Torsdagen den 6 maj
Kl. 12.00-15.47
Protokoll
1992/93:106
Justerades protokollet för den 29 april.
Föredrogs och hänvisades
Proposition
1992/93:197 till socialutskottet
Företogs till avgörande socialutskottets betänkanden 1992/93:SoU19,
SoU21 och SoU24, finansutskottets betänkande 1992/93:FiU26, skatteut-
skottets betänkande 1992/93:SkU32, justitieutskottets betänkande
1992/93:JuU29, lagutskottets betänkanden 1992/93:LU42 och LU43 samt ut-
bildningsutskottets betänkande 1992/93:UbU12 (beträffande debatten i
dessa ärenden, se prot. 105).
Socialutskottets betänkande SoU19
Mom. 1-3 (kooperativs betydelse, m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 162 röster mot 130 för reservation 1 av
Bo Holmberg m.fl.
Mom. 4, 7, 8, 9, 11, 17 och 28 (9 § andra stycket förslaget till lag om stöd och
service till vissa funktionshindrade, m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 280 röster mot 14 för det av Rolf L Nil-
son under överläggningen framställda yrkandet. 1 ledamot avstod från att
rösta.
Mom. 5 (daglig verksamhet)
Utskottets hemställan bifölls med 166 röster mot 131 för reservation 2 av
Bo Holmberg m.fl.
1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 106
Prot. 1992/93:106 Mom. 14 (avvecklingen av vårdhem m.m.)
6 maj 1993 Utskottets hemställan bifölls med 168 röster mot 130 för reservation 3 av
Bo Holmberg m.fl.
Mom. 29 (färdtjänst)
Utskottets hemställan bifölls med 168 röster mot 128 för reservation 4 av
Bo Holmberg m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls
Socialutskottets betänkande SoU21
Utskottets hemställan bifölls.
Socialutskottets betänkande SoU24
Utskottets hemställan bifölls.
Finansutskottets betänkande FiU26
Utskottets hemställan bifölls.
Skatteutskottets betänkande SkU32
Utskottets hemställan bifölls.
Justitieutskottets betänkande JuU29
Utskottets hemställan bifölls.
Lagutskottets betänkande LU42
Utskottets hemställan bifölls.
Lagutskottets betänkande LU43
Utskottets hemställan bifölls.
Utbildningsutskottets betänkande UbU12
Mom. 1 (avslag på proposition 1992/93:158)
Utskottets hemställan bifölls med 284 röster mot 12 för meningsyttringen
av Björn Samuelson.
Mom. 5 (studiebidrag för studier utomlands)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 1 av Stefan Kihl-
berg - bifölls med acklamation.
Mom. 7 (hemkommunens skyldighet att betala ersättning för IB-utbildning)
Utskottets hemställan bifölls med 163 röster mot 131 för reservation 2 av
Lena Hjelm-Wallén m.fl.
Christer Lindblom (fp) anmälde att han avsett rösta ja men markerats vara
frånvarande.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Talmannen meddelade att jordbruksutskottets betänkanden JoU20,
JoU21 och JoU22 skulle avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1992/93:JoU20 Vissa frågor rörande jordbruket och trädgårdsnäringen
(prop. 1992/93:183).
Anf. 1 ÅKE SELBERG (s):
Fru talman! Riksdagen skall nu åter ta ställning till viktiga frågor när det
gäller jordbruksnäringen. Jordbruket och jordbrukets villkor diskuteras ofta
i kammaren. Det förs också en livlig diskussion ute i samhället och i byg-
derna.
Det beror delvis på att regeringen inte har lagt fast en långsiktig jordbruks-
politik. Det finns en stor ryckighet i besluten. Det är också till stor skada för
näringen, som jag påtalat vid flera tillfällen tidigare.
I dag skall vi diskutera och fatta beslut om åtgärder för en fortsatt anpass-
ning av det svenska jordbruket till EG. Det handlar om förslag om sänkta
referenspriser för kött och ägg. Det handlar också om sänkta direktbidrag
till mjölkproduktionen och om exportstöd. Sist men inte minst skall vi fatta
beslut om stödet till jordbruket i norra Sverige.
Vi kan konstatera att regeringens proposition nr 183, där alla dessa förslag
presenteras, i stora delar var överspelad redan innan den behandlades i jord-
bruksutskottet. Den borgerliga majoriteten i utskottet har genom sitt beslut
att höja spannmålspriset förändrat förutsättningarna för animalieproduktio-
nen så mycket att det inte går att ta ställning till vare sig direktbidraget till
mjölkkorna eller referenspriserna för kött och ägg. Produktionskostnaderna
har stigit, men hur mycket vet vi ännu inte.
Vi socialdemokrater vill inte fatta beslut utifrån ett underlag som inte är
korrekt. Regeringen bör därför komma tillbaka till riksdagen med ett nytt
förslag avseende direktbidrag och referenspriser och en redovisning av bak-
grunden till de prisnivåer som då blir aktuella.
Vi socialdemokrater tycker också att det är viktigt att skapa goda förut-
sättningar för exporten av svenska kvalitetslivsmedel. Därför har vi också
ställt upp och anslår medel till detta i vår motion. Det sade vi redan i motio-
nen med anledning av budgetpropositionen. Vi tycker att industrin själv
skall ta det största ansvaret. Vi vill också klart säga ifrån att det är export
av förädlade livsmedelsprodukter som skall stödjas och inte s.k. bulkvaror.
Därför avvisar vi regeringens förslag att 100 miljoner kronor förs över från
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Vissa frågor
rörande
jordbruket och
trädgårdsnäringen
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Vissa frågor
rörande
jordbruket och
trädgårdsnäringen
RÅK-kassan till statsbudgeten för att sedan föras över till det temporära ex-
portsystemet för nöt- och griskött.
Det är inte där de framtida exportmöjligheterna kommer att finnas för
svensk livsmedelsindustri. Det är, som jag tidigare har sagt, med de föräd-
lade kvalitetsprodukterna som vi har en chans att komma in på den euro-
peiska livsmedelsmarknaden. Därför skall vi naturligtvis sätta in stödet där.
Stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i Norrland har varit en stän-
dig följetong. I stort sett varje år har vi debatterat detta. Där måste jag kon-
statera att jordbruksministern gör tempo tillbaka och att de borgerliga trup-
perna i övrigt är på en oordnad reträtt.
Skillnaden mot den förra mandatperioden är stor. Då var det kraftig fram-
ryckning. Inga hinder, vare sig ekonomiska eller andra, stod i vägen för de
förslag som då lades fram. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen
tillsatte en utredning för att lägga fast grunderna för utformningen av Norr-
landsstödet. Utredningen presenterade också ett förslag. Där var samstäm-
migheten relativt stor.
1 1990 års livsmedelspolitiska beslut fastställdes en lönsamhetsgaranti för
Norrlandsjordbruket. Därefter har det beslutats att den genomsnittliga lön-
samheten under perioden 1 juli 1989-31 juni 1990 skall vara grunden för
denna lönsamhetsgaranti. Man fastställde också hur lönsamhetsberäkning-
arna skulle göras.
Den nivå som i propositionen föreslås ligga till grund för beräkningen av
Norrlandstödet bygger inte på ett kalkylmässigt underlag. Därför är det ett
avsteg från riksdagens tidigare beslut. Förslaget innebär dessutom att villko-
ren för det norrländska jordbruket förändras.
Det är illa nog för Norrlandsbönderna, men det är även av andra skäl inte
ett bra förslag. Nu pågår förhandlingarna om villkoren för ett svenskt med-
lemskap i EG. Det är för Sveriges del mycket viktigt att få förståelse för hur
nödvändigt det är med ett regionalpolitiskt stöd. Att då, som regeringen och
utskottsmajoriteten nu gör, signalera att det regionalpolitiska stödet kan
sänkas skapar inga goda förutsättningar för framgång i förhandlingarna.
Vi delar jordbruksministerns syn på vilka kriterier som skall ligga till
grund för statens rådgivning till lantbruket. Men vi anser att det är svårt att
skilja på den rådgivning som är knuten till myndighetsutövning och den öv-
riga rådgivningen. Den beräknas för övrigt utgöra endast ca 10 % av den
totala rådgivningen. Man kan ju fundera på om det är värt besväret.
Vi motsätter oss inte regeringens förslag, men vi tycker ändå inte att pro-
positionen är tillräckligt tydlig på denna väsentliga punkt. Vi förutsätter där-
för att det regleringsbrev som kommer att utfärdas efter riksdagens beslut
blir mycket tydligt på den här punkten.
Fru talman! En annan fråga som också finns med i betänkandet och i pro-
positionen handlar om trädgårdsnäringens framtida möjligheter. Det är en
viktig näring som vi också bör ge så goda förutsättningar som möjligt. Vi
delar regeringens uppfattning att näringen behöver det föreslagna stödet till
utveckling av marknadsprognoser, introduktion av ny teknik samt för att ef-
fektivisera marknadssidan.
Jag tycker att dagens förhållanden är märkliga. Odlarna kan i dag få ca
1:25 kr per kilo för frukt som kostar 70-90 öre att plocka. Marginalen kan
alltså uppgå till högst ca 50 öre per kilo. Affärerna tar däremot ut ett pris
som är 4 - 5 kr högre än för de importerade varorna.
Många fruktodlare har det i dag mycket bekymmersamt. Man går i kon-
kurs, man säljer sina odlingar och man överger i många fall produktionen.
Jag tycker därför att det är viktigt att man stöder trädgårdsnäringen.
Dessa frågor har också tagits upp i ett flertal motioner. Det kan nu konsta-
teras att de stödåtgärder som tidigare beslutats är otillräckliga. Vi social-
demokrater bedömer situationen som mycket allvarlig, varför vi tycker att
det är tillfredsställande att ett enigt utskott nu föreslår att behovet av en
snabbutredning skall ges regeringen till känna. Det är viktigt att understryka
att denna utredning måste arbeta snabbt, så att näringen inte hinner ta för
stor skada.
Fru talman! Mot bakgrund av vad jag här har anfört vill jag yrka bifall till
de socialdemokratiska reservationerna 2, 4, 5, 7 och 8.
Anf. 2 CHRISTER WINDÉN (nyd):
Fru talman! Det livsmedelspolitiska beslutet 1990 innebar att förutsätt-
ningarna för jordbruket förändrades radikalt. Bönderna ställdes inför en
helt ny situation men anpassade sig relativt snabbt till avreglering och mark-
nadsanpassning, och de ställde sig bakom omställningsprogrammet, såsom
detta utformades.
Men redan 1991 ändrades förutsättningarna igen på grund av den svenska
ansökningen om medlemskap i EG. Denna gång handlade det till en viss del
om en återgång till en reglering som liknade den som man beslutat sig för att
gå ifrån.
Tiden sedan dess har karakteriserats av ständiga lappkast i jordbrukspoli-
tiken. Den enskilde bonden har inte vetat vad som gällt från stund till annan.
Regeringen tillsatte en omställningskommission som fick i uppdrag att steg-
vis anpassa den svenska jordbrukspolitiken till EG:s gemensamma jord-
brukspolitik, CAP. Den genomförde också detta uppdrag, vars resultat re-
dovisades i ett antal betänkanden. Regeringen har emellertid valt att inte
följa förslagen, utan i stället har alla de propositioner som framlagts under
den tid som jag har suttit i riksdagen, dvs. under den pågående mandatperio-
den, på viktiga punkter för den enskilde bonden innehållit uttryck som ”i
avvaktan på” och ”jag avser att återkomma”.
Jag anser att regeringen vid detta tillfälle borde ha följt Omställningskom-
missionens förslag eller, om man hade för avsikt att inte göra det, skulle ha
utarbetat en långsiktigt trovärdig strategi som hade gjort det möjligt för den
enskilde bonden att ha en längre framförhållning för sina beslut.
Ett typiskt exempel på hur svårt det kan vara att vara bonde är när man
kommer med ett förslag till en 15-procentig träda efter det att höstsådden
redan är gjord och vårsådden förmodligen redan är planerad. Att lägga fram
ett sådant förslag vid en sådan tidpunkt anser jag vara alldeles fel. Det går
inte att bedriva en vettig verksamhet i någon bransch, om man inte har möj-
lighet att ha en viss framförhållning.
Jag lade märke till att Åke Selberg hade åsikten att regeringen borde ha
haft en långsiktig strategi, vilket den alltså inte haft. Jag tycker att det är
utmärkt, och jag inbjuder Åke Selberg att rösta för min reservation.
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Vissa frågor
rörande
jordbruket och
trädgårdsnäringen
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Vissa frågor
rörande
jordbruket och
trädgårdsnäringen
En annan sak i detta betänkande som jag har reagerat mot, liksom flera
gånger tidigare, även om jag då inte har uttryckt mig lika kraftfullt i en mo-
tion som den här gången, gäller begreppet ”konkurrenskraftigt jordbruk”.
Vad menar man egentligen när man använder uttrycket ”konkurrenskraftigt
jordbruk”? Ingen förklarar ju vad det betyder. Jag har inte reserverat mig
mot utskottets betänkande i detta avseende, eftersom jag tycker att man har
ansträngt sig för att skriva positivt, men det borde ha kunnat göras mycket
bättre.
Att ett konkurrenskraftigt jordbruk innebär att det är kostnadseffektivt
inom sitt område är kanske självklart för alla som har insikter i marknadsfö-
ring, men ingalunda för alla andra. Det borde ha skrivits mycket tydligare
om detta än vad som skett i betänkandet.
Just kostnadseffektiviteten är det som är viktigt för svenska bönders förut-
sättningar att ta till vara sina möjligheter i en situation där vi inte längre har
några gränser mot EG. Den enskilde bonden har en annan situation än alla
andra näringsidkare. Alla andra näringsidkare kan själva i mycket stor ut-
sträckning bestämma sina priser, men det kan inte en bonde. Han är helt i
händerna på inköpsmonopolens godtycke och begränsas av politiskt be-
stämda referenspriser och inlösenpriser.
Om bonden inte kan ändra på sin egen prisnivå måste han för att kunna
konkurrera på lika villkor ha någorlunda likartad kostnadsnivå som sina
konkurrenter. Annars är talet om konkurrens på lika villkor bara en chimär.
Det är så självklart att det egentligen inte skulle behöva påpekas, men jag
har till min förfäran upptäckt att jag inte har fått den minsta förståelse för
denna typ av tänkande i utskottet.
Jag menar att den utredning som regeringen skall ge Livsmedelsekono-
miska samarbetsnämnden i uppdrag att utföra och som skall avse kostnads-
nivåerna inom den svenska livsmedelsförsörjningen inte bara skall analysera
var det finns felaktigheter i kedjan från partiprissidan och fram till butikspri-
set. Det vet vi redan i stor utsträckning. Det är ingen hemlighet, utan det
finns en mängd utredningar som har visat på detta.
Utredningen skall i stället ges ett större mandat att se på hela livsmedels-
kedjan, från ax till limpa eller från primärproduktion till butiksdiskarna.
Man skall inte bara analysera var felen ligger, utan det viktigaste är att
komma med förslag till åtgärder för att komma till rätta med felaktigheterna.
Det är den absolut viktigaste punkten när det gäller att se till att svenskt jord-
bruk skall få en chans att klara sig i Europa.
Vår skattenivå är t.ex. redan sådan att man vid en jämförelse mellan skat-
ter och avgifter på en kasse matvaror i Sverige, Tyskland och England finner
att de i Sverige uppgår till 60,9 % men i Tyskland till 33,7 % och i England
endast till 32,3 %.
Den svenske bonden måste vara oerhört kostnadseffektiv för att kunna
klara en sådan situation. Hela livsmedelsindustrin kommer att vara bero-
ende av detta. Ingen tror väl på fullt allvar att om en svensk livsmedelsindu-
stri inte är konkurrenskraftig i Sverige, skall den ändå klara att konkurrera
i något annat land? Att man skall vara stark på hemmaplan är axiom nr 1
inom marknadsföringen.
Jag vill något gå in på stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra
Sverige. I propositionen anförs: ”1 1990 års beslut slås fast att lönsamheten
i jordbruket i norra Sverige inte skall tillåtas sjunka nämnvärt till följd av
avregleringens effekter.” Samtidigt avskaffar man låsningen till ett typjord-
bruk i Mellansverige och uttalar att man vid beräkningen av lönsamheten
skall utgå från täckningsgraden.
Fru talman! Täckningsgraden är skillnaden mellan intäkter och kostnader.
Om jag får garanterad lönsamhet uttryckt i täckningsgrad, spelar det ingen
roll vilka kostnader som jag har. De personer som har uttryckt sig på detta
sätt har inte ställt några krav på effektivitet och rationalisering. Det är full-
ständigt meningslöst.
Jag menar att när Sverige befinner sig i en sådan situation som den vi har
för närvarande och man ställer stora krav på alla andra näringsidkare och på
enskilda individer, när arbetslösheten ökar, allt detta som alla känner till och
jag inte behöver repetera, är det väl inte mer än rimligt att ställa samma krav
på jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige? Det skriver utskottet
nästan inte ett dugg om i betänkandet, och det tycker jag är mycket dåligt.
Man bara avfärdar det med några få rader.
Jag har dessutom sagt att det förekommer mycket fusk. Exempelvis kör
man med slaktdjur långa sträckor från icke stödberättigade områden för att
på ett otillbörligt sätt kunna utnyttja Norrlandsstödet. Det har utskottet skri-
vit litet grand om, och det är jag ganska nöjd med, men däremot ingenting
om den andra biten. Jag skulle gärna vilja höra Lennart Brunander förklara
för mig hur han hade tänkt sig att det skulle bli, med tanke på den skrivning
som utskottet gör.
Om jag har några sekunder kvar, fru talman, skulle jag vilja uttrycka min
tillfredsställelse över att utskottet har skrivit så positivt med anledning av
mitt motionsyrkande om utbildningen vid lantbruksskolorna.
Jag anser att jordbrukarnas roll i framtiden kommer att förändras ganska
kraftigt. Det betyder att de blir mera hänvisade till att ha sidoinkomster från
näringsgrenar som ligger nära jordbruksnäringen, t.ex. sådant som är för-
knippat med turism, energi och hantverk. Jag anser att lantbruksskolorna
måste fånga upp detta på ett bättre sätt än de har gjort hittills, och jag är
tacksam för att utskottet delar den uppfattningen.
Slutligen, fru talman, yrkar jag bifall till samtliga av Ny demokratis reser-
vationer.
Anf. 3 JAN JENNEHAG (v):
Fru talman! Förste talaren i det här ärendet, Åke Selberg, berörde jord-
brukets lönsamhet i norra Sverige. Enligt 1990 års livsmedelspolitiska beslut
skall den hållas på samma nivå som 1989/90. Det förutsätter förstås att stödet
räknas upp.
Regeringen föreslår en oförändrad stödnivå, alltså ingen uppräkning. So-
cialdemokraterna kommer fram till en stödnivå som ligger drygt 70 miljoner
kronor över regeringens förslag. Vänsterpartiet ligger på det dubbla, ett be-
lopp som närmar sig 150 miljoner. Det kravet finns också i en motion av John
Andersson.
Om man då tittar på vilka beräkningar som ligger till grund för den slutsats
som Vänsterpartiet och John Andersson kommer fram till, finner man att
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Vissa frågor
rörande
jordbruket och
trädgårdsnäringen
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Vissa frågor
rörande
jordbruket och
trädgårdsnäringen
Jordbruksverket tycker att stödet bör öka med omkring 75 miljoner kronor,
och det är väl på den nivån som den socialdemokratiska uppfattningen ham-
nar. Men vi bör också kompensera jordbruket för de tidigare genomförda
minskningarna av det generella djurbidraget.
EG-förhandlingarna, som gäller regionalpolitiskt stöd till jordbruket, gyn-
nas heller inte om stödet i realiteten sänks redan nu.
Bollandet med ett antal miljoner hit och dit har naturligtvis ingen större
betydelse för statsbudgeten. Däremot betyder det oerhört mycket för jord-
bruket i norra Sverige. Där skiljer sig min och Christer Windéns uppfattning
åt.
