Protokoll
1992/93:22
Justerades protokollet för den 6 november.
2 § Svar på interpellation 1992/93:8 och frågorna 1992/93:153 och
154 om åtgärder på grund av avvecklingen av Volvos produktion i Ud-
devalla och Kalmar
Anf. 1 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Lennart Nilsson har ställt frågan om vilka åtgärder rege-
ringen är beredd att vidta för att trygga Volvos fortsatta drift vid fabriken i
Uddevalla.
Lars Bäckström har frågat om vilka åtgärder jag som arbetsmarknadsmi-
nister avser att vidta med anledning av Volvos beslut att avveckla produktio-
nen i Uddevalla år 1993 och Kalmar år 1994. Lars Bäckström har ställt
samma fråga till näringsministern.
Jag besvarar interpellationen och frågorna i ett sammanhang.
Bakgrunden till Lennart Nilssons fråga var den utredning om konsekven-
serna av en eventuell nedläggning av vissa tillverkningsenheter som Volvo
tillsatte i oktober månad.
Svaret på Lennart Nilssons fråga är att det ytterst är Volvo som beslutar
om hur deras produktion skall organiseras.
När vi nu vet att Volvo planerar att lägga ned såväl Uddevalla- som Kal-
marfabrikerna samt ytterligare tillverkningsenheter i en omfattning som rör
drygt 4 000 anställda på olika platser i landet, finns det skäl att utveckla sva-
ret.
Jag ser med stort allvar på de problem som följer av de omfattande ned-
dragningar som Volvo nu planerar.
Regeringens övergripande ansvar är främst att skapa goda, allmänna för-
utsättningar för företagande och medverka till uppbyggnaden av en stark in-
frastruktur för näringslivet. Bland regeringens förslag och åtgärder kan näm-
nas minskning av företagsbeskattning och sänkning av arbetsgivaravgift. Av-
sikten med detta är att svenska företag skall investera i Sverige och att det
blir intressant också för utländska företag att investera i Sverige.
För den fulla sysselsättningen är också små- och nyföretagandet viktigt.
Svar på interpella-
tion och frågor
1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 22
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Svar på interpella-
tion och frågor
Det gäller ytterst att skapa optimism och tilltro för att få befintliga företag
att utvecklas och nya att starta. För nyföretagandet, som är av stor vikt för
tillväxt och sysselsättning, har förslag lämnats till riksdagen rörande nya fi-
nansieringsmöjligheter i form av nyföretagarlån. För befintliga företags fi-
nansieringsmöjligheter vill jag peka på utvecklingsfondernas roll.
Som arbetsmarknadsminister har jag att tillse att de människor som drab-
bas får bästa möjliga stöd av främst arbetsgivaren och i den mån detta inte
räcker också av samhället.
I detta sammanhang kan jag nämna att länsarbetsnämnden i Göteborgs
och Bohus län i mitten av oktober fick extra medel med 804 miljoner kronor
utöver de tidigare tilldelade 1 859 miljoner kronor för insatser mot arbetslös-
heten i länet.
Jag följer utvecklingen mycket noga, och de fortsatta kontakterna med
Volvos ledning, berörda kommuner och länstyrelser får utvisa vilka åtgärder
som kan bli aktuella.
Anf. 2 LENNART NILSSON (s):
Herr talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret.
För några år sedan hade vi i Sverige en finansminister som hette Gunnar
Sträng. Han sade att det som är bra för Volvo är bra för Sverige. Man kan
då konstatera att det som är dåligt för Volvo också är dåligt för Sverige, och
det är naturligtvis därför som vi i dag debatterar denna fråga i riksdagen.
Det är litet tragiskt att den tidigare förda politiken med ett intensivt sam-
arbete med de företag som var bra för Sverige har övergetts. När man lyssnar
på näringsminister Per Westerberg verkar det i varje fall som att det över
huvud taget inte skali bedrivas någon slags industripolitik i Sverige, utan det
skall andra klara av.
Nu framgår av arbetsmarknadsministerns svar att han ser med oro på frå-
gan, och jag tror honom på hans ord. Men vilken politik tänker regeringen
bedriva för att försöka vidmakthålla den industrikapacitet som är på väg att
raseras i Sverige? Vi har tappat åtskilliga tusentals jobb, inte minst i den del
av landet jag kommer ifrån.
Nedläggningen av Volvos fabrik i Uddevalla, som endast har varit i gång
några få år, är en stor tragedi inte bara för löntagare och familjer som finns
i regionen, utan också för Sverige som industrination. Det finns i fabriken i
Uddevalla ett framtidsinriktat produktionssätt som nu antagligen kommer
att gå i graven. Det är i ett sådant här läge som förhoppningarna och kraven
ställs till att de politiskt ytterst ansvariga bedriver en industripolitik och att
man bryr sig om dessa frågor, och det har Börje Hörnlund sagt att man gör.
Med utgångspunkt i de uttalanden som näringsministern har gjort kan
man ibland fundera över vilken inställning regeringen har till dessa frågor.
Finns det inte ett nationellt intresse och ett intresse från regering och riksdag
för att vara med att försöka åstadkomma möjligheter för Sverige att överleva
som industrination?
Arbetsmarknadsministern säger i sitt svar att han har att tillse att de män-
niskor som drabbas får bästa möjliga stöd och att han har kontakter med
Volvo. Jag utgår då ifrån att dessa kontakter leder fram till att man på något
sätt kan behålla varaktiga jobb i Uddevalla, inte minst med tanke på den
moderna fabrik som ju enligt många bedömare hör framtiden till.
Vi förstår naturligtvis alla att det måste till olika grepp i en situation där
det är svårt att sälja bilar, inte minst för Volvos överlevnad. Men när Volvo
fick dessa möjligheter var bedömingen från Volvos sida att man skulle klara
detta i framtiden.
I motsats till den näringsminister vi nu har utgår jag ifrån att bedömningen
vid det tillfället inte var att man gjorde en felsatsning, utan man skulle klara
detta. Volvo har fått samhällets stöd i olika sammanhang och har därför ett
ansvar för att klara av situationen, inte minst för alla anställda i Uddevalla
som nu får bekymmer med familjeekonomin och sina hus på grund av att
man inte har något annat jobb att gå till.
Jag vill fråga om arbetsmarknadsministern i de fortsatta kontakter man
kommer att ha - och jag hoppas att näringsministern, även om det inte ver-
kar så, är med på ett hörn i dessa diskussioner - utgår från att Volvo med
sina internationella kontakter och breda kontaktnät försöker att finna lös-
ningar som leder till varaktiga jobb. Kommer regeringen i de fortsatta kon-
takterna med Volvoledningen att försöka utverka en längre övergångsperiod
så att man kan hitta olika alternativ för denna moderna fabrik, som ju enligt
många bedömare tillhör framtiden?
Jag vill rikta en vädjan till arbetsmarknadsministern, inte minst för alla de
människor som finns i Västsverige. Detta handlar inte enbart om dem som
arbetar på Volvo i Uddevalla, utan det berör ett stort antal underleverantö-
rer som driver sin verksamhet i små och medelstora företag, och de kommer
att få problem i detta sammanhang.
Jag hoppas att arbetsmarknadsministern i sitt svar kan utveckla vilka kon-
takter och ambitioner regeringen har för att klara jobben i bl.a. Uddevalla.
Anf. 3 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Jag tackar statsrådet Hörnlund för svaret. Jag är inte nöjd
med det, men det är ett svar i alla fall. Det hade varit bra om jag hade haft
möjlighet att tacka närningsministern för hans svar, men det går inte.
Den posten bekläds uppenbarligen av någon som bäst kan beskrivas med
ett citat från filmerna om Röda Nejlikan, om ni minns dem: ”They seek him
here, they seek him there. Is he in heaven, is he in hell?” Vi borde i dag
diskutera närings- och industripolitik, inte arbetsmarknadspolitik. Vi borde
diskutera orsaker, inte symtom. Men det går inte med en regering som har
en näringsminister som helt förlitar sig på Adam Smiths osynliga hand och
själv bäst kan beskrivas som den osynlige mannen. Nu får Börje Hörnlund
svara för bägges fögderi. Det är ingen avundsvärd uppgift.
Jag sade att jag inte är nöjd med svaret. Det innebär inte att jag misstror
statsrådet Hörnlunds goda vilja. Jag tror att den finns. Men även den bästa
vilja kan ha svårt att hävda sig i dåligt sällskap.
Statsrådet Hörnlund säger att ytterst är det Volvo som beslutar hur deras
produktion skall organiseras. Ytterst är det kanske det i dagens verklighet.
Men i begreppet ytterst ligger att frågan inte bara angår Volvo, och frågan
angår inte bara Volvo, tvärtom. Om det hade varit en vanlig fabrik hade frå-
gan innerst, i verkligheten, angått dem som jobbar där. Frågan angår i verk-
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Svar på interpella-
tion och frågor
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Svar på interpella-
tion och frågor
ligheten en hel region. Men nu är det ju ingen vanlig fabrik. Den har kallats
70-talets velourfabrik.
Några politiker, däribland vår nuvarande statsminister och näringsminis-
ter, har dömt ut Uddevallasatsningen. Men det är isolerade röster. En tämli-
gen enig forskarkår anser att Uddevallafabriken är ett praktiskt exempel på
att teorier om ett helt nytt tänkande för industriproduktion är möjliga att
tillämpa, och det med framgång, i verkligheten. Därför handlar Uddevalla-
fabrikens öde egentligen om Sveriges industriella framtid. Man kan inte
möta ett nytt århundrade med produktionsteknik som i grunden är oföränd-
rad sedan seklets början.
Om krig är för allvarligt för att överlåtas till generaler, är det uppenbart
att långsiktig industripolitik är för allvarlig för att helt överlåtas till mark-
nadsgeneraler och börs.
Herr Hörnlund! Det är ju vanligt att man säger att den som står för fio-
lerna skall ha ett visst inflytande över tillställningen. Samhället, stat, kom-
mun, dvs. skattebetalarna, har betalt mycket pengar till Volvo för Uddeval-
lasatsningen. Förre industriminister Åsling har hävdat att notan låg på ca
3-4 miljoner per anställd i Uddevalla i öppna och dolda subventioner. Det
är alltså 2,5-drygt 3 miljarder. Åsling brukar inte vara någon överdrifternas
mästare.
Vi kan tvista om denna satsning, men vi kan ändå få veta hur stor den var.
Vi vet att den var mycket stor. Då har vi rätt att kräva motprestationer av
Volvo. Volvo måste ta sitt samhällsansvar. Statsrådet säger nu att det hjälper
att sänka företagsskatt och arbetsgivaravgifter. Vi i Vänsterpartiet ställde
upp på att sänka förmögenhetsskatten på arbetande kapital. Vi har läst fi-
nansdepartementets skrifter där det står att bolagsskatten är låg i Sverige och
att arbetsgivaravgifterna ligger på EG-nivå. De ligger ju redan där, så det är
ingen lösning. Det var det felet man gjorde i devalveringspolitiken. Vare sig
man gör inre eller yttre devalveringar, är det samma fel.
Statsrådet säger att man skall stärka nyföretagandet med krediter. Det är
ju bra när bankväsendet har havererat. Men det är bättre med efterfrågan
än med krediter. En företagare i min region sade till mig: ” Lars, vi missar
inga order. Det finns inga order att få.” Det är problemet i ett nötskal.
Dagens Industri skrev att nu behövs det riktiga industrijobb. Staten kan
beställa och ge krediter. Det var det jag hade hoppats att statsrådet Hörn-
lund skulle meddela att det andra statsrådet, näringminister Westerberg,
tycker. Men statsrådet Hörnlund kan uppenbarligen inte meddela denna
goda nyhet. Det är beklagligt.
Sedan talar statsrådet Hörnlund om arbetsmarknadspolitik, och det är rik-
tigt och bra. Men dessa extraanslag på 800 miljoner är redan intecknade.
Enligt de informationer jag har, är de intecknade för redan gjorda åtaganden
innan man fick beskedet om de ytterligare drastiska arbetslöshetshoten.
Därför behövs det ytterligare ca 200 miljoner för att möta dessa hot. Min
konkreta fråga är om man kommer att få dessa. Kommer man omedelbart
att få besked om att man har rätt att överskrida budgeten för att klara de
hot som finns i Uddevalla? Verksamheten behöver få sådana besked. Anser
statsrådet Hörnlund, som har ansvaret för arbetsmarknadspolitiken, att
statsrådet med arbetsmarknadspolitik kan klara den situation som uppstår
om Uddevallaverken Volvo läggs ner? Räcker det med arbetsmarknadspoli-
tik från statsrådet Hörnlund för att hanterna denna situation?
Om statsrådet anser det, har vi en debatt. Men om statsrådet inser att det
inte räcker med arbetsmarknadspolitik, har vi en annan debatt att föra. Den
är nog viktigare enligt min bedömning. Kommer statsrådet att verka för att
Volvo betalar tillbaka en del av de statsstöd de fick? Jag tar det som alldeles
självklart att man betalar tillbaka ett hundratal miljoner, men egentligen
finns det skäl att ställa krav på betydligt större återbetalningar.
Jag delar naturligtvis Lennart Nilssons frågor. Även jag vill ha svar på
dem. Kommer man att få en förlängd rådrumstid om man skall avveckla fa-
briken? Borde inte också en central arbetsgrupp tillsättas för att möta krisen
inom bilindustrin? Det borde vara en central grupp i Stockholm med Arbets-
marknadsstyrelsen, andra centrala verk och ansvariga ministrar för att han-
tera situationen. Det är ju inte bara en Uddevallafråga. Det är en nationell
industripolitisk fråga, och måste mötas som en sådan.
Anf. 4 ELVING ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag vill också tacka arbetsmarknadsministern för det här sva-
ret, även om det inte innehåller särskilt mycket konkret. Jag kan i och för
sig förstå att arbetsmarknadsministern inte i det här skedet kan ge särskilt
många konkreta besked. Det visar trots allt att det finns ett engagemang från
arbetsmarknadsministerns sida för att försöka hjälpa till att lösa den situa-
tion som uppstår i Uddevalla med omnejd.
Jag vill också direkt säga att jag i stor utsträckning kan instämma i det
inlägg som Lennart Nilsson och Lars Bäckström har gjort här. Det visar att
vi känner en oro på Bohusbänken och att vi också har en ganska likartad syn
på orsak och verkan och vad som behöver göras framöver.
Från det att dessa interpellationer och frågor har skrivits har situationen
förvärrats ytterligare för den här regionen i och med Saabs besked om kraf-
tiga nerdragningar i Trollhättan. Som Börje Hörnlund vet ligger dessa städer
och bilfabriker så nära varandra att de utgör en gemensam arbetsmarknad.
I efterhand kan vi konstatera att de paket som den dåvarande socialdemo-
kratiska regeringen lade fram när man avvecklade de stora statliga varven,
där man i stor omfattning förlitade sig på svensk bilindustri, inte var särskilt
framgångsrika. Saabs fabriker i Malmö fick några månaders livslängd. Nu
ser vi också att Volvo i Uddevalla bara fick en livslängd på drygt tre år.
Jag vill också anknyta litet till det som Lars Bäckström tog upp om Volvos
ansvar i det här läget. Det var ju trots allt rejäla statliga subventioner till
Volvo i samband med Uddevallapaketet. Man fick ta ut 12,5 miljarder ur
sina investeringsfonder. Av detta användes 1,6 miljarder till att bygga Udde-
vallafabriken. Man fick köpa den gamla varvstomten i Uddevalla till ett bil-
ligt pris. Där fanns 900 miljoner kronor nerplöjda i ackumulerade förlustav-
drag som Volvo kunde tillgodogöra sig. Dessutom fick man ett direkt lokali-
seringsstöd på 165 miljoner kronor.
Efter dessa gigantiska statliga stöd och subventioner till Volvo i samband
med Uddevallapaketet kan Volvo nu inte bara dra sig ur och säga att man
inte längre har något ansvar för utvecklingen i Uddevalla. Jag skulle vilja
fråga Börje Hörnlund om han delar min uppfattning i den frågan.
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Svar på interpella-
tion och frågor
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Svar på interpella-
tion och frågor
Det är naturligtvis riktigt, som arbetsmarknadsministern säger i sitt svar,
att det ytterst är Volvo självt som måste fatta besluten om hur man skall
sköta sin produktion och var den skall ske.
Förra måndagen ordnade vi som sitter på Bohusbänken ett minisemina-
rium i Uddevalla för att diskutera och få belyst de nya formerna för att pro-
ducera bilar och modeller för framtidens industriproduktion, som bl.a. till-
lämpas i Uddevallafabriken. Där var ett antal forskare från områden som
arbetsmiljö och industriutveckling och som studerar arbetsinnehåll osv.
Samtliga forskare gav ett mycket klart besked, nämligen att den modell för
bilproduktion som Volvo har utvecklat i Uddevalla hör framtiden till.
En internationell auktoritet på bilproduktion, filosofie doktor Kanehira
Maruo, uttryckte sig på följande drastiska sätt: En nedläggning av Uddeval-
lafabriken leder till en säker död för Volvo.
Nu kan naturligtvis varken riksdagen eller regeringen överpröva Volvos
beslut. Men jag är övertygad om att Volvoledningen har gjort och gör ett
strategiskt misstag inför framtiden när Volvofabriken avvecklas.
Vad kan göras inför framtiden? Jag tror att det är viktigt att försöka med-
verka till att skapa optimism och framtidstro i regionen. Naturligtvis vilar
mycket på statsmakten i det här sammanhanget. Den fundamentalistiskt
lagde näringsminister Westerbergs uttalande i TV häromdagen och i Ekot i
morse medverkar inte till att skapa den optimism och framtidstro som be-
hövs i dag.
Det finns mycket idéer och tankar i regionen om vad som kan hända. Bl.a.
behövs det traditionella arbetsmarknadspolitiska insatser. Det behövs ett
snabbt principbeslut om Bohusbanans utbyggnad. Det finns många viktiga
investeringar i vägbyggen som kan göras i regionen. Högskolan utgör en ut-
vecklingsresurs. Med viss statlig medverkan finns det möjlighet att Uddeval-
laregionen kan utvecklas till ett elbilcentrum, osv. Det finns en mängd posi-
tiva idéer och funderingar inför framtiden men där regionen behöver statens
och regeringens stöd för att komma i gång.
En av de viktiga krav som jag vill lyfta fram i det här sammanhanget är att
omedelbart fatta beslut om att lyfta in Uddevalla och norra Bohuslän tillfäl-
ligt, under några år framöver, i stödområdet. Jag skulle vilja höra vad arbets-
marknadsministern säger om det förslaget.
Anf. 5 KARL-ERIK SVARTBERG (s):
Herr talman! Det är lätt att instämma i det mesta av vad de föregående
talarna har anfört.
Jag har studerat Börje Hörnlund i opposition. Det var mycket intressant.
Trots den försynta apparitionen var han mycket aggressiv i rollen som oppo-
sitionspolitiker; den socialdemokratiska regeringen gjorde aldrig tillräckligt.
Nu ingår Börje Hörnlund i en regering där näringsminister Per Westerberg
ställer sig vid sidan när Volvo beslutar att lägga ned sin fabrik i Uddevalla
och göra 820 personer arbetslösa. Det är frestande, Börje Hörnlund, att ut-
nyttja alla de argument som Börje Hörnlund själv använde under 80-talet.
Jag skall inte falla för den frestelsen. Jag tror nämligen att Börje Hörnlund
är en engagerad och medkännande arbetsmarknadsminister. Därför har jag
också förhoppningen att Börje Hörnlund i sin roll som arbetsmarknadsmi-
nister skall kunna sätta fart på regeringen och få den att ta tag i problemen.
Det är självklart att beslutet att lägga ned är Volvos eget - som Börje
Hörnlund sade i sitt svar. Men vi måste först och främst ställa krav på Volvo
i den här situationen, och vi från Bohuslän måste ställa krav på regeringen.
Det får alltså inte bli regionens - dvs. fyrstadskretsens och mellersta Bohus-
läns - ensak att lösa problemen.
Egentligen borde regeringen, som flera talare har varit inne på, föra ett
ordentligt industripolitiskt resonemang med Volvo. Volvofabriken i Udde-
valla var tänkt som en spjutspets i svensk industriproduktion och fröet till en
framtida svensk industristruktur. Det talades om 2000-talets bilfabrik. Vol-
vos image kommer att få sig en allvarlig knäck internationellt på grund av
beslutet att lägga ned Volvo Uddevalla.
Volvo Uddevalla är ingen vanlig bilfabrik. Det är framtidens bilfabrik, där
en mänsklig produktionsmetod används enligt människans sätt att tänka,
lära och arbeta. Risken är att visionen om en mänsklig bilfabrik förverkligas
någon annanstans av en konkurrent till Volvo. Nu är beslutet fattat.
Jag återkommer till det jag sade tidigare. Regeringen kan i den här situa-
tionen inte ställa sig vid sidan om så som näringsministern gör. Vi har för-
hoppningar på arbetsmarknadsministern. Men egentligen är det fråga om en
närings- och industripolitisk framtid för Sverige.
Volvo kan självfallet inte smita ifrån sitt ansvar. Här krävs en lösning i
samverkan. Kommunerna i mellersta Bohuslän är beredda att ställa upp.
Staten måste ställa upp. Näringslivet måste ställa upp. Självfallet finns det
ett intresse hos de anställda att ställa upp i den samverkan som krävs.
Vilka initiativ tänker regeringen ta för att åstadkomma denna samverkan?
Hur tänker sig regeringen skapa optimism och framtidstro för Uddevallare-
gionen?
Anf. 6 BENGT KRONBLAD (s):
Herr talman! Arbetsmarknadsministern säger att han ser med stort allvar
på problemen som följer av de nedläggningar Volvo nu planerar.
Volvo Kalmarverken är en modern och effektiv fabrik med den bästa Vol-
vokvaliteten - som alla olika analyser visar. Under de år som Kalmarverken
har funnits har stora investeringar gjorts i fabriken så att modern teknik skall
användas. Senast i år har stora investeringar gjorts i hela fabriken såväl pro-
duktionsmässigt och tekniskt som miljömässigt. Med tanke på de uppgifter
som nu har kommit fram lider folk svårt, och hela familjer ser egentligen
ingen framtid. Diskussionen bör, som flera har sagt, föras kring näringspoli-
tiken.
Herr talman! Det bör klart framgå i budskapet till näringsministern att un-
der den senaste tiden har det i Kalmar län genomförts stora nedläggningar
inom hela tillverkningsindustrin.
Låt mig nämna några exempel: träsektorn och hus-och bostadstillverk-
ningen. Det innebär att 50-60 % av Träindustriarbetareförbundets medlem-
mar i avdelning 8 är i dag arbetslösa. Det gäller speciellt i Vimmerby- och
Hultsfredområdet.
Vid Överums Bruks metallindustrier har omfattande nedläggningar och
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Svar på interpella-
tion ocli frågor
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Svar på interpella-
tion och frågor
varsel genomförts. I helgen lades en redovisning fram om de två kommuner
som har det svårast och den högsta arbetslösheten. 60 % av Metalls medlem-
mar i det området är i dag arbetslösa.
För övrigt kan nämnas nedläggningar av sockerbruk på Öland och ned-
läggningar av mejerier och slakterier i Kalmar - som det fördes diskussioner
om bara för några månader sedan. Vidare har vi grossistföretagen ICA och
Dagab, statliga organ och myndigheter som i flera fall har lämnat regionen.
Till detta kommer beslutet om nedläggning av Volvo Kalmarverken. Till-
sammans med underleverantörer och multiplikatoreffekter för andra verk-
samheter påverkas ca 4 000 personer och deras familjer.
Läget är dock inte helt omöjligt att påverka. Vi vill från regionen skicka
ett budskap till hela regeringen, att man med en omläggning av den ekono-
miska politiken kan förhindra ökningen av arbetslösheten. Med strategiska
insatser för utbildning och kompetenshöjning samt tidigareläggning av inve-
steringar kan vi skapa arbete och tillväxt.
Det finns många nyttiga projekt som går att sätta i gång med kort varsel.
Det gäller ROT-program för bostäder och fastigheter samt om- och tillbygg-
nad av skolor, sjukhem och ålderdomshem, likaså underhåll och utbyggnad
av vatten- och avloppsanläggningar. En satsning på järnvägar, t.ex kust-till-
kust-banan, sträckningen Mönsterås-Kalmar, Stångådalsbanan och den
vagnmateriel som kan behövas där skulle skapa arbete för ABB Kalmar
Trains. Det är mycket angeläget att omedelbart få i gång detta. Annars står
vi snart här igen, arbetsmarknadsministern, och diskuterar Kalmar Trains
framtid.
Totalt rör det sig om 30 objekt till en investeringskostnad på drygt 1,1 mil-
jarder kronor i vårt län. Det är viktigt att de kommer till stånd. Vi upprepar
också att det är angeläget att en utbyggnad av Mönsterås bruk blir verklig-
het, för att tillse att utnyttja den utomordentligt goda kompetens som finns
och den förbättring i miljöarbetet som skapat en mycket god produkt. Där-
med utnyttjar vi också den mycket stora skogstillväxt som finns i regionen
och länet.
Det är viktigt med en fördelning av medel för upphandling av arbetsmark-
nadsutbildning. Jag vill som ordförande i AMU-företaget i Kalmar län säga
att vi behöver utvecklingsmöjligheter och ytterligare medel för att skapa den
kompetensutveckling som behövs. Vi har utvecklat ett mycket gott utbild-
ningsprogram, där modul- och lagarbete har gett en mycket god kvalitet. Vi
vill gärna utveckla det för att skapa en bättre kompetens i området.
Utvecklingen av företagens arbetsorganisation är också viktig samt fler
platser på komvux osv. Vi har en teleskola som är väl utvecklad, med en
mycket hög kompetens. Vi bör se till att den utvecklas på ett bättre sätt.
Herr talman! För att höja den tekniska nivån på företagen och för att Kal-
mar län skall bli ett konkurrenskraftigt industrilän bör också ett industri- och
utvecklingscenter tillskapas. Om dessa projekt sätts i gång och vi får en re-
gionalpolitiskt motiverad fördelning av olika aktuella anslagsposter, skulle
arbetslösheten kunna pressas tillbaka. Samtidigt skulle länet stå bättre rustat
inför framtiden.
Kalmar län har redan i dag en arbetslöshet som är högre än rikets genom-
snitt. När de varsel som nu ligger har genomförts har länet, enligt länsarbets-
nämnden, 18-20% av befolkningen utanför den ordinarie arbetsmarkna-
den. Dessutom har ca 35 % av länets tillverkningsindustrier slagits ut de se-
naste två åren. Jag vill ställa tre frågor till arbetsmarknadsministern:
Vilka åtgärder avser regeringen ställa till Kalmar läns förfogande för att
skapa jobb?
Är regeringen beredd att placera Kalmar län i stödområde?
Vilka krav avser regeringen ställa på Volvo, för att tillse att sysselsätt-
ningen och Volvo Kalmarverken har en framtid?
Anf. 7 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Herr talman! Också jag vill tacka statsrådet Hörnlund för att denna debatt
har kommit till stånd i dag.
