Protokoll
1992/93:120
Justerades protokollet för den 26 maj.
Föredrogs med bordlädes åter
Konstitutionsutskottets betänkanden 1992/93:KU32, KU38 och KU39
Justitieutskottets betänkade 1992/93:JuU30
Lagutskottets betänkanden 1992/93:LU48 och LU49
Utrikesutskottets betänkande 1992/93:UU31
Försvarsutskottets betänkanden 1992/93:FöU10, FÖU12 och FÖU13
Socialförsäkringsutskottets betänkanden 1992/93:SfU15 och SfU18
Socialutskottets betänkande 1992/93:SoU25
Kulturutskottets betänkande 1992/93:KrU29
Utbildningsutskottets betänkanden 1992/93:UbU13, UbU15, UbU16,
UbU19 och UbU22
Trafikutskottets betänkande 1992/93:TU34
Jordbruksutskottets betänkanden 1992/93:JoU18 och JoU27
Näringsutskottets betänkande 1992/93:NU30
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1992/93:AU14
Bostadsutskottets betänkande 1992/93:BoU23
3 § Beslut rörande utskottsbetänkande som slutdebatterats den
Företogs till avgörande utbildningsutskottets betänkande 1992/93:UbU14
(beträffande debatten i detta ärende, se prot. 118).
Utbildningsutskottets betänkande UbU14
Mom. 1 (resurstilldelningssystemet för grundläggande högskoleutbildning)
Först biträddes reservation 1 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. med 119 röster
mot 11 för meningsyttringen av Björn Samuelson i motsvarande del. 162 le-
damöter avstod från att rösta. 1
1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 120
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Härefter bifölls utskottets hemställan med 170 röster mot 125 för reserva-
tion 1 av Lena Hjelm-Wallén m.fl.
Mom. 4 (resurstilldelning för extra kostnader för studenter med funktions-
hinder)
Utskottets hemställan bifölls med 169 röster mot 126 för reservation 2 av
Lena Hjelm-Wallén m.fl.
Mom. 5 (den övergripande dimensioneringen av grundläggande högskoleut-
bildning budgetåren 1993/94-1995/96)
Först biträddes reservation 4 av Claus Zaar med 23 röster mot 10 för me-
ningsyttringen av Björn Samuelson i motsvarande del. 262 ledamöter avstod
från att rösta.
Härefter biträddes reservation 3 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. med 127 rös-
ter mot 22 för reservation 4 av Claus Zaar. 148 ledamöter avstod från att
rösta.
Slutligen bifölls utskottets hemställan med 152 röster mot 127 för reserva-
tion 3 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. 20 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 12 (dimensionering och lokalisering av barn- och ungdomspedagogisk
utbildning)
Utskottets hemställan bifölls med 166 röster mot 133 för det av Reynoldh
Furustrand m.fl. under överläggningen framställda yrkandet. 1 ledamot av-
stod från att rösta.
Hugo Bergdahl (fp) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats ha
röstat ja.
Mom. 21 (utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde)
Utskottets hemställan bifölls med 285 röster mot 11 för meningsyttringen
av Björn Samuelson i motsvarande del.
Mom. 28 (moratorium för privatisering av högskolor, m.m.)
Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering bifölls
med 266 röster mot 12 för meningsyttringen av Björn Samuelson i motsva-
rande del. 19 ledamöter avstod från att rösta.
Kenneth Attefors (nyd) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats
ha röstat nej.
Mom. 44 (den ettåriga lärarutbildningen för årskurserna 4-9, m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 171 röster mot 127 för reservation 11 av
Lena Hjelm-Wallén m.fl.
Mom. 49 (avveckling av kårobligatoriet)
Utskottets hemställan bifölls med 170 röster mot 125 för reservation 12 av
Lena Hjelm-Wallén m.fl. 4 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 58 (avtal om bidrag till Handelshögskolan i Stockholm)
2 Utskottets hemställan bifölls med 172 röster mot 120 för reservation 14 av
Lena Hjelm-Wallén m.fl. 8 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 79 (optikerutbildning)
Utskottets hemställan bifölls med 155 röster mot 139 för reservation 22 av
Lena Hjelm-Wallén m.fl. 3 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 87 (anslagsbeloppet under Högskolan i Luleå: Grundutbildning)
Utskottets hemställan bifölls med 262 röster mot 10 för meningsyttringen
av Björn Samuelson i motsvarande del. 22 ledamöter avstod från att rösta.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1992/93:KU40 Ändringar i sekretesslagen (prop. 1992/93:256).
Anf. 1 CHATRINE PÅLSSON (kds):
Herr talman! Jag vill börja med att rikta ett tack till ansvarigt statsråd,
till regeringen och till konstitutionsutskottet för den utomordentligt snabba
hanteringen av detta ärende. Även om denna snabbhet är något ovanlig när
det gäller lagstiftningsfrågor, visar den att alla berörda har förmågan att ta
itu med ett allvarligt missförhållande.
Barnpomografihärvan har blottlagt en hel del som förut var dolt i vårt
svenska samhälle. Den har blottlagt det faktum att det faktiskt finns männi-
skor som är intresserade av att titta på när barn utnyttjas sexuellt. Barnpor-
nografihärvan har också blottlagt att det finns människor som vill utnyttja
offentlighetsprincipen och allmänhetens rätt till insyn för att själva skaffa sig
detta olagliga material.
Men det som bampornografifrågan främst har visat är att det finns ett
starkt medvetande hos allmänheten om vad som är rätt och fel. När en lag
så fundamentalt bryter mot vårt sunda förnuft, när en lagtolkning främjar
brott i stället för stävjar det, när en lag gör det möjligt för vissa personer att
få tillgång till material som gör att barn kan få men för livet, skadas psykiskt
och råka illa ut, då reagerar allmänheten. Detta, herr talman, är sunt!
Givetvis var Svea hovrätts tolkning av sekretesslagen inte något som lag-
stiftaren hade kunnat förutse. Att med hjälp av lagen få tillgång till barnporr-
filmer är oerhört stötande. Enda anledningen till att domstolen över huvud
taget hade videobanden var ju att det kunde vara brottsligt att sprida inne-
hållet. Därför är det positivt att en lagändring kan komma till stånd så här
snabbt.
Att analysera varför det blev så här är nu mycket viktigt. I debatten om
offentlighetsprincipen, som blossat upp med anledning av barnpornografi-
härvan, har domarregeln nr 13 kommit på tal. Jag vill gärna citera den även
om språket är något annorlunda: ”Den menige mans bästa är den yppersta
lagen, och därföre det som finnes den menige man till nytta vara, det bör
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Ändringar
i sekretesslagen
Prot. 1992/93:120
2juni1993
Ändringar
i sekretesslagen
hållas för lag, ändock att beskriven lag efter orden synes annorlunda lyda.”
Det här är ljuv musik i mina öron.
Jag vill inte ta ställning till om dessa etiska regler för domare skulle ha
kunnat anföras i det här fallet. Men innebörden i domarregel nr 13 är att
lagar i första hand skall gälla för människans bästa, inte för lagarnas egen
skull.
Demokratin förutsätter att människor ifrågasätter lagars riktighet. När la-
gar bidrar till att människors värdighet kränks måste vi alla ta ett ansvar.
Detta är extra viktigt när det handlar om barn.
Barn är sårbara och helt utlämnade till vuxnas välvilja och ansvar. Tyvärr
kommer ofta barnen i kläm när lagar tolkas. I artiklarna 12-15 i FN:s barn-
konvention finns krav på hur domstolar skall agera när barn är inblandade.
Det sägs bl.a. att barnets intresse skall komma i första rummet när domstolar
och myndigheter behandlar fall som rör barn.
Eftersom Sverige ratificerat barnkonventionen tar Sverige också ansvar
för att konventionens artiklar förverkligas. Personligen tycker jag att barn-
konventionen alltför litet har inlemmats i det svenska rättssamhället. Hade
barnkonventionen stått som riktmärke i svensk lagstiftning skulle barn ha
fått en helt annan rättsstatus.
Herr talman! Barn måste ha en framhållen plats i tolkningen av lagar. I
varje enskilt fall där barn är inblandade måste man först se till konsekven-
serna av beslutet. Detta är egentligen alldeles naturligt, men tydligen inte
lika lätt att följa.
Våra barn är de mest skyddsvärda i samhället, just däför att barn inte har
någon annan möjlighet än att förlita sig på vuxnas godhet och ansvarsta-
gande. Därför måste barns bästa alltid prioriteras.
Herr talman! Jag avslutar med att yrka bifall till konstitutionsutskottets
hemställan.
Anf. 2 IAN WACHTMEISTER (nyd):
Herr talman! Först och främst måste jag medge att jag inte visste att
svensk rättvisa kunde vara så grotesk och sjuk att det finns skyldighet att
sända porrmaterial från rättegångar till intresserade snuskhumrar. Jag visste
inte heller, förrän ganska nyligen, att man kunde köra porrfilm på tingsrät-
ten.
Man kan fråga sig var det sunda förnuftet, hänsynen till andra människor
och rättvisan finns, och man kan fråga sig var riksdag och regering har fun-
nits någonstans. Nu återstår att se om vi har lärt oss någonting av detta.
Men, herr talman, i dag kan vi ju glädjas. I dag har vi fått bevis för att
riksdagen kan leva, reagera och agera, och att det kan gå undan.
Men hur gick det då till, kan man fråga sig. Det berodde inte på något
initiativ från riksdagen, utan det var opinionen, nämligen kvällspressen, som
fick litet fart på riksdag och regering, och som väckte lagstiftarna. Plötsligt,
efter år av likgiltighet blev det litet drag under galoscherna.
Det är alltså efter det att Aftonblandet och Expressen visat hur det går
till i den fjärran verkligheten, nämligen att snusk och perversiteter levereras
vidare från domstolar, som man först reagerar.
Man säger usch och menar att anseendet måste räddas. Man säger att ett
ärende måste klaras av med den svindlande hastigheten av någon månad.
Det är väldigt snabbt i en krets där man är van vid att under många år gömma
viktiga frågor i utredningar.
Det går ju nu, alla är överens och tillstyrker kan kanske t.o.m. talmannen
säga. Men jag menar att vi inte alls kan andas ut i och med det. Riksdagens
rykte skapas nämligen vid tillfällen som för två månader sedan, närmare be-
stämt den 25 mars, när just den här sortens frågor behandlades i justitieut-
skottets betänkande nr 16. Vi hade då en mycket rimlig och vettig reserva-
tion, som säkert hade stötts av opinionen och av tidningar m.fl. om de hade
observerat den. Men den stöddes inte av riksdagen - alla ni som sitter här,
utom vänstern, röstade emot den.
Vad gällde det? Jo, det gällde i det fallet åtgärder mot våldspornografi och
barnpornografi, att förbjuda tillverkning och spridning av detta. Utskottet
hade då hänvisat till Justitiekanslerns utredning, men där säger han att hans
redogörelse har lett till slutsatsen att han inte har grund för att nu föreslå
några författningsändringar för att föreskrifterna om straff för våldsporno-
grafisk och olaga våldsskildring bättre skall kunna fylla sitt ändamål. Riksda-
gen hänvisar alltså till en utredning som ingenting gör, och sedan gömmer
man sig bakom det.
Jag vill säga att det var en del kds-ledamöter som efteråt sade att det var
dåligt och att de egentligen inte skulle ha röstat som de gjorde.
Vi från Ny demokrati ställde oss upp här inne den gången för att vi ville
sätta våra namn under det som vår talesman i justitieutskottet K G Sjödin
hade anfört. Vi försökte påkalla uppmärksamhet den gången, för att om
möjligt stämma i bäcken i stället för i ån - men det kom ingen reaktion nå-
gonstans.
Jag hoppas därför att vi i fortsättningen slipper se det här sömngångarak-
tiga, partistyrda beteendet.
Efter den här frågan om barnpornografi, som är dagens fråga, måste vi
visa att riksdagen tänker och agerar i sak. Om det kommer ett bra och välmo-
tiverat förslag, måste vi alltså ta ställning till det i sak, och inte ta ställning
på grund av någon sorts allmän partiopportunism. Vi måste inse vilka som
är våra arbetsgivare - det är nämligen allmänheten, och ingen annan. Riks-
dagsledamöterna måste tänka själva.
Vi har ett förfarande som innebär, att så fort det kommer en motion till
ett utskott - de flesta utskott - avstyrks den bara, oberoende av vad den inne-
håller. Där kommer sådana här frågor upp, som sedan avslöjas i en jättelik
skandal, och då kan man plötsligt reagera. Det duger inte.
I hela den här skalan av brott-straff-brottsoffer ligger riksdagen, som är
den lagstiftande församlingen, sist i Sverige. Först ligger allmänheten. All-
mänheten är upprörd över vad som sker. Det är vi här som stiftar lagarna,
och vi ligger långt efter - farligt långt efter, vill jag mena.
I dag agerar alltså riksdagen, snyggt och prydligt - det skulle bara fattas
annat. En gång reagerade vi på det här sättet, en gång i juni 1993. Men en
svala gör ingen sommar. Ett uppvaknande övertygar ingen om att man inte
snart somnar in igen.
Jag vill med detta yrka bifall till utskottets hemställan.
(Applåder)
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Ändringar
i sekretesslagen
Prot. 1992/93:120
2 juni 1993
Ändringar
i sekretesslagen
Anf. 3 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Tanken och den verklighet som uppdagade sig för oss och
för hela svenska folket för några veckor sedan, när barnpornografihärvan
kom fram i ljuset, var svindlande. Det var många av oss som sade: Det här
är inte möjligt. Det är inte möjligt att svensk rättskipning skall fungera på
det här sättet, att tingsrätten skall åläggas att lämna ut filmer som är beslag-
tagna därför att de är brottsliga, därför att de grovt skändar barn. Men det
var möjligt.
Jag måste ställa frågan varför det var möjligt. Varför kunde man inte i Ju-
stitiedepartementet, regeringen, justitieutskottet och konstitutionsutskot-
tet, de som dagligen arbetar med de här frågorna, förutse denna situation?
Vi vet att frågor om barnpornografi har varit uppe, som lan Wachtmeister
var inne på tidigare, där vi i olika partier har haft olika förslag. Men att den
här kollisionen och tillämpningen av rättskipningen skulle te sig på det här
sättet var för mig, och säkert för de allra flesta, fullständigt otänkbart. Men
det var inte otänkbart - det var precis det som skedde.
Vi var många som undrade om den nuvarande lagstiftningen inte var till-
räcklig för att förhindra att de här filmerna skulle lämnas ut. Det fanns de
som hävdade att yttrandefrihetsgrundlagen skulle räcka till. Om den nu inte
hade gjort det, har vi barnkonventionen, som Chatrine Pålsson och flera
andra av oss har aktualiserat och krävt skall inkorporeras med svensk lag-
stiftning. Så har tyvärr ännu inte skett. Jag hoppas fortfarande att riksdagen
skall kunna fatta ett sådant beslut.
Om barnkonventionen hade ingått i svensk lagstiftning hade man kunnat
åberopa den, och därmed att barnens intresse av att vara skyddade i den här
situationen självklart måste gå före sekretesslagen, före allmänhetens in-
tresse av att ta del av bevismaterial.
Det är naturligtvis bra att den här propositionen nu har kommit och snabbt
har behandlats av konstitutionsutskottet. Jag måste instämma med lan
Wachtmeister: Fattas bara annat!
Men jag vill också påpeka att det som jag och flera andra har tagit upp i
motioner har i viss mån blivit tillgodosett i utskottets betänkande. Det vi har
tagit upp är det som fattas i propositionen.
I propositionen skyddas de barn som kan identifieras, men det jag uppfat-
tar som en stor brist är att de barn som inte kan identifieras, framför allt barn
som inte är svenska, vars namn eller adress vi inte känner till, inte omfattas
av den skärpning som man vill ta fram i propositionen. Det är därför som jag
har skrivit motionen. Jag ser att man i betänkandet i viss mån har tagit fasta
på det här, och det är min förhoppning att man därvidlag kommer att ha med
sig den frågeställningen framöver.
Jag vill också ta upp det som åberopas i texten i betänkandet, dvs. att
Vänsterpartiet tidigare har krävt kriminalisering av innehav av barnporno-
grafi. Det stämmer inte riktigt. Det vi i en tidigare motion har krävt är att
man skall överväga kriminalisering av barnpornografi. Vi inser att det finns
mycket svåra gränsdragningar mot sekretesslagstiftning och annat, och vi
menar att den här frågan är värd att ses över i ett större perspektiv och att
man inte från en dag till en annan bara bestämmer om kriminalisering.
Jag vill för Vänsterpartiets del yrka bifall till utskottets hemställan. Jag
hoppas på allvar att de frågeställningar som vi har väckt i motioner kommer
att finnas med när man går vidare i de här frågorna, därför att vi inte skall
hamna i en ny situation, där de som jobbar med lagstiftningsfrågor inte
skulle ha kunnat förutse någon ytterligare katastrof. Det måste till varje pris
kunna undvikas.
(Applåder)
Anf. 4 MARGARETA ISRAELSSON (s):
Herr talman! Vad är barnpornografi? Det här handlar om en sekretesslag-
stiftning, men ändå hör frågan hemma i detta sammanhang. Barnpornografi
är en skildring av ett sexuellt övergrepp mot barn. Sexuella övergrepp mot
barn är kriminella i vårt land och i vår lagstiftning. Barnpornografi är också,
lan Wachtmeister, kriminellt i Sverige. Vi har en lagstiftning mot barnpor-
nografibrott.
Om man har den tolkningen framför sig hela tiden, dvs. att barnpornografi
är ett sexuellt övergrepp, blir en barnpornografisk film ett övergrepp vaije
gång den visas. Jag anser att vi måste ha den grundsynen när vi diskuterar
frågor som på olika sätt berör barnpornografi.
Visst är det beklagligt, som flera andra har sagt här i dag, att en tingsrätt
skall förvandlas till en porrbutik innan vi inser hur lagstiftningen slår. Men
det är heller inte så att riksdagen inte har gjort någonting i den här frågan.
Riksdagen har avslagit motioner som har haft idéer kring hur man skall
kunna förändra på det här området, i vissa fall med hänvisning till att utred-
ning pågår, i andra fall med hänvisning till att man inte vill göra de här för-
ändringarna. En gällde kriminalisering av innehav av barnpornografiska als-
ter. En kriminalisering av innehav skulle ju göra det omöjligt att sprida barn-
pornografi också från en tingsrätt. Då säger man inte bara att det är förbju-
det att sprida och framställa utan att det faktiskt är ett övergrepp mot barn
varje gång som man använder sig av film, tidning osv.
I en motion från allmänna motionstiden, med Ingegerd Sahlström som
förste undertecknare, var vi flera socialdemokrater som föreslog att de barn-
pornografiska brotten skulle flyttas från 16 kap. brottsbalken till 6 kap.
116 kap. innebär barnpornografibrott inte detsamma som de skulle göra
om de flyttas över till 6 kap. om sexualbrott. Då skulle mycket av det som
nu har skett faktiskt kunna förhindras. Vi anser fortfarande att det här är
någonting som borde övervägas. Vi har också blivit informerade om att
BRIS och Rädda barnen tillskrev regeringen i den här frågan, i samband
med att den här propositionen skulle läggas fram, och påpekade vikten av
att en sådan här förändring görs.
Naturligtvis är det, som flera har sagt, viktigt att vi har fått fram det här
lagförslaget. Det vill jag också yrka bifall till, men jag vill understryka att
det finns saker inom den barnpornografiska lagstiftningen som behöver för-
ändras - kanske behövs främst förändringen i brottsbalken.
Jag skall bara ge en liten kommentar till det faktum att ett barn som har
blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp och under tiden dessutom filmats eller
fotograferats betraktas på olika sätt om barnet kan identifieras eller inte. Av
den anledningen har Justitiekanslern i en särskild skrivelse kommit med för-
slag till att de barn som har fråntagits sin identitet, exempelvis genom att de
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Ändringar
i sekretesslagen
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Ändringar
i sekretesslagen
har fått en handduk över ansiktet, blivit lindade eller då ansiktet inte syns i
bild, skall kunna skyddas. Dessa barn är inte skyddade av det lagförslag som
regeringen har lagt fram. Jag vill understryka detta, men som motionärer
finner vi det glädjande att Justitiekanslern har uppmärksammat det här spe-
cifika problemet. Det leder också till att de filmerna förhindras från att spri-
das från tingsrätten.
Anf. 5 MARGARETA VIKLUND (kds):
Herr talman! Barnkonventionen har nämnts i dag, och jag vill också ta
upp artikel 34 där det står att ”alla barn har rätt att skyddas mot sexuella
övergrepp, våld och misshandel.
Alla barn har rätt att skyddas mot att utnyttjas i prostitution och porno-
grafi.”
Barn tillhör en svag grupp i vårt samhälle. De har svårt att själva hävda
sina intressen och att påverka sin egen situation. De är faktiskt helt beroende
av oss vuxna. Trots detta har barn samma inneboende värdighet och värde
som oss andra i samhället och också samma okränkbara mänskliga rättighe-
ter.
Sverige har generellt en bra lagstiftning för barn. Både barn och vuxna
har också fått en starkare ställning som brottsoffer. Problemet är att tillämpa
lagstiftningen, vilket också den aktuella frågan visar.
Trots det relativt starka sociala skyddsnät som finns i Sverige far många
barn illa. De utnyttjas sexuellt av närstående vuxna. De utnyttjas till porno-
grafi. De lever i själslig och kroppslig vanvård. De misshandlas dagligen, en
del till döds. Ofta förekommer olika former av barnmisshandel samtidigt.
Det är viktigt att vi som politiska beslutsfattare ställer oss på barnens sida
och försöker att i olika sammanhang föra deras talan.
Herr talman! Den s.k. barnporrhärvan har upprört en stor del av svenska
folket. Det är positivt och glädjande att människor engagerar sig, reagerar
och agerar när något är fel. Och visst var det fel att man över huvud taget
måste ställa två lagar mot varandra så att en tredje part kom emellan - i det
här fallet det utnyttjade barnet. Våra lagar är ju till för att bl.a. upprätta och
upprätthålla ordning och rättvisa och inte för som i detta fall underlätta för
olika profitörer att komma åt kränkande material med hänvisning till offent-
lighetsprincipen.
Jag anser att det är mycket positivt att Justitiekanslern har initierat den
ändring av sekretesslagen som behandlas i dag och att konstitutionsutskott
och lagutskott har behandlat förslaget så välvilligt och snabbt. Konstitutions-
utskottet och lagrådet föreslår dessutom förbättringar av lagtexten, som
ändå är att betrakta som temporär. Det kommer att göras ytterligare juri-
diska djupdykningar i frågan. Det är också bra.
Att frågan om barnpornografimaterialet gick att behandla så snabbt ser
jag som en förtroendeskapande åtgärd gentemot alla utsatta barn i vårt sam-
hälle och i rättssammanhang. Det ger barnen och de unga signaler om att vi
faktiskt bryr oss om dem, och de signalerna behöver barn och ungdom ha i
dag.
Men ändå är det ganska märkligt med alla de olika turerna i barnporrfrå-
gan. Det är bara att konstatera att det ökade antalet nya lagar gör lagstift-
ningen svåröverskådlig för såväl lagstiftare som tjänstemän och inte minst
allmänheten. Det har i det aktuella fallet visat sig att lagbestämmelser kan
motverka varandra på ett sätt som lagstiftaren inte kunde förutse. Det har
då lett till en sådan absurd situation, som man ändå måste anse att frågan om
barnporrfilmerna var.
Det borde därför finnas lagtillämpningsspärrar inbyggda i lagstiftningen
som kan ge signaler när lagens eller lagarnas tillämpning strider mot sunt
förnuft och etiska normer och värderingar.
Det skulle kunna innebära, att om en tjänsteman upptäcker konsekvenser
av en lag, stadga eller förordning som lagstiftaren eller den som utfärdade
bestämmelsen inte avsåg, kan tjänstemannen eller arbetsgruppen tillsam-
mans med ansvariga chefer diskutera frågan och vägra fatta ett beslut som
strider mot allt sunt förnuft och de värderingar som råder i samhället. Ett
liknande förslag framfördes av Alf Svensson i en motion till riksdagen den
19 januari 1988.
Jag tror inte att det som vi nu har fått vara med om, när det gäller bam-
porrhärvan och utlämnandet av barnpornografifilmerna är en enstaka hän-
delse. Lagar kommer att ställas emot varandra, och kanske kan ännu större
skada än den som nu är gjord åsamkas enskilda människor. Därför vore det
bra om man kunde ha en handlingsberedskap då liknande situationer upp-
träder i andra frågor och gällande kanske andra lagar.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag. Jag tycker att det är bra.
Anf. 6 BIRGER HAGÅRD (m):
Herr talman! På talarlistan finns det inte någon ledamot från konstitu-
tionsutskottet upptagen, men trots att det var ett enigt utskott som lade fram
det här förslaget kan det finnas anledning att komma med några kommenta-
rer.
Ian Wachtmeister uttrycker sin förvåning över att det här kunde inträffa.
Vi är nog ganska många som har varit rätt förvånade över att man på det
här sättet har kunnat använda sig av lagstiftningen och att snuskhumrar och
andra, för att citera lan Wachtmeister, på det här sättet har kunnat profitera
på de luckor i lagen som finns.
Det finns all anledning för oss att försöka reagera. Det har vi gjort. Det
kanske inte är kvällspressen i första hand som bär äran av det här utan sna-
rare lagkloka jurister som upptäckte att någonting inträffade som inte var
meningen.
Man har alltså agerat snabbt från regeringen, justitiekanslern och konsti-
tutionsutskottet. Man kan förutsätta att riksdagen i dag kommer att följa det
förslag som har lagts fram ifrån konstitutionsutskottet.
Det finns emellertid anledning att sätta upp ett varnande finger. En del
tycker att det är bra att det har gått så snabbt med den här processen. Ja, det
är nog bra att man har kunnat reagera i en sådan här speciell situation. Men
normalt tror jag inte att vi skall hoppas på att det skall gå att snabbt hasta
igenom saker och ting i riksdagen. Det är tvärtom den omsorgsfulla, nog-
granna prövningen som måste vara grundregeln i alla sammanhang. Rättssä-
kerheten måste komma in i bilden.
I det här fallet säger också utskottet direkt - och det skall man nog ta till
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Ändringar
i sekretesslagen
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Ändringar
i sekretesslagen
sig - att det föredragande statsrådet har sagt att dessa frågor är ytterst kom-
plicerade och att de förtjänar att få en närmare belysning. Det fordrar en
genomgång av hur de gällande bestämmelserna förhåller sig till varandra.
Det fordras ingående överväganden om möjligheter att förtydliga lagarna
eller att göra ändringar av de gällande reglerna, som till stor del också är av
grundlagskaraktär.
I sitt yttrande har utskottet slagit fast att vi vet att en sådan genomgång
kommer att ske inom regeringskansliet, Justitiedepartementet, under hös-
ten. I utskottsbetänkandet sägs vidare: ”Om genomgången skulle leda till ett
sådant resultat att grundlagsändringar krävs, förutsätter utskottet att riksda-
gen föreläggs förslag härom under innevarande mandatperiod inom den tid
som anges i 8 kap. 15 § första stycket regeringsformen.” I klartext innebär
detta att en proposition i så fall måste läggas på riksdagens bord senast den
17 december i år.
Det är angeläget att understryka att offentlighetsprincipen är en av våra
allra främsta principer som vi har att ta till vara. Därför får man akta sig för
att när som helst ge efter för vad som kan kallas för ett populistiskt tryck. I
det här fallet har det varit befogat att agera, men man skall sätta upp ett
varnande finger och säga att det inte alltid är så.
Margareta Viklund ville ha en arbetsgrupp som skall pröva sådana här frå-
gor. Det behövs inte. Vi har en lagprövningsrätt. Den är visserligen utrustad
med förbehållet att det måste vara uppenbart att lagar strider mot varandra
för att man skall kunna pröva det, men det finns ändock en sådan möjlighet.
Man kanske också skulle kunna gå längre och göra lagprövningen ännu ef-
fektivare inför framtiden.
Kontentan måste bli att det är bra att man kan agera snabbt i vissa lägen
där så krävs, men det är en utomordentligt komplicerad materia vi har att
göra med av grundlagskaraktär. Offentlighetsprincipen är inte någonting
som man får göra till en vana att tubba på. Här har man kunnat rätta till
felaktigheter. Det är bra, men vi måste vara varsamma i framtiden. Konstitu-
tionsutskottet kommer förvisso att vara det.
Anf. 7 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Herr talman! Det är nog riktigt som herr Hagård säger att man inte alltid
kan gå efter det populistiska trycket. Det tragiska är emellertid är att det är
detta populistiska tryck som till sist har fått riksdagen och dess utskott att
agera. Jag tycker att denna händelse liksom de uppenbara luckor som vi här-
med har sett att vi har i vår lag ger oss riksdagsledamöter budskapet att vi
får skärpa oss ordentligt.
Jag undrar om inte herr Hagård såsom en ledande moderat skulle hålla
med om följande. Vi borde i denna riksdag ha en särskilt anordnad debatt
som bara skulle handla om dessa vidriga företeelser, nämligen våld, vålds-
pornografi och övergrepp mot kvinnor och barn. Då skulle vi i denna kam-
mare kunna uttala vad vi egentligen tycker. Då skulle det kunna gå en signal
ifrån kammaren till konstitutionsutskottet och justitieutskottet om att man
skall sätta fart på dessa frågor. Vi ligger långt efter det allmänna rättsmedve-
tandet i Sverige.
10
Anf. 8 BJÖRN VON DER ESCH (m):
Herr talman! Vår offentlighetsprincip är omistlig och inte förhandlingsbar.
Det är ett konstaterande som vi har har hört ofta under senare tid.
Under loppet av en vecka har riksdagen behandlat två ärenden som inne-
bär inskränkningar i yttrandefriheten och offentlighetsprincipen. Jag tänker
på förbudet mot tobaksreklam och på den nu aktuella propositionen angå-
ende barnpornografi. Det senare ärendet skall det fattas beslut om efter en
exeptionellt snabb behandling.
Vi har hört och vi vet att trycket från allmänheten är stort och enigheten
om behovet av en lagändring är total. Så långt är allt gott och väl.
Det föreliggande lagförslaget är emellertid präglat av den brådska som har
rått. Man använder t.ex. uttrycket ”en ung person” för att ange vem lagen
avser att skydda. Det uttrycket kommer att förorsaka stor osäkerhet i dom-
stolarna om vem det är som omfattas av lagen. ”En ung person” kan nämli-
gen avse personer över 20 år. Jag menar att det borde klart ha angivits vilka
personer som lagen är avsedd att skyddda t.ex. genom användande av de
uttryck som är vanliga i vår lagstiftning, i synnerhet i sådana här samman-
hang. Man talar t.ex. om ”minderåriga”, ”omyndiga” och ”barn under 18
år”.
Eftersom lagen är att betrakta som ett provisorium finner jag det angelä-
get att den översyn som nu har ställts i utsikt också snarast kommer till stånd.
Mot bakgrund av det som har inträffat förefaller det inte osannolikt att det
även i fortsättningen kan uppstå häftiga och mycket välmotiverade opinions-
yttringar som kräver omedelbara inskränkningar i offentlighetsprincipen.
Skulle riksdagen tillmötesgå dem lika snabbt som nu har skett, kommer
många att fråga sig vad som egentligen menas med att offentlighetsprincipen
är omistlig och icke förhandlingsbar.
Vi kan göra antagandet att barnpornografimålet aldrig hade kommit upp,
utan att EG skulle ha kommit med krav på de ändringar som vi nu har åstad-
kommit. Skulle vi då ha svarat att vår offentlighetsprincip icke är förhand-
lingsbar och omistlig?
Vi kan redan nu se vilka problem vi kan komma att få. Vår offentlighets-
princip medger att de som sitter fängslade för det allra grövsta man kan
tänka sig har rätt att få ut handlingar som polisen har hemligstämplat. Är
detta acceptabelt? Vi kommer att ställas inför sådana frågor, och vi måste då
få erforderlig tid för att lösa problemen.
Anf. 9 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):
Herr talman! Jag ber att först få instämma i Birger Hagårds anförande.
Vi har olika intressen av principiell art att ha i åtanke så snart vi är inne på
förändringar av sekretesslagstiftningen.
Det är precis som Birger Hagård sade i sitt anförande, att den grundläg-
gande principen i vårt samhälle är att det är offentligheten som är princip
och att det är sekretessen som är undantag. Detta är vi mycket stolta över,
och vi talar om det för alla som vi träffar från andra länder. Att öka offentlig-
heten i det offentliga är en av våra ambitioner, också om vi blir medlemmar
i EG. Det är alltså viktigt med principiell balans i den diskussion som har
förts.
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Ändringar
i sekretesslagen
11
Prot. 1992/93:120
2 juni 1993
Ändringar
i sekretesslagen
12
Vidare opponerar jag mig när någon här säger att riksdagen i det här fallet
visar handlingskraft, att det kan gå snabbt när det krävs och att det borde gå
till så. Då är man enligt min mening inne på mycket farliga vägar. Det skall
egentligen inte gå till på det här sättet. Beslut i riksdagen, och inte minst
beslut som rör principiellt väldigt viktiga och svåra avvägningsfrågor, skall
naturligtvis normalt övervägas mycket noga. Riksdagen skall inte bara för
att tillfredsställa en tillfällig opinion rusa i väg och ändra lagstiftningen hur
som helst. Liksom Birger Hagård vill jag här höja ett varnande finger. I sak
tycker jag att de ändringar som vi nu föreslår och som riksdagen kommer att
anta är bra, men hanteringen av ärendet är icke bra. Det vill jag gärna ha
sagt.
Jag begärde egentligen ordet för att göra några reflexioner kring interna-
tionella konventioner och den svenska lagstiftningen. Det har ju anförts att
om vi bara hade följt barnkonventionen, hade problemet varit ur världen.
Så enkelt är det inte. Det finns ett rent allmänt problem när det gäller inter-
nationella konventioner och deras tillämpning och praktisering i vårt land.
En möjlighet är naturligtvis att vi bestämmer oss för att internationella kon-
ventioner som vi har undertecknat skall gälla som lag i Sverige. Det finns en
del länder som har sådana bestämmelser. Men då måste man komma ihåg
att vi är mycket noggrannare i vårt land. Om vi införlivar en konvention i vår
lagstiftning, menar vi också att den skall tillämpas. Då uppkommer bety-
dande svårigheter, eftersom internationella konventioner ofta är oklara i sin
utformning. De är tillkomna som kompromisser och ofta väldigt allmänt
hållna. För att konventionerna skall få precision krävs att motsvarande sa-
kinnehåll överförs i preciserad text i svensk lag.
I utredningen om grundlagen och EG - som jag har haft möjlighet att sitta
med i - har vi haft anledning att fundera över detta. Utredningen konstate-
rade att vi i Sverige kommer att vara skyldiga att följa en del av de beslut
som fattas av EG:s behöriga organ, oavsett vad som står i svenska lagar. Vi
föreslog därför relevanta grundlagsparagrafer för Sveriges EG-anslutning.
Detta förorsakade ett våldsamt upplopp i den allmänna debatten och en kri-
tik som man ibland förvånade sig över, eftersom den från saklig synpunkt
var dåligt grundad. Det visar hur känslig denna fråga är. Jag kan erinra om
att jag i ett särskilt yttrande till utredningens betänkande har en del funde-
ringar kring internationella konventioners tillämplighet på svensk lagstift-
ning över huvud taget.
Precis som Björn von der Esch var inne på är detta ett problem som kom-
mer att få ökad tyngd framöver, inte bara om vi kommer med i EG utan
också på grund av internationaliseringen av politiken, vårt ökade internatio-
nella beroende och vår anslutning till den ena konventionen efter den andra.
Detta är frågor som sannerligen kräver noggranna överväganden och mycket
stor eftertanke.
Lagrådet var mycket tveksamt när det gäller de förslag som vi nu kommer
att anta, men man accepterade dem med hänvisning till att hela denna fråga
skall bli föremål för översyn, och det vill också jag referera till. Man kommer
alltså att fundera vidare. På det sättet får man tillfälle att återkomma på ett
mera stadigvarande sätt i lagstiftningen till de gränsdragningar mellan sekre-
tess och yttrandefrihet som det här gäller.
Anf. 10 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Herr talman! Tredje vice talmannen säger att riksdagen tvingas att rusa i
väg hur som helst - han använde det uttrycket. Riksdagen har i dag tvingats
att rusa i väg hur som helst just därför att riksdagen inte hänger med i vad
som händer i verkligheten. Som relativt färsk politiker är detta en iakttagelse
som jag många gånger har gjort. Vad vi gör i dag är att vi försöker att undvika
att riksdagen blir till åtlöje. I dag ber riksdagen om ursäkt för sina tidigare
synder. Så ser jag det.
Sedan har jag en fråga till herr Fiskesjö. Våld, våldsbrott, våldsporno-
grafi, barnpornografi är områden där vi här säkert har begått en serie under-
låtenhetssynder. Borde vi inte debattera dessa områden vid ett annat tillfälle
i en särskild debatt, både när det gäller sekretesslagar och i fråga om änd-
ringar i brottsbalken?
Anf. 11 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:
Herr talman! Jag har ingenting emot en sådan debatt. Detta är intressanta
områden, men då får vi ta god tid på oss, därför att det rör sig om komplice-
rade frågor. Jag tror att vi även framöver kan hamna i konflikter av det här
slaget.
När det gäller riksdagens tidigare försyndelser tar jag inte på mig någon
skuld, därför att den situation som nu har uppstått var det ingen som kunde
förutse när den nuvarande sekretessförordningen och yttrandefrihetsgrund-
lagen antogs. Detta är någonting som har visat sig kunna inträffa, och då
måste vi naturligtvis kunna ta upp en sådan fråga till förhandling och föreslå
förändringar. Men hur klok lan Wachtmeister än är tror jag icke att han kan
förutse allt som kan hända. Vi kommer nog att drabbas av överraskningar
även framöver, utan att dessa överraskningar har sin grund i någon systema-
tisk eller medveten försummelse från riksdagens sida.
Anf. 12 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Herr talman! Det handlar inte om huruvida jag är riktigt klok, utan det
handlar om huruvida riksdagen är riktigt klok. Det måste vi dock vara.
I det här fallet är det självklart att den lagstiftning som tidigare här har
beslutats uppenbarligen innebar att det som nu har inträffat var tillåtet.
Denna lagstiftning innebar att tingsrätter kunde inrätta porrbutiker. Jag är
övertygad om att detta inte är första gången som det har skett. Det är bara
det att det är första gången som det har uppmärksammats.
Anf. 13 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:
Herr talman! Vad som har hänt är att det inträffade har blivit föremål för
prövning i tingsrätt och hovrätt. Våra dömande instanser har alltså haft att ta
ställning till en speciell fråga. Dessa instanser har kommit till olika slutsatser
t.o.m. i den här frågan. Det visar att det i och för sig inte var givet att vi var
tvungna att göra de förändringar som vi nu föreslår för att uppnå det syfte
som vi alla är ense om. Sådana händelser kan inträffa på alla möjliga områ-
den som är lagreglerade. Riksdagen stiftar lagar som det är ett visst syfte
med. Vi har så gott det går på förhand gått igenom de möjliga konsekvenser
av de lagar som riksdagen antar. Sedan skall dessa lagar tillämpas av dö-
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Ändringar
i sekretesslagen
13
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Ändringar
i sekretesslagen
mande instanser. Då kan det visa sig att de lagar som riksdagen har stiftat
har brister och är ofullkomliga. I det fallet är det naturligtvis riksdagens skyl-
dighet att ta itu med de brister som har blivit uppenbara.
Jag sade inte att lan Wachtmeister inte var riktigt klok. Tvärtom sade jag
att trots att lan Wachtmeister är så klok, tror jag ändå inte att han är så klok
att han kan förutse alla kommande händelser eller alla resultat som kommer
av domstolars prövning av de lagar som stiftas i denna kammare. Vi borde
ha en viss ödmjukhet, även i frågor av den här typen.
Anf. 14 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag vill instämma i det som Birger Hagård, Björn von der
Esch, Bertil Fiskesjö m.fl. har sagt om vikten av att behålla en bra offentlig-
hetsprincip. Offentlighetsprincipen har kännetecknat vårt land, och den
skall vi i stor utsträckning värna om. Det är viktigt att slå fast.
Däremot har det visat sig att offentlighetsprincipen har stått i konflikt med
andra lika angelägna intressen, i det här fallet med sekretesslagstiftningen.
Det är därför oerhört viktigt att denna ändring snabbt kan genomföras.
Det är inte sant att det inte tidigare har skett någonting, vilket flera här
har sagt. Mitt parti och flera andra ledamöter har motionerat i dessa frågor.
Redan i böljan av året uppmärksammade vi frågan om innehav av barnpor-
nografi, något som jag och Margareta Israelsson här tidigare tog upp. Vi har
sagt att den här frågan måste belysas närmare i samband med en övervägning
om kriminalisering. Riksdagen har alltså inte varit fullständigt passiv och
över huvud taget inte tagit upp dessa frågor.
Jag vill också ta upp den boll som lan Wachtmeister kastade. Han ville att
det skulle anordnas en hearing om dessa frågor, om sexualbrott, om barn-
pornografi osv. Jag kan glädja lan Wachtmeister m.fl. med att det är på gång
just en sådan hearing. Jag inbjuder honom m.fl. personligen att delta i denna
hearing. Riksdagens tvärpolitiska barngrupp har planerat att i början av ok-
tober ha denna typ av hearing. När vi har tagit upp dessa frågor eller väckt
gemensamma motioner för att åstadkomma resultat i riksdagen, har vi gång
på gång stött på olika juridiska problem som har förhindrat en lösning, efter-
som den t.ex. har kolliderat med annan lagstiftning. Just därför måste dessa
frågor belysas i sin helhet, där man ser det utnyttjade barnet i ett helhetsper-
spektiv och inte bara strikt juridiskt, strikt socialt, strikt psykologiskt etc.,
vilket vi i den tvärpolitiska barngruppen har efterlyst. Hearingen kommer
att äga rum i oktober. Vi hoppas naturligtvis att så många av riksdagens leda-
möter som möjligt kommer att delta. Men jag är också övertygad om att det
behövs krafter utifrån som kan hjälpa till att belysa var luckorna finns.
Herr talman! Jag vill avsluta med att jag hoppas att det som står i proposi-
tionen inte bara är tomma ord, nämligen att regeringen och departementet
avser att återkomma med en vidare belysning av hela frågeställningen. Jag
utgår ifrån att så kommer att ske. Det här är definitivt inte en avslutad fråga.
Vi måste se till att den här typen av problem inte uppstår på nytt.
Anf. 15 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Herr talman! Eva Zetterberg talade om den tvärpolitiska barngruppen
som skall anordna en hearing i början av oktober. Det är alldeles förträffligt,
men det skulle dessutom behövas någonting i denna kammare. Jag anser att
det är Sveriges riksdag som behöver ruskas om i dessa frågor. Det behövs en
belysning av hur långt ifrån verkligheten man här inne befinner sig. Vi kan
kanske göra bägge delarna.
Anf. 16 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Herr talman! I riksdagens tvärpolitiska barngrupp finns också Ny demo-
krati representerat. Vi hade inte just bestämt den här salen. Jag trodde inte
att det var det som var det väsentliga. Vi hade siktat på förstakammarsalen
eller andrakammarsalen.
Men om talmannen är intresserad av att ha denna hearing i riksdagens ple-
nisal, tror jag inte att det är någon av oss som har några invändningar. Vi ser
fram emot att ha även lan Wachtmeister som deltagare i denna hearing.
Anf. 17 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Jag vill också sälla mig till dem som här har satt upp ett var-
nande finger när det gäller att tumma på offentlighetsprincipen. Det är en
mycket viktig princip som vi har här i Sverige och som är unik för Sverige.
Vi från Folkpartiet liberalernas sida har alltid hävdat denna princip som
en av hörnpelarna i vår demokrati. Därför skall vi inte utan vidare ändra i
offentlighetsprincipen. Men just i detta fall är det mycket bra att göra det,
och jag ställer mig helt bakom den bedömning som utskottet har gjort om
att vi snabbt skall ändra på detta för att komma till rätta med en situation
som är helt absurd. Men det får inte gå till på detta sätt regelmässigt, utan
detta måste vara ett undantag snarare än en regel.
När det gäller hanteringen av själva ärendet, våld och övergrepp mot
barn, tycker jag att det är mycket bra att denna fråga har belysts på detta
sätt och att vi verkligen får en debatt. Jag välkomnar det förslag som lan
Wachtmeister har väckt här tidigare om att ha en debatt i kammaren om våld
mot barn och mot kvinnor. Ju fler som engagerar sig i den debatten, desto
bättre. Oftast har det nämligen varit kvinnorna i riksdagen som har tagit upp
dessa frågor. Men om vi kan få en mycket bredare uppslutning i en sådan
debatt, tycker jag att det vore mycket bra. Det hindrar inte att man både
har en hearing, vilket barngruppen har väckt förslag om, och en debatt här i
kammaren. Det tycker jag är högst angeläget.
Jag reagerade självt mycket starkt när jag såg den här filmen från Thai-
land, där man visade barnet helt oskyddat, medan förövarens identitet inte
skulle röjas. Detta nakna barn satt alltså helt öppet för allmänheten att be-
skåda. Så får det inte vara, att barnet inte skyddas mer. Nog finns det anled-
ning att se över dessa frågor. Jag utgår också från att regeringen verkligen
tar upp hela frågan och återkommer och belyser den.
Anf. 18 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Herr talman! Det talas mycket vackert i denna kammare om offentlighets-
principen. Det är bra på många sätt. Men vad vi nu ser är att offentlighets-
principen har kommit att betyda rätten att kika i grannens nyckelhål och att
samla på sig diverse snaskigt material från domstolarna. Det kan väl ändå
inte ha varit meningen med offentlighetsprincipen?
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Ändringar
i sekretesslagen
15
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Ändringar
i sekretesslagen
Jag skulle vilja framföra något annat som jag tycker kommer långt före
offentlighetsprincipen, nämligen den personliga integriteten i en demokrati.
Anf. 19 INGELA MÅRTENSSON (fp) replik:
Herr talman! Frågan gäller just de fall då den personliga integriteten och
offentlighetsprincipen kolliderar. Det är en mycket delikat avvägning som
man måste göra i detta fall. Båda principerna är ju viktiga. Men i just detta
fall har jag inga invändningar mot att ändra lagen och justera offentlighets-
principen, så att integriteten hos de barn som har utsatts för övergrepp inte
kränks. I detta sammanhang är vi alltså helt överens. Men det är svåra över-
väganden som vi har att göra.
Anf. 20 INGVAR JOHNSSON (s):
Herr talman! Som Birger Hagård inledde med att säga är utskottet i detta
betänkande helt enigt, och det var väl inte förutsatt att det skulle bli någon
debatt mellan utskottsledamöterna. När nu representanter för alla partier
har gjort deklarationer, kan det väl ändå finnas anledning för mig att säga
några ord om varför även vi har kommit fram till de ståndpunkter som finns
redovisade i betänkandet.
Allra först skulle jag vilja säga att det är mycket lätt att instämma i det
som Margareta Israelsson och andra har sagt här tidigare om den vrede och
indignation som vi alla har känt över hur detta material kunde bli tillgängligt.
Jag vill också markera vad många tidigare har sagt här, nämligen att barnpor-
nografibrott och olaga våldsskildringar är avskyvärda uttryck för både ohäm-
mad spekulation i våld och mänsklig förnedring som inte kan accepteras i ett
samhälle som vårt.
Jag vill därför yrka bifall till utskottets förslag.
Jag vill också säga något om den diskussion som har förts om offentlighets-
principen. Det är naturligtvis på det sättet, vilket har framförts från Birger
Hagård och från tredje vice talman Bertil Fiskesjö, att offentlighetsprincipen
är mycket viktig och att det skall till mycket starka skäl för att göra ingrepp
i den. Men i detta fall kan ingrepp accepteras mer som ett undantag än som
en regel. Jag tycker att det är mycket viktigt att denna markering finns med
i denna debatt.