En annan fråga som behandlas i propositionen är statens medverkan i råd-
givningen till jordbruket. Den sker till stor del genom länsstyrelsernas lant-
bruksenheter. Vad som nu föreslås är att rådgivningen skall begränsas till att
omfatta sådant som har med myndighetsutövning att göra. Produktionstek-
nisk, företagsekonomisk och mer allmän branschmässig rådgivning bör inte
ske med statlig hjälp, sägs det i propositionen. Det är utomordentligt svårt
att dra en gräns mellan myndighetsanknuten och icke myndighetsanknuten
rådgivning. Där kommer det att bli avvägningar som är omöjliga att göra.
Om vi tittar på hur det har fungerat och hur det kan fungera i framtiden
också, är det uppenbart att lantbruksenheternas geografiska spridning, goda
lokalkännedom och kompetens riskerar att gå förlorad. I det arbete som vi
nu står inför är det särskilt viktigt att verksamheten kan ske under offentlig
insyn och med en organisation som står fri från kommersiella intressen. Råd-
givningens karaktär riskerar att förändras i negativ riktning.
De utbildnings- och informationsinsatser som länsstyrelserna i dag kan
göra är i de flesta fall klart samhällsekonomiskt motiverade. Däremot är det
naturligtvis tveksamt om man kan säga att de är lönsamma i den meningen
att det kommer att finnas organisationer och företag som vill bedriva den här
verksamheten.
I det fallet finns det ju likheter med vilken utbildningsverksamhet som
helst. Om det icke är lönsamt, kommer rådgivningen icke att ske. Frågan är
alltså om den är samhällsekonomiskt eller företagsekonomiskt lönsam. Sva-
ret är att den inte blir lönsam för utbildningsföretag men att den skulle vara
lönsam för samhället. De föreslagna förändringarna bör således inte genom-
föras.
Ytterligare en sak som utskottet har behandlat är getnäringen. En fråga i
sammanhanget har att göra med sjukdomstillstånd hos getter. Vi menar att
det behövs ett CAE-program. Det berör två sjukdomar hos getter, caprin
arthrit och encephalit, som yttrar sig bl.a. i en långsam förlamning hos get-
terna. Problemet accentueras av att smitta kan spridas också via får.
Utskottet tycker att det här är en veterinärmedicinsk fråga och att riksda-
gen inte behöver befatta sig med den. Jag tror att det kan ligga mer i detta,
men eftersom jag inte själv har någon klar uppfattning i frågan utan behöver
studera den ytterligare, avstår jag från att yrka på något i det här stycket.
Fru talman! Givetvis står jag bakom de uppfattningar som har funnits i
Vänsterpartiets motioner, som i en del fall sammanfaller med John Anders-
sons förslag. Men jag avstår från att yrka bifall till dem och ansluter mig till
de socialdemokratiska reservationerna 7 och 8.
Anf. 4 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:
Fru talman! Jag vill ställa en kort fråga till Jan Jennehag: Anser Jan Jenne-
hag att jordbruket i Norrland skall leva som en verksamhet helt skyddad från
de förändrade ekonomiska betingelser som gäller för övriga landet?
Anf. 5 JAN JENNEHAG (v) replik:
Fru talman! Om vi menar allvar med den slogan som har varit gängse
ganska länge - Hela Sverige skall leva! - är det fråga om en omfördelning
inom landet av resurser, liksom vi har accepterat omfördelning av resurser
mellan individer. Här är det fråga om ett transfereringssystem som bygger
på regionala skillnader.
Svaret på Christer Windéns fråga är ja. Jag är beredd att låta delar av Sve-
rige betala för verksamheter i andra delar av Sverige som annars icke skulle
finnas, eftersom det kommer att innebära vinster för samhället som helhet.
Anf. 6 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:
Fru talman! Jag tackar för svaret. Betyder det, Jan Jennehag, att det är
fullt acceptabelt att stora delar av Sverige kommer att bli som ett slags Skan-
sen, där man lever utan förutsättningar för ekonomiskt motiverad verksam-
het och där människors tillvaro helt och hållet skall bygga på de premisser
som Jan Jennehag har angivit?
Anf. 7 JAN JENNEHAG (v) replik:
Fru talman! Det är raka motsatsen till Skansen, Christer Windén. Låt mig
ta ett exempel. Jag väljer medvetet ett exempel som inte har med jordbruket
att göra för att förtydliga den pedagogiska effekten.
Flygtrafiken i Sverige anses samhällsekonomiskt lönsam. Det finns få flyg-
platser som går med vinst. Arlanda går med vinst. Låt oss lägga ned samtliga
flygplatser utom Arlanda!
Vi är alltså beroende av delar av verksamheten i landet som kan gå med
förlust, men som ändå måste finnas för att systemet som helhet skall gå med
vinst. Jag anser att detta resonemang är tillämpligt på jordbruket i norra Sve-
rige.
Anf. 8 LENNART BRUNANDER (c):
Fru talman! För att anknyta litet grand till den debatt som fördes alldeles
innan jag gick upp i talarstolen vill jag slå fast att jordbruket är en för Sverige
samhällsekonomiskt oerhört viktig näring. Men det kanske inte avspeglas i
att jordbruket exporterar så enormt stora mängder produkter - även om det
inte är oföraktliga kvantiteter och därmed inte oföraktliga mängder pengar
som kommer in till landet den vägen.
Jordbruket producerar en mängd varor som vi i annat fall skulle få impor-
tera, och det skulle bli en mycket stor belastning för den svenska samhälls-
ekonomin. Därför är jordbruket en samhällsekonomiskt viktig näring som
det finns all anledning att slå vakt om och all anledning att vårda väl.
Jordbruket har ju dessutom en rad andra bieffekter. Det håller landskapet
öppet. Jordbrukarna hjälper till att värna den biologiska mångfald som vi
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Vissa frågor
rörande
jordbruket och
trädgårdsnäringen
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Vissa frågor
rörande
jordbruket och
trädgårdsnäringen
10
pratar om i många olika sammanhang. Jordbruket är nödvändigt i ett regio-
nalpolitiskt sammanhang för att vi skall kunna hålla hela Sverige levande.
Vi skall hajordbruk i hela vårt land. Det är utgångspunkten för den politik
som vi har fört, och det är utgångspunkten för det som står i betänkandet
och i de propositioner som låg till grund för de betänkanden vi behandlat
tidigare under våren.
Det är viktigt att vi förbereder jordbruket på att marschera in på en större
europeisk marknad och på att klara konkurrensen med produkter från den
marknaden. Då är det nödvändigt att vi ser om vårt hus. Då är det också
nödvändigt att vi ger jordbruket och livsmedelsindustrin förutsättningar för
att komma ut och känna på den marknaden, och att människorna på den
marknad som vi vill bli del av känner till våra produkter. Det kan de inte
göra om vi inte kan exportera.
Därför är det oerhört viktigt att de 150 miljoner kronorna satsas på att ge
svensk livsmedelsindustri möjligheter att komma in på den europeiska mark-
naden. Det föreslås i betänkandet. Det är nödvändigt att vi beter oss som
man gör på den europeiska marknaden.
Det är ett avsteg från 1990 års beslut, men det förutsågsju faktiskt i beslu-
tet att det skulle kunna bli nödvändigt att göra avsteg. Vi skrev där att om
man i omvärlden inte beter sig på det sätt som vi då förutsatte att man skulle
göra, dvs. att man också där avreglerar, måste vi vidta de åtgärder som be-
hövs för att svenskt jordbruk skall kunna vara med i konkurrensen.
Därför är det viktigt att verksamheten kommer i gång, och att stödet från
samhället till jordbruket på den här punkten kommer i gång.
I den proposition vi fick föreslogs också en ändring av referenspriserna.
Eftersom jordbruksutskottet och riksdagen tidigare ändrat på de förslag som
låg till grund för ändringarna av referenspriserna på kött, spannmål osv. hän-
skjuter vi frågan tillbaka till regeringen och ger regeringen i uppdrag att med
utgångspunkt i det resonemang vi för och i de förändrade förutsättningarna
sätta de referenspriser som är rimliga.
Det blir alltså betydligt mindre sänkningar eller inga sänkningar alls. Det
vet vi inte riktigt nu. Man får göra de beräkningarna med utgångspunkt från
de förändringar som vi gjorde med priset på framför allt spannmål vid be-
handlingen av det förra betänkandet.
Det har pratats en hel del om långsiktighet. Både Christer Windén och
Åke Selberg har varit inne på det. Det är naturligtvis oerhört viktigt och nöd-
vändigt i en näring som jordbruket att ha en långsiktighet. Samtidigt är det
inte så enkelt att i nuvarande situation ha en sådan här långsiktighet, därför
att förutsättningarna förändras. I och med att Sverige sökte medlemskap i
EG förändrades, som Christer Windén sade, i ett slag förutsättningarna för
att förverkliga 1990 års beslut. EG har ju en något, för att inte säga helt,
annorlunda uppläggning av sin jordbrukspolitik.
Jordbruksutskottet skrev i det förra betänkandet att vi ser det som väsent-
ligt och viktigt att vi redan i vår kan få ett beslut om vilka regler och priser
som skall gälla för jordbruket 1994. Jag måste med en viss besvikelse säga
att vi inte har fått något sådant förslag ännu. Jag utgår ifrån att regeringen
ändå kommer med det förslaget ganska snart, eftersom det är nödvändigt
att ge jordbruket den information och långsiktighet som vi har eftersträvat.
Därför förväntar jag mig en proposition från regeringen om 1994 års priser
ganska snart.
Stödet till Norrlandsjordbruket har varit uppe till diskussion. Det är värt
att slå fast att regeringen anslår 971 miljoner kronor till Norrlandsstödet.
Det är en ganska väsentlig summa. Den utgår från de beräkningar som Jord-
bruksverket har gjort, som ju från olika utgångspunkter kommer fram till
olika resultat. I den situationen har regeringen och Jordbruksdepartementet
valt att lägga stödet på samma nivå som förra året.
Det är ju alldeles tydligt och klart att man måste vara försiktig också med
sådana här utgiftsökningar i en situation då vi har ekonomiska problem i
samhället. Om vi inte hade haft dessa problem skulle vi ju som Åke Selberg
sade gärna hjälpa till att ge Norrlandsjordbruket bättre förutsättningar. Det
är märkligt att Socialdemokraterna med det resonemanget kunde vara med
och driva jordbruksfrågorna på det sätt man gjorde i det förra betänkandet
och i den förra propositionen, där man bestämde de grundläggande förut-
sättningarna för jordbruket. Jag skulle inte hålla för otroligt att den socialde-
mokratiska politiken totalt sett är klart negativ för jordbruket - även för
jordbruket i norra Sverige.
Vi måste ha en helhetssyn, och inte bara se till vissa bitar.
I det här betänkandet behandlar vi också frågor om trädgårdsnäringen.
Trädgårdsnäringen har haft stora ekonomiska bekymmer under lång tid. När
Karl Erik Olsson blev jordbruksminister tillsatte han en utredning för att pe-
netrera problemen och få fram förslag till vad man skulle kunna göra för att
hjälpa till att förbättra situationen. Det är ett krav som vi haft under ganska
lång tid före regeringsskiftet utan att få något resultat på den punkten.
Utredningen har kommit med en del förslag. I propositionen föreslås nu
att man skall tillföra trädgårdsnäringen 25 miljoner kronor. Det måste ses
som mycket positivt att näringen kan få det här stödet och den här hjälpen.
Det sägs dessutom att man skall återkomma med flera åtgärder så små-
ningom.
Jordbruksutskottet har ändrat en del i marginalen på förslaget till använd-
ning av pengarna. Vi säger att man skall kunna få använda delar av de 25
miljoner kronorna till konsumentfrämjande åtgärder, vilket sett från träd-
gårdsnäringens synpunkt är väsentligt. Vi har också sagt att man skall kunna
få använda en del av pengarna till EG-informa tion. Det är naturligtvis viktigt
för en näring att bli väl informerad och väl förberedd för ett inträde på den
europeiska marknaden och för vad som gäller för att konkurrera med de va-
ror som vi får hit. Här finns naturligtvis en hel del bekymmer, inte bara för
trädgårdsnäringen utan också för jordbruket.
I betänkandet har vi som så många gånger tidigare slagit fast att vi från
jordbruksutskottets sida och från riksdagen håller väldigt hårt på att klara
regionalpolitiken, att klara djurskyddet, att klara miljöfrågorna och att klara
livsmedelskvaliteten. Det här kan utgöra ett bekymmer i ett samröre med en
större europeisk marknad. Reglerna, kraven och förutsättningarna är annor-
lunda. Men det här är grundläggande värderingar som vi inte vill göra avkall
på.
Det finns också en del andra frågeställningar, bl.a. om energikostnaderna
inom trädgårdsnäringen. Dessa kostnader är väsentliga. Tidigare har det va-
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
EZssa frågor
rörande
jordbruket och
trädgårdsnäringen
11
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Vissa frågor
rörande
jordbruket och
trädgårdsnäringen
12
rit fråga om 85 % nedsättning av skatterna. Vi förutsätter att det skall kunna
bli denna siffra även i fortsättningen. Utskottet ger regeringen till känna att
man skall arbeta vidare med denna fråga och lägga fram förslag.
Dessa frågor har tagits upp i en centermotion, och på så sätt har frågorna
kommit med i betänkandet för riksdagen att fatta beslut om - förhoppnings-
vis om en liten stund.
Utskottet har också behandlat en skrivelse om bekymmer med fritidsod-
ling, koloniträdgårdar och MOVIUM-sekretariatet. Utskottet konstaterar
att regeringen i forskningspropositionen har föreslagit att 11 miljoner kronor
skall avsättas för dessa ändamål. Utskottet förutsätter att dessa frågor kom-
mer att kunna tilldelas en betydande del av dessa 11 miljoner kronor.
Utskottet har också ett tillkännagivande om problemet med fruktod-
lingen. Efter det att riksdagen fattade beslut för några år sedan om bortta-
gandet av importbegränsningar har det uppstått problem inom fruktod-
lingen. Utskottet vill nu att det skall tillsättas en snabbutredning som skall
komma fram till förslag på hur näringen skall fungera i framtiden. Det är
väsentligt för Sverige att även i framtiden ha en fungerande fruktodling.
Frågan om rådgivning till trädgårdsnäringen tas också upp i betänkandet.
Det är en fråga som var aktuell när lantbruksnämndernas arbete fördes över
till länsstyrelserna. Vi utgick från att den rådgivning som då fanns till träd-
gårdsnäringen också skulle finnas i fortsättningen. Verksamheten var tidi-
gare litet mer komplicerad eftersom organisationen sträckte sig över flera
län. Länsstyrelserna har ju inte varit intresserade av att ge rådgivning i andra
län än det egna länet. Utskottet understryker att det som framkom i det tidi-
gare riksdagsbeslutet också skall gälla nu. Enligt de rapporter som har in-
kommit har rådgivningen inte alltid fungerat - och det är väsentligt att den
gör det.
Christer Windén tog upp några frågor som jag kanske skall säga något om.
Han pratade om kostnadseffektivitet gentemot omgivningen. Men då är frå-
gan: vilken omgivning?
Det finns ingen möjlighet att konkurrera med världsmarknaden med de
produktionskostnader som finns nu - inte vare sig i Sverige, EG eller någon
annanstans. Konstnadseffektiviten i förhållande till EG visar på en konkur-
renssituation som inte är så tokig. Men det går att göra en del saker. Det är
naturligtvis viktigt att se över denna fråga. Men det är inte så enkelt att finna
de klara jämförelserna ute i världen.
Vidare har vi frågan om skatterna. Christer Windén gav en riktig redogö-
relse i denna fråga. I de svenska livsmedelspriserna ingår betydligt mera
skatt än i de livsmedelspriser man finner ute i Europa. Men de bestämmer
inte konkurrensskillnaden mellan svenskt och europeiskt jordbruk - där-
emot i fråga om de krav vi ställer på djurskydd, miljö osv. Utskottet har i ett
annat sammanhang uttalat att det här bör ske ett övervägande för att se på
vilket sätt det går att upprätthålla kraven.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till hemställan i betänkande JoU20.
Anf. 9 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:
Fru talman! Jag vill beröra tre saker. Först och främst har vi den långsik-
tiga strategin. I utskottsbetänkandet framgår följande: ”De förändringar
som sker i vår omvärld innebär emellertid enligt utskottets mening att förde-
larna med en mer långsiktig och från början fastställd strategi är begränsade.
En sådan strategi skulle också kunna innebära en icke önskvärd låsning eller
brist på flexibilitet---
Det här låter ju vackert. Men vad står det egentligen mellan raderna? Det
är inte fråga om annat än att dölja obeslutsamhet.
Vidare har vi frågan om Norrlandsstödet. Jag frågade om täckningsgra-
den. Det var fråga om en nyckel, ett mättal, för att värdera hur stort stödet
skall vara. Jag hävdar att täckningsgraden inte är något bra instrument i sam-
manhanget. Täckningsgraden är skillnaden mellan inkomster och utgifter -
eller intäkter och kostnader. Med en konstant garanterad täckningsgrad
finns inga incitament för att spara eller att anstränga sig.
Jordbruket i Norrland måste åläggas samma krav på effektivitetsökning
och rationalisering som alla andra verksamheter i landet - inte minst för
jordbruket i södra och mellersta Sverige.
Slutligen vill jag beröra frågan om kostnadseffektivitet. Kostnadseffektivi-
teten borde ha angivits i betänkandet. Jordbruksministern har sagt att jord-
bruket skall vara konkurrenskraftigt. Men det är ingen som talar om vad det
är fråga om. Stor volym på jordbruket är en konkurrensfaktor och uppfattas
av många som något starkt. En annan tolkning är att ha kvalitativt sett bra
produkter. Det är också ett konkurrensmedel. Men det här räcker inte.
Kostnadseffektiviteten avgör hur bra Sverige klarar sig i EG.
När jag talar om kostnadseffektivitet menar jag inte bara primärproduk-
tionen utan hela vägen från ax till limpa. Jag tycker därför att det är märkligt
att utskottet inte kan ägna sig åt att framföra till regeringen att i uppdraget
till LES ingår inte bara att försöka analysera vad som är fel utan även föreslå
åtgärder för att komma tillrätta med felen. Det är inte särskilt svårt, Lennart
Brunander. Eller är det svårt?
Anf. 10 LENNART BRUNANDER (c) replik:
Fru talman! Jag svarar på den sista frågan först. Det är inte särskilt enkelt.
Jag börjar nu från början. Jag sade i mitt anförande att långsiktigheten är
viktig. Men samtidigt är det inte möjligt att iaktta en långsiktighet som inte
tar hänsyn till de förändringar som en vidgad europeisk marknad innebär.
Det är alldeles klart att om Sverige är beroende av vad som händer på
andra ställen minskar möjligheterna till att iaktta en långsiktighet. Däremot
är det viktigt att stärka konkurrenskraften hos den svenska företagaren och
jordbrukaren. Det går i alla fall att göra med hjälp av de åtgärder som skall
vidtas. En sådan åtgärd är exportstödet, vilket skall göra det möjligt att sälja
de produkter som finns och dessutom göra dem kända i Europa. En annan
sådan åtgärd är just vad Christer Windén pratade om, dvs. att göra en kost-
nadsjämförelse med andra länder - alltså frågan om kostnadseffektivitet.
Det här har varit en av Omställningskommissionens viktiga uppgifter. Det
har lagts fram förslag om omfördelning av stödet till jordbruket från anima-
lieproduktion till vegetabilieproduktion. På det sättet skall kostnaderna sän-
kas för vegetabiliesidan och förbilliga produktionen på animaliesidan. På
animaliesidan har priserna och kostnaderna varit högre än i Europa.
I dagsläget, efter förändringen i kronans värde, är Sverige mycket konkur-
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
kTssa frågor
rörande
jordbruket och
trädgårdsnäringen
13
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Vissa frågor
rörande
jordbruket och
trädgårdsnäringen
14
renskraftigt i fråga om priserna på spannmålssidan gentemot Europa. Sve-
rige är också i stort sett konkurrenskraftigt även på animaliesidan.
