
det som har stått i DN. Min enkla förklaring var vad jag sade i FN:s general-
församling. Jag tror faktiskt att de länder som är representerade i FN:s gene-
ralförsamling och som hade att avlägga sina röster på valnatten, läser mina
FN-tal och de ståndpunkter som Sverige har där. De letar inte upp Dagens
Nyheter och läser vad som må ha stått där. Därför tyckte jag att det var vik-
tigt att göra klart för kammaren och för Pierre Schori vad jag har sagt i mitt
FN-tal.
Pierre Schori ställde dessutom en konkret fråga till mig om Sverige är be-
rett att delta i denna reservfond för fredsbevarande operationer. Vi var ett
av de första länder som deltog i humanitära reservfonden, där Jan Eliasson
har ett särskilt ansvar. Redan i mitt FN-tal förklarade jag att: ”De nordiska
länderna har funnit att inrättandet av en reservfond för fredsbevarande ope-
rationer skulle utgöra ett viktigt steg på vägen mot en lösning av finansie-
ringsfrågan.”
Detta sade jag alltså redan i mitt tal i FN. Det är alldeles klart att Sverige
är ett av de länder som kommer att ställa upp på detta förslag.
Bland de många frågor som Pierre Schori ställde till mig var en om Sverige
nu kommer att lägga på ett extra kol. Ja, herr talman, det är min inställning.
Så är det. Man lägger på ett extra kol när man har inregistrerat ett nederlag.
Det kommer vi också att göra.
Överläggningen var härmed avslutad.
Talmannen anmälde att Ny demokratis riksdagsgrupp som suppleant i so-
cialförsäkringsutskottet under Lars Moquists ledighet anmält hans ersättare
Vivianne Franzén.
Talmannen förklarade vald till
suppleant i socialförsäkringsutskottet
Vivianne Franzén (nyd)
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Föredrogs och hänvisades
Proposition
1992/93:31 till socialförsäkringsutskottet
Föredrogs och hänvisades
Proposition
1992/93:95 Lag om paketresor
till lagutskottet
Regeringen hade föreslagit att riksdagen skulle besluta att motionstiden
för denna proposition förkortades till sju dagar.
Kammaren beslöt förkorta motionstiden till att utgå torsdagen den 19 no-
vember.
Föredrogs och hänvisades
Proposition
1992/93:131 till skatteutskottet
Skrivelserna
1992/93:: 15 till konstitutionsutskottet
1992/93:138 till skatteutskottet
Förslag
1992/93:RR2 till socialförsäkringsutskottet
41
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Redogörelserna
1992/93:NR1 till utrikesutskottet
1992/93:101 till konstitutionsutskottet
Motionerna
1992/93:So5-So7 till socialutskottet
1992/93:Föl och Fö2 till försvarsutskottet
1992/93:Sk3 till skatteutskottet
1992/93 :Jol-Jo5 till jordbruksutskottet
42
Anmäldes och bordlädes
Propositionerna
1992/93:124 Skatt på dieselolja m.m.
1992/93:127 Vissa frågor om beskattning av inkomst av tjänst
Redogörelse
1992/93:ER1 Från Sveriges delegation vid Europarådets parlamentariska
(rådgivande) församling
Motionerna
med anledning av prop. 1992/93:37 Ny organisation för förvaltning av statens
fastigheter och lokaler, m.m.
1992/93:Fi9 av Sture Ericson m.fl. (s)
1992/93:FilO av Åke Gustavsson m.fl. (s)
1992/93:Fil 1 av Erling Bager m.fl. (fp,s,m,c,kds,v)
1992/93:Fil2 av Erling Bager m.fl. (fp,s,m,c,kds,v)
1992/93:Fil3 av Hans Gustafsson m.fl. (s)
1992/93:Fil4 av Birger Hagård (m)
1992/93:Fil5 av Nils-Olof Gustafsson (s)
med anledning av prop. 1992/93:50 Åtgärder för att stabilisera den svenska
ekonomin
1992/93:Fil6 av Sten Söderberg (-)
1992/93:Fil7 av John Andersson (v)
1992/93:Fil8 av Karin Israelsson m.fl. (c)
1992/93:Fil9 av Elisabeth Persson (v)
1992/93:Fi20 av Carl-Johan Wilson (fp)
1992/93:Fi21 av Annika Åhnberg (-)
1992/93:Fi22 av Annika Åhnberg (-)
1992/93:Fi23 av Lars Andersson (-)
1992/93:Fi24 av Hans Göran Franck (s)
1992/93:Fi25 av Robert Jousma (nyd)
1992/93:Fi26 av Birgitta Carlsson och Bengt Kindbom (c)
1992/93:Fi27 av Georg Andersson m.fl. (s)
1992/93:Fi28 av Ingrid Näslund m.fl. (kds)
1992/93:Fi29 av Inger Lundberg och Ingegerd Sahlström (s)
1992/93:Fi30 av Hans Stenberg m.fl. (s)
1992/93:Fi31 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s)
1992/93:Fi32 av Martin Nilsson m.fl. (s)
1992/93:Fi33 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s)
1992/93:Fi34 av Håkan Strömberg m.fl. (s)
1992/93:Fi35 av Ingvar Carlsson m.fl. (s)
1992/93:Fi36 av lan Wachtmeister m.fl. (nyd)
1992/93:Fi37 av Lars Werner m.fl. (v)
1992/93:Fi38 av Sigge Godin (fp)
1992/93:Fi39 av Anita Persson (s)
1992/93:Fi40 av Birthe Sörestedt m.fl. (s)
1992/93:Fi41 av Annika Åhnberg (-)
1992/93:Fi42 av Annika Åhnberg (-)
1992/93:Fi43 av Annika Åhnberg (-)
1992/93:Fi44 av Owe Andréasson m.fl. (s)
1992/93:Fi45 av Jan Fransson m.fl. (s)
1992/93:Fi46 av Monica Widnemark m.fl. (s)
1992/93:Fi47 av Birgitta Dahl m.fl. (s)
1992/93:Fi48 av Berit Andnor m.fl. (s)
1992/93:Fi49 av Sten Östlund m.fl. (s)
1992/93:Fi50 av Jan Fransson m.fl. (s)
1992/93:Fi51 av Magnus Persson m.fl. (s)
1992/93:Fi52 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s)
1992/93:Fi53 av Hans Gustafsson m.fl. (s)
1992/93:Fi54 av Stina Gustavsson (c)
1992/93:Fi55 av Göran Persson m.fl. (s)
1992/93:Fi56 av Inger Hestvik m.fl. (s)
1992/93:Fi57 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd)
1992/93:Fi58 av Sverre Palm m.fl. (s)
1992/93:Fi59 av förste vice talman Stig Alemyr m.fl. (s)
1992/93:Fi60 av Rune Evensson m.fl. (s)
1992/93:Fi61 av Ingvar Johnsson m.fl. (s)
1992/93:Fi62 av Jan Fransson m.fl. (s)
1992/93:Fi63 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s)
1992/93:Fi64 av Jan Fransson och Anders Nilsson (s)
1992/93:Fi65 av Jan Fransson m.fl. (s)
1992/93:Fi66 av Karl-Gösta Svenson (m)
1992/93:Fi67 av Ivar Virgin (m)
1992/93:Fi68 av Arne Jansson m.fl. (nyd)
1992/93:Fi69 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s)
1992/93:Fi70 av Ulla Pettersson (s)
1992/93:Fi71 av Bengt Hurtig (v)
1992/93:Fi72 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd)
1992/93:Fi73 av Lena Klevenås m.fl. (s)
1992/93:Fi74 av Anita Johansson m.fl. (s)
1992/93:Fi75 av Axel Andersson m.fl. (s)
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
43
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
44
med anledning av prop.1992/93:58 Bostadsanpassningsbidrag m.m.