Sverige är ett av jordens absolut rikaste länder. Vi har nått vår höga mate-
riella standard till stor del genom den svenska biandekonomiska modellen,
som blivit berömd i hela världen. Förutom ett förtroendefullt samarbete
mellan anställda och företagare har staten sedan länge samverkat med nä-
ringslivet om stora satsningar, som inget svenskt företag är stort nog att klara
själv. Det är hög tid att regering och riksdag nu åter tar ett sådant initiativ.
Vårt nuvarande trafiksystem är ett hot mot miljön. Det gäller att börja
bygga morgondagens system, kretsloppssamhället. Järnvägar för gods- och
persontrafik är viktigast. Men i dag diskuterar vi bilen, som också är nödvän-
dig i vårt glest befolkade land.
Framtidsfabrikerna i Uddevalla och Kalmar bör bli basen för en stor ge-
mensam satsning av stat och företag. Detta sätt att samarbeta är inget nytt.
Låt mig nämna ett exempel. Ni kanske blir förvånade över att jag nämner
det exemplet.
På 1950-talet beslöt Sveriges riksdag att byta energisystem och göra en
storsatsning på kärnkraft. Asea-Atom bildades i samarbete mellan stat och
företag. Forsknings- och utvecklingsarbetet finansierades av skattemedel.
Likaså byggdes hälften av landets kärnkraftverk i statlig regi. Under 70- och
80-talen anslogs årligen miljard på miljard för att bygga kärnkraftverken.
Det var alltså skattemedel som anslogs. Den avkastning som staten begärde
på investeringarna var mycket blygsam. Amorteringar av kapitalet var det
inte tal om. Anläggningarna ägdes ju av staten och förvaltades av det affärs-
drivande statliga verket Vattenfall.
På den tiden ansågs kärnkraften allmänt vara framtidens säkra och billiga
energikälla. Vi vet bättre nu. Kärnkraften håller på att avvecklas i världen.
Kärnkraften är ute. Men företagsidén med ett organiserat samarbete mellan
stat och företag är Sveriges chans att utveckla vårt lands näringsliv och be-
hålla vårt land som en industristat, så att vi kan bo och arbeta här också i
framtiden.
Vid sidan av privata initiativ och en småforetagsamhet som lätt får riskvil-
ligt kapital och inte hindras av stel byråkrati, behöver vi också stora projekt
som kan stimulera Sveriges näringsliv in i kretsloppssamhället.
Nu är det dags att göra en storsatsning för att skapa framtidens bil, som
passar i kretsloppssamhället, som inte har några avgaser alls och som är sam-
mansatt av material som lätt kan återvinnas. I Uddevalla och Kalmar har
Volvo skapat framtidens modellfabrik, där arbetarnas skapande förmåga tas
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Svar på interpella-
tion och frågor
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Svar på interpella-
tion och frågor
10
till vara. Staten bör nu ta initiativet att utveckla och producera denna fram-
tidsbil där, tillsammans med Volvo och Saab, eller, om inte de så önskar,
kanske tillsammans med ett annat bilföretag.
Kapitalet kunde Sverige låna till låg ränta utomlands, om utlandslånenor-
men upphävs. Detta vore helt försvarligt för en framtidsinvestering som ger
jobb och ökad ekonomisk tillväxt inom socialt och ekologiskt ansvarsfulla
ramar.
Framtidens drivmedel kommer sannolikt att baseras på vätgas. Sverige
kunde t.ex. erbjuda Tanzania samarbete om produktion av vätgas. Genom
en stor solenergidriven anläggning kunde man producera vätgas av havsvat-
ten, med enkel, i dag känd teknik. Samma investeringsmodell som vid
kärnkraftsbyggena i Sverige kunde tillämpas. Tanzania skulle självfallet ha
rätt att successivt överta anläggningen för pengar som vätgasförsälj ningen
inbringade.
Nickelhydridforskningen på KTH håller på att skapa framtidens lätta bat-
teri, med vätgas som energikomponent. Bensinstationerna kan komplettera
sin bensinförsäljning med service till vätgasbatterierna.
Det är sannolikt att den som blir först med en sådan satsning kommer att
finna en stor internationell marknad.
Vill arbetsmarknadsministern undersöka intresset för denna idé?
Anf. 8 INGVAR JOHNSSON (s):
Herr talman! Vi skall senare ha en interpellationsdebatt om behovet av
insatser i fyrstadsområdet, i anledning av att nu också Saab beslutat om kraf-
tiga neddragningar.
I dag vill jag börja med att säga att vi alla i fyrstadsregionen upplever ned-
läggningen av Volvos Uddevallafabrik som en tragedi. Det är en tragedi för
de anställda och deras anhöriga, för kommunen och för hela regionen.
Som en följd av Volvos nedläggning minskar också sysselsättningen hos
underleverantörerna. Vi kan varje dag läsa om stora nedskärningar på orter
som Dals-Ed och Bengtsfors. Vi kan läsa om oron i Färgelanda, som är
starkt beroende av bilindustrin.
Fyrstadsregionens bilindustrier har på några år faktiskt minskat antalet
anställda med ca 3 000. Genom Volvos nedläggning och Saabs kraftiga per-
sonalminskning förlorar nu ytterligare minst 3 000 inom regionens bilindustri
sina jobb. Fyrstadsregionen drabbas oerhört hårt. Jag tror därför att det är
viktigt att lösa regionens stora problem i samarbete, att vi lägger ett fyrstads-
perspektiv på de åtgärder som nu måste vidtas. Vad jag vet förs också sådana
diskussioner mellan representanter för kommunerna. Det tycker jag är posi-
tivt. Vi socialdemokrater från fyrstadsregionen har i dagarna här i riksdagen
lämnat in en gemensam motion, där vi redovisar situationen och för fram
förslag till åtgärder.
Det gäller att satsa på utbildning på alla nivåer. Det gäller att satsa på ut-
vecklingsprojekt som bygger på den starka industritradition som finns i re-
gionen, inte minst inom transportteknik. Det gäller att satsa på regional in-
frastruktur.
I fråga om utbildning vill jag särskilt nämna regeringens hitintills njugga
inställning när det gäller att satsa på de små högskolorna. Detta drabbar vår
gemensamma högskola i fyrstadsregionen. Den bör nu byggas ut kraftigt.
150 nya studieplatser borde kunna tilldelas redan nu med de medel som finns
i krispaketet. Kan inte arbetsmarknadsministern hjälpa till att övertyga Per
Unckel om detta?
Herr talman! Till sist vill jag, som de tidigare talarna, betona att rege-
ringen nu måste ta sitt ansvar för situationen. Den passivitet och nonchalans
som regeringen, och främst industriministern, visat hitintills kan inte accep-
teras. Kan inte arbetsmarknadsministern passa på att övertyga industrimi-
nistern om att hans nyliberala teser inte klarar mötet med verkligheten?
Anf. 9 KENT OLSSON (m):
Herr talman! Jag skall också be att få tacka arbetsmarknadsministern för
svaret. Det kan inte vara lätt att vara arbetsmarknadsminister i dessa tider.
Jag tyckte ändå att arbetsmarknadsministern tog fram det som regeringen
gör och försöker göra. Han nämnde sänkningen av arbetsgivaravgifterna och
företagsskatten samt lånen för nyföretagande, som visar att man från rege-
ringens sida försöker göra en hel del.
Vi som bor i norra Bohuslän och fyrstadsregionen känner en stor oro inför
nedläggningen av Volvo. Vi vet att det blir en stor arbetslöshet. Vi vet också
att regeringen inte kan påverka om Volvo skall fortsätta eller inte. Det är ett
beslut som måste fattas av företaget självt. Vi riksdagsmän i Bohuslän har
gemensamt beklagat detta och försökt få Volvo att ompröva. Men vi inser
att detta är något som ligger utanför regeringens kontroll.
Det som är bekymmersamt är den stora arbetslösheten och vad som kan
komma ut av den. Vi hoppas att det skall gå att få ut någonting av Volvos
fabrik. Det finns bl.a. förslag om utveckling och tillverkning av elbilar. På så
sätt skulle man kunna få riktiga industriarbeten till regionen. Nu talar vi med
arbetsmarknadsministern, och då handlar det mer om de arbetsmarknadspo-
litiska åtgärder som kan avhjälpa en del av arbetslösheten. Problemet är att
vi behöver riktiga industriarbeten. Det man får hoppas på är att någon av de
planer som finns, på exempelvis elbilar, kan ge effekt.
Under denna interpellationsdebatt har framförts annat som rör detta. Det
är viktigt att vi får en utbyggnad av E 6 så snabbt som möjligt. Det är viktigt
att det blir ett beslut från regeringen i järnvägsfrågan så snabbt som möjligt,
så att vi kan skapa arbetstillfällen. Man bör också tänka på att det inte bara
är i Norrland som det finns skogsvägar. Det finns även i fyrstadsområdet be-
hov av att bygga ut vägar. Det skulle kunna ge möjligheter till mer arbete.
Det är viktigt att de 115 miljoner som Volvo har fått kommer att ligga kvar
i fyrstadsregionen, så att man kan utnyttja dem för olika arbetsmarknadspo-
litiska åtgärder. Jag antar att man också kommer att ge mer pengar till läns-
styrelserna, så att de skall kunna satsa på projekt som de bedömer vara vik-
tiga.
En tanke är att vi skulle kunna få ett riskkapitalbolag till fyrstadsregionen,
till trakten kring Uddevalla. Det jag nu har räknat upp är en del av de för-
hoppningar vi har på arbetsmarknadsministern, så att fyrstadsområdet inte
skall få behålla den höga arbetslösheten. Jag vet att det har gått kort tid,
men jag hoppas att arbetsmarknadsministern kan ge några besked på dessa
punkter.
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Svar på interpella-
tion och frågor
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Svar på interpella-
tion och frågor
12
Anf. 10 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Ledamöterna må försöka förlåta mig, om jag inte hinner till
fullo bemöta åtta engagerade talare.
Först vill jag säga till Lennart Nilsson att jag denna vecka har suttit i en
och en halv timme med Sören Gyll och en av hans medhjälpare. Jag vädjade
då dels att man skulle se vad Volvo och Procordia kunde göra själva, efter-
som båda de komplexen har stort inflytande, dels att Gyllenhammar, Gyll
och andra med mycket omfattande internationella kontakter, inte bara i
Europa utan i USA och egentligen hela världen, skall hålla sina ögon öppna
för att den vägen försöka tillföra saker och ting.
Jag kommer att besöka Volvo en heldag den 4 december. I nära anslutning
till det besöket önskar jag också direkt besöka Uddevallafabriken.
Lennart Nilsson och jag har samma målsättning. Målet måste vara att så
snart det bara går komma tillbaka till en fullgod ordinarie arbetsmarknad.
Det är orimligt att vi någon gång före jul kommer att få uppleva att var
tionde invånare är utanför ordinarie arbetsmarknad. Nu återstår ju där nere
också att föra MBL-förhandlingar. Frågan om övergångstid eller icke över-
gångstid kommer väl då upp i första hand.
Jag är naturligtvis beredd att i de fortsatta samtalen ta med mig allt vad ni
har sagt. Som Lars Bäckström påpekar, har olika ministrar sina ansvarsom-
råden, men det hindrar inte att regeringen svarar som en helhet.
Jag noterar för min del att Volvo är i ett allvarligt förlustläge, beroende på
dålig efterfrågan. Det är riktigt att frågan om nedläggning angår var och en
som jobbar på Volvo, men det unika, som understryker allvaret, är att de
fackliga företrädarna också har deltagit i besluten.
Jag kan berätta att Sören Gyll omtalade för mig att produktivitetsutveck-
lingen har varit mycket mycket god, både i Uddevallafabriken och i Kalmar-
fabriken. Då är det ju dubbelt tragiskt att det ändå inte håller just nu.
Till Elving Andersson kan jag säga att jag för närvarande bereder och ser
över läget på alla lokala arbetsmarknader, i syfte att diskutera eventuella in-
placeringar i stödområde, som det fortfarande heter. I samband därmed ges
svar på den fråga som Elving Andersson ställde.
Till Karl-Erik Svartberg vill jag väl säga att jag var i stort sett mycket för-
synt i oppositionsrollen, utom i fråga om något enstaka debattområde, där
jag kanske var litet tuff.
Vad det ytterst gäller är att vi behöver ett ytterligare förbättrat kostnads-
läge. Det är allvarligt att mellan 220 000 och 250 000 industriarbetstillfällen
försvinner över en så kort tidsperiod som fyra år. Skall vi ha balans i affä-
rerna och balans i sysselsättningen, måste den blödningen upphöra, och det
måste bli en annan utveckling.
Ni har hört mig säga ett antal gånger att jag vädjar till parterna att gå upp
ur sina skyttegravar, diskutera långsiktigt och sluta avtal som ger ytterligare
förbättrad konkurrenskraft. Det är vad vi behöver.
Beträffande Kalmarområdet, som i debatten företräds av Bengt Kron-
blad, vill jag säga att jag är medveten om situationen där. Svar har Kronblad
fått genom att jag talade om vad jag överväger i fråga om Uddevalla och
eventuell inplacering i stödområde. Om jag skall vara riktigt riktigt optimis-
tisk, eftersom Kalmar kommer senare i den tänkta tidtabellen, vill jag säga
att det vore underbart om konjunkturen kunde ta sig, så att det gick att göra
nya överväganden innan tiden för nedläggning är inne.
Anf. 11 LENNART NILSSON (s):
Herr talman! Arbetsmarknadsministern säger att regeringens inriktning
är att man skall försöka klara en fullgod arbetsmarknad. Då är det väl bara
att uppmana Kent Olsson, som säger att det ligger utanför regeringens bord,
och övriga moderater på Bohusbänken, när vi nu har hört all den massiva
kritik som riktas mot näringsministern, partikamrat till Kent Olsson: Sätt er
ner och resonera med den här Per Westerberg!
Vi kan tydligen inte påverka honom, med den ideologiska inriktning han
har. Det verkar som om inte heller arbetsmarknadsministern klarar av att
resonera med näringsministern, även om han säger att det är regeringen som
kollektiv som beslutar.
Jag hoppas att Kent Olsson kan tala med näringsministern på ett sätt som
leder fram till att denne i varje fall inte sprider omkring sig en massa skymfer
mot de människor som blir drabbade av arbetslösheten. Jag tycker att nä-
ringsministerns sätt att uttrycka sig är mycket upprörande. En sådan parti-
kamrat skulle i vart fall jag ta avstånd ifrån, om jag hade någon som uttalade
sig på det sättet.
Sedan vill jag poängtera för arbetsmarknadsministern att lokaliseringsbi-
drag och stöd inte är det viktigaste, åtminstone inte för mig. Jag är glad över
att Birgitta Hambraeus talade om att både Uddevalla och Kalmar borde
kunna utgöra en bas för framtiden.
Om nu 800 människor i Uddevalla skickas ut på gatan, innebär det att A-
kassan får betala ut bortåt 100 miljoner kronor om året. Då är lokaliserings-
bidragspengarna egentligen en liten del av det samhället ändå måste betala
för att människor inte har något att göra. Därför tycker jag att det är en ut-
märkt idé att man vid överläggningarna med Volvo tar upp det som Birgitta
Hambraeus var inne på, nämligen att fabrikerna kan utgöra en bas för fram-
tidssatsningar.
Det tragiska, som flera har berört här tidigare, är ju att om man avhänder
sig de möjligheter som finns i dessa moderna anläggningar blir det ett stort
glapp som gör att det blir svårt att komma igen i framtiden. Spinn gärna vi-
dare på Birgitta Hambraeus synpunkter och använd de pengar som finns till-
sammans med Volvo. Här är inte läge för att hugga Volvo i huvudet med
att säga att företaget inte har uppfyllt villkoren, för Volvos bedömning var
naturligtvis att satsningen skulle lyckas.
Produktiviteten vid Volvos Uddevallafabrik är i stort sett lika bra som vid
andra fabriker. I Uddevalla har man haft tre och ett halvt år på sig, medan
löpande bandet har funnits i 60 år. Om diskussionerna med Volvo inriktas
på att de resurser som finns skall utnyttjas för nya satsningar, då tror jag att
det finns en possitiv framtid för regionen och även för Sverige som industri-
nation.
Anf. 12 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Jag vill säga till statsrådet, som jag tror säkert är engagerad
i frågan, att jag är Uddevallabo, och jag har anhöriga och vänner som arbe-
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Svar på interpella-
tion och frågor
13
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Svar på interpella-
tion och frågor
tar på fabriken. Det unika med den är, som någon sade i en intervju: På en
vanlig fabrik hade jag saknat arbetskamraterna. Här kommer jag att sakna
själva arbetet.
Efter beskedet att fabriken skall läggas ner gick man ut och fortsatte att
bygga bilar. Det visar vilken anda som råder. De anställda har varit oerhört
lojala mot företaget, och då har vi politiker rätt att kräva att företaget skall
visa lojalitet med dem som har arbetat där.
Men detta är framför allt en nationell fråga. Att arbetsmarknadsministern
inte kan svara på alla frågor som han får, det inser jag. Men det finns en
grundläggande fråga som går att svara på: Räcker det, enligt arbetsmark-
nadsministerns bedömning, med arbetsmarknadspolitik? Det är en grund-
bultsfråga i detta problemkomplex.
Jag tror inte att det räcker. Jag säger som Dagens Industris ledare: Staten
kan beställa och ge krediter. Detta kan förbättra situationen, om fabriken
avvecklas, och det finns uppslag.
Jag skall inte ställa retoriska frågor, och det förra var ingen retorisk fråga
utan en konkret fråga. Samverkan mellan Procordiagruppen och Volvo för
att finna möjligheter är ett uppslag. Ett annat kan vara elbilsprojektet. Det
kanske finns utländska intressenter som är villiga att anta utmaningen att
bygga bil på framtidens sätt.
Det finns verkstadsföretag i regionen som, om staten satte fart på infra-
strukturinvesteringar, skulle få ökad efterfrågan och snabb avsättning. Åter-
igen, Börje Hörnlund: Oavsett kostnadsläget kan man inte ta order som inte
existerar. Det klarar ingen företagare av.
Jag blev mycket glad när statsrådet sade att han tänker besöka Uddevalla,
och jag vill då ge ett råd till statsrådet Hörnlund: Ta med två regeringskolle-
ger, kommunikationsministern och näringsministern, och kom före jul och
lämna besked! Vi skriver inga stora önskelistor. Vi begär inte månen eller
andra orimligheter, men vi begär konkreta åtgärder som kan rädda jobben.
Jag tror att jag kan hälsa dessa tre statsråd välkomna på hela Bohusbänkens
vägnar.
Det vore välgörande att få beskedet att ni tänker göra någonting. Om ni
inte vill kalla det paket, så kalla det påse eller vad ni vill, men det är handling
som räknas. Hälsa de två andra ministrarna att mitt råd till dem är att de
skall agera. Ta vägen till Uddevalla, redovisa konkret politik eller avgå! Det
finns ingen som helst anledning att ha en näringsminister som säger: Jag tän-
ker inte driva politik.
Anf. 13 KARL-ERIK SVARTBERG (s):
Herr talman! Det var bra att Birgitta Hambraeus tog upp marknadsekono-
min. Förra veckan var jag på en internationell konferens, där en deltagare
sjöng den renodlade marknadsekonomins lov. Då ingrep i en replik en britt
och sade: Jag välkomnar den föregående talaren till Storbritannien. Där ser
vi resultatet av tolv års renodlad marknadsekonomi.
Vad som behövs är ju, som Birgitta Hambraeus sade, det vi har kallat för
biandekonomi. I ESK-prosessen har man slagit fast samma sak med en an-
nan formulering, som jag tycker är bra: marknadsekonomi med en social di-
14
mension. För det krävs att statsmakterna, kommunerna och landstingen är
med, och det är det kravet vi måste ställa här.
Det går inte att som näringsministern sitta passiv. Till synes verkar han
ju nöjd över att marknaden, som han säger, fungerar. Bara hans råd till de
anställda, att starta eget, är ju cynism i kubik, skulle jag vilja formulera det.
Den här fabriken som nu skall läggas ner enligt beslutet var en fabrik där
man satte det goda arbetet i centrum. Trots det hade man en utomordentligt
fin produktions- och produktivitetsutveckling, som flera av talarna har pekat
på tidigare. Man var helt på det klara med att man skulle uppnå det mål man
hade satt upp till den 1 juli nästa år. Därför är det tragiskt att den här fabri-
ken skall avvecklas.
Arbetsmarknadsministern talar om kostnadsutvecklingen. Jo, det är sant,
men vi kunde i TV i går höra en företagsledare som sade att kostnadsutveck-
lingen inte är det problem i Sverige som man har velat göra gällande. Den
har tvärtom i många fall utgjort en sporre. Jag tror således inte att vi skall
hänga upp för mycket av resonemanget på kostnadsutvecklingen när vi nu
skall försöka skapa den optimism och framtidstro som arbetsmarknadsminis-
tern talade om i sitt svar.
Anf. 14 BENGT KRONBLAD (s):
Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för de ytterligare kom-
mentarerna. Jag vill dock säga att en nedläggning av Volvo Kalmarverken är
en katastrof för folket i Kalmar län och i hela sydöstra Sverige. Det gäller
underleverantörer, handel, service, grossister, transportsystem och offentlig
verksamhet. Som jag sade tidigare berörs över 4 000 personer i regionen och
deras familjer. Det är ett oförsvarbart slag mot löntagarna och hela samhäl-
let. Jag känner mycket för alla dem som drabbas och kräver därför att Volvo
och den borgerliga regeringen - oavsett vilka ministrar det gäller - tar ansvar
för regionen och dess invånare.
En mängd olika förslag har redovisats dels av den socialdemokratiska riks-
dagsgruppen, dels av Landsorganisationen i programmet ”Om bara viljan
finns...”. Jag vill fråga arbetsmarknadsministern om viljan finns hos rege-
ringen och dess politiska representanter i riksdagen.
Det är också viktigt att diskutera utvecklingen. En förändring och en ut-
veckling av arbetsorganisationen är en viktig del. Därför underströk jag i
mitt tidigare inlägg vikten av arbetsmarknadsutbildning. AMU i Kalmar län
satsar bl.a. på arbetsorganisationsutveckling. Det är där jag tror att vi kan
göra de verkliga vinsterna. Precis som de övriga talarna har sagt tidigare i
dag är det egentligen inte löneläget och lönekostnaderna som utgör det
största problemet.
Det kostar pengar. A-kassan kostar pengar, och skatteintäkterna blir
mindre när arbeten försvinner. Därför är det viktigt att göra framtidssats-
ningar som medför att vi inte behöver göra neddragningar.
Vägen till Uddevalla är säkert ganska smal och krokig, och det kommer
att bli bekymmersamt för sysselsättningen. Jag vill dock säga att vägarna till
Kalmar är väl utvecklade. Jag hoppas att arbetsmarknadsministern vänder
sig till Kalmar. Jag vill gärna se honom som besökare, för att på plats disku-
tera utvecklingen i Kalmar och Kalmarregionen.
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Svar på interpella-
tion och frågor
15
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Svar på interpella-
tion och frågor
16
Vilka åtgärder avser regeringen att ställa till Kalmar läns förfogande för
att skapa jobb? Vilka krav ställer regeringen på Volvo? För att regeringen
skall kunna komma med konkreta förslag och ställa krav vill jag till arbets-
marknadsministern - med en hälsning från Kalmarregionen - överlämna den
utredning och beskrivning som ligger till grund för vår argumentation för att
behålla Volvo Kalmarverken för att regionen skall ha en framtid. Jag ber att
få överlämna den till arbetsmarknadsministern för studium.
Anf. 15 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Herr talman! Jag är mycket glad över Lennart Nilssons och Karl-Erik
Svartbergs positiva kommentarer till mitt inlägg. Jag tycker att det är ett ex-
empel på att vi har en gemensam syn på dessa frågor i Sverige.
ESK säger ja till en marknadsekonomi med en social dimension. Centern
säger ja till en marknadsekonomi med en social och ekologisk dimension. Vi
vill ha ett kretsloppssamhälle, ett uthålligt samhälle. Vi skulle kunna bli ett
modelland för ett sådant samhälle. Vi är tillräckligt små och samstämmiga
för att kunna bli ett modelland. Men då måste vi alla samarbeta. Vår litenhet
i industrin måste kompenseras med statens möjligheter. Det är en biandeko-
nomisk satsning.
Så länge det rullar en enda bil som är miljöfarlig på våra vägar finns det
en marknad. Den marknaden måste vi upptäcka och inteckna. Mot bak-
grund av hur mycket pengar som staten har satsat i Uddevalla borde vårt
förhandlingsläge vara mycket bra. Volvo måste antingen betala tillbaka
pengarna eller vara med i en satsning. I annat fall måste Volvo överlämna
fabriken - som någon talare var inne på här - till ett annat företag, t.ex. ett
japanskt företag, som kan dela utvecklingsbördan med oss.
Vi måste komma ur depressionen - även den mentala depressionen - och
sluta tro att Sverige skulle vara slut som industrination. Vad är det för kons-
tiga synpunkter som högt uppsatta företagsledare kommer med? Det sägs att
det bara finns en framtid nere på kontinenten och att det är bara där som
företagen är tillräckligt stora. Sverige är betydligt rikare per person, mätt i
BNP, än något land på kontinenten. Vi har en framtid, men det krävs fram-
tidstro och självförtroende. Det brukar vi ha. Jag är övertygad om att vi un-
der denna regerings ledning kommer att återfå det - särskilt om Centerpar-
tiet och arbetsmarknadsministern får ett ökat inflytande.
Anf. 16 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Först vill jag för Birgitta Hambraeus nämna en organisation,
den s.k. kollektivforskningen. Inom olika näringsgrenar har man ett samar-
bete mellan statlig insats och företagsinsatser. Sådana förslag kommer till
riksdagen under 1993 när man skall se över forskningen. Jag anser att detta
är angeläget.
Volvo och Saab har en stor del av marknaden, ca 20 %, när det gäller
tunga fordon. När det däremot gäller mindre bilar har de mindre än 1,5 %
av marknaden. Man måste därför vara mycket duktig om man skall klara sig
framöver. Jag förutsätter att de båda företagen verkligen är inställda på att
klara sig.
Ett par talare tog upp frågan om högskolan. I dessa dagar pågår ett samråd
mellan statsrådsberedningen och Socialdemokraterna om de diskuterade
2 000 platserna inför den proposition som skall läggas fram. Framöver kom-
mer givetvis nya förslag.
Kent Olsson, när det gäller stora och små vägar och järnvägar finns det
väldigt mycket att göra. Vi måste diskutera förmågan att finansiera. Nu finns
det ledig kapacitet för att bygga. Mindre objekt kan man sätta i gång snabbt.
Stora objekt har en tendens att ta sin tid, t.ex. om de överklagas.
I mitt förra inlägg glömde jag säga till Lennart Nilsson att jag naturligtvis
fick svar på min vädjan till Sören Gyll. De skulle göra allt de kan för att gå
kravet till mötes. Det tror jag att de skulle ha gjort även utan min vädjan.
Det kan inte vara roligt att hamna i en situation då man måste friställa så
många av sina medarbetare. Det är naturligtvis inte heller roligt att friställa
ett litet antal av sina medarbetare.