Här kommer en hel del frågor in som rör djurmiljö, arbetsmiljö osv. Det
gäller hur vi nyttjar, har tillåtelse och vill använda de produktionsformer som
finns. Vi vill ha en kvalitetsmässigt sett bra produktion med rena produkter.
Vi vill vara aktsamma om miljön med god djurhälsa osv.
Dessa frågor gör att vissa gränser måste sättas. Men detta behandlas i ett
annat betänkande. I övrigt är det klart att vi i Sverige skall sträva efter att
vara konkurrenskraftiga.
Frågan om Norrlandsjordbruket får jag svara på i nästa replik.
Anf. 11 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:
Fru talman! Jag vill bara beröra det här med kostnadseffektiviteten igen.
Det råder tydligen en viss begreppsförvirring. Vi pratar om olika saker. Len-
nart Brunander svarar inte på min fråga, och jag svarar uppenbarligen inte
på hans. Det verkar som om vi pratar förbi varandra.
När det gäller kostnadseffektiviteten måste vi i det här läget inte nödvän-
digtvis jämföra med hur det ser ut i EG. Det handlar om att livsmedelspri-
serna skall ligga på en sådan nivå - beroende på en intern konkurrens, som
i dag saknas - att det blir ett kostnadsläge som gör oss konkurrenskraftiga
när gränserna öppnar sig. Det är väl ingen som på fullt allvar tror att livsme-
delsindustrin i Sverige, om den inte är konkurrenskraftig vid EG-inträdet,
kommer att överleva. Den gör inte det. Vem skall bönderna i Sverige leve-
rera sina produkter till om vi inte har en konkurrenskraftig livsmedelsindu-
stri? Inte tror väl Lennart Brunander att tyska livsmedelsindustrier köper
svenska råvaror. I så fall gör de det i mycket begränsad utsträckning. Det
viktigaste av allt är därför att svenska livsmedel hela vägen från primärpro-
duktion ända fram till butiksdisken måste ligga på en sådan prisnivå att vi
framgångsrikt kan konkurrera på hemmaplan. Om vi inte kan konkurrera
framgångsrikt på hemmaplan kan vi glömma all export.
Jag tror att vi har pratat tillräckligt om Norrlandsstödet. Jag tror inte att
jag behöver beröra det mer.
Anf. 12 LENNART BRUNANDER (c) replik:
Fru talman! Det är nog riktigt att vi inte pratar om exakt samma saker. Jag
talar ju i huvudsak om primärproduktionen i jordbruket. Det är ju inte lika
enkelt som när det gäller många andra näringar att prata om effektivitet. Det
är inte samma sak att producera livsmedel som att producera muttrar, skru-
var och maskiner. Det är litet annorlunda. Det finns en del andra saker som
ligger i det här. Dessutom producerar jordbruket ett antal nyttigheter. Vi
måste kanske också på något sätt börja fundera över hur vi skall ersätta jord-
bruket för detta.
När det gäller industriledet och livsmedelsindustrin kan jag i huvudsak
dela Christer Windéns resonemang att det är nödvändigt att vi har en livsme-
delsindustri som är konkurrenskraftig och nyttig och som kan ta hand om de
svenska livsmedlen. När det gäller detta tror jag inte att det är någon större
skillnad på våra åsikter. Det är samma sak med Norrlandsstödet och miss-
bruket av det. Det är ju alldeles nödvändigt att man vidtar åtgärder mot
detta missbruk. Det gör man också nu. Det står också litet grand i betänkan-
det om att man ser över de kalkyler som Christer Windén talade om. Det är
ju en av orsakerna till att stödet ligger kvar på samma nivå som förra året.
Anf. 13 ÅKE SELBERG (s) replik:
Fru talman! Brunander tar upp exportfrågorna och hur viktiga de är. Jag
kan bara instämma i att det är viktigt att vi klarar ut frågorna om export av
livsmedel och jordbruksprodukter.
När vi behandlade budgetpropositionen var det ju ingen måtta på hur
mycket Brunander ville släppa till när det gällde stödet till södra Sverige.
Han ville gå mycket längre än vad majoriteten gjorde. Jag skulle vilja fråga
Brunander vad han svarar de olika LRF-avdelningarna när de är oroliga över
att man tar ett steg bakåt när det gäller Norrlandsstödet.
Det skall finnas jordbruk över hela vårt land. Det är vi överens om, Bru-
nander. Det är inget tvivel om det. Därför bör man också ha en långsiktighet.
Jag undrar också varför ni går ifrån beräkningsgrunderna. Dessa var vi ju i
stort sett överens om. Det är väldigt viktigt att de beräkningsgrunder som är
fastställda följs, så att vi slipper diskutera det här varje år i kammaren. Jag
var en av dem som var mycket tillfredsställd över att vi nu skulle få beräk-
ningsgrunder så att vi slapp den här diskussionen vaije år.
När ni nu vill lämna över djurbidragen och de olika stöden till regeringen
vill jag fråga Brunander: Är inte Brunander litet orolig för att lämna allt det
här till regeringen, med tanke på hur mycket stryk ni har givit regeringen?
På en del områden har ni gått betydligt längre i kritiken än vad vi från opposi-
tionen har gjort.
Jag tyckte att vi lade fast långsiktigheten i 1990 års beslut. Vi hade mycket
blygsamma krav. Vi ville fortsätta med jordbrukspolitiken enligt 1990 års be-
slut och se vad avregleringen innebar. Vi ville under det här året diskutera
och försöka hitta en samstämmighet - det behövs nämligen en samstämmig-
het kring jordbrukspolitiken - och bygga den på samma grund som vi gjorde
i 1990 års beslut. Det var egentligen det starkaste kravet som vi hade när vi
behandlade jordbrukspropositionen. Men det fick vi inget gehör för. Jag tror
att det hade varit bra om vi hade kunnat behålla den samstämmighet som vi
tidigare har haft.
Hur det än är så har själva ansökan om medlemskap i EG inte förändrat
situationen särskilt mycket.
Anf. 14 LENNART BRUNANDER (c) replik:
Fru talman! Åke Selberg pratar också mycket om långsiktigheten. 1990
års beslut var avsett att vara ett långsiktigt beslut. Men jag tror att Åke Sel-
berg är ganska ensam om - eller möjligtvis har Socialdemokraterna den in-
ställningen - att anse att ansökan om ett medlemskap inte förändrade förut-
sättningarna för beslutets genomförande. Det är alldeles klart att den gjorde
det.
Det är fler saker som har inneburit förändringar, men det är alldeles tyd-
ligt att de förutsättningar som vi utgick ifrån när vi fattade det här beslutet
på ett radikalt sätt förändrades när Ingvar Carlsson åkte ner till Bryssel för
att lämna in den svenska medlemskapsansökan. De uteblivna resultaten av
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Vissa frågor
rörande
jordbruket och
trädgårdsnäringen
15
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Vissa frågor
rörande
jordbruket och
trädgårdsnäringen
16
GATT-förhandlingarna är ett annat exempel på sådant som har förändrat de
förutsättningar som vi ansåg skulle finnas vid genomförandet av beslutet.
Om jag skall göra någon bedömning vill jag säga att Socialdemokraterna för
närvarande inte alls har någon långsiktig jordbrukspolitik. Det innebär en
viss tjurskallighet att hålla fast vid 1990 års beslut, därför att man inte har
hittat någonting annat.
Det är alldeles tydligt att vi så att säga måste förändra en del av de förut-
sättningar som inte stämmer överens med den verklighet som vi möter. Här
kommer de här exportsubventionerna, exportstödet eller vad man nu vill
kalla det in. Åke Selberg säger nu att detta är någonting som de ställer upp
på. Det är jättebra, men vi får ju uppenbarligen köra er före oss i den frågan.
Ni vill inte gå riktigt så långt. Ni vill inte släppa till alla pengarna.
När det gäller Norrlandsstödet frågade Åke Selberg mig vad jag svarar en
LRF:are i Norrland. Om nu önskemålet är att vi skulle gå på Socialdemokra-
ternas linje, kan jag naturligtvis svara att vi väl kan göra det. Men det inne-
bär ju inte att det blir bättre förden norrländske jordbrukaren. Det blir klart
sämre för alla jordbrukare i Sverige. När vi generellt sett behandlade jord-
bruksfrågorna förra gången handlade det inte om något stöd till södra Sve-
rige. Det handlade om stöd till jordbruket totalt sett i Sverige, även till Norr-
landsjordbruket. Vad vi gör genom Norrlandsstödet är ju att vi korrigerar de
skillnader som finns mellan norr och söder. Men de grundläggande besluten
gäller hela landet. Om de är dåliga blir det dåligt för hela landet. Då hjälper
det inte att vi korrigerar med några miljoner till. 971 miljoner är faktiskt inte
litet pengar. Jag skulle inte ha haft något emot om vi skulle ha kunnat ge
ytterligare 70 miljoner. Men i en situation där vi behöver spara pengar på
alla möjliga sätt har vi varit tvungna att göra det.
Åke Selberg, vi släpper inte djurbidraget. Kobidraget läggs fast i det här
betänkandet. Däremot ger vi regeringen i uppdrag att förändra förslaget till
referenspriser, eftersom det inte stämmer överens med de beslut vi fattade
senast.
Anf. 15 ÅKE SELBERG (s) replik:
Fru talman! Lennart Brunander, det är inte av tjurskallighet som vi vill ha
kvar 1990-års beslut ett år till. Anledningen var att vi - som jag också sade
vid utskottsbehandlingen - ville ha en rejäl diskussion under året för att se-
dan se vad vi kommer fram till. Vi har olika uppfattningar om hur man skall
utforma arealbidrag, om vi nu blir tvungna att ha ett arealbidrag.
Sedan till frågan om Norrland. Lennart Brunander kanske har kort
minne, men det är inte särskilt länge sedan han var med och klappade till
med 200 miljoner extra, i ett läge då vi också hade lagt fast beräkningsgrun-
derna för att ha ett system att följa. Då var man inte särskilt blygsam. 971
miljoner är förvisso mycket pengar. Det är det inget tvivel om. Syftet med
de olika utredningarna är att vi skulle få fasta beräkningsgrunder så att pro-
ducenterna, jordbrukarna, skall veta vad de har att rätta sig efter.
Vid det förra beslutet som fattades var Lennart Brunander med och ökade
budgetunderskottet med ca 40 miljoner kronor. Det är inget tvivel om att vi
skall vara sparsamma. Vi har alltid i åtanke att vi skall vara återhållsamma
med pengar. Ni vet själva vilka förslag ni lägger fram på det sociala området
när det gäller arbetslöshet, sjukförsäkringar m.m. Det gäller för oss alla att
vara försiktiga med pengarna. Men då skall man vara det generellt och
komma ihåg det i alla situationer.
Anf. 16 LENNART BRUNANDER (c) replik:
Fru talman! Åke Selberg säger att man inte vill förändra 1990-års beslut
för att man vill få möjlighet till en diskussion om hur man skall göra. Det kan
i och för sig vara ett vällovligt syfte. Man måste emellertid vara klar över att
den näring som man diskuterar måste kunna leva även under denna tid, och
det är de förändringar som har gjorts.
Den diskussion som Åke Selberg efterfrågar har förts i Omställningskom-
missionen. Alla förslag om förändringar i 1990-års beslut har sin utgångs-
punkt i förslag från Omställningskommissionen. Utifrån den utgångspunk-
ten och med dessa diskussioner i ryggen skall förändringarna göras. Man kan
då inte bara sitta och vänta och skylla på att man vill ha ytterligare diskussio-
ner. Någon gång måste man också handla. I andra situationer får vi kritik
även från Socialdemokraterna för att det går för sakta. Här går det i så fall
för fort.
Åke Selberg påminde mig om att jag har varit med om att höja ersätt-
ningen till Norrlandsstödet med 200 miljoner i ett svep. Det visar hur verklig-
heten egentligen ser ut och hur Socialdemokraterna agerar när de själva sit-
ter och har makten. Det var inte så att man inte visste vad man skulle göra.
Norrlandsjordbruken hade fått beskedet från riksdagen om att man inte
skall tappa i lönsamhet på grund av avregleringen av 1990-års beslut. Den
gången ville Socialdemokraterna vänta på utredningar, men riksdagen ville
något annat och stödet höjdes. I jämförelse med det är dessa 70 miljoner
egentligen inte mycket pengar.
Det förra beslutet vi fattade om reglerna för jordbruket gällde samtliga
jordbrukare i Sverige. Det var inte avsett för någon speciell del av landet,
utan det gällde hela Sverige. Det är den grund jordbruket står på.
Anf. 17 INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! I jordbruksutskottets betänkande 1992/93:20 tas vissa frågor
som rör jordbruket och trädgårdsnäringen upp. Det gäller åtgärder för en
fortsatt anpassning av det svenska jordbruket och livsmedelssektorn till de
förhållanden som råder inom EG.
Utskottet konstaterade vid behandlingen av årets budgetproposition att
Sveriges ansökan om medlemskap i EG ställer nya krav på jordbrukspoliti-
ken - krav som inte ryms inom ramen för 1990 års beslut. För att Sverige vid
tidpunkten för inträdet i EG skall ha en stark och konkurrenskraftig jord-
bruksnäring och livsmedelsindustri måste anpassningen av de svenska pris-,
stöd- och kostnadsnivåerna påbörjas före ett medlemskap. Utskottet har
därför tidigare uttalat och beslutat om att den långsiktiga planeringen i jord-
bruket skall ske på ett snabbare sätt. Det gäller att det svenska omställnings-
programmet vad avser vegetabilieproduktionen skall kunna anpassas till
EG:s trädesprogram på ett sådant sätt att vi inte får problem här framöver.
Jag ser nu att jordbruksministern hedrar kammaren med sin närvaro. Jag
skulle vilja be jordbruksministern att han med det snaraste kommer med be-
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Vissa frågor
rörande
jordbruket och
trädgårdsnäringen
2 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 106
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Vissa frågor
rörande
jordbruket och
trädgårdsnäringen
18
sked om vilka förutsättningar svenskt jordbruk - det gäller inte minst vege-
tabilieproduktionen - skall arbeta med under det kommande verksamhets-
året, så att inte samma problem uppstår som vi fick uppleva vid årsskiftet när
budgetpropositionen lades fram.
Sverige siktar på en fullständig integrering med EG:s gemensamma jord-
brukspolitik från den tidpunkt Sverige blir medlem. Det är mycket viktigt
att slå fast detta. Under senare tid har det i den allmänna debatten försports
en del andra uppfattningar. Jag hoppas att det inte är så att något parti är
berett att hoppa av den gemenskap som vid hade på detta område när vi
lämnade in ansökan. Sverige skall alltså vid integrationen uppnå så stora po-
sitiva samhällseffekter som möjligt med hänsyn tagen till både behovet av
en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring och till konsumenternas och
skattebetalarnas intressen. Ambitionen bör vara att inga övergångsåtgärder
skall behöva tillämpas efter det att Sverige har blivit medlem samt att övriga
konkurrensbegränsande åtgärder undanröjs. I båda fallen skall detta vara
baserat på ömsesidighet. Ömsesidigheten är inget nytt. Det slog vi fast 1990
när vi fattade det jordbrukspolitiska beslutet. Det gäller att följa upp de am-
bitioner som vi hela tiden har haft på det här området.
Målsättningen är också att behålla den höga svenska nivån på bl.a. miljö-,
djurskydds- och djurhälsoområdena. Målet är också att upprätthålla en fort-
satt hög ambitionsnivå på det regionalpolitiska området.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om förlängning av det temporära
exportsystemet för köp fram till den 1 januari 1995. Det innebär att ytterli-
gare 100 miljoner kronor tillförs systemet. Även i övrigt tillstyrks regering-
ens förslag om industrins råvarukostnadsutjämning. Tidigare har vissa be-
gränsningar funnits i möjligheten att få exportbidrag för vissa varor, som
t.ex. mjölkpulver och torkade äggprodukter. Syftet var att förhindra att så-
dana varor som tidigare kunde få exportbidrag inom den gamla jordbruks-
prisregleringen skulle flyttas över till RÅK-systemet. Konsekvenserna av
den begränsningsregeln har emellertid blivit att vissa industrier i ökad ut-
sträckning använder importerad råvara - det kan gälla mjölkpulver, ägg och
kött. Sedan kan man vid export av färdigvaran ansöka om restitution för er-
lagd införselavgift. Därigenom kommer svensk råvara att diskrimineras då
det gäller vissa förädlade livsmedel avsedda för export. Dessa problem kom-
mer genom dagens beslut att tillrättaläggas.
En svensk etablering på EG-marknaden kräver nu speciella åtgärder för
att svensk livsmedelsproduktion skall kunna hävda sig. Svenskt lantbruk och
svensk livsmedelsindustri har inte tidigare varit inriktade på export av livs-
medel. Trots det har vissa specialprodukter kunnat hävda sig väl på export-
marknaderna.
Men i och med att EG-ansökan inlämnats har förutsättningarna radikalt
förändrats. Gränsen öppnas mot utlandet för den svenska marknaden, och
Sverige öppnas på motsvarande sätt för EG-länderna. Sverige måste alltså
satsa på export. Ökad konkurrenskraft genom effektivisering och ökad
marknadsföring krävs. Mycket har redan skett på jordbrukets område, och
just nu görs enorma satsningar inom livsmedelsindustrin för att man skall
kunna möta de nya utmaningar som man står inför.
Fru talman! Det gäller nu att lära sig exportera och att etablera affärskon-
takter för export av förädlade livsmedel. Det är alltså inte fråga om generella
exportstöd, som finns inom EG och som tidigare tillämpades i Sverige. Det
här är en nödvändig böljan, och det är glädjande att vi kan uppnå enighet
på den här punkten vid dagens beslut.
Som ett led i anpassningen till förhållandena inom EG tas gränsskyddet
för proteinfodermedel bort den 1 juli 1993. Då kommer den svenska produk-
tionen av fodermedel att utsättas för ökad konkurrens. Av detta skäl anser
utskottet att grönmjölsproducenterna, som särskilt hårt skulle komma att
drabbas, bör kompenseras på ett sådant sätt att produktionen kan fortleva.
I EG-perspektivet skulle denna produktion kunna fortleva, genom att det
där utgår betydande stöd till sådan produktion. Inte minst av detta skäl är
det väl motiverat att stödja grönmjölsproduktionen, som nu utskottet har
förordat.
Då det gäller oljelinet, där proteinfodermedel utvinns som en biprodukt
till oljeproduktionen, förutsätter utskottet att regeringen uppmärksammar
effekterna. Frågan om arealersättning, som togs upp i det sammanhanget,
bör rimligen kunna övervägas i och med att arealersättningen i framtiden
också gäller övrig oljeväxtproduktion.
I betänkandet tas också trädgårdsnäringens anpassning till EG upp. Det
är uppenbart att man också inom denna näring känner en viss oro för det
som komma skall. I propositionen har regeringen föreslagit att en klump-
summa på 25 miljoner skall användas för att hjälpa näringen i denna anpass-
ning. Vi har emellertid vid utskottsbehandlingen föreslagit en flexiblare an-
vändning av medlen till gagn för näringen, inte minst då det gäller informa-
tion om EG:s betydelse för näringen och möjligheten att bedriva vissa kon-
sumtionsinriktade informationsinsatser.
Utskottet har tillfredsställt ett par motionsyrkanden som tar upp fruktod-
larnas speciella problem. För några år sedan gjordes en massiv satsning på
fruktnäringen. Orsaken till detta var att fruktnäringen utsattes för en direkt
konkurrens utifrån genom att en del skydd som tidigare funnits hade tagits
bort. Detta gjorde att många nappade på det stöd som staten gav, nämligen
röjningsstödet, och att det gjordes stora satsningar på nyodlingar. Inte
mindre än 1 000 hektar fruktodlingar etablerades på nytt, och det var fråga
om nya typer av fruktträd, näringstillförsel, osv.
Effektiviteten för dessa odlingar kan därmed framöver bli väldigt god,
men då krävs det också att odlarna får rimliga möjligheter att försälja fruk-
ten till konkurrensmässiga priser, inte minst så att de kan konkurrera med
odlare i omvärlden. Det har under de här åren haltat ganska betänkligt. De
första åren var skördarna små, men under förra året fick man en mycket god
skörd. Man höll emellertid priser som det över huvud taget inte finns någon
möjlighet att leva vidare på.