1992/93:Bol7 av Eva Zetterberg (v)
1992/93:Bol8 av Christel Anderberg (m)
1992/93:Bol9 av Oskar Lindkvist m.fl. (s)
med anledning av prop. 1992/93:63 Ändrade bestämmelser i fråga om bo-
stadsbidrag för år 1993, m.m.
1992/93:Bo20 av Oskar Lindkvist m.fl. (s)
1992/93:Bo21 av Kent Carlsson (s)
med anledning av prop. 1992/93:71 Utländska förvärv av fast egendom
1992/93:L7 av Birgitta Hambraeus (c)
1992/93:L8 av Richard Ulfvengren och John Bouvin (nyd)
med anledning av prop. 1992/93:96 Vissa uppbörds- och indrivningsfrågor,
m.m.
1992/93:Sk4 av Lars Hedfors m.fl. (s)
med anledning av redog. 1992/93:RFK1 Riksdagens förvaltningskontors re-
dogörelse för verksamhetsåret 1991/92
1992/93:K4 av Harriet Colliander (nyd)
Näringsutskottets betänkande
1992/93:NU7 Ombildning av föreningsbankerna till ett bankaktiebolag
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1992/93:AU4 Arbetstid, semester och annan ledighet
EES-utskottets betänkande
1992/93:EU1 Europeiska ekonomiska samarbets-området
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 12 november
1992/93:37 av Lars Stjemkvist (s) till arbetsmarknadsministern om den kom-
munala arbetsmarknaden:
I Norrköping befarar Kommunalarbetarförbundet att ca 600 anställda sägs
upp under våren 1993. I Motala har kommunen förvarnat om att den måste
varsla 400-500 anställda. Finspångs kommun har redan varslat över 200 an-
ställda.
I hela Östergötland är flera tusen kommunalt anställda i farozonen. Om
inget görs förvandlas kommunerna till en krisbransch under 1993.
Den 31 oktober var 16 909 östgötar öppet arbetslösa. Om kommunerna
fullföljer sina planer kommer lågkonjunkturen att fördjupas ytterligare.
Ytterst handlar det naturligtvis om pengar. Beslutet att skära ner bidragen
till kommunerna och landstinget med 7 500 miljoner kronor gör att många
kommuner känner sig tvingade att säga upp personal. Med skattestopp och
statens nedskärningar är kommunerna uppträngda mot väggen.
Fast de ekonomiska effekterna är inte självklara.
Arbetslösheten leder till att andra kostnader ökar för kommunerna. Dess-
utom gör sig kommunen av med viktig kompetens, som kan vara svår att få
tillbaka när konjunkturen vänder. Det är självklart kommunerna själva som
bestämmer hur underskotten skall bekämpas. Deras beslut påverkar emel-
lertid landets möjligheter att komma ur den djupa lågkonjunkturen, varför
jag förutsätter att regeringen har synpunkter på det som händer och planeras
i kommunerna. En arbetsmarknadspolitik, som sätter arbetslinjen främst,
blir omöjlig om Norrköping och andra kommuner försöker svälta sig ur den
ekonomiska krisen.
Mot bakgrund av ovanstående frågar jag arbetsmarknadsministern vilka
åtgärder statsrådet är beredd att vidta för att förhindra att kommunerna för-
vandlas till en krisbransch under 1993.
1992/93:38 avMaj-Lis Lööw (s) till kulturministern om Sverige och det inter-
nationella samarbetet om flyktingfrågor m.m.:
Vikten av internationellt samarbete kring flykting- och migrationsfrågor
är odiskutabelt. Sverige har sedan lång tid mycket aktivt deltagit i de olika
internationella fora som på olika sätt har att behandla dessa frågor.
Jag har förstått att den nuvarande regeringens aktiviteter på detta område
främst handlat om att hitta såväl metoder som rätt forum för att skapa en
europeisk beredskap, policy och ”burden sharing” i s.k. massflyktssituatio-
ner.
Det är förståeligt om den akuta situationen nu framtvingar denna priorite-
ring. Blotta farhågan för en katastrofsituation i forna Sovjetunionen samlade
en speciell konferens på detta tema i Wien i januari 1991. Då var det framför
allt Polen, Tjeckoslovakien och Ungern som ville försäkra sig om ”burden
sharing”. Ingen anade då att det i stället skulle bli i Jugoslavien som innevå-
narna tvingades fly hals över huvud. Detta framkallade också krav på ge-
mensamt agerande, som visade sig nog så svårt.
Behovet av internationellt samarbete torde dock vara mer komplicerat än
så. Vi måste få internationella överenskommelser på många fler områden än
den speciella massflyktssituationen. Inte minst behöver Europa - inte bara
EG - hitta ett gemensamt förhållningssätt till såväl migrationstrycket som
flyktingars skyddsbehov. Ingen kan slå sig till ro med att antalet asylsökande
nu minskar från övriga världen. Den dag vi förhoppningsvis kan skapa fred
och tillväxt på nytt i Europa kommer alldeles säkert 80-talets ständigt
ökande asylsökandeström att återuppstå.