Lars Bäckström frågade om arbetsmarknadspolitiken räcker. När jag till-
trädde för ett år sedan sade generaldirektören för AMS att det var lagom
med 3 % i arbetsmarknadsåtgärder. Denna vinter kommer han att få ta hand
om ca 5 % av vår arbetskraft i olika arbetsmarknadsåtgärder. Det är högt,
och jag vill inte diskutera om det finns ytterligare utrymme eller inte. Jag vill
med det snaraste komma i den situationen att jag behöver mindre pengar till
mitt förfogande, dvs. en situation där vi åter har en ordinarie arbetsmark-
nad.
Till Karl-Erik Svartberg vill jag säga att detta med kostnadsutvecklingen
kan diskuteras. Vi lär enligt olika bedömare vara något bättre än Tyskland i
dag, men sämre än en del andra länder. Jag vill dock peka på att vi tidigare
på grund av de stora devalveringarna inte hade något omvandlingstryck. I
slutet på 1980-talet kom vi i en situation där kostnadsläget var 10 % högre
än i andra länder. Därmed fick vi något som närmast liknade ett utslagnings-
tryck.
Måttan är bäst. Just nu behöver vi återhämtning. Det är därför jag talar
om kostnadsläge. På sikt behöver man ett tryck som ger en omvandling, så
att man hänger med.
Till kostnaden hör också det svenska ränteläget. Efter vad som hänt på
finansmarknaderna m.m. är ränteläget realt så högt att det håller tillbaka.
Därtill har en stor del av företagen inte någon god likviditet, vilket gör att
de inte vågar eller orkar satsa framåt. Vi måste alltså komma tillbaka till ett
läge där ett stort antal företag vågar satsa framåt.
Till Bengt Kronblad vill jag säga att jag självklart är beredd att diskutera
Kalmarregionen på exakt samma sätt som Västsverige. Jag har besökt Vim-
merby och de mindre kommunerna för inte så länge sedan och känner till
situationen. Sydöstra Sverige är ju en av de regioner som brukar omnämnas
från riksdagens sida i de regionalpolitiska betänkandena.
Bengt Kronblad ifrågasatte viljan att återkomma. När arbetsmarknadsåt-
gärderna kostar ca 2 000 kr i månaden per arbetande i vårt land, både företa-
gare och anställda, i form av öppna ersättningar, åtgärder och minskade skat-
teinkomster, då måste det vara ett stort gemensamt intresse för samtliga par-
tier både inom och utom regeringen att se till att man blir av med denna extra
ryggsäck och kan komma åter till en ordinarie arbetsmarknad.
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Svar på interpella-
tion och frågor
2 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 22
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Svar på interpella-
tion och frågor
Anf. 17 LENNART NILSSON (s):
Herr talman! Jag tror att det är viktigt att man har en framtidstro. Vi som
sysslar med politik från olika utgångspunkter måste naturligtvis ha det.
Min framtidstro har andra utgångspunkter än Birgitta Hambraeus. Jag ut-
går ifrån att vi vid nästa val får en annan regering, ledd av en socialdemokra-
tisk statsminister. Det är utgångspunkten för min framtidstro.
Man kan konstatera av denna debatt, och det är viktigt, att arbetsmark-
nadsministern - som här talar för hela regeringen - säger att man skall pröva
alla uppslag, försöka medverka till varaktiga jobb bl.a. i Uddevalla. Arbets-
marknadsministern har resonerat med Volvoledningen, där Sören Gyll säger
att han skall göra allt han kan för att åstadkomma resultat och för att inte
behöva sparka ut dessa 800 människor.
Sammantaget kan man konstatera att vi alla har ett gemensamt intresse
och ett ansvar för det här landet och för de människor som riskerar att bli
utan jobb. Man kan notera att den politik näringsministern gjort sig till tolk
för inte är hela regeringens politik. Jag är glad för att arbetsmarknadsminis-
terns synpunkter är avgörande för den politik som skall drivas framöver.
Det finns förväntningar och krav. Bl.a. får arbetsmarknadsministern ta
emot ett brev ifrån företrädare från sex kommuner i Bohus län. De har blan-
dad ledning, alltifrån centerpartister till moderater. De ställer krav på staten
och på Volvo. Socialdemokraterna ställer självklart upp. Vi har alltså ett ge-
mensamt ansvar.
Det är viktigt i denna situation att jobba i samma anda som man gjorde
när Uddevallapaketet kom till. Då samlade man näringslivsfolk, politiker,
anställa osv. för att konstruktivt försöka utveckla en region.
Vi ställer kravet på regeringen att ta tag i de olika parter som finns för att
klara en bra framtid i en region som jag tror har framtiden för sig.
Men jag tror inte, som Birgitta Hambraeus gör, att vi då bör ha en moderat
statsminister.
18
Anf. 18 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Man kan bedöma läget i svensk ekonomi på olika sätt. Jag
brukar säga att det inte är så dåligt som det ser ut, utan något sämre efter
det att vi har haft denna regering en tid. Allt är inte regeringens fel, men en
del.
Visst kan vi från Vänsterpartiet tala om positivism och en uthållig eko-
nomi, men man inser ju hur illa det står till i landet när Pehr Gyllenhammar
skall tala fördelningspolitik, Kjell-Olof Feldt avveckla kärnkraften och
Percy Barnevik stå för den industripolitiska framtidstron. Då kan man inse
att det är illa ställt med politiken.
Vad vi nu behöver göra är att få fart på denna region. Kom då med någon-
ting före jul! Ni kan se er som tre vise män som kommer till Uddevalla och
den västsvenska regionen.
Om ni inte vill kalla det paket, kalla det då Ny start för Västsverige. Det
begreppet borde ligga er nära. Ni behöver redovisa att ni har kommit fram
till någonting med Volvo, om Bohusbanan, om väginvesteringar, högskolan,
riktade investeringsstöd och kreditstöd till befintlig företagsamhet.
En lärdom som man kan dra är att det kan vara riskfyllt att satsa på dessa
nya företagare som dyker upp och vill ha bidrag. Satsa på regionens befint-
liga näringsliv med krediter! Rikta samhälleliga beställningar till befintlig
verkstadsindustri i Västsverige! Där finns en tung verkstadsindustri, som kan
få en oerhörd avsättning. Skapa en marknad! Sedan kan vi också diskutera
kostnaderna, men först måste det finnas en marknad att konkurrera på.
Det är otroligt viktigt att bekämpa arbetslösheten. Det är nu exakt 60 år
sedan som Ernst Wigforss sade, år 1932: Vi har inte råd med arbetslöshet.
Det är pinsamt att vi skall behöva ta upp denna fråga igen. Har vi verkli-
gen kommit så långt tillbaka i den politiska debatten?
Vi kan driva dessa miljösatsningar, och det skall vi göra. Men framför allt
måste vi inse att det inte räcker med arbetsmarknadspolitik. En viktig sak
för arbetsmarknadsministern att tänka på när det gäller Uddevallaregionen
är att den under kort tid har klarat stora omställningar. Man har klarat det
framgångsrikt med aktiv arbetsmarknadspolitik.
Men det fungerar inte om man resonerar som i den gamla sagan: Orkar
du den, så orkar du också den. Vi har redan gjort så många kreativa lös-
ningar, så mycket utbildning, så mycket nytänkande i området att resurserna
är ytterligt ansträngda.
Vi klarade av jobb åt mängder av varvsarbetare. De gick inte till Volvo,
utan till annan sysselsättning. Det finns inga platser kvar för dem som nu
tvingas bort från Volvo. De platserna är till stor del redan fyllda med varvsar-
betare, som vi då gjorde lösningar för. Det är den situationen som är så all-
varlig i Uddevalla.
Anf. 19 KARL-ERIK SVARTBERG (s):
Herr talman! Jag hade inte framställt någon interpellation eller fråga.
Därför hade jag inte någon anledning att tacka i mitt första inlägg. Jag tyckte
inte heller att svaret var så särskilt innehållsrikt.
Det beror väl på att det var regeringens svar. På vanligt sätt har det nog
cirkulerat i statsrådskretsen. Då blir svaren ofta litet utslätade.
Däremot tycker jag att det finns mer substans i arbetsmarknadsministerns
inlägg här i dag. Det kanske beror på att han har större inflytande över sina
repliker än över det skrivna svaret.
Därför vill jag nu passa på att tacka arbetsmarknadsministern för hans in-
lägg här i dag.
Anf. 20 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag kan kort säga: Nu jobbar vi på, var och en av oss på allra
bästa sätt, lokalt och centralt.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 21 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Ulla Pettersson har ställt följande tre frågor till mig med an-
ledning av arbetsmarknadssituationen på Gotland.
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Svar på
interpellationer
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Svar på
interpellationer
20
1. Är regeringen beredd att snabbt och i positiv anda pröva förslaget från
länsarbetsnämnden om att göra Gotland till stödområde?
2. Är regeringen beredd att medverka till en snabb start av uppförandet
av en ny högskolebyggnad i Visby?
3. Har regeringen andra planer för att förbättra arbetsmarknadssituatio-
nen på Gotland?
Låt mig till att börja med nämna några generella åtgärder som regeringen
vidtagit för att stimulera näringslivet och sysselsättningen. Det är åtgärder
som rör utvecklingen i hela landet och därmed också Gotland. Bland de re-
dan genomförda åtgärderna för tillväxt i näringslivet kan nämnas sänkningen
av företagsbeskattningen och arbetsgivaravgifterna. Dessa åtgärder syftar
till att svenska företag skall investera i landet men också göra det intressant
för utländska företag att investera i Sverige. Regeringen har nyligen lämnat
ett förslag om nyföretagarlån till riksdagen. Nyföretagande är av stor vikt för
tillväxt och sysselsättning och förslaget innebär ökade möjligheter att starta
eget företag. Arbetslösa erbjuds också bidrag och utbildning för start av
företag. Det gäller ytterst att skapa optimism och tilltro för att få befintliga
företag att utvecklas och nya företag att starta.
Det är också viktigt under rådande konjunktur att tillförsäkra befintliga
företag kapital. Jag vill i detta sammanhang nämna bankernas och utveck-
lingsfondernas finansicringsroll på det regionala planet.
Vad gäller Ulla Petterssons första fråga har regeringen möjlighet att tillfäl-
ligt inplacera kommuner eller delar av kommuner som drabbas av mycket
omfattande strukturförändringar i stödområde. Regeringen beslöt den 25
juni 1992 att förlänga inplaceringen av de områden som då var tillfälliga stöd-
områden. Förlängningen gäller t.o.m. den 30 juni 1993. Regeringen kommer
senare under detta budgetår att göra en ny bedömning av vilka kommuner
som har sådana problem att de motiverar en inplacering i tillfälligt stödom-
råde. Jag är därför i dag inte beredd att kommentera enskilda kommuners
situation.
Jag vill i detta sammanhang framhålla det arbete som länsstyrelsen utför
inom ramen för det s.k. länsanslaget. Regeringen har för innevarande år an-
slagit 20 miljoner kronor till Gotland för utvecklingsarbete i form av projekt-
verksamhet och glesbygdsstöd. Länsstyrelsen fattade förra budgetåret 96 be-
slut om glesbygdsstöd som beräknas skapa 112 nya arbeten.
Jag vill också nämna att regeringen har utnyttjat sin möjlighet att lämna
stöd till företagsprojekt utanför stödområdet. Regeringen beslöt t.ex. i juni
i år att bevilja Slite Växthus AB lokaliseringsstöd för en expansion i Slite.
Jag är beredd att pröva ytterligare ansökningar om regionalpolitiskt stöd
som avser större och strategiska projekt på Gotland.
Vad gäller lokaler för högskoleverksamhet på Gotland anvisar regeringen
och riksdagen medel för högskoleutbildning som skall täcka kostnaderna för
lokalhyran. Jag har erfarit att man för närvarande ser över det långsiktiga
behovet av lokaler för högskoleändamål på Gotland. I den mån ny- eller om-
byggnad av lokaler blir aktuell, kan länsarbetsnämnden pröva om ett sådant
projekt är lämpligt att utföra som beredskapsarbete.
Beträffande den tredje frågan vill jag anknyta till den proposition som re-
geringen nyligen förelagt riksdagen och som blev resultatet av fempartiupp-
görelserna. Den innehåller bl.a. förslag till sysselsättningsfrämjande åtgär-
der för närmare 10 miljarder kronor. När riksdagen har beslutat om de ar-
betsmarknadspolitiska medlen får AMS på regeringens uppdrag fördela
dessa mellan länen utifrån situationen på arbetsmarknaden i varje län.
Huvuddelen av dessa åtgärder är inriktade på att förhindra att människor
blir långtidsarbetslösa och utförsäkrade. Olika åtgärder skall ge alla arbets-
lösa ungdomar möjlighet till arbete, utbildning eller praktik. I propositionen
föreslås även en ny åtgärd som ger arbetslösa möjlighet att delta i olika akti-
viteter med ersättning från arbetslöshetskassan, men i form av utbildningsbi-
drag. Syftet är att stärka den arbetslöses anknytning till arbetslivet.
Det som är avgörande nu är att hela landet kommer tillbaka i ett läge av
fullgod sysselsättning. Jag vill också kraftigt betona att regeringens och min
mening är att få en positiv utveckling i alla regioner.
Anf. 22 ULLA PETTERSSON (s):
Herr talman! När jag nu traditionsenligt tackar för svaret vill jag samtidigt
ge statsrådet en eloge för att han är den i statsrådskretsen som i någorlunda
rimlig tid svarar på viktiga frågor om Gotlands framtid - detta sagt mot bak-
grund av att jag får vänta ytterligare tre veckor på svaret på en annan,
mycket enkel fråga. Jag vill ge Börje Hörnlund det erkännandet.
Efter det att jag framställde denna interpellation har ytterligare minst 350
personer blivit arbetslösa på Gotland. Det är drygt 1 % fler. Jag säger det
med tanke på den våldsamma ökningen av antalet öppet arbetslösa männi-
skor och de bekymmer som följer därmed. Antalet arbetslösa har ökat med
mer än 70 % under det senaste halvåret.
Min första fråga handlade om Gotland som stödområde, och jag ville veta
om regeringen snabbt och i positiv anda är beredd att pröva det här förslaget.
Det har jag faktiskt inte fått något svar på. Att frågorna prövas över huvud
taget kan man väl utgå ifrån. I arbetsmarknadsutskottets betänkande, reser-
vation nr 8 som handlar om regionalpolitiken inför 90-talet, argumenteras
det för, bl.a. av Börje Hörnlund, att den tidigare stödområdesindelningen i
A-, B- och C-områden skall bibehållas.
Nuvarande arbetsmarknadsministern skrev att även Gotland och delar av
Öland bör, med hänsyn till dessa regioners speciella förhållanden, ingå i om-
råde C. Vid det tillfället var arbetslösheten på Gotland mycket lägre, och
framtidstron var ganska stor. I dag har Börje Hörnlund chansen att i rege-
ringsställning göra det som han redan våren 1990 ville göra.
När det gäller Visbys högskoleutbildning ryms den inte i nuvarande loka-
ler. Det är för trångt. Det handlar inte om att se över behov på lång sikt, som
statsrådet skriver, utan det är alldeles nödvändigt med fler lokaler. Hög-
skoleutbildningen behöver också utökas på olika områden. Det finns färdiga
planer på en nybyggnad, som avses ligga i Visbyhamn. Läget betraktas av
alla som alldeles utmärkt. Den politiska enigheten om detta är fullständig,
och bygget kan startas redan under första halvåret 1993, med färdigställande
till höstterminen 1993/94.
Detta objekt borde kunna betraktas som perfekt med tanke på att dubbla
syften uppnås, nämligen att dels rätta till de svåra problem som finns på byg-
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Svar på
interpellationer
21
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Svar på
interpellationer
22
garbetsmarknaden, med sammanhängande problem, dels utveckla kompe-
tensen på Gotland. Inom parentes sagt är behovet av högskoleplatser på
Gotland särskilt stort, därför att Gotland har en låg andel högutbildade.
Detta är den allra viktigaste strukturinsatsen som kan göras på Gotland i
dag.
Trots att Gotlands kommun åkte på en rejäl ”smäll” i omläggningen av
skatteutjämningsbidragen, som statsrådet förhoppningsvis känner till, är
man beredd att rejält satsa på den här nybyggnaden. Vill regeringen vara
med och starta den?
Slutligen skulle det vara intressant att få veta om regeringen hade något i
bakfickan som kunde allmänt hjälpa upp vår arbetsmarknadssituation. Jag
fick inget riktigt svar på det, utan bara ett svar med svepande och generalise-
rande formuleringar. Jag välkomnar givetvis de tio miljonerna i och med
krisuppgörelsen, men om man vill skulle man kunna tolka svaret så, att om
det inte hade kommit någon krisuppgörelse till stånd hade inga medel heller
tilldelats. Jag tycker att arbetsmarknadsministern skickade i väg frågan till
Arbetsmarknadsverket på ett något nonchalant sätt. Bör jag tolka arbets-
marknadsministern så att enbart AMS har ansvaret för arbetsmarknaden på
Gotland?
Anf. 23 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Genom att jag föreslog riksdagen att höja glesbygdsstödet
till 450 000 kr kan ju länsstyrelsen själv besluta om objekt i storleksord-
ningen över 2 miljoner kronor. Flertalet objekt är ofta småföretag i den ord-
ningen. Trots att Gotland för närvarande inte räknas som stödområde gick
jag in och tog Slitefallet som exempel på ett större objekt. Jag säger i svaret
att jag är beredd att återigen när det kommer intressanta förslag om objekt
från Gotland pröva dessa i positiv anda.
När det gäller de mindre högskolorna har jag i denna kammare gång på
gång sagt att jag ser det som den allra viktigaste långsiktiga regionalpolitiska
åtgärden att bredda de mindre högskolornas utbud. Det är ju inte bra att
Sverige i dag har långt färre ungdomar i åldrarna 20-24 år i högskoleutbild-
ning än flertalet länder runt om Sverige.
Sedan till frågan om Arbetsmarknadsverket. Det är riksdagen som har
fastslagit att - efter riksdagens beviljande av dessa stora summor - allt utom
en mycket liten del skall gå till Arbetsmarknadsverket, som fördelar efter
svårhetsgrad. Denna vecka har jag varit på möte med direktörerna för läns-
arbetsnämnderna och Arbetsmarknadsverket, och det diskuterades med
stor kraft om fördelningen verkligen skedde rättvist. Det är inte lätt att för-
dela på ett bra sätt. Eftersom nästan alla var missnöjda är kanske fördel-
ningen någorlunda bra.
Diskussionen bidrog emellertid till att jag personligen kommer att ordent-
ligt sätta mig in i hur den här fördelningen egentligen sker.
Anf. 24 ULLA PETTERSSON (s):
Herr talman! Först vill jag säga några ord om projektet i Slite. I olika sam-
manhang har det sagts att särskilda hänsyn bör tas till Gotland när sådana
här beslut fattas, eftersom Gotland inte längre ingår i stödområde. Tyvärr
har vi på Gotland ofta fått erfara att dessa löften gjort att vi har hållits på
sträckbänken genom att långa förhandlingar förts och att vi sedan fått ett
negativt besked i slutändan.
Börje Hörnlund tar upp exemplet Slite Växthus, vilket självfallet är ut-
märkt. Men vad tar han upp det som exempel på? Är det inte så att Slite
Växthus är det klart lysande undantaget? I det skrivna svaret står att arbets-
marknadsministern är beredd att pröva ytterligare sådana framställningar,
och det vore väl ytterst märkligt om regeringen inte skulle vara beredd till
det. Jag uppfattade det muntliga svaret som ett uttryck för en något positi-
vare inställning, och jag hoppas att jag uppfattade det rätt och att arbets-
marknadsministern korrigerar mig om jag har fel. Jag ser alltså fram emot
att få fler och framför allt snabbare beslut i den här typen av frågor i fortsätt-
ningen. Detsamma gäller besluten om stödområdesplacering, som statsrådet
inte berörde i sin replik. När kan vi förvänta oss något besked härom?
Slutligen vill jag säga att jag är väldigt glad för det som arbetsmarknadsmi-
nistern uttryckte i vad gäller högskoleutbildningen. Jag tolkar det så att vi
bör kunna räkna med regeringens stöd i dessa frågor.
Anf. 25 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag har satt i gång ett arbete på departementet för att se över
samtliga arbetsmarknader, utifrån de kriterier som gäller för att placera in
kommuner i tillfälligt stödområde. Ulla Pettersson nämnde i sitt första inlägg
att jag önskade att Gotland skulle stå kvar när den socialdemokratiska rege-
ringen lade fram förslag om nya stödområden. Mitt övervägande då grun-
dade sig på att Gotland dels är en ö, dels stod inför stora omställningar inom
jordbrukets område - vilket många län gör. Jag vet inte hur Ulla Pettersson
röstade då, men det brukar vara lättare att behålla områden i stödområde
än att placera in nya där. Jag har erfarenhet av det också.
När det gäller stöd till företag har jag mött två fall. Jag kunde bifalla stöd
i det ena fallet, men i det andra bedömdes det leda till nedläggning av mot-
svarande företag på annan ort i ett mycket svårt läge. Nu vet jag att de här
företagen börjar närma sig varandra, och det kan eventuellt leda till ett annat
beslutsläge framöver.
Anf. 26 ULLA PETTERSSON (s):
Herr talman! Jag ser naturligtvis fram mot det arbete som arbetsmark-
nadsministern aviserar i fråga om att se över de lokala arbetsmarknaderna.
Jag vill då bara poängtera att vi i dag är mitt inne i den omställning som Börje
Hörnlund talade om att Gotland stod inför när beslutet om regionalpolitiken
fattades. Det gäller två stora områden inom den gotländska arbetsmarkna-
den, dvs. jordbruket och den offentliga sektorn, där sysselsättningssiffrorna
går åt helt fel håll i dag. Det gör att vi har hamnat i en mycket svår situation.
Länsarbetsnämnden på Gotland räknar med att vi på tre till fem års sikt kan
förlora mellan 1 000 och 1 500 arbetstillfällen. Det är väldigt mycket på vår
arbetsmarknad.
Jag kan glädja Börje Hörnlund - om det nu är till någon glädje - med att
jag t.o.m. i motioner har föreslagit att Gotland skall inplaceras i stödom-
råde. I dag har vi alltså en sådan situation att det behövs.
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Svar på
interpellationer
23
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Svar på
interpellationer
Jag skulle bara slutligen vara glad om jag kunde ta med mig det intrycket
från den här debatten, att Börje Hörnlund har bevarat någonting av den öm-
sinthet som han uttryckte för de gotländska problemen vid de diskussioner
som föregick beslutet om regionalpolitiken inför 1990-talet och att han är
medveten om de särskilda problem och förutsättningar som finns på Got-
land.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 27 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Sören Lekberg har frågat mig när jag tänker bötja verkställa
riksdagens beslut om att lokalisera Högskolan för lärarutbildning i Stock-
holm till Södertälje och när Byggnadsstyrelsen kommer att få i uppdrag att
starta projekteringsarbetet.
Sören Lekberg motiverar frågan med att han tycker att det var länge sedan
riksdagsbeslutet fattades och framhåller att ett omfattande arbete redan satts
i gång för att skapa bästa möjliga förutsättningar för omlokaliseringen.
Arbetet med att finna lämplig lokalisering av lärarutbildningen i Stock-
holmsområdet pågår sedan länge. Riksdagsbeslutet om en lokalisering av
Lärarhögskolan till Södertälje har inneburit delvis nya villkor, som för när-
varande är föremål för analys. Att Sören Lekberg ännu inte ansett sig se till-
räckliga resultat av denna är inte orsakat av att inget görs utan av att Lekberg
är för otålig.
Som Sören Lekberg framhåller måste ”bästa möjliga förutsättningar ska-
pas för lokaliseringen” av lärarutbildningen i Stockholmsområdet - dvs. lo-
kalbeslutet måste grunda sig på verksamhetens behov. För att kunna ta ställ-
ning till hur lokalerna skall utformas och var de skall ligga måste man veta
vilken utbildningsverksamhet som skall bedrivas i dem. Först därefter kan
nödvändiga kostnadsberäkningar göras och finansiering övervägas. Om allt
detta gav den reservation som ledde till riksdagens beslut ingen information
alls. Sådana överväganden och sådant beräkningsarbete pågår därför nu i
regeringskansliet.
Lärarförsörj ningen inom Storstockholmsområdet skulle utan tvekan
starkt komma att påverkas av en utflyttning av lärarutbildningen till Söder-
tälje. Utflyttningseffekter för norra Storstockholm måste noga övervägas
och eventuella kompenserande insatser analyseras, för att utflyttningen inte
skall leda till brist på lärare i andra delar av regionen. Vilken lärarutbildning
som kan/bör flyttas till Södertälje måste mot denna bakgrund noga övervä-
gas.
Enligt det förslag som nu behandlas i riksdagen kommer universitet och
högskolor fr.o.m. den 1 juli 1993 att själva fatta beslut om hur utbildningen
skall organiseras. Fördelningen av årsstudieplatser mellan HLS, Universi-
tetet i Stockholm och fackhögskolorna måste i hög grad styras av efterfrågan
24
på utbildning från studenternas sida. Lärarutbildningen är en viktig del av
detta.
Överväganden om hur de utbildningsuppdrag skall se ut som skall ges till
HLS och Universitetet i Stockholm inför nästa treårsperiod pågår för närva-
rande inom Utbildningsdepartementet. Förslag till utbildningsuppdrag och
resurstilldelning för HLS liksom för alla berörda universitet och högskolor
kommer att föreläggas riksdagen i högskolepropositionen i februari nästa år.
Låt mig för tydlighetens skull lämna ett exempel på överväganden som
måste göras och som påverkar lokalbehovet. Det har från olika håll tidigare
framhållits att det är angeläget att förskollärarutbildning ges i olika delar av
Stockholmsområdet, vilket rimligen bör innebära att viss utbildning bör fin-
nas kvar i den norra delen. Det förhållandet att förskollärarutbildningen i
landet totalt sett är överdimensionerad och att därför överväganden måste
göras om att minska denna utbildning påverkar självfallet hur stort utrymme
som måste ges förskollärarutbildningen i Stockholmsområdet och var den
skall finnas.
Slutligen kan jag inte avhålla mig från att ge en kommentar till Sören Lek-
bergs uppfattning om vad som är lång tid. Hade beredningen av HLS lokali-
sering varit en enkel sak och gjord i en handvändning, hade säkert en Sören
Lekberg närstående f.d. regering för länge sedan kommit fram till ett riktigt
beslut. Men - som redan denna regering insåg - beslut i lokal- och lokalise-
ringsfrågor måste utgå från verksamheten, från utbildningspolitiska ställ-
ningstaganden, från möjligheterna att rekrytera studenter och från ekono-
miska förutsättningar. Det är precis vad jag också anser. Därför måste nöd-
vändiga analyser få ta nödvändig tid i anspråk.
Som ytterligare ett exempel på tidsperspektivets relativitet skulle jag slut-
ligen kunna nämna att riksdagen redan 1959 fattade beslut om Universitetets
i Stockholm utflyttning till Frescati. Detta har ännu inte genomförts fullt ut.
