Riksdagens protokoll

1992/93:119

Tisdagen den 1 juni

Kl. 12.00-12.25

14.00-16.39

18.00-22.28

Protokoll

1992/93:119

1 § Meddelande om muntliga frågor till regeringen den 3 juni

Anf. 1 TREDJE VICE TALMANNEN:

Jag får meddela att vid frågestunden torsdagen den 3 juni kl. 14.30 kom-
mer följande statsråd att närvara:

Statsminister Carl Bildt (m), miljöminister Olof Johansson (c), civilminis-
ter Inger Davidson (kds), statsrådet Bo Könberg (fp) och statsrådet Beatrice
Ask (m).

Statsministern besvarar övergripande och allmänpolitiska frågor. Frå-
gorna till övriga statsråd förutsätts beröra deras ansvarsområden inom rege-
ringen.

2 § Meddelande om information från regeringen

Anf. 2 TREDJE VICE TALMANNEN:

Utöver vad som tidigare aviserats om information efter frågestunden av
miljöminister Olof Johansson (c) får jag meddela att information också kom-
mer att lämnas av kommunikationsminister Mats Odell (kds) om SAS.

3 § Anmälan om återtagande av plats i riksdagen

Tredje vice talmannen meddelade att Sten Andersson i Stockholm (s) och
Lena Boström (s) denna dag återtagit sina platser i riksdagen, varigenom
uppdraget som ersättare upphört för Bengt Lindqvist och Eivor Husing.

1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 119

Prot. 1992/93:119
1 juni 1993

Svar på
interpellalioner

4 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 24 och 25 maj.

5 § Svar på interpellationerna 1992/93:164 och 175 om kommunal
medverkan i sjöräddningstjänst

Anf. 3 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Gunhild Bolander har frågat mig om jag är beredd att vidta
åtgärder i syfte att låta samarbetet mellan staten och vissa kommuner om
räddningstjänst till sjöss utvidgas till att även omfatta Gotlands kommun.

Sven-Olof Petersson har frågat mig om jag är beredd att verka för ett ef-
fektivare sambruk mellan de olika resurser som kan användas i räddnings-
tjänst till sjöss och därmed låta vissa Blekingekommuner bli aktuella som
samarbetspartner till staten.

De två interpellanterna tar upp samma principfråga, varför jag besvarar
interpellationerna i ett sammanhang.

Staten slöt under åren 1984-1990 avtal med ett antal kommuner om med-
verkan i Kustbevakningens kemikaliebekämpning till sjöss. Kommunera
åtog sig att genom sina räddningskårer tillhandahålla insatsgrupper som med
kort varsel skulle kunna rycka ut till platser som Kustbevakningen anger.
Staten anordnade en för ändamålet anpassad utbildning.

Avtal slöts med Stockholm, Göteborg, Malmö och Helsingborg. Dessa
kommuner bedömdes av Statens brandnämnd ha både en tillräckligt stor or-
ganisation för att klara åtagandet och en betydande erfarenhet av räddnings-
insatser vid kemikalieutsläpp på land. Möjligheterna till samövning med
Kustbevakningen, liksom transportmönstret för kemikalier, beaktades li-
kaså när urvalet gjordes. För Norrlandskusten blev lösningen att två något
mindre räddningskårer, Härnösand och Kramfors, tillsammans åtog sig upp-
giften.

Regeringen uppdrog i augusti 1991 åt Statens räddningsverk att med bi-
stånd av Kustbevakningen och Sjöfartsverket ta upp nya förhandlingar med
de sex aktuella kommunerna. Syftet med uppdraget var bl.a. att vidga avta-
len till att också gälla medverkan i Sjöfartsverkets uppgifter inom sjörädd-
ningen vad gäller livräddning ombord på fartyg. Nya avtal träffades somma-
ren 1992.

Den ordning som gäller är enligt min mening exempel på bra samverkan
mellan statliga myndigheter och kommuner. Räddningskårernas kompetens
i fråga om kemikaliebekämpning och rökdykning tas till vara i den statliga
räddningstjänsten, samtidigt som kommunernas personal erbjuds en utbild-
ning som också är värdefull i den kommunala räddningstjänsten.

Enligt min bedömning ger de nuvarande avtalen en god täckning av våra
kustvatten. En utökning med någon kommun på Ostkusten skulle i och för
sig vara av värde. Av ekonomiska skäl har någon utvidgning inte aktualise-
rats. Avtalen är dyra. Det är totalt ca 450 personer som medverkar, och det
kostar att utbilda och öva en så stor organisation.

Kustbevakningen och Sjöfartsverket följer verksamheten och får bedöma

om fler kommuner bör engageras i verksamheten och i så fall väga intresset
av detta mot andra angelägna behov på räddningstjänstens område.

Avslutningsvis vill jag påminna om att Gotland är ett högt prioriterat om-
råde i vår försvarsplanering. Som Gunhild Bolander mycket väl känner till
har alla ansträngningar gjorts för att bibehålla de resurser som finns på Got-
land för såväl försvarsändamål som kustbevakning. Detta har stor betydelse
också för vår beredskap för räddningstjänstinsatser till sjöss.

Anf. 4 SVEN-OLOF PETERSSON (c):

Herr talman! Låt mig inledningsvis tacka försvarsministern för svaret såväl
på den av mig ställda interpellationen som på den som min kollega Gunhild
Bolander har ställt. Låt mig också få nämna att Gunhild Bolander framför
sitt beklagande över att hon på grund av hastigt påkomna familjeskäl inte
kan delta i dagens debatt. Men hon har med intresse tagit del av försvarsmi-
nisterns svar, och jag vet att hon kommer att även framgent följa frågan i
olika sammanhang.

Herr talman! Haven och vattenlederna har under århundraden, för att
inte säga årtusenden, varit de leder som bundit folk, nationer, världsdelar
och kulturer samman. Så är det också i dag, inte minst i fråga om transporter
som berör handeln mellan olika länder. I vårt eget närområde Östersjön har
vi under de senaste åren fått se helt nya transportleder växa fram. Det är inte
obefogat att anta att ytterligare trafikökningar kommer att ske här vad gäller
både transporter av gods av skilda slag och transport av människor.

Längst sydkusten och i området i södra Östersjön finns den mest omfat-
tande trafiken i det svenska närområdet. Vid en studie av trafikflödena i
Östersjön går det att notera att det egentligen är området mellan Bornholm
och Blekingekusten som är mest frekventerat och att flödena sedan sprids ut
i strömmar öster och väster om Gotland och likaså ner mot den polska kus-
ten. I detta område finns också den största koncentrationen av fiskefartyg i
olika storlekar och skick. Även de alltmer omfattande färjeförbindelserna
mellan i synnerhet sydöstra Sverige och de baltiska staterna och Polen gör
att trafiken har ökat och fått en helt annan typ och omfattning än vad vi tidi-
gare har varit vana vid. Således ökar Östersjöns betydelse som transportled.
Det är givetvis viktigt att transporterna sker på säkrast tänkbara sätt och att
det finns ett tillräckligt och effektivt skydd som kan gripa in om olyckan är
framme.

Regeringen har ju tidigare givit Räddningsverket i uppdrag att träffa avtal
med sex kommuner om bekämpning av kemikalieolyckor till sjöss och liv-
räddning ombord på fartyg. De kommuner som avtal har tecknats med är
kustkommuner. Men det är i högsta grad anmärkningsvärt att det inte
finns ett enda sådant avtal med någon kommun längs kuststräckan Malmö-
Stockholm, inkl. Gotland, dvs. inom det område där sjöfarten är som inten-
sivast och där en utvidgning och ytterligare utbyggnad av trafiken sker fortlö-
pande.

Av försvarministerns svar framgår det att han anser att en utökning med
någon kommun längs ostkusten hade varit av värde. Jag kan inte hålla med
om att de hittills tecknade avtalen skulle innebära en god täckning av våra
kustvatten. Ingen kommun på den aktuella kuststräckan Malmö-Stock-

Prot. 1992/93:119
1 juni 1993

Svar pä
interpellationer

Prot. 1992/93:119
1 juni 1993

Svar pä
interpellationer

holm, inkl. Gotland, har givits någon sådan möjlighet. Detta kan då inte ut-
göra en god täckning och ge den trygghet och allsidiga kompetens som be-
hövs för att få en säker sjöfart i ett av världens mest känsliga vatten. Sett från
internationell synpunkt kan vi ju också konstatera att de stater på andra si-
dan Östersjön som nyligen har återvunnit sin frihet har begränsade resurser
och att vi också, inte minst från allmänmänsklig synpunkt, får ha ett gemen-
samt ansvar att hjälpa dem när olyckan är framme och fara hotar på deras
vatten. Jag har kännedom om att vi på olika sätt har stöttat våra baltiska
grannar med resurser för kustbevakningsändamål, och det är en positiv och
bra satsning. Jag tror också att vi vad gäller livräddning till sjöss och kemika-
lieolyckor bör kunna ha resurser som kan användas gemensamt.

Givetvis skall de resurser vi har användas på det mest optimala sättet.
Självfallet kostar räddningstjänst pengar. Men att säga att avtalen är dyra
förefaller mig något märkligt. Dyrt i förhållande till vad? Räddningstjänst är
kostsamt, och man kan hävda att alla typer av försäkringar och premier kos-
tar pengar så länge olyckan inte är framme och de inte behöver utnyttjas.
Men den dag olyckan är framme, i synnerhet då det är fråga om liv, blir det
fråga om väl använda resurser. Det går egentligen inte att värdera liv och att
sätta ett pris på den typen av insatser i dessa sammanhang.

Vid samverkan och effektivt utnyttjande av samhällets totala resurser är
det onekligen så att om olyckan skulle vara framme i Östersjön - jag syftar
då i synnerhet på just nämnda område - är det långt dit såväl från Stockholm
som från Malmö. Man kan också anta att de resurser som finns närmast i det
aktuella området i första hand kommer att utnyttjas.

Sett från blekingsk horisont finns det såväl resurser som kompetens som
borde tas till vara och som förmodligen också kommer att utnyttjas. Jag tän-
ker då på Flygvapnets och Marinens olika helikopterresurser i Kallinge, på
Marinens övriga resurser baserade i eller utgående från Karlskrona, på Kust-
bevakningens resurser, som till stor del utgår från Karlskrona och andra ble-
kingska hamnar, och på sjöräddningskryssare i området. På Gotland finns
motsvarande resurser, såsom helikoptrar och fartyg från kustbevakning och
sjöräddning.

Visserligen är dessa kommuner små och har begränsade resurser i jämfö-
relse med Stockholm, Göteborg och Malmö. Men kompetensen i kommu-
nerna och möjligheten till samverkan med olika kommuner inom området
är en ovärderlig och betydelsfull tillgång. Jag menar att vi skall ta till vara
denna möjlighet och framför allt se till att de investeringar som redan är
gjorda såväl när det gäller människor som när det gäller material blir opti-
malt utnyttjade för ett effektivt sambruk.

Försvarsministern säger vidare att Kustbevakningen och Sjöfartsverket
följer verksamheten och får bedöma om fler kommuner bör engageras i
verksamheten. Jag har visserligen fullt förtroende för dessa organisationer
och myndigheter, men är detta tillräckligt? Jag vill samtidigt påminna om det
beslut som riksdagen nyligen fattat om en utredning om samhällets totala
maritima resurser. Därför frågar jag försvarsministern om han kan tänka sig
att utredningen får i uppdrag att också se över denna fråga, såvida inte för-
svarsministern har för avsikt att tillse att de efterfrågade avtalen kommer till
stånd innan dess.

Det finns också information om att såväl Länsstyrelsen i Blekinge som
kommunerna där har intresse av att medverka i detta arbete. Jag tycker att
försvarsministern bör svara på frågan huruvida han är beredd att ytterligare
positivt pröva möjligheten av dessa kommuners medverkan i det aktuella
systemet.

Anf. 5 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Låt mig först säga att jag delar Sven-Olof Peterssons uppfatt-
ning om vikten av att se över situationen när det gäller Östersjön. Östersjöns
sjötrafik kan öka, inte minst tack vare att de tre baltiska länderna har blivit
fria och att de på sikt kan beräknas bygga upp egna handelsflottor. Vi är
emellertid inte där ännu. Det kommer med all säkerhet att ta relativt lång
tid. Men det är självklart att detta är något som vi noggrant följer, bl.a. från
Försvarsdepartementets sida med tanke på vårt ansvar för kustbevakningen.

Urvalsprinciperna har jag redan redovisat. Geografiskt har man faktiskt
täckt såväl Norrlandskusten, Ostkusten och Västkusten som Öresund.

På grund av den mycket täta fartygstrafiken och det stora antalet kemika-
lietransporter i Öresund är avtal upprättade med både Helsingborg och
Malmö. Räddningskåren i Malmö ligger också väl till med tanke på insatser
vid Skånes sydkust och vid Blekingekusten.

Sven-Olof Petersson tar också upp frågan om försvarsmaktens roll i detta
sammanhang, med tanke på fartyg och tunga helikoptrar. Vi skall komma
ihåg att de avtal som vi i dag diskuterar är ett slags komplettering till de ordi-
narie sjöräddningsresurserna. På det här sättet tillför man den specialist-
kompetens som kan behövas i fråga om kemikaliebekämpning, brandsläck-
ning och rökdykning. Dessa resurser finns nästan enbart hos kommunernas
räddningskårer.

Försvarsmaktens fartyg och tunga helikoptrar, liksom Kustbevakningens
fartyg och flygplan, ingår redan i sjöräddningsorganisationen, och som vi
alla vet är deras uppgifter mycket viktiga.

Ansvaret för dessa verksamheter är delat mellan olika departement. För
Sjöräddningstjänsten, som i det här sammanhanget kanske är mest aktuell,
är kommunikationsministern ansvarigt statsråd. Jag utgår från att han, lik-
som jag gör, noga kommer att bevaka den här frågan.

Den utredning om maritima resurser, som Sven-Olof Petersson talar om,
har helt nyligen beställts av riksdagen. Direktiven är ännu inte utformade,
men jag skall självfallet överväga i vad mån de problem som Sven-Olof
Petersson tar upp här i dag också skulle kunna belysas inom ramen för denna
utredning. Men jag understryker att vi ännu inte tillsatt utredningen och ut-
färdat några direktiv. Beställningen från riksdagen är ju blott ett par veckor
gammal.

Anf. 6 SVEN-OLOF PETERSSON (c):

Herr talman! Det är positivt att försvarsministern ser den här utredningen
som en möjlighet att gå vidare i frågan. Jag förutsätter att de direktiv som
kommer att lämnas genom försvarsministerns och departementets försorg
blir utformade så att sambruk ytterligare kommer att eftersträvas. Jag förut-
sätter vidare att denna fråga också kan komma med i bedömningen.

Prot. 1992/93:119
1juni 1993

Svar på
interpellationer

Prot. 1992/93:119
1 juni 1993

Svar på
interpellationer

Jag har dock en något avvikande uppfattning när det gäller sjötrafikens
volymer för olika delar av våra kuststräckor. Enligt den information som jag
har är det årligen bara ungefär hälften så många fartygsrörelser i Öresund-
sområdet som i området mellan Bornholm och den svenska kusten. Det gör
mig något bekymrad, eftersom det ofta är höljt i dunkel vilka laster som finns
ombord på fartygen. Ofta vet vi inte varifrån fartygen kommer eller vart de
egentligen är på väg. Vi vet inte heller vad de har i sina tankar eller contain-
rar.

I syfte att bringa klarhet i denna fråga har Gunhild Bolander och jag i ge-
menskap tidigare väckt motioner i vilka vi har efterlyst anmälningsplikt för
fartyg som anlöper Östersjön eller som lämnar Östersjöhamn. På så sätt
skulle man kunna få en aktuell och god bild av vad för slags gods som trans-
porteras och vart det transporteras. Det skulle vara intressant att höra för-
svarsministern kommentera om detta skulle kunna vara föremål för svenskt
agerande, i synnerhet internationellt, eftersom jag förstår att detta måste ske
i överenskommelser mellan olika Östersjöstater. Frågan har tidigare ställts
och behandlats på motsvarande sätt i försvarsutskottet vad gäller Öresunds-
området.

Jag vill understryka att resurserna som finns i kustområdena i Blekinge
och på Gotland faktiskt borde kunna utnyttjas. När det i försvarsministerns
svar sägs att 450 man är delaktiga, kan det tolkas som att det gäller enbart
brandförsvaret. Men såvitt jag förstår av de kontrakt som finns med de ak-
tuella kommunerna förbinder man sig att hålla en grundbemanning till förfo-
gande bestående av tre befäl och sex brandmän, dvs. en grundbemanning
bestående av nio personer per kommun. Detta borde givetvis också vara
möjligt för Gotlands kommun och för någon kommun, eller några kommu-
ner i gemenskap, i Blekinge att ställa upp med. Styrkan är liten i förhållande
till vad som kan uträttas, och detta borde ses över.

Vi kan också konstatera att samtliga Blekinges kustkommuner har resur-
ser som borde kunna användas. I Sölvesborg finns det livräddningskryssare.
I Karlshamn finns stor erfarenhet av exempelvis olje- och kemikalietrans-
porter genom den stora och för landet så viktiga hamnen. I Ronneby finns
F 17:s helikoptrar som faktiskt ofta tagit med sig personal från räddnings-
tjänsten i Ronneby när det gällt snabba uppdrag ute till sjöss. Kunskaperna
vad gäller sanering av t.ex. senapsgas är också goda. Vilka resurser som finns
i Karlskrona på den marina sidan har redan nämnts. Självfallet finns det,
som försvarsministern känner till, en uppbyggnad av en utbildningsplattform
inom marinens område vad gäller exempelvis frågor som utbildning inom
sjöräddning.

Anf. 7 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Förändringar i fartygstrafiken sker ju kontinuerligt, både
när det gäller volym och, inte minst, när det gäller den typ av tonnage som
trafikerar olika rutter. Det gäller så besvärliga transporter att hantera som
moderna kemikalier, olja m.m. Det finns självfallet all anledning - jag tror
inte att vi är oense därom - att kontinuerligt följa upp detta. Det ankommer
framför allt på Sjöfartsverket och Kustbevakningen att göra så.

Därefter får man kontinuerligt utvärdera verksamheten för att kunna dra

aktuella slutsatser. Slutsatserna kan självfallet påverka den typ av organisa-
tion som vi i dag diskuterar.

För att kunna ta till vara kompetensen som finns i olika kommuner är det
naturligtvis önskvärt att i princip alla kommuner som har lämpliga resurser
deltar i sjöräddningstjänsten.

Av räddningstjänstslagen framgår det för övrigt en skyldighet för myndig-
heter och kommuner att på uppmaning av räddningsledaren delta i en rädd-
ningsinsats. Här gäller nu att Sjöfartsverket har särskilda överenskommelser
med ett tiotal kommuner, bl.a. Visby kommun, som Gunhild Bolander
nämnt i interpellationen. Det innebär att man tillhandahåller en lämplig
räddningsbåt, som räddningskåren vid behov bemannar.

Jag vill påstå att organisationen på det här området är bra. Sven-Olof Pe-
tersson har pekat på ett antal faktorer som kan komma att leda till föränd-
ringar. Jag är självfallet beredd att pröva detta, men det måste då ske på ett
gediget underlag. Dessutom ligger det primära ansvaret på de båda myndig-
heterna, Sjöfartsverket och Kustbevakningen. Det är väl rimligt att man
lyssnar till dessa när det gäller bedömningen av utvecklingen på området.
Den utredning som här har nämnts kan också vara ett instrument som kan
användas för att se över de organisatoriska förutsättningarna för att för-
bättra skyddet.

Anf. 8 SVEN-OLOF PETERSSON (c):

Herr talman! Typen av tonnage förändras ju genom åren. Som framgått
av diskussionen här har det inte minst under de senaste åren blivit mer och
mer svårhanterligt gods som transporteras på sjön. När olyckan är framme,
är det ofta väldigt svårt att veta vilka åtgärder man skall vidta och hur man
skall vidta dem. Vid en oljeolycka som för ett par år sedan inträffade söderut
förelåg det ett mycket stort hot i närheten av oss. Olika omständigheter -
såväl skickligt agerande från myndigheternas sida som tur med vädret -
gjorde dock att man undvek den katastrof som annars kunde ha blivit följ-
den. Detta accentuerar också behovet av ytterligare samordning mellan de
resurser som finns.

Jag tycker i och för sig som försvarsministern, att vi i Sverige har bra orga-
nisation på det mesta. Det kan jag gott hålla med om. Men bra kan alltid bli
bättre. Det är viktigt att understryka att vi måste ta till vara de resurser som
finns och som vi kanske ändå hade varit tvungna att ta till. Det är värdefullt
att ha med dessa resurser från böljan. Det finns kompetens och en otrolig
sjövana bland de människor som är engagerade och som bor i kustkommu-
nerna. Det finns även en stor kompetens när det gäller att öva och att träna
ombord på fartyg. Man har dessa resurser nära till hands. Det är lätt att gå
ombord och att lära sig att hitta på ett fartyg och förstå hur det är uppbyggt.
Även om fartyg skiljer sig åt sinsemellan finns det ändå ett visst system i det
hela, men det kan vara fråga om olika material och olika risker.

Jag vill än en gång ta upp frågan om anmälningsplikt. Jag uppfattade aldrig
om försvarsministern har samma åsikt som jag och om han är beredd att in-
ternationellt ta upp frågan och verka för att man får till stånd ett informa-
tionsavlämnande för fartyg som går in i Östersjön eller lämnar Östersjön.
Detta informationsavlämnande kan sedan användas som bas när man lägger

Prot. 1992/93:119
1 juni 1993

Svar pä
interpellationer

Prot. 1992/93:119
1 juni 1993

Svar på
interpellationer

upp trafikrutter och för att variera den beredskap som bör finnas inom den
här typen av verksamhet.

Jag tror för övrigt att berörda myndigheter, Kustbevakningen och Sjö-
fartsverket, bör fortsätta att följa upp dessa frågor och göra kontinuerliga
omprövningar. Som försvarsministern säger kan utredningen vara en väg att
nå fram.

Med det anförda vill jag än en gång tacka för de svar som har givits. Som
jag uppfattade det råder det samstämmighet när det gäller behovet av att ha
en bättre sjöräddningsresurs än vi för närvarande har. Eftersom viljan finns
bör detta kunna ordnas. Jag hoppas att försvarsministern agerar snabbt, så
att det kommer till stånd en omprövning.

Anf. 9 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Jag vill först kommentera det faktum att det går åt 450 perso-
ner för att uppfylla dessa avtal. Sven-Olof Petersson antydde att det skulle
röra sig om väldigt många människor. Om man skall ha beredskap dygnet
runt året om med kvalificerad utbildad personal, handlar det om så pass
många människor. Vi alla som i en eller annan egenskap tvingas syssla med
beredskap vet att det är mycket dyrt. Det är bland det dyraste man kan ägna
sig åt. Dess värre är det ibland nödvändigt med beredskap.

Anmälningsplikt är en fråga för i första hand kommunikationsministern.
Sjöfartsverket ligger ju under Kommunikationsdepartementet. I den här ty-
pen av ärenden eftersträvar vi självfallet en gemensam beredning mellan
olika inblandade departement. I det här fallet tillkommer dessutom Utrikes-
departementet, eftersom det rör sig om internationella överenskommelser.

Jag kan försäkra Sven-Olof Petersson att jag kontinuerligt skall följa den
här frågan och hålla samråd med kommunikationsministern och med be-
rörda myndigheter. Sedan får utvecklingen visa i vad mån det är påkallat
med förändringar i organisationen och i vilken utsträckning medel kan
komma att ställas till förfogande för detta. Den nuvarande organisationen är
ju ingalunda fastställd för evigt.

Överläggningen var härmed avslutad.

Ajournering

Kammaren beslöt kl. 12.26 på förslag av tredje vice talmannen att ajour-
nera förhandlingarna till kl. 14.00, då dagens frågestund skulle börja.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.

6 § Svar på fråga 1992/93:693 om åtgärder för att förhindra skred i
Göta älvdal

Anf. 10 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Rune Evensson har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser
vidta för att garantera den framtida trafiken i Göta älvdal.

Skredet den 14 april 1993 i Göta älvdal vid Agnesberg alldeles norr om
Göteborg är enligt min mening en allvarlig påminnelse om riskerna med byg-
gande i älvdalen.

Snabba åtgärder från Räddningstjänsten i Göteborg, Statens geotekniska
institut och Trollhätte Kanalverk m.fl. har inneburit att riskerna för ytterli-
gare skred just nu har minskat. Fortfarande finns dock rasrisker kvar och en
dygnetruntövervakning sker på platsen. Kanaltrafiken och trafiken på järn-
vägen förbi skredområdet har snabbt kunnat komma i gång igen men med
vissa begränsningar.

En inspektionsresa i hela dalen genomfördes den 14 maj 1993.

Ytterligare studier över förutsättningarna för bebyggelse och framtida ut-
byggnader av vägar och järnvägar i just Göta Älvdal är mycket angelägna
att genomföra.

Statens geotekniska institut har av regeringen den 28 januari 1993 getts
ett sådant uppdrag, och SGI har redan inlett sitt arbete i samverkan med
länsstyrelsen i Älvsborgs län och Göteborgs och Bohus län samt särskilt Ale
kommun.

Anf. 11 RUNE EVENSSON (s):

Fru talman! Jag vill tacka kommunikationsministern för svaret på min
fråga. Anledningen till min fråga är den besvärliga geotekniska situation
som råder i Göta älvdal. Det gäller framför allt sträckan Göteborg-Trollhät-
tan. Flera skred har genom åren gått i detta område, som har en mycket låg
stabilitet. På vissa ställen ligger man farligt nära 1,0 som är balanspunkten
för skred.

Enligt framlagda förslag skall på sikt riksväg 45 byggas ut till motorvägs-
standard, dubbelspår skall byggas på järnvägen mellan Göteborg och Båstad
och även kommunerna har utbyggnadsplaner. På Göta älv bedrivs sjöfart.
Alla dessa verksamheter berörs av skredrisken.

Vid det skred som nyligen gick vid Agnesberg, där strandområden rasade
ut i Göta älv, har lermassorna delvis fyllt upp flodfåran. Där djupet tidigare
var 7-8 m är det nu endast 5,20 m. Detta är till men för sjöfarten som inte
kan gå med full last.

Ett åtgärdsprogram har tagits fram av SGI, Göteborgs stad och Trollhätte
Kanalverk som går ut på att området skall förstärkas för att förhindra nya
skred. Ansvarsfrågan är oklar. Regeringen bör ge besked om finansieringen

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

för att inte onödigtvis fördröja nödvändiga åtgärder. Det går inte att säga att
staten eventuellt betalar senare.

De akuta åtgärderna är kostnadsberäknade till 15,5 miljoner. Det är vik-
tigt att utförda geotekniska undersökningar inom den aktuella älvsträckan
sammanställs och att dessa kompletteras med nya. Detta är vi överens om.

Det pågår också en kostnadsanalys över vad olika skred skulle få för kon-
sekvenser i kostnader och i människoliv. Åtgärder bör i stället, menar jag,
med all kraft sättas in för att förebygga att skred uppstår. De 25 miljoner som
staten årligen satsar i budgeten kanske skulle behöva utökas just för Göta
älvdal.

Anf. 12 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Rune Evensson pekar just på de risker som finns i det här
området. Detta var något som regeringen var medveten om innan det här
skredet gick. Därför gav vi redan den 28 januari uppdraget till Statens geo-
tekniska institut att i samråd med berörda intressenter, bl.a. Statens rädd-
ningsverk, Banverket, Vägverket, Trollhätte Kanalverk, berörda länsstyrel-
ser och kommuner samt med SGI, upprätta ett handlingsprogram för att ge-
nomföra och finansiera en samlad geoteknisk analys för Göta älvdal.

Av denna analys skall framgå vilka avvägningar som samhället måste göra
för en fortsatt utbyggnad av infrastrukturen. Som Rune Evensson nämnde
finns planer på att bygga ut både väg och järnväg i det här området. Inför en
sådan exploatering av detta geologiskt mycket känsliga område är det viktigt
att få det här underlaget.

Beträffande frågan om den akuta situationen pågår diskussioner och man
är inne i ett mycket aktivt skede för att åstadkomma de förbättringar och
förstärkningar som Rune Evensson nämnde.

Anf. 13 RUNE EVENSSON (s):

Fru talman! Den här frågan har två karaktärer, nämligen en akut situation
och en långsiktig historia.

Skredet gick alltså den 14 april, men efter det datumet har det gått ytterli-
gare ett skred som dock var mycket mindre. Det visar på den akut överhäng-
ande faran. De som är ansvariga bör och måste agera. Tydligen har man vid
Kanalverket begärt att få överskrida sitt anslag för att omedelbart kunna ta
itu med dessa åtgärder, annars kan skred gå när som helst. Det är därför
viktigt att Kanalverket får klart för sig att staten ställer upp på deras sida.

Jag håller med kommunikationsministern om att dessa frågor är svåra.
Frågan om vem som skall göra vad är också oklar, eftersom det är så många
parter inblandade.

Anf. 14 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Både regeringen, de aktuella kommunerna och länsmyndig-
heterna är medvetna om detta. Jag kan försäkra Rune Evensson om att det
just nu pågår ett intensivt arbete för att lösa dessa mycket akuta frågor.

Överläggningen var härmed avslutad.

10

7 § Svar på fråga 1992/93:703 om Öresundsbron

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Anf. 15 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Georg Andersson har frågat statsministern om regeringen har
ambitionen att driva arbetet beträffande Öresundsförbindelsen så att an-
läggningsarbetena kan påbörjas under innevarande år. Arbetet inom rege-
ringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.

Sveriges och Danmarks regeringar har genom ett avtal om en fast förbin-
delse över Öresund enats om att gemensamt anlägga och driva en fast förbin-
delse för järnvägs- och vägtrafik mellan Malmö och Köpenhamn.

I avtalet anges bl.a. att det åligger Sverige och Danmark att tillse att arbe-
tet med Öresundsförbindelsen inriktas på att anläggningsarbetena kan på-
börjas år 1993. Med anledning av detta är det den svenska regeringens ambi-
tion att driva arbetet med Öresundsförbindelsen så att anläggningsarbetena
kan påbörjas under innevarande år.

Jag erinrar också om den miljöprövning som, i enlighet med avtalet och
riksdagsbeslutet, för närvarande görs av Öresundsförbindelsen. Regeringen
prövar det konkreta förslaget till utformning av förbindelsen enligt naturre-
surslagen och vattenlagen. Avgörande i denna bedömning är att den s.k. nol-
lösningen vad gäller vattenströmningen mellan Östersjön och Kattegatt kan
säkerställas.

Anf. 16 GEORG ANDERSSON (s):

Fru talman! Jag vill tacka för svaret. Jag vill på en gång säga att jag inte
uttrycker någon sidovördnad mot kommunikationsministern när jag ändå
uttrycker en besvikelse över att inte statsministern själv vill svara på denna
fråga. Frågan är nämligen ställd med anledning av att det uppenbarligen rå-
der oenighet inom regeringen beträffande byggandet av Öresundsbron.

Situationen är ganska märklig. Sverige har, som nämnts här i svaret, ingått
ett avtal med Danmark om att bygga en bro mellan Malmö och Köpenhamn.
Regeringen har uppdragit åt ett helstatligt bolag att genomföra projektet
med hänsyn till vad som är ekologiskt motiverat, tekniskt möjligt och ekono-
miskt rimligt, som det står i avtalet. Byggandet skall föregås av en miljöpröv-
ning. Regeringen har då angett att ett avgörande för bedömningen vid mil-
jöprövningen är att den s.k. nollösningen kan säkerställas.

Nu framgår det av alla officiella remissvar till regeringen att en sådan nol-
lösning är möjlig. Oaktat dessa förhållanden fortsätter ministrarna i Miljö-
och naturresursdepartementet att göra uttalanden emot broprojektet. Det
var mot denna bakgrund jag ville utmana och uppmana regeringens lagle-
dare, statsministern, att träda fram för att avge en förklaring.

Till min tillfredsställelse slår nu kommunikationsministern fast att rege-
ringens ambition är att driva arbetet så att anläggningsarbetena på Öre-
sundsbron kan påbörjas i år. Jag tackar för det svaret.

Den svenska regeringens krav på nollösning beträffande vattengenom-
strömningen måste självfallet koordineras med den danska regeringens.

Det har uppenbarligen inte skett. Alla beriper ju att Danmark och Sverige
måste enas om en gemensam bro och om ett gemensamt utförande. Jag frå-

Svar pä frågor

11

Prot. 1992/93:119    gar därför på vad sätt regeringen avser att klara denna nödvändiga koordine-

1 juni 1993           ring.

Svar på frågor

12

Anf. 17 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Georg Andersson känner mycket väl till att ett frågesvar är
samordnat i regeringskretsen. Alla statsråden står bakom det svar jag har
lämnat. När vi avlämnar svar här i kammaren är det ju definitionsmässigt så,
att det är regeringen kollektivt som svarar. Där kan Georg Andersson vara
lugn.

Det har skett en samordning av krav på nollösning. Det finns alltså en ge-
mensam uppfattning om vad detta innebär. Om Georg Andersson kontaktar
sina partivänner i det danska trafikministeriet kommer han att få bekräftat
att så är fallet.

Anf. 18 GEORG ANDERSSON (s):

Fru talman! Jag tar gärna emot tipset att kontakta den danska regeringen.
Men mina kontakter med konsortiet har gett vid handen att det har varit
brister i samordningen. Jag hoppas att det kommunikationsminstern nu sä-
ger innebär att det har blivit en förbättring på det området. Faktum är ju att
man presenterar olika projekt från den danska sidan resp, från den svenska
sidan. Det skapar naturligtvis förvirring.

Jag är väldigt tacksam över det tydliga besked som kommunikationsminis-
tern ger om att svaret är samordnat. Jag hoppas att det är slut med krypskyt-
tet mot Öresundsbroprojektet från Miljö- och naturresursdepartementet.
Det har förekommit i olika sammanhang. Senast gällde det ekonomin. Sak-
kunnige i Miljö-och naturresursdepartementet Lennart Daléus var ute på
arenan häromdagen och ifrågasatte den ekonomiska kalkylen.

Jag vill gärna fråga kommunikationsministern om regeringen i dag gör nå-
gon annan bedömning av den ekonomiska kalkylen än den som låg till grund
för riksdagsbeslutet.

Anf. 19 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Svaret på den frågan är nej.

Anf. 20 GEORG ANDERSSON (s):

Fru talman! Jag vill tacka också för det svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på frågorna 1992/93:714 och 715 om Postens prissättning för
tidningsdistribution

Anf. 21 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Ines Uusmann har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta
för att Postverkets agerande i fråga om prissättning för tidningsdistribution
på lördagar inte skall gå stick i stäv med statsmakternas intentioner i fråga
om distributionsstödet till dagspressen. Elvy Söderström har frågat kultur-

ministern vilka åtgärder hon avser att vidta för att trygga dagstidningsdistri-
butionen på lördagar. Eftersom frågan avser Postverkets tidningsdistribution
har den överlämnats till mig.

Frågorna är ställda mot bakgrund av att Postverket skulle planera kraftiga
avgiftshöjningar för lördagsutbärning av dagstidningar från och med den 1
januari 1994.

Vad jag erfarit planerar Postverket inga kraftiga avgiftshöjningar för lör-
dagsutbärning av dagstidningar.

Anf. 22 ELVY SÖDERSTRÖM (s):

Fru talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret. Jag
vet inte om jag skall skratta eller gråta, men jag konstaterar att det är dåligt
ställt med kommunikationerna mellan Postverket, Kommunikationsdepar-
tementet och Kulturdepartementet. Det gör jag därför att jag står här med
ett brev som är skrivet av Bengt Bengtsson, regionchef i Sundsvall. Han har
sänt det till tidningen Nya Norrland. För att budskapet skall framgå tydligt
ber jag att få läsa det brev som är skrivet.

Rubriken lyder: Lördagsutdelning av dagstidningar.

”Möjligheten att via Posten få dagstidningarna utdelade på lördagar in-
skränkes på många orter i Medelpad och Örnsköldsviks kommun fr.o.m. den
1 juli 1993. På dessa orter kommer vi i fortsättningen att kunna erbjuda två
alternativa utdelningsmöjligheter;

1. Vi fortsätter med lördagsutdelningen i samma utsträckning som i dagslä-
get, dock till ett pris som motsvarar portot för ESS-brev. Se bifogad por-
totabell.”

I den tabellen står det inte att kostnaden är 30 kr per exemplar som vi
skrev i vår fråga, utan att den är 35 kr. Det var fel med 30 kr - det är ett
högre pris.

Brevet fortsätter:

”2. Lördagsutdelning av dagstidningar upphör och kommer att utdelas påföl-
jande vardag.

Då vi förstår att detta kan orsaka Er vissa bekymmer har vi för avsikt att
kontakta Er inom kort för att diskutera de olika utdelningsalternativen samt
vilka orter som är berörda.

Vänliga hälsningar Bengt Bengtsson, regionchef, Sundsvall.”

Jag tycker att det här är tydligt. Brevet talar om att det kommer att kosta
35 kr om man vill ha en distribution i glesbygden. Som upplysning kan jag
säga att det t.ex. för tidningen Nya Norrland rör en tredjedel av huvuduppla-
gan i Örnsköldsvik. Det motsvarar en kostnad på 1,5 miljoner kronor. Det
innebär att det inte blir någon utdelning.

Vad skulle kulturministern ha sagt om mångfalden och om värnandet av
yttrandefriheten?

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

13

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar pä frågor

14

Ani. 23 INES UUSMANN (s):

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Vi är väl båda medvetna om att
Postens tidningsrörelse inte har varit någon lysande affär rent företagseko-
nomiskt på många år. Posten har ju inte bara som uppdrag att göra goda
affärer, utan Posten har ju ett antal väldigt viktiga samhällsuppgifter att
sköta därutöver. Till detta regionala och sociala ansvar hör faktiskt att man
skall medverka till att på ett demokratiskt sätt sprida information och kultur.
I det ingår också tidningsdistributionen.

Som Elvy Söderström mycket riktigt påpekade handlar det här i första
hand om de tidningsprenumeranter som bor på landsbygden. Det finns ett
misstag i våra frågor. Vi inriktar oss på att höjningen planeras till den 1 ja-
nuari 1994.1 Stockholms skärgård har den redan så att säga trätt i kraft. De
tidningar som distribueras med posten i Stockholms skärgård har redan upp-
hört med lördagsutdelning därför att det är för dyrt.

På det sättet kan jag hålla med kommunikationsministern om att det vi
påstod var fel, men jag vill i alla fall fråga kommunikationsministern om han
har för avsikt att i samband med att distribution och moms vad gäller tid-
ningar ses över också se över lördagsdistributionen för de dagstidningar som
inte kan delas ut med hjälp av egna distributionskedjor utan måste delas ut
med posten.

Anf. 24 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Vi talar här uppenbarligen om två litet olika saker.

Offerering när det gäller postens distribution av tidningar på lördagar sker
samlat för alla utgivare. Posten har en mycket liten andel av tidningsdistribu-
tionen i landet. Man har 6,5 % av antalet utgivna dagstidningar, och man får
ungefär 8 % av pengarna i det särskilda distributionsstödet. 92 % går till
andra distributörer.

Det kan kanske vara litet svårt att föra debatt om en i sammanhanget
ganska liten distributör, som dock är dominerande på landsbygden. Där har
vi säkerligen problemet.

Frågan är vilket ansvar Posten har för att distribuera dessa tidningar i olika
delar av landet. Det kan man diskutera, och det gjorde den förra regeringen
i en proposition som lades fram 1991. Där behandlades frågan om Postens
tidningsrörelse. Propositionen gick ut på att Postens regionalpolitiska och
sociala ansvar inte skulle omfatta distributionen av dagstidningar, att Postens
distribution av tidningar och tidskrifter skulle ske på marknadsmässiga vill-
kor till full kostnadstäckning, att skäl saknas för regeringen att fastställa pri-
ser eller övriga villkor i Postens tidningsrörelse och att Posten skall vara be-
redd att på begäran offerera distribution av tidningar.

Det var alltså den förra regeringen och den förra riksdagen som lade fast
dessa principer. Man kan naturligtvis diskutera om det finns ett sådant an-
svar. Jag är inte främmande för att det finns. Då kan man naturligtvis göra
det Ines Uusmann frågar om, nämligen upphandla tjänsterna som ett regio-
nalpolitiskt stöd för tidningsdistribution. Vi har redan i dag ett socialt ansvar
för kassaservice i glesbygd som kostar 300 miljoner kronor. Det är naturligt-
vis fullt möjligt att göra ett motsvarande åtagande på det här området. Det
är dock i dag inte aktuellt.

Anf. 25 ELVY SÖDERSTRÖM (s):

Fru talman! Jag ställde frågan om ministern lovar att verka för att rege-
ringen i den totala översynen av presstödet verkligen kommer att ta tag i
frågan om distributionsstödet. Det är nämligen en mycket stor och viktig
fråga. Distributionsstödet är viktigt för att värna mångfalden av dagstid-
ningar runt om i landet.

Ur konkurrenssynpunkt är det helt klart oacceptabelt att man skall be-
höva betala 35 kr per exemplar för lördagstidningen. Det måste vi göra nå-
gonting åt gemensamt, och då vill jag veta vad regeringen kan tänkas göra.
Ställer regeringen upp på de krav som vi socialdemokrater har haft om en
total översyn av vad presstödet innebär? Att distribuera lördagstidningen till
ett pris av 35 kr per exemplar är, som jag säger, en omöjlig uppgift.

Kommunikationsministern talar om att det är en liten andel det gäller.
T.ex. är det en tredjedel av tidningen Nya Norrlands upplaga i min hemkom-
mun Örnsköldsvik. Det är för oss en stor del.

Anf. 26 INES UUSMANN (s):

Fru talman! Att tidningsrörelsen inte ingår i det regionalpolitiska och so-
ciala ansvaret har vi diskuterat tidigare. Precis som statsrådet var inne på,
ser vi att det får konsekvenser, när det för varje exemplar av tidningen skall
betalas S-porto, som i dag är 35 kr.

Faktum är ju att Posten inte precis tjänar på S-breven, utan de är egentli-
gen också en dålig affär. Det är inte rimligt att Posten skall ta på sig kostna-
derna i det här fallet. Man måste lösa detta på annat sätt, och jag tolkar stats-
rådet som att det finns en beredskap att kunna ta in även den här aktualise-
rade viktiga delen av tidningsdistributionen i det stora paketet om hur man
i fortsättningen skall stötta mångfalden på tidningsområdet.

Anf. 27 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Jag kanske skall ägna en liten stund åt att sortera begreppen.
I dag offererar Postverket utbärning av dagstidningar måndag till lördag i
den mån tidningarna efterfrågar lördagsutdelning. Det finns ju tidningar
som inte utkommer på lördagar. Därför offererar man sådana tidningar mån-
dag till fredag. Det finns alltså ingen särskild offerering av lördagsutdelning,
eftersom det egentligen aldrig sker någon uppdelning på dagar.

Men det förekommer ändå att Posten erbjuder sig att dela ut s.k. över-
spridda tidningar, om det redan finns en utdelning av den lokala tidningen
på lördagar. Antag att jag som boende i Stockholms glesbygdsområden, t.ex.
Vallentuna, prenumererar på Kalmartidningen Barometern. Om det finns
lokala tidningar som delas ut på lördagar, kan jag också få min Kalmartid-
ning. Annars får jag betala den särskilda avgiften för att få tidningen utdelad
i min region.

Fru talman! Frågan om presstöd är jag inte föredragande i, och jag kan
alltså inte göra några uttalanden om vad regeringen kommer att vidta för
åtgärder i den typen av ärenden.

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

Anf. 28 ELVY SÖDERSTRÖM (s):

Fru talman! Jag instämmer i kommunikationsministerns beskrivning när
det gäller överspridda tidningar. Men då är det verkligen fråga om över-

15

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

spridda - jag pratar om en huvudspridd tidning. Tidningen Nya Norrland
har sitt huvudspridningsområde i Örnsköldsviks kommun likaväl som i andra
delar av Ångermanland.

Med tanke på att priserna nu har blivit så höga har distributionsstödet,
precis som kulturministern skriver i budgetpropositionen, fått en mindre be-
tydelse för de stora tidningarna. De är alltså inte längre så beroende av detta.
De kan kanske se bort från det, för att själva kunna styra distributionen av
den egna tidningen.

Det gör att det inte finns någon möjlighet att uppfylla den målsättning som
riksdagen och regeringen har när det gäller distributionen av dagstidningar.
Man har inte tid att vänta på konkurrenternas tidning, så att man kan dela
ut den. Det gör att det inte finns något alternativ till Posten. Ingen annan än
Posten kan offerera, och Posten begär 35 kr. Så ser verkligheten ut.

Jag tänkte att jag skulle dela med mig av den information som jag själv
har fått från Postverket. Var så god, kommunikationsministern!

Anf. 29 INES UUSMANN (s):

Fru talman! Utan att förlänga debatten alltför mycket vill jag säga att jag
tycker att det är viktigt att vi talar om vad som är politiskt intressant i detta.
Det är alltså att man skall ha tillgång till tidningar även på lördagar, även om
man inte bor i huvudspridningsområdet.

Det kan också verkligen diskuteras vad som är överspridningsområde och
vad som är huvudspridningsområde. Det är administrativa termer som man
faktiskt kan ändra på, om man anser att det är politiskt intressant att göra
det. Jag menar inte att det är Posten som skall göra det, utan här måste det
komma signaler någon annanstans ifrån.

Samma sak gäller detta att det inte finns någon särskild lördagsofferering.
Det är alldeles riktigt, men det är bara det att det inte är detta som är intres-
sant, utan det intressanta är: Vilken tillgång vill vi som politiker att männi-
skor, även om de bor i glesbygd, skall ha till tidningar även på lördagar?

Jag tycker att det är viktigt att ge sådana signaler att vi kan lösa det här
problemet på ett sätt som är rimligt för distributören/Posten och också rim-
ligt för tidningsutgivaren men framför allt till båtnad för prenumeranterna.

Anf. 30 TALMANNEN:

Jag får erinra om de regler som gäller för fråga.

Anf. 31 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Ines Uusmann och jag är glädjande nog eniga om att det är
orimligt att Postens övriga kunder skall bekosta lördagsdistributionen av tid-
ningar. Det är ett åtagande som skall finansieras på annat sätt. Det finns na-
turligtvis olika politiska meningar om detta. Jag har inget underlag för att i
dag ta ställning i den betydligt större frågan.

Anf. 32 ELVY SÖDERSTRÖM (s):

Fru talman! Låt mig då till sist få skicka en hälsning till kulturministern
och till regeringen i dess helhet som gäller just ett annat sätt att bekosta

spridning av tidningarna. Det är genom distributionsstödet, genom presstö-
det.

Vi vill att man på allvar utreder den frågan och då verkligen tar med dags-
tidningsdistributionen på lördagar i direktiven, som jag förstår skall faststäl-
las inom kort, inte att man återkommer med ytterligare nedskärning av
presstödet, för då leder det till tidningsdöd.

Anf. 33 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Jag tackar för hälsningen till kulturministern. Tyvärr har inte
Elvy Söderström någon hälsning till finansministern om hur förslaget skall
finansieras. Att också anvisa hur finansieringen skall gå till underlättar alltid
i den här typen av frågor.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på fråga 1992/93:721 om utveckling av kollektivtrafiken i
Stockholmsregionen

Anf. 34 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Eva Zetterberg har frågat mig vad regeringen avser att göra
för att gynna utvecklingen och utbyggnaden av kretsloppsanpassad kollek-
tivtrafik i Stockholmsregionen i stället för byggandet av Öster- och Västerle-
derna.

Först vill jag säga till Eva Zetterberg att Öster- och Västerlederna ingår i
den överenskommelse om infrastrukturens utbyggnad i Stockholmsregionen
som företrädare för Socialdemokraterna, Moderata samlingspartiet och
Folkpartiet liberalerna träffade med statens förhandlingsman Bengt Dennis.
Denna uppgörelse utgör en helhetslösning för trafiken i Stockholmsregionen
och omfattar såväl nya vägar som omfattande satsningar på en förbättrad och
utbyggd kollektivtrafik.

Inför genomförandet av storstadsöverenskommelserna beslutade riksda-
gen att ett villkor för att utbetala de medel som anvisats för att fullfölja över-
enskommelserna var att syftet med uppgörelserna kunde uppnås i sina hu-
vuddrag. Jag anser att en utbyggnad av såväl Öster- som Västerleden är vä-
sentliga huvuddrag i den uppgörelse som träffats om trafiken i Stockholms-
regionen.

Ett flertal av de olika projekten i överenskommelsen håller nu på att för-
verkligas. Det gäller inte minst kollektivtrafiksatsningen. Så har regeringen
beslutat om medel till dubbelspårsutbyggnad på järnvägen mellan Älvsjö
och Västerhaninge. Regeringen har även beslutat om medel till Stockholms
läns landsting för utbyggnad av en snabbspårväg samt upprustning av tunnel-
banan och Roslagsbanan.

I Dennisöverenskommelsen ingår även ett s.k. stomnät för busstrafiken i
Stockholms innerstad. Endast kollektivtrafikfordon med bästa avgasrening,
miljömässigt bästa drivmedel samt låg bullernivå kommer att trafikera stom-
nätet. Exempel på sådana fordon är bussar som drivs med naturgas, etanol,
metanol etc. Totalt beräknas en satsning på miljövänliga bussar att kosta ca

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

2 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 119

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

340 miljoner kronor och finansieras dels genom medel som frigörs från de
statliga väganslagen då bl.a. utbyggnaden av Ringen sker genom vägavgifter,
dels genom Stockholms läns landsting. Trafikeringen av stomnätet påbörjas
i takt med att biltrafiken dämpas och Ringens olika länkar färdigställs.

Förutom kollektivtrafikåtgärderna som ingår i Dennisöverenskommelsen
innebär regeringens politik en kraftig upprustning av järnvägssystemet i Sve-
rige. Det program som regeringen har redovisat i propositionen om investe-
ringar i trafikens infrastruktur innebär bl.a. att Arlandabanan byggs ut, vil-
ket kommer att minska resandet med bil och buss till Arlanda. Utbyggnaden
av Mälarbanan och Svealandsbanan, snabbtågsanpassning av Ostkustbanan
och en ny höghastighetslinje via Nyköping innebär att järnvägen i framtiden
kommer att kunna erbjuda fler snabba och bekväma alternativ till bil och
flygtransporter.

Regeringen har också tillsatt en utredning om att begränsa utsläppen av
koldioxid m.m. från trafiken. I uppdraget till kommittén ingår att lämna för-
slag till åtgärder för att reducera utsläppen av koldioxid och andra klimatpå-
verkande gaser från alla trafikslag samt att överväga huruvida och på vilket
sätt olika åtgärder kan förverkligas. I uppdraget ingår också att utreda förut-
sättningarna för att införa miljözoner i vissa tätorter för fordon med nollut-
släpp. Kommittén skall avlämna sina förslag den 1 juni 1994.

Anf. 35 EVA ZETTERBERG (v):

Fru talman! Jag vill tacka kommunikationsministern för svaret på min
fråga. Jag konstaterar att vi i stora delar är överens, t.ex. om hur väsentligt
det är att kollektivtrafiken byggs ut - miljömässigt sett.

I Vänsterpartiets ögon är den del i Dennisöverenskommelsen positiv som
avhandlar hur stomnätet skall byggas ut och att det skall vara en miljömässigt
bra trafik. De delar som handlar om att järnvägsnätet skall byggas ut m.m.
är också väldigt positiva.