Överläggningen var härmed avslutad.
Utskottets hemställan bifölls.
16
Andre vice talmannen meddelade att bostadsutskottets betänkande
BoU21, socialförsäkringsutskottets betänkande SfU19, konstitutionsutskot-
tets betänkande KU33, skatteutskottets betänkanden SkU29 och SkU34
samt justitieutskottets betänkanden JuU32, JuU33, JuU34, JuU35 och
JuU36 skulle avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1992/93:BoU21 Bostadsbidragens administration - bostadsanpassningsbi-
drag (prop. 1992/93:100 delvis).
Anf. 21 BRITTA SUNDIN (s):
Herr talman! För många människor i vårt land är bostadsbidragen förut-
sättningen för att de skall kunna efterfråga en bra bostad. Vi har i Sverige
med bostadsbidragen som ett verkningsfullt medel åstadkommit att de allra
flesta, och framför allt barnfamiljerna, har kunnat bo bra.
Detta är en målsättning som vi i stort sett har varit överens om, även om
det har knorrats från vissa håll om bidragsberoende.
Bostadsbidraget har en utomordentligt stor betydelse för att hushåll med
små inkomster skall kunna bo efter sina behov. Min förhoppning är att vi
även för framtiden skall finna majoriteter i riksdagen som värnar om detta.
Det finns i dag tendenser som kan innebära att välfärden även på detta om-
råde urholkas.
Lika viktigt som det är att ha rätt till utbildning, till omsorg och till sjuk-
vård är det att ha rätt till en bra bostad. Barn som växer upp i en trygg och
bra bostadsmiljö har goda förutsättningar att klara sig bra genom livet.
Det betänkande som vi behandlar i dag innebär stora förändringar, både
på det administrativa området och i fråga om beräkningsgrunderna. Redan i
höstas fattade vi i riksdagen ett principbeslut om att bidragsadministrationen
skulle föras över från kommunerna till försäkringskassorna. Vi var eniga om
det beslutet då, förutom att vi socialdemokrater redan då ville ge regeringen
till känna att det centrala myndighetsansvaret fortsättningsvis också skall
ligga hos Boverket.
När vi debatterade detta i höstas ansåg Agne Hansson att det, eftersom
utredningens förslag innebar att Boverket även fortsättningsvis skulle an-
svara för utvärderingar inom det bostadspolitiska området, inte fanns någon
anledning att tro något annat än att det också skulle bli regeringens förslag.
Med facit i hand kan vi nu se att det var just vad regeringen kunde göra.
Förslaget innebär nu att hela det centrala ansvaret läggs på Riksförsäkrings-
verket. I frågor av bostadspolitisk innebörd förutsätter man att RFV samrå-
der med Boverket.
Det gick alltså precis som vi befarade. I den allmänna systemskiftesyran
på bostadspolitikens område splittras nu de kunskaper upp som finns på Bo-
verket, och en ny kompetens skall börja byggas upp på RFV. Jag kan inte
förstå denna förändringsiver. Vi har ett statligt verk som på ett utmärkt sätt
har skött de olika delarna på bostadspolitikens område och som genom att
det har fått ett myndighetsansvar för hela sektorn också har skaffat sig en
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Bostadsbidragens
administration -
bostadsanpassnings-
bidrag
2 Riksdagens protokoll 1992193. Nr 120
Prot. 1992/93:120
2 juni 1993
Bostadsbidragens
administration -
bostadsanpassnings-
bidrag
18
bred kompetens som har haft stor betydelse för utformningen av den svenska
bostadspolitiken och som har varit till stort gagn för oss beslutsfattare.
Det är bra att vi kan göra rationaliseringar och förbättringar i administra-
tionen genom försäkringskassorna. Men det är synd att majoriteten inte har
velat slå vakt om den samlade kompetens som Boverket utgör. Jag yrkar bi-
fall till reservation 2.
När det gäller administrationen i övrigt vill jag understryka det som ut-
skottet har skrivit om den kompetens som finns hos de kommunala handläg-
garna och det viktiga i att dessa också får komma i fråga vid rekryteringen
till försäkringskassorna.
I fråga om inkomstprövning är det bra att denna nu kan grundas på den
aktuella förvärvsinkomsten. Men det som vi från Socialdemokraternas sida
motsätter oss är majoritetens förslag att förmögenheter i fortsättningen inte
skall påverka bostadsbidragen. Vi menar att alla medel måste tillgripas i det
kärva ekonomiska läge som vi nu har för att vi skall få en så rättvis fördelning
som möjligt.
Men vi vet att det finns grupper med mycket små inkomster som trots bo-
stadsbidraget inte har råd med en fullvärdig bostad. Det finns i dag signaler
som visar att människor har börjat flytta in i mindre lägenheter, även om
deras behov är större. När det visar sig att de, på grund av att den nedre
hyreskostnadsgränsen höjs, t.o.m. i vissa fall kan få minskade bostadsbi-
drag, då tycker jag att man kan satsa de begränsade resurserna på dem och
inte på dem som har förmögenheter.
Därför har vi också föreslagit att gränsen för 75-procentsbidraget höjs
med 150 kr per månad. Det innebär ca 500 kr mer per år i oreducerat bidrag.
Det kan tyckas vara en marginell ändring, men för de familjer som har bo-
stadsbidrag och som lever på marginalen är varje krona värdefull.
Jag vill också hänvisa till det som står i betänkandet om att det kan bli
aktuellt att ompröva kostnadsgränserna i höst igen, nu när det tycks finnas
en majoritet för att minska de generella subventionerna ytterligare. Det är
väldigt viktigt att också bostadsbidragen omprövas när man nu ytterligare
ökar hyreskostnaderna. Jag yrkar bifall till reservation 5.
I betänkandet har vi kunnat enas om att utöka kretsen av bidragsberätti-
gade till att också omfatta personer av samma kön, utan att ta hänsyn till
deras samlevnadsform. Det är bra att det nu skapas rättvisa på detta område.
Det här förslaget innebär så stora förändringar i beräkningsförutsättning-
arna att det kräver en noggrann analys av hur bostadsbidragen slår för olika
grupper. Det finns också angett i propositionen att Riksförsäkringsverket
skall göra en sådan utredning. Då är det viktigt att Boverkets kunskaper tas
till vara, vilket vi har skrivit i ett särskilt yttrande i betänkandet.
I övrigt står vi socialdemokrater naturligtvis bakom samtliga våra reserva-
tioner, men av tidsskäl yrkar jag alltså bifall till reservationerna 2 och 5.
Anf. 22 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Frågan om bostadsbidragen - hur mycket pengar vi lägger
på dem, hur de organiseras och administreras - är av stor betydelse för de
allra flesta människor i vårt land som i dag inte med den egna inkomsten kan
täcka sina hyreskostnader. Men det är inte bara väsentligt för dem som själva
behöver bidragen. Det är också väsentligt för alla oss andra som tycker att
det är viktigt att alla har rätt till en god bostad och att man skall kunna ha
det även om man inte har så höga inkomster.
En av de frågor som behandlas i detta betänkande, nämligen överförandet
till försäkringskassan, har vi redan diskuterat här i kammaren. Jag har inget
mer att tillägga på den punkten.
Däremot ställer Vänsterpartiet inte upp på inställningen i den fråga som
kvarstår, som vi också har haft uppe tidigare, nämligen att Boverket i betän-
kandet och i regeringens planer får en mycket liten roll vad gäller bostadsbi-
dragen. Jag skall inte upprepa argumenten, utan jag instämmer i det som
Britta Sundin har sagt på den punkten.
Från Vänsterpartiets sida yrkar vi bifall till reservation 2 från Socialdemo-
kraterna, eftersom den överensstämmer med Vänsterpartiets motionsyrkan-
den.
Herr talman! En annan fråga som tas upp i det här betänkandet tycker
jag är mycket glädjande. Den gäller bostadsbidragen till sammanboende av
samma kön. Det är förvisso inte heller någon ny fråga för kammaren, för
dem som är intresserade av bostadsbidragsfrågan. Men vi som har drivit den
och som har ansett att det är en djup orättvisa att två män eller två kvinnor,
oavsett vilken form av samlevnad man har, inte har kunnat få bostadsbidrag,
medan hushåll med en man och en kvinna har kunnat få det, har tyvärr tidi-
gare varit få.
Jag är därför glad över att man i betänkandet kommer fram till att man
inte skall avvakta partnerskapsutredningen, utan redan i dag fastslå att det
måste vara möjligt att ändra de reglerna. Jag har därför inget yrkande på
den punkten från Vänsterpartiet. Vi ser fram emot att den här förändringen
snabbt kommer att ske.
En annan viktig fråga i betänkandet gäller bostadsbidragens storlek - hur
mycket pengar vi skall satsa på bostadsbidragen. Där har vi från Vänsterpar-
tiet föreslagit 500 kr generell ökning av bostadsbidragen. Det beror på att
vi vet att den gräns man har satt nu inte räcker för att täcka kostnaderna i
nyproduktion. Hyrorna ligger betydligt högre än så.
Vi vet att det i dag finns stora problem för en del att bo kvar i en bostad
som de egentligen behöver. Många familjer byter ned sig för att få råd att
bo. Vi vet att vräkningarna ökar. Därför menar vi i Vänsterpartiet att det är
betydligt bättre att satsa pengar på högre bostadsbidrag.
Vi har valt modellen att satsa på dem som har de högsta boendekostna-
derna, även om man gärna hade behållt även en lägre gräns, för även där
kan det vara svårt. Men vårt val har varit att satsa på dem som har de högsta
boendekostnaderna. När därför utskottets majoritet, liksom socialdemokra-
terna, avvisar förslaget med att det är för dyrt, vill jag bara kontra med: Ja
visst, det kostar pengar i direkta bidrag. Men samtidigt är det pengar som
skulle gå åt på annat sätt, genom ökade socialbidrag eller när de här perso-
nerna ändå vräks. Det blir ökade kostnader inte bara för den enskilde, utan
också för samhället, i och med en ökad utslagning.
Herr talman! Den sista frågan som vi har tagit upp gäller när familjer skiljs
åt och föräldrarna har gemensam vårdnad. Man har barnet varierande tid.
Prot. 1992/93:120
2 juni 1993
Bostadsbidragens
administration -
bostadsanpassnings-
bidrag
19
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Bostadsbidragens
administration -
bostadsanpassnings-
bidrag
20
Vi menar att båda parter skall kunna uppbära bostadsbidrag. Därför vill jag
yrka bifall till min motion Bo44, yrkande 4.
Anf. 23 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! I det betänkande som vi nu behandlar föreslås en höjning av
bostadsbidragen för 1994. För familjer med ett eller två barn höjs den övre
bostadskostnadsgränsen med 400 kr per månad. För familjer med tre eller
fler barn höjs samma gräns med 300 kr per månad. Även när det gäller bo-
stadskostnadsgränserna, där bidrag lämnas med 50 % av bostadskostnaden,
höjs den övre gränsen för familjer med ett barn med 400 kr per månad, och
för familjer med två eller flera barn höjs samma gräns med 600 kr per månad.
För familjer där bidrag lämnas med 75 % av boendekostnaden aviseras i
propositionen att en förändring senare kan bli aktuell. Detta understryks och
betonas ytterligare av utskottet. Utskottet förutsätter att regeringen åter-
kommer med förslag i den delen och i övriga delar när beslut om besparingar
av räntebidragen på tre miljarder blir klara. Därmed har jag också kommen-
terat reservation nr 5 och det som skiljer majoriteten och Socialdemokra-
terna i själva bidragsbeloppen. Det rör sig om 40 kr per månad i bidrag.
Förslagen om en höjning av bostadsbidragen som en följd av de ökade
boendekostnaderna och uttalandet om justeringar i samband med räntebid-
ragsjusteringarna är en mycket tydlig markering från utskottsmajoriteten
och regeringen, att bostadsbidragen ses som ett bostadspolitiskt instrument.
Tydligare kan detta inte visas i handling än som skett i detta betänkande och
i propositionen.
Men Socialdemokraterna anstränger sig för att vara övertydliga på den här
punkten. När vi behandlade bostadsbidragen senast, för knappt ett halvår
sedan, ville Socialdemokraterna i ett tillkännagivande slå fast att bostadsbi-
dragen är ett bostadspolitiskt instrument, med motiveringen att bidragen be-
höver höjas när boendekostnaderna ökar. Vi menade då att det är en själv-
klarhet för regeringen och en sak som man inte behöver påminna om. Nu
ser vi resultatet. Bidragen har höjts när kostnaderna har ökat. Det är bra.
Vid detta tillfälle har socialdemokraterna självfallet inte möjligheten att
återupprepa detta yrkande. Nu varierar man yrkandet för att kunna markera
sin övertydlighet genom att i reservation nr 1 säga att det är viktigt att bo-
stadsbidragen höjs när de generella bidragen minskar. Bostadsbidragen får
större betydelse när de generella subventionerna minskar, konstaterar man.
Kan man uttala något mer självklart?
Det senare har ju både regeringen och utskottsmajoriteten visat genom att
just markera att ytterligare förändringar blir aktuella när klarhet vunnits
över indragningarna av de tre miljarderna i besparingar av räntesubventio-
ner, som jag tidigare nämnde. Ändå reserverar sig socialdemokraterna för
att ytterligare betona bostadsbidragen som bostadspolitiskt instrument. Tyd-
ligare kan man inte anstränga sig för att strida om påvens skägg i en fråga
som det råder total politisk enighet omkring. Därmed tycker jag att vi kan
vara överens om att avslå de självklarheter som förs fram i reservation nr 1.
Jag noterade att Britta Sundin inte tog upp den delen i debatten den här
gången och inte heller yrkade bifall till reservationen, om än av tidsskäl. Jag
tycker att processen har lett oss närmare verkligheten. Självklart har bo-
stadsbidragen gjort att hushåll med små inkomster kan bo bra. Det skall vara
så också i framtiden. Jag hoppas, liksom Britta Sundin, att det skall vara
möjligt att i den här kammaren även fortsättningsvis skapa sådana majorite-
ter att bostadsbidragen blir det bostadspolitiska instrument som vi vill att de
skall vara.
Åsiktsskillnaderna i betänkandet kan i sin helhet betraktas som mycket
små, och kan naturligtvis jämföras med vad som har framgått av vad jag nu
har sagt om reservation nr 1, trots de 6 reservationerna som föreligger.
Herr talman! Den väsentligaste förändringen i förhållande till vad som
gällt tidigare beträffande bostadsbidragens organisation är att ansvaret för
bostadsbidragen nu flyttas över från kommunerna till staten. Staten tar, om
riksdagen följer utskottets hemställan, från den 1 januari 1994 helt över an-
svaret också för kostnaderna för bostadsbidragen. Detta råder det enighet
om. I konsekvens med att bostadsbidragen blir en statlig angelägenhet och
inte en kommunal flyttas myndighetsansvaret över till Riksförsäkringsver-
ket. Riksförsäkringsverket är den centrala myndighet som i övrigt handhar
andra stödformer till barnfamiljer och andra liknande bidrag, inkl, bostads-
tillägg till pensionärer. Samordningsvinster står här att göra. I princip råder
det också en samsyn om organisationsförändringen och det centrala myndig-
hetsansvaret.
Men i reservation nr 2 gör Socialdemokraterna en markering som jag inte
riktigt förstår vad man egentligen menar med. Jag blev inte klokare efter
Britta Sundins argumentering. Så här står det i reservationen: ”När nu det
centrala myndighetsansvaret för bidragsadministrationen m.m. skall övervä-
gas får det anses vara både naturligt och lämpligt att Boverket liksom hittills
har ansvaret för det bostadspolitiska regelsystemet som sådant, dvs. för före-
skrifter, uppföljning och utvärdering. Att Riksförsäkringsverket också ges
ett centralt myndighetsansvar får anses givet mot bakgrund av att verket är
centralmyndighet för försäkringskassorna. Dessa skall ju administrera bi-
dragsgivningen på den lokala nivån.” För att markera detta föreslås i reser-
vationen att tre miljoner av budgeten förs över från Riksförsäkringsverket
till Boverket. Det är väl kanske där skillnaden egentligen ligger.
Man kan väl, Britta Sundin, ändå inte ha mer än en myndighet som har
det centrala ansvaret? Det läggs enligt majoriteten på Riksförsäkringsver-
ket, som åläggs ett samordningsansvar med Boverket. Och så måste det na-
turligtvis vara. Det innebär på intet sätt att Boverket skall sluta arbeta med
de här uppgifterna på sitt myndighetsområde. Självfallet inte. Men någon
måste ha det övergripande ansvaret och samordning måste ske.
Frågan om vilken försäkringskassa som skall betala ut bidraget, om det
skall vara den där vederbörande är inskriven eller den kassa där bostaden är
belägen, vilket ibland kan vara olika, råder det i princip inga delade me-
ningar om. En och samma kassa bör administrera alla bidragsformerna till
en och samma person eller ett och samma hushåll. Utskottet förutsätter att
regeringen överväger detta, utan att riksdagen nu behöver göra någon direkt
lagändring, vilket Socialdemokraterna vill i reservation nr 3.
Herr talman! Bostadsbidragen är avsedda att gå till dem som bäst är i be-
hov av stöd. Bostadsbidragen är ett direkt behovsinriktat stöd. Därmed är
också den fördelningspolitiska träffsäkerheten stor med just den här bidrags-
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Bostadsbidragens
administration -
bostadsanpassnings-
bidrag
21
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Bostadsbidragens
administration -
bostadsanpassnings-
bidrag
formen. Det förutsätter att också förmögenhetens storlek skall inverka på
bidragets storlek. Så är fallet också genom att förmögenhetsförhållandena
föreslås påverka den bidragsgrundande inkomsten genom att kapitalinkoms-
terna ingår i den bidragsgrundande inkomsten. Dessutom föreslås i proposi-
tionen och betänkandet att man med åberopande av en särskild paragraf,
9 § i lagen, kan reducera bostadsbidragen, där det är uppenbart att en stor
förmögenhet bör påverka bidragets storlek. Några ytterligare förmögenhets-
gränser, vilket föreslås i reservation nr 4 som Britta Sundin pratade för, anses
av majoriteten inte vara motiverade mot bakgrund av en fördyrande kon-
trollapparat och ökat arbete, som administrationen av detta skulle innebära.
Vad beträffar benämningen av det särskilda bidraget för hemmavarande
barn, som tas upp i reservation nr 6, föreslår jag att reservanterna får göra
upp det med socialministern. Det är en strid om ord och detaljer som jag inte
riktigt förstår. Vi har därför inte funnit anledning att frångå propositionens
formulering på denna punkt.
Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till utskottets hem-
ställan i sin helhet och avslag på samtliga övriga yrkanden som har förts fram
här i debatten.
Det förtjänar slutligen att sägas, herr talman, att vi i utskottet är eniga när
vi föreslår riksdagen att göra ett tillkännagivande om att bostadsbidrag skall
kunna utgå också till personer av samma kön, utan beaktande av samlev-
nadsform. Utskottet fullföljer därmed den linje som utskottet redan tidigare
har haft, att ställning kan tas till detta utan att föregripa övervägandena i
Partnerskapskommittén om registrerat partnerskap.
Anf. 24 BRITTA SUNDIN (s):
Herr talman! Vi är övertydliga, säger Agne Hansson. Det är möjligt att vi
är det. Det kan bero på regeringens sätt att behandla bostadsfrågorna över
huvud taget. Först plockade man bort Bostadsdepartementet. Sedan har
man gett sig på den ena saken efter den andra. Det gör att vi kanske är litet
misstänksamma och därför övertydliga. För oss är det oerhört väsentligt att
bostadsbidraget även i fortsättningen får finnas kvar som ett bostadspolitiskt
instrument.
Det är också av den anledningen som vi har reserverat oss när det gäller
benämningen av grundbeloppet. Det står i propositionen att det s.k. grund-
beloppet har en tydlig familjepolitisk karaktär. Därför föreslås det att det
skall benämnas särskilt bidrag för hemmavarande barn.
Det finns alltså en liten glidning mot att det skall benämnas på samma sätt
som övriga socialbidrag. För att markera att vi även fortsättningsvis ser det
som ett bostadspolitiskt instrument är vi väldigt noga med att säga att vi skall
ha den nuvarande benämningen kvar. Det är kanske att vara övertydlig, men
så är det.
När vi i höstas diskuterade administrationen var Agne Hansson övertygad
om att Boverket även fortsättningsvis skulle få behålla ansvaret för bostads-
bidragen. Så tolkade jag i varje fall hans inlägg i debatten den gången. Nu
har tydligen förändringar skett. Jag kan inte förstå vad det kan vara för pro-
blem med att låta Boverket ha det övergripande myndighetsansvaret för den
22
bostadspolitiska delen av behandlingen av bostadsbidragen, medan Riksför-
säkringsverket administrerar utbetalning av bidragen.
Anf. 25 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Jag förstår att det kan vara bra att vara övertydlig ibland.
Jag har fått en förklaring till varför man i det här fallet är det, och jag kan
godta den.
Jag konstaterar emellertid att vi närmar oss varandra. Vi är ganska över-
ens om vad bostadsbidragen skall vara till för och om att de utgör ett viktigt
instrument i bostadspolitiken. Jag noterar vidare att vi, majoritet och mino-
ritet, har närmat oss varandra i synen på dessa frågor under tiden som vi har
behandlat dem i denna kammare under den här mandatperioden.
När vi hade debatten den 10 december fanns det en skillnad mellan majo-
riteten och minoriteten när det gällde synen på den undre gränsen för bo-
stadsbidragen, som egentligen går tillbaka till den målsättning som vi gemen-
samt lade fast 1987. Jag noterar att det nu inte finns någon särmening från
oppositionens, i varje fall inte från Socialdemokraternas, sida på den punk-
ten. Jag har förstått att vi är ense om att den målsättning som lades fast 1987
gäller även fortsättningsvis.
När det gäller grundbeloppet, eller det särskilda bidraget som det nu skall
heta, har jag förstått att man även där är särskilt känslig, eller möjligen över-
tydlig, från Socialdemokraternas sida. Det är naturligtvis inte något fel, om
man har misstankar. Jag har inte haft några misstankar i annat avseende än
att jag vill att det särskilda bidraget, eller grundbeloppet, även fortsättnings-
vis naturligtvis skall ha en bostadspolitisk prägel och inte närma sig något
allmänt socialbidrag i någon form.
Slutligen, herr talman, när det gäller Boverkets ansvar för bostadsbidra-
gen är det riktigt vad Britta Sundin har sagt om vad jag anförde i debatten i
december som motiv för att inte göra ett tillkännagivande. Jag finner inte att
det finns någon skillnad mellan vad jag då sade och vad man i det slutliga
förslaget nu har kommit fram till. Självfallet skall Boverket även fortsätt-
ningsvis ha ansvaret för den bostadspolitiska delen i den totala samord-
ningen av det centrala myndighetsansvaret. Tyvärr kan man inte ha mer än
en som utövar det centrala ansvaret. Det måste läggas på en myndighet. I
det här fallet är det naturligt - det tycker jag också - att lägga det på Riksför-
säkringsverket, som skall administrera själva utbetalningen. Det innebär
inte att Boverket skall sluta att arbeta med bostadspolitiska utvärderingar.
Anf. 26 BRITTA SUNDIN (s):
Herr talman! Jag tycker faktiskt att det är en väsentlig skillnad mellan att
vara ansvarig centralmyndighet för ett område och att vara samtalspartner
vid ett samråd. Det tror jag att Agne Hansson kan instämma i.
När det gäller bostadskostnadsgränserna är det i dag väldigt svårt att göra
en totalbedömning av vad det kommer att bli för hyror efter det att man yt-
terligare plockar bort generella subventioner. Den diskussionen får vi åter-
komma till under hösten.
Jag tar Agne Hansson på orden och räknar med att regeringen återkom-
mer med en proposition under hösten, där man rättar till de hyreskostnads-
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Bostadsbidragens
administration -
bostadsanpassnings-
bidrag
23
Prot. 1992/93:120
2 juni 1993
Bostadsbidragens
administration -
bostadsanpassnings-
bidrag
gränser som behöver ändras med anledning av att hyrorna ytterligare kom-
mer att öka.
I det sammanhanget vill jag säga ytterligare en sak beträffande propositio-
nen. Där sägs att man skall försöka skapa enhetliga bestämmelser och att
man vill minska antalet hushållsgrupper. Då skall vi ha i minnet att de olika
kostnadsgränserna och hushållsgrupperna har kommit till därför att man vill
få en så stor träffsäkerhet som möjligt i bostadsbidragen. Man skall försöka
hitta de hushåll som har de verkliga behoven. Därför är det väldigt viktigt
att man också analyserar och ser över det. Framför allt har man i förslaget
slagit ihop ungdomar som har och sådana som inte har studiemedel. Det är
en sak där det finns en risk för att man skapar orättvisor mellan ungdomar.
Därför kommer det att finnas anledning att återkomma även till det under
hösten.
Anf. 27 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag har förstått att det tekniskt sett är svårt att yrka bifall
till, som jag gjorde tidigare, vårt yrkande om att man skall höja gränsen för
bostadsbidragen med 500 kr. Eftersom det tekniskt inte är möjligt vill jag till
protokollet få antecknat att Vänsterpariet står kvar vid sitt krav och att vi
anser att det i allra högsta grad är nödvändigt att försöka få en ytterligare
höjning av gränsen så snart som möjligt.
Herr talman! Britta Sundin har förhoppningar om att regeringen skall
återkomma och ytterligare höja gränsen för bostadsbidragen uppåt när hy-
rorna ökar. Jag vill då säga att hyrorna redan i dag ligger så pass högt att den
höjning som Vänsterpartiet föreslår skulle vara befogad. Jag beklagar att vi
inte kunde få majoritet för vårt förslag.
Anf. 28 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Om man har väldigt gott om pengar vore det naturligtvis
skönt att kunna gå med på ”vänsterbidraget”, som Eva Zetterberg egentli-
gen uttryckte det. Nu är det emellertid inte så, utan man måste prioritera
väldigt noga. Det är ganska riktigt ur fördelningspolitisk synpunkt att ändå
satsa på bostadsbidragen när de generella bidragen minskar.
Det finns också anledning att ytterligare betona, med anledning av att det
i debatten har sagts att man förutsätter att regeringen återkommer, att det
är precis vad utskottet enigt säger i sitt betänkande. Man förutsätter alltså
att regeringen återkommer. Det förutsätts också i de förslag som finansut-
skottet har behandlat. Man talar där om besparingar netto. Brutto innebär
det att man räknar in de pengar som behövs för att klara av en höjning av
bostadsbidragen.
Anf. 29 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag är helt på det klara med att det kostar att höja bostadsbi-
dragen med 500 kr. Det finns beräkningar på att det rör sig om 300 miljoner.
Men precis som jag så vet Agne Hansson och alla andra som är intresserade
av dessa frågor att det redan i dag finns andra kostnader på det här området
som får betalas. Jag var inne på det tidigare. Det gäller vräkningar, ökade
24
socialbidrag och en rad andra faktorer som spelar in. Jag är inte övertygad
om att det är en nettokostnad på 300 miljoner som det skulle röra sig om.
Jag vill också tillfoga att vi från Vänsterpartiet ser detta som ett väldigt
viktigt fördelningspolitiskt instrument. Det är flera som har varit inne på det.
Med tanke på att samtliga partier talar om att på längre sikt sänka de gene-
rella bostadssubventionerna är det väldigt viktigt att påpeka att vi mer än i
dag måste satsa på dem som är mest utsatta och som faktiskt löper risk att
inte ha råd att bo kvar i den bostad som de behöver.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 14 §.)
Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
1992/93:SfU19 Sjukförsäkringsregister hos de allmänna försäkringskassorna
(prop. 1992/93:193).
Anf. 30 LENA ÖHRSVIK (s):
Herr talman! Jag vill uttrycka mig som några gjorde vid utskottets utfråg-
ning: Äntligen får vi en registerlag.
Arbetet med denna lag har under flera år hämmat utvecklingen av ett bra
teknikstöd i socialförsäkringens administration. Personalen har därmed sak-
nat ett bra handläggarstöd, eftersom de system som vi har är i huvudsak ut-
betalningssystem. Det är alltså bra att vi nu får en registerlag.
Det hade varit ännu bättre om vi redan från början hade kunnat komma
överens om ändamålet med lagen och innehållet i den. Jag tror att det är
viktigt att poängtera att vi nu diskuterar lokala sjukförsäkringsregister. Det
är alltså inte något stort övergripande allomfattande socialregister.
Ändamålet med dessa dataregister anges i en särskild ändamålsparagraf.
Innehållet regleras mycket tydligt. Terminalåtkomst och sökbegrepp är be-
gränsade. De försäkrade skall få information om både ändamål och regler.
Många känsliga uppgifter hanteras hos våra försäkringskassor. Det mesta
är sekretessbelagt. Hur skyddar vi sådana uppgifter bäst - genom manuella
register och akter eller genom lagreglerade dataregister med begränsad ter-
minalåtkomst och dessutom kontrollmöjlighet? Det är här vi har olika upp-
fattningar.
Vi anför i en av våra reservationer att ändamålet med de lokala sjukför-
säkrinsregistren är att underlätta och effektivisera handläggning av frågor
angående enskilda människors sjukdomar och rehabilitering. Då har uppgif-
ter om diagnos och sjukdomsorsak stor betydelse för att man skall kunna
handlägga ett ärende på ett riktigt sätt. Så långt kan vi väl vara överens att
uppgiften om diagnos har stor betydelse för försäkringskassans handlägg-
ning.
Hur får man sedan tillgång till uppgiften om diagnos? Jo, antingen genom
ett manuellt register eller ett dataregister. Man måste alltså ha uppgiften för
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Sjukförsäkrings-
register hos de
allmänna
försäkrings-
kassorna
25
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Sjukförsäkrings-
register hos de
allmänna
försäkrings-
kassorna
26
att på ett riktigt sätt kunna bedöma rätten till sjukpenning, nivån på den,
osv. och för att snabbt kunna hjälpa människor tillbaka till arbete igen. Man
behöver uppgiften för att kunna göra ett bra jobb, helt enkelt.
Riksförsäkringsverket har gjort en rapport som visar vad som händer om
man inte får ha dessa uppgifter i register. Verket menar att man behöver ha
ett teknikstöd som medger att man vid handläggning av sjukpenningsären-
den i regel inte behöver ta fram sjukförsäkringsakterna och att det blir ett
merarbete om dessa uppgifter inte får vara med.
I utredningen föreslås att diagnos får finnas med i registret. Där menade
man att uppgifterna är mer skyddade mot obehörig åtkomst i ett dataregister
än om läkarintyg och andra handlingar förvaras i kortlådor som står framme
på lokalkontoret.
Vi tycker att det är viktigt att dessa uppgifter finns i registret. Samtidigt är
det givetvis viktigt att den enskildes integritet skyddas. Vi menar att det in-
nebär ett större skydd om uppgifterna finns i ett dataregister, där man kan
kontrollera vem som har tittat på uppgifter och det finns en behörighetskod
som är klart avgränsad. Detta skall jämföras med situationen i dag, när man
har sina kortlådor framme och akter ligger framme eller kanske förvaras i
osäkra arkiv. På de flesta håll fungerar detta bra. Men om man jämför kort-
lådor med ett begränsat dataregister är dataregistret att föredra.
Remissinstanserna har till övervägande delen varit positiva till utredning-
ens förslag. Försäkringsöverdomstolen finner t.ex. att utredningens avväg-
ning är godtagbar när det gäller den enskildes integritet. Socialstyrelsen ser
möjligheter beräffande förebyggande insatser inom hälsovården och att man
skall kunna studera ohälsotalen.
Svenska läkaresällskapet ser ett stort värde i registret när det gäller möjlig-
heter till uppföljning och forskning på en rad socialmedicinska områden.
Det har länge varit ett önskemål från sjukvården att sjukförsäkringsstatisti-
ken kompletteras med information som kan underlätta epidemiologisk be-
vakning och skapa underlag för bättre analys av sjukligheten, säger man.
Också Socialvetenskapliga forskningsrådet betonar forskningens intressen.
Datainspektionen föreslår ett par kompletteringar när det gäller informa-
tionsskyldigheten. De finns också med i propositionen. Datainspektionen
anser att utredningen har lagt ner ett förtjänstfullt arbete för att försöka lösa
integritetsfrågorna och tillstyrker förslaget att sjukdomsorsak får finnas med
i registret, under förutsättning att den bara används som sökbegrepp i vissa,
begränsade fall.
Negativa till utredningens förslag totalt sett är Arbetsgivareföreningen,
Sveriges industriförbund, Företagarnas riksorganisation, Sveriges läkarför-
bund och Föreningen Svensk företagshälsovård. Det kan möjligen vara en
fingervisning också när det gäller inställningen till innehållet i registret.
Vi hade i utskottet en mycket intressant utfrågning av forskare vid olika
institut, av Försäkringskasseförbundet, Riksförsäkringsverket, m.fl. Där
framkom med all önskvärd tydlighet att man var ganska ense om att uppgif-
terna var mer skyddade i ett register av denna typ än de är i dag. Man var
också ganska eniga om att registret inte är så användbart utan uppgift om
diagnos, som det skulle vara annars. Från Arbetsmiljöinstitutets sida fram-
hölls särskilt att man behöver tillgång till dessa uppgifter för att rätt kunna
sköta sitt arbete. Försäkringskasseförbundet sade: Äntligen får vi lagen.
Men Försäkringskasseförbundet hade helst sett att utredningens förslag
hade blivit verklighet. Riksförsäkringsverket sade samma sak och stödde ut-
redningen. Socialstyrelsen menade att nyttan med registret var stor i förhål-
lande till riskerna. Man ansåg också att det är nödvändigt att ha diagnosen
med, för att arbetet skall kunna skötas på rätt sätt.
Arbetarskyddsstyrelsen menade också att man där har skyldighet att iden-
tifiera hälsorisker. För att Arbetarskyddsstyrelsen skall kunna sköta sitt jobb
behöver man ha tillgång till dessa uppgifter och till diagnoser. Arbetar-
skyddsverket får nu inte tillgång till uppgifterna i enlighet med ändamålspa-
ragrafen. Vi föreslår i reservation 1 att det skall bli möjligt, även om inte alla
praktiska frågor är lösta och man vill göra ytterligare överväganden. Jag kan
vara med på det. Men när man inför ett register tycker jag att det är ärligast
att redan från böljan tala om vad det skall användas till. Det skall anges i
ändamålsparagrafen. Där bör redan nu stå att Arbetarskyddsverket skall få
tillgång till dessa uppgifter. Det är ärligt mot den som lämnar uppgifterna till
registret att man redan nu talar om att ändamålet omfattar även detta.
På en direkt fråga svarade Riksförsäkringsverkets representant att det
merarbete som följer av att man inte får ha alla uppgifter i registret motsva-
rar 300 årsarbeten. Man menade att det motsvarar ungefär 75 miljoner kro-
nor.
Detta var något av det som kom fram vid den utfrågning som utskottet
hade.
Vi föreslår i reservationen också att några ytterligare uppgifter skall få fin-
nas med. Det är bl.a. uppgifter om vilken läkare som har skrivit intyget. Vi
har föreslagit att det skall få användas som sökbegrepp i begränsad omfatt-
ning när det gäller t.ex. uppföljning, utvärdering och statistik. Ett av skälen
till att de uppgifterna skall finnas med i registret är att man behöver ha kon-
takt med läkaren i många fall. Då blir det ett merarbete att gå tillbaka till
akten eller kortlådan för att ta reda på den uppgiften. Skälet till att det skall
kunna användas som sökbegrepp är att man behöver se på olika läkares sjuk-
skrivningsmönster. Där finns en hel del som kan behöva tillrättaläggas ge-
nom vidareutbildning via förtroendeläkare osv.
Uppgift om vilken företagshälsovård man tillhör tycker vi också kunde få
stå i ett register. Vi tycker att det inte skulle spela så stor roll. Däremot har
det stor betydelse som underlag för åtgärder för att förbättra arbetsmiljön.
Försäkringskassan har ett överordnat ansvar för att samordna rehabilite-
ringsverksamheten. Då är det viktigt att man lätt har tillgång till den uppgif-
ten.
Hur blir det då rent praktiskt i och med att vi inte har de uppgifter som
behövs för handläggningen direkt i registret, när vi nu inför en registerlag?
Jag frågade i går tre handläggare, för att jag skulle ha aktuella uppgifter till
debatten. De var ganska eniga om att ett ofullständigt register inte blir till
någon hjälp. Läkarintygen måste finnas lättillgängliga, eftersom man inte får
ha uppgiften i registret. De behövs i det dagliga arbetet. Uppgifter om dia-
gnos och eventuella föreskrifter är nödvändiga för att kunna handlägga ett
ärende. Det gäller både kontakterna med den försäkrade och vårdcentralen.
Nu får man ha uppgifter om pågående sjukfall på ett ställe, föregående års
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Sjukförsäkrings-
register hos de
allmänna
försäkrings-
kassorna
27
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Sjukförsäkrings-
register hos de
allmänna
försäkrings-
kassorna
28
sjukfall på ett annat ställe, och ännu tidigare fall kanske man får ha i arkivet.
Det hade varit bra om man hade kunnat få uppgifterna samlade på ett ställe.
Kortlådorna blir kvar. Vi får nu dataregister, kortlådor och sjukförsäkrings-
akter.
Utvecklingen av teknikstödet har, som jag sade förut, stått stilla länge i
avvakten på lagen. Men lagen löser inte problemet. De nya beslut som riks-
dagen har fattat nu senast i vinter och i vår om förändringar i sjukförsäk-
ringen innebär att man nu får ha manuell bevakning i vissa fall.
Övervägande skäl talar för ett mer fullständigt register - integritetsskäl,
effektivitetsskäl och forskningsskäl. Jag har blivit övertygad om det av re-
missinstanserna och den utfrågning vi har haft i utskottet. Att det sedan ger
en besparing på 75 miljoner gör inte saken sämre. Det måste finnas några
andra skäl till det hårdnackade motståndet från regeringspartierna. Kan det
månne vara att Svenska arbetsgivareföreningen har sagt nej?
Herr talman! Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationerna.
Anf. 31 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Inom parentes sagt gör jag reflexionen att det är hela sju
ledamöter närvarande vid denna debatt.
Tyvärr måste man konstatera att ett datoriserat sjukförsäkringsregister be-
hövs hos de allmänna sjukförsäkringskassorna. Att man inte samtidigt tar
tillbörlig hänsyn till arbetsgivarnas arbetsbelastning utan glatt belastar dem
ytterligare är anmärkningsvärt, men inte förvånande, med tanke på tidigare
uppvisade tendenser. Värst av allt och mycket uppseendeväckande är rege-
ringens förslag och utskottets ställningstagande att köra över Sveriges med-
borgare med etablissemangets ångvält i fråga om möjligheten att åsätta
tjänstemannaansvar. Etablissemanget skördar här eventuellt åter en ny se-
ger över den lilla, verkliga människan. Det är endast Ny demokrati som
kämpar emot.
Att den enskilde får information vad gäller sjukförsäkringsregistret är oer-
hört viktigt. Enligt 21 § i regeringens lagförslag skall informationen vara
ganska omfattande. Upplysningar skall ges om ändamålen med registret, de
uppgifter som registret får innehålla, de sekretess- och säkerhetsbestämmel-
ser som gäller för registret, rätten att få registerutdrag och rättelse till stånd
enligt datalagen samt de begränsningar i fråga om terminalåtkomst, utläm-
nande av uppgifter på medium för automatisk databehandling, sökbegrepp
och bevarande av uppgifter som gäller för registret.
Det får anses som en självklarhet att det av informationen även framgår
vem som är registeransvarig. Hur skall man annars veta vem man skall vända
sig till om man t.ex. vill få en rättelse till stånd? Att det faktiskt är den regis-
teransvariga försäkringskassan som skapat informationen som den enskilde
har fått i sin hand, får han eller hon annars bara gissa sig till.
Det förslag till EG-direktiv angående skydd för enskilda vid behandling
av personuppgifter som EG-kommissionen överlämnade till ministerrådet i
oktober 1992 innehåller mycket långtgående krav på information till den en-
skilde. Enligt artikel 10 i direktiven skall den enskilde på begäran ha rätt att
bli informerad om förekomsten av en viss behandling, dess ändamål, det slag
av personuppgifter det gäller, de tredje män eller slag av tredje män till vilka
uppgifterna skall lämnas eller på annat sätt röjas samt namn och adress på
den persondataansvarige.
Tanken bakom artikel 10 är enligt kommentaren att den enskilde genom
denna information skall kunna få insyn och utnyttja sin rätt till rättelse och
utplånande och utöva effektiv kontroll över behandlingen av sådana person-
uppgifter som hänför sig till honom.
I datalagsutredningens slutbetänkande En ny datalag finns i utredningens
lagförslag märkligt nog inte någon motsvarighet till föreskrifterna i artikel
10 i förslaget till EG-direktiv. Däremot föreslår utredningen bl.a. en under-
rättelseskyldighet när personuppgifter samlas in från enskild. Underrättel-
sen skall bl.a. omfatta namn och adress på den persondataansvarige.
Vidare har utredningen föreslagit att behandling av personuppgifter en-
dast får ske under vissa förutsättningar, bl.a. om den enskilde har samtyckt
till behandlingen. Utredningen föreslår också att en myndighet utan sam-
tycke av den enskilde skall kunna försälja personuppgifter som behandlas
annat än i enlighet med lag, förordning eller särskilt beslut av regeringen.
Innan samtycke lämnas skall enligt förslaget den enskilde ha fått del av upp-
gifterna om bl.a. namn och adress på den persondataansvarige. Det jag nu
redogjort för talar också för att det måste anses viktigt att den enskilde får
information om den registeransvariges namn och adress.
Jag tycker inte att det är onödigt att ta in en bestämmelse i lagförslagets
21 § om att upplysning skall ges om namn och adress på den registeransva-
rige. Vi inom Ny demokrati kräver detta. Är det kanske just därför som alla
andra går emot?
Det borde vara dags nu att återinföra ämbetsmannaansvar inom de stat-
liga förvaltningarna, så att de ansvariga verkligen får ett personligt ansvar
och inte hela tiden kan dölja sig bakom etablissemangets fasader. Om det
införs en sådan bestämmelse, blir den registeransvariga försäkringskassan
skyldig att upplysa om vilken person som är ansvarig, och man blir då inte
beroende av om försäkringskassan anser det nödvändigt eller inte.
Herr talman! För att slå vakt om den personliga integriteten samt för-
hindra den pennalism som etablissemanget kan utöva mot den enskilda indi-
viden om kammaren i dag röstar för bifall till utskottets förslag, vill jag be
ledamöterna noga överväga sitt ställningstagande inför kommande votering.
Vatje individ skall ha rätt att veta vilken försäkringskassa samt vilken för-
säkringskasseanställd som skriver hans eller hennes personalia. Denne skall
som sagt dessutom ha ämbetsmannaansvar. Etablissemanget skall inte en-
samt ha rätten att ställa krav på den enskilda individen. Individens rätt mot
etablissemanget måste ha samma dignitet.
Herr talman! Med kraft yrkar jag sålunda bifall till reservation 3 till social-
försäkringsutskottets betänkande nr 19.
Anf. 32 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Vänsterpartiet har ingen motion med anledning av den här
propositionen eller meningsyttring till betänkandet, men jag vill ta några mi-
nuter för att avge vår röstförklaring.
Alla minns kanske den debatt som fördes när utredningen FAS 90 kom.
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Sjukförsäkrings-
register hos de
allmänna
försäkrings-
kassorna
29
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Sjukförsäkrings-
register hos de
allmänna
försäkrings-
kassorna
30
Jag har också vid några tillfällen fått oroliga frågor från allmänheten, om det
är det förslaget som nu skall genomföras.
Att på samma gång tillgodose behovet hos försäkringskassorna att få en
vettig hantering av sjukpenningsärenden med hjälp av ny teknologi och be-
hovet hos den enskilde av skydd för sin integritet är naturligt nog en grann-
laga uppgift.
Därutöver finns andra intressenter som här ser en möjlighet att underlätta
sitt arbete. Vänsterpartiet är nöjt med den avvägning mellan olika intressen
som nu gjorts, utom på en punkt och det gäller uppgifterna till Arbetar-
skyddsverket. Vi tycker att det redan nu borde ha kunnat anges i lagen om
sjukförsäkringsregistret att registret också får användas för Arbetarskydds-
verkets behov av information om sjukfrånvaron vid arbetsställen.
Vänsterpartiet kommer därför att rösta för reservation 1.
Anf. 33 LENA ÖHRSVIK (s) replik:
Herr talman! Jag måste få ställa en fråga till Berith Eriksson om Vänster-
partiets ställningstagande när det gäller innehållet i registret.
Handläggarna är eniga, remissinstanserna är i stort sett eniga och fors-
karna är eniga om att man behöver diagnosen för att på bästa sätt kunna
komma åt den dåliga arbetsmiljön, osv. Varför står Vänsterpartiet på SAF:s
sida i den här frågan?
Anf. 34 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Lena Öhrsvik älskar tydligen att ta fram att just SAF har haft
funderingar runt de här frågorna. Men det är inte bara SAF som har haft
det, utan det handlar i mycket stor utsträckning om enskilda medborgare.
Vad gäller Arbetarskyddsverket är det fråga om avidentifierade uppgifter,
och som Socialdemokraterna skriver i sin reservation handlar det om att
kunna se mängden sjukskrivningar på ett visst område eller en viss arbets-
plats. Till det tycker jag inte att det är viktigt att diagnosen finns med.
Det är just detta att få diagnosen in i sjukförsäkringsregistret som så
många enskilda människor vänder sig emot. Det är ju inte SAF:s intresse.
Anf. 35 LENA ÖHRSVIK (s) replik:
Herr talman! Det var inte Arbetarskyddsverkets behov som jag tänkte på,
utan jag pratade om handläggarna och det merarbete som uppstår när de
inte har ett fullständigt register till sin hjälp. De får inte det teknikstöd som
de skulle behöva ha, utan det blir ett merarbete och ett ganska krångligt så-
dant.
Då blir min fråga till Berith Eriksson: Tror inte Berith Eriksson på dem
som så övertygande har visat att ett dataregister väl skyddar de uppgifter det
här är fråga om?
Vet Berith Eriksson hur det ser ut i dag? Min bestämda uppfattning är att
ett dataregister skyddar bättre än nuvarande system, med tanke på att man
ju har en begränsad behörighet när det gäller åtkomst och att man kan gå in
och kontrollera vem som har tagit ut uppgiften. Den möjligheten finns ju
inte alls i dag.
Det är därför som jag frågar varför Vänsterpartiet inte ställer upp på hand-
läggarnas sida och på forskarnas sida, för att kunna arbeta vidare med att
komma åt dåliga arbetsmiljöer osv. lokalt.
Anf. 36 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Att det finns en misstro hos allmänheten mot att finnas med
i olika register, den saken är ju helt klar. Naturligtvis är det bra för intressen-
ter, forskare m.fl., att få sin arbetssituation förbättrad genom att de snabbt
kan ta fram vad de vill ha ur ett dataregister, men här gäller det att göra
vettiga avvägningar.
Jag anser definitivt inte, och mitt parti gör det inte heller, att vi är där i
dag eller att vi någonsin skall komma i den situationen att vi finns i olika
register som kan missbrukas. Men det är ju väldigt lätt att gå in och plocka
ut saker ur ett register. Uppgifterna är inte lika väl skyddade som Lena Öhrs-
vik vill få det till.
Anf. 37 MARGIT GENNSER (m):
Herr talman! Det här senaste replikskiftet har väl litet grand rivit sönder
min disposition av anförandet, men jag kan inte annat än ställa frågan: Har
Lena Öhrsvik inte hört talas om hackers, dvs. folk som går in i dataregister?
Jag vill dra slutsatsen att det finns olika risker med manuella register och
ADB-register. Det är bara det att ADB-registrens risker ur integritetssyn-
punkt är mycket vidare. De har fått fler och djupare dimensioner. Det är
därför man måste vara väldigt försiktig.