Frågan om hur en minsta gemensam nämnare för den Europeiska flykting-
politiken skall se ut är minst sagt brännande. För Sverige gäller det i en sådan
diskussion att bestämma vilka förslag som realistiskt sett kan vinna gehör
och hur dessa skall drivas tillsammans med likasinnade länder.
Denna insikt ledde till att den socialdemokratiska regeringen försökte
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
5 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 23
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
46
skapa en principiell plattform för såväl den framtida reformeringen av den
svenska invandrings- och flyktingpolitik som det internationella agerandet.
Detta arbete startade med ingående förstudier, uppföljt av en utredning och
till sist en proposition till riksdagen. Hela denna process tilldrog sig stort in-
tresse från flera länder, inte bara i Europa. Redan förstudien rönte stor inter-
nationell uppmärksamhet.
Propositionen drogs tillbaka av den borgerliga regeringen. Nu ett år se-
nare skall en ny utredning tillsättas. En av de mer uppenbara konsekven-
serna av detta är att riksdagen inte fått någon möjlighet att ha synpunkter
på vilka linjer Sverige driver i det internationella arbete som påstås vara så
intensivt.
Det är knappast troligt att det övriga Europa - inte ens Norden - skulle
vara berett att anta de svenska asylreglerna så som de ser ut i dag. Samtidigt
är alla överens om att den gamla flyktingkonventionens definition inte
räcker till för dagens skyddsbehov. Till detta kommer förståeliga och mänsk-
liga krav på anhöriginvandring utöver kärnfamiljbegreppet. Allt detta måste
också höra ihop med vad vi kan göra på utrikes- och biståndspolitikens om-
råde. Den socialdemokratiska propositionen markerade detta genom att den
lades fram av invandrar- och biståndsministern gemensamt.
Efter vilka linjer driver nu Sverige internationellt och i Europa, frågor
kring massflykt, flyktingar och övrig migration?
1992/93:39 av Gudrun Schyman (v) till statsrådet Ulf Dinkelspiel om rege-
ringens förhandling med EG om svenskt medlemskap:
Sedan den svenska medlemsansökan överlämnades till EG har förutsätt-
ningarna förändrats i flera avseenden. EG har genom Maastrichtavtalet från
december förra året beslutat omvandla sig till Europeiska unionen (EU)
med bl.a. gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (EPU) och en geme*nsam
monetär politik (EMU). Denna genomgripande omvandling från en ekono-
misk gemenskap till en union har emellertid utlöst en djupgående debatt och
ett folkligt motstånd i flertalet EG-länder.
Danskarnas nej till unionen den 2 juni blev en vändpunkt. Den franska
folkomröstningen gav ett mycket knappt ja. Det brittiska beslutet har upp-
skjutits i avvaktan på en ny dansk folkomröstning, som kan komma att hållas
i maj, till sommaren eller kanske rent av först till hösten.
Samtidigt har opinionen svängt i Sverige. Enligt den senaste opinionsmät-
ningen, publicerad i Göteborgs-Posten den 3 november, var 53 % emot EG-
medlemskap. Endast 30 % var för.
Den svenska regeringen förefaller emellertid att fortsätta förberedelserna
för medlemsförhandlingarna som om inget hänt. De danska förbehållen sy-
nes den inte ta någon som helst hänsyn till. Denna oförbehållsamma uppslut-
ning bakom Maastrichtavtalet - exempelvis så som statsminister Carl Bildt
uttalade den vid sitt besök i Bryssel i oktober - har uppmärksammats utom-
lands. Den danska tidningen Information satte rubriken ”Sverige ikke inte-
resseret i dansk aftale”.
Sverige skall alltså acceptera det som danskarna avvisat, bl.a. den gemen-
samma utrikes- och säkerhetspolitiken, den gemensamma försvarspolitiken
och den gemensamma valutan. Regeringen säger sig inte begära några sär-
villkor. Något gemensamt nordiskt agerande verkar den inte vara intresserad
av.
Regeringen uttalar fast tilltro till att tidtabellen för de svenska förhand-
lingarna med EG skall kunna hållas trots de mycket svårlösta problem som
EG har med hanteringen av Maastrichtavtalet och budgeten. Vi vet att Be-
neluxländerna säger nej till förhandlingar om nya medlemskap innan avtalet
har ratificerats. När det kan ske kan ingen säga i dag.
Regeringen utgår ifrån att förhandlingarna skall föras utifrån Maastricht-
avtalet så som det nu är skrivet. Men i hela EG diskuteras hur avtalet skall
kompletteras med en ”bruksanvisning”, bl.a. när det gäller tolkningen av
subsidiaritetsprincipen och behovet av bättre kontakter med de nationella
parlamenten.
Förhandlingsuppläggningen bygger också på att det svenska folket kom-
mer att säga ja till medlemskap i den folkomröstning som skall hållas 1994 -
oavsett vad opinionsmätningarna säger. Någon beredskap för alternativa lös-
ningar, om folkomröstningen avvisar EU-medlemskapet, finns ej. Vad som
gäller är ett förbehållslöst ja till Maastrichtavtalet. Så förbehållslöst att Carl
Bildt nu sägs tala om EG ”med samma passion som man talar om sin första
kärlek”, vilket Svenska Dagbladet skriver i en ledare i dag.
Allt detta har framkallat bekymrade reaktioner från många håll. Nord-
västra Skånes Tidningar (m) skrev exempelvis den 2 november: ”Regeringen
bör försöka utnyttja det manöverutrymme som finns i EG-förhandlingarna”.
Jag vill därför fråga Europaministern:
1. Är regeringen beredd att överväga möjligheten att förhandla med EG
med beaktande av de danska särvillkoren?
2. Vilken beredskap har regeringen för det fall att förhandlingarna med EG
försenas så att tidtabellen förskjuts så att ett förhandlingsresultat inte lig-
ger klart den 18 december 1993, då riksdagen senast måste besluta om
grundlagsändring?
3. Kommer regeringen att överväga en gemensam nordisk väg, om den
andra danska folkomröstningen ger ett förnyat nej till EU?
4. Hur tänker regeringen - om den fortfarande sitter kvar då - agera i fall av
ett ”nej” i den svenska folkomröstningen?
den 13 november
1992/93:40 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) till arbetsmarknadsministern om
arbetsmarknadsläget i Karlstads kommun:
Den pågående omstruktureringen av Värmlands basindustri och den
djupa lågkonjunkturen gör att länet är i stort behov av insatser och åtgärder
för att främja sysselsättning och tillväxt. Strukturomvandlingen inom ett an-
tal industribranscher som är etablerade i länet har tagit ny fart. Detta drab-
bar sysselsättningen i Värmland mycket negativt och hårt.