Däremot har det inträffat en del saker efter det att Dennisöverenskom-
melsen har träffats. Riksdagen har bl.a. fattat beslut vad gäller kretsloppet,
dvs. att man skall försöka att ha ett kretsloppstänkande i alla avseenden vid
utbyggnad, framför allt när det gäller trafiken.

Koncessionsnämnden har inte bara yttrat sig om Östersjön utan har även
tagit upp frågor om trafiken, nämligen att det måste finnas miljöaspekter
när man bygger ut kollektivtrafik, motorleder osv. Därför undrar jag varför
kommunikationsministern inte har övervägt att ta tag i frågan om Öster- och
Västerlederna i Stockholmsområdet. Ur miljöaspekt förefaller de i dag vara
en sämre satsning än de kanske var när de här frågorna först började diskute-
ras.

Anf. 36 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Det är bra att Eva Zetterberg tycker att åtminstone vissa delar
av Dennispaketet är bra.

I mitt svar har jag hänvisat till att regeringen faktiskt har att hålla sig till
vad riksdagen har beslutat. Riksdagen har krävt att helheten skall uppfyllas
för att de här pengarna skall utbetalas. Dessutom kommer pengarna till en

18

stor del av de här kollektivtrafikprojekten från intäkter av de leder som Eva
Zetterberg inte tycker om.

Det är viktigt att hålla i minnet att det här är en helhet. De här kringfarts-
lederna fyller det dubbla syftet att dels få ut trafik från innerstadsområdet,
som inte behöver finnas där, dels vara med och finansiera utbyggnaden av
kollektivtrafiken. Bilavgifterna kommer ju att också minska trafiken i inner-
staden samtidigt som vi får förutsättningar att bygga ut kollektivtrafiken och
den miljövänliga delen av trafiken.

Anf. 37 EVA ZETTERBERG (v):

Fru talman! Självfallet är det rimligt att man begär bilavgifter om de här
trafiklederna införs. Det är någonting som Vänsterpartiet har krävt sedan
många år tillbaka. Jag tror också att det leder till mindre trafik, men det för-
svarar ändå inte en utbyggnad i den här storleksordningen.

Jag vill återigen fråga kommunikationsministern hur han ser på Konces-
sionsnämndens yttrande, i vilket man just har tagit upp problemen med trafi-
ken, att den är klart dålig för miljön.

Anf. 38 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Eva Zetterberg tycker inte om ett antal projekt: Södra län-
ken, Österleden, Norra länken och Yttre tvärleden. Tillsammans svarar de
för ett stort antal miljarder. Det som dock är gemensamt för dessa projekt
är att de finansieras med bilavgifter. De här projekten gör det samtidigt möj-
ligt för den här regionen att genomföra ett stort antal kollektivtrafikprojekt,
t.ex. upprustning av tunnelbanan, för att nämna en mycket viktig sak.

Det är väldigt svårt för Eva Zetterberg att ge någon trovärdighet åt tanken
att själva förutsättningen för denna stora upprustning av kollektivtrafiknätet
skulle kunna tas bort. Då blir det ju en ökning av trafiken i innerstaden och
det blir ökade miljöproblem. Allt detta går att utläsa ur de trafikprognoser
som i dag finns tillgängliga.

Eva Zetterberg väljer att inte se verkligheten sådan som den är.

Anf. 39 EVA ZETTERBERG (v):

Fru talman! Jag menar att det inte räcker med att den här utbyggnaden
ger intäkter. Den är miljömässigt inte försvarbar.

Jag vill upprepa min fråga till kommunikationsministern vad gäller just
yttrandet från Koncessionsnämnden. Där står: ”En grundläggande uppgift
är att förändra systemet så att det klarar de krav som resenärer och tran-
sportköpare ställer, samtidigt som miljö- och hälsoproblemen bemästras. -
— Med begreppet ett miljöanpassat transportsystem avses ett sätt att orga-
nisera och genomföra transporter av personer och gods inom de ramar som
uppställs av vad människor och natur tål.”

Hur tolkar kommunikationsministern Koncessionsnämndens yttrande?

Anf. 40 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Jag tror att Eva Zetterberg och jag har samma värderingar
när det gäller trafikens miljöfrågor, nämligen att de är någonting som vår
generation måste ta på allra största allvar.

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

19

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

Vi måste inom de allra närmaste åren komma till rätta med de fundamen-
tala problemen, framför allt vad gäller koldioxidutsläppen. Sverige har kom-
mit oerhört långt på det här området, men det finns fortfarande mycket att
göra.

Vi har bl.a. reagerat på det som Eva Zetterberg läser upp genom att till-
sätta en utredning under ledning av professor Lars Nordström. Den skall ut-
reda koldioxidutsläppen från trafiken och lämna förslag till åtgärder som re-
ducerar utsläppen. Den skall också utreda förutsättningar för att införa mil-
jözoner i vissa tätorter för fordon med nollutsläpp. Detta är tydliga tecken
på att regeringen tar allvarligt på de här frågorna.

Anf. 41 EVA ZETTERBERG (v):

Fru talman! Då måste jag tolka kommunikationsministern på det viset att
man inte kommer att sätta i gång med att bygga de här lederna i Stockholms-
området, förrän den här utredningen har slutfört sitt arbete. I så fall är det
ett väldigt positivt svar av kommunikationsministern.

Anf. 42 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Jag vet inte hur Eva Zetterberg normalt tolkar uttalanden,
men det här var en kraftfull övertolkning.

Jag får upprepa det jag har sagt tidigare, nämligen att regeringen har att
hålla sig till det som riksdagen har sagt och beslutat. Det är de ramar som
regeringen har att hålla sig inom.

Vi har snart ett riksdagsval. Då är det naturligtvis möjligt att gå ut med ett
nytt uppdrag på det här området för att få en majoritet i riksdagen för en
annan politik. Tills vidare är det riksdagens beslut som gäller.

Överläggningen var härmed avslutad.

20

10 § Svar på fråga 1992/93:726 om företagsskyltning vid vägar

Anf. 43 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Birger Andersson har frågat mig om jag är beredd att verka
för att bestämmelserna om skyltning av företag vid allmän väg tillämpas mer
enhetligt och generöst för att underlätta småföretagsamheten på landsbyg-
den.

Jag har full förståelse för att vissa företag på landsbygden kan ha ett behov
av att skylta sin verksamhet vid allmän väg. Skyltning och vägvisning till och
för olika verksamheter måste dock ske med hänyn till trafiksäkerheten. Tra-
fikantens uppmärksamhet på vägen och trafiken får inte i onödan störas av
andra budskap.

Om väghållarnas prövningar av skyltningsärenden, såsom Birger Anders-
son påstår, i vissa fall kan upplevas som mindre generösa så är bakgrunden
oftast omsorgen om trafikanternas liv och hälsa, vilken är en av grunderna
för de åtgärder väghållarna har att genomföra.

Den olikhet i bedömningen av skyltningsfrågor som kan finnas försöker
Vägverket, som är den största väghållaren i landet, att förebygga genom

riktlinjer för hur frågor om trafikinformation skall hanteras. I de fall en kom-
mun är väghållare har kommunen själv beslutanderätten, varför praxis kan
variera mellan olika väghållare.

Vägverket har dock en ambition att försöka få en större enhetlighet i till-
lämpningen av bestämmelserna genom ökat informationsutbyte med kom-
munerna.

Eftersom ett utökat informationsarbete mellan Vägverket och kommu-
nerna förbereds och då en generösare bedömning i skyltningsfrågor skulle
kunna ge negativa konsekvenser för trafiksäkerheten är jag inte beredd att
ta något särskilt initiativ i frågan.

Anf. 44 BIRGER ANDERSSON (c):

Fru talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret.

Anledningen till min fråga är att småföretagare har hört av sig och sagt så
här: Regeringen säger sig arbeta efter mottot Hela Sverige skall leva. Rege-
ringen vill också främja småfö retagsamhet och kreativitet på landsbygden.
Jag har då svarat att det är helt riktigt. Regeringen vill satsa på hela Sverige,
och vi är mycket glada över den spirande företagsamheten inom olika ni-
scher på landsbygden. Då kommer ofta kritiska synpunkter över att man inte
genom skyltning får tala om att man finns till och bedriver verksamhet. Man
frågar då med all rätt hur man skall kunna lyckas med sin nystartade verk-
samhet.

Min fråga till kommunikationsministern kan delas upp i två delar. Jag bör-
jar med enhetligheten när det gäller att tillämpa gällande regler. När jag talar
med olika företrädare för väghållningsmyndigheter talar de om skyltpositiva
och skyltnegativa län. Jag vill understryka att det är naturligt att myndighe-
terna gör en prövning i varje enskilt fall, eftersom det är svårt att finna helt
identiskt lika fall.

Av kommunikationsministerns svar på min fråga fick jag uppfattningen att
kommunikationsministern instämmer med mig i att det har varit och fortfa-
rande är ganska stora skillnader på bedömningarna i de olika länen. Hur
snabbt kommer en större enhetlighet i tillämpningen att kunna genomföras?

Anf. 45 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Jag har inför besvarandet av denna fråga orienterat mig om
vad som gäller. Jag har sett den pärm som Vägverket har gett ut som heter
Trafikantinformation. I pärmen redogör man för den allmänna policyn och
behandlar särskilda frågor. Det här är ett arbete som har kommit i gång i ett
stort antal kommuner. Det finns dock fortfarande ett antal kommuner där
det inte har startats. Såvitt jag har fått veta är man nu i full färd med att dra
i gång det här arbetet över hela landet för att se till att denna enhetlighet slår
igenom så att vi slipper den typ av stora regionala skillnader som man kan
uppleva.

Jag vill också säga att det inte enbart är negativt att praxis varierar mellan
olika väghållare. Genom vissa generella regler med ett visst utrymme för lo-
kala tolkningar kan skyltningen faktiskt bättre anpassas till de lokala förhål-
landena.

Fru talman! Jag har också hört med Vägverket att man där inte upplever

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

21

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

skyltningsfrågorna som något verkligt stort problem i dag. I de flesta fall hit-
tar man en lösning som tillfredsställer det behov som finns i det lokala nä-
ringslivet på ett rimligt sätt.

Birger Andersson har säkert sett de vita skyltarna där det t.ex. står Rum,
Honung, Potatis, Glasbruk och Lanthandel. När det gäller dessa skyltar
finns det mycket små begränsningar i rätten att sätta upp skyltar som talar
om vilken verksamhet som bedrivs.

Det finns också vissa möjligheter att ha logotyper. Bensinbolagen använ-
der t.ex. redan den möjligheten. Vid grustag kommer olika entreprenörer
att skylta med sina logotyper.

Jag tror att den policy som nu tränger igenom där man skyltar med en en-
hetlig skylt om olika tjänster och produkter som bjuds ut är en bra linje. Jag
hoppas att vi skall kunna skapa en situation där alla känner sig nöjda.

Anf. 46 BIRGER ANDERSSON (c):

Fru talman! Jag vill nu övergå till den andra delen av min fråga, som kom-
munikationsministern nu delvis var inne på. De rörelseidkare som driver sin
rörelse ett stycke från den allmänna vägen får i bästa fall sätta upp en skylt
som allmänt talar om vad de sysslar med, t.ex. hemslöjd, honung eller pota-
tis, som kommunikationsministern nämnde. Däremot får man tydligen inte
tillstånd att ange gårdsnamn eller företagsnamn.

För många småföretagare är det livsavgörande att man får tala om vilket
företag som åsyftas. Det vore väl mer upplysande om det på skylten fick stå
t.ex. Odells hemslöjd, Stinas hemslöjd och Anderssons grus? Jag undrar var-
för man inte får sätta upp en sådan skylt.

De stora dam- och herrekiperingsfirmorna sätter t.ex. inte upp en skylt
där det bara står ”Dam- och herrekipering” utan man anger firmanamnet
Hennes & Mauritz, Gulins osv.

Delar kommunikationsministern min uppfattning att det vore mer infor-
mativt med skylten ”Stinas hemslöjd” än med skylten ”Hemslöjd”?

Anf. 47 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Svaret på den frågan förutsätter att man känner till vad som
skulle särskilja Stinas hemslöjd från annan hemslöjd. Jag är inte riktigt säker
på att det är mera informativt för den bilist som inte närmare känner till om-
rådet ifråga.

Svaret på frågan varför sådana skyltar inte får sättas upp är att man av
trafiksäkerhetsskäl vill ha enhetliga och mycket enkla skyltar.

I många kommuner finns stora informationstavlor där man kan stanna och
parkera på ett trafiksäkert sätt och se på det utbud som finns utefter den väg
som man åker på. Det är en tingens ordning som jag tror är mycket viktig
för att man skall uppnå de effekter som Birger Andersson är ute efter här.

Anf. 48 BIRGER ANDERSSON (c):

Fru talman! Trafiksäkerheten skall givetvis väga tungt i sammanhanget. I
och med att många myndigheter är så restriktiva i dag, ser man en del otillå-
ten skyltning ute på landsbygden. Som jag ser det är det i så fall en större

22

fara. Ju restriktivare hållning myndigheterna har när det gäller tillstånd,
desto vanligare verkar otillåten skyltning vara.

Man kan fundera över varför myndigheterna är så restriktiva. Jag tror att
man sneglar ganska mycket på en del domar från Regeringsrätten. Jag har
bl.a. hittat en dom från mitten av 70-talet. Ett företag ville sätta upp en skylt
med texten Sandells konststen. Kammarrätten gav tillstånd, men Regerings-
rätten undanröjde Kammarrättens beslut. Det är självklart att ett företag vill
tala om vilken verksamhet det är fråga om och även ange företagsnamnet. I
förarbetena tillväglagen, som kom 1971, finns även en del hårda skrivningar.

Jag skulle trots allt vilja fråga kommunikationsministern om han inte
skulle kunna vara beredd att se över bestämmelserna när det gäller skyltning
för att underlätta för småföretagarna att bedriva verksamhet på glesbygden.

Anf. 49 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Jag tycker nog ändå att det är en klok politik att vi nu ser till
att den trafikantinformation som Vägverket har tagit fram, och som visar på
de möjligheter som faktiskt finns att ha ett diversifierat utbud av skyltar för
det lokala näringslivets behov, får slå igenom. Därefter får vi ta ställning till
om detta inte är tillräckligt.

Anf. 50 BIRGER ANDERSSON (c):

Fru talman! Det är i alla fall så, kommunikationsministern, att många upp-
lever att nuvarande regler för skyltning är krångliga och att tillståndsgiv-
ningen är mycket byråkratisk. Det vore mycket värdefullt om vi kunde leva
upp till begreppet Hela Sverige skall leva. På en levande landsbygd måste
man få tillfälle att sätta upp flera lagliga skyltar så att folk hittar fram till den
verksamhet som bedrivs. Är vi överens om det, kommunikationsministern
och jag?

Anf. 51 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Birger Andersson och jag är helt överens om att hela Sverige
skall leva. Jag tror också att det är viktigt att vi ser till att så många trafikan-
ter som möjligt överlever på våra vägar. Det är enbart detta skäl som dikte-
rar de krav som hittills finns när det gäller förutsättningar att sätta upp skyl-
tar.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1992/93:732 om Iex Britannia

Anf. 52 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Kenneth Attefors har frågat Reidunn Laurén vad hon tänker
göra åt den - som han säger - dubbelmoral som Sverige på regeringsnivå
bedriver vad gäller lex Britannia i Sverige och lex Britannia i USA. Han
grundar sitt påstående på att Sverige har deltagit i en démarche som ett fler-
tal europeiska länder gjort hos den amerikanska regeringen angående ett
amerikanskt lagförslag som syftar till att utsträcka tillämpningen av ameri-

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

23

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

24

kansk federal arbetsrätt till utländska fartyg som anlöper amerikanska ham-
nar.

Reidunn Laurén, Börje Hörnlund och jag har samrått om vem som bör
besvara frågan. Eftersom den démarche som Kenneth Attefors talar om när-
mast ligger inom mitt departements ansvarsområde, har det fallit på min lott
att besvara frågan.

Att Sverige har deltagit i démarchen hos den amerikanska regeringen är
inget uttryck för någon dubbelmoral. Det amerikanska lagförslag - Clay
Bill - som vi här talar om skulle göra amerikansk arbetsrätt tillämplig på ut-
ländska fartyg i vissa fall. Detta tycker vi står i strid mot folkrättsliga och
internationellt privaträttsliga principer som hittills ansetts allmänt erkända.

Lex Britannia är någonting helt annat. I huvudsak inskränker den tillämp-
ligheten av en fredspliktsregel i medbestämmandelagen till att gälla arbets-
förhållanden som medbestämmandelagen är direkt tillämplig på, dvs. en in-
skränkning av tillämpligheten till arbetsplatser som har tillräcklig anknyt-
ning till Sverige. I det fall någon fredsplikt inte råder gäller naturligtvis den
grundlagsfästa konflikträtten. Britannialagstiftningens ändamål var bl.a. att
motverka social dumpning.

Som kammarens ledamöter säkert känner till så har regeringen den 11 feb-
ruari i år uppdragit åt Sven-Hugo Ryman att kartlägga och analysera de pro-
blem som finns kring frågorna om social dumpning och lex Britannia. Upp-
draget skall skötas i nära kontakt med arbetsmarknadens parter, och en slut-
lig rapport skall lämnas senast den 31 december i år. Regeringen skall sedan
ta ställning till hur utredningsarbetet skall drivas vidare.

Anf. 53 KENNETH ATTEFORS (nyd):

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret, men jag tycker faktiskt att
man kan kalla det för kvalificerat rundsnack.

Tala om för mig, statsrådet, vad det är för skillnad mellan att amerikaner
går ombord på svenska fartyg i amerikanska hamnar och talarom hur vi skall
göra med arbetstiderna och arbetssituationen ombord och att svenskar går
ombord på franska fartyg i svenska hamnar och talar om vilka arbetstider
och löner de skall ha. Jag måste få klarhet: Vari ligger egentligen skillnaden?

Jag tycker att det är något av dubbelmoral i detta. Vi protesterar mot att
USA nu vill införa en lag som gör att de fartyg som går på amerikanska ham-
nar skall ha en typ av amerikansk arbetsrätt och att amerikanerna skall kon-
trollera arbetstider, löner o.d. Kan jag få ett svar på min fråga? Vad är det
för skillnad?

Anf. 54 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Skillnaden är att det amerikanska lagförslaget skulle göra
amerikansk arbetsrätt tillämplig på utländska fartyg. Den svenska s.k. lex
Britannia inskränker i stället tillämpligheten av en fredspliktsregel i medbe-
stämmandelagen, som alltså omfattar ett civilrättsligt avtal, till att gälla ar-
betsförhållanden som medbestämmandelagen är direkt tillämplig på.

Detta kan låta krångligt, men det är en stor skillnad. Jag är inte säker på
att Kenneth Attefors och jag i detalj kan utreda frågan. Jag tycker därför,
fru talman, att vi skall avvakta med en djupare sakdebatt till dess att den

utredning som Sven-Hugo Ryman nu håller på med är klar. Då kommer vi
att ha papperna på bordet, och vi kommer att se vilka implikationer lex Bri-
tannia kan ha.

Anf. 55 KENNETH ATTEFORS (nyd):

Fru talman! Det stämmer nog att jag kanske inte är så insatt i detta. Det
är tydligen inte statsrådet heller, och det begär jag faktiskt inte. Jag ställde
min fråga till Reidunn Laurén, eftersom jag trodde att hon hade hand om
detta.

Jag låter mig nöja med detta svar. Jag hoppas att de som är berörda läser
det. De blir kanske inte klokare av det. Men de vet i varje fall att det kanske
finns något som hägrar i slutet av detta år, när Sven-Hugo Ryman, såvitt jag
förstår, kommer med svaret. Vi får hålla ut till dess.

Jag hoppas att jag nu inte behöver ansluta mig till Anders Björck. Han
sade en gång att han skämdes för att han var svensk. Skulle det bli så att vi
behåller lex Britannia och samtidigt klagar på de amerikanska bestämmel-
serna, får jag nog ansluta mig till Anders Björck. Det blir litet pinsamt att
komma över till Förenta Staterna när vi klagar på amerikanerna och själva
inte åtgärdar någonting hemma.

Jag tackar än en gång för svaret. Jag avvaktar utredningen.

Anf. 56 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Arbetsrätt är mycket viktigt. Den är juridiskt mycket kompli-
cerad. Det gäller inte minst arbetsplatser som är internationellt rörliga. Man
kommer där i kontakt med olika typer av arbetsrättsliga regler.

Jag anser därför att det enda rimliga är att vi avvaktar Sven-Hugo Rymans
redovisning av sitt uppdrag. Det är ganska meningslöst att innan dess gå in i
en djupare sakdebatt i detta mycket komplicerade ämne.

Anf. 57 KENNETH ATTEFORS (nyd):

Fru talman! Jag skall inte förlänga debatten. Men ett svenskt fartyg är fak-
tiskt svenskt territorium även om fartyget ligger i en amerikansk hamn. Ett
franskt fartyg är franskt territorium även om fartyget ligger i Uddevalla.

Har vi en lag som ger svenskar rätt att komma ombord på franska fartyg
och tala om hur de skall hantera sin lönepolitik och arbetssituation kan vi
inte gärna stoppa det amerikanska förslaget. Det var därför jag ställde frå-
gan.

Det är mycket välinitierade henar som har gett mig underlaget till frågan.
Statsrådet känner dem alla. Vi får avvakta vad Sven-Hugo Ryman kommer
fram till.

Anf. 58 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Kenneth Attefors anspelade nu på det s.k. Estorilfallet. Detta
fall är ett exempel på de problem som den här typen av lagstiftning, dvs. lex
Britannia, kan ge upphov till. Det är just därför som Sven-Hugo Ryman nu
utreder denna lagstiftning.

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar pä frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

25

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

26

12 § Svar på fråga 1992/93:745 om försvarets konkurrens med den
civila transportbranschen

Anf. 59 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Lars Björkman har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta
för att förhindra att osund konkurrens slår ut den verksamhet som fullt ut
tvingas bära sina egna kostnader.

Genom Statskontorets försorg pågår projekt som syftar till sambruk i of-
fentligverksamhet med gemensamt utnyttjande av transportresurser mellan
offentligrättsliga huvudmän i flera svenska kommuner. Avsikten är att åstad-
komma kostnadsminskningar beträffande de offentliga myndigheternas och
förvaltningarnas utnyttjande av transportresurser för de egna behoven. Nå-
got kommersiellt syfte med transporterna föreligger inte och transporttjäns-
terna vänder sig uteslutande till de offentliga förvaltningarna, vilka annars
skulle fortsätta att utföra dessa tjänster i egen regi.

Jag utgår ifrån att försvaret vid offereringarna av transporttjänsterna
täcker sina kostnader, således även kapitalkostnaderna. Jag utgår också
ifrån att verksamheten bedrivs med tillstånd för yrkesmässig trafik eller för
biluthyrning.

Den nya yrkestrafiklagen har haft som syfte att åstadkomma avreglering
och konkurrens. Möjligheterna att tillskapa nya transportlösningar har ökat.
Kravet på trafiktillstånd är dock grundläggande för yrkestrafiklagstift-
ningen, och för alla slag av yrkesmässig trafik gäller att tillstånd meddelas
endast om tillståndshavaren efter särskild prövning bedöms lämplig att driva
verksamheten. Denna prövning är central i yrkestrafiklagstiftningen och har
ytterligare ökat i betydelse i och med att behovsprövningen avskaffats. La-
gen om biluthyrning innehåller en reglering som påminner om den som gäl-
ler för yrkesmässig trafik. Således finns bestämmelser om tillståndskrav,
prövning av sökandens lämplighet och möjlighet att vid missförhållanden
varna tillståndshavaren eller återkalla tillståndet.

Det finns emellertid anledning för Konkurrensverket att noga följa ut-
vecklingen och se till att rimliga spelregler upprätthålls på marknaden.

Anf. 60 LARS BJÖRKMAN (m):

Fru talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret. Jag skall nå-
got kommentera innehållet i det. De sakuppgifter jag har som grund för min
fråga tyder på att informationen till departementet inte är helt solklar.

Sambrukskonceptet är i och för sig vällovligt. Syftet är att spara pengar
för olika myndigheter och offentliga förvaltningar. Tjänsterna skall utbjudas
till marknadsmässiga priser, vilket också ministern har förutsatt. Man skall
utnyttja att det finns överkapacitet, exempelvis i försvaret.

Nu lever vi dess bättre i fredstid. Man kan då anta att försvaret har ett
mycket stort och permanent överskott av transportresurser. Man kan fråga
sig om denna kapacitet skall få pressa marknaden för de entreprenörer som
inte alltid har det särskilt lätt att klara sig med de marknadsförutsättningar
som gäller - skatter, andra rörliga kostnader, avskrivningar, osv. Det uppstår
en form av osund konkurrens.

Jag vet att ministern förutsätter att konkurrensen inte sker på osunda

grunder. Men det finns tillräckligt många exempel på att man inte beaktar
de förutsättningar som ministern här åberopar. Jag har för avsikt att i senare
inlägg peka på hur det går till.

Kravet på trafiktillstånd är grundläggande för yrkestrafiken. Det är givet-
vis självklart att man skall ha tillstånd. Men att jämställa en militär garnison
med en enskild entreprenör låter sig svårligen göras. Att ifrågasätta den mili-
tära garnisonens möjligheter att leva upp till yrkestrafiklagens regler är inte
någon vardaglig uppgift. Även om kraven uppfylls kan man inte säga att gar-
nisonen lever på marknadens villkor.

Anf. 61 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Det är bra att Lars Björkman tar upp den här frågan. Det
finns anledning att hålla ögonen på verksamheten, inte minst i en så djup
lågkonjunktur som vi för närvarande befinner oss i. Det finns en stor ledig-
kapacitet hos entreprenörer på marknaden.

Som jag nämnde finns Konkurrensverket. Enligt vad jag har erfarit har
Konkurrensverket just tagit upp frågan och skall driva uppföljningen av
sambruksprojektet som ett särskilt projekt. Tillkomsten av den nya konkur-
renslagen gör att prissättningen av offentliga tjänster måste följas mycket
noggrant.

Jag vill gärna tillägga till Lars Björkman att regeringen har avslagit dis-
pensansökningar från regementen som vill hyra ut fordon utan att ha till-
stånd till biluthyrning eller tillstånd till yrkesmässig trafik. Det sker alltså en
aktiv bevakning av detta från vårt departement.

Anf. 62 LARS BJÖRKMAN (m):

Fru talman! Jag vet att ministern har hållit fanan högt och avslagit ett antal
framställningar från olika garnisoner. De förutsättningar man sökte på var
rätten att erbjuda sambruk av bussar utan att behöva iaktta den normala lag-
stiftningen vad gäller säkerhetskrav på förare och fordon. Vi är naturligtvis
tacksamma för att departementet håller rent från så grova försök till miss-
bruk.

Låt mig läsa litet grand ur det remissvar som den aktuella garnisonen har
gett. Det är Skövde garnison. Det behöver vi inte mörklägga. När det gäller
offerering av transporttjänster och huruvida man täcker sina kostnader sva-
rar handläggaren och den ansvarige för verksamheten så här i remissvaret
till länsstyrelsen: Det är då helt naturligt att dessa fordon, som ägs av staten,
utnyttjas till skattebetalarnas bästa. Lika naturligt är det att inga kapitalkost-
nader skall ingå i priset för utlåning, då fordonen redan är betalda med stat-
liga medel.

Fru talman! Detta tar jag som intäkt för att de förutsättningar som har
ställts upp icke har uppfyllts.

Anf. 63 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Jag delar Lars Björkmans oro att det kan gå till så här. Det är
därför som jag är mycket glad över att Konkurrensverket nu har tagit upp
frågan och skall driva uppföljningen av sambudsprojektet som ett särskilt
projekt. Det är den åtgärd som vi för närvarande får lita till.

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

27

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

Anf. 64 LARS BJÖRKMAN (m):

Fru talman! Jag tar kommunikationsministern på orden. Jag hoppas att vi
kan få ett klart besked om att den här typen av missbruk, eller sambruk som
leder till missbruk, verkligen hålls efter. Man måste gå ut med mycket tydliga
medel och tala om att när man offererar, om man över huvud taget skall offe-
rera och spela på den här marknaden, skall de marknadsmässiga reglerna
gälla med avskrivning, rörliga kostnader och alla andra kostnader inräk-
nade.

Annars hamnar vi i en situation där man offererar skolresor - det är ak-
tuellt i dagarna - och resor för dagis och annat till en kostnad som är mindre
än 25 % av marknadens egentliga pris. Det är en dagsfärsk uppgift som jag
har fått. Ingen förväntar sig väl att marknadens operatörer skall kunna stå
emot detta och vara med och konkurrera. Detta är ingen konkurrens, det är
ett missbruk.

Anf. 65 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Man kan naturligtvis tänka sig en situation där försvaret tar
över alla skoltransporter osv. Men det förutsätter helt andra spelregler på
marknaden. De har vi ännu inte. Därför är det viktigt att den nya konkur-
renslagens stadgar också efterföljs.

Anf. 66 LARS BJÖRKMAN (m):

Fru talman! Nu måste jag nog be att ministern förtydligar sig. Från min
utgångspunkt är det mycket främmande att försvaret, som har byggt upp re-
surser för att tillhandahålla transportmöjligheter i t.ex. ofredstider, skall gå
ut på en marknad och erbjuda transporter till landets skolklasser. Detta vill
man kalla för konkurrens på marknadsmässiga villkor.

Fru talman! Jag menar att detta är ett oskick som är på väg att etablera
sig. Vill vi ha en sund konkurrens måste entreprenörer och alla som är aktiva
i verksamheten spela på lika villkor. Jag ser det som en bättre lösning att
försvaret använder sina pengar till det de från början är avsedda till. De ent-
reprenörer som finns på marknaden kan sedan offerera sina tjänster till för-
svaret när det gäller transporter. Då tror jag att vi får en bättre konkurrens
i branschen. Jag hoppas att ministern ställer upp på en sådan lösning.

Anf. 67 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Jag vill gärna förtydliga mig om Lars Björkman uppfattade
mig på det sättet. Jag önskar inte alls en sådan utveckling. Jag menar att
om dagens regelverk skall gälla är det orimligt att exempelvis försvaret ger
offerter som ligger långt under den självkostnadsnivå som är verklighet för
andra entreprenörer.

Överläggningen var härmed avslutad.

28

13 § Svar på frågorna 1992/93:749 och 765 om sändningsfrekven-
serna för privat lokalradio

Anf. 68 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Birger Andersson och Harriet Colliander har frågat mig när
och i vilken omfattning Telestyrelsen kan redovisa frekvenser så att Styrelsen
för lokalradiotillstånd kan handlägga tillståndsfrågorna för privat lokalradio
samt vad jag ämnar göra för att påskynda den processen. Jag besvarar frå-
gorna i ett sammanhang.

Etableringen av de nya privata lokalradiostationerna innebär en stor änd-
ring av gällande frekvensplan för användning av rundradiobandet 87,5-108
MHz. Användningen av bandet regleras av det s.k. Genéveavtalet, som
tecknats inom Internationella Teleunionens ram, ett avtal som Sverige anslu-
tit sig till. När en ändring görs i den svenska tillämpningen av frekvensplanen
måste samråd ske med de stater som berörs av ändringen eftersom deras ra-
diosändningar kan komma att störas.

Enligt vad jag erfarit från Telestyrelsen sände styrelsen ut sitt förslag till
etablering av nya lokalradiostationer till de länder som berörs av denna i mit-
ten av februari i år. Telestyrelsen har fått kommentarer från vissa länder och
kommer nu att ta kontakt med dessa länder för att reda ut kvarstående fråge-
tecken. Jag kan i sammanhanget upplysa om att Finland har begärt en allmän
förhandling som kommer att äga rum i vecka 23 eller 24.

För att få processen att gå så fort som möjligt har Telestyrelsen bett före-
trädare för Styrelsen för lokalradiotillstånd att medverka vid förhandling-
arna. Självfallet har de båda styrelserna löpande kontakt i ärendet.

Anf. 69 HARRIET COLLIANDER (nyd):

Fru talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret. I den utred-
ning om frekvenser som gjordes inför propositionen om lokalradion fanns
det 74 områden, de flesta inom 104—108-bandet. De var borta i propositio-
nen och ersatta av 60 andra. De 60 som nu föreligger är andra områden.

Jag, liksom många andra, trodde att dessa 60 frekvenser som fanns i pro-
positionen var klara att nyttja, men så var inte fallet. Jag kan konstatera att
Telestyrelsen efter riksdagens beslut har rört sig mycket makligt och inte va-
rit lyhörd för de politiska besluten.

I turerna kring tillgången på frekvenser har det också framkommit und-
ringar om huruvida Telestyrelsen trots riksdagens beslut försökt undanhålla
en del av 104-108-bandet för DAB-tekniken.

Politiska beslut skall ju verkställas. Det gäller också för Telestyrelsen som
har visat liten följsamhet för den politiska processen. Styrelsen för lokalra-
diotillstånd har såvitt jag förstår satt ett visst tryck på Telestyrelsen. Det har
resulterat i att förhandlingarna med Finland kommer i gång före semestrarna
och inte efter, att Styrelsen för lokalradiotillstånd får vara med i förhandling-
arna och att 20 frekvenser, utöver de 60, nu har plockats fram inför den
första omgången.

Det kan finnas anledning för kommunikationsministern att göra en över-
syn av Telestyrelsen, även om myndigheten är relativt ny. Det kanske finns
en kvardröjande företagskultur från Televerkets frekvensförvaltnings tid.

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

29

Prot. 1992/93:119
1juni 1993

Svar på frågor

30

Det är en företagskultur som karakteriseras av att man inte är alert i en för-
ändrad tid med många intressenter och många idéer. Det gäller inte bara
rundradio, utan också mobiltelefonnätet. Jag kan erinra kommunikations-
ministern om att Nordic Tel fick gå till regeringen för att få det tredje mobil-
telefonnätet när Frekvensförvaltningen hade satt sig på tvären.

Till sist uppfattar vi att regeringen har brutit sitt löfte till Ny demokrati i
den här frågan. Jag uppfattar att min taletid är slut nu.

Anf. 70 BIRGER ANDERSSON (c):

Fru talman! Jag vill också tacka kommunikationsministern för svaret. Som
framgår av min fråga har nära 250 intresseanmälningar inkommit när det gäl-
ler att starta privat lokalradio. En del av dessa intressenter hade hoppats att
Styrelsen för lokalradiotillstånd skulle kunna dela ut sändningstillstånd före
sommaren. Men när jag läser svaret ser jag att det inte kommer att ske.

Det har tidigare gjorts utredningar som pekar på att det efter ett riksdags-
beslut skulle kunna bli en snabb handläggning. Jag tänker närmast på utred-
ningen 1991:108, som hade titeln Tekniskt utrymme för reklamfinansierad
radio och som kom från Kulturdepartementet. I den utredningen skriver
man: ”1 det föregående redovisas en rad olika möjligheter att bereda ut-
rymme för reklamfinansierade ljudradiosändningar i Sverige. Vissa av dessa
är omedelbart tillgängliga om nödvändiga politiska beslut fattas. I andra fall
behöver befintliga planer ändras innan nya sändare kan tas i bruk.” Utred-
ningen lämnades i december 1991.

Med anledning av det svar jag har fått skulle jag vilja fråga kommunika-
tionsministern: När tror kommunikationsministern att Telestyrelsen kan ha
hunnit så långt i frekvensplaneringen att Styrelsen för lokalradiotillstånd kan
börja fördela sändningstillstånd?

Anf. 71 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Harriet Colliander tycker att Telestyrelsen har rört sig mak-
ligt. Riksdagen fattade sitt beslut om lokalradiopropositionen den 25 feb-
ruari 1993. Telestyrelsen skickade ut koordineringsförfrågan tio dagar innan
riksdagen hade fattat sitt beslut - det hade varit ganska svårt att agera snab-
bare.

Observera också att Genéveavtalet även reglerar på vilka grunder som ett
land som omfattas av avtalet får vägra att acceptera en ändring i den interna-
tionella frekvensplanen.

Telestyrelsen inledde faktiskt redan i september 1992, alltså långt före
riksdagsbeslutet i det här ärendet, planeringen av frekvenser för ett antal
lokalradiostationer. Därefter fortsatte frekvensplaneringen i enlighet med
underlag som presenterats för Styrelsen för lokalradiotillstånd.

De nya, privata lokalradiostationerna innebär en väldigt stor ändring av
den gällande planen för användning av rundradiobandet 87,5-108 megahertz
av Genéveavtalet 1984. När en ändring görs måste den här koordineringen
och det här samrådet ske med de stater som berörs av ändringen, och avtalet
reglerar som jag sade också på vilka grunder man får vägra att acceptera en
ändring.

Om vi räknar hundra dagar framåt från det datum då koordineringsförfrå-

gan skickades ut ser vi alltså att de här länderna har ytterligare en kort tid
på sig innan ett beslut måste fattas. Såvitt jag har förstått har Telestyrelsen
högsta beredskap för att sedan se till att dessa frekvenser blir tillgängliga.

Anf. 72 HARRIET COLLIANDER (nyd):

Fru talman! Det var bra att få veta att man på Telestyrelsen gör allt vad
man kan, eftersom det inte riktigt är uppfattningen bland andra aktörer på
marknaden. Deras uppfattning är att Telestyrelsen är saktfärdig och litet
trött och rör sig makligt. Det är bra att nu veta att det skall hända saker och
ting kvickt.

Jag vill anknyta till vad jag sade tidigare. Vi i Ny demokrati upplever som
sagt att regeringen har brutit sitt löfte till Ny demokrati. Vi medverkade till
den här lagens tillkomst därför att det var viktigt att lokalradion kom i gång
fort och under första hälften av 1993. Det handlar ju förutom om yttrandefri-
het om många arbetstillfällen, och det är också stora belopp som står på spel.
Hade vi vetat att det skulle bli så här, hade vi kanske lika gärna sett att riks-
dagen avslog propositionen och att vi hade arbetat fram någonting annat i
lugn och ro. Vi ser faktiskt allvarligt på det faktum att regeringens löften inte
var så mycket värda i praktiken.

I samband med att lagen antogs här i kammaren sade jag till kulturminis-
tern att jag tyckte att det nu var dags att ge Telestyrelsen klara direktiv, men
detta ansågs inte nödvändigt. Vi kommer att hålla ögonen på utvecklingen
och på Telestyrelsen, och vi kommer att återkommma om vi upplever att
saker och ting inte är som de skall.

Anf. 73 BIRGER ANDERSSON (c):

Fru talman! Jag tror att det är viktigt att regeringen mycket noga följer
den här frågan, och det är särskilt viktigt utifrån den synpunkten att rege-
ringen under hösten 1992 under mycket stor brådska tog fram en proposition
för att vi här i riksdagen snabbt skulle kunna anta ett förslag till lokalradio-
lag. Jag hoppas att kommunikationsministern och övriga inblandade minist-
rar verkligen följer upp den här frågan i fortsättningen.

Anf. 74 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Harriet Colliander säger att det är viktigt att lokalradion kom-
mer i gång under första hälften av 1993. Jag menar att det inte skall behöva
dröja särskilt mycket längre än till halvårsskiftet innan det här skall kunna
vara sjösatt. I den delen tror jag därför att Harriet Colliander inte skall be-
höva känna sig alltför besviken.

Regeringen följer naturligtvis den här frågan mycket noggrant, Birger An-
dersson. Det agerande som Telestyrelsen nu har redovisat tyder enligt min
mening på att man har högsta beredskap för att se till att frekvenserna blir
tillgängliga så fort som de internationella avtalen över huvud taget medger.

Anf. 75 HARRIET COLLIANDER (nyd):

Fru talman! Det finns frekvenser framme, men bara i ett fåtal områden
finns det fler än en frekvens. I propositionen står det att man inte skall utan-
nonsera frekvenser i områden där det bara finns en, utan det skall finnas

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

31

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

32

minst två. Det här ett bekymmer som vi politiker kanske får lov att ta ställ-
ning till. Om lokalradion över huvud taget skall komma i gång i år måste vi
fråga oss om vi skall göra ett avsteg från dessa bestämmelser eller om vi skall
släppa så många frekvenser som möjligt med en gång för att inte få en osund
konkurrenssituation.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på frågorna 1992/93:756 och 757 om snabbtåg Stockholm-
Östersund

Anf. 76 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Sigrid Bolkéus och Tage Påhlsson har frågat mig om den stat-
liga utredningsman tillsatts som skall studera möjligheterna att åstadkomma
snabbare trafik sträckan Stockholm-Östersund resp, när löftet om en statlig
förhandlingsman med uppgift att arbeta med snabbtågsprojektet Östersund-
Stockholm kommer att uppfyllas. Jag väljer att besvara frågorna i ett sam-
manhang.

När jag besökte Bollnäs den 16 september 1992 diskuterade jag bl.a.
Norra stambanan med företrädare för kommunerna i regionen. Jag utlovade
då att en statlig förhandlingsman skall studera möjligheterna till en samord-
nad utbyggnad av Norra stambanan mellan Gävle och Östersund.

Efter mitt besök i Bollnäs har arbete med regeringens proposition om in-
vesteringar i trafikens infrastruktur m.m. (prop. 1992/93:176) pågått inom
Kommunikationsdepartementet. Denna proposition behandlar investe-
ringar i bl.a. järnvägar under de kommande tio åren. Jag har därför bedömt
det lämpligt att riksdagen behandlar propositionen innan någon förhand-
lingsman utses.

När riksdagen har behandlat propositionen i början av juni kommer jag
att föreslå regeringen hur dessa förhandlingar skall skötas.

Anf. 77 TAGE PÅHLSSON (c):

Fru talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret. Det
är tyvärr med ett visst beklagande som jag noterar att det ännu inte har hänt
någonting i den här frågan. Jag kan också tänka mig att man inom berörda
kommuner och länsstyrelser liksom inom näringslivet och bland den tågre-
sande allmänheten kommer att uttrycka ungefär samma negativa kommen-
tarer när man får höra det här svaret.

Det finns hos alla berörda instanser - hos folk i allmänhet i Hälsingland,
västra Medelpad, Jämtland och Härjedalen - ett mycket aktivt intresse för
att försöka utveckla järnvägsförbindelserna till och från Stockholm. De ini-
tiativ som har tagits för att åstadkomma samarbete över alla gränser och för
att få till stånd den här snabbtågstrafiken är ju mycket lovvärda. Därför
borde vi från politiskt håll göra allt vad vi kan för att underlätta och snabba
på den här processen.

1 svaret säger ministern: ”Jag har därför bedömt det lämpligt att riksdagen
behandlar propositionen innan någon förhandlingsman utses.” Jag funderar

över anledningen till detta. Vid det möte i Bollnäs som vi nu talar om var det
aldrig tal om att man skulle avvakta någon proposition, utan frågan var så
solklar att en förhandlingsman skulle tillsättas ganska på direkten för att åt-
minstone utreda förutsättningarna.

Jag är litet orolig över vad ministern säger om att propositionen skall av-
vaktas. Är det möjligen så att andra projekt spökar här? Är det möjligen så
att det som spökar är infrastrukturpropositionen och det som står skrivet där
om ett projekt som heter Bothniabanan? I den propositionen står det nämli-
gen att en särskild utredare för den vidare utbyggnaden av Bothniabanan
norrut längs kusten bör utses inom en nära framtid. Kan det möjligen vara
så att det projektet spökar och kommer att försena snabbtågsprojektet Ös-
tersund-Stockholm?

Anf. 78 SIGRID BOLKÉUS (s):

Fru talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret.

Den 17 november ställde jag samma fråga som jag ställer i dag och fick då
svaret att Banverket höll på att studera vilka åtgärder som är mest kostnads-
effektiva för att nå den önskade restiden.

Direkt efter Bollnäsbesöket, alltså den 16 september 1992, tog kommuni-
kationsministern kontakt med Banverket. Jag undrar om Banverket har re-
dovisat uppdraget. Avgivna löfte gällde sträckan Stockholm-Östersund och
inte, som det står i dagens svar, sträckan Gävle-Östersund.

Kommunikationsministern säger att en förhandlingsman skall utses när
riksdagen har behandlat infrastrukturpropositionen. Enligt planerna skall
det ske den 8 juni, alltså om en vecka.

Hans Mattsson tillsattes, med gott resultat, som statlig förhandlingsman
på Ostkustbanan. Kan kommunikationsministern i dag säga vem som får i
uppdrag att vara utredningsman på sträckan Stockholm-Östersund?

Anf. 79 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Tage Påhlsson tror att det blir negativa kommentarer i regio-
nen med anledning av mitt svar och frågar varför propositionen skall be-
handlas först. I Bollnäs var det aldrig tal om någon proposition, säger han.

Låt oss, fru talman, reda ut det här! När jag var i Bollnäs fanns inte infra-
strukturpropositionen med den största järnvägssatsningen under 1900-talet.
I stället var det fråga om att hitta finansiärer i regionen, att hitta en statlig
förhandlingsman som, bildligt talat, skulle ragga pengar från kommuner och
landsting.

Vad vi har åstadkommit under den här perioden, Tage Påhlsson, är att vi
har fått fram pengar till en upprustning av Norra stambanan. Det finns ju
med i propositionen. När det gäller propositionen har ni alltså fått pengar,
och det är mycket bättre än att få en förhandlingsman. Jag tycker att Tage
Påhlsson borde inse det i stället för att vittja negativa reaktioner.

Jag tror att man tjänar sin bygd bättre om man försöker lyfta fram det som
faktiskt är positivt, dvs. det som nu finns med i regeringens förslag, i stället
för att försöka bygga upp en sorts missnöjespolitik.

Sigrid Bolkéus redovisar mitt tidigare svar i november, där jag mycket rik-
tigt sade att Banverket skall studera vilka åtgärder som är mest kostnadsef-

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

3 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 119

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

34

fektiva. Det har man säkert gjort när det gäller underlaget till propositionen,
så det finns med där. Men det är viktigt att riksdagen nu fattar beslut om
detta och att pengar faktiskt anslås.

Jag kan som ett svar på en direkt fråga avslöja för Sigrid Bolkéus och Tage
Påhlsson att det finns ett förslag från regeringen om att det skall ske en upp-
rustning till snabbtågsstandard. Att det står att det gäller sträckan Gävle-
Östersund beror på att det redan tidigare beslutats att det skall vara snabb-
tågsstandard fram till Gävle. Det handlar alltså inte om att det plötsligt skall
vara någon annan konstig standard på sträckan upp till Gävle.

Bakgrunden till att vi inte utser en särskild förhandlingsman är att vi tror
att det med detta upplägg faktiskt är naturligt att Banverket får sköta det
här.

Anf. 80 TAGE PÅHLSSON (c):

Fru talman! Det var intressanta uppgifter från ministern. Kommunika-
tionsministern säger nu att en förhandlingsman kanske inte skall tillsättas.
Men då får vi hoppas på resultat på annat sätt.

Jag är inte ute efter att skapa missnöjespolitik eller ”vittja negativa reak-
tioner”, utan jag gör mig bara till tolk för de människor i berörda regioner
som känner oro. Människor är faktiskt väldigt oroliga i det här samman-
hanget. Man blev dock väldigt positivt överraskad över kommunikationsmi-
nisterns löfte i Bollnäs i september om att det här projektarbetet skulle sättas
i gång. Det har ju funnits ett intresse för att bidra till finansieringen. Men nu
skall det tydligen inte bli som det sagts.

Jag vill bara fråga: Kan kommunikationsministern lova att han ställer upp
för oss i berörda regioner, så att vi snarast möjligt - oavsett om detta sker via
en speciellt utsedd förhandlingsman/utredningsman eller genom Banverkets
försorg - får en snabb utredning och ett snabbt resultat när det gäller det här
projektet?

Anf. 81 SIGRID BOLKÉUS (s):

Fru talman! Jag tackar för de kompletterande svaren om redovisningen
och Banverket. Det som sades - dvs. att det har Banverket säkert gjort - lät
litet osäkert. Men jag får väl nöja mig med detta.

Vidare blir det inte någon utredningsman. Men tänk så enkelt det hade
varit om kommunerna längs banan och andra intressenter hade meddelats
att det inte skulle bli något av det här. Då hade människor sluppit sin otåliga
väntan. Kommunikationerna har tydligen inte fungerat så bra mellan kom-
munikationsministern och dem som löftet gällde.

Vi kommer tydligen inte längre, så jag behöver väl inte återkomma en
tredje gång.

Anf. 82 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Kommunikationerna fungerar tydligen inte ens mellan oss
här. Jag har inte sagt att det inte blir någon förhandlingsman, utan jag säger
att det är Banverket som antagligen kommer att få denna uppgift. Det hand-
lar naturligtvis fortfarande om en förhandling, om att få till stånd en heltäck-
ande finansiering.

Om snabbtåg skall köras som inte stannar någonstans, exempelvis på
sträckan Stockholm-Östersund, behövs det inte någon medverkan från
kommuner utefter banan. Men om man vill ha särskilda åtgärder för att
kunna köra regionala pendeltåg o.d. är det rimligt att titta på olika typer av
samfinansieringslösningar. I detta läge - projektet finns alltså med i proposi-
tionen - tror jag att det är rimligt att Banverket blir förhandlingsorgan.
Självklart blir det en tillsättning.

Anf. 83 TAGE PÅHLSSON (c):

Fru talman! Vi från Mellannorrland är nog litet konstiga. Både Sigrid Bol-
kéus och jag har tydligen missuppfattat kommunikationsministern i den här
frågan. Vi har klart fått uppfattningen att någon förhandlingsman över hu-
vud taget inte skall tillsättas. Men okej, Banverket får betecknas som för-
handlingsman eller liknande i det här sammanhanget.

Jag har dock ännu inte fått något riktigt svar från kommunikationsminis-
tern på frågan om han lovar att ställa upp. Vi har ju ett projekt som heter
Atlantbanan. Jag har en broschyr här som säkert är bekant. Detta projekt
är oerhört viktigt för Mellannorrland och inlandet. Vidare är både näringsli-
vet och förvaltningsväsendet mycket beroende av projektet. Det har stor be-
tydelse vid överväganden i fråga om etablering och omlokalisering av företag
etc. att det blir snabba förbindelser.

Kan vi då inte gå in för att underlätta för resande i allmänhet samt för
näringslivet och förvaltningsväsendet genom att gemensamt göra allt vi kan
för att snabba på det här ärendet?

Anf. 84 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Regeringen har alltså lagt fram en proposition inför riksdagen
av innebörden att Norra stambanan skall snabbtågsanpassas på sträckan upp
till Östersund. Sedan finns det projekt om att gå vidare, ända ut till Atlan-
ten. Jag har inte något underlag och kan därför inte ta ställning till det pro-
jektet, utan jag kan bara säga att Banverket - som det i detta fall är fråga
om - så fort riksdagen har behandlat propositionen kommer att utarbeta en
detaljerad investeringsplan för i vilken takt de olika projekten skall tas.

Det finns nämligen en ganska viktig logistik i det här sammanhanget.
Olika projekt genomförs på ett sådant sätt att man kan ta dem i anspråk och
få ut den samhällsekonomiska vinsten. Man kan ju inte börja på ett ställe
utan att det är klart med snabbtågsanpassningen hela vägen.

Jag återkommer senare till Tage Påhlsson med en tidsplan för hur detta
skall genomföras. En förutsättning är dock att riksdagen fattar beslut om
själva propositionen.

Anf. 85 TAGE PÅHLSSON (c):

Fru talman! Jag tackar återigen för ministerns ytterligare upplysningar.