Men låt mig börja från början. Införandet av ADB inom statsförvalt-
ningen och även i kommuner är ofta mycket långdragna historier. Jag tror
att det beror på två saker, och det leder sedan till de här debatterna.
Ambitionsnivåerna läggs ofta väldigt högt, och vad det framför allt gäller
är: Hur skall vi kunna göra vårt arbete så effektivt som möjligt? Man ser till
sin egen situation mycket mer än till klienternas/allmänhetens/kundernas -
vad jag nu skall kalla dem.
Det brukar tyvärr ofta leda till att utvecklingsarbetet tar mycket lång tid,
och tekniken föråldras under arbetets gång.
Den andra saken hör delvis ihop med detta. Det finns här två problem.
ADB-tillämpningarna, särskilt de inom det offentliga området, skapar ofta
betydande integritetsproblem. Det tycker jag inte att vi skall dölja. Det bott-
nar i att insamlingen av data ytterst vilar på statens tvångsmakt.
Jag kan förstå RSV:s otålighet när det gäller att få modernisera sina data-
system. Det behöver göras. RSV har gamla system. Men jag kan också förstå
allmänhetens berättigade krav på restriktivitet när det gäller att utnyttja om-
fattande ADB-hantering. Det är mycket känsligt i fråga om sådana saker
som sjukdom och rehabilitering.
Socialdemokraterna, och också Lena Öhrsvik, riktar kritik mot och bekla-
gar i sin motion att handläggningen har tagit så lång tid. Jag kan dela den
uppfattningen. Men å andra sidan har denna långa tid lett till eftertanke och
lyhördhet. Somliga kan tycka att det har varit för litet lyhördhet. Jag för min
del anser att detta har lett till ett mycket bättre och mer avvägt förslag än det
ursprungliga förslaget om FAS 90.
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Sjukförsäkrings-
register hos de
allmänna
försäkrings-
kassorna
31
Prot. 1992/93:120
2 juni 1993
Sjukförsäkrings-
register hos de
allmänna
försäkrings-
kassorna
32
Som jag redan påpekat har också manuella register sina nackdelar. Men
de nackdelarna är av mycket begränsad art.
Låt mig sedan återgå till det huvudsakliga innehållet i propositionen. Först
och främst skall försäkringskassorna ha rätt till lokal registerhållning av sjuk-
försäkringsregister. Denna rätt lagregleras. Det är mycket viktigt. Arne
Jansson har underlättat för mig. Han har talat om de många krav som ställs
på registerhållaren i lagen.
Den andra punkten är att registren i första hand skall användas som stöd
för kassornas handläggning av sjukpenningsärenden eller rehabilitering. De
skall alltså inte vara forskningsregister eller register för andra myndigheter,
osv.
Vi har inom Riksbankens jubileumsfond fört en diskussion om forskning.
Det finns olika åsikter hos forskningsetablissemanget. Jag delar den uppfatt-
ning som de forskare har som säger att vi måste göra en klar åtskillnad mel-
lan forskningsregister och sådana register som vi behöver för att klara av en
enstaka uppgift eller vissa arbetsfunktioner. Det är viktigt både ur forsk-
ningssynpunkt och ur arbetssynpunkt, t.ex. hos försäkringskassorna.
För det tredje skall registren också få användas för viss tillsyn och uppfölj-
ning av kassornas verksamhet och för framtagande av viss statistik. Lägg
märke till att uppgifterna skall vara avidentifierade. Det skall vara fråga om
central statistik.
Försäkringskassorna skall vara registeransvariga för de sjukförsäkringsre-
gister som förs inom försäkringskassornas område. Här har man inte lagreg-
lerat om den person som för registren. Uppgiften kan ju flyttas över från den
ena till den andra. Det kan t.ex. gälla den som har att ta emot anmälningar.
Det är försäkringskassorna som juridisk person som har detta registeransvar.
Det står tydligt i utskottets yttrande att det skall lämnas information om
vem man skall slussa samtal och klagomål till. Här kan finnas olika åsikter
om vad som är bäst. Men socialförsäkringsutskottet och konstitutionsutskot-
tet ha kommit fram till denna ståndpunkt.
Lagen är förhållandevis restriktiv vad gäller sökbegrepp, just med tanke
på integritetsproblem. Det tycker jag är bra. Här kommer jag återigen till
Lena Öhrsviks kritik. Hon kritiserar en del av dessa saker. Hon vill ha med
diagnosen. Hon menar att man kan ha med diagnosen i registren när man
arbetar med rehabilitering.
Jag tror att vi skall vara mycket pragmatiska i detta fall. Rehabiliteringsar-
betet, och över huvud taget det arbete som utförs hos försäkringskassorna,
har inte alltid varit det mest effektiva under senare år. Vi har fått mycket
stora balanser, och människor har varit sjukskrivna under mycket långa peri-
oder.
Enbart det faktum att man nu kan använda registren som bevakningsregis-
ter, precis på samma sätt som man gör i företag för att betämma när man
skall köpa hem varor osv., gör att man får ett helt annat arbetssätt hos för-
säkringskassorna. Detta är mycket viktigt för att man skall klara av och lära
sig att verkligen bli bättre på rehabilitering. Det fordras en inlärningspro-
cess.
Detta register är betydligt mer begränsat än vad en del hade hoppats på.
Jag tror att det kommer att vara utomordentligt mycket bättre när det gäller
att få rätt handlag vid rehabiliteringsarbetet. Man har på många ställen inte
kommit så långt inom denna verksamhet. En del kassor är bättre än andra.
Men vi vet att man fortfarande inte kommit så särskilt långt.
Man bör dessutom vara litet försiktig med att registrera uppgifter från be-
handlande läkare osv., dvs. uppgifter som finns i akten, för att sedan göra
vissa datakörningar för att kontrollera om vissa läkare är sämre än andra.
Min uppfattning om läkarprofessionen är att läkarna inte har staten som
uppdragsgivare. Läkarna är faktiskt patientens förtroendeman. Därför
måste man vara mycket försiktig på detta område.
Man menar också att diagnosregistrering skulle vara lämplig för att under-
söka om det görs frekventa diagnoser hos vissa arbetsgivare, i vissa bran-
scher eller i vissa geografiska områden. Jag delar absolut inte den uppfatt-
ningen.
Det är fråga om, som jag tidigare sade, känsliga uppgifter. Dessutom är
värdet av den typ av kortfattade uppgifter som finns på läkarintyg osv. inte
alltid stort när man mycket noga skall kartlägga orsakssamband som kan
vara utomordentligt komplicerade och där det kan finnas många slumpva-
riabler. Man måste här enligt min mening använda sig av en helt annan ve-
tenskaplig metod.
Vi har fått möjligheter att göra mycket väl riktade stickprovsundersök-
ningar. Vi kan göra prospektiva utredningar. Jag vill åter nämna den forskar-
åsikt som är etablerad hos väldigt många aktiva forskare, nämligen att man
måste skilja forskarregister från sådana som används mer rutinmässigt. Man
får helt enkelt fram bättre data om man gör på det sättet.
Jag kommer nu till det verkligt väsentliga. Lena Öhrsvik frågar: Kan kas-
sorna utföra sitt arbete på ett fullgott sätt trots att man med lagen inför be-
gränsningar? Svaret är ja. Det finns utomordentliga möjligheter för kassorna
att utnyttja akterna och de datahjälpmedel som finns. Jag har här tidigare
försökt tala om varför det är så.
Lena Öhrsvik sade att vi sitter i SAF:s knä. Långt därifrån! Jag sitter aldrig
i någons knä. Det är mycket viktigt, och detta har jag framfört många gånger
här i kammaren, att man tänker på den enskilda människan och den enskilda
människans integritet. Det är bra att SAF, Industriförbundet och Sveriges
Läkarförbund också anser detta. Det är alldeles utmärkt.
Jag tycker inte om ”guilt by association”. Det vi skall diskutera är: Utgör
detta en fara för integriteten eller inte? Lena Öhrsvik kan göra en annan
bedömning än den jag gör, den regeringen gör eller den propositionsförfat-
tarna har gjort. Men försök inte att använda ”guilt by association”. Det skall
Lena Öhrsvik inte göra, för det är hon alldeles för god till.
Arbetarskyddsstyrelsen vill ha mer registrering. Det är typiskt för myndig-
heter att man vill underlätta sitt arbete genom att få registreringar från andra
myndigheter. Vi har här återigen litet olika syn på samhället.
Jag har redan besvarat Arne Janssons frågor. Jag har konstaterat att det
inte behövs en lagfäst regel om en registeransvarig person. Det är litet grand
en strid om påvens skägg när det gäller denna fråga.
Jag yrkar således, med hänvisning till mitt anförande och min argumente-
ring, avslag på samtliga reservationer, och jag tillstyrker propositionen i dess
helhet.
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Sjukförsäkrings-
register hos de
allmänna
försäkrings-
kassorna
3 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 120
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Sjukförsäkrings-
register hos de
allmänna
försäkrings-
kassorna
34
Anf. 38 LENA ÖHRSVIK (s) replik:
Herr talman! Jag var tvungen att fråga om det fanns några andra skäl. Alla
de skäl som vi har diskuterat här i dag - integritetsskäl, effektivitetsskäl,
forskningsskäl och ekonomiska skäl - talar för att vi skall ha ett fullständigt
register. Jag måste få veta om det finns några dolda skäl, eftersom jag inte
kan förstå argumentationen.
Vi vill inte registrera hur som helst bara därför att det är roligt. Vi är över-
tygade om att ett register av denna omfattning - vilket utredningen har före-
slagit och remissinstanserna och Datainspektionen har tillstyrkt - är mer
skyddat än det system vi har i dag.
Vi får inte enbart detta register och ingenting mer. Vi får både detta regis-
ter och det vi har i dag. Det är inte fråga om antingen eller. Vi får nackde-
larna med ett ofullständigt dataregister och nackdelarna med ett manuellt
register. Jag förstår inte riktigt argumentationen.
Jag kan konstatera att vi är överens om att det är fråga om ett handläggar-
register. Man behöver uppgifterna för handläggningen. Jag sade inte att det
huvudsakligen var fråga om rehabiliteringsärenden. Det handlar om utbetal-
ning av sjukpenning, bedömning av vilken nivå den skall ligga på, bedöm-
ning av arbetsförmåga, osv., under löpande sjukskrivningsperioder. I rehabi-
literingsärenden behövs mycket mer. Då behöver man säkerligen akten till
sitt förfogande. Det var sjukpenningsärenden som jag diskuterade.
Margit Gennser säger att det är typiskt för myndigheter att man vill regi-
strera, och hon tog Arbetarskyddsstyrelsen som ett exempel. Vi har gett Ar-
betarskyddsstyrelsen en uppgift, nämligen att identifiera hälsorisker på ar-
betsplatser. Det är ganska svårt att göra det om man inte har uppgift om vilka
sjukdomar som kan bli följden av förhållanden på arbetsplatser.
Självfallet skall de uppgifter som används för forskningsändamål vara av-
identifierade. Men detta är ett handläggarregister. Det är viktigt att det finns
ett bra teknikstöd för de anställda. Det är mycket viktigt att framhålla det så
att vi inte svävar i ovisshet på den punkten.
Margit Gennser frågar om jag aldrig har hört talas om hackers. Jo, visst
har jag det. Vi måste självfallet vara försiktiga. Men det förekommer olaglig-
heter även med nuvarande system. Det sker inbrott och annat. Otillbörlig
åtkomst av information förekommer också i dag.
Visst skall man vara mycket försiktig. Men det finns ju datastöd på andra
områden. Jag förstår inte hur Margit Gennser vågar låta sjukjournaler finnas
i dataregister, om det nu är hackers man är särskilt oroad för.
Jag måste få ställa en kort fråga. Vilka arbetsuppgifter skall man lägga åt
sidan när man nu måste göra ett merarbete genom att gå både till kortlåda
och till akt för att få fram de uppgifter man behöver för sitt arbete?
Anf. 39 MARGIT GENNSER (m) replik:
Herr talman! Först och främst: Registret innehåller allt det som gäller
pengar ut och pengar in, osv. Det är egentligen bara den lilla klassen diagnos
som har försvunnit ut ur registret.
Jag vet inte om Lena Öhrsvik i klartext har sett den systemuppbyggnad
som finns. Jag har gjort det. Jag har sett vilka klasser som faller bort. Dessa
arbetsuppgifter går alldeles utmärkt att utföra.
Inom rehabiliteringen för man inte in diagnos, och man har fått andra sök-
begrepp. Jag har här försökt förklara hur ett sådant arbete t.o.m. kan vinna
på att man inte har allt i dataregister, utan att man faktiskt måste gå in i ak-
ten. Jag tror att man då får en högre kvalitet på arbetet.
Jag tror att man skall vara mycket försiktig att arbeta med ”guilt by asso-
ciation”. Även om man inte riktigt förstår motiven bakom en annan persons
ställningstagande måste man vara mycket försiktig med att säga att den per-
sonen tänker helt fel. Jag förstår helt Lena Öhrsviks motiv för att vilja ha
fler sökbegrepp och mer diagnos. Jag tycker att den enskilde personens inte-
gritet väger tyngre än vad jag tror att Lena Öhrsvik sannolikt tycker.
Arbetarskyddsstyrelsen arbetar faktiskt med inspektion av företag. De ar-
betar också tillsammans med den kommunala inspektionen. Om man ser att
det finns problem, och det gör man ju om man går ut till ett företag, har man
all anledning att börja titta på detta och göra sina egna undersökningar. Jag
tror att det som princip inte alltid är så bra att ta data från annat håll när man
skall analysera vad en ofullkomlighet egentligen bottnar i. Dessa data är ofta
uppsamlade för ett annat ändamål. Det är den diskussionen jag velat föra
här i kammaren.
Med tanke på den enskildes integritet, de känsliga områden som gäller
enskilda människor och att ADB-register har en annan typ av sårbarhet än
manuella register, måste jag säga att jag tycker att detta är en väl gjord av-
vägning mellan olika risker.
Anf. 40 LENA ÖHRSVIK (s) replik:
Herr talman! Det är många andra som har gjort en annan avvägning. De
var dem jag hänvisade till. Det är alltså inte enbart min egen bedömning.
Utredningen var enig i den här frågan, såvitt jag vet. Remissinstanserna och
i stort sett alla har ställt upp på detta. Datainspektionen har godkänt den
avvägning som vi föreslår. Vid den utfrågning som vi hade, var alla utom
Svenska Läkarförbundet också inne på den linjen och stödde den avvägning
som vi har gjort. Det finns alltså olika bedömningar i frågan.
Det handlar om personers integritet, säger Margit Gennser. Självfallet är
det så. Jag säger att dessa uppgifter redan finns och att de är sämre skyddade
i dag. Nu får vi kvar kortlådorna också. Det är det jag vänder mig emot. Det
är en opraktisk hantering. Då kommer min fråga in. Man skulle ju rationali-
sera genom att få teknikstöd i handläggningen. Man skulle spara ungefär 98
miljoner kronor. Av dessa 98 miljoner går 75 miljoner nu bort i merarbete
genom att man måste gå tillbaka till kortlådan och till akten för att få de
uppgifter man behöver.
Detta är inte heller mitt påhitt, utan det är uppgifter som vi fick i utskottet
av Riksförsäkringsverket och som vidimerades av Försäkringskasseförbun-
det. De måste ju veta vad det handlar om, eftersom de arbetar med frågorna.
Jag måste fråga Margit Gennser: Vilka arbetsuppgifter är det som skall ned-
prioriteras? Några nya pengar i den storleksordningen lär man ju inte få.
Då finns det bara två saker att välja på. Antingen nedprioriterar man reha-
biliteringsarbetet eller också har man en sämre servicenivå när det gäller ut-
betalningar och övrig verksamhet i försäkringskassorna. Jag tycker att det
skulle vara bra att få detta belyst i den här debatten.
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Sjukförsäkrings-
register hos de
allmänna
försäkrings-
kassorna
35
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Sjukförsäkrings-
register hos de
allmänna
försäkrings-
kassorna
Anf. 41 MARGIT GENNSER (m) replik:
Herr talman! Jag skall med glädje belysa detta. I Riksförsäkringsverkets
styrelse tittade vi litet på hur olika kassor och kassaområden hade arbetat
när det gäller rehabilitering. Detta var innan teknikstödet kom till. Vi fann
då att man haft oerhört olika framgång i arbetet. Det fanns kassor som var
utomordentligt duktiga, och det fanns kassor som egentligen inte hade bör-
jat att ta itu med rehabiliteringsarbetet. Vi konstaterade också att man kan-
ske skulle behöva mer central styrning från Riksförsäkringsverket.
Detta visar egentligen en annan sak, nämligen att man inte skall tro på
undermedel. Om man skall få framgång i ett jobb gäller det inte bara att få
den där vackra datamaskinen. Det är väldigt mycket mer som behövs. Det
är motivation, inspiration till de anställda, ändring av arbetsorganisationen
och även att man ändrar tyngdpunkten på arbetet litet. Man kan t.ex. effek-
tivisera utbetalningarna. Här får man ett alldeles fullgott teknikstöd från
kassorna. Det är klart att riksdag och regering sedan kan göra lagstiftningen
litet mer snårig. Här finns effektiviseringsmöjligheter.
Att dela upp personalen mellan vilka som skall syssla med rehabilitering
och vilka som skall syssla med annat tror jag är en sådan åtgärd som må-
hända skulle göra det här arbetet mycket effektivare. Det har till syvende
och sist inte bara med teknik att göra.
När det gäller remissinstanserna har det funnits oenighet. Det är vi över-
ens om. Vissa remissinstanser - det har ofta varit ämbetsverk - har varit
mindre känsliga för synpunkter på medborgarnas integritet. De som har fö-
reträtt den fria sektorn har haft en annan syn. Jag tror egentligen inte att det
har berott på att de har varit representanter för näringslivet. De har varit
tvungna att arbeta på ett helt annat sätt med datasystem. Därför ser de på
detta på ett annat vis.
Anf. 42 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Margit Gennser instämde i vad jag tidigare framförde, näm-
ligen att vi skall tänka på den enskilda människan och hans eller hennes inte-
gritet. Då är det litet anmärkningsvärt att förslagen till EG-direktiven angå-
ende skydd för enskilda, som jag drog fram, är mycket mer långtgående. Där
står det att det skall uppges namn och adress på den persondataansvarige.
När förslagen till EG-direktiv är sådana, varför kan vi då inte här i Sverige
ha samma direktiv om att det skall finnas en ämbetsmannaansvarig? Då vet
jag att den personen har registrerat olika saker om mig. Jag skall kunna gå
till en person, inte något stort diffust amöbaaktigt som jag inte vet vad det
är. Där drunknar jag bara. Jag skall kunna veta att herr eller fru Petterson
har registrerat detta om mig. Varför kan vi inte göra det här hemma i Sve-
rige, när det föreskrivs att det skall göras i större sammanhang?
Anf. 43 MARGIT GENNSER (m) replik:
Herr talman! Det är alltid mycket svårt att göra internationella jämförel-
ser. Låt mig påpeka några saker som gäller i Sverige men inte nere på konti-
nenten i motsvarande situation. Vi har en försäkringskassestyrelse , dvs. för-
säkringskassornas styrelse har lekmannainflytande. Det finns lekmän som
36
skall ta till vara medborgarnas intressen. De finns ända inne i styrelserum-
met. Den typen av styrelse har man inte på andra håll.
Den andra saken är att vi har sjukförsäkringsnämnder där vi har motsva-
rande förhållanden. Om det skulle visa sig att en försäkringskassa verkligen
inte skulle lämna ut uppgifter, vilket jag faktiskt finner otroligt, och att man
inte hänvisar till en person som ansvarar för det, finns det alla möjligheter
att aktualisera ärendet även i styrelsen. Jag tycker av den anledningen inte
att detta är en särskilt stor fråga.
Ser vi framåt, och det verkligen blir en EG-anslutning, kan det alltid vara
bra att synkronisera lagstiftningen och ha samma lagregler. Konstitutionsut-
skottet bedömde att det fanns tillfredsställande reglering i lagen. Jag har för-
sökt att visa att det finns fler faktorer som gör att denna bedömning faktiskt
håller.
Anf. 44 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Jag försöker sätta mig in i situationen för den lilla, enskilda
människan, om vilken det registrerats någonting som är fel. Hur skall jag då
rätta till det? Jo, jag vänder mig till etablissemanget, som är någonting stort
och diffust. Är det då inte tryggare för denna enskilda människa att direkt
kunna veta att det är den eller den personen som har registrerat uppgifterna?
Han eller hon kan söka en personlig kontakt. Han eller hon vet att den per-
sonen är registeransvarig. Jag tycker att det måste kännas väldigt tryggt för
den enskilda ensamma människan att veta vem vederbörande skall vända sig
till, och att den som har fört registret även har ämbetsmannaansvar. Det
tycker jag måste fram.
Anf. 45 MARGIT GENNSER (m) replik:
Herr talman! Jag har träffat många sådana enskilda människor. Det är väl-
digt enkelt att under ett kort telefonsamtal säga hur de skall bete sig och vem
de skall tala med. Om den enskilda människan har varit väldigt blyg har jag
själv ringt upp personen. Det är en sak som vi faktiskt har att göra som politi-
ker. Det är inte bara Ny demokrati som företräder folket. Jag skulle tro att
de flesta här i denna kammare gör det.
Anf. 46 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Låt mig börja med att meddela kammarens ledamöter att
jag inte har deltagit i justeringen av detta betänkande. Jag hade vid det till-
fället ersatts av Märtha Gårdestig. Det står alltså fel i betänkandet.
Försäkringskassornas sjukförsäkringsregister, FAS 90, har i åratal varit
föremål för debatt utifrån allmänintresset att allt inte får registreras om alla.
Föreliggande förslag till sjukförsäkringsregister sägs vara avgörande för om
aktiv rehabilitering av sjukskrivna skall vara möjlig att genomföra rationellt
eller inte.
En aktiv rehabilitering förbättras enligt min uppfattning inte av att ett otal
uppgifter registreras i dataregister. Vad försäkringskassorna behöver är ett
enkelt system för att kunna hålla reda på antalet uttagna sjukdagar och utbe-
talning av sjukersättning och för att klara administrationen av föräldraför-
säkringen. Att påstå att rehabiliteringsarbetet effektiviseras, rationaliseras
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Sjukförsäkrings-
register hos de
allmänna
försäkrings-
kassorna
37
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Sjukförsäkrings-
register hos de
allmänna
försäkrings-
kassorna
38
och förbilligas genom att stora mängder data om dem som behöver rehabili-
teras lagras är om inte en lögn så en stor överdrift.
Föreliggande förslag från utskottet innebär stora investeringar i datasys-
tem åt landets försäkringskassor. Stora mängder av personal kommer att
vara sysselsatt med att dagligen registrera uppgifter om att uppgifter för re-
habilitering finns att tillgå i kassornas plåtskåp.
Herr talman! Mot kravet att registrera stora mängder data om alla männi-
skor står allmänintresset att inte registrera allt om alla. Det finns på ett fler-
tal myndigheter betydande mängder material registrerat redan.
Arbetsmiljökommissionen har gjort ett antal kartläggningar av farliga ar-
betsmiljöer. Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionerna i resp, län har
ett betydande arbetsskaderegister. Företagshälsovården och företagens
skyddskommittéer har en mycket god bild över företagens arbetsmiljösitua-
tion. Arbetsmiljöfonden kräver in en betydande kartläggning av företagens
arbetsmiljö innan bidrag beviljas. Därutöver är många enskilda registrerade
hos såväl sociala myndigheter som hos arbetsförmedling.
Regeringen har försökt att finna en strikt återhållande linje, men i de re-
missvar som avlämnats ställs långtgående krav på ökad dokumentation.
Trots restriktiviteten görs undantag på ett stort antal punkter. Som exempel
kan nämnas att det föreslås att ett litet lokalkontor skall ha möjlighet att
samverka med ett större lokalkontor. Registren får inte bara användas för
det lokala kontorets handläggning av ärenden utan skall också användas för
försäkringskassans och Riksförsäkringsverkets tillsyn, uppföljning och upp-
värdering av försäkringskassans verksamhet och för framställning av stati-
stik. Under den tid som ett lokalkontor handlägger ett ärende på uppdrag av
ett annat kontor skall det uppdragstagande kontoret få ha uppgifter om den
person som avses i sitt eget register. När uppdraget är slutfört skall handling-
arna återställas till det lokalkontor till vilket personen hör. För tillsyn, upp-
följning och utvärdering bör dock vissa basuppgifter finnas kvar. När en per-
sons kassatillhörighet ändras säger man att uppgifterna av hänsyn till den
enskildes integritet får finnas kvar i det tidigare kontorets register.
Resultatet av detta blir att mängder av uppgifter om en och samma person
kan komma att finnas i flera lokalkontorsregister.
Herr talman! Om olyckan skulle vara framme och landet skulle få en soci-
aldemokratisk regering vid nästa val är risken stor att ytterligare uppgifter
kommer att få registreras. Socialdemokraterna vill i sin reservation gå
mycket längre än vad utskottsmajoriteten vill. Trycket från olika myndighe-
ter kan därför innebära att ytterligare data kan komma att registreras.
Jag skulle vilja påstå att det här finns en avgörande skillnad mellan libera-
ler och socialdemokrater. Socialdemokraterna hävdar alltid myndigheternas
behov och vikten av att registrera så mycket som möjligt om hela svenska
folket, Lena Öhrsvik. Vi liberaler ser alltid i första hand till den enskildes
skydd. Hela Lena Öhrsviks inlägg handlade om fördelarna för myndighe-
terna. Hon påstod att man skall klarlägga ändamålet. Lena Öhrsvik gick så
långt att man kan säga att ändamålet helgar medlen. Hon menar att man
skall hämta in uppgifterna, bara man tycker sig vilja ha dem - oavsett vem
de handlar om.
Det var intressant att höra att Lena Öhrsvik hade talat med några handläg-
gare på försäkringskassorna som påstod att de inte skulle få någon hjälp av
registren. Jag tror att det är sant. Det är alldeles riktigt att de inte kommer
att bli till någon hjälp för handläggarna. Men min fråga till Lena Öhrsvik blir
ändå följande: Ämnar ni socialdemokrater låta fler myndigheter få tillgång
till dessa register om det nu skulle vara så olyckligt att ni återfår makten så
småningom? Det skulle också vara intressant för kammarens ledamöter att
få veta vilka myndigheter som skall få uppgifterna. Det är ju en grannlaga
uppgift att skilja ut vilka myndigheter som skall få tillgång. Är det yrkesin-
spektionen, är det de sociala myndigheterna, är det arbetsförmedlingen, är
det företagshälsovården eller vem är det som skall ha dessa uppgifter? Jag
tror att många är intresserade av att få veta det.
Herr talman! Lena Öhrsvik har sagt att yrkesinspektionen och Arbetar-
skyddsstyrelsen påstår sig behöva dessa uppgifter. Det är intressant att i re-
servation 2 läsa om Socialdemokraternas syn på frågan om registerinnehåll.
Ni säger att diagnos skall finnas med, och att uppgifter från företagshälso-
vård skall införas. Ni hävdar också att det är säkrare att förvara dessa uppgif-
ter i dataregister än i plåtlådor.
Jag har från min bänk lyssnat mycket intresserat på vad ni sagt, och frågan
till Lena Öhrsvik blir följande: Ni säger att ni inte vill registrera allt. Men ni
skall bara ha en del uppgifter i plåtlådor, och bara vissa i register. Det går
inte ihop, Lena Öhrsvik. Skall ni ha resten i plånboken? Var skall de uppgif-
ter som inte registreras finnas? Det finns sådana uppgifter i t.ex. läkarutlå-
tanden och i socialutredningar. Säg som det är, dvs. att allt skall registeras.
Det är viktigt för myndigheterna. Då vet den enskilda människan vad man
har att finna sig i när man kommer till försäkringskassan.
Herr talman! Under alla de år FAS 90 har utretts har det hävdats att kas-
sorna kommer att kunna spara betydande belopp, bara de får registera så
mycket som möjligt. Samtidigt skall personalen kunna minskas eller föras
över till rehabilitering. Det är faktiskt inte sant. Man kommer inte att göra
några besparingar. Arbetet kommer, som handläggarna sade, knappast att
underlättas eftersom uppgifterna finns både i datorer och i plåtlådor.
Jag vill påstå att det är ett hantverk att rehabilitera sjukskrivna människor.
Det handlar om att sätta sig ned tillsammans med den sjukskrivne, dennes
läkare eller med företagshälsovården eller med andra inblandade, t.ex. so-
cialtjänsten, arbetsförmedlingen eller representanter för det företag där den
sjukskrivne är anställd. Det gäller att hitta praktiska lösningar som leder
fram till rehabiliteringsinsatser som i slutändan innebär förbättrade möjlig-
heter för den sjukskrivne att återgå i förvärvsarbete.
Att tro att vissa datauppgifter förbättrar möjligheterna till rehabilitering
bygger på ett teoretiskt resonemang som inte har någon som helst förankring
i verkligheten.
Vi avstyrker därför förslaget att uppgifter om rehabilitering skall få regi-
streras.
Herr talman! I riksdagen har vi tidigare, i samband med införande av sjuk-
lön, ställt krav på arbetsgivaren att redovisa de korta sjukfallen. Trots att vi
var många här i kammaren som starkt ifrågasatte behovet av dessa uppgifter
och de reella möjligheterna att få in tillräckligt med uppgifter, så beslutade
riksdagen att de korta sjukfallen skall rapporteras.
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Sjukförsäkrings-
register hos de
allmänna
försäkrings-
kassorna
39
Prot. 1992/93:120
2 juni 1993
Sjukförsäkrings-
register hos de
allmänna
försäkrings-
kassorna
40
Våra farhågor besannades. Riksförsäkringsverket står i dag med halvdana
uppgifter som inte kan användas. Det är ett betydande merarbete för de små
arbetsgivarna, med dåliga rutiner som följd - och alltsammans till i stort sett
ingen nytta.
Vi föreslår därför att endast sjukfall som är längre än 14 dagar skall rap-
porteras. De övriga kan man klara genom någon form av stickprovskontrol-
ler.
Avslutningsvis, herr talman, delar vi Datalagsutredningens förslag att ett
dataregister alltid skall innehålla uppgifter om vem som för registret. Vi an-
ser också att uppgifter som skall överföras centralt skall vara avidentifierade
då de skall användas för utvärdering, uppföljning och statistik.
Låt mig också säga att Margit Gennser tassade fram väldigt försiktigt i sitt
inlägg. Men det hindrar mig inte från att påstå att regeringen har gått alldeles
för långt. Utskottet har följt efter och försökt instämma i vad regeringen
tycker.
Jag beklagar att en regering i vilken det finns liberala företrädare har lagt
fram det här förslaget. Jag beklagar också att Arne Jansson, som säger sig
värna om de enskilda människorna, inte har löpt linan ut och verkligen ac-
cepterat vårt förslag om att man inte skall registrera massor med uppgifter
om människor när det inte är nödvändigt.
Det hade varit klädsamt om Arne Jansson ställt upp på vårt förslag.
Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till motion 1992/93:Sf32, avslag på
utskottets hemställan beträffande rätten att föra uppgifter om rehabilitering
samt avslag på reservationerna 1 och 2.
I detta anförande instämde Siw Persson (fp), Margitta Edgren (fp) och
Gustaf von Essen (m).
Anf. 47 LENA ÖHRSVIK (s):
Herr talman! Eftersom Sigge Godin hade en massa frågor till mig vill jag
något kommentera det han sade. Han tog ju i ordentligt och lät all sin ilska
gå ut över mig. Först på slutet kom litet mot regeringen och utskottet.
Det visar väl Sigge Godins allmänna ovilja mot dataregister över huvud
taget. Där har vi en annan syn. Vi har olika syn på hur väl skyddade uppgif-
terna är.
Man kan inte komma ifrån att uppgifterna faktiskt finns i dag. Det bortser
Sigge Godin ifrån. Jag anser att de är oskyddade i dag.
Om Sigge Godin hade lyssnat ordentligt hade han hört att jag sade att vi
kommer att ha dataregister, kortlådor och akter. Det var mellansteget kort-
lådor som jag ville att vi skulle slippa. Alltså inte plåtlådor, utan kortlådor
som står framme hos handläggarna. Det var dem vi skulle slippa ifall vi hade
ett fullständigt dataregister, när vi nu ändå skall ha ett sådant register. Men
inte ens det ville Sigge Godin ha.
Sigge Godin talade om att vi socialdemokrater bara ser till myndigheter-
nas behov, fördelar för myndigheterna osv. Jag vill påminna Sigge Godin om
att det är för den enskilda människans integritet som vi vill föra in uppgif-
terna i registret och slippa kortlådan. Uppgifterna är mer skyddade i datare-
gistret med kodad terminalåtkomst, behörighetskontroll och möjlighet att
gå in och se efter vem som tagit ut uppgifter. Sådant kan man inte kontrollera
i en kortlåda.
Det är detta Sigge Godin inte vill förstå. Uppgifterna finns ju i dag, men
vi tycker att de skyddas bättre i ett datasystem. I den delen handlar det inte
om myndigheternas behov.
Men sedan har jag talat om Arbetarskyddsverkets behov och att man re-
dan i dag skall tala om att det är vad man menar. Jag tycker att det är ärligt
att redan i dag skriva in i ändamålsparagrafen att Arbetarskyddsverket skall
få dessa uppgifter.
Sigge Godins egen regering säger att den skall fundera på saken. Jag
tycker att man redan när man inför ett register och talar om vad som skall
stå i det också skall tala om ändamålet.
I reservation 1 vill vi redan i dag säga att Arbetarskyddsverkets behov av
uppgifter skall tillgodoses, och att detta är ett av ändamålen med registret.
Detta är ärligt. Däremot är det inte ärligt av regeringen att säga: Vi skall
fundera på saken och återkomma sedan.
Vad man behöver återkomma om är de praktiska frågor som kan bli följ-
den av denna ändring. Det har vi också skrivit om i vår reservation.
Sigge Godin behöver inte undervisa mig om att rehabilitering är ett hant-
verk. Jag vet det. Jag har arbetat med rehabilitering under ganska många
år. Jag har ingen övertro på att några uppgifter i ett dataregister skall lösa
problemet. Det är inte heller den saken vi har diskuterat i dag, utan vi har
diskuterat förhållandet med manuella register och förhållandet med ett data-
register och skillnaden däremellan ur integritetssynpunkt.
Sigge Godin för in rehabiliteringssynpunkterna. Det är sådant som står i
propositionen. Den är inte jag skyldig till utan Sigge Godins egen regering,
så den saken får han tala med sin minister om.
Jag tror alltså inte att uppgifterna i ett dataregister löser några problem i
rehabiliteringsarbetet. Jag vet vad det innebär.
Anf. 48 SIGGE GODIN (fp) replik:
Herr talman! Låt mig bölja med att säga att jag vet vad det handlar om
när det gäller register. Jag vet också att det i sjukvården finns register om
vilka man säger att de har den högsta sekretess man kan få här i landet. Men
dessa register läcker som såll. Det kommer att bli likadant i det här fallet.
Lena Öhrsvik säger att det är regeringens förslag, och det kan inte hon
lastas för. Då påstår jag att ni vill gå mycket längre.
Min fråga var: Är det Arbetarskyddsstyrelsen som skall få möjlighet att ta
del av dessa register om ni olyckligtvis skulle få makten igen? Vilka andra
verksamheter skall få gå in där då?
Precis som Lena Öhrsvik sade i sin inledning ställer varje myndighet krav
på att få dessa möjligheter. När utskottet har haft utfrågning med dem säger
de sig alla behöva dessa uppgifter. Det är inte bara Arbetarskyddsstyrelsen,
och det är inte så att de andra är överens med utskottet och regeringen om
att man är nöjd om bara Arbetarskyddsstyrelsen får dessa uppgifter.
Lena Öhrsvik vill ha kvar akterna. Det låter inte så när ni säger att ni skall
mata in så mycket som möjligt i datorerna. Lena Öhrsvik kan det här med
rehabilitering precis som jag kan det, eftersom vi båda har jobbat med dessa
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Sjukförsäkrings-
register hos de
allmänna
försäkrings-
kassorna
41
Prot. 1992/93:120
2 juni 1993
Sjukförsäkrings-
register hos de
allmänna
försäkrings-
kassorna
42
verksamheter, så hon vet att man måste gå tillbaka till läkarutlåtanden, soci-
alutredningar osv. Där finns massor med uppgifter, och det finns jättemånga
myndigheter i vårt samhälle som mycket gärna vill ta del av dem.
Kvar står då frågan till Lena Öhrsvik: Skall de få det? Vad är det för upp-
gifter som ni vill ta utöver diagnos och företagshälsovård? Finns det andra
uppgifter som ni tycker att de kan få? Tycker ni att det inte spelar så stor roll
för den enskilde om man fördelar dessa uppgifter bland statens myndighe-
ter?
Anf. 49 LENA ÖHRSVIK (s) replik:
Herr talman! Sigge Godin vet mycket väl att andras behov av uppgifter
har utretts i särskild ordning. Det betänkandet är nu ute på remiss. Sigge
Godins regering skall så småningom ta ställning till det.
Men vi har sagt redan i dag att vi anser att Arbetarskyddsverket har behov
av dessa uppgifter. Uppgifterna kommer givetvis att vara avidentifierade,
men det bör stå om detta redan nu i ändamålsparagrafen. Man skall inte
komma senare och lägga till olika avsikter i ändamålsparagrafen när folk re-
dan har lämnat uppgifter till ett register. Jag tycker att det är ärligast att re-
dan nu tala om vad man tänker använda detta register till.
Jag måste påpeka för Sigge Godin att vi har diskuterat sjukförsäkrings-
handläggning som ett område när det gäller behovet av uppgifterna i regist-
ret. Man har behov av vissa uppgifter för att kunna rätt bedöma arbetsförmå-
gan, rätten till sjukpenning, och omfattning på sjukpenningen. En av de
uppgifter som man behöver är givetvis vilken diagnos vederbörande är sjuk-
skriven för.
Problemet med det system som vi nu skall införa blir att man måste an-
vända både dataregistret, som ju var avsett som ett bra teknikstöd för att
underlätta hanteringen, och kortlådan - kanske behöver man rent av gå till-
baka till akten i fråga. Jag tycker att detta merarbete är onödigt. Uppgifterna
finns ju redan. Jag har redovisat på vilket sätt uppgifterna är mera skyddade
i ett datasystem. Sigge Godin delar kanske inte min uppfattning, men det
gör många andra.
Datainspektionen har godkänt det förslag som vi har lagt fram och som
följer utredningens förslag. Jag vet inte hur mycket längre vi kan komma.
Det finns ju en myndighet i sammanhanget. Jag trodde att Sigge Godin hade
förtroende för denna myndighet, som alltså har godkänt vårt förslag. I det
läget finns det inte mycket mera att bråka om.
Det handlar inte om registrering hit och dit, och det har jag tidigare sagt.
I stället handlar det om att vi vill skydda de uppgifter som redan finns på ett
bättre sätt än som i dag är fallet.
Anf. 50 SIGGE GODIN (fp) replik:
Herr talman! Lena Öhrsvik besvarade inte min fråga om vad ni skulle göra
om ni fick bestämma. Hur skulle ni alltså bete er om ni hade möjlighet att
bestämma här? Är det bara diagnoser och uppgifter i fråga om företagshälso-
vården som ni vill ha?
Vi behöver inte tvista om vad rehabilitering innebär, för det vet vi som
har varit handläggare. Huvuddelen av uppgifterna finns i läkarens utlåtande,
vilket är ganska digert i de flesta sammanhang. Egentligen är det hart när
omöjligt att registrera allt. Vad är det då för ytterligare uppgifter som man
kan ha nytta av? Man måste ju alltid gå tillbaka till läkarutlåtandet för att
kunna göra det konstruktiva hantverk som är så oerhört viktigt och det team-
arbete som är väsentligt vid all rehabilitering för att det hela skall fungera
och för att den enskilde skall ha någon glädje av det här.
På vilket sätt kommer ert förslag att innebära att det blir rationellt och bra
att ha några uppgifter till - vilka vet inte jag, men Lena Öhrsvik kan kanske
öppna på förlåten så att vi får ta del av informationen? Vi måste ju veta vilka
alla de många uppgifter är som ni vill ha registrerade. Ni känner tydligen till
problemet med att uppgifter finns samlade på två tre ställen på ett kontor.
Ett stort bekymmer är, som jag sade inledningsvis, att saker och ting skall
finnas på flera kontor. Man skall ju inte rensa ut rubbet, utan en del skall
vara kvar här och en del där. Jag delar i och för sig Arne Janssons uppfattning
att det är en orimlighet att det skulle finnas ett antal namn på människor på
olika kontor som har uppgifter om mig som inskriven i försäkringskassan.
Det här kan utvecklas till något som blir mycket besvärande för den en-
skilda människan. Det ställer inte jag upp på, och det gör inte heller en hel
del andra i Sveriges riksdag. Därför är jag i första hand kritisk mot de reser-
vanter som vill gå mycket långt här. I andra hand är jag kritisk mot min egen
regering, som jag tycker också har gått för långt men som ändå har tagit till
sig mina argument vid ett flertal tillfällen och som sagt att vi skall begränsa
det hela så långt som möjligt.
Mot den bakgrunden tycker jag att Lena Öhrsvik bör lätta på förlåten och
på klarspråk så här i förväg, som hon säger, tala om vilka uppgifter det är
som skall registreras och vilka som inte skall registreras.
Anf. 51 LENA ÖHRSVIK (s) replik:
Herr talman! Sigge Godin återkommer till diskussionen om rehabilite-
ringsarbetet. Jag försökte dock tala om att det vi större delen av dagen har
diskuterat är handläggningen av sjukförsäkringen. Det är där som man har
behov av uppgifter. Självfallet behöver man gå tillbaka till akten i fråga när
det gäller ett besvärligt rehabiliteringsärende. Det är en självklarhet. Jag har
tidigare sagt att jag inte behöver bli undervisad i det avseendet.
Vad vi har diskuterat i dag är alltså handläggningen av sjukförsäkringen.
Jag vet att Sigge Godin har intressen i försäkringskasseverksamheten. Där-
för förstår jag inte varför han inte tycker att de anställda på försäkringskas-
sorna skulle kunna få ett bra teknikstöd.
Vi har inte kunnat utveckla teknikstödet under väldigt lång tid, därför att
vi har väntat på en registerlag. Som jag sagt tidigare i dag är det bra att det
kommer en registerlag, därför att vi därmed kan få ett utvecklat teknikstöd.
Tyvärr blir det ofullständigt, eftersom de uppgifter inte tillåts som man behö-
ver i sitt arbete.
Som jag också sagt tidigare avses inte bara det egna arbetet. Det handlar
nämligen också om att uppgifterna skall skyddas bättre än vad som i dag är
fallet. Jag vet inte hur många gånger jag skall behöva upprepa det.
Vidare har jag sagt till Sigge Godin att de uppgifter som vi vill ha registre-
rade gäller diagnoser, läkares namn och telefonnummer samt företagshälso-
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Sjukförsäkrings-
register hos de
allmänna
försäkrings-
kassorna
43
Prot. 1992/93:120
2 juni 1993
Sjukförsäkrings-
register hos de
allmänna
försäkrings-
kassorna
44
vården. Detta finns klart angivet i vår reservation. Dessutom tycker vi att det
när det gäller ändamålet med registren skall anges att Arbetarskyddsverkets
behov av uppgifter skall tillgodoses.
Det här är de saker som vi i dag har diskuterat, och de finns som sagt klart
angivna.
När det gäller diagnoserna - som vi har diskuterat mest här - står vi på
ganska säker grund. Vi följer utredningens förslag och vad de flesta remissin-
stanser säger. Vi följer också Datainspektionens anvisningar.
Därmed tycker jag nog att jag har klarlagt den socialdemokratiska inställ-
ningen i denna fråga. Om Sigge Godin vill fortsätta den här diskussionen får
han föra den med Margit Gennser.
Anf. 52 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Jag har noterat att Sigge Godin inledde sitt anförande med
en liten brasklapp om att han ej var med vid justeringen av betänkandet. Av
betänkandet framgår emellertid att Sigge Godin deltagit i beslutet. Tydligen
finns det en viss skillnad i det sammanhanget - jag förstår inte riktigt det här.
Sigge Godin har alltså hela tiden haft alla möjligheter i världen att reser-
vera sig. Men han har inte reserverat sig på en enda punkt i fråga om det
betänkande som framläggs av socialförsäkringsutskottet. Däremot börjar
han plötsligt så att säga slå ganska vilt här. Jag förstår inte om det beror på
något slags eftertanke - eller vad det nu kan vara som Sigge Godin här gör.
Sigge Godins utfall mot mig och Ny demokrati är ganska intressant, om
han representerar Folkpartiet och regeringen - eller kanske enbart Folkpar-
tiet. Som vi har sagt kommer vi att försöka att för Sveriges bästa stödja nuva-
rande regering. Vi har också intagit en ganska mjuk linje.
Sigge Godins utfall här mot oss och hans uttalanden om att vi tydligen icke
ställer upp i den utsträckning som han tycker att vi skall göra - han tycker ju
att vi skall sätta fotterna i marken och bromsa för att verkligen göra det hela
litet besvärligt - har jag faktiskt noterat. Det är möjligt att vi, på Sigge Go-
dins uppmaning, får göra detta ganska snart.
Anf. 53 SIGGE GODIN (fp) replik:
Herr talman! Om Arne Jansson drar sig till minnes hur det var när betän-
kandet justerades, så satt jag vid väggen. Märtha Gårdestig satt på min stol.
Vilka överväganden jag i olika frågor gör tillsammans med min riksdags-
grupp måste väl ändå vara en intern angelägenhet för oss i Folkpartiet. Jag
vill tala om för Arne Jansson att jag inte representerar regeringen, utan det
är väl Margit Gennser som gör det. Inte heller representerar jag här Folkpar-
tiet. I stället representerar jag dels de motionärer som står bakom motionen,
dels dem som tycker att det är rimligt med en begränsning när det gäller så-
dana här uppgifter.
Anledningen till att jag kommenterar Arne Janssons och Ny demokratis
inlägg i frågan är att Ny demokrati har gjort en mycket stor affär av detta.
Bort med FAS 90! har ni sagt. Det kostar miljarder och åter miljarder, och
det finns ingen anledning att satsa på detta, har ni också sagt. Men i dag har
ni en annan uppfattning.
Däremot tycker jag att ni har en ganska intressant reservation. Det är bara
litet synd att den reservationen inte täcker in hela fältet. I rehabiliteringsfrå-
gor kan ju oerhört många uppgifter tillföras, vilka enligt min uppfattning inte
behövs för att det skall bli ett konstruktivt rehabiliteringsarbete. Arne Jans-
son hade kunnat medverka, eftersom en klar och entydig motion var fram-
lagd av mig och ett antal andra personer. Vi tycker inte att ytterligare uppgif-
ter skall tillföras utan att uppgifterna skall begränsas så långt det är möjligt.
Vi tycker att det behövs ett register för att betala ut sjukersättning till männi-
skor och för att hålla reda på hur många dagar av föräldraförsäkringen som
är uttagna.
När man lyssnar till debattörerna här i kammaren, herr talman, och när
man ser till den information som Försäkringskasseförbundet, Riksförsäk-
ringsverket och också regeringen ger ut, med direktiv om hur saker och ting
skall handläggas, är det intressant att kunna notera att detta skulle kunna
datoriseras. Vatje handläggare i hela landet skulle, med hjälp av en man,
kunna få denna information införd i sin dator. Man skulle då exakt veta vilka
regler som gäller. Men det har ingen talare tagit upp, eftersom det inte är
spännande och intressant att ha ett gott hjälpmedel för att kunna veta vilka
regler som gäller. I stället vill man tillföra så många uppgifter som möjigt
om enskilda människor. Jag vill sätta gränsen mycket snävt eftersom jag inte
tycker att det fyller någon funktion. Därför påpekade jag för Arne Jansson
att jag var litet besviken över att Ny demokrati inte löpte linan ut.