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Svar på
interpellationer
Anf. 28 SÖREN LEKBERG (s):
Herr talman! Jag ber att få tacka utbildningsministern för svaret på min
interpellation.
Det är bra att ministern har gjort en rättelse i sitt till mig utskickade inter-
pellationssvar, men det räcker inte för att ge en rättvisande bild av händelse-
förloppet. Låt mig därför inledningsvis ge en korrekt historieskrivning när
det gäller riksdagens befattning med HLS och dess lokalisering.
Som bekant föreslog den dåvarande socialdemokratiska regeringen 1988
att Lärarhögskolan i Stockholm skulle omlokaliseras till Södertälje. Riksda-
gen ville dock ha frågan ytterligare belyst. En särskild utredning tillsattes,
och den kom fram till slutsatsen att Södertälje skulle förordas som ett utloka-
liseringsalternativ. Efter sedvanlig remissbehandling, där tunga remissin-
stanser tillstyrkte utredningen, blev ärendet liggande för beredning i depar-
tementet över valet 1991.
Den borgerliga regeringen föreslog sedan i en särskild proposition att HLS
tills vidare skulle ligga kvar i centrala Stockholm och om möjligt placeras i
det numera så känsliga Brunnsvikenområdet. Riksdagen hade dock i våras
en annan mening och beslutade att HLS skulle omlokaliseras till Södertälje.
25
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Svar på
interpellationer
26
Efter år av utredningar och överväganden gavs äntligen ett klart besked om
var Lärarhögskolan skulle ligga.
Det är detta som är bakgrunden till min interpellation och mina frågor
om när utbildningsministern skall börja verkställa riksdagsbeslutet och när
Byggnadsstyrelsen kan få erforderligt uppdrag att starta sitt projekteringsar-
bete.
För mig är det enkla och självklara frågor, som är naturliga att ställa för
en riksdagsledamot från den berörda valkretsen. Jag är därför något förvå-
nad över den kyliga tonen i interpellationssvaret. Jag är inte ute efter att jaga
utbildningsministern, utan efter att få besked i en fråga som är mycket ange-
lägen för berörda parter och som väcker stort allmänt intresse i Stockholms
län.
När man tar del av svaret får man tyvärr intrycket att utbildningsministern
inte vill acceptera riksdagens beslut. Svaret är fyllt med reservationer och
förbehåll. På flera ställen påstår utbildningsministern att ytterligare utred-
ningar och analyser krävs, och han ger intryck av att HLS lokalisering fortfa-
rande är en öppen fråga. Per Unckel citerar också min interpellation på ett
sådant sätt att man får uppfattningen att även jag vill ha ytterligare utred-
ningar om HLS lokalisering. Det är självfallet fel. Jag vill därför fråga: Var-
för ägnar sig utbildningsministern åt en sådan citatkonst? Varför vill han inte
acceptera riksdagens beslut?
Utbildningsministern säger att riksdagsbeslutet är föremål för analys. Då
vill jag fråga: Vad analyseras? Underkänner utbildningsministern riksdagens
kompetens? Skall riksdagsbeslutet överprövas av utbildningsministern?
Vad menas med följande mening i svaret: ”För att kunna ta ställning till
hur lokalerna skall utformas och var de skall ligga måste man veta vilken
utbildningsverksamhet som skall bedrivas i dem.” Ja, men svaret på frågan
om var lokalerna skall ligga har riksdagen redan gett.
Som jag sade, har nu riksdagen efter år av utredningar och överväganden
fattat ett klart och entydigt beslut om HLS lokalisering. Visserligen gick be-
slutet emot regeringens förslag, men det får en minoritetsregering finna sig
i och leva efter. Det är detta principbeslut som utbildningsministern nu skall
utgå ifrån i sitt arbete och sin planering. Några ytterligare analyser och utred-
ningar erfordras därför inte när det gäller själva lokaliseringen. Den frågan
har riksdagen redan löst åt utbildningsministern.
Vad utbildningsministern nu bör ägna all sin kraft åt är i stället att skynd-
samt se till att projekteringen av de nya lokalerna för Lärarhögskolan kom-
mer i gång, så snart som möjligt.
Som framgår av min interpellation har också kommunen svarat mycket
positivt och redan satt i gång ett arbete i samråd med HLS för att delta i
denna planeringsuppgift. De som har gjort det väntar nu på ett besked.
Herr talman! Utbildningsministern ger inte klara svar på mina frågor, och
jag vill därför upprepa dem. Jag vill också ha ett förtydligande på en annan
punkt.
För det första: Kommer utbildningsministern att följa riksdagens beslut
om att omlokalisera Lärarhögskolan i Stockholm till Södertälje?
För det andra: Hur långt har beredningsarbetet kommit, och när får Bygg-
nadsstyrelsen i uppdrag att sätta i gång projekteringen?
För det tredje: Hur skall jag tolka det som står i svaret om att förslag ”till
utbildningsuppdrag och resurstilldelning för HLS liksom för alla berörda
universitet och högskolor kommer att föreläggas riksdagen i högskolepropo-
sitionen i februari nästa år”? Är det först då, nästan ett år senare, som vi här
i riksdagen får besked om hur regeringen tänker förhålla sig till riksdagens
beslut?
Anf. 29 ANITA JOHANSSON (s):
Herr talman! Från socialdemokratins sida i Stockholms län har vi arbetat
för att åstadkomma en spridning av högskoleutbildning inom Stockholmsre-
gionen. I dag är nästan all högre utbildning begränsad till centrala Stock-
holm. Den här obalansen avspeglar sig också i ungdomarnas val av utbild-
ning och utbildningsnivån i olika delar av länet. Det är, enligt vår mening,
starka skäl för att tillgången till högskoleutbildning på Södertörn nu måste
öka. En decentralisering av utbildning och forskning inom Stockholms län
kommer också att bidra till att stimulera kreativitet och mångfald.
Jag säger som en byggnadsarbetare i Södertälje sade vid en demonstra-
tion: ”Bygg Lärarhögskolan nu!” Han sade det med kraft. Han hette Pontus
Åström. Kanske är det bara för att regeringen blev nedröstad i riksdagen,
sade han, som man kan misstänka att papperen om Lärarhögskolan har ham-
nat längst ned i högen på Per Unckels bord. Han får faktiskt också medhåll
av Byggmästareföreningens ordförande Bengt Flink i Södertälje. Misstan-
karna går åt det hållet, även om det inte finns några bevis.
Hur är det, Per Unckel? Många i den här regionen ställer sig frågan: När
kommer bygget i gång? Jag och många med mig har frågat hos Byggnadssty-
relsen, men där har man inte hört något från Utbildningsdepartementet.
Byggnads avdelning 40 har uppvaktat, och kommunen väntar på besked,
men inga besked kommer.
Riksdagen fattade beslutet i maj, men regeringen vill tydligen inte accep-
tera detta beslut om Lärarhögskolan.
Långt över 500 byggnadsarbetare i Södertälje är arbetslösa. Jag förstår de-
ras kritik mot den långhalning som Per Unckel nu håller på med.
Bygg Lärarhögskolan nu! Det blir då fler som får sysselsättning, t.ex. med
byggande av studentbostäder m.m.
Ibland undrar jag, herr talman, om det är en medveten strategi hos den
här regeringen att folk skall vara arbetslösa. Jag förväntar mig ett positivt
besked i dag. Byggnadsarbetarna bara väntar.
Bygg Lärarhögskolan nu, Per Unckel!
Anf. 30 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Innan jag kommenterar några av frågorna och påståendena
vill jag säga två saker.
Det gäller först en komplettering till Sören Lekbergs historieskrivning
som inte är alldeles oviktig. Frågan blev, Sören Lekberg, inte liggande över
valet. Vad Sören Lekbergs parti föreslog före valet var den olyckligaste av
alla lösningar, nämligen att man skulle dela Lärarhögskolan på mitten - låta
somt ligga kvar och låta somt flytta till Södertälje. Det är möjligt att detta
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Svar på
interpellationer
27
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Svar på
interpellationer
28
var en metod att slita tvisterna inom det dåvarande regeringspartiet, men bra
var förslaget inte.
Det andra jagvill säga är att jag villigt medger att jag tycker att en utflytt-
ning av Lärarhögskolan till Södertälje är ett vågspel.
Mitt förslag var, som alla vet, att integrera utbildningen vid Lärarhögsko-
lan i Stockholm med den ämnesutbildning som finns vid Stockholms univer-
sitet. Regeringen förordade därför i första hand att man skulle pröva förut-
sättningarna att nybygga inom det område mellan Tekniska högskolan och
Frescati som jag tror alla är överens om i betydande utsträckning skall reser-
veras för byggnation för högre utbildning och forskning. Jag tror att Lärar-
högskolan hade blivit ett bra tillskott i den miljön. Jag tror också, liksom
många på Lärarhögskolan, att den miljön hade blivit ett tillskott för lärar-
högskolans kvalitativa utbildning.
Så till kommentarer mera i sak.
Sören Lekberg påstår att det inte finns några analyser kvar att göra. Riks-
dagen har löst regeringens analysproblem, säger Sören Lekberg. Ja tänk,
herr talman, om det vore så enkelt! Men nu är studenter inte tunnor som
man kan flytta hur som helst. Studenter är levande människor med krav på
sin arbetsmiljö, och de beter sig på ett sätt som svarar mot de arbetsförutsätt-
ningar som bl.a. lokalisering av högskolor ger dem. Vi vet inte i dag hur stu-
denter och, för den delen, lärare kommer att reagera vid en utflyttning rakt
av till Södertälje. Vi kan anta, och ett antagande är att många studenter från
norra Storstockholm inte kommer att vara beredda att resa milen till Söder-
tälje, ity följande att, om inget utbildningsalternativ erbjuds, de gör någon-
ting annat än att söka sig till lärarbanan.
Regeringens skyldighet, men möjligen inte oppositionens, är att tillse att
lärarförsörjningen på kvalitativt goda grunder säkerställs och att undersöka
vilka konsekvenserna kan bli av en utflyttning till Södertälje. Detta är nöd-
vändigt för att man skall få veta hur en utflyttning faktiskt kan gå till och
vilka kompenserande åtgärder som måste vidtas för att man skall minimera
de risker eller möjligen skador som kan följa i utflyttningens spår. Det är vår
skyldighet att förebringa ett sådant underlag för riksdagen såsom konkretise-
ring av det beslut som oppositionen drev igenom utan att för sin del analy-
sera konsekvenserna.
I frågan om motiven för en byggstart vill jag alltså framhålla att det för
regeringens del handlar om att sätta i gång vid den tidpunkt då vi vet att vi
kan klara de kvalitativa kraven. Även om arbetslösheten är hög, kommer vi
inte att starta ett byggprojekt med arbetslösheten som motiv, om vi inte fullt
ut kan bedöma de utbildningskvalitativa konsekvenserna.
Så till de konkreta frågor som Sören Lekberg ställde till mig.
Kommer regeringen att följa riksdagsbeslutet? frågade han. Självklart!
Riksdagsbeslutet är emellertid till sitt innehåll oklart, vilket leder över till
fråga nummer 3: Vad menas egentligen med det här med utbildningsuppdra-
gen? Jag skall för att svara på denna fråga inte utesluta att vi kan komma att
i utbildningsuppdragen till andra högskolor, t.ex. till Stockholms universitet,
behöva ge besked om att universitetet måste ansvara för sådan lärarutbild-
ning som inte naturligen söker sig till de södra regionerna.
Den andra frågan var: Hur långt har vi kommit? Vi har kommit ett bra
stycke på vägen. Vad beträffar frågan om när Byggnadsstyrelsen får besked
om projektering måste jag av två skäl avvakta med ett svar. Det ena skälet
är att jag ännu inte vet vilka de slutgiltiga slutsatserna av analyserna kommer
att bli, dvs. hur mycket av HLS som faktiskt kommer att kunna flyttas till
Södertälje. Det andra skälet är att kön för byggnadsinvesteringar efter 80-
talets grava försummelser - jag använder nu medvetet ett hårt språkbruk
som jag hämtar från den förra regeringen - ”oändligt lång”. Investeringar på
miljdardbelopp väntar på klartecken från regeringen, och det är inte själv-
klart att byggnadsinvesteringar i Södertälje står först på listan med många
angelägna projekt runt om i landet.
Anf. 31 SÖREN LEKBERG (s):
Herr talman! Först till frågan om hur detta ärende har behandlats i riksda-
gen. Jag måste än en gång korrigera utbildningsministern på den punkten.
Den utredning som förordade Södertälje och som remissbehandlades låg för
beredning i departementet. Men strax före valet gavs det ut ett pressmedde-
lande, där det talades om att inriktningen av beredningsarbetet var att flytta
delar av skolan till Södertälje och andra delar till Haninge. Det fanns alltså
inget regeringsbeslut, utan det var ett slags förhandsinformation.
Riksdagen har först våren 1992 fattat beslut om lokaliseringen och därvid
uttalat sig för Södertälje. Bakom det beslutet ligger naturligtvis de analyser
som gjordes av regeringen 1988 och av den särskilda utredningsmannen.
Analyser har vi alltså gott om, Per Unckel.
Vad jag kan konstatera av utbildningsministerns svar är att han ger beske-
det att han inte riktigt accepterar riksdagens beslut. Han vidhåller med stöd
av en del dunkla motiv och krystade motiveringar att man på något sätt
måste komma ifrån riksdagens principbeslut om lokaliseringen.
Hur skall jag tolka följande meningar i slutet av det skriftliga interpella-
tionssvaret:
”Som ytterligare ett exempel på tidsperspektivets relativitet skulle jag
slutligen kunna nämna att riksdagen redan 1959 fattade beslut om Universi-
tetets i Stockholm utflyttning till Frescati. Detta har ännu inte genomförts
fullt ut.”
Är det ett besked till Lärarhögskolans personal och elever att de inte kan
förvänta sig några nya lokaler de närmaste 30 åren? Är det så, Per Unckel?
Jag vill nu uppmana utbildningsministern att inte sätta sig över riksdagen
genom att nonchalera dess beslut. Det är, herr talman, mycket allvarligt om
man gör så. Jag anser att utbildningsministern bör inta en ödmjuk hållning
till riksdagen. Jag frågar också: Innebär Per Unckels svar till mig att han inte
vill acceptera riksdagens principbeslut om en lokalisering?
Anf. 32 ANITA JOHANSSON (s):
Herr talman! Per Unckel sade att elever är människor, och det är vi Social-
demokrater mycket medvetna om. Jag är övertygad om att en lokalisering
till Södertälje skulle innebära ändamålsenliga lokaler i en fin s.k. campus-
miljö. Man håller på att bygga ut vägar och järnvägar. Avstånden i ett Mälar-
dalsperspektiv kommer att krympa. Jag är således inte alls orolig för att ele-
verna inte skulle välja Södertäljealternativet, när det väl är färdigt där. Jag
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Svar på
interpellationer
29
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Svar på
interpellationer
30
tycker också att Per Unckel borde bekymra sig över Sveriges nu kanske ab-
solut största problem, nämligen sysselsättningen. Jag tycker att den är ett
mycket allvarligt problem. Här finns det ett projekt, ett riksdagsbeslut och
mark. Sätt i gång och bygg, Per Unckel!
Anf. 33 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Jag är medveten om att det finns en långt framskriden plane-
ring i Södertälje. Ingen skugga skall falla på Södertäljepolitikerna och de i
Södertälje ansvariga myndigheterna beträffande förberedelsearbetet. Jag
kan emellertid försäkra - som jag tidigare antydde - att listan över andra
mycket väl förberedda projekt är lång, vilkas syften är lika angelägna som
behovet av att ge HLS goda och ändamålsenliga lokaler.
Om det under den förra regeringen hade byggts litet mera under 80-talet
inom högre utbildning och forskning, skulle flaskhalsen i dag ha varit mindre
och kön ha varit kortare. Så ser verkligheten ut.
Min hänvisning till Frescati skall inte tolkas så, att HLS måste vänta i 30
år på nya lokaler, Sören Lekberg. Det var bara i all ödmjukhet en påmin-
nelse om tidsperspektiven så som de såg ut under den regering som den rege-
ring som jag tillhör hade äran att få efterträda för ett år sedan.
Jag är visserligen luttrad i politiken och som gammal partisekreterare vet
jag att det sägs ett och annat i valrörelser, där ordens valörer knappast vägs
på guldvåg. Men det är klart att man gärna inbillar sig att uttalanden av stats-
råd, skrivna på departementens officilla brevpapper, icke bara är statsrådets
i fråga egna personliga uppfattning utan också ett uttryck för vad den rege-
ring som statsrådet tillhör faktiskt anser. Så är det i vart fall när det gäller
den nuvarande regeringen, och jag utgick ifrån att det var likadant under
den förra regeringen.
Kompromissen inom socialdemokratin, som kom till för att slita de olika
viljorna, gick väl ut på att klyva Lärarhögskolan på mitten, Sören Lekberg.
Det var den lösning som den nuvarande regeringen avvisade allra först.
Så till frågan om huruvida jag accepterar riksdagsbeslutet eller inte. Jag
vet inte om det finns ett tydligare ord än ”visst”. Det är självklart att jag
accepterar detta. Samtidigt vill jag understryka att konsekvenserna av det
som riksdagen har beslutat om ändå måste ligga till grund för den konkreta
implementeringen av riksdagens ställningstagande. I det sammanhanget är
problemen inte fullt så enkla som Socialdemokraterna velat göra gällande i
diskussionen i samband med och efter riksdagsbeslutet förra året.
Situationen är nämligen den att lärarutbildning bedrivs i samverkan mel-
lan ämnesinstitutioner vid Stockholms universitet och den pedagogiska ut-
bildning som i dag först och främst bedrivs vid Rålambshovsparken. Ett en-
kelt, schematiskt antagande är att Lärarhögskolan vid Rålambshovsparken
enligt det socialdemokratiska riksdagsbeslutet flyttas till Södertälje, men att
ämneskopplingen till universitet skall ligga kvar. Det innebär att studenter
för viss del av sin utbildning skall fraktas 4—4,5 mil från den ena delen av
högskoleområdet till den andra för att de skall få fullständig utbildning.
Inte minst inom HLS påpekar man - och det gör många andra också - att
det alls inte är självklart att alla studenter är beredda att utbilda sig under
dessa villkor. Då inställer sig frågan: Vad gör en ansvarsfull regeringen i det
fallet? Accepterar man att likväl flytta allt som i dag ingår i HLS till Söder-
tälje i hopp om att det skall fungera, eller tvingar regeringen sig att i förhand
försöka analysera vilka kompenserande åtgärder som måste vidtas för att
dämma upp inför risken att det annars blir ett bortfall av lärarkandidater till
förfång för utbildningen i skolan?
Det är klart att socialdemokratiska oppositionspolitiker kan strunta i kon-
sekvenserna och utgå ifrån att det går bra med det vackra campusområdet.
Men mitt ansvar sträcker sig längre än så. Jag har nämligen att tillse att den
svenska skolan har de bästa tänkbara lärarna. Jag måste veta att lokalise-
ringen till Södertälje kommer att fungera, innan ett projekteringsbeslut fat-
tas.
Anf. 34 SÖREN LEKBERG (s):
Herr talman! Det är bra att utbildningsministern börjar att bli litet mera
konkret. Jag vill bara påpeka att riksdagen i den här frågan har lagt en väl-
digt viktig pusselbit på sin plats. Det gäller då lokaliseringen. Därmed har
förutsättningarna klarlagts en hel del för det planeringsarbete som utbild-
ningsministern skall utföra. Frågan om kommunikationer och sådant har ju
tidigare berörts bl.a. i den utredning som riksdagen begärde. När riksdagen
sedan fick ta del av allt material, kom man fram till den här lokaliseringen.
Jag vill ge ett råd till utbildningsministern: Gör några resor då och då i
Stockholms län! Då kan utbildningsministern se att det här pågår bl.a. ett
omfattande järnvägsbyggande och en mycket kraftig utbyggnad av snabb-
tågsverksamheten. Det betyder att Södertälje snart kommer att vara en
knutpunkt i södra länsdelen, där snabbtåg från Sörmland och andra delar av
landet kommer att sammanbindas. Upptagningsområdet för Södertälje blir
då väsentligt utvidgat. Kommunikationerna är alltså inte längre något pro-
blem.
Herr talman! Till sist vill jag uppmana Per Unckel att acceptera riksdags-
beslutet. Varje försening kommer att uppfattas så, att det är en bitter utbild-
ningsminister som försöker att hitta förevändningar för att kunna gå ifrån
beslutet. Ta i stället vara på det positiva intresse som finns bl.a. i Södertälje
för att skapa bästa möjliga betingelser för lärarhögskolan! Ägna alla krafter
åt att se till att HLS inom en snar framtid kan flytta in i ändamålsenliga och
fina lokaler i Södertälje! Det är mina uppmaningar till utbildningsministern.
Anf. 35 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Jag skall gärna ta mig en extratur på pendeltåget för att lära
mig mera om transportavstånd. Under tiden som jag åker pendeltåg, kan väl
Sören Lekberg ta tunnelbanan ut till HLS och höra efter hur man där känner
sig med tanke på de bekymmer man nu står inför.
Bland de människor som var bittra, eller snarast ledsna, när riksdagen fat-
tade sitt beslut fanns knappast utbildningsministern - jag kan för egen del ta
ett nederlag i riksdagen. Men de som var bittra och ledsna var de människor
som misstänkte eller befarade konsekvenser av utflyttningen, konsekvenser
som inte stod i överesstämmelse med dessa människors kvalitativa ambitio-
ner i deras arbete och som befarade konsekvenser för studenterna. Dessa
människor kommer säkerligen lojalt att följa riksdagens beslut - precis som
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Svar på
interpellationer
31
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Svar på
interpellationer
32
jag tänker göra men de kräver av mig att jag ser över vilka konsekvenserna
faktiskt blir, utöver vad den torftiga reservation som vann riksdagens bifall
har angett. Beträffande misstankarna om att volymen på och omfattningen
av HLS som hamnar i Södertälje inte motsvarar Storstockholmsregionens
behov av lärare besannas, förutsätter dessa människor och skolan att dessa
konsekvenser analyserats i förväg och att åtgärder vidtagits för att det man
befarat inte skulle bli verklighet. I annat fall skulle regeringen illa ha skött
sitt ansvar.
Jag åker alltså gärna med pendeltåget, om Sören Lekberg åker med tun-
nelbanan till Rålambshovsparken och försöker övertyga alla på Lärarhög-
skolan om att det inte blir några negativa konsekvenser av utflyttningen.
Herr talman! Det är ingen bitter utbildningsminister, men det är en utbild-
ningsminister som vet att kinkiga skolproblem inte bara kan lösas med poli-
tiska besvärjelser.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 36 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Eva Johansson har frågat mig dels av vilken anledning rege-
ringen inte följer riksdagens beslut om anslaget till Idrottshögskolan i Stock-
holm, dels om jag är beredd att medverka till att det anslagna beloppet sna-
rast kommer Idrottshögskolan till del.
Idrottshögskolan i Stockholm som började sin verksamhet den 1 juli 1992
har som huvuduppgift att utbilda idrottslärare. I propositionen om lärarut-
bildning föreslog regeringen - i enlighet med nu gällande anslagssystem -
att riksdagen skulle anvisa ett anslag för all utbildning av lärare vid statliga
universitet och högskolor, däribland idrottslärare. Riksdagen beslutade i en-
lighet med förslaget, och i regleringsbrevet har regeringen fördelat de anvi-
sade medlen mellan berörda högskolor och universitet. Riksdagens beslut
gäller anslagets storlek som helhet, däremot inte fördelningen av medlen
mellan universitet och högskolor. Eva Johansson har således fel när hon på-
står att regeringen inte följer riksdagens beslut.
Däremot uppstod beklagligtvis ett tekniskt fel i redovisningen av fördel-
ningen av anslaget mellan universitet och högskolor. Det belopp som rege-
ringen angav i budgetpropositionen för Idrottshögskolans verksamhet över-
ensstämmer inte med det som rätteligen skulle gälla.
Jag beklagar att Idrottshögskolan på detta sätt kom att vilseledas i sitt pla-
neringsarbete för budgetåret 1992/93. Dess bättre har misstaget rättats till i
regleringsbrevet.
Det belopp som angivits i regleringsbrevet för Idrottshögskolan överens-
stämmer helt med de förutsättningar för Idrottshögskolans inrättande som
föregående regering angav i förra årets budgetproposition.
En annan sak är att en närmare analys har visat att förra årets beräkningar
var för låga. En justering uppåt av beloppet har därför skett.
1 samförstånd med ledningen för Idrottshögskolan reddes saken ut redan
i somras, något som jag hoppas att Eva Johansson känner till, eftersom hon
är ledamot av högskolans styrelse.
Anf. 37 EVA JOHANSSON (s):
Herr talman! Jag ber först att få tacka för svaret. Jag hade hoppats att
svaret skulle innehålla ett något mer precist besked, vilket skulle kunna tjäna
som vägledning för den som vill veta hur fördelningen av resurserna till Id-
rottshögskolan har gått till.
I propositionen om lärarutbildning fastställs mycket riktigt en ram för lä-
rarutbildningen. Sedan skall regeringen fördela till de olika högskolorna.
När det gäller den rent formella hanteringen är svaret helt okej. Men Per
Unckel säger i sitt svar ingenting om att en ansvarfördelning också presente-
rats i propositionen, vilken tjänat som underlag för riksdagens beslut och
som naturligtvis också har tjänat som vägledning för de berörda högsko-
lorna, åtsminstone efter det att riksdagen fattade beslut i frågan. Enligt detta
underlag skall Idrottshögskolan för sin verksamhet tilldelas nära 15 miljoner
kronor. När regeringen i början av sommaren gav skolan besked visade sig
anslaget vara endast 12 miljoner.
Utbildningsministern talar nu om att detta är ett tekniskt fel. Jag är den
första att överse med att misstag kan begås - fel kan alla människor göra.
Men jag är också angelägen att betona att om en regering har begått ett så-
dant misstag skall detta naturligtvis rättas till så gott det låter sig göras. Dess-
utom bör de som vilseförts så fort som möjligt få information i frågan.
Jag tycker att riksdagen skall kunna lita på de underlag som lämnas. Fram-
för allt får inte regeringen sedan göra litet grand som den vill, oavsett vad
som har förespeglats riksdagen. Om underlaget hade sett annorlunda ut,
skulle vi ha haft möjlighet att väcka frågor här i riksdagen före beslutet.
Hur ser utbildningsministern på det underlag som är lämnat till riksdagen,
och vilken roll anser utbildningsministern att de uppgifter som lämnas i en
proposition skall spela för riksdagens beslut?
Vidare vill jag ta upp konsekvenserna för Idrottshögskolan, som förespeg-
lades ett anslag på 15 miljoner kronor. Beloppet minskade emellertid. Jag
noterade att utbildningsministern i stället för att säga ”anvisa” först sade ”av-
visa” ett anslag. Jag förstår att även detta var ett misstag. Men det var fak-
tiskt vad som höll på att hända genom att utbildningsministern ingrep och
minskade det förespeglade anslaget med så mycket som drygt 20 %. Det gör
mycket för en liten högskola, vilken dessutom är alldeles ny och som står
inför den ganska svåra uppgiften att bygga upp en bra kompetens inom sitt
område.