Logistik i alla ära! Men någon skall styra det hela. Menar ministern att vi
skall överlåta på Banverket att styra tidtabellen, dvs. den ordning i vilken
man skall satsa på de olika projekten? I så fall tycker jag att vi har överlåtit
för mycket på ett statligt verk. Jag hoppas att kommunikationsministern är
inne på att vi med politiska medel skall styra de olika projekten och se till

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

35

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

36

att satsade pengar ger bästa effekt. Dessutom gäller det att vi verkligen ser
till att medel satsas på nämnda snabbtågstrafik. Pengarna får inte plottras
bort på andra projekt som eventuellt blir aktuella. Jag tänker då bl.a. på
Norrland.

Sedan har jag inte fått något svar på min första fråga om Bothniabanan.
Avslutningsvis skulle jag vilja få klarlagt att några sådana projekt inte spökar
i det här sammanhanget.

Anf. 86 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Slutligen vill jag bara redogöra för planeringsprocessen.

För första gången i historien får nu riksdagen möjlighet att peka ut vilka
nationella stråk vi skall ha på väg- och järnvägssidan. När beslut om finansie-
ring är fattat går ärendet tillbaka till Banverket och Vägverket, som utarbe-
tar en investeringsplan för de kommande tio åren. Den planen går sedan till-
baka till regeringen för fastställande.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1992/93:740 om omhändertagandet av demens-
sjuka

Anf. 87 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! My Persson har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för att
inlåsning av demenssjuka i exempelvis gruppboende skall kunna förekomma
utan att lagöverträdelse sker.

Behovet av skyddsåtgärder för personer med åldersdemens är en mycket
svår fråga där etiska, organisatoriska och juridiska aspekter måste vägas in.
Frågan om formerna för skydd genom olika slag av tekniska låsanordningar
eller larminstallationer har varit föremål för diskussioner i många år.

Socialstyrelsen utfärdade hösten 1992 allmänna råd om skyddsåtgärder för
personer med åldersdemens i särskilda boendeformer. Styrelsen uttalar att
det inte finns stöd i lag för tvångsåtgärder i särskilda boendeformer. S.k. tek-
niska lösningar får inte innebära olagligt tvång och skall vara etiskt försvar-
bara. Vissa åldersdementa personer riskerar att utsätta sig för fara om de
lämnar sin bostad på egen hand. I dessa situationer slår Socialstyrelsen fast
att inlåsning visserligen inte får förekomma men att det däremot är tillåtet
att genom t.ex. larmanordningar göra det svårt för den demente att lämna
bostaden utan att det uppmärksammas. Mer allmänt uttalar styrelsen att en
grundregel bör vara att personalen i bostäder där dementa personer vårdas
dimensioneras och organiseras så att den kan ha överblick och hålla kontakt
med de boende.

Vården och omhändertagandet av de åldersdementa är en mycket grann-
laga uppgift, och det är viktigt att såväl humanitära som juridiska aspekter
beaktas när det gäller behovet av skyddsåtgärder. Jag har erfarit att Social-
styrelsen i samarbete med några länsstyrelser för närvarande undersöker till-
lämpningen av de allmänna råden och hur man klarar skyddet av och integri-
teten för åldersdementa i särskilda boendeformer.

Anf. 88 MY PERSSON (m):

Fru talman! Först tack till socialministern för svaret. Jag är medveten om
att detta är en svår fråga, det är väldigt grannlaga ting att handha.

Får jag något kommentera Socialstyrelsens allmänna råd, som Bengt Wes-
terberg hänvisar till. Där står att vissa åldersdementa personer riskerar att
utsätta sig för fara om de lämnar sin bostad på egen hand. Förvisso är det så.
Vad gäller många demenssjukdomar ingår i sjukdomsbilden att man skall gå
hem. Man tar sin väska, och man skall gå till det hem som man kanske hade
för 60-70 år sedan. Man är ständigt på väg ut.

Vidare står där att det är tillåtet med vissa larmanordningar för att göra
det svårt för den demente att lämna bostaden. JO har kommenterat använd-
ningen av en låskåpa och sagt att den inte får användas på ett sådant sätt att
den äldre förhindras att öppna dörren. Då undrar jag vad som menas med
det.

Sedan säger socialministern att det är personalens ansvar. Både Bengt
Westerberg och jag vet väl att vårdpersonalen är mycket arbetstyngd i dag.
Det är svårt att sköta demenssjuka på ett adekvat och gott sätt. Jag tycker
att det är en väldigt stor börda att lägga på personalen, när man kanske är
en på sju dementa, att säga att det är personalens ansvar att se till att de
dementa inte ger sig av. Kan man lösa det här på annat sätt, tycker jag att
man skall göra det.

I ljuset av den kraftiga utbyggnad av gruppboenden som vi nu ser, och som
vi har stimulerat, tycker jag att det är väldigt viktigt att fundera på om man
inte skulle kunna ha en särskild skyddslag just för dementa boende i grupp-
boenden. Jag tror att det skulle vara etiskt försvarbart, därför att det skulle
innebära en värdig omvårdnad av den sjuke. Det skulle också vara försvar-
bart ur personalens synpunkt. Personalen skulle slippa att, som i dag ofta är
fallet, bli lagöverträdare. Hur ställer sig Bengt Westerberg till att fundera i
sådana termer?

Anf. 89 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! De frågor som My Persson tar upp diskuteras ju i Socialstyrel-
sens allmänna råd. Det finns i vissa situationer, där det föreligger fara för
den enskildes liv och hälsa, möjligheter till ingripanden som man kanske kan
kalla för tvångsingripanden. Men nödrätten, som i detta sammanhang kan
åberopas, får inte ligga till grund för rutinmässiga ingripanden.

Det är mot denna bakgrund som Socialstyrelsen har utformat sina all-
männa råd. I de allmänna råden nämns ett par möjligheter. Den ena är att
man har ett lås som det kan ta en viss tid att öppna och som kan vara kopplat
till - detta kan också vara en självständig åtgärd - en larmanordning. Man
skriver i de allmänna råden ungefär så här: Generella passagelarm kan och
bör i vissa fall användas. En larmanordning på ytterdörren som är kopplad
till personalens personsökare gör det möjligt att snabbt komma till städes
när någon öppnar dörren.

Så till My Perssons konkreta fråga om särskild lagstiftning. Frågan var
uppe i samband med behandlingen av en proposition om lagen om psykia-
trisk tvångsvård, som behandlades av riksdagen 1990/91.1 samband därmed
sade föredragande statsrådet att han inte ansåg att man skulle införa en sär-

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

37

Prot. 1992/93:119

^ljum1993

Svar på frågor

skild skyddslag för dementa, men om de förändringar och rutiner som utar-
betades inte skulle ge tillfredsställande resultat, skulle frågan om lagregle-
ring tas upp vid fortsatta överväganden. Det är det svar som jag också kan
ge My Persson.

Jag tycker att det är rimligt att avvakta utvecklingen och den utvärdering
som Socialstyrelsen gör tillsammans med länsstyrelserna. Men skulle de all-
männa råden och de rutiner som finns inte vara tillfredsställande, får frågan
tas upp till prövning igen.

Anf. 90 MY PERSSON (m):

Fru talman! Jag talade i dag med personalen på ett sjukhem i Göteborg.
Personalen berättade för mig att en person i förra veckan hade sprungit i
väg därifrån, trots att man hade kodlås. Tack och lov hamnade inte den här
personen på motorvägen rakt nedanför utan i ett köpcentrum där någon tog
hand om henne. Så daglig fara för liv och hälsa föreligger för väldigt många
dementa i dag. Så är fallet. Jag tror att vi skall akta oss för övertro till larm-
och slika anordningar.

Sedan skulle jag vilja kommentera detta att frågan varit uppe i kammaren
tidigare. Jag vet detta. I det Socialberedningens betänkande som kom 1984
föreslogs faktiskt en särskild skyddslag just för de dementa som var intagna
på psykiatriska institutioner. Nu tycker jag att det finns ännu större anled-
ning att ha en särskild skyddslag för dementa, när vi har dem placerade i ett
och samma boende i våra nya gruppboenden. Att avvakta utvecklingen
tycker jag är ett litet lättfärdigt sätt att frånhända sig ansvaret. Det är hög
tid att man gör någonting.

Anf. 91 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Det var just Socialberedningens betänkande som riksdagen
behandlade med anledning av den proposition från 1990/91 som jag nämnde.
Då avvisade föredragande statsrådet och riksdagen denna lösning. Jag vill
dock inte kategoriskt säga att vi inte skall pröva den lösningen i framtiden.

Jag tycker att det finns skäl att se hur de allmänna råden, som ju inte är
ett år gamla än, tillämpas och fungerar ute i landet. Om de inte fungerar på
ett tillfredsställande sätt, får vi som sagt ta upp frågan till prövning igen. Att
göra det nu tycker jag inte är befogat.

Anf. 92 MY PERSSON (m):

Fru talman! Jag skall inte förlänga debatten mycket mer. Jag tror att vi
egentligen är rätt så ense.

Jag som är väldigt mycket ute i landet kan väl säga att vårdpersonalen
ibland är plågad över att behöva bli lagöverträdare, för så är fallet. Många
gamla mår inte särskilt väl av att det är så lätt att ta sig från det hem där de
borde ha sin trygghet. Det skulle för dem vara mycket tryggare att veta att
de faktiskt inte kommer därifrån. Det skulle underlätta för personalen.

Jag hoppas att jag kan ta socialministerns svar som ett halvt löfte om att
vi skall se över lagstiftningen, hur den fungerar i praktiken, och att vi skall
göra det inom en relativt snar framtid. Jag tror nämligen att vi redan i dag

38

vet att vi måste göra någonting specifikt för de demenssjuka, för deras trygg-
het och för att personalen skall få drägliga arbetsformer.

Anf. 93 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Två korta kommentarer. Den ena är att i vissa fall, när det
kan vara mycket besvärligt för enskilda personer, finns det också möjligheter
till individuella larmanordningar under vissa förutsättningar, som jag inte
skall gå in på nu.

Den andra är att jag tycker att det är rimligt att avvakta den utvärdering
som Socialstyrelsen nu gör tillsammans med länsstyrelserna. Det skall natur-
ligtvis inte behöva ta så hemskt lång tid. De allmänna råden utfärdades i hös-
tas, 1992. Så det har inte varit möjligt att pröva dem i praktiken under så
lång tid. Ytterligare några månader bör vi i alla fall avvakta.

Anf. 94 MY PERSSON (m):

Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret igen. Jag ser fram emot att vi
om något halvår kanske kan se vad som har hänt och då möjligtvis har några
åtgärder att vidta.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på fråga 1992/93:753 om marknadsföringen av lågalkohol-
vinerna

Anf. 95 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Alf Wennerfors har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att
vidta för att skapa mer information och kunskap om lågalkoholvinema.

Målet med den svenska alkoholpolitiken är att minska den totala alkohol-
konsumtionen och därigenom alkoholens skadeverkningar. De viktigaste
verktygen är alkoholmonopolen, prispolitiken, information och hälsoupp-
lysning samt olika former av förebyggande verksamhet inom social- och häl-
sovårdsarbetet.

Prispolitiken är det mest verksamma instrument som statsmakterna har
för att främja en övergång till drycker med lägre alkoholhalt. Dryckesskat-
terna lades om från den 1 juli 1992. Den nya skatten bygger helt på drycker-
nas alkoholhalt, vilket innebär att drycker med låg alkoholhalt gynnas pris-
mässigt. Systembolagets försäljning under 1992 innebar en fortsatt förskjut-
ning från starkare till svagare drycker. Denna tendens var särskilt markant
under andra halvåret, efter skattereformen. Även inom gruppen viner har
en förskjutning från starkare till svagare märken noterats.

När det gäller information om olika produkter så är detta främst en uppgift
för Systembolaget. Systembolagets konsumentupplysning syftar till att ge
kunderna en saklig och allsidig information om de varor man säljer, så att ett
medvetet val mellan olika produkter kan göras. I enlighet med den svenska
alkoholpolitikens inriktning bedriver Systembolaget saklig information i
syfte att påverka konsumenterna att övergå till svagare alkoholdrycker. Det

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

39

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svarpå frågor

40

innebär att man inom ramen för konsumentupplysningen satsar på informa-
tion om alkoholsvagt lättvin som ett alternativ till starkare alkoholdrycker.

Mot bakgrund härav ser jag ingen anledning att nu vidta några särskilda
åtgärder.

Anf. 96 ALF WENNERFORS (m):

Fru talman! Tack för svaret. Det är som socialministern säger, att en av
huvudprinciperna i svensk alkoholpolitik är att i möjligaste mån försöka
styra över konsumtionen från starkare till svagare drycker. Om man ser till-
baka några decennier får man säga att vi har lyckats. Denna utveckling pågår
fortfarande, som jag har blivit upplyst om i svaret.

För sex sju år sedan gjorde Vin- & Spritcentralen AB en insats i denna
riktning. Man böljade avalkoholisera vanliga lättviner, från 11-12 % ner till
6-7 %, och kallade dem för lågalkoholviner. Så småningom gjorde man
också något liknande med lättvinsglögg, så att den kom ner på samma nivå
som lättöl. Vi har också kunnat köpa importerat vin som ligger i nivå med
lättöl. Jag tänker bl.a. på ett vitt vin som heter Blue Nun, som finns som
vanligt lättvin på Systembolaget men också som lågalkoholvin. Det är ett
mycket bra alternativ.

Tyvärr har detta inte blivit någon särskilt stor framgång. Hur skall konsu-
menten fås att intressera sig för detta, när man inte vet någonting om det?
Socialministern upplyser mig om att Systembolaget bedriver denna informa-
tion. Men den lyckasju inte! Det blir inget av det, om man ser på siffrorna
från de senaste fem sex åren. Detta är alltså ett blankt nej från socialminis-
tern. Jag undrar om det inte går att göra någonting mera positivt än att en-
bart säga att det är bra som det är, när vi ser hur försäljningen minskar på
detta område.

Anf. 97 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Jag gör ingen värdering av om det är bra som det är. Jag menar
att det finns en arbetsfördelning mellan å ena sidan statsmakterna, dvs. rege-
ring och riksdag, och å andra sidan Systembolaget. Den uppgift vi har tagit
på oss för att påverka alkoholkonsumtionen är att variera priserna med hän-
syn till alkoholhalten. Sedan är det Systembolagets uppgift att givet dessa
priser och skatter upplysa människor om vilka alternativ som finns.

Jag läser in i Alf Wennerfors fråga att han vill att jag som socialminister,
eller regeringen eller möjligen riksdagen, skall gå ut med en särskild drive
för att sälja en viss typ av alkohol. Det är främmande för den alkoholpolitik
vi för i Sverige och den arbetsfördelning vi har mellan olika myndigheter och
bolag. Det är därför jag menar att det inte finns skäl för mig att ta några
speciella initiativ. Det får ankomma på Systembolaget att bedriva informa-
tion, så att kunderna blir tillräckligt informerade om de alternativ som finns.

Anf. 98 ALF WENNERFORS (m):

Fru talman! Jag skall bara tillägga att det är mycket bra med prispolitiken.
Den har lyckats i många avseenden. Men den räcker inte, och inte heller den
information som Systembolaget bedriver. Det kan man se av konsumtions-
siffrorna från senare år. Jag undrar om man inte skulle kunna överväga att

göra någonting mera, eventuellt att Systembolaget gjorde sin information
ännu bättre, ännu vassare och att den nådde konsumenterna på ett helt annat
sätt. Vi har haft försöksverksamhet inom det alkoholpolitiska området tidi-
gare. Man skulle kanske kunna tänka sig att göra någonting sådant.

Anf. 99 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Jag har inga planer på att gå in med synpunkter på Systembo-
lagets marknadsföring. Det är en uppgift jag tycker att Systembolaget får
klara av på egen hand. Att vinet inte är populärt behöver inte bero på bris-
tande information. Det kanske finns många som har testat det och inte
tycker att det är tillräckligt bra. Jag vet inte om det är ett skäl. Det kan vara
ett skäl. Man behöver inte utgå från att den låga konsumtionen innebär att
marknadsföringen har varit dålig.

Anf. 100 ALF WENNERFORS (m):

Fru talman! Då tycker jag att socialministern skulle smaka på vinet. Det
är knappt man kan känna skillnad på ett lågalkoholvin och ett vanligt lättvin.
Det har hög kvalitet, det är gott, och det är prisvärt.

Överläggningen var härmed avslutad.

17 § Svar på fråga 1992/93:736 om Turkiet och de mänskliga rättig-
heterna

Anf. 101 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Ingbritt Irhammar har frågat mig på vilket sätt regeringen äm-
nar utöva påtryckningar på Turkiet för att undantagstillståndet skall hävas
och mänskliga rättigheter respekteras i landet.

Fru talman! Utrikesminister Margaretha af Ugglas och jag själv har vid
flera tillfällen kommenterat läget för de mänskliga rättigheterna i Turkiet,
som är nära förknippade med frågan om kurdernas och andra minoriteters
ställning. Senast skedde detta för en veckan sedan, och vad som då sades
om den svenska regeringens inställning gäller alltjämt. För Sverige är det en
självklar utgångspunkt att alla individer har rätt att få sina mänskliga rättig-
heter respekterade. Det åligger varje stat att garantera dessa rättigheter.
Kurderna och andra minoriteter har rätt till sin identitet, sitt språk, sin kultur
och sin religion.

Sverige beklagar att Turkiet inte har avskaffat undantagstillståndet i de
tio sydöstra provinserna där en stor del av den kurdiska befolkningen lever.
Undantagstillståndet försvårar genomförandet av de lagreformer som har
beslutats för att förbättra respekten för mänskliga rättigheter i landet. Flera
olika rapporter har visat att mycket ännu återstår att göra på detta område.
Den turkiska regeringen har ett ansvar för att landet lever upp till de åtagan-
den man har gjort genom undertecknandet av internationella konventioner
på de mänskliga rättigheternas område. Det är oacceptabelt att tortyr ännu
förekommer i Turkiet, vilket visades i Europarådets tortyrkommittés senaste
rapport från landet. Sverige uppmärksammar i olika sammanhang utveck-

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

41

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

42

lingen av respekten för mänskliga rättigheter i Turkiet och kommer att fort-
sätta med detta i framtiden. Ämnet är en återkommande punkt på dagord-
ningen vid våra bilaterala kontakter.

Sverige stöder även det praktiska arbetet för ökad respekt för de mänsk-
liga rättigheterna i Turkiet. Exempelvis bistår vi den turkiska stiftelsen för
mänskliga rättigheters tre centrum för rehabilitering av tortyroffer med fi-
nansiellt stöd om totalt 4,8 miljoner kronor.

Situationen för de mänskliga rättigheterna i Turkiet är särskilt problema-
tisk i de sydöstra provinserna, där strider mellan säkerhetsstyrkor och PKK-
gerillan drabbar de civila. Den av PKK i mars proklamerade vapenvilan
väckte förhoppningar om en lugnare utveckling i de sydöstra provinserna,
men den senaste veckans händelser inger oro för en ny upptrappning. Det
är angeläget att PKK villkorslöst tar avstånd från alla former av terrorism
och användande av våld. Den turkiska regeringen bör utnyttja det tillfälle
som givits att skapa en fredlig utveckling i regionen. Sverige har vid flera
tillfällen upprepat att kurdfrågan bör lösas med fredliga medel och dialog.

Anf. 102 INGBRITT IRHAMMAR (c):

Fru talman! Jag vill tacka Alf Svensson för svaret. Det är bra att rege-
ringen så tydligt markerar att alla har rätt att få sina mänskliga rättigheter
respekterade och att alla sidor i en konflikt måste respektera mänskliga rät-
tigheter. Jag tänker då särskilt på PKK:s senaste attack mot soldater och ci-
vila, som måste fördömas och anses som lika allvarlig som den turkiska sta-
tens fortsatta förföljelser och dödande av civila.

Vi får nu mest information om det hemska dådet mot de 33 obeväpnade
soldaterna och de två civila som har mördats. Men det är lika viktigt att föra
fram att 28 PKK-soldater har dödats av säkerhetsstyrkor sedan detta attentat
skedde för en vecka sedan. Det går inte att lösa denna konflikt med våld.
Jag vet att vi är överens om det. Den måste ske via dialog, genom att man
respekterar de mänskliga rättigheterna.

Jag hade själv inte en aning om att problemen var så stora i undantagsom-
rådet. Jag var där med en delegation från den svenska riksdagen för en vecka
sedan. Jag trodde att turkiska regeringens förslag om förbättringar när det
gällde de mänskliga rättigheterna också gällde undantagsområdet, men så är
det inte. Vi kan faktiskt läsa i Svenska Dagbladet i dag rapporter om hur
man fortsätter att tortera barn i undantagsområdet och hur barn fängslas och
häktas.

Jag vill här fråga: Skulle vi inte från svensk sida kunna agera, t.ex. inom
ESK, för att försöka skicka internationella observatörer till sydöstra Turkiet
så att vi fortsatt har en överblick över vad som händer i undantagsområdet
och kan utöva påtryckningar att man skall häva undantagstillståndet?

Anf. 103 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Låt mig först slå fast ytterligare en gång att Ingbritt Irhammar
och jag är rörande överens om att det som händer i Turkiet och som når oss
gång efter annan via nyhetsförmedlingen är absolut oacceptabelt. Det gäller
både den terror och den respektlöshet visavi mänskliga rättigheter som rege-
ringen består med och den terrorism som PKK utövar.

På Ingrbritt Irhammars direkta fråga vill jag först och främst svara att Sve-
rige har goda möjligheter att följa den inrikespolitiska utvecklingen i Turkiet
genom vår ambassad i Ankara och vårt generalkonsulat i Istanbul. Båda
dessa myndigheter har ett brett kontaktnät som gör att de får god informa-
tion om utvecklingen i alla delar av landet. Personal som är stationerad där
borta kan många gånger vara nog så observant och ha nog så goda möjlighe-
ter att få objektiv och seriös information som en delegation som man sänder
dit. Samtidigt, fru talman, vill jag inte utesluta det ena för det andra. Denna
fråga måste ständigt vara väckt och så att säga på tapeten. Det är vi överens
om.

Anf. 104 INGBRITT IRHAMMAR (c):

Fru talman! Först vill jag säga att jag menar att vi på alla sätt måste stödja
de demokratiska viljor och grupper som finns i Turkiet. Där finns en politisk
vilja att förbättra de mänskliga rättigheterna. Den finns inte i alla läger, den
är inte tillräckligt stark och det sker inte tillräckligt snabbt, men vi måste
stödja den.

Det är väldigt bra att vi nu erbjudit oss att utbilda polismän t.ex. i hur man
förhör fångar utan att använda tortyr.

Det är viktigt att vi ger stöd till stiftelsen som rehabiliterar tortyrskadade
i Turkiet. Kanske skulle vi också kunna bjuda in kommissionen för de
mänskliga rättigheterna som arbetar i parlamentet och som är väldigt poli-
tiskt styrd, som jag ser det. Den skulle behöva information om hur man utan
att bli styrd kan arbeta för att förbättra mänskliga rättigheter.

Jag tror ändå att det behövs internationella observatörer och delegationer.
Det finns svårigheter även för vårt konsulat och vår ambassad. De jobbar
seriöst, men två av tre av våra anställda där nere har inte varit i sydöstra
Turkiet på två år.

Anf. 105 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Jag behöver inte ytterligare repetera de insatser vi gör. De
redovisades här utomordentligt väl av Ingbritt Irhammar. Jag tror vi skall
fortsätta att utbilda och påtala vad vi menar med mänskliga fri- och rättighe-
ter för de grupper som är intresserade av att lyssna.

Till syvende och sist är det naturligtvis så, att regimen och vissa grupper
av kurderna måste in på ett annat spår eller välja en annan väg. Man måste
göra sig kvitt tron på att det är konfrontation, terror, tortyr och våld som gör
att man kan komma ur de konfliktsituationer man befinner sig i.

Vill Turkiet ty sig åt väst, vilket man ju ständigt uttalat, är det verkligen
all anledning att man ser om sin demokratisering och böljar intressera sig för
mänskliga fri- och rättigheter på ett annat sätt än man gör i dag.

Anf. 106 INGBRITT IRHAMMAR (c):

Fru talman! Vi är överens om detta. Jag skulle vilja att vi i de här bilaterala
kontakter som ständigt pågår, som också framgår av svaret, särskilt lyfter
fram hur man fortsätter att tortera barn borta i undantagsområdet. Det är
ett skäl till att vi måste göra påtryckningar för att undantagslagarna skall för-
svinna i sydöstra Turkiet. Jag har hört exempel på att barn ned till elva år tas

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

43

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar pä frågor

44

in och förhörs under tortyr. Vi undrade vilken typ av tortyr. Den tortyr de
tycks klara av och orka med var svaret. Vi kunde inte få bevis på att det fanns
någon som inte hade utsatts för tortyr.

Då frågade vi varför inte detta omnämndes i rapporterna. På inrikesminis-
teriet hade man nämligen hänvisat till att inga läkarrapporter talade om tor-
tyr. Nej, om en läkare skulle skriva att någon hade torterats skulle man bara
få resultatet att den rapporten revs sönder, eller i värsta fall skulle den person
som förhörts och torterats i trettio dagar kunna få förlängd häktningstid med
femton dagar till. Ingen läkare vill försätta någon i en sådan situation.

Jag menar att det är oerhört viktigt att vi i kontakterna tar upp hur man
behandlar barn.

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på fråga 1992/93:754 om bistånd till Eritrea

Anf. 107 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Lennart Rohdin har frågat mig om jag avser att ta initiativ för
att inleda ett långsiktigt utvecklingssamarbete med det fria Eritrea.

För en vecka sedan svarade jag på en likalydande fråga från riksdagsleda-
mot Eva Johansson. Det stora intresset för Eritrea bland riksdagens ledamö-
ter är glädjande.

Jag håller med Lennart Rohdin om att Sverige har ett särskilt ansvar när
de gäller Eritrea, bl.a. av historiska skäl. Våra kontakter inleddes redan 1866
då de första svenska missionärerna anlände till Eritreas kust. Dessutom bor
närmare 8 000 eritreaner i Sverige. Sett till deras andel av vår befolkning
är det den största eritreanska exilgruppen i världen. Eritreas provisoriska
regering har valt att förlägga sitt nordiska kontor till Stockholm.

Jag håller med Lennart Rohdin även om att Eritrea behöver ett långsiktigt
och omfattande internationellt stöd. Landet är förött efter 30 år av inbördes-
krig. Nu återstår ett stort återuppbyggnadsarbete där finansiering utifrån
kommer att bli nödvändig.

Jag anser att Sverige redan i dag tar en stor del av ansvaret för utveck-
lingen i Eritrea. Sammanlagt har, under innevarande budgetår, 55 miljoner
kronor betalats ut till Eritrea via SIDA, SAREC samt internationella och
svenska enskilda organisationer.

Det stöd som Sverige ger till Eritrea via SIDA kan ses som en inledning
till ett mer långsiktigt samarbete. Under innevarande budgetår ger Sverige
sammanlagt 11 miljoner kronor till utveckling av energisektorn och till stöd
för stärkande av landets förvaltning. Vi stöder också det ekonomiska re-
formprogram som Världsbanken har arbetat fram tillsammans med eritrea-
nerna. Dessutom har SAREC gett ett inledande stöd om 3 miljoner kronor
till universitetet i Asmara. Universitetets rektor kommer hit i nästa månad
för att tillsammans med SAREC och de svenska universiteten diskutera for-
merna för fortsatt bistånd.

Dessutom är flera av våra enskilda organisationer verksamma i landet.
Lutherhjälpen och Rädda barnen är några exempel.

I övrigt utgörs, som Lennart Rohdin påpekar, det svenska biståndet i dags-
läget huvudsakligen av katastrofbistånd. Jag förutser dock, som jag nyss an-
tytt, att utvecklingsbiståndets andel kommer att öka. En delegation från
SIDA besökte Eritrea i början av maj för att bl.a. diskutera formerna för ett
sådant långsiktigt bistånd.

SIDA har nyligen bjudit in Utrikesdepartementets biståndsavdelning till
ett möte om biståndet till Eritrea. Mötet skall hållas den 8 juni. I mötet kom-
mer även representanter för SAREC och de enskilda organisationer som är
verksamma i Eritrea att delta.

Till sist vill jag säga att statssekreterare Alf T. Samuelsson besökte Eritrea
i samband med självständighetsfirandet för en vecka sedan. Han fick då till-
fälle att träffa företrädare för Eritreas provisoriska regering och diskutera
formerna för ett långsiktigt bistånd.

Anf. 108 LENNART ROHDIN (fp):

Fru talman! Jag tackar biståndsministern för svaret.

Låt mig få böija med att uttrycka min glädje över att Eritreas folk äntligen
har fått möjlighet att uttala sig fritt om sin framtid och, när de nu uttalat sig
för ett fritt Eritrea, att detta snabbt har erkänts av den forna kolonialmakten
Etiopien, och slutligen att Sverige snabbt har erkänt det fria Eritrea.

Biståndsministern uttrycker sin glädje över det stora intresset för Eritrea
bland riksdagens ledamöter. Det tycker jag är bra. Vi som har ägnat oss åt
att arbeta för Eritreas folk i mer än 20 år tycker kanske att det intresset ändå
kommit ganska sent.

Som jag framhåller i min fråga finns det särskilda skäl för Sverige att bistå
just Eritrea, inte bara de historiska kontakterna när det gäller missionärs-
verksamhet utan naturligtvis också att Sverige har spelat en roll som långt
ifrån är särskilt tillfredsställande i detta sammanhang.

Sverige var med i FN när FN beslutade att Eritrea och Etiopien skulle gå
ihop i en federation. Liksom FN:s övriga medlemsstater agerade vi över hu-
vud taget inte när Etiopien i strid mot folkrätt och överenskommelsen om
federation införlivade Eritrea med Etiopien 1962.

Etiopien var Sveriges första biståndsland, och det har varit ett av våra
främsta biståndsländer under hela den tid då Haile Selassie och därefter
överste Mengistu ledde Etiopien och förde krig mot Eritreas folk. Vi har
också sedan slutet av 50-talet haft ett mycket stort antal eritreaner som har
tagit sin tillflykt till Sverige och sökt skydd här, vilket ger oss en stor anknyt-
ning till Eritrea men också osedvanliga resurser för ett långsiktigt samarbete.

Anf. 109 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Gamla ställningstaganden i FN och annorstädes till relatio-
nerna Etiopien-Eritrea eller Sverige-Eritrea vill jag inte så gärna kommen-
tera, och jag känner mig inte heller särskilt ansvarig för dem heller. Jag hop-
pas att Lennart Rohdin och jag kan rikta oss framåt. Vi har alltså en ärlig
och het vilja att på ett långsiktigt sätt gå in och hjälpa till med återuppbygg-
naden av Eritrea. Det kommer för övrigt att stå i regleringsbrevet att SIDA
skall ta på sig detta uppdrag. Jag förutser att vi framöver kommer att mycket

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

45

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

46

kraftigt stärka relationerna till Eritrea och hjälpa till med demokratiseringen
och uppbyggnaden av landet.

Anf. 110 LENNART ROHDIN (fp):

Fru talman! Jag är den förste att intyga att biståndsministern inte har något
ansvar för vad gamla svenska regeringar har gjort under årens lopp när det
gäller relationerna till Eritrea och Etiopien. Men statsrådet är nu ansvarig
för våra fortsatta relationer med Eritrea, och de präglas naturligtvis av de
relationer som har gällt under de senaste 30-40 åren, där Sverige har spelat
en roll som inte har varit särskilt välkommen i detta sammanhang.

Jag tycker också att det är viktigt att framhäva behovet av att göra en
kraftfull insats. Vi vet att det svenska biståndet på grund av höstens krisupp-
görelse har minskat i volym, och vi vet att det internationella utvecklingsbi-
ståndet minskar generellt, vilket gör att det blir ännu viktigare att prioritera.
Ett land som Eritrea, som inte har fått ta del av något som helst bistånd un-
der de senaste 40 åren och som ligger på Afrikas horn, och vi vet alla vad det
innebär när det gäller förödelse och svältkatastrofer, och som dessutom har
varit utsatt för 30 års brutalt krig, har naturligtvis alldeles särskilda behov av
biståndssamarbete.

Anf. 111 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Låt mig säga att det som Lennart Rohdin sade inte var helt
korrekt, men jag kanske hörde fel. Nog har Eritrea fått bistånd. Vi börjar
inte ge bistånd nu. Sverige har funnits där, även om vi har kommit in på ett
sent stadium. Men så länge jag har varit biståndsminister har intresset för
Eritrea existerat. Jag sade också i svaret att vi borde backa upp enskilda or-
ganisationer och att vi själva via SIDA och SAREC bistår med en hel del
miljoner. Man kan naturligtvis alltid tycka att det borde vara mer. Men det
görs alltså goda insatser via inte minst energisektorn. Det handlar om kapa-
citetsuppbyggnad inom förvaltningen, i första hand finansförvaltningen. Vi
fanns också med vid genomförandet av folkomröstningen med en satsning
på 3,3 miljoner. Nu kommer vi också att backa upp en repatriering av eritre-
anska flyktingar från Sudan och en återanpassning av internflyktingar samt
en stegvis demobilisering av sammanlagt 100 000 soldater, varav 25 000 är
kvinnor. Jag vill gärna ha detta nämnt, fru talman, eftersom vi inte står pas-
siva.

Anf. 112 LENNART ROHDIN (fp):

Fru talman! Som biståndsministern vet är det kanske framför allt de två
partier som biståndsministern och jag representerar i den nuvarande rege-
ringen som har bidragit till att det har skett en svängning i attityden till Erit-
rea och också när det gäller biståndssamarbete.

Jag vill trycka på en sak som är viktig att komma ihåg. Det katastrofbi-
stånd som vi har gett till Eritrea under de senaste åren har naturligtvis varit
viktigt i den svåra situation som människorna där har befunnit sig i. Men det
har naturligtvis inte på något sätt medverkat till att bygga upp landet efter
dessa 30-40 års umbäranden. Det som i sammanhanget är viktigt att trycka
på är att det inte får ske en successiv och långsam uppbyggnad av detta bi-

ståndssamarbete i avvaktan på vad som händer i Eritrea. Vi har nämligen
alldeles för många exempel från, som vi kommer att få höra i nästa frågede-
batt, Musevenis Uganda och Corason Aquinos Filippinerna, där omvärlden
efter många års förtryck har fått en regim med folklig uppbackning, men där
omvärlden avvaktar för att se vad som händer. Vi kan redan i Östeuropa se
hur snabbt folkets tilltro till en ny regim kan vika om de ekonomiska proble-
men inte får en vändning.

Överläggningen var härmed avslutad.

19 § Svar på fråga 1992/93:744 om Uganda och de mänskliga rättig-
heterna

Anf. 113 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Alf Wennerfors har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta
med anledning av president Musevenis senaste odemokratiska agerande i
Uganda.

Låt mig först säga att jag välkomnar detta tillfälle att redovisa vår syn och
vårt agerande vad avser mänskliga rättigheter i Uganda.

Utvecklingen i Uganda har sedan motståndsrörelsen NRM:s maktöverta-
gande 1986 successivt gått mot ökad politisk stabilitet. En politik av återupp-
byggande och försoning har förts för att läka såren efter åratal av terror och
nationellt sönderfall. I dag erhåller Uganda ett samfällt erkännande från bi-
laterala givare och Bretton-Wood-institutionerna för att ha nått ekonomisk
stabilitet och för att ha liberaliserat sin ekonomi. Uganda har i dag en av
Afrikas mest marknadsbaserade ekonomier.

Läget vad avser mänskliga rättigheter har emellertid fortsatt varit bekym-
mersamt. Under det senaste året har dock läget förbättrats. Den bedöm-
ningen görs samfällt av en rad västliga givarländer liksom av flera ugandiska
organisationer, vilka kritiskt granskar regeringens politik på detta område.

Missförhållanden rapporteras öppet i tidningar i landet. Ett stort problem
i detta sammanhang är alltjämt den bristande rättssäkerheten för vanliga
medborgare. Regeringen har uttryckt sin vilja att stärka rättsordningen men
hävdar att framsteg bromsas av svaga institutioner och bristande resurser.
Sverige har, i likhet med andra givare, sagt sig vara villiga, förutsatt ugan-
diska åtaganden, att bistå inom detta område.

Vi följer också uppmärksamt landets politiska process mot demokrati i
vars fokus i dag står förslaget till ny konstitution. Jag kan försäkra Alf Wen-
nerfors att vi i våra samtal med Ugandas regering och direkt med president
Museveni framhåller vikten av att demokratiska principer styr det politiska
livet. Till sådana principer hör hållandet av offentliga möten. Det åvilar ord-
ningsmakten att tillse att sådana möten kan hållas under fredliga former.

Uganda styrs i dag av en samlingsregering i vilken företrädare för olika
partier ingår. Partipolitisk verksamhet är emellertid inte tillåten. Frågan om
politiska partiers verksamhet kommer att behandlas av den folkvalda för-
samling som skall utarbeta landets nya konstitution. Allmäna val till denna
församling avses äga rum senare i år.

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

47

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

48

Sverige har liksom andra västländer vid det nyligen avhållna givarmötet
för Uganda framhållit att alla ugandier måste ges tillfälle att inför dessa val
fritt kunna uttrycka sina åsikter och kunna samlas till möten. Företrädare för
Ugandas regering gjorde klart att frågan om politiska partier öppet kommer
att diskuteras inför de förestående valen och att det står kandidater till kon-
stitutionsförsamlingen fritt att förespråka införandet av flerpartisystem.
Även härvidlag kommer vi att noga följa att sådana spelregler verkligen
kommer att tillämpas.

Det är min förhoppning att Sverige genom sin närvaro och sitt bistånd
skall kunna bidra till en stabil demokratisk utveckling i Uganda, inte minst
genom att på olika sätt verka för att stärka respekten för de mänskliga rättig-
heterna.

Anf. 114 ALF WENNERFORS (m):

Fru talman! Jag tackar för svaret. Det nya som har inträffat är att den s.k.
konstitutionskommissionen har lagt fram ett förslag till ny författning. Den
nya församlingen skall väljas i oktober i höst, och sedan skall den nya konsti-
tutionen antas i böljan av 1994. Man räknar med att ha allmänt val och presi-
dentval i slutet av 1994, och det nya parlamentet skall börja verka från 1995.

Detta är i och för sig mycket positivt. Men det som är det mycket allvarliga
är ju att man avser att förbjuda all partipolitisk verksamhet fram till 1999.
Det innebär också att man kommer att välja representanterna i parlamentet
på samma sätt som hittills, dvs. inte genom partier, utan man ställer upp med
den personliga kapaciteten, som det heter. Det är så presidenten och eliten
behåller makten.

Detta är man kritisk emot, naturligtvis. Två oppositionspartier, Uganda
People Congress och Democratic Party, utlyste ett möte den 8 maj i Kam-
pala. Detta förbjöds av presidenten. Han säger att polis och militär skall
stoppa det. Han säger t.o.m. i någon tidning: Vill ni begrava människor, så
ordna politiska möten!

Jag tycker faktiskt att detta är magstarkt. Jag kan inte riktigt förstå hur
vår biståndsminister kan ge mig ett svar i stil med det jag har fått mot bak-
grund av det som senast inträffat. Menar verkligen biståndsministern att vi
fortsättningsvis skall acceptera ett sådant handlande som Museveni visar?

Anf. 115 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Först och främst skall vi naturligtvis aldrig acceptera att den
politiska pluralismen förtrampas, att människor inte har rätt att hålla poli-
tiska möten. Det vet Alf Wennerfors väldigt väl att jag inte är beredd att
acceptera.

Men det jag menar att vi måste komma ihåg när vi talar om Uganda är att
ugandierna bakom sig har en historisk period som är något av det mest fa-
mösa, något av det mest våldsmättade man kan tänka sig. Idi Amin-regimen
kommer vi ihåg. Vi kommer också ihåg att det inte tog slut med honom, utan
det fortsatte med Obote. Det här hänger kvar i någon mån.

Det är klart att det finns mycket övrigt att önska ifrån Musevenis regim.
Visst. Men den samfällda bedömningen är faktiskt att trenden går åt rätt
håll. Det är den bedömning som danskarna gör. Det är den bedömning som

holländarna gör. Museveni har varit på besök i Europa och tagits mycket väl
emot i Storbritannien. Det var ett lyckat besök, anser man där, för man ser
att det går åt rätt håll.

Vi skulle önska att det gick mycket snabbare, men det är ofta så med den
här typen av länder, det tror jag att Alf Wennerfors och jag är överens om,
att man får vara nöjd om man ser ett ljus i tunneln, och det menar vi att man
gör i Uganda, trots allt.

Sedan finns det i tidningarna en del förfärande kommentarer. Men inte
skall vi här i Sveriges parlament bedöma och examinera utifrån lösryckta tid-
ningscitat. Det är väl klokare att utgå från de bedömningar vi får från våra
egna ambassader, ifrån inhemska MR-grupper i Uganda och ifrån givarsam-
fundet i stort sett i dess helhet.

Anf. 116 ALF WENNERFORS (m):

Fru talman! I så fall har inte biståndsministern läst de rapporter som vi har
fått ifrån ambassader ute i världen, framför allt inte från Nairobi i Kenya,
eftersom det framgår av dem att det här politiska mötet skulle hållas och att
presidenten meddelade att det skulle förbjudas samt att man skulle använda
sig av militär och polis. Det tycker jag inte kan förenas med den trend som
skulle gå åt rätt håll, som biståndsministern säger.

På s. 2 i svaret försäkrar biståndsministern mig att vi i samtal med Muse-
veni framhåller vikten av demokratiska principer. Det är alldeles utmärkt.
Längre ned på samma sida framgår det att givarländerna har talat med ho-
nom och ledningen i Uganda.

Ändå inträffar detta. Det måste ha inträffat efter det givarmöte som det
talas om i svaret. Skall vi verkligen acceptera det, utan att säga ifrån på något
sätt eller vidta någon som helst åtgärd? Det är det jag protesterar emot.

Anf. 117 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Förvisso skall vi inte stillatigande acceptera att den här typen
av fri- och rättigheter kränks. Det gör vi inte heller.

Jag har sagt i mitt svar, och jag säger det igen, att det sker tilltag i Uganda
som är absolut oförenliga med vad vi håller högt när vi talar om mänskliga
fri- och rättigheter och demokratisering. Men jag menar att man trots allt
kan se något positivt. Den bedömningen är jag inte ensam om. Jag gör inte
ens gällande, herr talman, att jag skulle kunna göra den bedömingen särskilt
grundlig. Jag får hämta mina uppgifter från ambassaden i Kenya, från andra
som är givare, större givare, och som ökar sina satsningar på Uganda, exem-
pelvis Danmark. De menar att trenden ter sig positiv.

Jag hoppas alltså, Alf Wennerfors, att vi skall ha kontakterna öppna och
klara. Vi skall tala om vad vi anser om Uganda fortsättningsvis, men det
kommer att gå åt rätt håll.

Anf. 118 ALF WENNERFORS (m):

Herr talman! Vi kommer inte mycket längre med den här diskussionen.
Jag beklagar att jag har fått ett så passivt svar. Jag menar med andra ord att
det tydligen inte hjälper med de här samtalen som västländerna och Sverige
för med ledningen i Uganda. Det är det jag menar. Därför måste vi gå några

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar pä frågor

4 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 119

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

50

snäpp längre, för att få dem att förstå att det är allvar och att vi inte kan
bedriva biståndssamarbete med ett land som har en president som uppträder
på det här sättet.

Anf. 119 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Det är Alf Wennerfors och en skribent i Svenska Dagbladet
som gång på gång fixerar sig vid utvecklingen i Uganda och som tydligen inte
som övriga bedömare vill se att det sker en ljusning.

Jag säger igen att vi med kraft och emfas skall påtala det som icke är accep-
tabelt. Vi är överens om vad som inte är acceptabelt. Men vi skall samtidigt
vara så pass öppna, tycker jag, att vi vågar tillstå att förbättringar har skett
och att det finns en vilja till förbättringar. Man skall också förstå att det kan
finnas en rädsla bland de styrande i Kampala för vad som kan inträffa. Man
minns ju sin historia.

Anf. 120 ALF WENNERFORS (m):

Herr talman! Efter den här debatten skall det inte på något sätt framgå att
jag inte observerar det som är ljust i utvecklingen. Det finns mycket av det
som biståndsministern har framhållit som jag kan understryka. Men så länge
sådana saker inträffar som de som skedde i början av maj menar jag att vi
måste vidta åtgärder.

Överläggningen var härmed avslutad.

20 § Svar på fråga 1992/93:734 om slåttermyrar

Anf. 121 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Stina Eliasson har frågat statsrådet Bo Lundgren om vilka
initiativ han är beredd att vidta för att undanröja den gamla otidsenliga be-
stämmelsen om skattlagda slåttermyrar.

Frågan synes syfta på vissa fastighetsrättsliga frågor. Arbetet inom rege-
ringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.

Någon särskild bestämmelse om skattlagda slåttermyrar finns inte. Stina
Eliasson måste med sin fråga om slåttermyrar avse vissa markskiften som
förekommer på olika håll i landet, t.ex. Jämtlands och Härjedalens slåtter-
ängar och Dalarnas myrslogar. Ägande- eller nyttjanderätten till dessa
markskiften utgör sådana civilrättsliga rättigheter som inte kan upphävas
utan vidare. Men den lagstiftning som finns i dag ger möjlighet att genom
fastighetsreglering sammanlägga sådana markområden med intilliggande
fastigheter. Där det råder osäkerhet om gränsernas sträckning kan man
också genomföra fastighetsbestämning. Jag anser därför att det inte finns
skäl att från min sida vidta någon åtgärd.

Då Stina Eliasson, som framställt frågan, anmält att hon var förhindrad
att närvara vid sammanträdet, medgav förste vice talmannen att Karin Is-
raelsson i stället fick delta i överläggningen.

Anf. 122 KARIN ISRAELSSON (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret i Stina Eliassons frånvaro. Det
är alltid litet komplicerat när man får ta över frågor som man inte har sett
bakgrundsmaterialet till.

Jag har själv varit invecklad i en lång historia som gäller ströängar i lapp-
marken. De kan väl jämföras med slåttermyrar. De var också skattlagda och
fanns utspridda över stora områden. Under den s.k. awittringen försökte
man att frigöra fastigheterna från ströängarna. Det har man inte lyckats
med. Det är stora juridiska problem fortfarande. Det fanns en utredning
som lade fram ett förslag till regeringen 1985. Men man har inte lyckats att
göra något mer av den.

Det finns olika intressen i den här typen av ägandeförhållanden. Å ena
sidan de som vill behålla sina slåttermyrar för att det kan finnas förutsätt-
ningar för jakttillstånd och fisketillfällen i och med att man har ett ägande i
sådana trakter att det ger de möjligheterna. Å andra sidan finns det personer
som har slåttermyrar insprängda i sin fastighet och önskar frigöra fastigheten
från det intrång som man kanske tycker sig uppleva. Det kostar rätt mycket
för en enskild att begära en sådan fastighetsbestämning, och det kan kanske
finnas skäl att från regeringens sida se över dessa förhållanden. Dessa frågor
har tidigare legat inom Jordbruksdepartementets område, men när det gäller
fastighetsförhållandena är det Justitiedepartementet som skall svara för
översynen.

Det är möjligt att Stina Eliasson, om hon hade tagit emot svaret, hade
kunnat ge en bättre förklaring av förhållandena i Jämtland än vad jag, som
kommer från Lappland, kan göra. Jag antar att förhållandena är desamma
på båda håll. Detta är ett ganska komplicerat problem, som en särskild för-
ening har intresserat sig för.

Anf. 123 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Ströängarna är speciella för lappmarken och hör ihop med
awittringarna. Det är ett problem för sig, inte direkt jämförbart med myrs-
logarna och slåtterängarna, som har tagits upp i Stina Eliassons fråga.

Riksdagen har när det gäller ströängarna gett regeringen till känna att det
behöver göras en översyn för att få till stånd en slutgiltig reglering av mark-
skiftena. Inom Jordbruksdepartementet planerar man nu en departements-
promemoria med förslag till hur detta skall genomföras.

Vad däremot gäller myrslogarna och slåtterängarna får vi falla tillbaka på
de allmänna reglerna om fastighetsbildning. Det är med en fastighetsregle-
ring som de här problemen skall kunna klaras.

Såvitt jag förstår är detta i Jämtland, som jag har utgått från att Stina
Eliasson speciellt har tänkt på, inte något stort problem. Men det är klart att
det fortfarande för den enskilde fastighetsägaren kan vara ett problem. Det
är ju fastighetsägarna som svarar för kostnaderna för en fastighetsreglering,
men om det anses att samhället har nytta av förrättningen kan ersättningen
för denna i viss mån nedsättas. Det finns alltså möjlighet till viss reducering
av kostnaderna.

Prot. 1992/93:119
1juni 1993

Svar pä frågor

51

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

52

Anf. 124 KARIN ISRAELSSON (c):

Herr talman! Jag tackar för detta förtydligande. Jag har förstått att slåtter-
myrarna är en speciell fråga för Jämtland. Var landsända har sitt speciella
sätt att lösa problem.

Det är bra att det här getts besked om att fastighetsägarna själva får se till
att fastighetsbildningen görs, förhoppningsvis på sådant sätt att alla blir
nöjda, och att samhället, om det anser sig ha nytta av förrättningen, kan bi-
dra till de kostnader som uppstår. Med detta får vi vara nöjda för dagen och
hoppas att problemen löser sig.

Överläggningen var härmed avslutad.

21 § Svar på fråga 1992/93:735 om myndighets skadeståndsansvar

Anf. 125 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Göte Jonsson har redogjort för ett fall där ett företag har fått
en firma registrerad hos Patent- och registreringsverket men registreringen
sedan har upphävts av domstol. Göte Jonsson har uppgett att företaget har
drabbats av merarbete och kostnader till följd av det inträffade men att an-
språk på ersättning har avslagits. Mot bakgrund av detta har Göte Jonsson
frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta så att enskilda personer och
företag kan få ersättning för skada som åsamkats genom bristfällig handlägg-
ning av ärenden.

Inledningsvis vill jag nämna något om vad som gäller vid registrering av en
näringsidkares firma, dvs. den benämning under vilken verksamheten skall
bedrivas. Firman registreras hos Patent- och registreringsverket. Dessförin-
nan skall Patentverket göra en granskning. Ett av syftena med granskningen
är att firmor som innehåller något som är ägnat att uppfattas som någon an-
nans släktnamn eller som kan förväxlas med någon annan näringsidkares
släktnamn inte skall registreras. Den granskning som Patentverket gör skall
naturligtvis utföras med noggrannhet, och jag vågar påstå att så också sker.
Granskningen innefattar emellertid bedömningsfrågor, och man kan därför
i de enskilda fallen ha olika uppfattning om en firma hade bort registreras
eller inte. Patentverkets granskning ger inte heller någon fullständig garanti
mot att en registrerad firma senare upphävs. Firmalagen innehåller nämligen
regler som innebär att en allmän domstol kan upphäva en firmaregistrering
därför att den får anses ha gjorts i strid mot firmalagen. Att en allmän dom-
stol då gör en annan bedömning än den som Patentverket har gjort betyder
inte nödvändigtvis att Patentverkets handläggning har varit bristfällig eller
felaktig.