Anf. 54 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Jag vill bemöta Sigge Godins taktik. Sigge Godin vidhåller
att han satt med vid utskottets behandling av frågan, men att han lät en sup-
pleant sitta vid bordet därför att han inte skulle vara med när utskottet juste-
rade betänkandet. Det är dåligt. Är det en sådan här partipolitik som Folk-
partiet håller på med? Det är horribelt att höra att Sigge Godin satt i samma
rum vid aktuellt tillfälle, men att han hänvisar till att han inte satt vid bordet
utan satt bredvid. I socialförsäkringsutskottets betänkande SfU19 står det
klart och tydligt att Sigge Godin deltagit i beslutet.
Jag trodde inte att sådant här existerade i utskottsarbetet. Men vi får nu
lära oss hur mygel på hög nivå används av Folkpartiet och Sigge Godin.
Sigge Godin säger vidare att han inte representerar regeringen. Det gör
han förvisso inte. I det här sammanhanget är det väl tur. Sigge Godin repre-
senterar dock ett parti som ingår i regeringen, och nu är det känt hur man
använder sig av mygel i utskott.
Jag tycker att det här är ett mycket dåligt sätt att arbeta på, och vi måste
nu noga överväga hur vi skall fortsätta att agera och arbeta, med tanke på
Sigge Godins svängar och agerande. Jag trodde att man skulle jobba seriöst
i utskott och att man skulle stå för vad man sade.
Sigge Godin har en motion som han inte själv reserverat sig för. Hans för-
klaring är att han inte satt med vid bordet vid aktuellt tillfälle, utan att han
satt vid sidan av bordet, och att det var en suppleant som satt vid bordet. Om
man inte kan stå för vad man skrivit i en motion är det mycket dåligt, Sigge
Godin.
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Sjukförsäkrings-
register hos de
allmänna
försäkrings-
kassorna
45
Prot. 1992/93:120
2 juni 1993
Sjukförsäkrings-
register hos de
allmänna
försäkrings-
kassorna
46
Anf. 55 SIGGE GODIN (fp) replik:
Herr talman! Jag beklagar att Arne Jansson inte vet hur det går till i ut-
skottsarbetet och att han inte studerar sina egna suppleanter. Ibland sitter
de vid väggen när Arne Jansson själv sitter vid bordet och tjänstgör. När ett
annat ärende avgörs sitter han själv vid väggen därför att suppleanten tjänst-
gör. Det är ju så det går till.
Jag hoppas att Arne Jansson inte gör någon stor affär av det här. Det är
helt enkelt löjligt att Arne Jansson inte vill förstå vad det handlar om.
I går fick jag klart för mig att det är tryckfel i betänkandet. I morse medde-
lade jag utskottskansliet detta. Meddelandet gick vidare till kammarkans-
liet. På kammarkansliet har man, Arne Jansson, sagt att man inte är beredd
att dela ut någon rättelse. Jag uppmanar Arne Jansson att ta kontakt med
kammarkansliet, med talmannen och med utskottets kanslichef för att klara
ut vad som gäller. Arne Jansson kan även ta en promenad bort till Märtha
Gårdestig, som sitter här i kammaren. Det var hon som tjänstgjorde vid bor-
det.
Låt mig klargöra att jag inte representerar Folkpartiet i den här frågan,
utan att jag är en enskild motionär. Jag har yrkat bifall till motionen. Om
Arne Jansson hade lyssnat skulle han ha hört det. Jag står för motionen till
sista stavelsen, och det finns fler i Sveriges riksdag som står bakom den. De,
tillsammans med mig, kommer att rösta för motionen. Arne Jansson behö-
ver inte alls bekymra sig. Men gör ingen stor affär av att Ny demokrati tar
hänsyn till de enskilda, små, människorna. Det är fel! I så fall skulle ni ha
yrkat bifall till den väckta motionen, men det har ni inte gjort.
Anf. 56 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Det här är ganska intressant. Sigge Godin säger att vi leda-
möter skall ifrågasätta det material som ligger på bänkarna i kammaren och
vad som står däri, det material som vi skall fatta beslut om. Inför varje om-
röstning skall vi också tydligen fråga kammarkansliet om det står rätt eller
fel däri. Om det är meningen att vi skall arbeta på det sättet tror jag att det
skulle bli ganska svårt att jobba här i riksdagen. Vi måste lita på att de pap-
per som ligger framför oss är riktiga. Det är det enda vettiga.
Jag vill återkomma till det här med att byta platser vid bordet i utskottsar-
betet. När Sigge Godin byter plats i utskottet, vidtalar han då inte sin supple-
ant att ansluta sig till Sigge Godins motion? Det är tydligen inte Folkpartiets
tänkesätt som det här är fråga om, utan det är Sigge Godins personliga inten-
tioner som kommer fram. Men de tränger fram på ett mycket märkligt sätt.
Över huvud taget föranleder Sigge Godins hantering av det här ärendet i
dess helhet oss i Ny demokrati att ta ställning när det gäller vårt fortsatta
agerande.
Anf. 57 MARGIT GENNSER (m):
Herr talman! Jag hoppas att mitt anförande blir avslutningen på debatten.
För det första vill jag säga att rätt skall vara rätt. Sigge Godin deltog inte
i beslutet.
För det andra är det ganska bra med en regel om att inte motionera i eget
utskott när man tillhör regeringspartierna.
För det tredje kan det vara bra att ibland tassa försiktigt. När frågorna är
väldigt svåra behöver man inte slå alltför hårt omkring sig. Det finns nämli-
gen inget absolut rätt eller fel, utan avvägningar måste göras.
I denna fråga vill jag i stället se framåt. Jag tycker att vi kommit fram till
något som är ganska välawägt. Visserligen kan problem uppstå i framtiden.
Vi kan t.ex. upptäcka att någonting gjorts fel. I framtiden skall riksdagen
också mycket mer ägna sig åt utvärdering av sina beslut.
Jag skulle vilja avsluta debatten med att säga att de som är kritiska - det
gäller kritiker från bägge hållen - bör observera vad som händer. De bör
följa upp ärendet för att komma underfund med om lagstiftningen var bra
eller inte. Det är vår plikt. Att självklart fördöma och säga att det här är
absolut fel är övermaga.
Det finns också rena olikheter i frågan om personlig integritet. Men även
i den frågan är vikterna litet olika i vågskålen.
Herr talman! Låt alltså riksdagsledamöterna göra det som man i Riksdags-
utredningen hoppas på, dvs. att i framtiden följa upp fattade beslut i syfte
att kunna fatta ännu bättre beslut.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 14 §.)
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1992/93:KU33 Riksdagens byggnader (prop. 1992/93:100 delvis och förs.
1992/93 RFK3).
Anf. 58 HARRIET COLLIANDER (nyd):
Herr talman! Konstitutionsutskottet har efter mycket diskuterande kun-
nat ena sig om vilka reparationer och ombyggnader som skall göras i de hus
som ägs av riksdagen. Neptunus, dvs. det gamla Utbildningsdepartementet,
renoveras och blir ett flexibelt kontorshus. Merkurius, där Riksdagens revi-
sorer sitter, byggs om för att ta emot riksdagens bibliotek. Dessa hus binds
samman med riksdagens övriga kulvertsystem. När det gäller planerna för
förvaltningshuset, ledamotshuset och riksdagens östra hus, har de hänvisats
tillbaka till förvaltningsstyrelsen.
Trätoämnena i utskottet har framför allt varit gamla riksdagshuset och för-
valtningshuset, och det finns några motioner som går stick i stäv med Lokal-
kommitténs plan för husens användning. Vi i Ny demokrati anser att gamla
riksdagshuset skall vara ett öppet hus, och det blir det inte om det görs till
ett partihus. Delar av huset upptas i dag av Socialdemokraterna, och den
som rör sig på det socialdemokratiska territoriet röner inga uppskattande
blickar. I dag är Rikdagshuset ett öppet hus, och det är det hus där de poli-
tiska besluten i realiteten fattas. Här ligger utskottskanslier och sessionssa-
lar, och så vill vi att det skall vara i fortsättningen.
Ny demokrati har två reservationer till betänkandet. Den ena rör inköpet
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Riksdagens
byggnader
47
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Riksdagens
byggnader
48
av ett hus i kvarteret Milon som skulle ge 17-18 lägenheter för 1,5 miljoner
styck. Vi tycker att det är för dyrt och föreslår i stället att riksdagen inhandlar
bostadsrätter i innerstaden. För de drygt 9 miljoner som redan står till förfo-
gande skulle man få ett trettiotal lägenheter.
Den andra reservationen rör gamla riksdagshuset. Den kräver att mät-
punkter installeras så att gamla riksdagshusets eventuella horisontella rörel-
ser kan mätas. Huset är dåligt grundlagt och har rört sig sedan det byggdes,
och det finns två helt motsatta uppfattningar om den fara som huset löper.
Båda åsiktssidorna är tekniskt kompetenta.
Förvaltningskontoret har uppdragit åt Statens geologiska institut att göra
en utredning och bedömning av grundläggningens kondition och faran för
rustbäddens och pålningens kollaps. Rapporten säger att husets rörelser är
under kontroll, och då är det de vertikala sättningarna man talar om.
När man läser rapporten finner man att det inte finns en enda uppgift ur
det omfattande dokumentationsmaterial som Olof af Forselles under sina 20
år som byggmästare har lämnat till riksdagen. Ingen intervju har heller gjorts
med Olof af Forselles. Det framgår över huvud taget inte att han utfört något
arbete här. Jag har intervjuat honom, och jag har också fått nedtecknat så-
dana arbeten och iakttagelser som skulle ha haft betydelse för Statens geolo-
giska institut i deras bedömning.
När det gäller det material som Olof af Forselles har lämnat till riksdagen
över sina utförda arbeten under 20 års tid, lär de ha slängts - enligt uppgift
har flera säckar skickats till tippen. Om så har skett är det högst anmärk-
ningsvärt och också högst ansvarslöst, och det finns anledning att fråga var-
för - är det kanske av prestigeskäl? Ny demokrati återkommer till Olof af
Forselles dokumentationsmaterial.
När man läser SGI:s rapport skall man ha detta förhållande klart för sig.
Förvaltningkontoret säger att man har bemödat sig att utreda förhållandena
när man anlitat SGI. Och det har man - men vi skall komma ihåg att inga
arbeten eller iakttagelser gjorda av Olof af Forselles finns redovisade. Man
har heller inte intervjuat honom, som man gjort med andra. Av rapporten
att döma existerar han inte. När det gäller södra gaveln på riksdagshuset
finns det iakttagelser och utförda reparationsarbeten, som förmodligen
skulle ha ändrat SGI:s tämligen tvärsäkra utlåtande att ingen fara föreligger.
Olof af Forselles har också under sina 20 år gjort iakttagelser om hur långt
urspolningen av utfyllnadsmaterialet gått mellan pålarna under vissa delar
av huset.
Ny demokrati anser att det inte är för mycket begärt att horisontella mät-
punkter installeras. Det borde ligga i riksdagens intresse, och det är heller
inte kostsamt.
Det har gjorts en analys av sprickorna i Riksdagshuset som ger vid handen
att det finns krafter som verkar i horisontell riktning, och det är dessa rörel-
ser som man skulle få grepp om genom de mätpunkter som vi föreslår. Jag
efterlyser ett större ansvar från riksdagens sida i den här frågan.
Förutom att Ny demokrati anser att gamla riksdagshuset bör vara ett öp-
pet hus, anser vi att man bör undvika att bygga om det på det sätt som Lokal-
kommittén föreslog - då skulle nämligen belastningen på rustbädd och pål-
system förändras, och detta kan få förödande konsekvenser.
Herr talman! Jag yrkar härmed bifall till Ny demokratis två reservationer
till betänkandet.
I detta anförande instämde John Bouvin (nyd).
Anf. 59 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):
Herr talman! Det ärende som nu ligger för beslut i riksdagen är ett stort
och omfattande ärende, där det har gjorts ett ingående utredningsarbete.
Jag vill påstå att vi i konstitutionsutskottet har ägnat de här frågorna mycket
stor uppmärksamhet, och vi har behandlat frågan i olika omgångar. Det är
alltså ett beslut som är väl genomtänkt, och det bygger på en bred enighet i
konstitutionsutskottet.
Utan att gå in på några detaljer vill jag, herr talman, yrka bifall till utskot-
tets hemställan.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 14 §.)
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1992/93:SkU29 Tullfrågor (prop. 1992/93:208).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 14 §.)
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1992/93:SkU34 Sänkning av dieseloljeskatten (prop. 1992/93:192,
1992/93:124 och 1992/93:187).
Anf. 60 MARTIN NILSSON (s):
Herr talman! Utskottsmajoriteten och regeringen föreslår i den proposi-
tion om sänkt dieseloljeskatt som vi nu skall behandla att skatten på diesel-
olja sänks med 5 öre per liter och att fordonsskatten för tyngre fordon sänks
med 20 %. Detta har vi socialdemokrater i utskottet reserverat oss mot.
I regeringens och utskottsmajoritetens motivering för sänkningen hänvi-
sas till den svenska industrins konkurrenskraft och till den svenska sysselsätt-
ningen. Det verkar förvisso vällovligt, men det är bedrägligt. Låt oss först
och främst komma ihåg att de åtgärder som regeringen föreslår gällande
transportsektorn inte är speciellt betydelsefulla för denna. Tack vare den
ofrivilliga devalveringen har svenska företag, även inom transportsektorn,
fått en kraftigt förbättrad konkurrenssituation. Genom sänkningen av ar-
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Sänkning av
dieseloljeskatten
4 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 120
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Sänkning av
dieseloljeskatten
50
betsgivaravgifterna har kostnaderna sänkts ytterligare. Jag skulle kunna
göra den här listan avsevärt mycket längre.
I det senaste numret av tidningen Lastbilen utropas det på ledarsidan:
Bättre och bättre dag för dag! Man räknar upp alla de krav som transportsek-
torn har ställt till regeringen och fått genomförda. Det handlar om borttagna
miljöacciser för tunga fordon, bärighetsupprustning, hastigheter, kör- och
vilotider, borttagande av kilometerskatter m.m. Det är en mängd krav från
ett särintresse, som regeringen entydigt har ställt upp på. Kanske det vore
någonting för herr Lindbeck att granska?
Det finns med andra ord inte speciellt stor anledning att ytterligare för-
bättra konkurrenssituationen inom denna sektor genom sänkta skatter.
Tvärtom finns det risk för att man med alltför stora, kraftiga och snabba för-
ändringar av skatteregler och olika förmåner i stället skapar en situation där
produktivitetsarbete och utveckling av sektorn får stå tillbaka för ett kortsik-
tigt vinst- och marknadsintresse.
Därför kommer vi att säga nej till förslaget. Men vi gör det också på grund
av de statsfinansiella konsekvenser förslaget får. I det läge vi nu befinner oss
i anser vi det inte speciellt lämpligt att ägna kraft, möda och framför allt
pengar åt att göra ofinansierade skattesänkningar, vilket detta förslag inne-
bär. Regeringen presenterar i propositionen inte något som helst förslag till
finansiering av dessa skattesänkningar. De beräknas uppgå till 341 miljoner
kronor under budgetåret 1994/95. Det finns i dag sannolikt bättre sätt att
använda 341 miljoner kronor på.
Utskottet berör i sitt betänkande att detta handlar om EG och att det finns
mininivåer i EG som man bör söka sig ner mot. Då skall vi vara medvetna
om att det inte finns någonting i EG:s regelsystem som tvingar Sverige att
anpassa sig i det här fallet. Det gäller både dieseloljeskatt och energibeskatt-
ning, som tas upp i det här betänkandet. Därför är EG inte heller ett uttryck
för hot mot välfärd och miljö, vilket EG-motståndare ofta vill göra gällande
och som de faktiskt just nu i sin argumentation får stöd för av regeringspar-
tierna.
I detta fall handlar det faktiskt om mycket små skillnader mellan EG:s
mininivå och den nivå som den svenska skatten ligger på. Med en flytande
och sjunkande kronkurs riskerar t.o.m. Sverige att hamna en bra bit under
EG:s mininivåer när det gäller dieseloljeskatt, som Per Kågeson för ett par
veckor sedan poängterade på DN Debatt.
Detta visar att det i dagsläget inte finns något behov av en sänkning. Det
avgörande för Socialdemokraternas negativa inställning till sänkt dieselolje-
skatt är ändå de signaler som detta ger till marknad och medborgare om vil-
ken sorts transporter och energianvändning som i framtiden skall användas.
I högtidliga tal pratas det ofta om vikten av att man värnar miljön och om
hur viktigt det är att man i alla samhällssektorer i alla sammanhang faktiskt
värnar det som är vår gemensamma framtid. Därför är det speciellt spän-
nande att det i den här debatten är en centerpartist som har fått förtroendet
att representera utskottets majoritet.
I förra valet, exempelvis, kritiserade ofta Centerpartiet oss socialdemo-
krater för att inte föra en tillräckligt hård miljöpolitik. Detta kan naturligtvis
diskuteras. Under 60- och 70-talet var miljömedvetenheten inte tillräckligt
stor. Under 80-talet ökade miljömedvetenheten och det ställdes stora krav
på en gång. I det läget kunde man kanske inte tillräckligt snabbt tillgodose
dessa krav. Men låt oss vara medvetna om att miljöpolitiken, energibeskatt-
ningen och beskattningen av transportsektorn faktiskt gick åt rätt håll under
80-talet. Detta uppmuntrade en transport- och kommunikationssektor som
bättre svarade mot de miljökrav som fanns.
Nu är utvecklingen faktiskt annorlunda. Nu har vi fått en borgerlig rege-
ring. Uppenbarligen styr Moderaterna också miljöpolitiken. Nu sätts nämli-
gen de kortsiktiga vinstintressena före de långsiktiga miljöintressena. Detta
förslag kan man nämligen kort och gott beskriva som en tämligen stor och
säker förlust för miljöintressena.
Vi vet i dag att trafiken är en av de absolut största utsläppskällorna. Vi vet
att den transportstruktur som finns i dag i stor utsträckning förstör miljön,
skogen och naturen.
Jag vet inte om alla har öppnat sin post ännu, men vi har alla i dag, såsom
riksdagens ledamöter, fått ett upprop från biskopen i Skara stift, LRF i norra
Älvsborg, Hushållningssällskapet i norra Älvsborg, Landsantikvarien i
Skara, Älvsborgs läns Norra Jaktvårdsförbund, Alternativodlarna i Skara-
borg, Naturskyddsföreningens länsförbund i Skaraborg och norra Älvsborg
samt Fältbiologerna Västsvenska. Det är ett upprop med krav på en politik
för en trafik som grundar sig på miljöns villkor. Det gör inte detta förslag.
Låt oss vara tydliga på det området. Det här förslaget grundar sig inte på
miljöns villkor. När det gäller långväga transporter tycker regeringen, med
stöd av utskottsmajoriteten, att det är för dyrt att transportera på lastbil och
att det relativt sett är för billigt att transportera på järnväg. Här ser vi vad
som anses vara miljövänligt. Vi vet att det är den miljövänliga järnvägstrafi-
ken som kommer att drabbas. Det innebär också att regeringen nu styr upp
vilka drivmedel som den vägbundna trafiken skall använda.
De miljöovänliga dieselsorterna kommer att prioriteras och i förhållande
till de miljövänliga drivmedel som faktiskt finns bli billigare. Vi vet att det
för Stockholms lokaltrafik, SL, relativt sett kommer att bli dyrare att fort-
sätta med exempelvis etanolbussar. Tyvärr väger miljön väldigt lätt i det här
förslaget, precis som när det gäller energibeskattningen. Den frågan skall vi
återigen behandla. Jag tänker inte närmare gå in på den debatten. Vi har
haft den tidigare. Men vi kan konstatera att regeringen har valt att göra en
generell sänkning som innebär att även de företag där energikostnaderna
inte utgör en speciellt stor del får kraftiga sänkningar.
Av sysselsättningsskäl har vi valt att gå med på vissa sänkningar för de
mest elintensiva företagen. Men vi säger att vi inte är beredda att göra de
här generella sänkningarna, eftersom vi vet att det slår mot miljön och vår
gemensamma framtid. För att vara litet elak måste jag säga att det därför
inte är speciellt underligt att regeringspartierna och utskottsmajoriteten yr-
kar avslag på den utredning som vi socialdemokrater kräver om de styrmedel
som i framtiden skall ge den ekonomiska politiken en mer miljövänlig inrikt-
ning. Det skulle jag också göra om jag lade fram sådana förslag som rege-
ringen faktiskt har gjort, därför att det innebär ju just att man är i total av-
saknad av de här styrmedlen.
Även om vi befinner oss i tider av arbetslöshet och kraftig lågkonjunktur
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Sänkning av
dieseloljeskatten
51
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Sänkning av
dieseloljeskatten
tror jag att man skall vara medveten om att det finns en miljöopinion. Den
kommer att finnas, och jag tror faktiskt, för att vara litet mer precis, att Cen-
terns svek i de här frågorna kommer att väga tungt nästa val.
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 1, 3 och 5.
Anf. 61 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Ny demokrati har tydligen fått förhinder. Det är litet synd,
eftersom det är viktiga miljöfrågor som diskuteras. Ny demokrati kanske har
möjlighet att återkomma till debatten.
Det här betänkandet handlar formellt sett om en teknisk omläggning av
ett skatteuttag. Det är i och för sig en viss sänkning, men den är inte så dra-
matisk. Men detta är mer än en skattefråga. Det är en miljöfråga. Jag tror
att vi skall sätta in detta betänkande i den process på skatteområdet och mil-
jöområdet som har pågått sedan regeringen tillträdde.
Vad hände förra våren? Jo, då sänktes energiskatten för industrin. Man
slopade energiskatterna på bränsle och el och sänkte skatten mycket kraftigt
på koldioxid. Den begränsades till en fjärdedel av det allmänna koldioxidut-
taget för industrins del. Det var den åtgärden.
I november 1992 tog man ytterligare steg på trafikområdet. Då slopades
kilometerskatten. Det är nog en åtgärd som var nödvändig för ett medlem-
skap, men kilometerskatten skulle nog kunna ha överlevt vid ett EES-avtal.
Men man gick stegen före. Anpassningen till EG är viktigast, även när den
inte krävs formellt.
Vid det tillfället sade regeringen att man skulle lägga om beskattningen
från kilometerskatt till skatt på bränsle och diesel och se till att det blir stats-
finansiellt neutralt. Utredningen som då talade om neutralitet krävde 40 öre.
Regeringen stannade för 35 öre, och nu sänker man till 30 öre. Man har
uppenbarligen gått ifrån den gamla tanken att omläggningen skulle vara
statsfinansiellt neutral. Detta är de åtgärder som har vidtagits.
Hur ser verkligheten ut på miljöområdet? Vi fick en antydan om det allde-
les nyss från Martin Nilsson med brevet från biskopen i Skara stift. Hur ser
det ut på andra håll? Ivar Franzén som snart skall tala här vet med all säker-
het hur det ser ut i Halland. Hur det ser ut nere i Skåne fick utskottet lära
sig när vi nyligen var på studiebesök. Vi vet att från 1986 till 1991 har andelen
skadad tall i Skåne ökat från 14-65 %. Skogen tar oerhört stor skada i Skåne.
Den tar skada i Martin Nilssons hemregioner. I min hemregion, Bohuslän,
blöder skogen.
Martin Nilsson redogjorde för en av kravkoncernerna i en kravindustri
som sade att det skall bli bättre och bättre dag för dag. Träden är stumma.
De tiger. Men vi kan läsa i pressen och jag kan se med mina egna ögon, Ivar
Franzén, hur skogen blöder - bokstavligen. Det kommer larmrapporter.
Skogen är så stressad att träden fäller ut kåda i oerhört snabb takt. Något
eller några år senare börjar skogen dö. Skogen är inte helt stum. Den visar
genom att den blöder och dör hur det står till med miljön. Det är i det per-
spektivet som vi skall se det här beslutet. Det perspektivet kräver åtgärder,
men det kräver helt andra åtgärder än vad regeringen har åstadkommit.
Mom. 1 i betänkandet gäller dieselskatten. Naturskyddsföreningen har
kritiserat den här åtgärden. Ulf von Sydow har skrivit om detta. Alla vet att
bilismen inte bär sina miljökostnader. Därför skall inte skatteuttaget sänkas.
Det finns budgetskäl och miljöskäl. Den statsfinansiella situationen består
av två saker. Det finns ett gigantiskt budgetunderskott. Det är en skuld som
vi bygger upp. Vi bygger också upp en miljöskuld. Om statsskulden ligger
på över 1 000 miljarder så är miljöskulden lika stor om inte större. Förslaget
är oacceptabelt. Martin Nilsson har redogjort för varför det är så, och det
har jag också gjort. Det bör avvisas.
Det finns en rad förslag som gäller fordonsskatter mera allmänt. Det finns
förslag om differentiering och om ändrade former för skatteuttaget. Det
finns förslag från kristdemokrater, vänsterpartister och socialdemokrater.
Det kanske också finns någon centerpartist som har sådana tankar. Jag
minns inte riktigt vad som stod i utskottsbetänkandet, men det borde i alla
fall ha funnits någon centerpartist.
Man kan ta till olika metoder. I en socialdemokratisk motion sägs att man
skall höja fordonsskatten och minska drivmedelsbeskattningen. Klokt nog
har inte de övriga socialdemokraterna reserverat sig till förmån för det för-
slaget.
Jag tror dock att man bör gå på linjen med differentiering och utreda den
vidare. Utskottet säger att en utredning avvisade det förslaget år 1980. Det
var för tretton år sedan, Ivar Franzén. Det har hänt mycket på miljö- och
teknikområdet sedan dess. Utskottets majoritet har säkert rätt i att det med-
för en del krångel att differentiera bensinskatten. Jag kan säga till Ivar Fran-
zén att jag krånglar gärna när det gäller att värna miljön, och det gör de flesta
svenskar. De tar litet krångel. Krånglet här är inte speciellt stort med den nya
teknik som finns. En utredning avvisade förslaget 1980. En annan utredning,
Kommittén om indirekta skatter, förordade 1989 en övergång till en differen-
tiering av bensinskatterna. Man sade att det fanns övervägande skäl som ta-
lade för detta. Detta vet Ivar Franzén, eftersom vi har fått redogörelser för
detta inom utskottets ram.
Utskottet sitter nöjt med sakernas tillstånd och säger att vi nog kan klara
oss och följa Riobesluten och inte ha en högre koldioxidnivå år 2000 än vi
hade 1990. Men, Ivar Franzén, 1990 var väl inget idealår? Man följde visser-
ligen en Riokonferens, men man kan vara bättre. Sverige har mycket högre
utsläpp per capita än vad många andra länder har, så vi bör gå före. Skulle
vi reducera våra utsläpp till en internationell nivå skulle vi behöva reducera
dem med 80 %. Vi i Vänsterpartiet har sagt att man åtminstone skall redu-
cera dem med 20 % till år 2010.
Vårt förslag till omläggning av beskattning är det bästa förslaget. Vi har
sagt att man skall minska uttaget av fordonsskatter och höja skatten på driv-
medel. Det är ett bra förslag. Bilar som står stilla skadar naturligtvis inte
miljön i någon påtaglig omfattning. Nya bilar gynnar miljön. De är mera mil-
jövänliga. Vårt förslag är statsfinansiellt klokt. Det är finansierat. Förslaget
är t.o.m. konjunkturelit riktigt, eftersom bilindustrin skulle behöva en sti-
mulansjust nu. Sänkt fordonsbeskattning skulle innebära en sådan stimulans
för företag som Saab och Volvo. Det är två svenska industriföretag som har
det kämpigt just nu.
Herr talman! Ny demokrati, som tyvärr inte har tillfälle att delta i debatten
här, har helt andra förslag. En kommande talare skall redogöra för den in-
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Sänkning av
dieseloljeskatten
53
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Sänkning av
dieseloljeskatten
54
tressanta uppläggningen. Man säger att man helt skall slopa fordonsskat-
terna. Det skall emellertid inte finansieras på något sätt. Det visar en viss
syn på miljön. Man säger också att man skall lindra beskattningen för tjäns-
tebilarna. De som åker runt i betalda tjänstebilar utgör ett verkligt utpräglat
skattefrälse. Det frälset skall Ny demokrati frälsa ännu mera. Det får då vara
någon måtta på hallelujandet och miljöovänligheten från Ny demokratis
sida.
Herr talman! Vi har också ställt oss bakom motioner från andra partier
där man har tänkt i rätt riktning. Det gäller t.ex. Lennart Fremlings motion
Sk654. Det är en bra motion angående beskattning av blyad bensin. Vi stö-
der naturligtvis socialdemokraterna under mom. 10. Under mom. 14 har vi
anvisat våra idéer om energiskatternas allmänna utformning, men tiden
medger inte att jag uppehåller mig vid det.
Slutligen, i mom. 17 om industrins energiskatter finns det uppenbara felet
i regeringens politik. Man har så kraftfullt minskat energiskatteuttaget och
inte fått några positiva sysselsättningseffekter, men däremot har man fått ne-
gativa miljöeffekter. Det är synd, Ivar Franzén, att ni gav vika. Jag tror nog
att ni gjorde motstånd. Men ni gav vika, och det är det som räknas. Här
måste ni rätta upp er politik, och ni borde åtminstone kunna få stöd av Krist-
demokraterna. Då kan vi få fram ett bättre balanserat energiskatteuttag på
industrin.
Herr talman! I motion Sk650 har Per-Richard Molén på ett övertygande
sätt visat att gränsdragningen för reducering av elskatter i Norrland inte
stämmer med senare mätningar. Man kan visserligen inte göra något åt vä-
derleken, men man kan anpassa skattereglerna så att de stämmer med fak-
tiska förhållanden. Jag yrkar därför bifall till detta förslag.
Jag yrkar bifall till mom. 6,14 och 17.1 övrigt har det framgått hur vi kom-
mer att ställa oss i voteringarna.
Anf. 62 IVAR FRANZÉN (c):
Herr talman! I skatteutskottets betänkande nr 34 tas ett flertal energiskat-
tefrågor upp, som berör inte mindre än tre propositioner och ett trettiotal
motioner. Jag skall kort redovisa några av utskottets ställningstaganden och
något kommentera avgivna reservationer och yttranden.
Utskottet föreslår en sänkning av dieselskatten med 5 öre. Det motiveras
dels av konkurrensskäl, dels av den utfästelse som utskottet gjorde redan i
höstas om en översyn. Skattebortfallet har beaktats i 1993/94 års budgetför-
slag. Detsamma gäller sänkningen av fordonsskatten med 20 % för de
tyngsta fordonen och successivt mindre sänkning för lättare fordon. Det
skulle inte bli någon sänkning alls för fordon som väger 3 000 kg eller
mindre.
De svenska fordonsskatterna för tunga fordon ligger cirka fem gånger
högre än genomsnittet i Europa. Den föreslagna säkningen av fordonsskat-
ten är därför väl motiverad från konkurrenssynpunkt. Den långsiktiga bud-
geteffekten beräknas till 175 miljoner kronor per år, vilket är lägre än den
engångseffekt som Martin Nilsson talade om.
Jag kom osökt att tänka på barnvisan Om pappa ville ge mig en femöring,
så skulle jag köpa allt. Det är ungefär samma tema som både Martin Nilsson
och Lars Bäckström spinner på. Denna femöring betyder tydligen allt. Det
är en mycket begränsad säkning. Det är klart att det finns en fördel med att
vårt miljövänliga bränsle är så attraktivt att man i regel tankar i Sverige in-
nan man åker utomlands, och man väntar med att tanka tills man kommer
till Sverige, när man har varit utomlands. Detta är alltså en väsentlig miljö-
fördel.
Svenska bilar har i genomsnitt en bättre miljöstandard än Europagenom-
snittet. Det är alltså en fördel att vi ser till att vi kan vara med och konkur-
rera. Det finns klara miljöaspekter på att vi håller oss konkurrensneutrala,
så att svenska bilar kan ta sin del av transporterna.
Utskottet föreslår också en konsekvent skattebefrielse för vegetabiliska
och animaliska oljor, oavsett med vilken procentandel de ingår i blandning
med mineralolja. Om mineraloljeandelen understiger 5 %, blir hela bland-
ningen skattefri. Detta är en viktig åtgärd dels för att vegetabiliska och ani-
maliska oljor skall få berättigad kompensation för sina miljöfördelar, dels
för att undvika den snedvridning av konkurrensen som nuvarande skattebe-
stämmelser ger avseende import av biandbränsle resp, blandning i Sverige.
Utskottet förutsätter dock att utredningen om teknisk översyn av energi-
beskattningen ytterligare studerar frågan och återkommer med de förslag till
kompletteringar som kan behövas. Det bör t.ex. beaktas att biandbränslena
har en stor betydelse för introduktionen av rena biobränslen på marknaden,
vilket övergångsmässigt kan motivera vissa extra fördelar. Även paraffinets
miljöfördelar i jämförelse med vanliga mineraloljor bör uppmärksammas
och kan i ett slutligt förslag påverka beskattningen.
Jag vill också instämma i det som Lars Bäckström sade om att skogen blö-
der. Jag är mycket medveten om detta, Lars Bäckström. Jag tror dock inte
ett ögonblick att vi löser dessa problem med att införa olika bensinskatter i
olika regioner. Det som regeringen är inne på är mycket effektivare, dvs. att
införa en miljöklassning av bensinen och av bilarna. Detta är åtgärder som
direkt kommer att minska utsläppen och därmed påverka miljön långt mera.
Den höjning av bensinskatten som är genomförd är också en betydande fak-
tor när det gäller att begränsa bilåkandet samt öka kollektivtrafikens och
järnvägens konkurrensförmåga.
Ny demokrati vill genom kraftigt sänkta skatter på nya bilar öka nybilsför-
säljningen. Utskottet delar inte den uppfattningen. Även om nya bilar är
både miljövänligare och trafiksäkrare än gamla bilar, måste en ökad nybils-
försäljning bygga på ett behov och på ett utrymme i ekonomin. Nybilsförsälj-
ningen skall inte subventioneras genom kraftiga skattesänkningar.
Martin Nilsson, såväl utskottsmajoriteten som socialdemokraterna i reser-
vation 3 vill se över skatter och avgifter, så att de i högre grad främjar god
miljö. Ett exempel är förmånsbeskattningen av bilar. Utskottet påminner
om att utredning pågår för att finna lösningar som gör att bilförmånen mera
direkt ansluter till antalet körda mil. Även i övrigt finns det en bred uppslut-
ning kring miljöfrämjande skatter och avgifter. Där har vi egentligen inte
några delade meningar.
När det gäller industrins energibeskattning, föreslår socialdemokraterna
att industrins energibeskattning skall begränsas till 0,6 % av företagets om-
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Sänkning av
dieseloljeskatten
55
Prot. 1992/93:120
2 juni 1993
Sänkning av
dieseloljeskatten
sättning. De konstaterar att det skulle öka statskassans intäkter med ca 2
miljarder. Det finns åtminstone två nackdelar med detta förslag.
För det första innebär begränsningen 0,6 % av omsättningen att den ener-
giintensiva industrin inte kommer att betala någon skatt alls för de sist an-
vända kilowattimmarna. Denna skatt ger inte några som helst motiv för att
hushålla med energianvändningen och begränsa den. Det var ju det gamla
förslagets stora nackdel som socialdemokraterna vill släpa med sig.
För det andra är det inte heller klart om det går att göra en sådan procent-
begränsning med full acceptans från EG. Det kan komma att betraktas som
ett handelshinder.
Det är korrekt att det i dag finns åtskilliga industrier med en ganska liten
energianvändning, som utan större olägenhet skulle kunna betala full energi-
skatt. Detta skulle ge dessa industrier starka motiv för ökad hushållning med
energi, samtidigt som det skulle öka statens skatteintäkter. Utskottet bedö-
mer dock att det för närvarande inte finns skäl för att genomföra några så-
dana förändringar. Under alla förhållanden, Martin Nilsson, är inte de för-
ändringar som socialdemokraterna föreslår vare sig lämpliga eller möjliga.
Det finns en liten grupp fjärrvärmeverk som har drabbats hårt av de nya
energiskattereglerna för industrin. Det är de verk som har stora industrileve-
ranser och i huvudsak använder biobränsle. De använder alltså en mycket
liten del fossila bränslen. I dessa fall kan biobränslen icke konkurrera med
industrins lågbeskattade olja. Riksdagen har tidigare uttalat att de lägre
energiskatterna för industrin inte får leda till ökad användning av fossila
bränslen. Utskottet förutsätter att den av regeringen tillsatta arbetsgruppen
för att analysera energiskatternas effekter skyndsamt behandlar denna fråga
och lägger fram förslag till lösningar. Detta ges regeringen till känna.
Utskottet anser vidare att det är viktigt att vindkraftproduktion kan
komma till stånd, där förutsättningar för sådan produktion finns. Utskottet
är inte främmande för att utöver nuvarande investeringsstöd också ge vind-
kraften ett produktionsstöd. Olika former av miljöbonus och befrielse från
elskatt har diskuterats, liksom att på något sätt knyta priset på vindkraftsel
till det elpris som hushållen betalar.
Utskottet är inte nu berett att ta ställning till hur ett sådant produktions-
stöd lämpligen skall utformas. Man förutsätter att regeringen uppmärksam-
mar frågan och snarast återkommer till riksdagen med ett förslag.
Ny demokrati vill att turistnäringen skall ha samma energiskatter som in-
dustrin. Dels är turistnäringen ofta en del av en annan verksamhet, dels är
energikostnaden en liten del av turistnäringens totalkostnad. Detta gör att
de praktiska och administrativa problemen är stora, och de står inte i propor-
tion till turistnäringens fördelar. Därutöver skall kostnaderna för statskassan
och behovet av att bibehålla sparmotiv även för denna näring beaktas. Ut-
skottet avstyrker självfallet Ny demokratis förslag.
Fru talman! Som en summering vill jag säga att det finns mycket av positiv
miljöpolitik i detta betänkande. Det gäller bara att man till betänkandet
också lägger allt det arbete som pågår och de intentioner som denna regering
har. Där har Centerpartiet en mycket betydande roll att spela. Det är vi med-
vetna om, och vi gör vad vi kan. Jag är alldeles övertygad om att vi tillsam-
56
mans i regeringen kan återkomma med en miljöpolitik som vi med stolthet
skall kunna presentera i samband med 1994 års val.
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till utskottets förslag och av-
slag på samtliga reservationer och på meningsyttringen.
Anf. 63 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Ivar Franzén sade att 5 öre inte är någonting att bråka om.
Den här femöringen representerar i det här fallet 341 miljoner. 341 miljoner
hit och dit blir drygt en halv miljard. Det är så som ni har resonerat om varje
skattesänkning: Det rör sig bara om litet grand. För att alludera på gamla
ramsor, minns Ivar Franzén säkert den här ramsan om att orkar du den, så
orkar du den osv. Så har det ju sett ut länge, ända till dess att budgeten explo-
derade och statsskulden uppgick till över 1 000 miljarder. Det är vad ni har
åstadkommit med era små femöringar här och där.
Jag skall också vara vänlig i min replik, eftersom jag var alldeles för kritisk
i mitt anförande. Det finns även bra saker i betänkandet. Det var bra att man
såg på de olägenheter som uppstod för fjärrvärmen när man gjorde dessa
kraftiga sänkningar för industrin. Det är också bra att man tar itu med vind-
kraftselen. Dessutom gjorde regeringen en bra sak för miljön - men det
visste man inte ens om, vilket säger en del om miljömedvetenheten - när
man sänkte turistmomsen. Det var ju inte av sysselsättningsskäl, men det
stimulerade kollektivtrafiken, samtidigt som miljön förbättrades. I övrigt är
det dystert.
Jag vill fråga Ivar Franzén: Är det inte korrekt som jag och Martin Nilsson
säger, att EG tillåter särregler för industrin, eftersom det har tillåtits för bl.a.
Danmark? Varför skulle Sverige bli sämre behandlat än Danmark?
För min del tycker jag att Ivar Franzén har en poäng med det här med
marginalkostnaden förvissa tunga industrier. Den frågan är jag villig att dis-
kutera. Det bästa får aldrig bli det godas fiende. Men låt oss diskutera saken
i stället för att göra som ni gör, dvs. genomföra en total sänkning för all indu-
stri. Men det har ni ju inte varit villiga till.
Vidare vill jag framhålla att jag inte motsätter mig någon miljöklassning.
Jag skall stödja detta förslag, och jag skall stödja alla sådana förslag. Men
vad ni gör i praktiken, Ivar Franzén, är att ni bygger motorväg genom Bo-
huslän, gör Scandinavian Link färdig, bygger Öresundsbron och sänker skat-
terna för lastbilstrafiken. Detta gör att mina träd i Bohuslän blöder, och
detta skall ni sluta upp med, för vi vill ha våra träd kvar. Ni regeringspartier
skall inte stimulera tung dieseltrafik med skattemedel samt bygga motorvä-
gar och broar åt den. I stället borde Centern tillsammans med oss slåss för
sin egen politik och föra över godset till järnvägen. Då kan vi stoppa de blö-
dande träden i Bohuslän. Där kan man tala om ett särintresse, men jag kän-
ner så oerhört starkt för detta särintresse. Därför vill jag använda skattepoli-
tiken. Det vill tyvärr inte regeringen göra för detta syfte.
Anf. 64 IVAR FRANZÉN (c) replik:
Fru talman! Först vill jag påminna Lars Bäckström om att den sänkta
momsen på persontransporter också är till fördel för kollektivtrafiken.
I mitt anförande försökte jag faktiskt peka på en rad skäl till att det är
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Sänkning av
dieseloljeskatten
57
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Sänkning av
dieseloljeskatten
58
viktigt att svensk åkerinäring bibehåller full konkurrenskraft gentemot
Europa i övrigt. Vi har de bästa bränslena. Med de klasskrav vi ställer på
lastbilar har vi också de miljövänligaste fordonen. Självklart skall vi inte för-
sätta oss i den situationen att vi får in onödigt mycket dåligt bränsle i Sverige
och därmed ännu större föroreningar.
Det är givet att skogen far illa. Men samtidigt med motorvägsbyggena sat-
sar vi mycket pengar på järnvägen. Med momssänkningen kommer det
uppenbarligen att ske en förskjutning av konkurrensfördelarna mot de kol-
lektiva transportmedlen, mot järnvägen osv. Jag vidhåller att ert sätt att dis-
kutera femöringen, som i och för sig är marginell, och beteckna den som
någonting som skulle avgöra den svenska skogens överlevnad är nästan litet
löjeväckande.
Anf. 65 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Hade man använt de 341 miljonerna till att understödja bio-
bränslen, hade det varit en bra satsning. Det hade väl inte varit löjeväck-
ande? Vad Centern fick när man stödde skattesänkningen för industrin var
ungefär 400-500 miljoner till biobränslen. De pengarna var väl inte löjeväck-
ande? Hade vi då kunnat fördubbla den satsningen, hade det väl varit allt
annat än löjeväckande?
”Bättre och bättre dag för dag”, citerade Martin Nilsson förtjänstfullt
Åkeriförbundet. Men Anders Wijkman eller nuvarande ordföranden i
Svenska Naturskyddsföreningen skriver inte ”bättre och bättre dag för dag”
när det gäller miljön. Jag tror att det gamla intresset inte ljuger. Den som
gynnas är inte miljön, Ivar Franzén.
När det gäller nya fordon vill jag framhålla att det är just det vi i Vänste-
partiet säger: Sänk skatten på nya fordon och ha ett rejält skatteuttag på
drivmedlen. Det är när fordonen rullar som de skadar miljön. Nya fordon
som står stilla är absolut inte miljöskadliga. De är också väldigt produktions-
vänliga, eftersom de ger sysselsättning. Nya fordon som rullar är bättre än
gamla fordon som rullar. Det är en miljöinriktad politik som stärker t.o.m.
svenska storföretag och är statsfinansiellt neutral. Det är nästan Columbi
ägg. Då säger Ivar Franzén att han inte ens vill diskutera den tanken, medan
jag beredvilligt säger att jag skall diskutera Ivar Franzéns synpunkter på in-
dustrins energiskatter. Ivar Franzén förklarar att Centern har utformat en
perfekt miljöpolitik tillsammans med Moderaterna. Men det är ingen som
tror på det, Ivar Franzén, mer än Ivar Franzén själv och kanske Karl-Gösta
Svenson, som sitter här i kammaren. För övrigt är det tämligen få som tror
på denna utsaga.
Vi säger: Diskutera åtminstone våra förslag med litet mjukare skrivningar
såsom skedde i två ärenden, ett om biobränslena och fjärrvärmen och ett
om vindkraften. Då kan vi kanske ta gemensamma tag. Jag tror att t.o.m.
Moderaterna kan inse att vi har en perfekt lösning: minska skatten på fordon
men höj den på drivmedel. Svensk åkerinäring klarar sig i alla fall, sedan
kronan har devalverats och ni har sänkt arbetsgivaravgifterna så kraftigt och
en rad andra skatter. Visst skall det råda konkurrensneutralitet, men man
behöver inte vara bäst på varje delpunkt i svenska företag. Då lägger man
sig under, och vi vet att EG också ser på om något land dumpar beträffande
skatteuttaget, alltså gör för lågt skatteuttag på företag. Ni har ju gjort så
mycket på företagssidan. Varför kan ni då inte gynna miljön med litet högre
skatt på drivmedlen? Då slipper träden blöda.
Anf. 66 IVAR FRANZÉN (c) replik:
Fru talman! Först vill jag konstatera att övergången från kilometerskatt
till dieselskatt innebär i sig en klar miljöfördel. De 341 miljoner som Lars
Bäckström envisas med att tala om har en långsiktig effekt på 175 miljoner.
Däri ingår också fordonsskattesänkningen. Den femöring som vi har talat
om kanske gör totalt 100 miljoner eller en bit därunder. Då blir beloppet inte
särskilt imponerande.
Jag vill upprepa att miljöstrategin är att se till att de biltransporter som
måste utföras kan utföras så miljövänligt som möjligt. Då vill vi ligga i ett
sådant konkurrensläge att svenska bilar kan medverka.
Jag kanske mer än mina regeringskolleger tyckte att industrins energibe-
skattning inte var helt bra. Jag är öppen för att man borde se på den industri
som har en liten energianvändning. Socialdemokraternas och Vänsterpar-
tiets förslag är inte bra. Det är inte användbart. Regeringen har säkert fun-
deringar i detta avseende. Jag tror mig veta det. Men just nu finns det inga
konkreta förslag.
Att konsekvent börja främja nyförsäljning av bilar skulle kosta mycket
pengar. Det skulle verkligen innebära en åderlåtning av statskassan, som det
vore väldigt svårt att motivera.
Anf. 67 MARTIN NILSSON (s) replik:
Fru talman! Jag tycker att Ivar Franzéns inlägg och repliker faktiskt är
ganska avslöjande och häpnadsväckande på en gång. Det Centerpartiets mil-
jöpolitik nu uppenbarligen handlar om inom transportsektorn är inte längre
att försöka föra över transporter till miljövänliga alternativ eller till järnväg
eller att i andra former försöka minska utsläppen. Nej, nu vill Centern välja
det litet mindre halvtaskiga transportsättet, nämligen att ha något renare bi-
lar. Men det är inte alls tal om att föra över transporterna från väg till järn-
väg. Det är ganska häpnadsväckande.
En del av Centerns miljöpolitik går ut på att göra det billigare att köra på
diesel och göra det dyrare att köra på etanol. Detta är ganska uppseende-
väckande, ganska anmärkningsvärt och ganska avslöjande för denna rege-
rings miljöpolitik.
Det är som Lars Bäckström säger att det här handlar om en helhetssyn.
En femöring kanske inte är så mycket, men för staten och för samhället rör
det sig om 341 miljoner budgetåret 1994/95.175 miljoner på lång sikt, hävdar
Ivar Franzén. Vi får väl se hur det blir.
Man måste se alla dessa åtgärder tillsammans. Energibeskattningen är ett
typexempel. Ivar Franzén sade att det socialdemokratiska förslaget innebär
att det inte finns några incitament för väldigt elintensiva företag att spara.