En motsvarande indragning när det gäller andra, större lärarutbildningar
vid universiteten eller t.ex. vid Lärarhögskolan i Stockholm skulle te sig i det
närmaste omöjlig. Jag har försökt att räkna på detta. En neddragning med
20 % skulle motsvara 40 miljoner beträffande Lärarhögskolan i Stockholm,
25-30 miljoner beträffande Universitetet i Lund och nästan 40 miljoner be-
träffande Universitetet i Göteborg och lärarutbildningarna där.
Var och en förstår att det här är en omöjlig tanke, särskilt som beslutet
kommer när all verksamhet skall vara planerad - om det nu finns några som
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Svar på
interpellationer
3 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 22
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Svar på
interpellationer
helst krav på framförhållning i verksamheten, och en sådan tycker jag att vi
politiker skall ha. Men verksamheten skall också, tycker jag, kunna ställa
krav på oss när det gäller att fastställa spelreglerna.
Idrottshögskolan är, som sagt, ny i egenskap av egen högskola. Verksam-
heten har förvisso till en del bedrivits tidigare också. Men det är nödvändigt
att bygga upp kompetensen. Därför är de resurser som förespeglats rakt inte
i överkant.
Nu ger utbildningsministern i sitt svar sken av att allt är tillrättalagt. Han
säger att ”misstaget rättats till”. Han säger också att han redan i somras
gjorde upp med Idrottshögskolan om detta. Dessutom säger han att jag som
sitter med i Idrottshögskolans styrelse borde känna till detta.
Men enligt den information som vi i styrelsen har fått kan vi faktiskt inte
räkna med att för skolans verksamhet få det anslag som skolan förespegla-
des.
Är det så, att vi kan räkna med de knappt 15 miljoner som förespeglades
oss för Idrottshögskolans verksamhet under det här budgetåret? Om svaret
är nej, undrar jag: När tänker Per Unckel ge besked, så att vi säkert vet vad
som gäller och kan planera den verksamhet som faktiskt redan är i gång?
Det här är viktiga frågor. Även om det inte rör sig om så förtvivlat många
miljoner vill jag, för att bra kunna fullgöra det uppdrag som jag har fått av
Per Unckel att sitta med i den här högskolans styrelse, veta vad som gäller.
Uppdraget är omöjligt om vi inte vet hur stora resurser vi har.
Anf. 38 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Jag är den förste att återigen beklaga att det blev fel i propo-
sitionen. Jag krälar i stoftet för detta och ber dem om ursäkt som förespeg-
lats annat än det som faktiskt till slut kom att gälla.
I en sådan här situation har man att välja en av två möjligheter. Antingen
säger man att verksamheten av misstag förespeglades större summor än vad
som var riktigt och rimligt - vi betalar ut en högre summa. Och det hade
jag nog gjort om budgetläget varit ett annat än det nu är. Men när landet
bokstavligen är på väg att mycket kraftigt leva över sina tillgångar är detta,
även om det inte handlar om stora summor, inte en ansvarsfull politik. Ty
följande fanns inte det alternativet.
Då tvingas man att titta på det andra alternativet - nämligen att gå tillbaka
till vad riksdagen tidigare uttalat skall gälla för högskolan i fråga. Det är den
linje som regeringen har valt. Vi har alltså via regleringsbrevet anslagit den
mängd pengar som står i överensstämmelse med de riktlinjer som riksdagen
under den förra regeringen fastställde för Idrottshögskolan i fråga. Det
handlar således inte om någon nedskärning i förhållande till vad Idrottshög-
skolan förespeglats i det beslut som gällde när den inrättades, utan det hand-
lar faktiskt t.o.m. om mer pengar än man förespeglades vid den tidpunkten
till följd av de alltför låga beräkningar som för den verksamhet som riksda-
gen fastslagit hade redovisats därefter.
Återigen, herr talman! Jag beklagar misstaget. Men Idrottshögskolan har
fått de pengar som den ursprungligen förespeglades av den förutvarande re-
geringen och därutöver litet till.
34
Anf. 39 EVA JOHANSSON (s):
Herr talman! Jag kräver inte att utbildningsministern skall kräla i stoftet.
Det behövs inte alls. Ge i stället ett klart och rakt besked om hur stora resur-
ser Idrottshögskolan kan förväntas få. Är det fråga om de knappt 12 miljoner
som nämns i regleringsbrevet, om de 15 miljonerna eller om något mitt emel-
lan? När kommer ett besked?
Det vore mycket bra om den här regeringen i alla ärenden som den har att
handskas med kunde följa samma princip som den tydligen följt i det här
sammanhanget - nämligen att den förra regeringens politik var bättre och
att nuvarande regering kan grunda sina beslut på de riktlinjer som tidigare
lades fast. Då skulle verkligheten både för Idrottshögskolan och för må-
hända många andra verksamheter sannolikt ha sett annorlunda ut.
Tänker utbildningsministern lämna något besked om Idrottshögskolans
resurser under innevarande budgetår?
Anf. 40 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Vi får nog välja och vraka litet grand bland de ståndpunkter
som den förra regeringen intog innan vi bestämmer oss för vilka vi skall följa.
Jag valde att följa den förra regeringens inriktning när det gäller Idrottshög-
skolans verksamhet. Beskedet är givet i regleringsbrevet. Det som står i re-
gleringsbrevet är det anslag som Idrottshögskolan har att handskas med un-
der det budgetår som för närvarande löper.
För att återupprepa vad jag sagt, herr talman, är det här ett anslag som
står i överensstämmelse med de riktlinjer som den förutvarande riksdagsma-
joriteten har lagt fast plus viss kompensation som denna regering har tillfört
för fördyringar som uppenbarligen inte korrekt kunde beräknas förra året.
Detta är det slutgiltiga beskedet.
Hur det blir i framtiden återstår att se, med hänvisning till ekonomin så-
som denna utvecklas. Jag för min del, det vill jag gärna tillägga, menar att
Idrottshögskolan är en viktig nyhet i det svenska högskolesystemet - inte
minst framtvingad av mitt eget parti i opposition.
Anf. 41 EVA JOHANSSON (s):
Herr talman! Jag tvingas konstatera att det är ett mycket negativt besked
som jag får ta med mig till mina styrelsekamrater och till dem som är verk-
samma på skolan. Jag hade faktiskt hoppats på ett något mera positivt be-
sked.
Kanske är det här, i belysning av hur idrottsämnet i övrigt hanteras i läro-
plansdebatten, ett tecken i tiden - nämligen att detta inte längre anses vara
så viktigt som Per Unckel här låter påskina. Det är ett trist besked.
Anf. 42 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Vi kan söka sak länge om en felaktighet i en proposition.
Avslutningsvis vill jag säga att vi bör vara medvetna om att det här landet
inte är försett med sedelpressar i riksdagshusets källare.
Hade vi haft pengar över, skulle jag gärna - det försäkrar jag - ha plussat
på Idrottshögskolans anslag för att den vägen korrigera misstaget i budget-
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Svar på
interpellationer
35
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Muntliga frågor till
regeringen
36
propositionen. Men den möjligheten finns inte. Vem som bär ansvaret för
detta kan vi kanske ägna oss åt att diskutera i en kommande riksdagsdebatt.
Överläggningen var härmed avslutad.
Kammaren beslöt kl. 14.22 på förslag av andre vice talmannen att ajour-
nera förhandlingarna till kl. 14.30, då frågestunden skulle börja.
Förhandlingarna återupptogs kl. 14.30.
Anf. 43 ANDRE VICE TALMANNEN:
Jag hälsar statsminister Carl Bildt (m), miljöminister Olof Johansson (c),
finansminister Anne Wibble (fp), statsrådet Bo Lundgren (m) och utbild-
ningsminister Per Unckel (m) välkomna.
Jag erinrar om att det skall vara korta frågor och om möjligt korta svar.
Näringsministerns besök i Trollhättan
Anf. 44 INGVAR JOHNSSON (s):
Herr talman! Jag har en fråga till statsministern. Veckans svartaste nyhet
kommer från Trollhättan, där tusentals anställda inom bilindustrin mister
sina jobb. Men vad gör regeringen? frågar allt fler.
Dagen då Saab beslutade att varsla nära 2 000 anställda fanns näringsmi-
nistern i Trollhättan. Men näringsministern orkade inte med att träffa vare
sig anställda eller kommunledning. Han hade inga förslag till åtgärder.
Jag skulle därför vilja ställa en fråga till statsministern: Kan statsministern
försvara en sådan makalös passivitet som den som näringsministern visade
prov på?
Anf. 45 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Frågan innehöll en del insinuanta påståenden, och jag tycker
inte att vi skall föra en diskussion om allvarliga ämnen i det tonläget.
Låt mig säga att näringsministern var där för att träffa företagsledningarna
i både Saab i Trollhättan och Volvo i Torslanda för att informera sig om det
svåra läget för bilindustrin. Det har han gjort, och jag har i dag fått hans
rapport.
Jag kan meddela att jag också kommer att besöka såväl Trollhättan som
Torslanda. Det viktiga nu är nämligen att säkerställa överlevnaden för
svensk bilindustri på 90-talet. Frågan om bilindustrin är svår av två skäl: Dels
har vi en börda av felaktig ekonomisk politik, med förlorade marknadsande-
lar och höga kostnader, vilket ger oss krisen i dag, dels har vi en jättelik om-
strukturering i hela den europeiska bilindustrin. Där måste vi, för att klara
detta, säkerställa konkurrenskraften för vår bilindustri liksom för vår verk-
stadsindustri i övrigt.
Anf. 46 INGVAR JOHNSSON (s):
Herr talman! Carl Bildt kan naturligtvis som statsminister inte smita un-
dan ansvaret för jobben. Men jag menar att statsministern inte heller kan
smita undan ansvaret för att näringsministern möter de arbetslösa med hån-
fulla tillrop om att starta eget. Tror statsministern verkligen att det är så en-
kelt att starta några tusen nya företag i Trollhättan och Uddevalla?
Kan statsministern inte klart säga ifrån att näringsministern borde visa li-
tet respekt och litet ödmjukhet för dem som drabbas av arbetslöshetens gis-
sel? Jag tycker att det är beklämmande att statsministern försvarar sin nä-
ringsministers passivitet.
Anf. 47 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Vad jag möjligtvis finner oförsvarbart i detta sammanhang
är okunnigheten hos frågeställaren. Varför har vi kris i svensk bilindustri?
Det är därför att vi har haft en felaktig ekonomisk politik. Vi har förlorat
marknadsandelar under mycket lång tid. Vi har haft en kostnadsutveckling
som har varit oacceptabel. Vi har långsamt eroderat basen för industriell till-
verkning i Sverige. Vi har sedan hösten 1989, när den industriella krisen bör-
jade, förlorat 200 000 jobb. Och vi kommer att förlora fler. Vi förlorar nu
mycket i bilindustrin.
När jag varnade för denna utveckling t.ex. i valrörelsen, med bilindustrin
som konkret exempel, på möten i Göteborg, Trollhättan och Uddevalla,
sade Socialdemokraterna att detta var svartmålning. Det fanns ingen kris.
Det fanns inga problem. Alla problem var lösta. Det var grov osanning. So-
cialdemokraterna visste inte hur svensk industri såg ut. De hade ingen aning
om hur de skulle hantera problemen. Nu är det vi som skall städa upp. Det
är ett mycket tufft jobb, och det kommer att ta tid. Men det krävs en politik
med den inriktning som vi har för att faktiskt klara detta.
Gott statsmannaskick
Anf. 48 EVA JOHANSSON (s):
Herr talman! Jag hade faktiskt tänkt att ställa en fråga om regeringsförkla-
ringen. Men statsministerns svar till Ingvar Johnsson gör att jag i stället vill
fråga statsministern om huruvida han tycker att det är gott statsmannaskick
att kalla den som bekymrar sig om sysselsättningen i ett av de svåraste lägen
som vårt land har upplevt för okunnig och att anse det vara ett större bekym-
mer än tusentals människors arbetslöshet.
Anf. 49 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Nej, jag gör desperata försök att diskutera sakfrågorna. Men
när det från frågeställarna bara kommer allmänna invektiv riktade mot t.ex.
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Muntliga frågor till
regeringen
37
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Muntliga frågor till
regeringen
statsråd, tycker jag att det finns skäl att påpeka bakgrunden till den industri-
ella kris som Sverige befinner sig i.
Jag tror att detta är viktigt. Vi befinner oss i en industrikris. Vi borde ha
tagit tag i den långt tidigare än vad vi har gjort. Bakom oss står ett förlorat
1980-tal när det gäller ansträngningarna att lösa och ta itu med de ekono-
miska problemen. Nu får vi ta itu med dem i en mycket tuffare situation,
därför att omvärlden ser ut som den gör och därför att vi själva har gjort så
många fel. Av den anledningen får vi nu bära bördorna av detta. Det är den
realitet som ingen politisk retorik kan befria oss från.
Utfrågning om kämkraftssäkerhet
Anf. 50 PER-RICHARD MOLÉN (m):
Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till miljöminister Olof Johans-
son. Miljövårdsberedningen, i vilken miljöministern är ordförande, skall ha
en hearing om kärnkraftens sårbarhet och säkerhet den 4 december. Det vi-
sar sig, om jag är rätt informerad, att inledningstalare och deltagare i den
panel som skall vara verksam enbart är kärnkraftsmotståndare och represen-
tanter för gamla linje 3. Därför skulle jag vilja ställa följande fråga: På vilket
sätt är miljöministern beredd att verka för att denna panel får en samman-
sättning som tillgodoser berättigade krav på objektivitet?
Anf. 51 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Detta är en sanning med modifikation. Men det är andra
gången som jag hör den. Jag skall gärna svara. Göran Ahlström på Sydkraft
har påpekat samma sak i ett brev.
Jag tycker att det är helt riktigt att panelen har en kritisk ansats. Det är
bara i det fallet som man möjligen kan härleda linje 3-ursprunget. Jag tycker
att det är riktigt att man ställer kritiska frågor om kärnkraften i en krissitua-
tion. Därför är panelen utvald med sikte på kritiska frågor.
Anf. 52 PER-RICHARD MOLÉN (m):
Herr talman! Panelen består av bl.a. Peter Steen, Tomas B Johansson, Per
Kågeson, Lennart Daléus, Lars Nordström och några till, som naturligtvis
inte är särskilt objektiva. Det finns inte något namn på någon person som
företräder några andra intressen. Men de kan också ha anledning att ställa
frågor vid en sådan hearing utifrån en panel. Jag tycker att detta verkar vara
en aning för styrt.
Anf. 53 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Panelens uppgift är inte att dra slutsatser, om Per-Richard
Molén tror det. Slutsatserna när det gäller de fortsatta åtgärderna med an-
ledning av utfrågningen dras efteråt av mig och av regeringen. Däremot är
det riktigt och viktigt att man från kritisk utgångspunkt belyser vad som har
hänt. Bland de personer som Per-Richard Molén räknade upp finns bl.a. f.d.
chefen för Statens kärnkraftsinspektion. Det är en utmärkt person.
38
Skatteplanering
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Anf. 54 LARS HEDFORS (s):
Herr talman! Jag tänkte ställa en fråga till skatteminister Bo Lundgren.
Frågan lyder: Tänker skatteministern snabbt och resolut ingripa mot den
mycket avancerade skatteplanering som just nu pågår i Sverige? Det lär röra
sig om miljarder kronor som undandras beskattning. Man överlåter andelar i
handelsbolag till aktiebolag. På detta sätt kan man förvandla högt beskattad
förvärvsinkomst till lägre beskattad reavinst.
Kan regeringen tänka sig ett snabbt och resolut ingripande?
Anf. 55 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Ja.
Anf. 56 LARS HEDFORS (s):
Herr talman! Det var ett precist svar. Kan jag också få fråga hur detta in-
gripande skall ske? Är regeringen beredd att avge någon form av skrivelse
som så att säga kan täppa till detta hål omedelbart?
Anf. 57 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Jag är beredd att inom en inte alltför avlägsen framtid ge vice
ordföranden i skatteutskottet svar på den frågan, men inte just nu med tanke
på de effekter som skulle kunna uppstå.
Utveckling av miljövänliga fordon
Anf. 58 CHRISTER WINDÉN (nyd):
Herr talman! Jag vill rikta mig explicit till miljöministern. Jag delar hans
uppfattning att ett av de viktigaste globala miljöproblemen är ökande ut-
släpp av växthusgaser. Ett av de största bidragen till detta ger trafiken.
Jag tror att ett mycket bra sätt att väldigt snabbt kunna minska trafikens
bidrag i detta avseende, utan att minska trafikens volym, är en medveten
satsning på alternativa motorer, t.ex. vätgasmotorer och elbilar. Det finns
fungerande sådana i dag, men uppmuntran behövs i form av olika åtgärder,
t.ex. skattelindring eller liknande.
Nu vill jag fråga miljöministern om han är beredd att medverka till främ-
jande av utveckling och framtagning av sådana framdrivningssystem i landet.
Om svaret är ja, på vilket sätt kan då miljöministern tänka sig att medverka?
Anf. 59 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Självklart är svaret ja. Jag kan säga det utan några reserva-
tioner, eftersom det dessutom finns pengar avsatta för ändamålet, bl.a. som
en följd av energiöverenskommelsen.
Det finns två metoder som man kan använda, kort uttryckt. Den ena är
miljöklassning av fordon, och den andra är miljöklassning av bränslen. Vi
använder bådadera och kommer att använda bådadera i allt större utsträck-
ning. Det förslag som ligger på riksdagens bord om ökad differentiering
inom bensinbeskattningen är ett exempel på just detta.
Muntliga frågor till
regeringen
39
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Muntliga frågor till
regeringen
Skatteutjämning mellan kommunerna
Anf. 60 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Jag har en fråga till finansministern. Om man ser på Kom-
munförbundets sammanställning av boksluten för kommunerna 1991, ser
man mycket stora skillnader i villkoren. I Danderyd betalade varje skattebe-
talare 17 kronor för sysselsättningen, i Hällefors betalade man över 1 800
kronor.
Har den här och liknande uppgifter fått finansministern att ompröva sin
inställning att de rikaste kommunerna inte skall behöva bidra till bespa-
ringen på 7,5 miljarder?
Anf. 61 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Frågan om fördelningen mellan kommunerna sköts i huvud-
sak via det nya skatteutjämningssystemet. Där finns betydande omfördel-
ningar som just är ägnade att motverka en skillnad i skattesatser och andra
skillnader mellan kommunerna.
Just precis den skillnad i betalning eller i kostnader som frågeställaren tar
upp är bara en del av de skillnader som finns. För att få en helhetsbild bör
man titta på det sammantagna utfallet. Då finns det fortfarande mycket stora
skillnader. Det beror på att det nya skatteutjämningssystemet ännu inte har
nått sin fulla funktion. Det kommer att ske under de närmaste åren, och då
är det min förhoppning att det skall ske en betydande utjämning av utdebite-
ring och kostnader i de olika kommunerna.
Anf. 62 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Jag kanske får upplysa finansministern om att just frågan om
sysselsättningen och arbetslösheten inte finns med i det nya omfördelnings-
systemet, trots att Socialdemokraterna krävde det och trots att den är en av
de faktorer som skiljer allra mest mellan kommunerna.
Jag vill också upplysa finansministern om att Danderyd inte deltar i det
nuvarande skatteutjämningssystemet. Jag frågar finansministern än en gång:
Kommer de rikaste kommunerna att få vara med och betala?
Anf. 63 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Skatteutjämningssystemet har ett steg nummer två, som det
kanske kunde vara angeläget att även riksdagens frågeställare var medveten
om. I den strukturindexutredning som är tillsatt ingår alla de faktorer som
har nämnts i olika sammanhang, bl.a. sysselsättningen, arbetslösheten och
andra inslag i olika kostnadselement. Avsikten är att den utredningen skall
lägga fram förslag som skall leda till en kompletterande och förbättrande ut-
jämning mellan de olika systemen.
Vad gäller frågan om alla kommuners bidrag till indragningar och regle-
ringar mellan stat och kommun ligger det förslag på riksdagens bord nu som
innebär att man gör sådana justeringar med hjälp av ett antal kronor per
invånare, dvs. det berör alla kommuner.
40
Småföretagandets villkor
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Anf. 64 TAGE PÅHLSSON (c):
Herr talman! Jag har en fråga till skatteministern. Den gäller den ekono-
miska krisen och de kreditrestriktioner som är en följd av denna.
Det är stora problem, speciellt för de små företagen, med riskkapital och
överlevnadskapital. Dessutom har vi en skattediskriminering av företagsfor-
merna enskild firma och handelsbolag som missgynnar speciellt småföretag
och nybildning.
Avsikten var att i en proposition rätta till detta. Den propositionen blev
uppskjuten på obestämd tid genom krisuppgörelsen. Jag skulle vilja fråga
skatteministern vad han och regeringen avser att vidta för åtgärder för att
snart och snabbt rätta till detta.
Anf. 65 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Jag håller med om att kreditförsörjningen utgör ett problem.
Det är i och för sig rätt naturligt att man i en finansiell kris, som den Sverige
upplever i dag, får en tendens till restriktivitet som kan bli överdriven. När
nu staten har gått in med det generella åtagande som man gör enligt den
promemoria som vi har presenterat, och som har stöd också av socialdemo-
krater, finns det anledning, vilket jag vid flera tillfällen har betonat, för
banksystemet att också ta sitt ansvar och se till att kreditförsörjningen fak-
tiskt kommer att fungera.
På skattesidan är det djupt olyckligt att vi fick denna förskjutning av små-
företagens skattereform. Min ambition är att lägga fram förslag så att de för-
ändringar som redan är aviserade kommer att träda i kraft den 1 januari
1994. För att i någon mån kunna genomföra förbättringar som underlättar
likviditetsförsörjningen kommer vi att lägga fram förslag senare i dag.
Lokalisering av Nordiska rådets kansli
Anf. 66 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till statsministern angående det nya
kansliet för Nordiska rådet. Vi fick en information häromveckan i riksdagen
om de överläggningar som har pågått mellan statsministrarna i Norden. Bl.a.
kom frågan upp om det samlokaliserade kansliet.
På en fråga om statsministern var villig att driva frågan att kansliet förläggs
till Sverige svarade han att Stockholm låg väldigt centralt till. Jag skulle vilja
påstå att Göteborg i det här sammanhanget ligger betydligt mer centralt än
Stockholm. Därför skulle jag vilja att regeringen, och statsministern i syn-
nerhet, driver frågan att detta kansli förläggs till Göteborg. Är statsminis-
tern beredd att medverka till det?
Anf. 67 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Det är jag tyvärr inte, av den enkla anledningen att det hand-
lar om en sammanläggning av två kanslier - Nordiska ministerrådets kansli,
som ligger i Köpenhamn, och Nordiska rådets presidiesekretariats kansli,
som ligger i Stockholm. Det diskuteras nu modaliteter och former för denna,
Muntliga frågor till
regeringen
41
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Muntliga frågor till
regeringen
kan man tycka, relativt enkla sammanläggning. Men den är inte alls så enkel
som man i förstone kan tro. Det är naturligt att diskussionen i första hand
handlar om de bägge alternativen Stockholm och Köpenhamn. Jag tror inte
att det är realistiskt att i detta läge föra in ett andra, tredje eller ytterligare
alternativ i den diskussionen.
Kommunernas ekonomi
Anf. 68 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag vill fortsätta med ett par frågor till finansministern om
kommunernas ekonomi. Det ser allt sämre ut. Inger Lundberg har redan va-
rit inne på det. Jag undrar om finansministern har några funderingar på att
lägga tillbaka en del av de indragna statsbidragen på 7,5 miljarder kronor till
kommunerna för att i någon mån förbättra ekonomin och förbättra möjlig-
heterna att ha kvar kvinnor som arbetskraft.
Den andra frågan är: Finns det planer på att omvärdera det kommunala
skattestoppet för att undvika det som händer i min hemstad Stockholm, där
man i dag tänker dra in mellanstadieverksamhet för barn och ungdomar i de
allra flesta förorter och i delar av Stockholms stad?
Anf. 69 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! På den första frågan som Eva Zetterberg ställde, om att ta
tillbaka den föreslagna minskningen av statsbidragen på 7,5 miljarder, vill
jag svara att det inte finns några planer från regeringens sida att ändra på
detta. Jag noterar i dag att det inte heller från socialdemokratiskt håll fram-
ställs sådana krav.
Skattestoppet, jag förmodar att Eva Zetterberg syftar på 1994, är en fråga
som regeringen ännu inte har tagit ställning till. Det beslut som riksdagens
kammare har fattat gäller fortsatt skattestopp för 1993. Det skall naturligtvis
inte ändras.
Framtidsminister
Anf. 70 KARL-ERIK SVARTBERG (s):
Herr talman! Jag skulle vilja fråga statsministern vem det är i regeringen
som har uppgiften att vara framtidsminister.
Bakgrunden till min fråga är denna. Vissa industriledare, en mängd eko-
nomer och nästan hela kopplet av ekonomijournalister i radio, TV och press
tycks vara på jakt efter att finna den stora depressionen. Man upplever det
som att de nästan tävlar om att vara först med att finna denna depression.
Det är fruktansvärt deprimerande för hela vårt folk och hela västvärlden.
Därför efterlyser jag en framtidsminister, som skulle kunna samla tänkare,
framtidsforskare, kulturarbetare och andra för att försöka vända pessimis-
men till optimism och framtidstro, för att vända nedgången till en uppgång.
Vi har unika förutsättningar, och det vet vi själva. Om vi inte visste det,
fick vi besked om det i Financial Times Sverigebilaga i går. Därför, herr stats-
minister: Var är framtidsministern?
42
Anf. 71 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Framtidsministrar hoppas jag att vi alla är inom regeringen,
och framtidsledamöter hoppas jag att alla är inom riksdagen. Vi har alla upp-
giften att ge perspektiv, visioner och möjligheterna till framtid. I en något
mera byråkratisk bemärkelse kan jag meddela att den enda myndighet som
sorterar under statsrådsberedningen är Institutet för framtidsstudier, som
det numera heter. Om detta har kommit med något verksamt bidrag i denna
fråga vet jag inte.
Får jag sedan säga till Karl-Erik Svartberg att jag delar den i grunden
mycket optimistiska synen på Sveriges framtid också som industriland. Det
har jag givit uttryck för bl.a. i de regeringsförklaringar som jag avgett två år
i rad. Jag tror att vi går igenom en mycket svår omställningsperiod. Det vet
alla. Det är produkten av misstag för vilka det politiska anvaret är litet spritt
under nästan två decennier, och detta i en internationell ekonomisk miljö
som är mycket besvärlig. Men klarar vi denna omställning - det finns ingen
anledning att tro att vi inte skulle göra det-tror jag att Sverige har möjlighe-
ter att från mitten av 90-talet vara ett av de europeiska länder som har den
bästa tillväxten och därmed de bästa förutsättningarna för full sysselsättning
och de bästa förutsättningarna för att klara välfärdsmålen. Vi kanske kan ha
litet olika uppfattningar om hur vi exakt skall klara av dem, men vi återska-
par i alla fall den ekonomiska basen för vår välfärd.