Som jag nämnde skall Patentverkets granskning utföras noggrant. Sker
inte det, kan staten bli skadeståndsskyldig enligt de allmänna reglerna i 3
kap. 2 § skadeståndslagen om fel eller försummelse vid myndighetsutövning.
Det finns också fall där Patentverkets handläggning av en ansökan om firma-
registrering har bedömts som bristfällig och därför föranlett skadeståndsan-
svar för staten. I sådana fall har företagaren fått ersättning för de merkostna-
der som den felaktiga registreringen har förorsakat.

Jag kan naturligtvis inte uttala mig om det fall som Göte Jonsson har tagit
upp. Men jag konstaterar att det redan finns regler som kan ge rätt till ersätt-
ning i sådana situationer som Göte Jonsson avser med sin fråga.

Jag vill tillägga att dessa regler för närvarande är under utredning. Kom-
mittén om det allmännas skadeståndsansvar skall inom kort lägga fram sitt
betänkande. Därefter finns det anledning att återkomma till frågan om de
nuvarande reglerna behöver ändras.

Anf. 126 GÖTE JONSSON (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret på frågan. Orsaken till att jag
ställt frågan är två fall hemma i Jönköping. I det ena ansökte man i januari
månad 1984 om registrering av ett företag under namnet Halifax AB. Åtta
månader därefter fick man ett positivt svar. Firman var registrerad, och man
trodde givetvis att allting var klart.

Fem år senare stämmer en person företaget för att det använder ett namn
som är lika denna persons familjenamn. Det blir tingssak, och målet prövas
såväl i tingsrätten som i hovrätten. Företaget blir dömt att dels betala skade-
stånd, dels byta namnet på firman.

Detta medför givetvis utomordentligt stora problem för företaget i fråga.
Det skall registrera nytt namn och skaffa sig ny logotype, nya stämplar och
skyltar, redovisa nytt namn till myndigheter osv. Värst av allt är att vän av
ordning, kunder och andra, ställer sig frågan: Varför måste företaget omre-
gistrera sitt namn? Är man vid konkursens rand och håller på med dessa
konstigheter av den anledningen? Till på köpet ser man att företaget figure-
rar i tingsrätt och hovrätt.

Detta innebär givetvis utomordentligt stort men för företaget i fråga. Jag
anser att det är alldeles orimligt att det skall vara på det här sättet.

Också ett annat företag i Jönköping har hamnat i precis denna situation
och förlorat mycket pengar: Silva Futura AB, som registrerades 1985 men
1987 blev stämt därför att man ansåg att företaget inte hade rätt till namnet.

Jag måste fråga statsrådet: Är det inte fullständigt orimligt att ett företag
skall hamna på de anklagades bänk därför att det använder ett namn vilket
man har fått registrerat och därmed tror sig ha full rätt att använda? Måste
man inte i större utsträckning lägga ned ett granskningsarbete från Patent-
och registreringsverkets sida innan man ger klartecken i en sådan här fråga?

Anf. 127 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Som jag sade i svaret har en firma inte någon komplett ga-
ranti för att granskningen i samband med registreringen är fullständig.

Patentverket har tillgång till aktiebolagsregistret, till varumärkesregistret
och till en förteckning över efternamn som bärs av personer i Sverige. I öv-
rigt förutsätts det naturligtvis ta hänsyn till kända hinder som man konstate-
rar mera tillfälligt eller uppmärksammar på något annat sätt.

Men i granskningen ingår, som jag sade, också en bedömning. Det står i
firmalagen att man skall bedöma om firman innehåller något som är ägnat
att uppfattas som någon annans släktnamn.

Det är naturligtvis mycket bekymmersamt för ett företag att råka ut för

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

53

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

54

någonting sådant här. Jag kan bara återigen hänvisa till att Patent- och regi-
streringsverkets granskning inte innebär någon fullständig garanti.

Om Patent- och registreringsverket har gjort fel, dvs. om det har varit
fråga om en felaktig handläggning, kan det medföra skadeståndsskyldighet.
Det finns exempel när skadeståndsskyldighet har ansetts föreligga, t.ex. när
registreringsmyndigheten har underlåtit att granska sina register eller där det
har framstått klart att en äldre kolliderande rättighet har funnits. Det har
också givits ersättning vid en uppenbar felbedömning eller om det har varit
fråga om klara avsteg från praxis.

Justitiekanslern har under året prövat flera ärenden av det slaget. År 1991
förekom det sju ärenden av den typen. I fyra av dessa fall beslutade JK om
skadestånd - i två fall med helt bifall till det yrkade beloppet.

Anf. 128 GÖTE JONSSON (m):

Herr talman! Det är en fullständig omöjlighet för ett företag, statsrådet
Laurén, att veta om man kan lita på Patent- och registreringsverkets bedöm-
ning eller inte.

Låt mig peka på fallet i Jönköping. Silva Futura AB friades i tingsrätten
men dömdes i hovrätten. Hovrätten konstaterade att det förelåg en brist i
granskningen redan när Patent- och registreringsverket fattade sitt beslut.
Men företaget får ändå inte någon ersättning.

Jag drar slutsatsen att ersättningsreglerna inte är tillräckligt generösa. Får
företagen besked från Patent- och registreringsverket att de inte kan vara
helt säkra på att firmanamnet är skyddat i och med att företaget har registre-
rats inom ramen för denna myndighets verksamhet? Jag anser att företagen
i så fall måste få den informationen. Men även om företagen skulle få den
informationen måste det ändå sättas klarare gränser mellan å ena sidan det
enskilda företagets ansvar och å andra sidan myndighetens ansvar.

Anf. 129 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Jag kan inte svara på om Patent- och registreringsverket ger
information om huruvida det kan ges garantier eller inte till det företag som
ansöker om att registrera firmanamnet. Men jag kan föreställa mig att före-
taget får vissa upplysningar.

Jag har redogjort för vad som gäller i fråga om ersättningsmöjligheter. Jag
tycker att vi har anledning att avvakta utredningen om det allmännas skade-
ståndsansvar. Där skalljust sådana problem ses över, och man skall försöka
klargöra gränserna för det allmännas skadeståndsansvar i sådana situationer.

Anf. 130 GÖTE JONSSON (m):

Herr talman! Jag tycker att min fråga har kommit väldigt lägligt då det nu
finns en arbetande utredning. Jag tackar statsrådet för det beskedet.

Jag vädjar till statsrådet att se till att frågorna klaras ut i samband med att
departementet gör en bedömning av utredningsresultatet. Det måste ändå
vara orimligt att som i dessa två fall en bedömning görs i rätten att företagen
inte skall få någon ersättning.

Vi ställer stora krav på enskilda och företagare om de brister gentemot
samhället. Vi måste också från samhällets sida, lagstiftarens sida, dvs. riks-

dagens och regeringens sida, vara mycket klara i de besked vi lämnar till
företag och andra. I det här fallet är det de små företagen som drabbas. Jag
hoppas verkligen att statsrådet ser till att frågorna klaras ut. Med den erfa-
renhet vi har nu är ersättningsreglerna inte rimliga. Det måste bli klarare
regler och bättre information till företagen.

Överläggningen var härmed avslutad.

22 § Svar på fråga 1992/93:738 om ersättning från Vägverket för
skada på fordon

Anf. 131 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Göte Jonsson har beskrivit ett fall där flera fordon har ska-
dats på grund av en grop i en vägbana och där Vägverket har meddelat att
ersättning inte betalas ut. Mot bakgrund av detta har Göte Jonsson frågat
kommunikationsministern vilka åtgärder denne är beredd att vidta för att
ändra reglerna om ersättning för skada beroende på vägbanans brister.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.

Som Göte Jonsson väl vet kan jag inte uttala mig om ett enskilt fall. Men
jag vill framhålla att den som råkar ut för en skada av detta slag naturligtvis
inte behöver nöja sig med det besked som Vägverket lämnar i egenskap av
part. Den skadelidande kan gå vidare och få sin sak prövad i domstol. Så
tycks inte ha skett i det här fallet.

Jag kan inte se att någon åtgärd från min eller regeringens sida är påkallad.

Anf. 132 GÖTE JONSSON (m):

Herr talman! Jag vill börja med att fråga statsrådet om även den här prin-
cipen kommer att tas upp av samma kommitté som skall bedöma myndighe-
ters ansvar. Jag tycker att det finns anledning till det.

Det här fallet är ett konkret fall. Jag är medveten om att det är väldigt
svårt att dra gränser i dessa sammanhang. Det var en regnig novemberkväll
som tio bilister fick punktering på sina bilar, därför att de körde i en stor
grop i den asfalterade vägbanan. Det intressanta är i och för sig inte gropen i
vägbanan, utan det är att man vid Vägverket var medveten om vägskadan,
eftersom man två dagar innan hade lagat vägen. Om Vägverket hade lagat
skadan på ett rikigt sätt, skulle den ju inte ha uppstått på nytt, även om det
regnade kraftigt. Man måste ju se till att man reparerar en skada så pass att
det inte uppstår ett fel igen inom två dagar. Nu gjorde man inte det, utan
skadan uppkom på nytt. Om man provisoriskt lagar ett fel i vägbanan och är
medveten om att det medför risker, borde man i varje fall ha satt upp var-
ningsskyltar på platsen, som hade varnat bilisterna, men ingenting hade
gjorts i det avseendet. Här kom alltså tio bilar, varav en fick dubbelpunkte-
ring. Bilföraren skulle i väg på ett brådskande sammanträde, men fick i stäl-
let laga sin bil en regnig novemberkväll.

Jag är medveten om att problemen är stora och att det är svårt att dra
gränser. Men detta är ändå ett uppenbart fall, där en myndighet borde ta ett

Prot. 1992/93:119
1juni 1993

Svar på frågor

55

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

ekonomiskt ansvar. Statsrådet hänvisar till domstolsprövning. Men dom-
stolsprövning kostar pengar för den enskilde, om den enskilde förlorar. Det
har vi sett i anslutning till andra fall. Jag vädjar till statsrådet att också se
över principerna när det gäller Vägverkets ansvar.

Anf. 133 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Rent allmänt gäller att en väghållare har ansvar för vägens
skick. Han kan bli skadeståndsskyldig om inte vägen är i ett tillräckligt bra
skick.

Det finns en dom av Högsta domstolen från 1990, där staten har ålagts att
ersätta skador som har uppkommit vid en sammanstötning mellan två bilar.
Denna sammanstötning hade föranletts av en grop i vägen. Staten ansågs
vållande, eftersom staten var väghållare. Underlåtenheten bestod i att väg-
hållaren inte med t.ex. varningsskyltar eller på annat lämpligt sätt uppmanat
till särskild försiktighet. Detta är alltså ett vägledande avgörande från
Högsta domstolen.

När det gäller det fall som Göte Jonsson har tagit upp, har man inte gått
så långt som till domstolsprövning.

Anf. 134 GÖTE JONSSON (m):

Herr talman! Jag tackar för det beskedet. Också jag har tagit del av denna
dom. Även en bilorganisation har varit inkopplad i detta fall. Det är riktigt
att en domstolsprövning kan ge de drabbade rätt. Men den intressanta frå-
gan är: Var skall man dra gränsen för när staten resp, myndigheten skall ge
ersättning utan att den enskilde skall behöva gå till domstol för att få sin sak
prövad?

I det här fallet är det ganska klart att den enskilde borde ha fått ersättning
utan att behöva begära domstolsprövning. Det är dessa gränsdragningar som
är intressanta. Jag skulle vilja att statsrådet i samband med utredningen och
med den fortsatta behandlingen och prövningen i departementet också un-
dersöker om vi skall ändra på gränserna för Vägverkets ansvar. Jag vädjar
till statsrådet att positivt pröva den tankegången.

Överläggningen var härmed avslutad.

Ajournering

Kammaren beslöt kl. 16.39 på förslag av förste vice talmannen att ajour-
nera förhandlingarna till kl. 18.00.

56

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.

23 § Svar på fråga 1992/93:746 om fortsatt kontroll av importerat
virke

Anf. 135 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Sinikka Bohlin har frågat mig om jag är beredd att medverka
till att kontrollerna av importerat virke fortsätter.

Statens strålskyddsinstitut (SSI) har ett centralt myndighetsansvar för
strålskyddet i landet. Med nuvarande kunskap om de halter som kan före-
komma i virke från områden drabbade av radioaktivt nedfall i f.d. Sovjet-
unionen har SSI inte funnit anledning att införa regelmässig kontroll av im-
porterat virke.

Vid enstaka tillfällen har tullen eller importörer kontaktat SSI för att få
experthjälp att undersöka misstänkt virke från bl.a. det forna Sovjet. Inga
spår av radioaktiv kontamination har vid dessa tillfällen upptäckts av SSI.

Mot denna bakgrund bör kontrollerna fortsätta som hittills.

Anf. 136 SINIKKA BOHLIN (s):

Herr talman! Jag tackar miljöministern för svaret. Det importeras virke i
ganska stor omfattning från det forna Sovjet. De exakta mängderna som det
rör sig om är det svårt att få reda på. Men inom exempelvis Modo säger man
att ca 10-20 % av den totala importerade volymen kommer från de s.k. smit-
tade områdena.

Trots att man från SSI:s sida ännu inte kunnat konstatera några större
stråldoser, finns det anledning att även i framtiden uppmärksamma frågan.
På SSI räknar man med att mindre än en fjärdedel av föroreningarna kom-
mer att finnas i veden på barrträden, medan större delen hamnar på barken
eller inne i barken. Delar av radioaktiva ämnen kommer att bli kvar i den
massa och det papper som produceras.

Även om det mesta av föroreningarna hamnar i lutar och rester, kommer
det ändå att finnas radioaktivt virke som hanteras här i landet. Eftersom det
är fråga om så pass stora volymer, anser jag att man under en kortare tid
skulle göra en intensiv kontroll. Vi har ju ändå tillgång till friskt virke för
massa- och pappersindustrin i det här landet.

För att tala om becquerel, räknar man att det finns 500 000 becquerel per
kvadratmeter i de smittade områdena i f.d. Sovjet. Detta kan jämföras med
situationen i Gävleborgs län, som är värst drabbat i Sverige, där motsva-
rande värde beräknas vara 200 000 becquerel. Finns det inte, miljöminis-
tern, behov av en mer intensiv kontroll, kanske under en kortare period?

Anf. 137 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Jag vill gärna säga att ansvaret på det här området inte en-
bart är ett myndighetsansvar. Om det finns företag i det här landet som im-
porterar virke i så stor skala, som Sinikka Bohlin säger, och om det dessutom

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

57

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

sker från områden som kan vara kontaminerade, är det klart att det finns en
direkt anledning att man för egen del försäkrar sig om att det inte kommer
in kontaminerat virke som överskrider våra gränsvärden.

Ansvaret bör i första hand ligga på den som sluter avtal med leverantör
i främmande land. Sedan kommer kontrollsidan in i bilden, och då är det
myndigheternas sak att reagera. Tullen måste då vara den första instansen,
eftersom tullen kan kontrollera varifrån olika importerade kvantiteter virke
kommer. Tullen kan också slå larm. Jag har full förståelse för att man inom
tullen, vid minsta misstanke, utnyttjar SSI:s kapacitet i sådana här fall. Men
SSI har alltså inte hittills självt haft det totala ansvaret för detta område. Det
måste vara en samverkan mellan importör, tull - som kontrollerar vid grän-
sen - och Statens strålskyddsinstitut, som är det organ som på ett säkert sätt
kan utföra mätningar för att konstatera om gränsvärden överskrids. Det här
systemet har hittills visat sig fungera.

Anf. 138 SINIKKA BOHLIN (s):

Herr talman! Från början var det skogsindustrierna själva och tullmyndig-
heterna som kontaktade Statens strålskyddsinstitut. De har alltså på sätt och
vis tagit sitt ansvar. Men ansvaret i sådana här frågor är också politiskt.

Om det finns strålning i det importerade virket från f.d. Sovjet, kommer
delar av de radioaktiva ämnena att bli kvar i den massa och det papper som
produceras. Som konsumenter måste vi ställa politiska krav på massa- och
pappersindustrin, exempelvis att förpackningsindustrin inte använder virke
som är radioaktivt.

Anf. 139 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Jag har samma uppfattning. Det finns inga skillnader i våra
synsätt. Men jag utgår från att det över huvud taget inte importeras virke
som innehåller någon nämnvärd strålning. Det virke som hittills kontrolle-
rats har inte innehållit så höga nivåer becquerel att virket skulle ha avvisats
vid gränsen.

Men det är viktigt att tala om att ansvaret i första hand ligger hos de före-
tag som importerar virket och i andra hand hos tullen, som kan kontrollera
varifrån virket kommer. På SSI är man därefter beredd att ställa upp med
allt det stöd och bistånd som behövs för att kunna konstatera läget. Den ar-
betsfördelningen måste kunna fungera, men det förutsätter naturligtvis att
alla parter medverkar därtill.

Anf. 140 SINIKKA BOHLIN (s):

Herr talman! Kunskapen på detta område är ganska liten. Vi i Gävleborgs
län fick ”vårt regn” för några år sedan. Forskningen har kanske inte kommit
ikapp frågeställningen. Det är därför viktigt att man fortsätter med kontrol-
ler och kunskapsbreddning på det här området. Eftersom det handlar om en
råvara med mycket lång tillväxt, tar det följaktligen lång tid att forsknings-
mässigt följa upp frågan.

Vår svenska industri ”späder” ju ut den totala kvantiteten virke med in-
hemskt sådant, så risken för dagen är ganska liten. Men frågan är så pass

58

viktig för oss konsumenter att man bör observera denna fråga och följa upp
den bättre politiskt.

Anf. 141 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att jag utgår från att tullen, vid
varje misstanke om att viss kvantitet virke kommer från områden kontami-
nerat med radioaktivt nedfall, slår larm så att kontroll görs.

Överläggningen var härmed avslutad.

24 § Svar på fråga 1992/93:760 om kommunernas investeringar i
VA-nätet

Anf. 142 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Lena Klevenås har frågat mig om regeringen avser att vidta
åtgärder för att stimulera kommunerna att tidigarelägga reinvesteringar i
VA-nätet.

Många kommuner har i dag omoderna och ålderstigna avloppslednings-
system. Det får till följd att grundvatten i stora mängder kan läcka in i syste-
men och förorsaka problem i reningsprocesserna och ibland också brädd-
ningar då orenat avloppsvatten rinner ut i vattendragen. Ledningssystemen
utgör en integrerad del av de kommunala reningsverken. Detta innebär att
det vid prövning enligt miljöskyddslagen av verksamheten vid ett renings-
verk kan ställas krav på att ledningssystemen skall vara så beskaffade att mil-
jöolägenhet inte uppkommer. I praxis har som villkor för tillstånd till sådan
verksamhet föreskrivits att avloppsledningsnätet fortlöpande skall ses över
i syfte att bl.a. förhindra utsläpp av obehandlat och otillräckligt behandlat
bräddvatten. Det har vidare föreskrivits att kommunerna skall inge en sane-
ringsplan för ledningsnätet till tillsynsmyndigheten. Regeringen anser att så-
dana villkor skall utnyttjas i större utsträckning.

Investeringar för den kommunala avloppshanteringen är för närvarande
omfattande. Riksdagen antog våren 1991 nya riktlinjer för en utbyggnad av
kväverening i de kustnära kommunala reningsverken mellan norska gränsen
och Stockholms skärgård. Flera befintliga anläggningar har redan omprövats
och andra är under prövning. Flera kommuner har i samband med ombygg-
nad av reningsverk också åtgärdat läckor i vatten- och avloppsledningar.

Den pågående utbyggnaden av kvävereningen kommer som förväntat att
minska utsläppen men har också fått en positiv betydelse för sysselsättningen
på många orter.

Anf. 143 LENA KLEVENÅS (s):

Herr talman! Jag tackar miljöministern för svaret. Min fråga gällde om
man kan stimulera kommunerna att tidigarelägga investeringarna. På den
frågan har jag inte fått något svar, tycker jag. Jag har inga invändningar mot
den redogörelse som miljöministern har gjort när det gäller hur det står till i
kommunerna, t.ex. att många kommuner har omoderna, ålderstigna av-
loppsledningssystem.

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

Det finns föreskrifter om att avloppsledningarna skall ses över och att
kommunerna skall inge saneringsplaner. Problemet är att detta sker i alltför
långsam takt. Det råder inget tvivel om att utbytestakten är alldeles för låg.
Om man fortsätter i denna långsamma takt blir inte rören bytta oftare än
kanske vart trehundrade år, och de håller inte ens i hundra år. Ledningsnätet
går ofta sönder, oftast på grund av påverkan utifrån - det blir frätskador osv.
Nu tillverkas såväl betong- som plaströr i Sverige.

Min fundering, miljöministern, var om man på något sätt - utan att belasta
statsbudgetens normala konto - skulle kunna hitta andra lösningar, t.ex. att
satsa AMS-pengar eller skapa beredskapsarbeten, för att komma i gång med
utbyte av dessa rör.

Anf. 144 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Jag tog fram litet siffror för den verksamhet som pågår. Ut-
gångspunkten, enligt de gällande besluten, är att vi skall styra i första hand,
dvs. ställa krav på kommunerna. Så har också skett. Det är ca 70 reningsverk
som berörs av de nya riktlinjerna för krävereduktion. I och för sig är antalet
berörda kommuner färre än 70, men de är ganska många.

Summan av de investeringar som har gjorts och som kommer att göras för
att klara detta före utgången av år 1995 är ca 4 miljarder kronor. Jag utgår
från att kommunerna följer denna plan. Jag har i alla fall inte fått några indi-
kationer på motsatsen. Det är klart att det är väldigt bra att detta görs just
under den pågående lågkonjunkturen, då det finns utrymme för den här ty-
pen av investeringar på arbetsmarknaden, vilket vi båda är medvetna om.

Det som jag tror att kommunerna i hög grad är medvetna om är den stora
miljövinst som ligger i att förbättra sina ledningsnät och reningsverk samt
genom kvävereduktion i enlighet med fattade beslut.

I en situation där man kan välja mellan olika typer av investeringar tillhör
detta kategorin angläggningsarbete, där man naturligtvis kan tänka sig att i
vissa delar av landet sätta in stimulanser via de arbetsmarknadspaket som vi
från tid till annan tyvärr tvingas att ta fram. Så det är inte på något sätt ute-
slutet, men det har hittills fungerat på det sätt som regering och riksdag har
avsett.

Anf. 145 LENA KLEVENÅS (s):

Herr talman! Min fråga rörde i första hand VA-ledningarna och inte re-
ningsverken. Jag vet att det är stora investeringar på gång i reningsverken,
men det är just frågan om utbyte av VA-ledningarna som bekymrar mig och
som gjorde att jag ställde denna fråga.

Kommunerna skall ju genom en höjning av VA-taxan bekosta dessa inve-
steringar, såvitt jag förstår. Jag har fått uppgifter på att man skulle behöva
höja taxorna med 10 % för att klara av att byta ut rören i en lämplig takt.
Det är därför jag vill föra fram tanken att man kanske borde pröva att an-
vända AMS-medel för att i denna lågkonjunktur se till att påskynda det här
arbetet.

Anf. 146 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Som jag tidigare sade är detta en integrerad del av lednings-
näten, men jag vill bara för fullständighetens skull nämna de insatser som

ändå görs för kvävereduktion, som har prioriterats ur miljösynpunkt. Sedan
finns det alltid möjlighet att gå vidare utifrån denna utgångspunkt, därför att
det finns många försummelser när det gäller ledningsnätet. Det är klart att
ett sätt att göra detta är att ställa medel till förfogande via Arbetsmarknads-
departementet - regeringen - samt naturligtvis också att på något sätt skapa
möjligheter för långfristiga och billiga lån eller statsgarantier. Det är möjligt
att vi kan lyckas att övertyga de ekonomiskt ansvariga om att prioritera detta
område, vilket jag inte på något sätt har uteslutit.

Överläggningen var härmed avslutad.

25 § Svar på fråga 1992/93:708 om handikappade barns rätt att välja
skola

Anf. 147 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Inga-Britt Johansson har frågat mig vilka åtgärder jag avser
att vidta för att även handikappade barn skall kunna välja skola. Bakgrun-
den till frågan är ett fall i Göteborg där enligt uppgift en handikappad elev
ej var välkommen till en fristående skola.

Låt mig inledningsvis hänvisa till det svar jag gav i kammaren den 4 maj på
en liknande fråga från Eva Johansson. Jag framförde då att det är principiellt
viktigt att eftersträva samma regler och rättigheter för barn med funktions-
hinder som för andra barn. I de allra flesta fall bör det särskilda stöd, som
en enskild elev behöver, kunna lämnas i den skola som eleven valt. Skulle
detta dock i något fall inte vara möjligt är kommunen skyldig att placera ele-
ven i en skola där sådant stöd kan lämnas.

Den aktuella Göteborgsskolan har nyligen godkänts av Skolverket som
en fristående skola för fullgörande av vanlig skolplikt. Det innebär bl.a. att
Skolverket vid sin bedömning tagit ställning till skolans intagningsprinciper
och eventuella urvalsregler. Skolan står också i likhet med alla andra fristå-
ende skolor under tillsyn av Skolverket. Vidare kan enligt skollagen ett god-
kännande återkallas om en skola inte längre uppfyller kraven för godkän-
nande.

En fristående skola skall alltså inte godkännas om den brister i öppenhet
eller tillämpar diskriminerande antagningsregler.

Barn, som inte kan gå i grundskolan därför att de är utvecklingsstörda,
har särskild skolplikt. Sådan skolplikt fullgörs normalt i särskolan men kan
också fullgöras i en fristående särskola. I vissa fall kan barnet också få sin
utbildning förlagd till en klass i grundskolan, s.k. individintegrering. Barn
med särskild skolplikt har alltså inte någon ovillkorlig rätt att vare sig gå i en
kommunal grundskola eller en fristående skola godkänd för vanlig skolplikt.
Enligt vad jag har erfarit har den aktuella Göteborgseleven särskild skol-
plikt. Jag har också erfarit att skolan inte nekat att ta emot eleven men vill
att kommunen tilldelar skolan extra resurser för elevens skolgång.

Det är min erfarenhet att många fristående skolor gör en viktig insats för
barn med speciella behov och erbjuder plats åt barn som haft svårt att finna
sig till rätta i det kommunala skolväsendet. Jag ser det som angeläget att de

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

61

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

insatserna utvecklas och fortsätter. Det kan vara en tillgång att få växa upp
i blandade miljöer där elever från olika bakgrund möts och där utbildning av
elever med svårigheter och handikapp integreras. Det är viktigt att kommu-
nerna också tar hänsyn till detta när bidraget till fristående skolor fastställs.

Anf. 148 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret.

Lilla Henriette såg, som alla andra barn i hennes ålder, fram emot att få
börja skolan tillsammans med hennes kompisar på dagis som bodde i områ-
det och som alla hade sökt till samma kommunala skola där de också hade
blivit antagna.

När det stod klart att denna skola skulle bli en friskola skickade skolans
styrelse brev till Henriettes och ett par andra barns föräldrar i vilket man
talade om att Henriette inte var välkommen.

Hon blev alltså nekad att komma till den skola som hon hade valt. Det
som står i svaret är inte sant. Sedan kom publiciteten omkring det hela, och
då började diskussionen om de extra pengarna för elevassistenten. Det är
riktigt.

Det är också riktigt att skolan numera säger att tösen är välkommen. Jag
anser att skadan för hennes del redan är skedd. Ett litet barn skall inte be-
höva utsättas för att först antas och sedan bli utslängd, framför allt inte när
man är handikappad. Det måste kännas fruktansvärt för den här lilla tösen
och hennes föräldrar att utstå en sådan behandling.

Vi måste också vara klara över att hennes kamrater vet om precis vad det
är som har hänt. Att hon nu får komma in i skolan är något som jag inte är
övertygad om kommer att bli helt lyckligt. För när det fattas pengar i den
här skolan till någonting som eleverna vill ha, vet alla vem det är som kostar
pengar.

Jag trodde att ministern skulle tala om för mig klart och tydligt att så här
får det inte gå till. Detta måste rättas till, så att det inte blir fler sådana fall.
Henriette är inte ensam. Det finns många sådana fall i landet. Det är bara
det att föräldrarna inte vill utsätta barnen för den publicitet som de får när
man börjar klaga.

Anf. 149 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Det är precis det jag säger i mitt svar. Jag konstaterar att
reglerna är sådana att elever med särskilda behov eller handikapp skall tas
emot.

Jag konstaterar också, vilket jag har framhållit i propositionen till riksda-
gen, att det finns möjlighet för kommunen och att det är rimligt att låta det
stöd en elev kan behöva följa med till den skola han eller hon valt. Jag har
lagt förslag till kammaren om att elever i särskolan också skall få större möj-
ligheter att välja skola.

Jag har fått besked från Skolverket, från regionchefen i Göteborg osv.,
där man vitsordar att eleven är välkommen till den skola som hon har valt
men att frågan gäller vilka resurser kommunen och friskolan skall komma
överens om. Jag ifrågasätter inte Inga-Britt Johanssons uppgifter, men det

62

skall naturligtvis inte gå till så som hon skildrar att det har gjort. Reglerna
är utformade så att det inte skall hända.

Problemet är att vi arbetar med nya regler, och det är uppenbart att de
inte är tillräckligt väl kända. I den meningen kan man väl säga att den debatt
som det här fallet har skapat ändå är till fördel, därför att det borde nu stå
klart för alla och envar att här gäller det att ta emot elever också när de har
särskilda behov och att det finns ett särskilt ansvar för kommunen att också
ge de eleverna samma möjligheter som andra elever.

Anf. 150 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Herr talman! Ansvaret ligger självfallet hos kommunerna. Statsrådet sade
att stödet som finns skall följa eleven, men den kommunala skolan skulle
inte få något extra stöd för att klara av det här.

Det är faktiskt så inom skolan i Göteborg i dag att i flera områden, framför
allt i ytterområdena där det finns väldigt stort behov av speciella stödjande
åtgärder, säger man i dag upp alla speciallärare. Man säger upp assistenter
och fasta lärare, och man utökar klasserna så att de blir jättestora.

I min stadsdel, i Angered, säger man upp inte mindre än 100 speciallärare
som har jobbat med elever med särskilda behov, med halvklasser och lik-
nande, därför att kommunen inte har pengar. Då skall en privilegierad skola
i ett av de bästa områdena, en skola som har en och en halv miljon kronor
mer i sin budget än den hade haft om den varit kommunal, kunna säga: Jo,
vi tar emot elever med särskilda behov, om vi får extra pengar för dem. Jag
tycker att det är förfärligt.

Anf. 151 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! De ekonomiska problemen kanske vi kan diskutera vid ett
annat tillfälle, men jag konstaterar att regelverket när det gäller valet av
skola är mycket tydligt. Det innebär att en skola som skall stå öppen också
skall vara öppen för alla. Det finns noggranna regler för detta som följs upp
av Skolverket.

Det förvånar mig, när Inga-Britt Johansson påstår att elever i särskolan i
Göteborg inte skulle få extra stöd och hjälp. Det är alldeles självklart att de
får det. Frågan är hur mycket det är, och det ligger kanske i sakens natur att
detta diskuteras.

Jag har inte detaljkunskaper i varje enskilt fall, men jag förlitar mig på
Skolverkets tillsyn och att den diskussion som förs följs på det sättet att det
är riktigt när man hävdar att det handlar om resurser och att man då följer
den här frågan.

Anf. 152 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag har inte sagt ett ord om särskolan och särskolans resur-
ser. Jag pratade om den kommunala skolan över huvud taget. Henriette var
antagen till skolan så länge den var kommunal utan att den fick några sär-
skilda resurser.

Det kanske är så, statsrådet, att det här inte är bästa vägen för att komma
fram till Moderaternas ”Europas bästa skola”. Det kanske är så att den idé
som skolreformatorerna så länge har kämpat för, den gemensamma grund-

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

63

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

skolan för alla barn, fortfarande är den som väger tyngst och att vi bör vara
försiktiga med att släppa i väg alltför mycket i friskoleregim. Jag tror att
många barn kommer att råka illa ut i den utveckling som nu sker.

Anf. 153 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Jag konstaterar att Inga-Britt Johansson inte vill ta in fakta
i det enskilda fallet. Jag tänker inte heller diskutera ett enskilt fall i detalj
här i riksdagen.

När det sedan gäller den reform som innebär att elever ges möjlighet att
välja skola, är det väl känt att Socialdemokraterna reser ett instinktivt mot-
stånd. Jag menar emellertid att det är väsentligt för elever och föräldrar, oav-
sett om det är fråga om elever med handikapp, om det är fråga om elever
som har sin skolgång i särskolan, att deras synpunkter och önskemål om vil-
ken skola de vill gå i får en möjlighet att följas upp.

Den rätten och möjligheten har förvägrats dem i decennier. Vi har skapat
utrymme för den möjligheten, även om systemet inte i alla delar är perfekt
och informationen om vilka regler som gäller uppenbarligen inte har trängt
ner till varje skola. Men vi är på god väg, och vi kommer att nå fram till
målet.

Anf. 154 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag vill bara informera om att jag är en av dem i den här
kammaren som har slagits för kooperativa skolor och att jag har exempel,
också från min egen stadsdel, på att man sköter om hemspråksundervis-
ningen och barn med särskilda behov på ett alldeles underbart sätt. Jag är
alltså inte totalt motståndare till reformer.

Men när man, som har skett i den här aktuella skolan, vilket jag inte har
sagt förut, tar över skolan bara för att det blir bättre ekonomi och en annan
skola i stadsdelen får läggas ned i stället, då är det inte intresset för att skapa
en särskilt bra skola som styr, utan då är det egenintresset, bypolitiken, som
det handlar om.

Överläggningen var härmed avslutad.

26 § Svar på fråga 1992/93:767 om handikappade barns rätt att välja
skola

Anf. 155 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Eva Johansson har frågat mig om jag är beredd att uttala att
både fristående och kommunala skolor skall ha skyldighet att ta emot barn
med handikapp i sin verksamhet, såvitt inte mycket starka skäl talar för en
annan placering.

Jag kan svara mycket kort på Eva Johanssons fråga. Svaret är ja; om fristå-
ende och kommunala skolor har likvärdiga villkor har de också likvärdiga
skyldigheter. Jag vill hänvisa till mitt svar nyss på Inga-Britt Johanssons fråga
och till mitt svar den 4 maj på en liknande fråga från Eva Johansson.

64

Anf. 156 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag vill tacka för svaret. Jag har flera gånger tidigare ställt
liknande frågor till skolministern, om riskerna för att handikappade barn rå-
kar illa ut i ett system där skolorna har rätt att välja sina elever. Jag har vaije
gång fått lugnande besked. Skolministern har försäkrat mig att de handikap-
pade inte skall särbehandlas i det här avseendet utan kunna välja skola i
samma utsträckning som andra elever.

Nu tror inte jag på de där beskeden längre. Den lilla flickan i Göteborg
som det nyss var tal om var inte ensam om att inte vara välkommen till sin
skola. Hon är bara ett av många exempel på barn som har nekats plats i den
skola som de har valt, och de har nekats plats på grund av sitt handikapp.

Det är inte bara systemet för resursfördelning till privatskolor som hindrar
barn och föräldrar att göra sina val. Det är också brist på resurser i vanliga
kommunala skolor som gör att barn med olika handikapp inte kan välja.

Det finns också exempel på hur missriktad profilering tas som ursäkt för
att rörelsehindrade barn nekas plats i en skola.

Det rör sig om mer än en principfråga, skolministern. Det är en djupt
mänsklig, etisk fråga. Vaije gång ett barn nekas plats i en skola på grund av
någonting hos barnet, är det ett nederlag. Det är naturligtvis ett nederlag för
skolan, men framför allt för det enskilda barnet. Det nederlaget kanske ald-
rig någonsin går att ställa till rätta. Även om beslutet ändras är skadan redan
skedd. Känslan av att inte vara välkommen sitter där som en tagg och kanske
förstör hela skolgången. Därför får inga sådana besked lämnas. Det är ovär-
digt ett land som vill ha en skola för alla, och därtill Europas bästa.

Jag vill fråga skolministern om hon tycker att det är rätt att skolor som
betalas med våra gemensamma skattepengar, skall ha rätt att säga nej tack
till en elev på grund av dennes handikapp? Frågan gäller alldeles oberoende
av om det är en privat eller en kommunal skola.

Anf. 157 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Jag har redan svarat på den fråga som Eva Johansson hade
skrivit ner att hon skulle ställa i den här repliken. Jag anser att en skola skall
vara skyldig att ta emot elever, oavsett om de är handikappade eller ej. Det
framgår också av de regler som gäller.

Jag utgår ifrån att Eva Johansson anmäler de konkreta fall där handikap-
pade elever har förvägrats tillträde till en skola till Skolverket, så att dessa
fall kan prövas enligt de regler som finns. Jag utgår ifrån att så redan har
skett. Den tillsyn som skall göras skall självfallet också fungera.

Anf. 158 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! Jo, vi skall nog se till att dessa fall får sin prövning. Men,
skolministern, skadan är faktiskt redan skedd för de barn som inte känner
sig välkomna.

Det kan t.ex. röra sig om en rörelsehindrad flicka som skall börja i första
klass. Den skola som ligger närmast och som flickan och hennes kamrater
på lekis hade tänkt börja i, har beslutat sig för en miljö- och naturprofil.
Flickan har fått besked om att hon stör den profilen. Hon kan inte vara med
ute i naturen, där denna skola har tänkt förlägga en del av sin undervisning-

Prot. 1992/93:119
1juni 1993

Svar på frågor

5 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 119

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

förmodligen på ett mycket bra sätt - på grund av sitt handikapp. Flickan ho-
tar därmed de andra barnens möjligheter att få röra sig i skogen. Det här är
ett exempel.

Är skolministern beredd att agera så att skolan inte uppfattar signalerna
från regeringen såsom att en profilering väger tyngre än ansvaret att ge alla
barn rätten att välja skola? Skolministern sade här tidigare att vi skulle ha
något slags instinktivt motstånd mot att man skall få välja skola. Nu är det
skolministern som står för det motståndet.

Anf. 159 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Jag delar uppfattningen att skadan redan är skedd i de en-
skilda fallen. Jag tycker att det är djupt olyckligt när någon elev i något sam-
manhang möts av kränkande besked eller av en ovälkommen attityd. Det
här är svårigheter som vi även möter när det gäller handikappade elever som
integrerats generellt. Det finns inte tillräckligt goda kunskaper om handi-
kapp. Det finns en hel del fördomar. Det finns svårigheter. Detta är ingen-
ting som bara gäller fristående skolor.

I läroplanssammanhang och när det gäller olika regelverk från statens sida
är vi mycket noggranna med att markera vad som gäller. Jag tvekar inte att
följa upp den punkten. Det skall vara fråga om oerhörda praktiska bekym-
mer för att en elev inte skall kunna få välja en skola. Det gäller oavsett om
en skola är kommunal eller fristående. Det dyker då och då upp fall där be-
kymmer uppstår, men de är generella.

Anf. 160 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag hoppas att skolministern inte har lagt till ekonomiska
och organisatoriska bekymmer på listan över de praktiska bekymmer som
kan medföra att eleven förvägras sitt val av skola.

Det är riktigt att det ibland uppstår problem med integrerade elever. Men
många gånger kan det också fungera bra. Jag har ett exempel på att det har
fungerat mycket bra. Exemplet gäller en grabb i en Norrlandskommun. Han
har gått ett par år i en vanlig klass, och det har fungerat utmärkt med special-
lärarresurser och extra stöd. Nu drar man ned på speciallärarresurser, och
pojken tvångsplaceras i en särskoleklass. Ingen vill egentligen ha det på det
här sättet. Det här påverkar också pojkens och hans föräldrars möjlighet att
inte bara välja skola utan även skolform, vilket vi skall ta upp om en liten
stund.

Är skolministern beredd att erkänna att den samlade politiken från rege-
ringens sida har medfört ingrepp i föräldrars och barns rätt att välja skola?

Anf. 161 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Jag skulle kunna vända på frågan. Är Socialdemokraterna
beredda att erkänna att den ekonomiska politik de har fört har försatt landet
i en situation som gör att många av de angelägna mål som vi har, bl.a. för
skolan, är svåra att uppfylla?

Elever med särskilda behov behöver ha mycket tydligt stöd i regelverket,
bl.a. när det gäller skolverksamhet. Jag har tidigare i den här talarstolen

66

markerat att jag är beredd att bl.a. i läroplanssammanhang se till att vi får
ett sådant skärpt regelverk.

Det är uppenbarligen inte tillräckligt, oavsett vilka besked jag än ger till
Eva Johansson. Av någon outgrundlig anledning vill Eva Johansson försöka
insinuera att det skulle saknas vilja eller intresse ifrån regeringens sida att
värna handikappade elevers rätt till en god skolgång precis som för andra
barn. Någon sådan inställning finns faktiskt inte. Vi är besjälade av tanken
att skapa en skola som verkligen fungerar för alla barn.

Anf. 162 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! För en liten stund sedan var det skolministern som i en de-
batt med Inga-Britt Johansson insinuerade att vi inte skulle stå upp för rätten
att välja skola. I det här fallet är det skolministerns politik som medverkar
till att barn inte har den rätten. Det finns många fler sådana här exempel,
skolministern. Det är inte fråga om enstaka fall.

Det finns många kommuner med mycket knapp ekonomi som sitter och
väntar på signaler, som gör att de kan spara på skolan genom att t.ex. samla
alla barn med ett speciellt handikapp på ett ställe. Det behövs ett tydligt stöd
i regelverket. Det är bra att skolministern är beredd att se till att vi får ett
sådant.

Den proposition som avlämnades senast i denna fråga ledde dock till en
vidgning av kommunernas möjligheter att gå ifrån elevers och föräldrars val
av skola. Jag får väl utgå ifrån att det var ett slags miss i arbetet att lägga
fram den propositionen.

Överläggningen var härmed avslutad.

27 § Svar på fråga 1992/93:769 om utvecklingsstörda barns rätt att
välja skola

Anf. 163 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Eva Johansson har frågat mig om jag är beredd att skynda på
arbetet i arbetsgruppen för särskoleundervisning, så att de utvecklingsstörda
barnen och deras föräldrar så snart som möjligt får sin självklara rätt att av-
göra i vilken skolform barnen skall gå.

Nej, jag har inte för avsikt att påskynda arbetsgruppens arbete. Jag finner
det rimligt att arbetsgruppen, som tillsattes den 15 oktober 1992, får tid på
sig att följa och dokumentera föräldrars och skolans samverkan inför beslut
att ett barn skall tas emot i särskolan under sin skolpliktstid.

Anf. 164 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag tackar för det här svaret. Men jag tycker att det är synd
att det ser ut som det gör.

Arbetsgruppen kunde ha fått mera tid på sig om den hade tillsatts litet
tidigare. Många och stora principfrågor på utbildningsområdet har jäktats
fram under de 20 månader som har gått sedan regeringen tillträdde. Rege-
ringen har inte dragit sig för att strunta i att invänta utredningsförslag som

Prot. 1992/93:119
1juni 1993

Svar på frågor

67

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

den har vetat skulle gå emot den egna viljan. Man har inte heller dragit sig
för att neka till remissbehandling av mycket stora och viktiga principfrågor,
innan de tas upp till beslut här i riksdagen. I den här frågan är regeringen
dock mycket senfärdig.

Den självklara rätten för föräldrar till utvecklingsstörda barn att själva
välja skolform för sina barn dras i någon långbänk som jag tror att Thorbjörn
Fälldin glömde i någon vrå. Det är bra att en arbetsgrupp har tillsatts. Det
är emellertid också nödvändigt att den får sådana direktiv att arbetet snart
leder till resultat.

Det har gått ett år sedan riksdagen behandlade frågan första gången. Den
gången behövdes två behandlingar innan alla motsträviga regeringspartier
hade inordnat sig i ledet. Lockbetet var förmodligen just den här arbetsgrup-
pen och att regeringen skulle följa frågan. Det var nog fler än jag som trodde
att regeringen skulle ta frågan på större allvar. Framför allt många föräldrar
till utvecklingsstörda barn hoppades på att det skulle gå fort att få fram en
lagändring som skulle ge dem samma rätt som alla andra föräldrar.

Vilka svåra principfrågor, skolministern, döljer sig i den här frågan som
motiverar den här långa förberedelsetiden? Varför ville ni inte ha fram ett
beslut under den här mandatperioden - ett beslut som skulle utvidga valfri-
heten och låta den gälla alla barn?

Anf. 165 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Frågan om särskoleelevernas skolgång behandlades bl.a. i
propositionen om ändrat huvudmannaskap för särskolan och särvux, m.m.
Regeringen underströk i propositionen att föräldrarnas önskemål och syn-
punkter är viktiga.

Regeringen valde ändå efter mycket övervägande att låta bevara styrelsen
för särskolan i barnets hemkommun, vilken slutligen skall avgöra om ett
barn skall tas emot i särskolan eller inte. Därutöver slog vi fast betydelsen
av att också elever inom särskolan får möjlighet att välja inriktning inom
utbildningen, osv.

Arbetsgruppen tillsattes för att den skall följa hur arbetet bedrivs och hur
samverkan fungerar mellan huvudmännen för särskolan och föräldrarna. Jag
har träffat några av ledamöterna i arbetsgruppen. Vi har även talat om att
de skall göra en avstämning med mig om vad de har kommit fram till.

Jag vet emellertid att det är vid ytterst få tillfällen som beslut fattas om
särskola utan att föräldrar och huvudmän är överens. Däremot finns det ett
annat bekymmer. Här har regeringen varit tydlig i propositionen. Det be-
kymret består i att en elev i särskolan inte alltid får den klassplacering eller
den skolplacering som önskas.

Jag tar visst dessa frågor på allvar. Men det fordrar viss omsorg när man
ändrar så mycket som vi faktiskt har gjort när det gäller elever med mycket
speciella behov. Det krävs lång erfarenhet och stor kompetens för att göra
dessa bedömningar. Det krävs ofta speciella insatser och en speciell pedago-
gik. Vi har därför valt att behålla den tidigare beslutsformen.

Anf. 166 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag vill upprepa frågan: Vilka är de svåra principfrågor som
döljer sig, vilket gör att det måste ta den här tiden? Man kan t.ex. jämföra

med utredningen om tioårig skolplikt. Såvitt jag vet tillsattes den i våras och
skall vara klar i höst. Den frågan är minst lika stor, men utredningen har fått
betydligt kortare tid på sig. Har den utredningen att behandla principfrågor
av mindre vikt?

När det gäller särskolebarnens rätt att välja skolgång anser en tämligen
enig föräldraopinion att föräldrarna har kompetensen och möjligheten att
fatta dessa beslut med det stöd och den hjälp de kan få från kommunerna och
andra. Förmodligen kommer även framgent föräldrarna och huvudmännen
överens i de allra flesta fall. Men föräldrarna borde slippa att ha en förmyn-
dare över sig.

Anf. 167 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Vad det handlar om är i vilken skolform eleven skall place-
ras. Att avgöra om ett barn har sådana inlärningssvårigheter att det inte ens
med särskilda insatser i grundskolan är möjligt att klara en kvalitativ skol-
gång är ett svårt ställningstagande. Det måste bygga på stor erfarenhet och
kunskap.

Det finns inte några etablerade sanningar. Men jag tycker ändå att man
skall ha en viss respekt för den kunskap och erfarenhet som lärare och perso-
nal inom särskolan skaffat sig genom många års arbete.

Jag är alldeles övertygad om att alla föräldrar har goda kunskaper om sina
barn och förmåga att fatta viktiga beslut. Jag tror också att det inte finns
några som är mer besjälade av att besluten skall bli riktiga än föräldrarna.
Men i detta fall är det ändå viktigt med den kompetens som personalen inom
särskolan har för just detta avgörande.

Vi har på ett mycket tydligt sätt markerat betydelsen av föräldrarnas vilja
och kunskap i detta sammanhang. Jag utgår från att det fungerar.

Anf. 168 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! Också jag vet att det handlar om valet av skolform. Det är
vad jag tar upp i min fråga. Men vilka är de stora principiella svårigheter som
döljer sig i denna fråga, och som gör att man behöver ta så lång tid på sig?
Varför kan man inte tro på föräldrarnas förmåga? Man vill nog gott på alla
håll och kanter. Men varför tror man inte på föräldrarnas förmåga att göra
riktiga bedömningar?

Jag är övertygad om att man med vilket system man än väljer med facit i
hand kan säga: Det blev inte bra. Men det gäller båda formerna. Varför skall
man ha ett system som föräldrarna inte känner sig myndiga i när man har gett
denna myndighet till nästan alla andra föräldrar? Skillnaden blir så bjärt.

Anf. 169 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Om samverkan mellan föräldrar och professionella inte fun-
gerar får man naturligtvis fundera över vad som är viktigast och om det krävs
förändringar.

Jag tror att det i det här fallet krävs stor kunskap om skolan och om peda-
gogik samt kunskap om utvecklingsstörning för att göra en bedömning av
om en elev skall tillhöra särskolan eller om det handlar om inlärningssvårig-
heter och att eleven skulle fungera bra i den vanliga skolan.

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

69

Prot. 1992/93:119
1juni 1993

Svar på frågor

Vi har dessutom skaffat oss allt större erfarenhet av att integrera särskole-
elever i vanlig grundskola. Det är ett intressant arbete som bedrivs. Man kan
möjligen tycka, som Eva Johansson, att regeringen i detta fall skyndar lång-
samt. Det görs av omsorg om att besluten skall bli riktiga. Jag vill inte gärna
tolka in inställningen att vi inte skulle bry oss, eller inte värdesätta, valfrihe-
ten för föräldrarna också i detta fall. Men jag erkänner gärna att det finns en
viss försiktighet.

Anf. 170 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! Om det är fråga om detta kan den tid som det tar för rege-
ringen att fatta beslut måhända välkomnas. Men i så fall borde regeringen
ha funderat mer noga innan den lagt fram andra förslag i denna kammare
som tagit betydligt mycket kortare tid att få fram. Jag tycker att det har
märkts på resultatet.

Frågan handlar om att den som gör valet skall ha kunskaper. Jag tror fak-
tiskt inte att de utvecklingsstörda barnens föräldrar har ett dugg mindre kun-
skap om skolan och om sina barn än alla andra föräldrar, snarare tvärtom.
Det är det intryck jag har fått från alla mina kontakter med utvecklingsstörda
barns föräldrar. Det är en grupp som har tvingats att sätta sig in i dessa frågor
mycket noga.

Anf. 171 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Jag delar uppfattningen att kunskaperna om utvecklingsstör-
ning och handikapp över huvud taget är mycket stor hos föräldrar som har
barn med dessa bekymmer. Samtidigt klarar vi föräldrar, oavsett om vi har
barn med särskilda behov eller inte, inte alltid av att göra en riktigt korrekt
bedömning av hur våra barn är i förhållande till andra barn. Det är inte något
som är speciellt för föräldrar till handikappade barn.

I detta fall handlar det om den vanliga grundskolan kan eller inte kan ge
eleven detta maximala stöd för en positiv utveckling och god inlärning, vilket
trots allt är syftet med skolgången.

Överläggningen var härmed avslutad.

28 § Svar på fråga 1992/93:772 om det nya betygssystemet

Anf. 172 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Martin Nilsson har frågat om regeringen avser vidta åtgärder
så att regeringens nya betygssystem snarast utvärderas av oberoende peda-
gogiska experter.

Regeringen avser att lämna förslag om nya läroplaner och nytt betygssys-
tem till riksdagen i morgon. Låt oss avvakta med diskussioner om ett nytt
betygssystem tills vi har fått lämna vårt förslag och tills ni har hunnit läsa det.