Karlstadsregionen spelar en central roll för utvecklingen i Värmland. Re-
gionen har på några områden utvecklats positivt, bl.a. har flera högteknolo-
giska företag lokaliserats till Karlstad. Den nuvarande situationen med ned-
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
47
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
48
dragningar inom andra områden, inte minst inom försvarssektorn, gör dock
att arbetslösheten ökar och att den förnyelse som successivt skett i Karlstad,
inte längre förmår att balansera befolknings- och sysselsättningsminskning-
arna i länet i övrigt.
Försvarssektorn har svarat för betydande delar av sysselsättningen i Karl-
stadsregionen. Tidigare har Bergslagens militärområde avvecklats, samti-
digt som verksamheterna inom förvaltningsbyggnaden Karolinen minskat
successivt. Vissa delar av försvarsindustrin Bofors AB, Zakrisdalsverken, är
lokaliserad till Karlstad. Under senare tid har nedgången i verksamheten
inom företaget varit kraftig.
År 1988 fanns 1 075 anställda, och de varsel som nu har utfärdats innebär
en reducering av arbetsstyrkan till ca 350 anställda vid företaget. Ytterligare
minskningar av arbetsstyrkan kan befaras på grund av pågående utredningar
om den nybildade Boforskoncernen. Zakrisdalsverken i Karlstad har en
mycket kompetent och kunnig arbetskraft, som bör behållas intakt. Denna
högkvalitativa kompetens bör tillvaratas för att tillgodose kravet på teknolo-
gisk nivå och konkurrenskraft vid företaget och för Karlstadsregionens ut-
veckling.
Mina frågor till arbetsmarknadsministern är:
Vilka insatser är arbetsmarknadsministern beredd att vidta mot arbetslös-
heten i Karlstadsregionen?
Vilka insatser är arbetsmarknadsministern beredd att vidta för att Zakris-
dalsverkens anställdas högkvalitativa kompetens tas till vara?
Anmäldes att följande frågor framställts
den 12 november
1992/93:183 av Inger Lundberg (s) till statsrådet Beatrice Ask om statsbidra-
gen och asylsökande barn i grundskoleundervisningen:
Laxå kommun tillhör de mindre kommuner, som har en stor flyktingför-
läggning. Kommunen har ansvaret för att anordna grundskoleundervisning,
medan staten har kostnadsansvaret för de asylsökande barnen.
Antalet asylsökande har ökat kraftigt på förläggningar i Laxå under det
senaste året. Läsåret 1991/92 fanns i kommunen 760 mantalsskrivna och 59
asylsökande skolbarn. I maj 1992 tillkom ytterligare 26 asylsökande barn.
Innevarande läsår finns i kommunen 758 mantalsskrivna och 134 asylsö-
kande skolbarn.
I nuvarande statsbidragssystem ges kommunerna ersättning för kostna-
derna i efterhand. Om ingen slutreglering görs när statsbidragen till kommu-
nerna läggs om till ett samlat kommunbidrag kan kommunen komma att för-
lora ersättning på i storleksordningen 2 miljoner kronor för drygt 70 barn.
Som framgår ovan omfattar de icke utbetalda statsbidragen en hög andel av
kommunens kostnader för grundskolan.
Är skolministern beredd att vidta åtgärder så att en kommun med omfat-
tande och ökande ansvar för grundskoleundervisning till asylsökande barn
ges full kompensation för sina kostnader när statsbidragen till kommunerna
läggs om?
1992/93:184 av Sigge Godin (fp) till försvarsministern om försvarets inköp av
nya bandfordon:
Armén har sedan en tid provat ett pansrat bandfordon av sovjetisk mo-
dell - MTLB - och chefen för armén har nu, enligt pressuppgifter, begärt att
få köpa några hundra fordon från Tyskland. Om Sverige inte köper dessa
bandfordon kommer de enligt uppgift att skrotas.
Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande fråga:
Avser regeringen att inköpa dessa bandfordon, och hur kommer detta att
påverka svensk bandvagnstillverkning?
1992/93:185 av Håkan Holmberg (fp) till kulturministern om handlägg-
ningen av asylärenden mot bakgrund av situationen i Östra Turkiet:
Sedan ett par månader har situationen för den kurdiska befolkningen i
östra Turkiet avsevärt förvärrats. Regeringen i Ankara söker nu med mili-
tära medel slå ut extremistorganisatonen PKK från verksamhet i landet. I
praktiken pågår nu ett inbördeskrig. Svensk och internationell press rappor-
terar om höga dödssiffror, städer som försatts i blockad eller tömts på sina
invånare samt om ett ständigt växande tryck på den kurdiska civilbefolk-
ningen.
Flera fall under senare tid ger vid handen att Statens invandrarverk valt
att blunda för denna utveckling vid sin bedömning av ansökningar om uppe-
hållstillstånd i Sverige från kurder som redan tidigare förföljts eller trakasse-
rats av de turkiska myndigheterna. Det förefaller uppenbart att ett sådant
förfaringssätt knappast kan ligga i linje med de krav på humanitet och flexi-
bilitet som skall prägla svensk flyktingpolitik.
Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande fråga:
Vilka åtgärder är regeringen beredd att vidta för att tillse att principerna
om humanitet och flexibilitet respekteras vid handläggningen av asylärenden
från de kurdiska delarna av Turkiet?
1992/93:186 av Ulrica Messing (s) till kulturministern om Moderna museet:
Moderna museets målningar förvaras i en ålderdomlig byggnad och riks-
dagen har beslutat att bygga ett nytt museum.
Kulturminister Birgit Friggebo har dock inte givit en proposition i frågan.
När kommer medel att anslås så att byggandet av ett nytt museum kan
starta?
1992/93:187 av Berit Andnor (s) till arbetsmarknadsministern om deltidsar-
betslösheten:
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
50
I september var 80 000 personer, nästan uteslutande kvinnor, deltidsar-
betslösa. Deras antal ökar och kommer att öka starkt när regeringen tvingar
kommunerna att skära ned i den kommunala verksamheten. Dessa kvinnor
hamnar i en nästintill omöjlig beslutssituation när de efter bara 150 dagar
riskerar att utförsäkras från sin A-kassa. Minst 10 000 deltidsarbetslösa ställs
nu snart inför det omöjliga valet att antingen säga upp sig från den anställ-
ning man har och stämpla på heltid eller försöka leva på en lön som inte
räcker till.