Jo, det gör det just därför att de är elintensiva. Elen medför en stor kostnad
för dessa företag. Självklart finns det incitament för dem att spara i elkon-
sumtionen. Dessutom är EG, som Lars Bäckström sade, inget hinder. Vi-
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Sänkning av
dieseloljeskatten
59
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Sänkning av
dieseloljeskatten
60
dare innebär den förändring som regeringen genomförde en kraftigt försäm-
rad konkurrenskraft för biobränslen.
När det gäller översynen av ekonomiska incitament i miljöpolitiken hänvi-
sar Ivar Franzén till en liten delfråga i förmånsbeskattningen av tjänstebilar.
Vi socialdemokrater vill ha en stor översyn av den ekonomiska politikens
möjligheter att förbättra miljön.
Anf. 68 IVAR FRANZÉN (c) replik:
Fru talman! Som jag sade till Lars Bäckström är järnvägarna självklart nå-
gonting som både regeringen och Centern prioriterar. Det kan inte föreligga
någon oklarhet om detta. Det är också givet att etanolens konkurrenskraft
förbättras genom införande av dieselskatten. Detta har jag verkligen stude-
rat, och jag vet att det är en korrekt uppgift.
Blir de fossila bränslena helt skattefria, Martin Nilsson, blir de betydligt
billigare än dem som industrin använder inom ramen för 0,6 % av företagens
omsättning. Detta gör att kalkylen för om det är lönsamt att vidta en åtgärd
alltid blir en räkning på marginalen. Någon styrning mot en bättre hushåll-
ning finns inte i förslaget.
Totalen av det förslag som framlades i samband med förändringen av indu-
strins energiskatter var en klar förstärkning av biobränslenas konkurrens-
kraft, bl.a. genom höjningen av koldioxidskatten när det gäller värmepro-
duktion. Vi införde också för nya anläggningar en koldioxidskatt på elpro-
duktion.
Frånsett industrisektorn har det blivit mycket kraftiga förbättringar för
biobränslena. Det upplever jag mycket markant ute i verkligheten som an-
svarig för ett antal biobränsleanläggningar. I dag har jag varit med om att
fatta beslut om investeringar där vi har 20 % förräntning på pengarna på nya
anläggningar, vilket är fullt acceptabelt i dagens ränteläge.
Man skall därför inte tala om att denna regering inte på huvuddelen av
energiområdet har sett till att biobränslena har främjats.
Det har gjorts vissa missar i detta sammanhang. En av dem gäller de fjärr-
värmeverk som jag tidigare talade om. Men vi är ju överens om att vi skall
rätta till dem. Något som också är betecknande för denna regering är att den
är beredd att verkligen försöka rätta till eventuella misstag och se till att det
blir helt bra.
Anf. 69 MARTIN NILSSON (s) replik:
Fru talman! Förvisso är det så att regeringen har ett stort behov av att rätta
till misstag. Det är tyvärr bara synd att regeringen ännu inte har börjat göra
det utan bara har hunnit göra misstagen.
Problemet när det gäller t.ex. energibeskattningen är att industrisektorn
är en stor del. Och där har man kraftigt försämrat konkurrensförhållandena
för biobränslena. Sedan har man gjort det bättre inom andra områden, och
det skall man ha heder av. Men det räcker inte. Det är inte gott nog.
Sedan är det sannolikt på det sättet, oavsett om man räknar på marginal-
kostnader eller på något annat sätt, att det är de företag som lägger mycket
stora summor på energi och på el som är de som är mest benägna att försöka
stimulera och spara.
Vårt förslag är sådant att vi har sagt att det är inom de områden där en
oerhört stor del av produktionskostnaderna är just kostnader för el som det
finns behov av att försöka ta in sysselsättningspolitiska skäl i debatten. Rege-
ringen har ju sänkt dessa kostnader för alla företag. Det finns inga incita-
ment för övrig industrisektor att spara något på grund av den energibeskatt-
ning som har införts.
När det gäller järnvägar, vägar, etanol, osv., kan jag bara konstatera att
Centern i detta sammang, precis som i många andra sammanhang, talar
vackert om järnvägen. Men Ivar Franzén kan inte komma ifrån att den prak-
tiska konsekvensen av det förslag som ni kommer att rösta igenom är ju just
att det relativt sett blir billigare att köra med diesel och att det relativt sett
blir billigare att köra på väg med lastbilar än att använda järnvägen. Det
tycker vi är synd och fel.
Anf. 70 IVAR FRANZÉN (c) replik:
Fru talman! Martin Nilsson, det må vara att skillnaden mellan den nuva-
rande regeringen och den förra regeringen är att den förra regeringen gjorde
minst lika många misstag men att den aldrig erkände dem. Denna regering
är mogen nog att kunna rätta till ett och annat mindre misstag. Det tror jag
är skillnaden mellan dessa två regeringar.
När det gäller industrin är det klart att det även med den lägre beskatt-
ningen kontinuerligt finns ett skattemotiv för att hushålla med energi i det
förslag som nu föreligger. Det kunde ha varit kraftigare för dem som har en
liten energianvändning. Det kan vi i och för sig vara överens om.
I dagens läge, med ett lägre värde på kronan osv., är det givet att man inte
ser lika klart på vad som var det tunga argumentet, vilket även Socialdemo-
kraterna var med på, nämligen den svenska industrins konkurrenskraft, dvs.
att vi måste se till att svensk industri får konkurrera på någorlunda lika vill-
kor med omvärlden. Fortfarande har svensk industri i vissa avseenden en
något högre energiskatt. Det är möjligt att en del kunde klara ännu litet till.
Men det är fel att i denna debatt säga att detta är helt onödiga saker. De
tunga argument som låg bakom detta och som gjorde att även Centern ac-
cepterade dessa förändringar var sysselsättningsmotivet och en rimlig kon-
kurrenskraft. Jag tror att vi på sikt, med stigande energipriser osv., kommer
att finna att detta var ett ganska välfunnet förslag när det gäller industrisidan
och energibeskattningen, med eventuellt kommande justeringar för dem
som har mycket låg energianvändning.
Anf. 71 MAX MONTALVO (nyd):
Fru talman! Jag hade inte tänkt att tala om hela detta område. Det hade
jag trott att Peter Kling skulle göra. Men jag får försöka hjälpa till.
Först och främst måste svensk åkerinäring kunna konkurrera på lika vill-
kor. Det är ett huvuddrag i vår politik. Vi har ändå 80 mils handikapp när
det gäller att nå marknaden ute i Europa, och vi måste göra vad vi kan för
att denna näring skall ha en chans.
Det finns många här som har talat om och ivrat för både det ena och det
andra kollektiva transportmedlet. Men om marknaden vill ha vägtranspor-
ter, skall den väl kunna få det. Det är väl frihet som vi vill ha.
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Sänkning av
dieseloljeska tten
61
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Sänkning av
dieseloljeskatten
62
Martin Nilsson sade att försäljningsaccisen på tunga lastbilar är borttagen.
Det är den inte, utan den är bara uppskjuten. Vi i Ny demokrati är oroliga,
inte minst av sysselsättningsskäl, för den dag då den åter träder i kraft.
Jag vill till Martin Nilsson också säga att Socialdemokraterna har suttit i
regeringsställning då man byggde motorvägar rakt in i städerna, och de slu-
tade ofta med rödljus. Jag tycker därför att det är mycket magstarkt att So-
cialdemokraterna i alla sammanhang talar om miljön som om det socialde-
mokratiska partiet vore något slags fantastiskt miljöparti. Hur skulle det
vara om Socialdemokraterna tänkte på vad de själva har gjort tidigare. Har
ni kanske kommit underfund med det nu och vill botgöra det? Det låter litet
överdrivet.
Lars Bäckström sade att skogen dör på grund av motorvägarna som går
förbi honom i Bohuslän. Jag kan tala om att utskottet besökte Avgaslabora-
toriet i Södertälje och tittade på dess tester. Det visade sig att hastigheterna
inte har så stor betydelse för avgasutsläppen som många tror. Det är något
som sådana miljöivrare som Lars Bäckström m.fl. håller på att tjata om. Jag
tycker att han skall göra ett litet besök där för att se på testvärdena. Det enda
som man inte kan komma ifrån är koloxiderna osv., eftersom det har med
bränslemängden att göra. I fråga om det får jag ge mig.
Sverige är ju ett bilglest land. Därför tycker jag över huvud taget att det
är litet överilat att hålla på att tjata så mycket om transporter på vägar.
Sedan säger många att alla människor ställer sig bakom miljökraven. Ja,
det gör alla människor när man talar om miljön. Men när man talar om kon-
sekvenserna för människorna, vad de kommer att få offra för att nå denna
miljöförbättring, då är det inte lika många som ställer sig bakom miljökra-
ven. Det tror jag att ni borde tänka på och inte bara hålla på att ivra för
miljön i alla sammanhang. Det skall vara litet balans i snacket också.
Vi vill sänka skatten på nya bilar för att få nya bilar i stället för gamla på
vägarna. Vi menar nämligen att katalysatorn gör så mycket att det är värt de
pengar som detta handlar om. Att sänka skatten på nya bilar anser vi kan
vara lika bra som en miljöavgift. Varför måste det alltid vara avgifter som
alltid prackas på människor? Det är väl syftet som skall vara det rätta? Det
gäller att få bort smutsen i utsläppen. Detta anser vi därför kan vara ett lika
bra alternativ.
För något år sedan ville vi höja skrotningsavgiften till 5 000 kr. Det ville vi
också göra av miljöskäl. Men då var det ingen här som ställde sig bakom
detta förslag. Då räckte det med 1500 kr. Konsekvenserna är alltså inte alltid
de rätta.
Men det som jag egentligen tänkte tala om, och som är mitt speciella om-
råde, är hobbybilarna, vilka togs upp i motionerna Sk621, som är en social-
demokratisk motion, och Sk655, som är en folkpartimotion. Där tas frågan
om en rullande 30-årsgräns för befrielse från fordonsskatt för veteranbilar
upp.
Ny demokrati stöder motionerna med anledning av innehållet som är bra.
Även yrkande 3 om en låg schablonaccis är ett bra förslag. Ny demokrati
anser att det är viktigt att skapa bra förutsättningar för ungdomar att hålla
på med sin hobby. Dessutom berikas landet med kulturhistoriskt intressanta
fordon. Varför tillstyrks inte motionerna när det verkar som om riksdagen
är enig i denna fråga? Svaret är det bedrövliga politiska spelet, där man bort-
ser från själva sakfrågan. Socialdemokraterna har tydligen skrivit motionen
i rent populistiskt syfte för att komma ut i bilpressen. Men nu när det verkli-
gen gäller står man inte längre bakom den. Men å andra sidan hade det nog
blivit en smärre chock för bilfolket om Socialdemokraterna hade skapat nå-
gon förbättring för det, eftersom Socialdemokraterna under sin regeringstid
skapade endast förbud på detta område.
Varför kan då inte borgerligheten stötta förslaget? Det har t.o.m. föror-
dats i Kommunikationsdepartementets utredning. Såvitt jag kan se av den,
påverkar det inte något annat förslag i utredningen, och det är inte heller
fråga om någon större summa pengar för skatteutskottet att fatta beslut om.
Så varför skall man vänta? Slutsatsen blir att det är det politiska spelet som
nu avgör frågan och inte sakfrågan. Motorfolket blev lovat en hel del förbätt-
ringar från borgerligheten i valrörelsen. Det har sett utredningen och väntar
nu på en kraftfull reform så snabbt som möjligt.
Med det anförda yrkar jag bifall till reservationerna 2 och 4.
Anf. 72 MARTIN NILSSON (s) replik:
Fru talman! Max Montalvos inlägg här var en aning motsägelsefullt. Han
sade att vi socialdemokrater under 80-talet i regeringsställning inte drev en
tillräckligt aktiv miljöpolitik, eller t.o.m. att vi byggde vägar som skulle vara
så eländigt för miljön osv.
Jag försökte i mitt inlägg att anlägga en självkritisk ton, därför att jag
tycker att det under 80-talet begicks misstag. Vi kanske inte gick tillräckligt
snabbt fram och inte tillräckligt långt, som miljön egentligen skulle påtvinga
oss att göra. Det tycker jag är viktigt att göra.
Jag tycker att det är motsägelsefullt när Max Montalvo å ena sidan säger
till oss: Ni gjorde ingenting för miljön. Ni byggde bara nya vägar och gjorde
det ännu värre. Å andra sidan säger han, när det gäller bilmotionerna, att
Socialdemokraterna bara förbjuder och bara gör det värre för bilisterna.
Det är delvis riktigt att vi vill minska bilismen i samhället. Det gör vi för
att vi vet att bilismen är en av de största utsläppskällor vi har. Vi vill minska
bilismen. Vi vill i olika former göra det lättare och bättre att åka kollektivt.
Det tycker vi är en viktig miljöpolitik.
Jag tycker att vi har diskuterat socialdemokratins miljöpolitik tillräckligt
här i dag. Det har framgått vilka i den här kammaren som företräder miljö-
vänlig politik och vilka som inte gör det. Ny demokrati gör det definitivt inte.
Man föreslår förmåner för bilismen, man står för sänkt energiskatt, och på
en mängd andra områden är Ny demokrati miljöns fiende nr 1, t.o.m. värre
än regeringen.
Bilmotionen har inte väckts av det socialdemokratiska partiet, utan av en-
skilda socialdemokratiska riksdagsledamöter. Det är mycket möjligt att de
kommer att stödja den motionen. Det är mer än vad jag vet. Vårt parti har
sagt att vi inte i dagsläget är beredda att gå på den motionens linje.
I de fall där det rör sig om partimotioner röstar vi emellertid gärna för
dem. Då får Montalvo kalla det politiskt spel. Jag tycker att det är politiskt
spel när Ny demokrati inte röstar för sina egna partimotioner i tobaksfrågor.
Det är politiskt spel.
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Sänkning av
dieseloljeskatten
63
Prot. 1992/93:120
2 juni 1993
Sänkning av
dieseloljeskatten
Anf. 73 MAX MONTALVO (nyd) replik:
Fru talman! Den självkritiska tonen var blygsam, Martin Nilsson. Det
måste jag hålla med om.
Det påstås att vi säger emot oss själva. Hobbyfordonen är faktiskt inget
större problem i trafiken, säger vi. Jag kan, eftersom jag själv är fantast på
det här området, säga att man kör 150 mil om året. Att ta in det bland fordo-
nen, som ett miljöproblem, är magstarkt. Det är på gränsen till larvigt. Men
det är väl typisk socialdemokratisk politik att försöka förhindra människor
att ha trevligt i samhället. Men något mer blir det inte av det.
Att vi inte skulle vara något miljöparti kan jag hålla med om på ett sätt.
Samtidigt tar vi ett visst ansvar. Det är att det skall vara balans. När miljön
och det som måste fungera i samhället har en balans, då fungerar miljöns
framåtskridande mycket bättre än om man bara står och viftar i den här ta-
larstolen.
Anf. 74 MARTIN NILSSON (s) replik:
Fru talman! Självfallet handlar det som jag sade tidigare om Ny demokra-
tis inställning till bilismen, inte om de hobbyfordon som Max Montalvo nu
vill göra det till, vilka åker 150 mil om året. Det är inte där problematiken
ligger. Problematiken ligger självfallet i att Ny demokrati inte har en politik
för att försöka minska bilismens skadeverkningar på miljön, utan snarare
tvärtom har en politik som skulle öka dem.
När Montalvo började prata om balans i samhället mellan miljö och något
annat, var det inte riktigt klart vad han menade. Men jag antar att det rör
sig om andra fenomen i samhället som sysselsättning osv. Då är problemet
just i dag att det inte finns någon balans i miljön. Det ekologiska system vi
lever i behöver kraftiga åtgärder relativt snabbt, så att miljöutsläppen mins-
kas. Då går det inte att säga att man skall skynda långsamt eller att man skall
avvakta litet till, utan det krävs åtgärder nu. Det krävs definitivt inte sådana
åtgärder som Ny demokrati och regeringen vidtar, som ytterligare försämrar
möjligheterna för miljön att överleva.
Anf. 75 MAX MONTALVO (nyd) replik:
Fru talman! Att vi inte vill förbättra miljön på trafikens område är helt
nonsens, Martin Nilsson. Vi säger bl.a. att vi vill sänka skatterna för att få
ut fler ”katbilar” på vägarna i stället för de gamla vi har. Vi vill, som jag
tidigare sade, ha högre premier för att lösa in gamla bilar som inte borde
vara på vägarna. Vi vill ha motorvägar i stället för vanliga vägar, för om det
är någonting som skadar miljön så är det ju köer. Får man motorvägar går
trafiken i jämnt tempo. Alla som är motorintresserade vet att ju jämnare en
motor går, desto mindre skräp kommer ut ifrån den.
Martin Nilsson pratade förut om tunga lastbilar med accisskatt. Där vill
jag påpeka att på dessa lastbilar lägger man 80 000 kr i försäljningsaccis.
Samtidigt har man satt dit en reningsanordning för 40 000 kr. Sedan lägger
man på en straffskatt, som jag ser det, i stället för att lägga den på gamla
lastbilar. Det är vansinnigt. Nog gör vi insatser för miljön på det här områ-
det. Men de har verklighetsanknytning.
64
Anf. 76 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Fru talman! Jag har inte fått förmånen tidigare att debattera med Max
Montalvo. Men jag noterar att det kan bli spännande. Han säger att det är
ett bedrövligt politiskt snack. Man skall ha litet mer balans i snacket. Mil-
jöivrare som jag skall inte tjata om miljön och sådant. Det kan bli en spän-
nande debatt.
Jag tycker, Max Montalvo, att ni skall läsa betänkandet innan ni börjar
debatten. Det står i betänkandet att det finns en utredning som föreslår den
åtgärd som motionärerna önskar. Nu förbereder och överväger regeringen.
Det betyder med normalt svenskt språkbruk i den här församlingen att rege-
ringen med stor sannolikhet, gränsande till visshet, kommer att lägga fram
ett förslag som stämmer med motionärernas förslag. Därför har ingen brytt
sig om att driva frågan här.
Har man litet balans i snacket, inte tillämpar något bedrövligt populistiskt
snack, utan läser lugnt och sansat, kan debatterna här bli mycket enklare.
Därför har jag inte stött de här motionerna. Jag kan läsa mig till att de troligt-
vis, med en sannolikhet gränsande till visshet, kommer att bifallas och bli
regeringsförslag. Läs på, Max Montalvo!
Med anledning av snack om verklighetens folk: Hur mycket skall ni, Max
Montalvo, sänka fordonsskatterna med? Det vore intressant att få veta. Det
står i meningsyttringen att Ny demokrati skall göra det.
Anf. 77 MAX MONTALVO (nyd):
Fru talman! Jag börjar med den sista frågan, hur mycket vi skall sänka
med. Vi är inte på det klara med exakt hur mycket man skall sänka med. Det
får man väl se hur mycket man har råd med. Men den sortens modell på
miljösatsningar är väl bättre än att hålla på och höja avgifter för folk i alla
lägen.
Jag får erkänna att jag inte har hunnit sätta mig in i det här ärendet alltige-
nom, eftersom jag fick hoppa in i stället för Peter Kling. Där får jag medge
en viss brist.
Anf. 78 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Fru talman! Om nydemokraterna tar litet balans i snacket och inte hänger
sig åt bedrövligt politiskt snack, kommer sakfrågorna att vinna på det. Om
man då inte kommer med allmänna påståenden om att man skall sänka nå-
gonting, med hur mycket vet man inte riktigt, går det lättare att diskutera
Ny demokratis förslag. Precisera er, så skall vi överväga dem!
Vi har sagt: Sänk fordonsskatten för att gynna nybilsförsäljningen, och fi-
nansiera det med motsvarande höjning av drivmedelsskatten! Vi finansierar
våra förslag. Det kanske inte alltid är så klämkäckt att sälja det. Men det är
ett balanserat språkbruk och taktisk politik.
En annan sak ni har i er meningsyttring är att man skall minska skatten på
tjänstebilar. Vet Max Montalvo hur det skattesystemet ser ut? Jag kan be-
rätta för Max Montalvo hur det system som ni vill gynna ytterligare fungerar.
Jag kan återkomma till det. Menar Max Montalvo att han vill öka skatteför-
månerna på tjänstebilar? Svara ja eller nej på det, sedan skall jag återkomma
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Sänkning av
dieseloljeskatten
5 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 120
|
Prot. 1992/93:120 2juni 1993 |
och berätta för Max Montalvo hur det fungerar med tjänstebilar i verklighe- |
|
Sänkning av |
Anf. 79 MAX MONTALVO (nyd): Fru talman! Jag kan bara säga att det inte är mitt bord. Jag får överlämna Anf. 80 LARS BÄCKSTRÖM (v): Fru talman! Jag skall berätta för Max Montalvo och Ny demokrati hur det På en badstrand träffade jag en man som frågade: Skall du inte in till den Jag hade inte hjärta att säga till honom att jag sitter i skatteutskottet för Det systemet vill ni lägga ytterligare skattesubventioner på. Då har ni inte Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades efter 14 §.) 10 § Delegering av arbetsuppgifter till kanslipersonal vid domstol Föredrogs (prop. 1992/93:213). Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. (Beslut fattades efter 14 §.) |
66
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1992/93:JuU33 Försäkringsöverdomstolen m.m. (prop. 1992/93:215).
Anf. 81 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Fru talman! I justitieutskottets betänkande nr 33 för det här riksmötet fö-
reslår ett enigt utskott att Försäkringsöverdomstolen skall avskaffas.
Den här frågan har varit föremål för diskussion vid olika tillfällen. Sedan
riksdagen integrerade försäkringsrätterna i länsrätterna kan man säga att det
är ett ganska naturligt steg att nu också ändra uppgifterna för Försäkrings-
överdomstolen under den återstående levnadstiden, om jag så får uttrycka
saken, och att även så småningom avveckla Försäkringsöverdomstolen och
låta regeringsrätten bli den prejudikatinstans som kan behövas i de här må-
len.
Tyvärr tycks det emellertid vara så att det i länsrätterna nu växer upp nya
balanser av försäkringsmål. Ett av skälen till att man ändrade instansord-
ningen och avvecklade försäkringsrätterna eller integrerade dem var just att
det fanns en mycket stor målbalans och att folk som är beroende av den ena
eller den andra domstolens utslag för sin försörjning fick vänta alltför länge.
Det är emellertid mer en fråga om resurser, och den får vi ta upp i annat
sammanhang i denna kammare.
Ett bärande motiv för regeringen att avskaffa Försäkringsöverdomstolen
är också att Justitiedepartementet är principiell motståndare till specialdom-
stolar. Det här principiella motståndet mot specialdomstolar kommer till
klart uttryck i den promemoria som departementet har gett ut, som heter
”Specialdomstolar i framtiden” och som ju i praktiken innebär ren slakt på
alla specialdomstolar.
Socialdemokraterna har i detta betänkande, liksom i tidigare betänkan-
den, försökt redovisa sin principiella ståndpunkt i fråga om specialdomsto-
lar. I reservationen under mom. 7 i detta betänkande säger vi socialdemo-
krater att vi visserligen ställer oss bakom propositionens förslag om nedlägg-
ning av Försäkringsöverdomstolen. Vi vill emellertid framhålla att den re-
striktiva syn på specialdomstolar som redovisas av regeringen i propositio-
nen inte är motiverad. Enligt vår uppfattning måste, vid den fortsatta bered-
ningen av frågan om specialdomstolarnas framtid, vaije specialdomstols
fortsatta verksamhet bedömas efter egna meriter, inte enbart utifrån princi-
piella ståndpunkter.
Vi vill alltså att regeringen skall beakta detta i det fortsatta beredningsar-
betet när det gäller specialdomstolar. Vi vill således att riksdagen biträder
reservationen till detta betänkande och på det sättet ger regeringen till känna
denna uppfattning beträffande specialdomstolarna.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reservationen i betänkande
JuU33.
Anf. 82 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Fru talman! Som Göran Magnusson sade föreligger nu förslag om att lägga
ner Försäkringsöverdomstolen. Om detta råder det enighet i utskottet, li-
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Försäkrings-
överdomstolen
m.m.
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Försäkrings-
överdomstolen
m.m.
68
kaså om att Försäkringsöverdomstolen skall bli en renodlad prejudikatins-
tans fram till den tidpunkt då nedläggningen skall ske. Den har utskottet fö-
reslagit skall bestämmas till den 1 juli 1995.
Det har varit diskussioner om huruvida man hinner med det. Vi från ut-
skottets sida har ansett att det är viktigt att fastställa en tidpunkt. Skulle det
visa sig att det är omöjligt att hålla tiden, får regeringen i stället återkomma
med ett förslag till annan tidpunkt för ikraftträdandet.
Förutom detta föreslår vi att antalet försäkringsdomare i Försäkringsöver-
domstolen, förutom presidenten, skall minskas från åtta till fyra. Vidare fö-
reslår vi att Försäkringsöverdomstolen vid prövning av dispensärenden skall
vara domför med en lagfaren ledamot.
Det här förslaget kommer att innebära besparingar. Vi räknar med en år-
lig besparing på ca 11 miljoner kronor. Det ser vi som positivt.
Regeringens principiella syn på specialdomstolar, som Göran Magnusson
hänvisade till, är att antalet specialdomstolar bör begränsas. Vi bör sträva
efter en enhetlig och sammanhängande domstolsorganisation, har man utta-
lat från regeringens sida. Det är viktigt att prövning kan ske i tre instanser.
Det är samtidigt viktigt att vatje domstol har en stor kompetens inom ett
brett fält. Vi anser att det är viktigt att särintressen rensas ut ur domstolarna.
Göran Magnusson hänvisar till den departementspromemoria som nyligen
har kommit från Justitiedepartementet. Göran Magnusson säger att den in-
nebär ren slakt på specialdomstolar. Jag kan inte förstå det. Åtminstone i
det förslag som nu skall skickas ut på remiss pläderas för att t.ex. Marknads-
domstolen skall flyttas över till Svea hovrätt men att den skall vara kvar. Ar-
betsdomstolen föreslås få finnas kvar, hyres- och arrendenämnderna föreslås
visserligen kopplas till tingsrätterna och dela deras personal, men de skall få
behålla sitt namn och sin karaktär av egen myndighet. Så står det i promemo-
rian. Jag kan inte inse hur det kan innebära slakt på samtliga specialdomsto-
lar, som Göran Magnusson påstår.
Nu är det viktigt att förslaget prövas. Det är därför som det skall skickas
ut på remiss. Sedan får vi se hur förslaget blir. Ändringen är tänkt att träda
i kraft 1994.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan och avslag
på reservationen.
Anf. 83 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Fru talman! Det är riktigt att vi får tillfälle att få återkomma till en mer
principiell diskussion om specialdomstolarna. Låt mig bara i detta samman-
hang få notera ytterligare en gång - jag gjorde det i en tidigare debatt kring
domstolsväsendet - att i alla fall lagutskottets ledamöter uttalat intresse för
att man skall inrätta särskild familjedomstol, som i och för sig inte är något
annat än en ny specialdomstol.
Det är möjligt att det faktiskt var litet överdrift att säga att förslaget inne-
bär ren slakt på specialdomstolar. Det är väl det till en början, om man håller
sig till det principiella planet. Sedan kommer man fram till att det faktiskt i
några sammanhang är motiverat med särskilda domstolar och speciella upp-
läggningar.
Det är bra att Ingbritt Irhammar pläderar för att Arbetsdomstolen skall
vara kvar och att det skall finnas särskilda anordningar på olika områden,
för att vi på så sätt så småningom skall kunna skapa en majoritet för det som
jag tycker är det viktiga i reservationen till betänkandet, nämligen att man
prövar de olika domstolarna på deras egna meriter och inte utifrån princi-
piella utgångspunkter.
Fru talman! Jag tänkte till sist säga något om särintressen. Det finns inte
några särintressen i dessa specialdomstolar. Det finns olika allmänna intres-
sen. Men begreppet särintresse används i den politiska debatten om allting.
Utifrån någras utgångspunkt är t.o.m. riksdagen i sig ett särintresse. Då
tycker jag att diskussionen har gått alldeles för långt.
Anf. 84 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Fru talman! När det gäller särintressen och intresseledamöter i special-
domstolar är det faktiskt så att det i många år har ifrågasatts att specialdom-
stolar har partiska ledamöter. Sverige har också förlorat ett mål i Europa-
domstolen på just denna grund i det s.k. Langborgermålet. Efter det ändra-
des domstolens sammansättning. Det är väl ett bra exempel på särintressen.
Jag håller med Göran Magnusson om att det finns många inom riksdagen
som har andra särintressen. Men det viktigaste att konstatera nu är att Göran
Magnusson rättade till sitt uttalande om förslaget från Justitiedepartementet
om specialdomstolar som nu skall skickas ut på remiss. Han säger att det
inte innebär någon slakt på samtliga specialdomstolar, utan det är ett viktigt
försök att minska det antal specialdomstolar som vi har och pröva vaije dom-
stol för sig och se vilka som är viktiga att behålla.
Anf. 85 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Fru talman! Ingbritt Irhammar talar om särintressen i domstolarna och in-
tresseledamöter. Hon refererar till ett mål i Europadomstolen i det s.k.
Langborgerfallet. Samtidigt uttalade dock Europadomstolen att just intres-
seledamöterna tillförde domstolen kompetens och kunskap. Europadomsto-
len hade alltså ingen principiell invändning mot konstruktionen av dessa spe-
cialdomstolar i övrigt, utan det gällde just i det alldeles speciella fallet, Lang-
borgermålet.
Jag tycker inte att det finns skäl att ens utifrån detta mål i Europadomsto-
len gå till attack mot specialdomstolarna som sådana. Vi får diskutera frågan
senare.
Det är möjligt, Ingbritt Irhammar, att jag överdrev när jag talade om
slakt. Det är också möjligt att jag hade läst något pressmeddelande från Ju-
stitiedepartementet, där det framstod som om specialdomstolarna skulle av-
skaffas. Det är inte första gången som det sägs en sak i pressmeddelandet
som sedan blir annat i verkligheten, när man tittar närmare på frågan och
ser hur det faktiskt är. Det är i så fall bra.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 14 §.)
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Försäkrings-
överdomstolen
m.m.
69
|
Prot. 1992/93:120 |
12 § Prövningstillstånd i hovrätt om instansordningen i utsöknings- |
|
Prövningstillstånd |
Föredrogs Anf. 86 GÖRAN MAGNUSSON (s): Fru talman! Kammaren har i dag uppe till behandling flera betänkanden Också i det betänkande som vi nu debatterar, justitieutskottets betän- Det skall ske genom det principiellt viktiga regeringsförslaget om pröv- Utskottet föreslår emellertid på en punkt en ändring i regeringens förslag. När det gäller antalet domare som skall utföra dispensprövningen har So- Dispensprövning förekommer redan i s.k. småmål, där den utförs av två Vi anser för vår del att man borde bygga vidare på systemet med två do- Jag vill med detta yrka bifall till reservation 2. När det gäller frågan om instansordning i utsökningsmål följer utskottet |
70
regeringens förslag om att flytta prövningen i första instans från hovrätt till
tingsrätt. Det var också Domstolsutredningens förslag.
Vi socialdemokrater har emellertid en annan uppfattning än utskottsmajo-
riteten om vilka tingsrätter som skall vara behöriga att pröva dessa mål. Vi vill
undvika den koncentration till ett mindre antal tingsrätter som regeringen och
utskottsmajoriteten vill genomföra genom att endast de tingsrätter inom vars
domkrets kronofogdemyndigheten har sitt säte skall bli behöriga att pröva
dessa mål. För närvarande finns det en tingsrätt i varje län, men en ytterligare
koncentration av kronofogdemyndigheterna har diskuterats.
I detta sammanhang kan jag inte låta bli att citera vad de borgerliga reser-
vanterna skrev 1985 när den socialdemokratiska majoriteten ville koncen-
trera vissa ekobrottmål till en tingsrätt i varje län. De borgerliga reservan-
terna skrev då så här i principfrågan om koncentration av ärendena till ett
mindre antal tingsrätter:
”Utskottet vill inledningsvis betona att vår rättsordning bygger på grund-
inställningen att alla tingsrätter har lika kompetens att handlägga och pröva
mål. Denna uppfattning om tingsrätternas inbördes likvärdighet är allmänt
omfattad. Det är sålunda en för vårt rättssystem främmande tanke att vissa
domstolar skulle vara av högre kvalitet än andra.”
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reservation 3 vid betänkandet,
vilket innebär att regeringen får i uppdrag att till hösten - i god tid före lagens
ikraftträdande - återkomma med förslag till forumregel i första instans i ut-
sökningsmålen, innebärande att målen sprids till landets alla tingsrätter.
Anf. 87 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Fru talman! I propositionen föreslogs bl.a. att regler om prövningstillstånd
skall införas i ledet tingsrätt-hovrätt i brottmål där tingsrätten har dömt den
tilltalade endast till böter eller frikänt den tilltalade från ansvar. Prövnings-
tillstånd skulle krävas oavsett vem - den tilltalade, åklagaren eller målsägan-
den - som överklagat domen. Undantag föreslogs dock för det fåtal fall där
Riksåklagaren, Justitiekanslern eller riksdagens ombudsmän för talan i hov-
rätten.
Syftet med förslaget var att lätta på hovrätternas arbetsbörda, som påstås
vara för stor. Naturligtvis har också flera hovrätter tillstyrkt förslaget. Ett
stort antal remissinstanser har emellertid motsatt sig förslaget om prövnings-
tillstånd i brottmål. Skälet därtill är huvudsakligen att rättssäkerheten kräver
en fullständig prövning i åtminstone två instanser.
Ny demokrati ansluter sig till den uppfattningen, men vill därutöver fram-
hålla att genom införande av prövningstillstånd på det sätt som föreslagits
kommer målsäganden, dvs. brottsoffret, att hamna i en betydligt sämre si-
tuation än den påstådde brottslingen. Den enskildes rättstrygghet blir sämre.
En sådan förändring rimmar också illa med kravet att stärka brottsoffrens,
t.ex. våldtäktsoffrens och incestoffrens, ställning i rättsprocessen.
Hovrätternas arbetsbörda får absolut inte läggas till grund för en så ge-
nomgripande förändring i rätten att få sin sak prövad. Det går helt enkelt
inte att bortse från vår långa rättstradition, som innebär att det varit möjligt
för den enskilde, såväl den tilltalade som målsäganden, att oavsett brottmå-
lets art och allvar få det prövat fullt ut i åtminstone två instanser. Ny demo-
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Prövningstillstånd
i hovrätt om
instansordningen
i utsökningsmål
71
Prot. 1992/93:120
2 juni 1993
Prövningstillstånd
i hovrätt om
instansordningen
i utsökningsmål
krati anser i likhet med många remissinstanser att det krävs starka skäl för
att bryta denna tradition. Sådana skäl lyser med sin frånvaro i propositionen.
Visserligen har utskottet gjort vissa modifieringar som delvis tillgodoser
Ny demokratis önskemål, genom att följa Domstolsutredningens förslag och
mildra de konsekvenser som onekligen skulle ha uppstått om regeringens
förslag gått igenom utan inskränkningar. Eftersom Göran Magnusson nyss
redogjort för detta, skall jag inte närmare gå in på det. Prövningstillstånd
skulle enligt regeringsförslaget ha krävts vid frikännande dom beträffande
mycket allvarlig brottslighet.
Det var ett bra initiativ från utskottet. Emellertid kvarstår Ny demokratis
uppfattning att införande av prövningstillstånd i ledet tingsrätt-hovrätt, i de
fall där tingsrätten har dömt den tilltalade till böter resp, i brottmål där tings-
rätten frikänt den tilltalade från ansvar, är ett för stort ingrepp i brottsoffrens
ställning i rättsprocessen. Som Göran Magnusson nämnde kommer det enligt
utskottets initiativ att krävas prövningstillstånd endast om den frikännande
domen avser brott för vilket maximistraffet är fängelse i högst sex månader.
Jag yrkar bifall till vår reservation 1 beträffande mom. 2 och 6 i justitieut-
skottets betänkande JuU34.
Anf. 88 BERITH ERIKSSON (v):
Fru talman! Förslaget i detta betänkande om prövningstillstånd i hovrätt
och instansordningen i utsökningsmål kan vi i Vänsterpartiet inte bifalla i
dess helhet. Att ytterligare begränsa rätten till prövning i två instanser vid
tvistemål, genom att införa prövningstillstånd för mål där tvisteföremålets
värde inte överstiger ett basbelopp, anser vi vara oacceptabelt. Det finns re-
dan i dag ett tak på ett halvt basbelopp, och det uppfattar vi som otillfreds-
ställande. Det är väldigt mycket pengar för många människor. Den andra
delen i förslaget är att man skulle begränsa rätten till överprövning i högre
rätt i brottmål. Den inskränkningen anser vi inte skall införas.
Utskottsmajoriteten anser att problemen av rättssäkerhetskaraktär har
bemästrats i det förslag som nu föreligger. I ett rättssamhälle, som ju Sverige
anser sig vara, är tilltron till rättsapparaten avhängig av medborgarnas vet-
skap om att alla är lika inför lagen och att alla har möjlighet att få sin sak
prövad. Det gäller såväl den tilltalade som målsägande och brottsoffer. För
allmänheten är inte det viktigaste om tvisten gäller en viss summa eller om
det gäller ett brott som renderar ett visst straffvärde. Det viktiga i samman-
hanget är känslan av att rättssamhället fungerar i alla lägen.
Skälet till att detta förslag läggs fram är att målbalansen i hovrätterna är
höga. Något annat skäl finns inte. Det kan inte få vara ett godtagbart skäl
för att införa begränsningar i den viktiga rätten att få sin sak prövad i två
instanser.
Vänsterpartiet kommer att rösta med reservation 1, som i stort sett sam-
manfaller med yrkandena i vår motion. Jag yrkar bifall till vår meningsytt-
ring som avser mom. 1 och i övrigt till utskottets hemställan.
Anf. 89 BRITTA BJELLE (fp):
Fru talman! Till det betänkande vi nu behandlar har fogats tre reservatio-
ner: en om prövningstillstånd i brottmål, en om sammansättningsregler och
en om forumregler i utsökningsmål. Jag tänkte kort kommentera var och en
av dessa frågor.
Prövningstillstånd i brottmål är en nyhet i svensk rättsordning. Den avvi-
ker från en rättighet som vi i Sverige länge har haft, nämligen rätten att få
vår sak fullständigt prövad i minst två instanser, precis som K G Sjödin tidi-
gare har sagt. Skälet till att en förändring nu föreslås är att hovrätternas ar-
betsbörda är så stor.
Arbetsläget vid de allmänna domstolarna har sedan flera år varit an-
strängt. Särskilt drabbade är hovrätterna. Under de senaste åren har det
varje år kommit in allt fler mål till hovrätterna. Av undersökningar som
gjorts vet vi att den totala målökningen i hovrätterna under tioårsperioden
1980-1990 har uppgått till 29 %, samtidigt som målen genomsnittligt har bli-
vit allt tyngre. Även om hovrätterna har förmått att efter hand öka målav-
verkningen, har de inte kunnat hålla jämna steg med den ökande tillström-
ningen. Om vi ser på vad som har hänt de senaste åren är trenden oföränd-
rad. 1991 kom det in drygt 22 000 mål till hovrätterna, vilket var en ökning
med 7 % jämfört med året innan. År 1992 kom det in 26 000 mål, vilket inne-
bar en ökning med 18 % jämfört med året innan. Trots en större målawerk-
ning ökade målbalanserna under 1992 jämfört med 1991. Balanserna på hov-
rätterna är i dag så stora att de börjar bli svårbemästrade.
Något måste alltså göras. Man kan inte låtsas som om denna utveckling
inte äger rum. Det finns då ett antal olika sätt att angripa detta problem. Om
målet är att begränsa och förenkla processen i hovrätt, kan det ske genom
fullföljdsförbud med eller utan s.k. ventil. Det kan också ske genom om-
prövning i tingsrätten eller slopande av rätten till avräkning av häktningstid
för den som dömts till fängelse. Det kan ske genom inskränkning av möjlig-
heterna till rättshjälp vid överklagande eller ett ökat skriftligt inslag. Ja, det
finns ytterligare förslag som man kan pröva för att uppnå målet.
Av alla tänkbara förslag som diskuterats anser utskottets majoritet att pro-
positionens förslag är det bästa. Det är också ett mycket begränsat förslag.
Det innebär att regler om prövningstillstånd införs när det gäller talan mot
tingsrättens dom i brottmål, men enbart i sådana mål där tingsrätten bestämt
påföljden till böter eller frikänt den tilltalade från ansvar. Det betyder alltså
att vid dom på fängelse eller annan påföljd än böter krävs inget prövningstill-
stånd för att gå vidare i instansordningen.
De regler som skall tillämpas vid prövningstillstånd är också generösa.
Prövningstillstånd skall beviljas om det finns anledning att ändra tingsrättens
avgörande, s.k. ändringsdispens. Det betyder alltså att hovrätten skall göra
en granskning av underrättens dom. Om något tyder på att det överklagade
avgörandet kan behöva ändras, skall prövningstillstånd medges. Vidare skall
prövningstillstånd medges om det är av vikt för rättstillämpningen att över-
prövning sker, s.k. prejudikatsdispens, eller om det annars föreligger syn-
nerliga skäl för överprövning, s.k. extraordinär dispens.
Förslaget om prövningstillstånd innebär alltså inte ett förbud att överklaga
en dom utan endast att det i hovrätterna skapas utrymme för ett mera flexi-
belt sätt att handlägga de fullföljda målen. Det är alltså formerna för hovrät-
tens prövning som ändras. Ett system med prövningstillstånd leder till att
hovrätternas resurser används på ett effektivare sätt. Förutom att mindre
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Prövningstillstånd.
i hovrätt om
instansordningen
i utsökningsmål
73
Prot. 1992/93:120
2juni1993
Prövningstillstånd
i hovrätt om
instansordningen
i utsökningsmål
mål kan hanteras snabbt, enkelt och billigt blir det förhoppningsvis också
utrymme för hovrätterna att ägna mer kvalificerade mål den tid och den be-
handling som dessa mål kräver.
Här vill jag också nämna att utskottet på en punkt inte gillar propositio-
nens förslag, precis som Göran Magnusson nämnt, utan kommer med en
egen lösning. I propositionen föreslås en särskild regel som innebär att dis-
pensprövning krävs för åklagarens talan mot en dom i vilken den tilltalade
helt har frikänts. I propositionen motiveras förslaget med rättviseskäl. Det
problem som vi i utskottet har velat peka på är att den regeln innebär att det
även vid mycket allvarliga brott såsom grov misshandel, mord och liknande
kommer att krävas prövningstillstånd för åklagare. Den lösningen tycker vi
i utskottet inte är acceptabel.
Vi menar att åklagaren intar en särskild ställning i vår rättsordning. Åkla-
garens uppgift är att utkräva statens straffansvar för den som brutit mot en
straffbestämmelse. Rättegångsbalken ger åklagaren en särställning som föl-
jer av yrkesrollen. I rättegångsbalken är fastlagt att åklagaren har en objekti-
vitetsplikt och att åklagaren också arbetar under straffansvar. Åklagaren har
dessutom, till skillnad från den tilltalade, inget att vinna för egen del på att
överklaga.
Vid tidigare företagna undersökningar har det dessutom visat sig att åkla-
garna står för en mycket liten del av överklagandet till hovrätt. 1988 rörde
det sig om en eller två procent av samtliga avgjorda brottmål.
Det här resonemanget har lett till att vi i utskottet inte biträder förslaget i
propositionen utan i stället föreslår en ändring som bygger på Domstolsut-
redningens förslag, som innebär att krav på prövningstillstånd inte bör gälla
för åklagare i de fall en frikännande dom rör ett grövre brott.
Slutsatsen blir att prövningstillstånd skall krävas dels om påföljden i målet
är böter, dels om ett frikännande avser ett mindre brott, alltså där maximi-
straffet är fängelse i högst sex månader. Utöver det krävs alltså inget pröv-
ningstillstånd för åklagare.
Fru talman! I dag finns redan ett förfarande med prövningstillstånd i tvis-
temål. Prövningstillstånd i tvistemål avser de s.k. småmålen, där värdet av
vad som yrkas uppenbarligen inte överstiger ett halvt basbelopp. I proposi-
tionen föreslås nu en utökning av systemet med prövningstillstånd i tvistemål
till att omfatta alla mål där värdet av tvistemålet uppenbart inte överstiger
ett basbelopp.
Förfarandet med prövningstillstånd i tvistemål har funnits ett antal år och
har fungerat bra. Utskottet har därför tillstyrkt propositionen i den delen.
När det sedan gäller hovrättens sammansättning vid dispensprövning är
hovrätten i dag domför med två lagfarna domare, vilket Göran Magnusson
varit inne på. I dag prövas ju enbart tvistemål. I propositionen föreslås att
vid avgörande av dispensprövningar, som framöver kommer att gälla i tviste-
mål och i brottmål, skall hovrätten vara domför med tre lagfarna ledamöter.
Bakgrunden till den förändringen är att prövningen skall göras under kva-
lificerade och rättssäkra former. Vidare sammanfaller den förändringen med
huvuddragen för hovrättens sammansättning i bötesmål och i tvistemål där
tingsrätten bestått av en lagfaren domare. En sammansättning med tre lag-
74
farna ledamöter minimerar också risken för felbedömningar, och utskottets
majoritet tillstyrker därför propositionen i denna del.
Slutligen vill jag säga några ord om forumfrågan i utsökningsmål. Enligt
propositionen skall utsökningsmålen överklagas till den tingsrätt inom vars
domkrets den kronofogdemyndighet finns som har avgjort målet. Man kan
naturligtvis göra på andra sätt också, men den föreslagna ordningen är klar
och enkel att tillämpa. Till det kan läggas att huvudregeln inom förvaltningar
är att myndighetsbeslut överklagas till den domstol inom vars domkrets
myndigheten ligger.
Lagutskottet, som har yttrat sig i den här frågan, tillstyrker propositionens
förslag. Justitieutskottets majoritet, som väl inser att förslaget strider mot
principen att alla tingsrätter skall kunna handlägga alla mål, anser ändå vid
en sammanvägning av olika intressen att skälen för propositionens förslag
väger tyngre. Utskottet tillstyrker därmed vad som föreslås i propositionen.
Med det, fru talman, yrkar jag bifall till justitieutskottets hemställan och
avslag på samtliga reservationer.
Anf. 90 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd) replik:
Fru talman! Ur rättssäkerhetssynpunkt är det inte tillfredsställande att ar-
betsbördan i hovrätten inskränker medborgarnas rätt att i de mindre brott-
målen överklaga i två instanser.
Det har talats en del om Domstolsutredningen, och den föreslog i sitt be-
tänkande att det inte skall införas några nya regler om fullföljdsförbud i ledet
tingsrätt-hovrätt. Det främsta skälet för detta var att ett oinskränkt full-
följdsförbud leder till nackdelar för rättstillämpningen.
Vidare sade utredningen att det finns ytterligare två skäl: dels skulle full-
följdsförbud inte kunna avse annat än de allra mest bagatellartade frågorna
och skulle därför inte nämnvärt avlasta hovrätternas arbete, dels skulle man
i ett sådant system trots allt göra rejäla ingrepp i den hävdvunna rätten att
överklaga domstolsavgöranden.
Om ett sådant ingrepp inte medför några avsevärda fördelar, bör man av-
stå från det, är utredningens slutsats. Detta gäller enligt min mening även de
inskränkningar som nu föreslås.
Anf. 91 BRITTA BJELLE (fp) replik:
Fru talman! För att bölja med domstolarnas arbetsbörda, vill jag säga att
det är alldeles uppenbart att någonting måste göras för att domstolarna skall
hinna med den arbetssituation de har. Det är intressant att notera att ingen
har föreslagit, vare sig remissinstanser eller Ny demokrati eller något annat
parti, att vi skall ha fler domare i Sverige. Frågan är då hur man skall göra
så att domstolarna faktiskt orkar med den arbetsbörda de har.