Anf. 173 MARTIN NILSSON (s):

Herr talman! Jag önskar att jag i likhet med övriga talare under kvällen
kunde tacka statsrådet för svaret. Jag avser dock, oartig som jag är, att inte

göra det, eftersom jag inte anser mig ha fått något svar. Det tycker jag är
synd, då betygsfrågan är en viktig fråga.

Nu avser regeringen att lägga fram ett förslag. Man har i regeringen
uppenbarligen varit oense om hur förslaget skall se ut. Inför sommaren har
man lyckats enas. Regeringen lägger fram propositionen veckan innan riks-
dagen behagar ta sommarlov, så att förslaget omöjligen kan debatteras här i
riksdagen när det är aktuellt. Det är tycker jag är synd.

Betyg är viktigt. Betyg i olika former kommer på gott och ont att styra
undervisningen. Det betyder att vi får mer av konkurrens och mindre av
samverkan i skolan samt att vi premierar de mätbara kunskaperna.

Jag hade kunnat förstå detta om regeringen, vilket den nu säger sig vilja,
velat presentera förslaget för riksdagen i morgon.

Jag har här en artikel från Dagens Nyheter torsdagen den 27 maj där en
av statsrådet Asks kolleger med glädje diskuterar och debatterar det nya be-
tygsförslaget i Dagens Nyheter. Men vi gör det inte i riksdagen. Det tycker
jag faktiskt är ett utslag av en upprörande nonchalans gentemot Sveriges
riksdag. Det är anmärkningsvärt att statsrådet Ask inte är beredd att disku-
tera sina egna sakområden. Det är synd.

Anf. 174 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Först vill jag säga: Tro inte allt som står i medierna! Tro inte
allt ni hör på radion heller! Härommorgonen väcktes jag av Ekot som lät
meddela att jag var en stor motståndare till betyg. Efter att i ett och ett halvt
år varit beskylld för att vara betygshetsare var detta en nyhet, i synnerhet
som regeringen fortfarande inte hade lagt fram sitt förslag.

När det gäller tidpunkten för dessa propositioners överlämnande till riks-
dagen, var det inte alls för att omöjliggöra en ordentlig behandling här i riks-
dagen som de överlämnas i morgon, tvärtom. Jag tyckte det var angeläget
att lägga fram dessa förslag eftersom vi har arbetat med dem under våren.
Då har ledamöterna goda möjligheter att läsa dem under sommaren för att
sedan under hösten få ordentligt med tid för den behandling som skall göras
här i huset.

Vi har frågestunder och en del andra tillfällen när de propositioner vi läg-
ger fram i morgon kan diskuteras. Avsikten var inte att på något sätt för-
sämra riksdagens möjligheter att diskutera de förslag vi lägger fram. Men
jag avser inte att diskutera dem i dag. Jag tycker att det är viktigt att först få
presentera förslagen som helhet.

Anf. 175 MARTIN NILSSON (s):

Herr talman! Det är möjligt att det inte är en medveten linje och policy av
regeringen att lägga fram förslaget inför sommaren så att det inte skall kunna
debatteras här i riksdagen. Detta blir i vilket fall som helst konsekvensen när
det sker på det här sättet. Vi kommer inte att hinna att diskutera det i någon
form här i riksdagen innan sommaren. Det är möjligt att det delvis är fel på
riksdagens arbetsformer.

Jag får väl vara tacksam för den muntliga frågestunden då jag förhopp-
ningsvis under ungefär en halv minut kommer att ha möjlighet ett utbyta
tankar och ord med statsrådet, om jag får ordet. Till syvende och sist är det

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

71

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

72

faktiskt anmärkningsvärt, oavsett om man skall tro allt som står i medierna
eller inte.

Jag har inte sett någon dementi från statsrådet Davidson om att det hon
säger i Dagens Nyheter är fel. Jag vet att statsrådet Ask inte kan stå till svars
för hennes yttrande. Det är ändå anmärkningsvärt att regeringen är beredd
att diskutera med medierna, men inte med riksdagen.

Anf. 176 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Jag har icke diskuterat förslagen i medierna, och jag tänker
inte göra det förrän jag har lagt fram dem för riksdagen.

På Läroplanskommitténs och Betygsutredningens förslag hade vi en re-
misstid som gick ut i januari. Därefter gjordes en remissammanställning. Vi
har arbetat med att bereda de olika synpunkter och förslag som vi har haft
att tillgå. Det är klart att vi kunde ha valt att inte redovisa förslagen för riks-
dagen förrän till hösten. Jag tycker att det hade varit en mycket sämre lös-
ning.

Vi har varit överens över partigränserna om att vi vill behandla det här
förslaget i riksdagen i höst. Då är det väl bra att förslagen kommer nu, så att
det ges möjlighet att diskutera dem. Jag är övertygad om att vi kan föra en
intensiv debatt även under sommarmånaderna. Därefter kan den ordinarie
behandlingen här vidta.

Anf. 177 MARTIN NILSSON (s):

Herr talman! Om inte statsrådet Ask har varit ute och diskuterat detta i
medierna har i alla fall statsrådet Davidson varit ute och uttalat sig. Hon får
väl ändå sägas utgöra en representant för den regering vi har här i landet.
Jag förutsätter att statsrådet Ask kommer att diskutera detta med statsrådet
Davidson.

Hur som helst tycker jag att regeringen kunde ha tänkt på att presentera
propositionen på ett sådant sätt att debatt i kammaren skulle kunna möjlig-
göras innan sommaruppehållet. Det är synd att man inte har gjort det.

Överläggningen var härmed avslutad.

29 § Svar på fråga 1992/93:581 om arbetsmarknadsbidragens kon-
kurrenseffekter

Anf. 178 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Charlotte Cederschiöld har frågat mig vilka åtgärder jag äm-
nar vidta för att inte riktiga arbeten skall slås ut med bidrag.

Bakgrunden till Charlotte Cederschiölds fråga är att en handlare i Skåne
klagat över att konkurrensvillkoren satts ur spel för honom. En arbetslös
person har fått starta-eget-bidrag för start av firma i samma bransch, vilket
enligt Charlotte Cederschiöld gör att den redan etablerade handlaren riske-
rar att slås ut. Konkurrensverket har granskat fallet, och anser att starta-
eget-bidraget medfört konkurrensmässigt snedvridande effekter.

Jag är förhindrad att kommentera ett enskilt fall. Normalt är risken för

undanträngning och snedvridande konkurrens i samband med arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder relativt begränsad. Den hastigt stigande arbetslöshe-
ten har medfört att arbetet med de sysselsättningsskapande åtgärderna sätts
på hårda prov. Ännu så länge är dock uppgifterna om konkurrensproblem
få. Jag och mina medarbetare följer dock dessa frågor mycket noga. Som
jag även påpekade i kompletteringspropositionen är det viktigt att AMS tar
hänsyn till konkurrenseffekter vid bedömning av bidragen.

Som Charlotte Cederschiöld känner till är Arbetsmarknadsverket upp-
byggt på ett sådant sätt att beslut om åtgärder för de arbetslösa oftast fattas
där de arbetslösa bor och där åtgärderna skall sättas in. Detta system bör
normalt innebära att lokalkännedomen medför en kontroll av att den ordi-
narie arbetsmarknaden inte störs. Arbetsmarknadsstyrelsen har det övergri-
pande ansvaret för att åtgärderna fungerar som avsett.

Anf. 179 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det vittnar om att statsrådet
inser vikten av att bevaka att bidrag inte tillåts konkurrera ut riktiga jobb.
Kruxet är att finna den rätta vägen.

Ballingslövsfallet, där starta-eget-bidraget bidrar till att konkurrera ut den
befintliga livsmedelshandlaren, är faktiskt ganska upprörande. Samtidigt är
jag helt övertygad om att statsrådet är lika angelägen som jag om att sådana
här oklarheter inte skall uppstå. Jag betvivlar inte på något sätt statsrådets
goda vilja. Jag inser också att den här avvägningen kan vara svår i de tider
som vi lever i.

Det är naturligtvis allvarligt om det i Länsarbetsnämndens stadgar inte
finns något krav på att hänsyn skall tas till konkurrenseffekterna vid pröv-
ning av etableringsbidrag. Konkurrenshänsynen finns ju på andra håll i lag-
stiftningen. Det är kanske dags att se till att Länsarbetsnämndens stadgar
överensstämmer med Länsstyrelsens konkurrensregler, de nya som gäller
från den 1 juli 1992.

Konkurrensverket, och i sista hand Marknadsdomstolen, kan vad avser
näringsidkare vidta åtgärder enligt konkurrenslagen för att förhindra kon-
kurrensbegränsning som har skadlig verkan inom landet. Men Länsarbets-
nämnden är inte näringsidkare, och konkurrenslagen är därmed inte tillämp-
lig, även om det aktuella fallet medför konkurrensbegränsning enligt Kon-
kurrensverket.

Eftersom det i det aktuella fallet redan finns en handlare och orten sanno-
likt inte kan bära två butiker kan man ju ifrågasätta om förutsättningen för
en långsiktig tillfredsställande lönsamhet - eller varaktig, som det står i
handlingarna - faktiskt är uppfylld. Det gäller i så fall bara under den tid
som starta-eget-bidraget finns. Då kommer den ena handlaren att avlösa den
andra. Så kan det inte få fungera.

Den här konflikten har tidigare påpekats av Konkurrensverket, Närings-
ombudsmannen och Statens pris- och konkurrensverk. Jag vill ställa en
fråga: Vad tänker statsrådet göra för att förtydliga lagen? Tänker statsrådet
använda länsstyrelsens nya instruktion eller införa någon sanktionsmöjlig-
het, som verkar vara Konkurrensverkets linje?

Prot. 1992/93:119

^ljuni1993

5var på frågor

73

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

74

Anf. 180 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Jag kan inte ge ett rakt svar på frågan om vilka medel som
skall användas eller inte. Så mycket kan jag säga att detta inte är tillfredsstäl-
lande. Jag kan fortfarande inte gå in på det aktuella fallet. Om det i en bygd
finns ett eller två företag som har nätt med serviceunderlag är det inte ett
riktigt beslut att ytterligare en konkurrent kommer till. Det skapar inte fler
arbetstillfällen. Ytterst syftar ju starta-eget-bidraget till att ge fler arbeten.

Anf. 181 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):

Herr talman! Jag tackar statsrådet så mycket för det svaret. Det visar ju
att vi har exakt samma syn på detta. Det är bara en fråga om hur tillämp-
ningen skall ske och vilka metoder man skall använda.

Det som störde mig särskilt när jag satte mig närmare in i ärendet var reak-
tionen från länsarbetsnämnden. Jag är medveten om att statsrådet inte kan
gå in i det, men jag vill ändå...

Anf. 182 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Ej heller ledamoten har rätt att göra detta. De enskilda myndighetsbeslu-
ten får inte diskuteras i riksdagen.

Anf. 183 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):

Herr talman! Jag får ändå tala om vad som stod i tidningen, vad Länsar-
betsnämndens företrädare sade. Denne hade den uppfattningen att vi följer
lagen, medan man från myndighetshåll menar att det kanske inte är så, utan
att man också skall ta hänsyn till konkurrensaspekterna. Det här visar att det
här finns en oklarhet. Jag tycker att den här diskussionen verkligen har fyllt
sitt syfte om vi är ense om att man kanske skall se över vilka metoder man
bör klargöra detta med, så att dessa konflikter i fortsättningen inte uppstår.
Jag tror att det i så fall är ett förtydligande på Länsarbetsnämnderna som
kommer att behövas.

Överläggningen var härmed avslutad.

30 § Svar på fråga 1992/93:706 om Mönsterås bruk

Anf. 184 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Chatrine Pålsson har frågat näringsministern om regeringen
avser att ta upp överläggningar med Södra Skogsägarna AB angående stat-
liga insatser för tidigareläggning av planerad utbyggnad vid Mönsterås bruk.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.

Inledningsvis kan nämnas att företaget har bytt namn till Södra Cell AB.
Jag kallar det fortsättningsvis för Södra.

Bakgrunden till frågan är att Södra planerar att utöka produktionen i
Mönsterås i Kalmar län. Råvarutillgång, marknad, givna tillstånd m.m. talar
för en utbyggnad, men enligt Chatrine Pålsson är Södras eget kapital i dags-
läget inte tillräckligt för en utbyggnad.

Jag är väl medveten om situationen i de aktuella områdena. I brukets upp-
tagningsområde finns i dag ett stort massavedsöverskott, och i många kom-
muner är arbetsmarknaden besvärlig. Jag är alltså, liksom Chatrine Pålsson,
väl medveten om att en utbyggnad av bruket är av stort intresse långt utanför
brukets hemmakommun. En utbyggnad och en utökad verksamhet vid bru-
ket innebär ett stort antal arbetstillfällen, såväl vid bruket och i byggsektorn
som hos underleverantörer och i skogsbruket. Vi skall inte heller glömma att
det handlar om en av våra viktiga basnäringar och att brukets verksamhet
påverkar landets exportinkomster med ett avsevärt belopp.

Liksom hela den svenska exportindustrin har Södra, bl.a. som en följd av
den lägre kronkursen, i dag och under överskådlig tid framåt ett mycket gott
konkurrensläge. Till detta vill jag lägga sänkta arbetsgivaravgifter och det
tvåårsavtal på ansvarsfull nivå som är på väg att gå igenom på arbetsmarkna-
den.

Ett av regeringens främsta mål är att genom en långsiktig ekonomisk poli-
tik förbättra landets investeringsklimat. Jag vill också peka på att vi för första
gången på många år befinner oss i en period med kraftigt sjunkande räntor.
Ränteläget är kanske den tyngst vägande faktorn vid ett kapitalintensivt fö-
retags investeringsbeslut. Den sänkta räntenivån har stor betydelse för inve-
steringskalkylens resultat.

Regeringen kan genom sin politik förbättra det näringspolitiska klimatet.
Men en långsiktigt positiv utveckling förutsätter att företagen övertygas om
politikens trovärdighet så att de, bokstavligt talat, vågar sätta spaden i jor-
den och realisera existerande investeringsplaner.

Avslutningsvis vill jag nämna att jag har kontakt med företaget.

Anf. 185 CHATRINE PÅLSSON (kds):

Herr talman! Jag vill verkligen tacka statsrådet Börje Hörnlund för det här
positiva svaret. Jag är mycket nöjd med att arbetsmarknadsministern och jag
delar uppfattningen att en utbyggnad av Mönsterås bruk är viktig för hela
landet.

Mönsterås bruk är ett av de pappersbruk som kommit längst i världen när
det gäller miljöteknik. Bruket kan tillverka blekt lövmassa utan klorblek-
ning. Av Södra Cells totala investeringar på ca 2 miljarder kronor under den
senaste femårsperioden är närmare 1 miljard miljöskyddande och energibe-
sparande investeringar.

Detta är miljösatsningar som visar på ett engagemang i tiden från företa-
get. Miljösatsningar brukar annars vara det som först får stryka på foten i
ekonomiskt kärva tider.

Herr talman! I detta sammanhang är det viktigt att påpeka att det finns en
mängd olika företag som staten har hjälpt på olika sätt. Jag anser också att
staten när det är möjligt tar ett vidare ansvar för industriinvesteringar som
betyder mycket för vårt land. Givetvis skall staten inte intervenera i enskilda
företag, orättvist subventionera vissa verksamheter och lämna andra åt si-
dan.

Det finns emellertid andra sätt att ge stöd. Ett av de sätten är att låna ut
pengar. Jag vill gärna påminna om att staten tidigare - jag tror det var i bör-
jan av 80-talet - har lånat ut pengar till Södra för investeringar. Detta skulle

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

75

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

76

kanske kunna vara en lösning även nu. Södra Skogsägarna betalar en rejäl
ränta på lånen, en indikation på att företaget vill stå på egna ben, men med
ett visst stöd i en ekonomiskt svår period.

Jag hyser inga tvivel om att Södra vill bygga ut. Beslutet är egentligen re-
dan fattat. Frågan är bara när det kan förverkligas. Det är i detta samman-
hang som regering och riksdag kan komma in och stödja företaget.

Anf. 186 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Jag kan bara kort meddela att en tidpunkt är fastställd när
jag skall träffa ett antal företrädare för företaget, för att dessa skall redogöra
för sin situation.

Anf. 187 CHATRINE PÅLSSON (kds):

Herr talman! Jag vill tacka för det konkreta beskedet. Jag förstår då att
arbetsmarknadsministern och jag är överens om att detta är oerhört viktigt
för hela vårt land, eftersom, om jag har den rätta siffran, ca 75 % av produk-
tionen går på export, inte minst till EG-länderna. Jag ser det i det här läget
som oerhört väsentligt att vi tillsammans på något sätt kan stödja Mönsterås
bruk, så att man kan göra den här utbyggnaden.

Överläggningen var härmed avslutad.

31 § Svar på fråga 1992/93:720 om nedläggningen av stålverket i
Degerfors

Anf. 188 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Karl-Erik Persson har frågat näringsministern vilka åtgärder
regeringen avser vidta med anledning av nedläggningen av stålverket i De-
gerfors, som kommer att innebära att 380 personer mister sina arbeten.

Frågan har överlämnats till mig.

Enligt vad jag erfarit har MBL-förhandlingar i frågan ännu inte påbörjats,
men låt mig ändå säga att jag ser allvarligt på de problem som drabbar en
liten ort som Degerfors när en så omfattande företagsnedläggning planeras
och genomförs.

Regeringens övergripande ansvar är att, bl.a. genom uppbyggnad av en
stark infrastruktur och goda allmänna förutsättningar för näringslivet, skapa
en god ekonomisk tillväxt i hela landet. I det mycket svaga konjunkturläge
och under det stora omvandlingstryck som vår ekonomi nu befinner sig i,
är det verkligen angeläget att förutsättningarna för både nya och befintliga
företag är så gynnsamma som möjligt, så att fasta och nya jobb behålls och
tillkommer.

Utöver dessa generella åtgärder bedriver regeringen en ambitiös arbets-
marknads- och regionalpolitik som hjälp till arbetslösa och utsatta regioner.

Medlen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder fördelas till länsarbets-
nämnderna av AMS, som vid fördelningen skall beakta och ta hänsyn till
arbetslöshetens omfattning och struktur i länen.

När det gäller de regionala utvecklingsmedlen, de s.k. länsanslagen, gör

regeringen en fördelning av medlen utifrån de regionala problemens art och
svårighetsgrad.

Degerfors kommun är sedan ett antal år inplacerad i temporärt stödom-
råde.

Kontakt mellan departementet och länet har för en tid sedan upprättats,
och jag har telefonledes informerats av landshövding Sigvard Marjasin om
läget i Degerfors.

Jag utgår från att företaget i det uppkomna läget tar ansvar och i samar-
bete med anställda, kommun och länsmyndigheter, aktivt medverkar till nya
jobb på orten.

Avslutningsvis vill jag säga att jag noga kommer att följa utvecklingen i
Degerfors.

Anf. 189 KARL-ERIK PERSSON (v):

Herr talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret.

Jag kan berätta att nya fakta har kommit fram sedan jag ställde frågan.
Man går miste om något som heter långa ämnen, och därför kommer ytterli-
gare 70 personer att förlora sina jobb i Degerfors. Sammanlagt kommer det
nu att röra sig om 450 personer.

Som arbetsmarknadsministern påpekade i svaret har MBL-förhandling-
arna ännu inte påbörjats, och jag anser därför fortfarande att det är närings-
ministern som skulle ha svarat på frågan. Frågan måste bli: Är näringsminis-
tern, mannen med den stora aktieportföljen, jävig i den frågan?

Enligt uppgifter jag har fått har en löntagarkonsult undersökt förhållan-
dena i Degerfors. Han påstår själv att lönsamheten där är god och att fortsatt
drift av stålverket vore att föredra. Man har alltså i dagens läge fulla order-
böcker.

Det engelska storföretaget Sheffield har nu blivit delägare i Avestakoncer-
nen, där stålverket i Degerfors ingår. Då måste man fråga sig: Har rege-
ringen varit med och godkänt detta avtal, och hur ser avtalet i så fall ut? Jag
tror kanske att näringsministern hade bättre kunskaper om detta.

Jag missbedömer inte arbetsmarknadsministern på det viset, men jag
tycker faktiskt att det här ärendet rör näringsministern mer än det rör arbets-
marknadsministern. Arbetsmarknadsministern vill efter vad jag förstår med
aktiva arbetsmarknadsåtgärder se till att något räddas i Degerfors. Men för
att sådana åtgärder skall bli aktuella skall människor faktiskt ha mist sina
arbeten och inte fortfarande vara anställda.

En annan fråga är: Vad händer med Uddeholm, som ägde Degerfors en
gång i tiden och som avsade sig detta ansvar och överlät en del på Avestakon-
cernen?

Ungefär samma fråga som den här om Degerfors hade näringsministern
att svara på förra tisdagen. Då gällde det Hagfors järnverk

Anf. 190 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Någon kännedom om avtal mellan olika företagsgruppe-
ringar har jag tyvärr inte.

Sedan vill jag säga att Karl-Erik Perssons uttalanden här icke gör mig gla-
dare än jag var innan jag lämnade svaret. Han talar ju om en ökning av anta-

Prot. 1992/93:119
1juni 1993

Svar på frågor

77

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

78

let varslade till 450 personer. Med tanke på den kringverksamhet som alltid
finns när det gäller tung verksamhet handlar det om många ytterligare ar-
betstillfällen i regionen. Det blir således tungt för lilla Degerfors om detta
till fullo blir verkställt.

Anf. 191 KARL-ERIK PERSSON (v):

Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern också för det komplet-
terande svaret.

Men jag tycker fortfarande att detta är en fråga för näringsministern. Jag
vet inte vad det är som ligger bakom att man skjutit över den här frågan på
arbetsmarknadsministern. Arbetsmarknadsministern har ju nog av problem
redan, och kommer att få än fler även när det gäller Degerfors - såvitt jag
kan bedöma.

Om MBL-förhandlingarna går igenom hade jag i alla fall tänkt återkomma
med en fråga till arbetsmarknadsministern om vad som skall göras åt den
uppkomna situationen.

Trots allt hoppas jag att man, om det finns något avtal mellan det engelska
stålföretaget Sheffield och Degerfors som ingår i Avestakoncernen, tar upp
frågan och för den vidare till näringsministern. Jag hoppas alltså att man full-
följer sitt åtagande, så att människor kanske slipper hamna i nämnda situa-
tion. Också arbetsmarknadsministern slipper då kanske en besvärlig situa-
tion och kommer därmed undan problemen i detta sammanhang.

Överläggningen var härmed avslutad.

32 § Svar på fråga 1992/93:762 om ungdomsarbetslösheten

Anf. 192 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Ulrica Messing har frågat mig vilka åtgärder jag som arbets-
marknadsminister avser att vidta för att dämpa den galopperande arbetslös-
heten bland unga människor.

Lågkonjunkturen och inte minst 80-talets inflations- och spekulationseko-
nomi har bl.a. skapat en svår situation på arbetsmarknaden och som en följd
därav en hög ungdomsarbetslöshet. Den absolut viktigaste politiska frågan
är därför att så snabbt som möjligt skapa en fullgod ordinarie arbetsmarknad
där ungdomar efterfrågas.

I regeringens kompletteringsproposition föreslås mycket stora satsningar
mot arbetslösheten - satsningar som i stor utsträckning är ämnade att mot-
verka öppen arbetslöshet bland våra ungdomar. Sveriges satsning på att
hjälpa arbetslösa ungdomar, det är jag övertygad om, är en investering som
är avgörande för Sveriges framtid.

89 000 ytterligare utbildningsplatser kommer til) inom det reguljära utbild-
ningsväsendet. Det gäller gymnasieskolans tredje år, komvux, folkhögskolor
och högskolor. Vidare föreslås ungdomspraktiken fortsätta under nästa bud-
getår, och antalet platser föreslås öka från 75 000 till 100 000. Också starta-
eget-anslaget kommer att ökas.

Akademikerpraktik föreslås bli införd för unga akademiker som inte eta-

blerat sig på arbetsmarknaden. Syftet är att underlätta övergången från stu-
dier till arbete. Nyexaminerade akademiker i åldern 25-29 år skall ges möj-
lighet att praktisera i tre månader. Därefter skall praktiken kunna övergå i
anställning med rekryteringsstöd.

För att inte störa den reguljära arbetsmarknaden under sommaren gäller
ett uppehåll om två månader för de ungdomar som anvisats en praktiktid
som sträcker sig över sommaren. En viss, om än för liten, sommararbets-
marknad finns. Det kan gälla jobb som sommarvikarie eller inom vissa bran-
scher t.ex. turist- och restaurangnäringen, där man behöver personalför-
stärkning över högsäsongen. Att ersätta dessa företags behov av arbetskraft
med ungdomspraktik kan inte vara önskvärt för någon, särskilt inte för ung-
domarna själva. För många ungdomar är dessutom sommaren den tid på året
då de liksom övriga svenskar ser en månad som normal ledighet.

Till hösten fortsätter Arbetsmarknadsverkets personal, tillsammans med
de arbetssökande ungdomarna, att intensivt arbeta med de åtgärder som står
till deras förfogande för att finna lösningar på enskilda ungdomars arbetslös-
hetssituation.

Anf. 193 ULRICA MESSING (s):

Herr talman! Jag vill tacka arbetsmarknadsministern för svaret.

Vi är många som talar om arbetslösheten i dag - men vi är inte tillräckligt
många - och tyvärr är det ännu fler som har drabbats av arbetslösheten. Om
några dagar kommer ytterligare hundratusentals unga människor att lämna
gymnasieskolan. Sommarlovet väntar med både lockelser och glädje men,
tyvärr, också med ganska allvarliga och svåra stunder. Resultatet av det kom-
mer vi att få se om några år. Detta oroar mig.

Arbetsmarknadsministern känner till problemet, och det gör jag också.
Dessutom känner jag igen dem som drabbats, och det gör mig illa. Arbets-
lösheten slår ju undan fotterna på folk. Människor tappar fotfästet och förlo-
rar hoppet om framtiden. Det är alltför många som inte längre har något att
planera för eller drömma om.

Eftersom vi vet hur illa det är och hur många det är som har drabbats,
måste vi hitta gemensamma lösningar. Då räcker det inte med tillfälliga ung-
domspraktikplatser eller med kortsiktiga utbildningar. Dessa är bra i sig.
Men staten som huvudman för landet har ett jättestort ansvar när det gäller
att värna medborgarna. Jag tror att man från statens sida måste sätta sig ner
och fundera över hur vi bättre kan använda de resurser vi har för att hjälpa
företag och myndigheter att anställa, alltså ordna med riktiga jobb - inte
bara ordna med åtgärder.

Därför undrar jag vilka diskussioner arbetsmarknadsministern och rege-
ringen för då det gäller ungdomsarbetslösheten också på lång sikt. Förekom-
mer det några långsiktiga diskussioner om hur vi i framtiden skall använda
våra gemensamma resurser på bästa sätt? Jag anser att sådana diskussioner
är utomordentligt viktiga.

Vår erfarenhet hittills t.ex. av ungdomspraktikplatserna är att de på lång
sikt inte skapar någon stabilitet alls på arbetsmarknaden när det gäller unga
människor.

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

79

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

80

Anf. 194 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Alla tecken tyder på att svensk ekonomi när det gäller våra
exporterande företag nu tar fart. Tyvärr är den internationella efterfrågan
svag. Jag besökte OECD för ett par veckor sedan, och man bedömer i en
rapport som kommer till hösten att det blir ungefärligen nolltillväxt i
Europa. Tyskland har dock ett besvärligt läge. Det gör att det inte blir det
efterfrågetryck som så väl hade behövts här.

Det råder dock inget tvivel om att exportindustrins kostnadsläge aldrig nå-
gonsin har varit så bra som det är i dag. Jag tänker då på kronkursen, på de
sänkta arbetsgivaravgifterna och på det tvåårsavtal som ser ut att bli verklig-
het för större delen av arbetsmarknaden. Som jag ser saken gör det att en
hel del av den verksamhet som flyttats över till utländska underleverantörer
torde kunna orienteras om, så att den i större utsträckning hamnar i vårt eget
land.

Jag håller med om att ungdomspraktiken inte är en långsiktig åtgärd. Det
är, tyvärr, de unga som nu bär den stora bördan. Genom att de inte har yrke-
serfarenhet och genom att de har kort anställningstid är det de som först får
gå, om det händer något i ett företag. I stort sett är det så.

Det här gör att det krävs litet extraordinära åtgärder. Riksdagen har, efter
viss diskussion, blivit enig om detta.

Jag kommer under de närmaste 14 dagarna att hinna träffa i stort sett
samtliga partsföreträdare från arbetstagarhåll och arbetsgivarsidan just för
att diskutera bl.a. frågan om ungdomarnas situation. Det är ju väldigt viktigt
att vi nu gör insatser.

Anf. 195 ULRICA MESSING (s):

Herr talman! Jag uppskattar att arbetsmarknadsministern tar upp sådana
här diskussioner med företrädare för industrin. Det är otroligt viktigt att så
sker.

Arbetslösheten handlar i och för sig mycket om känslor. Den berör oss
alla, och alla känner vi någon som har drabbats av den. Men också för de
arbetslösa själva är det här en stor ekonomisk fråga. Det gäller både den som
blir föremål för någon form av kortsiktiga åtgärder och den som blir öppet
arbetslös. De unga människor som nu går ut gymnasiet - det kan vara an-
tingen de som lämnar en avgångsklass eller de som bara går på sommarlov -
kommer att drabbas ännu mera av den ekonomiska situationen, eftersom
sommarstudiebidraget fr.o.m. i sommar dras in för de studerande.

Det gäller att på lång sikt komma fram till lösningar som på något sätt kan
öppna arbetsmarknaden för unga människor mycket mera än som i dag är
fallet. Detta är något som måste ligga i allas vårt intresse. Jag tror att man
måste sätta tilltro till ett större och starkare politiskt inflytande. Man skall
kanske inte så mycket se enbart till konjunkturen här hemma. Det handlar
också om ett större internationellt samarbete.

Anf. 196 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Jag håller med om det senaste Ulrica Messing sade. Det är
de stora länderna i världen som måste ta litet extra ansvar för att få hjulen
att rulla litet snabbare och bättre.

När det gäller ungdomarna ser jag tyvärr framför mig en mycket besvärlig
sommar, en besvärlig vinter, men jag ser också framför mig att ungdomar
under 90-talet återigen kommer att var eftersökta på svensk arbetsmarknad.

Däremot hyser jag litet mera oro för folk som börjar närma sig 60 år som
nu sägs upp, som har sex- eller sjuårig folkskola som bakgrund och som varit
på en och samma arbetsplats hela sitt liv. Där är det en litet tyngre väg till-
baka. Men jag tror som sagt att ungdomarna kommer att bli eftersökta.

Anf. 197 ULRICA MESSING (s):

Herr talman! Avslutningsvis vill jag bara säga att jag tror att arbetsmark-
nadsministern har helt rätt. Svenska ungdomar är otroligt duktiga. Därför
tror jag industrin och arbetsmarknaden kommer att vara intresserade av att
få till sig unga människor som arbetskraft. Frågan är bara om det är så en-
kelt, när konjunkturen vänder, för de unga människorna att anpassa sig på
arbetsmarknaden igen, eller om arbetslösheten har gett sådana konsekven-
ser att det inte går av sig självt.

Till sist skulle jag vilja förtydliga mig litet grand. Vi är överens om vikten
av internationellt samarbete. Jag hoppas att arbetsmarknadsministern inte
tror att jag inte tycker att den svenska regeringens politik spelar in när det
gäller att försöka dämpa arbetslösheten.

Överläggningen var härmed avslutad.

33 § Svar på fråga 1992/93:692 om skogsrenskötseln

Anf. 198 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Magnus Persson har frågat mig på vilket sätt och vid vilken
tidpunkt jag avser att återkomma till riksdagen i fråga om skogssamernas
rättsliga ställning och skogsrenskötselns villkor mot bakgrund av riksdagens
beslut i anledning av samepropositionen.

Riksdagen uttalade i samband med behandlingen av samepropositionen
att det fanns anledning att ytterligare överväga frågan om skogssamernas
rättsliga ställning. Riksdagen förutsatte att regeringen överväger frågan om
skogsrenskötselns villkor och att frågan i lämpligt sammanhang redovisas för
riksdagen i förening med eventuella förslag. Riksdagen uttalade också att
det finns skäl anta att sametinget framöver kommer att tillföra frågan syn-
punkter.

Frågan om skogsrenskötselns villkor övervägs för närvarande inom Jord-
bruksdepartementet. Som riksdagen uttalat kan sametinget väntas tillföra
synpunkter i frågan. Tinget påbörjar sin verksamhet i augusti. Det går inte
att nu avgöra när tinget på allvar kommer i gång med sitt arbete. Jag kan
därför i dag inte ange någon exakt tidpunkt när frågan kan redovisas för riks-
dagen.

När det gäller skogssamernas rättsliga ställning, som Magnus Persson sär-
skilt frågat om, vill jag erinra om att Samerättsutredningens omfattande ut-
redning om samernas rättsliga ställning avsåg hela renskötselområdet. Ut-
redningens överväganden avsåg självfallet även skogsrenskötselns rättsliga

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

6 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 119

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

ställning. Utredningens förslag och regeringens ställningstagande i dem re-
dovisades i samepropositionen. Någon ytterligare utredning i just den frågan
anser jag inte erforderlig.

Anf. 199 MAGNUS PERSSON (s):

Herr talman! Jag får tacka statsrådet för svaret på min fråga. Anledningen
till att jag ställde frågan är att envisa rykten gjort gällande att frågan inte
föranlett någon större aktivitet på departementsnivå. Därför är svaret ett fall
framåt.

Sametinget öppnas ju formellt den 26 augusti i Kiruna. Då får departe-
ment och riksdag ett forum att diskutera just dessa frågor med demokratiskt
valt organ. Jag tror att det är bra att man kan hålla den dialogen. Jag tror att
den oro som bl.a. samerna har uttryckt är skingrad.

Jag har full förståelse för att statsrådet inte i dag kan ge besked om någon
exakt tidpunkt för när frågan skall tacklas och när han kan återkomma till
riksdagen.

Ett par ord, herr talman, om skogssamernas rättsliga ställning. Statsrådet
vill inte där ha någon närmare utredning. Som bekant finns det delade me-
ningar på den punkten. Även den frågan kommer självfallet sametinget att
ta upp. Därför tror jag att vi kommer att möta den både i riksdagssamman-
hang och i sametinget.

Kanske kan jag komplettera med en fråga när det gäller tidpunkten: Är
det under 1993 eller någon gång under 1994 vi kan vänta ett närmare förslag
i frågan?

Anf. 200 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Frågan om skogssamernas rättsliga ställning togs upp av
Samerättsutredningen, som arbetade i åtta år. Där gjorde man inte någon
skillnad mellan fjäll- och skogssamebyarna. Samerna hade sju representan-
ter i utredningen.

Nu har riksdagen begärt att regeringen vidare skall överväga villkoren för
skogsrenskötsel. Även om det i dag är svårt att se att någonting skulle ha
lämnats utanför i den långa utredningen som gjorts är jag naturligtvis, om
det finns önskemål om det, beredd att tala med samerna i frågan.

Beträffande frågan om den exakta tidpunkten, som jag inte vill ange,
kvarstår mitt uttalande. Det är avhängigt av framför allt vad sametinget kan
tänkas säga i frågan.

Anf. 201 MAGNUS PERSSON (s):

Herr talman! Med det senaste svaret känner jag mig mera tillfredsställd.
Jag tycker att det är bra att statsrådet säger att han är beredd att föra en
dialog och diskussion med skogssamerna.

När sametinget kommer i gång och vi får ett fruktbart samarbete, tror jag
att en del av dessa frågor kan grävas ner så att man får en bättre dialog.

Jag är nöjd med svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

82

34 § Svar på fråga 1992/93:719 om ett stärkt djurskydd

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Anf. 202 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Jan Jennehag har frågat mig vad regeringen avser att göra
för att stärka djurskyddet i ett flertal i frågan nämnda fall.

Regeringen har vid flera tillfällen betonat ambitionen att i EG-förhand-
lingarna upprätthålla det goda djurskydd vi har i Sverige. Flertalet av EG:s
regler på djurskyddsområdet är minimikrav, vilket innebär att vi kan ha kvar
våra strängare regler på detta område. Jan Jennehag tar i sin fråga upp att
kompetens- och målbeskrivning för tillämpningen av djurskyddslagen i
kommunerna är ofullständig. I djurskyddslagen (1988:534) anges bl.a. att
kommunerna skall ha tillgång till djurskyddsutbildad personal i den omfatt-
ning de behöver för att fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt.
Jordbruksverket och Sveriges kommunförbund bildade hösten 1992 en sär-
skild arbetsgrupp för djurskyddstillsyn. Gruppen arbetar bl.a. just med så-
dan kompetens- och målbeskrivning för djurskyddstillsynen som Jan Jenne-
hag efterlyser.

Som jordbruksutskottet konstaterat (betänkandena 1990/91:JoU18 och
1992/93:JoUl) ter sig möjligheterna för Sverige att ensidigt införa inskrän-
kande regler för import av skinn, grundade på ifrågasättandet av de i export-
landet använda fångstmetoderna, som vanskliga - detta bl.a. med hänsyn till
frihandelsreglerna i GATT-avtalet. Som jordbruksutskottet samtidigt utta-
lade bör Sverige i stället verka för ökad aktivitet inom de internationella fora
där dessa frågor behandlas.

Frågan angående märkning av kosmetika och om den testats i djurförsök
eller inte har, som Jan Jennehag påpekar, behandlats av riksdagen vid ett
flertal tillfällen. Konsumentverket presenterade 1990 en utredning i frågan.
Utredningen remitterades till berörda myndigheter, branschorganisationer
och djurskyddsorganisationer. Utredningen avvisade såväl en obligatorisk
som en systematiserad, frivillig märkning. Majoriteten av remissinstanserna
delade utredningens uppfattning. Det är viktigt att användningen av försöks-
djur reduceras så långt det är möjligt både internationellt och nationellt. I
samband med EG-förhandlingarna kommer Sverige också att markera och
arbeta för att genomföra den ändring av EG:s kosmetikadirektiv som inne-
bär att den 1 januari 1998 förbjuds djurtester av ingredienser och kombina-
tioner av ingredienser i syfte att framställa kosmetika.

Internationell handel med utrotningshotade djur regleras i Washington-
konventionen. De viltfångade apor, makaker, som har importerats från In-
donesien till Sverige för forskningsändamål, hör till de arter där in- och ut-
försel generellt är tillåten, under förutsättning att avsändarlandet meddelar
utförseltillstånd. I Sverige krävs också införseltillstånd, som meddelas av
Statens jordbruksverk. I 9 § djurskyddslagen anges att djur som används för
vetenskapliga ändamål skall vara uppfödda för ändamålet. Sedan november
1992 tillämpar Jordbruksverket i praxis den ordningen, att införseltillstånd
för import av viltfångade apor inte lämnas. Detta innebär således att import
till Sverige av viltfångade apor för försöksändamål inte längre kan ske.

Svar på frågor

83

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

84

Anf. 203 JAN JENNEHAG (v):

Herr talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret. Av svaret kan man
nästan sluta sig till att jordbruksministern tycker att det är gott och väl inför
ett framtida EG-medlemskap att EG:s regler på djurskyddsområdet är mini-
mikrav. Vad jag var ute efter är vad vi vet om konsekvenserna av ett EG-
medlemskap. Jag efterlyser en konsekvensutredning, i likhet med den som
Miljö- och naturresursdepartementet har tillsatt. Det kan inte vara så att allt
är gott och väl, jordbruksministern, med hänvisning till att vi får ha kvar det
goda djurskydd vi redan har.

Den andra fråga jordbruksministern tog upp gällde fångstmetoder. EG
har fattat beslut att inte tillåta handel med skinn från djur som fångats i ben-
sax fr.o.m. 1995. EG verkar inte ha haft några problem med frihandelsreg-
lerna i GATT-avtalet, så varför skulle vi behöva ha det?

Det är gott och väl att Kommunförbundet och Jordbruksverket har en ar-
betsgrupp som arbetar med kompetens- och målbeskrivning för djurskydds-
tillsynen inom kommunerna. Men frågan är vida mer komplicerad än så.
Djurskyddet har en mycket låg status i kommunerna. I många kommuner
har man inte tid med någon tillsyn alls. Man handlägger på sin höjd klago-
målsärenden. Det tycker jag inte är ett tillfredsställande tillstånd.

Anf. 204 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! EG:s regler för handel med skinn från saxfångade djur är väl
någonting positivt, med den åsikt som Jan Jennehag har. Jag instämmer
gärna i principen att man skall vara restriktiv i fråga om denna handel. Det
blir i alla fall inte någon försämring. Om det nu är så att man inom EG har
varit mera dristig när det gäller att tära på GATT-reglerna, kan inte jag veta
varför. Det är i alla fall ingen nackdel i detta sammanhang.

Vi skärpte djurskyddslagen ganska rejält 1988. Det innebär ökade krav,
framför allt på kommunerna. Detta måste få lov att ta en viss tid. Så länge
processen är i gång och vi kan avläsa en positiv förändring känner jag mig
inte oroad av situationen. Samtidigt finns naturligtvis skäl att påskynda
denna utveckling i viss mån.

Jan Jennehag efterfrågar en konsekvensanalys av ett EG-medlemskap.
Jag tycker faktiskt att det är gott och väl när det gäller djurskyddsregler att
vi får ha kvar våra hårda bestämmelser. Det är ungefär den konsekvens man
kan komma fram till, att vi får fortsätta som vi gör. Vi behöver inte betrakta
EG:s regler som begränsande för oss. De är minimiregler och tillåter en
högre nivå i Sverige.

Anf. 205 JAN JENNEHAG (v):

Herr talman! Jag konstaterar att vi inte kommer så mycket längre på den
punkten. EG-reglerna blir bra, tycker jordbruksministern. Jag menar att vi
fortfarande har all möjlighet att agera självständigt, speciellt när det gäller
handel med skinn från djur som fångats i bensax. Det finns ingen anledning
att vi skall vara mindre dristiga än EG. Jag är inte så tillfredsställd med vad
jordbruksministern säger i detta stycke, men vi kommer förmodligen inte
längre.

Jordbruksministern nämnde också detta med apor och djurförsök i sitt

svar. Den inställning som jordbruksministern redovisar är alldeles utmärkt.
Men frågan är hur det är med uppföljningen. Hur vet vi vilken handel som
bedrivs och varifrån aporna kommer? Kan vi med tillfredsställande säkerhet
konstatera att de är uppfödda i fångenskap?

Anf. 206 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! När det gäller införsel av apor vill jag säga att kontroll alltid
kan vara behäftad med en del problem. Vi har emellertid inte anledning att
utgå från annat än att de uppgifter vi har är korrekta. Det innebär att vilt-
fångade apor inte får införas och inte heller införs.

Det är bra för svenska djur och svenskt djurskydd att vi vid ett eventuellt
EG-medlemskap får behålla de regler vi har, som vi anser är bättre än reg-
lerna på de flesta andra håll i Europa och i övriga världen. Jag tror också att
det är bra att vi får chans att debattera och påverka EG:s regelverk. Det är
klart att det spelar en viss roll att vi kommer med i detta samarbete. Det kan
spela en roll för utvecklingen inom EG-området.

När det gäller frihandelsreglerna i GATT och handeln med skinn från djur
fångade med bensax, har jag bara refererat vad jordbruksutskottet har sagt
vid ett par tillfällen, senast under 1992/93. Jag uppfattar riksdagen som över-
ordnad i detta fall.

Anf. 207 JAN JENNEHAG (v):

Herr talman! Det är alldeles utmärkt att jordbruksministern uppfattar
riksdagen som det beslutande organet. Det skall vi fortsätta med. jag uppfat-
tar av jordbruksministerns svar i fråga om försöksdjur att han fördömer an-
vändandet av apor som tidigare varit fria. Enligt jordbruksministern är det
nu enbart djur som är uppfödda för ändamålet som kommer till användning
i Sverige. Det är utmärkt att få det klarlagt.

Vi har diskuterat detta med kosmetika och djurförsök åtskilliga gånger,
som jordbruksministern sade. Jag kommer t.ex. ihåg när jordbruksministern
var jordbruksutskottets ordförande, och vi tog upp frågan i utskottet. Jag
menar att vi även här skulle kunna ha en egen åsikt och driva frågorna på ett
mera offensivt sätt än vad EG tänker göra. EG skall införa förbud från 1998,
om alternativa metoder finns, vilket kanske inte alls är säkert.

Anf. 208 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Jag har inte särskilt mycket att tillägga till den synpunkten.
Det är bra att debatten går vidare och att vi kan begränsa användningen av
försöksdjur i all den utsträckning som är möjlig.

Överläggningen var härmed avslutad.

35 § Svar på fråga 1992/93:747 om farliga kemikalier i barnmat

Anf. 209 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Inga-Britt Johansson har frågat mig vilka åtgärder den
svenska regeringen avser att vidta för att säkerställa att barnmat är oskadlig.

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

85

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

86

Inledningsvis vill jag klargöra att den forskningsrapport som Inga-Britt Jo-
hansson hänvisar till i sin fråga är en debattbok, skriven av en lekman. Bo-
ken har ännu inte kommit ut så jag har inte kunnat ta del av innehållet. En-
ligt Inga-Britt Johansson hävdar författaren att det skulle kunna finnas ett
samband mellan å ena sidan det ökande antalet allergiska barn, och möjligt-
vis också antalet barndiabetiker, och å den andra sidan restsubstanser av ke-
mikalier i livsmedel. Det finns enligt vad jag har inhämtat ännu inte något
vetenskapligt påvisat samband, men det är naturligtvis ändå mycket viktigt
att vi är uppmärksamma på de risker miljöföroreningar för med sig och vid-
tar nödvändiga åtgärder.

Miljöförorenande kemiska ämnen finns i marken och luften, och risken
för att dessa föroreningar oavsiktligt tillförs ett livsmedel finns i alla steg i
produktionen, från odling av växter eller uppfödning av djur, till förpackning
eller annan hantering av den färdiga produkten. Även förpackningsmaterial
kan naturligtvis vara en riskfaktor i detta sammanhang.

För miljöförorenande ämnen som kan befaras förekomma i halter som
kan innebära hälsorisker bör vi ha gränsvärden. Dessa gränsvärden skall inte
få överskridas. Det är mycket angeläget att vi försöker minska förekomsten
av alla förorenande ämnen i miljön. Detta gäller också halter av kemiska
ämnen utan hälsomässig betydelse.

Vi har i dag gränsvärden för bly i de flesta livsmedel, inkl, barnmat, för
kvicksilver i barnmat, fisk och fiskprodukter och för PCB (polyklorerade bi-
fenyler) i animaliska livsmedel. Gränsvärdena för barnmat är lägre än för
övriga livsmedel. Inom den internationella organisationen Codex Alimenta-
rius, har lagts fram ett förslag till gränsvärde för kadmium i spannmål och
ärt- och baljväxter. Kadmiumutredningen konstaterade nyligen att det finns
skäl att minska tillförseln av kadmium till åkermarken i Sverige på grund av
risken för negativa hälsoeffekter. Livsmedelsverket planerar därför att in-
föra ett gränsvärde för kadmium i enlighet med Codex förslag.

Åtgärder för att minska förekomsten av kemikalier i miljön och tillförseln
av miljöförorenande ämnen till mark, luft och vatten är mycket angelägna.
Riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition om riktlinjer
för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling (prop. 1992/93:180) är ett led
i ett kontinuerligt arbete för att förbättra miljön.

Anf. 210 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret. Boken har kommit ut. Jag fick
den i dag men har inte hunnit läsa den. Men jag har tittat i den så pass mycket
att jag har kunnat konstatera att vad författaren har gjort är att plocka ihop
resultat från en mängd forskningsrapporter som visar bl.a. att det finns gift-
rester i barnmat. Det är ett av de mindre avsnitten i boken. Författarens ut-
gångspunkt är bl.a. att Institutet för miljömedicin för ett par år sedan påpe-
kade att cancer nu är den näst vanligaste dödsorsaken hos barn och att en
australisk forskare har pekat på sambandet mellan en mängd olika sjukdo-
mar som ökar i den industrialiserade världen hos barn: allergier, astma, dia-
betes och liknande.

Vi är helt överens om allt det som ministern pekar på när det gäller de
miljöförorenande ämnena i mark, luft och liknande. Men faktum är att livs-

medelsindustrin också använder en del kemikalier, med tillstånd. Det finns
någonting som kallas för kemiskt modifierade tillsatser i bröstmjölksersätt-
ningen exempelvis, och kalilut från Eka i Bohus används för att rätta till pH-
värdet hos vissa produkter för barn.

Författaren pekar på att om man sammanställer alla dessa rön som kom-
mer från en mängd olika håll, kan man inte bortse ifrån att det kan finnas ett
samband.

Även om jag förstår att Livsmedelsverkets inlägg i TT var klippt, så tycker
jag nog att man svarade litet kortfattat på de frågor som gäller den här oron.
Jag undrar vad ministern avser att vidta för åtgärder för att klarlägga situa-
tionen.

Anf. 211 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Jag tror inte att Inga-Britt Johansson och jag i grunden har
olika uppfattning i sakfrågan. Det finns alltid risker med främmande ämnen
i livsmedel. I barnmat är det naturligtvis särskilt känsligt, eftersom barn är
särskilt känsliga. Därför krävs åtgärder för att motverka farliga halter. Efter-
som vi är osäkra på vad som kan hända bör man även sträva efter att få bort
sådana främmande ämnen som man visserligen inte bedömer som direkt far-
liga.

Jag tycker själv att det arbete som görs går åt rätt håll. Det är fråga om att
gå vidare med gränsvärden för att öka kontrollen, men kanske framför allt
att vi totalt sett arbetar för att minska mängden gifter och föroreningar i mil-
jön, för att på det sättet få ner den totala mängden som människor kommer
i kontakt med.

Anf. 212 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag är övertygad om att vi är överens i det mesta, men ändå!

Låt oss ta ett enkelt och tydligt exempel. Ca 20 % av det färgade lösgodis
som säljs, och som ju barn äter väldigt mycket av, innehåller i Sverige för-
bjudna färgämnen. Detta har varit känt en längre tid och debatteras från och
till. Livsmedelsverket har inte gjort vad man har förväntat sig.

Jag får en känsla av att man tittar på varje ämne för sig i stället för att se
den sammanlagda effekten.

Jag tänker på att små barn inte kan tåla så mycket. Jag tror inte vi kan
skylla de ökade allergierna, barncancer och annat på det som kommer ut-
ifrån. Vi är tvungna att även titta på maten. Det är särskilt viktigt när vi nu
går in i ett närmare EG-förhållande. Då blir vi ännu mer osäkra på vad det
är för mat vi får in.

Anf. 213 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Den barnmat som jag tror att Inga-Britt Johansson åsyftade
i sin fråga är mest angelägen. Låt mig dock gärna erkänna att jag inte hade
tänkt på fenomenet lösgodis i det här sammanhanget.

Det kan möjligen vara befogat att ta även det till närmare granskning. Det
är ju inte alldeles nödvändigt, och det är kanske inte heller alltid producerat
av de allra mest lämpliga råvarorna.

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

87

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

Anf. 214 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Herr talman! Det var kanske inte riktigt sjyst av mig att ta upp lösgodis
som exempel, eftersom frågan gällde framför allt barnmat på burk. Men jag
tog det som exempel på att det glider omkring en massa ämnen i saker som
barn stoppar i munnen.