Mot den bakgrunden vill jag ställa följande fråga till arbetsmarknadsmi-
nistern.
Avser statsrådet att vidta någon åtgärd för att lösa de deltidsarbetslösas
problem?
1992/93:188 av Sigrid Bolkéus (s) till kommunikationsministern om tågtrafi-
ken mellan Stockholm och Östersund:
Vid sitt besök i Bollnäs den 16 september 1992 lovade kommunikationsmi-
nister Mats Odell att tillsätta en statlig utredningsman för att studera möjlig-
heterna att åstadkomma snabbare tågtrafik sträckan Stockholm - Öster-
sund.
Har den statliga utredningsmannen tillsatts som skall studera möjlighe-
terna att åstadkomma snabbare tågtrafik sträckan Stockholm-Östersund?
den 13 november
1992/93:189 av Anita Johansson (s) till statsrådet Bo Könberg om husläkare:
Landstinget i Stockholms län håller på och raserar primärvården. Jag har
under hösten varit på många arbetsplatsbesök på vårdcentraler i Stock-
holmsområdet. Alla som arbetar inom vården uttrycker en mycket stark oro
för framtiden.
Det som nu händer i Stockholms läns landsting reser en mängd fråge-
tecken. Varför förstöra och riva ner fungerande vårdcentraler? Frågan
många ställer sig är: Hur kan man förändra i Stockholms län innan riksdagen
fattat beslut om husläkare?
I Stockholms läns landsting håller man alltså på att införa husläkarsyste-
met. Det är således möjligt med nuvarande lagstiftning.
Jag vill därför fråga statsrådet Könberg:
Avser regeringen trots detta att lägga fram en proposition om husläkarsys-
temet?
1992/93:190 av Kjell Johansson (fp) till socialministern om punktskrift:
Punktskriften är de synskadades enda skriftspråk och har kommit att bli
deras skriftspråk över hela världen. Det är mycket viktigt att de synskadade
får lära sig punktskrift när behovet uppstår.
Arbetsmarknadsstyrelsen och Skolöverstyrelsen hade tidigare ett gemen-
samt ansvar för omställnings- och träningskurser (s.k. OT-kurser) på 40
veckor för vuxna nyblivna synskadade eller blinda. I dessa ingick en gedigen
utbildning i punktskrift, dessa kurser har dock upphört.
Numera är resurserna för inlärning av punktskrift splittrade och otillräck-
liga. Detta enligt Landstingets syncentral i Solna, Arbetsmarknadsinstitutet
och Synskadades Riksförbund.
Avser regeringen att ta några initativ för att alla som behöver lära sig
punktskrift får denna möjlighet?
1992/93:191 av Kenneth Lantz (kds) till försvarsministern om transporter av
farligt gods:
Tiden är nu inne att ta ett samlat grepp om transporter av farligt gods och
farligt avfall i Sverige. Det är viktigt för landet i sin helhet att kunskapen
om dessa frågor är väl förankrade hos såväl myndigheter som allmänhet. En
förutsättning för att vi skall kunna rätt hantera farligt gods och farligt avfall
är att vi känner till den djungel av bestämmelser som omgärdar denna verk-
samhet. Det finns allvarliga risker för liv, miljö och egendom inbyggda i
transporter av farligt gods och avfall. I Sverige ansvarar Försvarsdeparte-
mentet och Kommunikationsdepartementet för transporter på väg och järn-
väg resp, sjöfart och luftfart vilket kan ge osäkerhet på grund av nämnda
uppdelning. Ser vi ut över övriga europeiska länder finns det ännu fler in-
stanser och förvirringen blir större. Det finns ett tjugotal olika databanker
med mer eller mindre olika rekommendationer för farliga godstransporter.
Det skulle ligga i mångas intresse med gemensamma regler och EN svensk
myndighet för vårt territorium.
Jag vill ställa följande fråga till försvarsministern:
Är försvarsministern beredd att agera i frågan till förmån för en översyn
av reglerna och val av transportvägar för farligt gods i Sverige?
1992/93:192 av Monica Öhman (s) till statsrådet Bo Könberg om arbetsska-
dor:
Tusentals kvinnor utsätts för allvarliga förslitningsskador. Arbetslivet är
ofta organiserat och verktygen avpassade för männen. Vård av allt fler gamla
innebär oundvikligen tunga lyft. Det innebär att många kvinnor tidigt drab-
bas av skador.
Ur rättvisesynpunkt är det viktigt att en insnävning av arbetsskadebegrep-
pet inte medför att de förslitningsskador som särskilt drabbar kvinnor ej an-
ses vara en arbetsskada.
Den som utför omsorg i hemmet och omsorg i arbetet kan inte alltid med
hög grad av sannolikhet visa att arbetsskadan enbart beror på arbetet.
Avser statsrådet verka för att förändringen av arbetsskadebegreppet inte
skall diskriminera kvinnor i arbetslivet?
1992/93:193 av Isa Halvarsson (fp) till utbildningsministern om högskolestu-
dier för handikappade:
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Det är mycket tillfredsställande att en handikappreform nu kommer att
51
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
52
genomföras. Särskilt glädjande är det att denna rättighetslag för funktions-
hindrade kan förverkligas trots krispaketen.
Beträffande högskolestudier för handikappade råder dock en viss osäker-
het sedan delar av UHÄ:s verksamhet överflyttats på det nya Verket för hög-
skoleservice. I regleringsbrev har endast påpekats att högskolestyrelserna
skall avsätta medel för handikappade studerande. Några nya allmänna råd
har inte utarbetats.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet:
Vilka åtgärder har, eller tänker, statsrådet vidta för att tillräckliga medel
skall finnas vid den högskola där en studerande handikappad avser att be-
driva sina studier?
1992/93:194 av Ingegerd Sahlström (s) till kulturministern om avgifter på
boklån:
I maj detta år var en enig riksdag överens om principen att boklån vid folk-
bibliotek skall vara avgiftsfria. Riksdagen framhöll också att denna princip
skulle upprätthållas i framtiden.
För några veckor sedan hörde vi att politiker tillhörande den borgerliga
majoriteten i Sollentuna föreslog avgiftsbelagda årskort på biblioteken.