Vi har därför begärt en snabbutredning, och vi hoppas verkligen att jord-
bruksministern nu fullföljer vår begäran, så att odlarna kan få besked inför
höstens säsong. Vi har från riksdagens sida gjort en satsning på detta om-
råde, tillsammans med många odlare som har satsat ibland mångdubbla be-
lopp för att bli konkurrenskraftiga inför framtiden. Det är då väldigt angelä-
get att dessa satsningar tas till vara och inte äventyras.
Åke Selberg har i debatten tagit upp en hel del frågor. Jag skall i det här
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Vissa frågor
rörande
jordbruket och
trädgårdsnäringen
19
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Vissa frågor
rörande
jordbruket och
trädgårdsnäringen
20
sammanhanget bara kommentera det han sade om Norrlandsstödet. Han
sade att vi borgerliga är på spridd reträtt och att vi har ändrat oss i förhål-
lande till tidigare fattade beslut och lämnat tanken på kalkylmässiga under-
lag. Även om vi är väldigt positiva till Norrlandsstödet och menar att det
skall utvecklas även i fortsättningen, måste vi ju inse att det beslut som fatta-
des i den här frågan var förknippat också med andra beslut rörande jordbru-
ket i hela landet.
Vi kan nu konstatera att det har skett enorma förändringar när det gäller
jordbrukets förutsättningar, i och med EG-ansökan och i och med att våra
förväntningar om att GATT-förhandlingarna skulle avslutas fullständigt har
grusats. GATT-förhandlingarna pågår ännu, snart två och ett halvt år efter
det att de enligt våra bedömmningar skulle vara avslutade. Detta har lett till
stora problem för jordbruket i hela landet.
I det läge som har uppstått menar vi att det är rimligt att vi också har en
press på jordbruket i Norrland, liksom vi har på jordbruket i övriga delar av
landet. Vi menar att det är nödvändigt om vi skall få den konkurrenskraft
som krävs av oss alla inför fortsättningen. Det står definitivt inte i strid med
eller skulle på något sätt äventyra ambitionerna i de krav på regionalpolitiskt
stöd för Norrland som vi hävdar i EG-förhandlingarna.
Våra ambitioner i det avseendet är väl kända. Det talas dels om subark-
tiskt jordbruk, dels om jordbruk i missgynnade områden i andra delar av
landet. Vi måste framöver ha mod att diskutera hela det perspektivet. Det
finns ju faktiskt områden i södra Sverige som har precis lika besvärliga förut-
sättningar som vissa områden längs Norrlands kuster men som inte får ett
enda öres stöd. Vi tror att det i det sammanhanget är viktigt att fullfölja am-
bitionerna i EG-förhandlingarna. Jag vill tillbakavisa de anklagelser som
Åke Selberg riktar mot regeringen.
Också Jan Jennehag var kritisk på den punkten. Han talar t.o.m. om en
omfördelning inom landet. Jag vill då fråga: Tycker Jan Jennehag att det är
rimligt att sydsvenskt jordbruk, inte minst jordbruket på det småländska
höglandet, med förutsättningar som inte är bättre än de i Norrlands kust-
land, skall vara med och betala till ett Norrlandsstöd? Det är ju vad Jan Jen-
nehag här förordar.
Till sist, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets hemställan i detta be-
tänkande, 1992/93:JoU20.
Anf. 18 ÅKE SELBERG (s) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja börja där Ingvar Eriksson slutade. Han tog
upp de sydsvenska jordbruken på småländska höglandet, men det var inte de
som fick det ökade spannmålsstödet, utan det gick naturligtvis ut till andra
områden.
Jag skulle också vilja fråga: Var tanken att en sänkning av stödet till Norr-
land skulle ge utrymme för en höjning av inlösen på spannmålspriset och
sedan möjliggöra de förändringar som ni genomförde i budgetpropositio-
nen?
Jag tycker också att det är viktigt att påpeka att förändringen när det gäller
Norrland sker just när vi går in i förhandlingarna. Naturligtvis kan det upp-
fattas på ett negativt sätt och leda till bekymmer vid förhandlingarna.
Det var en förhoppning i 1990 ärs beslut att GATT-förhandlingarna skulle
vara klara när beslutet skulle börja gälla. Anledningen till att vi vidtog en
del åtgärder och justerade t.ex. djurbidraget var ju att vi inte fick till stånd
den uppgörelsen.
Jag vill sedan uttrycka tillfredsställelse över att Ingvar Eriksson ytterligare
en gång slår fast att vi skall hålla en hög nivå på djurskyddsområdet. Det är
också Socialdemokraternas ambition.
Ingvar Eriksson efterlyser samstämmighet. Det var just den diskussionen
vi förde i samband med debatten om budgeten för jordbruket. Vi sade då att
vi ville behålla samstämmigheten.
Jag vill till sist instämma i Ingvar Erikssons påpekande att det är trevligt
att jordbruksministern är på plats här i dag. Jag hoppas att vi skall få veta
litet grand om hur regeringen har tänkt sig förutsättningarna inför 1994.
Anf. 19 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Jag vill först beklaga att högtalaranläggningen i denna kam-
mare inte tycks fungera. Det är svårt att föra en debatt när man inte hör vad
motdebattören säger. Jag skall ändå försöka kommentera det jag uppfattade
av Åke Selbergs inlägg.
Vi korrigerade spannmålspriset något, och anledningen var att vi uppfat-
tade att lönsamhetsnivån höll på att underskridas. Vi vet ju alla att en fort-
satt sänkning av lönsamheten inom vegetabiliesidan medför uppenbara ris-
ker för att man i Sydsverige mer och mer går över till animalieproduktion,
och det om något skulle vara en belastning för norra Sverige. En av orsa-
kerna till att vi har tvingats stanna upp med uppräkningen av Norrlandsstö-
det är att vi befinner oss i ett trängt ekonomiskt läge.
Just i det perspektiv som jag här redogjorde för, att det av jordbrukare i
södra Sverige krävs en oerhörd ansträngning och en effektivisering och att
det dessutom krävs en ökad effektivisering inom livsmedelsindustrin, måste
ju en del av kraven gälla även jordbrukare och livsmedelsindustrier i norra
Sverige, detta just för att åstadkomma den ökade konkurrenskraft som vi
alla ser som önskvärd och nödvändig. Säkert kommer Norrlands jordbru-
kare att överleva det här.
Jag vill definitivt säga ifrån att det skulle vara tal om att vi på något sätt
skulle vilja diskriminera Norrlandsjordbruket inför EG-förhandlingarna. Vi
ställer oss helt eniga bakom det som regeringen har sagt när det gäller de
svenska kraven på regionalpolitiska lösningar. När det gäller den saken
tycker jag inte att det behöver råda någon oenighet mellan oss.
Anf. 20 ÅKE SELBERG (s) replik:
Fru talman! Jag förstår att jag inte talar in i mikrofonen, men det är alltid
svårt att stå med ryggen mot den man talar med. Jag tycker inte det känns
särskilt trevligt.
Jag håller med Ingvar Eriksson om att de flesta jordbrukare i dag har en
tuff uppgift, oavsett om de befinner sig i södra eller norra Sverige. Jag reser
ganska mycket i landet. Jag träffar många jordbrukarorganisationer även i
södra Sverige, så jag är nog ganska väl införstådd med vad som händer. Men
vi tyckte det var negativt att man just inför EG-förhandlingarna ändrade på
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Vissa frågor
rörande
jordbruket och
trädgårdsnäringen
21
|
Prot. 1992/93:106 6 maj 1993 |
det regionalpolitiska stödet till Norrland. Det måste försämra läget i för- |
|
Vissa frågor |
Anf. 21 INGVAR ERIKSSON (m) replik: Fru talman! Vi kan inte komma ifrån den krassa ekonomiska verklighet vi Däremot vill jag gärna i detta sammanhang uttala vikten av att vi som poli- Jag vet hur det är - jag lever i den sydligaste delen. Det skulle vara mycket Jag tycker det är viktigt att vi här inte bidrar till att skapa motsättningar Anf. 22 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik: Fru talman! På tal om att ha ryggen mot den man debatterar med så står Fru talman! Jag gläder mig mycket åt Ingvar Erikssons ordval och hans Anf. 23 INGVAR ERIKSSON (m) replik: Fru talman! Vi har ju i vår skrivning tagit upp ekonomin. Jag tror inte det Christer Windéns reservation kanske i viss utsträckning är ett spel för gal- Som Christer Windén uttryckte det är han i stort sett på samma sida som Anf. 24 JAN JENNEHAG (v) replik: Fru talman! Ingvar Eriksson kommenterade mitt inlägg vad gäller Norr- Självklart är det så. Men Norrlandsjordbruket som sådant har generellt |
22
ens.
Vi löser inte Norrlandsjordbrukets problem genom att hänvisa till att det
finns jordbruk på småländska höglandet som också har det besvärligt. Den
delen får vi försöka behandla för sig.
Jag menar att Norrlands jordbruk, speciellt i inlandet, har en avgörande
betydelse för befolkningens möjlighet att bo kvar. Jordbruket har på det sät-
tet ytterligare en funktion i förhållande till i södra Sverige. Jag tror att vi är
överens också om den punkten.
Anf. 25 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Självfallet löser vi inte problemen i norra Sverige genom att
hänvisa till att det finns problem också på andra håll. Jag har ingen annan
uppfattning än att det finns problem i Norrland. Men jag tror inte att man
löser Norrlandsproblemen bara genom att öka anslagen. Det finns en lång
rad andra orsaker till att det har varit en vikande tendens på vissa håll i Norr-
land. Man bör nog angripa problemet på andra sätt.
Om vi gemensamt tar ansvaret för att slå fast att vi skall ha en stark svensk
livsmedelsproduktion i hela landet och lever efter de principerna, så tror jag
att det kan leda till att de som är unga i dag stannar kvar i näringen också i
Norrland. Även i Sydsverige är det så i dag att ungdomen flyr från denna
näring. Det är ett tungt och arbetsamt jobb. Är det dessutom olönsamt, är
det inte så lockande. Det är där huvudorsaken till flykten från jordbruket
ligger. Det är så även i Småland, och där tror jag att vi kan bli överens om
andra insatser också.
Jag tror dock att det generellt från svenska folkets sida krävs en positiv
inställning till svensk livsmedelsproduktion. Då vill det till att vi, när mark-
naderna öppnas, fortsätter att köpa svenska varor. Det gäller att vi alla ge-
mensamt ser till - både konsumenter och producenter - att verkligen slå vakt
om den svenska marknaden. Nu är det tid att göra detta.
Då tror jag också att Norrlandsjordbruket kommer att klara sig. Norr-
landsjordbruket behövs. Det behövs för att vi behöver folk i Norrland. Det
finns många goda skäl till det. Vi kommer att fortsätta att arbeta för att Norr-
land skall ha sin rättmätiga del och sina chanser att leva kvar som jordbruks-
område i framtiden.
Anf. 26 JAN JENNEHAG (v) replik:
Fru talman! Inte heller jag tror att vi löser problemen med enbart anslag.
Men jag och Ingvar Eriksson har olika uppfattningar om anslagsinstrumen-
tets betydelse. Jag tror att vi behöver det i högre grad än vad som förutsätts
i regeringens förslag och i utskottsmajoritetens uppfattning.
Vi kanske inte kommer längre på den här punkten. Jag menar dock att en
omfördelning av resurser är nödvändig. Det anser också Ingvar Eriksson.
Vad vi träter om är i vilken grad vi tvingas utnyttja detta medel.
Anf. 27 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Jag hade egentligen tänkt nöja mig med att lyssna på denna
debatt, men eftersom det har ställts ett par frågor vill jag göra ett inlägg.
Först och främst skulle jag vilja säga att jordbruksutskottets betänkande i
huvudsak stämmer överens med regeringens proposition. Det finns ett par
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Vissa frågor
rörande
jordbruket och
trädgårdsnäringen
23
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Vissa frågor
rörande
jordbruket och
trädgårdsnäringen
24
tillägg som, om de går igenom, naturligtvis innebär ett påpekande från riks-
dagen att regeringen bör göra ytterligare en del. Bl.a. handlar det om träd-
gårdsnäringen.
Jag ser inte några problem i detta. Jag ser det snarare som om riksdagen i
så fall vill påskynda ett arbete som jag redan kommit i gång med genom att
tillsätta Trädgårdsnäringsutredningen. Det har lagts fram vissa förslag. Jag
tror det kan vara bra att gå vidare på den vägen.
En annan fråga som varit uppe till diskussion är Norrlandsstödet. Jag vill
bara förklara för kammaren att det inte är fråga om någon sänkt ambition.
Jag har tidigare diskuterat detta här i kammaren. Det fanns alltså en modell
för uppräkning som man kan hävda var den som tillämpats tidigare. Den
gav ett något högre utfall än det vi har föreslagit. Jordbruksverket har också
räknat på ett annat alternativ som gav ett lägre utfall än tidigare. Nu behåller
vi alltså i princip samma stöd som förra året med en viss mindre uppräkning.
Detta är inte någon sänkt ambition, utan ett mycket klart tecken på att vi
i ett mycket besvärligt budgetläge upprätthåller den ambitionsnivå som vi
har haft.
Jag vill också understryka att frågan om det norrländska jordbruket är den
mest framskjutande frågan i förhandlingarna med EG om medlemskap. Jag
ser det som nödvändigt att få ett bibehållet stöd till jordbruket i norra Sve-
rige i samband med ett inträde i EG.
Medlemskapsförhandlingarna påverkar givetvis vår situation i hela landet,
inte minst när det gäller jordbruket. Den gemensamma jordbrukspolitiken i
EG är mycket omfattande och ganska speciell.
Redan i samband med budgetpropositionen har riksdagen beslutat att
göra vissa anpassningar. Man kan säga att Socialdemokraterna delvis ställde
sig utanför den diskussionen. Jag har i och för sig med viss tillfredsställelse
noterat att utskottets ordförande, Margareta Winberg, i sitt kvinnoförbunds
tidning har sagt att det behövs viss justering i politiken.
Jag är av den uppfattningen att man inte bör frångå 1990 års beslut - det
har jag uttalat väldigt många gånger - men att vi måste göra de nödvändiga
justeringarna.
Jag tror att det är viktigt att vi fullföljer omställningsbeslutet. Vi bör låta
det löpa ut under den tid som kontraktet med jordbrukarna gäller. Men sam-
tidigt bör vi göra det möjligt att transformera denna omställning in i ett EG-
program för roterande träda, som man redan har, och införa en komplette-
rande fast träda som jag så sent som i förrgår diskuterade med kommissionä-
ren Stechel i Bryssel.
Det har efter riksdagens förra beslut om inlösenpriset för spannmål inträtt
vissa förändringar i det förslag till justering av referenspriser som fanns med
i propositionen och som finns med i det beslut som skall fattas här i kamma-
ren.
Jag inser naturligtvis detta samtidigt som jag kan konstatera att den sänk-
ning av referenspriset som föreslagits är försiktigt tilltagen. I de flesta fall är
den förändring som en höjning av spannmålspriset inneburit inte så stor att
vi skulle komma utanför den möjliga förändring som ligger i de föreslagna
siffrorna.
Den försiktighet som Jordbruksdepartementet gett uttryck för i proposi-
tionen tidigare, skall vi naturligtvis efter riksdagens påpekande fullfölja, ef-
ter den ändring som gjorts när det gäller inlösenpriserna. På någon punkt
kan det bli nödvändigt med justeringar, och sänkningen av referenspriset
kan bli något mindre.
Jag vill dock understryka en sak i det här sammanhanget. När vi beslutade
att sänka kostnadsläget, ta bort handelsgödsel- och bekämpningsmedelsav-
gifter, sänka proteinfoderavgifterna och låsa spannmålspriserna på en lägre
nivå, innebär detta en kostnadsbesparing i jordbruket. Denna besparing
måste åtminstone till en del komma konsumenterna till del. Det är därför
rimligt att följden av det riksdagsbeslut som i dag kan fattas blir en justering
av referenspriserna vid halvårsskiftet.
Det ställdes här några frågor om nästa års växtodling. Jag har haft ambitio-
nen, och har fortfarande, att vara tidigare än någon jordbruksminister varit,
inom den närmaste tiden bakåt, med att förslå det som skall gälla innan höst-
sådden kommer i gång mot slutet av sommaren. Det är min ambition att
återkomma med en proposition till riksdagen inom den allra närmaste tiden.
Den här propositionen är naturligtvis intimt förknippad med medlem-
skapsförhandlingarna. Vi har diskuterat de positioner som under denna må-
nad - kanske något senare - skall föreläggas EG när det gäller jordbruket.
Det har dragit ut på tiden. Jag vill inte påstå att det har varit några problem
i egentlig mening. Men man skall vara klar över att både acquis-genom-
gången, som rör 18 000 sidor, och diskussionen om alla detaljer är en lång
process. Jag kan erkänna för kammaren att jag tidigare varit något optimis-
tisk när det gällt att bedöma den nödvändiga tidsutdräkten. Men arbetet är
på gång. Vi är ganska klara över positionerna. Därefter blir det möjligt att
föreslå riksdagen de system som skall gälla för nästa år i enligt med vad jag
tidigare skrivit i propositionen.
Anf. 28 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Herr talman! Jag vill tacka jordbruksministern för inlägget. Jordbruksmi-
nistern resonerar något om omställningsprogrammet. Det bör löpa kon-
traktstiden ut, säger han. Jag har ingen annan uppfattning.
Jordbruksministern resonerade också något om infasningen i EG när det
gäller frågan om träda. Det skulle givetvis vara mycket intressant om jord-
bruksministern något kunde lätta på förlåten. Blir det någon form av EG-
träda för nästa år?
Anf. 29 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Jag tror inte att jag i dag skall lätta så mycket mer på förlå-
ten. Det skall göras bitvis. Väntan behöver nog inte bli så lång innan vi har
det här något så när klart. Men frågorna är känsliga, och när man för för-
handlingar gäller det att man vet vad man säger. Jag skall inte gå längre in
på detta.
Principen bör dock vara att vi skall kunna fullfölja programmet. Men vi
skall försöka göra det möjligt att användas i ett EG-sammanhang. Den om-
ställda arealen som inte är skogsplanterad eller omlagd till våtmarker skall
kunna ingå i den basareal som tillämpas i EG, och som skall vara föremål för
stöd i framtiden.
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Vissa frågor
rörande
jordbruket och
trädgårdsnäringen
25
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Vissa frågor
rörande
jordbruket och
trädgårdsnäringen
26
Anf. 30 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Herr talman! Jag vill tacka för det beskedet. Jag förstår att det ur förhand-
lingssynpunkt kan vara känsligt att lätta för mycket på förlåten. Men det är
mycket angeläget att situationen inte blir som den var i vintras, då besked
om träda och annat kom mycket sent.
Jordbruksministern har nu redan angett att besked skall lämnas i god tid
före höstsådden, då är det inte så lång tid kvar, herr jordbruksminister. Jag
hoppas, väntar och tror att jordbruksministern är beredd att ge de besked
som svenskt jordbruk behöver för att kunna planera inför framtiden. Det är
oerhört viktigt.
Anf. 31 ÅKE SELBERG (s) replik:
Herr talman! Jordbruksministern säger att förändringarna i propositionen
är små. Vi socialdemokrater tycker nog att de är ganska betydande när det
gäller vad som händer på animaliesidan. Socialdemokraterna begärde därför
att få tillbaka ärendet till riksdagen för att kunna ta ställning. Det handlar ju
alltid om budgetfrågor och pengar. Precis som så många tidigare talare sagt
är det viktigt att vi är varsamma med resurserna.
Upplevs det inte som fel signal att man nu drar ned på Norrlandsstödet,
att man håller en lägre nivå än vad som föreslås i de olika utredningarna? I
andra sammanhang försöker man ju hålla upp nivån för att få en så bra situa-
tion som möjligt. Kan jordbruksministern säga när vi kan räkna med att få
besked om positionerna i förhandlingarna?