Vi vet också att märkningen är svårgenomskådlig. Vissa av de ämnen som
används vid tillverkningen och som inte borde lämna några restprodukter
lämnar ändå restprodukter, men behöver inte anges på förpackningen. Det
innebär att man inte genom att försöka läsa innehållsförteckningen kan
komma underfund med vad produkten innehåller.

Jag tycker det vore värt att göra en särskild genomgång av speciellt barn-
maten för att se om det där finns något att göra för att minska antalet sjukdo-
mar hos våra små barn.

Anf. 215 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Låt mig bara kort konstatera att jag är övertygad om att
gränsvärden på vissa ämnen inte löser hela problemet. Mycket små halter av
vissa ämnen kan vara farliga även om det inte är möjligt att upptäcka dem
överallt.

Därför tror jag att den allra viktigaste åtgärden som vi långsiktigt måste
arbeta med är att försöka att ha så litet av dessa ämnen som möjligt i miljön
runt om oss.

Överläggningen var härmed avslutad.

36 § Svar på fråga 1992/93:751 om bekämpningen av tuberkulos hos
hjortdjur

Anf. 216 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Ingvar Eriksson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd
att förorda för bekämpningen av tuberkulos i hjorthägn.

I maj 1991 påvisades för första gången i Sverige tuberkulos i ett hjorthägn.
Därefter har ytterligare några tuberkulosinfekterade hjorthägn påvisats. Be-
kämpningen av sjukdomen sker med stöd av epizootilagen (1980:369) och
har skett genom att alla djur i tuberkulosinfekterade hjorthägn har avlivats
och destruerats.

Jordbruksverket har i en skrivelse till regeringen den 12 november 1992
föreslagit att en särskild lagstiftning om tuberkulos hos hjortdjur införs. Som
skäl anför verket bl.a. att djurhållningens struktur medför svårigheter att be-
kämpa sjukdomen och att en bekämpning med stöd av epizootilagen innebär
orimligt höga kostnader för staten.

Mot bakgrund av remissutfallet i ärendet uppdrog regeringen den 1 april
1993 åt Jordbruksverket att bl.a. efter samråd med Statens livsmedelsverk,
Statens veterinärmedicinska anstalt och berörda näringsorganisationer göra
en bedömning av remissinstansernas synpunkter och förslag. Jordbruksver-
ket har redovisat uppdraget den 17 maj 1993 och därvid föreslagit vissa änd-

88

ringar i sitt ursprungliga förslag till lagstiftning. Tuberkulos är en allvarlig
sjukdom och ärendet bereds därför med förtur inom regeringskansliet.

Anf. 217 INGVAR ERIKSSON (m):

Herr talman! Jag vill tacka jordbruksministern för svaret på min fråga. Jag
har ställt frågan mot bakgrund av den situation som nu råder efter de fall av
tuberkulos på hjort i hägn som har konstaterats under de senaste åren i Sve-
rige. Oron är stor hos hjortägarna, och det finns en rad skäl för den oron.

För det första kan man nu tyvärr konstatera att sjukdomen har kommit in
i landet på grund av brister i tillämpningen av epizootilagen. Uppenbarligen
har smittan kommit till Sverige med importerade hjortar från England 1987—
1988. Den importen stoppades inte, trots varningar om att smitta fanns i
England varifrån djuren kommit.

För det andra är ersättningarna till drabbade hjortägare ännu inte - mer
än ett år efter gjord sanering - slutreglerade.

För det tredje verkar sättet att slå ut hela besättningar urskillningslöst och
gräva ned köttet från även många helt friska djur till höga kostnader för sta-
ten väl drastiskt.

Enligt svaret anser Jordbruksverket att denna djurhållning har en sådan
struktur att det är svårt att bekämpa den med tillämpning av epizootilagen.
Det verkar litet oroande med en sådan uppfattning. Efter remissomgången
verkar det trots allt som om vissa ändringar är på gång i Jordbruksverkets
inställning. Jag vill därför fråga vilka ändringar som det är fråga om.

Vi kan nu konstatera att näringsidkarna i vissa fall har fått totalstopp för
försäljning av livdjur, bl.a. på grund av misstänkt smitta. Andra har mist ett
viktigt näringsfång, och ersättning från staten för gjorda ingrepp tar för lång
tid.

Vad avser statsrådet att nu göra för att snabbt kunna tillrättalägga detta?
Kommer regeringen att tillrättalägga detta inom epizootilagens ram? När be-
döms den beredning som regeringen nu skyndsamt, tack och lov, tänker göra
leda till ett förslag som kan sättas i sjön?

Anf. 218 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Detta är en ganska oroande utveckling som har uppstått
ungefär på det sätt som Ingvar Eriksson beskriver, dvs. sannolikt genom im-
porterade djur och på grund av att man från olika håll har varit oförsiktig.

Jag ser framför mig att regleringen av ersättningarna till de drabbade nu
är på väg, och jag utgår från att det inte skall dröja länge förrän dessa gamla
fall är utredda.

När det gäller frågan om epizootilagen skall jag bara ange min egen princi-
piella grundinställning. Det är utan tvivel på det sättet att hjortdjuren - alltså
besättningar av djur i hägn som har byggts upp under en period, delvis under
överinseende och påhejat av samhället - har blivit sjuka på ett sätt som inne-
bär att det faller under epizootilagen. Jag anser därför att det är osäkert om
man då skall ändra på reglerna för epizootilagens giltighet i just detta fall.

Ingvar Eriksson frågade sedan när beredningen kan bli klar. Jag kan bara
påpeka att uppdraget har tagit en viss tid, eftersom remissomgången blev
komplicerad på grund av att det fanns olika uppfattningar och man har fått

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

89

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

ha ytterligare en remissomgång. Nu har jag fått in tillräckligt med material,
och det kommer därför inte att dröja länge förrän vi är färdiga.

Anf. 219 INGVAR ERIKSSON (m):

Herr talman! Jag tackar för beskedet att ersättningarna är på väg. Jag för-
står också att jordbruksministern har en sund inställning när det gäller epi-
zootilagen och att den bör tillämpas framöver. Jag hoppas att han kan hävda
detta loppet ut.

Jag vill ställa en fråga. Varför kan man inte tänka sig att tillämpa en be-
kämpning på ett sådant sätt att man slår ut alla djur som är sjuka eller som
dör, obducerar dem, besiktigar allt kött vid slakt och använder det som är
okej, eftersom man då spar mycket pengar? Sedan kan man införa ett obliga-
torium när det gäller att tb-testa djur som säljs från ett hägn till ett annat.
Man får alltså inte sälja djur. Det är ett förslag som jag skulle vilja framföra
till statsrådet. Jag vill gärna höra hans synpunkter på dessa tankegångar.
Detta skulle alltså kunna ske på det gamla sättet till rimliga kostnader med
ett gott resultat som följd.

Anf. 220 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Jag skall under pågående beredning inte gå in på detaljerna
om hur ett beslut så småningom kan se ut. Men låt mig bara nämna att vi,
såväl under remissomgången om det första förslaget som efter det att remiss-
svaren angående det andra förslaget har kommit in, har fått synpunkter från
olika håll, bl.a. från Hjortavelsförbundet. Jag kan bara konstatera att Ingvar
Erikssons här föreslagna åtgärder stämmer ganska väl överens med dem som
har föreslagits från Hjortavelsförbundet. Jag misstänker att man där har
ganska god praktisk erfarenhet, varför en del av synpunkterna därifrån na-
turligtvis kan vägas in i ett kommande förslag.

Anf. 221 INGVAR ERIKSSON (m):

Herr talman! Det gläder mig att höra att jordbruksministern också vill ta
hänsyn till experterna när det gäller den här saken. De kan detta, och man
bör nog lyssna ordentligt på dem. Annars står vi inför risken att den satsning
som har gjorts för att hålla flera marker öppna genom att anlägga hjorthägn
förspills. Det vore olyckligt för Sverige om en sådan viktig näring slogs ut
och man sedan fick importera hjortkött från andra länder som kanske inte
har den kontrollen.

Anf. 222 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! I samband med 1990 års jordbrukspolitiska beslut, som
byggde på att vi skulle ställa om en hel del mark till annan användning och
mer extensiv användning eller till annat än livsmedel, kom frågan om exten-
siva beten av olika karaktär upp, där även hjorthägn, är ett intressant alter-
nativ. Det kan vara ett sätt att miljömässigt korrekt, med en extensiv hante-
ring, producera högvärdigt kött. Det vore därför skada om denna produk-
tion inte skulle kunna fortsätta. Jag avser att anstränga mig för att nu snabbt
få till stånd bestämmelser, så att vi kan hantera frågan.

90

Anf. 223 INGVAR ERIKSSON (m):

Herr talman! Jag tackar för det beskedet. Det är glädjande.

Jag vill ställa en sista fråga: Kommer jordbruksutskottet att få del av för-
slaget, eller kan regeringen själv fatta det?

Anf. 224 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Jordbruksutskottet kommer säkert på något sätt att få del av
det. Men jag utgår från att detta kommer att vara en fråga som regeringen
kan hantera, så att beslut kan fattas även om riksdagen inte har session.

Överläggningen var härmed avslutad.

37 § Svar på fråga 1992/93:748 om strandskyddet

Anf. 225 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Herr talman! Inga-Britt Johansson har frågat mig om regeringen kommer
att föreslå ytterligare försämringar i strandskyddet.

Låt mig inledningsvis framhålla att regeringen för det första inte har fattat
något beslut om dispens från strandskyddsbestämmelserna och för det andra
inte föreslagit ändringar i lagstiftningen i denna fråga, vilket Inga-Britt Jo-
hanssons fråga antyder.

Regeringen har gett länsstyrelserna i Kronobergs, Jämtlands och Norrbot-
tens län medel för projekt rörande strandskydd och översiktsplanering i gles-
bygder. Regeringsuppdraget har gällt att inom ramen för gällande lagstift-
ning undersöka förutsättningar för att uppföra permanent- eller fritidsbe-
byggelse i glesbygden i inlandet, där tillgången till sjöar och andra vatten-
drag är riklig. Statens naturvårdsverk har utifrån dels länsstyrelsernas rap-
porter i denna fråga, dels egna erfarenheter funnit att en differentierad till-
lämpning av strandskyddsbestämmelserna kan användas i sådana områden.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att regeringen i uppdraget till läns-
styrelserna särskilt betonat det stora värdet av att strandområden som är till-
gängliga för allmänheten med allemansrätt kan bevaras oexploaterade på
både kort och lång sikt. Vissa begränsade strandområden bör dock kunna
tas i anspråk för bebyggelse utan att denna huvudregel rubbas.

Sammanfattningsvis är mitt svar till Inga-Britt Johansson alltså att rege-
ringen inte har fattat något särskilt beslut om dispens från strandskyddsbe-
stämmelserna inom vissa områden.

Anf. 226 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret. Jag tänker inte strida om ord
på något sätt, men det finns i alla fall en tendens att det byggs väldigt många
golfbanor på strandskyddade områden numera, ärenden som har gått till re-
geringen efter överklaganden.

Anledningen till att jag ställde min fråga är egentligen det förslag som Mil-
jöskyddskommittén har lagt fram. Förslaget till strandskydd i miljöbalken
innebär en viss skärpning jämfört med den nuvarande lagen. Framför allt
gäller det att strandskyddet inte enbart skall inriktas på ett skydd av det rör-

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

91

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

liga friluftslivet, utan det skall även gälla de ekologiska värdena, som exem-
pelvis den biologiska mångfalden. Det innebär att vissa områden, som i dag
inte anses skyddsvärda enligt strandskyddslagen, i framtiden kommer att
omfattas av förslaget. Det kan också gälla bevarandeaspekter på strandnära
vatten.

Det är litet knepigt, tycker jag, att man släpper efter på strandskyddet ge-
nom projektet i Kronobergs, Jämtlands och Norrbottens län, när regeringen
visste att det här förslaget skulle komma.

Jag tror och är oroad för att det vi nu kommer att få se, under den långa
tid som det tar innan miljöbalken träder i kraft, är en oerhörd mängd ären-
den på grund av att man vill få lov att bygga med de gamla reglerna och med
dispenser på de områden som man inte anser vara särskilt åtråvärda ur fri-
luftssynpunkt. Det vore en väldigt olycklig omfattning, för jag tror att vi är
överens om målet, att strandskyddet även skall omfatta den biologiska
mångfalden.

Anf. 227 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Herr talman! När vi lade ut uppdraget till länsstyrelserna hade inte Miljö-
balksutredningen kommit fram till något resultat. Nu har man lagt fram det
här förslaget.

Vi har skickat det resultat som vi har från försöket i de tre länsområdena
på remiss till inte mindre än 43 remissinstanser, där Världsnaturfonden, Fri-
luftsfrämjandet, Turistföreningen och Naturskyddsföreningen också är med
som remissinstanser, för att be om deras synpunkter. Så småningom skall vi
väga samman de här sakerna.

Det finns en sak som vi glömmer bort. Det är att när vi inte har en sam-
manhållen planering i samhället, får vi en utveckling som vi inte riktigt har
kontroll över.

Regeringen får egentligen ett fåtal ärenden på sitt bord. De flesta ärenden
som gäller strandskyddet kommer inte upp till regeringen. Vi vill visa på
nödvändigheten av att översiktsplaneringen i sig innefattar både bevarande-
värde och en målsättning när det gäller samhällsutvecklingen.

Anf. 228 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Herr talman! Efter ett antal dispensärenden som har gått till regeringen
lär sig kommunerna hur man skall lägga fram sina förslag för att det skall gå
som man önskar.

Man skulle kunna komma åt riskerna inför den nya lagstiftningen genom
att snabbt jobba om naturvårdslagen i samma riktning som förslaget till den
nya miljöbalken. Ett sådant förslag skulle regeringen kunna utarbeta redan
under hösten, och vi skulle få bestämmelser som trädde i kraft exempelvis
den 1 juli 1994.

Jag vill fråga statsrådet: Skulle ni vara beredda att sätta i gång ett sådant
jobb för att rädda våra stränder?

Anf. 229 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Herr talman! Jag ser inte att det har skett någon förändring från regering-
ens sida, att regeringen inte skulle vilja värna om stränderna eller om till-
gängligheten till stränderna.

Jag tänker inte gå in på något enstaka ärende, men eftersom Inga-Britt
Johansson har nämnt golfbanor vill jag påpeka att det i dag finns vissa grup-
per som inte kommer ned till stränder därför att de inte kan ta sig dit. Vi har
varit väldigt noga med att se till att tillgängligheten vid stränderna hålls öp-
pen när vi har gett dispens för t.ex. golfbanor.

Jag vill framhålla på det bestämdaste att den tillämpning av lagstiftningen
som har skett många gånger har skett på ett sådant sätt att människor inte
riktigt har förstått varför vissa beslut har fattats. Det kan ha som effekt att
vi snarare får motkrafter mot det fina i strandskyddslagstiftningen än så att
säga medkrafter, som verkligen verkar tillsammans med folket för beva-
rande av strandskyddet.

Anf. 230 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Herr talman! Det senaste kan jag hålla med om. Men i det nya förslaget
framhålls ju att områden som i dag inte anses vara skyddsvärda ur friluftssyn-
punkt eller tillgänglighetssynpunkt - söndertrampade strandängar och lik-
nande - ur biologisk synpunkt är oerhört viktiga. I dag tar man inte den hän-
synen. Där kommer just golfbanorna och liknande fram. Det kan vara till
fördel ur fritidssynpunkt, men till direkt nackdel ur biologisk synpunkt. Just
de områdena är mycket viktiga för fågellivet, för fiskereproduktionen och
annat. Det är därför som jag efterlyser ett arbete som gör att det inte sker
en ohämmad exploatering där man kommer åt, innan den nya miljöbalken
träder i kraft - om den någon gång träder i kraft.

Anf. 231 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Herr talman! Nu vill jag återigen säga att det inte har skett vare sig några
försämringar eller förändringar av lagstiftningen eller ändrad tillämpning av
den befintliga lagstiftningen. Vad jag eftersträvar, och det jag har saknat, är
att man i kommunerna skall ha ett grepp över utvecklingen, över hur man
använder mark och vatten.

Vi får ströärenden till regerigen. Det är egentligen omöjligt för regeringen
att då få ett helhetsperspektiv över utvecklingen vad gäller stränderna i olika
kommuner. Vi i regeringen skall inte heller gå in och peta i detaljer, mer än
naturligtvis att hantera de ärenden som vi har fått.

Men det viktiga är att man får en öppen debatt kring detta, så att kommu-
ner och länsstyrelser tillsammans visar att de har för avsikt att både skydda
och bevara, men kanske också att skapa goda bostadsområden. Det tycker
jag inte att det kan ligga något fel i.

Anf. 232 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Herr talman! Vi har helt klart inte riktigt samma uppfattning när det gäller
behovet av det här skyddet. Vi vet också att man inom vissa kommuner vill
släppa till väldigt fina områden från kommunens sida, just för att locka till
sig nya människor och annat. Det är av rent ekonomiska skäl, som jag visst
kan ha förståelse för. Men inte ger det något särskilt bra strandskydd.

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

93

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

Anf. 233 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Herr talman! Då vill jag bara säga det, att vi i regeringen avslår de flesta
ärenden i dag. Men vi försöker också att tillämpa den här lagstiftningen på
ett riktigt sätt, så att folk begriper varför vi fattar de beslut som vi fattar.

Jag avser att se till att kommunerna kommer att ha ett grepp både över
hur de skall skydda sina stränder och hur de skall använda stränderna på
sådant sätt att den här lagstiftningen inte kommer att innebära sämre hante-
ring, utan snarare bättre.

Överläggningen var härmed avslutad.

38 § Svar på fråga 1992/93:675 om vapenexport till de baltiska
staterna

Anf. 234 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Lars Sundin har frågat mig vad som sades vid det senaste
nordiska försvarsministermötet om olika former av stöd, också vapenexport,
till de baltiska staterna.

Vid mötet i Karlskrona diskuterade jag och mina nordiska kolleger bl.a.
den allmänna säkerhetspolitiska utvecklingen samt relationerna till de bal-
tiska staterna. Gemensamt underströk vi vikten av att det ryska trupptillba-
kadragandet från dessa stater genomförs utan dröjsmål. Vi var även överens
om att löpande informera varandra om resp, lands relationer till de baltiska
staterna.

Beträffande frågan om vapenexport var vår bedömning att vapen eller an-
nan förstörelsebringande materiel inte skall levereras till de baltiska sta-
terna. Däremot är de nordiska länderna beredda att bistå med annan mate-
riel och med utbildning.

För svensk del framhöll jag möjligheten att erbjuda viss annan ej förstörel-
sebringande utrustning som enligt den svenska lagen om krigsmateriel klas-
sas som krigsmateriel. Denna utrustning omfattar t.ex. skyddsutrustning,
övervakningsmateriel samt fordon och fartyg.

Jag har nyligen gjort tre korta arbetsbesök i Estland, Lettland och Li-
tauen. Syftet med resorna var bl.a. att bli informerad om vad det finns för
önskemål från dessa länder.

I samtal med framför allt försvarsministrarna i resp, land har jag betonat
att Sverige vill fortsätta att bistå de baltiska staterna på olika sätt. I samband
med dessa diskussioner har jag bl.a. presenterat vilken materiel av över-
skottskaraktär som kommer att skänkas till de baltiska staterna inom kort.
Det rör sig om sjukvårdsutrustning, olika typer av terränggående fordon,
underhållningsutrustning, cyklar, uniformer, hjälmar och annan personlig
utrustning, kokspisar och intensimetrar för mätning av radioaktiv strålning.

Under besöken diskuterades också tänkbart svenskt stöd till uppbyggna-
den av tekniska gränsövervakningssystem i de tre länderna. Som en följd av
dessa diskussioner har regeringen nyligen beslutat att en studie skall genom-
föras av tänkbara svenska insatser på detta område.

94

Anf. 235 LARS SUNDIN (fp):

Herr talman! Tack för svaret på min fråga. Avsikten var ju att det skulle
ha lämnats den 18 maj, samma dag som försvarsministern kom hem från Tal-
linn. Nu blev det av olika skäl inte så, och därmed har en del av fräschören
i frågan och i svaret försvunnit.

De nordiska försvarsministrarna var enligt försvarsministern tydligen
eniga om att inte ge eller inte sälja krigsmateriel till de baltiska staterna. Men
underförstått måste väl ändå vara: så länge som det finns ryska trupper i de
baltiska staterna. Annars placeras de baltiska staterna ju i strykklass.

Anf. 236 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Vi var helt överens om, och jag underströk det i kontakterna
med mina baltiska kolleger, att den svenska inställningen rörande vapenex-
port till Baltikum avser nuläget, dvs. i en situation då det finns uppskatt-
ningsvis mellan 40 000 och 50 000 ryska soldater i Baltikum. Vi hoppas att
det skall ske en snabb förändring.

Jag har i dag träffat OSS stabschef, generalöverste Samsonov, som under-
strök att ett snabbt tillbakadragande faktiskt sker. Man håller ett högt
tempo, och vi hoppas alla att problemen med ryska trupper i Baltikum
snabbt skall vara ur världen.

Min uppfattning är att vi självfallet skall sträva efter att de tre baltiska län-
derna i vapenexporthänseende på sikt skall jämställas med övriga nordiska
länder. Det kan ta ett tag innan vi har nått dithän, men det måste vara en
rimlig utgångspunkt att icke diskriminera dessa länder.

Jag vill också informera om att det vid de samtal som jag hade i de baltiska
staterna underströks att vapen från Sverige för närvarande inte är något som
har prioritet. Man har tillgång till vapen, och relativt betydande vapeninköp
har åtminstone i ett land genomförts på sistone. Det som man prioriterade
var framför allt det övervakningssystem som regeringen redan har beslutat
att göra en studie om.

Anf. 237 LARS SUNDIN (fp):

Herr talman! I ett frågesvar i februari sade försvarsministern att han vid
försvarsministermötet i Karlskrona i maj skulle eftersträva en gemensam
nordisk linje i denna fråga gentemot de baltiska staterna. Åstadkoms en så-
dan gemensam nordisk linje vid försvarsministermötet i Karlskrona, eller
var det någon skillnad i attityden gentemot de baltiska staterna bland de nor-
diska länderna?

Anf. 238 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Jag kan utan vidare säga att vi uppnådde en gemensam nordisk linje. Det
fanns inga avvikande meningar när det gällde den linje som jag just nu har
redogjort för vad gäller frågan om vapenexport och överförande av viss för-
svarsmateriel till Baltikum.

Vi kom också överens om att hålla varandra informerade, och jag kunde
då upplysa om min förestående resa till Baltikum. Jag tycker att det är viktigt
att denna nordiska enighet kan bibehållas.

Låt mig understryka att det paket som vi nu överför till de baltiska län-

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

95

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

96

derna från svensk sida faktiskt är mycket omfattande. Det handlar om stora
mängder materiel och om ett kommande övervakningssystem som är av stor
betydelse för framtiden.

Anf. 239 LARS SUNDIN (fp):

Herr talman! Försvarsministern säger i sitt svar att han i Karlskrona infor-
merade sina kolleger om ett svenskt erbjudande. Vidare säger försvarsminis-
tern att han vid arbetsbesöket informerade sig om önskemål från de baltiska
staterna. Sammanfaller alltså vad försvarsministern erbjuder med de bal-
tiska önskemålen?

Anf. 240 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Vid besöket i de tre länderna sades det uttryckligen, med
något varierande styrka, men med en gemensam inriktning, att vapen inte
är det största problemet just nu. Man har vapen, och man har möjligheter
att köpa från andra länder. Man underströk att det nu gäller utbildning, vil-
ket man har brist på, och även sådant som att bygga upp ett fungerande civil-
försvar, räddningstjänst och kustbevakning. Det gäller också att kunna över-
vaka de gränser som man har. Det förekommer en icke obetydlig smuggling,
man har problem med brottsbekämpning och annat.

Jag är glad över den positiva reaktion som jag fick, men jag understryker
att det inte är fråga om en svensk policy för all framtid.

Anf. 241 LARS SUNDIN (fp):

Herr talman! Jag vill för säkerhets skull understryka att jag inte är ute ef-
ter att förse de baltiska staterna med tyngre vapen. Vad jag undrar är om det
vore möjligt att ur svenska överskottslager förse dem med handeldvapen just
för den maffiabekämpning som ständigt är aktuell där. Det är, som försvars-
ministern säger, fråga om smuggling och brottsbekämpning. Men nu är tydli-
gen beskedet att de köper vapen på annat håll. Jag är inte säker på att det är
så alldeles lyckat, men det får jag återkomma till.

Anf. 242 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Jag tror att vi med de baltiska staterna nu har kommit över-
ens om ett bra samarbete på det här området. Jag kan försäkra Lars Sundin
att vi noga skall följa utvecklingen och snabbt göra de omprövningar som
kan behövas samt att jag tycker att det är viktigt att detta sker på nordisk
basis.

Överläggningen var härmed avslutad.

39 § Svar på fråga 1992/93:752 om säker transport av flygbränsle

Anf. 243 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Alf Wennerfors har frågat miljöministern vilka åtgärder han
är beredd att vidta för att göra flygbränsletransporterna till Arlanda säkrare
från miljösynpunkt.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.

Alf Wennerfors tar upp en mycket viktig och angelägen fråga. Transpor-
terna av flygbränsle till Arlanda innebär, som Alf Wennerfors påpekat, inte
bara påfrestningar på miljön utan också risker för olyckor som kan få olyck-
liga följder för miljön.

Arbetet kring säkerheten vid transporter av farligt gods inriktades tidigare
enbart på utformningen av reglerna för sådana transporter. Numera har ar-
betet breddats, så att det omfattar även frågor om valet mellan olika trans-
portslag, vägvalsstyrning, uppbyggnad av informationssystemet, utbildning
och tillsyn samt sambandet med samhällsplanering och räddningstjänstens
beredskap.

Statens räddningsverk genomför ett värdefullt utvecklingsarbete när det
gäller säkerheten vid transporter av farligt gods. Ansvaret för den praktiska
tillämpningen ligger emellertid på regional och lokal nivå.

I Stockholms län har ett vägvalsstyrningssystem utarbetats. Regler har ut-
färdats som innehåller förbud och som anger de vägar som rekommenderas
för transporter av farligt gods. För transporterna av flygbränsle till Arlanda
följer av de lokala trafikföreskrifterna vilka vägar som skall användas. Väg-
valsstyrningssystemet utgör också en grund för utformningen av räddnings-
tjänstens beredskap.

Jag vet att frågan om att transportera flygbränsle i rörledning har under-
sökts i ett projekt. En förutsättning för ett genomförande har uppgetts vara
en mycket större volym på flygtrafiken än den nuvarande. Enligt uppgift un-
dersöker man för närvarande förutsättningarna för att överföra transpor-
terna till järnväg.

Säkerheten i samband med transporter av farligt gods är en fråga som krä-
ver både kortsiktiga och långsiktiga lösningar. Det är enligt min mening an-
geläget att man inom Stockholms län finner en lösning som leder till att sä-
kerheten vid transporterna av flygbränsle ökar. Det är därvid viktigt att man
skapar lösningar som samtidigt så långt möjligt begränsar miljöpåfrestning-
arna vid själva transporterna. Vad jag nu har sagt innebär att jag noga följer
det som sker. Det utvecklingsarbete som pågår gör att jag för närvarande
inte anser att det behövs några särskilda åtgärder från min sida.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag nämna att jag avser att denna vecka
föreslå regeringen att i en skrivelse lämna riksdagen en redogörelse för läget
inom områdena beredskap mot kemikalieolyckor och transport av farligt
gods.

Anf. 244 ALF WENNERFORS (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka så mycket för svaret.

Jag har ställt samma fråga till miljöministern för att få en bedömning från
miljösynpunkt. I höstas fick jag ett svar från kommunikationsministern. Det
gav inte särskilt mycket. Han sade att det inte var hans bord. Det var intres-
senternas bord. Så såg kommunikationsministern på miljöriskerna.

I dag har jag fått ett positivt och konstruktivt svar av försvarsministern.
Det är positivt i många avseenden, inte minst när försvarsministern så klart

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

7 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 119

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

deklarerar att detta är en viktig fråga. Det gäller även det arbete som för-
svarsministern säger pågår på olika sätt.

Det som förvånar mig litet är vad försvarsministern säger om denna pipe-
line, nämligen att det behövs en större volym på flygtrafiken. Jag skulle vilja
veta vem som har framfört den uppfattningen. Jag har inte hört något sådant
från något håll så länge jag har arbetat med denna fråga. Förutsättningarna
för att överföra transporterna till järnväg är vad jag förstår inte särskilt goda.

Jag tycker att det är bra att försvarsministern skall följa frågan noggrant.
Det är bara trist att svaret slutar med att försvarsministern inte kan tänka sig
några särskilda åtgärder i dag. Så fortsätter alltså 50 tankbilar att rulla vaije
dygn. Det blir 5 000 på tre månader och 50 000 på tre år. Precis som försvars-
ministern själv säger finns det stora risker. Jag tycker inte att man enbart
kan peka på de regionala myndigheterna. Jag tror att det måste tas ett större
grepp. Varför kan inte försvarsministern ta ett sådant initiativ?

Anf. 245 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! I fråga om en pipeline till Arlanda visar de uppgifter som jag
har inhämtat från berörda myndigheter att det skulle behövas en nära nog
fördubbling av volymen flygbränsle som skall transporteras för att det skulle
bli ”lönsamt”. Problemet är ju att i dag minskar flygtrafiken. Man kan natur-
ligtvis inte vara säker på hur länge denna minskning består.

Jag har emellertid erfarit att det i dag finns ett visst intresse för en sådan
pipeline. Man kan naturligtvis inte bara lägga snäva transportekonomiska
kalkyler på detta. Man får göra en helhetsbedömning och ta med de risker
som kan finnas vid transporter på det sätt som sker i dag.

Det här är en fråga som skulle kräva mycket stora investeringar. Jag vill
också understryka, herr talman, att anläggandet av en pipeline innebär bety-
dande miljöingrepp. Det är också något som måste vägas med i samman-
hanget.

Jag tycker dock att här sker en del. Som jag har sagt är det min avsikt att
denna vecka föreslå regeringen att lämna en skrivelse till riksdagen just om
denna problematik, så att riksdagen har möjlighet att ta del av redogörelsen
och självfallet reagera på de förslag och synpunkter som där lämnas.

Anf. 246 ALF WENNERFORS (m):

Herr talman! Jag förstår inte riktigt vad det är för miljöingrepp som behö-
ver göras. Käppalatunneln går från Märsta till Lidingön. Den är så stor att
man kan gå rak i den. Där fins det gott om utrymme för en pipeline med 20
cm diameter. Därmed kan frågan lösas på ett som jag tycker genialt sätt.

Men precis som försvarministern säger är detta inte gratis. Det kostar en
hel del pengar, och kostnaderna får vägas mot de miljörisker som dessa tank-
bilar med denna mängd flygfotogen innebär - liksom alla dessa avgaser från
alla dessa bilar. Här är det inte fråga om att begära statsbidrag. Men en stat-
lig kreditgaranti skulle ge god hjälp.

Anf. 247 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Riktigt så enkelt är det inte att pipelines inte skulle innebära
ingrepp i miljön. Det handlar faktiskt också om att även där se till att det blir

en tillfredsställande säkerhet. De erfarenheter som finns av pipelines visar
dess värre att även där kan ske olyckor.

Nu är mitt ansvarsområde i första hand säkerhetsfrågorna. En samlad re-
dogörelse skall komma till riksdagen om transporter av farligt gods och be-
redskap mot kemikalieolyckor.

Samhällsinvesteringar av det slag som en pipeline innebär är, med risk för
att göra Alf Wennerfors besviken, faktiskt inte primärt mitt bord.

Anf. 248 ALF WENNERFORS (m):

Herr talman! Jag medger att det finns vissa miljörisker även med en pipe-
line. Men pipelines används på flera olika ställen i världen för att tillföra flyg-
fält flygbränsle. Där har inte inträffat den typ av olyckor som är stora och
farliga.

Jag hänger upp mina förhoppningar på det som försvarsminstern har sagt
i svaret, och jag kommer att noga följa det som sker.

Anf. 249 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Jag kan försäkra Alf Wennerfors att just frågorna om trans-
porter av farligt gods följs med stor uppmärksamhet inom Försvarsdeparte-
mentet. Vi kommer med en samlad redogörelse till riksdagen om denna pro-
blematik.

Överläggningen var härmed avslutad.

40 § Svar på fråga 1992/93:691 om legitimation av naprapater

Anf. 250 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Gullan Lindblad har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta
för att öppna möjlighet att legitimera naprapater.

Jag har i en tidigare debatt i riksdagen, den 20 oktober förra året, diskute-
rat denna fråga, och jag framhöll då att jag var beredd att ta initiativ till att
en allmän översyn görs av principerna för införande av föreskrifter om legiti-
mation eller andra kompetensbevis för yrken inom hälso- och sjukvården.
Arbete pågår för närvarande inom departementet med att utarbeta direkti-
ven. Avsikten är att utredningen skall kunna tillkallas inom kort.

När det gäller legitimation för naprapater avser jag att i enlighet med so-
cialutskottets uttalande i betänkandet 1992/93:SoUl föreslå regeringen att
behandla denna grupp med förtur och återkomma i frågan till hösten.

Då Gullan Lindblad, som framställt frågan, anmält att hon var förhindrad
att närvara vid sammanträdet, medgav tredje vice talmannen att Per Sten-
marck i stället fick delta i överläggningen.

Anf. 251 PER STENMARCK (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka för statsrådets svar, som jag ser som syn-
nerligen positivt.

Vi är ett antal ledamöter i denna kammare som under en följd av år har

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

99

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

100

arbetat för att gruppen naprapater skall få legitimation. Mot denna bak-
grund ser jag dagens svar som ett viktigt steg i rätt riktning.

Låt mig ange några skäl till varför jag anser att gruppen naprapater bör få
sin legitimation.

För det första: Många människor visar den här gruppen sitt förtroende,
och många får också hjälp. Enligt de senaste uppgifterna rör det sig om 1
miljon behandlingar årligen för 200 000 patienter.

För det andra: Naprapaterna är en synnerligen välutbildad grupp inom
den manuella medicinen. Det rör sig om en fyraårig högskoleutbildning. Ut-
bildningen bedrivs dessutom här i Sverige, vilket gör att kvaliteten på utbild-
ningen går att kontrollera och självfallet också att påverka, om man skulle
vilja göra det.

För det tredje: En legitimation skulle innebära en lika behandling med
andra likartade grupper inom den manuella medicinen. Vidare skulle det in-
nebära ett samhällserkännande av en seriös och välutbildad yrkesgrupp. Då
skulle också orättvisorna när det gäller momsen jämfört med de andra grup-
per inom den manuella medicinen som har fått legitimation försvinna.

För det fjärde: Naprapaternas förutsättningar för en legitimation behöver
rimligtvis inte ytterligare utredas, i motsats - förmodligen - till andra grup-
per inom den manuella medicinen.

Det är positivt att också statsrådet är inne på denna linje. Jag utgår ifrån
att detta innebär att regeringen till hösten återkommer med en proposition
i ärendet.

Anf. 252 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Den slutsats som nu drogs var inte alltför långtgående. Den
kan nog komma att besannas.

Jag begärde ordet ånyo egentligen för en enda sak, nämligen för att jag
vill påminna om att flera av de många grupper som bl.a. hos riksdag och
departement har begärt att få legitimation delar kanske inte synpunkten att
de ytterligare bör utredas. De kommer säkert med minst samma emfas som
naprapaterna att hävda att de borde kunna få besked.

Överläggningen var härmed avslutad.

41 § Svar på fråga 1992/93:711 om smittspridningen från hivpositiva
afrikaner

Anf. 253 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Lars Moquist har frågat mig vilka åtgärder som jag avser att
vidta för att få bukt med det hivproblem som består i att hivpositiva afrikaner
nonchalerar smittskyddsreglerna i Sverige.

Frågan föranleds av en artikel i Läkartidningen, enligt vilken bekymren
med afrikanerna skulle bero på stora kulturella och etiska olikheter i förhål-
lande till vår svenska inställning. Olikheterna har enligt artikeln visat sig
vara svåra att överbrygga.

Enligt smittskyddslagen är infektion av hiv en samhällsfarlig sjukdom.

Den som har anledning att tro att han är smittad måste genast uppsöka lä-
kare för en undersökning. Om den smittade inte frivilligt medverkar till de
åtgärder som behövs för att hindra smittspridning eller inte följer meddelade
förhållningsregler, kan smittskyddsläkaren ansöka att Länsrätten beslutar
om tvångsisolering av honom. Den tvångsisolerade skall motiveras att ändra
sin inställning och livsföring så, att tvångsisoleringen kan upphöra. Samhäl-
let har alltså tvångsmedel till sitt förfogande när uppenbar risk för smittsprid-
ning föreligger.

Vidare gör vi i Sverige omfattande insatser för att informera om risken att
bli smittad av hiv och om vad man kan göra för att skydda sig. Informationen
riktas också till invandrare. Ett övergripande ansvar för sådan information
ligger på Folkhälsoinstitutet.

Att medvetet smitta en annan människa med hiv är ett brott. En utländsk
medborgare, som smittat två kvinnor med hiv, blev nyligen dömd inte bara
till fem års fängelse utan även till utvisning.

I den mån enskilda svenska eller utländska medborgare visar nonchalans
mot smittskyddsreglerna bör samhället naturligtvis reagera. Smittskyddsla-
gen ger emellertid enligt min mening möjligheter till ingripanden mot en så-
dan nonchalans.

Regeringen har i början av år 1993 lämnat i uppdrag åt en särskild utre-
dare att bl.a. se över reglerna om utvisning på grund av brott och de regler
som behandlar vilken betydelse en utlännings vandel skall ha vid bedöm-
ningen av hans rätt till uppehållstillstånd i Sverige (Dir. 1992:108).

Jag anser att resultatet av utredningen bör avvaktas. Jag avser inte att för
närvarande vidta några särskilda åtgärder i frågan.

Anf. 254 LARS MOQUIST (nyd):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Könberg för svaret. Det posi-
tiva är naturligtvis att statsrådet ser med oro på den här frågan och att man
avser att behandla den i en kommande utredning. Det som inger betänklig-
heter är det som har kommit fram i anslutning till denna artikel. Man säger
bl.a.: ”Sedan tre år tillbaka har antalet hiv-positiva som anmälts till statens
bakteriologiska laboratorium (SBL) hållit sig stabilt kring 30 personer per
månad. Men under de senaste två åren har bilden bakom statistiken kraftigt
förändrats.

I stora drag kan sägas att majoriteten av de nyanmälda hivpositiva för två
år sedan var svenskar, de flesta smittade via homosexuella kontakter. I dag
är majoriteten av utländsk härkomst och smittospridningen är heterosexuell.
Den bilden har förstärkts med årets första kvartalsrapport.”

Man måste då fråga sig om vi har vidtagit särskilda åtgärder för att komma
till rätta med problemet bland afrikanerna. På vilket försöker man att klara
de människor som tvångsomhändertas? För några dagar sedan kunde man
läsa i tidningen om en prostituerad aidssjuk kvinna som är på rymmen från
Gula villan i Danderyd. Min fråga till statsrådet är därför: Hur har rege-
ringen för avsikt att kontrollera och följa upp de möjligheter som finns att
avvika från sådana anstalter som Gula villan i Danderyd? Det är ju stor fara
för de kunder som nyttjar den här kvinnan. I och för sig har jag inte så stort
förbarmande med just dem, men de kan fortsätta att sprida smittan till sina

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

101

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

102

familjer. Jag vill höra vad statsrådet har för synpunkt på att det inträffar så-
dana här saker.

Anf. 255 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Jag vill först påpeka att det inte är fråga om en kommande
utredning, utan det är en pågående utredning som ägnar sig åt detta.

Uppgifterna i Läkartidningen är korrekta, att den inhemska smittan under
senare år har stagnerat och glädjande nog t.o.m. något avtagit. En stor del av
de personer som nu registreras som nysmittade är personer som har smittats
genom utländska medborgare som har kommit till Sverige eller svenskar
som har smittats utomlands. Den iakttagelse som man kan göra av det posi-
tiva slaget är att Sverige, när det gäller den inhemska smittan, under en följd
av år har sluppit en dramatisk ökning av antalet smittade fall. Trots att det
är fråga om en smittsam sjukdom har den - förmodligen via den politik som
har bedrivits i Sverige - kunnat begränsas i relativt stor utsträckning. Detta
är förstås inte någon som helst tröst för dem som drabbats av hivsmitta. Men
det är en tröst för alla dem som har sluppit att drabbas.

När det gäller tvångsisolering, har Sverige en mer långtgående lagstiftning
än andra länder. Tvångsisolering är motiverat enbart av epidemiskäl. Männi-
skor isoleras därför att de förmodas smitta andra människor, och inte därför
att de har gjort det. Jag menar att lagstiftningen är motiverad av epidemi-
skäl.

Beträffande förmågan att hålla folk inlåsta, är detta mig veterligen - jag
vill understryka mig veterligen - första gången som någon har avvikit. Jag
har inte tidigare nåtts av några sådana uppgifter. Att det skulle vara något
större problem med att de tvångsisolerade rymmer har inte nått mig.

Anf. 256 LARS MOQUIST (nyd):

Herr talman! Jag tackar för det svaret. Jag hoppas att statsrådet gör sig
underrättad om just det här fallet och ser efter om det inte kan vidtas åtgär-
der för att förhindra ett återupprepande.

En fråga som kanske inte ligger under statsrådet Bo Könbergs domäner,
men som jag ändå vill ställa hänger samman med artikeln av de två läkarna.
Man säger: ”Vissa är osmittade vid asylansökan men smittas vid besök i hem-
landet, vilket inte upptäcks förrän sekundärfall inträffar. Många afrikaner
gör täta besök i hemlandet efter det att de fått uppehållstillstånd.” Min fråga,
som statsrådet kan föra vidare till kulturministern, är då: Har man för avsikt
att vidta åtgärder för att få bukt med just det här problemet? Har man för
avsikt att införa krav på att en person, innan han eller hon får permanent
uppehållstillstånd - oavsett om personen har kommit in asylvägen eller via
anhöriganknytning - måste genomgå en test för att kontrollera att personen
ifråga inte kommer att ligga samhället till last med kostnader för sin hiv-
smitta?

Anf. 257 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Som jag ser det är inte det allvarliga problemet att det kan
uppstå kostnader i samband med att svenska eller utländska medborgare är
smittade, utan det allvarliga problemet är naturligtvis epidemifrågan, dvs.

risken att människor drabbas av en sjukdom som, såvitt vi hittills känner till,
är dödlig.

Jag tror att det är litet för långtgående att göra ständiga prov på männi-
skors hälsotillstånd i samband med återkomst till Sverige efter utlandsresor.

Det som finns anledning att se närmare på är möjligen vilken service vi
kan erbjuda dem som kommer hit via anhöriganknytning, en service som
inte är lika omfattande som den som erbjuds personer som kommer hit som
flyktingar.

Anf. 258 LARS MOQUIST (nyd):

Herr talman! Jag tackar för det. Jag kan nämna att denna fråga även har
tagits upp på ett lokalt plan, nämligen i Kalmar, varifrån jag kommer. Där
har frågan ställts i något sammanhang och man har också riktat den till Riks-
dagens ombudsmän, dvs. JO.

Jag vill bara avslutningsvis höra statsrådets synpunkt på den skrivelse som
sändes till JO enligt följande: De uppgifter som lämnas om asylsökandes re-
sor till hemlandet synes ha en sådan karaktär att jag hemställer att JO måtte
granska huruvida asylinstrumentet i de refererade fallen hanterats på ett
korrekt sätt av handläggande tjänsteman.

Jag tycker att den här politikern, som inte är en nydemokrat, fick ett
ganska avhugget och lätt snorkigt svar av JO, som avfärdar frågan med tre
rader: Ni underrättas härmed om att er anmälan angående handläggning av
asylärenden inte föranleder någon åtgärd från min sida.

Man tycker kanske att han kunde ha fått en motivering till att JO inte ville
svara på detta.

Anf. 259 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Jag tror inte att det är vare sig önskvärt eller lämpligt att
jag kommenterar JO:s handläggning av de anmälningar som inkommer till
honom.

Överläggningen var härmed avslutad.

42 § Svar på fråga 1992/93:725 om resolution om kärnvapens effekter
på hälsa och miljö

Anf. 260 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Ingela Mårtensson har frågat mig varför Sverige under den
46:e Världshälsoförsamlingen inte biföll resolutionen om kärnvapens effek-
ter på hälsa och miljö.

Vid behandlingen av frågan under världshälsoförsamlingen den 3-14 maj
1993 rådde full enighet om att det ingår i WHO:s mandat att arbeta med och
sprida information om kärnvapens effekter på hälsa och miljö.

Det som var kontroversiellt var att resolutionen enbart var inriktad på frå-
gan om kärnvapens laglighet. I resolutionen begärs att den internationella
domstolen skall avge ett rådgivande utlåtande om, med hänsyn till hälso- och
miljöeffekterna, en stats användning av kärnvapen i krig eller väpnad kon-

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

103

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

104

flikt skulle vara ett brott mot skyldigheterna under gällande internationell
lag inkl. WHO:s stadga.

Resolutionen antogs av världshälsoförsamlingen med 73 röster för och 40
röster mot. Tio länder inkl. Sverige lade ner sina röster. Den svenska delega-
tionen gav inte stöd till resolutionen då den i likhet med de flesta västeurope-
iska länder bedömde att frågan om lagligheten av användning av kärnvapen
ligger utanför WHO:s mandat. WHO:s juridiska expertis framförde också
att frågan om lagligheten av användning av kärnvapen inte kan anses ligga
inom WHO:s mandat och att om världshälsoförsamlingen ändå ville driva
frågan så borde man be FN gå vidare i ärendet.

För Sverige är ett totalt avskaffande av kärnvapen en av de mest angelägna
frågorna i det internationella samarbetet. Regeringen arbetar aktivt för
verklig kärnvapennedrustning, icke-spridning av kärnvapen samt ett full-
ständigt provstopp. Dessa frågor drivs i FN:s generalförsamlings första ut-
skott, som sysslar med nedrustningsfrågor, och i nedrustningskonferensen i
Geneve.

Det är viktigt för mellanstatliga organisationers trovärdighet att begränsa
sin verksamhet till de områden där man har mandat och kompetens. Det är
också viktigt att en viss arbetsfördelning upprätthålls mellan olika internatio-
nella organisationer. För att värna om WHO:s slagkraft i dess angelägna
uppgifter på hälsoområdet har medlemsländerna i möjligaste mån eftersträ-
vat att viktiga beslut skall fattas med konsensus. Att det inte gick att uppnå
enighet i den aktuella frågan uppfattades av många som olyckligt för organi-
sationens fortsatta verksamhet.

Jag vill också framhålla att utgången av en prövning i den Internationella
domstolen inte kan förutses. Finner domstolen att användningen av kärnva-
pen strider mot folkrätten, saknas möjligheter att genomdriva domstolens
utlåtande. Ett förbud mot kärnvapen som inte understödjs av kontrollmeka-
nismer och maktmedel skulle kunna medverka till att respekten för folkrät-
tens regler urholkas. Skulle domstolen finna att användning av kärnvapen är
förenligt med folkrätten - vilket inte helt kan uteslutas - kan detta åberopas
av stater som inte vill delta i kärnvapennedrustningen eller som vill skaffa
kärnvapen.

Anf. 261 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Jag skall be att få tacka statsrådet för svaret.

Jag vill börja med att säga att jag är mycket besviken på Sveriges agerande
i WHO. Jag tycker att man borde ha stött den här resolutionen. Det svar
som jag har fått på min fråga om varför man har valt att inte stödja resolutio-
nen är inte heller tillfredsställande. Man säger att man i likhet med andra
västeuropeiska länder har bedömt att WHO inte skall syssla med den här
typen av frågor. Fyra av dessa västeuropeiska länder är ju kärnvapenstater,
som naturligtvis inte vill driva den här frågan. Med USA i spetsen har man
verkligen försökt att få bort frågan från dagordningen, vilket man lyckades
med förra året genom att driva den som en procedurfråga. Detta är inget att
yvas över. Nu lyckades man inte med att blockera den här gången. I svaret
står att juridisk expertis har framfört att frågan om laglighet inte kan ligga
inom WHO:s mandat. Men den juridiska experten, Anthony Pearse, kon-

staterade i april i år att det ligger inom WHO:s mandat att ta upp den här
frågan, annars hade den inte tagits upp på dagordningen. Så den frågan har
verkligen prövats. Kärnvapen handlar ju i högsta grad om hälsorisker. Där-
för har WHO verkligen kompetens och mandat i den här frågan.

När nu en majoritet har fattat beslut om detta, undrar jag om Sverige
kommer att fortsätta att aktivt verka för att frågan verkligen drivs vidare i
FN-systemet och att den hamnar i domstolen, så att vi kan få svar på frågan
om det är lagligt att använda sig av kärnvapen.

Anf. 262 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Det är självklart att användning av kärnvapen innebär bland
de mest extrema hälsorisker som kan tänkas på vår jord. Frågan rörde inte
detta, utan huruvida innehav av kärnvapen skulle vara en fråga för WHO att
driva. Där har man, enligt de uppgifter som vi har inhämtat via Utrikesde-
partementet och på andra sätt, bedömt det som att det snarast ligger utanför
WHO:s mandat. Denna bedömning delades av, som jag nämnde, flera väst-
europeiska länder. Det är väl inte så som Ingela Mårtensson säger, att flera
av dem är kärnvapenstater. Det är väl möjligen fråga om två, om jag minns
rätt. Dessutom framförde WHO:s juridiska expertis i detta sammanhang att
frågan inte kunde anses ligga inom WHO:s mandat. Att Sverige, med tanke
på det ställningstagande vi har gjort skulle spela en pådrivande roll för den
fortsatta hanteringen av ämnet, har inte diskuterats.

Anf. 263 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Att WHO inte kan avgöra frågan är självklart. Men däremot
är det, precis som statsrådet sade, i högsta grad en hälsofråga. Vad är det
som är ett större hot egentligen mot människans och naturens överlevnad än
just kärnvapen. Därför tycker jag att det är helt rimligt att vi också driver
den här frågan, så att vi försöker att få bort kärnvapen.

Det positiva i Bo Könbergs svar är: För Sverige är ett totalt avskaffande
av kärnvapen en av de mest angelägna frågorna i det internationella samar-
betet.

Det gläder mig mycket att detta fanns med i svaret, därför att det är viktigt
att Sverige verkligen driver på för att få bort kärnvapen totalt. Inte minst
finns en risk för att de kan användas av misstag. Folkpartiet har tagit initiativ
till ett särskilt projekt som skall bedöma dessa risker.

Det är mycket angeläget att Sverige driver frågan om att få bort kärnva-
pen.

Överläggningen var härmed avslutad.

43 § Svar på fråga 1992/93:727 om transplantationer

Anf. 264 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Ulla Orring har frågat mig vilka åtgärder regeringen ämnar
vidta för att öka antalet organdonatorer och annan omsorg för att därmed

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

105

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

106

ge vidgade livsmöjligheter för en grupp människor med svåra sjukdomstill-
stånd.

Transplantation av organ är i dag en vedertagen behandling vid många
svåra sjukdomstillstånd. De flesta patienter får organ från avlidna donato-
rer. Antalet avlidna donatorer är mellan 130 och 150 per år. Det antalet har
varit ganska konstant under många år.

Det finns en brist på organ för transplantation. Det är ungefär ett par
hundra människor per år som skulle behöva få ett organ som någon annan
donerat, men inte kan få det på grund av bristen på organ.