Vad som här föreslås är ändå ganska vittomfattande, i den meningen att
det finns mängder av mål där den tilltalade är dömd till böter och som är
sådana mål att de ganska enkelt kan handläggas genom att man tittar i de
handlingar som har kommit in till hovrätten. Därmed får man ett avsevärt
billigare förfarande och ett snabbare förfarande, men för att åstadkomma
rättssäkerhet i det systemet inför man att tre stycken lagfarna domare skall
ta ställning när det gäller prövningstillstånd.
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Prövningstillstånd
i hovrätt om
instansordningen
i utsökningsmål
75
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Prövningstillstånd
i hovrätt om
instansordningen
i utsökningsmål
76
Det är ett billigt förfarande, men jag tycker att det är angeläget att ändå
påminna om att det trots allt är en mycket liten begränsning för den enskilde,
av det skälet att man alltid har rätt att gå vidare till hovrätten. Finner de tre
lagfarna domarna att det finns någonting i domen som tyder på att den skall
ändras, skall det också meddelas prövningstillstånd.
Jag tycker att man har hittat en bra lösning som förbilligar och ändå är
rättssäker.
Anf. 92 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd) replik:
Fru talman! Det fanns en annan motion, Ju31, väckt aven ledamot från Mo-
derata samlingspartiet, där man vill ta bort den ovillkorliga rätten för avräk-
ning av häktningstiden mellan tingsrättens och hovrättens domar. Vi hörde
vid en hearing med riksåklagaren att okynnesöverklaganden är ganska van-
liga, och enligt hans uppfattning ökar antalet mål i hovrätten till följd av detta.
Nu har inte motionären reserverat sig i utskottet utan ställer sig bakom
vad som sägs i betänkandet, att regeringen har tillsatt en utredning som ser
över de här sakerna. Men det finns alltså andra sätt att minska arbetsbördan
i hovrätten. Jag hoppas att utredningsarbetet leder fram till att sådana före-
slås. Jag tycker att den väg som anvisas i den nyssnämnda motionen är
mycket bättre än att inskränka medborgarnas rättigheter.
Anf. 93 BRITTA BJELLE (fp) replik:
Fru talman! Det är ganska klart att det finns flera olika sätt att uppnå må-
let om en förenklad handläggning i hovrätt, bl.a. det som Karl Gustaf Sjödin
talade om då det gäller avräkning av häktningstiden. Man kan ha ett mer
skriftligt inslag än man har i dag, och det finns många andra förslag.
Men när man väger de olika förslagen mot varandra, precis som jag sade
i mitt inledningsanförande, har utskottet ändå kommit fram till att inget av
förslagen innebär så där alldeles lyckade lösningar, och i den sammanväg-
ning som gjorts tycker jag att regeringens förslag är det allra bästa.
Talmannen anmälde att Karl Gustaf Sjödin anhållit att till protokollet få
antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 94 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Fru talman! Först vill jag ta upp det Britta Bjelle sade om att målen har
blivit allt tyngre och mer komplicerade och att det utgör ett skäl till att göra
den inskränkning som nu föreslås. Då vill jag påpeka att om ett mål är kom-
plicerat och tungt, har det inte alltid en direkt koppling till summan som det
gäller. Mål som rör sig om stora penningbelopp kan vara enkla, och mål som
rör sig om små belopp kan vara tunga och komplicerade.
Jag anser också att det kan finnas olika sätt att angripa problemet med
målbalansen i hovrätterna. Att effektivisera genom att lägga ned, som
Göran Magnusson var inne på tidigare, och att effektivisera genom att dele-
gera är åtgärder som vi kan tänka oss.
Gränsen för vad vi kan gå med på går där effektiviseringen riskerar att
drabba allmänheten. Jag kan frankt säga: Börjar det bli fråga om att in-
skränka rättssäkerheten i samhället får vi anställa fler domare.
Jag vill fråga Britta Bjelle: Vilket är det övergripande målet? Är det att
begränsa antalet hovrättsmål, eller är det att uppfylla ett rättssamhälles krav
på grundläggande rättssäkerhet, så att vi även fortsättningsvis kan garantera
alla rätten att få sin sak prövad i två instanser?
Britta Bjelle påpekade att det givetvis inte är fråga om att ta bort möjlig-
heter. Genom att man måste ha prövningstillstånd handlar det enligt min
mening om en oacceptabel begränsning av rätten att få sin sak prövad i två
instanser.
Man måste trots allt förvänta sig att ett stort antal överklaganden inte
kommer att behandlas i hovrätten. Däremot återstår ett prövningsförfa-
rande. Väntar man sig någon direkt ekonomisk vinst av detta som Britta
Bjelle kan ange i siffror?
Anf. 95 BRITTA BJELLE (fp) replik:
Fru talman! Det finns två delar i frågan om prövningstillstånd i hovrätt.
Den ena är att vi redan i dag har prövningstillstånd för tvistemål om belopp
på upp till ett halvt basbelopp. Här krävs det i dag prövningstillstånd. På
den sidan utökar man nu förfarandet med prövningstillstånd till att omfatta
belopp på upp till ett basbelopp.
Jag uppehåller mig ett ögonblick vid just detta. Systemet med prövnings-
tillstånd vid tvistemål har visat sig fungera mycket väl. Det har inte funnits
ett liknande system för brottmål. Här kommer det nu att ske en begränsning
som går utöver det vi är vana vid i Sverige.
Jag vill påstå att prövningstillstånd allmänt sett inte alls innebär att hovrät-
terna inte behandlar ärenden. Det jag försökte säga var att detta skapar ett
flexiblare system hos hovrätterna.
Alla har rätt att överklaga ett mål. Det kommer till hovrätten. I hovrätten
sätter sig tre ledamöter och tittar på målet, oavsett om det är ett tvistemål eller
ett brottmål. Man går igenom de regler som kan medföra dispensprövning.
Den första regeln gäller ändringsdispens. Det betyder att hovrätten vid en
granskning av underrättens dom skall medge prövningstillstånd om den fin-
ner någonting som tyder på att det överklagade avgörandet kan ändras på
någon punkt.
Vad som händer i varje ärende är följande. Överklagas ärendet kommer
det till hovrätten. Hovrätten prövar ärendet med tre lagfarna domare, vilka
avgör om detta mål är rättdömt eller om det finns någonting som kan anses
vara feldömt. Är det rättdömt får de tilltalade inte inställa sig i hovrätten för
att dra sin sak en gång till, eftersom saken då är prövad.
Finns det någonting som man tror kan ha blivit fel i underrätten, dvs. att
man kan dra en annan slutsats, får vederbörande - den tilltalade, hans för-
svarare och parterna över huvud taget - inställa sig i hovrätt för en förnyad
prövning. Det är en prövning som kommer till stånd fastän det är ett förenk-
lat förfarande. Det gör att det blir billigare, och hovrätten kommer förmodli-
gen snabbare att kunna avdöma fler mål.
Anf. 96 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Fru talman! Detta var en upprepning av det Britta Bjelle sade i sitt första
inlägg.
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Prövningstillstånd
i hovrätt om
instansordningen
i utsökningsmål
77
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Prövningstillstånd
i hovrätt om
instansordningen
i utsökningsmål
Att det i dag finns en begränsning vad gäller tvistemål om belopp på upp
till ett halvt basbelopp tog också jag upp i mitt anförande. Även om vi inte
tycker att detta är tillfredsställande har vi inte väckt någon motion i den frå-
gan, och vi har inte något yrkande.
När man lyssnar till Britta Bjelle får man den bestämda känslan av att ett
överklagande är en ganska onödig åtgärd. Jag förstår inte att detta förslag på
ett betydande och kraftfullt sätt skall begränsa målbalanserna i hovrätterna.
Därmot ger det en signal till allmänheten om att det blir en stark begränsning
när det gäller att söka sin rätt i två instanser.
Anf. 97 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Fru talman! När det gäller frågan om dispensprövningen har Socialdemo-
kraterna avgett en reservation beträffande antalet domare som skall utföra
prövningen.
Britta Bjelle säger att dispensprövningar med tre domare innebär att pröv-
ningen sker under kvalificerade och rättssäkra former. Det är kanske riktigt,
även om inte Lagrådet utan vidare kom fram till den ståndpunkten.
Lagrådet ansåg en prövning med två domare och de omröstningsregler som
för närvarande gäller - dvs. att om en domare vill bifalla dispensprövningen,
skall saken prövas i fullständig omfattning av hovrätten - är ett lika säkert sy-
stem. Hittillsvarande dispensprövning tyder på detta. Det är ett lika säkert sy-
stem som att ha tre domare, där den som söker sin rätt måste övertyga två do-
mare om att han verkligen skall få fullständig prövning i hovrätten.
Den här frågan kan man diskutera länge. Jag tror inte att man egentligen
kan komma fram till någon absolut säker ståndpunkt beträffande rättssäker-
hetsaspekten. För Socialdemokraternas del har vi sett till effektiviteten. Re-
geringens förslag innebär att man nu utökar antalet domare i de s.k. småmå-
len. Man får på det sättet en ökad belastning i hovrätten. Det tycker vi är ett
mindre lyckat arrangemang.
När man talar om dispensprövningen som princip är det viktigt att säga att
det inte finns något fullföljdsförbud. Det finns en möjlighet att fullfölja, men
man får en något annorlunda prövning. Det var vad Domstolsutredningen
försökte klarlägga.
Det är angeläget med insatser för att begränsa hovrätternas arbetsbörda.
Riksdagen har under detta år lagt på domstolsväsendet nya arbetsuppgifter
till en kostnad av i storleksordningen 20-25 miljoner kronor. Det ökar arbets-
bördan i alla instanser. Det betyder att vi måste göra någonting åt dessa saker.
När det sedan gäller forumregeln beträffande utsökningsmålen håller vi
fast vid vår ståndpunkt att man inte bör koncentrera dessa mål till ett fåtal
tingsrätter. Vi har läst lagutskottets yttrande. Det tyder på att man genom
att koncentrera målen till några få tingsrätter skulle få dem avgjorda på ett
säkert sätt. Det är ett resonemang som vi inte kan acceptera. Vi menar att
alla tingsrätter borde vara behöriga.
Det är rimligt att målet skall avgöras där myndigheten har sitt säte. Men
om man lägger ett individperspektiv på frågan kan man anse att målet skall
avgöras vid den tingsrätt som ligger där personen bor eller företaget är belä-
get. Då slipper man myndighetsperspektivet.
78
Anf. 98 BRITTA BJELLE (fp):
Fru talman! Det är riktigt som Göran Magnusson säger att det är en be-
dömningsfråga om man anser att två eller tre domare är mest rättssäkert.
Man måste enligt min mening utgå ifrån, att om tre domare gör en pröv-
ning av huruvida det föreligger en risk för att någonting har blivit fel under
tingsrättsförhandlingen, är det ändå tre individer som prövar samma fråga.
Jag utgår ifrån att chansen att hitta ett eventuellt fel då är betydligt större än
om prövningen görs av enbart två personer. Men det är säkert riktigt att
detta är en bedömningsfråga.
När det sedan gäller forumregler i utsökningsmål kan man resonera om
vilket som är det bästa ur olika synpunkter. Jag kan ändå inte komma ifrån
att det är ett enkelt och bra förfarande att det är till domstolen i den stad där
kronofogdemyndigheten finns som man överklagar kronofogdens beslut.
Jag tycker att det är ett enkelt och lätthanterligt förfarande. Därför har ut-
skottets majoritet stannat för det förfarandet.
Anf. 99 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Fru talman! I min egen hemstad, där kronofogden har verksamhet, upple-
ver Köpingsbor och andra att de har att göra med kronofogden i Köping.
När de sedan skall överklaga ett sådant här mål, skall de göra det i Västerås
tingsrätt. För den som inte har så stor kläm på var kronofogdemyndigheten
har sitt säte, känns det inte så naturligt att det är just i Västerås tingsrätt som
det här målet skall överklagas. Det kunde ju lika gärna vara i tingsrätten i
Köping.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 14 §.)
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1992/93:JuU35 Immunitet och privilegier för NORSAD-fonden (prop.
1992/93:246).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 14 §.)
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1992/93:JuU36 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden.
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Prövningstillstånd
i hovrätt om
instansordningen
i utsökningsmål
79
80
Prot. 1992/93:120 Beslut
2juni 1993
Företogs till avgörande bostadsutskottets betänkande 1992/93:BoU21, so-
cialförsäkringsutskottets betänkande 1992/93:SfU19, konstitutionsutskot-
tets betänkande 1992/93:KU33, skatteutskottets betänkanden
1992/93:SkU29 och SkU34 samt justitieutskottets betänkanden
1992/93 :JuU32, JuU33, JuU34, JuU35 och JuU36.
Bostadsutskottets betänkande BoU21
Mom. 4 (det centrala myndighetsansvaret)
Utskottets hemställan bifölls med 174 röster mot 133 för reservation 2 av
Oskar Lindkvist m.fl.
Mom. 9 (bostadskostnadsgränserna avseende bostadsbidrag till barnfamil-
jer)
Utskottets hemställan bifölls med 176 röster mot 136 för reservation 5 av
Oskar Lindkvist m.fl.
Mom. 11 (reglerna för bostadsbidrag efter en separation)
Utskottets hemställan bifölls med 301 röster mot 11 för utskottets hemstäl-
lan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionerna Bo44 yr-
kande 4 av Eva Zetterberg m.fl. och So610 yrkande 8 av Gudrun Schyman
m.fl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU19
Mom. 2 (Arbetarskyddsverkets behov av uppgifter)
Utskottets hemställan bifölls med 159 röster mot 137 för reservation 1 av
Doris Håvik m.fl. 15 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 3 (registerinnehåll)
Utskottets hemställan bifölls med 168 röster mot 124 för reservation 2 av
Doris Håvik m.fl. 19 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 4 (information till de försäkrade)
Utskottets hemställan bifölls med 276 röster mot 26 för reservation 3 av
Arne Jansson. 8 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 5 (lagförslaget i övrigt)
Utskottets hemställan bifölls med 271 röster mot 13 för utskottets hemstäl-
lan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motion Sf32 yrkande
3 av Sigge Godin m.fl. 26 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 6 (rapportering av korta sjukfall)
Utskottets hemställan bifölls med 264 röster mot 12 för motion Sf32 yr-
kande 2 av Sigge Godin m.fl. 35 ledamöter avstod från att rösta.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Konstitutionsutskottets betänkande KU33
Mom. 1 (sättningsuppmätning i riksdagens byggnader)
Utskottets hemställan bifölls med 288 röster mot 22 för reservation 1 av
Harriet Colliander. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 2
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. 3 (Riksdagens byggnader)
Utskottets hemställan bifölls med 284 röster mot 24 för reservation 2 av
Harriet Colliander.
Skatteutskottets betänkande Sk(J29
Utskottets hemställan bifölls.
Skatteutskottets betänkande SkU34
Mom. 1 och 23 (sänkt skatt på dieselolja, m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 175 röster mot 133 för reservation 1 av
Lars Hedfors m.fl. 3 ledamöter avstod från att rösta.
Ingrid Skeppstedt (c) anmälde att hon avsett att rösta ja men markerats
som frånvarande.
Mom. 6 (en växling mellan fordonsskatt och drivmedelsskatt)
Utskottets hemställan bifölls med 300 röster mot 11 för meningsyttringen
av Lars Bäckström i motsvarande del. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 9 (sänkta skatter på bilområdet)
Utskottets hemställan bifölls med 288 röster mot 22 för reservation 2 av
Peter Kling. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 10 (skatter som motverkar hushållning)
Utskottets hemställan bifölls med 177 röster mot 135 för reservation 3 av
Lars Hedfors m.fl.
Mom. 13 (veteranbilar)
Utskottets hemställan bifölls med 289 röster mot 22 för reservation 4 av
Peter Kling.
Mom. 14 (energibeskattningens allmänna utformning)
Utskottets hemställan - som ställdes mot meningsyttringen av Lars Bäck-
ström i motsvarande del - bifölls med acklamation.
Mom. 17 (industrins energiskatter)
Först biträddes reservation 5 av Lars Hedfors m.fl. med 133 röster mot 12
för meningsyttringen av Lars Bäckström i motsvarande del. 167 ledamöter 81
avstod från att rösta.
6 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 120
Prot. 1992/93:120 Härefter bifölls utskottets hemställan med 177 röster mot 134 för reserva-
2 juni 1993 tion 5 av Lars Hedfors m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 21 (den lägre elskatten i norra Sverige)
Utskottets hemställan bifölls med 280 röster mot 28 för meningsyttringen
av Lars Bäckström i motsvarande del. 1 ledamot avstod från att rösta.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Justitieutskottets betänkande JuU32
Utskottets hemställan bifölls.
Justitieutskottets betänkande JuU33
Mom. 1-6
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. 7 (specialdomstolar)
Utskottets hemställan bifölls med 177 röster mot 134 för reservationen av
Lars-Erik Lövdén m.fl.
Justitieutskottets betänkande JuU34
Mom. 1 (prövningstillstånd i tvistemål)
Utskottets hemställan bifölls med 299 röster mot 12 för meningsyttringen
av Berith Eriksson.
Mom. 2 och 6 (prövningstillstånd i brottmål, m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 277 röster mot 34 för reservation 1 av
Karl Gustaf Sjödin.
Mom. 7 (sammansättningsregler m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 185 röster mot 125 för reservation 2 av
Lars-Erik Lövdén m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 12 (forum i utsökningsmål)
Utskottets hemställan bifölls med 186 röster mot 125 för reservation 3 av
Lars-Erik Lövdén m.fl.
82
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Justitieutskottets betänkande JuU35
Utskottets hemställan bifölls.
Justitieutskottets betänkande JuU36
Utskottets hemställan bifölls.
På förslag av talmannen medgav kammaren att de på föredragningslistan
närmast upptagna ärendena, justitieutskottets betänkande JuU37, kulturut-
skottets betänkanden KrU27, KrU28 och KrU31, jordbruksutskottets be-
tänkanden JoU17, JoU24, JoU25 och JoU26 samt näringsutskottets betän-
kande NU31, fick avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1992/93:JuU37 Penningtvätt (prop. 1992/93:207).
Anf. 100 ALF ERIKSSON (s):
Herr talman! Vi skall nu behandla justitieutskottets betänkande JuU37
med anledning av regeringens proposition om penningtvätt. Till regeringens
proposition har vi socialdemokrater lämnat tre motioner. Under behand-
lingen i utskottet har vi reserverat oss på tre områden och lämnat två sär-
skilda yttranden.
Bakom rubriken Åtgärder mot penningtvätt finns ett omfattande interna-
tionellt arbete för att förhindra och beivra s.k. tvättning av pengar i det fi-
nansiella systemet. Det handlar framför allt om kontanta pengar som någon
tillskansat sig genom brottslig verksamhet. Bankrörelser m.fl. skall bl.a. an-
mäla misstänkta, brottsliga, förvärv till Polisen.
I botten finns flera konventioner. Några har Sverige ratificerat, dock inte
Europarådets konvention om förverkande. Skälen till att vi nu har frågan på
riksdagens bord är en följd av EES-avtalet. Sverige har genom EES-avtalet
förbundit sig att anpassa sin lagstiftning till EG:s ministerråds direktiv från
den 10 juni 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet
används för tvättning av pengar.
Till stora delar är det förslag till lagstiftning som vi nu behandlar en bra
grund i kampen mot denna typ av brottslighet, men förslaget har en del bris-
ter.
De två första socialdemokratiska reservationerna gäller tillämpningsom-
rådet för den nya lagstiftningen. EG-direktivet är ett minimidirektiv, och det
står varje land fritt att ge lagen ett vidare tillämpningsområde. Regeringen
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Penningtvätt
83
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Penningtvätt
84
har i propositionen och utskottmajoriteten har i betänkandet inte tagit ett
fotsteg längre än vad som anges i direktiven.
I remissbehandlingen som föregick propositionen framfördes från flera
tunga remissinstanser, bl.a. från Finansinspektionen, Riksbanken och Riks-
polisstyrelsen, att tillämpningsområdet borde utvidgas.
Rikspolisstyrelsen misstänker att Sverige redan används för penningtvätt.
I sitt remissyttrande säger man: ”Lagstiftningen bör göras så heltäckande
som möjligt. Det kan förmodas att de internationella 'penningtvättarna’ har
tillgång till den juridiska sakkunskap som fordras för att hitta och använda
sig av sådana blottor.”
Herr talman! Mot denna bakgrund anser vi socialdemokrater att lagstift-
ningen bör utvidgas. Den kan vara ett verktyg för att bekämpa även den eko-
nomiska brottsligheten, där skattebrotten är centrala. Vi anser att rege-
ringen bör ges till känna att genast inleda ett utredningsarbete som syftar till
att bemästra de svårigheter som uppstår om skattebrott inkluderas i lagens
tillämpningsområde.
Herr talman! Jag yrkar därmed bifall till reservation nr 1.
Alla kryphål måste tätas från början för att lagen skall få avsedd verkan.
Därför anser vi att det är släpphänt av utskottsmajoriteten att lagen inte om-
fattar transaktioner också hos t.ex. växlingskontor, guldhandel och andra
verksamheter, där det omsätts mycket pengar. Det finns inga hinder mot
detta, och från flera tunga remissinstanser har detta behov med kraft förts
fram.
Herr talman! Jag yrkar därmed bifall till reservation nr 2.
Vi socialdemokrater har också motionerat om skyldighet för tullmyndig-
heter att rapportera misstanke om penningtvätt. Utskottet har enats om ett
tillkännagivande till regeringen. Denna fråga förs in i det framtida bered-
ningsarbetet om tullens framtida uppgifter.
Herr talman! Jag skall nu övergå till frågan om sanktioner och straffan-
svar. Redan i EG-direktivet förutsattes det, när det gäller lagen, att vissa
transaktioner inte skulle förmedlas och att uppgiftsskyldigheten till polisen
skulle fullgöras under straffansvar. Utskottsmajoriteten anser att den arbets-
rättsliga lagstiftningen tillsammans med hälerilagstiftningen skall vara till-
lämpliga och tillräckliga.
Rikspolisstyrelsen anför i sitt remissvar att ett straffansvar måste utkrävas
av den som inte följer lagens bestämmelser. Rikspolisstyrelsen klargör också
att häleribestämmelsen är helt otillräcklig för denna typ av verksamhet.
Åklagaren kommer nämligen att stå inför en nästan omöjlig uppgift när det
gäller att styrka ett sådant uppsåt, vilket krävs för att någon skall kunna dö-
mas för häleri.
Är det trängseln på fängelserna, eller vilket är skälet till att regeringspar-
tierna nu helt plötsligt är så försiktiga med att införa ett verkningsfullt straff-
ansvar?
Vi socialdemokrater har i reservation nr 3 anfört att ett en särskild straff-
bestämmelse bör införas i lagen om penningtvätt, vilken skulle vara tillämp-
lig när befintliga lagregler är otillräckliga.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 3.
Herr talman! Riksdagen har nu möjlighet att införa en verkningsfull lag-
stiftning mot penningtvätt som kommer att sätta Sverige i frontlinjen i denna
brottsbekämpning. Men det förutsätter att riksdagen stöder de tre socialde-
mokratiska reservationerna och täpper igen de kryphål som utskottsmajori-
teten lämnar öppna.
Herr talman! Jag yrkar därför, för säkerhets skull, än en gång bifall till de
socialdemokratiska reservationerna nr 1-3.
Anf. 101 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Det som ligger till grund för betänkandet JuU37 om pen-
ningtvätt, och som Alf Eriksson tog upp i sitt anförande, är att Sverige ge-
nom EES-avtalet åtar sig att införa ett EG-direktiv som förhindrar att det
finansiella systemet används för tvättning av svarta pengar.
Varje land har sedan, rent tekniskt, möjlighet att utforma sina lagar som
man själv vill och skall naturligtvis uppfylla EG-direktivens intention och
krav. Men vi anser att detta förslag inte gör det.
Jag håller mig till reservation 3 i mitt anförande, eftersom den reservatio-
nen överensstämmer med den motion som väckts med anledning av proposi-
tionen. Förenklat kan man säga att förslaget gäller att om en banktjänste-
man misstänker att ett visst agerande handlar om brottslig penningtvätt,
skall han vara skyldig att anmäla det till en myndighet, så att förundersök-
ning kan inledas. Om banktjänstemannen inte gör en anmälan, eller om han
informerar sin kund att en utredning pågår, anser vi att banktjänstemannen
gör en överträdelse. Det skall då finnas sanktionsmedel. Men det anser inte
regeringen och utskottsmajoriteten utan man hänvisar till att den hälerilag
och de arbetsrättsliga lagar och avtal som finns är till fyllest.
Hälerilagen kommer i dessa sammanhang att kunna tillämpas i ett mycket
fåtal fall - det rör sig kanske om 1 %. Att använda sig av arbetsrättsliga lagar
innebär att vi för över frågan till ett slags privaträttslig sfär. Vi skulle alltså
förlita oss till att arbetsgivarna, bankdirektörerna, har detta allmänna sam-
hällsintresse.
Det kanske gynnar banken på kort sikt att hålla penningtvättare bakom
ryggen. Är det så lär banktjänstemannen inte få någon prickning eller repri-
mand av sin chef.
Vi i Vänsterpartiet har i alla fall inte någon tilltro till att det är möjligt att
bankerna ges detta ansvar. Det har ju också under den senaste tiden visat sig
att en betydande ekonomisk brottslighet är inbyggd i den s.k. bankkrisen.
Det är också ytterst tvivelaktigt om Sverige med detta förslag uppfyller sitt
åtagande. Det vore pinsamt om Sverige, som första land, skulle dras inför
EFTA-domstolen därför att Sverige inte uppfyller kravet på effektiva åtgär-
der mot penningtvätt.
I detta betänkande finns också två andra reservationer i vilka exempelvis
skattebrott, valutaväxlingskontor och guldhandel tas upp. Vänsterpartiet
kommer att rösta för dessa reservationer.
Herr talman! Vänterpartiet kommer att rösta för reservationerna 1-3.
Anf. 102 GÖTHE KNUTSON (m):
Herr talman! Jag är litet förvånad över Berith Erikssons misstänkliggö-
rande av banker och bankanställda. Det kan väl ändå inte vara allvarligt me-
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Penningtvätt
85
Prot. 1992/93:120
2juni1993
Penningtvätt
86
nat att så generellt ställa i utsikt, som Berith Eriksson gör, att banker är in-
tresserade av att medverka till brottslighet, nämligen att tvätta pengar.
Jag noterade, herr talman, att Socialdemokraternas företrädare i stort sett
instämde i propositionen så långt som den går, men att man vill gå längre, i
likhet med Vänsterpartiet. Det är, enligt majoritetens uppfattning, att ta
större steg än vad sakernas tillstånd kräver.
I detta sammanhang vill jag gärna framföra en liten fundering. Det är ett
faktum att penningtvätt varit ett begrepp under åtskilliga år. Det är åtmin-
stone en så pass gammal företeelse att socialdemokrater satt vid makten i
Sverige när man började tala om penningtvätt. Jag kan dock inte erinra mig
att Socialdemokraterna lade fram någon proposition om åtgärder mot pen-
ningtvätt. Det kunde vara intressant att få höra synpunkter på detta faktum.
Men nu skall allting göras på en gång, eftersom det inte har skett någonting
förut.
Nuvarande regering har i alla fall, som har framgått av inläggen här, lagt
fram en proposition där man föreslår en ny lag om åtgärder mot penning-
tvätt. Denna lag skall införas vid ett datum som regeringen bestämmer.
Penningtvätt innebär åtgärder i syfte att dölja eller omsätta vinningen från
brottslig verksamhet.
Den lagstiftning som föreslås bygger på EG:s direktiv om åtgärder för att
förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar. Direk-
tivet ingår i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, dvs.
EES. Det innebär alltså att Sverige förbinder sig att införa regler om pen-
ningtvätt i enlighet med EG-direktivet. Även med bortseende från Sveriges
internationella förpliktelser på området ser utskottet med tillfredsställelse
på det aktuella lagförslaget.
Den ekonomiska brottsligheten är allvarlig, och det är enligt utskottets
mening nödvändigt med kraftfulla åtgärder.
Ett led i kampen mot ekonomisk brottslighet, bl.a. tvättning av pengar, är
att försvåra åtgärder som syftar till att dölja eller omsätta vinningen av
brottslig verksamhet och att öka upptäcktsrisken vid sådana transaktioner.
Utskottsmajoriteten instämmer i propositionen. Det gör också remissin-
stanserna, som har yttrat sig över förslaget. Av propositionen framgår att det
är en hel rad av remissinstanser: Fullmäktige i Riksbanken, Rikspolisstyrel-
sen, Riksåklagaren, Finansinspektionen, Bankmannaförbundet, Advokat-
samfundet m.fl. Det görs ett och annat tillägg här och där, dvs. ytterligare
förslag, men i stort sett instämmer man i regeringens proposition.
Det finns alltså tre reservationer till betänkandet plus ett par särskilda ytt-
randen. Jag vill redan nu, herr talman, yrka avslag på dessa reservationer
och bifall till propositionens förslag.
Jag vill beträffande reservation nr 1 nämna att utskottet anser, i likhet med
regeringen, att det skulle föra för långt att låta lagen vara direkt tillämplig
på t.ex. skattebrott. Det finns risk att det oftast skulle vara omöjligt för en
bank att ha någon uppfattning om huruvida fullbordat brott föreligger när
transaktionen görs. Genom anknytningen till brottsligt förvärv är lagens till-
lämpningsområde ändå vidsträckt, och utskottet ser det som särskilt värde-
fullt att de nya bestämmelserna om åtgärder mot penningtvätt kommer att
ansluta till vad som redan gäller för häleriansvar.
När det gäller vem som skall åläggas rapporteringsskyldighet framgår det
av propositionen på s. 8 att EG-staterna har överenskommit att avvakta med
en utvidgning till dess att erfarenheter vunnits om hur direktivet skall fun-
gera i praktiken.
Det har naturligtvis också talats en del om vilka instanser som kan komma
i kontakt med penningtvätt. Här nämns valutaväxlingskontoren. Detta är
emellertid föremål för en utredning, närmare bestämt Betaltjänstutred-
ningen, Fi 1992:14, som jag rekommenderar socialdemokratiska reservanter
att studera.
Vad gäller EG-ländernas inställning till en utvidgning av uppgiftsskyldig-
heten, kan konstateras att det inte talar för att vi tills vidare går längre än
vad som föreslås i propositionen. Sedan tillkommer också det pågående ar-
betet, som jag hänvisade till.
Utskottet kan inte nu tillstyrka en utvidgning av tillämpningsområdet vad
gäller valutaväxlingskontor, Posten m.fl., utan avstyrker bifall till reserva-
tion 2, som bygger på motionerna Ju22 och Ju24.
I reservation 3 om sanktioner begärs, i enlighet med motion Ju24, att skyl-
digheterna att inte förmedla vissa transaktioner och att fullgöra uppgiftsskyl-
digheten skall ställas under straffansvar.
Jag vill gärna hänvisa till skriftens ord, i detta fall betänkandet, där det på
s. 7 finns utförliga motiveringar. Det är den texten som Socialdemokraterna
liksom Vänsterpartiet vill ha utbytt.
Jag skall be att få avsluta med att läsa upp något ur detta stycke, för att
det skall komma till protokollet: Som anförs i propositionen, är det mest
lämpliga tillvägagångssättet ”att bestämmelserna upprätthålls med stöd dels
av de regler som finns i lag och avtal på det arbetsrättsliga området, dels
genom de sanktioner som Finansinspektionen förfogar över i sin tillsyns-
verksamhet. Härigenom kommer samma regler att gälla för upprätthållan-
det av reglerna om penningtvätt som redan i övrigt gäller inom det finansiella
lagstiftningsområdet. Vid denna bedömning har utskottet även tagit hänsyn
till de rekommendationer om restriktivitet med nykriminalisering som förts
fram i betänkandet Ett reformerat åklagarväsende---.”
Utskottets ledamöter och många andra känner till detta betänkande.
Med detta, herr talman, vill jag alltså ännu en gång yrka bifall till utskot-
tets hemställan och avslag på reservationerna.
Anf. 103 ALF ERIKSSON (s) replik:
Herr talman! Göthe Knutson säger att det vore att ta större steg än vad
sakernas tillstånd kräver, att utvidga tillämpningsområdet utöver vad EG-
direktivet säger.
Anser Göthe Knutson att växlingskontor, guldhandel, trav- och galopp
osv. inte är ett tillstånd som kräver någon som helst uppmärksamhet i det
här fallet?
Göthe Knutson drar sedan upp den gamla raspiga skivan om vad som
hände på 80-talet. Jag behöver inte gå så långt som till 80-talet. Det är ganska
naturligt att vi inte har den här frågan uppe förrän i dag. EG-direktivet fast-
ställdes den 10 juni 1991. Det var väl ungefär i de dagarna som riksdagen
upplöstes före föregående val.
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Penningtvätt
87
Prot. 1992/93:120
2 juni 1993
Penningtvätt
88
Det har hänt en hel del tidigare när det gäller de konventioner som den
socialdemokratiska regeringen var med och ratificerade.
Man kan fråga sig hur länge vi skall hålla på att lägga oss på EG-nivå i alla
hänseenden. Vore inte det här ett område att vara föregångare på, inför de
förhandlingar som vi så småningom skall ha med EG?
Anf. 104 GÖTHE KNUTSON (m) replik:
Herr talman! Låt mig säga några ord med anledning av Alf Erikssons svar
beträffande vad Socialdemokraterna inte har gjort.
Inte behöver väl en så förträffligt framsynt regering som den socialdemo-
kratiska som vi en gång hade - jag citerar nu ett eget beröm - invänta EG-
direktiv om en företeelse som är besvärande. Det är med en smula förvåning
som jag nu noterar att det var ett EG-initiativ som Socialdemokraterna in-
väntade.
Å andra sidan är det jättebra att det från socialdemokratiskt håll kommer
en propå om att gå före EG. Då borde det också vara angeläget att man på
socialdemokratiskt håll också bestämmer sig för om man är för eller emot
EG. I den svenska samhällsdebatten har ju inte Socialdemokraterna uttalat
någon egen bestämd uppfattning om EG. Det kan vara taktik.
Alf Eriksson har en invändning bl.a. gällande valutaväxlingskontor. Jag
ber ännu en gång att få hänvisa till betänkandet. Det är onödigt med en upp-
repning. Faktum är att ett stort steg nu tas och det är alldeles tillräckligt en-
ligt de bedömingar som görs av utskottets majoritet.
Anf. 105 ALF ERIKSSON (s) replik:
Herr talman! Först och främst vill jag inte påstå att det var något EG-ini-
tiativ som jag hänvisade till, utan det var till ett EG-direktiv.
Utifrån olika spörsmål och de konventioner som bl.a. FN har uppställt in-
fördes mot regeringens vilja på socialdemokratiskt initiativ en finanspolis.
Det beslutade vi om för ett år sedan.
Var står Göthe Knutson i den frågan i dag?
I mitt förra inlägg hann jag inte dra upp det här med straffansvar. Jag cite-
rade i mitt anförande vad Rikspolisstyrelsen har sagt om hälerilagstiftningen
i det här sammanhanget. Den är otillräcklig. Det är därför som vi kräver en
särskild lagändring.
Anf. 106 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Först vill jag säga att jag är förvånad över Göthe Knutsons
tilltro till bankerna.
För att få fakta till protokollet vill jag sedan säga att det som jag tog upp
i mitt anförande handlar om hur det här förslaget överensstämmer med det
EG-direktiv som skall uppfyllas genom förslaget. I artikel 14 sägs det nämli-
gen att ”Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som behövs för fullständig
tillämpning av alla bestämmelser i detta direktiv och skall särskilt föreskriva
vilka påföljder som skall gälla vid överträdelse av regler som antagits på
grund av detta direktiv.”
När det gäller vilka påföljder som det skall handla om säger egentligen
regeringen och utskottsmajoriteten att det inte skall vara några alls. I propo-
sitionens lagförslag säger regeringen i 11 § om meddelandeförbud att ”An-
svar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken skall inte följa för den som bryter mot
förbudet i första stycket.”
Avslutningsvis vill jag tala om att Vänsterpartiet inte hade någon menings-
yttring till det här betänkandet, och det beklagar jag. Det beror på att vi inte
kunde vara närvarande vid justeringstillfället.
Anf. 107 GÖTHE KNUTSON (m) replik:
Herr talman! Jag kan konstatera att Berith Eriksson är förvånad över
Göthe Knutsons förtroende för bankerna.
Det som Berith Eriksson uttalade handlar faktiskt om misstanke om
brottslig verksamhet - i det här fallet penningtvätt. Det är faktiskt en viss
skillnad mellan penningtvätt och det som bankerna gjorde sig skyldiga till
under det glada 80-talet, då Socialdemokraterna regerade. Det var faktiskt
någonting helt annat. Jag kan inte tro att Berith Eriksson vill påstå att ban-
kerna, t.ex. statliga Nordbanken, gjorde sig skyldiga till medverkan till pen-
ningtvätt.
När det gäller meningsyttringen utgick jag ifrån det som Vänsterpartiet
skulle ha uttalat om man hade varit närvarande vid justeringstillfället. Men
det är inte alldeles lätt för en enda ledamot att hinna med alla möten i utskot-
tet.
Anf. 108 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Vi behöver inte påbörja någon stor debatt angående brotts-
lighet i samband med de olika bankturer som har varit. Det var ju inte det
som den här debatten skulle handla om. Men faktum är ju att det med det
här förslaget inte kommer att leda till någon åtgärd om exempelvis en tjäns-
teman upplyser en bankkund om att en utredning nu har inletts och att det
därför gäller att sjappa med pengarna.
Anf. 109 GÖTHE KNUTSON (m) replik:
Herr talman! Jag ber ännu en gång att få hänvisa till de utförliga motive-
ringarna i utskottets betänkande. På s. 5 och fram till den text som gäller
sanktioner talas det om det som Berith Eriksson berör. Jag läste alldeles nyss
ur det betänkandet, bl.a. följande mening: ”Vid denna bedömning har ut-
skottet även tagit hänsyn till de rekommendationer om restriktivitet med ny-
kriminalisering som förts fram i betänkandet Ett reformerat åklagarvä-
sende”.
Herr talman! Jag konstaterar att det ämne vi nu behandlar är utomordent-
ligt noga penetrerat. Regeringen har hållit sig till EG-direktivet - och icke
initiativet, vilket anmärktes i ett tidigare genmäle. Man har noga beaktat alla
de krav som finns och som här har berörts. Man har konstaterat att vad man
nu har satt på pränt är accepterat och godkänt av en rad remissinstanser. Att
en och annan remissinstans, t.ex. Rikspolisstyrelsen, har velat gå något steg
längre är i och för sig ganska naturligt. Ambitionen bör vara sådan hos poli-
sen.
Nu har vi i justitieutskottet tagit det stora steget, sedan får man se vad som
krävs framöver. Som det har sagts från flera håll och från flera remissinstan-
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Penningtvätt
89
Prot. 1992/93:120 ser är regeringens förslag angeläget och utomordentligt bra. Det har utskot-
2 juni 1993 tets majoritet också tagit fasta på.
Penningtvätt
Anf. 110 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Herr talman! Justitieutskottets betänkande nr 37 handlar om lagstiftning
kring penningtvätten. Jag vill i det här sammanhanget passa på att ta upp
ytterligare ett par frågor som ej berörs i betänkandet.
Det är finanspolisen som skall se till att den här lagstiftningen efterlevs.
Det är roligt att höra debatten. Justitieminister Gun Hellsvik har t.ex. för-
nöjsamt sagt att regeringen har gett Rikspolisstyrelsen i uppdrag att inrätta
en finanspolis. Socialdemokraterna skriver i sin motion Ju24 att de har tagit
initiativ till inrättandet av en finanspolis. Man har sagt att man vill ta fram
fakta i protokollet. Jag måste då få tala om det faktum att initiativet kom
från Ny demokrati. Socialdemokraterna nämnde förslaget i sin stora motion
i fjol, men de gjorde ingen hemställan. Om inte Ny demokrati hade tagit ett
initiativ skulle vi inte ha någon finanspolis.
Justitieutskottet träffade under sin resa i Göteborg tillsammans med Riks-
polisstyrelsen Christer Fogelberg som är nyutnämnd chef för finanspolisen.
Han berättade att man kommer att få in cirka tusen anmälningar. Han berät-
tade vidare att han har träffat Bankföreningen och att det inte föreligger
några hinder för samarbete och att man kommer att lämna uppgifter.
För att finanspolisen skall kunna förhindra att det finansiella systemet bra-
kar ihop genom brottsliga manipulationer så måste man få inrätta ett under-
rättelseregister och bedriva spaning. Man måste ställa stora krav på en dator
som kan behandla dessa uppgifter, och det måste finnas ett system för analys-
verksamhet.
Hindren i dagens lagstiftning är att man inte får blanda in information om
personer som är misstänkta för penningtransaktioner. Datainspektionen har
sagt nej till finanspolisens begäran. Jag vet att Christer Fogelberg har gjort
en framställan till justitieministern och att detta ärende ligger på regeringens
bord. Det är fråga om finanspolisens vara eller icke vara. Om man inte får
gehör för sin begäran så faller idén med finanspolisen. Det är fakta.
Jag kan inte låta bli att kommentera Göthe Knutsons inlägg. Synpunk-
terna om vad som har skett tidigare är intressanta. Jag noterade dock att
socialdemokraterna omnämnde en finanspolis utan att göra en hemställan
om detta. Det är en frågeställning som kan vara intressant. Jag tycker dock
inte att man skall fördjupa sig i den. Socialdemokraterna var överens med
Ny demokrati i denna fråga, när vi utgjorde en majoritet i utskottet för att
inrätta en finanspolis.
Avslutningsvis kan jag säga att det var ju tur att Ny demokrati tog tag i
den här frågan. Åtminstone majoriteten bland socialdemokrater och väns-
terpartister var för den här idén och tyckte att den var bra. Även regeringen
torde tycka så, vilket framgår när man tolkar det uttalande som Gun Hellsvik
har gjort.
Herr talman! Därmed yrkar jag bifall till hemställan i justitieutskottets be-
tänkande JuU37.
90
Anf. 111 GÖTHE KNUTSON (m):
Herr talman! Låt mig bara konstatera att den senaste talaren, Karl Gustaf
Sjödin, nu har givit svar på det som Alf Eriksson påstod i en replik. Det är
bara att konstatera att det nu finns en finanspolis och att det var Ny demo-
krati som lade fram det förslaget i riksdagen.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 23 §.)
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1992/93:KrU27 Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten (prop.
1992/93:100 delvis).
Anf. 112 HUGO HEGELAND (m):
Herr talman! För precis ett år sedan, dvs. den 2 juni 1992, stod Birger An-
dersson här i talarstolen och förde talan just i detta ärende under rubriken
Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten 1993-1996. Eftersom
han inte gärna vill upprepa sig har jag blivit anmodad att föra talan i år. Det
skall jag givetvis göra.
Utskottet skriver i betänkandet att man föreslår riksdagen att godkänna
att medelstilldelningen för år 1994 för Sveriges Television AB, Sveriges Ra-
dio AB och Sveriges Utbildningsradio AB skall beviljas till ett sammanlagt
belopp på 4 580 miljoner kronor. 4 580 miljoner kronor skall således gå till
dessa tre institutioner. Om man multiplicerar antalet TV-innehavare med
den nya TV-avgiften, som kommer att höjas till 1 440 kr. och träda i kraft
från nyår, blir det 4 890 miljoner kronor. Det är således fråga om en klar
överfinansiering även om man räknar in kostnaderna för RIKAB i Kiruna
som samlar in licensmedlen. Det kostar mellan 130 miljoner och 140 miljo-
ner.
Vi föreslår ändock riksdagen att som en följd därav tillstyrka en höjning
av licensavgiften och att anslå drygt 4 500 miljoner kronor. Här finns ingen
reservation, så egentligen är det onödigt att debattera den här frågan. Det
är då inte mycket att debattera.
Jag vill dock säga några ord, eftersom det har väckt viss förvåning att jag
inte har reserverat mig på två punkter. Det gäller för det första en motion av
Chris Heister, där det påpekas attt sponsring bör ses som en särkild form
av annonsering. Därför skall inte denna typ av annonsering, sponsring, få
förekomma inom Sveriges Radio eller Sveriges Television. Jag håller i prin-
cip med om att det är helt riktigt. Utskottet anser dock att det här föreligger
ett avtal mellan Sveriges Radio och några kommersiella företag om sponsor-
medel. Man vill inte biträda den motionen, vars förslag också skulle inne-
bära ett visst inkomstbortfall. Inför dessa argument har jag givetvis från prin-
cipiell synpunkt följt partilinjen.
Sedan har vi en motion av Birger Hagård, som jag också vill kommentera.
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Den avgifts-
finansierade
radio- och
TV-verksamheten
91
Prot. 1992/93:120
2 juni 1993
Den avgifts-
finansierade
radio- och
TV-verksamheten
Han vill att licensavgiften skall avskaffas. Det är egentligen mycket som talar
för det. Licensavgiften slår dessutom orättvist, eftersom låginkomsttagare
betalar proportionellt mer än höginkomsttagare. Det rör sig alltså om en
form av smygskatt. Det kostar ca 130 miljoner kronor att driva in licensavgif-
ten. Av antalet potentiella betalare har åtminstone drygt 400 000 vägrat att
betala. När dessa sedan fortsätter att vägra, stiger beloppet. RIKAB har
alltså till Riksskatteverket överlämnat 558 000 ärenden för indrivning av ute-
bliven betalning av TV-avgifter. Beloppet uppgår till 270 miljoner kronor.
Det skulle kosta 280 miljoner kronor att driva in de 270 miljoner kronorna,
så det kan ju inte betecknas som en lönande verksamhet.
Att jag ändå kan gå med på att man avstyrker en motion, när jag själv
föregående år väckte en liknande motion, beror på att jag kopplar bort stora
hjärnan och överlåter agerandet åt förlängda märgen. Det är alltså förlängda
märgen som jag åberopar nu när jag än en gång yrkar bifall till hemställan i
kulturutskottets betänkande nr 27.
Anf. 113 HARRIET COLLIANDER (nyd):
Herr talman! I motsats till Hugo Hegeland tänker jag använda stora hjär-
nan och inte bara förlita mig på förlängda märgen. Annars reagerar man inte
emot att det går 4,9 miljarder till Sveriges Radio inkl, apparatjagarföretaget
i Kiruna.
Jag protesterar alltså mot kulturutskottets uppfattning att lägre medelstill-
delning till Sveriges Radio-koncernens programbolag, som Ny demokrati fö-
reslår, skulle medföra avsevärda försämringar av de ekonomiska villkoren
som skulle få starkt negativa effekter på public servie-företagens möjligheter
att uppnå de mål för verksamheten som riksdagen har ställt upp.
Jag har trovärdiga och tillförlitliga uppgifter om att rationaliseringspoten-
tialen är hög inom Sveriges Radio-koncernen. Men problemet är koncernen
själv. Det är nämligen bolagsledningarna som själva bestämmer förutsätt-
ningarna för rationaliseringar. Bolagsledningarna utser sig själva till auktori-
teter och regeringen godtar detta. Det får inte vara så, att Kulturdeparte-
mentet frågar ledningarna om de kan rationalisera och nöjer sig med svaret
att de gör så gott de kan.
Man styr med medelstilldelning, och vi anser att reformmedlen har givits
under felaktiga förutsättningar. Nej, det är oberoende experter som skall
göra en totalöversyn. Den rationalisering som det finns utrymme för skall
göras uppifrån och ner - trappan skall alltså städas uppifrån.
Jag vill påstå att nomenklaturasjukan har angripit bolagsledningarna. Ett
tecken på detta är chefernas mycket höga löner och deras fallskärmsavtal.