Om ett förslag om biblioteksavgifter genomförs bryts ”gällande spelreg-
ler”. En obalans uppstår mellan kommuner.
Staten bidrar till verksamheten vid lånecentraler och depåbibliotek. Läns-
biblioteken kan bedriva sin verksamhet genom statliga bidrag i form av
grundbelopp. Min fråga till kulturministern är:
Vad avser statsrådet att göra om kommunen bryter principen om avgifts-
fria boklån?
1992/93:195 av Lennart Brunander (c) till näringsministern om utredning om
salmonellaprover på kött:
Det förekommer nu regelbundet att importerat kött innehåller salmo-
nella. Detta är en hälsorisk och det fick mig att för några veckor sedan ställa
en fråga till jordbruksministern. Han lovade i sitt svar att kontrollen skulle
bli bättre och Livsmedelsverket föreslår nu en skärpt kontroll av importerat
kött. En kostnad som naturligtvis drabbar detta importkött.
Det faktum att importen belastas med en ytterligare kostnad har fått Kon-
kurrensverket att sätta i gång en utredning, beställd av vem? Knappast är
det konsumenterna som vill ha en sämre garanti på att de varor man köper
är fria från salmonella.
Har Konkurrensverkets utredning om kostnader för kontroll av importe-
rat kött tillkommit på näringsministerns initiativ?
1992/93:196 av Lennart Brunander (c) till kommunikationsministern om
ackreditering av bilverkstäder:
Beslut har fattats om att bilar som i den obligatoriska kontrollbesiktningen
erhållit ”2-or” som anmärkning inte som nu skall behöva ombesiktigas vid
Svensk bilprovning. Meningen är att de skall kunna godkännas genom ett
intygsförfarande av ackrediterade bilverkstäder.
Förändringen är till för att underlätta för bilägaren och det tycker jag är
bra. Men det är också viktigt att inte denna möjlighet begränsas till ett fåtal
verkstäder. Det är enligt min mening viktigt att det i alla delar av landet,
även på små orter, kommer att finnas verkstäder som är ackrediterade, alltså
godkända. Även av allmänna konkurrensskäl är det viktigt att alla typer av
bilverkstäder ges denna möjlighet.
Jag vill att få ställa följande fråga till kommunikationsministern:
Är kommunikationsministern beredd att medverka till att alla typer av
verkstäder har möjlighet att bli ackrediterade?
1992/93:197 av Karin Wegestål (s) till utrikesministern om Tjeckoslovakiens
delning:
En delning av Tjeckoslovakien skulle komma att innebära stora svårighe-
ter för Slovakien. Arbetslösheten där är dubbelt så hög som i de tjeckiska
områdena. Vid en delning skulle den komma att bli uppemot 25 %.
Den enda industri som finns, tung försvarsindustri, håller på att helt slås
ut. Jordbruket är ålderdomligt. Det sociala skyddsnätet är otillräckligt. Det
finns en stor zigensk befolkning och en stor aggressiv ungersk minoritet. Till
detta kommer fejden om kraftverksbygget i Donau, som Ungern dragit sig
ur och vill hindra på grund av att flodfåran, som samtidigt är gräns, kommer
att flyttas. Kraftverket är helt oundgängligt för Slovakiens energiförsörj-
ning. Vad kommer att hända när slovakerna upptäcker att deras stöd för rätt-
visa åt Slovakien i stället resulterar i stora försämringar i förhållande till den
tjeckiska republiken? Det är all anledning för ESK att ta upp frågan på sin
dagordning för att utreda de säkerhetspolitiska konsekvenserna av att två
starka politiker, utan folkets hörande och utan stöd i författningen, tänker
genomföra ett allvarligt ingrepp som kan få konsekvenser utanför det egna
territoriet.
Kommer utrikesministern som blivande ordförande i ESK att ta upp frå-
gan om Tjeckoslovakiens delning på ESK:s dagordning?
1992/93:198 av Alf Wennerfors (m) till kommunikationsministern om bro
över Väddö kanal:
Trästa färja i Väddö kanal söder om Grisslehamn utnyttjas av allt fler trafi-
kanter i Roslagen.
Totala antalet färjeturer var under året 20 543. Maximala antalet person-
bilar per dygn uppgick till 1 216 under juni, 1 378 under juli och till 1163
under augusti. Under hela året var det nära 170 000 personbilar. Om alla
trafikslag sammanräknas uppgick antalet till nära 190 000.
Denna omfattande trafik till färjan och de smala vägarna på båda sidor om
Väddö kanal innebär att trafikriskerna bara ökar. Köbildningen till färjan
skapar trafikproblem och risker för olyckor. Att vissa trafikanter dessutom
överskrider hastighetsgränserna - för att hinna till färjeavgångarna - med-
verkar också till ökade risker.
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
53
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
54
Är statsrådet beredd att medverka till att den planerade bron vid Trästa
snarast byggs?
1992/93:199 av Sten Östlund (s) till näringsministern om verksamheten vid
Cityvarvet:
De anställda på Cityvarvet har ställt sig bakom en rekonstruktionsplan för
att rädda det nedläggningshotade företaget. Planen har avvisats av moderbo-
laget Celsius.
Göteborgs kommunstyrelse konstaterar nu att de kraftiga neddragning-
arna i bilindustrin ytterligare försämrar arbetsmarknadsläget i regionen.
Mot den bakgrunden har kommunstyrelsen beslutat att på nytt gå igenom
Cityvarvets rekonstruktionsgrupps förslag till fortsatt verksamhet. Samtidigt
uttalar kommunstyrelsen att även näringsdepartementet borde göra det.
Är näringsministern mot denna bakgrund beredd att pröva förslaget om
fortsatt verksamhet på Cityvarvet?
1992/93:200 av Gudrun Schyman (v) till utrikesministern om vapenexporten
till Tunisien:
I regeringens förslag till ny krigsmaterielexportlag (prop. 1991/92:174) ta-
las om att respekten för de mänskliga rättigheterna måste beaktas i än större
utsträckning än tidigare.
Under årets första sju månader exporterades vapen och ammunition till
Tunisien för 11 miljoner kronor. Därmed är Tunisien hittills i år den tionde
största köparen av svenska vapen. Amnesty International rapporterar (Am-
nesty Press, september 1992) att 245 människor dömts i mycket summariska
rättegångar anklagade för att hota rikets säkerhet. 45 dömdes till livstids
fängelse, de övriga till fängelsestraff på upp till 24 år. Dessutom rapporteras
om tortyr av fångar i tunisiska fängelser.
Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga utrikesministern:
Tänker utrikesministern vidta några åtgärder för att stoppa vapenexpor-
ten till Tunisien?
1992/93:201 av Ingv ar Johnsson (s) till utbildningsministern om ökade resur-
ser till Högskolan i Trollhättan/Uddevalla:
Saab Automobil skall minska antalet anställda i Trollhättan med ytterli-
gare 1 650. Det innebär att företaget minskar antalet anställda med 4 500 un-
der en treårsperiod.
Tillsammans med Volvos nedläggning av Uddevallafabriken innebär be-
slutet för regionen 5 500 färre jobb inom bilindustrin, vartill kommer färre
jobb hos underleverantörerna på flera orter i Dalsland.
En kraftfull satsning på utbildning och forskning vid Högskolan i Trollhät-
tan/Uddevalla skulle vara en avgörande drivkraft i arbetet för att skapa nya
företag och arbetsplatser i regionen.
Mot bakgrund av situationen i fyrstadsregionen vill jag ställa följande
fråga:
Avser utbildningsministern att tillföra Högskolan i Trollhättan/Uddevalla
ökade resurser för utbildning och forskning?
1992/93:202 av Tage Påhlsson (c) till statsrådet Bo Lundgren om småföreta-
gens ekonomiska villkor:
I den ekonomiska krisens spår har bankerna infört kreditrestriktioner som
innebär stora påfrestningar för bl.a. småföretagen i vårt land. Bristen på
riskkapital och vettiga finansieringsmöjligheter, liksom svårigheterna att an-
skaffa s.k. överlevnadskapital hotar att kväva stora delar av näringslivet till
döds. Bankerna ställer inte upp - inte ens på gamla kända kunder. När samti-
digt skattelagarna missgynnar de företagsformer som är vanliga för nya små-
företag, ligger nyföretagandet i dag praktiskt taget nere.
Den aviserade propositionen angående ny företagsbeskattning, med bl.a.
skattemässig likvärdig behandling av handelsbolag och enskild firma med
aktiebolag samt återinförande av kvittningsrätt för underskott i t.ex. nya
företag, har tyvärr skjutits på en oviss framtid i samband med kris-
uppgörelsen.
Det är bråttom. Företagen blöder. Inget nyföretagande sker. Arbetslöshe-
ten ökar, allmän olust sprider sig. Företagen efterfrågar krediter på rimliga
villkor och skattemässigt likvärdiga företagsformer - inte bidrag.
Jag vill därför fråga skatteministern:
Vilka snara åtgärder avser regeringen att vidta för att förbättra tillgången
på riskkapital och de ekonomiska förutsättningarna för de små företagen i
landet?
1992/93:203 av Tage Påhlsson (c) till försvarsministern om inköp av bandfor-
don:
Enligt uppgift har armén hos regeringen begärt att få inköpa något hund-
ratal pansrade bandfordon från Tyskland. Det rör sig om en äldre sovjetrysk
typ av fordon (50-talskoncept) med en del tekniska brister. Nu säljer man ut
den tidigare östtyska arméns bandvagnar billigt från förråd.
Trots att fordonet inte torde motsvara arméns normala krav, övervägs tyd-
ligen detta inköp av kostnadsskäl i stället för köp av vår inhemska tillver-
kare. Den svenska motsvarigheten, den splitterskyddade bandvagnen Bv
206 S ”Skalman”, som tillverkas i Örnsköldsvik, har en stor försäljningspo-
tential i flera länder, men torde vara svår att sälja om inte tillverkningslan-
dets försvar har satsat på modellen. En utebliven svensk försvarsorder torde
också innebära att företaget inte kan uppta produktionen av pansarbandvag-
nen och att 200 - 250 arbetstillfällen hotas.
Världen översvämmas av surplusmateriel av olika kvalitet - speciellt från
Östeuropa. Skall den svenska försvarsindustrin slås ut genom statens affärer
på överskottsmarknaden?
Jag vill fråga försvarsministern:
Avser regeringen att vidta några åtgärder med anledning av arméns för-
slag att inköpa bandvagnar av äldre, rysk modell i stället för moderna,
svensktillverkade produkter?
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
1992/93:204 av Kjell Ericsson (c) till statsrådet Bo Lundgren om förmånsbe-
skattning av bil:
Enligt uppgifter från en rad företagare bl.a. i västra Värmland förmånsbe-
skattas ägarna till de mindre aktiebolagen för användande av företagets bil
oavsett om man använder bilen i privat bruk eller ej.
Ett sådant exempel är en företagare som har en affär i Arvika och en i
Karlstad. Han har vid varje enhet en liten buss som används för utkörning
av varor. Både företagaren och hans fru har var sin privatbil. Trots detta blir
både företagaren och hans fru påförda 38 000 kronor vardera enbart för att
de skulle ha tillgång till firmans bilar. De använder dock aldrig firmabilarna
till privat bruk. Det finns också många andra liknande fall att hänvisa till.
Min fråga till statsrådet är därför om regeringen har för avsikt att se över
dessa till synes så skeva skatteregler.
1992/93:205 av Christer Lindblom (fp) till utrikesministern om kunskapsut-
byte mellan Baltikum och Sverige:
Under några år har ett omfattande, informellt utbyte skett mellan Balti-
kum och Sverige. Det har bl.a. gällt kunskapsöverföring mellan enskilda
personer eller institutioner av olika slag.
Eftersom kunskapsutbyten inom hälso- och sjukvård, kommunal demo-
krati, utbildning m.m. är mycket betydelsefulla för utvecklingen i Baltikum
är det viktigt att de kan fortsätta. Det rör sig oftast om relativt sett små kost-
nader för resor och uppehälle, kostnader av den ringa storleken att styckvisa
ansökningar om bidrag från biståndsmyndigheterna skulle vara administra-
tivt ohanterliga.
För att de många och informella kontakterna mellan Sverige och Baltikum
inte skall mattas av eller avstanna skulle behövas någon form av statligt stöd
genom omfördelning inom biståndsbudgetens ram. Fördelning av sådana
medel skulle kunna ske genom lämplig instans på regional nivå.
Min fråga till utrikesminister af Ugglas är:
Är regeringen beredd att verka för att den beskrivna principen för stöd till
småskaligt kunskapsutbyte och kontaktskapande verksamhet mellan Balti-
kum och Sverige tillämpas?