Landstingsförbundet har gjort en kartläggning för att försöka utröna hur
stort antalet möjliga donatorer är och för att belysa orsakerna till att organ
inte alltid tas till vara i de fall där det inte finns några medicinska hinder. Det
har visat sig att potentialen är högst 100 ytterligare donatorer per år.

Undersökningen visar också att i sex fall av tio säger de anhöriga ja till
organdonation. Ett vanligt skäl till att man som anhörig säger nej är troligen
att man inte känt till den avlidnes inställning.

Ingen vet i förväg vilken roll han eller hon kommer att få - mottagarens
eller donatorns. Vi har alla ett intresse av att så många som möjligt tar ställ-
ning till organdonation.

Som ett led i denna strävan tilldelade regeringen i höstas fyra handikapp-
förbund 2,8 miljoner kronor ur Allmänna arvsfondens medel till ett informa-
tionsprojekt om organdonation. Förbunden skall under ett år genomföra en
pilotstudie i Göteborg och Örebro för att få fram en modell för kontinuerliga
informationsinsatser som sedan skall kunna fungera över hela landet. Det
långsiktiga målet är att få alla i vuxen ålder att dokumentera sin inställning
till organdonation. Jag följer detta projekt med stort intresse.

Parallellt med detta bereds inom Socialdepartementet transplantationsut-
redningens förslag. Utredningen har haft i uppdrag att göra en översyn av
samtyckesreglerna vid organdonation. Det ingick däremot inte i uppdraget
att verka för att öka organtillgången.

En grundlinje i utredningens översyn av samtyckesreglerna har varit att
den enskilde genom att utnyttja sin självbestämmanderätt bör ta ställning i
fråga om organdonation och på något sätt ge sin inställning till känna. En
förutsättning för att kunna ta ställning är att man har tillräcklig kunskap.
Utredningen har därför föreslagit vissa informationsinsatser.

Ett sätt att dokumentera sin inställning är att underteckna ett donations-
kort. Utredningen har också föreslagit att något slag av donationskort införs.

Avsikten är att den proposition som nu förbereds inom Socialdepartemen-
tet skall kunna lämnas till riksdagen tidigt i höst.

Anf. 265 ULLA ORRING (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka för det positiva svaret. Det gäller här en
mycket angelägen fråga för ett stort antal människor som bär på sjukdomar
där en organdonation verkligen kan rädda liv. Vi påminns ofta om enskilda
fall som rör oss särskilt just då det gäller organtransplantation och männi-
skors möjligheter till överlevnad. Det är de individuella livsmöjligheterna
som kommer fram och där den enskilde är totalt beroende av en donator för
sin överlevnad.

Fler och fler patienter bedöms kunna dra fördel av transplantation och
önskar därmed också transplantat. För att öka antalet tillgängliga organ be-
hövs en intensiv information - ja, en kampanj skulle jag vilja föreslå. Jag
tror inte att den breda allmänheten har kunskap om behovet. Det är antalet
organ som kan tas till vara för transplantation från avlidna givare som avgör
hur många transplantationer som kan utföras.

Vid den riksomfattande kartläggning som Landstingsförbundet har gjort
och som statsrådet nämner, vilken genomfördes för perioden 1989-1991, vi-
sade det sig att av 4 241 patienter som avlidit under respiratorbehandling -
totalt var det 250 000 avlidna - blev enbart 299 donatorer.

Vi behöver mer av information och upplysning till allmänheten. Det sak-
nas tillräcklig kunskap, och jag tycker att det är bra att det kommer en pro-
position till hösten. Men ämnar då statsrådet särskilt agera för att få fram
fler donatorer, eftersom den nuvarande organtillgången är otillräcklig och vi
vet att det finns många liv att rädda genom organdonation?

Anf. 266 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! I propositionen avser jag att ta upp frågorna om informa-
tionsinsatser. Jag gör samma bedömning som Ulla Orring, att det här är ett
angeläget område. Det gäller att se till att fler människor kan få hjälp.

Anf. 267 ULLA ORRING (fp):

Herr talman! Jag tycker att patientföreningarna gör ett väldigt bra arbete,
och de har också tagit fram en broschyr som finns tillgänglig, som beskriver
hur man själv kan bestämma att man vill lämna organ. Jag tror att det behövs
litet mer stöd även från officiellt håll för att få fart på den här insamlingen.

Överläggningen var härmed avslutad.

44 § Svar på fråga 1992/93:739 om konkurrensbegränsning inom
hälso- och sjukvården

Anf. 268 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Göte Jonsson har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta
för att på ett bättre sätt trygga en rättvis konkurrens inom hälso- och sjukvår-
den.

Göte Jonsson antyder i frågan att landstingen i vissa fall på ett otillbörligt
sätt utnyttjar sin ställning som den dominerande producenten av hälso- och
sjukvårdstjänster genom att inskränka möjligheterna för andra vårdprodu-
center att på lika villkor konkurrera om patienter i vården.

Det är riktigt som Göte Jonsson påpekar att Konkurrensverket har haft
att ta ställning till fall där landsting påståtts ha agerat på ett sätt som gynnat
den egna verksamheten på bekostnad av andra vårdgivares verksamhet.
Bl.a. sägs i några fall landstingen ha använt möjligheten att bestämma pa-
tientavgifter på ett sätt som missgynnat andra vårdgivare. I andra fall påstås
landstingen - i syfte att tillskansa sig konkurrensfördelar - ha vägrat att träffa
vårdavtal med andra vårdgivare.

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

107

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

108

Många gånger har det dock visat sig svårt att vid närmare granskning av
sådana fall påvisa att konkurrensbegränsande åtgärder vidtagits från de ut-
pekade landstingens sida.

I verksamheter där det finns en eller ett fåtal dominerande producenter
gäller att man bör vara extra uppmärksam på tendenser till konkurrensbe-
gränsande aktiviteter. Det gäller även inom hälso- och sjukvården.

Som ledamot i den parlamentariska kommittén med uppgift att överväga
hur hälso- och sjukvården skall finansieras och organiseras i framtiden -
HSU 2000 - känner Göte Jonsson till att frågan om hur konkurrensen mellan
olika vårdgivare skall kunna ytterligare förbättras är en av många viktiga frå-
geställningar som kommittén har att ta ställning till.

Jag vill också erinra om att riksdagen i december 1992 tagit beslut om ge-
nomförande av olika åtgärder för att öka konkurrensen i den kommunala
sektorn. Bl.a. har - genom en ändring i hälso- och sjukvårdslagen - landsting
och primärkommuner getts möjlighet att fr.o.m. den 1 januari 1993 sluta av-
tal med andra vårdgivare om att utföra vissa vårduppgifter som landstingen
ansvarar för.

Riksdagen har den 27 maj fattat beslut om att en husläkarreform skall ge-
nomföras enligt vissa nationella riktlinjer. Huvudsyftet med reformen är att
ge alla invånare i Sverige en möjlighet att välja en egen husläkare. Husläka-
ren kan arbeta inom såväl offentlig som privat sektor. Frågor om producent-
och konkurrensneutralitet är i detta sammanhang av stor betydelse. Rege-
ringen har för avsikt att tillsätta en parlamentariskt sammansatt delegation -
husläkardelegationen - med uppgift att bl.a. tillse att ingen husläkare, oav-
sett driftsform, otillbörligt gynnas på bekostnad av annan. Huvudansvaret
för att bevaka konkurrensfrågor inom vården i stort ligger dock på Konkur-
rensverket.

Jag vill också nämna att regeringen har för avsikt att under hösten lägga
förslag om riktlinjer för avveckling av nuvarande etableringsbegränsningar
för privatläkare. I den arbetsgrupp inom Socialdepartementet som nu arbe-
tar med denna fråga är en av de centrala frågeställningarna vilka regler som
skall gälla för att privatläkare skall ha möjlighet att konkurrera på lika vill-
kor med den offentliga hälso- och sjukvården.

Anf. 269 GÖTE JONSSON (m):

Herr talman! Tack för svaret! Jag har ställt frågan med anledning av att
Konkurrensverket har fått anmälningar som gäller brist på konkurrens, en-
ligt vad anmälarna anser. Bl.a. ett par landsting har speciellt behandlats i det
sammanhanget.

Konkurrensverket pekar bl.a. på behovet av en fungerande organisation
för sjukvården. Verket framhåller att man också inom de delar som berör
offentlig verksamhet skall eftersträva konkurrens på lika villkor i olika sam-
manhang.

Konkurrensverket har gått så långt att det i en skrivelse till hälso- och sjuk-
vårdsutredningen, HSU 2000, har redovisat sin syn på de här frågorna. Jag
ser det därför som helt naturligt att vi kommer att få ta upp även Konkur-
rensverkets synpunkter i samband med det fortsatta arbetet i utredningen.

Skälet till att jag ställer frågan till statsrådet nu är att vi vet att det tar

ganska lång tid för oss i utredningen innan vi kan komma med förslag och
innan det blir en proposition. Det är viktigt att vi har en fungerande konkur-
rens på det här området på vägen fram dit.

Vad frågan gäller är ju principen för privat och offentlig vård. Den gäller
taxor och också ordinationsrätten, där sjukvårdshuvudmännen har en möj-
lighet att gå in och bedriva konkurrensbegränsande verksamhet, om det är så
att de vill detta. Det gäller också avgiftssättningen och en rad andra liknande
frågor.

Konkurrensverket skriver bl.a. att mot bakgrund av landstingens domine-
rande ställning på marknaden för primärvårdstjänster är det av vikt att
landstingen beaktar frågor som berör konkurrensneutralitet.

Verket skriver också att hälso- och sjukvården är specialreglerad och att
utformningen av nuvarande finansiella system ger offentligt drivna vårdpro-
ducenter klara konkurrensfördelar. Man säger vidare att den landstings-
drivna vården dessutom ytterst garanteras av skattemedel, vilket innebär ett
lågt och oftast försumbart ekonomiskt affärsmässigt risktagande.

Det här är mycket klara signaler, tycker jag, från Konkurrensverkets sida.
Jag vill fråga: Vad tänker statsrådet göra fram till dess att vi är klara i HSU
2000?

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

Anf. 270 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Jag har i det svar som jag gav Göte Jonsson på den direkta
frågan pekat på åtgärder som redan har vidtagits. Jag tänker då närmast på
den stora vikt som har lagts vid konkurrensneutraliteten i samband med hus-
läkarförslaget och också på att vi har den frågan i hög grad aktuell när vi
inför hösten skall gå vidare för att öka konkurrensen inom sjukvården ge-
nom att fortsätta att montera ned de etableringsbegränsningar som finns.

Anf. 271 GÖTE JONSSON (m):

Herr talman! Jag kritiserar inte statsrådet Könberg, utan här är det ju
gamla kvarlevor sedan tidigare. Jag förutsätter att det inte kan vara särskilt
tillfredsställande för en liberal sjukvårdsminister att få de synpunkter som
anförs från Konkurrensverket, och jag litar på sjukvårdsministerns ambition
i de här sammanhangen.

När det gäller husläkarpropositionen är det alldeles klart att där finns för-
utsättningar att få en konkurrensneutralitet, och det är viktigt att den kom-
mer att fungera. Vi tog också upp detta i debatten när riksdagen fattade be-
slut i den frågan.

Vad jag ser som angeläget är nästa steg, frågan om fri etablering för privat-
praktiserande specialister på andra områden. Där är det, som jag ser det,
utomordentligt viktigt att man från regeringens sida verkligen ser till att det
blir konkurrensneutralitet.

Det gäller patientavgifterna. Det gäller formerna för hur man skall verka.
Det gäller en rad olika problemställningar som måste lösas och att det också
där ges samma garantier som inom husläkarpropositionens förslag och de
beslut som riksdagen fattade när det gäller primärvården i den delen.

109

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

110

Anf. 272 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Jag är övertygad om att Göte Jonsson och jag har samma
inställning till vikten av konkurrens i samhället. Konkurrensen har ett värde
för att man i hela samhället skall kunna få en verksamhet som är bättre och
billigare än om man inte har konkurrens. Konkurrens inom sektorer som i
huvudsak finansieras av någon annan än konsumenten, s.k. tredjepartsbe-
talning, ställer dock oss - såväl riksdag som regering - inför speciella pro-
blem, som vi slipper på andra marknader där kunden står för hela kostna-
den.

I husläkarförslaget har vi klarat av balansgången mellan etableringsfrihe-
ten och kostnadskontrollen genom den speciella konstruktionen att en stor
del av husläkarens ersättning kommer att bestämmas av antalet patienter.
Jag tror dock att det kommer att visa sig vara något svårare att klara av den
uppgift som vi har föresatt oss att klara av, nämligen att ta bort etablerings-
begränsningarna inom andra områden där man inte kan använda denna me-
tod. Vi studerar för närvarande försök både i Sverige och i andra länder för
att även på det området kunna klara av avvägningen mellan etableringsfrihet
och kostnadskontroll.

Anf. 273 GÖTE JONSSON (m):

Herr talman! Svårigheter, statsrådet Könberg, är till för att övervinnas.
Jag är medveten om att det finns svårigheter. Men som jag ser det är det
angeläget att också när det gäller den etableringsrätt som det har gått ut sig-
naler om i regeringsdeklarationen och i kompletteringspropositionen verkli-
gen leder till reell konkurrens.

Om vi har en effektiv konkurrens får vi en bättre kvalitetskontroll. Kon-
kurrens ger faktiskt kvalitetsfördelar. Vi får också ekonomiska fördelar, för-
utsatt att vårdgivarna konkurrerar på lika villkor. Nu finns det ganska alar-
merande uppgifter utifrån landet där det framgår att det är svårt för enskilda
privata vårdgivare i sjukvården att driva verksamheten vidare. Det finns ex-
empel på verksamheter som har gått i konkurs, kanske beroende på att
landstingen, sjukvårdshuvudmännen, har prioriterat sin egen verksamhet.
Jag förutsätter ändock att vi skall finna vettiga lösningar på den här punkten.
Det är utomordentligt angeläget att så sker.

Överläggningen var härmed avslutad.

45 § Svar på fråga 1992/93:743 om in vitrofertilisering

Anf. 274 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Barbro Westerholm har frågat mig vilka åtgärder jag avser
att vidta för att hälso- och sjukvårdslagens målsättning om vård på lika vill-
kor skall kunna garanteras.

Barbro Westerholm säger att vissa landsting inte längre kommer att stå för
kostnaderna för in vitrofertilisering och att detta innebär att patienter i olika
delar av landet inte längre har tillgång till en hälso- och sjukvård på lika vill-
kor.

Enligt vad jag erfarit bereder Socialstyrelsen för närvarande ett par ären-
den som rör den här frågan. Beredningen av dessa ärenden kommer enligt
uppgift från Socialstyrelsen att vara klar på försommaren.

Anf. 275 BARBRO WESTERHOLM (fp):

Herr talman! Det är bra att Socialstyrelsen är på bettet. Barnlöshet kan
bero på olika sjukliga förändringar antingen hos kvinnan eller hos mannen.
Hos kvinnan kan det vara fråga om hoplödda äggledare eller äggstockar som
inte fungerar. Hos mannen kan det vara så att produktionen av sädesceller
inte är tillfredsställande. Dessa problem kan behandlas på olika sätt.

Som jag ser det skall sjukvården antingen betala för alla de olika behand-
lingsmetoder som finns för att lösa problemet med barnlöshet eller också
skall man undanta hela komplexet. Det diskuteras om det är en rättighet att
få barn eller inte. Man får dock inte plocka bort en metod av flera. Då riske-
rar man också att styra över behandlingen så att man i det här fallet t.ex.
reparerar de förstörda äggledarna. Det kan i sin tur kanske bli mycket dyrare
än de 18 000-23 000 kronor som en provrörsbefruktning kostar i dagsläget,
och där resultaten blir bättre och bättre.

Menar man allvar med att ha en hälso- och sjukvårdslag som garanterar
alla vård på lika villkor i olika delar av landet, anser jag att man måste se på
hela komplexet. Man får inte göra undantag i vissa landsting. Det kan t.ex.
leda till att kvinnor som bor i sådana landsting väljer att söka vård i andra
landsting där man är mer generös med ersättningen.

Anf. 276 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Den här frågan är svår och komplicerad. Det beror litet
grand på hur man hanterar den i olika landsting. Det är en avvägningsfråga.
Det kan vara så att skillnader uppstår på grund av att man har en viss be-
handling i ett landsting medan man inte har det i ett annat eller också uppstår
skillnader när man har olika långa köer. Jag ser fram emot att få materialet
från Socialstyrelsen för att sätta mig in i frågan.

Anf. 277 BARBRO WESTERHOLM (fp):

Herr talman! Jag instämmer också i detta. Det här är också en fråga för
Prioriteringsutredningen att ta ställning till.

Överläggningen var härmed avslutad.

46 § Svar på fråga 1992/93:741 om reglerna om beskattningen av arv

Anf. 278 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Pehr Löfgreen har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att
överväga för att dödsbon inte skall förlora pengar på en föråldrad arvsbe-
skattning.

Jag delar uppfattningen att arvsbeskattningen i vissa hänseenden är något
föråldrad och att reglerna ibland är onödigt krångliga. Mot bakgrund av bl.a.
detta genomförs för närvarande en översyn av arvsskattereglerna i Finansde-

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

111

Prot. 1992/93:119 partementet. Först när det arbetet är slutfört är jag beredd att närmare redo-
1 juni 1993           göra för de åtgärder jag är beredd att vidta.

Svar på frågor

112

Anf. 279 PEHR LÖFGREEN (m):

Herr talman! Jag skall be att få tacka statsrådet för det här korta svaret.
Jag hoppas att det här är någonting som statsrådet nu kommer att arbeta för
så att vi får en lösning på dessa arvsbeskattningsfrågor. I övrigt är jag i stort
sett belåten med svaret, men jag hoppas verkligen att statsrådet förstår allva-
ret i att det för många människor kan uppstå mycket stora bekymmer.

Anf. 280 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Jag är fullt medveten om de problem som arvsbeskattningen
ställer till med både vad gäller den nivå som åtminstone fanns tidigare och
det nuvarande regelsystemet. Vi ser en hel del fall i departementet i samband
med överklaganden, besvär m.m. Det finns anledning att vidta åtgärder och
att se till att nivån blir rimlig.

Anf. 281 PEHR LÖFGREEN (m):

Herr talman! Jag vill påminna om att det finns ett antal fall där människor
på grund av ren otur har fått väldigt stora skatter vid dödsfall. Därför hoppas
jag att statsrådet snarast tittar på det här problemet och inte väntar tills hela
utredningen är klar. Statsrådet bör verkligen bemöda sig om att titta på det
här.

Anf. 282 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Vi kommer självfallet att göra det. Det finns naturligtvis
tidsgränser som ibland verkar besvärliga. Men man kommer ju inte ifrån att
tidsgränser gäller. Det stora problemet är i första hand de skattesatser som
har gällt. De är väsentligt sänkta nu. Det finns dock anledning att gå vidare,
och det kommer vi också att göra.

Anf. 283 PEHR LÖFGREEN (m):

Herr talman! Jag är fullt på det klara med att det har skett en betydlig
förbättring just i den här skattefrågan. Men för vissa enskilda människor är
det fortfarande mycket orättvist. Därför hoppas jag nu att det skall bli full
fart på detta. I övrigt tackar jag så mycket.

Överläggningen var härmed avslutad.

47 § Svar på fråga 1992/93:742 om bankstödet och bankens företags-
förvärv

Anf. 284 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Jan Sandberg har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att
överväga om banker som kan vara beroende av offentligt stöd planerar att
genomföra riskfyllda företagsförvärv.

Handläggningen av ärenden om stöd till bl.a. banker sköts som bekant i

ett första skede av Bankstödsnämnden. För att nämnden skall få en bild av
bankens situation är den stödsökande banken skyldig att lämna den informa-
tion som behövs för att det skall kunna avgöras om banken behöver stöd och,
om så är fallet, i vilken omfattning, form osv. stöd bör utgå.

Däremot föreligger ingen skyldighet för en stödsökande bank att, innan
ett avtal om statligt stöd har träffats, rapportera affärshändelser i rörelsen.
En sådan ordning skulle innebära att staten tog på sig ansvaret för verksam-
heten i alla sådana banker. Det vore inte önskvärt - ansvaret för att sköta
företagen måste ligga hos företagets ledning och dess ägare.

I samband med att stöd lämnas till ett institut kan dock olika slags villkor
ställas upp för stödet. Staten kan i detta skede exempelvis kräva att institutet
vidtar vissa strukturrationaliseringar, t.ex. avvecklar viss rörelse. Staten kan
också ställa krav på att utvidgning av verksamheten till andra affärsområden
inte får ske tills, exempelvis, statligt stöd har återbetalats. Kännedom om
dessa möjligheter till krav från staten bör leda till att stödsökande banker
inte genomför företagsförvärv som inte är till påtaglig nytta för den egna
bankens egentliga verksamhet.

Då Jan Sandberg, som framställt frågan, anmält att han var förhindrad att
närvara vid sammanträdet, medgav tredje vice talmannen att Pehr Löfgreen
i stället fick delta i överläggningen.

Anf. 285 PEHR LÖFGREEN (m):

Herr talman! Jag ber att å Jan Sandbergs vägnar få tacka för svaret om
bankstödet och bankens företagsförvärv. Tack, herr statsråd.

Överläggningen var härmed avslutad.

48 § Svar på fråga 1992/93:755 om hundskatten

Anf. 286 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Lennart Fremling har frågat mig när resultat kan väntas av
det arbete som pågår inom regeringskansliet i syfte att förändra reglerna om
hundskatt.

Den översyn av hundskatten som åberopas av skatteutskottet, och som
Lennart Fremling refererar till, pågår i Finansdepartementet. Centrala frå-
gor är en bedömning av behovet av fortsatt hundregistrering och det kom-
munala stöd till djursjukhusen som betalas genom hundskattemedlen. Min
förhoppning är att det under hösten 1993 skall kunna bli möjligt att förelägga
riksdagen en samlad bedömning av hundskattens framtid.

Anf. 287 LENNART FREMLING (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret. Jag uppfattar det som mycket
positivt. Kan man räkna med att det under hösten kommer en proposition i
sådan tid att dessa förändringar kan börja gälla redan fr.o.m år 1994?

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

113

8 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 119

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

114

Anf. 288 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Det vore fel av mig att utlova en proposition vid en viss tid-
punkt och att säga när ikraftträdandet i så fall skall ske.

Det är inte någon hemlighet att jag menar att vi skall ta bort den obligato-
riska hundskatten. Men det finns en del problem. Bland de mera väsentliga
är att vissa kommuner i dag genom hundskattemedel bestrider kostnader för
djursjukhus. Det finns konstitutionella problem beträffande möjligheterna
för kommunerna att på annat sätt ge medel till djursjukhus i andra kommu-
ner.

Detta är frågor som är så pass väsentliga att vi trots allt måste bedöma
vilka risker och problem som kan finnas. Jag vågar därför inte definitivt lova
något. Men jag antar att det under hösten 1993 skall vara möjligt att genom-
föra någonting.

Anf. 289 LENNART FREMLING (fp):

Herr talman! Om jag har förstått saken rätt är det i dag inte möjligt för en
kommun att sätta ner hundskatten till noll och avstå från att ha ett särskilt
hundskatteregister, om man så skulle önska. Ingår det i övervägandena att
göra det frivilligt för kommunerna att ha en hundskatt?

Anf. 290 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Utan att ha förankrat detta i regeringen i dess helhet anser
jag att man borde eftersträva möjligheter för kommunerna att frivilligt
kunna ta ut exempelvis avgiftsmedel för att täcka särskilda kostnader.

Ett problem i det sammanhanget är att sådana avgifter som tas ut av en
kommun inte kan användas för att bestrida kostnader för djursjukhus annat
än vad avser djur från den egna kommunen. Detta kan skapa vissa problem.
Det är sådana frågor som för närvarande bereds.

Detta må synas vara en liten fråga, men det är trots allt viktigt att göra en
rejäl bedömning av eventuella problem.

Anf. 291 LENNART FREMLING (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret. Jag litar på skatteministerns
ambitioner i denna fråga.

Överläggningen var härmed avslutad.

49 § Svar på fråga 1992/93:759 om marknadsföringen av Absolut
Vodka

Anf. 292 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Karin Israelsson har frågat mig dels vilka motiv det finns för
att exploatera Absolut Vodka i anslutning till en kommande utställning i
Sydkorea, dels vilka mål regeringen har för avsikt att formulera för att be-
gränsa skadeverkningarna av försäljningen av Absolut Vodka utanför lan-
dets gränser. Karin Israelsson nämner som bakgrund till frågorna att Sverige
har antagit Världshälsoorganisationens dokument European Alcohol Action

Plan, som bl.a. innebär att länderna skall sträva efter att minska alkoholkon-
sumtionen med 25 % fram till år 2000. Hon nämner även att Sverige i för-
handlingar med EG sagt sig ha höga ambitioner vad avser de hälsopolitiska
målen. Det är, enligt Karin Israelsson, i sken av detta anmärkningsvärt att
Vin & Sprit AB aviserar sitt deltagande vid nämnda utställning i Sydkorea.

Enligt vad jag har inhämtat har Vin & Sprit efter ett flertal förfrågningar
från Sveriges exportråd lovat att sponsra Sveriges och Norges exportråds ge-
mensamma paviljong med 50 000 kronor under utställningen. För detta er-
håller Vin & Sprit en kvadratmeters annonsyta som kommer att upptas av
en tavla med motiv som anknyter till varumärket Absolut Vodka. I förhål-
lande till alkoholindustrins marknadsföring i övrigt framstår Vin & Sprits
s.k. exploatering av Absolut Vodka i just detta sammanhang som relativt
begränsad.

Den nuvarande svenska alkoholpolitikens riktlinjer slogs fast av riksdagen
i beslut under slutet av 1970-talet. Ett resultat av besluten är lagarna om han-
del med drycker och tillverkning av drycker, vilka inte ändrade Vin & Sprits
möjlighet och ensamrätt att tillverka och exportera spritdrycker.

Vin & Sprit, vars styrelse för övrigt består av bl.a. riksdagsledamöter, har
valt att tillverka sprit och sälja den på även andra marknader än den svenska.
Självfallet har bolaget att följa den lagstiftning och de regelverk som gäller i
de länder där man är verksam. I Sverige marknadsförs således inte de sprit-
drycker bolaget tillverkar på annat sätt än utländska spritdrycker. I andra
länder kan Absolut Vodka, liksom andra spritdrycker, marknadsföras på de
sätt den lokala lagstiftningen medger.

För att konkret svara på Karin Israelssons första fråga, vill jag framhålla
att bolagets motiv för att deltaga vid utställningen närmast är att bidra till att
finansiera den svensk-norska paviljongen. För detta erhålls naturligtvis en
viss uppmärksamhet för varumärket Absolut Vodka.

När det gäller den andra frågan, som egentligen borde ställas till socialmi-
nistern, är mitt svar att det inte är min uppgift att ta initiativ till att formulera
mål för att begränsa skadeverkningarna av Absolut Vodka, eller andra sprit-
drycker, i utlandet. Det måste enligt min mening vara upp till resp, land att
utforma sin egen alkoholpolitik och sina egna alkoholpolitiska målsätt-
ningar. Såvitt jag vet består Världshälsoorganisationens plan, som Karin Is-
raelsson hänvisar till i sin fråga, bl.a. av en rekommendation till resp, land
att se över sin alkoholpolitik och omformulera den om så erfordras. För öv-
rigt avser planen Världshälsoorganisationens Europaregion, till vilken Syd-
korea inte hör.

Till sist vill jag bekräfta att Sverige har höga ambitioner i medlemskapsför-
handlingarna vad avser de svenska alkoholpolitiska målen Strävan från
svensk sida är att även som medlem av EG effektivt kunna verka för en lägre
alkoholkonsumtion i Sverige.

Anf. 293 KARIN ISRAELSSON (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Bo Lundgren för ett långt och
utförligt svar. Anledningen till min fråga är att jag fått rapporter om att man
i den utställning som planeras i Sydkorea kommer att marknadsföra Absolut
Vodka. Med kännedom om Vin & Sprits tidigare sätt att marknadsföra sina

Prot. 1992/93:119
1juni 1993

Svar på frågor

115

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

116

produkter känner jag en stark oro för att man kommer att vara ganska så
pådrivande även vid denna expo.

Nu har jag inte haft tillgång till mässkatalog, och jag har inte kunnat kon-
trollera hur pass storyta som Vin & Sprit har tilllgång till. Man borde samti-
digt kritisera Sveriges exportråd för att det i detta sammanhang inte har kun-
nat finna någon annan sponsor än Vin & Sprit när det gäller att marknads-
föra Sverige. Vi hade kanske haft möjlighet att marknadsföra demokratise-
ringsprocessen, folkrörelser och sådant som är positivt för Sveriges del.

Jag tar här Sveriges agerande inom Europa som ett exempel. Jag tycker
att det är viktigt att vi agerar på samma sätt och ställer samma krav när det
gäller Sydkorea som när det gäller alkoholpolitiken i Europa. Vi är inne i ett
känsligt skede i förhandlingarna om att få behålla monopolen i Sverige i ett
EG-sammanhang. Vi går då själva ut och marknadsför produkter på det sätt
som man också tidigare har gjort från Vin & Sprits sida.

Man har inte hesiterat att anföra att det finns stora problem i utvecklings-
länderna. Ändå har man marknadsfört Absolut Vodka på ett ganska ohäm-
mat sätt. De debatter som har förts, inte minst i riksdagen, har bidragit till
att man har begränsat den marknadsföringen. Jag kan givetvis inte anklaga
statsrådet för den marknadsföring som nu sker, utan får väl nöja mig med
det svar som har givits.

Anf. 294 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Jag tror att Karin Israelsson och jag är helt överens om att
vi skall ha som ambition att ha så starka begränsningar som möjligt av alko-
holkonsumtionen. Vi kan ha olika slutliga målsättningar i detta avseende.
De kan alltid diskuteras. Jag hör till dem som tror att man med en modera-
tion i detta avseende kan uppnå en bra politik.

Det är viktigt att begränsa alkoholkonsumtionen, inte minst vad gäller
ungdomar. Det är ett av skälen till att jag är mycket glad över att den alko-
holskattereform som genomfördes i fjol har lett till en överströmning av kon-
sumtionen från starkare till svagare drycker, bl.a. genom införandet av ett
svagare starköl. Det leder till en minskad total alkoholkonsumtion. Det är
den ambition som jag har och som vi rimligen är överens om.

Sedan är det fråga om i vad mån ett svenskt företags, i det här fallet Vin
& Sprit AB:s, marknadsföring kan skada alkoholpolitiken i Sverige eller i
andra länder. Självfallet är företaget mycket lojalt både vad avser de svenska
reglerna och de regler som gäller i andra länder. Men de andra länderna be-
slutar själva om sina regler och driver sin alkoholpolitik.

Jag har svårt att se att Sverige skulle vinna på att Vin & Sprit går utöver dessa
regler i andra länder. Jag tycker att de på ett bra och effektivt sätt fullgör
sina skyldigheter att följa resp, lands regler när det gäller marknadsföring av
alkohol.

Anf. 295 KARIN ISRAELSSON (c):

Herr talman! Precis som statsrådet säger i sitt svar, kommer vi in på social-
ministerns område. Det är viktigt att de alkoholpolitiska mål som vi har, ge-
nomströmmar hela regeringen, oavsett vilket departement det gäller. Jag
tror att det blir än mer viktigt i framtiden, eftersom vi vid en tillhörighet till

EG kommer att ha behov av att verkligen trycka starkt på de förebyggande
insatserna. Information och skydd av de unga ingår där som en viktig del i
alkoholpolitiken.

Jag har följt Vin & Sprits agerande när det gäller Absolut Vodka under ett
antal år och sett det annonsmaterial och den marknadsföring som man har
lagt ner på försäljningen. Det känns litet oroande att de nu tar steget till Syd-
korea, som är ett land där man inte har starksprit med mer än 20 % alkohol-
innehåll.

Anf. 296 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Jag vet att Vin & Sprit AB lojalt följer de regler som gäller.
De har inte någon ambition att försämra en alkoholpolitisk situation. Jag
konstaterar också att den produkt som de marknadsför inte är inriktad mot
konsumtion i berusningssyfte. Det är en produkt som finns i ett helt annat
marknadssegment. Men vi kanske inte skall fördjupa oss i dessa detaljer.

Anf. 297 KARIN ISRAELSSON (c):

Herr talman! Det kanske inte tillhör debatten, men när man marknadsför
alkohol vet man aldrig i vilket syfte den kommer att användas av brukaren.
Vi vet att beroendet av alkohol är ganska bekymmersamt. Det skapar stora
problem. Det skall vi förhindra med en måttfull marknadsföring. Det glädjer
mig om Vin & Sprit har kommit fram till det.

Det finns inte heller något i avtalet som säger att Vin & Sprit skall mark-
nadsföra produkter. Det finns ingenting som förbjuder dem, men det finns
heller ingenting som säger att de skall vara så pådrivande som de dock har
varit.

Den export som sker av Absolut Vodka ger naturligtvis stora inkomster
till statskassan också. Det kan vi inte bortse ifrån. Det är viktigt att man föl-
jer den politik som finns i resp. land. Det finns ingen anledning att bredda
kundkretsen.

Anf. 298 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Den marknadsföring som Vin & Sprit ägnar sig åt när det
gäller Absolut Vodka är inriktad på att få den som ändå avser att konsumera
vodka att välja Absolut Vodka snarare än något annat märke.

Anf. 299 KARIN ISRAELSSON (c):

Herr talman! Det är möjligt att tanken är den, men jag är inte alldeles
säker på att man lyckas med det.

Överläggningen var härmed avslutad.

50 § Svar på fråga 1992/93:764 om ansvaret för fastighetsjuridisk
rådgivning

Anf. 300 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Inga-Britt Johansson har frågat näringsministern var han av-
ser att lägga ansvaret för den fastighetsjuridiska rådgivningen i fortsätt-

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

117

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

118

ningen, när länsbostadsnämnderna läggs ner och deras uttalade ansvar för
sådan rådgivning försvinner.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.

Det är riktigt att länsbostadsnämnderna har haft i uppgift att lämna en-
skilda personer råd och upplysningar i juridiska frågor som har att göra med
anskaffning och innehav av småhus. Skyldigheten infördes 1984 mot bak-
grund av de bedömningar som den dåvarande regeringen gjorde om behovet
av individuell rådgivning i byggnadstekniska och fastighetsjuridiska frågor.
Utgångspunkten för dessa bedömningar var, såvitt jag har kunnat finna, att
de problem som konsumenterna på den tiden ställdes inför ofta var mycket
komplicerade och hängde ihop med de statliga regelsystemen och de brister
i konsumentskyddet som då fanns.

Sedan de bedömningar gjordes som ledde till 1984 års beslut har mycket
ändrats. Låne-och byggregler har förenklats. Husköparens rättsställning
gentemot säljaren/producenten har förbättrats. Kraven på fastighetsmäklare
har skärpts. Hus som byggs med statligt stöd skall ha ett tioårigt konsument-
skydd, för att nämna några faktorer.

Regeringen har inte ansett att uppgiften att lämna fastighetsjuridisk råd-
givning bör föras över till någon annan statlig myndighet i samband med att
länsbostadsnämnderna läggs ner vid utgången av 1993. Jag kan inte mot bak-
grund av alla förändringar som har skett sedan 1984 se något avgörande skäl
till att i dag etablera statliga resurser för att i särskild ordning lämna fastig-
hetsjuridisk rådgivning till en viss grupp bostadskonsumenter.

Anf. 301 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret. Det var intressant
att få reda på vilket statsråd som var ansvarig för den här frågan. Jag blev
nämligen hänvisad till industriministern.

Låt mig säga att jag inte delar ministerns uppfattning. Bakgrunden till min
fråga är en rapport från Konsumentverket som kom ut för någon månad se-
dan. De har låtit SCB göra en intervjuundersökning hos ett antal småhus-
byggare som har byggt med egen entreprenad. Det gäller styckbyggda hus.
Den undersökningen visar på en ganska förskräckande situation.

24 % av husen i 1989 års produktion har t.ex. inte slutbesiktigats. 62 % av
husen har inte garantibesiktigats. 25 % av husen har fel och brister i golv,
35 % har fel och brister i fönster och dörrar, 19 % har icke obetydliga eller
allvarliga fel när det gäller bad och dusch osv.

Det visar sig att konsumenterna har haft svårt att hitta rätt i djungeln. En
del hade t.ex. inte hört talas om det tioåriga konsumentskyddet. De säger
att säljarna var mest intresserade av att visa planlösning och liknande. Man
var inte intresserad av att informera om allt runt omkring. Detsamma gällde
långivarna. I det här skedet var de mycket intresserade av att låna ut pengar.
Det är min bestämda uppfattning att det fortfarande behövs en fastighetsju-
ridisk rådgivning, trots att konsumentskyddet har stärkts via lagstiftning.

Anf. 302 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! De exempel som Inga-Britt Johansson redovisar tyder på att
det system vi har haft hittills inte har fungerat. Det kan ju faktiskt vara så att

man med alltför uttalade ambitioner att ge rådgivning och ta ansvar via stat-
liga myndigheter, tar så mycket ansvar från de enskilda individerna att de
inte längre tror att de själva behöver sätta sig in i saker. Jag säger inte att det
alltid är på det viset.

Jag inser att det behövs ett regelsystem, ansvarighetsregler och mycket an-
nat, eftersom detta är en situation där en enskild husköpare eller den som
köper en lägenhet har det besvärligt. Det krävs den typen av regelsystem.

Sedan är jag övertygad om att det viktigaste är att hjälpa de enskilda att
själva skaffa sig sådan information att de kan ställa relevanta frågor. Det
gamla systemet har uppenbarligen inte varit till fyllest, som Inga-Britt Jo-
hansson säger.

Anf. 303 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag håller med om att det inte har fungerat riktigt som det
borde ha gjort. Men det blir ju inte bättre av att man lägger ner det helt och
hållet. Informationen borde förbättras någonstans.

Konsumentvägledarna i de kommuner där det finns sådana, säger själva
att de inte har den kompetens som behövs för att svara på de frågor som
kommer från konsumenterna. I dag har konsumenterna ingenstans att vända
sig, även om de förstår att de borde ha bättre rådgivning innan de ger sig in
i sitt livs kanske största affär. En del av dessa människor går i personlig kon-
kurs därför att de inte klarar av att rätta till problemen.

Anf. 304 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Det krävs ett bra regelsystem med ansvarighetsregler för
dem som är involverade i en sådan affär. Det finns redan en hel del regler.

Sedan tror jag faktiskt uppriktigt, att om vi skulle välja att bygga ut nuva-
rande system och låta stat eller kommun och landsting ta över än mer av det
som egentligen ligger i varje enskild människas intresse att skaffa sig kun-
skap om, finns det en risk att man blir passiv. Det finns naturligtvis gott om
instanser, privata rådgivare och andra, som skulle kunna ge den typ av råd
som behövs i en fastighetsaffär. Nu gäller det att återge människor det ansvar
de faktiskt har och den möjlighet att ta ansvar som de bör ha.

Anf. 305 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Herr talman! Låt mig då fråga statsrådet vilka regler han är beredd att
föreslå som innebär att säljarna, företagen i det här fallet, åtar sig det ansvar
som de egentligen redan borde ha åtagit sig.

Anf. 306 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Jag redovisade de regler som gäller konsumentskydd. Jag
kan inte riktigt bedöma om de reglerna behöver ses över. Det är något som
måste bedömas i särskild ordning. När det här regelsystemet om fastighets-
juridisk rådgivning - som inte har fungerat enligt frågeställaren själv - inför-
des 1984 var situationen en helt annan än den är för närvarande.

Anf. 307 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Herr talman! Vi kan bara konstatera att det fortfarande inte fungerar,
trots de lagar som nu finns och som har funnits ett par år. Det är alltså inte

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svarpå frågor

119

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

tillräckligt, och någonting måste göras för att skydda de här människorna
och för att hjälpa dem att få tag på den information de så väl behöver innan
de ger sig in i en sådan här affär.

Anf. 308 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Som jag sade inledningsvis finns det, om man väljer att för-
söka ta över ansvaret från människorna, en stor risk att de tror att de därmed
är skyddade. Jag tror att mycket av problemet på detta liksom på många
andra områden ligger där. Det gäller alltså att skapa bra, klara och enkla
regler. Det gäller att ha ansvarighetsregler och andra sådana regler, och se-
dan skall man se till att varje människa inser att de, om de inte själva har
kompetens, säkert behöver skaffa sig rådgivning. Sådan rådgivning finns att
få. Det har inte fungerat hittills, men det kan säkert fungera bättre när män-
niskorna får tillbaka ansvaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

51 § Svar på fråga 1992/93:766 om bostadssubventionerna

Anf. 309 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Oskar Lindkvist har med hänvisning till ”uppgifter om” att
bostadssubventionerna skall minskas med 500 miljoner kronor från den 1
januari 1994 frågat mig när regeringen avser att presentera sitt förslag till hur
besparingen skall läggas ut. Oskar Lindkvist ställer frågan mot bakgrund av
den osäkerhet som han anser att ett sådant beslut skapat.

Låt mig inledningsvis klarlägga att finansutskottet vid en senare tidpunkt
samma dag som Oskar Lindkvist ställde sin fråga justerade sitt betänkande
rörande kompletteringspropositionen. När det gäller bostadssubventio-
nerna förordar utskottets majoritet att statens utgifter för räntebidrag redu-
ceras stegvis under de närmaste tre åren. Enligt utskottet bör utgifterna för
räntebidragen sålunda, efter hänsyn tagen till behovet av höjda bostadsbi-
drag, minskas med 0,5 miljarder kronor netto för 1994, 1 miljard kronor
netto för 1995 och med 1,5 miljarder kronor för 1996.

Genom den överenskommelse som nu träffats i finansutskottet skapas
klarhet om den besparing av räntebidragskostnaderna med 3 miljarder kro-
nor som regeringen och Socialdemokraterna var överens om förra hösten.
Jag är den förste att beklaga att Socialdemokraterna senare visade sig vara
oförmögna att fullfölja överenskommelsen. Därmed har det inte heller varit
möjligt att, vid en tidigare tidpunkt, ge berörda fastighetsägare besked om
hur besparingen skall läggas ut.

I sitt betänkande framhåller finansutskottet, i likhet med bostadsutskot-
tet, vikten av att riksdagen så snart som möjligt kan fatta beslut i detta
ärende. Självfallet är det regeringens ambition att, efter riksdagens ställ-
ningstagande, så snart det är möjligt återkomma till riksdagen med en pro-
position om hur besparingarna bör läggas ut resp. år. Arbetsläget i Finansde-
partementet är för närvarande mycket ansträngt. Jag räknar dock med att

120

regeringen skall kunna lämna riksdagen ett förslag till utlägg före utgången
av denna månad.

Anf. 310 OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Jag tackar för svaret på min fråga. Av svaret framgår att det
skall komma en proposition före utgången av denna månad. Detta är den
första dagen på den nya månaden, så propositionen skall väl då komma un-
der juni månad 1993.

Jag hörde på Dagens eko för några dagar sedan en uppgift om att det
skulle komma en proposition, som innebar en besparing på 500 miljoner un-
der 1994, 1 miljard under 1995 och 1,5 miljarder under 1996.1 nyhetsrefera-
tet sade man sedan att detta för en trerumslägenhet kommer att innebära
en extrakostnad på 250 kr i månaden. Under det andra året kommer denna
kostnad att bli 300 kr och under det tredje 400 kr, dvs. sammanlagt 950 kr.
Dessutom kan man räkna med att de beräknade ordinarie höjningarna, som
brukar framkomma genom överenskommelser, kommer att innebära en
ungefär lika stor kostnad.

Jag påminde mig då att Socialdemokraterna faktiskt har träffat en över-
enskommelse med regeringen om besparingar på bostadsområdet, men det
har också träffats en överenskommelse om att sådana besparingar skall före-
gås av samråd. Det samrådet har nu inte skett, utan regeringen har gjort upp
med Ny demokrati om hur de här besparingarna skall ske. Detta är enligt
min mening inte bara att svika en överenskommelse utan också att sakna
realiteter när det gäller konsumenternas möjligheter att betala de ökade
kostnaderna.

Anf. 311 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Vi får senare anledning att återkomma till utformningen av
propositionen.

Det är beklagligt att Oskar Lindkvist, när han nu plötsligt kommer ihåg
att det träffades en uppgörelse, inte kommer ihåg att det är genom socialde-
mokratiska problem i det samråd som har förevarit som ärendet har förse-
nats.

Överenskommelsen i september 1992 innebar besparingar i subventio-
nerna på 3 miljarder kronor. Jag har själv haft den synpunkten att det gäller
att lägga ut de här besparingarna så att de får så små skadeverkningar som
möjligt för enskilda, för fastighetsägare och för finanssektorn. Jag har själv
föreslagit att man bör fördela besparingarna på fler år än det enda år som
gällde i överenskommelsen.

Vi har inom Statsrådsberedningen haft en lång diskussion med Social-
demokraterna, och under den diskussionen har det framkommit att Social-
demokraterna inte har avsett att ställa upp på vad som har överenskommits,
i varje fall inte för 1994.

Samråd har alltså skett, men Socialdemokraterna har i sin nyvunna oppor-
tunistiska roll insett att man inte skall stå för några besvärliga beslut alls,
även om vi nu måste rätta till vad ni har ställt till tidigare. Vi måste ta det
ansvaret, och vi har därför sett till att förankra detta på ett sätt som är rim-
ligt, dvs. i en riksdagsmajoritet. Därmed kommer jag också att kunna lägga

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

121

Prot. 1992/93:119   fram det förslag som jag borde ha lagt fram tidigare men som ju har försenats

1 juni 1993          av Socialdemokraterna.

Svar på frågor

122

Anf. 312 OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Bo Lundgren återkommer nu till att Socialdemokraterna
inte står för sina överenskommelser, men han vet då om att han inte talar
sanning. Han vet, att när vi hade de här frågorna uppe i bostadsutskottet,
för att ge ett yttrande till finansutskottet, valde majoriteten i bostadsutskot-
tet att inte uttala sig i frågan medan minoriteten, i detta fall Socialdemokra-
terna, föreslog att man skulle genomföra de här höjningarna när det hade
inträtt en stabilisering på fastighetsmarknaden.

Utgångsläget i dag är att folk inte har råd att betala de ökade kostnaderna.
Vi ser redan i dag förändringar på fastighetsmarknaden, som kommer att
innebära svåra konsekvenser för väldigt många bostadskonsumenter. Det är
orsaken till att vi inte nu kan lägga ut de här kostnaderna på bostadsmarkna-
den.

Anf. 313 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Jag är fullt medveten om att vi befinner oss i en besvärlig
situation till följd av den politik som Oskar Lindkvist, på den tidigare social-
demokratiska regeringens uppdrag, har varit en av de främsta att genomföra
här i riksdagen. De kostnadsökningar vad gäller produktionen och det höga
ränteläge som vi fick till följd av denna lössläppta politik har skadat svensk
ekonomi och bostadskonsumenterna oerhört mycket.

Det är nu vår uppgift att sanera ekonomin, lägga till rätta det Socialdemo-
kraterna har skadat och göra det på bästa möjliga sätt. Det gäller för oss att
skapa förutsättningar inte minst för den sänkta ränta som är nödvändig för
ekonomin och inte minst för bostadsmarknadens sätt att fungera. Då krävs
också att man fullföljer de överenskommelser som har träffats och att rege-
ringen, om nu Socialdemokraterna i detta avseende - vilket ju framgick av
vad Oskar Lindkvist själv sade - hoppar av överenskommelsen från septem-
ber i fjol, i alla fall ser till att skapa majoritet för denna överenskommelse.
Det skapar trovärdighet för svensk ekonomi och ger möjlighet till exempel-
vis ett sänkt ränteläge.

Anf. 314 OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Nej, Bo Lundgren, jag sade inte att vi hoppade av överens-
kommelsen. Det var Bo Lundgrens ordalydelse och inte min. Vi står alltså
fast vid överenskommelsen. Det framgår av vår skrivning i bostadsutskottets
yttrande till finansutskottet, och det framgår av vårt ställningstagande i riks-
dagsgruppen. Vi står fast vid överenskommelsen i den del av frågan där vi
trodde att regeringen menade allvar med att fullfölja samtalen med Social-
demokraterna för att reda upp problemen på fastighetsmarknaden.

Nu säger Bo Lundgren att han är fullt medveten om att läget på bostads-
marknaden är besvärligt, men trots det skall han genomföra de tre höjning-
arna 1994, 1995 och 1996.1 förlängningen har han alltså ytterligare 3 miljar-
der som han skall ta ut på bostadsmarknaden. Ingen kommer att tycka att
det är en förnuftig politik, Bo Lundgren.

Anf. 315 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Det ursprungliga förslaget, som Socialdemokraterna och re-
geringen gjorde upp om, innebar en besparing på subventionerna 1994,
alltså nästa år, om 3 miljarder. Det kommer nu att bli fråga om 0,5 miljarder.

Jag har inget att erinra mot den utläggning som har skett. Jag föreslog själv
att Socialdemokraterna och regeringen skulle frångå sina utfästelser om 3
miljarder 1994 med tanke på situationen genom en uppdelning på ett par
år. Detta har avvisats av Socialdemokraterna. De vill inte genomföra någon
förändring alls 1994 och vill inte ta direkt ställning. Detta skulle kunna skada
budgetsaneringsprocessen allvarligt. Dessutom skulle det bara skapa pro-
blem i ekonomin, inte minst för bostadssektorn genom stegrade räntor i stäl-
let för sänkta räntor.

Regeringen måste dock ta ansvaret för att en sådan politik drivs att svensk
ekonomi kan saneras. Jag inser att Socialdemokraterna och Oskar Lindkvist
uppenbarligen inte har den kraften numera.

Anf. 316 OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Jag tror att vi kan leva med vad Bo Lundgren anser. Det är
nog inte så svårt att göra det. Vi har ju lärt oss under årens lopp att det inte
är särskilt allvarligt menat.

Det intressanta nu är att regeringen lägger ut 0,5 miljarder 1994,1 miljard
1995 och 1,5 miljarder 1996. Det betyder för väldigt många bostadskonsu-
menter att de inte kan klara sina boendekostnader. Det betyder för väldigt
många villaägare att de inte kan klara sina villalån. Det betyder för väldigt
många bostadsrättsinnehavare att det blir svårigheter i bostadsrättsförening-
arna.

I dag har vi kunnat läsa i tidningarna att också de kooperativa hyresrät-
terna nu har svårigheter. De klarar inte ytterligare påfrestningar på boendet.
Men vad är meningen med att lägga ut 0,5 miljarder 1994 om människor inte
ens har råd att betala de hyror som för närvarande gäller?

Anf. 317 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! I ett läge där vi har fått ärva en ekonomi som har exploderat
i ett budgetunderskott om 200 000 miljoner kronor gäller det för oss att se
till att vi sparar i syfte att kunna minska belastningen på denna och på kom-
mande generationer och att få utrymme för sänkta räntenivåer, så att det blir
möjligt att bygga och bo i framtiden.