Financial Times Sverigebilaga i går, som jag också läst, knyter också dessa
optimistiska framtidsperspektiv för Sverige just till den ekonomiska politik
som vi för. Det är faktiskt, med ett litet slitet men icke desto mindre korrekt
uttryck, den enda vägen för att vi skall kunna återerövra framtidstron.
Förhandlingarna om inträde i EG
Anf. 72 HADAR CARS (fp):
Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till statsministern. Det gäller
de uttalanden som statsministern gjort efter möten med de nordiska statsmi-
nistrarna om parallellitet i förhandlingarna inför EG-medlemskapet. Den
ena frågan är om statsministern ser ett värde i att en viss parallellitet också
kommer att omfatta andra EFTA-länder, i första hand Österrike och
Schweiz som också har ansökt om medlemskap i Gemenskapen.
Den andra frågan gäller tidpunkten då dessa förhandlingar skall vara av-
slutade. Ser statsministern ett egenvärde i att förhandlingarna avslutas vid
samma tillfälle, eller kan man på den punkten tänka sig att förhandlingarna
avslutas för vart och ett av länderna när de realite är avslutade, så att de
länder som har större problem kan fortsätta att förhandla litet längre och de
länder som har mindre att förhandla om kan bli färdiga tidigare?
«
Anf. 73 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Svaret på den senare frågan är entydigt ja. Det är vår strävan
att vi för svensk del skall kunna avsluta förhandlingarna relativt tidigt. Mot
bakgrund av de problem som vi har att lösa i förhandlingarna tror vi att vi
skall klara av detta inom en ganska begränsad tid.
Sedan finns det ett värde när det gäller parallelliteten i förhandlingarna
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Muntliga frågor till
regeringen
43
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Muntliga frågor till
regeringen
44
framför allt med de andra nordiska länderna. Av mer tekniska skäl blir det
självfallet en parallellitet framför allt med Österrike och kanske också med
Schweiz. Men i det nordiska sammanhanget har vi vissa gemensamma intres-
sen, inte minst då det gäller att skapa förståelse för de speciella klimatförhål-
landen och naturförhållanden som vissa delar av vårt land har och som ställer
krav på politiken som är litet annorlunda än kraven på politiken i det konti-
nentala Europa eller i Sydeuropa.
Kort om avslutandet av förhandlingarna: I kommunikén från Lissabonmö-
tet i slutet av juni med EG:s stats- och regeringschefer sägs att parallellitet
i förhandlingarna gäller, men varje förhandling skall skötas från dess egna
förutsättningar. I detta ligger också från EG:s sida en öppning för att man
kan tänka sig avslutande vid olika tidpunkter.
Ekonomisk brottslighet
Anf. 74 WIDAR ANDERSSON (s):
Herr talman! Traditionellt brukar, herr statsminister, debatten om brotts-
lighet och kriminalitet mellan Moderaterna och mitt eget parti handla om
att Moderaterna prioriterar satsningar mot våldsbrott, egendomsbrott och
narkotikabrott, medan mitt parti brukar förorda ökade insatser mot den
ekonomiska brottsligheten.
Nu borde det, herr statsminister, vara dags att kliva upp ur dessa skytte-
gravar, när vi ser hur de olika grenarna av kriminalitet alltmer växer ihop,
hur skattebrott, konkursbrott och andra former av ekonomisk brottslighet
växer ihop med narkotika-, vålds- och egendomsbrottslighet, inte minst om
man skall tro vad man hör på radio och läser i tidningarna. I ett par av de
banker som statsministern närmast är att betrakta som en lycklig ägare till
kan vi se tydliga tendenser till sådan sammanblandning.
Min fråga till statsministern är alltså om ni är beredda att lämna den, som
jag ser det, något pubertala, nyliberala uppfattningen att allt som markna-
den gör är rätt och därmed beträda en annan väg, en mer moralisk och värde-
konservativ väg, samt därmed vara beredd att bekämpa olika former av kri-
minalitet med all kraft.
Anf. 75 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Låt mig först korrigera Widar Andersson på en punkt. Jag
är inte och regeringen är inte lycklig ägare till någon bank. Vi är olyckliga
ägare till alltför många banker. Det bereder oss en del bekymmer, som också
kommer att återspeglas i kammarens arbete vad det lider.
Låt mig i sakfrågan komplettera Widar Anderssons beskrivning. Jag håller
med om allt, men jag vill göra ett tillägg. Brottsligheten växer samman och
den växer över nationsgränserna. Vi ser eninternationellt förankrad och för-
grenad brottslighet operera finansiellt med narkotika, med människosmugg-
ling och med anknytning också till den konstiga värld som är förknippad med
internationell terrorism. Det ställer enligt min mening krav på internationell
och europeisk samverkan i brottsbekämpningen. Detta bara som ett tillägg
till Widar Anderssons beskrivning.
Vad gäller Widar Anderssons fråga tror jag inte att det råder något tvivel
om att jag och det parti som jag företräder alltid har stått för en mycket mo-
ralistisk syn - jag använder gärna det uttrycket - när det gäller lag, rätt och
ordning. Vi har alltid sagt att det måste vara lag och ordning i ett samhälle
för att detta samhälle skall vara ett anständigt samhälle. Det gäller ingripan-
den mot minsta väskryckare eller mot största skattebrottsling. Moraliskt är
det ingen skillnad. Däremot har vi haft problem ibland när det i samhällsde-
batten har funnits en tendens till att bagatellisera brottslighet av den ena el-
ler den andra arten. Widar Andersson och jag har på den punkten ofta haft
en ganska gemensam syn.
Jag tror att vi behöver, icke minst i dessa tider, en ökad moralism - gärna
detta uttryck - i synen på lag, rätt och ordning i ett samhälle. Vi behöver mer
av detta. Sedan behöver vi också värna om polisens resurser, men det är en
senare fråga.
Anf. 76 WIDAR ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag är glad för denna samsyn, som manifesterats i många
andra frågor, men här är det litet speciellt. Kan vi ha samma syn då det gäller
manschettbrottsligheten, där den klarare definierade ekonomiska brottslig-
heten har de samband som statsministern nämnde och som kräver speciella
åtgärder från vårt samhälle? Jag och väldigt många medborgare i Sverige
känner en djup oro över att alltmer i vårt land börjar likna Vilda Västern.
Anf. 77 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! För närvarande är jag litet mer bekymrad för Vilda Östern
och dess effekter på Sverige än för Vilda Västern. Men det gäller ju också
de internationella förgreningarna.
Det är litet besvärande att Widar Andersson och jag alltid skall vara så
sams, men vi får väl bägge leva med det. Jag håller med honom, och jag
kan berätta att regeringen så sent som för någon timme sedan diskuterade
problemet att skattemyndigheterna har svårigheter att överlämna en del av
de avancerade skattebrotten till polismyndigheterna, eftersom det inte finns
personella resurser som kan ta tag i detta. Det kan handla om kvalificerade
specialister som polisen behöver eller relativt enkla ärenden som rättsväsen-
det måste klara av, för att vi också på detta område skall kunna säkerställa
den lag, rätt och ordning som måste utmärka ett civiliserat samhälle.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 78 ANDRE VICE TALMANNEN:
För debatten gäller reglerna om aktuell debatt. Dessa har fastställts av tal-
mannen efter samråd med de vice talmännen och partigruppernas företrä-
dare i talmanskonferensen. Reglerna har därefter delats ut till ledamöterna.
De fastställda reglerna är att betrakta som rekommendationer. Ytterst
gäller reglerna i rikdagsordningen.
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Aktuell debatt:
Kärnkraftens
säkerhetsproblem
och den framtida
energiförsörjningen
45
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Aktuell debatt:
Kärnkraftens
säkerhetsproblem
och den framtida
energiförsörjningen
En förutsättning för att kunna genomföra försök med debatter av aktuellt
slag är att ledamöterna respekterar de beslut som fattats i samråd med deras
gruppföreträdare.
I dagens debatt företräds regeringen av miljöminister Olof Johansson (c).
Vänsterpartiet, som har påkallat debatten, företräds av Rolf L Nilson. Från
övriga partigrupper har anmälts, för Socialdemokraterna Göran Persson och
för Ny demokrati Christer Windén.
Härutöver har Annika Ähnberg (-) anmält att hon viil delta i debatten.
Anf. 79 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Jag har tidigare deltagit i ett antal debatter om kärnkraften
och även begärt särskild debatt när det har inträffat allvarliga situationer. Då
har det handlat om sådant som har hänt i vår omvärld. Det har gällt östeuro-
peiska kärnkraftverk. Greifswald, Ignalina och Sosnovyj Bor har varit uppe
i debatten. Flera av mina meddebattörer har då med emfas hävdat att den
svenska kärnkraften är världens säkraste. De har sagt att i princip kan
olyckor inte inträffa här.
Den 28 juli 1992 krossades en myt. Det är myten om den säkra svenska
kärnkraften. Gudskelov inträffade ingen olycka. Det blev bara ett tillbud.
Men effekten av detta är att i dag, den 12 november, står fem av världens
säkraste kärnkraftverk avställda på grund av allvarliga brister i säkerhetssy-
stemet. Kärnkraftsledningen i Barsebäck har begärt starttillstånd, men fått
avslag av Kärnkraftsinspektionen.
Herr talman! Jag har begärt den här debatten för att få höra regeringens
syn på det inträffade och vilka slutsatser man drar av detta när det gäller
säkerheten. Jag vill särskilt betona att det är regeringens synpunkter som jag
tycker är intressanta. Jag tror att jag vet vad Olof Johansson tycker personli-
gen.
Jag vill självfallet också höra regeringens syn på hur Sveriges energiför-
sörjning skall klaras i framtiden i ljuset av det inträffade.
Herr talman! Enligt min uppfattning kan den 17 september - det var då
man ställde av kärnkraftverken - bli den verkliga startpunkten för avveck-
lingen av svensk kärnkraft. Den kan ännu ske under ordnade former. Om
inte detta sker finns risken att vi nästa gång tvingas handla och avveckla i
panik. Jag tror inte att det finns någon som vill uppleva detta.
Anf. 80 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Som redan nämnts inträffade den 28 juli 1992 en händelse i
Barsebäcksverkets reaktor 2 som senare ledde till att denna och fyra andra
kärnreaktorer av liknande konstruktion fick sina driftstillstånd indragna i av-
vaktan på en översyn av de nödkylsystem som behövs i vissa haverisituatio-
ner. Mot bakgrund av den händelsen har Vänsterpartiet genom Rolf L Nil-
son och Bertil Måbrink begärt att en särskild debatt skall anordnas.
I Sverige är det Statens Kärnkraftsinspektion, SKI, som utövar tillsyn en-
ligt den av riksdagen beslutade kärntekniklagen. Endast av exeptionella skäl
och i vissa speciella fall kan regeringen överta SKI:s beslutanderätt. Dessa
fall har utvecklats i kärntekniklagen. Vidare handhar Statens Strålskyddsin-
46
stitut, SSI, frågor om utsläpp från kärnkraftverk samt sköter analys och egen
mätning inom ramen för sitt ansvar.
En analys görs nu av SKI där fortsatt drift av reaktorerna inte medges
förrän de berörda säkerhetssystemen återställts till en nivå likvärdig med
den som förutsatts i de säkerhetsredovisningar som låg till grund för rege-
ringens tillstånd. Det ankommer på SKI:s experter att göra den bedöm-
ningen.
Inom SKI har vidare initierats en oberoende översyn av det egna ageran-
det under händelseutvecklingen från den 28 juli. Det är en åtgärd som har
regeringens fulla stöd.
I den säkerhetsredovisning som ligger till grund för driftstillståndet hade
förutsetts att ånga under högt tryck från den fallerande säkerhetsventilen
skulle riva ner isolering - mineralull - som finns på rörledningar i inneslut-
ningen. Säkerhetsredovisningen förutsåg också att lossliten mineralull skulle
kunna hamna i den vattenbassäng som finns under reaktorn och varifrån vat-
ten tas för nödkylning, liksom att mineralullen kunde täppa till de silar som
man tar vattnet genom. Silarna skall därför kunna rensas genom att man spo-
lar vattnet baklänges.
Det man inte hade räknat med var att silarna skulle behöva rensas efter
så kort tid som händelsen i Barsebäck tydde på; efter en dryg timme mot
förväntade tio timmar.
Senare analyser av händelsen i Barsebäck visade att det på goda grunder
kunde ifrågasättas om tidskraven kunde uppfyllasvid ett större rörbrott. Un-
der alla förhållanden blev sannolikheten för tekniska och mänskliga fe) allt-
för stor med de tidigare systemen och procedurerna för backspolning. Då
detta stod klart stoppades alla reaktorer som har liknande konstruktion som
den i Barsebäck.
Till en början drogs inte de långtgående slutsatser av händelsen den 28
juli som senare ledde till att rektorerna stoppades. Händelsen analyserades
emellertid noga med hänsyn till de nya erfarenheter som kunde dras av hän-
delseförloppet och operatörernas agerande i förhållande till berörda instruk-
tioner. Personal från SKI följde därvid utvecklingen på plats i Barsebäck.
Att silarna sattes igen tidigare än förväntat uppfattades vara en varningssig-
nal som krävde utredningar.
SKI beslöt på grundval av den redovisning som förelåg från Barsebäcks-
verket den 31 juli att reaktorn kunde återstartas i avvaktan på den mer ut-
tömmande redovisning som begärdes till den 31 augusti. Denna förutsattes
bl.a. ta upp frågorna kring det oväntat tidiga behovet att backspola silarna.
Till grund för beslutet att medge återstart av reaktorn låg bedömningen
att inget i den första översiktliga analysen av händelsen pekade på sådana
brister i säkerheten som krävde att reaktorn ställdes av under tiden fram till
den 31 augusti, då redovisning skulle föreligga.
Denna bedömning byggde på att de automatiska säkerhetsfunktionerna
fungerat som föreskrivet under de första 30 minuterna av händelseförloppet.
Den s.k. 30-minutersregeln vad gäller mer omfattande operatörsingrepp, så-
som backspolning, bedömdes sålunda vid denna tidpunkt vara uppfylld att
döma av de direkta erfarenheterna vid händelsen.
Den byggde vidare på att ingenting i kontrollrumspersonalens hantering
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Aktuell debatt:
Kärnkraftens
säkerhetsproblem
och den framtida
energiförsörjn ingen
47
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Aktuell debatt:
Kärnkraftens
säkerhetsproblem
och den framtida
energiförsörjningen
av händelseförloppet tydde på väsentliga brister i störningsinstruktioner el-
ler utbildning samt att system och rutiner fanns för backspolning i senare
delar av ett händelseförlopp.
I de preliminära rapporter jag erhållit från SKI riktas kritik mot Barse-
bäcksverkets ansvariga. Det gäller rapporteringen om händelsen den 28 juli
dels inom verket, dels till SKI. Jag har för egen del samma kritiska bedöm-
ning.
Enligt min uppfattning är det av största vikt att klarhet skapas om såväl
händelseutvecklingen som säkerhetsläget nu och framöver för berörda reak-
torer. Delvis har detta skett genom preliminära rapporter. För att belysa
dessa frågor ytterligare har Miljödepartementet inbjudit till en offentlig hea-
ring den 4 december. Det finns numera en kallelse till riksdagens samtliga
ledamöter i facken.
Jag kan vidare nämna att jag vid Nordiska rådets session i Århus tidigare
i veckan inbjöd övriga nordiska länder till hearingen. Såväl SKI:s som SSI:s
roll kommer att granskas. Den svenska energiförsörjningen bör bygga på
energikällor som inte har den egenskapen att en inträffad händelse kan för-
sätta landet i akut elenergibrist.
Till grund för regeringens ställningstaganden i energipolitiken ligger folk-
omröstningens resultat från den 23 mars 1980. En majoritet i riksdagen har
förklarat sig respektera resultatet. Enligt min uppfattning kan riksdag eller
regering inte frångå folkomröstningsbeskedet utan en ny folkomröstning.
Hur kärnkraftsawecklingen skall hanteras framgår av den överenskom-
melse om energipolitiken som träffades mellan Centern, Folkpartiet och So-
cialdemokraterna i januari 1991. Genom att den nuvarande regeringen i re-
geringsförklaringen bekräftat energiöverenskommelsen har den numera
stöd av fem partier i riksdagen.
I energiöverenskommelsen konstateras att ”frågan om när avvecklingen
av kärnkraften kan inledas och i vilken takt den kan ske, vid sidan av säker-
hetskraven görs med årlig avstämning av resultaten av hushållningen med
el, tillförsel av el från miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheten att
bibehålla internationellt konkurrenskraftiga priser”.
Slutligen kan konstateras att kärnkraften, liksom kärnbränslecykelns
olika led, på grund av de risker som är förknippade med denna energikälla,
ställer alldeles speciella krav på säkerheten. Dessa krav får inte efterges. An-
svaret för säkerheten faller på reaktorinnehavarna, på alla som har befatt-
ning med hanteringen av klyvbart material, på berörda kontrollmyndigheter
samt till sist på riksdag och regering inom ramen för demokratiskt fattade
beslut.
Anf. 81 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Miljöministern gav en utförlig redovisning av vad som hade
skett vid olyckstillbudet vid Barsebäcksverket. Det var en mycket formell
och precis redogörelse för de faktiska omständigheterna. Det inträffade har
förutom det tekniska förloppet både en politisk och en psykologisk bety-
delse. Det är händelser som påverkar myten omvärldens säkraste kärnkraft,
som jag sade i min inledning. Den krossades med detta. Vi konstaterade att
48
världens säkraste kärnkraft var inte säkrare än så här. Den var behäftad med
stora säkerhetsbrister.
Det är också händelser som påverkar trovärdigheten hos den svenska
energiförsörjningen och landets förmåga att på ett säkert och uthålligt sätt
försörja industri och medborgare med främst el.
Det som hände var att man räknat med tidsmarginaler på bortåt tio tim-
mar för att kunna hantera svåra tillbud i reaktorer. Den tidsmarginalen har
krympt allteftersom nya uppgifter har kommit till. Den har kommit ner till
en timmes tid. Man har talat om tjugo minuter. Vad jag förstår är de senaste
uppgifterna för hur lång tid som finns för att operatörerna skali kunna vidta
nödvändiga åtgärder tio minuter.
Det innebär en helt ny situation för dem som agerar i manöverrummen
och för operatörerna. Det innebär ökad stress och ökad risk för felhand-
lingar. Det innebär risk för att tillfälligheter kan spela in och dessutom få
förödande konsekvenser.
Det har avslöjats allvarliga brister i rutinerna vid Barsebäcksverket. Det
gäller, som Olof Johansson nämnde, rapporteringen om olyckstillbudet -
både internt och till allmänheten. Det gäller utbildning av personal och dess
förmåga att hantera liknande händelser. Det gäller bevarande av datauppgif-
ter om olycksförloppet. Det misstänks att verksledningen medvetet har un-
danhållit uppgifter om tillbudet och dess svårighetsgrad för allmänheten och
för SKI.
Kritik har riktats mot Kärnkraftsinspektionen, som skall sköta övervak-
ningen av det hela, för att man reagerade så sent. Först den 17 september,
drygt en och en halv månad efter tillbudet, beslöt man att stoppa Barse-
bäcksverket. Det gällde också de två reaktorerna i Oskarshamn och en reak-
tor i Ringhals. Som vi alla vet står de fem reaktorerna stängda i dag.
Det framkom vissa problem med säkerheten vid tillbudet. Det är rimligt
att anta att de konstruktionsfel som finns och som ligger bakom stoppet inte
är det enda allvarliga fel som man kan räkna med i de svenska kärnkraftver-
ken. Sådant som åldersfenomen, materialutmattning och sprickor vid röran-
slutningar har uppmärksammats tidigare.
Det saknas erfarenhet av hur gamla kärnkraftverk beter sig. Det finns få
gamla kärnkraftverk, och det finns alltså ingen erfarenhetspool att ösa ur.
Det finns inte möjlighet att lära sig av andras misstag.
Det har funnits många som tidigare har trott på de svenska kärnkraftsope-
ratörernas ofelbarhet. Jag tror att de måste tänka om helt och hållet. Alla
kan handla fel. Villrådighet, ja t.o.m. panik, kan uppstå när tidsmarginalen
är kort och mycket står på spel.
Det är mycket stora ekonomiska värden som står på spel. Tidigare har de
allra flesta resonerat på det sättet, åtminstone här i Sverige, att i alla situatio-
ner skall säkerheten gå före. Ekonomiska hänsynstaganden får komma i
andra hand med lägre prioriteringsgrad. Detta har ifrågasatts av många an-
svarsfulla debattörer.
Det faktum att man vid Barsebäck snabbt ville få i gång reaktorerna tror
jag är ett exempel på att det kostar mycket att ha reaktorerna avstängda. Nu
blev det ett nej, och det tror jag är bra. Man frestas att pröva, och man har
en brådska att återstarta därför att man vill rädda ekonomiska värden. Det
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Aktuell debatt:
Kärnkraftens
säkerhetsproblem
och den framtida
energiförsörjningen
4 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 22
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Aktuell debatt:
Kärnkraftens
säkerhetsproblem
och den framtida
energiförsörjningen
fär inte vara så att ekonomiska värden innebär att man spelar hasard med
säkerheten.
Det har ställts krav på att man skall tillsätta en haverikommission. Jag tror
att det är viktigt att en sådan tillsätts och att det görs en riktig utredning,
enligt samma modell som används vid flygplansolyckor och liknande, som
kan belysa vad som verkligen skedde.
Men jag vill gå längre. Jag tycker att man skall låta Barsebäcksverket stå
stilla. Det har ju visat sig att det inte behövs för elförsörjningen. Låt den 17
september 1992 bli startdatum för kärnkraftsavvecklingen!
50
Anf. 82 GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Det finns egentligen två anledningar till den här debatten.
Dels det som har inträffat i Barsebäck, och som aktualiserar säkerhetsfrå-
gorna, dels med anledning därav diskussionen om energiförsörjningen på
längre sikt, där kärnkraften hittills har spelat en stor och central roll.
När det gäller energipolitiken på längre sikt tycker jag att miljöministern
i dag skall passa på att redovisa sin syn på det som har ventilerats i debatten
den senaste tiden och som Rolf L Nilson tagit upp här. Det gäller påståendet
om ett elöverskott som ger utrymme för att börja avveckla kärnkraften i dag.
Vad är miljöministerns uppfattning om det påståendet?
Det är bra att miljöministern underströk i sitt tal den enighet som råder i
riksdagen om energipolitiken. Vi träffade från socialdemokraternas sida en
överenskommelse med mittenpartierna. Nu har Olof Johansson och hans
kolleger i mitten lyckats få med sig moderater och kds:are på den linjen. Det
är vi tacksamma för. Det borgar för att det kan bli en framgångsrik utfasning
av kärnkraften så som de som deltog i folkomröstningen tänkte sig skulle
ske.
I anslutning därtill finns en annan fråga som också är viktig. Olof Johans-
son återkommer till riksdagen i den frågan i anslutning till att budgetproposi-
tionen läggs fram i januari. Det gäller en redovisning av hur det går med det
arbete som det drogs upp riktlinjer för i flerpartiöverenskommelsen. Men
det vore intressant att, trots att vi får det beskedet i januari, redan i dag när
vi diskuterar energipolitiken få höra miljöministerns bedömning av hur arbe-
tet nu bedrivs i landet med att utveckla alternativa energislag. Framför allt
vill vi höra hur utvecklingen av biobränsle och biobränslebaserad energipro-
duktionjust nu ter sig. Det sista är viktigt, eftersom det ingår som ett centralt
inslag i Olof Johanssons partikamrats strategi på det jordbrukspolitiska om-
rådet. Det vore bra om vi fick svar från miljöministern dels på frågan om
elöverskottet, dels på frågan om hur det går med utvecklingen av alternati-
ven. Centern har ju chansen att driva dessa frågor i regeringen.
Det var bra att Olof Johansson gav en så utförlig redovisning av vad som
har hänt i anslutning till tillbudet i Barsebäck. Det är bra att det finns inläst
till riksdagens protokoll, och det är också bra att Olof Johansson så tydligt
understryker inspektionens roll och självständiga ställning i detta samman-
hang. Det är oerhört viktigt att vi är noga med att understryka myndighetens
integritet och oavvisliga plikt att följa lagstiftning och göra självständiga be-
dömningar utan några sidoblickar på den partipolitiska debatten.
Aven om vi nu har bestämt oss för att avveckla kärnkraften, har vi framför
oss åtskilliga år då dessa kärnkraftverk kommer att bidra till den svenska
elproduktionen. De åldras - precis som Rolf L Nilson sade. Åldringsproces-
sen i dessa verk kommer att resultera i att nya tekniska problem uppstår. De
tekniska problemen kommer att kräva allt större ekonomiska insatser. Det
kommer självklart att finnas en naturlig spänning mellan dem som produce-
rar elen och dem som har att hävda säkerhetskrav. Finns det då inte en In-
spektion som är självständig och som med kraft hävdar säkerhetskraven, kan
det framöver uppstå en oerhört svårhanterlig situation.
Just mot bakgrund av att vi nu har framför oss en period då det kan fram-
komma andra tekniska ofullkomligheter som drabbar verken på grund av
ålder, är det oerhört viktigt att det finns en kärnkraftsinspektion som icke
tummar på eller kompromissar med säkerhetskraven - och som myndighet
har att leva upp till den rollen.
Jag tycker att det är bra att miljöministern har kallat till en hearing. Det
gör ingenting att hearingen kommer efter det beslutstillfälle då Kärnkraftsin-
spektionen har att ta ställning till vad som skall göras med exempelvis Barse-
bäck. Den hearingen rör sig på en annan nivå. Däremot vore det intressant
att få veta om miljöministern i det sammanhanget kommer att vidga diskus-
sionen och titta litet bakåt. Har det inträffat saker och ting tidigare vid
svenska kärnkraftverk som har gått oss förbi?
Nu skall det göras en oberoende granskning av Kärnkraftsinspektionen,
och det tycker jag är bra. Det är också en sådan sak som måste göras med
tanke på debatten. Men kommer det från politisk nivå att initieras ett upp-
drag som är av det slaget att man också tittar bakåt? Det är obehagligt med
en pressdebatt där det kommer fram påståenden, som inte har avvisats, om
att ledningen för verket har undanhållit uppgifter om driftstörningar och sä-
kerhetsincidenter. Kommer man att se bakåt på vad som har hänt? Det
skulle vara värdefullt att få frågeställningen belyst här i dag.
Anf. 83 CHRISTER WINDÉN (nyd):
Herr talman! Jag är övertygad om att både miljöministern, Göran Pers-
son, Annika Åhnberg och Rolf Nilson känner till de siffror som behövs för
att kunna bedöma hur mycket kärnkraften betyder för landet när det gäller
elförsörjningen. Men jag tänker inte gå in på dessa siffror.
Däremot vill jag ta tillfället i akt att framföra några synpunkter på varför
vi nydemokrater är positiva till kärnkraften. Jag tänker se på detta ur tre
aspekter.