De förändringar som nu sker inom animalieproduktionen gör att vi får
brev från köttproducenter, animalieproducenter, som är mycket oroliga över
vad som kommer att hända vad gäller den produktionens kostnadssida. Det
vore därför bra om vi kunde få ett klarläggande på denna punkt.
Till sist vill jag hälsa från fru ordförande, som verkligen uppskattar att
jordbruksministern läser tidningen Morgonbris.
Anf. 32 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Vad gäller foderkostnaden och priserna på animalieproduk-
terna, vet vi att det stora problemet i dag både när det gäller nötkött och när
det gäller griskött inte är att referenspriset är för lågt. Problemet är i stället
att man med avräkningspriset inte når upp till referenspriset. Det är här som
vi har det stora lönsamhetsproblemet.
Vi kommer naturligtvis att ta nödig hänsyn till den litet dyrare spannmå-
len. Vi hade redan i propositionen förutsett att riksdagen sannolikt kommer
att justera regeringens förslag. Förslaget som lades fram var därför mycket
försiktigt. Vi kommer att följa riksdagens ställningstagande, och jag tror att
det kommer att tillgodose de problem som Åke Selberg tar upp.
Jag är också medveten om att Åke Selbergs partikamrater och andra är
mycket angelägna om att priserna på livsmedel inte höjs mer än nödvändigt
utan kanske i viss mån även sänks. Därför har jag sagt att referenspriserna
måste sänkas för att vidareföra en del av kostnadssänkningarna. Samtidigt
har regeringen gett uppdrag till Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden
att studera hur det utfaller när priserna sänks för bonden men inte för konsu-
menten. Det är en oefterrättlig situation.
Så går jag vidare till Norrlandsfrågan. Jag vill bara påpeka för Åke Selberg
och kammarens ledamöter att det gjordes en viss höjning av Norrlandsstö-
det - låt vara liten. I nuvarande läge är det faktiskt inte många stöd som har
behållits på tidigare nivå. De allra flesta stöden har på grund av budgetskäl
fått vidkännas minskningar. Så är inte fallet för Norrlandsstödet, vilket visar
att det stödet är prioriterat.
Vad gäller positionerna, är det min avsikt att vid ett besök den 19 maj i
EG-delegationen delge ledamöterna i EG-delegationen innehållet i positio-
nerna i huvudsak.
Anf. 33 ÅKE SELBERG (s) replik:
Herr talman! Jordbruksministern säger att han visste att regeringen skulle
bli justerad på punkten om inlösen av spannmålspriset som i sin tur påverkar
animalieproduktionen. Det är ganska anmärkningsvärt. Varför lades då inte
ett sådant förslag fram från första början?
Anf. 34 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Hen talman! Jag uppfattade inte det sista som Åke Selberg sade. Debat-
ten pågick ju i jordbruksutskottet när vi skrev denna proposition, även om
beslutet inte var fattat. Därför tyckte jag att det fanns skäl att vara försiktig.
Debatten i jordbruksutskottet grundade sig ju den gången på det förhållan-
det att kronan hade flutit under en längre tid, medan regeringens tidigare
bedömningar grundade sig på den kronkurs som vi hade före den 19 novem-
ber förra året.
Anf. 35 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:
Herr talman! Jag tackar jordbruksministern för informationen, men jag
har några frågor som jag vill ställa.
Jag vet inte om jordbruksministern var i kammaren när denna debatt bör-
jade. Jag talade då ganska mycket om behovet av en långsiktig strategi. Jag
hänvisade då till att det i betänkandet, vars hemställan antagligen kommer
att antas av riksdagen, står att det inte går att ha en fastlagd långsiktig stra-
tegi, eftersom man då är inflexibel och låst vid förhandlingarna med EG.
Jag undrar vad jordbruksministern anser om följande. Om man nu har en
långsiktig strategi, som innebär att man ganska detaljerat har angett hur det
skall se ut fram till EG-inträdet 1995, om vi antar att Sverige blir medlem då,
är alternativet då att inte ha någon strategi alls? Jag är övertygad om att det
för den enskilde bonden är mycket bättre att ha en fastlagd strategi, som man
kanske måste ändra, därför att det sker en förändring av omständigheterna,
än att leva i ovissheten av att inte ha någon strategi alls.
Jag vill ställa en fråga som gäller Livsmedelsekonomiska samarbetsnämn-
den. I propositionen står det att jordbruksministern avser att låta den här
institutionen få till uppgift att undersöka var i livsmedelsproduktionen kost-
naderna finns. Det handlar huvudsakligen om livsmedelsindustrin och han-
deln. Jag undrar: Vore det inte vettigt att i detta uppdrag samtidigt lägga in
att man skall föreslå åtgärder? Att det är fel och var det är fel, det vet vi
ganska bra. Däremot har vi inte en klar uppfattning om vilka åtgärder som
skall vidtas.
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Vissa frågor
rörande
jordbruket och
trädgårdsnäringen
27
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Vissa frågor
rörande
jordbruket och
trädgårdsnäringen
Avslutningsvis har jag en kort fråga beträffande EG-anslutningen. En
areal på 375 000 hektar är omställd. En del av denna areal är redan planterad
med skog. Hur blir det med den delen som är skogbeväxt? Kommer den att
kunna räknas in i den s.k. basarealen?
Anf. 36 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Jag skall börja med Christer Windéns frågor bakifrån. Om
han hade varit uppmärksam hade han hört att jag från talarstolen sade att
den omställningsareal som inte är skogsplanterad bör räknas in i basarealen.
Den som är skogsplanterad är nu alltså använd för annat ändamål, och det
har utgått omställningsstöd och ofta även anläggningsstöd till denna areal.
När det gäller frågan om Livsmedelsekonomiska samarbetsnämndens
uppdrag är detta uppdrag givet från regeringen. Vi kommer i en delredovis-
ning vid halvårsskiftet, om jag minns rätt, att få en bedömning av den nuva-
rande situationen. Därefter skall nämnden följa utvecklingen efter de sänk-
ningar och förändringar av referenspriser och av kostnader som görs från
halvårsskiftet och lämna en rapport till regeringen om detta. Det finns nog
inte något förslag om åtgärder i uppdraget, och det är inte säkert att just
denna myndighet är bäst skickad att föreslå åtgärder.
Beträffande en strategi, tror jag inte att jag har någon uppfattning som i
grunden skiljer sig från Christer Windéns. Jag uppfattar det som att vi har
en förhållandevis långsiktig strategi på jordbrukspolitikens område. Den ba-
seras alltså i stora stycken på 1990 års beslut. Den kompletteras nu med de
ändringar som är nödvändiga med tanke på förhandlingarna om ett EG-
medlemskap och ett ökat inflöde av synpunkter utifrån. Det kommer att full-
följas med att vi efter ett medlemskap 1995 blir en del av EG:s gemensamma
jordbrukspolitik. Det tycker jag är ett tillräckligt svar på den frågan. Men
om Christer Windén vill ha det klarare uttalat, tycker jag att det är viktigt
att ha en långsiktig strategi. Jag försöker arbeta med det som rättesnöre.
Anf. 37 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:
Herr talman! Jag tackar jordbruksministern för detta uttömmande svar.
Jag har bara en följdfråga beträffande LES. Avser jordbruksministern att
i något annat sammanhang återkomma med ett uppdrag till något lämpligt
institut att ge förslag till vilka åtgärder som behöver vidtas för att svensk livs-
medelsindustri skall bli konkurrenskraftig i ett EG-perspektiv?
Anf. 38 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Om inte livsmedelsindustrin själv eller jag själv eller någon
annan kommer på det, kommer vi säkert att ge ett uppdrag till någon att
komma med förslag. Även riksdagens ledamöter kan ju komma med bra för-
slag.
(forts. 6 §)
28
Anf. 39 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Jag vill tacka kammaren för denna möjlighet att lämna infor-
mation om det svenska ESK-ordförandeskapet. Som ordförande i ESK vill
Sverige vara med och skapa en ny freds- och samarbetsordning i Europa. Av
de senaste årens bittra erfarenhet har vi lärt att övergången från gammalt
till nytt kommer att bli långdragen och komplicerad. Att verka för fredliga
förändringar i Central- och Östeuropa och att förhindra nya konflikter och
avveckla gamla krishärdar är en uppgift som kräver konsekvens, tålamod
och uthållighet under, men också långt bortom, det svenska ordförandeska-
pet.
Vi har sett det som en huvuduppgift att genom en målmedveten och upp-
slagsrik satsning på förebyggande diplomati främja europeisk fred och säker-
het. Denna satsning kommer att fortsätta. I ryggen har vi det mandat som
ordförandeskapet fick vid ESK:s rådsmöte i Stockholm i december. Inte
minst har ESK i Jugoslavienkrisen inriktat sig på att förhindra konfliktens
spridning till nya områden, till Kosovo och till Makedonien.
ESK upprättade i februari en närvaro i Estland. Tanken är att pröva om
ESK genom sin blotta närvaro kan hjälpa till att bygga upp ett förtroende
mellan estnisktalande och ryskspråkiga, som förhindrar framväxten av spän-
ningar och därmed bidrar till stabilitet i vårt eget närområde.
Som ordförande har vi lagt ned betydande kraft på samarbetet med den
minoritetskommissarie som tillsattes vid Stockholmsmötet. Jag har själv vid
ett par sammanträffanden med minoritetskommissarien diskuterat inrikt-
ningen av hans verksamhet. Efter besök i de baltiska staterna har han fastsla-
git att kränkningar av de mänskliga rättigheterna inte förekommer i Balti-
kum men samtidigt uppmanat dessa staters regeringar att vidta ett antal åt-
gärder för att bygga broar till de ryskspråkiga befolkningsgrupperna.
Vid behandlingen av minoritetskommissariens rapport har vi kunnat kon-
statera en glädjande grad av samsyn mellan Moskva och de baltiska regering-
arna. Det blir nu en uppgift för ESK-gruppen i Estland, för minoritetskom-
missarien och för ESK:s ordförandeskap att föra en fortsatt dialog med de
baltiska regeringarna i dessa frågor.
Efter samråd med mig beslöt minoritetskommissarien att även rikta sin
uppmärksamhet mot den ungerska befolkningsgruppens ställning i Slova-
kien.
Hans besök i Bratislava och Budapest har nu föranlett beslut om en sär-
skild tillsynsgrupp som två gånger om året skall besöka Slovakien och Ung-
ern för att granska de ungerska resp, slovakiska befolkningsgruppernas si-
tuation. Med ett enkelt, kostnadssnålt initiativ har ESK därmed tagit ett vik-
tigt steg för att förhindra uppkomsten av en ny etnisk varböld i hjärtat av
Centraleuropa. Initiativet är en påminnelse om den förebyggande diploma-
tins möjligheter.
Jag har av flera skäl uppehållit mig utförligt just vid den förebyggande dip-
lomatin. ESK:s insatser på detta område präglas av framsynthet och har hit-
tills givit goda resultat. Att förhindra morgondagens konflikter är lika viktigt
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Information från
regeringen
29
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Information från
regeringen
30
som att ta itu med dagens kriser. Men det förebyggande arbetet fångar sällan
uppmärksamheten på samma sätt som den akuta krishanteringen.
I de samtal jag som ESK-ordförande haft med mina ryska och ameri-
kanska kolleger, Kozyrev och Warren Christoffer, har krisen på Balkan stått
i förgrunden. I det f.d. Jugoslavien står ett nytt Europa mot ett gammalt.
Medan en överväldigande majoritet av Europas länder, med stöd av USA,
genom bilateralt och multilateralt samarbete söker finna fredliga lösningar
på gamla motsättningar, strävar rödbruna krafter med det förflutna som led-
stjärna efter att med våld, grymheter och hot förändra Europas karta.
ESK har på Balkan eftersträvat att understödja FN:s arbete för att åter-
upprätta fred och stabilitet. Det har inte enbart skett genom insatser för att
motverka konfliktens spridning utan också genom åtgärder för att genom-
föra FN:s sanktionsregim och värna om respekten för människovärdet. Erfa-
renheter som ESK gjort i sitt förebyggande arbete skulle, då den akuta kon-
flikten är överstånden, kunna utnyttjas i en rehabiliteringens diplomati - i
fredsbyggande insatser för att återskapa ett minimum av förtroende mellan
olika befolkningsgrupper.
Att börja bygga upp den tillit mellan serber och muslimer som kriget och
terrorn på Balkan raserat är förvisso en uppgift av vida större dimension och
svårighetsgrad än brobyggande mellan balter och ryskspråkiga eller mellan
slovaker och ungrare. Men jag är övertygad om att ESK har kompetens att
tillföra ett sådant arbete. Till denna rehabiliteringens diplomati bör även
icke-statliga organisationer kunna lämna sina bidrag.
Sverige har som ordförandeland fått befatta sig även med andra svårar-
tade kriser inom ESK-området. I konflikten om Nagorno-Karabach har par-
terna efter internationella påtryckningar enats om mandatet för en övervak-
ningsstyrka i ESK:s regi, som skulle kunna sättas in när en vapenvila inträder
och en fredskonferens kommer i gång. Den av armeniska styrkor i Nagorno-
Karabach inledda offensiven mot Kelbadjar och andra områden i Azer-
bajdzjan försvårar emellertid för närvarande dialog och förhandlingar. En
rad politiska hinder återstår att övervinna. ESK har ett ansvar när det gäller
att åter få i gång fredsprocessen.
I Georgien har ett kreativt sökande efter öppningar i konflikterna om
Abchasien och Sydossetien hittills bara givit begränsade resultat. I Molda-
vien håller ESK på att upprätta en närvaro avsedd att bidra till ansträngning-
arna att finna en varaktig lösning på problemet Transnistrien. Frågan om
ESK kan bidra till en konstruktiv utveckling i Tadzjikistan kommer denna
vecka att i Wien diskuteras av ESK-staterna.
Vid sidan av konflikt- och krishanteringen, som jag här berört, har värnet
om demokratin, rättsstaten och de mänskliga rättigheterna varit ett av det
svenska ordförandeskapet prioriterat arbetsområde. Denna inriktning av
vårt arbete hänger samman med det breda säkerhetsbegrepp som omhuldas
inom ESK. På kort sikt måste vi göra vad vi kan för att förebygga krig och
mäkla fred. På längre sikt kan enbart respekt för ESK:s grundläggande vär-
den - demokratin, rättsstaten och de mänskliga rättigheterna - göra fred och
stabilitet bestående.
Vid mitt besök i de fem centralasiatiska ESK-staterna för två veckor sedan
stod dessa principiella frågor i förgrunden. Jag tog upp dem i samtliga poli-
tiska samtal jag förde under resan. Det finns inga skäl att sticka under stol
med att det i flera centralasiatiska ESK-stater förs en politik som ligger långt
ifrån den värdegemenskap på Parisstadgans grund som vi vanligen talar om.
I Tadzjikistan har det skoningslösa inbördeskriget upphört, men förföljelsen
av oppositionen fortsätter. I Uzbekistan och Turkmenistan ges föga eller in-
tet politiskt utrymme åt meningsmotståndare till regimen.
Vi har länge varit medvetna om att flera nya ESK-stater inte vill eller för-
mår leva upp till sina åtaganden vid inträdet i ESK. Nu krävs att ESK tar itu
med detta problem. Det måste ske på flera sätt.
- Vi måste tala klarspråk om problemen. Om vi inte klarar en rak dialog
i dessa frågor har vi inte bestått det första provet.
- Samtidigt måste vi vara realistiska i våra målsättningar. Det lönar sig
föga att begära att dessa stater blir fullfjädrade demokratier över en natt.
Men vi får varken sväva på målet om ESK-åtagandenas innebörd eller un-
derlåta att kräva att berörda stater rör sig i riktning mot politisk demokrati
och respekt för de mänskliga rättigheterna.
- Dialog och påverkan som första handlingslinje innebär att vi måste vidta
en rad konkreta åtgärder för att dra in dessa stater i ESK:s arbete. Jag avser
att inom kort i Wien lägga fram förslag till en rad åtgärder med detta syfte
inriktade på de centralasiatiska ESK-staterna.
Vid samtalen i Centralasien berördes också de militära frågor om vilka
förhandlingar pågår inom ramen för Säkerhetsforum i Wien. Det är väsent-
ligt att integrera de centralasiatiska ESK-staterna även i dessa förhandlingar.
Inte minst arbetet på en uppförandekod med dess koppling till andra delar
av ESK-arbetet har stor betydelse för alla ESK-stater.
I dialogen med de nya ESK-staterna behövs alla goda krafter. I min Cen-
tralasiendelegation ingick en företrädare för ESK:s parlamentarikerförsam-
ling. Utbyggda kontakter med parlamentarikerna i de nya ESK-staterna
skulle kunna ge ett bidrag både till konfliktlösning och till meningsutbytet i
demokrati- och MR-frågor. Därvid hoppas jag också på stöd från Sveriges
riksdag.
Som konstaterades vid den internationella konferensen om förebyggande
diplomati i det här huset för en månad sedan är den bästa garanten för säker-
hetspolitisk stabilitet i Europa en fungerande värdegemenskap mellan ESK-
länderna. Någon form av granskning av ESK-staternas vilja och förmåga att
efterleva påbuden om demokrati och mänskliga rättigheter i Parisstadgan
och andra grundläggande ESK-dokument borde bli resultatet av höstens
möte i Warszawa, som skall behandla uppföljningen av åtagandena inom den
s.k. mänskliga dimensionen av ESK-arbetet.
Herr talman! Under återstoden av det svenska ordförandeskapet avser jag
att lägga stor vikt vid frågor rörande demokrati och mänskliga rättigheter.
Vi planerar att i Stockholm genomföra ett informellt högnivåmöte om MR-
frågor i ESK-området med deltagande av Europarådet, FN:s Genévekontor,
ESK:s minoritetskommissarie och ESK:s kontor för demokratiska institutio-
ner och mänskliga rättigheter.
Det är Sveriges uppfattning att flyktingfrågorna bör få ökad uppmärksam-
het i ESK. Vi har därför vid det migrationsseminarium som i slutet av april
ägde rum i Warszawa fört fram tanken på en europeisk ordning för hantering
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Information från
regeringen
31
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Information från
regeringen
32
av massflyktssituationer. Avsikten är att skapa bättre möjligheter för flyk-
tingar att få en tillfällig hemstad i geografisk närhet av sina ursprungsländer.
På många andra områden än de jag här berört pågår ett intensivt arbete
avsett att förstärka ESKrs förmåga att ta itu med såväl omedelbar konflikt-
hantering som långsiktig demokratiuppbyggnad inom ESK-gemenskapen.
Jag räknar med att ESK:s ministerråd inom kort skall kunna utnämna ESK:s
förste generalsekreterare. Jag planerar att tillsammans med FN:s general-
sekreterare underteckna ett avtal om samordning med FN vid ett besök i
New York senare i vår.
Det är min starka förhoppning att vi på alla de områden jag här berört -
konflikthantering, befästande av värdegemenskapen, det inre reformarbe-
tet, samverkan med FN - under den återstående tiden av Sveriges ordföran-
deskap skall kunna ta ytterligare steg i riktning mot en ny europeisk samar-
betsordning. Jag är övertygad om att ESK på nytt kommer att ge prov på
både slitstyrka och uppslagsrikedom. Vi behöver ta nya steg för att före-
bygga konflikter. Vi bör komplettera våra preventiva insatser med en rehabi-
literingens diplomati. Vi måste på allvar ta itu med den utmaning som avsak-
naden av demokratiska traditioner och bristen på respekt för de mänskliga
rättigheterna i flera ESK-stater utgör.
I dessa strävanden är det ESK:s styrka att ingen europeisk stat står utanför
ESK, och att de stora demokratierna på andra sidan Atlanten ingår i ESK-
kretsen. ESK har särskilda förutsättningar att binda in alla Europas stater i
en politisk gemenskap. Ingen annanstans kan alla Europas stater tillsam-
mans med ett pånyttfött, demokratiskt Ryssland planera för en gemensam
framtid. Häri ligger ESK:s oumbärlighet.
Anf. 40 KARL-ERIK SVARTBERG (s):
Herr talman! Jag vill tacka utrikesministern. Det var en värdefull och om-
fattande information. Mycket ger anledning till kommentarer och frågor. Jag
skall försöka koncentrera mig till ett område.