De vet bäst, de anser sig för mer än andra och de ger sig själva tolkningsföre-
träde. Jag vill påstå att de har glömt att de arbetar i allmänhetens tjänst. Ny
demokrati accepterar inte detta förhållande, utan vi har i vår motion föresla-
git att medelstilldelningen skall minskas och att de utlovade reformmedlen
skall dras tillbaka. Vi föreslår också att en utredning med uppgift att struk-
turrationalisera de tre programbolagen skall tillsättas med det snaraste.
Herr talman! Eftersom vi inte har fått gehör för våra förslag, yrkar jag
härmed bifall till Ny demokratis två reservationer till betänkandet.
92
Anf. 114 CHRIS HEISTER (m):
Herr talman! Det gläder mig att Hugo Hegeland nämnde min motion i sitt
anförande. Motionen är så pass viktig att jag vill ta några minuter av kamma-
rens tid i anspråk för att tala om den.
Det är orimligt att Sveriges Television och Sveriges Radio, som även i
dessa bistra ekonomiska tider har väl tilltagna anslag från det allmänna, över
4 miljarder kronor, skall ha möjlighet att få kommersiella intäkter genom
sponsring.
Den situation som vi har i dag innebär ett stort inkomstbortfall för de fria
kommersiella kanalerna. De tvingas nu inte bara att konkurrera om lyssnare
och tittare, utan de måste också konkurrera med public service-företagen
om reklamintäkterna.
Public service-kanalerna har ju ett konkurrensövertag i kampen om spons-
ringspengarna, eftersom de har en stor tittar- och lyssnarpublik, vilket gör
sponsringspengarna särskilt intressanta.
Som argument för att tillåta sponsring brukar man föra fram att sponsring
inte är att betrakta som reklam. Det är inte riktigt, vilket jag också för fram
i min motion. Anledningen till detta är enligt min mening att sponsring och
annonsering är två alternativa medel i ett företags marknadsföring. Spons-
ring är därför en särskild form av annonsering, vilket också Hugo Hegeland
höll med om. Det sätt på vilket företag agerar här i Sverige för att uppfylla
reglerna för sponsring genom att t.ex. se till att namnet på företaget överens-
stämmer med produktnamnet visar tydligt att det också är så.
Just denna definition av sponsring som en ”särskild form av annonsering”
använder t.ex. BBC i sin rapport om det egna företagets framtid. Både den
brittiska regeringen i sitt ”Green Paper” om BBC:s framtid och BBC:s led-
ning tar avstånd från denna metod att delfinansiera public service-företagen
med sponsring eller annan annonsering.
Jag hade önskat att även Sveriges riksdag hade gjort det. Det hade glatt
mig mycket om kulturutskottet hade redovisat något annat argument för att
avstyrka min motion än att avtalet med programföretagen endast är ett år
gammalt. Jag kan dock glädja mig åt det som Hugo Hegeland nyss sade, att
han i princip håller med om det som jag säger i min motion men att skälen
till avstyrkandet inte bara är att avtalet nyligen omförhandlats utan också det
inkomstbortfall som public service-företagen drabbas av, om man tar bort
sponsring. Det senaste argumentet anser jag vara ytterligare ett skäl för bi-
fall till min motion. Men med tanke på utskottets enighet tänker jag inte
fresta mig till att yrka på något bifall.
Anf. 115 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Herr talman! Jag gör nog inte Chris Heister särskilt glad när jag säger att
jag helhjärtat - både med stora hjärnan och förlängda märgen - står bakom
det ställningstagande som kulturutskottet har gjort vid ett sammanträde då
jag dock inte var närvarande. Trots att min underskrift inte finns med i be-
tänkandet, står jag helt bakom det.
Jag vill först ta upp sponsringsfrågan. Sponsring är inte något speciellt
unikt, utan det är en utveckling som man har i Europa. Utskottet har uttalat
att det är rimligt att man följer utvecklingen när det gäller de normgivningar
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Den avgifts-
fmansierade
radio- och
TV-verksamheten
93
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Den avgifts-
finansierade
radio- och
TV-verksamheten
som sker, dvs. att vi skall ha likartade bestämmelser för sponsring och
spronsringsmeddelanden.
När man talar om fria TV-stationer, undrar jag på vilket sätt TV 4 är friare
än Sveriges Television. På vilket sätt upplever den som tittar på TV 3 en
högre grad av frihet än den som tittar på Kanal 1 eller TV 2? Jag tycker att
vi skall vara litet försiktiga med orden, speciellt sådana ord som frihet.
När det gäller reklam, talar vi faktiskt om ett monopolföretag. TV 4 är
den enda kanal i Sverige som av statsmakterna genom avtal har fått rätt att
sända TV-program som är finansierade med reklammedel. Skall man sedan
gå på vad som skrivs i tidningarna om den ekonomiska utvecklingen för detta
företag, verkar den vara tämligen lysande. Man har ju uppnått ”break-even”
tidigare än vad man har beräknat. Därmed är ju inte friheten i den mening
som Chris Heister talade om särskilt allvarligt hotad.
Jag vill vända mig till Harriet Colliander angående TV-avgifterna och pu-
blic service-funktionen. Från medborgarens synpunkt är det rimligt att vi har
väl fungerande public service-företag. När jag betalar min TV-avgift får jag
för denna inte bara TV-program i två kanaler. Därutöver har jag tillgång till
Utbildningsradions utbud och till det som erbjuds i Riksradions fyra olika
kanaler. Dessutom får jag en förnämlig service i form av text-TV. Man kan
här jämföra med andra vägar för informationsinhämtning i medier. Jag
tycker inte att den sammanlagda kostnaden är orimligt hög.
Däremot är det självklart att man skall ställa krav på rationalitet och effek-
tivitet vid programproduktion och sändning. Jag inbillar mig att man känner
den pressen. Dels har statsmakterna tidigare ålagt koncernens programbo-
lag rationaliseringar, dels förutsätts reformmedlen att till viss del finansieras
genom rationalisering inom företaget. Genom riksdagsmajoritetens beslut
kommer det fr.o.m. årsskiftet inte längre att vara korrekt att tala om Sveri-
ges Radio-koncernen, eftersom den då inte längre kommer att existera, vil-
ket bl.a. Harriet Colliander och Chris Heister har medverkat till. Jag tror att
koncernen hade kunnat vara bra som en rationaliseringsstimulator, som en
viss samordnare.
När det gäller fallskärmsavtalen och den nomenklaturasjuka som har gri-
pit ledningen för företagen kan jag konstatera, efter vad som har framkom-
mit, att något fallskärmsavtal inte finns för chefen för det största programbo-
laget, Sveriges Television. Det är det ena jag vill säga. Det andra är att jag
ännu inte har fått sparken av regeringen från mitt uppdrag som ledamot av
moderbolagets styrelse. Det var ändå jag som såväl på bolagsstämman som
på det efterföljande styrelsemötet aktualiserade frågan om fallskärmarna.
Det är oacceptabelt för svenska folket att vissa chefer har, som man uppfat-
tar, mycket generösa avtal. Det kan påverka - och det är det allvarliga - vil-
jan att betala TV-avgiften. Den filosofi som låg bakom skapandet av dessa
avtal är föråldrad och hör inte 90-talet till.
Utskottet skriver att det, eftersom TV-avgifter betalas, är viktigt med god
hörbarhet på sändningarna i hela landet. Speciellt aktualiseras sändningarna
inom Stockholmsområdet. Jag vill understryka att hörbarheten är viktig. Pu-
blic service-företagen skall ligga främst i körfältet och ha förkörsrätt framför
t.ex. den privata lokalradion när det gäller att skapa förutsättningar för god
hörbarhet.
Slutligen vill jag kommentera handläggningstiderna vid Radionämnden. I
utskottets skrivning ligger att utskottet uppfattar handläggningstiderna så-
som alltför långa. Utskottet konstaterar att man arbetar på att förkorta
handläggningstiderna. Utskottet utgår från att detta skall kunna förverkli-
gas. Därför innebär det ingen svårighet för mig att yrka bifall till utskottets
hemställan på samtliga punkter.
Anf. 116 CHRIS HEISTER (m):
Herr talman! Åke Gustavsson talade om förkörsrätt för public service-ka-
nalerna. Dessa kanaler har ju förkörsrätt i och med att de ha över 4 miljarder
kronor i botten av allmänna medel, när de skall konkurrera om tittare och
lyssnare. Jag anser inte att public service-kanalerna skall ha förkörsrätt
också när det gäller att konkurrera om reklamintäkterna. Därför är jag emot
att man tillåter sponsring.
Anf. 117 HARRIET COLLIANDER (nyd):
Herr talman! Jag riktar mig till Åke Gustavsson. Vi i Ny demokrati vill ha
en public service-verksamhet även i framtiden, men den behöver inte vara
så omfattande som den är i dag med fyra radiokanaler och två TV-kanaler.
Man kan nöja sig med mindre. Vi anser vidare att man skall ta sitt public
service-uppdrag på fullt allvar. När jag i våras frågade Kulturdepartementet
varför det var underskott i kassan, svarade man att det hade blivit drygare
kostnader för TV-kanalerna nu när man skulle konkurrera med TV 3 och
TV 4 och köpa in dyra program såsom frågesporter och mera populära och
spektakulära program. Då anser jag att man har missuppfattat meningen
med ett public service-företag. Man skall sända annat än det allra lättsam-
maste på den bästa sändningstiden. Man skall inte vänta med att sända de-
batter och samhällsintressanta program tills folk har lagt sig att sova. Det gör
public service-företagen nu i väldigt hög grad. Då har de missförstått uppdra-
get.
Jag vill också kommentera sponsringen. I likhet med Chris Heister anser
jag att man inte bör tillåta sponsring i Sveriges Radio-koncernens program-
bolag, eftersom de då konkurrerar med de fria radio- och TV-stationerna.
TV 4 skall ju lämna ifrån sig en del av sina reklampengar till Sveriges Radio-
koncernen. Public service-företagen har det väldigt bra förspänt. De fick 600
nya miljoner. De har fått reklampengar från TV 4, och de får sponsorpengar.
Det finns en hel del att säga om detta. Bolagsledningarna sätter villkoren för
rationaliseringen. De bestämmer om en sådan skall kunna ske. Här finns en
stor rationaliseringspotential. Det skall släppas in folk utifrån för att granska
verksamheten. Det handlar dock om skattepengar, även om de kallas licens-
medel.
Anf. 118 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Herr talman! Public service-verksamhetens omfattning är en viktig fråga
att diskutera. Denna verksamhet skall inte vara så omfattande, sade Harriet
Colliander, att den skall medge två kanaler inom ramen för Sveriges Televi-
sion. Den skall inte heller medge fyra radiokanaler. Av detta drar Harriet
Colliander slutsatsen att programbolagen har missförstått sitt uppdrag. Jag
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Den avgifts-
finansierade
radio- och
TV-verksamheten
95
|
Prot. 1992/93:120 2juni 1993 |
delar inte denna uppfattning. Det torde inte heller regeringen göra. Hade |
kert kommit fram i detta betänkande.
|
Den avgifts- |
Den djupare frågan bakom detta mindre retoriska men allvarliga är ju: Det som på socialdemokratiskt initiativ tillkom såsom en speciell uppgift Det ligger i Sveriges Radios program att också tillgodose sådana grupper En exakt parallell till det resonemang som jag nu har fört om TV gäller Anf. 119 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik: Herr talman! Åke Gustavsson frågar: Varför skall jag inte ha möjlighet att När det gäller talet om att vara avantgardistisk och våga mera vill jag När det gäller P 3 och dess musikutbud anser jag att man lika gärna kan |
96
Anf. 120 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Herr talman! Harriet Colliander har förmodligen missuppfattat mig. Vad
det beror på skall jag inte kommentera. Vi är alltså inte ense. Det är viktigt
att jag såsom motivation för att jag skall betala en TV-avgift också får pro-
gram som jag är intresserad av att titta på. Det innebär att jag utöver smala
program riktade till olika minoriteter - vi är alla minoriteter, inte minst Ny
demokrati - skall kunna se breda program. Fotboll kan vara ett sådant exem-
pel. Jag skall såsom licensbetalare ha rätt att se ett bra frågesportprogram
inom ramen för Sveriges Television, t.ex. 24 karat. Varför vill Harriet Col-
liander förbjuda mig att se på de programmen inom Sveriges Television? Se-
dan talar man om frihet i etern. Det är ju precis tvärtom.
På samma sätt vill jag såsom TV-avgiftsbetalare ha möjlighet att lyssna på
pop eller rock eller vad det är fråga om och breda musikprogram inom t.ex.
P 3-nätet såsom det för närvarande är utformat. Koncentrerar man sig enbart
på att göra smala program och inte är rädd om public service-verksamheten -
det är ju funktionen det handlar om - innebär det att jag inte längre får en
motivation för att betala TV-licensen. Folk betalar TV-avgiften därför att de
tycker att de får någonting för den och därför att de tycker att programmen
är hyggliga och anständiga både i radio och TV. Då känner folk stor lojalitet.
Men gör man program som ingen vill se eller lyssna på, faller också viljan
att finansiera verksamheten. Då får man ännu sämre program. Det är en
utveckling som ingen vill se, om man är rädd om public service-funktionen.
Anf. 121 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Herr talman! Jag menar att framför allt TV men också radio i mycket
högre grad skall ta fasta på det kulturutbud som finns på teaterscener och på
museer, bl.a. här i Stockholm, och föra ut det till invånarna i Sverige, detta
avlånga land. Alla människor betalar skattepengar till nationalscenerna,
men många får se mycket litet av det som framförs där. Det tycker jag är en
mycket viktig uppgift för public service-företagen, som man inte i särskilt
hög grad har tagit fasta på.
Jag vill kunna välja smala program på god sändningstid. Jag vill inte ha
fyra kanaler, Kanal 1, TV 2, TV 3 och TV 4, som alla visar frågesporter. När
man gör det från public service-företagens sida och konkurrerar med fråge-
sporter på de bästa sändningstiderna, då har man missuppfattat sitt uppdrag.
De kan sända frågesport t.ex. kl. 22 eller kl. 23 och i stället kanske sända ett
intressant debattprogram kl. 20, men det gör de inte.
Anf. 122 HUGO HEGELAND (m):
Herr talman! Jag kopplade tydligen bort stora hjärnan för tidigt. Jag på-
stod nämligen att det inte fanns några reservationer i detta betänkande. Men
jag förväxlade detta betänkande med utskottets betänkande KrU28. Därför
får jag nu yrka avslag på reservationerna 1 och 2, även om det smärtar mig
djupt, eftersom det är fråga om en besparing på 100 miljoner som skall kvar-
stå även under 1995 och 1996.
Jag skall sedan passa på att kommentera ett särskilt yttrande som är
mycket positivt för varje göteborgare. Samtliga socialdemokrater i utskottet
säger där att ”produktionen av TV-program i alltför hög utsträckning sker i
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Den avgifts-
finansierade
radio- och
TV-verksamheten
7 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 120
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Den avgifts-
finansierade
radio- och
TV-verksamheten
Stockholm”. Det är helt riktigt, men jag har ändå avstått från att instämma
i det. Jag kan emellertid göra det muntligen.
Jag kan däremot inte låta bli att referera vad Birger Andersson sade för
precis ett år sedan. Han sade att Centern litar på att man på Sveriges Televi-
sion i full frihet kan åstadkomma denna ökade andel av distriktsbaserad pro-
duktion. Men Centern reserverade sig inte och hade inte något särskilt ytt-
rande. Men Birger Andersson sade att Centern gjorde bedömningen att man
helt och hållet kan sätta sin tillit till att man på Sveriges Television själv kan
avgöra detta och se till att man har en hög procentandel distriktsbaserad pro-
duktion.
Min fråga till Birger Andersson är: Finns det kvar något av denna tillit i
dag?
Anf. 123 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Herr talman! Jag måste kommentera den regionala produktionen. Det
vore intressant att få höra vilken uppfattning som Birger Andersson har i
dag. Nu gäller avtalet. Vi reserverade oss från socialdemokratisk sida mot
den punkten i regeringens förslag till avtal. Vi ansåg att det skulle ske mer
produktion ute i landet. Regeringens förslag, som sedan blev avtal, innebar
att man minskade ambitionsnivån när det gäller den regionala distriktsbase-
rade produktionen.
Om vi skall ha en public service-verksamhet för hela landet, tycker jag att
det också är rimligt att utöka den. Därför var det med viss besvikelse som
jag konstaterade att Centern, som ofta glatt och villigt säger att man skall
vara med om att satsa på verksamhet ute i landet, ställde sig bakom detta
Stockholmscentrerade förslag.
Slutligen instämmer jag gärna på en punkt i det som Harriet Colliander
sade, nämligen att det vore bra om man kunde få se mer av nationalscener-
nas verksamhet inom ramen för Sveriges Television.
Anf. 124 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! Det är riktigt att vi i fjol vid denna tid, det var den 2 juni,
diskuterade dessa frågor. Om jag minns rätt är det precis som Åke Gustavs-
son säger, nämligen att Socialdemokraterna hade högre procentanspråk än
regeringen. Men samtidigt fanns det en redovisning som också gav uttryck
för att man hade nått upp till de siffror som Socialdemokraterna önskade.
Med anledning av det som Hugo Hegeland refererade från förra årets de-
batt, vill jag säga att det är klart att vi vill följa denna fråga. Det sade jag
också i den debatten, och det kommer vi att göra. Men jag har för dagen
inga aktuella procentsiffror, utan det blir säkert aktuellt att återkomma till
detta. För närvarande ligger man emellertid, såvitt jag känner till, väl över
den 40-procentsgräns som då fastlades.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 23 §.)
98
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1992/93:KrU28 Ägande av den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksam-
heten (prop. 1992/93:236).
Anf. 125 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! Det var alltså för exakt ett år sedan, den 2 juni, som vi disku-
terade en hel del av de frågor som vi tar upp i dag. Betänkandet från i fjol
hade titeln Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten 1993-1996
m.m. Underlaget för betänkandet var proposition 1991/92:140.1 propositio-
nen behandlades bl.a. vilka som skulle äga public service-företagen. Det be-
slut som riksdagen fattade innebar att aktiefördelningen mellan olika ägar-
grupper den 1 januari 1993 skulle vara 20 % för näringslivet, 20 % för pres-
sen, 40 % för folkrörelserna och återstående 20 % för en ny fjärde grupp
bestående av konstnärliga och vetenskapliga akademier samt oberoende
kulturella sammanslutningar.
Men i en gemensam skrivelse till Kulturdepartementet den 22 oktober
1992 förklarade ägarna att det inte skulle kunna bildas några ägargrupper
från press och näringsliv. Det förelåg alltså inte några förutsättningar för att
genomföra riksdagens beslut rörande ägandet av public service-företagen.
Regeringen underrättade riksdagen i en särskild skrivelse om de ändrade
förutsättningarna för ägandet av den avgiftsfinansierade radio- och TV-verk-
samheten.
Regeringen tillsatte en särskild utredare med uppdrag att snabbt lägga
fram förslag om hur public service-företagen borde ägas i framtiden.
Under hösten 1992 behandlade kulturutskottet regeringens skrivelse i ett
särskilt betänkande, KrU8. Ett enhälligt utskott föreslog att det skulle till-
sättas en beredningsgrupp med parlamentarisk förankring. Beredningsgrup-
pen skulle få i uppgift att medverka i den fortsatta beredningen av frågan om
ägandet av public service-företagen när resultatet av den särskilde utreda-
rens arbete förelåg. Den särskilde utredaren avlämnade sitt betänkande den
12 februari 1993.
Regeringen tillsatte också i enlighet med kulturutskottets förslag en be-
redningsgrupp. I den beredningsgruppen var samtliga riksdagspartier repre-
senterade. Beredningsgruppen bestod av totalt tio riksdagsledamöter. Jag
tror att jag vågar påstå att gruppen arbetade mycket intensivt under en kort
period. Sedan var gruppen tvungen att avsluta sitt arbete, eftersom det var
dags att färdigställa en proposition.
Jag tycker nog att beredningsgruppens synpunkter var väl beaktade i den
proposition som låg på riksdagens bord i april. Efter behandling i kulturut-
skottet föreligger nu betänkandet KrU28 med rubriken Ägande av den av-
giftsfinansierade radio- och TV-verksamheten.
Anledningen till att jag har tagit upp detta är att jag tycker att det var
lämpligt att mycket kortfattat lämna en bakgrundsbeskrivning till varför
ägandefrågorna när det gäller radio- och TV-verksamheten i allmänhetens
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Ägande av den
avgiftsfinansierade
radio- och
TV-verksamheten
99
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Ägande av den
avgiftsfinansierade
radio- och
TV-verksamheten
100
tjänst har tagits upp till förnyad behandling här i riksdagen bara ett år efter
det att vi fattade det tidigare beslutet.
Som framgår av betänkandet, råder det en mycket bred politisk enighet i
den här frågan. Det finns inga reservationer, inga särskilda yttranden eller
meningsyttringar i betänkandet. Som jag ser det är det av mycket stort värde
med denna breda politiska samsyn. Jag tror att det är till stor glädje för de
anställda inom public service-företagen men även för lyssnare och tittare.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i kulturutskottets betänkande
28.
Anf. 126 HUGO HEGELAND (m):
Herr talman! Jag vill bara beklaga den försening som inträffade på grund
av händelsernas utveckling, vilket gjorde att vi kom i gång ett år senare än
beräknat med denna ägandeförändring av Sveriges Radio. Det vållade kost-
nadsökningar för ett antal företag som var inställda på att kunna starta verk-
samhet redan fr.o.m. den 1 januari i år.
Anf. 127 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Herr talman! Jag skall bara komplettera Birger Anderssons historieskriv-
ning om detta. Denna skrivelse från regeringen anmäldes mycket sent. Trots
att regeringen fattade beslut den 19 november om den, överlämnades den
inte till riksdagen förrän den 24 november. Motionstiden gick ut den 9 de-
cember. För att kulturutskottet över huvud taget skulle hinna hantera denna
fråga tvingades man att börja innan motionstiden var slut.
När det gäller det sakliga innehållet var det med anledning av en socialde-
mokratisk motion som ett enhälligt kulturutskott fattade beslut om att till-
sätta denna beredningsgrupp. Jag skall instämma i att den arbetade intensivt
och göra tillägget att den också arbetade effektivt. Det kan ha berott bl.a.
på att departementet höll sig klädsamt i bakgrunden i detta sammanhang.
Regeringen var alltså inte alls intresserad av en beredningsgrupp, utan den
tillkom till följd av ett riksdagsinitiativ, vilket jag vill betona.
Slutligen skall jag också, när jag har skällt på några, säga att jag gärna vill
ge en ros till Lars Leijonborg för det sätt på vilket han ledde arbetet med
beredningen.
Anf. 128 HARRIET COLLIANDER (nyd):
Herr talman! Jag vill också sälla mig till dem som har talat här och sagt att
det är mycket gott att vi har fått ett enigt utskott i den här frågan.
Det finns en sak som jag tycker är mycket positiv. Det är en fråga som vi
i Ny demokrati har drivit och driver. Det är att man inte i styrelser skall till-
sätta personer med politiska förtecken. Detta är något som man har tagit
fasta på i det här betänkandet. Det står uttryckligen att i vissa av styrelserna
skall man inte ha politisk tillsättning. Det tycker vi är en seger och ett steg
på vägen.
Anf. 129 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag vill gärna instämma i det Åke Gustavsson sade när det
gäller Lars Leijonborgs sätt att leda beredningsgruppen. Jag tycker att det
var ett utmärkt ordförandeskap som Lars Leijonborg visade upp. Han visade
en mycket god förmåga att lyssna på synpunkter från olika håll. Det tror jag
är riktigt om man har ambitionen att försöka nå enighet i avslutningsskedet.
Jag glömde kanske att nämna att det rörde sig om en socialdemokratisk
motion. Jag vet inte om det behövde vara med i min framställning. Jag har
alltid under min tid här i riksdagen försökt att sätta mig in i frågorna och ta
till mig de bra förslag som kommer i motioner från olika håll. Jag tycker att
det var en utmärkt motion från socialdemokraternas sida. Det var också ett
enhälligt utskott som ställde sig bakom.
Sedan kan jag väl göra den lilla bekännelsen att jag ibland under opposi-
tionstiden har upplevt att man, när det har kommit motioner från den dåva-
rande oppositionen, mellan 1988 och 1991, inte riktigt har lyssnat så som jag
tycker att man borde ha gjort. Men jag hoppas att kulturutskottets borger-
liga majoritet i alla fall har visat att man lyssnar till de synpunkter som kom-
mer från olika håll. Jag tror att det är värdefullt att man gör det i det politiska
arbetet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 23 §.)
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1992/93:KrU31 Ny organisation för Dialekt- och ortnamnsarkiven samt
Svenskt visarkiv m.m. (prop. 1992/93:150 delvis).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 23 §.)
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1992/93:JoU17 Godkännande av en överenskommelse mellan Sverige och
Estland på fiskets område (prop. 1992/93:243).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 23 §.)
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Ägande av den
avgiftsfinansierade
radio- och
TV-verksamheten
101
|
Prot. 1992/93:120 2juni 1993 |
20 § Godkännande av en överenskommelse mellan Sverige och Ryska |
|
Ägande av den |
Föredrogs jordbruksutskottets betänkande Ryska federationen på fiskets område (prop. 1992/93:233). Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. 21 § Lag om marknadsreglering på fiskets område, m.m. Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1992/93:JoU25 Lag om marknadsreglering på fiskets område, m.m. (prop. 1992/93:199). Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. (Beslut fattades efter 23 §.) 22 § Godkännande av vissa marina konventioner Föredrogs 1992/93:237). Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. 23 § Ändringar i värdepappersfondslagstiftningen m.m. Föredrogs 1992/93:206). Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare önskade ordet. Beslut |
102
Företogs till avgörande justitieutskottets betänkande 1992/93:JuU37, kul-
turutskottets betänkanden 1992/93:KrU27, KrU28 och KrU31, jordbruksut-
skottets betänkanden 1992/93:JoU17, JoU24, JoU25 och JoU26 samt nä-
ringsutskottets betänkande 1992/93:NU31.
Justitieutskottets betänkande JuU37
Mom. 1 (skattebrott)
Utskottets hemställan bifölls med 152 röster mot 125 för reservation 1 av
Lars-Erik Lövdén m.fl.
Mom. 2 (valutaväxlingskontor m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 155 röster mot 126 för reservation 2 av
Lars-Erik Lövdén m.fl.
Mom. 6 (sanktioner)
Utskottets hemställan bifölls med 155 röster mot 125 för reservation 3 av
Lars-Erik Lövdén m.fl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Kulturutskottets betänkande KrU27
Mom. 1 (medelsberäkning för kalenderåret 1994 för den avgiftsfinansierade
verksamheten som bedrivs av public service-företagen)
Utskottets hemställan bifölls med 261 röster mot 19 för reservation 1 av
Anne Rhenman.
Mom. 2 (de ekonomiska förutsättningarna för public service-företagens av-
giftsfinansierade verksamhet under kalenderåren 1995 och 1996)
Utskottets hemställan bifölls med 262 röster mot 19 för reservation 2 av
Anne Rhenman.
Mom. 3-16
Utskottets hemställan bifölls.
Kulturutskottets betänkande KrU28
Utskottets hemställan bifölls.
Kulturutskottets betänkande KrU31
Utskottets hemställan bifölls.
Jordbruksutskottets betänkande JoU17
Utskottets hemställan bifölls.
Jordbruksutskottets betänkande JoU24
Utskottets hemställan bifölls.
Jordbruksutskottets betänkande JoU25
Utskottets hemställan bifölls.
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Ägande av den
avgiftsfinansierade
radio- och
TV-verksamheten
103
Prot. 1992/93:120
2 juni 1993
Ombildning av
Statens
provningsanstalt
till aktiebolag
104
Jordbruksutskottets betänkande JoU26
Utskottets hemställan bifölls.
Näringsutskottets betänkande NU31
Utskottets hemställan bifölls.
På förslag av tredje vice talmannen medgav kammaren att de ärenden som
hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde fick före-
tas till avgörande vid morgondagens arbetsplenum.
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1992/93:NU32 Ombildning av Statens provningsanstalt till aktiebolag (prop.
1992/93:239).
Anf. 130 BO BERNHARDSSON (s):
Fru talman! I det betänkande som vi nu skall diskutera behandlas frågan
om bolagisering av Statens provningsanstalt. Regeringen har föreslagit att
Statens provningsanstalt skall ombildas till aktiebolag. Utskottsmajoriteten
har ställt sig bakom förslaget.
Det kan också vi socialdemokrater tänka oss att göra, men inte utan förbe-
håll. Vi är nämligen inte beredda att medverka i en process där bolagisering
är första steget men där det långsiktiga syftet i själva verket är att privatisera
verksamheten. Vi vill att riksdagen i samband med ett eventuellt bolagise-
ringsbeslut också uttalar att verksamheten skall få förbli i statlig ägo. I annat
fall vill vi att propositionen avslås.
För oss socialdemokrater är valet av associationsform en praktisk fråga
när det gäller statlig verksamhet. Det handlar om att välja den form som bäst
gagnar syftet med verksamheten och som gör det möjligt att på bästa sätt
möta de krav som medborgare, näringsliv och andra intressenter kan tänkas
ställa på verksamheten. Ibland tvingas man av lättbegripliga skäl att kom-
promissa mellan olika krav och mål.
På det hela taget är valet av associationsform en praktisk fråga. Vi har i
flera fall tagit initiativ till och ställt oss bakom förändring av associationsform
från myndighet till bolag.
Vi socialdemokrater har dessutom en pragmatisk syn på frågan om ägan-
det, dvs. om verksamhet skall bedrivas i privat eller i offentlig regi. Det
handlar om att väga samman en rad olika krav som kan ställas på verksamhe-
ten beroende på vilken typ av verksamhet som det gäller, t.ex. om det är
fråga om omsorg eller korvproduktion. Det finns vissa skillnader däremel-
lan, och det handlar om att väga för- och nackdelar mot varandra.
Men för den borgerliga regeringen, inte minst för näringsministern, för-
håller det sig annorlunda. Regeringen vägleds, som vi ser det, av en ideolo-
giskt motiverad privatiseringsiver, en sorts liberal fundamentalism, enligt vil-
ken den privata formen alltid är att föredra och enligt vilken privatisering är
ett universalmedel för att lösa allehanda problem, utan några större före-
gående analyser.
Nu kan man i just detta fall, när det gäller bolagisering av Statens prov-
ningsanstalt, hävda att ordet privatisering inte nämns i propositionen, i varje
fall inte i de delar som utgörs av regeringens egna bedömningar och förslag.
Men i direktiven till den utredning vars förslag ligger till grund för proposi-
tionen sägs uttryckligen att förslag om privatisering skall läggas fram. I för-
slagen från utredningen sägs i sin tur att bolagsbildningen är tänkt som en
första fas och att det sedan, närmare bestämt inom en tidsperiod av tre till
sex år, bör vara möjligt att ”inleda en nedtrappning av det statliga ägandet
balanserad av ägarengagemang från näringslivet”.
Mot denna bakgrund och med tanke på regeringens förkärlek för alle-
handa privatiseringsäventyr tycker vi att det är på sin plats att riksdagen slår
fast att en privatisering inte är aktuell när det gäller Statens provningsanstalt.
Det finns självfallet motiv för detta. Provningsverksamhet och teknisk ut-
värdering är att betrakta som en del av den tekniska infrastrukturen, syf-
tande till att bidra till bl.a. kvalitetsutvecklingen inom industrin. Verksam-
heten är ett näringspolitiskt medel, och staten har ett ansvar när det gäller
att upprätthålla ett oberoende och opartiskt organ och när det gäller att tillse
att kvalificerade tekniska resurser finns att tillgå för alla företag, inte minst
för de små och medelstora företagen.
Detta är ett samhällsansvar. Det är en del av näringspolitiken. Det finns
dessutom inte några exempel i Europa på att denna typ av verksamhet har
privatiserats. Vi anser därför att riksdagen bör slå fast att detta icke heller
skall ske i Sverige.
Fru talman! Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationerna 1
och 2. Självfallet står vi bakom också de övriga reservationerna, men för att
spara kammarens tid avser vi inte att driva dem fram till votering.
Anf. 131 JAN BACKMAN (m):
Fru talman! Sverige är successivt på väg mot ett öppet system för prov-
ning, kontroll och certifiering av produkter och system. Ett led i denna ut-
veckling är bolagiseringen av Statens provningsanstalt, som kammaren nu
har att ta ställning till
Steget från uppdragsmyndighet, med anslag från staten på knappt 20 %
och uppdragsintäkter som motsvarar över 80 % av omsättningen, till av sta-
ten helägt aktiebolag är inte särskilt dramatiskt. Ändå är det en viktig signal,
inte minst som förberedelse för ikraftträdandet av EES-avtalet. Då bortfal-
ler nämligen behovet av att prova importerade produkter som redan är pro-
vade och certifierade av ett kompetent organ i ett annat avtalsland. Samti-
digt kommer det ökade produktansvaret för tillverkare och leverantörer att
leda till ett ökat behov av provning, kvalitetssäkring och riskvärdering. På
den marknaden har ett bolagiserat SP goda möjligheter att göra sig gällande.
Socialdemokraterna i näringsutskottet har i en kommittémotion yrkat att
riksdagen skall besluta att Statens provningsanstalt skall förbli i statlig ägo,
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Ombildning av
Statens
provningsanstalt
till aktiebolag
105
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Ombildning av
Statens
provningsanstalt
till aktiebolag
106
eller, vid avslag på detta yrkande, att riksdagen avslår förslaget om bolagise-
ring. Det första yrkandet är utpräglat irrelevant. Frågan om privatisering be-
rörs nämligen över huvud taget inte i propositionen. Samtliga aktier i bolaget
skall ägas av svenska staten, står det.
Det anförs också att staten som ägare av bolaget bör utöva en aktiv ägar-
roll och ansvara för att verksamheten fortsätter att utvecklas så att svenskt
näringsliv har en god resurs i bolaget. Irrelevant är det att då åberopa en
förväntad ideologisk koppling mellan bolagisering och privatisering, spe-
ciellt som man också från socialdemokratisk sida anser att det finns klara
skäl att ombilda SP till bolag. Låt beslutet gälla det förslag som är föremål
för behandling och inte någon på intuitiv väg intolkad dold avsikt!
Det skulle underlätta privatiseringsdebatten, om den förs i de ärenden där
privatisering föreslås. Om jag minns rätt finns SP inte med bland de 34 stat-
liga företag som riksdagen före krispaketets tid bemyndigade regeringen att
privatisera.
Det är viktigt att SP som statligt ägt bolag uppträder på ett kompetent men
ändå konkurrensneutralt sätt. Övriga aktörer på marknaden, det må gälla
företagens egna provnings- och utvecklingsavdelningar eller andra prov-
nings- och certifieringsföretag, måste kunna förvänta sig att deras prov-
ningsresultat blir likvärdigt behandlade.
Låt mig nämna att Dansk Teknologisk Institut, som i sig innehåller verk-
samheter som motsvarar både det svenska SIFU och SP, nyligen valt att eta-
blera sin första utländska filial i Helsingborg. Det kommer med säkerhet att
ytterligare stimulera utvecklingen inom detta område och bidra till svenskt
näringslivs konkurrenskraft att det snart finns både ett bolagiserat SP och
andra tunga aktörer som kämpar om att erbjuda sina tjänster inom de tek-
niskt infrastrukturelit viktiga områdena teknisk utvärdering, provning, certi-
fiering och godkännande.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter i betänkan-
det NU32 och avslag på de socialdemokratiska reservationerna och Vänster-
partiets meningsyttring.
Anf. 132 BO BERNHARDSSON (s):
Fru talman! Jan Backman säger att det är irrelevant att åberopa en ideolo-
gisk koppling mellan bolagisering och privatisering. Jag tycker inte att det är
så. Jag har tidigare redogjort för motiven till det, och jag kan redovisa dem
igen.
Ett av skälen är att vi känner regeringens traditioner på området. Ett an-
nat är att det föreligger en beställning till utredningen om en privatisering.
Det föreligger i utredningen också ett förslag där man skisserat en utveckling
i två faser. Visserligen förs i det förslag som vi nu behandlar bara den ena
fasen fram, men det krävs inte mycket fantasi för att skåda hela den process
där bolagisering är ett första steg och en privatisering är det nästa.
Anf. 133 JAN BACKMAN (m):
Fru talman! Det är riktigt, som Bo Bernhardsson säger, att privatisering
för utredaren angavs som en möjlighet, och betänkandet kom ju att heta
Prova privat - provning och mätteknik inom SP och SMP i Europaperspek-
tiv. Men förslaget går inte ut på detta, utan det föreslås ett statligt ägt före-
tag. Om det är taktiskt, av hänsyn till remissinstanser eller av något annat
skäl, har jag inte någon detaljinformation om, men jag tycker ändå att debat-
ten kan gälla det som förslaget gäller, så länge det finns ett sådant förslag.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 3 juni.)
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1992/93:NU33 Ändringar i minerallagen (prop. 1992/93:238).
Anf. 134 LEIF MARKLUND (s):
Fru talman! Näringsutskottets betänkande nr 33, som behandlar änd-
ringar i minerallagen, skall ses som ett fullföljande av de förändringar på
lagstiftningsområdet som vi socialdemokrater påbörjade.
Vi socialdemokrater instämmer i stora stycken i regeringens förslag till
förändringar. Det är av största vikt att den svenska gruvnäringen får fasta
spelregler. Vi vill dock påpeka att den viktigaste förutsättningen för en lång-
siktig utveckling av gruvindustrin är en utökad aktivitet från statens sida när
det gäller kartering och prospektering.
Fru talman! Den svenska gruvnäringen måste få samma förutsättningar
att bedriva verksamhet i Sverige som finns i de främsta konkurrentländerna.
Därför har vi i tidigare motioner föreslagit utökade resurser för att snabba
upp karteringen i första hand i Norrbotten och Västerbotten. Dessutom fö-
reslår vi socialdemokrater en årlig statlig satsning med 100 miljoner kronor
på prospektering. Detta skulle, tillsammans med de förändringar som nu fö-
reslås i minerallagen, kunna skapa en framtidstro i den svenska gruvnä-
ringen. Det skulle också ge de positiva signaler för att locka utländska inve-
sterare, som den nuvarande regeringen ofta hänvisar till men inte orkar ge-
nomföra av ideologiska skäl.
Fru talman! När det gäller våra reservationer anser vi inte att det finns
motiv för att minska lämplighetskraven vid bearbetningskoncession. Det
måste vara av största vikt att den sökande kan bedömas allmänt lämplig att
utvinna det aktuella mineralet och därtill även i övrigt vara lämplig. Detta
innebär att företaget skall anses vara seriöst i en mer allmän mening.
Man kan också ifrågasätta varför regeringen gör åtskillnad mellan exploa-
tering av olja och gas och exploatering av övriga koncessionsmineral. Här
borde väl arbetarskyddet och miljöhänsynen vara lika angelägna oavsett vil-
ket slags fyndighet som bearbetas.
Fru talman! Jag vill slutligen peka på vikten av att regeringen återkommer
till riksdagen med förslag om utökade statliga insatser på prospektering. Vi
kan inte bortse från de konsekvenser som uppstår om malmreserven minskar
ytterligare i vårt land - ett land med en av de största potentialerna för att
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Ändringar
i minerallagen
107
Prot. 1992/93:120
2 juni 1993
Ändringar
i minerallagen
108
finna nyfyndigheter i berggrunden. Flera av Europas mest betydande fyndig-
heter ligger just i vårt land.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till våra reservationer 1 och 2 till
näringsutskottets betänkande nr 33.
Anf. 135 BENGT HURTIG (v):
Fru talman! De förändringar som nu föreslås i minerallagen är ju egentli-
gen bara marginella förändringar. Det sägs att dessa förändringar skall sti-
mulera svensk gruvnäring och prospekteringsverksamhet. Jag betvivlar att
några större effekter kommer att inträffa. De stora effekterna skulle där-
emot inträffa om staten med egna insatser skulle stimulera prospekterings-
verksamheten så att det privata näringslivet därmed skulle få en draghjälp.
Det råder för närvarande en allvarlig situation inom svensk gruvnäring.
Fackliga organisationer, kommuner och länspolitiker är oroade över utveck-
lingen. Inom några år kommer sannolikt all gruvbrytning, frånsett järn-
malmsbrytning, att ha upphört om inte nya brytvärda malmer har tillkom-
mit. Med tanke på att Sverige är en gammal gruvnation är importen av me-
taller, industrimineral och bergarter tämligen hög.
Vi i Vänsterpartiet menar att övergången till ett kretsloppssamhälle kom-
mer att innebära att en större andel av de metaller som används kommer att
produceras ur återvunnet material. Redan nu återvinns en betydande
mängd. Den naturliga förgängelsen hos metaller, oxidation och korrosion,
kommer alltid att medföra behov av utvinning av metaller ur jordskorpan.
Vi menar att den återhållsamma stimulansen till gruvnäringen som rege-
ringen står för inte bara drabbar gruvnäringen. Den drabbar också verksam-
heter som är kopplade till gruvnäringen. Den svenska gruvnäringen har gett
möjlighet att skapa en konkurrenskraftig export av gruvmaterial, gruvteknik
och konsultverksamhet. Det geologiska kunnandet har också stimulerats.
En avveckling av gruvnäringen kommer att leda till att basen för utveck-
lingen av teknik och kunnande inom denna bransch blir liten. Naturligtvis är
vidareförädling av malmer och tillverkning av metaller också ett viktigt skäl
att bibehålla en gruvnäring.
Vi menar därför att denna del av svensk industri utgör ett nationellt pro-
duktionssystem med högteknologiska inslag. Det systemet håller på att utar-
mas. Konsekvenserna blir större än enbart att några gruvor läggs ned. Där-
för menar vi att det är en samhällsangelägenhet att prospektering bedrivs.
Behovet av långsiktighet och miljöhänsyn gör också att staten bör ha en hand
med i verksamheten. Den statliga prospekteringen behövs, och regeringen
bör återkomma med ett förslag i den riktningen. Jag instämmer i den reser-
vation som Leif Marklund refererade till.
En viktig förutsättning för prospektering är att SGU har goda resurser för
att bedriva sin verksamhet med baskartering. I årets budgetproposition före-
slås en neddragning av anslagen till SGU:s verksamhet. Den frågan debatte-
rades för övrigt i kammaren redan den 21 april.
De stimulanser som föreslås är bl.a. borttagande av lämplighetskravet för
att få bearbetningskoncession. Det låter märkligt, och det kan inte vara nå-
gon större framgång om olämpliga personer får bearbetningskoncessioner.
Det finns erfarenheter från oansvariga gruvbolag som härjar i andra länder.
Där har vi i Sverige lyckats använda våra återhållande krafter. Risken för
rovdrift ökar, och möjligheterna att leva upp till de miljökrav som samhället
ställer försvåras.
Vi i Vänsterpartiet menar att kronoandelsinstitutet kan ge staten vissa in-
komster som kan användas för finansiering av statlig prospektering. Det är
rimligt att branschen också är med och betalar en liten del. Vi menar att sta-
ten, i princip, bör ha ett inflytande över naturresurser av det slaget.
Vi tycker också att förlängningen av giltighetstiden för bearbetningskon-
cessionen är onödig. Hittills har, såvitt jag vet, alla som har begärt det fått
förlängning. En inte alltför lång giltighetstid för bearbetningskoncession för-
hindrar att man håller på malmer som inte utnyttjas.
Jag vill med detta, fru talman, markera att jag står bakom reservationerna
1 och 2, och jag yrkar bifall till meningsyttringen till mom. 5.
Anf. 136 KARIN FALKMER (m):
Fru talman! Syftet med regeringens mineralpolitik är att underlätta för
svenska och utländska prospektörer att investera i Sverige.
Det finns mycket goda geologiska förutsättningar i Sverige när det gäller
att hitta nya basmetallfyndigheter och mineral. För att utnyttja ett gott ut-
gångsläge och för att säkra en fortsatt produktion, är det viktigt att staten
skapar sådana allmänt goda förutsättningar för företagen att de väljer att
etablera sig i Sverige.
Det är därför regeringen har låtit förstärka arbetet med den geofysiska
flygmätningen. Det är därför regeringen har förstärkt insatserna vid karte-
ringen av de mest intressanta områdena i Västerbottens och Norrbottens
län. Det är därför regeringen har inrättat ett mineralkontor. Kontoret skall
samla all geologisk basinformation till ett ställe. Det är därför regeringen
har sagt att prospekteringsmaterialet snabbt skall komma prospektörerna till
del.
I detta sammanhang är det viktigt att Sverige får en minerallagstiftning
som lockar till prospektering.
I dagens betänkande från näringsutskottet behandlas regeringens förslag
till ändringar i minerallagen. Förslagen innebär att regler i lagstiftningen
som direkt motverkar lusten till prospektering tas bort. Kronoandelsinstitu-
tet är ett exempel på lagregler som hindrar etableringslusten.
Det gläder mig att vi i utskottet har nått en så bred enighet om det kloka
i att avveckla kronoandelssystemet. Här är det bara Vänsterpartiet som har
kvar kravet på att rådande förhållanden skall bibehållas. Att staten har haft
rätt till hälftenandel i ett gruvprojekt, utan något som helst ekonomiskt åta-
gande, är en regel som har verkat avkylande på investeringslusten.
Detta är inte minst betydelsefullt för utländska prospektörer, som med nu-
varande regler tänker sig för mer än en gång när de inser vilka rättigheter
den svenska staten har skaffat sig. Att avskaffa kronoandelssystemet ger
marknaden en signal om att prospekterings- och gruvsatsningar blir mer lö-
nande i Sverige i framtiden. Företagen får ökad motivation och också ökat
ekonomiskt utrymme för prospekteringsverksamhet.
När det gäller giltighetstiden för bearbetningskoncession föreslår rege-
ringen att tiden förlängs från 10 år till 15 år. Näringsutskottet instämmer i
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Ändringar
i minerallagen
109
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Ändringar
i minerallagen
det angelägna att förlänga giltighetstiden men anser att det finns goda skäl
för en ytterligare förlängning av giltighetstiden.
Näringsutskottet föreslår att giltighetstiden skall uppgå till 25 år. En 25-
årig giltighetstid innebär en återgång till vad som gällde enligt 1974 års gruv-
lag, en lag som var giltig fram till dess att den nya minerallagen trädde i kraft
den 1 juli 1992. Detta har stor betydelse, eftersom en seriös gruvverksamhet
med ansvarsfull framtidsplanering kräver att det finns regler som medger en
lång framförhållning.
Med 25-årig giltighetstid kommer Sveriges regler om giltighetstidens längd
att stämma överens med vad som gäller i många andra länder som har bety-
dande gruvverksamhet. Det gläder mig att vi även i denna för gruvindustrin
mycket viktiga fråga har varit helt eniga runt bordet i näringsutskottet. Även
här är det vänstern som avviker.
Det i den nya minerallagen införda kravet på lämplighetsprövning för att
få bearbetningskoncession tas bort enligt regeringens och utskottsmajorite-
tens förslag. Socialdemokraterna med stöd av vänstern har en annan mening
i denna fråga och vill behålla lämplighetskravet.
Kravet på malmbevisning innebär i sig krav på så kvalificerade egenskaper
hos aktören att det är en tillräcklig garanti för att endast lämpliga exploatö-
rer ges bearbetningstillstånd.
Bestämmelserna om särskilda lämplighetskrav riskerar att få en avskräck-
ande effekt på nya prospekteringsinsatser från såväl stora som små företag.
Sannolikt lägger kravet en hämsko på nya prospektörer, eftersom det inne-
bär ett osäkerhetsmoment som är särskilt oroande för den ännu ej etable-
rade och kände aktören.
I linje med regeringens uttalade vilja att stimulera till prospektering före-
slås att denna onödiga lagreglering som har hämmande inverkan på nya pro-
spekteringsinsatser rensas bort. Lämplighetskravet kvarstår när det gäller
aktörer som övertar en koncession, eftersom förvärvaren inte presterat nå-
gon malmbevisning. Likaså motiverar de särskilda förhållanden som råder
för utvinning av olja och gasfyndigheter att man behåller lämplighetskravet
för dessa områden.