Först och främst: Finns det några egentliga alternativ? Vidare tänker jag
diskutera kapitalförstöringen vid avveckling. Sist tänker jag beröra den ne-
gativa attityden.
Som vi nydemokrater ser det finns det bara två realistiska alternativ för
elproduktion som inte bidrar till ytterligare utsläpp av växthusgaser, nämli-
gen kärnkraft och vattenkraft. Vattenkraften kan möjligen bidra ytterligare
med hjälp av effektivisering av befintliga verk. Vi förespråkar däremot inte
vidare utbyggnad av de älvar som finns i landet.
Om det funnes något ekonomiskt försvarbart alternativ till kärnkraftverk
skulle problemet se annorlunda ut. Hittills har inget sådant presenterats som
kan anses trovärdigt. Man nämner ofta vindkraftverk. Men enligt vår me-
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Aktuell debatt:
Kärnkraftens
säkerhetsproblem
och den framtida
energiförsörjningen
51
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Aktuell debatt:
Kärnkraftens
säkerhetsproblem
och den framtida
energiförsörjningen
52
ning kan de endast marginellt bidra till energiförsörjningen. Däremot kan
möjligen biobränsle på sikt få en ökad betydelse.
Det är även viktigt att hålla i minnet att kärnkraften bidrar i mycket liten
utsträckning till nedsmutsning vid normal drift, medan fossila bränslen alltid
släpper ut stora mängder koldioxid. De avfallsprodukter som uppstår vid
kärnkraftverk anser vi kan behandlas och förvaras på betryggande sätt.
En avveckling av kärnkraften år 2010 eller tidigare skulle betyda en fruk-
tansvärd kapitalförstöring. Det innebär att den tänkta drifttiden förkortas
från 40 till 25 år. Enligt vår mening borde man tänka tvärtom. Med vissa
ombyggnadsarbeten skulle drifttiden i stället kunna förlängas ytterligare.
Professor Bo Södersten uttrycker det så här i sin bok Framtid med Kärn-
kraft: ”Det samlade värdet av kärnkraftverken när de stängs vid 25 års ålder
är 180 miljarder kronor som vi då kastar bort. Om realräntan är 6%, ger ett
sådant kapital en bestående avkastning på 11 miljarder per år, vilket är ett
belopp som skulle räcka för att finansiera hela statens utgifter för barnom-
sorg eller statens totala kostnader för rättsskipning och samhällsskydd.”
Kärnkraft erbjuder den billigaste elenergin näst vattenkraft. Billig el har
varit och är fortfarande en viktig faktor för den tyngre industrins verksam-
het. Just detta har starkt bidragit till vårt lands välstånd. Det vore enligt vår
mening huvudlöst att medvetet dra undan mattan för den industri som skän-
ker detta välstånd till oss.
Herr talman! Vad som oroar mig när det gäller attityden är den njugga
inställningen till att över huvud taget tänka kärnkraft i positiva termer. Det
finns ju t.o.m en lagbestämmelse, Lagen om kärnteknisk verksamhet, 6 §,
som förbjuder all verksamhet som kan syfta till uppförande av en kärnreak-
tor i landet.
Jag är övertygad om att denna attityd har stor betydelse för verksamheten
både i kärnkraftverken och hos producenterna av kärnkraftverk, t.ex. ABB
Atom. Jag anser att lagen lägger en sordin på kreativiteten hos de tekniker
och andra som arbetar med säkerhetsaspekten vid våra kärnkraftverk. Det
kan knappast gagna någon att lägga ett slags munkavle på uppfinningsrike-
domen. Vi löper stor risk att förlora det internationella förtroende för Sve-
rige och svensk teknologi som vi så framgångsrikt byggt upp inom detta om-
råde.
Herr talman! Den svenska debatten måste hållas levande. Det har runnit
mycket vatten under broarna sedan folkomröstningen 1980. Opinionen har
förändrats, och tekniken har utvecklats både här hemma och internationellt.
Det som tycktes vara självklart för tio år sedan kanske inte är lika självklart
i dag. Jag anser att det är hög tid att även de som låste sig i debatten då, ser
kritiskt på sina argument och överväger om de fortfarande har samma rele-
vans och är lika realistiska.
Framför allt, lägg inte lock på debatten! Det kan gå ut över säkerheten!
Anf. 84 ANNIKA ÅHNBERG (-):
Herr talman! Fem av våra tolv reaktorer har stängts av på grund av allvar-
liga säkerhetsproblem. Två lärdomar måste vi dra av det som har hänt. För
det första: Den svenska kärnkraften är inte snällare eller mindre farlig än
kärnkraften i andra länder. Kärnkraften är alltid farlig, mycket farlig. Ju
äldre reaktorerna blir desto fler problem kan man befara. Slutsatsen av den
lärdomen måste vara att det är hög tid att starta den beslutade avvecklingen.
En fråga jag skulle vilja ha svar på av miljöministern i dag är därför vilka av
dessa fem reaktorer som nu har stoppats för gott.
Den andra lärdomen är att vi faktiskt inte kan lita på att all information
om säkerhetsproblem och inträffade händelser förs vidare, till regeringen,
till allmänheten och andra berörda. Det finns därför uppenbara skäl för den
hearing som skall hållas i början av december. Säkerheten och systemen för
att kontrollera säkerheten och rapporteringen måste uppenbarligen ses över,
om vi skall kunna ha fullt förtroende för våra myndigheter på detta område.
Det är därför märkligt och beklagligt att det inte är regeringen som helhet
som står bakom beslutet att ordna hearingen. Det är ett initiativ som får tas
från Miljödepartementet vid sidan av regeringsarbetet.
Det borde vara självklart att inga av dessa fem reaktorer skulle startas in-
nan den offentliga hearingen har hållits. Vilken funktion skulle hearingen
fylla om man redan innan har gett tillstånd för återstart, oavsett vilket resul-
tat som kommer fram? Den andra fråga jag skulle vilja ha svar på är därför
om miljöministern och regeringen anser att det är riktigt att några av dessa
reaktorer sätts i gång innan den offentliga hearingen har hållits.
Det finns ytterligare två frågor som det finns anledning att ställa och få
svar på i dag. De berör inte konkret det som har hänt, utan de handlar om
vårt förhållande till kärnkraften i ett vidare perspektiv.
Sverige skall avveckla kärnkraften. Det var resultatet av folkomröst-
ningen 1980, och det har bekräftats i flera riksdagsbeslut därefter. Ändå är
det ett politiskt beslut som uppenbarligen inte äger trovärdighet.
Karl-Axel Edin, som är VD vid Kraftsam, kraftföretagens samarbetsorga-
nisation, har i en radiointervju sagt att man väntar på politiska besked. Är
det inte märkligt? Med politiska besked menar han en lag.
Riksdagen behandlar nu en proposition som rör förändringar i denna lag-
stiftning. Men i den propositionen finns inget förslag att uttryckligen lagfästa
beslutet att kärnkraften skall vara avvecklad år 2010. Min fråga till miljömi-
nistern är därför: När kommer en proposition som innehåller ett sådant för-
slag till förändring av lagstiftningen?
Det är uppenbart för oss alla att miljöminister Olof Johansson och t.ex.
statsminister Carl Bildt har mycket olika uppfattningar om kärnkraften. Det
kan de ha. Men en regering kan bara ha en uppfattning, och den uppfatt-
ningen måste också dess miljöminister ta ansvar för. Därför är min fråga till
miljöminister Olof Johansson i dag: Vilken uppfattning har regeringen om
den svenska kärnkraften? Jag tycker att det finns anledning att ställa frågan,
och det finns anledning för Olof Johansson att klart och entydigt besvara
den.
Till sist vill jag, som en kommentar till det Christer Windén sade, säga att
om man tror att kärnkraften är ett ekonomiskt bra energialternativ, då har
man inte läst på särskilt bra om vad kärnkraften har kostat Sverige genom
åren. Det har under uppbyggnadsskedet handlat om årliga miljardsats-
ningar, räknat i dagens penningvärde. Det finns därför all anledning att ifrå-
gasätta detta. Man kan naturligtvis, som Christer Windén, dra slutsatsen att
det är en oerhörd kapitalförstöring att stänga av kärnkraften. Men då tycker
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Aktuell debatt:
Kärnkraftens
säkerhetsproblem
och den framtida
energiförsörjningen
53
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Aktuell debatt:
Kärnkraftens
säkerhetsproblem
och den framtida
energiförsörjningen
54
jag att Christer Windén skall fundera över vilken kapitalförstöring en kärn-
kraftsolycka skulle ge upphov till.
Anf. 85 BERTIL DANIELSSON (m):
Herr talman! Jag vill framföra ett par synpunkter på frågan om säkerhets-
system och den modell som vi i Sverige har valt när det gäller säkerhetsarbe-
tet vid våra kärnkraftverk. Målet för säkerhetsarbetet vid våra kärnkraftverk
är att man skall upprätthålla och öka säkerheten. Om brister uppkommer
och konstateras skall de rättas till. Den särskilda myndighet, SKI, som har
att handlägga dessa frågor skall göra oberoende bedömningar och fatta be-
slut i dessa hänseenden. Så sker också.
När det gäller själva händelsen kan man konstatera att det system vi i Sve-
rige har valt fungerade. SKI grep in. När tillräckligt välgrundade fakta hade
analyserats fattades de beslut som uppenbarligen är korrekta. Man konstate-
rar från SKI:s sida att inga felgrepp gjordes från kontrollpersonalens sida.
Ett påstående som har förekommit allmänt i debatten, och även här i kam-
maren framförts av tre företrädare, är att åldringsprocessen i kärnkraftver-
ken obönhörligen leder till sämre säkerhet. Detta påstående är inte korrekt.
Jag kan hänvisa till ett uttalande som SKI:s generaldirektör gjorde i Kraftor-
det nr 4 år 1990. Intervjuaren frågade om inte säkerheten blir sämre ju
längre reaktorerna körs. Generaldirektör Högberg svarade då: Nej, det är
inte så enkelt som att säkerheten blir sämre ju längre reaktorerna körs. Såväl
driftserfarenheter som resultatet från gjorda säkerhetsanalyser tyder på att
de svenska reaktorerna genom att de underhållits och moderniserats faktiskt
visar en med tiden förbättrad säkerhets- och tillförlitlighetsnivå.
Det är grunden. Hela SKI:s och säkerhetsarbetets filosofi är att man inte
tillåter någon sänkning av den säkerhet som en gång är fastlagd. Uppträder
brister skall de obönhörligen rättas till. Så kommer också att ske i detta fall.
Anf. 86 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):
Herr talman! Miljöministern har på ett utmärkt sätt redovisat regeringens
hållning. Det finns egentligen inte så mycket att tillägga. Göran Persson visar
emellertid, då han tar upp mitt partis agerande i denna fråga, att han inte är
helt insatt i frågan.
Redan innan en energiöverenskommelse träffades mellan Socialdemokra-
terna, Centern och Folkpartiet hade vi från Kristdemokraternas sida ungefär
samma hållning. När överenskommelsen gjordes ställde vi upp på den, fast
vi då inte ens fanns här i parlamentet.
Orsaken var egentligen att de socialdemokratiska regeringarna under 80-
talet försummade att uppfylla de löften som gavs i folkomröstningskampan-
jen 1980. Linje 2:s valsedel innehöll en rad krav för att bädda för en kärn-
kraftsaweckling. Om man punkt för punkt går igenom dem, visar det sig att
de regeringar som satt under 80-talet inte uppfyllde dem. De handlade om
att utveckla alternativen. Det gäller framför allt i fråga om biobränslen, att
inte någonting har hänt. Det handlar om sparande, osv. Det var anledningen
till att vi måste finna nya former för att klara avvecklingen. Vi fördubblade
i stort sett vårt uttag av kärnkraftsel mellan 1980 och 1990. Det innebär att vi
har en betydligt svårare situation i dag när det gäller att klara avvecklingen.
Det är angeläget att riksdagen stärker sin ställning i dessa frågor och konti-
nuerligt följer utvecklingen på energisidan. De planerade årliga energipoli-
tiska kontrollstationerna kan ges ökad tyngd genom att en parlamentarisk
awecklingskommitté tillsätts. Kommittén skulle utförligt granska regering-
ens årliga redovisning av energiprogrammen och, om så behövs, föreslå åt-
gärder för att förverkliga programmen. Inte minst med tanke på gårdagens
debatt här i kammaren om riksdagens arbetsformer och möjligheter att på-
verka vore det ett steg i rätt riktning att nu arbeta effektivt med detta också
i kammaren.
Anf. 87 GUDRUN NORBERG (fp):
Herr talman! Jag vill börja med ett kort citat ur trepartiuppgörelsen om
energipolitiken. ”Omställningen av energisystemet måste, vid sidan av sä-
kerhetskraven, ske med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthål-
lande av sysselsättning och välfärd. När kärnkraftsawecklingen kan inledas
och i vilken takt den kan ske avgörs av resultaten av hushållningen med el,
tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheterna att
bibehålla internationellt konkurrenskraftiga elpriser.” Genom regeringsför-
klaringen står hela regeringen bakom den energipolitiken.
Från Folkpartiets sida är vi emellertid mycket medvetna om resultatet av
folkomröstningen för tolv år sedan. Att kärnkraften som energikälla inte
kan bli mer än en parentes - för att använda ett uttryck som var flitigt före-
kommande i folkomröstningskampanjen - får nog anses fastslaget. Det vi
tvistar om är hur lång parentesen skall vara. För oss är svaret helt och hållet
identiskt med det jag citerade ur trepartiuppgörelsen. Det är inte aktuellt att
påbörja en mycket kostsam omställning av ett väl fungerande energisystem
i den ekonomiska situation som råder. I uppgörelsen omnämns årtalet 2010.
Folkpartiet har ingenting emot att den målsättningen kan hållas. För närva-
rande är det dock mycket osäkert.
Biobränslekommissionen kom till efter ett förslag från Folkpartiet. Om
Biobränslekommissionens förslag genomförs ges en del av alternativen en
rejäl chans. Sedan är det upp till producenter och industri att visa vad de
duger till.
Samtidigt måste sägas att användande av kärnkraft är en risk. Jag tror inte
att någon här är beredd att garantera motsatsen. Men vi i Folkpartiet är av
den uppfattningen att risken - eller hotet, om man så vill - är betydligt större
när det gäller anläggningar utanför vårt lands gränser. Och det hotet anser
vi att Sverige aktivt skall försöka medverka till att minska genom att sam-
verka med andra länder i säkerhetshöjande insatser.
De problem som för närvarande finns med de svenska reaktorerna visar
att kärnkraftsanläggningarna - precis som allt annat - kan få driftsstörningar
och utsätts för åldrande och förslitning. Det som hänt visar också att vi har
vaksamhet och kunskaper att hantera problemen i tid.
En viktig fråga gäller om vi har fullt förtroende för Kärnkraftsinspektio-
nen. Det är den myndighet som riksdagen har tillskapat och anförtrott an-
svaret för all behövlig tillsyn. Finns inte det förtroendet, bör någonting annat
sättas i stället. Jag skulle gärna vilja veta vad Vänsterpartiets alternativ är.
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Aktuell debatt:
Kärnkraftens
säkerhetsproblem
och den framtida
energiförsörjningen
55
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Aktuell debatt:
Kärnkraftens
säkerhetsproblem
och den framtida
energiförsörjningen
56
Vi i Folkpartiet känner inte att det som inträffat medför att förtroendet för
Kärnkraftsinspektionen har rubbats.
Anf. 88 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag tror att det kan finnas anledning att återknyta till något
av den debatt som har förts tidigare. Alla som har deltagit i den så där 20-
25 år tillbaka i tiden vet att vi har haft en diskussion om reaktorsäkerhet. Det
har varit en stridsfråga. Olika bedömningar har kommit från olika håll.
Det har funnits perioder då vi har haft en mycket påtaglig tilltro till att
reaktorsäkerheten var så pass god att man inte skulle kunna befara de riktigt
allvarliga olyckorna. Vi vet numera att det finns risker förknippade med
kärnkraften som ibland leder till katastrofartade olyckor.
Vidare har avfallshanteringen varit ett starkt skäl för en kritisk uppfatt-
ning om kärnkraften. Vi har i Sverige legat i fronten för att efter bästa för-
måga försöka hantera de problemen. Jag tror ingen i dag vill hävda att det
var felaktigt att de frågorna restes med sådan emfas, bl.a. av mitt eget parti,
under första halvan av 70-talet. Det var sent redan då.
Kopplingen mellan kärnvapen och kärnkraft är något som i början av den
här debatten ifrågasattes av många. I dag är det ingen som ifrågasätter detta
samband. Det är t.o.m. så att östreaktorerna bygger på principen om att
blanda ihop kärnvapen och kärnkraft så mycket som möjligt.
Jag tycker alltså att det är viktigt att säga inledningsvis att mycket av det
som har hänt sedan vi hade den mest intensiva kärnkraftsdebatten, i över-
gången mellan 70-tal och 80-tal, har bekräftat en del av våra farhågor, inte
tvärtom. Man måste vara litet döv för att inte ha förstått den oro som kärn-
kraften sprider omkring sig i olika delar av vår värld.
Kärnkraften tolererar egentligen inte slappa system. Ändå vet vi att det är
människor som gkall hantera systemen och att människor är felbara. Männi-
skor som sätts under stress och press riskerar att fela än mer. Det är detta
som är själva utgångspunkten, som jag försökte summera i det uttalande jag
gjorde inledningsvis på hela regeringens vägnar, att kärnkraften är en unik
energikälla.
Det är viktigt att vi har detta klart för oss när vi talar om hur vi kan hantera
en situation där människor känslomässigt kräver att denna energikälla skall
tas ur drift. Det är mycket lätt att hamna i den situationen.
När Kjell-Olof Feldt tog upp debatten om detta för några år sedan, hade
han onekligen en poäng. Han underströk med eftertryck: Kan man ha en
energikälla som har den egenskapen att vi kan förlora den över natten, på
grund av händelser någon annanstans eller på grund av händelser i vårt eget
land? Jag tycker att den frågan är långt ifrån retorisk och inte besvarad.
Låt mig så anknyta till den aktuella debatten. Den handlar alltså om att vi
har myndigheter som enligt gällande lagstiftning har sina skyldigheter och
sitt ansvar. Det ansvaret har de tagit i den situation som uppstått.
Jag har inte tillgång till all information i det här läget. Därför är det viktigt
att summera någonstans under den pågående utvecklingen och få en djupare
information. Det skall vara en kritisk granskning, för det är bara en kritisk
granskning som vi har behov av. Allmänna hummanden kan vi ägna oss åt
vid något annat tillfälle, för det här är allvar.
Mot den här bakgrunden tycker jag att det är bra att Rolf L Nilson har
talat om en haverikommission. Egentligen kan man säga att haverikommis-
sionsordföranden redan är i tjänst. Göran Steen skall ju titta på händelseut-
vecklingen inom SKI. Det är viktigt att det jobbet sköts. Därefter, när vi har
alla papper på bordet, får vi ta ställning. Alla rapporter jag har fått är i stort
sett preliminära. Man är inte färdig med bedömningen av hela skeendet el-
ler, som jag uttryckte det i mitt inledande anförande, med vilka slutsatser
man skall dra för framtiden om de stoppade reaktorerna.
Det handlar alltså om att försöka förändra konstruktionen, temporärt till
att börja med och därefter mera långsiktigt. Företagen räknar med att få
fortsätta, och det gäller att visa att de kan klara den uppgiften. Jag har ingen
anledning att föregripa SKI:s ställningstagande, och jag tycker att det här är
viktigt.
Jag diskuterar gärna energipolitiken som helhet, och min uppfattning är
på den punkten att vi håller på att få en inriktning på den som innebär att vi
belastar mer och mer de energikällor som skall ut ur systemet och stimulerar
mer och mer de energikällor som skall in i systemet. Det är förutsättningen
för att skapa den marknadssituation som gör att kärnkraften kan avvecklas.
Anf. 89 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Jag tänkte inleda med att säga några ord om det speciella
med de två Barsebäcksreaktorerna. Jag vet att miljöministern har uttryckt
synpunkter på både deras placering och de problem som är förknippade med
den placering som Barsebäcksverken har, bl.a. i en intervju i den danska tid-
ningen Det Fri Aktuelt förra lördagen.
Jag avslutade mitt förra anförande med att säga att jag har svårt att se
några egentliga skäl till att köra i gång alla de reaktorer som i dag är av-
ställda. Den goda tillgången på elenergi tycker jag gör det motiverat att låta
om inte alla så åtminstone ett par av reaktorerna förbli avställda. Det kan
rimligen inte vara i konflikt med kärntekniklagen, som anför säkerhetsbris-
ter som egentligen enda lagliga grund för att stänga kärnkraftverk.
Jag tycker att det skulle vara bra om den 17 september fick bli startdatum
för kärnkraftsawecklingen. Jag vet att det skulle göra stora delar av den
danska befolkningen, framför allt på Själland, mycket lugnare och mycket
gladare. Jag tycker att man skall ta deras oro för den svenska kärnkraften på
allvar.
Om det nu inte skulle bli så, utan Barsebäcksreaktorerna skulle köras i
gång igen, tycker jag att det är naturligt av regeringen att överväga på vilket
sätt man skall kunna engagera köpenhamnarna och den övriga befolkningen
på Själland i det lokala eller regionala säkerhetsarbetet kring Barsebäck.
Jag tycker inte att det är rimligt att hänvisa till att det här är en svensk
angelägenhet. Det är det givetvis formellt sett, men vi har ju börjat inse att
gränsöverskridande miljöproblem, gränsöverskridande föroreningar, skall
hanteras genom internationella åtgärder, genom ett samarbete över grän-
serna. Jag tycker att det skulle vara en bra markering att vi anser det även
på kärnkraftens och kärnkraftssäkerhetens område.
En viktig del av den här debatten måste handla om energiförsörjningen,
och här tar Göran Persson upp elöverskottet. Jag har nämnt min syn på el-
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Aktuell debatt:
Kärnkraftens
säkerhetsproblem
och den framtida
energiförsörjningen
5 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 22
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Aktuell debatt:
Kärnkraftens
säkerhetsproblem
och den framtida
energiförsörjningen
58
överskottet och undrar hur miljöministern ser på det som Nutek säger i sin
energirapport 1992, att alternativen, i första hand biobränsle och vindkraft,
bara ger ett marginellt bidrag till vår energiförsörjning och att det i Nuteks
prognoser när det gäller effektivisering egentligen inte finns något spår eller
något genomslag. Jag tycker att det visar en dålig beredskap för att ställa om
vårt energisystem och för att fasa ut kärnkraften.
Sedan är det ett allmänt problem, som jag har påpekat många gånger i
tidigare debatter, att energiöverenskommelsen inte är trovärdig. När den
träffades, ifrågasattes den av de stora aktörerna på energiområdet. Man
sade att det finns ingen egentlig motivation eller drivkraft för att satsa på nya
anläggningar som är biobränsledrivna eller vinddrivna, därför att vi har ett
elöverskott och klarar oss med den produktionskapacitet vi har.
Det finns inget startdatum för avvecklingen. Därmed finns det hela tiden
en möjlighet att underblåsa misstro i fråga om kärnkraftens avveckling. Den
blir nog inte av, anses det på sina håll, och håller vi bara ut och driver våra
kärnkraftverk fram till 2010, kanske vi får driva dem till 2020, 2030 eller
2040. Edin på Kraftsam har uttryckt det så att det finns ingen laglig grund
att stänga så länge det inte finns någon lag som säger att kärnkraften skall
avvecklas. Om säkerheten är tillfredsställande, finns det heller ingen anled-
ning att vidta några åtgärder för att starta en avveckling.
Då är vi inne på den fråga som Annika Ahnberg tog upp, nämligen nöd-
vändigheten av en lag om kärnkraftens avveckling. Jag tror att det är enda
sättet att komma i gång på allvar, och jag hoppas kunna få stöd från rege-
ringen genom ett förslag om en sådan lag.
Sedan blir jag oroad när Gudrun Norberg gör precis det som jag varnade
för i tidigare inlägg, nämligen ger de ekonomiska argumenten en överordnad
ställning. Jag tycker att incidenten vid Barsebäck borde få även kärnkrafts-
anhängare att tänka om och prioritera ner de ekonomiska argumenten, inse
den konflikt och den risk som finns att man tummar på säkerheten i en låg-
konjunktur och när stora värden står på spel.
Slutligen: Gudrun Norberg går över Östersjön till Östeuropa. Jag vill på-
peka att det finns stora tekniska likheter mellan de nu stoppade svenska re-
aktorerna och Greifswaldsreaktorerna i östra Tyskland.
Anf. 90 GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Olof Johansson citerade Kjell-Olof Feldt. Den problembe-
skrivning som Feldt har gjort är naturligtvis en av orsakerna till att vi har den
energiöverkommelse som Feldt var en av de drivande krafterna bakom.
Å andra sidan skall den oro som överenskommelsen baserar sig på sättas
in i hela sitt samhällssammanhang. Då skall utfasningen av kärnkraften ske
på ett sådant sätt att vi klarar välfärdssamhället, klarar sysselsättningen och
klarar miljökraven. Det är en gigantisk uppgift, kanske en av de svåraste vi
har haft att hantera i modern tid här i landet.
Jag ställde några frågor till Olof Johansson mot bakgrund av just den upp-
giften. Han var i slutet av sitt andra anförande inne på ett resonemang som
kunde tydas som en början till ett svar. Jag skulle sätta värde på om han ville
fullfölja det resonemanget i sin sista replik här.
Vad händer med alternativen, Olof Johansson? Det har varit och är en
svår uppgift att ta fram alternativ som är konkurrenskraftiga och som får en
marknad. Hur bedömer Olof Johansson utvecklingen just nu? Och hur ser
Olof Johansson på exempelvis Jordbruksdepartementets ansträngningar på
biobränslesidan? Det är på något sätt en centerpartistisk angelägenhet inom
regeringen. Enkelt uttryckt: Hur går det för er?
Det andra som jag frågade om och som också är kopplat till överenskom-
melsen är det som nu valsar runt i debatten, nämligen att vi nu har så pass
mycket el att vi kan ställa av en av dessa reaktorer eller möjligen två. Det är
en uppfattning som är ganska populär i dessa dagar. Det vore bra om miljö-
ministern kunde klara ut hur han ser på den diskussionen. Jag tycker för min
del att detta strider mot uppgörelsen, och det skulle förvåna mig om den
uppfattning som framförts i debatten även är regeringens. Det finns emeller-
tid folk i Olof Johanssons närhet som ger uttryck för denna uppfattning, och
därför vore det bra att få veta var Olof Johansson står i den frågan. Det
skulle skapa klarhet.
Jag begärde ett svar på dessa båda enkla resonemang, och jag skulle vara
tacksam om jag fick ett svar.
Herr talman! Jag vill avslutningsvis återigen understryka att jag tycker att
det är bra att Olof Johansson så kraftfullt och entydigt sluter upp kring in-
spektionens självklara roll och självständiga ställning, som är nödvändig om
vi i detta land i fortsättningen skall kunna bedriva elproduktion med hjälp
av kärnkraft.