En formulering var ungefär så här: Icke-statliga organisationer bör kunna
lämna bidrag. Icke-statliga organisationer - NGO med den engelska för-
kortningen - har egentligen inget tillträde till ESK-processen. Den nuva-
rande NGO-ambassadören redovisade i den senaste briefingen från UD litet
grand från sin verksamhet. Där pekade han just på detta.
Vi vet att många regeringar inte vill att människor och folkrörelser skall
engagera sig i frågor som demokrati och mänskliga rättigheter. Men vi i Sve-
rige har alltid satt stort värde på folkrörelsernas engagemang. Det folkliga
engagemanget driver ju många gånger oss politiker. Därför skulle jag vilja
fråga: Är utrikesministern beredd att utnyttja den uppslagsrikedom som
finns i folkrörelserna och MR-organisationerna och på något sätt försöka
släppa in dem i ESK-processen?
Anf. 41 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Jag tackar för Karl-Erik Svartbergs fråga. Jag delar hans be-
dömning att vi här har en viktig uppgift. Vi måste se till att vi i ESK-proces-
sen får in mer direkta och enkla kanaler för ett samarbete med frivilligorga-
nisationer eller, med det engelska uttrycket, icke-statliga organisationer.
Där har i själva verket ESK-processen, eller som det ibland sägs Helsingfors-
processen, en oerhört fin tradition att bygga på, nämligen att själva grundan-
det av ESK ledde till uppkomsten av Helsingforsgrupper, som sedan har haft
stor betydelse för frigörelseprocessen i Central- och Östeuropa.
Jag kan nämna för Karl-Erik Svartberg att när jag var i Centralasien träf-
fade jag i två av staterna jag besökte MR-grupper som kallade sig Helsing-
forsgrupper. Detta gav mig också impulsen att vi måste ta ett initiativ för att
förbättra utbytet. Här i Sverige har vi en form av utbyte. Vi har regelbunden
dialog mellan icke-statliga organisationer och dem som jobbar med ESK-
frågor på utrikesförvaltningen. Jag hade även själv tillfälle att träffa ett antal
personer i denna fråga.
Men vi behöver också bygga upp detta internationellt. Jag ser ett tillfälle,
bara för att förmedla denna tanke till kammaren, vid parlamentarikerför-
samlingens möte i Helsingfors i början av juli. Då tycker jag att man borde
försöka åstadkomma någonting för att få med frivilligorganisationer.
Får jag också tillägga att jag tror att frivilligorganisationerna kommer att
ha en mycket stor uppgift när det gäller att försöka hjälpa till att återskapa
förtroendet och återställa ett civilt samhälle i Bosnien.
Anf. 42 KARL-ERIK SVARTBERG (s):
Herr talman! Tack för svaret, utrikesministern. Jag skulle också vilja peka
på något utöver parlamentarikerförsamlingen. Frågan är om inte det topp-
möte som utrikesministern aviserade i höst skulle kunna spela en roll. Där
tror jag att frivilligorganisationerna på något sätt åtminstone borde få en viss
insyn.
Anf. 43 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Avser Karl-Erik Svartberg nästa ministerrådsmöte i ESK?
Ja, jag håller med om detta. Vi skall se vad vi kan göra.
Anf. 44 KENT CARLSSON (s):
Herr talman! Jag tackar också för den redovisning som utrikesministern
har givit om Sveriges ordförandeskap i ESK. Jag skulle vilja ställa en fråga
som har att göra med en av delkonflikterna på Balkan. Det gäller Kosova.
Jag vet att ESK har placerat ut observatörer i området för att bevaka hur
mänskliga rättigheter och annat hanteras. Det tycker jag är alldeles utmärkt.
Jag skulle vilja fråga: Kan utrikesministern säga någonting om huruvida
Sverige som ordförandeland driver frågan om att fredsbevarande styrkor
skall utplaceras mellan Serbien och Kosova, för att förhindra ytterligare en
blodig konflikt i det forna Jugoslavien? Finns det andra funderingar från
svensk sida på att i ESK driva krav på andra insatser för att skydda majorite-
ten i Kosova mot den serbiska minoriteten?
Anf. 45 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Jag tackar Kent Carlsson för den frågan. Jag vet att det var
många från riksdagen som träffade dr Rugova när han var här i Stockholm.
Det gjorde även jag. Jag hade då möjlighet att med honom diskutera läget i
Kosovo.
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Information från
regeringen
3 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 106
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Information från
regeringen
Den internationella närvaron där utgörs i första hand av ESK-observatö-
rerna, som har verkat där en längre tid. Jag tror också att det nu finns ett
lokalkontor för UNHCR. Men ESK-närvaron är mycket väsentlig. Jag hade
möjlighet, när jag besökte Belgrad före jul, att sammanträffa med ambassa-
dör Böök som leder den här missionen. Det finns också sedan Stockholms-
mötet ett beslut om att utöka närvaron av observatörer i Kosovo. Det är på
gång att utöka observatörsstyrkan, så att man därmed kan finnas på flera
orter i Kosovo. Det jag också diskuterade med dr Rugova var att vi från
svensk sida ville ta initiativ till att han och hans medarbetare skulle kunna
sammanträffa med Wiengruppen och därmed diskutera situationen i Ko-
sovo.
Frågan om utplacering av några större styrkor mot gränsen tror jag måste
diskuteras också med FN och i FN-sammanhang.
En av de frågor som kommer att finnas kvar på Jugoslavienkonferensens
bord i de fortsatta överläggningarna är Kosovafrågan. Det är den informa-
tion som vi har alldeles färsk. Det innebär att detta problemkomplex kom-
mer att fortsätta att behandlas.
Anf. 46 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Herr talman! Också jag vill tacka utrikesministern för redovisningen. Den
är mycket värdefull. Det är ett oerhört ansvar som Sverige har att vara ordfö-
rande i denna otroligt omfattande organisation, som har en så stor uppgift nu
i alla de konflikter som redan finns i Europa och som dess värre kan komma.
Jag vill ta upp det som Karl-Erik Svartberg var inne på, nämligen att frivil-
ligorganisationernas, icke-statliga organisationers, roll är viktig. I samband
med Stockholmsmötet ordnades en parallellkonferens, där bl.a. Internatio-
nella kvinnoförbundet för fred och frihet var initiativtagare. Där kom många
människor från potentiella konflikthärdar med konstruktiva idéer.
I Stockholmsmötet beslutade man, som utrikesministern sade, att icke-
statliga organisationer nu skall få möjlighet att inte bara närvara vid mötena
och ha en status som är vanlig inom FN utan också vara med i de mera opera-
tionella verksamheter som EESK har. Det tycker jag är väldigt intressant.
Jag skulle vilja fråga utrikesministern: Använder utrikesministern alla de
krafter som finns i Sverige? Jag tänker på Transnationella stiftelsen för freds-
och framtidsforskning i Lund som ju har mycket stor egen erfarenhet av Ko-
sova och som skulle kunna ge många impulser för att direkt användas i ESK-
arbetet. Jag tänker inte bara på svenska organisationer. Som representant
för ordförandelandet skulle utrikesministern kunna dammsuga alla frivillig-
organisationer och alla idéer som finns - i USA, Canada, Tyskland, vartenda
EG-land och också i Central- och Östeuropa - och med sin närvaro gå in i
en konfliktläkande process. Man skulle kunna börja med Kosova, där inget
krig ännu har brutit ut, och komma med nya, andra tankar än militära och
vanliga diplomatiska i den fruktansvärda konflikten i Bosnien.
Tar utrikesministern ordentliga initiativ både i Sverige och internationellt
för att fokusera för icke-statliga organisationer möjligheten att direkt gå in i
ett operativt arbete för fred i det forna Jugoslavien?
34
Anf. 47 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Jag tackar Birgitta Hambraeus. Här i Sverige har vi väl ut-
vecklade kanaler sedan lång tid mellan frivilligorganisationer, riksdagen, Ut-
rikesdepartementet och andra statliga organ. Vad jag skulle vilja försöka -
och det är i linje med mitt tidigare svar till Karl-Erik Svartberg - och vad jag
ser behov av är att få smidigare kanaler på ett mer internationellt plan. Detta
måste vi ägna en viss tankeverksamhet åt, för det är kanske inte heller så lätt
åstadkommet. Men vi skall försöka. Jag vill gärna säga det. Vi tar gärna
emot synpunkter på och förslag till hur vi skall göra det på ett sätt som gör
att det hela kan fungera lätt och smidigt.
Anf. 48 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Hen talman! Jag tackar särskilt för den inställning som utrikesministern
här visar, att vi kan göra detta på ett lätt och smidigt sätt. Man behöver inte
ha en stor organisation för det. Man skulle kunna inom UD genom olika
kanaler i Sverige ta kontakt med de grupper som finns. Det finns fredsäls-
kande grupper i det gamla Jugoslavien, inte minst Helsingforsgrupper,
HCA-grupper, i Belgrad - kvinnor som arbetar där. Det finns många grup-
per som på detta sätt skulle kunna involveras, om de fick känna att de har
stöd från ESK, och därmed inifrån arbeta för fred i det forna Jugoslavien.
Anf. 49 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Jag vill gärna tillägga att det redan i dag finns ett slags regis-
ter i Warszawakontoret, som särskilt arbetar med mänskliga rättigheter och
där man som non-governmental organisation kan registrera sig och få ESK-
material. Så det finns någon form av möjlighet redan. Jag tror bara att det
tenderar att bli så att man registrerar sig där, och sedan får man kanske pap-
per som inte alltid är så lättillgängliga. Det är där som jag menar att vi måste
fundera på om vi kan åstadkomma någonting som leder till mera levande
utbyte.
Anf. 50 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag delar utrikesministerns uppfattning om att ESK har en
alldeles särskild betydelse på grund av att det omfattar alla Europas länder.
Det betyder att ESK kan göra insatser som andra organ kanske inte har
samma förutsättningar för att göra.
Jag skulle vilja ställa en fråga till utrikesministern, och det gäller flyktingar
och mänskliga rättighets-frågor. Från Europarådets sida har det gått ut en
skrivelse till regeringarna om hur de ställer sig till en flyktingaktion och flyk-
tingkonferens på hög nivå. Enligt uppgift skulle skrivelsen ha besvarats, men
det hade inte gjorts när jag var nere i Europarådet. Jag undrar: Hur ser utri-
kesministern på att det tas initiativ från olika håll på detta sätt? Hur anser
utrikesministern att man kan samordna olika initiativ för att de skall kunna
få ännu bättre effekt? Det är risk för att det av och till sker ett dubbelarbete.
Det skulle vara ganska olyckligt.
En av Europarådets specialiteter är mänskliga rättigheter. Nu säger utri-
kesministern att det förbereds en konferens om mänskliga rättigheter. Då
kan man tycka när det gäller båda dessa saker att konferenser är bra, dialog
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Information från
regeringen
35
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Information från
regeringen
är bra, och det är bra att det sker på hög nivå. Men man måste ha en inrikt-
ning: Vad är det vi verkligen vill uppnå? Det är risk att det ordnas olika saker
utan att man tar konkreta steg framåt. Det är nödvändigt på båda de områ-
den som jag nämnde.
Slutligen, herr talman! Jag vet att utrikesministern har sagt att om inte en
krigsförbrytardomstol via FN leder till konkreta resultat, då skulle ESK ta
initiativ. Här har det dessutom sagts att det skall bli resultat från ESK:s sida
redan före årets slut. Det förefaller mig litet överoptimistiskt.
Anf. 51 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Tack, Hans Göran Franck. Visst finns det risk för dubbelar-
bete - det gör det. Bl.a. därför tänker vi från svensk sida ta ett initiativ till
en sammankomst med Europarådet, FN:s Genévekontor m.m. för att få en
samordning runt mänskliga rättighets-problematiken. Jag tror att det finns
väldigt goda utsikter att vi kan stödja varandra och framför allt att Europarå-
dets expertis och möjligheter på mänskliga rättighets-området kan tas till
vara av ESK, som inte alls har så uppbyggda strukturer.
Jag tycker att vi skall sträva till detta samarbete och i viss mån till arbets-
fördelning. Europarådet har naturligtvis en mycket större organisation än
vad ESK har.
När det gäller migrationsfrågor har vi på svensk sida i en diskussion kom-
mit fram till att det i dag inte finns något givet forum, där den här typen av
frågor kan behandlas. Det är därför vi strävar efter att få in frågorna i ESK,
för vi tror att det skulle kunna vara rätt forum. Det säger inte att det är fel
om inte Europarådet kan föra frågan och de här tankarna framåt - absolut
inte. Inom Europarådet har det pågått en diskussion om minoritetsfrågorna.
ESK har en fungerande minoritetskommissarie, som utför ett direkt prak-
tiskt jobb. Vi måste samverka och stödja varandra, men icke blockera var-
andras arbete.
Anf. 52 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Det är bra att utrikesministern säger att det behövs ett sam-
arbete och en samordning, att det inte skall vara konkurrens och rivalitet.
Utrikesministern är dessutom med i Europarådets ministerkommitté, så hon
har ju alla förutsättningar att förverkliga detta.
Till sist vill jag upprepa min fråga om hur utrikesministern verkligen ser på
förutsättningarna för upprättandet av en krigsförbrytardomstol, som enligt
Corell skulle kunna förverkligas redan i slutet av året. Är det verkligen på
det sättet?
Anf. 53 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Generalsekreteraren har ju säkerhetsrådets uppdrag att
framlägga förslag. Vi väntar på att så skall ske endera veckan. Men den oer-
hört intensiva utvecklingen dessa dagar kring Jugoslavienkrisen gör att jag
kan tänka mig att förslaget något försenas. Säkerhetsrådet har nu att göra
svåra överväganden för att se till att det blir en uppslutning, även de facto,
kring Vance-Owen-planen. Jag kan tänka mig att det här blir någon för-
36
skjutning. Men från svensk sida följer vi frågan och gör vad vi kan för att den
i praktiken inte kommer att glömmas bort.
Anf. 54 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Jag tackar utrikesminister Margaretha af Ugglas för den lämnade informa-
tionen.
Överläggningen var härmed avslutad.
(forts. JoU20)
Anf. 55 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):
Herr talman! Efter detta avbrott är det inte alldeles enkelt att på nytt ta
sig an jordbrukspolitiken. Dessutom var ju jordbruksministern här och
gjorde ett inhopp i debatten. Det är kanske inte så mycket mer att tillägga.
Jag vill ändå ta några minuter i anspråk. Vi kristdemokrater har varit tydliga
när det gäller jordbrukspolitiken och vilka förändringar vi vill ha till stånd.
Det beslut på det jordbrukspolitiska området som fattades här i riksdagen
den 31 mars innebar ett steg i rätt riktning för svenskt jordbruk. Det betän-
kande vi nu behandlar är ytterligare ett steg mot en justering av jordbrukspo-
litiken med hänsyn till att Sverige ansökt om medlemskap i EG och till de
förhållanden som råder för jordbruket i vår närmaste omvärld.
Vi kristdemokrater anser att livsmedelsproduktion är en viktig resurs för
vårt land. Därför ser vi på 1990 års livsmedelspolitiska beslut med viss skep-
sis. Detta beslut innebar bl.a. att produktionen av livsmedel i princip skulle
jämställas med andra näringar, ett synsätt som vi i kds inte har delat. Man
måste ha ett vidare synsätt när det gäller vår modernäring, vilket har varit
uppe i ett antal debatter under de senaste ett och ett halvt åren. Av den tidi-
gare debatten i dag framgick det att synsättet att jordbruket är samhällseko-
nomiskt viktigt alltmer kommer tillbaka. Det visar att vi ändå är på rätt väg.
Från kristdemokratiskt håll, och även från andra håll, har det hävdats att
det svenska jordbruket och den svenska livsmedelsproduktionen måste få
vara med och konkurrera på lika villkor som jordbruket inom den euro-
peiska gemenskapen. En annan hållning vore att avskärma svenskt jordbruk
från en stor marknad där det finns möjlighet till avsättning för svenskprodu-
cerade livsmedel. I längden skulle 1990 års beslut - om det finge gälla ogra-
verat - ha medverkat till att vi ytterligare måste minska vårt jordbruk genom
en ökad import utan någon motsvarande export av svenska livsmedelspro-
dukter. Det är därför bra att nu göra dessa justeringar.
Grönmjölsproduktionen i Sverige är ju inte särskilt stor, ca 15 000 ton
grönmjöl från en areal om drygt 2 000 ha. Denna lilla produktion skulle få
betydande svårigheter när gränsskyddet för proteinfodermedel tas bort den
1 juli i år. I propositionen föreslår regeringen därför ett arealbaserat stöd. I
en motion från kds förordades i stället ett kilobaserat stöd. Liknande förslag
fanns i en centermotion.
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Vissa frågor
rörande
jordbruk och
trädgårdsnäringen
37
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Vissa frågor
rörande
jordbruk och
trädgårdsnäringen
Utskottet menar att ett stöd som utgår för producerad volym har flera för-
delar framför ett arealbidrag med den utformning som anges i propositio-
nen. Med ett volymbaserat stöd kan oönskade skillnader i stödnivån mellan
olika producenter undvikas. Ett sådant stöd står dessutom i bättre överens-
stämmelse med den stödform som tillämpas inom EG. Det är positivt att vi
i utskottet har kunnat komma överens i denna fråga.
Herr talman! Jag vill också något kort beröra trädgårdsnäringens bekym-
mersamma situation. Det finns ett antal företag inom denna näring som be-
finner sig i en akut ekonomisk kris. Utskottet understryker behovet av en
särskild utredning som skyndsamt bör utreda omfattningen av fruktodling-
ens ekonomiska problem och föreslå lämpliga åtgärder. Det är bra att jord-
bruksministern ser positivt på den här frågan och att han skall arbeta mycket
snabbt med den.
Noterbart är också att den svenska ekologiska trädgårdsproduktionen är
lägre än konsumtionen. Därför bör det framöver finnas utsikter för en ökad
svensk produktion. Jag är ense med jordbruksministern om att såväl konsu-
mentintressen som miljöskäl talar för statliga insatser för den ekologiska
produktionen. Utskottet anser alltjämt att det är angeläget att rådgivningen
till trädgårdsodlarna organsieras effektivt och anpassas till näringens behov.
Slutligen vill jag fästa kammarens uppmärksamhet på vad som sägs angå-
ende medel för att underlätta etableringen av ett antal kunskapscentrum för
fortbildning inom jordbruket och trädgårdsnäringen, vilket är väsentligt för
framtiden. Det är bra att man såväl i propositionen som i utskottsbetänkan-
det, trots dagsaktuella problem och kriser, försöker lyfta fram utvecklings-
frågor och se på framtiden inom dessa branscher.
Med det anförda vill jag yrka bifall till utskottets hemställan i betänkan-
det.
Anf. 56 JOHN ANDERSSON (-):
Herr talman! Om man är sist på talarlistan, blir det ofta upprepningar av
vad som tidigare har sagts. Jag hoppas att kammaren har överseende med
detta. Det finns kanske också frågor som tål att upprepas även när vi diskute-
rar jordbruket och i synnerhet Norrlandsjordbruket.
I det här utskottsbetänkandet behandlas bl.a. frågan om merkostnadser-
sättning till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige för nästa bud-
getår.
När det gäller stödet till jordbruket i norra Sverige har utskottet följt pro-
positionens förslag, ett förslag som innebär ett väsentligt avsteg från tidigare
beslut genom att det för den föreslagna nivån inte finns ett kalkylmässigt un-
derlag. Det hela måste nog ses som ett allvarligt avsteg från den mycket vik-
tiga principen att nivån på merkostnadsersättningen till jordbruket i norra
Sverige skall vila på objektiva kalkylmässiga grunder.
Att hålla fast vid en nivå som fastställts utifrån ett kalkylmässigt underlag
är särskilt viktigt under pågående förhandlingar om ett medlemskap i EG,
vilket också har påpekats tidigare i debatten. Möjligheterna att nå en för-
handlingsuppgörelse om bibehållna principer för stödet till Norrlandsjord-
bruket bygger självfallet på att ambitionsnivån i detta känsliga skede inte
sänks.