1992/93:206 av Alf Wennerfors (m) till arbetsmarknadsministern om arbets-
marknadsstödets fördelning:
I hela Norrland finns 45 000 öppet arbetslösa. Totalt står 5 miljarder till
Norrlands arbetsmarknadsmyndigheters förfogande för att komma till rätta
med sysselsättningsproblemen.
I Stockholms län finns också 45 000 öppet arbetslösa. Motsvarande stats-
bidrag som står till Stockholms läns arbetsmarknadsmyndigheters förfo-
gande är 2,8 miljarder.
Detta förhållande föranleder följande fråga:
Vilka är de reella motiven för att det statliga arbetsmarknadsstödet är näs-
tan dubbelt så stort per arbetslös i hela Norrland som i Stockholms län?
1992/93:207 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) till finansministern om kom-
munernas och landstingens beskattningsrätt:
Regeringen har på flera sätt underlättat för kommuner och landsting att
effektivisera verksamheten. Detta har lett till ökat inslag av alternativ till
kommunal verksamhet och också minskade kostnader.
Många kommuner och landsting befinner sig dock i en svår ekonomisk si-
tuation, inte minst min egen hemkommun Norrköping. Inom vården och
omsorgen om våra gamla blir det allt svårare att möta de berättigade krav
som ställs. Av opinionsundersökningar framgår också att medborgarna för
att klara en bra och värdig vård och äldreomsorg är beredda till stora gemen-
samma ekonomiska åtaganden. Huvudsaken är att man vet att det går till
just vård- och äldreomsorgssektorn. Svårigheten är många gånger att priori-
tera mellan de kommunala verksamheterna. Därför vill jag fråga finansmi-
nistern:
Är regeringen beredd att verka för att kommuner och landsting, om den
ekonomiska situationen är kritisk, får möjlighet att rikta skatteuttag direkt
till sjukvården eller äldreomsorgen?
12 § Kammaren åtskildes kl. 11.42.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 3 § anf. 32 (delvis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
LISBET HANSING ENGSTRÖM
/Barbro Nordström
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
57
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
Innehållsförteckning
1 § Svar på interpellation 1992/93:4 om offentlighetsprincipen och
EG-förhandlingarna ............................... 1
Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)
Birgitta Hambraeus (c)
Talmannen (om debattreglerna)
2 § Svar på interpellation 1992/93:12 om principen vid tillsättning av
tjänster ......................................... 11
Statsrådet Reidunn Laurén (-)
Margareta Winberg (s)
Kent Carlsson (s)
3 § Svar på interpellation 1992/93:22 om sanktionspolitik och demok-
ratistöd till Kuba ................................. 20
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Pierre Schori (s)
Bertil Måbring (v)
Göran Lennmarker (m)
Daniel Tarschys (fp)
Andre vice talmannen (om debattreglerna)
4 § Svar på interpellation 1992/93:23 om Sverige och Förenta natio-
nerna .......................................... 33
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Pierre Schori (s)
Bertil Måbrink (v)
5 § Anmälan om kompletteringsval till socialförsäkringsutskottet . . 40
6 § Hänvisning av ärende till utskott ....................... 41
7 § Hänvisning av proposition 1992/93:95 till utskott och beslut om
förkortad motionstid .............................. 41
8 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 41
9 § Bordläggning ...................................... 42
10 § Anmälan om interpellationer
1992/93:37 av Lars Stjernkvist (s) om den kommunala arbets-
marknaden .................................... 44
1992/93:38 av Maj-Lis Lööw (s) om Sverige och det internatio-
nella samarbetet om flyktingfrågor m.m„............. 45
1992/93:39 av Gudrun Schyman (v) om regeringens förhandling
med EG om svenskt medlemskap................... 46
1992/93:40 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) om arbetsmarknads-
läget i Karlstads kommun......................... 47
11 § Anmälan om frågor
1992/93:183 av Inger Lundberg (s) om statsbidragen och asylsö-
kande barn i grundskoleundervisningen............... 48
1992/93:184 av Sigge Godin (fp) om försvarets inköp av nya
bandfordon.................................... 49
1992/93:185 av Håkan Holmberg (fp) om handläggningen av
asylärenden mot bakgrund av situationen i östra Turkiet . 49
1992/93:186 av Ulrica Messing (s) om Moderna museet..... 49
1992/93:187 av Berit Andnor (s) om deltidsarbetslösheten. . . 49
1992/93:188 av Sigrid Bolkéus (s) om tågtrafiken mellan Stock-
holm och Östersund.............................. 50
1992/93:189 av Anita Johansson (s) om husläkare......... 50
1992/93:190 av Kjell Johansson (fp) om punktskrift........ 50
1992/93:191 av Kenneth Lantz (kds) om transporter av farligt
gods.......................................... 51
1992/93:192 av Monica Öhman (s) om arbetsskador........ 51
1992/93:193 av Isa Halvarsson (fp) om högskolestudier för han-
dikappade ..................................... 51
1992/93:194 av Ingegerd Sahlström (s) om avgifter på boklån 52
1992/93:195 av Lennart Brunander (c) om utredning om salmo-
nellaprover på kött.............................. 52
1992/93:196 av Lennart Brunander (c) om ackreditering av bil-
verkstäder ..................................... 52
1992/93:197 av Karin Wegestål (s) om Tjeckoslovakiens del-
ning.......................................... 53
1992/93:198 av Alf Wennerfors (m) om bro över Väddö kanal 53
1992/93:199 av Sten Östlund (s) om verksamheten vid Cityvar-
vet........................................... 54
1992/93:200 av Gudrun Schyman (v) om vapenexporten till Tu-
nisien......................................... 54
1992/93:201 av Ingvar Johansson (s) om ökade resurser till hög-
skolan i Trollhättan/Uddevalla...................... 54
1992/93:202 av Tage Påhlsson (c) om småföretagens ekono-
miska villkor................................... 55
1992/93:203 av Tage Påhlsson (c) om inköp av bandfordon. . 55
1992/93:204 av Kjell Ericsson (c) om förmånsbeskattning av bil 56
1992/93:205 av Christer Lindblom (fp) om kunskapsutbyte mel-
lan Baltikum och Sverige.......................... 56
1992/93:206 av Alf Wennerfors (m) om arbetsmarknadsstödets
fördelning..................................... 56
1992/93:207 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) om kommu-
nernas och landstingens beskattningsrätt.............. 57
Prot. 1992/93:23
13 november 1992
59
gotab 42384, Stockholm 1992