Fru talman! Leif Marklund, Bengt Hurtig och jag har olika uppfattningar
om vad statens ansvarsområde skall omfatta och vad som är företagens upp-
gifter. Statens roll är att skapa de bästa möjliga grundförutsättningarna för
företag att bedriva verksamhet i Sverige. Statens uppgift är varken att äga
eller att driva företag. Det är inte heller en statlig uppgift att ge stödpengar
till vissa branscher eller att engagera sig i den direkta prospekteringsverk-
samheten med sådant stöd.
Socialdemokraterna vill ha kvar statligt stöd till prospektering, trots att
erfarenheterna har varit mycket nedslående. Trots den förödande kritik mot
den statliga prospekteringen och NSG:s prospekteringsverksamhet som riks-
dagens revisorer kom med för något år sedan vill Socialdemokraterna fort-
sätta i stort sett i samma gamla hjulspår, med nya årliga tillskott från skatte-
betalarna till prospekteringsstöd. Allt detta är redan prövat. Resultatet är
inte efterföljansvärt.
Att bygga upp verksamhet på bidragsberoende är inte särskilt populärt
110
inom näringslivet. Det som är viktigt för företagen är att det finns goda gene-
rella förutsättningar för verksamheten.
Inom mineralförsörjningens område är det tillgängligheten till prospekte-
ringsinriktad geologisk information och fasta spelregler som företagen frågar
efter. Regeringens stopptecken för prospekteringsstöd har inte mötts av
några upprörda protester från näringen. Det är inte företagen inom bran-
schen som påstår att de måste ha stödpengar för att kunna prospektera. Det
är Socialdemokraterna och Vänstern som påstår det.
Fru talman! Genom dagens beslut öppnar vi dörrarna för ett bättre klimat
för intresserade prospektörer med syftet att i Sverige skapa en gruv-, mine-
ral- och prospekteringspolitik som stimulerar prospektörer och företag till
nya engagemang i vårt land.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på reservationerna.
Anf. 137 LEIF MARKLUND (s) replik:
Fru talman! Som Karin Falkmer påpekar, och som jag sade i mitt anför-
ande, har vi varit ganska överens om regeringens proposition med förslag till
ändringar i minerallagen. Det finns naturligtvis skiljelinjer, och det framgår
av vad vi framför i våra reservationer. När det gäller giltighetstiden är vi
överens om att gå tillbaka till den gamla modellen. Detta är en långsiktig
verksamhet som bör få den tiden.
Regeringen och näringsutskottets majoritet föreslår att malmbevisningen
skall ersättas av en bearbetningskoncession med lägre krav. Det tycker vi
pekar mot en ny sorts guldgrävarepok. Man kan förutsäga att vi får rovdrift
på våra naturtillgångar. Man kommer att bryta den fina malmen som man
lätt kan komma åt, och sedan kommer man att lämna verksamheten. Vi
tycker inte att våra naturtillgångar skall hanteras på det sättet.
Karin Falkmer försöker beskriva det som att vi socialdemokrater vill ha
statlig inblandning och bidragsberoende. Det är helt fel. Vi har sagt att vi
kan släppa kravet på kronoandelar. Men vi släpper inte kravet på att man i
första ledet måste ha statliga insatser när det gäller prospektering. Prospek-
teringen kan nästan liknas vid grundforskning. Det är ett tidigt stadium i en
bearbetningskedja, och resultatet är då ganska ovisst. Därför måste vi i lik-
het med andra länder ha ett statligt engagemang. Samtidigt kan man också
ha en viss styrning av prospekteringsverksamheten, i och med att man läm-
nar statliga medel.
Det är inget annat land i världen, utom kanske något enstaka, som har
gått ifrån statligt engagemang helt i den delen. Vi tror att det kommer att
äventyra vårt lands ställning som ett av de största mineralländerna i världen,
om vi helt upphör med statligt engagemang när det gäller att komma åt de
nya tillgångarna.
Anf. 138 KARIN FALKMER (m) replik:
Fru talman! Det är i och för sig glädjande att vi har nått enighet så långt
som vi har gjort i detta betänkande. Jag tycker att det är tråkigt att lyssna
till Leif Marklund och den misstro han visar företagen, när han säger att de
kommer att starta rovdrift.
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Ändringar
i minerallagen
111
Prot. 1992/93:120
2 juni 1993
Ändringar
i minerallagen
112
Ett företag som har fått en malmbevisning har lagt ner oerhört mycket
arbete och oerhört mycket kapital, innan man kommit så långt på vägen.
Lämplighetskravet infördes när den nya minerallagen kom till. Lagförsla-
get var föremål för en remissrunda, där de flesta remissinstanserna var
mycket starkt kritiska till införandet av denna bestämmelse. En överväldi-
gande majoritet hävdade att regler om lämplighetskrav helt enkelt var onö-
diga, eftersom malmbevisningskravet är ett så starkt krav i sig.
Anf. 139 LEIF MARKLUND (s) replik:
Fru talman! Jag får väl stå ut med att Karin Falkmer tycker att det är trå-
kigt att lyssna på mig. Men det är sakfrågan det gäller, Karin Falkmer.
Vår inställning, att det som nu föreslås innebär risker för rovdrift, ligger
fast. Den fria marknaden och kapitalet har ju inbyggt i sig att det gäller att
komma åt det man tjänar mest pengar på. Att företagen sedan skulle ta hand
om rester och liknande, kommer vi aldrig att få uppleva med det upplägg
som nu föreslås av regeringen.
Vi står kvar vid att det bör finnas ett lämplighetskrav enligt den gamla mo-
dellen.
Anf. 140 KARIN FALKMER (m) replik:
Fru talman! Det är inte tråkigt i sig att lyssna på Leif Marklund, men jag
tycker att det han sade i sin replik alldeles nyss är oerhört avslöjande i fråga
om hans inställning till svenskt näringsliv. Jag trodde att man skulle slippa
höra sådant i riksdagens kammare.
Den misstro mot svenska företagare som Leif Marklund avslöjar tycker
jag är väldigt tråkig att höra.
Talmannen anmälde att Leif Marklund anhållit att till protokollet få an-
tecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 141 BENGT HURTIG (v):
Fru talman! Karin Falkmer konstaterar att vi har olika uppfattningar om
statens ansvarsområde, och det är säkert helt riktigt. Jag tror att vi nu ge-
nomlever en epok, kanske något decennium, där samhällets och statens an-
svarsområde skall krympas, av ideologiska skäl, men att vi så småningom
naturligtvis, precis som i andra länder, får gå tillbaka till ett samhällsansvar,
när realismen har återinträtt på scenen.
Vi är överens om att det skall skapas bästa möjliga förutsättningar för
företagen och för gruvnäringen. Det innebär att de sunda verksamheterna,
de sunda gruvbolagen, måste få konkurrera på likartade villkor. Det gör de
inte, om det kommer in oansvariga element i verksamheten.
Karin Falkmer säger också att erfarenheterna är nedslående av den stat-
liga prospekteringen. Ja, prospekteringskostnaderna per ton har ökat kraf-
tigt i hela världen, också i Sverige, och resultaten låter ibland vänta på sig.
Men rätt vad det är hittar man malm, om man är nog uthållig.
Ett exempel är vad som har inträffat i Arjeplog, i Laisvall, där man med
relativt måttlig insats har hittat en mycket rik fyndighet. Nu återstår att un-
dersöka hur pass stor den är. Fyndigheten upptäcktes med hjälp av regional-
politiska insatser för Arjeplog, och hade inte de kommit till stånd hade man
kanske inte hittat den.
Så det gäller att kunna mobilisera den uthållighet som behövs i prospekte-
ringen, och den tror jag att bara samhället, staten, kan stå för. Det är också
erfarenheterna från andra länder.
Anf. 142 KARIN FALKMER (m) replik:
Fru talman! Sverige är liksom världen i övrigt inne i en epok där mark-
nadsekonomin visar att den är den enda ekonomiska teori som är hållbar.
Med marknadsekonomin följer ansvar. Med marknadsekonomin följer
också att man har en god tilltro till de aktörer som satsar, bl.a. på prospekte-
ring.
Vad företagen har bett om är att vi skall se till att ta fram det första ledet
i prospekteringskedjan, nämligen basmaterialet för kartering. Det är det
grundmaterial som de behöver för att kunna fatta riktiga prospekteringsbe-
slut. Företagen har inte frågat efter stödpengar.
Det är min övertygelse att med den politik som regeringen nu har genom-
fört på det här området kommer det att visa sig att företagen i Sverige fort-
sätter att leta efter såväl malmer som mineraler. Jag har en mycket god tilltro
till vårt lands möjligheter att visa framföttema fortsättningsvis på gruv- och
mineralindustriområdet.
Anf. 143 BENGT HURTIG (v) replik:
Fru talman! De totala insatserna för prospektering i Sverige har minskat
kraftigt. Nu har inte den här regeringen suttit så länge, så vi kanske inte hin-
ner se resultaten av det.
Den kortsiktighet som tyvärr ganska ofta är förknippad med den privata
verksamheten gör att företagen inte gärna ger sig in på insatser som det kan-
ske tar 10,20 eller 30 år innan man får se resultat av. Där måste alltså samhäl-
let ta ett ansvar. Jag tror, som jag sade tidigare, att man kommer tillbaka till
den insikten så småningom.
Anf. 144 KARIN FALKMER (m) replik:
Fru talman! Bengt Hurtig har rätt när han säger att just den här branschen
är mycket långsiktig. Därför tycker jag att Bengt Hurtig är litet inkonse-
kvent, när han i det senaste inlägget pratar om hur långsiktig branschen är,
med framförhållning på 25-30 år, och han alldeles innan hade stått i talarsto-
len och gått emot en förlängning av koncessionstiden till 25 år, som vi och
Socialdemokraterna motiverade med precis samma skäl som Bengt Hurtig
anför.
Jag kan bara konstatera att Bengt Hurtig, som är vänsterpartist, och jag
har diametralt olika uppfattning i näringslivsfrågor.
Anf. 145 BENGT HURTIG (v) replik:
Fru talman! Om man har en tid för bearbetningskoncession på 15 år eller
10 år, har man alltid fått förlängning när man har haft behov av det. Det är
bara det att det funnits ett visst samhällsinflytande över processen, så att de
bearbetningar som man förväntar sig också kommer till stånd. Det tycker
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Ändringar
i minerallagen
113
8 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 120
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Ändringar
i minerallagen
114
jag inte alls står i motsättning till det argument jag anförde tidigare, att pro-
spektering måste vara långsiktig och uthållig.
Anf. 146 LEIF MARKLUND (s):
Fru talman! Karin Falkmer tycker att vår syn på näringslivet och markna-
den är förödande. Men det är inte så, Karin Falkmer, utan vi tycker att nä-
ringslivsfrågorna är väldigt viktiga, och vi vill skapa de bästa förutsättningar
för näringslivet.
Vi vill skapa sådana förutsättningar för vår industri att den inte slås ut av
skojare, som vi kan förvänta oss att det dyker upp när man plockar bort
lämplighetskravet i samband med bearbetningskoncession.
Vad beträffar vår syn på näringslivet vill jag också säga att vi ju har vissa
erfarenheter av de avregleringar som har skett, dels under socialdemokratisk
regeringstid, dels under den borgerliga regeringens tid. Bankavreglering, va-
lutaavreglering, taxiavreglering - på alla områden har faktiskt marknaden
misskött det mandat den har fått av Sveriges riksdag att hantera frågorna.
Det har gjort att vi måste dra oss tillbaka och fundera på hur långt man kan
gå med avregleringarna.
Gruvnäringen är ett typiskt exempel på områden där vi måste vara försik-
tiga - också många andra skulle kunna nämnas. Vi vill i grunden skapa de
bästa förutsättningar, så att konkurrensneutralitet råder och vi inte får en hel
del marknadsaktörer som dels är olämpliga, dels inte alls bra för nationen.
Anf. 147 KARIN FALKMER (m):
Fru talman! Är det Socialdemokraternas genomgående syn på svenska
företag att de är skojare, att man kan förvänta sig att de skall fiffla och att
de bedriver rovdrift? De avarter som har visat sig inom vissa branscher beror
ju på att Socialdemokraterna under sin långa regeringsperiod satte spelreg-
ler på näringsområdet i det här landet som fått tråkiga följder på många håll.
Att ha en sådan syn på näringslivet som Leif Marklund gör sig till tolk för
här, hoppas jag är en inställning som begränsas till Lillpite, möjligen med
omnejd.
Anf. 148 LEIF MARKLUND (s):
Fru talman! Jag tycker att det sista var ett mycket ojust inlägg, Karin Falk-
mer.
Jag har inte sagt att vi har en generell syn på näringslivet som sådant. Där-
emot har vi sett att avarterna dyker upp när avregleringarna blir fullständiga.
Det är ett tecken på att marknaden inte själv klarar av situationen. Då måste
det finnas samhällsstyrningar även på detta område.
Det är bra om vi håller oss allmänt till det som sägs och inte till angrepp
på enskilda personer. Det vore även klädsamt av Karin Falkmer.
Anf. 149 KARIN FALKMER (m):
Fru talman! I det här sammanhanget är det lämplighetskravet för att få
bearbetningskoncession som vi pratar om. Det är ett krav som ställs på ett
företag som redan visat kompetens och vilja. Det har också visat att de har
en viss ekonomi, eftersom det klarat sig fram till att få en malmbevisning.
Jag tycker att det är stötande att i detta sammanhang ta de ord i munnen
som Leif Marklund har gjort i dagens debatt.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 3 juni.)
Föredrogs
försvarsutskottets betänkande
1992/93:FöUll Värnpliktiga i mobiliserings-och förplägnadstjänst m.m.
(prop. 1992/93:228).
Anf. 150 KARIN WEGESTÅL (s):
Fru talman! Förslaget om värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnads-
tjänst har en lång och föga ärorik historia. I propositionen 1989/90 Arméns
utveckling och totalförsvarets planeringssystem delgav regeringen riksdagen
sin uppfattning att värnpliktiga borde kunna grundutbildas för krigsplace-
ring i förråds- och verkstadsorganisationen.
Genom att grundutbilda personal för förråds- och verkstadsorganisatio-
nen skulle dessa värnpliktiga i viss utsträckning kunna utnyttjas även för att
upprätthålla materielberedskapen i fred. Därmed skulle de utgöra en viktig
del av mobiliseringsberedskapen.
Den civilanställda personalen skulle kompletteras med värnpliktiga.
Dessa skulle krigsplaceras efter genomgången grundutbildning. Förutsätt-
ningar skulle skapas för att de civilanställda skulle kunna bli handledare för
de värnpliktiga. Den dåvarande försvarsministern ansåg att utbildningsti-
dens längd för värnpliktiga i förrådsorganisationen borde prövas ytterligare.
Riksdagen hade ingen erinran häremot vid behandlingen av försvarsutskot-
tets betänkande 1989/90:FöU3.
Detta beslut referar man ofta till när det gäller den fortsatta hanteringen
av frågan om värnpliktiga i stödproduktionen. Det bör påpekas att förpläg-
nadsvärnpliktiga inte ingick i detta beslut. En försöksverksamhet skulle
föregå beslut om värnpliktstidens längd och utbildningens innehåll för för-
rådsvärnpliktiga.
Överbefälhavaren föreslog i sitt kompletterande underlag inför försvars-
beslutet år 1992 att mobiliserings- och förplägnadsplutoner skulle organise-
ras. Chefen för armén hade utrett förutsättningarna för en sådan åtgärd.
Regeringen ansåg att för att värnpliktsutbildningen skulle få genomföras
inom den fredstida stödproduktionen skulle utbildningen leda till krigsplace-
ring. Krigsorganisationens personalförsörjning skulle bli effektivare. Rege-
ringen menade att det fanns skäl för att organisera mobiliserings- och för-
plägnadsförband. Enligt Chefen för armén borde de ha en utbildningstid på
ca 270 dagar. Det skulle kräva en ändring av värnpliktslagen.
Förslaget innebar dessutom en utökning av behovet av förrådsvärnpliktiga
inför en förändring av organisationen och ett icke tidigare anmält behov av
förplägnadsvärnpliktiga som skulle grundutbildas för att tjänstgöra i fältkök
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Värnpliktiga i
mobiliserings -
och förplägnads-
tjänst m.m.
115
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Värnpliktiga i
mobiliserings-
och förplägnads-
tjänst m. m.
och storkök. Regeringen föreslog motsvarande lagändring i propositionen
om värnpliktsutbildning.
Utskottets behandling av propositionen speglar stor tveksamhet. Enligt
utskottets mening är det viktigt att effektivisera stödproduktionen och ta till
vara besparingsmöjligheterna. Men utskottet delar uppfattningen i den so-
cialdemokratiska partimotionen att besparingar i stödproduktionen inte får
utgöra motiv för att överutbilda värnpliktiga, dvs. utbilda fler än vad som
behövs för uppgiften.
Den av riksdagen redan 1990 godkända försöksverksamheten avseende
verkstads- och förrådsvärnpliktiga har inte redovisats i beslutsunderlaget.
Trots att regeringen i sin proposition har tagit hänsyn till en del av de alterna-
tiv till nyrekrytering som Pliktutredningen har föreslagit, redovisas varken
volymen eller de närmare förutsättningarna för de berörda värnpliktigas ut-
nyttjande i krigsorganisationen eller utbildningens innehåll. Riksdagen för-
utsatte att regeringen skulle återkomma med förslag om detta.
De siffror som redovisas i propositionen är de som Chefen för armén redo-
visade i augusti 1992. Det antal mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga
som årligen skulle behöva genomgå grundutbildning uppges här vara 2 500
per år. För Pliktutredningen uppgav Chefen för armén att de militära myn-
digheterna årligen skulle utbilda en tiondel av det planerade antalet värn-
pliktiga, dvs. 1 600 per år. Därifrån avgår sedan de civilanställda som kan
krigsplaceras och de värnpliktiga som kan överföras från merbehovsutbild-
ningen inom marinen. Pliktutredningen har förslagit att uppsättningstiden
skall förlängas, och det föreslås också i propositionen. Det antal värnpliktiga
som skall grundutbildas per år anges alltså inte. Pliktutredningen ansåg där-
emot att antalet 450 värnpliktiga per år var för högt.
Under den tid som Chefen för armén har utrett behovet av förråds- och
förplägnadsvärnpliktiga har antalet civilanställda som ansetts övertaliga
sjunkit från 1500 till 800.1 propositionen anges nu att det är 550.
Med tanke på den kritik som förslaget har fått vidkännas i försvarsutskot-
tet, och även från ansvariga ute i organisationen, anser vi socialdemokrater
att regeringens förslag inte skall genomföras. Det har även kommit kritik
från den fackliga organisationen. Mitt under den största arbetslösheten i
Sverige under modern tid finns det risk för att dess medlemmar kastas ut i
arbetslöshet.
I den konsultrapport som tagits fram genom arbetstagarorganisationernas
försorg framkommer också många farhågor kring utbildningens innehåll och
konsekvenser. De lokala myndigheterna anser att utbildningen av värnplik-
tiga i stödproduktionen kommer att ha allvarliga brister och leda till soldater
som inte är utbildade för sina krigsuppgifter. Man misstänker att de värnplik-
tiga kommer att få arbeta med mindre kvalificerade uppgifter. En allvarlig
invändning är också säkerhetsaspekten när det gäller den ökade person-
genomströmningen i de militära förråden.
Dessutom kommer vissa kostnader inom utbildningsorganisationen att
öka markant, framför allt genom investeringar i lokaler och utbildningsma-
teriel.
Fru talman! Riksdagen har inte fått det underlag som begärts för att kunna
116
fatta beslut i den här frågan. Förutsättningarna för att genomföra förslaget
har helt förändrats under handläggningstiden.
Fru talman! Jag yrkar avslag på regeringens proposition vad avser värn-
pliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst.
Anf. 151 SVEN LUNDBERG (s):
Fru talman! I den proposition som vi nu behandlar föreslår regeringen att
avvecklingen av de civilanställda som berörs av införandet av utbildningen
av mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga av arbetsmarknadsskäl enbart
bör ske genom naturlig avgång på Gotland och i nuvarande Övre Norrlands
militärområde.
I en första version, som delades till de militära myndigheterna, omfattades
även Nedre Norrlands militärområde av förslaget.
Det är inkonsekvent av regeringen att hävda att det enbart på Gotland och
i Övre Norrlands militärområde finns arbetsmarknadsskäl för en avveckling
genom naturlig avgång.
Det är alldeles uppenbart att situationen på arbetsmarknaden i Nedre
Norrlands militärområde är betydligt sämre än på Gotland, och den är minst
lika bekymmersam som i Övre Norrlands militärområde. Som exempel kan
jag anföra att arbetslösheten i Sollefteå och Östersund är betydligt högre än
i Umeå, Boden och på Gotland.
Det är också inkonsekvent av regeringen att skilja ut Nedre Norrlands mi-
litärområde från åtgärden att avveckla de civilanställda genom naturlig av-
gång. Milo NN och Milo ÖN kommer i sommar att gå samman i ett gemen-
samt Milo Norr. Det är då inkonsekvent och fel att de civilanställda som be-
rörs av förslaget skall avvecklas genom naturlig avgång enbart i halva det nya
militärområdet. Åtgärden bör omfatta hela det nya militärområdet.
Herr talman! Jag har avgett ett särskilt yrkande som har delats till kamma-
rens ledamöter. Förslaget innebär att även de civilanställda i Nedre Norr-
lands militärområde som berörs av införandet av mobiliserings- och förpläg-
nadsvärnpliktiga skall avvecklas genom naturlig avgång, liksom på Gotland
och i Övre Norrlands militärområde.
Herr talman! Jag yrkar således bifall till mitt särskilda yrkande.
Det av Sven Lundberg under överläggningen framställda yrkandet hade
följande lydelse:
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna följande:
I propositionen föreslår regeringen att av arbetsmarknadsskäl bör uppsäg-
ningen av civilanställda som berörs av införandet av utbildningen av mobili-
serings- och förplägnadsvärnpliktiga enbart avvecklas genom naturlig av-
gång på Gotland och i nuvarande Övre Norrlands militärområde.
I en första version från regeringen omfattades även Nedre Norrlands mili-
tärområde av förslaget om avveckling av civilanställda genom naturlig av-
gång, frånsett Gävleborgs län.
Det är uppenbart att situationen på arbetsmarknaden i Nedre Norrlands
militärområde är betydligt sämre än på Gotland och minst lika bekymmer-
sam som i Övre Norrlands militärområde. Som exempel kan anföras att ar-
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Värnpliktiga i
mobiliserings -
och förplägnads-
tjänst m.m.
117
|
Prot. 1992/93:120 |
betslösheten i Sollefteå och Östersund är betydligt högre än i Umeå, Boden |
Nedre Norrlands militärområde och Övre Norrlands militärområde kom-
|
Värnpliktiga i |
mer i sommar att gå samman i ett gemensamt militärområde Norr och det är Därför bör, enligt det ursprungliga förslaget, även civilanställda som be- Anf. 152 STURE ERICSON (s): Herr talman! Den något märkliga talarlistan för detta ärende är orsakad Detta är en olustig fråga. Med berått mod skapar riksdagen en stor grupp Förslaget om att utnyttja värnpliktiga för arbete i kök och förråd i stället Sedan dess har vi ändrat värnpliktslagen, och numera skall bara de värn- När Arméstaben först presenterade förslag om att ersätta civilanställd per- Enligt vår uppfattning är det inte heller nödvändigt - och självfallet inte Pliktutredningen har pekat på att det inte blir några nämnvärda bespa- Jag kan förstå att planerare inom Arméstaben på avstånd från verklighe- |
|
118 |
De värnpliktiga som nu tas ut för denna tjänstgöring i kök och förråd kom- |
mer att uppleva att de under en stor del av sin utbildningstid utför ett regel-
rätt arbete som hittills har skötts av civilanställd personal. De kommer att
fråga sig varför de på detta sätt skall utnyttjas som grå arbetskraft. Med det
här beslutet får vi tillbaka forna tiders malajer.
Enligt den ändrade värnpliktslagen får värnpliktiga bara kallas in för ut-
bildning för krigsorganisationens behov. Eftersom det handlar om annat än
utbildning kan beslutet i hög grad ifrågasättas.
Kunniga personer som förstår sig på frågor om krigsorganisationen berät-
tar, att med detta nya system kommmer behovet av värnpliktiga att vara fyllt
efter cirka åtta år. Då finns det under ett antal år inget behov av att utbilda
värnpliktiga för dessa uppgifter. Däremot finns det naturligtvis arbetsuppgif-
ter att sköta i kök och förråd. Skall armén då på nytt anställa civil personal?
Värnpliktslagen tillåter inte att man tar in värnpliktiga av andra skäl än för
krigsorganisationens behov.
Vi har under det dryga år den här frågan varit aktuell fått många bevis på
vilken utomordentligt dålig förändring Arméstaben och regeringen nu pres-
sar igenom. De flesta exemplen på vilka praktiska konsekvenser det blir
kommer naturligtvis från civilanställda och deras organisationer lokalt och
centralt. Men även många militärer med ansvar för den lokala verksamheten
anser att detta är ett felaktigt beslut.
Men det har inte gått att hejda. Arméchefen och Arméstaben har på se-
nare tid fått bakläxa på sina dåligt underbyggda förslag. Nu blir det en presti-
gesak att pressa igenom även dåliga och på sakliga grunder hårt kritiserade
förändringar.
De krigsförråd som nu skall skötas av värnpliktiga har hittills varit i hän-
derna på yrkesfolk med lång erfarenhet. Nu ersätts yrkesfolket med ungdo-
mar som under några månader av sin grundutbildning förväntas göra jobbet.
Det är ofta dyr och ömtålig utrustning i dessa förråd.
Förra veckan ringde en upprörd försvarsanställd från ett regemente i Mel-
lannorrland. De två första värnpliktiga som uttagits för förrådstjänst hade
redan fått avbryta denna tjänstgöring sedan de ertappats med att stjäla ur
förråden. Han vädjade om att experimentet skulle avbrytas. Jag svarade att
det tyvärr är för sent.
Han sände mig i dag ett fax. Där berättar han att dessa två värnpliktiga nu
kommer att polisanmälas. De som har haft att göra med saken är upprörda.
De undrar vad som kommer att hända när det inte längre finns civilanställd
personal i dessa förråd. Myndigheterna och regementsledningen är nu så
oroade att de har kallat till ett möte för att diskutera vilken materiel de värn-
pliktiga skall kunna hantera i förråden.
Det sägs i faxet: Redan nu står det klart att värnpliktiga kommer att få
hantera materiel i krigsförråd. Märk väl att det alltid har varit en förutsätt-
ning att mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga skall hantera mobilise-
ringsförråd, dvs. krigsmateriel, och inte materiel i fredsförråd. Detta är yt-
terligare ett bevis på att förslaget från Chefen för armén är en ren pappers-
produkt som helt saknar förankring i verkligheten.
Det är vad som sägs i faxet.
Riksdagen begärde i sitt beslut den 3 juni 1992 att Pliktutredningen skulle
se över den här frågan och komma med förslag. Enligt riksdagsbeslutet
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Värnpliktiga i
mobiliserings-
och förplägnads-
tjänst m.m.
119
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Värnpliktiga i
mobiliserings-
och förplägnads-
tjänst m.m.
120
skulle regeringen sedan utan tidsspillan återkomma till riksdagen med för-
slag i frågan.
Detta riksdagsbeslut struntade försvarsministern i och gav i stället den
10 december 1992 arméchefen order om att genomföra det utsprungliga för-
slaget, med beaktande av Pliktutredningen. Den här handläggningen skall
nu granskas av riksdagens konstitutionsutskott.
Arméchefen satte naturligtvis i december genast i gång processen att av-
skeda hundratals civilanställda. Motivet lär vara arbetsbrist. Det går ju nu
efter riksdagsbeslutet att använda värnpliktiga som arbetskraft i stället.
Herr talman! I praktiken är naturligtvis den här frågan redan avgjord.
Varslen är lagda. De värnpliktiga är redan inkallade. Åke Sagrén och An-
ders Björck har lyckats genomdriva ett mycket dåligt förslag. Vi socialdemo-
krater i försvarsutskottet vet att flertalet av de borgerliga utskottsledamö-
terna känner stor tveksamhet och helst skulle ha velat stoppa det hela. Men
de har inte orkat.
Det blir troligen svårt att efter valet i september 1994 reparera de skador
på personal och materiel som blir följden av morgondagens beslut om värn-
pliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst.
Anf. 153 HENRIK LANDERHOLM (m):
Herr talman! Frågan om värnpliktiga i stödproduktion är nu uppe till riks-
dagsbehandling för tredje gången. Första principbeslutet handlade bara om
försöksverksamhet i verkstad och förråd. Det andra beslutet fattades förra
våren, och i detta godtogs i princip idén med att värnpliktiga utbildas för
krigsuppgifter i mobiliserings- och förplägnadsförband. Pliktutredningen
har sedan arbetat vidare med frågan och har inte haft något att invända mot
uppsättandet av dessa förband.
Dessa förband behövs i krigsorganisationen, kanske inte med samma an-
gelägenhetsgrad som jaktpiloter, men de behövs på samma sätt som skytte-
soldater och depå- och bevakningsvärnpliktiga behövs. Jag kan inte nog un-
derstryka att behovet i krigsorganisationen är grunden förutbildningen i för-
svaret i allmänhet och för uttagning och utbildning av värnpliktiga i synner-
het.
Det resonemang som förts om grå arbetskraft är felaktigt. Dessa soldater
behövs i krig. Deras uppgifter är viktiga och av stor betydelse för att försva-
ret som helhet skall kunna klara sina uppgifter. De soldater som utbildas i
förplägnadstjänst lagar mat, en del både i fält och i storkök och en del, som
utbildas för territorialförsvaret, bara i storkök. Motivet är inte att i första
hand spara pengar, utan det är att förbättra förplägnadsfunktionen i armén.
Men det är klart att besparingarna kommer som ett brev på posten, eftersom
det vore mycket olyckligt - och dyrt - att hålla sig med dubbla organisationer
för förrådshållning och matlagning. Därför ersätts civilanställda med värn-
pliktiga. Självfallet är det känsligt och självfallet leder detta till debatt. Men
vilket är egentligen alternativet? Jag kan i alla fall inte försvara dubbla orga-
nisationer för samma funktion. Det vore ytterst orationellt.
Utvecklingen av förplägnadsförband bygger på en omvärdering av funk-
tionen som Armén har gjort. Vi kan inte längre ha ”feta” mål i form av ry-
kande heta kompanikok som röjer var våra förband finns. Inte bara mo-
derna spaningshjälpmedel skulle hitta våra soldater i både fältförband och
territorialförsvaret. Därför måste koken tillbaka en bit bakom frontlinjen.
Det är anledningen till att storkök skall utnyttjas där det går. Då behövs mer
och annan utbildning som bäst sker i moderna storkök, och sådana storkök
finns på våra militära förband.
När det gäller förrådshållningen är det också förändringar i mobiliserings-
förrådsfunktionen som är anledningen till införandet av värnpliktiga i mobi-
liseringsförband och förrådstjänst. I dag är mobiliseringsförråden i armén
utspridda, oftast kompanivis, för närvarande i 4 900 förråd, och ofta i lador
runt om i Sverige. Det har lett till en oerhört dyr och orationell förrådshante-
ring, men man har också stora problem att bevaka förråden. Armén går nu
mot arsenalsprincipen. Förråden läggs alltså samman, och i stället för att
som i dag åka bil mellan förråden under en stor del av sin arbetstid kan de
som jobbar med detta ägna sig åt vård, inventering och komplettering. Ar-
méns förråd skall minskas från 5 000 med flera tusen - jag tror att det blir
2 000 färre förråd. I större förråd kan man dessutom samla utrustning av
samma sort och få en rationell lagerhantering med pallar och containrar, nå-
got som inte går i bondens lada där vaije sak plockas in och ut för hand.
Varför behövs då mobiliseringsförbanden? Jo, den centraliserade förråds-
hållningen är bra, rationell och säker i fred men osäker och sårbar i krig. Då
måste utrustningen spridas till många mobiliseringsplatser runt om i landet.
Detta är mobiliseringsförbandens stora uppgift under ett mobiliserings-
skede. Därefter skall de användas för att förstärka den personellt mycket
eftersatta förråds- och underhållstjänsten i depåer och förråd på högre nivå.
Det har hävdats att Pliktutredningen var mycket tveksam till detta. Man
satte upp nya villkor och man trodde inte att det skulle ge några besparingar.
Det är inte riktigt sant - det vet jag, ty jag var med. Pliktutredningen gav
alternativ till värnpliktsutbildning för att rekrytera förbanden, något som re-
geringen i huvudsak har tagit hänsyn till, eftersom det var goda förslag. Man
menade att det på kort sikt kanske inte skulle bli några besparingar. Att be-
sparingseffekten på längre sikt är säker, samtidigt som krigsorganisationen
stärks, ifrågasätts inte av utredningen.
Är det då otillständigt att låta värnpliktiga jobba i kök och förråd under
en del av sin utbildning för att kunna lösa sin krigsuppgift? Om detta kan
man ha olika meningar, men man måste minnas att det självfallet är en av-
vägningsfråga. Utbildningstiden för de värnpliktiga är naturligt avpassad så
att det skall gå att få en rationell hantering också i fred. Det vore ju dumt att
inte använda den resurs som utbildas för funktionen i krig för fredsmässiga
förplägnads- och förrådstjänster.
Frågan om hanteringen av den fråga som har lett till den proposition och
det betänkande som nu ligger på riksdagens bord för avgörande har ju Sture
Ericson överlämnat till KU för granskning. Därför avstår jag nu från att vi-
dare kommentera detta.
Jag delar den uppfattning som här har framförts, att det hade varit olyck-
ligt om detta system introducerats med ekonomin som förstahandsargu-
ment. Pengarna är en bieffekt. Det är krigsorganisationens behov som är
anledningen till att dessa förband behövs. De beräkningar som har gjorts
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Värnpliktiga i
mobiliserings-
och förplägnads-
tjänst m.m.
121
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Värnpliktiga i
mobiliserings-
och förplägnads-
tjänst m.m.
122
visar att man genom detta sparar lika mycket pengar som man hade gjort om
man hade lagt ned fyra fredsregementen.
Efter Pliktutredningens arbete, efter frågans vidare hantering i Armésta-
ben, efter mobiliseringsutredningen som gjorts av Chefen för armén och ef-
ter de genomgripande förändringar i förplägnadsfunktionen som nu planeras
och genomförs finns det underlag för att fatta beslut. Därför yrkar jag bifall
till utskottets hemställan.
Anf. 154 KARIN WEGESTÅL (s):
Herr talman! Henrik Landerholm är mycket säker på att det här förslaget
skall leda till ett bra beslut. Annars har inte precis säkerheten i fråga om
underlaget varit framträdande under utskottets behandling. Detta förslag
kom upp för första gången 1989-1990, då man först ville göra ett försök och
ta reda på hur det slog ut innan man bestämde sig för hur lång utbildningsti-
den skulle bli. Denna utredning har aldrig redovisats, vare sig för utskottet
eller i underlaget för riksdagsbeslutet.
När plutonerna av förplägnadsvärnpliktiga dök upp inför 1992 års för-
svarsbeslut, visade det sig att de siffror man hade som underlag för hur
många som skulle behöva rekryteras och hur många civilanställda som skulle
friställas hade halverats. Sedan har siffrorna hela tiden förändrats, också un-
der den tid som Pliktutredningen arbetade. Plikutredningen menar att 450
värnpliktiga är för många. Man diskuterar t.o.m. en halvering av detta antal.
De siffror som i dag ligger till grund för regeringens proposition är de gamla
siffrorna från augusti 1992.
Det finns alltså all anledning att hysa tveksamhet. Det är så mycket som
har förändrats när det gäller såväl underlaget som arbetsmarknadssituatio-
nen och värnpliktssystemet. Därför menar vi att det finns all anledning att
inte fortsätta med den här verksamheten och yrkar i stället avslag på proposi-
tionens förslag.
Anf. 155 HENRIK LANDERHOLM (m):
Herr talman! Jag har inte hört ett enda argument för att dessa förband inte
skulle behövas i krigsorganisationen. Det betyder alltså att min argumenta-
tion står fast och oemotsagd.
När det gäller förändringen av underlaget har bl.a. jag och Karin Wegestål
i Pliktutredningen hjälpts åt att ge detta system en rimlig och realistisk om-
fattning. Jag tycker inte att det är någon svaghet att såväl antalet värnpliktiga
som antalet civilanställda har minskat. Tvärtom har vi hjälpts åt för att skapa
realistiska förutsättningar för hur detta skall genomföras.
Anf. 156 KARIN WEGESTÅL (s):
Herr talman! Att man hela tiden har minskat denna organisation är ett
tecken på att detta är ett dåligt förslag. Det är i och för sig tur, eftersom det
får stora konsekvenser för de människor som blir drabbade.
Jag kan ändå inte låta bli att återkomma till den osäkerhet som har rått i
utskottet. I betänkandet inför försvarsbeslutet poängterade man verkligen
att man inte ville se någon överutbildning. Man misstänkte alltså att det
fanns risk för att värnpliktiga utbildades för att ersätta civilanställda. Man
var mycket noga med att regeringen skulle återkomma till riksdagen med
besked om hur stor volymen på utbildningen skulle vara och vad innehållet
i dessa uppgifter skulle bestå av. Det är detta som skulle ha legat på riksda-
gens bord i dag, men som inte finns med.
Anf. 157 HENRIK LANDERHOLM (m):
Herr talman! Volymen och antalet civilanställda angesju i propositionen.
Det är 550 personer som blir övertaliga i och med att detta system införs.
När det gäller antalet värnpliktiga är detta svårt att kortsiktigt ändra, be-
roende på att de värnpliktiga redan är inkallade. Självfallet kommer antalet
värnpliktiga som årligen utbildas på lång sikt att påverkas av awecklingstak-
ten för de civilanställda. Och detta sker för att man skall få en rationell ”mix”
mellan hanteringen av förråds- och förplägnadsfunktionen i fred och den
nödvändiga utbildningen för krigsbehovet när det gäller förråds- och för-
plägnadsfunktionen.
Alla de förändringar som inte minst Pliktutredningen har pekat på har ju
regeringen i sitt arbete tagit hänsyn till. Karin Wegestål kan rimligtvis inte
hävda att det arbete som vi gjorde där har gjort slutresultatet sämre.
Tvärtom - jag tycker att vi nu har ett bättre underlag att fatta beslut på. De
förändringar som vi i Pliktutredningen föreslog när det gäller alternativa sätt
att rekrytera dessa förband och när det gäller uppsättningstiden har gjort för-
slaget totalt sett bättre. Det gör mig ännu säkrare, om jag får uttrycka det
så, i mitt yrkande om bifall till utskottets hemställan.
Anf. 158 KARIN WEGESTÅL (s):
Herr talman! Utskottet begärde att volymen och de närmare förutsätt-
ningarna för dessa värnpliktigas utnyttjande i krigsorganisationen samt ut-
bildningens innehåll inte skulle beslutas förrän Pliktutredningen hade läm-
nat sitt förslag. Utskottet förutsatte att regeringen utan tidspillan skulle
komma tillbaka till riksdagen med förslag i frågan, vilket alltså inte har skett.
Vi kan inte räkna ut hur många värnpliktiga det blir fråga om, sedan man
dragit bort dem som blir resultatet av Pliktutredningens förslag.
Det var bra att detta ärende överlämnades till Pliktutredningen, vars för-
slag ligger på en helt annan nivå än dagens. Man säger nu att man inte kan
göra någonting, eftersom man redan har inkallat de värnpliktiga. Detta har
vi sagt att vi har synpunkter på. Vi har också gått vidare för att utreda denna
hantering. Vi återkommer alltså till detta vid ett annat tillfälle.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 3 juni.)
Anmäldes och bordlädes
Propositionerna
1992/93:220 En ny läroplan för grundskolan och ett nytt betygssystem för
grundskolan, sameskolan, specialskolan och den obligatoriska särskolan
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Värnpliktiga i
mobiliserings-
och förplägnads-
tjänst m.m.
123
Prot. 1992/93:120 1992/93:250 Ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, kom-
2 juni 1993 vux, gymnasiesärskolan och särvux
Skrivelse
1992/93:248 Redogörelse för verksamheten inom Europarådets minister-
kommitté under år 1992
Konstitutionsutskottets betänkande
1992/93:KU36 Uppskov till 1993/94 års riksmöte med behandlingen av vissa
ärenden
Lagutskottets betänkande
1992/93:LU44 Ändringar i upphovsrättslagen
Utrikesutskottets betänkanden
1992/93:UU20 Sverige och EG
1992/93:UU24 Frihandelsavtal m.m. mellan EFTA-staterna och Ungern
1992/93:UU28 Frihandelsavtal m.m. mellan EFTA-staterna och Bulgarien
1992/93:UU30 Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention mot ke-
miska vapen
1992/93:UU33 Handelshögskola i Riga, Lettland
1992/93:UU34 Ändring i lagen (1971:176) om vissa internationella sanktio-
ner samt tillämpning av lagen i fråga om ”Förbundsrepubliken Jugosla-
vien” (Serbien-Montenegro) och i fråga om Irak
EES-utskottets betänkande
1992/93:EU3 Justeringar av EES-avtalet, m.m.
28 § Kammaren åtskildes kl. 18.14.
Förhandlingarna leddes
av andre vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 6 § anf. 30 (del-
vis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 9 § anf. 62 (delvis),
av talmannen därefter t.o.m. beslutet om samlad votering kl. 15.17,
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. voteringen kl. 16.55,
av talmannen därefter t.o.m. 26 § anf. 151 (delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
TOM T:SON THYBLAD
124
/Barbro Nordström
Prot. 1992/93:120
Innehållsförteckning 2 juni 1993
Onsdagen den 2 juni
1 § Justering av protokoll................................ 1
2 § Förnyad bordläggning ............................... 1
3 § Beslut rörande utskottsbetänkande som slutdebatterats den 28
maj ........................................... 1
Utbildningsutskottets betänkande UbU14
4 § Ändringar i sekretesslagen ............................ 3
Konstitutionsutskottets betänkande KU40
Debatt
Chatrine Pålsson (kds)
lan Wachtmeister (nyd)
Eva Zetterberg (v)
Margareta Israelsson (s)
Margareta Viklund (kds)
Birger Hagård (m)
Björn von der Esch (m)
Tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c)
Ingela Mårtensson (fp)
Ingvar Johnsson (s)
Beslut ............................................... 16
Meddelande om samlad votering .......................... 16
5 § Bostadsbidragens administration - bostadsanpassningsbidrag .. 17
Bostadsutskottets betänkande BoU21
Debatt
Britta Sundin (s)
Eva Zetterberg (v)
Agne Hansson (c)
Beslut fattades efter 14 §
6 § Sjukförsäkringsregister hos de allmänna försäkringskassorna .. 25
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU19
Debatt
Lena Öhrsvik (s)
Arne Jansson (nyd)
Berith Eriksson (v)
Margit Gennser (m)
Sigge Godin (fp)
Beslut fattades efter 14 §
7 § Riksdagens byggnader ............................... 47
Konstitutionsutskottets betänkande KU33
Debatt
Harriet Colliander (nyd)
125
Prot. 1992/93:120 Tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c)
2 juni 1993 Beslut fattades efter 14 §
8 § Tullfrågor ......................................... 49
Skatteutskottets betänkande SkU29
Beslut fattades efter 14 §
9 § Sänkning av dieseloljeskatten.......................... 49
Skatteutskottets betänkande SkU34
Debatt
Martin Nilsson (s)
Lars Bäckström (v)
Ivar Franzén (c)
Max Montalvo (nyd)
Beslut fattades efter 14 §
10 § Delegering av arbetsuppgifter till kanslipersonal vid domstol . 66
Justitieutskottets betänkande JuU32
Beslut fattades efter 14 §
11 § Försäkringsöverdomstolen m.m........................ 67
Justitieutskottets betänkande JuU33
Debatt
Göran Magnusson (s)
Ingbritt Irhammar (c)
Beslut fattades efter 14 §
12 § Prövningstillstånd i hovrätt om instansordningen i utsöknings-
mål ............................................ 70
Justitieutskottets betänkande JuU34
Debatt
Göran Magnusson (s)
Karl Gustaf Sjödin (nyd)
Berith Eriksson (v)
Britta Bjelle (fp)
Beslut fattades efter 14 §
13 § Immunitet och privilegier för NORSAD-fonden........... 79
Justitieutskottets betänkande JuU35
Beslut fattades efter 14 §
14 § Uppskov med behandlingen av vissa ärenden............. 79
Justitieutskottets betänkande JuU36
Beslut ............................................... 80
Bostadsutskottets betänkande BoU21
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU19
Konstitutionsutskottets betänkande KU33
Skatteutskottets betänkande SkU29
Skatteutskottets betänkande SkU34
Justitieutskottets betänkande JuU32
Justitieutskottets betänkande JuU33
Justitieutskottets betänkande JuU34
Justitieutskottets betänkande JuU35
Justitieutskottets betänkande JuU36
126
Beslut om samlad votering ............................... 83
15 § Penningtvätt ...................................... 83
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Justitieutskottets betänkande JuU37
Debatt
Alf Eriksson (s)
Berith Eriksson (v)
Göthe Knutson (m)
Karl Gustaf Sjödin (nyd)
Beslut fattades efter 23 §
16 § Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten....... 91
Kulturutskottets betänkande KrU27
Debatt
Hugo Hegeland (m)
Harriet Colliander (nyd)
Chris Heister (m)
Åke Gustavsson (s)
Birger Andersson (c)
Beslut fattades efter 23 §
17 § Ägande av den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten 99
Kulturutskottets betänkande KrU28
Debatt
Birger Andersson (c)
Hugo Hegeland (m)
Åke Gustavsson (s)
Harriet Colliander (nyd))
Beslut fattades efter 23 §
18 § Ny organisation för Dialekt- och ortnamnsarkiven m.m...... 101
Kulturutskottets betänkande KrU31
Beslut fattades efter 23 §
19 § Godkännande av en överenskommelse mellan Sverige och Est-
land på fiskets område ............................. 101
Jordbruksutskottets betänkande JoU17
Beslut fattades efter 23 §
20 § Godkännande av en överenskommelse mellan Sverige och
Ryska federationen på fiskets område ................. 102
Jordbruksutskottets betänkande JoU24
Beslut fattades efter 23 §
21 § Lag om marknadsreglering på fiskets område, m.m......... 102
Jordbruksutskottets betänkande JoU25
Beslut fattades efter 23 §
22 § Godkännande av vissa marina konventioner.............. 102
Jordbruksutskottets betänkande JoU26
Beslut fattades efter 23 §
23 § Ändringar i värdepappersfondslagstiftningen m.m.......... 102
Näringsutskottets betänkande NU31
127
Prot. 1992/93:120
2juni 1993
Beslut ............................................... 102
Justitieutskottets betänkande JuU37
Kulturutskottets betänkande KrU27
Kulturutskottets betänkande KrU28
Kulturutskottets betänkande KrU31
Jordbruksutskottets betänkande JoU17
Jordbruksutskottets betänkande JoU24
Jordbruksutskottets betänkande JoU25
Jordbruksutskottets betänkande JoU26
Näringsutskottets betänkande NU31
Beslut om uppskjuten votering............................ 104
24 § Ombildning av Statens provningsanstalt till aktiebolag...... 104
Näringsutskottets betänkande NU32
Debatt
Bo Bernhardsson (s)
Jan Backman (m)
Beslut skulle fattas den 3 juni
25 § Ändringar i minerallagen ............................ 107
Näringsutskottets betänkande NU33
Debatt
Leif Marklund (v)
Bengt Hurtig (v)
Karin Falkmer (m)
Beslut skulle fattas den 3 juni
26 § Värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst m.m..... 115
Försvarsutskottets betänkande FöUll
Debatt
Karin Wegestål (s)
Sven Lundberg (s)
Sture Ericson (s)
Henrik Landerholm (m)
Beslut skulle fattas den 3 juni
27 § Bordläggning ..................................... 123
128
gotab 44009, Stockholm 1993