Stora förhoppningar har också ställts på en självrekryterande köttdjurs-
produktion - dikor - även i norra Sverige. Det skulle bl.a. vara ett viktigt
bidrag till ett öppet och levande odlingslandskap. Det är därför med besvi-
kelse man noterar att det i propositionen inte finns förslag på detta område.
I utskottet har man heller inte varit beredd att göra någon ändring i enlighet
med vissa motionsförslag.
I norr har man också reagerat mot att det i propositionen förutsätts att
norra Sveriges svinproducenter skall bryta mot samhällets miljöregler. För
att klara behovet av spridningsareal för gödsel krävs en betydande andel
egenproducerad spannmål. Den merkostnadberäkning som Jordbruksver-
ket har gjort bygger helt på inköpt spannmål, vilket även strider mot stödets
idé att bl.a. bidra till ett öppet landskap.
Herr talman! Jag har i en motion framfört det som jag nu har berört, dvs.
större ekonomiskt stöd till norra Sverige, en regional merkostnadsersättning
för dikor och frågan om egenproducerad spannmål i kalkylen för svinpro-
duktionen. Alla tre yrkandena har i utskottsbehandlingen blivit avstyrkta.
Det får man beklaga. Jag vet också att många jodbrukare och företrädare
för dessa hade hoppats på att utskottet skulle rätta till vad man tyckte var fel
i propositionen.
Nu finns i betänkandet reservationer där ett ökat Norrlandsstöd föresprå-
kas. Jordbrukarna i området förväntar sig nog att åtminstone ledamöterna
från Norrland skall stödja dessa förslag. Jag undrar om man kan förvänta sig
en sådan norrländsk samling över partigränserna.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 8 §.)
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1992/93:JoU21 Vissa fiskefrågor (prop. 1992/93:184).
Anf. 57 KAJ LARSSON (s):
Herr talman! Regeringens förslag till riksdagen, proposition 184, tillhör
inte de mest välskrivna förslag som har lämnats till riksdagen. Ej heller är
innehållet i propositionen det bästa. Utskottet har därför på flera punkter
gått emot jordbruksministerns förslag.
Den socialdemokratiska motionen i detta ärende har tillstyrkts till nästan
hundra procent. Endast på en punkt, finansieringen av det regionala stödet,
hade vi litet delade meningar. Jag skall återkomma till detta.
Läget för det svenska yrkesfisket i dag är mycket bekymmersamt. Orsa-
ken är till stor del den dåliga torsktillgången i Östersjön. Sydkustfiskarna
och oskustfiskarna har under lång tid, speciellt under 80-talet, haft mycket
goda år med torskfisket. Det har också varit det fiske som fiskarna till stor
del har levt på.
Det finns naturligtvis inte bara en utan flera orsaker till att torsken nu har
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Vissa fiskefrågor
39
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Vissa fiskefrågor
försvunnit i Östersjön. Först och främst beror det på den dåliga saltvattenin-
strömningen från Västerhavet. Men också fiskarna själva har naturligtvis va-
rit en bidragande orsak genom att man har fiskat intensivt och använt mo-
derna redskap.
Det finns också en annan fara, nämligen miljön i havet. Den har förstört
en del. Forskare från både Fiskeriverket och Naturvårdsverket undersöker
om det kan vara någon sjukdom, liknande den som har drabbat laxen, som
kan ha orsakat att torskbeståndet har minskat.
Yrkesfiskarna på syd- och ostkusten har i dag, som jag sade, ett mycket
bekymmersamt läge. De uppehåller fisket med sillfiske. Sillfisket har nack-
delen att priserna för fisket är mycket låga, och efterfrågan på sill och ström-
ming är mycket dålig. I dag kan man klara detta genom det prisregleringssys-
tem som vi har med bidrag per kilo sill, men det kommer nu att upphöra.
Regeringen föreslår alltså att prisregleringen skall upphöra. Det är helt i
sin ordning, eftersom Sverige 1988 i Oslo träffade en överenskommelse med
övriga EFTA-länder om att varje form av statligt stöd som snedvrider kon-
kurrens skall vara avskaffat senast den 1 januari 1994.
Från socialdemokratisk sida har vi haft synpunkter på prisregleringssyste-
met. Vi föreslog i vår motion att man skulle flytta fram ändringen från den
1 juli 1993, som regeringen föreslog, till den 1 januari 1994. Detta har ut-
skottet tillstyrkt, och man lämnar ett förslag till riksdagen i enlighet med vår
motion.
Nackdelarna med prisregleringen har kanske varit flera, men det blir yt-
terligare en nackdel nu när prisregleringen hastigt försvinner för många. Om
lönsamheten för sillfisket har varit dålig tidigare, kommer den naturligtvis
att bli ännu sämre när stödet försvinner. Därför har vi också tänkt på tiden
efter den 1 januari 1994. Vi föreslår att ett regionalt stöd skall utgå speciellt
till Syd- och Ostkusten. Vi nämner dessa kuststräckor, eftersom Västkusten
är litet annorlunda. Där har man större tillgång och bättre möjligheter att
fiska. Det stöd vi här föreslår är på 5 miljoner kronor, som vi vill skall riktas
till Syd- och Ostkusten. Vi vill också att det stödet skall tas upp som en sär-
skild post i statsbudgeten. Även detta har tillstyrkts.
Emellertid har vi haft litet delade meningar om finansieringen av stödet.
Majoriteten i utskottet tycker att pengarna, de 5 miljonerna, skall tas från
regleringskassan. Vi socialdemokrater anser att det inte bör ske förrän regle-
ringskassan har upphört, och om det blir pengar över anser vi att de bör över-
föras till statens budget. Detta har vi tagit upp i vår reservation. Jag yrkar
därför bifall till den reservationen.
Fiskerilånen kommer också enligt propositionen att upphöra. Fiskerilå-
nen har tidigare varit på 40 miljoner kronor. Den statliga kostnaden för
dessa lån har varit ca 17 miljoner kronor. Räntorna på lånen har varit mycket
gynnsamma för yrkesfisket. Man har betalat två tredjedelar av diskontot i
ränta. Men i dessa 40 miljoner ligger en del i bidrag och avskrivningar.
Nu tas dessa 17 miljoner upp som ett bidrag till fisket. Det är väl okej,
men när man har läst propositionen, vilket man fick göra flera gånger för att
riktigt förstå vad jordbruksministern menar, kommer man fram till att det
inte blir 17 miljoner kronor. I stället föreslås att 4 miljoner kronor av de 17
40
miljonerna skall avsättas för överskottshanteringen. Vidare föreslås att
5 miljoner också skall avsättas för det regionala bidraget.
Vi socialdemokrater har tagit upp detta i vår motion och föreslår i stället
att de 4 miljoner kronorna till överskottshanteringen skall tas från prisregle-
ringskassan. Det regionala bidraget på 5 miljoner skall då, som jag tidigare
nämnde, finansieras på annat sätt och tas upp i statsbudgeten. Det har ut-
skottet tillstyrkt, varför man i dag föreslår riksdagen detta.
Målet med fiskerinäringen måste vara att man så småningom, när man
kommer över krisperioden, skall kunna stå på egna ben. Men som jag
nämnde tidigare är yrkesfisket i dag inne i en mycket besvärlig omställnings-
period. Detta har kanske också delvis orsakats av politiska beslut. På exem-
pelvis Sydkusten har man puffat på för att fiskeflottan skall moderniseras,
dvs. att man skall byta ut de gamla trätrålararna mot modernare ståltrålare,
vilket har skett.
Nu står fiskarna där med stora investeringar i fiskeflottan som skall beta-
las. Fisktillgången har minskat, och man hamnar därför i en mycket bekym-
mersam situation.
Herr talman! Jag skall också nämna den sista punkten som vi har tagit upp.
Det rör de 30 miljoner som finns i prisregleringskassan och som en gång av-
sattes vid prisförhandlingarna år 1987 och år 1988. Det avsattes 15 miljoner
vaije år. Dessa pengar var avsedda för konsumentupplysning. Orsaken till
detta var de höga torskpriserna. Man ville att pengar skulle komma tillbaka
till konsumenterna.
Flera förslag till hur dessa pengar skall betalas och hur man skall använda
dem har väckts under dessa år. Men de förslag som har lagts fram har man
av olika anledningar inte kunnat acceptera. Nu föreslår vi i vår motion att
dessa 30 miljoner kronor överförs till Svensk Fisk, som skall ombildas och
bedriva ren informationsverksamhet för att upplysa svenska konsumenter
om hur bra det är att äta fisk och hur man tillagar fisk.
Det är enligt min mening ett bra sätt att använda dessa pengar i stället för
att som enligt vissa förslag skicka ut rabattkuponger till konsumenter. Tar
man 30 miljoner kronor och fördelar dessa på 8 miljoner svenskar blir det
3:00-3:50 kr per svensk i rabatt på torsk. Då har man inte räknat in administ-
rationskostnaderna. Jag tycker att detta förslag faller av sig självt.
Det vi har föreslagit, och som utskottet också är med på, är bra. Det nybil-
dade Svensk Fisk kan därmed bedriva en bättre informationsverksamhet än
vad man hitintills har gjort. Som jag nämnde kommer Svensk Fisk framöver
att bli ombildat och enbart bedriva informationsverksamhet.
Herr talman! Jag yrkar bifall till vår reservation 1 och i övrigt bifall till
utskottets hemställan.
Anf. 58 CLAUS ZAAR (nyd):
Herr talman! Fiskenäringens situation är för närvarande bekymmersam
och det av många skäl. Utvecklingen går mycket snabbt. Det finns en utred-
ning, men förhållandena är föränderliga. Det är den politiska förändringen
inte bara för Sverige utan också för våra omgivande länder i Baltikum som
har gjort att förutsättningarna förändras mycket snabbt. Vi har fått ett annat
konkurrensläge.
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Vissa fiskefrågor
4 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 106
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Vissa fiskefrågor
Här sitter vi, precis som Kaj Larsson säger, med en modern fiskeflotta och
skall i större omfattning än någonsin konkurrera med öststatsfisk. Det är inte
bara vi som skall konkurrera. Jag såg i en tidning i dag att man t.o.m. i Polen
är bekymrad för konkurrensen. Vi har tidigare jämfört oss med Polen som
konkurrensland, åtminstone när det gäller Sydsveriges fiskare. Nu jämför
sig Polen med den ryska fiskeflottan som kommer och dumpar fisk på den
polska marknaden.
Man har alltså råkat i konflikt. Fiskarna där har tagit besluten i egna hän-
der och blockerar nu hamnarna för rysk fisk. Vi har också råkat i den situa-
tionen att även svensk fisk på detta vis blockeras. Vi får hoppas att det blir
en lösning på detta.
Möjligheterna för våra yrkesfiskare att övergå till annan verksamhet är i
nuvarande ekonomiska läge små, närmast obefintliga, även om dessa fiskare
har ett brett kunskapsregister. Vi bör därför se på marknaden för fångster
och hur i dagens läge åtminstone sill och strömming, vilka det finns god till-
gång på, kan få avsättning.
I detta sammanhang kommer man in på att vi måste få en ökad preferens
bland konsumenterna för just sill och strömming. För den enskilde fiskaren
är det viktigt att kunna planera sin verksamhet. Eftersom antalet stillalig-
gande fartyg nu är mycket omfattande - det lär finnas ansökningar om 250
stillaliggande fartyg där orsaken är torskfiskestoppet - bör kunskaperna hos
dessa yrkesfiskare kunna utnyttjas bättre. Nu är det fråga om traditionell
arbetslöshetskasseersättning. Man bör kunna ge igen någonting som på sikt
lönar sig för yrkesfiskarna själva.
Jag har därför i en motion fört fram att det är viktigt att samhället tar till
vara fiskarnas frigjorda resurser, som uppkommer genom detta påtvingade
stillaliggande av fiskefartyg. I motionen har jag kopplat ersättningen vid stil-
laliggande till någon form av motprestation för att stärka fiskenäringens kon-
kurrenskraft.
Vi bör tillvarata yrkesfiskarnas stora kunnande genom att de deltar i t.ex.
propagandaarbete i skolor och storhushåll samt vid mässor för ökad fiskkon-
sumtion. Jag anser givetvis inte att vaije yrkesfiskare är lämpad för detta.
Men det finns många av dem som tycker att detta skulle vara intressant att
få göra. Många kan också göra andra arbetsinsatser som är till nytta för både
nationen och näringen, eftersom det är en så lång stillaliggandetid som pla-
neras.
Herr talman! Vi behöver en förändrad kostinriktning bland våra konsu-
menter för att kunna öka fiskkonsumtionen. Det är synnerligen angeläget
bland de yngre åldersklasserna där konsumentmönstret grundläggs för en
lång tid framöver. Låt oss göra en koppling mellan konsumenten och produ-
centen genom att använda lediga resurser bland fiskarebefolkningen. Detta
kan på sikt vara till gagn såväl för folkhälsan som för yrkesfiskarna.
Jag vill också nämna att detta inte bara gäller yrkesfiskarna utefter kus-
terna. Det finns även insjöfiskare som nu har problem genom att fiskpriserna
är enormt låga. Det har talats om att gädda har sålts för 3 kr kilot. Men jag
har inte sett någon nämnvärd prissänkning i konsumentledet. Därför måste
vi titta på varför de enormt låga priser som nu gäller inom producentledet
inte får genomslag till konsumenterna.
Med detta yrkar jag bifall till reservation 2.
Anf. 59 CARL G NILSSON (m):
Herr talman! Låt mig börja med att instämma med de båda föregående
talarna om situationen för svenskt fiske och svensk fiskerinäring. Man kan
förvisso säga att situationen är besvärlig för flera branscher i Sverige, men
för fiskerinäringen är problemen flerfaldiga och av olika art.
Tillgången på fisk har minskat. Det gäller framför allt Östersjöområdet
och i synnerhet torskfisket, som för närvarande är praktiskt taget obefintligt
för Sveriges del. Vi har alltså ett torskfiskestopp för närvarande. Det är sär-
skilt allvarligt eftersom torsken traditionellt utgör den värdemässigt vikti-
gaste fisken.
Även marknadsmässigt har vår svenska fiskerinäring det arbetsamt just
nu. Stora mängder import av färsk fisk från de baltiska länderna - eller om
den importen ursprungligen kommer från länder längre österut - har pressat
priserna på vissa fiskarter långt under vad som är tillnärmelsevis lönsamt för
fisket i Sverige. Sådan import tar naturligtvis marknadsandelar från de arter
som fortfarande kan fiskas i Sverige.
Det betänkande som riksdagen nu skall ta ställning till behandlar alltså i en
del avseenden villkoren för svenskt yrkesfiske kommande budgetår. Bakom
betänkandet står ett i huvudsak enigt utskott. Den reservation som Kaj Lars-
son nyss yrkade bifall till ligger ju hårfint nära majoritetens åsikter i betän-
kandet. Jag finner faktiskt reservationen relativt onödig.
Betänkandet syftar ju till att värna om fiskerinäringen och en levande
skärgård. För detta är en bofast fiskarebefolkning mycket viktig. Det syftar
till att vi skall kunna förse svenska konsumenter med färsk svensk fisk av god
kvalitet.
Till följd av internationella överenskommelser som den förra regeringen
träffat har Sverige utfäst sig att avveckla prisregleringen på fisk. Kaj Larsson
har rätt i att en del av situationen just nu beror på tidigare politiska beslut.
Prisregleringen fungerar för närvarande så att en avgift på all svensklandad
och all importerad fisk via en särskild kassa används för vissa stödåtgärder
för svensk fiskerinäring.
Regeringen föreslår att det här prisregleringssystemet skall avvecklas den
1 juli 1993. Utskottet föreslår nu att den avvecklingen skall senareläggas,
dock senast till den 1 januari 1994. Motivet till den ändringen är att EES-
avtalets ikraftträdande med stor sannolikhet kommer att skjutas upp. Den 1
januari är dock det senaste datum då dessa stödåtgärder skall vara avveck-
lade enligt det s.k. EFTA-avtal som slöts 1989.
Denna senareläggning av avvecklingen av prisregleringssystemet innebär
att ytterligare pengar kommer att tillföras prisregleringskassan. Bl.a. detta
motiverar att utskottet nu föreslår att vissa stödåtgärder för fisket skall beta-
las från den kassan i stället för med budgetmedel. Det gäller, som också har
sagts här tidigare, t.ex. överskottshanteringen av fisk och det regionalstöd
för fiskare på syd- och ostkusten och på Gotland som också utgår för närva-
rande.
Genom den här omfördelningen av pengar ges det i det föreslagna ansla-
get - i betänkandet kallas det D 3 Särskilda insatser för fisket - möjligheter
att föreslå det statliga rationaliseringsstöd som anges i betänkandet. Det är
viktigt att påpeka att utskottet är enigt om att fiskerilånet skall avskaffas och
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Vissa fiskefrågor
43
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Vissa fiskefrågor
ersättas med dessa föreslagna rationaliseringsstöd och en del övriga stöd som
också har nämnts här, bl.a. stöd för fiskare vid planerat s.k. stillaliggande.
Herr talman! Jag skall inskränka mig till detta och låta Carl Olov Persson
senare kommentera det som handlar om konsumentbefrämjande åtgärder.
Jag vill yrka bifall till hemställan i utskottets betänkande.
Anf. 60 CARL OLOV PERSSON (kds):
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till hemställan i jordbruksut-
skottets betänkande. Betänkandet har fått en tillfredsställande utformning
som vi har hjälpts åt med allihop.
Jag vill peka på några punkter i betänkandet. Först gäller det detta med
de konsumentbefrämjande åtgärderna och de medel som finns till förfo-
gande för detta. Det handlar om 30 miljoner kronor som på några år har
blivit litet mer, kanske 40 miljoner. De står till förfogande för att skapa en
bättre marknad för fisk.
Det är ett bra anslag med vilket man kan få fisk att bli populär mat. Det
är vad det egentligen handlar om. Jag skulle vilja rekommendera Svensk
Fisk, som nu får ta ansvaret för detta, att t.ex. samla in fiskrecept. Man kan
ta en sjö eller en kuststräcka och bjuda in alla som bor där till en tävling om
vem som har bästa receptet för att anrätta gös, gädda, abborre eller lake. Jag
lovar att det finns tillräckligt många smakfulla sätt att anrätta fisk för att den
skall kunna bli en vanlig och omtyckt kost i alla hushåll.
Svensk gädda säljs t.ex. till Frankrike. Fransmännen anrättar svensk
gädda som en delikatess. Jag vet hemifrån att gädda är något som man knap-
past vill äta här i Sverige. Jag tror att vi kan hitta recept för all svensk fisk
som gör att fisk blir populärt. Det kan t.o.m. bli lyxmat. Det är bättre än att
pruta bort svensk fisk med hjälp av rabattkuponger. Det ger ändå inte sär-
skilt mycket pengar i hushållskassan, som Kaj Larsson säger.
För fisket är det oerhört viktigt att våra EG-förhandlare når resultat som
bidrar till att rädda svenskt fiske. Det är faktiskt ganska hotat just nu. Jag
tror att vi med tidigare misslyckade förhandlingar i bakhuvudet, där vi för-
handlat bort en ganska stor del av vår rätt till fiske i Nordsjön, kan lita på att
förhandlarna gör sitt yttersta för att vi skall få tillbaks mark, eller vi kanske
skall säga vatten i det här fallet.
Det är naturligt att utskottet förlänger tiden för normprissystemet tills
dessa förhandlingar har gett fullt resultat. Det har kds också motionerat om.
Detta innebär att prisregleringskassan får ytterligare såväl inkomster som ut-
gifter. Åtgärden är då kostnadsneutral från budgetsynpunkt. Där vill jag
framhålla, precis som har sagts tidigare, att den här reservationen från so-
cialdemokraterna nog var litet onödig. Jag vet inte varför man i det här fallet
vill öka på budgetunderskottet. Det behövs ju inte. Detta kan genomföras
helt budgetneutralt.
Herr talman! Jag skall inte säga mer i detta ärende, utan vi får fortsätta att
bevaka dessa frågor. Kanske kommer en del av dem också att behandlas i
den Wramnerska utredningen.