Bostadskonsumenterna har det svårt i dag, därför att de i viss utsträckning
tvingas leva med de alltför höga produktionskostnader som Oskar Lindkvist
släppte fram i slutet av 80-talet och i början av 90-talet.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

123

Prot. 1992/93:119   52 § Svar på fråga 1992/93:710 om överföringen av pensionsmedel till

1 juni 1993          forskning

Svar på frågor

124

Anf. 318 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Herr talman! Under hänvisning till regeringens förslag till riksdagen att ta
i anspråk medel från Fond 92-94 för forskningsstiftelser och för stiftelsebild-
ning av två statliga högskolor har Bengt Silfverstrand frågat justitieministern
om det varit möjligt att på samma rättsliga grunder och för samma ändamål
ta i anspråk medel ur fjärde AP-fonden.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall besvara
frågan.

Bengt Silfverstrand ställde i stort sett samma fråga under utbildningsut-
skottets hearing rörande den föreslagna stiftelsebildningen av två statliga
högskolor. Det svar jag kan ge i dag är detsamma som det svar Bengt Silfver-
strand då fick.

Sålunda har beslutats att de tidigare löntagarfonderna skall avvecklas.
Medlen i dessa fonder har förts till en särskild awecklingsfond. Som ett vä-
sentligt led i den beslutade avvecklingen föreslås nu att medel tas i anspråk
för forskning och högre utbildning.

Något beslut om avveckling av fjärde AP-fonden finns inte. Det har därför
självfallet aldrig varit aktuellt att överväga att ta dessa medel i anspråk.

Riksdagen kan givetvis genom lag bestämma över fjärde AP-fonden. Ett
förslag om att ta denna fond i anspråk för de ändamål som nu är aktuella
hade dock uppenbart fått ges en annan utformning än den ändring i över-
gångsbestämmelserna till lagen med reglemente för allmänna pensionsfon-
den som regeringen nu har lagt fram.

Anf. 319 BENGT SILFVERSTRAND (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka utbildningsministern för svaret på min
fråga. I verkligheten förekom dock varken exakt samma fråga eller exakt
samma svar vid den hearing som Per Unckel åberopar.

Frågan är inte ställd utifrån ett utbildnings- och forskningspolitiskt per-
spektiv. Om behovet av att stärka forsknings-och utvecklingsbasen i det
svenska samhället råder det faktiskt inga delade meningar. Vi socialdemo-
krater har bedömt dessa behov vara så angelägna att vi i vårt budgetförslag
för kommande treårsperiod har frigjort mer än 3 miljarder kronor utöver
regeringens satsning på forskning och utveckling.

Att däremot, i strid med träffade överenskommelser, upplösa delar av all-
männa pensionsfonden för forskningsändamål visar att regeringens snävt
ideologiska motiv att göra sig kvitt de förhatliga s.k. löntagarfonderna har
vägt tyngre än omsorgen om forskningen.

Tillvägagångssättet inger oro också vad gäller andra delar av pensionssy-
stemet. Löntagarfondernas samlade tillgångar har nämligen varit en integre-
rad del av det här pensionssystemet. I stort sett samma placeringsregler har
omfattat dessa fonder som fjärde och femte AP-fonderna.

Slutsatsen är alltså klar: Allmänna pensionsfonden har brandskattats på
ungefär 22 miljarder kronor för att användas till ett överkompenserat spa-
rande som regeringen till slut gått med på att avveckla, till riskkapitalbolag

som inte förmått uppnå sina syften att tillräckligt kraftfullt stödja småföreta-
gen med riskvilligt kapital samt till forskningsändamål som, om viljan verkli-
gen fanns, hade kunnat tillgodoses över statsbudgeten.

Anf. 320 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Herr talman! Bengt Silfverstrands inlägg med anledning av mitt svar ger
inte omedelbart vid handen vad hans syfte med frågan egentligen var, om
det nu inte var att bringa klarhet i de placeringsmöjligheter resp, beslutsmöj-
ligheter som riksdagen anser sig ha i fråga om AP-fonder och löntagarfon-
der.

Jag vill till Bengt Silfverstrand säga tre saker.

För det första säger Bengt Silfverstrand att regering och opposition är ense
om behovet av att satsa på forskning. Han säger t.o.m. att regeringen inte
är beredd att satsa lika mycket på forskningen som den socialdemokratiska
oppositionen är.

Det finns, herr talman, en mycket väsentlig skillnad mellan regeringens
och Socialdemokraternas syn i denna fråga. Regeringen har nämligen i sina
förslag en klar finansiering av sina insatser, medan Socialdemokraterna en-
dast ökar budgetunderskottet. Med den socialdemokratiska finansierings-
principen kan man satsa precis hur mycket pengar som helst.

Fortfarande återstår frågan: Varmed skola man i så fall betala?

För det andra säger Bengt Silfverstrand att regeringen är angelägen om att
upplösa löntagarfonderna. Det är alldeles korrekt. De borde aldrig ha in-
förts. De infördes i syfte att socialisera det svenska näringslivet och skapade
således elände under många herrans år för svensk företagsamhet. På det sät-
tet höll de nere investeringsvilja och minskade därmed tillväxtmöjlighe-
terna. Ju snabbare de här fonderna avvecklas, desto bättre är det för utveck-
lingskraften i fråga om den svenska företagsamheten.

För det tredje, herr talman, försöker Bengt Silfverstrand göra gällande att
det i realiteten handlar om pensionspengar. Men han vet att han talar mot
bättre vetande. Fonderna har aldrig någonsin, Bengt Silfverstrand, införts
för att trygga pensioner! Om Bengt Silfverstrand läser det egna partiets och
Landsorganisationens gamla urkunder, finner han att pensionsmotiv nog var
det sista som föresvävade Rudolf Meidner när denne en gång föreslog infö-
randet av de fonder som nu avvecklas.

Anf. 321 BENGT SILFVERSTRAND (s):

Herr talman! För det första framgår det klart och tydligt att vi finansierar
forskning för 3 miljarder kronor mer än regeringen gör, och det sker över
statsbudgeten. Vi bedömer nämligen att detta är så viktigt att det är rimligt
och riktigt att forskningsändamål får tävla med andra områden i det svenska
samhället som vi normalt finansierar över budgeten.

För det andra är det klart och tydligt att de fonder som det här handlar
om, de fem löntagarfonderna, regleras i reglementet om allmänna pensions-
fonden, APR. De har alltså precis samma rättsliga status som fjärde och
femte löntagarfonderna. Därför har vi anledning att känna oro. När rege-
ringen i ett fall kan gå förbi statsbudgeten och använda pensionsmedel kan

Prot. 1992/93:119
1juni 1993

Svar på frågor

125

Prot. 1992/93:119 det inte uteslutas att regeringen i ett annat läge också kan ta i anspråk kusi-
1 juni 1993           nerna till löntagarfonderna, nämligen fjärde och femte AP-fonderna.

Svar på frågor

126

Anf. 322 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Herr talman! Den finansiering av forskningen som Bengt Silfverstrand
hävdar att Socialdemokraterna har anvisat innebär ett större budgetunder-
skott. Men ett större budgetunderskott är något som svensk ekonomi just nu
minst av allt behöver. Att behålla löntagarfonderna och att dessutom finan-
siera forskning med ett större budgetunderskott skulle vara dubbelfel, om
ambitionen finns att främja svensk utveckling och svensk utvecklingsför-
måga.

Så till frågan om placeringsmöjligheterna och några ord om Bengt Silfver-
strands oro för pensioner. Bengt Silfverstrand behöver inte vara orolig för
pensionssystemet annat än i det avseendet att en otillräcklig industriell ex-
pansionsförmåga undergräver hela ATP-systemets existens - det är det stora
hotet!

Att Bengt Silfverstrand försöker göra socialistiska löntagarfonders av-
veckling till en avveckling av pensionssystemet är lika dödfött nu som det
har varit i samtliga valrörelser där Socialdemokraterna har försökt över-
tyga - men där har man misslyckats - väljarna om att detta är sanningens
närmare innebörd.

Anf. 323 BENGT SILFVERSTRAND (s):

Herr talman! Vi finansierar forskning fullt ut via vårt alternativ, som vi
redovisade under den allmänna motionstiden. Vi har också besparingsför-
slag, som vi preciserar i anslutning till kompletteringspropositionen. Om det
inte på kronan exakt skulle stämma med regeringens förslag, handlar det de-
finitivt inte om att vi använder forskningspengar för att så att säga lättsinnigt
få ett större budgetunderskott. Man kan på goda grunder säga att vårt alter-
nativ i allt väsentligt är finansierat.

Vi har aldrig påstått att man nu avvecklar pensionssystemet. Men det
inger oro när man kan ta i anspråk en del av det som ändå, Per Unckel, sak-
ligt sett är pensionsmedel. Det finns i det här reglementet inga rättsliga skill-
nader mellan löntagarfonderna och den fjärde och den femte AP-fonden i
pensionshänseende. Det är ett faktum.

Dessutom har löntagarfonderna omgärdats av hårdare restriktioner när
det gäller placering än de övriga.

Anf. 324 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Herr talman! Mina förhoppningar om att övertyga Bengt Silfverstrand om
att han har fel är mycket begränsade.

Om någon vecka kommer riksdagen att på basis av finansutskottets utta-
lande redovisa det socialdemokratiska budgetunderskottet i minsta detalj.
Det kommer då att framgå att socialdemokratin med hjälp av en hejdlös och
opportunistisk budgetpolitik undergräver landets finanser.

Det har alltid varit socialdemokratins moderna uppfattning att försöka få
väljarna att tro att socialistiska löntagarfonder har någonting med pensioner
att göra. Det har väljarna i val aldrig trott på. Det tror heller aldrig jag på,

inte ens i denna kammare och inte ens om Bengt Silfverstrand upprepar
detta påstående till döddagar.

Anf. 325 BENGT SILFVERSTRAND (s):

Herr talman! Det senaste kategoriska påståendet från Per Unckel innebär
att han hävdar att det inte har gått några pensionspengar från löntagarfon-
der. Det är uppenbarligen helt fel.

Per Unckel talar om socialism. Det är i så fall väldigt harmlös socialism.
Löntagarfonderna har i praktiken gentemot kapitalmarknaden haft ungefär
samma inriktning som de nuvarande riskkapitalbolagen, som Per Unckel
och honom närstående statsråd försöker höja till skyarna men som uppen-
barligen inte heller har varit särskilt framgångsrika när det gäller att förse
småföretagen med riskkapital.

Anf. 326 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Herr talman! Jag hör och förstår att Bengt Silfverstrand beklagar att lönta-
garfonderna inte var socialistiska nog. För mig räckte socialismen i dem mer
än väl.

Överläggningen var härmed avslutad.

53 § Svar på fråga 1992/93:761 om meritvärderingsregler i komvux

Anf. 327 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Herr talman! Krister Örnfjäder har frågat mig om regeringen är medveten
om konsekvenserna av Centrala studiestödsnämndens beslut om nya merit-
värderingsregler i komvux och om regeringen är beredd att rätta till dessa.

Enligt bestämmelser i studiestödsförordningen ankommer det på CSN att
meddela bestämmelser om studiernas omfattning för rätt till studiestöd på
heltid eller deltid. För att bestämma studieomfattningen i komvux tillämpas
ett poängsystem, där varje ämne har åsatts ett poängtal.

Det har länge funnits en uppfattning om att kraven för rätt till studiestöd
i komvux har varit låga. Studiemedelskommittén, som lämnade förslag till
1989 års studiemedelsreform (1987/88:116), framförde sådana tankar och
ansåg att reglerna borde ses över. I den därpå följande propositionen
(1987:39) instämde dåvarande regeringen i denna uppfattning och ansåg att
CSN borde göra en översyn av meritvärderingsreglerna för gymnasiala stu-
dier och framför allt för komvux.

Enligt vad jag har förstått har översynsarbetet dragit ut på tiden med an-
ledning av omorganisationen av vuxenutbildningen och det efterföljande ar-
betet med läroplaner och timplaner. De nya reglerna, som meddelades av
CSN efter samråd med bl.a. Skolverket under februari i år, kommer att gälla
fr.o.m. den 1 juli 1993. Kravet på poäng per termin har inte ändrats. Den
ändring som skett är att de olika ämnena/kurserna getts ett lägre poängtal
än tidigare. Syftet är att antalet poäng för studiestöd på heltid i större ut-
sträckning än tidigare skall motsvara undervisning på heltid.

Någon åtgärd från min sida är inte aktuell.

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

127

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar pä frågor

128

Anf. 328 KRISTER ÖRNFJÄDER (s):

Herr talman! Jag vill tacka utbildningsministern för svaret. Jag tycker att
det är tråkigt att utbildningsministern inte är beredd att vidta nödvändiga
åtgärder om så behövs.

Det kan väl inte vara meningen med förändringen att följande effekter
uppstår. För heltidsstudier erfordras två till tre ytterligare ämnen, dvs. en
ökning med ca 40 %. Många som i dag studerar är redan hårt pressade på
grund av hög studietakt. Risk föreligger för ökade studieavbrott. Priorite-
rade elevgrupper, i många fall svagpresterande, drabbas i första hand. Färre
elever kan intas till studier, då varje elev lägger beslag på en större andel av
det totala utbudet. Elever väljer, som jag tidigare nämnde, fler ämnen än
nödvändigt för att bli heltidsstuderande, vilket innebär slöseri med resurser
både för den enskilde och för samhället. Elever kan utestängas från studier
genom att kraven på heltidsstudier gjorts så hårda att många drar sig för att
ens försöka studera. I många fall är arbetslöshet det enda alternativet.

Det kan väl inte vara meningen, utbildningsministern, med förändringen?

Anf. 329 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Herr talman! Som jag sade i slutet av mitt svar är den enkla meningen med
den förändring som CSN har företagit, bl.a. på basis av en proposition från
den tidigare socialdemokratiska regeringen, att studiestöd på heltid skall
motsvara studier på heltid. Jag tycker att detta i all enkelhet är en ganska
rimlig princip. Om detta leder till att studenter som tidigare har läst på deltid
men fått studiestöd för heltid nu måste gå upp och läsa på heltid för att i
fortsättningen få studiestöd för heltidsstudier, är det en effekt som möjligen
för en och annan som har gynnats av det tidigare systemet momentant kan
kännas något påfrestande men som rimligtvis inte kan framstå som konstig i
ett längre perspektiv.

Om det är så som Krister Örnfjäder påstår, skulle det snarare vara komvux
krav på heltidsstudiernas omfattning som det är fel på, inte CSN:s anpass-
ning av studiestödsreglerna till vad komvux redan tillämpar.

Anf. 330 KRISTER ÖRNFJÄDER (s):

Herr talman! Var felet ligger har jag svårt att ta ställning till. Jag tycker
att det är tråkigt att en reform, som från början inrättades för att för sådana
som hade brister i sin utbildning möjliggöra en högre utbildning för att de
sedan skulle kunna gå vidare i sin utveckling, innebär att dessa riskerar att
hamna i en situation som på sitt sätt förstörs av reformens innebörd. Det
tycker jag, som sagt var, är tråkigt.

Jag hade hoppats att helt enkelt få ett svar där man säger att utbildnings-
ministern är medveten om att det kan bli negativa konsekvenser och att ut-
bildningsministern, i de fall som dessa visar sig vara så pass stora att det finns
anledning att vidta åtgärder, är beredd att vidta sådana åtgärder. Det var det
svar som jag hade hoppats på.

Anf. 331 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Herr talman! Jag kan möjligen förstå att detta svar hade känts angelägnare
och trevligare att erhålla. Likväl har såväl Krister Örnfjäder som jag att hålla

oss till någon typ av logik i det sätt som vi ser på studiestödet. Som jag sade
innebär den förändring som nu är genomförd ingenting annat än att man er-
håller fullt studiestöd för fulla studier.

Jag tror inte att komvux har fel i sin bedömning av vad fulla studier inne-
bär. Däremot utesluter jag inte att det inom komvux såväl som inom andra
studieformer kan brista i stöd och hjälp från utbildningsanordnare visavi stu-
denter som av olika skäl har det besvärligt och svårt. Jag utgår ifrån att ut-
bildningsanordnarna är beredda att i detta hänseende stödja studenterna, så
att de kan upprätthålla full studiehastighet motsvarande fullt studiestöd.

Anf. 332 KRISTER ÖRNFJÄDER (s):

Herr talman! Med den kompletteringen är jag för närvarande nöjd. Jag
hoppas att jag inte skall behöva återkomma i ärendet.

Överläggningen var härmed avslutad.

54 § Svar på fråga 1992/93:737 om informationen om villkoren för ut-
ländsk företagsetablering

Anf. 333 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Lennart Hedquist har frågat mig vad jag avser att göra för
att säkerställa att aktuell information tas fram om de nya gynnsammare vill-
kor som nu gäller i Sverige för investeringar och nyetablering av företag. I
sin fråga uppger han att nu tillgängligt informationsmaterial ej är aktuellt
och att nytt sådant material bör tas fram centralt.

Ett omfattande informationsmaterial har under senare år tagits fram,
framför allt inom ramen för Invest in Sweden-projektet. Projektet startade
år 1990 och skall enligt beslut av riksdagen den 29 april i år överföras från
Näringsdepartementet till Styrelsen för Sverigebilden. Beslutet innebär att
Styrelsen fr.o.m. den 1 juli i år får ett centralt huvudansvar vad gäller den
fortsatta presentationen av Sverige som investeringsland. Förutom Japan,
som tidigare varit högst prioriterat, kommer då även Storbritannien, Tysk-
land och USA att prioriteras.

Bara under år 1993 har publicerats, dels i februari ett s.k. newsletter med
information om löner, priser, EG-medlemskap m.m., dels i maj en reviderad
version av broschyren Invest in Sweden. Därutöver har informationsmate-
rial publicerats med speciell inriktning på Japan. Vidare har också ett antal
privata initiativ tagits. Bl.a. har Arthur Andersen & Co i februari publicerat
skriften Doing Business in Sweden, som kan jämföras med den av frågestäl-
laren nämnda skriften Investment in Sweden från 1991 (KPMG Bohlins).

Slutligen vill jag också nämna att det inom OECD, med svensk medver-
kan, tagits fram en skrift, daterad januari 1993, som utförligt behandlar Sve-
rige som investeringsland efter de förbättringar av näringslivsklimatet som
nyligen gjorts, framför allt vad gäller möjligheterna till utländska företags-
etableringar.

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

129

9 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 119

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

130

Anf. 334 LENNART HEDQUIST (m):

Herr talman! Jag tackar näringsministern för svaret. Jag ställde denna
fråga mot bakgrund av att det under de senaste åren har vidtagits så många
positiva åtgärder som gör att utländska företag måste se det som utomor-
dentligt intressant att investera och etablera sig i Sverige. I min egen kom-
mun finns en forskningsby som heter STUNS och en organisation som heter
Uppsala nätverk, som jobbar mycket med att skapa kontakter med företag
runt om i världen. De upplever det som att det inte har funnits och inte finns
något bra aktuellt material som beskriver de förändringar som har vidtagits
i Sverige på senare tid.

Näringsministern har nu redovisat att det har kommit en broschyr, tydli-
gen helt nyligen i maj, som innehåller en uppdatering av villkoren i Sverige.
Därutöver har konsultföretag tagit fram en skrift som kan jämföras med den
tidigare skriften Investment in Sweden, som skildrar hur man skall göra affä-
rer i Sverige.

Min reflexion är att det uppenbarligen är oerhört väsentligt att näringslivs-
sekreterare i kommunerna, företrädare för forskningsbyar, företagsbyar och
andra som har kontakter runt om i världen får kännedom om att detta mate-
rial finns, så att det kan användas. Uppenbarligen är det ganska bråttom.

Anf. 335 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag har noterat Lennart Hedquists synpunkt om ökad infor-
mation i Sverige om att materialet finns. Vi marknadsför materialet ganska
aktivt runt om i världen. Vi genomför systematiskt investeringsseminarier
med ett antal statsråd på olika platser runt om i världen för att sprida budska-
pet, göra Sverige attraktivt som investeringsland och för att skapa medveten-
het på detta område.

I samband med det privatiseringsprogram som är mycket aktuellt i da-
garna gör vi liknande s.k. road shows för företagen, för att ånyo markera det
mycket attraktiva investerings- och företagarklimatet i landet. Det kan även
noteras att vi det senaste året för första gången har fått ett positivt nettoin-
flöde av investeringskapital till Sverige, vilket är unikt i de senaste årens sta-
tistik.

Anf. 336 LENNART HEDQUIST (m):

Herr talman! Jag har också noterat att olika statsråd har varit på s.k. road
shows och att många andra företrädare för departementen har kunnat sprida
denna information på olika sätt. Det är utomordentligt positivt. Men även
alla de personer ute i kommunerna som har kontakt med olika företag är
ambassadörer för Sverige i detta hänseende. De personerna måste ha känne-
dom om och tillgång till material som kan sprida kännedom om Sverige som
investeringsland på ett så positivt sätt som möjligt. Om även det kan förbätt-
ras tror jag att det kommer att få positiva verkningar.

Anf. 337 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Vi har noterat det önskemålet. Jag kan försäkra att det i dag
finns rikligt med material om investeringsklimatet i Sverige. I mitt svar räk-
nar jag upp några exempel. I samband med att privatiseringsprorammet lan-

serades förra våren och sommaren gjorde nästan varenda större investment-
bank en fördjupad analys av Sverige, som man spred till sina investerare. Vi
har all anledning att fortlöpande följa och försöka distribuera den typen av
information.

Överläggningen var härmed avslutad.

55 § Svar på fråga 1992/93:758 om förberedelserna för att avveckla
kärnkraften

Anf. 338 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Lena Klevenås har frågat miljöministern om förberedel-
serna för kärnkraftsawecklingen fortskrider enligt planerna.

Ansvaret inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.

Enligt 1991 års energipolitiska beslut, som grundades på den s.k. energi-
överenskommelsen, är energipolitikens mål att på kort och lång sikt trygga
tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga vill-
kor. Härigenom främjas en god ekonomisk och social utveckling i Sverige.
Energipolitiken skall utgå från vad natur och miljö kan bära.

I energiöverenskommelsen fastslås vidare att omställningen av energisys-
temet måste vid sidan av säkerhetskraven ske med hänsyn till behovet av
elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. När kärn-
kraftsawecklingen kan inledas och i vilken takt den kan ske avgörs av resul-
taten av hushållningen med el, tillförseln av el från miljöacceptabel kraftpro-
duktion och möjligheterna att bibehålla internationellt konkurrenskraftiga
elpriser.

Som Lena Klevenås mycket riktigt påpekar är ett viktigt inslag i 1991 års
energipolitiska beslut att riksdagen skall ha möjlighet att bedöma resultaten
av insatserna för energihushållning och för ny kraft- och värmeproduktion.
Det förutsätts att de resultat som uppnås genom de energipolitiska program-
men årligen skall redovisas till riksdagen i budgetpropositionen. Regeringen
skall samtidigt förelägga riksdagen förslag om de ytterligare åtgärder som är
motiverade.

Lena Klevenås fråga tycks bygga på ett missförstånd, nämligen att rege-
ringen skulle ha underlåtit att lämna sådana årliga rapporter till riksdagen.
Regeringen har emellertid i både 1992 års och 1993 års budgetpropositioner
lämnat en redovisning av de energipolitiska programmens resultat. Under-
lag inför denna redovisning är den energirapport som Närings och teknikut-
vecklingsverket, på regeringens uppdrag, årligen senast den 1 september, re-
dovisar till regeringen. Regeringens första rapportering till riksdagen var
översiktlig eftersom de energipolitiska programmen vid det aktuella tillfället
hade varit i kraft en mycket begränsad tid.

I den senaste redovisningen konstaterades bl.a. att programmen löper i
stort sett som planerat och att resultaten så här långt tycks motsvara de mål
som låg till grund för 1991 års energipolitiska beslut. Några omfattande för-
ändringar i den allmänna inriktningen av programmen föreslogs därför inte.

Prot. 1992/93:119

1 juni 1993

Svar på frågor

131

Prot. 1992/93:119 Riksdagen har nyligen ställt sig bakom regeringens uppfattning i denna
1 juni 1993           fråga.

Svar på frågor

132

Anf. 339 LENA KLEVENÅS (s):

Herr talman! Jag tackar näringsministern för svaret. Jag hade ställt min
fråga till miljöministern. Kärnkraften är både en miljöfråga och en närings-
politisk fråga.

Jag ställde en fråga till miljöministern i november som gällde ett uttalande
från kärnkraftsindustrin, från Kraftsams vd, Edin. Han hade vid en utfråg-
ning anordnad av de politiska ungdomsförbunden sagt att industrin inte
gjorde någonting för att förbereda kärnkraftsawecklingen om man inte hade
en lagstiftning på området. Miljöministern svarade då att de årliga redovis-
ningarna skulle komma, för att vi skulle kunna bedöma om det var motiverat
med ytterligare åtgärder.

Min fråga bygger inte på ett missförstånd, utan på att jag hade uppfattat
detta med kontrollstationer på ett helt annat sätt. Det är inte bara jag som
har gjort det. Vi som litade på att kärnkraften skall vara avvecklad till år
2010 hade förväntat oss att kontrollstationerna hade varit tydligare, så att
riksdagen verkligen hade kunnat göra en bedömning av om förberedelserna
för avvecklingen fortgår enligt planerna. Det är därför jag har återkommit
med min fråga.

Jag skulle vilja fråga näringsministern om han anser att ytterligare åtgär-
der inte behövs, utan att tidtabellen kommer att hållas och att de redovis-
ningar som finns i budgetpropositionen räcker för att beslutet att kärnkraf-
ten skall vara avvecklad till 2010 verkligen kommer att infrias.

Anf. 340 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Programmen har gällt en förhållandevis kort tid och är
mångåriga. Enligt den utvärdering som vi har redovisat i budgetpropositio-
nen och som bygger på NUTEK:s utvärdering anser vi att man uppnått det
resultat vi kan förvänta oss. Energiöverenskommelsen har ju gällt en relativt
kort tid.

Det finns därför i dagsläget ingen anledning att göra omprioriteringar eller
förändringar av de program som föreligger. De skall fullföljas enligt nuva-
rande planer.

Om detta kommer att räcka eller ej lär framtiden utvisa. Vi har anledning
att återkomma till detta i nästa redovisning i nästa budgetproposition.

Till sist vill jag ånyo markera att riksdagen också ställt sig bakom regering-
ens bedömning så sent som den 29 april i år.

Anf. 341 LENA KLEVENÅS (s):

Herr talman! Jag läser i Näringsdepartementets bil. 13 till budgetproposi-
tionen en redovisning över hur kärnkraftens användning har ökat från 1980,
då den var 26 TWh, till 1991, då den var 77, alltså en ökning med 200 %.
Sedan den omröstning om kärnkraften som vi hade har det alltså skett en
kraftig ökning.

När jag tittar på prognoser till år 2000, ytterligare tio år framåt, finner jag
en mycket liten minskning. Jag blir orolig. Enligt den redovisning som är

gjord i propositionen kominer man alltså till år 2000 inte att avveckla något
kärnkraftverk. När bedömer näringsministern att man behöver börja av-
vecklingen för att den skall kunna ske under ordnade former och vara klar
under år 2010?

Anf. 342 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Den ökning av el vi får från kärnkraften efter folkomröst-
ningen och fram till dags dato kan knappast vara någon överraskning. Det
var exakt vad som föreskrevs i de olika folkomröstningsalternativen. Man
skulle använda den kärnkraft man hade eller som i princip redan var färdig-
ställd. Därav skulle en produktionsökning kunna komma.

När det gäller tid för uttag av det ena eller andra kärnkraftverket under
avvecklingen är det bara att notera att enligt energiöverenskommelsen har
det stipulerats klara, konkreta krav för att man skall ställa av kärnkraftverk.
Det krävs konkurrenskraftiga priser, att man uppnår energibesparingar, att
man uppnår annan alternativ, miljövänlig produktion, främst kraftvärme
och liknande.

Anf. 343 LENA KLEVENÅS (s):

Herr talman! Så sent som i förra veckan beslutade vi om näringsutskottets
betänkande när det gäller energin. Där hade vi socialdemokrater en reserva-
tion där vi sade att programmet för effektivare användning av energi måste
successivt kompletteras och vidareutvecklas via skatter, avgifter och andra
styrmedel för att ge företag och enskilda ett kraftigt incitament till hushåll-
ning med energi och användning av förnybara energikällor.

Enligt min uppfattning sker inte detta som det behöver göra. Vattenfall
fullföljer t.ex. inte planerna på sin biobränslebaserade elproduktion, efter-
som det är för gott om el. Vi har ett överskott som motsvarar två kärnkraft-
verk. Samtidigt har vi ett överskott av skogsråvara. Vi borde i det här läget
verkligen kunna påböija omställningen.

Våra reaktorer är över 20 år gamla. Jag tycker vi är osäkra på säkerheten
i dessa gamla reaktorer. Jag skulle vilja se, i enlighet med vår reservation,
att regeringen vidtar åtgärder för att påskynda omställningen.

Anf. 344 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag vill bara ånyo notera att den energiöverenskommelse
som gäller mellan Centerpartiet, Folkpartiet och Socialdemokraterna - mitt
eget parti stod utanför - fullföljs av oss.

Detta innebär att vi inte gör något mera eller något mindre än överens-
kommelsen. Vi försöker efter bästa förmåga leva upp till denna, vilket
också, enligt den redovisning vi har gjort, riksdagen har ställt sig bakom.

Det är alltså inte fråga om att Vattenfall har andra krav på sig än sedvan-
liga kommersiella. Vi skall försöka få fram prismässigt konkurrenskraftig el,
på så god grund som möjligt försöka få fram alternativa energikällor som är
miljömässigt riktiga och prismässigt konkurrenskraftiga, och vi skall genom-
föra energisparprogram och energieffektiviseringsprogram.

Prot. 1992/93:119
ljuni1993

Svar på frågor

133

Prot. 1992/93:119
ljuni1993

Svar på frågor

Anf. 345 LENA KLEVENÅS (s):

Herr talman! Det gläder mig att Moderaterna övergivit sin förkärlek för
kärnkraft och ställer sig bakom energiöverenskommelsen. Jag hoppas att jag
kan lita på det beskedet.

Anf. 346 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag företräder regeringen och regeringsförklaringen, jag fö-
reträder inte ett parti.

Regeringsförklaringen har bekräftat att man skall fullfölja vad de facto-
majoriteten i energiuppgörelsen kom fram till.

Överläggningen var härmed avslutad.

56 § Svar på fråga 1992/93:768 om utskiftningen av aktier i riskkapi-
talbolagen

Anf. 347 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Bo Jenevall har frågat mig bl.a. om de företag som efter den
angivna svarstiden har ansökt om att få aktier i riskkapitalbolagen kommer
att erhålla några sådana aktier.

På grundval av riksdagens beslut hösten 1992 har 6,5 miljarder kronor från
de förutvarande löntagarfonderna förts över till två portföljförvaltande bo-
lag, Atle och Bure, samt sex riskkapitalbolag.

Den största delen av aktierna i riskkapitalbolagen har skiftats ut till i hu-
vudsak små och medelstora företag som har betalat in vinstdelningsskatt till
löntagarfonderna. Utskiftningen har verkställts av den s.k. Utskiftningsdele-
gationen i enlighet med föreskrifter i förordningen (1992:1057) om utskift-
ning av vissa medel ur förutvarande löntagarfonderna. Berörda företag er-
bjöds i separata brev att ansöka om tilldelning av aktier. Enligt bestämmel-
serna i förordningen skulle företagen anmäla sitt intresse senast den 16 de-
cember 1992. Anmälan skulle lämnas in till Nordbanken. Förfarandet be-
skrevs i detalj i bl.a. bilagor till breven. Av praktiska skäl valdes att inte
skicka rekommenderade brev till samtliga ca 16 000 berörda företag. För att
säkerställa att berörda företag ändå uppmärksammade erbjudandet be-
skrevs detta även i annonser i dagspressen.

Delegationen har därefter enligt reglerna i förordningen haft möjlighet att
pröva även ansökningar som kommit in efter den angivna svarstiden, dock
senast den 15 januari 1993. Sådana ärenden har delegationen prövat enligt
bestämmelserna i förordningen. Dess beslut har inte kunnat överklagas. De-
legationen avslutade sitt arbete i slutet av februari 1993 med en rapport till
regeringen.

Vissa ansökningar om tilldelning av aktier har kommit in till regeringskan-
sliet med begäran att regeringen skulle besluta om tilldelning trots att den i
förordningen angivna tidsfristen har gått ut. Regeringen fattade den 27 maj
1993 beslut om att avslå sådana ansökningar. Att företag som tillsänts brev
under rätt adress av olika skäl inte i tid har observerat erbjudandet eller an-

134

nan information om tilldelningen har således inte ansetts kunna medföra bi-
fall.

Herr talman! Regeringen anser inte att det är rimligt att möjligheten att
få aktier i riskkapitalbolagen på nytt öppnas för de företag som inte i tid ob-
serverat erbjudandet och anmält sig för tilldelning.

Anf. 348 BO G JENEVALL (nyd):

Herr talman! Jag vill tacka näringsministern för svaret, vilket jag tyvärr
inte är vidare till freds med. Jag var tvungen att ställa frågan före kl. 10.00
den 27 maj, förmodligen samtidigt som regeringen satt i sammanträde och
fattade beslut i frågan.

Både näringsministern och jag vet väldigt väl varför man satte denna ex-
tremt korta tidsfrist för dessa svar hösten 1992. Anledningen var att vi då
räknade med och hade förhoppningen att EES-avtalet skulle träda i kraft
den 1 januari. Eftersom denna typ av aktieutdelning skulle vara omöjlig att
genomföra enligt EES-avtalets regler, hade man alltså denna korta tid på sig.
Nu vet vi båda att det tyvärr inte blev något EES-avtal från den 1 januari.
Vi har ännu inte fått något avtal, och det kan dröja ytterligare. Därför kvar-
står inte skälet till att man hade så förfärligt bråttom.

Näringsministern säger i svaret att man hade krävt in detta till den 16 de-
cember och att man sedan förlängde det till den 15 januari. Det är visserligen
en månad till, men vi vet alla vart den månaden från mitten av december till
mitten av januari tar vägen.

Jag kan relatera ett fall, även om jag är medveten om att vi inte skall disku-
tera enskilda fall, som kan belysa ärendet. Det gäller Rederiaktiebolaget
Bifrost i Göteborg, vars grundare och VD tyvärr avled vid denna tid i höstas.
Hans hustru reste då till familjens enda son som är bosatt i Schweiz för att
trösta sig. Det fanns alltså inte någon i familjen hemma för att ta emot något
brev eller läsa svenska tidningar. Det är ett exempel, men det finns förmodli-
gen andra.

Med hänsyn till det som jag sade om EES-avtalet hemställer jag att man
på dessa grunder förlänger svarstiden.

Anf. 349 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Man måste ha någon form av system för att hantera denna
typ av problem. Det var 16 000 bolag av de mest skilda slag som var berätti-
gade till tilldelning. En del hade avslutat sin verksamhet, och en del hade
sålts i flera led under de gångna åren när löntagarfondssystemet fanns. Där-
med skapades det ganska besvärliga förhållandet att både identifiera, finna
och nå företagen.

Grundprincipen har varit att man skall ha fått breven. Och om det har
varit troligt att man har fått breven och har kommit in med svaren efter den
15 januari, har man inte fått någon tilldelning av aktier. Om man har kunnat
hävda att breven inte har nått fram eller på annat sätt kunnat göra detta tro-
ligt, har man även efter den 15 januari kunnat få tilldelning.

Jag noterar att det är oerhört få fall där man i efterhand har klagat på att
man inte har fått tilldelning när man ändå har erhållit information i uppre-
pade brev och det dessutom har varit dagspressannonsering. Vi tycker därför

Prot. 1992/93:119
ljuni1993

Svar på frågor

135

Prot. 1992/93:119
ljuni1993

Svar på frågor

att den princip som delegationen valde och som har accepterats av den helt
dominerande delen av företagen har varit den rätta.

Anf. 350 BO G JENEVALL (nyd):

Herr talman! Jag tycker att det viktigaste ändå är att företagen verkligen
var berättigade till att erhålla dessa aktier. Det övriga är ju formalia.

Jag vill kraftigt hävda att det företag som jag hänsyftade till alldeles nyss i
allra högsta grad i så fall kvalificerar för att utgöra ett undantag i dessa regler.
Eftersom jag har tagit detta företag som exempel och känner det fallet
ganska väl och vet att företaget har inlämnat sina sakskäl, vill jag anhålla om
att näringsministern tar det under omprövning.

Anf. 351 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag vill bara notera att vi har försökt att upprätta en princip
som vi måste hålla på, annars är vi tillbaka i ett nytt fördelningssystem av
aktier. Vi är på det klara med att det finns ett ganska stort antal företag som
inte har utnyttjat sin rätt att få tilldelning. Men antalet klagande rör sig om
något dussin företag, som anser att de borde ha fått tilldelning av aktier.

Uppenbarligen har det bolag som Bo G Jenevall refererat till fått breven
med erbjudande om tilldelning. Men av olika skäl har bolaget inte utnyttjat
det. Vi anser att de regler som gäller för alla andra företag måste gälla även
denna typ av företag. Bolaget har ändå haft upp till två månader på sig att
returnera breven och därmed även kunna få tilldelning.

Anf. 352 BO G JENEVALL (nyd):

Herr talman! Jag refererade till ett fall som jag tyckte ganska klart belyste
detta. Företaget har alltså inte fått meddelandet i fråga.

Näringsministern säger att det handlar om ett fåtal fall. Då tycker jag att
det är orimligt att hänvisa till principer. Eftersom det ändå är fråga om före-
tag som är berättigade till att erhålla dessa aktier, tycker jag faktiskt att man
borde ta ställning för dessa företag.

Anf. 353 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Man måste ha principer som gäller samtliga företag, annars
måste alla ånyo ges samma rätt. De som inkommit med klagomål kan inte
ges annan rätt om man inte beviljar även dem som inte kommit in med klago-
mål samma rätt och därmed ger dem ånyo chans att få tilldelning.

Den princip som har valts är att breven skall ha nått rätt adressat. Sedan
är det fråga om dessa företag vittjar sina postboxar eller inte under de två
månader som det var fråga om. Om de inte har gjort det och inte har tagit
ställning, har de också förlorat sin rätt att få tilldelning enligt den princip
som delegationen valde.

Jag delar delegationens uppfattning att det var en riktig princip. Gränsen
måste alltid sättas någonstans. Jag medger gärna att det alltid uppstår gräns-
dragningsproblem även i efterhand. Men gränsen måste ändå dras någon-
stans.

136

Anf. 354 BO G JENEVALL (nyd):

Herr talman! Jag har stor respekt för näringsministern och även för det
principiella ställningstagandet. Men eftersom skälet till brådskan inte existe-
rar, tycker jag faktiskt att man kunde ha varit litet mer generös med tiden.

Jag vädjar avslutningsvis till näringsministern att ta detta under ompröv-
ning, då vi annars blir nödsakade att föra frågan tillbaka till riksdagen. Det
tycker jag vore onödigt krångligt för ett relativt fåtal företag. Men jag tycker
att detta är en rättvisefråga.

Överläggningen var härmed avslutad.

57 § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades

Motion

1992/93:N65 till näringsutskottet

58 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlädes åter

Konstitutionsutskottets betänkanden 1992/93.-KU33 och KU40
Skatteutskottets betänkanden 1992/93:SkU29 och SkU34
Justitieutskottets betänkanden 1992/93:JuU32-JuU37
Försvarsutskottets betänkande 1992/93:FöUll
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1992/93:SfU19

Kulturutskottets betänkanden 1992/93:KrU27, KrU28 och KrU31
Jordbruksutskottets betänkanden 1992/93:JoU17 och JoU24-JoU26
Näringsutskottets betänkanden 1992/93:NU32 och NU33
Bostadsutskottets betänkande 1992/93:BoU21

59 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Konstitutionsutskottets betänkanden

1992/93:KU32 Förslag till en lag om personregister i riksdagens informa-
tionssystem Rixlex

1992/93:KU38 Offentlighet och sekretess

1992/93:KU39 Anslag till Styrelsen för lokalradiotillstånd

Justitieutskottets betänkande

1992/93:JuU30 Forskning - Anslag till Brottsförebyggande rådet, m.m.

Lagutskottets betänkanden

1992/93:LU48 Konsumentforskning
1992/93:LU49 Skuldsanering

Prot. 1992/93:119
ljuni1993

Svar pä frågor

137

Prot. 1992/93:119 ljuni1993

Utrikesutskottets betänkande 1992/93:UU31 Forskning och forskarutbildning Försvarsutskottets betänkanden 1992/93:FöU10 Verksamheten vid Försvarets mediecenter 1992/93:FöU12 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden 1992/93:FöU13 Forskning Socialförsäkringsutskottets betänkanden 1992/93:SfU15 Höjd pensionsålder m.m. 1992/93:SfU18 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden till riksmötet 1993/94 Socialutskottets betänkande 1992/93:SoU25 Forskning inom Socialdepartementets verksamhetsområde Kulturutskottets betänkande 1992/93:KrU29 Forskning för kunskap och framsteg Utbildningsutskottets betänkanden 1992/93:UbU13 Anslag till Lantbruksuniversitetet, m.m. 1992/93:UbU15 Forskning 1992/93:UbU16 Löntagarfondsmedel för forskning 1992/93:UbU19 Riksbankens Jubileumsfonds verksamhet under år 1992 1992/93:UbU22 Lokalförsörjning m.m. för högre utbildning och forskning Trafikutskottets betänkande 1992/93:TU34 Transportforskning Jordbruksutskottets betänkanden 1992/93:JoU18 Forskning för kunskap och framsteg 1992/93:JoU27 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden Näringsutskottets betänkande 1992/93:NU30 Forskning Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1992/93:AU14 Forskning inom Arbetsmarknadsdepartementets verksam- hetsområde Bostadsutskottets betänkande 1992/93:BoU23 Byggnadsforskningen

138

60 § Kammaren åtskildes kl. 22.28.

Prot. 1992/93:119
ljuni1993

Förhandlingarna leddes

av tredje vice talmannen från sammanträdets böljan t.o.m. ajoumeringen

kl. 12.26,

av talmannen därefter t.o.m. 19 § anf. 116 (delvis),

av förste vice talmannen därefter t.o.m. 36 § anf. 224 (delvis) och

av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

BENGT TÖRNELL

IBarbro Nordström

139

Prot. 1992/93:119

i juni ₁₉₉₃ Innehållsförteckning

Tisdagen den 1 juni

1 § Meddelande om muntliga frågor till regeringen den 3 juni ....     1

Tredje vice talmannen

2 § Meddelande om information från regeringen.............. 1

Tredje vice talmannen

3 § Anmälan om återtagande av plats i riksdagen.............. 1

4 § Justering av protokoll................................ 2

5 § Svar på interpellationerna 1992/93:164 och 175 om kommunal

medverkan i sjöräddningstjänst ...................... 2

Försvarsminister Anders Björck (m)
Sven-Olof Petersson (c)

Ajournering .......................................... 8

Återupptagna förhandlingar .............................. 9

6 § Svar på fråga 1992/93:693 om åtgärder för att förhindra skred i

Göta älvdal ..................................... 9

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Rune Evensson (s)

7 § Svar på fråga 1992/93:703 om Öresundsbron .............. 11

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Georg Andersson (s)

8 § Svar på frågorna 1992/93:714 och 715 om Postens prissättning för

tidningsdistribution................................ 12

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Elvy Söderström (s)

Ines Uusmann (s)

Talmannen (om debattreglerna)

9 § Svar på fråga 1992/93:721 om utveckling av kollektivtrafiken i

Stockholmsregionen ............................... 17

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Eva Zetterberg (v)

10 § Svar på fråga 1992/93:726 om företagsskyltning vid vägar ....    20

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Birger Andersson (c)

11 § Svar på fråga 1992/93:732 om lex Britannia............... 23

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Kenneth Attefors (nyd)

12 § Svar på fråga 1992/93:745 om försvarets konkurrens med den ci-

vila transportbranschen ............................ 26

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Lars Björkman (m)

13 § Svar på frågorna 1992/93:749 och 765 om sändningsfrekvenserna

140                          för privat lokalradio ............................... 29

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Harriet Colliander (nyd)

Birger Andersson (c)

14 § Svar på frågorna 1992/93:756 och 757 om snabbtåg Stockholm-

Östersund ....................................... 32

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Tage Påhlsson (c)

Sigrid Bolkéus (s)

15 § Svar på fråga 1992/93:740 om omhändertagandet av demens-

sjuka .......................................... 36

Socialminister Bengt Westerberg (fp)

My Persson (m)

16 § Svar på fråga 1992/93:753 om marknadsföringen av lågalkoholvi-

nerna .......................................... 39

Socialminister Bengt Westerberg (fp)

Alf Wennerfors (m)

17 § Svar på fråga 1992/93:736 om Turkiet och de mänskliga rättighe-

terna .......................................... 41

Statsrådet Alf Svensson (kds)

Ingbritt Irhammar (c)

18 § Svar på fråga 1992/93:754 om bistånd till Eritrea.......... 44

Statsrådet Alf Svensson (kds)

Lennart Rohdin (fp)

19 § Svar på fråga 1992/93:744 om Uganda och de mänskliga rättighe-

terna .......................................... 47

Statsrådet Alf Svensson (kds)

Alf Wennerfors (m)

20 § Svar på fråga 1992/93:734 om slåttermyrar............... 50

Statsrådet Reidunn Laurén (-)

Karin Israelsson (c)

21 § Svar på fråga 1992/93:735 om myndighets skadeståndsansvar .    52

Statsrådet Reidunn Laurén (-)

Göte Jonsson (m)

22 § Svar på fråga 1992/93:738 om ersättning från Vägverket för

skada på fordon .................................. 55

Statsrådet Reidunn Laurén (-)
Göte Jonsson (m)

Ajournering .......................................... 56

Återupptagna förhandlingar .............................. 57

23 § Svar på fråga 1992/93:746 om fortsatt kontroll av importerat

virke ........................................... 57

Miljöminister Olof Johansson (c)

Sinikka Bohlin (s)

24 § Svar på fråga 1992/93:760 om kommunernas investeringar i VA-

nätet ........................................... 59

Miljöminister Olof Johansson (c)

Lena Klevenås (s)

25 § Svar på fråga 1992/93:708 om handikappade barns rätt att välja

Prot. 1992/93:119
ljuni1993

141

Prot. 1992/93:119         skola .......................................... 61

1 juni 1993                 Statsrådet Beatrice Ask (m)

____________________          Inga-Britt Johansson (s)

26 § Svar på fråga 1992/93:767 om handikappade barns rätt att välja

skola .......................................... 64

Statsrådet Beatrice Ask (m)
Eva Johansson (s)

27 § Svar på fråga 1992/93:769 om utvecklingsstörda barns rätt att

välja skola ...................................... 67

Statsrådet Beatrice Ask (m)
Eva Johansson (s)

28 § Svar på fråga 1992/93:772 om det nya betygssystemet....... 70

Statsrådet Beatrice Ask (m)

Martin Nilsson (s)

29 § Svar på fråga 1992/93:581 om arbetsmarknadsbidragens konkur-

renseffekter ..................................... 72

Arbetsmarknadsminister Bötje Hörnlund (c)
Charlotte Cederschiöld (m)

Förste vice talmannen (om debattreglerna)

30 § Svar på fråga 1992/93:706 om Mönsterås bruk ............ 74

Arbetsmarknadsminister Bötje Hörnlund (c)
Chatrine Pålsson (kds)

31 § Svar på fråga 1992/93:720 om nedläggningen av stålverket i De-

gerfors ......................................... 76

Arbetsmarknadsminister Bötje Hörnlund (c)
Karl-Erik Persson (v)

32 § Svar på fråga 1992/93:762 om ungdomsarbetslösheten ...... 78

Arbetsmarknadsminister Bötje Hörnlund (c)
Ulrica Messing (s)

33 § Svar på fråga 1992/93:692 om skogsrenskötseln............ 81

Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)

Magnus Persson (s)

34 § Svar på fråga 1992/93:719 om ett stärkt djurskydd......... 83

Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)

Jan Jennehag (v)

35 § Svar på fråga 1992/93:747 om farliga kemikalier i barnmat ...    85

Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)

Inga-Britt Johansson (s)

36 § Svar på fråga 1992/93:751 om bekämpningen av tuberkulos hos

hjortdjur ....................................... 88

Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)

Ingvar Eriksson (m)

37 § Svar på fråga 1992/93:748 om strandskyddet.............. 91

Statsrådet Görel Thurdin (c)

Inga-Britt Johansson (s)

38 § Svar på fråga 1992/93:675 om vapenexport till de baltiska sta-

terna .......................................... 94

142                        Försvarsminister Anders Björck (m)

Lars Sundin (fp)

Svar på fråga 1992/93:752 om säker transport av flygbränsle..    96

Försvarsminister Anders Björck (m)

Alf Wennerfors (m)

Svar på fråga 1992/93:691 om legitimation av naprapater ....    99

Statsrådet Bo Könberg (fp)

Per Stenmarck (m)

Svar på fråga 1992/93:711 om smittspridningen från hivpositiva
afrikaner ....................................... 100

Statsrådet Bo Könberg (fp)

Lars Moquist (nyd)

Svar på fråga 1992/93:725 om resolution om kärnvapens effekter

på hälsa och miljö ................................ 103

Statsrådet Bo Könberg (fp)

Ingela Mårtensson (fp)

Svar på fråga 1992/93:727 om transplantationer ........... 105

Statsrådet Bo Könberg (fp)

Ulla Orring (fp)

Svar på fråga 1992/93:739 om konkurrensbegränsning inom häl-

so- och sjukvården ................................ 107

Statsrådet Bo Könberg (fp)

Göte Jonsson (m)

Svar på fråga 1992/93:743 om in vitrofertilisering.......... 110

Statsrådet Bo Könberg (fp)

Barbro Westerholm (fp)

Svar på fråga 1992/93:741 om reglerna om beskattningen av arv 111
Statsrådet Bo Lundgren (m)

Pehr Löfgreen (m)

Svar på fråga 1992/93:742 om bankstödet och bankens företags-

förvärv ......................................... 112

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Pehr Löfgreen (m)

Svar på fråga 1992/93:755 om hundskatten............... 113

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Lennart Fremling (fp)

Svar på fråga 1992/93:759 om marknadsföringen av Absolut

Vodka ......................................... 114

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Karin Israelsson (c)

Svar på fråga 1992/93:764 om ansvaret för fastighetsjuridisk råd-

givning ......................................... 117

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Inga-Britt Johansson (s)

Svar på fråga 1992/93:766 om bostadssubventionerna....... 120

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Oskar Lindkvist (s)

Svar på fråga 1992/93:710 om överföringen av pensionsmedel till
forskning ....................................... 124

Prot. 1992/93:119
ljuni1993

143

Prot. 1992/93:119         Utbildningsminister Per Unckel (m)

ljuni 1993                 Bengt Silfverstrand (s)

53 § Svar på fråga 1992/93:761 om meritvärderingsregler i komvux 127

Utbildningsminister Per Unckel (m)
Krister Örnfjäder (s)

54 § Svar på fråga 1992/93:737 om informationen om villkoren för ut-

ländsk företagsetablering ........................... 129

Näringsminister Per Westerberg (m)

Lennart Hedquist (m)

55 § Svar på fråga 1992/93:758 om förberedelserna för att avveckla

kärnkraften ..................................... 131

Näringsminister Per Westerberg (m)
Lena Klevenås (s)

56 § Svar på fråga 1992/93:768 om utskiftningen av aktier i riskkapi-

talbolagen ...................................... 134

Näringsminister Per Westerberg (m)
Bo G Jenevall (nyd)

57 § Hänvisning av ärende till utskott ...................... 137

58 § Förnyad bordläggning............................... 137

59 § Bordläggning ..................................... 137

144

gotab 44006, Stockholm 1993