Anf. 91 CHRISTER WINDÉN (nyd):
Herr talman! Jag skulle först vilja bemöta Annika Åhnbergs påstående
om kapitalförstöring. Jag hävdar att man i alla stora projekt inom industrin
har en utvecklingsfas som kostar pengar. När man kört i gång ett projekt har
man i början en fas med dålig lönsamhet. Den största lönsamheten får man
när projektet har mognat. Vi är nu inne i den fas där projektet har mognat,
och det är nu vi skördar frukterna av de stora investeringar som gjordes tidi-
gare.
Jag skulle i det här sammanhanget också vilja säga att kärnkraften i Sve-
rige har bidragit till mycket annat. Det är en spetsteknologi som sugit upp
och förädlat idéer från en kader mycket duktiga tekniker, som på detta om-
råde lyckats placera Sveriges namn på världskartan. Sådana saker får alltid
spin-off-effekter, dvs. synergiska effekter på andra områden. Detta faktum
bör inte nonchaleras.
Gudrun Norberg nämnde att hotet i mycket stor utsträckning kommer
från andra länder. Jag delar helt den uppfattningen.
Vi hade den 2 april här i kammaren en debatt som miljöministern deltog
i. Vid det tillfället hävdade jag att de stora problemen att snabbt komma i
gång med arbetet borta i Ignalina är att klara ut var ansvaret ligger och att
få tillgång till dokumentationen. Miljöministern gjorde en mycket lång och
imponerande uppräkning av aktiviteter som då var aktuella. Det var precis
en sådan redogörelse som jag ville ha. Men när jag alldeles nyligen talade
med ABB blev jag informerad om att ABB Atom i Ignalina har gjort mät-
ningar av rörskarvar och annat för att få en grund för att kunna lokalisera
fel. Man säger emellertid att det på grund av brist på dokumentation är svårt
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Aktuell debatt:
Kärnkraftens
säkerhetsproblem
och den framtida
energiförsörjningen
59
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Aktuell debatt:
Kärnkraftens
säkerhetsproblem
och den framtida
energiförsörjningen
60
att få någonting gjort i Ignalina. Däremot anser man på ABB i likhet med
miljöministern att man har tillgång till kompetent personal.
Mot denna bakgrund undrar jag om miljöministern anser att arbetet i Ig-
nalina fortskrider i den takt och med den effektivitet som han talade om i
debatten den 2 april.
Anf. 92 ANNIKA ÅHNBERG (-):
Herr talman! Miljöministern sade ungefär så här: Nu är det allvar, nu är
det inte tid för några allmänna hummanden. Dess värre tyckte jag att det
ändå var en hel del allmänna hummanden som vi fick ta del av. Åtminstone
kunde jag inte uppfatta några entydiga svar på de fyra frågor som jag ställde.
Jag tycker därför att jag har anledning att upprepa åtminstone två av dessa
frågor, och jag hoppas att jag då får ett bättre svar.
Om det nu är så att riksdagen i beslut efter beslut har bekräftat avsikten
att avveckla kärnkraften men de viktigaste aktörerna - kraftföretagen, som i
praktiken skali genomföra avvecklingen - ändå inte tar detta beslut på allvar,
finns det anledning för riksdagen att genom lagstiftning markera allvaret i
beslutet. Ge mig ett enda skäl för att regeringen, om man menar allvar med
beslutet att avveckla kärnkraften, inte lägger fram en proposition med för-
slag till lag som innebär att kärnkraften skall vara avvecklad år 2010!
Jag ställde också frågan om miljöministern tyckte att det var rimligt att de
här fem reaktorerna återstartades innan den offentliga hearingen hade hål-
lits och man haft tid att fundera över vad som där kommer fram. Inte heller
på den frågan fick jag något svar.
Miljöministern sade också att vi nu befinner oss i en fas när vi skall stimu-
lera alternativen. Bidrar förslaget i krispropositionen om höjning av beskatt-
ningen av kraftvärmeproduktion till att göra det lättare att avveckla kärn-
kraften eller försvårar det kärnkraftsawecklingen?
Till sist vill jag bara säga till Christer Windén att man visserligen kan redo-
göra för generella principer för hur kapitalinvesteringar ser ut över en tidspe-
riod i avseende på kostnader och lönsamhet, men när det gäller kärnkraften
finns det vissa irrationella faktorer som helt kan kullkasta de generella prin-
ciperna och de teoretiska kurvorna. Om det inträffar en kärnkraftsolycka,
blir effekterna så förödande inte bara för materiellt kapital utan även för
livsbetingelserna för de människor som lever nu och för dem som skall
komma efter oss liksom för andra levande varelser, att det helt enkelt inte är
värt priset. De bedömningarna måste vi också göra, även om de inte passar
in i Christer Windéns teoretiska kurvor.
Anf. 93 BERTIL DANIELSSON (m):
Herr talman! Det är främst Rolf L Nilsons och Annika Åhnbergs krav på
att vi inte skall återstarta något eller några av de nu avställda verken som
föranledde mig att åter ta till orda. Det finns två grunder för beslut om stopp
för kärnkraftsreaktorer i Sverige. Den ena är om säkerheten inte uppfylls
enligt uppställda normer. Regeringen har överlämnat till SKI att fatta beslut.
Det är en delegation till en statlig myndighet. Den andra grunden är energi-
politisk. Nu görs en sammanblandning av dessa båda grunder. Jag tycker att
man bör klarlägga det.
Om den myndighet som regeringen har utsett anser att säkerheten inte är
uppfylld blir det ingen återstart. Utan att frånta SKI dess bemyndigande har
regeringen svårt att förhindra en återstart, om SKI bedömer att det är möj-
ligt. Det har i debatten förekommit krav på - det har även nämnts här i dag -
att återstart inte får ske före den 4 december. Det skulle i så fall bli minister-
styre.
Om det finns energipolitiska beslut är det en särskild fråga i sig. Det sägs
att vi har god tillgång till el, rent av ett elöverskott. Man måste då komma
ihåg att efterfrågan är mycket liten i den lågkonjunktur vi nu genomlider. Vi
har haft milda vintrar. Nederbörden har varit riklig, vilket innebär att vatten-
magasinen är väl fyllda. Att i det läget ta det som intäkt för att samma förhål-
landen skall råda under lång tid framöver är kanske litet vågat. Vi vet att
nivån i vattenmagasinen sänks relativt snabbt och att Sverige måste förlita
sig på en viss import av el. Huruvida vi av andra skäl kan gå in för att tidigare -
lägga kärnkraftsawecklingen tycker jag inte är relevant i den här debatten.
Dessutom kan man konstatera att den trepartiuppgörelse som nu ligger till
grund för riksdagens ställningstagande har undvikit att fastlägga år 2010 som
en definitiv sluttidpunkt.
Tredje vice talmannen anmälde att Christer Windén anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare inlägg.
Anf. 94 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):
Herr talman! I debatten har det nu tagits upp att det kan föreligga osäker-
het kring den energipolitiska överenskommelsen och kontentan av den.
Detta sades inte minst i det senaste inlägget. Om de berörda aktörerna tviv-
lar på att år 2010 är ett definitivt sista år för kärnkraftsdrift finns det all anled-
ning för riksdagen att agera också på denna punkt. Man kan pröva olika me-
del. Lagstiftning är ett sätt. Det kan också finnas andra styrmedel att ta till.
Från Kristdemokraternas sida är vi beredda att medverka i en sådan process
om det skulle visa sig vara nödvändigt.
Anf. 95 TREDJE VICE TALMANNEN:
Jag vill meddela Gudrun Norberg att hon har rätt till ytterligare ett inlägg,
eftersom de vanliga replikreglerna inte gäller för debatter av detta slag.
Anf. 96 GUDRUN NORBERG (fp):
Herr talman! Rolf L Nilson svarade inte på min fråga om han har förtro-
ende för SKI. Det verkar vara den hearing som skall äga rum den 4 december
som är mera avgörande för om reaktorerna skall få återstartas. Jag anser att
det är säkerheten som är avgörande för när reaktorerna får återstartas. Det
har inte med hearingen att göra. Om man har förtroende för att SKI kan
göra en sådan bedömning, tycker jag att vi skall lita helt på den. Det verkar
på Rolf L Nilsons inlägg som att han inte känner något sådant förtroende.
Jag vill då veta vad han har för alternativ.
Anf. 97 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Jag kan svara direkt på Gudrun Norbergs fråga. Jag tror inte
att jag i mitt anförande sade att återstarten skulle vänta till efter utfrågningen
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Aktuell debatt:
Kärnkraftens
säkerhetsproblem
och den framtida
energiförsörjningen
|
Prot. 1992/93:22 12 november 1992 |
i december. Jag tycker att det är bra att den utfrågningen kommer till stånd. |
säkerheten och om kärnkraftverken skall återstartas.
|
Aktuell debatt: |
Det är litet svårt att bara svara ja eller nej utan kommentarer på frågan Till Olof Johansson och Göran Persson vill jag säga något om trovärdighe- Anf. 98 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c): Herr talman! Med de vida möjligheter som debattreglerna ger, som tal- Först vill jag reda ut frågan om energiöverenskommelsen. Det är viktigt Det är en gammal debatt, och jag behöver inte fördjupa mig ytterligare i Jag tycker det är bra att Rolf L Nilson så tydligt har uppfattat de olika När det gäller energiöverenskommelsens trovärdighet vill jag säga att till- I dag inser alla det absurda i att å enda sidan producera många kilowattim- Detta är också ett memento för dem som hela tiden nedvärderar alternati- |
|
62 |
fick hjälp på 1960-talet och i början av 1970-talet. De förnybara energikäl- |
lorna behöver naturligtvis hjälp i dag. Det är därför regeringen under det
senaste året har med olika skattebeslut belastat med ca 10 miljarder kronor
den energiproduktion som skall ut, det gäller mest fossilbränsleområdet.
Samtidigt har vi stimulerat den som skall in via de uppföljningsbeslut som
följer av energiöverenskommelsen, bl.a. bioenergin.
Ett sådant beslut fattades i våras. Dessutom har jag i samband med ener-
giskatteuppgörelsen förhandlat fram en årlig summa på 500 miljoner som
bl.a. skall användas för att stärka konkurrenskraften hos den energi som
producerats av förnybara energikällor när man måste stimulera utöver att
den är skattebefriad. Vi har ju av konkurrensskäl tvingats sänka skatten på
olja och kol för industrin.
Detta är en kort sammanfattning av situationen.
Strategin att hela tiden gynna den energi som skall in och belasta den som
skall ut kommer naturligtvis att fortsätta. Därmed vill jag också svara på
Annika Åhnbergs fråga om kraftvärmen. Detta är bara ett led i en strategi
som leder fram till att man måste belasta elen hårdare framöver, dvs. även
den el som baseras på kärnkraft och fossila bränslen. Detta är en absolut
nödvändighet.
Vi har inte kommit dit än, bl.a. på grund av den internationella samord-
ningen, dvs. den diskussion som pågår inom EG. Men det återfinns i den
förra regeringsförklaringen och i den här. Det är nästa steg.
Därför skall inte kraftvärmeförslaget ses isolerat och som ett tillfälligt be-
slut. Riksdagen skall se det som ett led i en långsiktig strategi för att främja
bioenergin. Det skall inte vara så att man får en signal på investeringssidan
för bioenergi - alltså stimulans i kraftvärme - och samtidigt en annan signal
när man lättar på skatten för fossila bränslen i gammal kraftvärme. Det är
för att undvika kolliderande målsättningar som vi har föreslagit detta.
Frågan om kärnkraften är känd och känslig. Det finns många känslor i
den. Jag är tacksam för att vi i dag har kunnat föra den i en lugn ton. Det
tror jag är bra. Jag tror att det är nödvändigt att man talar om saker på rätt
sätt. Vi måste tala om att kärnkraften är farlig, och att den är en unik energi-
källa. Det får inte hända några olyckor, inte heller i vår omvärld.
Problemet med det sista är att vi inte har full kontroll över situationen ös-
terut. Vi har i dag betydande problem att reda ut. Det gäller speciellt skade-
ståndskrav som kunde uppkomma när vi går in i deras reaktorer och repare-
rar. Jag tror att detta mer än något annat är problemet i dag. Jag kan åter-
komma till detta i något annat sammanhang - jag har för litet tid för närva-
rande för att utveckla den frågan.
Därmed har jag svarat på några av de frågor som har ställts. Mot bakgrund
av det svar jag gett Rolf L Nilson har jag också svarat på Annika Åhnbergs
fråga om varför beslutet kan komma att tas av SKI, även före en offentlig
hearing. Men det är viktigt att vi har en hearing, och det är viktigt att också
våra danska grannar och andra som är intresserade är beredda att delta i den.
De är som sagt inbjudna.
Jag tror inte denna debatt är den sista vi kommer att ha i detta ärende.
Det är viktigt att uppfatta det som varit hittills som preliminära rapporter
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Aktuell debatt:
Kärnkraftens
säkerhetsproblem
och den framtida
energiförsörjningen
63
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Aktuell debatt:
Kärnkraftens
säkerhetsproblem
och den framtida
energiförsörjningen
64
och slutsatser. De slutliga beskeden kommer senare. En del av dem kommer
i samband med den offentliga hearing som vi har ordnat med.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anmäldes och bordlädes
Propositionerna
1992/93:31 Ändrad sjukersättning m.m.
1992/93:95 Lag om paketresor
1992/93:131 Vissa företagsskattefrågor, m.m.
Skrivelse
1992/93:15 Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till rege-
ringen
1992/93:138 Meddelande om kommande förslag till lagstiftning om beskatt-
ning av inkomst från handelsbolag i samband med att andelen överlåtits
Förslag
1992/93:RR2 Riksdagens revisorers förslag angående invandrarpolitikens
inriktning och resultat
Redogörelserna
1992/93:NR1 Nordiska rådets svenska delegations berättelse angående verk-
samheten efter rådets 39:e session t.o.m. den 40:e sessionen
1992/93:JO1 Justitieombudsmännens ämbetsberättelse
Motionerna
med anledning av prop. 1992/93:46 Ett nationellt smittskyddsinstitut m.m.
1992/93:So5 av Karin Pilsäter och Carl B Hamilton (fp)
1992/93:So6 av Sören Lekberg m.fl. (s)
1992/93:So7 av Mats Lindberg (s)
med anledning av prop. 1992/93:77 Väpnad styrka för tjänstgöring utom-
lands
1992/93:Föl av Robert Jousma (nyd)
1992/93:Fö2 av Birgitta Hambraeus (c)
med anledning av prop. 1992/93:108 Skattelättnader vid utskiftning av aktier
i riskkapitalbolag, m.m.
1992/93:Sk3 av Lars Hedfors m.fl. (s)
med anledning av skr. 1992/93:13 Redogörelse med anledning av FN:s kon-
ferens om miljö och utveckling år 1992 - UNCED
1992/93:Jol av Lennart Fremling (fp)
1992/93:Jo2 av Lars Werner m.fl. (v)
1992/93:Jo3 av Margareta Winberg m.fl. (s)
1992/93:Jo4 av Kenneth Lantz och Lars Svensk (kds)
1992/93:Jo5 av Annika Åhnberg (-)
Anmäldes att följande frågor framställts
den 11 november
1992/93:175 av Åke Camerö (kds) till justitieministern om sexualbrott som
skett utomlands:
I samband med biståndsminister Alf Svenssons besök i Sydostasien i höst
lyftes de s.k. ”sexresorna” till Asien fram i massmedia. Enligt uppgifter ut-
nyttjar turister från Sverige och andra europeiska länder barn för att till-
fredsställa sina lustar. Att utnyttja barn sexuellt är ett brott, både i Sverige
och i asiatiska länder.
Under senare år har allt fler svenskar fått upp ögonen för vad som pågår.
Vårt land bör enligt min mening agera för att förhindra denna avskyvärda
hantering.
Vad avser justitieministern att vidtaga för åtgärder för att förhindra att
barn i Asien utsätts för grova sexuella övergrepp av turistande svenska med-
borgare?
1992/93:176 av Åke Camerö (kds) till kommunikationsministern om gods-
transporterna på Bohusbanan:
Bohusbanan, järnvägen mellan Göteborg och Strömstad i Bohuslän, är en
viktig och miljövänlig transportväg. För mer än halva bohusbanan dvs. delen
norr om Uddevalla, utförs numera endast begränsat underhållsarbete enligt
uppgift.
Vad gäller Strömstads banområde kan för närvarande 34 godsvagnar med-
föras och växlas för av- och pålastning. Förslag finns nu att anlägga en buss-
terminal på det område som har järnvägsräls. Följden skulle bli att godståg
på högst 10-15 vagnar kan rulla in på bangården i framtiden, vilket i sin tur
kommer att minska förutsättningarna att behålla godståg på bohusbanans
norra del. Av bl.a. beredskapsskäl är Strömstad en viktig hamn.
Min fråga till statsrådet är:
Vad avser kommunikationsministern att vidtaga för åtgärder för att bibe-
hålla möjligheten för effektiva godstransporter på hela Bohusbanan?
den 12 november
\992l9'3‘.m av Charlotte Cederschiöld (m) till statsrådet Reidunn Laurén om
vårdnad och umgänge med barn:
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
66
En nioårig flicka, vars far varit misstänkt för incest, har fått så svåra psy-
kiska besvär att hon tagits in på sjukhus. Skälet är flickans chock över fa-
derns umgängesrätt. Ingen vet om incest har begåtts och statsrådet kan inte
gå in på enskilda fall. Men statsrådet kan diskutera de principer som lagen
om vårdnad och umgänge bygger på.
En vuxen kvinna som blivit våldtagen kan oftast lita på att hon i fortsätt-
ningen slipper umgås ensam med gärningsmannen. Detsamma gäller inte för
ett barn i de fall där våldtäkten inte kan beläggas.
När lagen om Vårdnad och Umgänge togs i riksdagen utgick lagutskottet
från att det skulle ske en uppföljning av hur lagen fungerade. Förvägran och
försvårande av umgängesrätten kan ha en utformning som får icke avsedda
konsekvenser.
Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att ge möjlighet till en
bättre helhetssyn i dessa frågor?
1992/93:178 av Pehr Löfgreen (m) till jordbruksministern om skördeskade-
skyddet:
1992 års katastrofala skördeskador i stora delar av södra Sverige har med-
fört att pressen på mindre och medelstora jordbruksföretag är av en sådan
omfattning att regeringen inte kan komma ifrån sitt ansvar i enlighet med
riksdagsbeslutet (JoU 1987/88:16). En enskild jordbrukare kan förlora upp
till 90 % av nettointäkten utan att vara berättigad till ersättning från skörde-
skadefonden med nu gällande regler.
Drabbade jordbrukare har inte ekonomiska förutsättningar att köpa stöd-
foder. Detta leder till slakt av djur som inte är färdiga, vilket i sin tur leder
till ytterligare inkomstbortfall. Höstens skyhöga räntor har därtill inneburit
att många jordbruksföretag drabbas av stora förluster.
Vad avser jordbruksministern att göra för att jordbruksföretag inte skall
slås ut inom de drabbade områdena?
1992/93:179 av Pär Granstedt (c) till statsrådet Ulf Dinkelspiel om regering-
ens kontakter med Tyskland om Danmarks krav rörande Maastrichtavtalet:
I en artikel i The Economist den 7 november anges att de finska, norska
och svenska regeringarna informellt bett Tyskland stå fast emot Danmarks
krav i förhållande till Maastrichtavtalet. Motivet skulle vara att danska sär-
lösningar skulle försvåra våra medlemskapsförhandlingar.
Finns det någon grund för uppgifterna i The Economist?
1992/93:180 av Elvy Söderström (s) till arbetsmarknadsministern om följ-
derna för svensk arbetsmarknad om armén köper bandfordon från utlandet:
Armén har sedan en tid provat ett pansrat bandfordon av sovjetisk mo-
dell - MTLB. Chefen för armén har nu enligt pressuppgifter, begärt att från
Tyskland få inköpa 100 sådana fordon. Ärendet ligger nu hos regeringen för
avgörande.
Med tanke på den mycket besvärliga situation som råder på arbetsmark-
naden i Örnsköldsvik och Västernorrland skapar detta oro över vilka effek-
ter detta kommer att få för Hägglunds Vehicle i Örnsköldsvik. Under de se-
naste åren har arbetsstyrkan på Hägglunds & Söner, i Örnsköldsvik, minskat
från 2 900 till 1 600. Nu har ytterligare 200 varslats om uppsägning.
Den tyska bandvagnen baseras på ett 50-talskoncept och har därför, enligt
uppgift, brister i förhållande till arméns normala krav. Om Hägglunds inte
får en inhemsk referens för Bv 206 S ”Skalman” i Sverige kommer detta att
få konsekvenser för vad gäller ”Skalman” inte bara i Sverige, utan även
utomlands.
Min fråga till arbetsmarknadsministern är därför:
Kommer arbetsmarknadsministern att verka för att en arbetsmarknadspo-
litisk analys sker?
1992/93:181 av Hans Karlsson (s) till statsrådet Bo Könberg om en husläkar-
lag:
Under de senaste veckorna har jag nåtts av uppgifter att landstinget i
Stockholm är i färd med att riva ner primärvården. Personal och patienter
har ringt och skrivit, och jag har också träffat representanter för personalen.
Alla uttrycker en mycket stor oro för framtiden, för sjukvården, för det före-
byggande och för rättvisan. Det som nu uppenbarligen händer i Stockholm
reser en mängd frågetecken, dels varför man river ner en i stora stycken
fungerande verksamhet, dels varför man inte inväntar riksdagens beslut i
frågan. Enligt uppgift avser ju statsrådet att lägga en proposition i husläkar-
frågan senare under denna månad.
Jag vill därför fråga statsrådet:
Vad är meningen med att förelägga riksdagen en proposition om en huslä-
karlag, om landstingen ändå går sin egen väg utan att invänta riksdagens be-
handling och beslut?
1992/93:182 av Hans Karlsson (s) till arbetsmarknadsministern om förslaget
om arbetslivsutveckling:
I regeringens proposition 1992/93:50 för att stabilisera den svenska ekono-
min föreslås bl.a. en ny åtgärd inom arbetsmarknadspolitiken kallad arbets-
livsutveckling. Denna åtgärd syftar till att minska risken för utstämpling och
att vidmakthålla kontakten med arbetslivet för arbetslösa. Det är en utmärkt
åtgärd i det allvarliga arbetsmarknadsläge vi befinner oss i. Den enda in-
vändningjag har mot det nu föreslagna är att det kommer för sent. Jag har
under hösten träffat många arbetslösa som inför hotet att bli utstämplade
upplever en förtvivlan, en desperation, en hopplöshet som ger mycket starka
intryck. Det dessa människor uttrycker är uppfordrande till oss politiker. Vi
måste göra allt som kan göras för att förhindra att människor slås ut från
arbetsmarknaden och tvingas till kommunernas socialförvaltningar.
Med hänvisning till det ovanstående vill jag fråga:
Är arbetsmarknadsministern beredd att verka för att åtgärden arbetslivs-
utveckling omgående kommer till stånd när riksdagen fattat sitt beslut?
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
67
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
10 § Kammaren åtskildes kl. 16.22.
Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 4 § anf. 32 (del-
vis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 91 (delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
BENGT TÖRNELL
IBarbro Nordström
68
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
Torsdagen den 12 november
1 § Justering av protokoll................................ 1
2 § Svar på interpellation 1992/93:8 och frågorna 1992/93:153 och 154
om åtgärder på grund av avvecklingen av Volvos produktion i
Uddevalla och Kalmar ............................. 1
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Lennart Nilsson (s)
Lars Bäckström (v)
Elving Andersson (c)
Karl-Erik Svartberg (s)
Bengt Kronblad (s)
Birgitta Hambraeus (c)
Ingvar Johnsson (s)
Kent Olsson (m)
3 § Svar på interpellation 1992/93:11 om arbetsmarknadssituationen
på Gotland ...................................... 19
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Ulla Pettersson (s)
4§ Svar på interpellation 1992/93:13 om Lärarhögskolans i Stock-
holm lokalisering till Södertälje ...................... 24
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Sören Lekberg (s)
Anita Johansson (s)
5 § Svar på interpellation 1992/93:14 om Idrottshögskolan i Stock-
holm ........................................... 32
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Eva Johansson (s)
Ajournering .......................................... 36
Återupptagna förhandlingar .............................. 36
6 § Muntliga frågor till regeringen ......................... 36
Andre vice talmannen
Näringsministerns besök i Trollhättan ....................... 36
Ingvar Johnsson (s)
Statsminister Carl Bildt (m)
Gott statsmannaskick ................................... 37
Eva Johansson (s)
Statsminister Carl Bildt (m)
Utfrågning om kämkraftssäkerhet .......................... 38
Per-Richard Molén (m)
Miljöminister Olof Johansson (c)
69
Prot. 1992/93:22 Skatteplanering ........................................ 39
12 november 1992 Lars Hedfors (s)
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Utveckling av miljövänliga fordon.......................... 39
Christer Windén (nyd)
Miljöminister Olof Johansson (c)
Skatteutjämning mellan kommunerna ....................... 40
Inger Lundberg (s)
Finansminister Anne Wibble (fp)
Småföretagandets villkor................................. 41
Tage Påhlsson (c)
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Lokalisering av Nordiska rådets kansli ...................... 41
Ingela Mårtensson (fp)
Statsminister Carl Bildt (m)
Kommunernas ekonomi ................................. 42
Eva Zetterberg (v)
Finansminister Anne Wibble (fp)
Framtidsminister ....................................... 42
Carl-Erik Svartberg (s)
Statsminister Carl Bildt (m)
Förhandlingarna om inträde i EG.......................... 43
Hardar Cars (fp)
Statsminister Carl Bildt (m)
Ekonomisk brottslighet .................................. 44
Widar Andersson (s)
Statsminister Carl Bildt (m)
7 § Aktuell debatt: Kärnkraftens säkerhetsproblem och den framtida
energiförsörjningen ............................... 45
Andre vice talmannen
Rolf L Nilson (v)
Miljöminister Olof Johansson (c)
Göran Persson (s)
Christer Windén (nyd)
Annika Åhnberg (-)
Bertil Danielsson (m)
Dan Ericsson i Kolmården (kds)
Gudrun Norberg (fp)
Tredje vice talmannen
8 § Bordläggning ...................................... 64
9 § Anmälan om frågor
1992/93:175 av Åke Carnerö (kds) om sexualbrott som skett
utomlands..................................... 65
1992/93:176 av Åke Carnerö (kds) om godstransporterna på
Bohusbanan................................... 65
1992/93:177 av Charlotte Cederschiöld (m) om vårdnad och
umgänge med barn.............................. 65
70
Y)92I9S:Y1% av Pehr Löfgreen (m) om skördeskadeskyddel. . 66
1992/93:179 av Pär Granstedt (c) om regeringens kontakter
med Tyskland om Danmarks krav rörande Maastrichtavta-
let ........................................... 66
1992/93:180 av Elvy Söderström (s) om följderna för svensk ar-
betsmarknad om armén köper bandfordon från utlandet . 66
1992/93:181 av Hans Karlsson (s) om en husläkarlag....... 67
1992/93:182 av Hans Karlsson (s) om förslaget om arbetslivsut-
veckling....................................... 67
Prot. 1992/93:22
12 november 1992
71
gotab 42379, Stockholm 1992