Anf. 61 KAJ LARSSON (s) replik:
Herr talman! Det har nu två gånger sagts från majoritetens sida att man
anser vår reservation vara onödig. Det går ändå en skiljelinje mellan våra
resp, uppfattningar. Vi har ansett att det är viktigt att föra upp medlen på ett
särskilt konto i statsbudgeten, och det har båda sidor också blivit överens
om. Dessa pengar skulle tas från prisregleringskassan.
Vi har menat att när denna kassa avvecklas, skall de pengar som finns kvar
överföras till statsbudgeten. Det måste vara rimligt att göra så i stället för
att, som ni vill, ta så mycket pengar från prisregleringskassan att den kanske
töms. Vi vet ju inte hur mycket pengar som kommer in och inte heller hur
mycket som går ut under den tid som är kvar av året.
Det är här som skiljelinjen går. Jag tycker inte att det kan sägas att vårt
krav är onödigt.
Herr talman! När det sedan gäller de konsumentfrämjande åtgärderna
tycker jag att det är bra att alla partier är överens om användningen av de 30
miljoner kronorna, men det är viktigt att betona att också konsumenterna
kommer till tals i Svensk Fisk. Konsumenterna skall alltså inte på något sätt
utestängas utan skall givetvis vara med vid fördelningen av dessa pengar och
få ha synpunkter på hur de skall användas.
Anf. 62 SVEN-OLOF PETERSSON (c):
Herr talman! Att det svenska fisket brottas med problem har vi fått många
bevis för i inläggen under dagens debatt. Jag tycker att det kortfattat kan
uttryckas på följande sätt: För mycket sill, för litet torsk. Det är i stort sett
dagens problem. Jag kan också tillägga: för stor kapacitet i fiskeflottan i för-
hållande till den fiskmängd som finns att tillgå.
Fiskerinäringen har i dag på många sätt uppenbara lönsamhetsproblem.
Det gäller inte bara själva fiskeriföretagen, utan det drabbar i sin tur också
många kringverksamheter, som transporter, isverk, varvsindustri och fram-
för allt beredningsindustrin. Det gäller verksamheter som är direkt beroende
av att det landas fisk kontinuerligt och i tillräcklig omfattning.
Vi har tyvärr kunnat se att det blivit konkurser i en del fiskeriföretag. Man
försöker i det längsta att rädda sina företag. Det är ju ytterst tragiskt när en
företagare på detta område måste gå i konkurs.
Det är också viktigt att staten genom Fiskeriverket försöker att hitta möj-
ligheter att undvika detta, och man har också gjort det genom att ge möjlig-
het till uppskjutning av räntebetalningar för fiskerilån. Bankerna har också
definitivt tagit ett ansvar för att man skall slippa konkursalternativet. Tyvärr
drabbar konkurserna ofta det nyaste och effektivaste tonnaget, som vi hade
behövt för framtiden.
Ett fiske som har fått ett uppsving under den senaste tiden i Östersjön är
det s.k. industrifisket. Det diskuteras mycket huruvida vi skall ha ett indu-
strifiske i Östersjön. Jag tycker att det är positivt att Fiskeriverket och Öster-
sjölaboratoriet i Karlskrona nu har fått till stånd en verksamhet där man
skall undersöka fångsterna från industrifisket. Man skall ta reda på om det i
dessa finns med torskyngel och annan fisk som inte borde finnas där.
Vi har för litet torsk, och för närvarande råder ett torskfiskestopp öster om
Bornholm. Vi hoppas att detta tillsammans med det saltvatteninflöde som
skedde i Östersjön under vintern skall ge förutsättningar för ett bättre torsk-
fiske om ett antal år. Det gäller då också att tillse att det svenska fisket kan
övervintra under tiden fram till dess.
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Vissa fiskefrågor
45
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Vissa fiskefrågor
Den 8 juni i fjol tillsatte jordbruksministern en utredning om det svenska
fisket. Jag tycker att detta var bland det bästa som hänt på mycket länge.
Det är utredningens delbetänkande som ligger till grund för den proposition
och det jordbruksutskottsbetänkande som vi i dag har att ta ställning till.
Utredningen skulle gå igenom det svenska fiskets utvecklingsmöjligheter på
kort och på lång sikt under, som det heter, beaktande av bl.a. Europainteg-
ration och beståndsutveckling, och den skulle även bedöma behovet av åt-
gärder.
Det är bra att man på detta sätt lyfter upp fisket och utreder dess möjlighe-
ter i framtiden i vid bemärkelse. Det var också bra att det tillsattes en speciell
utredningsman och breda referensgrupper dels från näringen, dels från de
politiska partierna.
Det är också mycket glädjande att det äntligen har inrättats en riktig fis-
keenhet på Jordbruksdepartementet, något som vi har efterlyst under många
år. Jag tycker att detta lyfter upp fisket till den nivå där det hör hemma. Det
är en viktig näring med egen kompetens och ett eget liv, inte integrerat i
andra verksamheter.
Det delbetänkande som ligger till grund för propositionen och utskottets
betänkande framlades i december. Jag har tillsammans med min kollega El-
ving Andersson från Bohuslän gått igenom detta, och vi har funnit fyra de-
taljpunkter som borde justeras i propositionen, vilken vi i övrigt tycker är
alldeles utmärkt. De fyra punkter som vi tar upp kan kanske tyckas vara
smådetaljer, men för dem som är berörda av det beslut som vi kommer att
fatta här i dag, dvs. för fiskarna längs hela den svenska kusten, är detta detal-
jer av utomordentligt stor betydelse.
Låt mig först bara säga som en allmän kommentar till betänkandet att det
är mycket positivt att det i stort sett är enhälligt. På de punkter där reserva-
tioner avgivits föreligger, som jag uppfattar det, inte några större avvikelser
utan bara mera detaljmässiga sådana. Man är enig om inriktningen för fisket
i framtiden.
Det är viktigt att försöka få till stånd en bred politisk enighet om denna
näringsgren, som betyder så mycket för att hålla många kustbygder vid liv.
Den är på många orter den kanske enda utkomstmöjligheten, eftersom al-
ternativ sysselsättning saknas.
I propositionen och i betänkandet finns många viktiga förslag, som vi
tycker är utmärkta. Det gäller bl.a. förändringarna av fiskerilånens utform-
ning i framtiden, skrivningarna om skrotningsbidrag och stillaliggande.
De fyra punkter som vi tar upp i vår motion gäller EES-avtalet, enligt vil-
ket prisregleringssystemet skall ges en annan utformning. Man trodde tidi-
gare att EES-avtalet skulle träda i kraft den 1 juli detta år, men vi menar att
det inte alls är säkert. Man bör i stället vänta med att förändra regleringssys-
temet tills vi kommer fram till det datum när EES-avtalet verkligen träder i
kraft, alternativt till årsskiftet, då EG-Efta-avtalet träder i kraft.
Våra önskemål har på denna punkt tillgodosetts av utskottet, vilket vi
tycker är positivt. När det gäller konsumentfrämjande åtgärder föreslås att
ca 30 miljoner kronor skall komma Svensk Fisk till del. Våra synpunkter på
detta i motionen har blivit tillgodosedda. Jag vill anknyta till det som Kaj
46
Larsson tidigare sade, nämligen att detta utslaget på alla svenskar motsvarar
ungefär 3 kr per person.
Jag brukar när jag kommer till någon livsmedelsaffär här i Stockholm roa
mig med att titta på fiskpriserna, och jag har noterat att man för 3 kr får 30
gram torskfilé, vilket inte är särskilt mycket. Alternativt kan man få knappt
1,5 hekto färsk orensad sill. Det är fråga om en mycket liten utgift för den
enskilde.
Därför tycker jag att det är utmärkt att överföra medel till Svensk Fisk
att användas till en informationskampanj, där man berättar om vilket bra
livsmedel den svenska fisken är och hur mycket den kan användas till. Här
är vi motionärer också tillgodosedda.
När det gäller överskottshanteringen och bekostandet av denna, liksom
det regionala stödet på 5 miljoner kronor till syd- och ostkusten, är vi glada
att utskottet även där har följt vårt förslag, dvs. att dessa pengar inte skall
belasta de medel som annars skulle användas för fiskerilånen.
Vi tycker att det är positivt att man på detta sätt tar tag i de här frågorna
och beaktar de synpunkter som har kommit fram.
Låt mig så kommentera något som vår kollega från Ny demokrati sade i
debatten här. Han krävde någonting som motprestation av fiskare i planerat
stillaliggande. Jag kan upplysa om att i Blekinge län, där vi har besvär med
sysselsättningen bland fiskare, har Länsarbetsnämnden gått in och ordnat
kurser för fiskare som ligger still och inte kan bedriva något fiske. Det finns
kurser i redskapslära och datateknik, och de som inte vill gå kurser kan få
som beredskapsarbete att städa i hamnarna.
Jag tycker att det är ett alldeles utmärkt initiativ, och det innebär att det
också ställs krav på fiskarna att förkovra sig och gå vidare i sitt eget yrke.
Det är fantastiskt positivt att få en motion tillgodosedd i alla fyra hemstäl-
lanspunkterna, herr talman. Jag har inte varit med om det tidigare, och det
är väl sällan någon förunnat att så sker. Jag tycker att det är positivt att det
finns en politisk vilja till bra beslut som ger det svenska fisket rättvisa möjlig-
heter i ett internationellt perspektiv inför framtiden.
Nu ser vi fram emot att få till stånd en skärgårdsutredning. Vi ser fram
emot att det fattas beslut i en eller annan riktning om ny fiskelag och enklare
fiskebestämmelser. Vi ser fram emot att Per Wramners fiskeutredning någon
gång under året skall komma med sitt slutbetänkande, som följer upp det
betänkande som ligger till grund för dagens debatt här i kammaren.
Jag har också fullt förtroende för att fisket får en bra belysning i de på-
gående EG-förhandlingarna. Även om problemen kan tyckas torna upp sig,
ser jag i alla fall positivt på svenskt fiske och dess möjligheter och på den
kompetens som näringen besitter. Man skall kunna se framtiden an med till-
försikt, herr talman.
Med detta vill jag yrka bifall till utskottets hemställan.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 8 §.)
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
Vissa fiskefrågor
47
6 maj 1993
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1992/93:JoU22 Inrättande av Tyresta nationalpark (prop. 1992/92:205).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Företogs till avgörande jordbruksutskottets betänkanden 1992/93: JoU20,
JoU21 och JoU22.
Jordbruksutskottets betänkande JoU20
Mom. 1 (en långsiktig strategi för anpassningen av det svenska jordbruket
till EG:s gemensamma jordbrukspolitik)
Utskottets hemställan bifölls med 266 röster mot 14 för reservation 1 av
Christer Windén.
Mom. 3 (anpassningsåtgärder inom animaliesektorn)
Utskottets hemställan bifölls med 155 röster mot 127 för reservation 2 av
Margareta Winberg m.fl.
Mom. 4 (uppdraget till Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden m.m.)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Christer Win-
dén - bifölls med acklamation.
Mom. 7 (industrins råvarukostnadsutjämning, m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 154 röster mot 126 för reservation 4 av
Margareta Winberg m.fl.
Mom. 13 (stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige)
Utskottets hemställan bifölls med 150 röster mot 130 för reservation 5 av
Margareta Winberg m.fl.
Mom. 16 (principerna för Norrlandsstödet)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 6 av Christer Win-
dén - bifölls med acklamation.
Mom. 21 (rådgivningen till jordbruket)
Utskottets hemställan bifölls med 154 röster mot 128 för reservation 7 av
Margareta Winberg m.fl.
48
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Jordbruksutskottets betänkande JoU21
Mom. 15 (finansieringen av anslaget till stöd till fiskare på syd- och ostkus-
ten och på Gotland)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 1 av Margareta Win-
berg m.fl. - bifölls med acklamation.
Mom. 18 (motprestation för ersättningen vid stillaliggande)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Claus Zaar -
bifölls med acklamation.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Jordbruksutskottets betänkande JoU22
Utskottets hemställan bifölls.
Anmäldes att följande frågor framställts
den 5 maj
1992/93:659 av Ewa Hedkvist Petersen (s) till socialministern om behörig-
hetsregler för socionomer m.m.:
Riksdagen beslutade för ett halvt år sedan om en samlad översyn under
parlamentarisk medverkan av legitimations- och behörighetsregler för olika
yrkesgrupper, bl.a. för socionomer. Regeringen har dock ännu inte påbörjat
denna översyn.
Samtidigt urholkas kompetensen i t.ex. socialt arbete på olika sätt. Det
förekommer nu att kommuner anställer socialsekreterare utan adekvat ut-
bildning. Kvaliteten i socialt arbete riskerar på detta sätt sänkas och barn
och vuxna som behöver bistånd riskerar möta socialsekreterare som inte har
kunskap och rutin. Rättssäkerheten kan äventyras.
Människor har rätt att få möta tjänstemän med adekvat utbildning inom
t.ex. socialtjänsten. Mot denna bakgrund vill jag fråga socialministern om
han avser att påbörja den översyn av behörighets- och legitimationsregler
som riksdagen beställt.
1992/93:660 av Sven-Olof Petersson (c) till försvarsministern om bruk av
anabola steroider bland värnpliktiga:
Användande av anabola steroider innebär stora risker för såväl fysiska
som psykiska negativa biverkningar. Det har från flera håll uppmärksam-
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
49
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
50
mats att bruket av steroider bland de värnpliktiga är omfattande och att det
ökat. Detta togs bl.a. nyligen upp i tidningen Värnpliktsnytt, där en inskriv-
ningsläkare på ett mycket oansvarigt sätt försvarade bruket av preparaten.
Bruket av anabola steroider måste enligt min mening på alla sätt motverkas.
I all synnerhet gäller detta i en miljö som den militära, där användningen av
preparaten innebär en säkerhetsrisk, då detta kan leda till försämrat om-
döme och psykiska problem såsom bl.a. ökade aggressioner. Förekomsten
av anabola steroider på våra regementen kan enligt min mening inte tolere-
ras. Att motverka användningen ställer naturligtvis också krav på rätt attityd
bland alla ansvariga inom försvaret.
Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder för att komma till rätta med bru-
ket av anabola steroider bland värnpliktiga?
1992/93:661 av Bo Nilsson (s) till näringsministern om varvsindustrin:
Jag har till årets riksdag lämnat en motion om fortsatt stöd till den varvs-
industri som finns kvar i landet. Jag lämnade dessutom förslag till olika alter-
nativ till stöd som borde vara realistiska.
I debatten om motionen den 16 april i år sade näringsministern bl.a. att
det finns skäl att följa utvecklingen mycket noga, detta för att se om det kan
behöva göras något långsiktigt förmånligt för branschen. Jag meddelade i
debatten att ett företag i branschen redan gått i konkurs. Sedan dess har
också Bruces i Landskrona gått i konkurs och ett hundratal anställda mist
sina jobb. EG-länderna har ju här gått före och gett stöd av olika storlek till
sin varvsindustri.
Nu finns det varken tid eller skäl att vänta längre. Tycker inte näringsmi-
nistern att vi nu måste göra något aktivt för att rädda det som räddas kan?
1992/93:662 av Lars Stjemkvist (s) till finansministern om boendesubventio-
nerna m.m.:
Arbetare, långtidsarbetslösa och ensamstående med barn förlorar mest i
köpkraft de närmaste åren. Detta är enligt Dagens eko slutsatsen i en analys
som gjorts inom Finansdepartementet. De högavlönade klarar sig betydligt
lindrigare undan.
I stort sett alla är överens om att det fordras uppoffringar. Oenigheten gäl-
ler hur bördorna skall fördelas. Departementets analys bekräftar, om Ekots
uppgifter är korrekta, Socialdemokraternas kritik av regeringens politik. En
rad viktiga frågor skall avgöras i framtiden, t.ex. boendesubventionerna.
Med analysen som grund måste rimligtvis slutsatsen bli att man inte kan
lägga ytterligare bördor på dem som redan bor dyrast.
Vilka åtgärder är statsrådet beredd vidta med anledning av den analys som
gjorts inom departementet?
1992/93:663 av Stefan Attefall (kds) till statsrådet Bo Lundgren om bostads-
rättsföreningarnas ekonomiska problem:
Det finns ungefär 100 000 familjer som bor i bostadsrätter uppförda under
åren 1985 -1992. Över hälften av dessa föreningar löper risk att gå i konkurs
kring mitten av 1990-talet om inget görs. Kommunala borgensåtaganden
kommer att drabba skattebetalarna, kreditförluster kommer att förstärka
bankkrisen och många får sin personliga ekonomi spolierad.
Orsaken till denna situation är att många bostadsrättsföreningar har stora
skulder som inte amorteras. Samtidigt trappas räntebidragen ner, och det
finns inga äldre årgångar i en förening att fördela kostnadshöjningarna på.
Årsavgifter på 700 kr per m2 är inte ovanliga, samtidigt som föreningen
har en skuld på 10 000 kr per m2, och amorteringen är nära noll. När räntebi-
dragen avvecklas är skulden kvar. Till skillnad mot tidigare har inte en hög
inflation ”amorterat” ned skulden, utan den ligger kvar som en tickande
skuldbomb. När detta problem blir synligt på allvar kommer antalet konkur-
ser att stiga kraftigt.
Min fråga till statsrådet Bo Lundgren är därför:
Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att förhindra stora pro-
blem framöver för landets bostadsrättsföreningar?
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
10 § Kammaren åtskildes kl. 15.47.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 4 § anf. 27 (delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
ULF CHRISTOFFERSSON
/Gunborg Apelgren
51
Prot. 1992/93:106
Torsdagen den 6 maj
1 § Justering av protokoll................................ 1
2 § Hänvisning av ärende till utskott ....................... 1
3 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 5
maj ............................................ 1
Socialutskottets betänkande SoU19
Socialutskottets betänkande SoU21
Socialutskottets betänkande SoU24
Finansutskottets betänkande FiU26
Skatteutskottets betänkande SkU32
Justitieutskottets betänkande JuU29
Lagutskottets betänkande LU42
Lagutskottets betänkande LU43
Utbildningsutskottets betänkande UbU12
Meddelande om samlad votering .......................... 3
4 § Vissa frågor rörande jordbruket och trädgårdsnäringen...... 3
Jordbruksutskottets betänkande JoU20
Debatt
Åke Selberg (s)
Christer Windén (nyd)
Jan Jennehag (v)
Lennart Brunander (c)
Ingvar Eriksson (m)
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
(forts. 6 §)
5 § Information från regeringen om aktuella ESK-frågor under ord-
förandeskapet .................................... 29
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Karl-Erik Svartberg (s)
Kent Carlsson (s)
Birgitta Hambraeus (c)
Hans Göran Franck (s)
Förste vice talmannen
6 § (forts, från 4 §) Vissa frågor rörande jordbruket och trädgårdsnä-
ringen (forts. JoU20) .............................. 37
Dan Ericsson i Kolmården (kds)
John Andersson (-)
Beslut fattades efter 8 §
1 § Vissa fiskefrågor.................................... 39
52
Jordbruksutskottets betänkande JoU21
Debatt
Kaj Larsson (s)
Claus Zaar (nyd)
Carl G Nilsson (m)
Carl Olov Persson (kds)
Sven-Olof Petersson (c)
Beslut fattades efter 8 §
8 § Inrättande av Tyresta nationalpark...................... 48
Jordbruksutskottets betänkande JoU22
Beslut ............................................... 48
Jordbruksutskottets betänkande JoU20
Jordbruksutskottets betänkande JoU21
Jordbruksutskottets betänkande JoU22
9 § Anmälan om frågor
1992/93:659 av Ewa Hedkvist Petersen (s) om behörighetsreg-
Prot. 1992/93:106
6 maj 1993
ler för socionomer m.m........................... 49
1992/93:660 av Sven-Olof Petersson (c) om bruk av anabola ste-
roider bland värnpliktiga.......................... 49
1992/93:661 av Bo Nilsson (s) om varvsindustrin.......... 50
1992/93:662 av Lars Stjernkvist (s) om boendesubventionerna
m.m.......................................... 50
1992/93:663 av Stefan Attefall (kds) om bostadsrättsförening-
arnas ekonomiska problem........................ 50
53
gotab 43873, Stockholm 1993